Jurist dömer ut VA-förslaget
Det närmar sig avgörandets stund för invånarna på Vänersnäs. På onsdag sammanträder kommunfullmäktige. Och då ska frågan avgöras om det ska inrättas två verksamhetsområden för vatten och spillvatten för Grytet, Hallby Mitt och Änden – område 1 och 2.
Invånare och fastighetsägare gör allt de kan för att verksamhetsområdena inte ska bli verklighet. Inrättande av verksamhetsområden skulle ju med all sannolikhet innebära en tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet. Vänersnäsbornas uppfattning är att det inte finns något rättsligt stöd för inrättande av 
verksamhetsområdena. Och det finns det fler som anser… Vänersnäsarna har ringt, de har mailat, de har skrivit, de har ordnat namninsamling och de har kontaktat TTELA. Ja, de försöker skapa opinion mot beslutet och de försöker påverka beslutsfattarna på alla sätt de kan.
Några fastighetsägare har också anlitat en mycket kunnig jurist för att hjälpa dem…
Advokat Johanna Lindqvist på Advokatfirman Lindahl i Göteborg har arbetat med VA-lagstiftningen tidigare. Hon har bland annat haft en roll i familjen Solvarms kamp mot Vänersborgs kommun. Och den kampen gick ju alldeles utmärkt, Solvarm fick ju rätt mot kommunen i Mark- och miljödomstolen.
Advokat Lindqvist har gjort en mycket professionell juridisk bedömning av kommunstyrelsens förslag att inrätta verksamhetsområdena.
Vänersnäsborna har skickat ut resultatet av utredningen, den juridiska bedömningen, till alla politiker i kommunfullmäktige. När jag läser advokat Lindqvists utredning blir jag oerhört imponerad. Det är egentligen bara att konstatera att om alla fullmäktigeledamöter läser och använder det som finns “innanför pannbenet”, som min far alltid sa, så behövs det inte sägas något mer på onsdagens sammanträde. Då är det bara för ledamöterna att inse faktum och rösta nej – nej till att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs.
Och skulle det vara så att det finns någon som har det minsta tvivel kvar efter att ha studerat Lindqvists juridiska bedömning, så är det bara att läsa det öppna brev som politikerna fick i februari. (Du kan läsa det öppna brevet här – “Öppet brev till samtliga politiker”.) I detta brev bifogades en undersökning som visade det orimliga i att döma ut enskilda avlopp utifrån en “skrivbordstillsyn”. Den undersökningen utgör, som jag ser det, faktiskt ett slags komplement till den juridiska bedömningen. De båda utredningarna, eller egentligen var och en för sig, visar att Vänersborgs kommunfullmäktige håller på att fatta ett mycket oförnuftigt och till och med olagligt beslut.
I denna blogg ska jag redogöra för advokat Johanna Lindqvists juridiska bedömning. Om du vill läsa bedömningen i original, så kan du ladda ner den här – “Juridisk bedömning gällande förslag om inrättande av verksamhetsområde”.
Lindqvist har gått igenom underlagen i ärendena och utifrån tillgängliga handlingar gjort en juridisk analys av om de tre rekvisiten (villkoren) i 6 § LAV om hälsoskydd, miljöskydd och större sammanhang är uppfyllda i de aktuella områdena. Det är viktigt, det finns alltså tre villkor i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 6 § som ska vara uppfyllda för att kommunen ska vara tvungen att inrätta verksamhetsområden – 1) människors hälsa, 2) miljön och 3) större sammanhang. De två förstnämnda flyter dock ofta in i varandra. (Läs gärna om den föreslagna lagändringen – “Kommande ändring i LAV 6 §”.)
Advokat Lindqvist börjar med att analysera och göra en bedömning av det tredje rekvisitet – samlad bebyggelse. Advokaten menar att inget av de två föreslagna verksamhetsområdena har en samlad 
bebyggelse. Det räcker med att titta på kartan… Och det är inte svårt att hålla med henne. De föreslagna verksamhetsområdena består av typisk landsbygdsbebyggelse med:
“utspridda byggnader avskilda med skogsområden och jordbruksmark.”
Lindqvist bifogar kartorna (se nedan) med avståndsmarkeringar (du kan ladda ner kartorna i större format här, område 1 och område 2):
Det är uppenbart för alla med öppet sinne och som tycker att det är viktigt att följa lagen (LAV 6 §),
att rekvisitet “större sammanhang” inte uppfylls.
Kommunen hävdar genom att hänvisa till några domar att även ett fåtal fastigheter kan uppfylla kravet på ett större sammanhang/samlad bebyggelse. Advokat Lindqvist konstaterar att två av de rättsfall som kommunen refererar till inte alls kan tillämpas på Vänersnäs. Och ett tredje fall visar motsatsen till det kommunen hävdar. Den domen talar istället mot att införa verksamhetsområden på Vänersnäs.
Men advokat Lindqvist tittar också på kommunens, numera berömda, Blåplan. De styrande partierna hänvisar ofta till denna plan för att motivera inrättandet av verksamhetsområden, och tvångsanslutning. Trots att den har några år på nacken och inte heller är juridisk bindande…
I Blåplanen har kommunen använt sig av avståndsgränsen 150 meter mellan husen i sin definition av större sammanhang, dvs ligger några hus 150 m ifrån varandra så är de liksom “samlade”…. De utgör typ en slags “tätort”… Det är en väldigt bred och vidlyftig definition, och tämligen absurd. Den har egentligen inte något som helst stöd i varken LAV, eller PBL (plan- och bygglagen).
Lindqvist noterar att i det liggande förslaget till verksamhetsområden har avståndet 150 meter faktiskt i 
flera fall utökats ännu mer. Hon drar slutsatsen:
“Min bedömning är att Vänersborgs kommun i Blåplanen har gjort en alltför extensiv tolkning av praxis och när kriterierna för vad som ska anses som större sammanhang … är uppfyllda. Denna extensiva tolkning har därefter utvidgats ytterligare…”
Med andra ord, den ursprungliga alltför breda, och oriktiga, definitionen har utvidgats ytterligare i kommunstyrelsens förslag till kommunfullmäktige… Den absurda definitionen har typ blivit ännu absurdare…
Och advokat Lindqvist leder sitt resonemang i bevis med konkreta exempel från fastigheter i de två verksamhetsområdena. Jag ska inte gå närmare in på dessa konkreta exempel utan hänvisar, förutom till hennes juridiska bedömning, till mina egna två exempel – se “SHB: VA Vänersnäs 2” och “VA – varför ingår Grytet?”.
Lindqvist konstaterar också, precis som alla andra med en karta i handen kan bekräfta, att de föreslagna verksamhetsområdena inte ligger i omedelbar närhet till recipient, dvs Dättern. Det är inte heller samma miljöbelastning från de enskilda avloppen.
“Detta innebär att hänvisningen till MÖD 2010:28 inte är relevant eftersom det i aktuellt fall varken föreligger någon särskild miljöpåverkan på naturvärden av nationellt intresse eller någon omedelbar närhet till berörd recipient.”
Lindqvist analyserar ytterligare ett rättsfall och visar att kommunens exempel inte alls visar det som kommunen påstår. Jag ska inte referera det utan återger bara hennes slutsats:
“Sammantaget visar ovanstående dels att Samhällsbyggnadsnämnden utökat de föreslagna verksamhetsområdena utöver avståndet om ca 150 meter mellan fastigheterna som angivits som utgångspunkt i Blåplanen, dels att det inte finns några sådana särskilda omständigheter i fråga om starka miljöskäl som var aktuellt i MÖD 2010:28 eller att det är fråga om fastigheter vars möjligheter att anordna vatten och avlopp är obefintliga så som var fallet i BVa 13.”
Advokat Lindqvist har också gjort en bedömning av miljöskyddsrekvisitet. Och då handlar det om de enskilda avloppens påstådda påverkan på Dättern. Det är samhällsbyggnadsnämnden som anför Dättern som argument för att inrätta verksamhetsområdena.
Lindqvist sätter fingret direkt på kommunens stora brist i underlaget:
“Eftersom det mesta av vattnet till Dättern tillförs från avvattningsområdet från ån Nossan saknas i Samhällsbyggnadsnämndens underlag utredning som visar att de enskilda avloppen i de två föreslagna verksamhetsområdena skulle ha en så pass betydande påverkan att en allmän avloppshantering behövs för att minska belastningen av näringsämnen till Dättern.”
Advokaten hänvisar även här till en dom från Mark- och miljöverdomstolen (M 5354–20) som krävde att, för att miljöskyddsrekvisitet skulle vara uppfyllt:
“den allmänna va-anläggningen väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön.”
Slutsatsen kan bara bli en menar Lindqvist:
“Dock kan det inte när det handlar om så långa avstånd till en recipient, som dessutom till övervägande del inte påverkas av avvattning från nu aktuella områden, finnas så starka miljöskyddsskäl att inrättande av allmän avloppshantering är motiverad.”
Lindqvist nämner också att om det finns avloppsanläggningar som behöver uppdateras, vilket det med all sannolikhet gör, så ska miljö- och byggnadsförvaltningen säkerställa det genom tillsyn.
Advokat Johanna Lindqvist på Advokatfirman Lindahl i Göteborg avslutar sin juridiska bedömning med en sammanfattning:
“De aktuella områdena kan enligt min bedömning inte ses som samlad bebyggelse och de hälso- och miljöskäl som lyfts fram är inte tillräckligt konkretiserade och utredda. Det saknas exempelvis helt utredning som visar på att enskilda avlopp i berörda områden skulle ha en sådan påverkan på recipienten Dättern i fråga om kväve och fosfor att det kan motivera behovet av inrättande av en allmän va-anläggning. En så vid tolkning av samlad bebyggelse som Samhällsbyggnadsnämnden har utgått från, vid avgränsningen av de föreslagna verksamhetsområdena, innebär att rekvisitet sammanhållen bebyggelse fråntas sin betydelse.”
Och till sist skriver Lindqvist:
“Eftersom det i aktuellt fall handlar om en utspridd landsbygdsbebyggelse, där avstånden mellan fastigheterna i flera fall överskrider 150-200 meter samt att underlaget i fråga om såväl hälso- som miljömässigt behov i stort sett enbart består av skrivbordsbedömningar, är min bedömning – utifrån det underlag jag gått igenom – att rekvisiten enligt 6 § LAV för att kommunen ska ha en skyldighet att tillhandahålla allmänna vattentjänster för vatten och spillvatten inte är uppfyllda.”
Det kanske är läge att helt enkelt läsa upp denna sammanfattning i kommunfullmäktige på onsdag. Det vill till om ledamöterna i de styrande partierna, och kanske Liberalerna och Kristdemokraterna, ska kunna argumentera mot detta. (De röstade för verksamhetsområden i kommunstyrelsen… KD+L följde inte alls den uppfattning deras partier har i riksdagen.)
Den juridiska bedömningen är professionell, dvs mycket logisk samtidigt som den hänvisar till både lagar och rättsfall. Det förefaller omöjligt att kommunfullmäktige skulle kunna fatta ett beslut som strider mot den juridiska bedömningen. Det skulle som jag ser det strida mot lagen. I Vänersborg har vi dock lärt oss att flera tjänstepersoner och politiker tror sig stå över lagar. Ja, faktum är att inte ens domstolsavgöranden kan få vissa i miljö- och byggnadsförvaltningen, och politiker, att ändra uppfattning och inse faktum. Det har t ex Anders Solvarm på Sikhall erfarit.
Ska vi tro och hoppas att att kommunfullmäktige denna gång ska gå emot samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen och fatta ett korrekt och lagligt beslut?
PS. Om du vill läsa bedömningen i original, så kan du ladda ner den här – “Juridisk bedömning gällande förslag om inrättande av verksamhetsområde”.
PPS. Samtidigt med att den juridiska bedömningen skickades ut till politikerna följde det även med ett öppet brev från några fastighetsägare på Vänersnäs. Det brevet kan du läsa här: ”VA: Öppet brev till politikerna”.
Kommande ändring i LAV 6 §
Lagen om allmänna vattentjänster (LAV), också kallad vattentjänstlagen, ska ändras. I april väntas regeringen lägga fram propositionen i riksdagen, och innan riksdagen går på sommarsemester så är det tänkt att den nya lagen ska ha beslutats. Beslutet ska enligt planerna fattas den 21 juni. Den 1 januari 2023 ska sedan lagförslagen träda i kraft, men några nya bestämmelser med krav på att varje kommun ska ha en vattentjänstplan 
föreslås dock tillämpas första gången efter den 31 december 2023.
Det återstår att se om tidsschemat håller.
Innan propositionen läggs på riksdagens bord nästa månad, förhoppningsvis, så ska Lagrådet titta på de föreslagna lagändringarna. Lagrådet har i uppgift att granska hur lagförslag förhåller sig till andra lagar, rättsordning och rättssäkerhet. Rådet ska alltså se till att den nya lagen eller lagändringarna inte strider mot något annat.
Den 24 februari överlämnade regeringen remissen “Vägar till hållbara vattentjänster” till Lagrådet. Granskningen har alltså redan börjat. Lagrådsremissen är offentlig, och om du är intresserad kan du ladda ner lagrådsremissen här. Det är alltså denna remiss som med all sannolikhet kommer att bli regeringens proposition till riksdagen.
De förändringar i lagen som regeringen föreslår, och som riksdagen förmodligen kommer att anta, är ganska små faktiskt. Många, kanske framför allt fastighetsägare med enskilda avlopp, är troligtvis besvikna över att lagändringarna inte går längre. Och det kan jag förstå. Det är kanske inte helt osannolikt att t ex M, KD, SD, C och L lägger fram ändringsförslag på regeringens kommande proposition. Det skulle i så fall vara förslag som på ett tydligt sätt tar avstånd från tvångsanslutning för de fastighetsägare som har enskilda avloppsanläggningar – som:
”kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Som det heter i VA-sammanhang.
Lagrådsremissen innehåller emellertid text där syftet framgår med ändringarna och vilken avsikt regeringen har. Och då kan fastighetsägare med enskilda VA-anläggningar möjligtvis bli något mer optimistiska. Fast, det är ju också det här med utrymmen för tolkningar av lagar… I detta fall är det kommunen som kommer att stå för tolkningarna. Det gör ju att en konservativ och byråkratisk kommun med enögda och stelbenta politiker och tjänstepersoner kan bortse från riksdagens syfte och tolka paragrafen i enlighet med egna intressen… Som Vänersborgs kommun.
Innan jag tar upp ändringarna i 6 § kan jag konstatera att lagrådsremissen hela tiden konsekvent skriver att paragrafen handlar om “större sammanhang”, t ex (s 38; min fetstil):
“Kommunen har en skyldighet att ordna vattentjänster om det behövs för skyddet av människors hälsa och miljö och om bebyggelsen ingår i ett större sammanhang”
Begreppet “större sammanhang” upprepas ideligen i texten. Det kan enligt min mening bara tolkas som att detta rekvisit (villkor) är oundgängligt nödvändigt när verksamhetsområden inrättas.
Regeringen definierar naturligtvis också begreppet (s 38; fortfarande min fetstil):
“I praxis, det vill säga hur domstolar har tolkat lagen, är det fråga om ett större sammanhang vid en ansamling av 20 till 30 hus eller i vissa fall något färre. Tolkningen har också varit att det alltid finns ett behov av att skydda människors hälsa och miljön och att kommunen ska ansvara för vattentjänsterna genom allmänna anläggningar så snart bebyggelsen utgör ett större sammanhang.”
Eftersom begreppet feltolkas och missbrukas i Vänersborgs kommun så vill jag också passa på att återge ytterligare ett citat från lagrådsremissen (s 14):
“Om det finns en fastighet som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhanget får verksamhetsområdet inskränkas, om fastighetens behov av vattenförsörjning och avlopp kan ordnas på ett sätt som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Så även om en fastighet ingår i det större sammanhanget kan verksamhetsområdet inskränkas. Detta enligt LAV alltså (9 §), knappast i Vänersborgs kommun. (Se “Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick” och ”Solvarm och SHB (1/2): Buccis motion”.) Men det kan kanske ändå bli ett argument som kan användas både i kommande kommunfullmäktige och i en eventuell överklagan av beslutet…
Regeringen vill ändra den berömda och nästan ökända 6 § i LAV. Paragrafen har för närvarande följande lydelse:
“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen
1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va-anläggning.”
Den kommande propositionen föreslår följande tillägg på punkt 2:
“Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Det finns ytterligare förslag på tillägg till 6 §, men de väntar jag med till ett senare tillfälle. Ovanstående tillägg är det som alla “pratar om”.
Regeringen menar att förslaget till lagändring ska innebära att (Lagrådsremissen s 1):
“kommunens bedömning av behovet av en allmän vattentjänst ska bli mer flexibel. Vid behovsbedömningen ska kommunen ta särskild hänsyn till förutsättningarna för att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Regeringen ger långa och noggranna förklaringar och motiveringar till tillägget i 6 §. Den anser att paragrafen med den tidigare formuleringen nu blir tydligare när det framgår att (s 18):
“kommunen under vissa förutsättningar inte är skyldig att tillhandahålla allmänna vattentjänster, trots att fastigheten eller bebyggelsen ingår i ett större sammanhang.”
Hur tydligt detta blev kan väl diskuteras. Lagrådsremissen fortsätter (s 18):
“Det föreslagna tillägget i bestämmelsen syftar inte till att inskränka det allmännas ansvar för vattentjänster, utan till att tydliggöra vikten av en behovsbedömning utifrån tekniska, miljömässiga och samhällsekonomiska aspekter.”
En behovsbedömning torde betyda att kommunerna ska undersöka de verkliga behoven utifrån ett flertal aspekter innan beslut fattas om att t ex tvångsansluta fastigheter till kommunens VA. Det kommer sannolikt inte att duga med de skrivbordstillsyner som Vänersborgs kommun tillämpar. Tillägget till 6 § ska kunna göra behovsbedömningen flexiblare tror regeringen. Men samtidigt finns det därigenom också, som jag ser det, ett alltför stort utrymme för tämligen fria tolkningar i en kommun. Och det känns nog tveksamt om lagförändringen skulle påverka de styrande politikerna och tjänstepersonerna i t ex Vänersborgs kommun. För det är nämligen kommunen som är tänkt att göra behovsbedömningen.
Bedömningen av vilka krav som kan ställas i det enskilda fallet, skriver regeringen (s 11):
“avgörs genom tillämpning av reglerna i framförallt miljöbalken.”
Och i miljöbalkens 9 kap 7 § står det:
“Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer.”
Det är en ganska allmän beskrivning måste man väl säga, men regeringen utvecklar vilken skyddsnivå en enskild anläggning ska uppfylla. Ett begrepp som då ofta används är “motsvarande”. Det menas att en enskild VA-anläggning ska uppnå motsvarande skydd för människors hälsa och miljön som det allmänna VA-nätet. I lagrådsremissen står det (s 19):
“En användning av uttrycket motsvarande innebär att de krav som ställs på alternativa lösningar i praktiken måste uppfylla mycket högt ställda krav på rening. Utredningen anger att i bedömningen av vad som är ett motsvarande skydd ska påverkan på mark och vatten vara likvärdig men att de faktiska utsläppen, till exempel mätt som utsläpp av en viss mängd smittämnen eller övergödande ämnen, inte behöver vara lika.”
Regeringen beskriver skillnaderna mellan allmänna och enskilda anläggningar:
“Allmänna anläggningar ska som huvudregel samla och hantera stora mängder avloppsvatten med utflöde i en punkt och kraven på rening är därför högt ställda.”
Det kan inte ställas samma krav på enskilda anläggningar. För att nå en önskvärd vattenkvalitet kan det finnas:
“situationer där det är tillräckligt med den rening som kan uppnås med enskilda anläggningar.”
Återigen ganska “luddigt”, men begreppet ”motsvarande” används inte i lagen. Det kan bara tolkas som att kraven inte kan ställas lika högt på enskilda som på allmänna anläggningar. Det räcker att de enskilda anläggningarna, som det står i LAV 6 §:
“kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
I den kommande propositionen sammanfattar regeringen detta avsnitt (s 19):
“Regeringen anser att det i bestämmelsen bör anges att en enskild anläggning ska ge ett godtagbart skydd för människors hälsa och miljön och inte ett motsvarande skydd. Vilken skyddsnivå som kan godtas är en bedömning som måste göras utifrån de lokala förhållandena.”
Jag skulle vilja tillägga att kommunens VA-system med avloppsreningsverk är en miljömässig återvändsgränd. I avloppsvattnet finns det många ämnen som borde återvinnas, framför allt kväve och fosfor. Det här gör inte Vänersborgs VA-system särskilt effektivt, långt därifrån. Reningsverk är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning. Vi förflyttar ju egentligen bara ämnen från ett ställe till ett annat. (Se “VA och utsläppen 2020”.)
Ändringen, tillägget, i 6 § i Vattentjänstlagen ska alltså leda till att lagen i sin helhet ska kunna tolkas mer flexibelt. Flexibiliteten innebär självklart ett ökat utrymme för fastighetsägare att stå utanför verksamhetsområden och därmed slippa tvångsanslutningar. Det är ingen tvekan om att detta är lagens syfte. Regeringen själv sammanfattar lagrådsremissens huvudsakliga innehåll (s 1):
“Vid behovsbedömningen ska kommunen ta särskild hänsyn till förutsättningarna för att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Om lagändringen räcker till för att uppnå syftet är tveksamt i en kommun som Vänersborg.
Lagrådsremissen innehåller också ytterligare tillägg till Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) och även en mindre ändring i Miljöbalken. Det handlar om att kommunerna i framtiden ska ha aktuella vattentjänstplaner, att de ska kunna kontrollera avloppsanläggningar och att kommunerna ska ta hänsyn till de synpunkter som kommer in under samråd och granskning. Det sistnämnda är kanske särskilt intressant, men det får utvecklas i en senare blogg.
Protester i Frändefors
Bara några stenkast från mitt “andra hem” under 35 år ligger Frändefors församlingshem. Där samlades de boende från husen mellan Frändeforsån, 45:an och Dalboskolan i torsdags förra veckan. Och så jag då…
Mötet hade sammankallats av kyrkoherde Daniel Westin och det var också han som höll i mötet. Det var 23 av 38 fastighetsägare från området närvarande. 
Men då hade inte alla fastighetsägare och boende hört något från kommunen (än). De flesta på mötet tillhörde den äldre generationen.
De närvarande, inklusive Svenska Kyrkan, hade fått ett utskick från kommunen. Varje fastighet var kartlagd. Det gällde dagvatten och spillvatten. Det handlade bland annat om att dagvattenstammar från husen gick ut i avloppet och att det kunde finnas sprickor och läckage i fastigheternas avloppsledningar. Kommunen hade även andra anmärkningar på fastigheterna, t ex på stuprör och brunnar.
Det var inte helt lätt att förstå utskicken och det fanns de som hade blivit mer eller mindre chockade när de öppnade sina kuvert.
Så här såg ett av utskicken ut (fastighetsbeteckningar och gatunamn är raderade av mig):
Flera av de boende hade inte en aning vad det handlade om. Men de visste ju med sig att de inte hade gjort några konstigheter med husen. Och så var det. Flera hus hade enligt uppgift också byggts av kommunen själv (Frändefors kommun) enligt den tidens regelverk, t ex att dagvattnet kopplades till spillvattnet. Och allt var godkänt. Flera såg stora kostnader framför sig och det fanns de som befarade att de skulle tvingas flytta från sina bostäder. Andra hade för bara några år sedan grävt upp stora delar av sina trädgårdar och lagt ny dränering runt sina villor. Och nu krävde tydligen kommunen att det skulle grävas igen.
Många var också frågande om hur det skulle gå till, rent praktiskt. Vem skulle utföra arbetet, vem skulle beställa, vad skulle göras, när skulle det ske, osv? Jag tyckte mig se desperation i någras ögon. De stod frågande inför framtiden. Informationen från kommunen var inte till någon hjälp, tvärtom. Den ökade snarast förvirringen.
Kyrkoherde Westin var lugn och bestämd. Han berättade bakgrunden till utskicket och mötet. Han beskrev hur han i januari hade pratat med VA-chefen och att VA-chefen hade lovat att prata med någon lämplig i personalen. Men när Westin ringde någon vecka innan mötet var det ingen på Kretslopp och Vatten som kände till mötet. Och följaktligen fanns det inte heller någon kommunal representant på plats i församlingshemmet.
Kyrkoherden var besviken och fick uppfattningen att kommunen inte var särskilt intresserad av dialog. Det är också en inställning som inte är alltför ovanlig bland invånarna i Vänersborgs kommun… Men kanske har den i juni 2021 av kommunfullmäktige antagna kommunikationspolicyn inte slagit igenom i kommunhuset än…
Kommunikationspolicyn, som du kan ladda ner här, börjar på detta sätt:
“Vänersborgs kommun finns till för sina invånare och kommunikation är en förutsättning för demokrati och god service.
Kommunikationsarbetet ska bidra till att Vänersborgs kommun når visionen och uppsatta inriktningsmål, samt präglas av öppenhet och tillit. Strategisk och god kommunikation bidrar till bättre förutsättningar för att nå förväntat resultat. Kommunikation är en avgörande framgångsfaktor i det kommunala arbetet.”
Hmm…
Daniel Westin var noga med att framhålla för åhörarna att kommunen har laglig rätt, enligt LAV 21 §, att kräva av fastighetsägare att de sköter användningen av den allmänna VA-anläggningen. Men å andra sidan måste, menade Westin vidare, kommunen ge ordentliga hänvisningar på vad som måste göras. Den ska redovisa grundförutsättningarna, berätta vad som ska grävas, ge höjdanvisningar osv. Vad ska fastighetsägarna t ex göra om kommunens anslutning ligger högre än dagvattnet från husgrunden?
Det var både information och diskussion på mötet. Kyrkoherden hade också bjudit in två företag som var experter på den här typen av frågor, Fagers Skog & Byggtjänst och Proline Group i Lidköping. De fick många frågor av mötesdeltagarna och jag tror också att några av mötesdeltagarna lugnades något.
Deltagarna på mötet beslutade att skicka in en gemensam protestskrivelse till kommunen, där fastighetsägarna krävde mer och bättre information. Den skrivelsen återger jag nedan.
Det är ofta som jag slås av hur dålig kommunens kommunikation med invånarna är. Det blir så många onödiga missuppfattningar och upprörda känslor. Frändefors är bara ett av alltför många exempel. Och det mesta hade kunnat undvikas om kommunen istället sökte kommunikation och dialog med de invånare som berördes av besluten – och det naturligtvis innan besluten fattas. Vänersborgs kommun måste lära sig att politiker och tjänstepersoner är till för kommuninvånarna – och inte tvärtom…
Här nedan följer protestskrivelsen i sin helhet.
=====
Frändefors 220303
Till den det vederbör
GRUPPROTEST
Efter samråd med ägarna av 23 av de 38 fastigheter som berörs av åtgärdskraven från Vänersborgs kommun, så har vi ställt oss ett antal frågor som vi kräver svar om.
För det första: Med vilken lagparagraf stöder ni ert beslut på? Därför önskar vi också information om överklagande.
För det andra: Det har inte skickats ut några hänvisningar till påkoppling av dagvatten. Det skall ligga en påkoppling en meter innanför tomtgräns.
För det tredje: Vi vill ha bättre redovisning för grundförutsättningarna för arbetet, ex v de som har källare och dagvattnet ligger för djupt för påkoppling. Hur fungerar likabehandlingsprincipen då?
För det fjärde: Om ni nu skall asfaltera om stora delar av det berörda gatunätet i mars, måste dagvattenpåkopplingarna finnas. Annars gör ni ju våld på allmänna medel.
För det femte: Vi önskar att sluttiden för åtgärderna får ett rimligt datum. Det går bara att gräva sommartid och med tanke på antalet berörda fastighetsägare, måste sista datum för åtgärd skjutas framåt. Förslagsvis 31/12 2024.
Därför önskar vi berörd information till varje fastighetsägare, samt ett informationsmöte med er. Hänvisar till berörd kommunikationspolicy som jag hänvisat till tidigare.
Detta brev går för kännedom till kommunalråd Benny Augustsson, Henrik Harlitz, Mats Andersson samt Anders Wiklund
Vid pennan
Daniel Westin, kh Frändefors
Tuff kritik från revisorerna…
Det finns revisorsrapporter och det finns revisorsrapporter.
Många revisorsrapporter kan vara tämligen rutinmässiga och tråkiga. De ger inte upphov till några större avtryck och sorteras snabbt in i någon pärm eller sparas i någon mapp på någon av kommunens många servrar. Kanske har tjänstepersonerna i kommunens olika förvaltningar “nytta” av dem, medan politikerna glömmer rapporterna snabbt – om de ens läser dem.
Sedan finns det andra revisorsrapporter som får till och med den tröttaste politiker (om det nu finns några sådana) att både vakna och hoppa till. Idag upptäckte jag en sådan rapport.
Det är kommunens nya revisorer från KPMG som på uppdrag av Vänersborgs kommuns revisorer har granskat samhällsbyggnadsnämndens rutiner kring fastighetsunderhåll. Och jag vet inte om jag inbillar mig eller inte, men jag får känslan 
av att KPMG:s revisorer inte lägger några fingrar emellan om de upptäcker några tveksamheter, fel eller brister. Det kan dock bero på att mitt minne sviker eller att företaget har granskat speciella områden.
Det må vara hur som helst med den saken, denna rapport riktar bland den tuffaste kritik jag någonsin läst mot en av kommunens nämnder, och därmed naturligtvis också mot nämndens chefstjänstemän. Mina mest kritiska bloggar framstår som “fisar i vinden” i jämförelse. Rapporten ska presenteras på kommunfullmäktiges sammanträde nästa onsdag.
Jag återger revisorsrapportens sammanfattning här nedan. Det går att ladda ner hela rapporten här.
==
“Granskningen har syftat till att följa upp och bedöma om tillräckliga åtgärder vidtagits utifrån identifierade förbättringsområden och lämnade rekommendationer i tidigare granskning. Vår sammanfattande bedömning är att tillräckliga åtgärder inte vidtagits. Granskningen har också syftat till att på en översiktlig nivå bedöma om samhällsbyggnadsnämnden säkerställt att fastighetsunderhållet hanteras på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt, som ger förutsättningar att uppnå en god ekonomisk hushållning avseende fastigheter. Vår bedömning är att samhällsbyggnadsnämnden inte har säkerställt att fastighetsunderhållet hanteras på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt eller att nämnden verkat för att uppnå en god ekonomisk hushållning avseende fastigheter.
Granskningen har visat att nämndens styrning, uppföljning och kontroll avseende fastighetsunderhåll inte är tillräcklig. Riktlinjerna för god ekonomisk hushållning ger en tydlig målsättning avseende underhållet av kommunens fastigheter och anläggningar, det vill säga att de ska ha ett planerat och fullgott underhåll. Nämnden har dock inte tagit fram några egna mål eller styrdokument som tydliggör hur detta ska kunna uppnås. Det saknas också en tydlig prioriteringsordning som ligger till grund för de prioriteringar och beslut om åtgärder som tas. Vidare saknas en sammanhållen underhållsplan som omfattar alla objekt. Det systemstöd som finns används inte på ett ändamålsenligt vis i dagsläget, det vill säga informationen som ligger där är inte aktuell och kvalitetssäkrad och bedöms därmed inte kunna utgöra ett tillförlitligt stöd i arbetet. Det saknas en samlad bild av fastigheternas skick och det samlade underhållsbehovet, och informationen i systemet ger inte ett tillräckligt underlag för en långsiktig planering. Detta bedöms också kunna påverka kvaliteten i de underlag som tas fram för planering, genomförande och uppföljning av underhållsåtgärder. Det finns idag ingen uppfattning om omfattningen av det eftersatta underhållet, och därmed inte heller vad som skulle krävas för att komma tillrätta med det. Av intervjuer har dock framkommit att nuvarande nivå på underhåll inte motsvarar det faktiska behovet för att hålla fastigheterna i ett gott skick.
Den information och uppföljning som nämnden erhåller avseende fastighetsunderhåll är på en övergripande nivå, vilket medför att nämnden inte har en inblick i vilka åtgärder som planerats eller prioriterats under innevarande eller kommande år. Uppföljningen har utvecklats under 2021, men bedöms kunna utvecklas ytterligare.
Slutligen bedömer vi att nämnden inte i tillräcklig utsträckning verkat för att fastställda mål, enligt riktlinjerna, uppfylls.”
Augustsson (S) var inte jävig
Ok, jag erkänner. Det finns tillfällen, även om de är ytterst sällsynta, där andra ledamöter än vänsterpartister reagerar, agerar och protesterar mot hur Vänersborg styrs.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustssons (S) agerande och roll i kommunfullmäktiges beslut om GC-vägen på Korseberg den 17 november 2021 har varit föremål för en laglighetsprövning i Förvaltningsrätten i Göteborg.
Kommunfullmäktige skulle besluta om en GC-väg genom den sista remsan skog på Korseberg – när det redan fanns en GC-väg 150 meter från skogsdungen… Men den vägen gick mellan bostadshusen. Och dessa hus ingick i en bostadsrättsförening. Fullmäktige beslutade att anlägga GC-vägen i skogsremsan… (Se “KF (17/11): Vem kan man lita på?”.)
Torbjörn Moqvist från Sverigedemokraterna överklagade fullmäktiges beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Moqvist skrev (citat från Förvaltningsrättens dom):
“En av ledamöterna var jävig (delikatessjäv) i samband med kommunfullmäktiges möte. Den ledamoten var väldigt emot att den nuvarande GC-vägen går igenom en bostadsrättsförening och tyckte att det var helt fel och kanske till och med olagligt att GC-vägen gick igenom denna bostadsrättsförening. Ledamoten var styrelseledamot i den bostadsrättsföreningen så sent som 2019. Det är inte klart om ledamoten alltjämt är kvar i bostadsrättsföreningens styrelse, men det är klart att detta är olämpligt även om ledamoten nu har lämnat styrelsen. Detta är en klar jävssituation.”
Det handlade alltså inte om vem som helst. Det var kommunens högste politiker, kommunstyrelsens ordförande och Vänersborgs “statsminister” Benny Augustsson (S). Och det Moqvist anför i ärendet är sant, det vet jag. Jag skrev om detta i några bloggar. (Se ”KF (17/11): Vem kan man lita på?”.)
Jag kan väl för övrigt komplettera överklagandet med att tillägga att Benny Augustsson (S) sa på fullmäktiges sammanträde att bostadsrättsföreningen inte skulle behöva se cyklister i sitt område:
”Det är bostadsrättsföreningen som äger den (GC-vägen; min anm.)”
Och det är väl egentligen en ganska udda uppfattning för en socialdemokrat. Och socialist? Det betyder ju att det skulle bli svårare för allmänheten, vänersborgarna, att utnyttja allemansrätten. GC-vägen genom bostadsrättsföreningen går ju rätt fram till Vassbotten och en badbrygga…
Men så hade Benny Augustsson (S) varit ledamot i bostadsrättsföreningens styrelse. Det framgår av offentliga dokument… (Se här.) Men det var ändå inte så enkelt menade Förvaltningsrätten i Göteborg. Eller rättare sagt, det var enklare…
“Fullmäktigejävet är därmed begränsat till att vara ett så kallat sakägar- och närståendejäv. Ett så kallat delikatessjäv, som Torbjörn Moqvist hänvisar till, utgör inte en jävsgrund enligt kommunallagens bestämmelser om jäv för fullmäktigeledamöter. I förarbetena till kommunallagen anges också att med personligen berörd avses ett ärende som berör ledamoten eller någon närstående som individ snarare än som del av ett kollektiv (prop. 2016/17:171 s. 348). Av praxis framgår också att en fullmäktigeledamots medlemskap i t.ex. en berörd bostadsrättsförening eller det faktum att en fullmäktigeledamot är styrelseledamot i ett bolag som ärendet rör, inte anses medföra att fullmäktigeledamoten är jävig (jfr t.ex. RÅ 1964 I 97 samt RÅ 1981 Ab 267).”
Förvaltningsrätten menar alltså att den överhuvudtaget inte behöver pröva jävsfrågan. Det finns nämligen inget som enligt Kommunallagen heter delikatessjäv i fullmäktigesammanhang. Och i förarbetena till lagen handlar det också om individ och inte ett kollektiv, som en styrelse.
Förvaltningsrätten kan därför slå fast att det rent lagligt inte har förekommit något jäv. Och det är självklart viktigt att slå fast. Förvaltningsrätten avslog Torbjörn Moqvists (SD) överklagande. Benny Augustsson (S) hade inte varit jävig och därför inte heller gjort något olagligt.
Rättsväsendet följer och tolkar lagar. Det ägnar sig inte åt andra aspekter. I det här fallet föreligger nog också en tydlig moralisk aspekt i frågan. Det håller antagligen de flesta med om. Och då undrar man ju naturligtvis – vad säger den moralen…?
Jag menar, det är nog en och annan som höjer på ögonbrynen när Benny Augustsson (S) i egenskap av kommunstyrelsens ordförande tog det första spadtaget för Riksbyggens 2:a etapp i Korseberg sommaren 2019. På Riksbyggens hemsida stod det (se ”Första spadtaget för Riksbyggens 2:a etapp i Korseberg, Vänersborg”):
”Nu har det första officiella spadtaget för Riksbyggens Brf Korseberg Strand tagits. Det första spadtaget togs av Benny Augustsson, kommunstyrelsens ordförande i Vänersborg”
Och till sist kan jag inte låta bli att ställa ytterligare två frågor.
Inte för att jag tror att Benny Augustsson längre har något uppdrag i styrelsen för Korsebergs Parks bostadsrättsförening, men frågan bör väl ändå ställas?
Det hör ju också till saken att Benny Augustsson (S) var medlem i bostadsrättsföreningens styrelse samtidigt som han var ordförande i samhällsbyggnadsnämnden… Uppstod det vid något tillfälle någon jävssituation?
VA – varför ingår Grytet?
I onsdags var jag på studiebesök hos en fastighetsägare på Vänersnäs. Det är alltid intressant att på plats se resultatet av kommunens tjänstepersoners arbete efter att de har suttit vid skrivborden i kommunhuset och med pärmar, blanketter, tabeller, kartor, linjaler och passare ritat upp verksamhetsområdena på Vänersnäs.
Eller inte.
Det är några politiker som har hittat ut till Vänersnäs, och gjort “syn på plats”. De har med egna ögon kunnat upptäcka bristen på logik i verksamhetsområdenas utformning, och istället noterat godtyckliga definitioner, avvägningar och gränser. Det var kanske ingen kanonidé att göra jobbet enbart från kommunhuset…
De flesta av kommunfullmäktiges politiker har emellertid inte varit ute och samtalat med fastighetsägare och invånare. De torde leva i villfarelsen att allt är frid och fröjd med avgränsningen av verksamhetsområdena. Utom med de tre fastigheterna vid Dättern… Kanske… Om några av dom nu har läst det öppna brevet vill säga. Eller också har de gjort det, men bryr sig ändå inte. Varken om lagen (LAV 6 §) eller om mer medmänskliga aspekter. Det innebär med all sannolikhet också att de anser att Vänersborgs kommun inte ska ta hänsyn till om 86-åriga 
Annbritt eller 94-åriga Susanna bor i någon av fastigheterna. Det gör ju inte lagen och då ska naturligtvis alla tvingas in i verksamhetsområden och anslutas till kommunens VA-nät som alla andra – för ca 200.000 kr. (Kan det vara så illa?)
Ett av mina tidigare studiebesök gick just till de tre fastigheterna i Anundstorp vid Dättern. En av fastighetsägarna författade som sagt senare ett öppet brev till politikerna. (Se “Öppet brev till samtliga politiker”.) Ägaren till fastigheten Grytet 1:22 har inte skrivit något öppet brev. Han har dock haft kontakt med tjänstepersoner på Kretslopp och Vatten vid några tillfällen, bland annat under ett “öppet hus” i november förra året (efter återremissen i kommunfullmäktige). Då antecknade tjänstepersonen bland annat:
“Tveksam till att kommunalt är bästa miljömässiga alternativet. Orolig för kostnaderna … Hade hört rykten om hur höga brukningsavgifterna var, rykten som inte var korrekta, så fick information direkt från VA-taxan. Många frågor om hur tekniskt lösa anslutningen. Tekniska mötte upp på plats efter ”Öppet hus” för att diskutera.”
Några tjänstepersoner kom faktiskt ut till Grytet och tittade på förhållandena. När fastighetsägaren en tid senare skrev till kommunen fick han emellertid ett svar som, enligt honom själv, bara ökade frustrationen. Han upplevde att han fick andra och motstridiga besked.
Precis som när det gäller fastigheterna i Anundstorp ifrågasätter ägaren till Grytet 1:22 att fastigheten ingår i ett större sammanhang (LAV 6 §). På Anundstorp höll miljö- och byggnadsförvaltningen med, och skrev (se ”VA Vänersnäs – en uppföljning”):
”Tre bostäder (Andundstorp 1:57, 1:58 och 1:8) ingår i förslaget som inte är utpekade inom områden för sammanhållen bebyggelse eller möjlig bebyggelseutveckling på landsbygd i översiktsplanens utvecklingsprincip 8.”
Men förvaltningen tyckte samtidigt att det kunde kvitta. Fastigheterna skulle ändå ingå i verksamhetsområdet. Miljö- och byggnadsförvaltningen skrev dock inget om Grytet 1:22.
Med sammanhållen bebyggelse avses i Plan- och bygglagen (PBL):
“minst 10-20 hus, där tomterna gränsar till varandra eller skiljs åt av en väg, park eller liknande.”
Så står det i Blåplanen (del 2 sid 31) som fortsätter:
“I propositionen till vattentjänstlagen anges, att enligt praxis krävs åtminstone en något så när samlad bebyggelse av 20-30 fastigheter. I de fall Länsstyrelsen i Västra Götaland har förelagt Vänersborgs kommun att uppfylla 6§ i vattentjänstlagen har rekvisitet 20 fastigheter använts.”
Sedan står det att gruppen bakom Blåplanen har studerat rättsfall och kommit fram till att göra följande bedömning:
“kommunen har skyldighet att ordna vattentjänster för samlad bebyggelse ner till 8 fastigheter.”
Från 30 fastigheter till 8 fastigheter för att det ska kallas större sammanhang eller samlad bebyggelse… Det är väl att ta i kan man tycka, men ok.
Vi tittar på några kartor. Och varför inte börja med en karta som visar verksamhetsområde 2. Fastigheten Grytet 1:22 är markerat med ett kryss. (se kartan till höger.)
Blåplanen har en mycket otydlig karta från området. (Se karta till vänster.) Det är svårt att hitta fastigheten ifråga, men jag tror att den ligger där det inte finns några blå
ploppar. Blå ploppar symboliserar större sammanhang enligt Blåplanens generösa definition.
Området där Grytet 1:22 ligger finns såvitt jag kan bedöma inte med i Blåplanens definition av större sammanhang. Men det är i och för sig osäkert.
Så här ser område 2 ut från ett “flygplan” – se bild till höger.
Det är svårt att se att det är en samlad bebyggelse ens med Blåplanens snäva definition. Här nedan förstorar jag upp kartan och tar med fastighetsgränser och skala.
Tre fastigheter ligger bredvid varandra, Grytet 1:22, Grytet 1:21 och Grytet 1:14. Sedan är det ungefär 200 meter till fastigheten Grytet 1:3 1 på andra sidan landsvägen. Det kan inte, som jag ser det, vara ett större sammanhang/samlad bebyggelse enligt några som helst definitioner. Fyra fastigheter varav en fastighet 200 meter ifrån…
Vad stod det i LAV 6 §?
“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang…”
Det är inget större sammanhang i det här området. Punkt.
Sedan är det faktiskt en sak till med fastigheten – naturen runt omkring. Fastigheten ligger vid en rasbrant.
 |
|
 |
|
Det finns fler fastigheter i närheten som ligger vid Hallebergs rasbranter. De är inte medtagna i verksamhetsområdet. Miljö- och byggnadsförvaltningen skrev i sitt “remissvar” till samhällsbyggnadsförvaltningen:
“Det finns bostäder som inte ingår i förslaget trots att de ligger nära (till exempel Grytet 1:15 och 1:23). Dessa ligger längs kanten av Halleberg, i angränsning till eller inom Natura 2000-område. En sammanvägd bedömning har gjorts att inte ha med dessa bostäder i förslaget. Främsta orsakerna är risk för negativ påverkan på naturvärden samt tekniska svårigheter och orimliga kostnader för framdragande av ledningar. Liknande skäl låg till grund för att i ett tidigare skede inte ta med bebyggelsen vid Skytteklev i verksamhetsområde för VA.”
Och då undrar ägaren till Grytet 1:22 – glömde kommunen min fastighet? Fastigheten ligger nämligen också vid rasbranten. Här finns det lika stora naturvärden, här finns det också tekniska svårigheter. Min teori är att kommunen faktiskt gjorde det, glömde fastigheten alltså. Eller också hade tjänstepersonerna just då en karta som inte höjdskillnader eller rasbranter var utsatta på. Fast sådant kan hända, alla kan göra misstag. Problemet är väl snarast att man inte kan erkänna det – och ändra sig…
Dessa fastigheter ligger i rasbranten och är undantagna från att ingå i verksamhetsområdet – ja, utom en fastighet då… Det finns några fler, men detta är de närmaste grannarna till 1:22. (Se karta till höger; det gröna strecket är vad jag förstår gränsen för Natura 2000 och det svarta själva rasbranten.)
Att de här fastigheterna, de inringade fastigheterna på kartan till höger, undantas från verksamhetsområdet innebär ju på ett ännu tydligare sätt att det inte rör sig om något större sammanhang/sammanhållen bebyggelse för Grytet 1:22…
Frågan som fastighetsägaren ställer sig är alltså varför Grytet 1:22 är den enda fastigheten vid bergskanten som är föreslagen för anslutning… Är det en slump, är det ett misstag eller finns det något dolt motiv…?
Rasbranterna vid Halleberg, och Hunneberg, ska skyddas. Länsstyrelsen skriver i “Bevarandeplan för Natura 2000-området”:
“Natura 2000-området Halle- och Hunnebergs rasbranter som ligger strax öster om Vänersborg utgör en mycket speciell naturmiljö med förekomst av många sällsynta arter. Branterna i de två delområdena är de största utbildade rasbranterna i Sydsverige.”
Om Grytet 1:22 ska ingå i verksamhetsområdet så innebär det att fastighetsägaren själv ska stå för grävning av ledningar från anslutningspunkten, som antagligen hamnar mitt emellan de tre fastigheterna, till sitt bostadshus. (Se rött kryss på kartan nedan.)
Det är 35 meter från den troliga anslutningspunkten till bostadshuset på 1:22. Det är dock inte känt vad kommunen kommer att välja. Kretslopp och Vatten svarar inte på hur planen ser ut. Placering av anslutningspunkten ska dock “ske i samråd” säger man. Höjdskillnaden till den troliga anslutningen är ungefär 10 meter och VA-ledningen ska grävas ner, gissar jag, till 1,6 meters djup (frostfritt). Marken består av i stort sett bara av sten i olika storlekar, några mycket stora – se bilderna ovan.
De skyddsvärda rasbranterna kommer definitivt att lida stor skada. Jag undrar förresten om inte Länsstyrelsen har några synpunkter på detta.
Tidigare var det Anundstorp vid Dättern, nu Grytet. Är det konstigt att kommuninvånarna inte kan upptäcka logiken för verksamhetsområdenas utformning? Eller att de undrar vilka definitioner som används och vilka avvägningar som kommunens tjänstepersoner och politiker gör? Som jag ser det är det helt uppenbart att dessa fastigheter inte finns med i ett större sammanhang/samlad bebyggelse enligt Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Och då faller hela kommunstyrelsens förslag till kommunfullmäktige om att inrätta två verksamhetsområden på Vänersnäs. Och inte heller kan man lita på att alla andra fastigheter ingår i ett större sammanhang…
Till sist en hälsning från Grytet 1:22:
“Bortsett från tvånget så är det helt sjukt att anslutningsavgiften är högre baserat på tomtyta även för oss på landet. Vårt dagvatten kommer aldrig in i systemet. I mitt fall blir det närmast bisarrt eftersom jag dessutom får betala dyrt för 35 meters grävning i oländig terräng då kommunen väljer nästan längsta möjliga sträcka mellan brunn och tomtgräns.”
Internationella kvinnodagen
På tisdag nästa vecka är det den internationella kvinnodagen.
Den internationella kvinnodagen har gamla anor i den socialistiska arbetarrörelsen. På initiativ av den tyska kommunisten (ja, hon var faktiskt det) Clara Zetkin bestämde Andra internationalen redan 1910 att en särskild kvinnodag skulle firas den 8 mars. Dagen är dock inte särskilt socialistisk längre. Idag finns kvinnodagen med i FN:s lista över högtidsdagar, och den har därmed också blivit en mer “opolitisk” högtidsdag.
Den internationella kvinnodagen firas världen över och i vissa länder är den en nationell helgdag. I Sverige hade förr i tiden “Filippa” namnsdag denna dag och det fanns föräldrar som namngav sina döttrar efter, bland annat, kvinnodagen… 1994, möjligtvis 1993, flyttades emellertid namnet av någon obegriplig anledning till den 2 maj. Den 8 mars blev istället Sivs dag.
Det sägs att “Siv” betyder brud eller hustru, och det kanske inte är ett särskilt lämpligt namn på den internationella kvinnodagen… Däremot har namnet mycket gamla anor, asaguden Tors fru hette Siv…
Nu på söndag kl 13.00-16.00 uppmärksammar Vänsterpartiet Vänersborg tillsammans med flera andra organisationer den internationella kvinnodagen!
Ny interpellation om detaljplan i Sikhall
Vid det förra sammanträdet med kommunfullmäktige, den 16 februari, så ställde jag en interpellation till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S). (Se “Interpellation om detaljplan i Sikhall”.) Jag fick ett mycket utförligt svar. Det föranledde en både lång och givande debatt om Sikhall. (Se “KF: Lång debatt om Sikhall (1/2)” och “KF: Lång debatt om Sikhall (2/2)”.) Trots att samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) tog till orda i debatten kunde jag ändå inte annat än att dra slutsatsen att det inte var byggnadsförvaltningen som var den huvudsakliga orsaken till att detaljplanen efter snart 7 år fortfarande inte var klar.
Ordförande Dahlberg upplyste mig också om att det fanns fler handlingar under en viss tidsperiod som jag inte hade fått ta del av. Efter några dagar fick jag de dokumenten också, förvisso i pappersform men ändå. Handlingarna styrkte mig i min uppfattning att detaljplanen hade “fastnat” på samhällsbyggnadsförvaltningen och -nämnden under avsevärd tid utan att arbetet hade gått framåt.
Av dessa orsaker skickade jag nu på eftermiddagen in en ny interpellation. Denna gång till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP). Om inget oförutsett inträffar kommer jag att få ett svar på kommunfullmäktige den 16 mars och det blir förhoppningsvis ett lika utförligt svar som det Bo Dahlberg gav. Wiklund utvecklar säkerligen det inlägg som han hade i den förra interpellationsdebatten.
Jag återger interpellationen nedan. Det går också att ladda ner den här, ”Interpellation till Wiklund”.
===
Interpellation till samhällsbyggnadsnämndens ordförande
Efter ett initiativ från fyra fastighetsägare i Sikhall beslutade en enig byggnadsnämnd den 19 maj 2015 att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken. Det var för snart 7 år sedan och fortfarande kan vi inte se någon färdig detaljplan framför oss.
Arbetet med planen har egentligen gått långsamt hela tiden, men just mellan februari 2018 och oktober 2020 verkade det inte ha hänt särskilt mycket i kommunen, arbetet tycks ha stått i det närmaste still i 2,5 år. Och med tanke på den interpellation som jag ställde förra fullmäktigesammanträdet till byggnadsnämndens ordförande, och de kompletterande pappersdokument som jag erhöll från byggnadsförvaltningen några dagar senare, verkade det inte bero på byggnadsförvaltningen utan på samhällsbyggnadsförvaltningen.
Byggnadsförvaltningen har bland annat skrivit – “det tog lång tid innan samhällsbyggnadsnämnden i höstas till slut fattade beslut om att gå vidare” och “Så fort avtal [mellan samhällsbyggnadsnämnden och fastighetsägarna] finns på plats kommer planarbetet att återupptas…”
För att komma vidare med detaljplanen krävdes, och krävs, fastighetsrättsliga lösningar av olika slag. Det var också något som fastighetsägarna hade flaggat för redan 2015. Det krävs rådighet över en fastighet för att utföra vattenverksamhet. Det handlar t ex om att få till stånd ett avtal kring nyttjande av vattenområden för vågbrytare och småbåtshamn. Fastighetsägarna måste också komma till lösningar och avtal innan de kan bekosta alla de utredningar som är kvar att göra innan en detaljplan kan bli verklighet. De måste ju veta att detaljplanen kan upprättas innan de lägger ut stora pengar på utredningar. Bara en arkeologisk undersökning kostade 388.600 kr exkl moms år 2018.
Samhällsbyggnadsförvaltningen skrev i ett underlag till nämnden i okt 2020:
“Fastighetsrättsliga åtgärder och avtal behöver ingås för att kunna föra utvecklingsprocessen framåt. Åtgärderna behöver genomföras i förhållande till varandra för att nå eftersträvat resultat och därmed kan planarbetet fortlöpa.”
På våren 2020 behandlades ärendet i samhällsbyggnadsnämndens presidium. Vad jag förstår så fanns det då ett förslag på fastighetsrättsliga lösningar. Ärendet skickades tillbaka till förvaltningen. Den 17 september skulle ärendet behandlas i samhällsbyggnadsnämnden, men bordlades. På sammanträdet den 8 oktober förelåg ett beslutsförslag från förvaltningen. Förslaget gick fastighetsägarna till mötes. Ordförande hade då ett annat yrkande, som gick emot förvaltningen. Ordförandes förslag blev också nämndens beslut. Det var ett förslag till lösning som fastighetsägarna inte kunde acceptera. Sedan har det inte hänt något mer. Det finns fortfarande inget avtal med fastighetsrättsliga lösningar.
Frågor:
- Varför har ärendet tagit så lång tid i samhällsbyggnadsnämnden och samhällsbyggnadsförvaltningen?
- Vad hände mellan våren 2018 och oktober 2020?
- Varför skickades ärendet tillbaka till förvaltningen i maj 2020?
- Varför bordlades ärendet på sammanträdet i september 2020?
- Vad var det som föranledde ordförande att lägga ett beslutsförslag i oktober 2020 som gick mot den egna förvaltningen – efter att förvaltningen hade “ägt” ärendet i över 2 år?
- Vad har hänt under 2021?
- Hur lång tid ytterligare kommer det att ta innan ni tillsammans med fastighetsägarna hittar fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall?
Vänersborg 3 mars 2022
Hur överklagas en tvångsanslutning?
Det är flera personer som har ställt frågan om hur man överklagar ett beslut i kommunfullmäktige om att inrätta verksamhetsområden. Hur gör en enskild fastighetsägare/invånare om hen inte vill bli tvångsansluten till det kommunala VA-nätet?
Jag är varken jurist eller expert på området, men jag vill ändå ge några tips och synpunkter på vilka möjligheter det kan finnas. Men kom ihåg, om du tänker överklaga ett kommunalt besök – hör för säkerhets skull först med en person som kan det här med lagar och paragrafer.
Kommuninvånare kan rent allmänt överklaga och laglighetspröva kommunala beslut i tre instanser – Förvaltningsrätten, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen. Och självklart finns det säkerligen också tillfällen där en polisanmälan kan vara på sin plats. Fast det kanske inte gäller verksamhetsområden…
Förvaltningsrätten avgör bland annat tvister mellan enskilda personer och myndigheter. Det går alltså att överklaga ett fullmäktigebeslut till rätten. Då laglighetsprövar Förvaltningsrätten beslutet. Det betyder att rätten prövar om ett formellt fel har begåtts i handläggningen av ärendet. Men som kommuninvånare kan man också hävda att beslutet strider mot lag, i det här fallet Lagen om allmänna vattentjänster (LAV).
I LAV 6 § finns det tre rekvisiter som kommunen ska ta hänsyn till – miljöskydd, hälsoskydd och samlad bebyggelse/större sammanhang. En fastighetsägare kan hävda att ett eller flera av dessa rekvisiter inte uppfylls. Det kanske också är möjligt att angripa det faktum att kommunen inte går ned på varje enskild fastighet för att visa på hur rekvisiter uppfylls. Vissa kommuner försvarar ett beslut om att inrätta verksamhetsområden med att nya bostäder ska byggas inom området. På Vänersnäs är det däremot svårt för Vänersborgs kommun att påstå något sådant. Det finns nämligen inga underlag som visar att det planeras nya bostadsområden.
Förvaltningsrättens dom kan överklagas till Kammarrätten och sedan till Högsta Förvaltningsdomstolen.
Vissa beslut som kommunen fattar enligt plan- och bygglagen (PBL) kan överklagas till Länsstyrelsen.
“Länsstyrelsen prövar överklagade beslut från kommuner, kyrkan och Trafikverket. Det kan handla om bland annat bygglov, parkeringstillstånd, enskilda avlopp, buller, gravrätt och trafikskyltning.”
Det finns en del information om Länsstyrelsens roll på Svenskt Vattens hemsida. (Se “Verksamhetsområde”.) Det står t ex:
“Fastighetsägare som vill att fastigheten införlivas i kommunalt verksamhetsområde och är oense med kommunen om behovet, kan vända sig till länsstyrelsen för att få den att förelägga kommunen att ta in denna i verksamhetsområdet.”
Det är oklart om motsatsen gäller. Det kanske blev “kortslutning” när lagen stiftades… Längre ner på sidan står det dock om inskränkningar i ett verksamhetsområde, dvs LAV 9 §:
“Ett verksamhetsområde får inskränkas enligt 9 § vattentjänstlagen så att det inte omfattar en bebyggelse som uppenbarligen saknar behov av allmänna vattentjänster.”
Det förefaller som om vägen via Länsstyrelsen inte är en helt lätt väg att gå i sammanhanget. Men huruvida det är möjligt eller inte kan jag inte svara på.
Den som inte är nöjd med Länsstyrelsens beslut kan överklaga till Mark- och Miljödomstolen.
Mark- och miljödomstolen handlägger mål och ärenden inom områdena miljö, fastighet, plan och bygg samt vatten och avlopp. Solvarm har fått rätt i två överklaganden till domstolen, ett alldeles nyligen. (Se ”Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”.) Det är ett bra alternativ att vända sig till domstolen när det gäller verksamhetsområden och enskilda avlopp. Mark- och miljödomstolen är nämligen första instans i mål som gäller Lag om allmänna vattentjänster (LAV), eller motsvarande äldre lagstiftning. Jag ser framför mig att en sådan sak som “skrivbordstillsynen” av enskilda avloppsanläggningar skulle kunna överklagas.
Mark- och miljödomstolens domar och beslut kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen.
För alla i Vänersborgs kommun som hotas av att ingå i ett verksamhetsområde mot sin vilja och med följande tvångsanslutning verkar Förvaltningsrätten och Mark- och miljödomstolen vara de instanser som man ska vända sig till. Men det är nog ändå så att det i första hand är Förvaltningsrätten och en laglighetsprövning av kommunfullmäktiges beslut som gäller vid införandet av verksamhetsområden.
Om och när fullmäktiges beslut vinner laga kraft och de enskilda fastighetsägarna ska koppla upp sig på kommunens VA-nät, då är det nog dags att bland in Mark- och miljödomstolen. Det är då det är dags för 
fastighetsägare, tror jag, att visa att de har likvärdiga eller bättre lösningar än kommunen. Och har man då t ex en växthuslösning för sitt avlopp à la Solvarm (Anders Solvarm har sådana lösningar för ”vanliga hus”), så har nog Mark- och Miljödomstolen svårt att inte godkänna och tillåta detta. Domstolen har ju redan i en dom den 2 september 2019 konstaterat att Solvarms naturhus i Sikhall (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”):
“har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”
Men det är inte helt lätt hitta rätt i djungeln av myndigheter och rättsinstanser. För att få mer kött på benen så skrev jag till en jurist på SKR (Sveriges Kommuner och Regioner). Svaret styrker teorin ovan om hur den enskilde fastighetsägaren bör gå tillväga vid ett överklagande. Jag fick följande svar:
“Känner inte till hur fullmäktiges beslut har formulerats, men tågordningen är normalt den att fullmäktige beslutar om att inrätta eller utvidga verksamhetsområdet för den allmänna va-anläggningen för visst område eller vissa fastigheter. Av beslut om verksamhetsområdet ska det framgå vilka fastigheter som omfattas (7 § lagen om allmänna vattentjänster). Några särskilda förfaranderegler för beslut om verksamhetsområdet finns inte, inte heller några särskilda bestämmelser om överklagande. Beslut om verksamhetsområde kan därför överklagas enligt reglerna om laglighetsprövning i kommunallagen. Även i övrigt gäller ”vanliga” kommunalrättsliga regler kring beslutet; någon skyldighet för kommunen att t.ex. delge beslutet med fastighetsägarna inom verksamhetsområdet finns således inte.
Ett beslut om verksamhetsområdet medför inga omedelbara rättsverkningar. Det medför dock en principiell skyldighet för den kommunala va-huvudmannen att bygga ut den allmänna va-anläggningen till berörda fastigheter så att de kan anslutas. Och det medför också en principiell skyldighet för fastighetsägarna – sedan väl förbindelsepunkter för respektive fastighet upprättats och fastighetsägarna informerats om 
förbindelsepunkternas läge – att betala avgifter (anläggningsavgifter och brukningsavgifter för VA). Det är inte förrän va-huvudmannen ordnat den allmänna anläggningen och kan erbjuda anslutning (genom information om förbindelsepunktens läge), som avgiftsskyldigheten inträder (12 och 25 §§ lagen om allmänna vattentjänster). Och när det gäller förbindelsepunkt finns lagkrav på att va-huvudmannen ska samråda med och därefter informera fastighetsägaren om förbindelsepunktens läge inom den tid som är skälig med hänsyn till fastighetsägarens intresse av att kunna planera för sin användning av fastigheten.
Fastighetsägare inom verksamhetsområdet har möjlighet att få sin individuella avgiftsskyldighet prövad i mark- och miljödomstol. Avgiftsskyldighet förutsätter att fastigheten, förutom att den ska vara belägen inom verksamhetsområdet, behöver en vattentjänst med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön och att detta behov inte kan tillgodoses bättre på annat sätt (24 § lagen om allmänna vattentjänster). I praxis finns t.ex. exempel på att fastighetsägare inte ansetts avgiftsskyldiga för vattenförsörjningen om de haft tillgång till en egen borrad brunn med bra tillgång till vatten av god kvalitet (dvs. utan anmärkningar).”
Det kan bli dyrt att överklaga ett kommunalt beslut, i varje fall om man t ex behöver juridisk rådgivning. Å andra sidan kostar en VA-anslutning ca 200.000 kr och sedan ska ledningar dras in i huset från anslutningspunkten mm – och det får fastighetsägaren själv stå för. Och sedan får man årligen betala ca 7.000 kr i driftskostnader, kostnader som enligt Svenskt Vatten förväntas fördubblas inom en 10-årsperiod…
Till sist.
Jag vill avsluta med att påpeka vikten av att fastighetsägare själva tar reda på vad som gäller. Jag försöker i denna blogg ge tips och hjälp på vägen, men jag är ingen jurist. Så faktiskt, ta det som står här med en stor nypa salt. Det är till syvende og sidst lagar och paragrafer som gäller, inte vad en kommunalpolitiker från Vänsterpartiet tror. När lottoraden förkunnas i TV i vissa andra länder så läggs det inte helt sällan till typ:
“utan att vi kan göras ansvariga om det blev fel”.
Det gäller denna blogg också.
Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!
Anm. Läs gärna min förra blogg om Solvarm innan du fortsätter att läsa denna – se ”Kommunens kamp mot Solvarm”.
Miljö- och byggnadsförvaltningen med miljö- och hälsoskyddschefen i spetsen skrev den 20 november 2020 till Solvarm:
“Till följd av att en avloppsanläggning inrättats och är i drift utan tillstånd, är avsikten att ett beslut miljösanktionsavgift ska upprättas.”
Det tidsbegränsade tillståndet för “Ecocycle system Two” hade löpt ut den 30 juni 2020 och Solvarm hade missat att ansöka om ett förlängt tillstånd. Det skrev jag om i en blogg den 5 april förra året. (Se “Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på”.)
Det var en miss från Solvarm, helt klart. Men familjen försökte förklara situationen för kommunen. Det hade varit sjukdom (covid-19) i familjen mm… Men Solvarm tog också lagen 
och juridiken till hjälp. Det är ju precis det som invånare i Vänersborg tvingas göra mot en kommun med diffusa och misstänkt illasinnade syften. Och som bortser från fakta, som t ex lagar.
Solvarms utgångspunkt var frågeställningen om vilken miljönytta som miljö- och byggnadsförvaltningen ville uppnå med att driva ärendet om en miljösanktionsavgift.
Solvarm citerade Miljöbalken, och han började naturligtvis med 1 kap 1 §:
“Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.”
Lagen syftar alltså till “att främja en hållbar utveckling”. Det är överordnat allt annat. Redan här ser vi att miljö- och byggnadsförvaltningens prioriteringar inte stämde med Miljöbalkens… I paragrafen räknas det sedan upp några tillämpningar av lagen. Jag noterar särskilt:
“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, 
råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”
Och är det något som Solvarm brinner och jobbar för så är det kretsloppstänket. Till skillnad från Vänersborgs kommuns VA-lösningar…
Solvarm menade också att han saknade uppsåt och inte hade utövat oaktsamhet som orsakat någon miljöfara – Miljöbalken 29 kap § 1:
“För miljöbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. orsakar att det i mark, vatten eller luft släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra
a) en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse,
eller
b) någon annan betydande olägenhet i miljön”
Solvarm hade inte släppt ut några ämnen i “mark, vatten eller luft”. Familjen hade bara missat att förlänga sitt tillstånd för VA-systemet. Det var för övrigt inte heller 
något nytt system, det var det “gamla” som hade varit i bruk i 2 år (med tillstånd). Och detta VA-system (System Two) var i sin tur en utveckling av det system som Solvarm redan hade ett permanent tillstånd för (System One). Det handlar om seriekopplade reningssteg i växtbäddar. (Vill du veta mer om Solvarms VA-system kan du fördjupa dig här: “System One” och “System Two”.)
Det sägs ofta på Miljö- och byggnadsförvaltningen att det är svårt att hinna med alla arbetsuppgifter. Byggnadsnämndens ordförande har nämnt det flera gånger i kommunfullmäktige. Men det är klart, ska tjänstepersonerna lägga ner en massa tid på att inspektera, kontrollera och “bötfälla” Sveriges modernaste och bästa cirkulära avloppssystem så förstår jag att det kan vara svårt att hinna med mer än en “skrivbordstillsyn” av de enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs…
Solvarm hänvisade slutligen till kap 30 § 2 i Miljöbalken som beskriver att sanktionsavgift inte behöver tas ut om det finns skäl. Och Solvarm menade att han hade visat att en miljösanktionsavgift var oskälig.
Det hjälpte inte. Miljö- och byggnadsförvaltningen stod fast vid sin “avsikt” och tänkte gå vidare, tidsgränsen hade ju överskridits. Allt annat, som t ex Miljöbalken, var ovidkommande. Och därför skulle Solvarm betala en sanktionsavgift.
Miljö- och hälsoskyddschefen fattade den 10 december 2020 följande beslut på delegation:
“Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutar att Anders Solvarm med personnummer xx och Rosemary Solvarm med personnummer yy ska betala en miljösanktionsavgift på totalt 5.000 kronor för att ha inrättat en avloppsanordning utan tillstånd trots att ett sådant tillstånd krävs.”
Det kan hända att jag i tidigare bloggar har hävdat att det var politikerna i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden som fattade beslutet. Det var i så fall fel. Det var ett tjänstemannabeslut. Även om det i det formella beslutet står “Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut”. Det är faktiskt inte ens säkert att politikerna i nämnden blev informerade. Däremot är det så att nämnder rutinmässigt godkänner delegeringsbeslut i efterhand. Och på så vis kan man faktiskt hävda att politikerna i nämnden åtminstone har ett visst ansvar.
Familjen Solvarm överklagade beslutet. Det var naturligtvis inte för pengarnas skull, för de 5.000 kr som familjen skulle vara tvungen att betala. Solvarm ville självklart inte ha en svartmålande dom om miljöbrott på sig. Hur skulle det se ut? Det skulle ju Solvarm få leva med resten av 
sitt liv. Då skulle Anders Solvarm betraktas som ”han som inte följer lagar och regler”, ”han som är dömd till miljösanktion” och “en sån kan vi inte ha att göra med” osv. Hade jag varit Solvarm hade jag nog haft svårt att frigöra mig från tanken att detta möjligtvis var miljö- och hälsoskyddschefens avsikt…
Rättsväsendet tar ganska ofta gott om tid på sig innan ett avgörande kommer. Men det är möjligt att det finns rättsfall från fler envisa och enkelriktade kommuner än Vänersborg, även om det är svårt att tro.
Men…
I förra veckan kom domen från Mark- och Miljödomstolen, den 21 februari…
Och det var ett glädjande besked, igen:
“Mark- och miljödomstolen upphäver Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommuns beslut av den 10 december 2020 (ärende nr 2020.1206-5) om miljösanktionsavgift.”
Mark- och Miljödomstolen upphävde miljösanktionsavgiften. Domen motiverades så här:
“Av handlingarna i målet framgår att Ecocycle System Two har varit i bruk och haft ett tillfälligt tillstånd sedan år 2018. Det framgår vidare att det tillfälliga tillståndet löpte ut den 30 juni 2020 och att Ecocycle System Two fortsatt var i drift efter detta datum. Nämnden har inte gjort gällande att någon förändring i avloppsanläggningen har skett sedan det tillfälliga tillståndet gavs år 2018. Med att ”inrätta en avloppsanordning” kan enligt mark- och miljödomstolens mening inte avses en situation då en redan anlagd och tillståndsgiven avloppsanordning fortsätter att användas efter tillståndstidens utgång. Vidare kan i sammanhanget nämnas att ändringar av en befintlig avloppsanläggning enligt praxis jämställts med en nyanläggning (d.v.s. inrättande) endast när ändringarna avsett de viktigaste 
funktionerna av en avloppsanläggning (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 12 mars 2010 i mål nr M 5369-09). Detta är det heller inte fråga om här och bestämmelsen i 3 kap. 1 § FMSA omfattar således inte nu aktuell situation. Nämnden bedöms därmed inte ha haft fog för att påföra makarna Solvarm en miljösanktionsavgift med hänvisning till 3 kap. 1 § FMSA. Överklagandet ska därför bifallas och nämndens beslut om miljösanktion upphävas.
Läs gärna motiveringen en gång till. Miljö- och Hälsoskyddsnämnden samt Miljö- och Byggnadsförvaltningen hade fel i allt! Det är bara att konstatera. Vänersborgs kommun har återigen fått bakläxa, smäll på fingrarna, av en domstol där experter på den svenska lagstiftningen sitter och dömer.
Det måste vara pinsamt för de inblandade i kommunen… Det ser onekligen ut som om det begås fel efter fel. Som enskilda kommuninvånare drabbas av. Borde inte de ansvariga i Miljö- och byggnadsförvaltningen tänka efter en extra gång? Agerar verkligen förvaltningen som en egen objektiv och ”fristående” tillsynsmyndighet? Eller finns det en annan agenda?
Och återigen funderar jag. Vilka bevekelsegrunder har ledande tjänstepersoner och styrande politiker i Vänersborgs kommun när de agerar mot enskilda vänersborgare? Varför agerar kommunen så här mot familjen Solvarm? Och Magnus Larsson? Och blåbärsodlaren vid Hästefjorden? Och Bengt Davidsson på Juta? Och Ingvar på Österäng? Och Mats på Ekudden? Och fastighetsägarna på Vänersnäs? Och, snart, fastighetsägarna på Båberg?
Varför?
Varför söker inte ledande tjänstepersoner och styrande politiker upp de verkliga problemen i Vänersborg? Varför ska de ge sig på kommuninvånare som har rätt, som har lagen på sin sida? Har kommunen en agenda där resultat, t ex kommunalt VA på Vänersnäs, går före opartisk myndighetsutövande?
Vad bor vi i för kommun?
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer