Arkiv

Archive for december, 2022

KF (14/12): Premiär i Bojorten

11 december, 2022 1 kommentar

På onsdag avslutar kommunfullmäktige det politiska året med ett sammanträde i den nybyggda och nyinvigda Bojorten.

Sammanträdet börjar redan kl 08.30. Det beror framför allt på att budgeten för nästa år ska behandlas och beslutas. Och ett budgetärende, kommunfullmäktiges i särklass viktigaste beslut, brukar ta tid. Det är många talare som vill säga sitt och självklart vill också alla partier profilera sig och framföra sina synpunkter på hur kommunen ska hantera sina ekonomiska medel 2023.

Så här ser fullmäktiges dagordning ut:

De flesta ärenden är tämligen rutinmässiga och jag har beskrivit dem när de var uppe i kommunstyrelsen för ett tag sedan. Jag upprepar inte det utan hänvisar till “KS (30/11): Budget, tåg mm”.

Ärende 3, “Val av styrelser och nämnder mm”, har ibland tagit ganska lång tid att avhandla, men det har ändå alltid slutat med att valberedningens förslag har fått bifall. Denna gång säger förhandstipsen att ärendet kommer att gå relativt snabbt och lätt. Jag presenterade valberedningens förslag till nämnder och styrelser i min förra blogg – “Personerna i nämnderna 2023-2026”.

Kommunfullmäktige ska också göra en del revideringar av arbetsordningen. Det är bland annat några uppdateringar på grund av den digitala tidens närvaro, t ex att det inte längre ska annonseras i lokalpressen eller att fullmäktiges handlingar inte längre behöver finnas i pappersform i sammanträdessalen.

Några andra förslag kan det däremot bli diskussioner kring.

I 32 § i arbetsordningen står det:

“Ordföranden har rätt efter samråd med presidiet att avvisa ett medborgarförslag om särskilda skäl föreligger.”

Det förklaras i tjänsteskrivelsen, som sammanfattar ärendet, att sådana “särskilda skäl” kan vara:

“olämplighet, då flertalet ärenden inlämnas rörande samma sak eller annat missbruk av tjänsten.”

Det har som jag ser det inte varit några “olämpliga medborgarförslag” under de år som invånarna i Vänersborgs kommun har haft möjligheten att lämna förslag. Så jag förstår inte varför det ska införas en sådan skrivning. Däremot har vi haft medborgarförslag som har tagit upp samma saker, framförallt en sak… Det har nog blivit 5-6 medborgarförslag som har handlat om att Vänersborg ska införa avgiftsfria Seniorkort från 65 år. Nu är det som bekant 75+ som gäller.

Det är svårt att se att de som föreslår en sänkning till 65+ missbrukar möjligheten att lämna förslag. Det är sannolikt inte alls deras mening. Om förslagen kasseras, slängs i papperskorgen, skulle de istället antagligen uppfatta detta som både sårande och förolämpande, kanske till och med kränkande. Dessutom så antar jag att det är enkelt att lämna ett svar på ett sådant förslag eftersom berörda tjänstepersoner har möjlighet att återanvända de gamla svaren…

Jag reagerar också lite på att möjligheten att lämna medborgarförslag kallas ”tjänst”. Det låter som om politikerna gör invånarna en ”tjänst” när de får föreslå något och inte som det demokratiska verktyg som det är.

I 45 § står det att fullmäktigeberedningar ska väljas före årsskiftet. Samtidigt föreslår valberedningen att valet av demokratiberedning ska bordläggas till nästa år… Paragrafen, som än så länge är ett förslag, borde formuleras om.

Själv tänkte jag yrka att 26 § ska ändras. Det har stått och föreslås fortsätta stå:

“Den som har rätt att delta i fullmäktiges överläggningar har också rätt till ett kort inlägg på högst två minuter för en replik med anledning av vad en talare anfört. Ett sådant inlägg bör göras omedelbart efter den talare som föranlett repliken. På detta inlägg har talaren rätt att genast svara (genmäla) under högst två minuter.”

Många kommuner låter talarna ha två repliker per person i ett replikskifte. Jag tänkte föreslå det. Det skulle vitalisera och göra debatterna i kommunfullmäktige intressantare tror jag. Dessutom kan det också spara tid. Debatterna är sällan avslutade efter var sin replik. Då händer det att en av talarna begär ordet igen, vilket leder till att samma diskussion uppkommer en gång till. Det tar mer tid och det gör det också svårare att följa “tråden”, inte bara för övriga fullmäktigeledamöter, utan också för t ex radiolyssnare.

I Trollhättan har de en formulering i sin arbetsordning som jag tänkte att Vänersborg kan ta efter:

“Vid replik äger varje talare rätt att göra högst två inlägg.”

För övrigt är Vänsterpartiet mot tidsbegränsning av talartiden för anföranden. Det diskuterades av gruppledarna redan efter förra sammanträdet. (Se ”KF (23/11): Kort möte”.) Fri talartid torde börja gälla redan på onsdag.

Lutz Rininsland (V) har ställt en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) om GC-vägen på Korseberg. Det är nog inte helt omöjligt att det lämnas in fler interpellationer, frågor och motioner i början på veckan.

Som vanligt är kommunfullmäktiges sammanträden offentliga, dvs öppna för allmänheten. Det börjar alltså redan kl 08.30 på onsdag. I kommunens nya mötessal – Bojorten!

Kategorier:Kommunfullmäktige 2022

Personerna i nämnderna 2023-2026

8 december, 2022 1 kommentar

På onsdag sammanträder kommunfullmäktige för sista gången detta år. Två extra viktiga beslut ska fattas. Fullmäktige ska dels fastställa budgeten för år 2023 och dels ska ledamöter och ersättare i alla nämnder och styrelser mm utses för de kommande fyra åren.

De flesta kommuninvånare, i varje fall de jag stöter på, tycks allra mest intresserade av det sistnämnda – vilka personer ska sitta i den och den nämnden. Och det är tydligen en särskild nämnd som tilldrar sig mest uppmärksamhet. Senast idag fick jag på kommunens “Frukostforum” vid två tillfällen frågan – vilka ska sitta i byggnadsnämnden…?

Kommunens valberedning hade sitt möte förra veckan. Där är alla kommunens 9 partier representerade. Valberedningen enades om ett förslag, som i och med kallelsen till onsdagens fullmäktige är offentligt. Självklart är inget bestämt förrän beslut har tagits, men det brukar inte bli några överraskningar

För att stilla nyfikenheten så tänkte jag redovisa valberedningens förslag. (Jag tar inte med riktigt alla uppdrag, bland annat beroende på en del oklarheter.)

Det kan vara bra att veta att S+C+KD+MP har beslutat att samverka för att tillsammans styra kommunen kommande mandatperiod. De har 23 mandat i kommunfullmäktige. M+L+V+MBP har ingått en teknisk valsamverkan. Det innebär att partierna samverkar vid fördelningen av platserna i nämnder och styrelser. Det är alltså inget politiskt samarbete. Hela oppositionen, inklusive SD, har tillsammans 28 mandat.

Anm. Demokratiberedningen utses när kommunfullmäktige har beslutat att det ska tillsättas en beredning. Den kommer dessutom med all sannolikhet att få utökade uppgifter, och heta Demokrati- och jämställdhetsberedningen. Det finns även en oklarhet om valbarheten i beredningen.

De här personerna ska alltså tillträda den 1 januari 2023 och inneha förtroendeuppdragen till den 31 december 2026.

Anm. Det går att ladda ner hela listan som pdf genom att klicka här.

Anm. Här kan man hitta vilka som sitter i fullmäktige de närmaste 4 åren.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Nämnder och styrelser, Val 2022

Inget beslut om Juta!

6 december, 2022 Lämna en kommentar

Byggnadsnämndens sammanträde slutade i ett “västgötaklimax”. Ärendet om Davidssons tomtplatsavgränsning på Juta lyftes bort från dagordningen. Det bestämde ordförande Bo Dahlberg (S).

Det betyder med andra ord att det varken diskuterades eller fattades något beslut om Juta idag.

Det var nog flera ledamöter i nämnden som var glada över Dahlbergs beslut, kanske tjänstepersoner också. Även Bengt Davidsson är nöjd. Han hade faktiskt framfört till förvaltningschef Sandin att han hade fått mer underlag som han gärna ville att nämnden skulle beakta inför beslutet.

Nu kommer alltså ärendet Juta upp först nästa år och då har kommunen en ny nämnd på plats. Det är ju först efter årsskiftet som valresultatet i september slår igenom i kommunernas nämnder och styrelser. (Det är bara i kommunfullmäktige som valresultatet avspeglas i stort sett omgående.)

Byggnadsnämndens ledamöter, liksom samtliga nämnders och styrelsers, utses av kommunfullmäktige nästa onsdag. Jag har dock sett valberedningens förslag och jag tror inte att förändringen av ledamöter missgynnar Davidsson… 

Med dagens sammanträde tackade ordförande Bo Dahlberg (S) för sig. Han har suttit i byggnadsnämnden i många år, men nu tänker Dahlberg syssla med annat. Liksom flera av de andra ledamöterna.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, strandskydd

Juta: Det tar aldrig slut! (4)

5 december, 2022 4 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Juta: Det tar aldrig slut! (3)”.

Det kan inte vara lätt att vara en “vanlig” kommuninvånare och få byggnadsförvaltningen emot sig. Det krävs tid och antagligen en hel del pengar för att få sin sak prövad på ett rättvist sätt. Och antagligen också uppbackning av TV och tidningar…

Jag har skrivit ganska många bloggar om paret Davidssons kamp. Många gånger har jag tänkt att det här blir den sista, nu får Davidssons på Juta rätt. Men icke. Byggnadsförvaltningen stretar emot och hittar hela tiden nya argument. Eller rättare sagt, tjänstepersoner hittar på nya argument, och det på ett ibland osedvanligt finurligt och kreativt sätt….

I avsnittet ”Bedömning strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning” fortsätter byggnadsförvaltningen att bevisa att den historiska, naturliga och ”lagliga” tomtgränsen ska gå strax “höger” om vägen, dvs vägen ska ingå i Davidssons tomt. Och ingen annanstans, inte där Davidsson föreslår att den ska finnas.

Förvaltningen skriver:

“Utifrån förhållandena på platsen, studerande av äldre flygbilder och övrig information i ärendet bedömer Miljö- och byggnadsförvaltningen att tomten sträcker sig fram till och med grusvägen.”

Under 5 år var förvaltningen lika säker på att vägen inte skulle ingå… SVT:s och TTELA:s argumentation övertygade dock till sist byggnadsförvaltningen. Och så finns det de som säger att tjänstepersonerna på förvaltningen inte kan ändra uppfattning…

Förvaltningen anser också att den nya tomtplatsavgränsningen är perfekt därför att den även tillgodoser allmänhetens intressen:

“I norra delen av fastigheten finns ett djupt dike som är svårt att passera. Tomtplatsavgränsningen svänger därför västerut i norra delen, så att det ska vara möjligt att passera diket och ta sig vidare norrut.”

Det gjorde med andra ord inget att Davidsson tog bort bron. Han behöver inte sätta tillbaka den, förvaltningen fixar passagen för allmänheten ändå.

Jag skulle vilja se äldre och folk som, precis som Bengt Davidsson, har lite besvärligt att röra sig att ta sig över diket…

Byggnadsförvaltningen anser inte att gräsmattan mellan grusvägen och älven har nyttjats som tomtmark sedan 1950-talet. Då bortser förvaltningen bland annat från att det har funnits staket, till och med taggtrådsstaket, från i varje fall 1969 när Landstinget tog över Juta från staten. Och skyltar som talade om för allmänheten att området var privat. Hur skulle allmänheten kunna ha fritt tillträde till gräsmattan? Det försöker inte tjänstepersonerna svara på, för dom finns inte ens frågan.

Det staket som förvaltningen faktiskt nämner, som syns på ett fotografi från 1951(!), skrev jag om i min förra blogg. Det staketet skulle inte utestänga människor ansåg förvaltningen, utan “innestänga” tamdjur och grödor…

I sin bevisföring hänvisar förvaltningen upprepade gånger till flygbilderna över Jutatorpet. De visar, skriver förvaltningen, att marken framför torpet:

“inte var privat när strandskyddslagstiftningen kom 1975”

Det här är bilderna som bevisar att marken inte var privat, dvs att Davidsson har fel och byggnadsförvaltningen rätt:

 

Flygfotografierna är så suddiga att det inte går att bevisa någonting med dem. Fotona visar inga som helst detaljer. Det går inte att se staket, skyltar, trädgårdsland eller rasthagar. Och eftersom jordbrukaren söder om Juta inte odlade något på sin mark så har den samma grådaskiga färg som Jutatomten, där det inte heller odlades något. (Jag utvecklade detta mer i bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.)

Jag måste säga att jag tycker att det är ganska magstarkt av förvaltningen att använda dessa suddiga bilder som bevis och som dessutom ger så stora och förödande konsekvenser för paret Davidsson. Särskilt som förvaltningen har fått till sig vittnesmål från Lave Thorell och jordbrukaren. När jag har skrivit mina bloggar har den bilden som Davidsson ger bekräftats av en som har arbetat på Östra Klinikerna, tre kvinnor som red på Juta i sin ungdom samt även av tidigare ägare till Jutatorpet.

Det finns sannolikt ännu fler, eftersom många vänersborgare har gått förbi Juta och som har sett att förvaltningens beskrivning inte är korrekt.

Tjänstepersonerna använder vartenda halmstrå. De skriver angående sin tomtplatsavgränsning:

“Bedömningen ligger i linje med tidigare domslut i ärendet.”

Det är ett slags cirkelbevis. Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen utgick helt från det underlag som skickades från byggnadsnämnden/-förvaltningen, de vägrade dessutom att åka till Juta och göra syn på plats. Och nu “återanvänder” samma byggnadsförvaltning, som själv anser att den gjorde fel den gången (det är ju därför som beslutet ska omprövas av nämnden imorgon), samma underlag en gång till. Sedan kan man ju undra hur utbildade domare och yrkespersoner kan besluta och döma att en tomtplatsavgränsning ska gå över en altan. Det inger knappast respekt för rättsväsendet. (Se vidare “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”.)

En liten notering i detta avsnitt. Förvaltningen skriver att marken på Juta i äldre tider har använts för:

“…bete, ängsmark med slåtter eller åker…”

Helt plötsligt talas det om åker. Var fick tjänstepersonerna det ifrån? Åker? Om vi håller oss 50 år tillbaka i tiden så har det aldrig funnits någon åker. Det har inte ens byggnadsförvaltningen hävdat tidigare. Vilket tidsperspektiv använder Vänersborgs byggnadsförvaltning? Och slåtter såg vi i den förra bloggen var en missuppfattning…

Bengt Davidsson har skickat några av mina bloggar som underlag för “sin sak”. Förvaltningen har faktiskt svarat på ett av argumenten. Jag skrev nämligen i en blogg (se “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”):

“Det kan också konstateras på fotografierna från 1960 och 1975 att vägen på Juta hade en annan sträckning än idag. Den gick betydligt längre från huset. Mellan vägen och huset var det ett tämligen stort område på gräsmattan. Det torde även byggnadsförvaltningen kunna se att åtminstone den delen var ianspråktagen. Det är dock lite svårt att se hur stort detta område var, jag redovisar några bilder senare som ger en bättre uppfattning. Det är också så att älven har ätit upp en ganska stor del av marken.”

Självklart hittade förvaltningen något fel i det här avsnittet, annars skulle den inte ha tagit med det långa citatet. (Eftersom det är det enda citatet som är med från mina bloggar förutsätter jag att byggnadsförvaltningen inte har hittat några andra fel i dom…)

Byggnadsförvaltningen argumenterar mot min text (citatet):

“Att vägen skulle gått längre ner tidigare än idag är inget som stöds i något av de flygfoto som finns tillgängliga. Gräsytan mellan huset och vägen var större då huset var mindre. Förutom att vägen rätats ut något efter 2016 har den samma läge i flygfoto från 1960, 1975 som i nutid. Mätningar från fastighetsgränsen nere vid älven (som inte ändrats) visar att det är ungefär 44 meter från tomtgränsen nere vid vattnet upp till vägen på alla 3 flygfoton (bilder finns i slutet på denna skrivelse). De äldre foton som finns med i materialet som visar en klippt gräsmatta ovanför vägen, på andra sidan vägen staket och att det innanför staketet ner mot älven är det mer vildvuxet stödjer därmed förvaltningens bedömning.”

Det här vildvuxna är intressant eftersom det var en rasthage för ponnyhästar och inte en odling.

Det finns bilder med i underlaget. Jag väljer två av dem, eftersom samtliga bilder visar samma sak.

Enligt Bengt Davidsson uppgav förvaltningschefen att han hade använt tumstock vid mätningen på flygbilderna.

   

Tumstock och mätning på ett kontor? Det lät inte förtroendegivande, men det var nog bara på skämt. Men det kunde inte vara lätt att mäta, flygfotona tycktes inte vara tagna från samma höjd.

Davidsson ville kontrollera. Han tog fram måttbandet. Och fick ett annat resultat. Jag trodde honom inte riktigt, utan åkte till Juta för att kontrollera – Bengt…

Det var inte 44 meter från vägen till fastighetsgränsen nere vid älven som förvaltningschefen fått mätningen till, inte i nutid. (Av förståeliga skäl kunde inte Davidsson kontrollmäta avståndet 1975…) Måttbandet visade att det var 48 meter! Det betyder att tomtplatsavgränsningen borde ritas 4 meter från vägen och ner på gräsmattan. ..

Det blir ganska många kvadratmeter gräsmatta. Och kanske får det gamla trädgårdslandet, som en tidigare ägare har anlagt, men som Davidsson måste ta bort med hot om vite, plats inom tomtplatsen…

Jag skrev i min blogg att vägen gick betydligt längre från huset förr i tiden. Byggnadsförvaltningen hade rätt, ordet “betydligt” borde inte ha stått med.

Det är svårt att låta bli att undra hur byggnadsnämnden ska besluta imorgon tisdag när till och med en enkel mätning tycks ha blivit fel… Och är det någon som tvivlar på Bengts måttband är det bara att ta med sig tumstocken till Juta och kontrollmäta. Någon i förvaltningen borde nog göra det. Om det nu spelar någon roll – byggnadsförvaltningen brukar ju i detta ärende lita mer på fotografier än på folk som har sett verkligheten…

För övrigt vill paret Davidsson ha några meter till på sin gräsmatta. De tycker att typ 20 meter av fastigheten borde räcka till allmänhetens fria passage. Särskilt som Davidsson förbinder sig att sätta upp bron över bäcken igen vid ett positivt beslut.

I slutet på tjänsteskrivelsen skriver byggnadsförvaltningen till politikerna:

“Förvaltningens uppgift är inte att ha synpunkter på gällande lagstiftning eller rättspraxis utan att göra en bedömning utifrån densamma och presentera ett beslutsunderlag till politiken.”

Det är högtravande och viktiga ord. Om tjänstepersonerna följde dom och dessutom objektivitetsprincipen, som är inskriven i Sveriges grundlag, så hade det kanske funnits hopp om byggnadsförvaltningen i Vänersborg. Det hade inte glatt bara paret Davidsson på Juta utan väldigt många invånare i Vänersborgs kommun.

Vi hoppas och tror att byggnadsnämnden på sitt sista sammanträde denna mandatperiod ska fatta ett bra och positivt beslut för en kommuninvånare.

Dum spiro spero.

===

6/12. Vad beslutade byggnadsnämnden? Läs ”upplösningen” – ”Inget beslut om Juta!”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Skandal, strandskydd

Juta: Det tar aldrig slut! (3)

4 december, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Juta: Det tar aldrig slut! (2)”.

Byggnadsförvaltningen utvecklar sin motivering och argumentation för att den stora tomten på Juta, gräsmattan, inte kontinuerligt har varit ianspråktagen. Förvaltningen kommer fram till slutsatsen att tomtplatsavgränsningen ska dras direkt vid vägen som går förbi “Jutatorpet”. Gräsmattan ska “tillhöra” allmänheten. Paret Davidsson ska inte få anlägga något trädgårdsland eller sätta upp något växthus, trots att de bor på landsbygden och trots att i stort sett alla villaägare i kommunen, i t ex Nordstan eller på Mariedal, har det.

Det kan väl tilläggas att det inte finns några möjligheter att anlägga t ex trädgårdsland på andra sidan Jutahuset. Där består tomten bara av berg. (Se foto.)

Byggnadsförvaltningen inleder sin ”bevisföring” med en historisk beskrivning av Jutatorpet. Som vanligt med fragmentariska och utvalda fakta. Det börjar med ett citat från Västarvets “Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 38”, Väne-Ryrs socken och del av Vänersborgs stad från 1995. Där står det bland annat följande beskrivet om Restad 3:2:

“Torpmiljö belägen i skogsbrynet vid öppen betesmark i en sluttning mot Göta älv. Torpet Juta hör samman med Restad f d sjukhus eller Östra klinikerna. Det är beläget ca en km nordost om sjukhusområdet och har använts som utflyktsmål för patienterna.”

Det är naturligtvis ingen slump att tjänstepersonerna har valt just detta citat. Orsaken är självklart att begreppet “öppen betesmark” finns med i texten. Det för ju direkt tankarna till att Juta var en jordbruksfastighet på 1990-talet och kanske till och med att djur gick där och betade.

Det är dock mycket oklart och inte definierat vad begreppet “öppen betesmark” står för. Blir det t ex betesmark om ingen klipper gräset? Blir det automatiskt betesmark om det finns hästar på marken? Och om det inte finns hästar?

Citatet är knappast bevis för någonting. Och Juta var ju bevisligen ingen jordbruksfastighet och det bedrevs inte heller något jordbruk. Däremot hade en person, som arrenderade Juta vid den här tiden, 1995, upplåtit sin mark till en paddock. Där höll ett antal ponnyhästar och tjejer till på 80- och 90-talen. (Personen arrenderade marken en längre tid.) Enligt flickornas, numera kvinnornas, egna uppgifter var de i stort sett där varenda dag. De byggde själva upp en paddock med egna hinder, spår osv.

En av kvinnorna ritade upp denna karta över hur det såg ut på Juta när hon var där och red:

Hon berättar att utanför paddocken var gräset alltid klippt och det såg ut som det gör på Juta idag. Gräsklippet gavs till hästarna. Hon kommer tydligt ihåg taggtrådsstängslet som avgränsade Jutafastigheten söderut mot jordbrukarens mark. Det fanns också skyltar som angav att området var privat. Det minns hon med bestämdhet. Det råder inte någon som helst tvekan fortsätter hon, hela området (gräsmattan) var privatiserad, eller som det heter med ett “finare” ord – ianspråktaget. Det var ingen allmänhet som rörde sig på Juta – mer än längst ner vid älvkanten..

Och precis när jag ska publicera denna blogg, så får jag meddelande från ytterligare en av tjejerna som red på Juta på 1980- och 1990-talen. Hon bekräftar att den ritade kartan ovan är korrekt. Och inte bara det, hon ger en upplysning om ett förhållande som har förvirrat mig något. (Det vet de som har läst samtliga bloggar…) Tjejerna, och jag tar för givet arrendatorn, utökade senare med en rasthage så att själva paddocken hamnade inne i hagen. Med den upplysningen tror jag att alla vittnesmål stämmer överens. Utom de om att Juta användes till jordbruk och boskapsskötset som byggnadsförvaltningen i Vänersborg anför…

Med citatet får tjänstepersonerna det att låta som om Juta var något annat än vad det var. Det är otroligt osakligt och ett sätt att förvanska verkligheten – i syfte att inte gå Davidsson till mötes. (Tjänstepersonerna återkommer dessutom senare till citatet från byggnadsinventeringen.) 

Tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen berättar vidare att bostadshuset uppfördes 1900 och är om- och tillbyggt 2012 eller senare. Det visar flygbilder över fastigheten skriver förvaltningen. Jag reagerar lite på förvaltningens bristande kunskaper, borde inte en byggnadsförvaltning ha koll på byggen i kommunen?

Historiebeskrivningen följs av ett mycket centralt avsnitt i byggnadsförvaltningens “bevisföring”. Jag börjar med att citera hela avsnittet:

“Sökande har med skriftlig handling och fotografier visat att torpet var bebott på 1950-talet och i början av 1970-talet. Barnbarn till den dåvarande ägaren skriver att gräsmattan framför huset användes för odling och bete, en markanvändning som hör samman med torpmiljön, bostadshuset och stallbyggnaden med lada. Markanvändningen bekräftas av fotografier från 1950 och 1951 samt av ovan nämnda byggnadsinventering. Ett fotografi visar en äng med högt gräs, bilden är sannolikt tagen innan sommarslåttern framför bostadshuset. Ett annat fotografi visar ett snötäckt jordbrukslandskap med en enkel hägnad utmed ett åkerdike.”

Alla de fotografier som förvaltningen hänvisar till finns inte med i underlaget till byggnadsnämndens sammanträde på tisdag, vilket är lite märkligt. Det kunde ha varit på sin plats om politikerna, som är de som ska göra överväganden, värdera och fatta beslut, hade fått se och tolka bilderna själva…

Jag har begärt ut alla handlingar i Jutaärendet, vilket inkluderar också allt som Davidsson har skickat in. De enda foton som det skulle kunna vara fråga om är de här:

Jag kan riktigt se eller förstå att de här två bilderna skulle bevisa att Jutatorpet var bebott på 50-talet. De här fotografierna bevisar som jag ser det ingenting.

Sedan kan man väl undra, 1950-talet – vad har det med Davidsson att göra 2022? Och inte hittar jag några bilder från 1970-talet i alla handlingar som jag har fått.

Förvaltningen skriver att “barnbarn till den dåvarande ägaren skriver att gräsmattan framför huset användes för odling och bete…”. Det finns inget dokument i handlingarna om detta. Bengt Davidsson påminner sig dock att han har lämnat en lapp från ett barnbarn 2018. Barnbarnet var född 1962 så “lappen” torde i så fall handla om 70-talet. (Det är möjligt att jag kan få tillgång till “lappen” och de saknade fotografierna imorgon. I så fall återkommer jag.)

1969 övertogs Restad och Juta av Landstinget. Det var staten genom Domänverket som tidigare hade ägt hela området inklusive Juta. Enligt flera vittnen, bland annat jordbrukaren på grannfastigheten, satte Landstinget upp taggtrådsstängsel kring Juta, även skyltar med privat område osv. Flera som arbetade på Östra Klinikerna har berättat, det har jag redogjort för i tidigare bloggar, att personalen tog patienterna till Juta för att koppla av och dricka kaffe. Juta var länge ett utflyktsmål. Lave Thorell styrker genom sin skriftliga redogörelse till byggnadsnämnden att det förhöll sig på det viset.

Lave Thorell skriver vidare:

“På slänten framför torpet stod därför sommartid trädgårdsmöbler och som jag minns hade patienterna också en del av marken intill uppodlad. För mig var det helt klart att Jutatorpet togs i anspråk ett markområde i slänten ned mot älven för i detta fall sjukhuset behov av att bereda sina patienter sysselsättning och rekreation.” 

Det här var alltså på 1970-talet, troligen några år in på 60- respektive 80-talen.

Jag har alltså inte sett någon lapp från något barnbarn, och det har inte heller byggnadsnämnden gjort. Det är i varje fall så att Landstinget ägde Juta mellan 1969 och 1999 och innan dess ägdes området av staten. Juta var ingen jordbruksfastighet under den här tiden. Om marken användes till odling, vilket Lave Thorell i sitt vittnesmål skriver, så var det patienterna som “odlade” på ett trädgårdsland. Det var en del i behandlingen och sysselsättningen. En arrendator klippte senare gräset på Juta och använde klippet till sina ponnyhästar. Jordbrukaren som äger jordbruksmarkerna alldeles söder om Juta är också bestämd. Det var ingen som bedrev jordbruk på Juta.

Det kan noteras hur förvaltningen arbetar. Den använder bara uppgifter som bekräftar sin egen uppfattning. Det som inte passar in väljs bort. Förvaltningen gör stundtals även alltför fantasifulla och vidlyftiga tolkningar och bedömningar. När den skriver att “markanvändningen bekräftas av ovan nämnda byggnadsinventering”, dvs att det odlas och betas på Juta, så hittar man svårligen någon täckning i det framlagda materialet.

Förvaltningen fortsätter oförtröttligt sin ”bevisföring”:

“Ett fotografi visar en äng med högt gräs, bilden är sannolikt tagen innan sommarslåttern framför bostadshuset.”

Det låter ju som ett tungt bevis, “…innan sommarslåttern framför bostadshuset.” Är det så fotot ska beskrivas?

Ser vi att det är dags för “sommarslåtter”? Eller ser vi en ovårdad gräsmatta? Ser vi en äng? Är en gräsmatta med högt gräs en odling? Är det jordbruksmark på bilden? Eller är det kanske området som “hästtjejerna” hade använt till en paddock? Eller är det kanske den rasthage för ponnyhästar som många har vittnat om…? Vem kan vara säker på vad fotot visar? Mer än tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen i Vänersborg då…? Och när är fotot egentligen taget?

Jag är dock säker på en sak, framför vägen finns en ianspråktagen och privatiserande gräsmatta… Ser någon annan den? Tjänstepersonerna verkar inte göra det.

Det fanns bevisligen en paddock och senare en rasthage och paddock för ponnyhästar på Juta på 80- och 90-talet. Det var alltså en privatperson som då arrenderade marken av Landstinget och som hade hästar som fritidsintresse. Intresset hade fortsatt att privatisera området.

Och varför inte avsluta avsnittet, citatet ovan, med tjänstepersonernas ultimata bevis – ett foto på:

“ett snötäckt jordbrukslandskap med en enkel hägnad utmed ett åkerdike”

Döm själva. (Fotot är från 1951.) Hur ser tjänstepersonerna att det är ett jordbrukslandskap? Fast det var ju en äng skrev förvaltningen tidigare… Hur ser de att det är ett åkerdike? Det är faktiskt varken ett jordbruksdike eller ett jordbrukslandskap. Och även om det hade varit det, så hade i varje fall inte fotografiet visat det. Jag tycker faktiskt att fotografiet med stängslet till vänster istället tyder på att marken var ianspråktagen, privatiserad…

Senare i förvaltningens underlag skriver den så här om fotografiet:

“Det glesa enkla staket med stolpar och tråd som syns på fotografiet från 1951 har inte satts upp för att utestänga människor utan för att hägna in och skydda tamdjur och grödor.”

Tamdjur? Grödor? Var är bevisen för det? Hur kan sådana slutsatser dras av ett sådant foto?

Redan 1951 fanns det alltså ett staket vid Juta. Men, det är över 70 år sedan! 70 år!! Vad har det med byggnadsnämndens beslut på tisdag att göra?

År 1969 övertog Landstinget området från staten. Då sattes staket och stängsel upp tillsammans med flera skyltar att hela Juta var privat område. Och det var till och med taggtråd, eftersom Landstinget inte var helt säkra på patienterna… Är inte det i sig ett tillräckligt bevis på att Juta var ianspråktaget och privatiserat?

Men den här förtigs av byggnadsförvaltningen i det underlag som de lämnar över till politikerna.

Det finns ett problem bland de tjänstepersoner som arbetar med Jutaärendet… De är inte objektiva. Finns det ingen chef som kan slå näven i borden? Eller politiker som vägrar att acceptera sådana här underlag? Förvaltningens bevisföring bevisar ingenting – och underlaget har inget med objektivitet att göra!

Objektivitetsprincipen är åsidosatt av byggnadsförvaltningens tjänstepersoner och (majoriteten av) byggnadsnämndens politiker. Det är allvarligt. Det strider mot grundlagen. (Se “Objektivitetsprincipen i grundlagen”.)

Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Det tar aldrig slut! (4)”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Skandal, strandskydd

Juta: Det tar aldrig slut! (2)

3 december, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Juta: Det tar aldrig slut! (1)”.

“Vid besök på platsen idag bekräftas bilden av känslan att man kommer in på tomtplatsen när man går längs vägen.”

Det skriver tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen i beslutsunderlaget till politikerna i byggnadsnämnden. Efter att Bengt Davidsson har stridit för denna självklara uppfattning i 5 år, och som allmänheten alltid har haft, erkänner förvaltningen äntligen att det är på det viset. Davidsson hade rätt. Tjänstepersonerna besökte ju platsen “idag”…

Tyvärr är det bara en omvändelse under galgen. Tjänstepersonerna kunde inte längre förneka att kartan som användes vid tomtplatsavgränsningen var felaktig. Inte nu när TTELA (klicka här) skrev om den missvisande kartan och ordförande Bo Dahlberg (S) medverkade i TV (klicka här). Alla kommuninvånare kunde ju se. Förvaltningen hade med sin tomtplatsavgränsning även omöjliggjort att den kommunala sophanteringen följde alla regler. Med andra ord, den nya tomtplatsavgränsningen som föreslås till nämndens decembermöte nu på tisdag är inte för paret Davidssons skull. Den är i första hand till för att kommunen ska rädda sitt eget anseende.

Tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen vill inte erkänna att den allmänhet som promenerar förbi Juta också känner att man kommer in på tomtplatsen när man går på gräsmattan nedanför huset. Det är därför i stort sett aldrig några människor som gör det. De går istället den väg som 999 av 1000 känner som naturlig. Allmänheten svänger av vid infarten till Juta ner mot älven – och går längs älven förbi fastigheten. Den tusende personen som genar över gräsmattan ner till älven torde sannolikt vara en tjänsteperson från byggnadsförvaltningen eller en politiker i nämnden…

I det första avsnittet i tjänsteskrivelsen, “Bedömning avseende omprövningen” och som enbart handlar om varför vägen ska ingå i tomtplatsen (se också “Juta: Det tar aldrig slut! (1)”), så avslutar förvaltningen med att hänvisa till två rättsfall.

Det första rättsfallet, M 4244-19, är från Mark- och miljööverdomstolen år 2020. Det har egentligen inga större likheter med Juta och Davidsson, även om fallet handlar om avvägningen mellan den enskildes intressen och allmänhetens.

Ett par från Lidköping hade uppfört en byggnad som bröt mot den strandskyddsdispens de hade fått. Byggnaden placerades dels på ett annat ställe och dels användes i andra syften (bostad) än vad som föreskrevs i dispensen. Jag ser alltså inte riktigt varför rättsfallet anförs av förvaltningen. Men läser man lite i de motiveringar som domstolen resonerar kring, finner man en del intressanta formuleringar.

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) skrev:

“…vid en proportionalitetsavvägning beakta om det finns möjlighet att på annat sätt kompensera för den negativa påverkan som åtgärden medför (jfr 16 kap. 9 § första stycket 3 miljöbalken, där det föreskrivs att bl.a. dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför).”

Här skulle väl bron komma in som Davidsson på egen bekostnad har satt upp på Juta. Bron är, som de flesta vet, nu borttagen på grund av byggnadsnämndens horribla beslut i oktober, det beslut som nu ska omprövas. Davidsson har, sannolikt utan att känna till MÖD:s dom, resonerat på samma sätt som MÖD. Byggnadsnämnd och -förvaltning har inte beaktat denna lagparagraf (se citatet ovan) överhuvudtaget i sina beslut… Det kan tyckas märkligt också av den orsaken att MÖD i sin dom även skrev:

“det måste göras en prövning i det enskilda fallet av proportionaliteten mellan allmänintresset av ett tvångsförfogande och den enskildes egendomsintresse.”

Jag kan inte se att det räcker att skriva följande för att uppfylla Miljöbalkens krav:

“Byggnadsförvaltningen bedömer att fastighetsägarens begränsning i förfogandet av sin egendom som strandskyddet medför inte är så betungande att den inte kan accepteras.”

Rimligtvis bör förvaltningen bemöda sig om att ta reda på paret Davidssons uppfattning och varför de har den. Den borde redovisas för politikerna i byggnadsnämnden. Det är ju de som ska väga fakta mot andra bedömningsgrunder, t ex moraliska och politiska, i sina beslut. Det är inte upp till förvaltningen att bestämma sådant…

Jag undrar om byggnadsförvaltningen har vägt in ekonomiska konsekvenser för Davidsson i sin bedömning. Hur mycket pengar får paret Davidsson förlora på fastigheten för att det inte ska vara “så betungande”? Anser tjänstepersonerna att en förlust vid en försäljning på 100.000 vore acceptabel? En halv miljon? En miljon? Två miljoner?

Den andra domen som byggnadsförvaltningen hänvisar till i sitt tjänsteunderlag är en dom från samma domstol och också från 2020. Jag har ännu svårare att se parallellerna mellan en fastighetsägare i Ludvika som ville få strandskyddsdispens för att uppföra en jaktstuga, men inte fick dispens, och Davidsson.

Domarna ska tydligen belysa att byggnadsförvaltningen har gjort den intresseprövning som ska göras enligt Miljöbalken och som resulterat i att Davidsson ska “få vägen”.

I fyra tidigare bloggar (se “Davidsson: Ianspråktaget?”) har jag redogjort noggrant för Davidssons åsikt om att området har varit ianspråktaget. Jag ska inte upprepa de argumenten igen. En stor del av tjänsteunderlaget ska istället “bevisa” att området inte har varit ianspråktaget, inte har varit privatiserat. Davidssons argument ifrågasätts egentligen inte av förvaltningen. Förvaltningen bara struntar i dem och kör istället sitt eget race. Tjänstepersonerna framhåller bara det som den anser talar för sin ståndpunkt eller, rättare sagt, som de genom sin bedömning och tolkning anser göra det.

Här någonstans ska allmänheten korsa diket om byggnadsförvaltningen får som den vill.

Det första argumentet som framförs är från ett yttrande av Miljö- och hälsoskyddsnämnden (av en tjänsteperson på delegation) från 2018:

“Den aktuella marken har tagits i anspråk och privatiserats efter 2012. Staket, lyktstolpar och fruktträd m.m. har uppförts utan dispens.”

Redan i början på handlingarna från byggnadsförvaltningen får politikerna en felaktig bild. Marken har varit ianspråktagen och privatiserad tidigare. Juta köptes nämligen av en privatperson redan 1999 och staket, till och med taggtråd, sattes upp av Landstinget 1969. Det fanns redan då också skyltar om att Juta var privat område.

Det här vittnar Lave Thorell (se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”) och jordbrukaren som äger grannfastigheten om (se “Davidsson: Ianspråktaget! (3/4)”). De här två vittnesmålen bortser byggnadsförvaltningen i sitt underlag helt ifrån. De sätter större tilltro till suddiga och ytterst svårtolkade flygbilder som togs vid en viss tidpunkt…

Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Det tar aldrig slut! (3)”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Skandal, strandskydd

Juta: Det tar aldrig slut! (1)

2 december, 2022 1 kommentar

Några gånger under Juta-processen har jag ibland fått för mig att byggnadsförvaltningen i Vänersborg ska ta sitt förnuft till fånga, ändra sina förutfattande meningar och gå kommuninvånare i Vänersborg till mötes. Kanske skulle byggnadsförvaltningen ändra sina rutiner, hoppades jag, och börja jobba lite proaktivt med invånarna för att i samtal och dialog komma fram till bra lösningar, för alla. Så tycks inte bli fallet, inte denna gång heller.

I fallet Juta fick paret Davidsson i veckan se det underlag som skickades ut till politikerna i byggnadsnämnden. Nämnden ska ju fatta i beslut i ärendet en andra gång på kort tid nu på tisdag. (Det allra första beslutet togs ju redan den 17 april 2018.) Underlaget skickades av någon anledning inte till Davidsson. Jag vet inte varför, det innehöll ju faktiskt nya tjänsteskrivningar och resonemang.

Tjänstepersonerna verkar ha lagt ner mycket tid på att arbeta fram ett underlag till politikerna. Det sägs att det behövs fler tjänster i miljö- och byggnadsnämnden, och det kan man förstå. Lägger förvaltningen ner lika mycket tid på alla ärenden så måste det säkerligen anställas 5-10 personer till…

Det är bara ett problem om man ser det ur invånarnas perspektiv. Förvaltningen har en tendens att bestämma utgången först, sedan letar den efter allt som stödjer den uppfattningen. Och finns det inga klara fakta så “bedömer” och tolkar tjänstepersonerna på ett sätt som tycks bekräfta den vedertagna uppfattningen.

Byggnadsnämndens ledamöter har mycket att läsa inför sammanträdet. Min bedömning är att nämndens ledamöter utifrån den långa tjänsteskrivelsen och sina tidigare beslut kommer att övertygas om att fortsätta säga nej till Davidssons förslag till ny tomtplatsavgränsning vid “Jutatorpet”.

Tyvärr. Och jag är inte heller särskilt optimistisk om att Länsstyrelsen skulle ha en annorlunda uppfattning om ett förmodat negativt beslut av byggnadsnämnden överklagas.

I rättsväsendet ska en åklagare presentera alla fakta i ett mål, även sådant som talar till motpartens fördel. En domstol ska sedan döma objektivt och det ska dessutom vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till det beskrivna brottet.

Det gäller inte byggnadsärenden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg.

Byggnadsnämnden ska alltså ompröva tidigare given strandskyddsdispens till paret Davidsson på Juta. Den centrala punkten i beslutet föreslås lyda:

“Tomtplatsavgränsningen och fri passage ska utformas enligt bifogad karta.”

Och på den bifogade kartan är tomtplatsavgränsningen inritad:

Byggnadsförvaltningen, och sannolikt även byggnadsnämnden nu på tisdag den 25 oktober, medger alltså att den tidigare avgränsningen var felaktig. Och det trots att Davidsson har påpekat det förhållandet i nästan 5 år utan att förvaltning och nämnd har ändrat sig. De har varit bestämda och hållit fast vid sin felaktiga uppfattning. Nu, någon gång efter beslutet, i samband med medias uppmärksamhet, har tjänstepersonerna ändrat sig. Tomtplatsavgränsningen var fel…

Byggnadsförvaltningen ägnar stort utrymme i tjänsteskrivelsen åt att bortförklara den tidigare, och felaktiga, tomtplatsavgränsningen. Det blir nästan patetiskt.

Byggnadsförvaltningen skriver i tjänsteskrivelsen till nämndsammanträdet på tisdag:

“Ingen av de kartor som inlämnades till förvaltningen inför bygglovsprövning eller prövning av strandskyddsdispens hade den nya altanen inritad. Altanen är dock med på fasadritningen i bygglovet och anses vara godkänd. Detta har dock medfört att nuvarande tomtplatsavgränsning kan tolkas som att den går över altanen. Tomtplatsavgränsningen är inte inmätt eller måttsatt, och det finns därmed viss tolkningsmån, men ett beslut från en myndighet ska vara tydligt och lätt kunna tolkas av fastighetsägaren. Så är inte fallet här och beslutet behöver därför omprövas och en ny tomtplatsavgränsning behöver tas fram.”

“nuvarande tomtplatsavgränsning kan tolkas som att den går över altanen”… Gränsen går över altanen, det har Bengt Davidsson hävdat sedan han såg tomtplatsavgränsningen 2018… “Kan tolkas”… Ska man skratta eller gråta?

Det finns också en ljudinspelning av en inspektion av tre tjänstepersoner på Juta från några veckor sedan. Då sa personerna från byggnadsförvaltningen att det inte var så viktigt med exakta gränser och att det alltid fanns en tolkningsmån. (Det kanske är läge att publicera denna inspelning?)

Men byggnadsförvaltningen levererar fler påhittade bortförklaringar till sitt “misstag”. Och de blir mer och mer “intressanta”…

Förvaltningen lutar sig också mot att Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev i ett yttrande 2018:

”Hemfridszonen bedöms snarare gå utmed den nya tillfartsvägen som anlagts och som skulle kunna utgöra en lämplig tomtgräns.”

Det här tar byggnadsförvaltningen till intäkt för att skriva:

“Vilken sida av vägen som avses nämns inte.”

Otroligt! Miljö- och hälsoskyddsnämnden (egentligen en tjänsteperson i förvaltningen som skrev detta på delegation) utgick ju från den karta med tomtplatsavgränsning som levererades av byggnadsförvaltningen! Tjänstepersonen utgick självklart från den utritade gränslinjen. Det är lika självklart att tjänstepersonen på miljö och hälsa skulle ha motiverat om hen ville ha tomtplatsavgränsningen på ett annat ställe än där byggnadsförvaltningen hade ritat den.

Byggnadsförvaltningen menar också att inte heller Länsstyrelsen i sin “dom” skrev på vilken sida av vägen tomtplatsavgränsningen gick. Herregud. Länsstyrelsen utgick ju också från byggnadsförvaltningens kartor och redan ifyllda tomtplatsavgränsning!

Och som en slags krona på bortförklaringarna:

“När beslutet togs 2018 pågick arbeten med bl.a. skredsäkring nere vid älven. Det gjorde att det var väldigt svårt att passera på hela området nedanför vägen. Detta kan ha haft inverkan på den bedömning som gjordes då att vägen låg utanför tomtplatsen.”

Så ett enda besök av byggnadsinspektören på Juta bidrog till att avgöra hela frågan? Det är nog i och för sig lite typiskt för byggnadsförvaltningens hantering av det här ärendet, ögonblicksbilder – fotografier tagna vid ett tillfälle som tas som intäkt för att så har det alltid sett ut. Det hör dock till saken att denne inspektör hade varit på Juta en ganska kort tid innan det började skredsäkras mm på Juta. Hon visste hur det såg ut i området och var allmänheten kunde passera. Det var samme person som bland annat flyttade skylten med “privat område” vid sitt besök…

För övrigt skedde skredsäkringen inte på Davidssons fastighet, utan på hans granne jordbrukarens…

Jag tror att det inte bara är jag som slås av tanken när man läser dessa bortförklaringar: Borde inte en kommuninvånare få någon typ av skadestånd från kommunen när sådana här flagranta misstag görs?

Paret Davidsson ska få alltså en ny tomtplatsavgränsning. Denna gång kommer vägen framför huset att ingå i tomtplatsen. Allmänheten ska inte längre få gå över hörnet på altanen eller på vägen. Allmänheten ska istället få gå på gräset alldeles vid vägkanten – utanför ett staket, en mur eller häck som Davidsson måste sätta upp vid gränsen. Och denna gång är byggnadsförvaltningen helt säker på sin tomtplatsavgränsning. Igen…

Davidsson accepterar inte den nya tomtplatsavgränsningen. Han hävdar fortfarande att i stort sett hela området, gräsmattan, har varit ianspråktaget och ska ingå i tomtplatsen.

Tjänsteskrivelsen fortsätter. Det återkommer jag till i nästa blogg – se ”Juta: Det tar aldrig slut! (2)”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Skandal, strandskydd

Gårdagens KS-möte: Kris

1 december, 2022 Lämna en kommentar

Det blev ett ovanligt kort sammanträde med kommunstyrelsen (KS) igår. Redan kl 11.42 avslutade ordförande Benny Augustsson (S) mötet.

Det blev en information till…

Förutom informationen om ”Revidering av taxorna för miljöbalken” (se “KS (30/11): Budget, tåg mm”), så redogjorde förbundsdirektör Anna Lärk Ståhlberg på ett engagerat, lättfattligt och positivt sätt för Fyrbodals kommunalförbund – vad det är, vilka uppgifter det har osv. Det var en information som politikerna uppskattade. Kunskapen om förbundet var nog fragmentarisk hos flera av oss. Nu är det avhjälpt. (Till Fyrbodals kommunalförbund.)

Det blev som väntat budgeten för 2023 som kom att stå i centrum.

Ordförande Augustsson (S) redogjorde i relativt korta drag för budgetförslaget från de styrande partierna, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. (Jag redogjorde kortfattat för delar av förslaget i bloggen inför KS – se “KS (30/11): Budget, tåg mm”.)

Moderaterna och Liberalerna hade lämnat sitt budgetförslag ganska sent, men Henrik Harlitz (M) redogjorde för det. Förslaget utgick från det beslut som kommunfullmäktige tog i juni. (Se ”Budget 2023 (4): M+L”.) De minnesgoda kommer ihåg att det faktiskt var M:s och L:s förslag som fick majoritet i fullmäktige. Detta förslag/beslut gäller fortfarande för M+L med den ändringen att alla nämnder föreslås få 0,85% mindre. Det betyder en besparing utifrån det förra förslaget – en så kallad osthyvel. Det innebär att M+L “plockar bort” 23 milj kr från nämnderna. Kommunen beräknas med denna åtgärd göra ett positivt resultat på 28 milj kr.

Om investeringarna säger M+L:

“I investeringsbudgeten stryks investeringarna som är kopplade till fortsatt utbyggnad av VA på Vänersnäs, motsvarande totalt 120 mkr, och läggs utanför planperioden. För övrigt ges förvaltningarna i uppdrag att redovisa, med en konsekvensanalys, vilka investeringar som går att skjuta på framtiden. Dock finns det tre stycken undantag för detta och det gäller den ökande takten av gatuunderhåll, renovering av Idrottshuset samt takrenovering på Arena  Vänersborg.“

Harlitz menade att det skulle leda till kapitalförstöring, om man sköt på dessa investeringar. Investeringarna skulle kosta bra mycket mer om några år än om de gjordes nu.

Göran Svensson i Medborgarpartiet berättade om sitt partis förslag. Det var minimala förändringar jämfört med partiets förslag i juni.

Sverigedemokraterna lade fram sitt gamla juni-förslag som förslag även denna gång. Anders Strand (SD) nämnde emellertid att de skulle göra ändringar innan ärendet kom till kommunfullmäktige.

Och så var det Vänsterpartiet… Vi hade inget förslag, men meddelade att det skulle komma ett till kommunfullmäktiges sammanträde.

Vänsterpartiet i Vänersborg redogjorde istället för hur partiets tankar gick. Vi håller i stort sett med om det som målas upp i de ekonomiska beskrivningarna av den närmaste framtiden. Och den framtiden ser som bekant tämligen mörk ut. Det är krig i Ukraina, inflationen är skyhög, räntorna höjs, arbetslösheten beräknas öka, det är brist på kompetenta yrkesarbetare i många sektorer och vi har en nyvald regering som inte till fullo vill inse kommunernas behov och utsatta ekonomiska läge.

Vänsterpartiet anser därför att det i nuvarande ekonomiska läge är mycket viktigt, viktigare än vanligt, att verkligen tänka igenom kostnader och utgifter – och vara ännu noggrannare i de prioriteringar som kommunen ska göra. Kommunen kan naturligtvis inte låta bli akuta insatser på grund av kostnadsskäl. De som är i störst behov av samhällets hjälp måste också prioriteras. Vänsterpartiet tänker t ex på de äldre i hemtjänsten, våldsutsatta kvinnor och eleverna i särskolan.

Det finns flera verksamheter där återhållsamhet och “effektiviseringar”, dvs besparingar, kan bli mycket kontraproduktiva. Det kan få den effekten att kostnaderna blir det dubbla eller flerdubbla redan nästa eller kommande år…

Det finns nämligen flera sådana “fallgropar”. Vänsterpartiet tog några exempel där återhållsamhet och besparingar kan bli kontraproduktiva. 

Om inte Kunskapsförbundet Väst får kompensation för fördyringarna i verksamheterna så kan det bara sparas på personalen. Färre lärare i undervisningen leder till större klasser, vilket medför sämre kvalitet på undervisningen. De studerande, särskilt elever i behov av särskilt stöd, får det svårare att tillgodogöra sig undervisningen. De kanske inte bara blir utan examen, de kan få med sig sämre kunskaper ut i arbetslivet. Det ökar riskerna för utanförskap som t ex arbetslöshet, kriminalitet, drogmissbruk, våld i nära relationer osv.

Det här resonemanget gäller på motsvarande sätt även de yngre eleverna i grundskolan. Minskad lärartäthet och sämre förutsättningar för stöd till elever försvårar möjligheterna att de får godkända betyg och kommer in på ett nationellt program på gymnasiet. Barn med utländsk härkomst i förskolan kan få svårare att lära sig svenska om de reala resurserna minskar. Barnen får då sämre förutsättningar att senare tillgodogöra sig undervisningen i grundskolan. Risken ökar att studierna blir lidande och det blir svårare att nå behörighet till gymnasiet eller komma in på de program som eleverna önskar. Framtidsutsikterna försämras.

Det finns en stor skillnad mellan grundskolan och gymnasiet. Om undervisningskvaliteten sjunker i de kommunala gymnasieskolorna kan ungdomarna istället välja ett fristående gymnasium. Då kommer kostnaderna för Vänersborg (och Trollhättan) inte att minska, utan snarare att öka. Friskolorna är nämligen totalt sett dyrare än om ungdomarna studerade i de kommunala gymnasieskolorna. Vi ska dock inte glömma Fridaskolan, som är en friskola. Fridaskolan ska utöka verksamheten de närmaste åren med ytterligare 100 elever…

Inom kultur- och fritidsnämnden finns det föreningsbidrag. De är förhållandevis låga och räcker till allt mindre. Föreningarnas möjligheter att bedriva verksamhet försvåras och försämras. Det kan handla om att inte ha råd att hyra lokaler och idrottsanläggningar, att inte ha pengar till bensinkostnader för bortamatcher osv. Följden kan bli nerdragningar i verksamheterna. Vissa aktiviteter kanske till och med blir omöjliga att utöva. Det i sin tur kan få konsekvensen att barn och ungdomar slutar och får en mindre meningsfull fritid. Som i sin tur kan leda till att de drar sig till gäng, kriminalitet, droger och andra negativa aktiviteter…

Inom socialnämnden pågår förebyggande arbeten kring t ex social inkludering, arbetslöshet, våld i nära relationer och försörjningsstöd. Om inte nämnden får resurser att fortsätta dessa arbeten kan fler kommuninvånare hamna i utanförskap och utsatthet. Kostnaderna för försörjningsstöd ökar. Våldet i nära relationer fortsätter att öka. Det är inte bara förödande och destruktivt särskilt för kvinnorna, förhållandena i hemmen påverkar barnens och ungdomarnas situation, vilket t ex kan påverka skolresultaten.

Det finns flera frågetecken inför 2023 i socialnämnden. De enskilt största ekonomiskt osäkra posterna är externa placeringar av barn och unga inom IFO, externt köpta platser inom PSO (Personligt stöd och omsorg), volymutvecklingen av hemtjänst samt avancerad sjukhusanknuten ”hemsjukvård” (till följd av en ny lag). Det är nödvändiga utgifter som måste betalas.

Vänsterpartiet förde alltså fram dessa tankar och funderingar i kommunstyrelsen. Vi klargjorde att de på något sätt skulle avspeglas i vårt kommande budgetförslag.

Jag avslutade anförandet med att efterlysa kommentarer kring det sagda – inte bara för att det var Vänsterpartiet som hade framfört synpunkterna. De ställda frågorna var oerhört viktiga, de angick alla partier och framför allt kommuninvånarna. Frågeställningarna speglade konkreta och verkliga problem i de kommunala verksamheterna. Särskilt de kommande två åren.

Anförandet avslutades med: Hur tänker ni andra tackla de här problemen? Vilka lösningar ser ni?

Det blev många positiva kommentarer på mitt inlägg. De flesta som yttrade sig höll med om vikten av ha gemensamma samtal och diskussioner kring denna typ av frågor och problemställningar – och många menade att politikerna borde ”arbeta på” att enas kring prioriteringarna.

Jag tolkade det som att Dan Nyberg (S) ansåg att min beskrivning av problemen i Socialnämnden var korrekt. År 2023 och eventuellt kommande år blir tunga, sa Nyberg. Han fortsatte:

“Det förstod alla som lyssnade på socialförvaltningens dragning på senaste nämndsmötet. Man blir bekymrad.”

Nyberg uttryckte att det var bra att det fanns en insikt om att vi politiker borde slå våra kloka huvuden ihop för kommuninvånarnas bästa.

Det var dock flera ledamöter som ansåg att det var förvaltningarnas uppgift att prioritera resurserna. Jag sa inte det, men jag tycker att det ofta är ett argument för att slippa ta det ansvar som åligger oss politiker…

Dan Nyberg (S) sa faktiskt i sitt inlägg:

“Prioritera är politikens viktigaste uppgift.”

Det kan jag lätt hålla med om.

Det nämndes i flera inlägg, och det gjorde jag också, att två ytterst tuffa år väntar kommunsektorn, och Vänersborgs kommun. Prognoserna för 2025 är dock ljusare. Därför lyfte jag in det som kallas resultatutjämningsreserven (RUR) i diskussionen. RUR är en reserv som kommunerna kan avsätta under “bra tider” och använda i “dåliga tider”. Det är med andra ord ett sätt att utjämna konjunkturrörelser. Vänersborgs kommun har 50 milj kr avsatta i RUR.

Vänsterpartiets uppfattning är att vi borde diskutera att använda denna reserv under 2023 och 2024. Det tyckte inte Benny Augustsson (S) var någon bra idé. Det skulle vara en reserv om något oförutsett hände sa Augustsson. Det kan inte bli värre än under de kommande två åren, menade jag. Vi måste därför ta oss en allvarlig funderare på om inte pengarna måste användas. År 2025 förväntas ekonomin att bli bättre, då kan RUR “fyllas på” igen.

Marianne Ramm (V) förstärkte argumentationen med att beskriva den ökande fattigdomen i landet och de växande köerna vid utdelning av gratis matpåsar.

Augustsson (S) och Vänsterpartiet blev inte överens. Augustsson lämnade i varje fall någon sorts “brasklapp” – RUR-pengar skulle eventuellt kunna användas under det löpande verksamhetsområdet 2023…

Det var en ganska lång och seriös diskussion i kommunstyrelsen med många inlägg. Partierna visade en uppriktig vilja till att diskutera kommunens “utmaningar” och prioriteringar.

Utom Sverigedemokraterna då. De var inte med i debatten överhuvudtaget – med undantag av Mathias Olsson. Han sa att det var tur att inte Vänsterpartiet styrde Vänersborg. Olsson var nog sur för att jag efter morgonens information lite successivt och i smyg närmade mig en plats vid bordet tillsammans med de ordinarie ledamöterna – där jag till slut också “hamnade”… (Se “Om KS 9/11”.)

Jag har svårt att tro att kommunen klarar av sina åtaganden inom välfärden de närmaste två åren utan att underbalansera budgetarna…

Kategorier:Budget 2023, KS 2022, Vänsterpartiet