Arkiv

Archive for the ‘miljö’ Category

VA-debatten i KF (5): Blåplanen

2 april, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “VA-debatten i KF (4): Likställighetsprincipen”. Kom ihåg att du kan se och höra debatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här för att komma till kommunens webb-TV.

I de tidigare bloggarna så får man kanske uppfattningen att det var Dan Nyberg (S) som anförde de socialdemokratiska styrkorna i förra veckans fullmäktigedebatt. Och visst pratade Nyberg en hel del, men det var ändå kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som var “ledaren”. 

Augustsson inledde debatten med att redogöra för Blåplanen. (Se “VA-debatten i KF (1): Yrkanden”.) Han menade att kommunen hade följt Blåplanen sedan fullmäktiges beslut den 22 april 2015 – och investerat utifrån denna.

“Det är pengar uppemot en halv miljard som vi har investerat på grund av den här Blåplanen.”

Sa Benny Augustsson (17.15).

Det påpekades av flera, bland annat av undertecknad Kärvling, att Blåplanen inte var något juridiskt bindande dokument. Den var snarare att betrakta som ett politiskt dokument, som omfattade de planer och ambitioner som kommunen hade med VA-utbyggnaden. För varje verksamhetsområde som skulle införas, för varje investering som skulle göras, krävdes separata beslut.

Benny Augustsson gick i svaromål och utvecklade sin ståndpunkt (43.05):

“Sen blir jag väldigt, väldigt orolig när jag hör Stefan Kärvling prata om att Blåplanen inte är bindande. Och så pratar han juridik och så här. Som jag sa förut så har vi i investeringsplanen 152 miljoner i vårat avloppsreningsverk beslutat utifrån Blåplanen. Vi har byggt VA Vänerkusten, vi har byggt VA i Nordkroken, vi är på väg ut till Gardesanna, men vi har Skaven/Öxnered, vi har VA-taxan som fastställts utifrån planerna i Blåplanen, vi har dimensionerat alla rör och sånt som ska ut till Vänersnäs. Det är sanslöst stora pengar som ligger i det här och när i så fall blir nånting bindande? Om inte detta är bindande, då vet inte jag vad som ska vara bindande. Sen kan man prata juridik och annat, men utifrån det vi har bestämt utifrån den Blåplanen i den här kommunen så borde det i alla fall vara bindande.”

Augustsson upprepade detta argument vid ett flertal tillfällen denna kväll. Han såg hela ärendet utifrån kommunens perspektiv och ville absolut inte inse att det fanns lagar som styrde införandet av verksamhetsområden. Och även om det fanns lagar, så var kommunens Blåplan och Mål- och resursplan hur som helst betydligt viktigare.

Det var tre rekvisit (villkor) påpekade jag, som enligt LAV skulle vara uppfyllda (45.25):

“Jag läste upp det förut vilka rekvisit som krävs för att verksamhetsområden ska bildas i § 6 i den här lagen och det är det som gäller.”

Och i lagen finns inget villkor på att Blåplanen i Vänersborg måste följas… (Jag återkommer till LAV:s tre rekvisit i nästa blogg.)

Det hör väl också till saken, i varje fall till viss del, att LAV är på väg att ändras, så att flexibiliteten ska ökas. Det är bland annat beroende på en statlig reaktion mot att kommunerna tvångsansluter sina fastighetsägare alltför “lättvindigt”. Och det är ju faktiskt en socialdemokratisk regering som är i färd med att lägga fram lagförslaget på riksdagens bord… Det är samma parti som Benny Augustsson och Dan Nyberg representerar.

Det var dags (50.42) för min partikamrat James Bucci (V) att på allvar ge sig in i debatten… Han hade tunga synpunkter på Blåplanen:

“Blåplanen, det är ingen lag. Det är inte heller någon bibel. Det verkar vara en övertro på dokumentet. Den är inte bindande. Det är därför vi sitter här idag, med verksamhetsområdesärenden. För när vi fattar sådana beslut, då är dom bindande. Dagvattenplanen, den är inte heller bindande. Det är inte nån lag. Det är först när vi kommer att bryta ner den på verksamhetsområdesnivå, som vi gör idag med vatten och avlopp, som den kommer att vara bindande. Det finns ingenting som hindrar kommunen och dra sina stamledningar upp genom Vänersnäs om det bedöms som viktigt. Det finns ingenting som hindrar det om man vill driva den linjen. Det finns ingenting som hindrar den enskilde fastighetsägaren, som kanske bor efter vägen av en stamledning, att få genom avtal koppla sig på en sådan ledning. Finns ingenting som hindrar det.”

Bucci passade på att också ta upp en demokratisk och moralisk aspekt:

“Jag tror, men det verkar inte hjälpa vissa, vissa verkar väldigt låsta i sin syn på att ta beslut. Vi som har makten Dan Nyberg, vi ska inte förtrycka enskilda. Det räcker att det är en som hamnar på fel sida lagtolkningen, då utövar du ett förtryck mot den enskilde. Det ska vi inte syssla med.”

Benny Augustsson (S) gick omedelbart i svaromål (53.10):

“Jag hör dig James Bucci, att Blåplanen inte är bindande. Men alla beslut som har fattats på grund av Blåplanen måste väl ändå vara bindande?”

Sedan upprepade Augustsson de argument som han redan hade framfört några gånger. Och några minuter senare återkom faktiskt Augustsson till samma ämne, igen, dvs Blåplanen (1.01.58):

“Ja, det är lite spännande det här för att jag går i alla fall tillbaka till den Blåplanen som togs där både Stefan och James och Anders Strand och som var med och tog den rätt av utan votering, ingenting, där det finns 13 kriterier som man faktiskt utser i den här VA-planen som ska gälla för utbyggnaden av VA Vänersnäs.”

Då fick Bucci (V) nog och slog symboliskt näven i bordet, hårt – väldigt hårt… (1.03.35):

“Blåplanen bygger ju på felaktiga antaganden. Den är framtagen med hänsyn till antalet fastigheter 6-8-nivån. Lagen jobbar med 20-30. Så Blåplanen är framtagen på felaktiga grunder. Så att fortsätta hänvisa till den Blåplanen är på tok uppåt väggarna. Den behöver jobbas om, för lagen har visat vad som gäller. Att stå och stampa med 2015 års Blåplan och slänga det i ansiktet på vissa utav ledamöterna här Benny, det är oförtjänt dig. Jag tycker inte att du ska fortsätta med det. Gå vidare, lämna Blåplanen, jobba om, omarbeta den. Lägg ut den till förvaltningen så att den blir rätt och lever upp till, ja, den kommande lagstiftningen då, om det kommer att bli ändrat i den delen. Men se till att den blir en tidsenlig dokument. Då kan man lyfta och vara stolt över den. Här leder den till förtryck av enskilda i dagsläget, det ska vi inte vara stolta över.”

Det var ord och inga visor. Alla som lyssnade på dessa ord från James Bucci insåg givetvis att han hade helt rätt. (Ja, kanske inte ledamöterna från de styrande partierna då…) Nu fick det vara slut, menade Bucci, med att komma dragandes med en gammal Blåplan som hade 7 år på nacken. Den var inte juridiskt bindande, den var inte aktuell och den var dessutom felaktig och därmed inte laglig.

Henrik Harlitz (M) kunde inte annat än att hålla med Bucci och tillade (1.06.12):

“Jag kan väl också säga det att den här Blåplanen, som det hänvisas till hela tiden, det var väl i beslutet också att den skall uppdateras en gång per mandatperiod och den här mandatperioden är snart slut och jag har inte sett någon uppdatering av den än.”

Och det hade Harlitz helt rätt i (naturligtvis). I protokollet från 2015 står det:

“Kommunfullmäktige beslutar anta Blåplan del 2, ”Vatten och Avlopp”.
Kommunfullmäktige beslutar vidare ge Samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att för varje mandatperiod revidera Blåplanen, del 2, som därefter ska antas av Kommunfullmäktige.”

Det var, enligt min mening, “dödsstöten” för Benny Augustssons tyngsta argument i debatten. Blåplanen har inte reviderats under denna mandatperiod, inte överhuvudtaget… Kommunfullmäktiges beslut hade inte följts…

Regeringens kommande förslag till ändring av Lagen om allmänna vattentjänster kommer med all sannolikhet att innehålla ett krav på kommunerna att ha aktuella vattentjänstplaner, ungefär som Blåplanen. Inte heller i regeringens förslag ska dessa vattentjänstplaner vara juridiskt bindande.

Det kan vara så att de styrande partierna under ledning av Benny Augustsson (S) har gått för fort fram med planer, kontrakt, avtal, investeringar och kostnader. De kan ha glömt nödvändiga omarbetningar, uppdateringar och beslut, jag vet inte. Men om det är så att Benny Augustsson och de styrande har låst fast och bundit kommunen vid diverse åtaganden och avtal, som Augustsson faktiskt hävdade vid ett flertal tillfällen, så ska det inte drabba enskilda fastighetsägare på Vänersnäs. De ska inte tvingas ta konsekvenserna av dåliga eller felaktiga beslut – de ska behandlas enligt lagen.

Juridiska, demokratiska eller moraliska aspekter tycks dock inte intressera socialdemokratins företrädare i Vänersborg i särskilt hög grad…

Anm. Fortsättning följer i bloggen ”VA-debatten i KF (6): Tre rekvisit”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Kommunfullmäktige 2022, miljö, VA, Vänersnäs

VA-debatten i KF (4): Likställighetsprincipen

1 april, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “KF: VA-debatten (3): Objektivt underlag?”. Kom ihåg att du kan se och höra debatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här för att komma till kommunens webb-TV.

Dan Nyberg (S) framförde ett fjärde argument för att inrätta verksamhetsområden, och tvångsanluta fastighetsägarna (14.55):

“… och jag tycker dessutom en annan princip är väldigt väsentlig och det är det att det finns en massa andra fastighetsägare i Vänersborgs kommun runt Vänern som har fått acceptera den här typen utav villkor som vi nu ställer på Vänersnäs. Men moderaternas förslag att inte våga fatta beslut, då kan man säga, det strider emot den likställighetsprincip som jag tycker vänersborgarna ska hanteras under. Här har vi hanterat en väldigt massa vänersborgare på ett sätt, men så ska det vara 25 stycken fastighetsägare på Vänersnäs som ska hanteras på ett helt annat sätt. Jag tycker att det är väldigt felaktigt och jag tycker det är nånting som inte hör hemma i den här typen utav församling.”

Nyberg menade att kommunen måste behandla alla sina invånare lika, den så kallade likställighetsprincipen. Det var några andra talare från de styrande partierna, som höll med Nyberg, t ex Mats Andersson (C) (19.17):

“Jag har varit i kontakt med våra tjänstepersoner i det här ärendet och förvissat mig om att samma premisser som var kring VA Vänerkusten och Dalslandsdelen tillämpas även på Vänersnäs.”

Likställighetsprincipen är inte mycket att diskutera, den ska gälla. Principen slås fast i Kommunallagen 2 kap 3 §:

“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Det innebär att kommunmedlemmar i samma situation ska behandlas lika och att särbehandling endast får ske på saklig och objektiv grund.

Även miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) använde argumentet (39.53):

“Fastighetsägarna på Vänerkusten, vi hade protester där också i vissa områden. Vissa fastighetsägare som inte alls tyckte det här var nåt bra eller tyckte att det här blev väldigt dyrt osv. Där var det ingen som gick in och tog det här och gav dom försvar på det sätt som det görs idag och då får jag en liten fundering varför det var så. Är det en hänsyn som ska tas till fastighetsägare i ett område men inte i ett annat område?”

Jonasson gick faktiskt ett steg längre än till och med Dan Nyberg. Hon ansåg nämligen inte bara att de som var mot tvångsanslutning bröt mot likställighetsprincipen – nä, Jonasson såg till och med en möjlig konspiration! Jag tror aldrig att jag har varit med om denna typ av misstänkliggöranden av andra fullmäktigeledamöter förut.

Men Ann-Marie Jonasson (S) pratade mot bättre vetande. Det var visst någon “som gick in” när det gällde Dalslandskusten “och tog det här och gav dom försvar”.

Inför beslutet att inrätta verksamhetsområden i Timmervik (del av Dalslandskusten) i november 2017, så skrev jag en blogg inför kommunfullmäktige där jag redovisade mina synpunkter. (Se “Tvångsanslutning till VA”.) Några dagar senare argumenterade jag i kommunfullmäktige mot tvångsanslutning och yrkade på återremiss av ärendet. Kommunfullmäktige beslutade om återremiss den 22 nov 2017. (Se “VA: Återremiss på tvångsanslutningen”.) När ärendet återkom till fullmäktige efter återremissen, den 25 april 2018, argumenterade jag återigen mot tvångsanslutning. Det var bara en dåligt påläst Benny Augustsson (S), som då var ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, som argumenterade för tvångsanslutning. I den slutliga omröstningen så var det emellertid en stor majoritet som röstade för att tvångsansluta fastigheterna i Timmervik till det kommunala VA-nätet. (Se “KF (25/4): Ja till tvångsanslutning”.)

Det här hade jag bara i ganska vagt minne under fullmäktigedebatten, tyvärr. Jag har däremot nu i efterhand fräschat upp minnet. Det står helt klart att miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) inte visste vad hon pratade om. Och därmed faller väl också hennes funderingar kring en konspiration. Men det är anmärkningsvärt och vårdslöst att behandla fakta på det här sättet. Tyvärr verkar det dock vara något som inte är alltför ovanligt i socialdemokratiska kretsar i Vänersborg…

Henrik Harlitz (M) visste att Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) var på väg att ändras, dvs den lag som styrde det aktuella ärendet, och sa (41.30):

“Att använda likabehandlingspricipen Ann-Marie … utifrån Dalslandskusten. Ja, likabehandlingspricipen är en väldigt tung del i kommunallagen, men när lagarna ändrar sig så måste även Vänersborgs kommun ändra sitt sätt att arbeta. Vänersborgs kommun måste följa lagen, ändrar sig lagen så måste även vi göra det.”

En ändring i LAV betraktas sannolikt av Kommunallagen som ett sakligt skäl till att behandla kommunmedlemmar olika…

Jag berättade för kommunfullmäktige om alla skyltar med “Till salu” som stod uppställda längs Gestadvägen när kommunens VA-ledningar drogs fram längs Dalslandskusten. Det hade säkert många i församlingen också sett. Och jag avslutade med (45.03):

“Bara för att vi gör fel där, så innebär ju inte det att vi måste fortsätta att göra fel.”

Även James Bucci (V) kommenterade Ann-Marie Jonassons (S) inlägg (52.05):

“Varför var det olika på Vänersnäs? Ja, mitt svar på den frågan skulle vara att idag är jag bättre påläst. Jag tror att det är många andra med mig som är bättre pålästa. Tack vare också inlagor som kommer från bättre pålästa invånare, så hjälper det oss i våra beslutsprocessärenden.”

Jag anser nog att de svar som Dan Nyberg (S), Mats Andersson (C) och Ann-Marie Jonasson (S) fick kring likställighetsprincipen vederlade deras argument.

För övrigt bör Jonassons ord om att kommunen måste behandla alla lika få varenda fastighetsägare i kommunen att bli ängslig och knäsvag… Med tanke på hennes mycket negativa inställning till Solvarms “helt fantastiska” (Nyberg, 37.05) VA-anläggning, så måste ju det innebära att hon tänker avslå varenda framtida ansökan om enskilda VA-anläggningar… Hur bra och godkända de än är… Om Jonasson nu blir ordförande i miljö och hälsa även nästa mandatperiod.

Till sist kan jag inte riktigt förstå hur en återremiss skulle kunna bryta mot likställighetsprincipen… En återremiss är ju inget beslut i sakfrågan.

Anm. Fortsättning följer i bloggen: ”VA-debatten i KF (5): Blåplanen” – 2 april 2022.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Kommunfullmäktige 2022, miljö, VA, Vänersnäs

VA-debatten i KF (2): Vänern

30 mars, 2022 4 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “VA-debatten i KF (1): Yrkanden”.

Den förra bloggen avslutades med ett citat av Dan Nyberg (S). Han gjorde sig lite lustig över de borgerliga partiernas obeslutsamhet. Men sedan fortsatte Dan Nyberg sitt anförande och då visade han prov på sin kända, och kanske också ökända, retorik (12.10 in i inspelningen – klicka här för att komma till kommunens webb-TV). Dan Nyberg sa:

“Och vilka är det då man tar ställning för när man inte vågar fatta beslut då? Ja, det är ju, om jag har förstått det hela rätt, ett antal personer på Vänersnäs, ett 25-tal fastighetsägare, kanske en och annan till, som motsätter sig detta. Och jag har full respekt för att man kanske ogillar, motsätter sig ett sånt här krav ifrån kommunen på att bilda ett sånt här verksamhetsområde och att säkra det långsiktiga miljön på ett sånt här känsligt område som då Vänersnäs utgör. Och det är klart att 25 fastighetsägare betyder mycket och vad dom tycker och så, men det finns ju en annan grupp som är betydligt större.”

Och Nyberg (S) fortsatte:

”Och då tänker jag på dom nästan 40.000 invånare som finns i Vänersborg och jag skulle vilja vara en röst för dom där andra då, förutom dom här 25 fastighetsägarna, och där jag vet om att det finns en väldigt stor grupp vänersborgare som är så stolta och glada över detta fantastiska innanhav som vi har i form utav Vänern. Vi har 10 mil kust ifrån vår kommuns sida. Vi har flera fantastiska badplatser och vi är på gång att göra fler badplatser om vi fullföljer dom planer som vi har nu i den nya fördjupade översiktsplanen för både Vänersborg och Vargön. Och det är klart att dom här badmöjligheterna betyder mycket för oss vänersborgare. Men inte bara oss vänersborgare utan för turister att vi vet om att vi har ett rent och ett säkrat rent vatten. Så jag tycker det är viktigt att stå till tals för dom där 40.000 andra vänersborgarna som är rädda om sitt Vänern. Det finns ju andra än dom som bor i Vänersborg som också kan vara intresserade av detta för att Vänern är ju ett angelägenhet för ungefär 800.000 människor som bort runt ikring Vänern och som badar och fiskar och är intresserade av ett rent vatten. Och att dom kommuner som finns runt Vänern också tar dom miljöhänsyn som man ska göra. Och dessutom är det då 800.000 människor ungefär som får sitt dricksvatten ifrån Vänern.”

Dan Nyberg (S) var den andre från de styrande partierna som stod för argumentationen kring nödvändigheten av att tvångsansluta fastigheterna på Vänersnäs till det kommunala VA-nätet. Om Augustsson lutade sig mot kommunens äldre planer och beslut, så försökte Nyberg att använda miljön som argument. 

De på Vänersnäs menade Nyberg, som inte vill bli tvångsanslutna, var bara 25 fastighetsägare. Och vad var det mot de 40.000 vänersborgare som Nyberg pratade för…? Och om dessa 25 inte blev anslutna till kommunens VA så skulle de förstöra Vänerns rena vatten, så att Nyberg och de andra 40.000 vänersborgarna, och turisterna, inte skulle kunna bada i Vänern.

Men inte nog med det. När Nyberg tänkte efter, så pratade han ju faktiskt även för de 800.000 människor som fick sitt dricksvatten från Vänern, och som dessutom både badade och fiskade där… De ville inte heller att de 25 fastighetsägarna på Vänersnäs skulle förorena och förstöra Vänerns vatten…

Nyberg såg sig som Vänerns räddare, men han lade inte fram några bevis på att Vänersnäsborna förorenade Vänern. Och det stod absolut ingenting i fullmäktiges underlag om det Nyberg pratade om. Det skulle det naturligtvis ha gjort om Nyberg hade haft rätt. Jag menar, skulle tjänstepersonerna på Kretslopp och Vatten ha varit tysta om att Vänersnäsborna höll på att förgifta dricksvattnet i hela Vänern och omintetgöra alla framtida tillfällen till fiske och bad? Självfallet inte, det hade ju varit det ultimata argumentet för en tvångsanslutning. Men det fanns inte i det gedigna materialet, och det berodde på att det Dan Nyberg (S) sa inte var sant…

Det var läge att argumentera mot Dan Nybergs svepande och okunniga kommentarer kring miljön. (21.35) Jag menade att avloppsreningsverk inte är framtiden:

“Framtiden handlar om att återvinna, göra det cykliskt … precis som många enskilda avloppsanläggningar gör. Vi har ju ett ypperligt exempel på en person i Vänersborg som ligger långt framme, kanske i hela Europa, hela världen, med återvinning när det gäller VA. Och det är Anders Solvarm och familjen Solvarm. Och dom motarbetas fullständigt av Vänersborgs kommun, av de styrande i varje fall. Jag skulle vilja påstå att det inte är miljöfrågor som är det viktiga för den styrande minoriteten.”

Solvarms kamp mot Vänersborgs kommun är ingen nyhet för läsare av denna blogg. När en ledande socialdemokrat säger sig värna miljön så är jag övertygad om att dessa läsare inser att de styrande i Vänersborg har helt andra bevekelsegrunder än att värna miljön… (Ni andra skulle t ex kunna läsa “Varför jagar kommunen Solvarm?” och “Kommunens kamp mot Solvarm”.)

Sedan räknade jag upp en del av vad Holmängens avloppsreningsverk släpper ut i Göta älv och i Vänern. Det var år 2020 t ex 1,34 ton fosfor och 65,5 ton kväve. Vidare var det 70 kg zink, 63 kg koppar och 3 kg arsenik. (Detta är bara några exempel, du kan läsa om alla utsläpp från Holmängens och Brålandas reningsverk här – “VA och utsläppen 2020”.) Detta var dessutom under tämligen normala driftsförhållanden. Men ibland kan det hända saker. År 2016 brann det t ex i ett ställverk i centrala Vänersborg. Det medförde att avloppsreningsverket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kbm avloppsvatten…

Jag tror inte att de båda socialdemokraterna Dan Nyberg och Benny Augustsson lyssnade på mitt inlägg… De hade sannolikt redan bestämt sig för att vänersnäsarna förgiftade Vänern och misstolkade därför mitt inlägg, sannolikt medvetet.

Benny Augustsson sa (28.45): 

“Ja, det här blir ju intressant när Stefan Kärvling pratar om återvinning. Ska Stefan gå ut och uppmana alla på Vänersnäs nu då och göra anläggningar à la Solvarm ute på Vänersnäs? Det kan ju bli väldigt intressant.”

Tja, det var väl inte det jag sa. Men visst hade det varit det bästa för miljön. Och om några fastigheter samarbetade så skulle det definitivt bli billigare med Solvarms lösning än att ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Och på köpet skulle de dessutom få växthus med frukter och grönsaker från Medelhavet…

Dan Nyberg återkom också efter en stund och replikerade på mitt inlägg (36.40):

“Sen Stefan Kärvling då, han säger att, han sätter väl fingern på det här på riktigt sätt då. Han säger så här, det här är inte miljöfrågor, det här är politik säger han. Nä, för mig är det här i högsta grad, Stefan Kärvling, en miljöfråga vad det är som rinner ut i Vänern och hur det kan påverka den sjö som har så stor betydelse för så många människor. Det är för mig en väldigt väsentlig miljöfråga.”

Dan Nyberg (S) lyssnade uppenbarligen inte heller på vad jag sa. Han fortsatte argumentera med skygglapparna på och öronpropparna i. Nyberg hade inte hört att det inte rinner ut något i Dättern från de enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs. Däremot rinner det ut en väldigt massa från kommunens avloppsreningsverk på Holmängen och i Brålanda. (Visst kan man bli trött när folk inte lyssnar. Hur kan diskussioner bli meningsfulla då?) 

Nyberg kommenterade också Solvarm i Sikhall (37.05):

“Och sen när Stefan Kärvling säger så här att det finns ju exempel på att man kan göra fantastiska, bra, godkända avloppsanläggningar och tar Solvarm som exempel då. Solvarms anläggning är ju vad jag har förstått helt fantastisk, men den är ju också väldigt extrem och jag kan hålla med Benny Augustssons retoriska fråga där då, är det det man ska förvänta sig ska ske ute på Vänersnäs. Så Stefan Kärvlings miljöintresse det imponerar inte på mig. Och jag hoppas Stefan Kärvling är ganska ensam i Vänsterpartiet när det gäller miljöengagemanget och att det finns andra vänsterpartister som kommer att visa mycket större intresse för miljöfrågorna framöver.”

Dan Nybergs (S) och Benny Augustssons (S) uttalanden om förträffligheten i Solvarms VA-lösning måste ha varit ytterst pinsamma för miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson, även hon socialdemokrat. Hon sitter ju också i kommunfullmäktige… Jonasson röstade nämligen, den 19 maj 2021, mot att familjen Solvarm skulle få ett permanent tillstånd för sin VA-anläggning! (Se “Solvarm vann!”.)

Det är väl för övrigt ingen som kan undgå att notera Dan Nybergs (S) “retoriska förmåga”. Det blev ännu mer av den varan senare…

Jag vill avsluta denna blogg med att återge en kommentar från en anställd på Trollhättans Energi AB (TEAB). Jag är medveten om att det låter som en saga, men det är faktiskt sant.

Trollhättan ska ju bygga ett nytt vattenverk på Överby, staden ska ta sitt dricksvatten direkt från Vänern. Häromdagen (men efter fullmäktigedebatten) sa en anställd på Trollhättans Energi AB att den största anledningen till att Trollhättan ska ta vattnet direkt från Vänern är bräddningarna från Holmängens avloppsreningsverk! Vi vet ju alla att Göta älv, som Trollhättan tar sitt dricksvatten ifrån nu, rinner ut från Vänern, men precis vid utflödet från sjön pumpar Holmängen ut mycket föroreningar, i normal drift, och vid bräddningar går avloppsvattnet rätt ut i älven…

Men det här tror jag inte att Nyberg och Augustsson läser. Det talar ju mot deras redan bestämda uppfattning…

Anm. Fortsättning följer i bloggen ”VA-debatten i KF (3): Objektivt underlag?”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Kommunfullmäktige 2022, miljö, VA, Vänern, Vänersnäs

VA-debatten i KF (1): Yrkanden

29 mars, 2022 Lämna en kommentar

Den 16 mars 2022 fattade kommunfullmäktige i Vänersborg för andra gången beslutet att återremittera ärendena “Införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden område 1 och del 2 (del av Vänersnäs)”. (Se “KF: Återremiss i VA-frågan”.) Införande av verksamhetsområden handlar alltså om att tvångsansluta ett antal fastighetsägare, i de här fallen på Vänersnäs, till det kommunala VA-nätet.

Beslutet om återremiss fattades efter en lång och stundtals ganska infekterad debatt. Under debatten yttrades mycket som är värt att återge ord för ord, yttranden som kan bli bevingade på den kommunala arenan. Debatten visade också tydligt ledamöternas ideologiska inställning i frågor kring demokrati, frihet och tvång, men också politikernas kunskaper i miljöfrågor i allmänhet och VA-frågor i synnerhet. Sedan blev ju även ledamöternas bemötande av meningsmotståndare, modet att framföra sina åsikter och att ta ställning osv tydligt för de som lyssnade. 

Det var helt enkelt ledamöternas och partiernas uppfattning i en rad grundläggande och viktiga frågor som avslöjades i debatten. Och inte minst viktigt kan det väl vara att se vilka partier som är aktiva i Vänersborgs kommunfullmäktige…

Debatten kan ses i sin helhet på kommunens webb-TV, även nu i efterhand. (Klicka här för att komma till kommunens webb-TV. Notera att du måste scrolla ner i kolumnen till höger under “Bokmärken”till ärendet “KS 2021/177 Införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden område 1”.) För att underlätta lyssnandet har jag skrivit ut de klockslag i inspelningen, där de citat uttalas som jag återger i bloggen.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) inledde debatten. Han framförde det som åtminstone han själv tyckte var det viktigaste argumentet. Och som Vänersborgs “statsminister” får man väl förmoda att han då representerade de styrande partierna, dvs de som ville införa verksamhetsområden och därigenom tvångsansluta fastighetsägarna. Det var formella, kommunala beslutsskäl som stod i centrum, beslut som i flera fall hade fattats några år tillbaka i tiden. Augustsson sa (2.00 in i inspelningen):

“Den 22 april 2015 så beslutade vi om Blåplan del 2. Som då är en del av Blåplanen som består av tre delar. Och vi var ganska många i den här församlingen som var med och beslutade om Blåplanen och det var inte ens nån votering när vi tog den 2015. Efter 2015 och utifrån i alla fall den här mandatperioden och även 2018 så har vi också avsatt pengar i vår Mål- och resursplan för utbyggnad av VA Vänersnäs och det är ett totalbelopp på 200 miljoner som är där. Så utifrån den Blåplanen, som är beslutad, som ganska ingående talar om hur vår VA-utbyggnad ska gå till. Vi har sen dess, när vi började med VA Vänerkusten och fastställde Blåplanen, anslutit ungefär 800 fastigheter efter samma regelverk, samma bestämmelser och vi har också då haft med det i Mål- och resursplanerna hela vägen. Så för mig är det ett rent verkställighetsbeslut.”

Det här argumentet återkom Benny Augustsson till åtskilliga gånger under debatten. Han utvecklade ibland sina tankar och åsikter lite mer, men detta inledande inlägg visade på ett tydligt sätt vad kommunstyrelsens ordförande ansåg vara viktigast – detta var huvudargumentet.

Det kan noteras att kommunstyrelsens ordförande egentligen inte ansåg att dagens ärende var mycket att diskutera. Beslutet var redan fattat – för nästan exakt 7 år sedan. Nu skulle det bara verkställas… Det innebar att “tåget hade gått”, att det var meningslöst att diskutera. Det borde ju bara vara ett formellt beslut att ge grönt ljus för verkställigheten – menade alltså kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S).

Undertecknad Kärvling kom som nummer två på talarlistan. (3.30 in i inspelningen.) Jag började med att ta upp bristerna i underlaget och att det inte uppfyllde de krav som kommunfullmäktige ställde och begärde i sin återremiss från den 12 maj 2021. (Se ”KF: ÅTERREMISS!”.) De kompletteringar som fullmäktige ville ha fanns helt enkelt inte med i underlaget. Ärendet var således bristfälligt utrett.

Jag försökte vara så tydlig som möjligt om vad som saknades i underlaget. Det gällde en dokumentation av grunderna för att de enskilda fastigheterna var upptagna i verksamhetsområdena, en utredning som visade att enskilda avlopp i berörda områden skulle ha en sådan påverkan på recipienten Dättern i fråga om kväve och fosfor att det kunde motivera behovet av inrättande av en allmän va-anläggning och om hur den allmänna va-anläggningen då skulle förhindra eller åtminstone väsentligt motverka påtagliga olägenheter för miljön samt en dokumentation av vad det fanns för enskilda VA-anläggningar i området och om de uppfyllde de gällande miljö- och hälsokraven. (Se “KF: Återremiss i VA-frågan”.) 

“Det gäller att se på de enskilda anläggningarna och inte sitta vid ett skrivbord och bedöma hur de fungerar.”

Det var egentligen formuleringar från olika domar kring VA som jag framförde. Jag avslutade mitt inledningsanförande med att yrka återremiss, men lämnade tills vidare ingen skriftlig motivering. I andra hand yrkade jag avslag på förslaget.

Jag fortsatte, det gällde att utnyttja talartiden… Det var nödvändigt att vi som politiker även tog andra hänsyn än att bara titta på lagen. Det kunde vara ideologiska, men också mänskliga och moraliska överväganden. Till sist berättade jag om att LAV (=Lagen om allmänna vattentjänster) var på väg att förändras (se ”Kommande ändring i LAV 6 §”) samt att de borgerliga partierna i riksdagen redan förra året gjorde ett tillkännagivande om att de var emot tvångsanslutning till det kommunala avloppsnätet, om det egna avloppet uppfyllde de gällande miljö- och hälsokraven. Naturligtvis ställde jag frågan till C+L+KD+M+SD om de höll med eller om partiavdelningarna i Vänersborg avvek från partilinjen.

Det var ingen mer än Ola Wesley (SD) som svarade på den frågan:

“Vänersborgs Sverigedemokrater har inte en egen partibok, vi följer vad riks gör.”

Fast Mats Andersson i Centerpartiet försökte sig på ett svar (18.30), som jag dock inte riktigt förstod:

“Nä, Centerpartiet har inte någon egen partibok som har framförts här. Det är klart att ingen är väl egentligen besjälad med nån form utav tvång. Men samtidigt borde väl Stefan, som adresserar Centerpartiet i detta, veta om tanken kring ett kollektiv. Precis som har sagts här tidigare så är det ju givetvis en fördelning av kostnader.”

Visst har Centerpartiet en egen partibok, det var uppenbarligen partiavdelningen i Vänersborg som inte hade det. Andersson och de andra i C röstade senare för tvångsanslutning till kommunens VA-nät. Det gick tydligen att vara för tvång, även om Andersson inte var “besjälad” av tvång.

De andra borgerliga partierna svarade inte på min fråga om skillnader i uppfattning mellan riks och lokalt. De röstade emellertid inte på avslag av förslaget, utan på återremiss med den motivering som Lena Eckerbom Wendel (M) yrkade på (7.25).

Eckerbom Wendel menade att om det blir ändringar i lagen, så kommer det att ändra förutsättningarna för kommunens skyldighet att inrätta ett verksamhetsområde. Och fortsatte:

“Vi vill möjliggöra hänsynstagande till eventuella ändrade förutsättningar från 1/1 -23 utifrån lagrådsremissen “Vägar till hållbara vattentjänster”.”

Magnus Ekström (KD) och Gunnar Henriksson (L) yrkade, som sagt, bifall till Eckerbom Wendels återremiss. Det var för övrigt Kristdemokraternas och Liberalernas enda inlägg i den långa debatten.

Dan Nyberg (S) insåg redan nu, som de flesta andra, att ärendet skulle sluta med en återremiss (11.17). Han kunde inte heller låta bli att pika Moderaterna för deras obeslutsamhet. Det har han gjort ganska många gånger de senaste månaderna.

“Det är väl så när man är nära val och så, så är det vissa partier som kanske har lite svårare att ta ställning och gärna skjuter upp, och det är ju helt uppenbart att i alla fall moderaterna då genom Lena Wendel, inte vill hantera den här frågan, förrän ett nytt fullmäktige och nya nämnder är på plats i kommunen.”

Och det låg en hel del i vad Nyberg sa, de borgerliga partierna i allmänhet och Moderaterna i synnerhet har den senaste tiden yrkat återremiss ganska ofta i viktiga frågor. Det kanske beror på att de tre borgerliga partierna inte kommer överens sinsemellan om hur de ska rösta…

Anm. Fortsättning följer i bloggen ”VA-debatten i KF (2): Vänern”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Kommunfullmäktige 2022, miljö, VA, Vänersnäs

Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!

28 februari, 2022 4 kommentarer

Anm. Läs gärna min förra blogg om Solvarm innan du fortsätter att läsa denna – se ”Kommunens kamp mot Solvarm”.

Miljö- och byggnadsförvaltningen med miljö- och hälsoskyddschefen i spetsen skrev den 20 november 2020 till Solvarm:

“Till följd av att en avloppsanläggning inrättats och är i drift utan tillstånd, är avsikten att ett beslut miljösanktionsavgift ska upprättas.”

Det tidsbegränsade tillståndet för “Ecocycle system Two” hade löpt ut den 30 juni 2020 och Solvarm hade missat att ansöka om ett förlängt tillstånd. Det skrev jag om i en blogg den 5 april förra året. (Se “Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på”.)

Det var en miss från Solvarm, helt klart. Men familjen försökte förklara situationen för kommunen. Det hade varit sjukdom (covid-19) i familjen mm… Men Solvarm tog också lagen och juridiken till hjälp. Det är ju precis det som invånare i Vänersborg tvingas göra mot en kommun med diffusa och misstänkt illasinnade syften. Och som bortser från fakta, som t ex lagar.

Solvarms utgångspunkt var frågeställningen om vilken miljönytta som miljö- och byggnadsförvaltningen ville uppnå med att driva ärendet om en miljösanktionsavgift.

Solvarm citerade Miljöbalken, och han började naturligtvis med 1 kap 1 §:

“Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.”

Lagen syftar alltså till “att främja en hållbar utveckling”. Det är överordnat allt annat. Redan här ser vi att miljö- och byggnadsförvaltningens prioriteringar inte stämde med Miljöbalkens… I paragrafen räknas det sedan upp några tillämpningar av lagen. Jag noterar särskilt:

“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”

Och är det något som Solvarm brinner och jobbar för så är det kretsloppstänket. Till skillnad från Vänersborgs kommuns VA-lösningar…

Solvarm menade också att han saknade uppsåt och inte hade utövat oaktsamhet som orsakat någon miljöfara – Miljöbalken 29 kap § 1:

“För miljöbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. orsakar att det i mark, vatten eller luft släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra
a) en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse,
eller
b) någon annan betydande olägenhet i miljön”

Solvarm hade inte släppt ut några ämnen i “mark, vatten eller luft”. Familjen hade bara missat att förlänga sitt tillstånd för VA-systemet. Det var för övrigt inte heller något nytt system, det var det “gamla” som hade varit i bruk i 2 år (med tillstånd). Och detta VA-system (System Two) var i sin tur en utveckling av det system som Solvarm redan hade ett permanent tillstånd för (System One). Det handlar om seriekopplade reningssteg i växtbäddar. (Vill du veta mer om Solvarms VA-system kan du fördjupa dig här: “System One” och “System Two”.)

Det sägs ofta på Miljö- och byggnadsförvaltningen att det är svårt att hinna med alla arbetsuppgifter. Byggnadsnämndens ordförande har nämnt det flera gånger i kommunfullmäktige. Men det är klart, ska tjänstepersonerna lägga ner en massa tid på att inspektera, kontrollera och “bötfälla” Sveriges modernaste och bästa cirkulära avloppssystem så förstår jag att det kan vara svårt att hinna med mer än en “skrivbordstillsyn” av de enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs…

Solvarm hänvisade slutligen till kap 30 § 2 i Miljöbalken som beskriver att sanktionsavgift inte behöver tas ut om det finns skäl. Och Solvarm menade att han hade visat att en miljösanktionsavgift var oskälig.

Det hjälpte inte. Miljö- och byggnadsförvaltningen stod fast vid sin “avsikt” och tänkte gå vidare, tidsgränsen hade ju överskridits. Allt annat, som t ex Miljöbalken, var ovidkommande. Och därför skulle Solvarm betala en sanktionsavgift.

Miljö- och hälsoskyddschefen fattade den 10 december 2020 följande beslut på delegation:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutar att Anders Solvarm med personnummer xx och Rosemary Solvarm med personnummer yy ska betala en miljösanktionsavgift på totalt 5.000 kronor för att ha inrättat en avloppsanordning utan tillstånd trots att ett sådant tillstånd krävs.”

Det kan hända att jag i tidigare bloggar har hävdat att det var politikerna i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden som fattade beslutet. Det var i så fall fel. Det var ett tjänstemannabeslut. Även om det i det formella beslutet står “Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut”. Det är faktiskt inte ens säkert att politikerna i nämnden blev informerade. Däremot är det så att nämnder rutinmässigt godkänner delegeringsbeslut i efterhand. Och på så vis kan man faktiskt hävda att politikerna i nämnden åtminstone har ett visst ansvar.

Familjen Solvarm överklagade beslutet. Det var naturligtvis inte för pengarnas skull, för de 5.000 kr som familjen skulle vara tvungen att betala. Solvarm ville självklart inte ha en svartmålande dom om miljöbrott på sig. Hur skulle det se ut? Det skulle ju Solvarm få leva med resten av sitt liv. Då skulle Anders Solvarm betraktas som ”han som inte följer lagar och regler”, ”han som är dömd till miljösanktion” och “en sån kan vi inte ha att göra med” osv. Hade jag varit Solvarm hade jag nog haft svårt att frigöra mig från tanken att detta möjligtvis var miljö- och hälsoskyddschefens avsikt…

Rättsväsendet tar ganska ofta gott om tid på sig innan ett avgörande kommer. Men det är möjligt att det finns rättsfall från fler envisa och enkelriktade kommuner än Vänersborg, även om det är svårt att tro.

Men…

I förra veckan kom domen från Mark- och Miljödomstolen, den 21 februari…

Och det var ett glädjande besked, igen:

“Mark- och miljödomstolen upphäver Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommuns beslut av den 10 december 2020 (ärende nr 2020.1206-5) om miljösanktionsavgift.”

Mark- och Miljödomstolen upphävde miljösanktionsavgiften. Domen motiverades så här:

“Av handlingarna i målet framgår att Ecocycle System Two har varit i bruk och haft ett tillfälligt tillstånd sedan år 2018. Det framgår vidare att det tillfälliga tillståndet löpte ut den 30 juni 2020 och att Ecocycle System Two fortsatt var i drift efter detta datum. Nämnden har inte gjort gällande att någon förändring i avloppsanläggningen har skett sedan det tillfälliga tillståndet gavs år 2018. Med att ”inrätta en avloppsanordning” kan enligt mark- och miljödomstolens mening inte avses en situation då en redan anlagd och tillståndsgiven avloppsanordning fortsätter att användas efter tillståndstidens utgång. Vidare kan i sammanhanget nämnas att ändringar av en befintlig avloppsanläggning enligt praxis jämställts med en nyanläggning (d.v.s. inrättande) endast när ändringarna avsett de viktigaste funktionerna av en avloppsanläggning (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 12 mars 2010 i mål nr M 5369-09). Detta är det heller inte fråga om här och bestämmelsen i 3 kap. 1 § FMSA omfattar således inte nu aktuell situation. Nämnden bedöms därmed inte ha haft fog för att påföra makarna Solvarm en miljösanktionsavgift med hänvisning till 3 kap. 1 § FMSA. Överklagandet ska därför bifallas och nämndens beslut om miljösanktion upphävas.

Läs gärna motiveringen en gång till. Miljö- och Hälsoskyddsnämnden samt Miljö- och Byggnadsförvaltningen hade fel i allt! Det är bara att konstatera. Vänersborgs kommun har återigen fått bakläxa, smäll på fingrarna, av en domstol där experter på den svenska lagstiftningen sitter och dömer.

Det måste vara pinsamt för de inblandade i kommunen… Det ser onekligen ut som om det begås fel efter fel. Som enskilda kommuninvånare drabbas av. Borde inte de ansvariga i Miljö- och byggnadsförvaltningen tänka efter en extra gång? Agerar verkligen förvaltningen som en egen objektiv och ”fristående” tillsynsmyndighet? Eller finns det en annan agenda?

Och återigen funderar jag. Vilka bevekelsegrunder har ledande tjänstepersoner och styrande politiker i Vänersborgs kommun när de agerar mot enskilda vänersborgare? Varför agerar kommunen så här mot familjen Solvarm? Och Magnus Larsson? Och blåbärsodlaren vid Hästefjorden? Och Bengt Davidsson på Juta? Och Ingvar på Österäng? Och Mats på Ekudden? Och fastighetsägarna på Vänersnäs? Och, snart, fastighetsägarna på Båberg?

Varför?

Varför söker inte ledande tjänstepersoner och styrande politiker upp de verkliga problemen i Vänersborg? Varför ska de ge sig på kommuninvånare som har rätt, som har lagen på sin sida? Har kommunen en agenda där resultat, t ex kommunalt VA på Vänersnäs, går före opartisk myndighetsutövande? 

Vad bor vi i för kommun?

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, miljö, Miljö o Hälsa, Sikhall, Solvarm, VA

Kommunens kamp mot Solvarm

27 februari, 2022 Lämna en kommentar

Efter ett mycket deprimerande sammanträde med kommunstyrelsen så skrev jag två bloggar som var lite av det mer uppgivna och pessimistiska slaget. (Se “Tragiskt beslut av KS (1/2)” och “Tragiskt beslut av KS (2/2)”.) Mina funderingar kretsade kring varför tjänstepersoner och styrande politiker i betongpartierna inte helt sällan struntar i vänersborgarnas rättigheter och intressen genom att bortse från fakta. Det kan vara så att kommunen tolkar lagar på sitt eget sätt, struntar i domar, utnyttjar föreskrifter på ett felaktigt vis, tolkar paragrafer in absurdum, bortser från den allmänna moralen osv. Kommunens styrande tycks ibland inte sky några medel för att få sin vilja fram.

Det är många kommuninvånare som ställer sig frågan vilka bevekelsegrunder Vänersborgs styrande politiker och ledande tjänstepersoner egentligen har. Jag har stött på frågan åtskilliga gånger, nu för tiden är det faktiskt nästan dagligen. Jag hittar inget svar på frågan, men vem vet – det kanske finns logiska, förståeliga och övertygande förklaringar. Jag ser dom dock inte, men jag skulle väldigt gärna veta vilka de är. Hur tänker de styrande i kommunen, vad vill de uppnå, och varför…?

Flera kommuninvånare ser ibland ingen annan utväg än att vända sig till rättsväsendet för att få rätt mot kommunen. Men det är ofta betydligt svårare än det låter. Det kräver både kunskap och tid. Och inte helt sällan behövs hjälp av jurister och experter och då kostar det också pengar. Medan motparten, dvs kommunen, i stort sett kan lägga obegränsat med tid och pengar för att driva ärenden. Kommunen har flera heltidsanställda jurister och vid behov köps ytterligare juridisk expertis in.

Snart kommer invånare och fastighetsägare på Vänersnäs att stå inför den situationen att de måste ta juridiken och rättsväsendet till hjälp för att få rätt. Eller betala ca 200.000 kr för att ansluta sig till kommunens avloppsledningar. Och i fortsättningen årligen betala 7.000 kr i driftskostnader, kostnader som enligt branschorganisationen Svenskt Vatten förväntas fördubblas inom en 10-årsperiod.

Två av dem som har vänt sig till rättsväsendet för att få rätt mot kommunen bor i Sikhall. Magnus Larssons historia har jag beskrivit utförligt fram till och med 2007. (Se “Historien om Magnus Larsson”.) Det är några år kvar att beskriva av hans kamp mot kommunen… Några stenkast från “Politikerhyllan”, där Magnus Larsson bor, har familjen Solvarm byggt sitt naturhus. Ja, faktum är att Anders Solvarm också bygger ett nytt hus i samma område, ett naturhus som är utlagt till försäljning.

Familjen Solvarm är, som läsare av denna blogg vet, en föregångare på miljöområdet. Anders Solvarm skapar och utvecklar cirkulära VA-lösningar för framtiden. Hans bedrifter har fått stort genomslag både nationellt och internationellt. Han har figurerat i svensk media, t ex Svt och TV4 (se t ex “Naturhus i Vadstena och Sikhall”), men också internationellt, t ex på Netflix och Apple-TV.

I programmet “Grand Designs” sa programledare Mark Isitt följande om Solvarms VA-lösning, i huset som programmet handlade om:

“Det är ett hus som förvaltar jordens resurser. Ett stycke framtidsarkitektur. … Det här är precis vad världen behöver.”

I Vänersborgs kommunhus tycks dock de styrande politikerna och tjänstepersonerna med stort inflytande betrakta Solvarm som en bråkmakare och farlig avvikare. Han verkar utgöra ett hot som riskerar att rubba den kommunala hierarkiska balansen. 

Dessa ledande personer i kommunen vill inte erkänna Anders Solvarms insatser på miljöområdet. Kommunen har istället velat tvinga in Solvarms naturhus i det kommunala VA-nätet. Familjen Solvarm vände sig till slut till Mark- och Miljödomstolen och överklagade kommunens beslut om tvångsanslutning. Solvarm fick rätt. Den 2 september 2019 meddelade Mark- och Miljödomstolen (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”) att:

“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Rättsväsendets dom innebar att Solvarm inte behövde ansluta sig till kommunens VA-nät. Och det beslutet accepterades faktiskt av samhällsbyggnadsförvaltningen i Vänersborg. I underlaget till beslutet om verksamhetsområden, och tvångsanslutning, på Vänersnäs skriver förvaltningen:

“För att inte behöva ansluta till kommunalt spillvatten behöver fastighetsägaren bevisa att fastighetens anläggning är likvärdig eller bättre än den allmänna anläggningen. Det finns en enda fastighet i Sverige som har bevisat detta i mark- och miljödomstolen, fastigheten belägen i verksamhetsområdet i Sikhall, Vänersborgs kommun.”

Huruvida fastigheter måste vara likvärdiga eller bättre är nog förvaltningens egen tolkning, men domen respekterades i Solvarms fall. Men däremot tyckte inte tjänstepersonerna i miljö- och byggnadsförvaltningen att Mark- och Miljödomstolen och alla nationella experter visste vad de talade om… Den lade en uppsjö av villkor, förelägganden och kontroller på Solvarms VA-system. Trots domen! (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.) Den “konflikten” löstes emellertid när oppositionen, med Vänsterpartiet i spetsen, enade sig i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden mot de styrande partierna(!) och tjänstepersonerna i förvaltningen(!) och gav familjen tillstånd för den cirkulära avloppslösningen i sitt naturhus. (Se “Solvarm vann!”.)

Anders Solvarm började bygga ett nytt hus i Sikhall som han tänkte sälja. Han planerade att installera sitt cirkulära VA-system i huset. Det hade ju äntligen fått tillstånd i Solvarms eget hus. Det borde då vara ett rent rutinärende att få nästa tillstånd – tänkte Solvarm… Det var det inte.

Den 22 juni 2021 fick Solvarm ett mail från en av tjänstemännen på Miljö- och byggnadsförvaltningen. Det var samme tjänsteman som hela tiden hade motsatt sig allt som Solvarm gjorde. Han hade under de senaste tre åren gett avslag varje gång Solvarm hade sökt tillstånd. Handläggaren ifråga hade också uppfattningen att kommunens VA-system var överlägset Solvarms… Märkligt nog hade tjänstemannen under hela processen stöd av miljöchefen. Och inofficiellt också ivrigt påhejad av andra tjänstemän på förvaltningen… (Ibland skickas fel mail av misstag till fel mottagare…)

Mailet från tjänstemannen gjorde inte Anders Solvarm särskilt glad. Miljö- och byggnadsförvaltningen ställde detaljerade men irrelevanta frågor, ställde krav, krävde kompletteringar, “utbildade” Solvarm etc. Det var fullt av tvivel och medvetna(?) missuppfattningar – allt hade misstolkats så negativt det bara kunde. Och allt kanske för att Anders Solvarm hade gjort några mindre förbättringar på det “gamla” systemet.

Det var riktigt illa. Handläggaren på miljö- och byggnadsförvaltningen skrev, med stöd av av miljöchefen:

”Vi har granskat avloppshandlingarna i denna ansökan, men även tittat på reningsresultaten för System Two utförda av Eurofins mellan åren 2018-2020. Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor. Det skulle i så fall innebära att en kompletterande fosforrening (fosfor filter) även kan komma att krävas vid normal skyddsnivå, om den bedömningen skulle göras.”

Det kan tyckas vara lite komplicerat och kanske svårt att förstå, men läs just denna mening en gång till:

“Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”

Det här var ett totalt uppseendeväckande påstående. Det innebär att Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning inte accepterar Mark- och miljödomstolens dom.

Anders Solvarm orkade inte mer. Han, och företaget Naturvillan som Anders Solvarm har startat tillsammans med arkitekt och byggnadsingenjör Niklas Dahlström (se “Naturvillan”), accepterade motvilligt alla 26 villkor. Det betydde att ärendet aldrig gick upp till nämnden.

Lärare som jag är, fast pensionerad, tror jag att repetition är kunskapens moder. Allt det som jag har återgett om Solvarm i denna blogg har jag skrivit om tidigare. Men jag ville återigen visa den exempellösa förföljelse som en av kommunens stora innovatörer har blivit utsatt för av Vänersborgs kommun de senaste åren. Och dessutom ge historien bakom och en förklaring till vad James Bucci (V) menade när han i sina reservationer i samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen skrev (se “KS: Vänsterpartiets VA-reservation”):

“…då vi i vår kommun har ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av ”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna.”

I veckan som gick kom ytterligare en dom från Mark- och Miljödomstolen angående Solvarm – och Vänersborgs kommun. Den domen handlar nästa blogg om – se ”Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”…

Kategorier:Demokrati, miljö, Miljö o Hälsa, Sikhall, Solvarm, VA

Näverdraget – en kommunal skandal?

9 februari, 2022 1 kommentar

Det har varit tyst om deponin i Näverdraget ett tag. Ni vet, den gamla bergtäkten ungefär mittemellan Blåsut och Sivikens skola, som i sin tur ligger några stenkast från Stora Hästefjorden. (För övrigt har jag alltid sagt ”Sivikan”…)

NCC ville lägga ner bergtäkten efter ungefär 20 år av verksamhet och istället använda täkten till deponi. Det godkände också Miljödelegationen på Länsstyrelsen den 29 juni förra året (2021), trots grannarnas och andra personers protester. (Se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”.) NCC Industry AB fick tillstånd att anlägga och driva en deponi för inert avfall med upp till 100.000 ton avfall per år. Beslutet överklagades av flera personer till Mark- och Miljödomstolen. (Se ”Deponin i Näverdraget överklagas”, 1 – 2 – 3.) Det har fortfarande inte kommit någon dom från domstolen.

Anledningen till att jag tar upp Näverdraget är ett mail som inkom till kommunen den 30 januari. Det var från en av grannarna till bergtäkten/deponin. Grannen skrev:

“Det har nu gått fem år och tre månader sedan Mark- och miljödomstolens dom (Mål nr: M691-16 2016-09-21) slutligen fastslog kraven på åtgärder som behöver vidtas för att transporter till och från Vänersborgskrossen skall klara gällande bullervärden vid vår bostad (fastighet XXX x:xx).”

5 år och 3 månader…?

8 personer som bodde bredvid bergtäkten och längs transportvägen, väg 2060, till och från täkten hade överklagat ett beslut av Länsstyrelsen från den 20 januari 2016. Länsstyrelsens beslut innebar att den gav tillstånd för en utökad verksamhet i bergtäkten. Det skulle bland annat betyda en ökning av antalet transporter på vägen, och ökat buller vid fastigheterna. Mark- och miljödomstolen avslog grannarnas överklagan, utom på en punkt. Domstolen ändrade lydelsen på ett av villkoren för Länsstyrelsens beslut:

“Buller från transporter på väg 2060 till och från täktverksamheten får vid uteplats i anslutning till byggnadens mest bullerdämpade sida på fastigheterna (här nämns tre fastigheter; min anm) inte någon gång under dygnet överskrida högre maximal ljudnivå än 70 dB(A) och inte överskrida ekvivalent ljudnivå 55 dB(A), mätt under den tidsrymd som utlastning och uttransporter får ske.”

Det handlade alltså om att bullret och oväsendet från de tunga transporterna, som påverkade och störde de boende i fastigheterna, skulle åtgärdas. På något sätt… Det var innebörden i Mark- och miljödomstolens dom. Bullret från lastbilarna på vägen översteg nämligen enligt beräkningarna ljudnivåerna varje dag som verksamheten pågick. Och det var kommunens uppgift att tillse att villkoret uppfylldes…

Grannen fortsatte i sitt mail till miljö- och byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun:

“Vi kräver en förklaring till den extremt långa handläggningstiden och att kraven i Mark- och miljödomstolens dom, omgående förverkligas.”

Det är uppenbarligen så att kommunen inte har verkställt intentionerna i domstolens dom – efter över 5 år… Det är tämligen anmärkningsvärt… Jag kan inte förstå hur Vänersborgs kommun kan bortse från ett domslut, låtsas som om det inte finns. Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev själv till Länsstyrelsen den 8 juni 2015 när den lämnade ett remissvar på ovanstående ansökan om tillstånd för utökad verksamhet:

“Sammanfattningsvis anser nämnden att transporterna till och från verksamheten ger upphov till störningar som innebär en olägenhet för människors hälsa. En utökad verksamhet bedöms ytterligare förvärra situationen för de närboende längs med väg 2060 mellan täkten och europaväg 45. Omvänd bevisbörda gäller vid prövning av ny eller ändrad verksamhet. Bolaget måste alltså kunna visa att transporterna inte kommer ge upphov till sådana störningar som, i lagens mening, är oacceptabla för människors hälsa. Nämnden anser inte att bolaget har kunnat visa att de förväntade störningarna kommer att begränsas på ett sätt att riktvärdet för industri- och annat verksamhetsbuller kan klaras vid samtliga närliggande bostäder.”

Som sagt, det är helt oförståeligt att kommunen inte har agerat. Jag undrar om det i sig innebär ett lagbrott, jag vet inte… Men inte kan man väl strunta i domslut?

Domen är gammal och återspeglar förhållandena 2016. Nu ska ju bergtäkten omvandlas till deponi. Det är dock samma tunga fordon som ska köra fram och tillbaka i fortsättningen också. (Såvida inte Mark- och miljödomstolen går på de överklagandes linje och avvisar tillståndet för deponin. Vilket tyvärr inte är särskilt troligt.) Det är möjligt att det blir färre transporter än tidigare, men tillståndet ger NCC Industry AB möjligt att deponera inert avfall med upp till 100.000 ton per år. 100.000 ton per år blir en ansenlig mängd transporter – och mycket buller…

Miljö- och byggnadsnämnden (Ska vara miljö- och byggnadsförvaltningen. Rättelse 12/2.) i Vänersborgs kommun svarade i förra veckan att den hade mottagit ”grannens” mail från den 30 januari. Nämnden har dock fortfarande inte svarat på varför den inte har agerat.

Kategorier:Juridik, miljö, Miljö o Hälsa, Näverdraget

Korseberg: Bereden väg för cyklarna

1 februari, 2022 2 kommentarer

GC-vägen genom den lilla orörda skogsdungen på Korseberg dök utan förvarning upp som ett ämne på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde förra veckan.

Det handlar om att kommunen tänker anlägga en gång- och cykelväg genom en av de sista skogsremsorna som är kvar på Korseberg. Det inkom dock ett medborgarförslag till kommunen som motsatte sig detta. Det visade sig att medborgarförslaget ogillades av politikerna, det skulle visst bli en GC-väg i skogen. Ärendets beredning kantades emellertid av återremisser, egendomligheter och osanningar. Och kanske jäv. (Se “KF (17/11): Vem kan man lita på?”.) 

Kommunfullmäktige beslutade i varje fall till slut att anlägga en GC-väg. (17 ledamöter röstade för bifall till medborgarförslaget, dvs att cykelvägen inte skulle byggas, och 4 ledamöter avstod från att rösta.) En stor majoritet av betongpartierna (S+C+MP+M+L+KD) röstade för GC-vägen, kommunen skulle ju vara så försiktig när den avverkade träden…

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa:

“gjort en sträckning som minimerar liksom ingrepp i naturen. … gjord för att det ska göra så lite inverkan som det bara går på natur vad gäller djurliv och växtlighet.”

Miljöpartisten och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund kompletterade:

“Det ska byggas varsamt.”

Skogar och träd är inte så viktiga när kommunen ska utvecklas. (Se “Dilemma: Hus eller träd?”.) Och en GC-väg genom skogsremsan är enligt de styrande partierna, inklusive Miljöpartiet, utveckling. Det spelar ingen roll att det redan finns en GC-väg parallellt med den tänkta sträckningen genom skogen bara drygt hundra meter därifrån.

Bostadsrättsföreningen ska nämligen inte behöva se cyklister i sitt område ansåg kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson:

”Det är bostadsrättsföreningen som äger den (den asfalterade och belysta vägen mellan husen; min anm.)”

Det mumlades lite hos de ledamöter som inte hade stängt av sina mikrofoner, och en talare bad den som “kände sig träffad” att klargöra om det förekom jäv i ärendet eller inte.

Jag förstod inte då, men senare fick jag tillgång till ett dokument. Det visade sig att ingen mindre än ordförande Benny Augustsson (S) hade koppling till den aktuella bostadsrättsföreningen. Han hade suttit i styrelsen. Augustsson kommenterade inget om jäv, han ansåg sannolikt att han inte var jävig. Och det kan inte jag avgöra heller. (Du kan ladda ner dokumentet här, sidan 5, och avgöra själv.) 

Samhällsbyggnadsnämnden sammanträdde den 28 januari. På dagordningen fanns det ett ärende som för utomstående hade en tämligen intetsägande rubrik – “Begäran om tilläggsbudget samt omfördelning av budget avseende investeringar år 2022”. Beslutet blev också intetsägande:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att samhällsbyggnads-nämnden beviljas tilläggsbudget avseende investeringar under år 2022 till ett belopp av 133 602 tkr, i beloppen ingår omfördelningar av medel mellan investeringsprojekt år 2022 i enlighet med förvaltningens upprättade förslag, daterat 2022-01-20.”

Hela ärendet hade sannolikt gått de flesta läsare förbi om det inte hade varit så att ledamoten James Bucci från Vänsterpartiet lämnade en skriftlig reservation. Det fick mig att läsa kallelsen en gång till.

I en tabell under rubriken “Gatuenheten” stod det:

Förklaringen till tabellen löd:

“GC-väg Korseberg har också försenats då svar på ansökan om dispens för strandskydd inväntas. Omfördelning till projektet år 2022 föreslås med 1.860 tkr.”

Nu har naturligtvis strandskyddsdispensen beviljats. Det gjorde byggnadsnämnden den 7 december. Det ordnar sig alltid när kommunen anser att naturen står i vägen för civilisationens framryckning. (Utom i Sikhall.) Bara kommunen ser till att inte GC-vägen (som är tänkt att gå ända från naturskyddsområdet längs stranden till skogsremsan):

“förses med belysning, alternativt ska eventuell belysning vara släckt under perioden 1 april – 31 oktober med hänsyn till fladdermöss.”

Eller att inget anläggningsarbete sker:

“i skogsmiljöer eller i beteshagen under perioden 15 mars – 15 juli med hänsyn till häckande fåglar.”

Eller:

  • “Anläggningsområdet ska hållas minimalt och miljön utanför själva gc-vägen ska skyddas mot långtgående skador på mark (träd, rötter och berghällar).”
  • “Slänter ska så långt det är tekniskt möjligt undvikas.”
  • “Nedtagning av grövre träd ska så långt det är möjligt undvikas.”

På det här sättet, det fanns några fler villkor (du kan ladda ner protokollet med beslutet här, sidan 17-19), bevaras:

“goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”

Det var bara två ledamöter som röstade mot strandskyddsdispensen i byggnadsnämnden, Torbjörn Moqvist (SD) och Pontus Gläntegård (V).

Gläntegård (V) lämnade följande reservation:

“Det vore jättetrevligt för de boende att gå och titta ut över vassbotten från GC-vägen. Men sträckningen gör stor inverkan på naturen samt att GC-vägen inte har någon direkt funktion mer än att för att de promenerande ska uppleva naturen. Ur ett miljöbalksperspektiv så är det inte så bra.
Sträckningen följer inte översiktsplanens intention vad det gäller leden runt vassbotten. Där föreslås att GC-vägen ansluter längre söderut samt ansluter till naturreservatet i norr, den skulle få en genare sträckning. Då skulle leden väljas även av personer som inte är boende i området och som inte bara är ute och promenerar för nöjes skull. Vid en prövning av GC-väg kring vassbotten ur ett helhetsperspektiv så skulle frågan ställas i ett annat läge, med mer nytta för fler.
Så ur avvägningen mellan allmänhetens tillgång/nytta kontra inverkan i naturområdet så innebär det att jag yrkar för avslag på liggande förslag.
Vad gäller frågan vem som ska betala för GC-vägen eller om det finns viktigare ställen att bygga GC-väg på inom kommunen så är det samhällsbyggnadsnämnden som avgör den frågan.”

Pontus Gläntegård (V) reserverade sig alltså i byggnadsnämnden mot strandskyddsdispensen. James Bucci (V) fortsatte Vänsterpartiets motstånd mot att naturen alltid ska nedprioriteras i Vänersborgs kommun.

James Bucci yrkade att omfördelningsposten ”GC-väg Korseberg bostadsområde” skulle tas bort. Det tyckte inte betongpartierna, dvs S+C+MP+M+L+KD. Bucci reserverade sig.

Här följer Buccis reservation i ärendet “Begäran om tilläggsbudget samt omfördelning av budget avseende investeringar år 2022”:

“Inom detta ärende finns det en post som heter Gc-väg Korseberg bostadsområde, med en begärd omfördelning av 1860 tkr för att finansiera projektet under 2022. Egentligen är det synd att det i klartext inte talar om att denna finansiella post rör sig om att exploatera den orörda skogskorridoren mellan Strandberidaren och Stapelorten på Korseberg.  En exploatering som också är känd för att den skall heta naturstig.
Gc- väg eller naturstig? Jag känner väl till uttrycket att kärt barn har många namn. Oavsett vad vi skall kalla det så representerar exploateringen ett onödigt ingrepp i en orörd grön lunga. Onödig? Jo tack, då det ca 150m därifrån finns en parallell Gc -väg som är både belyst och asfalterat.
Naturen kan tyvärr inte uttrycka sig i skrift och inte heller tala i ord men talar gör den dock på annat vis. Tänker vi lyssna?  Tänker vi omvärdera? Kan vi omprioritera så att naturen får leva vidare?
För mig, i detta fall, var det inte svårare än att yrka att posten Gc-väg Korseberg, bostadsområde skulle utgå.
Jag reserverar mig till förmån för naturen och mitt eget yrkande.”

Det finns många planer och dokument i Vänersborgs kommun om hur viktigt det är med skogar och natur och hur de ska vårdas och bevaras. Det är bra dokument, men de är inte särskilt viktiga när politikerna i betongpartierna prioriterar…

Kategorier:Byggnadsnämnden, Korseberg, miljö, reservation, Samhällsbyggnadsnämnden, strandskydd, Vänsterpartiet

Dilemma: Hus eller träd?

31 januari, 2022 3 kommentarer

Det pågår sedan några år tillbaka ett stort arbete med en fördjupad översiktsplan (FÖP) i Vänersborg. En fördjupad översiktsplan:

“utgör en samlad vägledning för mark- och vattenanvändning”

Denna pågående FÖP handlar om Vänersborg och Vargön. Det är ett område som omfattar ca 6.400 ha och det bor ungefär 30.000 människor i området.

Vänersborg har som mål att växa befolkningsmässigt. Det ser vi inte minst på alla detaljplaner som upprättas, alla bostadshus som byggs och alla nya bostadsområden som växer fram. Det byggs som aldrig förr. Den fördjupade översiktsplanen ger förslag på var kommunen ska fortsätta växa och var nya invånare ska bosätta sig. Till stor del är det fortfarande vänersborgare som bosätter sig in de nya bostäderna. Det har nämligen funnits ett uppdämt behov sedan många år tillbaka. Det är dock bara en tidsfråga tills nya invånare flyttar in i Vänersborg.

Vänersborg är och har nog alltid varit en attraktiv boendekommun. Många som genom tiderna har flyttat till Vänersborg har samtidigt haft sin försörjning i t ex Trollhättan eller andra orter inom pendlingsavstånd. Vänersborgs kommun har stora naturvärden, inte minst flera sjöar och framför allt Vänern inom sina gränser, som har lockat människor. Det finns skog och natur runt knuten var man än bor i kommunen. Kommunens sjönära och grönnära läge är viktiga värden för invånarna.

I FÖP:en, som för närvarande håller på att omarbetas, framhålls de gröna värdena:

“Närhet till grönområden och olika rekreationsmöjligheter ska finnas för alla”

Och vidare:

”Tillgången till grönområden inom och i närheten av stadsbebyggelsen är också en resurs som lyfts fram som grundläggande för såväl dagens som framtidens identitet och möjligheten att skapa hållbara och attraktiva livsmiljöer för människor, växt- och djurliv.” 

Men var ska de inflyttade människorna bo i kommunen? Ju fler som flyttar till Vänersborg ju större tryck blir det på att exploatera den natur som gör att människor vill flytta hit.

Det är ett dilemma.

Det är inte helt lätt att lösa dilemmat. I oktober 2008 antogs t ex “Program för Detaljplaner för södra delen av Dalbobergen och Katrinedal norra”. Där stod det:

“Nya bostäder och bostadsområden byggs centrumnära men också sjönära och grönnära för att ta vara på Vänersborgs naturvärden.”

Det blev nästan skrattretande. Det skulle byggas grönnära för att ta vara på naturvärden… Men för de som inte kunde bo i dessa fastigheter då?

I samma program försökte man, mycket hjälpligt får man väl säga, skyla över konflikten och vad lösningen verkligen innebar:

“Föreslagen exploatering innebär minskning av grönområdets areal men påverkan på rekreationsvärdet bedöms bli acceptabelt.”

Vänersborgs kommun har en så kallad Grönplan. Den syftar bland annat till att:

“bereda möjligheter att skapa och bevara en sammanhållen grönstruktur och en långsiktigt god hushållning med grönområdena i tätorten.”

Grönplanen ska så att säga vara ett verktyg för kommunen att bygga ut bostäder och infrastruktur på ett sådant sätt att:

“det bidrar till ett långsiktigt hållbart samhälle med god tillgång till närnatur.”

Vi ser omedelbart dilemmat…

Under de senaste åren har kommunen bedömt att exploateringen av grönytor varit acceptabel. Ofta så har också bostäder helt enkelt prioriterats högre än skog och natur. Det har vi sett på många ställen. Stora delar av den gamla “urskogen” på Mariedal Östra har avverkats för att få plats med villor. (Flera av de träd som blivit kvar har senare blivit ett lätt byte för de stormar som dragit fram.) Den lilla skogsdungen vid Mariedalskolan håller på att ge plats åt 2-3 fastigheter och det är inte mycket kvar av skogsdungen vid Kindblomsvägen i Blåsut. Och de delar av skogen som är kvar vill enligt uppgift en privat fastighetsägare stycka av (upp till fem tomter). Och det verkar kommunen tycka vara ok. Den lilla skogsremsan vid Korseberg, som råkar vara kvar efter avverkningen av den övriga skogen i området, klarar sig inte heller. Där ska det anläggas en GC-väg… (Fast den kallas naturstig av kommunen eftersom den inte ska asfalteras…) För Vänersborgs kommun verkar det bara vara skogsdungar i Sikhallsområdet som är värda att bevaras, där det finns hur mycket skog som helst… 

Den fördjupade översiktsplanen försöker på flera sätt lösa dilemmat “hus eller träd”, men det är inte lätt. I några områden vill tjänstepersonerna bygga bostäder, medan politikerna säger stopp. Och i andra områden är det tvärtom. Min uppfattning är att det är politikerna som trycker på tjänstepersonerna att nedprioritera naturen om och när det blir konflikter mellan intressen.

Den fördjupade översiktsplanen är inget juridiskt bindande dokument, kommunen måste inte följa FÖP:en i framtiden. Den har dock en stor betydelse för den fortsatta kommunala samhällsplaneringen. Men det är som jag har skrivit så många gånger förr i denna blogg – när natur- och miljöintressen står mot ekonomiska intressen så är det naturen som i stort sett alltid drar det kortaste strået.

Kanske skulle politikerna, varför inte i en invånardialog, fråga sig om det är rimligt att en kommun gör intrång i stora naturvärden för att kommunen har en vision om att växa i befolkning.

Det är ett dilemma.

Kategorier:Översiktsplan, boende, miljö

Vänersnäs: Aktuella VA-domar

28 december, 2021 Lämna en kommentar

Några veckor före julhelgen besökte jag tillsammans med några partikamrater TTELA i Trollhättan. TTELA ville berätta för partierna i området vad tidningen hade att erbjuda inför valet i september.

Det blev också en del information och prat om TTELA i allmänhet. Vi från Vänsterpartiet i Vänersborg förde fram åsikten att en väldigt stor del av tidningen, och framför allt insändar- och debattsidorna, handlade om Trollhättan. Det var kyld mat i Trollhättans äldreboenden, det var slussdragningar… Vi menade att insändare från Vänersborg helt enkelt väljs bort. Och att det har varit så under en längre tid.

Det verkar dock ha skett en förändring efter vårt besök. Kommunal i Vänersborg har t ex fått två insändare publicerade, varav en i dagens papperstidning. Den fanns att läsa tillsammans med en insändare om VA-problematiken på Vänersnäs. Det är glädjande att TTELA äntligen har upptäckt Vänersborg…

 Insändaren från Vänersnäs har funnits på TTELA:s hemsida sedan den 21 december. (Se “Politiker förda bakom ljuset!”.) Insändaren menar att tjänstepersonerna på kommunen undanhåller relevant information för politikerna i syfte att få dem att besluta i en viss riktning:

“Tjänstemännen har vinklat informationen så att politiker inte fått reda på de negativa konsekvenser som en tvångsanslutning skulle innebära, utan endast beskrivit de positiva med tvångsanslutning. De har således inte gett rätt förutsättningar för politikerna att fatta ett välgrundat beslut.”

Jag säger inte emot. Så är det. Det har väl framgått i mina bloggar…

Tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen har i sin motivering och argumentation hänvisat till några äldre domar, som insändarskribenten också nämner. Det är domar som enligt förvaltningen bevisar att de har rätt att tvångsansluta invånarna i Vänersnäs, och Vänersborg, till det kommunala VA-nätet. Men förvaltningen väljer då att “glömma” betydligt nyare domar – domar som talar ett helt annat språk.

Mark- och miljödomstolen i Växjö avkunnade en dom den 21 december 2020 (Mål nr M 4660-20). (Du kan ladda ner hela domen här.) Målet handlade om vem som hade rätt av Nybro kommun och en fastighetsägare. Kommunen dömde ut avloppsanläggningen på grund av att den var för gammal, alltså precis det som händer i Vänersborg. Mark- och miljödomstolen gav fastighetsägaren rätt och motiverade domen:

“Även om anläggningen — som byggdes 1973 — uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig. Att markens reningsförmåga riskerar att avta med tiden, och att mer eller mindre omfattande ombyggnation eller upprustning av anläggningen kan behöva vidtas, innebär dock inte att tillsynsmyndigheten kan avstå från kravet att i varje enskilt fall göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. … finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

Domen säger åtminstone tre saker. Åldern på en VA-anläggning har ingen betydelse, det är funktionen som är det avgörande. För det andra ligger bevisbördan på kommunen. Det är kommunen som ska göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Och till sist. Domstolen skriver att inget tyder på att anläggningen förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det står inte att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än kommunens VA-lösning. (Se vidare “SHB: VA Vänersnäs 1”.)

Det är en viktig dom och till skillnad från kommunens exempel av betydligt senare datum. Om någon på kommunen inte blir överbevisad av denna dom från Mark- och miljödomstolen i Växjö, så kan man också hänvisa till en ännu nyare dom, från den 15 april 2021. Domen avkunnades dessutom av Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm.

Målet handlade om att Älmhults kommun förbjöd en enskild avloppsanläggning från 1986. Fastighetsägaren överklagade, fick avslag, men överklagade ända upp till ”överdomstolen”. Och där fick fastighetsägaren rätt.

Mark- och miljööverdomstolen motiverade domen:

”Även om det är verksamhetsutövaren som ska visa att hans anläggning fungerar tillfredsställande så måste tillsynsmyndigheten kunna ange vilka brister anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”

Mark- och miljööverdomstolens dom stämmer väl överens med domen från Växjö. Även om överdomstolen ålägger verksamhetsutövaren att kunna visa att anläggningen ”fungerar tillfredsställande”, så är det kommunen som ska bevisa att den enskilda anläggningen har brister och medför olägenheter. (Du kan ladda ner domen här.)

Och inte nog med det, den 28 september 2021 kom ytterligare en dom från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm. Mark- och miljööverdomstolen upphävde ett beslut från Länsstyrelsen om att Höganäs kommun skulle föreläggas att anordna en allmän VA-anläggning för ett område i kommunen.

Det handlade inte riktigt om samma sak som på Vänersnäs, men det finns paralleller. I domen skrev nämligen Mark- och miljööverdomstolen:

“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”

Bevisbördan ligger återigen på kommunen. Mark- och miljööverdomstolens dom kan jämföras med vad samhällsbyggnadsförvaltningen skrev i sitt underlag till samhällsbyggnadsnämnden, och som nämnden beslutade om den 9 december:

“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt.

Och hälsoskydds- och miljöskyddskriterierna ansågs vara uppfyllda:

“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”

Skrivbordstillsynen innebar, skrev tjänstepersonerna i utredningen från Miljö- och hälsoskyddsnämnden (se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”), att:

“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”

En skrivbordstillsyn är mycket långt ifrån vad lagen kräver enligt ovanstående domar… Istället krävs det, för att uppfylla miljöskyddsrekvisitet, att (och jag citerar VA-guiden, se “MÖD upphäver länsstyrelsens föreläggande om att ordna allmänna vattentjänster – för lite underlag”):

“den allmänna VA-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön. Med andra ord behövs det finnas en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän anläggning skulle lösa. Eftersom det saknas underlag om området saknas det även stöd för om det finns miljöskäl som krävs”

Det är inte bara så att samhällsbyggnadsnämndens utredning inte uppfyller de krav som lagen (som den tolkas av domstolarna) ställer, den uppfyller inte heller det som kommunfullmäktige begärde i sin återremiss.

Till sist.

Dagens VA-insändare från Vänersnäs avslutas:

“V och MP är emot tvångsanslutning”

Eftersom ingen i Miljöpartiet i Vänersborg någonsin i offentliga sammanhang, vad jag vet, har yttrat sig i VA-frågan, så skrev jag i Vänersnäsgruppen på Facebook, och frågade – varför står det “MP”? Som svar fick jag en länk till en interpellationsdebatt i riksdagen från 2017. (Se här.) Det var moderaten Lars Beckman som ställde en fråga, interpellation, till dåvarande miljöminister Karolina Skog (MP).

Interpellationsdebatten höll på ett tag med flera inlägg, men jag ska bara återge några avsnitt ur vad miljöpartisten Karolina Skog yttrade:

“För den enskilda fastighetsägaren kan det bli billigare att ordna va genom en enskild lösning eller i samverkan mellan fastighetsägare, … Utredningen ska bland annat titta på om det är möjligt ”att i större utsträckning ge utrymme för enskilda alternativ när dessa kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.”

Och:

“Något som är viktigt att ha med sig är att det har skett en stark teknisk utveckling på detta område på senare år. När lagstiftningen skrevs fanns det färre tekniska möjligheter att välja mellan, men i dag är de fler. Detta är en anledning till att det är relevant att uppdatera lagstiftningen. Det finns helt enkelt effektivare lösningar för enskilda och för mindre samlingar av hus som, beroende på de fysiska förutsättningarna på en specifik plats, kan ge samma skydd för hälsa och miljö.”

Det kanske är dags för Miljöpartiet i Vänersborg att “tala ur skägget” och berätta för invånarna i Vänersborg var de står i frågan. Eller är de helt uppbundna av överenskommelsen med Socialdemokraterna och Centerpartiet, dvs att hålla med dessa partier oavsett vad de säger och tycker…?

Och jag vet fortfarande inte vad den borgerliga oppositionens “ledare” anser om sina partivänners agerande i samhällsbyggnadsnämnden…

Mitt tips är att VA-frågan blir en av de viktigare frågorna i valet.

Kategorier:miljö, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, Vänersnäs