Arkiv
Kommunens kamp mot Solvarm
Efter ett mycket deprimerande sammanträde med kommunstyrelsen så skrev jag två bloggar som var lite av det mer uppgivna och pessimistiska slaget. (Se “Tragiskt beslut av KS (1/2)” och “Tragiskt beslut av KS (2/2)”.) Mina funderingar 
kretsade kring varför tjänstepersoner och styrande politiker i betongpartierna inte helt sällan struntar i vänersborgarnas rättigheter och intressen genom att bortse från fakta. Det kan vara så att kommunen tolkar lagar på sitt eget sätt, struntar i domar, utnyttjar föreskrifter på ett felaktigt vis, tolkar paragrafer in absurdum, bortser från den allmänna moralen osv. Kommunens styrande tycks ibland inte sky några medel för att få sin vilja fram.
Det är många kommuninvånare som ställer sig frågan vilka bevekelsegrunder Vänersborgs styrande politiker och ledande tjänstepersoner egentligen har. Jag har stött på frågan åtskilliga gånger, nu för tiden är det faktiskt nästan dagligen. Jag hittar inget svar på frågan, men vem vet – det kanske finns logiska, förståeliga och övertygande förklaringar. Jag ser dom dock inte, men jag skulle väldigt gärna veta vilka de är. Hur tänker de styrande i kommunen, vad vill de uppnå, och varför…?
Flera kommuninvånare ser ibland ingen annan utväg än att vända sig till rättsväsendet för att få rätt mot kommunen. Men det är ofta betydligt svårare än det låter. Det kräver både kunskap och tid. Och inte helt sällan behövs hjälp av jurister och experter och då kostar det också pengar. Medan motparten, dvs kommunen, i stort sett kan lägga obegränsat med tid och pengar för att driva ärenden. Kommunen har flera heltidsanställda jurister och vid behov köps ytterligare juridisk expertis in.
Snart kommer invånare och fastighetsägare på Vänersnäs att stå inför den situationen att de måste ta juridiken och rättsväsendet till hjälp för att få rätt. Eller betala ca 200.000 kr för att ansluta sig till kommunens avloppsledningar. Och i fortsättningen årligen betala 7.000 kr i driftskostnader, kostnader som enligt branschorganisationen Svenskt Vatten förväntas fördubblas inom en 10-årsperiod.
Två av dem som har vänt sig till rättsväsendet för att få rätt mot kommunen bor i Sikhall. Magnus Larssons historia har jag beskrivit utförligt fram till och med 2007. (Se “Historien om Magnus Larsson”.) Det är några år kvar att beskriva av hans kamp mot kommunen… Några stenkast från “Politikerhyllan”, där Magnus Larsson bor, har familjen Solvarm byggt sitt naturhus. Ja, faktum är att Anders Solvarm också bygger ett nytt hus i samma område, ett naturhus som är utlagt till försäljning.
Familjen Solvarm är, som läsare av denna blogg vet, en föregångare på miljöområdet. Anders Solvarm skapar och utvecklar cirkulära VA-lösningar för framtiden. Hans bedrifter har fått stort genomslag både nationellt och internationellt. Han har figurerat i svensk media, t ex Svt och TV4 (se t ex “Naturhus i Vadstena och Sikhall”), men också internationellt, t ex på Netflix och Apple-TV.
I programmet “Grand Designs” sa programledare Mark Isitt följande om Solvarms VA-lösning, i huset som programmet handlade om:
“Det är ett hus som förvaltar jordens resurser. Ett stycke framtidsarkitektur. … Det här är precis vad världen behöver.”
I Vänersborgs kommunhus tycks dock de styrande politikerna och tjänstepersonerna med stort inflytande betrakta Solvarm som en bråkmakare och farlig avvikare. Han verkar utgöra ett hot som riskerar att rubba den kommunala hierarkiska balansen.
Dessa ledande personer i kommunen vill inte erkänna Anders Solvarms insatser på miljöområdet. Kommunen har istället velat tvinga in Solvarms naturhus i det 
kommunala VA-nätet. Familjen Solvarm vände sig till slut till Mark- och Miljödomstolen och överklagade kommunens beslut om tvångsanslutning. Solvarm fick rätt. Den 2 september 2019 meddelade Mark- och Miljödomstolen (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”) att:
“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”
Rättsväsendets dom innebar att Solvarm inte behövde ansluta sig till kommunens VA-nät. Och det beslutet accepterades faktiskt av samhällsbyggnadsförvaltningen i Vänersborg. I underlaget till beslutet om verksamhetsområden, och tvångsanslutning, på Vänersnäs skriver förvaltningen:
“För att inte behöva ansluta till kommunalt spillvatten behöver fastighetsägaren bevisa att fastighetens anläggning är likvärdig eller bättre än den allmänna anläggningen. Det finns en enda fastighet i Sverige som har bevisat detta i mark- och miljödomstolen, fastigheten belägen i verksamhetsområdet i Sikhall, Vänersborgs kommun.”
Huruvida fastigheter måste vara likvärdiga eller bättre är nog förvaltningens egen tolkning, men domen respekterades i Solvarms fall. Men däremot tyckte inte 
tjänstepersonerna i miljö- och byggnadsförvaltningen att Mark- och Miljödomstolen och alla nationella experter visste vad de talade om… Den lade en uppsjö av villkor, förelägganden och kontroller på Solvarms VA-system. Trots domen! (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.) Den “konflikten” löstes emellertid när oppositionen, med Vänsterpartiet i spetsen, enade sig i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden mot de styrande partierna(!) och tjänstepersonerna i förvaltningen(!) och gav familjen tillstånd för den cirkulära avloppslösningen i sitt naturhus. (Se “Solvarm vann!”.)
Anders Solvarm började bygga ett nytt hus i Sikhall som han tänkte sälja. Han planerade att installera sitt cirkulära VA-system i huset. Det hade ju äntligen fått tillstånd i Solvarms eget hus. Det borde då vara ett rent rutinärende att få nästa tillstånd – tänkte Solvarm… Det var det inte.
Den 22 juni 2021 fick Solvarm ett mail från en av tjänstemännen på Miljö- och byggnadsförvaltningen. Det var samme tjänsteman som hela tiden hade motsatt sig allt som Solvarm gjorde. Han hade under de senaste tre åren gett avslag varje gång Solvarm hade sökt tillstånd. Handläggaren ifråga hade också uppfattningen att kommunens VA-system var överlägset Solvarms… Märkligt nog hade tjänstemannen under hela processen stöd av miljöchefen. Och inofficiellt också ivrigt påhejad av andra tjänstemän på förvaltningen… (Ibland skickas fel mail av misstag till fel mottagare…)
Mailet från tjänstemannen gjorde inte Anders Solvarm särskilt glad. Miljö- och byggnadsförvaltningen ställde detaljerade men irrelevanta frågor, ställde krav, krävde kompletteringar, “utbildade” Solvarm etc. Det var fullt av tvivel och medvetna(?) missuppfattningar – allt hade misstolkats så negativt det bara kunde. Och allt kanske för att Anders Solvarm hade gjort några mindre förbättringar på det “gamla” systemet.
Det var riktigt illa. Handläggaren på miljö- och byggnadsförvaltningen skrev, med stöd av av miljöchefen:
”Vi har granskat avloppshandlingarna i denna ansökan, men även tittat på reningsresultaten för System Two utförda av Eurofins mellan åren 2018-2020. Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor. Det skulle i så fall innebära att en kompletterande fosforrening (fosfor filter) även kan komma att krävas vid normal skyddsnivå, om den bedömningen skulle göras.”
Det kan tyckas vara lite komplicerat och kanske svårt att förstå, men läs just denna mening en gång till:
“Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”
Det här var ett totalt uppseendeväckande påstående. Det innebär att Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning inte accepterar Mark- och miljödomstolens dom.
Anders Solvarm orkade inte mer. Han, och företaget Naturvillan som Anders Solvarm har startat tillsammans med arkitekt och byggnadsingenjör Niklas Dahlström (se “Naturvillan”), accepterade motvilligt alla 26 villkor. Det betydde att ärendet aldrig gick upp till nämnden.
Lärare som jag är, fast pensionerad, tror jag att repetition är kunskapens moder. Allt det som jag har återgett om Solvarm i denna blogg har jag skrivit om tidigare. Men jag ville återigen visa den exempellösa förföljelse som en av kommunens stora innovatörer har blivit utsatt för av Vänersborgs kommun de senaste åren. Och dessutom ge historien bakom 
och en förklaring till vad James Bucci (V) menade när han i sina reservationer i samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen skrev (se “KS: Vänsterpartiets VA-reservation”):
“…då vi i vår kommun har ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av 
”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna.”
I veckan som gick kom ytterligare en dom från Mark- och Miljödomstolen angående Solvarm – och Vänersborgs kommun. Den domen handlar nästa blogg om – se ”Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”…
Näverdraget – en kommunal skandal?
Det har varit tyst om deponin i Näverdraget ett tag. Ni vet, den gamla bergtäkten ungefär mittemellan Blåsut och Sivikens skola, som i sin tur ligger några stenkast från Stora Hästefjorden. (För övrigt har jag alltid sagt ”Sivikan”…)
NCC ville lägga ner bergtäkten efter ungefär 20 år av verksamhet och istället använda täkten till deponi. Det godkände också Miljödelegationen på Länsstyrelsen den 29 juni förra året (2021), trots grannarnas och andra personers protester. 
(Se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”.) NCC Industry AB fick tillstånd att anlägga och driva en deponi för inert avfall med upp till 100.000 ton avfall per år. Beslutet överklagades av flera personer till Mark- och Miljödomstolen. (Se ”Deponin i Näverdraget överklagas”, 1 – 2 – 3.) Det har fortfarande inte kommit någon dom från domstolen.
Anledningen till att jag tar upp Näverdraget är ett mail som inkom till kommunen den 30 januari. Det var från en av grannarna till bergtäkten/deponin. Grannen skrev:
“Det har nu gått fem år och tre månader sedan Mark- och miljödomstolens dom (Mål nr: M691-16 2016-09-21) slutligen fastslog kraven på åtgärder som behöver vidtas för att transporter till och från Vänersborgskrossen skall klara gällande bullervärden vid vår bostad (fastighet XXX x:xx).”
5 år och 3 månader…?
8 personer som bodde bredvid bergtäkten och längs transportvägen, väg 2060, till och från täkten hade överklagat ett beslut av Länsstyrelsen från den 20 januari 2016. Länsstyrelsens beslut innebar att den gav tillstånd för en utökad verksamhet i bergtäkten. Det skulle bland annat betyda en ökning av antalet transporter på vägen, och ökat buller vid fastigheterna. Mark- och miljödomstolen avslog grannarnas överklagan, utom på en punkt. Domstolen ändrade lydelsen på ett av villkoren för Länsstyrelsens beslut:
“Buller från transporter på väg 2060 till och från täktverksamheten får vid uteplats i anslutning till byggnadens mest bullerdämpade sida på fastigheterna (här nämns tre fastigheter; min anm) inte någon gång under dygnet överskrida högre maximal ljudnivå än 70 dB(A) och inte överskrida ekvivalent ljudnivå 55 dB(A), mätt under den tidsrymd som utlastning och uttransporter får ske.”
Det handlade alltså om att bullret och oväsendet från de tunga transporterna, som påverkade och störde de boende i fastigheterna, skulle åtgärdas. På något sätt… Det var innebörden i Mark- och miljödomstolens dom. Bullret från lastbilarna på vägen översteg nämligen enligt beräkningarna ljudnivåerna varje dag som verksamheten pågick. Och det var kommunens uppgift att tillse att villkoret uppfylldes…
Grannen fortsatte i sitt mail till miljö- och byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun:
“Vi kräver en förklaring till den extremt långa handläggningstiden och att kraven i Mark- och miljödomstolens dom, omgående förverkligas.”
Det är uppenbarligen så att kommunen inte har verkställt intentionerna i domstolens dom – efter över 5 år… Det är tämligen anmärkningsvärt… Jag kan inte förstå hur Vänersborgs kommun kan bortse från ett domslut, låtsas som om det inte finns. Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev själv till Länsstyrelsen den 8 juni 2015 när den lämnade ett remissvar på ovanstående ansökan om tillstånd för utökad verksamhet:
“Sammanfattningsvis anser nämnden att transporterna till och från verksamheten ger upphov till störningar som innebär en olägenhet för människors hälsa. En utökad verksamhet bedöms ytterligare förvärra situationen för de närboende längs med väg 2060 mellan täkten och europaväg 45. 
Omvänd bevisbörda gäller vid prövning av ny eller ändrad verksamhet. Bolaget måste alltså kunna visa att transporterna inte kommer ge upphov till sådana störningar som, i lagens mening, är oacceptabla för människors hälsa. Nämnden anser inte att bolaget har kunnat visa att de förväntade störningarna kommer att begränsas på ett sätt att riktvärdet för industri- och annat verksamhetsbuller kan klaras vid samtliga närliggande bostäder.”
Som sagt, det är helt oförståeligt att kommunen inte har agerat. Jag undrar om det i sig innebär ett lagbrott, jag vet inte… Men inte kan man väl strunta i domslut?
Domen är gammal och återspeglar förhållandena 2016. Nu ska ju bergtäkten omvandlas till deponi. Det är dock samma tunga fordon som ska köra fram och tillbaka i fortsättningen också. (Såvida inte Mark- och miljödomstolen går på de överklagandes linje och avvisar tillståndet för deponin. Vilket tyvärr inte är särskilt troligt.) Det är möjligt att det blir färre transporter än tidigare, men tillståndet ger NCC Industry AB möjligt att deponera inert avfall med upp till 100.000 ton per år. 100.000 ton per år blir en ansenlig mängd transporter – och mycket buller…
Miljö- och byggnadsnämnden (Ska vara miljö- och byggnadsförvaltningen. Rättelse 12/2.) i Vänersborgs kommun svarade i förra veckan att den hade mottagit ”grannens” mail från den 30 januari. Nämnden har dock fortfarande inte svarat på varför den inte har agerat.
Korseberg: Bereden väg för cyklarna
GC-vägen genom den lilla orörda skogsdungen på Korseberg dök utan förvarning upp som ett ämne på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde förra veckan.
Det handlar om att kommunen tänker anlägga en gång- och cykelväg genom en av de sista skogsremsorna som är kvar på Korseberg. Det inkom dock ett medborgarförslag till kommunen som motsatte sig detta. Det visade sig att medborgarförslaget ogillades av politikerna, det skulle visst bli en GC-väg i skogen. Ärendets beredning kantades emellertid av återremisser, egendomligheter och osanningar. Och kanske jäv. (Se “KF (17/11): Vem kan man lita på?”.)
Kommunfullmäktige beslutade i varje fall till slut att anlägga en GC-väg. (17 ledamöter röstade för bifall till medborgarförslaget, dvs att cykelvägen inte skulle byggas, och 4 ledamöter avstod från att rösta.) En stor majoritet av betongpartierna (S+C+MP+M+L+KD) röstade för GC-vägen, kommunen skulle ju vara så försiktig när den avverkade träden…
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa:
“gjort en sträckning som minimerar liksom ingrepp i naturen. … gjord för att det ska göra så lite inverkan som det bara går på natur vad gäller djurliv och växtlighet.”
Miljöpartisten och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund kompletterade:
“Det ska byggas varsamt.”
Skogar och träd är inte så viktiga när kommunen ska utvecklas. (Se “Dilemma: Hus eller träd?”.) Och en GC-väg genom skogsremsan är enligt de styrande partierna, inklusive Miljöpartiet, utveckling. Det spelar ingen roll att det redan finns en GC-väg parallellt med den tänkta sträckningen genom skogen bara drygt hundra meter därifrån.
Bostadsrättsföreningen ska nämligen inte behöva se cyklister i sitt område ansåg kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson:
”Det är bostadsrättsföreningen som äger den (den asfalterade och belysta vägen mellan husen; min anm.)”
Det mumlades lite hos de ledamöter som inte hade stängt av sina mikrofoner, och en talare bad den som “kände sig träffad” att klargöra om det förekom jäv i ärendet eller inte.
Jag förstod inte då, men senare fick jag tillgång till ett dokument. Det visade sig att ingen mindre än ordförande Benny Augustsson (S) hade koppling till den aktuella bostadsrättsföreningen. Han hade suttit i styrelsen. Augustsson kommenterade inget om jäv, han ansåg sannolikt att han inte var jävig. Och det kan inte jag avgöra heller. (Du kan ladda ner dokumentet här, sidan 5, och avgöra själv.)
Samhällsbyggnadsnämnden sammanträdde den 28 januari. På dagordningen fanns det ett ärende som för utomstående hade en tämligen intetsägande rubrik – “Begäran om tilläggsbudget samt omfördelning av budget avseende investeringar år 2022”. Beslutet blev också intetsägande:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att samhällsbyggnads-nämnden beviljas tilläggsbudget avseende investeringar under år 2022 till ett belopp av 133 602 tkr, i beloppen ingår omfördelningar av medel mellan investeringsprojekt år 2022 i enlighet med förvaltningens upprättade förslag, daterat 2022-01-20.”
Hela ärendet hade sannolikt gått de flesta läsare förbi om det inte hade varit så att ledamoten James Bucci från Vänsterpartiet lämnade en skriftlig reservation. Det fick mig att läsa kallelsen en gång till.
I en tabell under rubriken “Gatuenheten” stod det:
Förklaringen till tabellen löd:
“GC-väg Korseberg har också försenats då svar på ansökan om dispens för strandskydd inväntas. Omfördelning till projektet år 2022 föreslås med 1.860 tkr.”
Nu har naturligtvis strandskyddsdispensen beviljats. Det gjorde byggnadsnämnden den 7 december. Det ordnar sig alltid när kommunen anser att naturen står i vägen för civilisationens framryckning. (Utom i Sikhall.) Bara kommunen ser till att inte GC-vägen (som är tänkt att gå ända från naturskyddsområdet längs stranden till skogsremsan):
“förses med belysning, alternativt ska eventuell belysning vara släckt under perioden 1 april – 31 oktober med hänsyn till fladdermöss.”
Eller att inget anläggningsarbete sker:
“i skogsmiljöer eller i beteshagen under perioden 15 mars – 15 juli med hänsyn till häckande fåglar.”
Eller:
- “Anläggningsområdet ska hållas minimalt och miljön utanför själva gc-vägen ska skyddas mot långtgående skador på mark (träd, rötter och berghällar).”
- “Slänter ska så långt det är tekniskt möjligt undvikas.”
- “Nedtagning av grövre träd ska så långt det är möjligt undvikas.”
På det här sättet, det fanns några fler villkor (du kan ladda ner protokollet med beslutet här, sidan 17-19), bevaras:
“goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”
Det var bara två ledamöter som röstade mot strandskyddsdispensen i byggnadsnämnden, Torbjörn Moqvist (SD) och Pontus Gläntegård (V).
Gläntegård (V) lämnade följande reservation:
“Det vore jättetrevligt för de boende att gå och titta ut över vassbotten från GC-vägen. Men sträckningen gör stor inverkan på naturen samt att GC-vägen inte har någon direkt funktion mer än att för att de promenerande ska uppleva naturen. Ur ett miljöbalksperspektiv så är det inte så bra.
Sträckningen följer inte översiktsplanens intention vad det gäller leden runt vassbotten. Där föreslås att GC-vägen ansluter längre söderut samt ansluter till naturreservatet i norr, den skulle få en genare sträckning. Då skulle leden väljas även av personer som inte är boende i området och som inte bara är ute och promenerar för nöjes skull. Vid en prövning av GC-väg kring vassbotten ur ett helhetsperspektiv så skulle frågan ställas i ett annat läge, med mer nytta för fler.
Så ur avvägningen mellan allmänhetens tillgång/nytta kontra inverkan i naturområdet så innebär det att jag yrkar för avslag på liggande förslag.
Vad gäller frågan vem som ska betala för GC-vägen eller om det finns viktigare ställen att bygga GC-väg på inom kommunen så är det samhällsbyggnadsnämnden som avgör den frågan.”
Pontus Gläntegård (V) reserverade sig alltså i byggnadsnämnden mot strandskyddsdispensen. James Bucci (V) fortsatte Vänsterpartiets motstånd mot att naturen alltid ska nedprioriteras i Vänersborgs kommun.
James Bucci yrkade att omfördelningsposten ”GC-väg Korseberg bostadsområde” skulle tas bort. Det tyckte inte betongpartierna, dvs S+C+MP+M+L+KD. Bucci reserverade sig.
Här följer Buccis reservation i ärendet “Begäran om tilläggsbudget samt omfördelning av budget avseende investeringar år 2022”:
“Inom detta ärende finns det en post som heter Gc-väg Korseberg bostadsområde, med en begärd omfördelning av 1860 tkr för att finansiera projektet under 2022. Egentligen är det synd att det i klartext inte talar om att denna finansiella post rör sig om att exploatera den orörda skogskorridoren mellan Strandberidaren och Stapelorten på Korseberg. En exploatering som också är känd för att den skall heta naturstig.
Gc- väg eller naturstig? Jag känner väl till uttrycket att kärt barn har många namn. Oavsett vad vi skall kalla det så representerar exploateringen ett onödigt ingrepp i en orörd grön lunga. Onödig? Jo tack, då det ca 150m därifrån finns en parallell Gc -väg som är både belyst och asfalterat.
Naturen kan tyvärr inte uttrycka sig i skrift och inte heller tala i ord men talar gör den dock på annat vis. Tänker vi lyssna? Tänker vi omvärdera? Kan vi omprioritera så att naturen får leva vidare?
För mig, i detta fall, var det inte svårare än att yrka att posten Gc-väg Korseberg, bostadsområde skulle utgå.
Jag reserverar mig till förmån för naturen och mitt eget yrkande.”
Det finns många planer och dokument i Vänersborgs kommun om hur viktigt det är med skogar och natur och hur de ska vårdas och bevaras. Det är bra dokument, men de är inte särskilt viktiga när politikerna i betongpartierna prioriterar…
Dilemma: Hus eller träd?
Det pågår sedan några år tillbaka ett stort arbete med en fördjupad översiktsplan (FÖP) i Vänersborg. En fördjupad översiktsplan:
“utgör en samlad vägledning för mark- och vattenanvändning”
Denna pågående FÖP handlar om Vänersborg och Vargön. Det är ett område som omfattar ca 6.400 ha och det bor ungefär 30.000 människor i området.
Vänersborg har som mål att växa befolkningsmässigt. Det ser vi inte minst på alla detaljplaner som upprättas, alla bostadshus som byggs och alla nya bostadsområden som växer fram. Det byggs som aldrig förr. Den fördjupade översiktsplanen ger förslag på var kommunen ska fortsätta växa och var nya invånare ska bosätta sig. Till stor del är det fortfarande vänersborgare som bosätter sig in de nya bostäderna. Det har nämligen funnits ett uppdämt behov sedan många år tillbaka. Det är dock bara en tidsfråga tills nya invånare flyttar in i Vänersborg.
Vänersborg är och har nog alltid varit en attraktiv boendekommun. Många som genom tiderna har flyttat till Vänersborg har samtidigt haft sin försörjning i t ex Trollhättan eller andra orter inom pendlingsavstånd. Vänersborgs kommun har stora naturvärden, inte minst flera sjöar och framför allt Vänern inom sina gränser, som har lockat människor. Det finns skog och natur runt knuten var man än bor i kommunen. Kommunens sjönära och grönnära läge är viktiga värden för invånarna.
I FÖP:en, som för närvarande håller på att omarbetas, framhålls de gröna värdena:
“Närhet till grönområden och olika rekreationsmöjligheter ska finnas för alla”
Och vidare:
”Tillgången till grönområden inom och i närheten av stadsbebyggelsen är också en resurs som lyfts fram som grundläggande för såväl dagens som framtidens identitet och möjligheten att skapa hållbara och attraktiva livsmiljöer för människor, växt- och djurliv.”
Men var ska de inflyttade människorna bo i kommunen? Ju fler som flyttar till Vänersborg ju större tryck blir det på att exploatera den natur som gör att människor vill flytta hit.
Det är ett dilemma.
Det är inte helt lätt att lösa dilemmat. I oktober 2008 antogs t ex “Program för Detaljplaner för södra delen av Dalbobergen och Katrinedal norra”. Där stod det:
“Nya bostäder och bostadsområden byggs centrumnära men också sjönära och grönnära för att ta vara på Vänersborgs naturvärden.” 
Det blev nästan skrattretande. Det skulle byggas grönnära för att ta vara på naturvärden… Men för de som inte kunde bo i dessa fastigheter då?
I samma program försökte man, mycket hjälpligt får man väl säga, skyla över konflikten och vad lösningen verkligen innebar:
“Föreslagen exploatering innebär minskning av grönområdets areal men påverkan på rekreationsvärdet bedöms bli acceptabelt.”
Vänersborgs kommun har en så kallad Grönplan. Den syftar bland annat till att:
“bereda möjligheter att skapa och bevara en sammanhållen grönstruktur och en långsiktigt god hushållning med grönområdena i tätorten.”
Grönplanen ska så att säga vara ett verktyg för kommunen att bygga ut bostäder och infrastruktur på ett sådant sätt att:
“det bidrar till ett långsiktigt hållbart samhälle med god tillgång till närnatur.”
Vi ser omedelbart dilemmat…
Under de senaste åren har kommunen bedömt att exploateringen av grönytor varit acceptabel. Ofta så har också bostäder helt enkelt prioriterats högre än skog och natur. Det har vi sett på många ställen. Stora delar av den gamla “urskogen” på Mariedal Östra har avverkats för att få plats med villor. (Flera av de träd som blivit kvar har senare blivit ett lätt byte för de stormar som dragit fram.) Den lilla skogsdungen vid Mariedalskolan håller på att ge plats åt 2-3 fastigheter och det är inte mycket kvar av skogsdungen vid Kindblomsvägen i Blåsut. Och de delar av skogen som är kvar vill enligt uppgift en privat fastighetsägare stycka av (upp till fem tomter). Och det verkar kommunen tycka vara ok. Den lilla skogsremsan vid Korseberg, som råkar vara kvar efter avverkningen av den övriga skogen i området, klarar sig inte heller. Där ska det anläggas en GC-väg… (Fast den kallas naturstig av kommunen eftersom den inte ska asfalteras…) För Vänersborgs kommun verkar det bara vara skogsdungar i Sikhallsområdet som är värda att bevaras, där det finns hur mycket skog som helst…
Den fördjupade översiktsplanen försöker på flera sätt lösa dilemmat “hus eller träd”, men det är inte lätt. I några områden vill tjänstepersonerna bygga bostäder, medan politikerna säger stopp. Och i andra områden är det tvärtom. Min uppfattning är att det är politikerna som trycker på tjänstepersonerna att nedprioritera naturen om och när det blir konflikter mellan intressen.
Den fördjupade översiktsplanen är inget juridiskt bindande dokument, kommunen måste inte följa FÖP:en i framtiden. Den har dock en stor betydelse för den fortsatta kommunala samhällsplaneringen. Men det är som jag har skrivit så många gånger förr i denna blogg – när natur- och miljöintressen står mot ekonomiska intressen så är det naturen som i stort sett alltid drar det kortaste strået.
Kanske skulle politikerna, varför inte i en invånardialog, fråga sig om det är rimligt att en kommun gör intrång i stora naturvärden för att kommunen har en vision om att växa i befolkning.
Det är ett dilemma.
Vänersnäs: Aktuella VA-domar
Några veckor före julhelgen besökte jag tillsammans med några partikamrater TTELA i Trollhättan. TTELA ville berätta för partierna i området vad tidningen hade att erbjuda inför valet i september.
Det blev också en del information och prat om TTELA i allmänhet. Vi från Vänsterpartiet i Vänersborg förde fram åsikten att en väldigt stor del av tidningen, och framför allt insändar- och debattsidorna, handlade om Trollhättan. Det var kyld mat i Trollhättans äldreboenden, det var slussdragningar… Vi menade att insändare från Vänersborg helt enkelt väljs bort. Och att det har varit så under en längre tid.
Det verkar dock ha skett en förändring efter vårt besök. Kommunal i Vänersborg har t ex fått två insändare publicerade, varav en i dagens papperstidning. Den fanns att läsa tillsammans med en insändare om VA-problematiken på Vänersnäs. Det är glädjande att TTELA äntligen har upptäckt Vänersborg…
Insändaren från Vänersnäs har funnits på TTELA:s hemsida sedan den 21 december. (Se “Politiker förda bakom ljuset!”.) Insändaren menar att tjänstepersonerna på kommunen undanhåller relevant information för politikerna i syfte att få dem att besluta i en viss riktning:
“Tjänstemännen har vinklat informationen så att politiker inte fått reda på de negativa konsekvenser som en tvångsanslutning skulle innebära, utan endast beskrivit de positiva med tvångsanslutning. De har således inte gett rätt förutsättningar för politikerna att fatta ett välgrundat beslut.”
Jag säger inte emot. Så är det. Det har väl framgått i mina bloggar…
Tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen har i sin motivering och argumentation hänvisat till några äldre domar, som insändarskribenten också nämner. Det är domar som enligt förvaltningen bevisar att de har rätt att tvångsansluta invånarna i Vänersnäs, och Vänersborg, till det kommunala VA-nätet. Men förvaltningen väljer då att “glömma” betydligt nyare domar – domar som talar ett helt annat språk.
Mark- och miljödomstolen i Växjö avkunnade en dom den 21 december 2020 (Mål nr M 4660-20). (Du kan ladda ner hela domen här.) Målet handlade om vem som hade rätt av Nybro kommun och en fastighetsägare. Kommunen dömde ut avloppsanläggningen på grund av att den var för gammal, alltså precis det som händer i Vänersborg. Mark- och miljödomstolen gav fastighetsägaren rätt och motiverade domen:
“Även om anläggningen — som byggdes 1973 — uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig. Att markens reningsförmåga riskerar att avta med tiden, och att mer eller mindre omfattande ombyggnation eller upprustning av anläggningen kan behöva vidtas, innebär dock inte att tillsynsmyndigheten kan avstå från kravet att i varje enskilt fall göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. … finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”
Domen säger åtminstone tre saker. Åldern på en VA-anläggning har ingen betydelse, det är funktionen som är det avgörande. För det andra ligger bevisbördan på kommunen. Det är kommunen som ska göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Och till sist. Domstolen skriver att inget tyder på att anläggningen förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det står inte att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än kommunens VA-lösning. (Se vidare “SHB: VA Vänersnäs 1”.)
Det är en viktig dom och till skillnad från kommunens exempel av betydligt senare datum. Om någon på kommunen inte blir överbevisad av denna dom från Mark- och miljödomstolen i Växjö, så kan man också hänvisa till en ännu nyare dom, från den 15 april 2021. Domen avkunnades dessutom av Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm.
Målet handlade om att Älmhults kommun förbjöd en enskild avloppsanläggning från 1986. Fastighetsägaren överklagade, fick avslag, men överklagade ända upp till ”överdomstolen”. Och där fick fastighetsägaren rätt.
Mark- och miljööverdomstolen motiverade domen:
”Även om det är verksamhetsutövaren som ska visa att hans anläggning fungerar tillfredsställande så måste tillsynsmyndigheten kunna ange vilka brister anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”
Mark- och miljööverdomstolens dom stämmer väl överens med domen från Växjö. Även om överdomstolen ålägger verksamhetsutövaren att kunna visa att anläggningen ”fungerar tillfredsställande”, så är det kommunen som ska bevisa att den enskilda anläggningen har brister och medför olägenheter. (Du kan ladda ner domen här.)
Och inte nog med det, den 28 september 2021 kom ytterligare en dom från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm. Mark- och miljööverdomstolen upphävde ett beslut från Länsstyrelsen om att Höganäs kommun skulle föreläggas att anordna en allmän VA-anläggning för ett område i kommunen.
Det handlade inte riktigt om samma sak som på Vänersnäs, men det finns paralleller. I domen skrev nämligen Mark- och miljööverdomstolen:
“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Bevisbördan ligger återigen på kommunen. Mark- och miljööverdomstolens dom kan jämföras med vad samhällsbyggnadsförvaltningen skrev i sitt underlag till samhällsbyggnadsnämnden, och som nämnden beslutade om den 9 december:
“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt.
Och hälsoskydds- och miljöskyddskriterierna ansågs vara uppfyllda:
“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”
Skrivbordstillsynen innebar, skrev tjänstepersonerna i utredningen från Miljö- och hälsoskyddsnämnden (se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”), att:
“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”
En skrivbordstillsyn är mycket långt ifrån vad lagen kräver enligt ovanstående domar… Istället krävs det, för att uppfylla miljöskyddsrekvisitet, att (och jag citerar VA-guiden, se “MÖD upphäver länsstyrelsens föreläggande om att ordna allmänna vattentjänster – för lite underlag”):
“den allmänna VA-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön. Med andra ord behövs det finnas en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän anläggning skulle lösa. Eftersom det saknas underlag om området saknas det även stöd för om det finns miljöskäl som krävs”
Det är inte bara så att samhällsbyggnadsnämndens utredning inte uppfyller de krav som lagen (som den tolkas av domstolarna) ställer, den uppfyller inte heller det som kommunfullmäktige begärde i sin återremiss.
Till sist.
Dagens VA-insändare från Vänersnäs avslutas:
“V och MP är emot tvångsanslutning”
Eftersom ingen i Miljöpartiet i Vänersborg någonsin i offentliga sammanhang, vad jag vet, har yttrat sig i VA-frågan, 
så skrev jag i Vänersnäsgruppen på Facebook, och frågade – varför står det “MP”? Som svar fick jag en länk till en interpellationsdebatt i riksdagen från 2017. (Se här.) Det var moderaten Lars Beckman som ställde en fråga, interpellation, till dåvarande miljöminister Karolina Skog (MP).
Interpellationsdebatten höll på ett tag med flera inlägg, men jag ska bara återge några avsnitt ur vad miljöpartisten Karolina Skog yttrade:
“För den enskilda fastighetsägaren kan det bli billigare att ordna va genom en enskild lösning eller i samverkan mellan fastighetsägare, … Utredningen ska bland annat titta på om det är möjligt ”att i större utsträckning ge utrymme för enskilda alternativ när dessa kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.”
Och:
“Något som är viktigt att ha med sig är att det har skett en stark teknisk utveckling på detta område på senare år. När lagstiftningen skrevs fanns det färre tekniska möjligheter att välja mellan, men i dag är de fler. Detta är en anledning till att det är relevant att uppdatera lagstiftningen. Det finns helt enkelt effektivare lösningar för enskilda och för mindre samlingar av hus som, beroende på de fysiska förutsättningarna på en specifik plats, kan ge samma skydd för hälsa och miljö.”
Det kanske är dags för Miljöpartiet i Vänersborg att “tala ur skägget” och berätta för invånarna i Vänersborg var de står i frågan. Eller är de helt uppbundna av överenskommelsen med Socialdemokraterna och Centerpartiet, dvs att hålla med dessa partier oavsett vad de säger och tycker…?
Och jag vet fortfarande inte vad den borgerliga oppositionens “ledare” anser om sina partivänners agerande i samhällsbyggnadsnämnden…
Mitt tips är att VA-frågan blir en av de viktigare frågorna i valet.
Naturhus i Vadstena och Sikhall
Det går många husprogram på de olika TV-kanalerna nu för tiden. Det lappas och det lagas. Det renoveras och det byggs, i många delar av världen. Det ena projektet är mer imponerande än det andra.
Förra måndagen var det dags igen. Denna gång handlade det om ett par utanför Vadstena som byggde ett naturhus. Det var ett program som hette Grand Designs och gick på TV4. (Man kan se programmet här.) Jag 
hade blivit nyfiken på programmet eftersom jag hade råkat få se en reklamsnutt några dagar tidigare. Det var bilder på ett hus som var mycket likt två hus som jag hade sett på betydligt närmare håll – i Sikhall.
Programledare för Grand Designs är Mark Isitt. På Wikipedia presenteras han på följande sätt:
“Isitt … är en svensk-brittisk arkitekturkritiker, författare och journalist som bland annat är verksam på Göteborgs-Posten. Han är programledare … Han tilldelades Sveriges Arkitekters kritikerpris 2018.”
Det var Johan och Roja som skulle bygga ett naturhus. Det skulle bli deras drömmars hus – ett hus byggt i ett växthus. (Du kan läsa en lång och fyllig artikel här: “Naturhus i Vadstena – Grand designs”.) Och efter många vedermödor, med en pengakassa som sinade och oerhört mycket eget arbete, lyckades paret till slut att färdigställa sitt naturhus.
Isitt var lyrisk till naturhuset, och inte minst till naturhusets VA-lösning… Han använde stora ord när han beskrev det, t ex uttrycken “världsförbättrande” och “framtidsarkitektur”.
“…ett system av tankar som renar husets avloppsvatten. Den renade vätskan pumpas ut härifrån vidare ut till växtbäddarna där den ger växterna all näring och bevattning de behöver. Den vätska som återstår efter att avloppsvattnet har runnit
igenom jordlagren är så pass rent att det kan pumpas ut i en närliggande damm. … Det är ett hus som förvaltar jordens resurser. Ett stycke framtidsarkitektur.”
Sa Isitt och förklarade lite noggrannare:
“När de spolar i toaletten, tvättar sina kläder, när dom diskar i köket, sköljs allt detta ner genom ett rör till deras källare till tre tankar. … Det är här vattnet renas. Och det sker helt på naturligt väg. Det är inga kemiska tillsatser överhuvudtaget. Vattnet är rent nog att pumpa upp till växtbäddarna.”
Programledaren sa också:
“Det här är precis vad världen behöver.”
Isitt avslutade programmet med att konstatera:
“Detta är ett ekologiskt experimenthus som visar vägen in i framtiden.”
Det vara stora ord, och det kan vara värt att se programmet för att själv lyssna till de fina orden om avloppslösningen och naturhuset. (Se länken ovan.)
I programmet besökte Isitt också ett naturhus utanför Gränna, Uppgrenna naturhus. (Du kan läsa om naturhuset här.)
Mina trogna, och kanske också mindre trogna, bloggläsare har säkerligen gissat vem som har varit inblandad i naturhusen i Vadstena och Gränna… Och det är en helt korrekt gissning – Anders Solvarm från Sikhall. Hans naturhus var både en inspiration för Roja och Johan, och han byggde deras kretsloppssystem.
Solvarm, eller hans företag Ecorelief, nämndes inte i programmet, men på Instagram framgick det – se bild till höger.
Och ännu tydligare stod det i Expressen. Roja berättade (se Expressen “Roja och Johan byggde hus i ett växthus: ”Vår lilla oas””):
“Vi hade börjat tänka på om vi skulle köpa hus, och så såg vi ett program med Anders Solvarm och hans naturhus. Vi fick hälsa på honom för att känna av det.”
Anders Solvarm har väl inte direkt fått samma förståelse i Vänersborg för sitt naturhus och sin kretsloppslösning för avloppsvattnet som han fick av TV4… Nä, tjänstepersonerna i Vänersborgs miljöförvaltning och på Kretslopp & Vatten kan inte beskyllas för att se att Solvarm:
“visar vägen in i framtiden.”
Som Isitt konstaterade.
Kommunens tjänstepersoner ansåg, och anser fortfarande, att kommunens VA-nät är mycket bättre än Solvarms. De har under alla år velat tvinga in Solvarms naturhus i det kommunala VA-nätet. Det var som bekant Mark- och Miljödomstolen som i en dom den 2 september 2019 slog fast att Solvarms VA-system var överlägset kommunens (se “Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund”):
“Vid en samlad bedömning finner domstolen mot bakgrund av vad som anförts att makarna Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”
Kommunens miljötjänstemän vägrade att acceptera domen. De ville inte godkänna Solvarms VA-system. Det var först när oppositionens politiker i Miljö- och hälsoskyddsnämnden, med Göran Stenman (V) i spetsen, talade klartext som VA-systemet godkändes. Det var den 19 maj tidigare i år. De styrande politikerna i socialdemokraterna och centerpartiet var emot beslutet. (Se “Solvarm vann!”.)
På kommunfullmäktige i april hade Miljö- och Hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) sagt:
“Vi följer den lagstiftning vi har och den ska vi fortsätta följa.”
Jag undrar hur Jonasson nu skulle förklara att nämnden fattade ett beslut som hon var emot – var det ledamot Stenman (V) och oppositionen eller ordförande Jonasson (S) som följde lagen?
Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut gällde VA-systemet i familjens bostadshus i Sikhall. Men Anders Solvarm bygger ytterligare ett naturhus i Sikhall, ett hus som ska säljas. Detta hus har samma cirkulära VA-system som det andra.
Solvarm lämnade in en ansökan till Miljö och Hälsa om att få använda samma godkända system även i det naturhus som höll på att byggas. Och det borde ju ha varit ett rent rutinärende kan man tycka, eftersom systemet hade blivit godkänt av både Miljö- och Hälsoskyddsnämnden och Mark- och Miljödomstolen.
Men vi är i Vänersborg och i Vänersborg vet tjänstepersonerna på miljöförvaltningen bäst. Den 22 juni fick Solvarm ett mail från en av 
tjänstemännen på Miljö- och byggnadsförvaltningen. Det var samme tjänsteman som hela tiden hade motsatt sig allt som Solvarm gjorde. Handläggaren ifråga hade också uppfattningen att kommunens VA-system var överlägset Solvarms… Märkligt nog hade tjänstemannen under hela processen, som skulle följa, stöd av sin chef.
Handläggaren på miljö- och byggnadsförvaltningen skrev, med stöd av av miljöchef David Tengberg:
”Vi har granskat avloppshandlingarna i denna ansökan, men även tittat på reningsresultaten för System Two utförda av Eurofins mellan åren 2018-2020. Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”
Det kan tyckas vara lite komplicerat och kanske svårt att förstå, men läs just denna mening en gång till:
“Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”
Det här är ett uppseendeväckande påstående.
“Enligt våran bedömning…”
Det är precis det här som ett antal mycket välrenommerade experter har uttalat sig om. Det var det här Mark- och miljödomstolen hade dömt om och det var det här som miljö- och byggnadsnämnden hade beslutat om. Och TV4 hade så höga tankar om. Men enligt “våran bedömning” på miljöförvaltningen hade alla andra fel.
Familjen Solvarm orkade inte mer. Familjen accepterade alla 26 villkor, plus 5 “konkretiseringar” under ett av villkoren, som förvaltningen ställde upp den 9 juli 2021 för att Solvarm skulle få tillstånd att:
“installera avloppsanläggningen System Two +, till vilket WC och BDT ansluts från bostadshus på fastigheten Gestads-XXX x:xxx. Utgående vatten från System Two + ska ledas till en resorptionsbädd och därefter vidare till omgivande mark.”
Eftersom Anders Solvarm inte ville ägna en massa tid, igen, till att strida med miljöförvaltningen så accepterade han motvilligt villkoren. Det innebar att ärendet aldrig gick upp till nämnden. Det var lite synd för det hade varit intressant att veta hur ordförande Ann-Marie Jonasson (S) hade fått beslutet att gå ihop med att miljö och hälsa:
“följer den lagstiftning vi har”
Jag tror precis som Isitt på TV4 att det som Anders Solvarm arbetar med att utveckla, ett cirkulärt VA-system, är “vägen in i framtiden” och “precis vad världen behöver”. Med ett undantag naturligtvis, Vänersborgs kommun. I Vänersborg behöver vi inga nya cirkulära VA-lösningar. I Vänersborg har vi ett kommunalt VA-system som är överlägset allt
annat. I varje fall enligt kommunen självt…
Konstigt att inte världens vetenskapspersoner kommer till Vänersborg för att lära sig och världens TV-team för att dokumentera Vänersborgs geniala linjära avloppssystem…
Tillägg 6 dec kl 19.20:
Jag sitter och läser underlaget till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde på torsdag. Det gäller ärendena om verksamhetsområden på Vänersnäs. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver att det finns en enda fastighet i Sverige, som i Mark- och miljödomstolen har bevisat att den enskilda VA-anläggningen är bättre än den kommunala. Och det är:
”fastigheten belägen i verksamhetsområdet i Sikhall, Vänersborgs kommun”.
Med andra ord, Solvarms bostadshus.
Det är trevligt att i varje fall några tjänstepersoner i kommunen respekterar och accepterar domen i Mark- och miljödomstolen.
Tillägg 7 dec kl 12.30:
Miljöförvaltningarna i Vadstena och Gränna har sett positivt på avloppssystemen – och godkänt dem. Uppgrenna naturhus har till och med fått Jönköpings kommuns miljöpris.
Dagens KS (24/11)
2021 års sista sammanträde med kommunstyrelsen slutade strax efter kl 14.30. Då hade ledamöterna som vanligt matats med en massa information. Och vi som hade förmånen att få vara närvarande och lyssna lärde oss mer om Vänersborg.
Det hände inget oväntat eller konstigt på sammanträdet. Alla ärenden klubbades igenom av ordförande Benny Augustsson (S) – precis som det var tänkt och planerat. Det var bara några ändringar av formell karaktär som gjordes, i all enighet, i några beslutsformuleringar. Fast det är klart, på några punkter var det lite delade meningar…
Jag tänker inte upprepa vad jag skrev i gårdagens blogg – “Imorgon KS”. I bloggen beskrev jag alla ärenden och hur beslutsförslagen såg ut. Jag hänvisar till den bloggen om man vill veta mer. Här tänkte jag bara redogöra för själva händelserna under mötet.
Sammanträdet började med att kommunstyrelsens ledamöter och ersättare fick information om arbetet med en naturvårdsplan. Arbetet har kommit väldigt långt och nästa sammanträde, i januari nästa år, ska KS fatta beslut om naturvårdsplanen ska gå ut på samråd. Tidplanen är att den ska antas av kommunfullmäktige i december 2022.
Syftet med planen är att:
“vägleda hur naturvärden hanteras i beslut om mark- och vattenanvändning, samt hur kommunen bör arbeta för att bevara och utveckla naturvärden.”
Du kan läsa mer på kommunens hemsida, “Naturvårdsplan”. Här kan man också ladda ner underlag och leta efter information genom att klicka på en karta. Vilket rekommenderas.
Kommunstyrelsen fick en föredragning om hur sommarens projekt med värdar vid badstränderna hade fallit ut. Projektet var mycket lyckat fick vi höra. Värdarna blev ett omtyckt inslag och t ex Bert Karlsson hade bara gott att säga i en TTELA-artikel. Det var också lyckat för värdarna. Nästan alla har gått vidare till arbete eller studier. Projektet ska fortsätta med 3 isvärdar runt isbanan i Plantaget i vinter. Det är tänkt att bli ett slags startskott till ett nytt projekt med centrumvärdar.
Ekonomichefen informerade om förslaget till uppdragsavtal för vuxenutbildningen mellan kommunen och Kunskapsförbundet Väst. En enig kommunstyrelse godkände senare det upprättade förslaget. Det är glädjande att notera hur eniga partierna är till vikten och betydelsen av vuxenutbildning. Och att samtliga ledamöter i KS, som också sitter i KFV:s direktion (Madelaine Karlsson, S, Henrik Josten, M, och jag själv, V), hela tiden gemensamt uttrycker förbundets viktiga roll och arbete.
Det blev en längre information om IT-verksamheten. Det var en mycket bra information, vilket de flesta informationer faktiskt brukar vara. Det är bara synd att inte fler får möjligheten att lyssna. Digitaliseringens betydelse för effektivitet och automation samt för kommunikation med kommuninvånare men också internt belystes särskilt. Och självklart pratades det en hel del om säkerhet. Vi politiker fick veta att det förekommer åtminstone 1-3 attacker mot Vänersborgs kommun varje vecka. Vad jag förstår så kommer det, bland annat av den anledningen, att införas en tvåfaktorsautentisering när man loggar in utanför intranätet.
James Bucci (V) frågade om orsaken till det långvariga krånglet med diariet. Något hade tydligen gått snett efter en uppdatering, men det ska fungera nu. Och IT-enheten ska bli bättre på att informera om sådant här i fortsättningen meddelade IT-chefen Jörgen Haglund.
Haglund avslutade föredragningen med att vara lite vitsig:
“Passa på att fråga medan nätet fungerar.”
Det blev också information om tillitsbaserad styrning. Även denna var intressant, men jag kan kanske tycka att det borde ha betonats att denna form av styrning inte är direkt ny. Den tillitsbaserade styrningen har praktiserats, och fungerat, länge – innan NPM-styrningen slog igenom i västvärlden med Thatcher och Reagan på 1980-talet.
Kommundirektör Lena Tegenfeldt meddelade att det skulle bli ett utbildningspass för, som jag uppfattade det, kommunstyrelsen i januari. Någon från Tillitsdelegationen skulle hålla i den. Det ser jag redan fram emot. Tegenfeldt erbjöd sig också att komma ut till partierna och berätta mer.
Sedan skulle kommunstyrelsen fatta ett antal beslut.
Beslutsfattandet gick helt smärtfritt kan man säga – ända till ärende 14 “Hemställan om extra verksamhetsanslag 2021 för Fyrstads Flygplats AB”. Då meddelade Anders Wiklund (MP), James Bucci (V) och undertecknad (V) att vi inte deltog i beslutet. Ingen större dramatik med andra ord. Orsaken är att vi, alla tre tror jag, är mycket tveksamma till flygplatsens existensberättigande överhuvudtaget.
Det blev mer dramatik, kvällens enda, på punkten “Förstudie – Gemensam överförmyndarverksamhet Vänersborg – Trollhättan”. Det var inte bara att Sverigedemokraterna yrkade avslag på det liggande förslaget. SD ville nämligen ha en kommungemensam organisation för överförmyndarverksamheten i Trollhättan-Vänersborg – och därmed att utredningen om en sammanslagning skulle fortsätta. SD ansåg också att Överförmyndarnämndens ordförande Madelaine Karlsson (S) skulle betraktas som jävig. Hennes ordförandeuppdrag var ju arvoderat.
Det gav ledamöterna och framför allt ordförande Augustsson och kanslichefen, tillika jurist, något att tänka på… Det var dock inga andra än SD:arna som ansåg att Karlsson var jävig. Själv framförde jag mina juridiska spekulationer, man har ju under många år varit nämndledamot under ordförande Mats Andersson (C) i barn- och utbildningsnämnden… Då fick man lära sig en del om juridik…
Jag menade att kommunstyrelsen var tvungen att fatta beslut i frågan om jäv, genom ett omröstningsförfarande, om någon ledamot begärde det. Och det blev i så fall ett politiskt beslut. KS kunde ju inte fatta något juridiskt beslut. Om SD-ledamöterna sedan inte var nöjda med beslutet, så fick de överklaga det. Och då gör Förvaltningsrätten en juridisk prövning. Domstolen har rätt att tolka lagar – och döma. Sedan ansåg inte heller jag att det var jäv, långt därifrån. KS skulle ju bara besluta om en fortsatt utredning.
Det blev faktiskt så. Dock först efter att Mats Andersson påpekade för ordförande att han var tvungen att ta en omröstning i jävsfrågan. De båda yrkandena från SD röstades sedan, så att säga, ner av KS. I sakfrågan deltog dock inte James Bucci (V) i beslutet.
Det var alltså ett sammanträde fullt av information, som vanligt, och få oenigheter, som ovanligt. Och eftersom det var årets sista sammanträde med kommunstyrelsen önskade ordförande Benny Augustsson (S) alla ledamöter God Jul och ett Gott Nytt År…. Det kändes lite tidigt…
KS (27/10): Inga större överraskningar (1/2)
Det var inte bara fina utmärkelser som delades ut på gårdagens sammanträde med kommunstyrelsen. (Se “Vänersborg – bäst i landet”.) Det pågick vanliga mötesförhandlingar också. Men förutom utmärkelsen var det inga större överraskningar. Mötet var också betydligt lugnare och beskedligare än det förra. Ingen brusade upp, inga hårda ord utdelades osv. Självklart innehöll sammanträdet även en stor, stor portion information.
I mars 2021 beviljade Tillväxtverket 2,25 milj kr i stöd för att skapa ett långsiktigt arbete inom Hållbar Platsutveckling i Vänersborg. (Kommunen har satsat 750.000 kr.) Det handlar om att driva platsutveckling för stadskärnan i Vänersborg.
Näringslivsavdelningen gav igår en statusuppdatering av platsutvecklingsprojektet. Det var en lång men mycket intressant information. Och det är en viktig och, skulle jag vilja påstå, också en strategisk fråga. För som jag ser det är stadskärnan faktiskt ett slags fönster in i kommunen. Eller kanske snarare en slags dörr… Det kan inte se ut som det gör nu, det är för tråkigt med alla
tomma lokaler och tomma – gator. Det behöver verkligen göras något åt Vänersborgs centrum. Vi får se hur projektet utvecklas, det fanns en uppsjö av kreativa idéer.
Vill man veta mer om platsutvecklingsprojektet kan man läsa på kommunens hemsida. (Se “Information om projektet”.)
Det var också en längre information om kommunens klimatlöften inför 2022. Som samtidigt var en inledning och presentation till en av mötets beslutspunkter.
Vänersborgs kommun ska fatta beslut om att avge ett antal klimatlöften. Det gör kommunen tillsammans med övriga kommuner i länet. Det är ett initiativ från Länsstyrelsen och Västra Götalandsregionen.
Syftet med klimatlöften är att förstärka och kraftsamla klimatarbetet i kommunen. Kommunerna har nämligen en strategiskt viktig roll för att klimatmålen ska nås och även i att vara föregångare för företag och invånare.
Klimatlöftena består av 20 konkreta åtgärder där kommunen har rådighet (bestämmer över) och som är beprövade och samtidigt kan ge stor en utsläppsminskning. Man kan läsa mer om klimatlöftena på kommunens hemsida. (Se “Vi antar fler klimatlöften”.)
Det blev en lång diskussion. Det var framför allt moderaterna som drog igång den. Henrik Harlitz (M) undrade hur klimatlöftena ställde sig till kommunens mål och förväntade resultat. Och vilket som vägde tyngst? Harlitz såg nämligen motsägelser i klimatlöftena och målen. Han tog också upp konkret kritik av de enskilda löftena t ex om elbilar. De krävde fler P-platser eftersom det tog tid att ladda etc. Även byggnation i trä nämndes i en kritisk ton.
Harlitz partikollega Dan Åberg fortsatte:
“Laddbilar kräver ett helt annat tänk. Parkeringsnormen blir för snål med laddbilar.”
Den borgerliga oppositionen var kritisk, vilket den ofta är när det gäller styrdokument och sättet att styra Vänersborg. Ibland kan det enligt min mening bli lite väl “formalistiskt” och leda till att de inte ser skogen för alla träd. Kanske var det ett sådant tillfälle denna gång.
Ett klimatlöfte var:
“Vi beräknar klimatpåverkan från maten i offentlig verksamhet och har mål.”
Jag var tvungen att ge uttryck för min oro att detta skulle kunna innebära att kommunen tänkte gå över till enbart vegetariska skolmåltider. Min uppfattning är att människor under evolutionen skapades till att äta fisk och kött…
Det kom ett inte helt oväntat stöd från Bo Carlsson (C). Han menade att skog och jordbruk bidrar till kolinlagring, vilket är helt sant, och avslutade:
“Odla vall och ät kött!”
Kommundirektör Lena Tegenfeldt försökte gjuta olja på vågorna och sa ungefär, med viss risk för att jag kan ha missuppfattat något:
“Klimatlöftenas syfte är att vi ska tänka globalt, men agera lokalt. Vi ska arbeta med det som kommunerna har rådighet över. Kommunen har bland annat inriktningsmålet ‘ekologiskt hållbar kommun med minskad klimatpåverkan’. Klimatlöftena ska läggas in som aktiviteter.”
Dan Åberg (M) meddelade slutligen den borgerliga oppositionens ställningstagande:
“Möjligen återkommer vi i kommunfullmäktige med något förslag till förändring. Idag deltar jag inte i beslutet.”
Denna gång kom inga påståenden om att moderaterna fegade ur…
Hela oppositionen ställde sig bakom, dvs de deltog inte i beslutet. Utom Vänsterpartiet. James Bucci och jag yrkade bifall till Benny Augustssons förslag. Det är viktigt att miljöarbetet fortsätter, eventuella oklarheter, tveksamheter etc i klimatlöftena får rättas till på vägen. (Du kan läsa mer om klimatlöftena på Vänsterpartiet hemsida, “Vår kommuns klimatlöften”.)
Fortsättning följer med ytterligare några ärenden, se ”KS (27/10): Inga större överraskningar (2/2)”.
Grönområden i tätorten
Jag fick ett mail av Sebastian i helgen. Han var något frustrerad. Det handlade om grönområden i tätorten Vänersborg.
Mailet var lärorikt, det innehöll mycket fakta. Det var kritiskt mot kommunens sätt att hantera grönområdena, särskilt i förhållande till t ex Översiktsplanen. Det illustrerade tydligt kommunens förkärlek för fina och välformulerade dokument – och motsatsen när det kommer till praktisk politik. Jag har själv skildrat detta i ett antal bloggar tidigare. (Se t ex “Miljö i teori och praktik”, “Skillnad på teori och praktik…? (1/2)” och “Skillnad på teori och praktik…? (2/2)”.)
Här återger jag mailet från Sebastian. Det innehåller dessutom ett längre citat från kommunens “Översiktsplan 2017” – “Utvecklingsprincip 4: Bevara och utveckla grönområden och rekreationsmöjligheter”. Översiktsplanen antogs av kommunfullmäktige den 13 december 2017 och kan laddas ner här.
====Mail från Sebastian
“Läste lite i översiktsplanen på kommunens hemsida. Det står bland annat följande på de sidor som avhandlar grönområden och rekreationsområden inom bostadsområden:
“Grönområden i tätorten
Växtlighet och gröna miljöer har många viktiga funktioner även inom tätorterna, vilket de senare åren bland annat kommit till uttryck i det växande intresset för urbana ekosystemtjänster. Förutom att växtlighet har stor betydelse för rekreation av olika slag, handlar det även om ”tjänster” som omhändertagande av dagvatten, vind- och värmereglering, luftrening och biologisk mångfald. Närvaro av grönska och möjligheten att vistas i gröna miljöer är också positivt för hälsa och välbefinnande och bidrar till bilden av en trivsam och vacker stadsmiljö. Stadens gröna ytor fyller även en kulturell funktion som bärare av en viktig del av stadens och bygdens historia och identitet.
Ofta talas om att grönområden ska vara mångfunktionella, vilket innebär att de ska kunna ge utrymme för såväl olika aktiviteter som ekosystemtjänster. Ett exempel på detta är skyddsskogar, befintliga trädridåer utmed vägar och industriområden som bidrar med luftrening, minskat störningsintryck och samtidigt kan vara områden för rekreation.
Det är idag gott om grönytor i de flesta tätortsområden i Vänersborgs kommun. Kommunens sjönära och grönnära läge är något som återkommande framhållits i dialogträffar som viktiga värden för invånarna. Det finns dock stora möjligheter att förbättra rekreationsmöjligheterna på många av dessa ytor och förbättra strukturen som binder ihop dem. Gröna korridorer och stråk är viktiga för att lätt kunna nå ut i naturen för motion, lek, avkoppling och naturupplevelser. Gröna korridorer bidrar även till biologisk mångfald genom att underlätta spridning av djur och växter.
Kommunen ska även fortsättningsvis ha mycket god tillgång till grönska och rekreationsmöjligheter. I den fysiska planeringen ska kommunen ta ansvar för att behoven möts. Detta innebär inte att det alltid är kommunen som ska ansvara för anläggning och skötsel. Bland annat är det ofta mer naturligt att fastighetsägare ansvarar för att boende har nära till lekytor och uteplatser.
I “Grönplan Vänersborg 2028” sammanställs många viktiga riktlinjer och principer för bevarande och utveckling av grönområden i och intill kommunens tätortsområden Öxnered-Vänersborg-Vargön, Frändefors och Brålanda. Där analyseras även skolors och förskolors tillgång till grönområden.
En fråga som är aktuell är hur fler av stadens invånare ska kunna ges möjlighet att odla. I många kommuner är stadsodling ett väletablerat begrepp och olika system har utvecklats för att skapa utrymme för småskalig odling i städerna. Detta kan bland annat tillföra kvaliteter I form av nya mötesplatser, social integration, meningsfull sysselsättning, intresse för hälsosam mat och biologisk mångfald.”
Trots flera sidor i översiktsplanen om hur viktigt det är med grönområden i nära anslutning till bostadsområden bortser man från detta när man bygger, minsta skogsdunge ser kommunen en god möjlighet att göra om till villatomter. Är översiktsplanen något man tagit fram för att sedan helt strunta i? Eller har man skrivit alla dessa fina ord om grönområden för att kunna rättfärdiga att man gör helt tvärt om?
Jag vågar ärligt talat inte köpa ett hus med tomtgräns mot ett grönområde inom kommunen på grund av rädslan att kommunen bestämmer sig för att ändra i detaljplanen. Det gör mig oerhört ledsen och uppgiven att man ska behöva oroa sig för något sådant. För om man läser översiktsplanen så borde det inte vara något man borde vara rädd för. Grönområden ska ju behållas och utvecklas! Men det borde vara naivt att tro att kommunen skulle stå fast vid sina ord. Vilka grönområden har man utvecklat? Inga vad jag vet, på varken Onsjö, Mariedal eller Blåsut. Snarare tvärtom.
Som kommuninvånare känns det som att man slåss med pinnar mot en övermäktig drake. Trots överklaganden väljer kommunen ändå att göra precis som de själva tycker.
- Vad kan man göra som invånare i Vänersborg?
- Vad har man för makt som invånare i Vänersborg?
Du behöver inte svara, jag behöver bara ventilera mina tankar mot den kommun jag älskar att bo i, på grund av dess närhet till rik natur och grönområden.”
====Slut på mail från Sebastian
Jag skulle kunna komplettera Sebastians två frågor med en egen:
- Vad kan man göra som politiker i ett mindre oppositionsparti?
Deponin i Näverdraget överklagas (3)
Näverdraget ligger ungefär mittemellan Blåsut och Sivikans skola – på gränsen mellan Vänersborgs och Frändefors gamla kommuner. Det var en diskussion på Facebook (var annars?) tidigare i år på vilken sida av gränsen Näverdraget låg. Jag tror att alla så småningom enades om att Näverdraget ligger i Frändefors. En sak är i varje fall klar – elever som bodde i området gick på Dalboskolan…
Det finns två bergtäkter i Näverdraget. NCC vill omvandla en av dem till en deponi för inert avfall. Den 29 juni 2021 beslutade Miljödelegationen på Länsstyrelsen att så också skulle bli fallet, NCC fick sitt tillstånd. Det har jag skrivit om i flera bloggar. (Se länkar i slutet av denna blogg.) Länsstyrelsens beslut har sedan överklagats till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Det har jag också skrivit om. (Se återigen länkar nedan.)
Det har inkommit ytterligare en överklagan till Mark- och miljödomstolen. Den kommer från några markägare i området. Den är liksom de andra överklagandena mycket välskriven. Jag återger den i sin helhet. (Det går att ladda ner den här.)
==
Begäran om överprövning på Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken – Näverdraget deponi för inert avfall diarienummer 551-19527-2020
- Tillståndet rubriceras med deponi för ”inert avfall”. I klassningskoderna kan man dock läsa både borrslam, betongslam och muddermassor. Enligt förordning (2001:512) om deponering av avfall kan man läsa följande:
3 a § Med inert avfall avses i denna förordning avfall som 1. inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar, löses upp, brinner eller reagerar fysikaliskt eller kemiskt på något annat sätt, 2. inte bryts ned biologiskt eller inverkar på andra material som det kommer i kontakt med på ett sätt som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa, och 3. har en total lakbarhet, ett totalt föroreningsinnehåll och en ekotoxicitet hos lakvattnet som är obetydlig och inte äventyrar kvaliteten på yt- eller grundvatten. Förordning (2012:371).
Eftersom inte mängderna av de olika avfallstyperna har olika mängdbegränsningar finns risk att stora mänger av slam eller muddermassor tas emot vilket i så fall inte kan ses som inert med tanke på de kan äventyra yt- och grundvattenkvalitén. Dessa mängder behöver begränsas alternativt behöver tillståndsprövningen hantera deponin som om det inte vore inert avfall. Alternativt att detta resonemang hanteras i tillsynsmyndighetens beslutande av kontrollprogram och därmed ställer krav på extern provtagningen och åtgärder som om det vore en deponi för icke inert avfall. - Vattnet från lakvattendammen från den planerade deponin rinner ut i Katthomsbäcken, som används som dricksvatten till betesdjur. Vattnet från bäcken översvämmar även betesmark och åkermark. För att kunna upprätthålla ett öppet landskap på dessa marker och fortsätta producera livsmedel är det av största vikt att vattnet här inte påverkas av deponin. Av denna anledning behöver det finnas referensprover (sett över ett år för att få med alla årsvariationer) såväl som kontinuerliga prover i egenkontrollprogrammet som ser till att en god vattenkvalitet upprätthålls. Vid ett, av deponin påverkat vatten, måste åtgärder vidtas.
- Det finns en stor potential att återanvända inert avfall (bygg och rivningsmassor) enligt avfall Sverige för att stimulera återvinningen och inte nyttja mer naturresurser än nödvändigt. När ett företag som NCC, som har stora intäkter på att leverera material ur bergtäkter, kan man anta att intresset för att återvinna material är väldigt liten eftersom det då påverkar intäkterna om det inte får sälja nytt material. Därför behöver det i tillståndsansökan villkora att viss del av de mottagna massorna ska återgå i återvinning. Dels för att minska mängderna som deponeras såväl som mängderna som bryts från bergtäkterna men även för att det då ställer högre krav på bolaget att jobba med återvinning och hållbarhetsarbete.
==
Tidigare bloggar om deponin i Näverdraget:
- “NCC:s deponi i Näverdraget (1): Planen” – 29 juni 2021
- “NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!” – 30 juni 2021
- “NCC:s deponi i Näverdraget (2): Avfallet” – 1 juli 2021
- “NCC:s deponi i Näverdraget (3): Vattnet” – 3 juli 2021
- “NCC:s deponi i Näverdraget (4): NCC svarar” – 4 juli 2021
- “NCC:s deponi i Näverdraget (5): Framtiden” – 6 juli 2021
- ”Deponin i Näverdraget överklagas” – 30 juli 2021
- ”Deponin i Näverdraget överklagas (2)” – 5 augusti 2021
- ”Deponin i Näverdraget överklagas (3)” – 19 augusti 2021
Senaste kommentarer