Arkiv
Grattis Magnus Larsson!
Så fick han då sitt välförtjänta pris – Magnus Larsson i Sikhall.
På gårdagens mycket välbesökta och uppskattade födelsedagskalas för Vänersborgs stad fick Magnus Larsson från Sikhall mottaga kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för sitt fantastiska arbete med att renovera Sikhalls magasin. Priset delades ut av byggnadsnämndens ordförande Benny Jonasson (S) tillsammans med nämndens vice ordförande Piotr Gabrys (M) och stadsarkitekt Martin Staude.
Byggnadsnämnden motiverade valet med följande ord:
”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett fint och välbehövt byggnadsvårdsprojekt.
Spannmålsmagasinet är ett byggnadsminne som har räddats från förfall genom nödvändiga reparationer med traditionella material och metoder.
I byggnaden som nu används som samlingslokal visas historiska föremål med anknytning till Sikhalls historia inom lantbruk och sjöfart.
Byggnadsnämnden är tacksam för fastighetsägarens engagemang för både platsen och huset.”
Magnus Larsson har gjort en makalös och mycket imponerande insats. Sikhalls magasin, som byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre, har blivit “återfött”. Det är nu som nytt med bland annat nytt tak och nya fönster. Sikhalls magasin kommer att kunna stå kvar i många decennier framöver. (I blogginlägget “Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)” har jag redogjort mer i detalj för arbetet som Larsson har utfört i och på magasinet.)
En stolt Magnus Larsson tog emot priset i Bojorten inför en månghövdad och entusiastisk publik. Han tackade för priset och sa:
“Det är lite ironi att på den här platsen i den gamla sessionssalen för 21 år sedan togs beslut att förköpa mitt hus, hem, all min jord och skog och sommarstugan. Då ansågs jag vara ett hot mot magasinet. Nu står jag här och tar emot pris för renoveringen av magasinet som jag räddat från ett totalt förfall.”
Kommunen fattade beslut 2005 att förköpa Magnus Larssons då nyligen förvärvade fastigheter i Sikhall, däribland marken där Sikhalls magasin var beläget. Kommunchefen skrev som motivering till det som egentligen var en expropriation:
“Kommunen anser att Sikhallsområdet skall utvecklas. … Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas. Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”
Kommunen “är bäst lämpad”… (Det går att läsa vad som hände under åren 2025-2027 i min bloggserie “Historien om Magnus Larsson”, 25 avsnitt.)
Nu har vi facit i hand. Kommunen lyfte under nästan 20 år knappast ett finger för att utveckla Sikhallsområdet eller magasinet. Det mesta förföll. Socialdemokraternas och Centerpartiets enda syfte med förköpet/expropriationen visade sig vara att stoppa Magnus Larsson, precis som många misstänkte från början. Det lyckades de styrande med.
Det illustreras kanske allra bäst av två exempel. För det första när samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) den 15 december 2023 överklagade ett beslut i sin egen nämnd till Förvaltningsrätten. (Se ”SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.) De accepterade inte oppositionspartiernas majoritetsbeslut
när det gällde de fastighetsrättsliga lösningarna mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se nedan.)
För det andra när Magnus Larsson skulle påbörja renoveringen av det magasin som han igår fick pris för. När Larsson begärde strandskyddsdispens för att anlägga en serviceväg vid magasinet för att kunna sätta upp byggnadsställningar, som var nödvändigt för att byta tak, sa miljö- och byggnadsförvaltningen nej. Hade inte politikerna i nämnden och förvaltningschef Sandin ingripit så hade inte magasinet blivit renoverat… (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Det kan jämföras med Länsstyrelsens positiva inställning till Magnus Larsson när Länsstyrelsen den 16 maj 2023 skrev:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
För att möjliggöra en fortsatt utveckling i Sikhall drev oppositionspartierna i kommunfullmäktige och samhällsbyggnadsnämnden igenom att en fastighetsreglering skulle göras. De fastighetsrättsliga lösningarna blev klara den 21 augusti 2025 när Lantmäterimyndigheten fastställde avtalet mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.)
De fastighetsrättsliga lösningarna innebar att Magnus Larsson fick köpa tillbaka stora delar av de fastigheter som han förvärvade 2005, dock inte allt. Nu ligger vägen öppen för en utveckling av området runt Sikhallsviken.
I teorin…
Det tycks som om motståndet från miljö- och byggnadsförvaltningen fortsätter… Signalerna tyder på en fortsatt obstruktion av Magnus Larssons planer. Larsson behöver nämligen en hel del tillstånd. Det gäller t ex bygglov och strandskyddsdispenser för att anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för bland annat kök, personalutrymmen och inte minst toaletter, tillstånd för vattenverksamhet för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan.
Diplom och plakett på plats!
Det finns några socialdemokrater som har gratulerat Magnus Larsson till Byggnadsvårds- och arkitekturpriset. Kan man hoppas att de styrande partierna med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen har ändrat uppfattning om Magnus Larsson och hans arbete för att utveckla Sikhall? Och istället för att stjälpa börjar hjälpa Magnus Larsson i hans arbete. Ska jag vara ärlig så tror jag inte det, men hoppas kan man väl? Det är säkerligen även förhoppningen hos majoriteten av de åskådare som var på plats när Magnus Larsson mottog sitt välförtjänta pris.
Födelsedagskalaset var för övrigt mycket lyckat. Det var antagligen publikrekord, vilket tyvärr fick följden att tårtorna inte räckte till alla gratulanter. Alla invånare hade chans att prata med både politiker 
och tjänstepersoner i de olika förvaltningarna samt anställda och frivilligarbetare i olika bolag, föreningar och organisationer. Jag blev lite extra imponerad över Demokrati- och Jämställdhetsberedningens bord. Där fick besökarna bland annat para ihop politiker med parti. Det var åtminstone en person som hade ett rätt…
Det var en mycket lyckad födelsedag. Kanske skulle Vänersborgs kommun ha ytterligare ett kalas under året – för Vänersborgs kommun…
KF (17/12): Flera viktiga beslut
Det politiska året 2026 har börjat. Flera nämnder har redan kommit igång och haft sina första sammanträden. (Se t ex “Vårterminen börjar för BUN”.) Nästa vecka på onsdag ska kommunstyrelsen ha sitt första sammanträde för året.
Vi får se hur stämningen kommer att vara på sammanträdena. Det politiska året 2025 slutade ju med två händelserika och uppmärksammade sammanträden. Det var kommunfullmäktiges sammanträde den 17 december och socialnämndens dagen efter.
En gemensam nämnare för de båda sammanträdena var Dan Nyberg (S). Nyberg spelade huvudrollen och det gjorde han genom att töja på, eller gå över, den politiska anständighetens gränser. På socialnämndens möte sa han till ledamoten Göran Svensson (MBP):
”Skit ner dig”
Det kunde allmänheten läsa i TTELA, se “Dan Nyberg (S) till politikerkollegan: ”Skit ner dig””.
På fullmäktiges sammanträde dagen innan sa Dan Nyberg (S) från talarstolen:
“Ett par dagar senare så går Stefan Kärvling, han lämnar sin villa i centrala Vänersborg, åker upp till Brålanda och så går han på skördefesten med block och penna och samlar in namn – “Rädda Sörbygården” – ett par dagar senare.”
Det här var rent “hitte-på”, en lögn alltså. Och det framförde jag i en replik till Nyberg. Nyberg gömde sig emellertid bakom 4-5 brålandabor, anonyma förstås, som hade påstått detta. Och brålandabor var ett ärligt folk som inte hittar på, sa Nyberg. 
Det innebar ju faktiskt att Nyberg ansåg att jag ljög från talarstolen när jag berättade att det inte var sant att jag gick runt med namnlistor. Jag blev upprörd. Även detta skrev TTELA om, och på webbsidan kan man se en filmsnutt från ordväxlingen. (Se TTELA “Ilskna ordbråket i Vänersborgs kommunfullmäktige”.)
Det faller på sin egen orimlighet att jag skulle ha gått runt med en namninsamling. Varför skulle jag ha gjort det när Brålandas Pensionärsförening redan hade en namninsamling för att “Rädda Sörbygården”? Det berättade för övrigt Bo Carlsson (C) i fullmäktige. Han är nämligen medlem i pensionärsföreningen och var på plats i Brålanda…
Det framgick med all tydlighet att flera i oppositionen ansåg att Dan Nyberg (S) hade gått över gränsen. Robin Skenhede (M), 2:e vice ordförande i socialnämnden, sa t ex:
“Det är väl helt uppenbart för alla nu hur det är att sitta i socialnämnden och vad som händer när man inte är överens med ordförande i nämnden. Då sker det här.”
Och det sa Skenhede alltså dagen före Dan Nybergs (S) utbrott i socialnämnden mot Göran Svensson (MBP).
Jag har skrivit fyra blogginlägg om fullmäktiges decembersammanträde – “Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”, “Två lagstridigheter: 1 Återremiss”, “Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter”och “Kommunen höjer kostavgifterna!”. Det avhandlades fler ärenden.
Kommunfullmäktige fastställde barn- och utbildningsnämndens beslut att erbjuda alla vårdnadshavare en avgiftsfri allmän förskola på 25 timmar i veckan för barn i åldern 3-5 år – under grundskolans läsårstider. Det betyder att Vänersborgs kommun går längre än Skollagens minimum om 525 avgiftsfria timmar under året (motsvarande 15 timmar per vecka under grundskolans läsårstider).
Det blev en del diskussion om revideringen av “riktlinjer för markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”. Jag har tidigare skrivit att ärendet slutade med en återremiss i frågan och jag publicerade även motiveringen till återremissen. (Se “Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”.) När jag nu återigen har lyssnat på fullmäktigedebatten kan jag inte låta bli att nämna den ständigt återkommande kommentaren man får när man har synpunkter och kritik på det beslutsunderlag som förvaltningarna arbetar fram. 
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa i debatten:
“jag liksom känner i det här att man saknar totalt tillit till vår personal”
Saknar man verkligen “totalt tillit till vår personal” om man inte håller med om allt som står i underlagen? Jag tycker inte det. Och om man inte får ifrågasätta så betyder det väl att man ska sitta på sin plats – och vara tyst. Är det ett sådant fullmäktige som de styrande partierna vill ha?
Kommunfullmäktige antog den nya Vattentjänstplanen. Det har blivit tre blogginlägg om vattentjänstplanen. (Se “Beslut om Vattentjänstplan”.) “Äntligen!” har Vänersborgs kommun fått en bra plan skulle man kunna utropa. Den gamla Blåplanen kan nu gömmas i arkivet i någon källarskrubb.
Kommunfullmäktige fattade beslut om att en ny nämndstruktur ska gälla från och med den 1 januari 2027. Det är på flera sätt ett ganska drastiskt och uppseendeväckande beslut.
Den stora förändringen är att samhällsbyggnadsnämnden ska försvinna. Nämndens strategiska frågor kommer att övertas av kommunstyrelsen. En nyinrättad teknik- och servicenämnd ska sköta så att säga de praktiska frågorna som gör att kommunen fungerar i vardagen. Det handlar om vägar, vatten, avlopp, sophämtning, fastigheter, parker och intern service.
Partierna var i stort sett överens, men M, L och SD tyckte att miljö- och hälsoskyddsnämnden skulle slås ihop med byggnadsnämnden. Det tyckte inte de andra partierna. Det fanns även synpunkter, särskilt från Moderaterna, på vad “strategiska frågor” var. Och det kan jag i och för sig hålla med om, men jag tror att det kommer att lösas i samband med att reglementen ska arbetas fram i enlighet med den nya strukturen.
Som bloggare kan det emellertid vara ett mindre bra beslut. Samhällsbyggnadsnämndens och -förvaltningens beslut brukar nämligen vara tacksamma ämnen för blogginlägg. Jag anar och misstänker att det antagligen blir betydligt färre inlägg när kommunstyrelsen och kommunstyrelseförvaltningen får ta hand om de strategiska frågorna…
Kommunfullmäktige beslutade att ersätta medborgarförslag med e-förslag och att uppdra till kommunstyrelsen att:
“ta fram styrande dokument, rutiner och tekniska förutsättningar för hantering av e-förslag utifrån det underlag som inhämtats under ärendets beredning.”
Vänsterpartiet ansåg att medborgarförslag har fungerat bra de senaste åren. V tror att e-förslag kan minska invånarnas möjlighet till inflytande, delaktighet och engagemang genom kriterier och gallring. Vänsterpartiet yrkade därför på att nuvarande system med medborgarförslag skulle behållas. (Se “KS: Viktiga beslut inför valet 2026”.)
Kommunfullmäktige biföll en motion från Sverigedemokraterna och uppdrog till kommunstyrelsen att:
“med extern medverkan översiktligt utreda fördelar och nackdelar med att bolagisera kommunens fastighetsbestånd.”
Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget. V ansåg att det finns demokratiska nackdelar med att föra över fastigheter till ett aktiebolag. Det kan också bli ökade kostnader och risk för högre hyror på marknadsmässiga villkor.
Det var flera avsägelser och fyllnadsval. Christin Slättmyr (S) avsade sig uppdraget i demokrati-och jämställdhetsberedningen. Slättmyr ersätts av Anneli Guilotte (S). Robin Danielsson (M) entledigades från sin roll som ersättare i kommunstyrelsen och ersattes av Niklas Claesson (M).
Kommunfullmäktige avslutades inte förrän 7 minuter in på den nya dagen…
Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter
På kommunfullmäktiges sammanträde den 17 december slutade ärende 25, “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”, med en återremiss. Det var de fem oppositionspartierna, M+SD+V+MBP+L, som utnyttjade sin rätt att använda minoritetsskyddet för att sända tillbaka ärendet för ytterligare beredning. De styrande partierna, S+C+KD+MP, har ju som bekant majoritet i kommunfullmäktige och de ville avgöra ärendet direkt under sammanträdet. Jag har skrivit om ärendet i två inlägg, dels i “Två lagstridigheter: 1 Återremiss” och om Harlitz och Kärvlings överklagande av beslutet i “Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg”.
Det finns ytterligare en intressant aspekt i detta ärende. De styrande partiernas beslutsförslag hade, om det hade fått fullmäktiges bifall, möjligtvis varit lagstridigt. Ja, egentligen så är jag så här i efterhand tämligen säker.
Beslutsförslaget, som lämnades av kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) för alla de styrande partiernas räkning, hade följande formulering:
“Socialnämnden har inte visat förmåga att hantera det stora underskott man har för 2025. Socialnämnden har också med rösterna 7 mot 6 avvisat åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslagit i syfte att nå balans mot budget.
Kommunfullmäktige beslutar därför att tilldela Socialnämnden 8,7 Mkr i ett tillfälligt tilläggsanslag mot de begärda 24,5 Mkr. Kommunfullmäktige beslutar vidare att samtliga 13 åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslog socialnämnden den 30 oktober 2025 snarast ska verkställas.”
De styrande partierna föreslog alltså att socialnämnden bara skulle få 8,7 milj kr extra trots att kommunstyrelsen (oppositionspartierna har majoritet i KS) och en enig socialnämnd ansåg att det behövdes 24,5 milj kr. Dan Nyberg (S) och de andra av de styrandes ledamöter i socialnämnden var alltså beredda att gå emot sitt eget beslut i nämnden – och tilldela nämnden betydligt mindre pengar än den behövde. Mycket märkligt.
Jag fick en vag känsla under sammanträdet av att något inte stämde med Benny Augustssons förslag. Under ajourneringen, som blev i samband med behandlingen av ärendet, undrade min partikollega Lutz Rininsland (V) om förslaget verkligen var lagligt…
Men kommunfullmäktige antog alltså inte Benny Augustssons och de styrande partiernas förslag. Det blev, som sagt, istället en återremiss. Och återremissen både yrkades och röstades igenom därför att oppositionspartierna var helt på det 
klara med att Augustssons beslutsförslag var orimligt och felaktigt utifrån socialnämndens begäran och situation.
Lutz Rininslands tvivel under sammanträdet återkom i mina tankar dagarna efter sammanträdet. Det fanns bara en sak att göra. Så trots att Benny Augustsson (S) under sammanträdet utgöt sig å det bestämdaste över användandet av AI, ställde jag en fråga till AI-verktyget Gemini.
“Om kommunfullmäktige inte är nöjt med hur en nämnd, t ex socialnämnden, fungerar – kan fullmäktige utan beredning lägga ett förslag där man fråntar nämnden beslutanderätten?”
Det blev ett mycket rakt och bestämt svar:
“En nämnds uppgifter och befogenheter följer av kommunallagen (KL) och av nämndens reglemente, som fullmäktige beslutar om. Så länge reglementet gäller har nämnden rätt – och skyldighet – att fatta beslut inom sitt område. Fullmäktige kan alltså inte bara “i stunden” ta ifrån en nämnd dess beslutanderätt därför att man är missnöjd.”
Det lät intressant samtidigt som jag fick vatten på min kvarn. Men en källa räckte inte. Samma fråga ställdes därför till Chat GPT:
“Nej, inte på det sättet. En nämnds uppgifter och befogenheter följer av kommunallagen (KL) och av nämndens reglemente, som fullmäktige beslutar om. Så länge reglementet gäller har nämnden rätt – och skyldighet – att fatta beslut inom sitt område.”
Två olika källor gav ett samstämmigt svar. Det inspirerade mig naturligtvis till att söka vidare efter mer fakta.
Jag insåg tämligen snabbt att det fanns några formella fel med beslutsförslaget som skulle ha fått ordförande, med kommunjuristens bistånd, att stoppa Augustssons beslutsförslag.
Beslutsförslaget från de styrande partierna innehöll skrivningar som gick långt utöver innehållet i ärendet. Förslaget blandade in en åtgärdsplan i ett ärende som enbart handlade om ett tilläggsanslag. Men inte nog med det, de 23 ledamöterna i de styrande partierna ansåg att kommunfullmäktige skulle sätta sig över socialnämnden och besluta om vilka åtgärder som nämnden skulle vara tvungen att vidta. I Benny Augustssons (S) förslag stod det ju:
“Kommunfullmäktige beslutar vidare att samtliga 13 åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslog socialnämnden den 30 oktober 2025 snarast ska verkställas.”
Den här delen av beslutsförslaget var ett helt nytt förslag som inte ingick i ärendet “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. Det blev därigenom ett helt nytt ärende – och detta ärende var inte berett. Det hade inte behandlats i kommunstyrelsen.
Enligt kommunallagen måste ett ärende vara berett för att avgöras i fullmäktige. Kommunallagen (=KL) 5 kap. 26 §:
”Innan ett ärende avgörs av fullmäktige, ska det ha beretts antingen av en nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör eller av en fullmäktigeberedning.”
Det finns några undantag till denna regel men ovanstående ärende tillhör inte något av dem. Det skulle möjligtvis kunna vara att det var ett “brådskande ärende”, men då måste (KL 5 kap 55 §):
“samtliga närvarande ledamöter [vara] ense om beslutet”
Och det fanns inte ens på kartan – även om ordförande hade ställt frågan, vilket hon inte gjorde…
Det kan tilläggas att beredning inte bara betyder att ärendet har förekommit någonstans i kommunen, utan att det har förberetts för prövningen i fullmäktige. Att socialnämnden avvisat åtgärdsförslagen är inte detsamma som att frågan om att tvinga igenom dem via fullmäktige varit beredd.
Det finns ytterligare en enkel formell aspekt som gjorde Augustssons förslag omöjligt att besluta om. För att ledamöterna och medborgarna ska veta vad som ska beslutas i kommunfullmäktige måste alla ärenden finnas med i kallelsen. Det går alltså inte att ”smyga in” en stor punkt under sammanträdet. KL 5 kap. 15 §:
”Varje ledamot och ersättare ska kallas till sammanträde minst en vecka före sammanträdesdagen. Kallelsen ska innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet och om de ärenden som ska behandlas.”
Redan här borde alltså ordförande ha avvisat beslutsförslaget från de styrande partierna. Och jag förstår ärligt talat inte att rutinerade ledamöter i de styrande partierna inte själva insåg att det var ett lagstridigt förslag. Dan Nyberg (S) har ju t ex varit kommunfullmäktiges ordförande under två mandatperioder och bör kunna Kommunallagen utan och innan…
Det viktigaste skälet till att beslutsförslaget var lagstridigt var emellertid att kommunfullmäktige inte kan sätta sig över socialnämnden, eller någon annan nämnd, på det här sättet. Det framgår tydligt av Kommunallagen.
Vi tar det “från början”. Det står så här i Kommunallagen 3 kap 4 § om kommunens nämnder:
“Fullmäktige ska tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra kommunens eller regionens uppgifter enligt lag eller annan författning och för övrig verksamhet.”
Nämnderna ska alltså fullgöra kommunens uppgifter. I KL 6 kap 2 §:
“Fullmäktige ska … bestämma nämndernas verksamhetsområden och inbördes förhållanden.”
Och det gör självklart även fullmäktige i Vänersborgs kommun. Kommunallagen sammanfattar sedan, skulle man kunna säga, nämndernas uppgifter i 6 §:
“Nämnderna ska var och en inom sitt område se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de bestämmelser i lag eller annan författning som gäller för verksamheten.”
Vad som gäller för en enskild nämnd beslutas av kommunfullmäktige i ett reglemente. Det framgår av 44 §:
“Fullmäktige ska anta reglementen om nämndernas verksamhet och arbetsformer.”
En nämnds uppgifter och befogenheter är alltså dels lagstyrda och dels fastställda av kommunfullmäktige. Fullmäktige anger ramarna för vad nämnden ska göra och hur den ska arbeta i ett av fullmäktige beslutat reglemente. 
(Socialnämndens reglemente i Vänersborg kan laddas ner här.)
En gång till. Kommunfullmäktige ska bestämma nämndernas verksamhetsområden och det ska ske genom ett av kommunfullmäktige beslutat reglemente.
I socialnämndens reglemente framgår det tydligt att nämnden har beslutanderätt inom sitt område så länge reglementet gäller. I reglementets 1 § står det:
“Nämnden ska inom sitt respektive verksamhetsområde följa vad som anges i lag eller annan författning. Den ska följa det kommunfullmäktige – i reglemente, i samband med budget eller i annat särskilt beslut – har bestämt att nämnden ska fullgöra, samt verka för att fastställda mål uppnås och i övrigt följa givna uppdrag och angivna riktlinjer.”
Socialnämnden i Vänersborg ska följa lag och fullmäktiges beslut, men själv fullgöra de uppgifter som ålagts den. Det är viktigt. I 3 § betonar reglementet att:
“Nämnden ansvarar för att dess verksamhet är ändamålsenlig med hänsyn till av kommunfullmäktige fastställda mål och styrning samt lagar och andra författningar för verksamheten.”
I reglementets 2 § anges tämligen utförligt och uttömmande vilka beslut som fullmäktige har delegerat. Och det finns inget förbehåll om att fullmäktige när som helst kan dra tillbaka beslutanderätten. Med andra ord, det finns inget stöd i reglementet för att fullmäktige tillfälligt kan ingripa i enskilda ärenden som hör till nämndens område.
Naturligtvis har kommunfullmäktige befogenheter att t ex frånta en nämnd befogenheter. Det måste dock ske genom att fullmäktige först ändrar reglementet – och en sådan ändring kräver naturligtvis beredning. Ärendet ska sedan finnas med i kallelsen till fullmäktige… Och till sist ska det nya reglementet antas av kommunfullmäktige.
Det finns med andra ord ingen ”snabbspårsklausul”. Reglementet är tvärtom tydligt uppbyggt för en stabil ansvarsfördelning och inte för att göra tillfälliga nycker och “kupper” möjliga. Inte ens kommunstyrelsens eller kommunfullmäktiges ordförande eller de styrande partierna har rätt att sätta sig över socialnämnden för att de är missnöjda med nämndens, och oppositionspartiernas, beslut.
Sedan kan man undra över orsaken till att de styrande partierna vill sätta sig över socialnämndens beslut. Accepterar och respekterar inte Benny Augustsson (S), Mats Andersson (C), Magnus Ekström (KD), Annika Repo Wallman (MP) och de andra ledamöterna i S+C+KD+MP demokratiskt fattade beslut i en nämnd?
Till sist undrar jag återigen. Kan inte ledamöterna i de styrande partierna ta en titt i Kommunallagen innan de lägger förslag och yrkanden i kommunfullmäktige? Varför kan de inte läsa lite om vad som gäller kring t ex återremisser och fullmäktiges befogenheter?
Vi kan inte ha det så här i Vänersborgs kommun. Inte ska representanter för oppositionen behöva sitta hemma och i efterhand studera lagtexter för att se om kommunfullmäktiges sammanträden har gått rätt till och besluten fattats i enlighet med lagen.
Vart är politiken i Vänersborg på väg?
Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg
I måndags skickade jag iväg en överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen. (Se “Nästa: Högsta förvaltningsdomstolen”.) Dagen efter, i tisdags, dvs “dan före dopparedan”, blev det en till. Denna gång en överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg…
Den 19 december skrev jag i ett blogginlägg (se “Två lagstridigheter: 1 Återremiss”) att en formell felaktighet hade begåtts på kommunfullmäktiges sammanträde den 17 december. Den var enligt min mening så stor att jag kallade den för en juridisk skandal. Det var inte bara jag som kände att ett stort misstag begicks när ordförande tillät Benny Augustsson (S) att på en och samma gång yrka på att ett ärende skulle både beslutas på sammanträdet och inte beslutas på sammanträdet. Det var många i oppositionen som var både förvånade och något upprörda.
Det handlade återigen om ärende 25, “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. De styrande partierna, S+C+KD+MP, föreslog att Socialnämnden skulle tilldelas 8,7 milj kr i ett tillfälligt tilläggsanslag. Oppositionspartierna, M+SD+V+MBP+L, yrkade på återremiss.
Benny Augustsson och de styrande partierna yrkade på återremiss i andra hand, dvs om kommunfullmäktige inte sa ja till att avgöra ärendet direkt under sammanträdet så yrkade de på att ärendet inte skulle avgöras på sammanträdet, dvs återremiss. Fastän det, i det läget, redan var beslutat av oppositionen att ärendet inte skulle avgöras på sammanträdet – mot Benny Augustssons och de styrande partierna vilja, och röster.
Svårt att hänga med? Det förstår jag, det var ingen som hängde med…
I Kommunallagen står det i 5 Kap 50 § följande om återremiss (fetstilen är min):
“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. Vid flera motiveringar får ordföranden pröva vilken motivering som biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna.”
I och med att ordförande tillät det beskrivna förfarandet så fick de styrande partierna bestämma motiveringen till återremissen.
Det var emellertid inte motiveringen till återremissen som var det viktigaste i utgången av ärendet, det mest väsentliga var att få klarhet i hur det formella skulle ha hanterats, eller inte. Kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) bestämde sig direkt på plats i Bojorten för att överklaga. Vi var dock tvungna att vänta på protokollet. Det blev klart måndagen den 22 december.
Här följer Harlitz och mitt överklagande till Förvaltningsrätten.
==
Till Förvaltningsrätten i Göteborg
Beslut som överklagas: Kommunfullmäktiges beslut den 17-18 december 2025 i ärende 25 “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”, ärendenummer KS 2025/425, § 196, avseende beslut om återremiss och fastställande av dess motivering.
Yrkande: Vi yrkar att Förvaltningsrätten upphäver kommunfullmäktiges beslut att fastställa motivering för återremiss, då beslutet inte tillkommit i laga ordning enligt 13 kap. 8 § 1 st. 1 punkten kommunallagen.
Grunder: Vid sammanträdet beslutades om återremiss av ärendet enligt reglerna om minoritetsskydd i 5 kap. 50 § kommunallagen. Enligt paragrafens första stycke ska motiveringen till en återremiss bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.
I det aktuella fallet tilläts ledamöter som röstade för att avgöra ärendet i sak (det vill säga de som röstade emot en återremiss) att delta i utformandet av eller omröstningen om motiveringen.
Detta strider mot lagens syfte och ordalydelse:
- Behörighet: Endast den minoritet som anser att beslutsunderlaget är bristfälligt har rätt att formulera vad som behöver kompletteras.
- Förarbeten (Prop. 2016/17:171): Här framgår tydligt att motiveringen ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremissen. Att låta den majoritet som ville avgöra ärendet direkt diktera villkoren för återremissen innebär att minoritetsskyddet sätts ur spel.
- Proposition 2008/09:21: Beskriver syftet med ändringen i Kommunallagens 5 Kap 50 §.
Genom att låta ledamöter som inte begärt återremiss påverka motiveringen har ordföranden handlat i strid med 5 kap. 50 § kommunallagen, vilket utgör ett formellt fel. Beslutet har därmed inte tillkommit i laga ordning och ska därför upphävas.
Bilaga: Protokoll Kommunfullmäktige 17-18 dec 2025 ärendenummer KS 2025/425 § 196.
Vänersborg 2025-12-23
Henrik Harlitz, Stefan Kärvling
Två lagstridigheter: 1 Återremiss
I torsdags skrev jag om att ärendet kring nya riktlinjer om markanvisningar, exploateringsavtal etc slutade med att ärendet återremitterades. (Se “Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”.) Det kändes “befriande” att skriva om fakta och att försöka resonera klokt och logiskt. Till skillnad… Jag hade inte smält och bearbetat Dan Nybergs (S) fabulösa uppträdande under sammanträdet. (Se TTELA “Ilskna ordbråket i Vänersborgs kommunfullmäktige”.) Och jag måste nog erkänna att jag fortfarande inte riktigt har gjort det. Det behövs lite mer tid innan jag kan ta upp beteendet av Dan Nyberg (S) från Sundals Ryr.
Men kommunfullmäktiges sammanträde innehöll även andra ”skandaler”, eller åtminstone juridiska sådana.
Idag ska jag skriva om ytterligare en återremiss under sammanträdet. Men först några inledande förklaringar.
Återremiss betyder att ett ärende skickas tillbaka för ytterligare behandling, utredning eller komplettering. Syftet är att kommunfullmäktige ska få mer information och fakta så att ett korrekt och välgrundat beslut kan fattas vid ett senare tillfälle.
Det finns också något som heter minoritetsåterremiss. Ärendet ovan, om markanvisningar etc, var ett sådant, eftersom det var fler ledamöter i fullmäktige som ville avgöra ärendet direkt under sammanträdet än som ville skicka tillbaka ärendet för ytterligare utredning. Kommunallagen säger att om minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna i kommunfullmäktige kräver en återremiss så gäller det beslutet. Det är tänkt som ett minoritetsskydd och syftet är att ge minoriteten mer tid och inflytande genom att säkerställa att beslutsunderlag är tillräckliga och att ärenden bereds noggrant innan slutgiltiga beslut fattas.
Ganska sent på kvällen i onsdags var det dags för ärende 25, “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. Förslaget till beslut var:
“Kommunfullmäktige beslutar ge socialnämnden ett tillfälligt budgettillskott på 24,5 mnkr under 2025.“
Samtliga partier i opposition, M+SD+V+MBP+L, hade med röstsiffrorna 8-7 beslutat att kommunstyrelsen skulle skicka detta förslag till kommunfullmäktige. Anledningen var att en enig socialnämnd, dvs inklusive ordförande Dan Nyberg (S) och de andra ledamöterna i de styrande partierna, den 25 september hade begärt ett tilläggsanslag på 24,5 milj kr i budget 2025. Det var det första socialdemokratiska ställningstagandet.
Det ska noteras att de styrande partierna, S+C+KD+MP, inte har majoritet i kommunstyrelsen. Det har de emellertid i kommunfullmäktige, med fullmäktigeordförandes utslagsröst. Det är på grund av alla avhopp från SD.
De styrande partierna lade ett annorlunda förslag i fullmäktige än i kommunstyrelsen. Och det är faktiskt intressant. De styrande partierna beslutade nämligen på ett sätt i socialnämnden (se ovan). Sedan lade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) ett annorlunda förslag i KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott), det var det andra förslaget från S. Det blev återigen ett nytt tredje förslag från S i kommunstyrelsen. Och hör och häpna, ett nytt fjärde förslag lades fram av de styrande i kommunfullmäktige. Det tycks vara svårt att veta vad man vill i de styrande partierna… Hur kan man styra Vänersborgs kommun på ett sådant sätt?
Augustssons (S) slutliga förslag till beslut, i kommunfullmäktige, var:
“Socialnämnden har inte visat förmåga att hantera det stora underskott man har för 2025. Socialnämnden har också med rösterna 7 mot 6 avvisat åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslagit i syfte att nå balans mot budget.
Kommunfullmäktige beslutar därför att tilldela Socialnämnden 8,7 Mkr i ett tillfälligt tilläggsanslag mot de begärda 24,5 Mkr. Kommunfullmäktige beslutar vidare att samtliga 13 åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslog socialnämnden den 30 oktober 2025 snarast ska verkställas.”
De styrande med Benny Augustsson (S) i spetsen agerade mycket underligt. Ärendet handlade om att socialnämnden begärde ett tilläggsanslag på 24,5 milj och då sänker de styrande det till 8,7 milj utan att motivera varför. Men framför allt, de blandar in något helt annat i beslutet. Jag återkommer till det i nästa blogginlägg.
Robin Skenhede (M), numera 2:e vice ordförande i socialnämnden, yrkade på återremiss. Ida Hildingsson (V) yrkade strax efter bifall till återremissyrkandet. Det blev en del diskussion kring Skenhedes motivering, och han drog faktiskt till och med tillbaka det. Till slut blev det Ida Hildingssons återremissyrkande som gällde, och även hennes motivering till yrkandet som det skulle beslutas om:
“Kommunfullmäktige återremitterar ärendet till kommunstyrelsen för att komplettera med fullständig underlag kring de föreslagna punkterna i åtgärdsförslaget som hänvisades till.”
Och så var det detta med minoritetsåterremiss… Det insåg naturligtvis även Benny Augustsson (S) och de styrande. Yrkandet om återremiss skulle bli fullmäktiges beslut, det räckte ju med en tredjedel av rösterna…
Då kom Augustsson och de styrande på en “briljant” idé. De yrkade på återremiss i andra hand, dvs om kommunfullmäktige inte sa ja till deras ursprungliga beslutsförslag om 8,7 milj mm (se ovan) så yrkade de på återremiss. Och varför det, det skulle ju ändå bli återremiss? Jo, då kunde de styrande lägga ett eget förslag till motivering till återremissen.
Kommunfullmäktige beslutade om återremiss. De styrande röstade nej till återremiss och krävde att fullmäktige avgjorde ärendet direkt. Det var alltså bara M+SD+V+MBP+L som röstade för återremiss – voteringssiffrorna blev 23-22. (En SD-ledamot hade lämnat sammanträdet.)
Trots att de styrande inte röstade för återremiss hävdade de att de hade yrkat på återremiss i andra hand och därför skulle deras förslag till motivering ställas mot oppositionens motivering till återremiss. De styrandes motivering löd:
“Kommunfullmäktige återremitterar ärendet till kommunstyrelsen som snarast åläggs att inhämta socialförvaltningens motiv till de föreslagna 13 punkterna i åtgärdsförlaget som behandlades den 30 oktober 2025 i Socialnämnden. Ärendet ska hanteras skyndsamt så att det kan behandlas på kommunfullmäktiges sammanträde den 18 februari 2026.”
Det var nog mest en strid om påvens skägg. Det skiljde väl i egentligen inte så mycket i sak mellan motiveringarna, och dessutom var det ju bara två veckor kvar på året…
Men flera i oppositionen protesterade. Orsaken var att det här förfarande inte var lagligt. Förvånansvärt nog tolkade kommunjuristen Kommunallagen på samma sätt som de styrande. Det betydde att i den andra voteringen fick de styrande partiernas motivering majoritet med 23-22.
Men var ett lagligt förfarande?
I Kommunallagen står det i 5 Kap 50 § följande om återremiss (fetstilen är min):
“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. Vid flera motiveringar får ordföranden pröva vilken motivering som biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna.”
Och då är frågan, har de styrande partierna “begärt återremittering”. Det enkla svaret måste vara nej. Vid omröstningen om ärendet skulle avgöras på sittande möte eller återremitteras, så röstade de för att ärendet skulle avgöras på sammanträdet och mot en återremiss. De har med andra ord i handling visat att de inte “begärt återremittering”.
I andra hand? Kan man äta en smörgås och ändå ha den kvar? Kan man rösta nej till en återremiss och ändå ja? Kan man rösta både ja och nej samtidigt? Retoriska frågor…
Hur som helst, Förvaltningsrätten i Göteborg kommer att få svara på dessa frågor – och berätta för Vänersborgs kommunfullmäktige vad som gäller. Men min, och många andras uppfattning i oppositionen t ex Henrik Harlitz (M), har helt klart för oss att ledamöter som motsätter sig återremiss (och vill avgöra ärendet direkt) inte har någon rättslig roll i motiveringen.
I en promemoria från Regeringskansliet (“Minoritetsåterremiss i kommuner och landsting”) som föregick ändringen av just denna paragraf i Kommunallagen från 1991 stod det:
“Mot bakgrund av att nuvarande lagtext och förarbeten inte ger någon klar ledning för hur bestämmelsen ska tolkas föreslås att bestämmelsen förtydligas så att det uttryckligen framgår att motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. På detta sätt garanteras att institutets syfte inte missbrukas genom att majoriteten beslutar om motivering av yrkandet.”
Och följaktligen stod det i den proposition (Prop. 2008/09:21) som beskrev ändringen i Kommunallagens 5 Kap 50 §, se ovan (min fetstil):
”Förslaget innebär att det uttryckligen framgår att motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. På detta sätt garanteras att institutets syfte inte missbrukas genom att majoriteten beslutar om motivering av yrkandet.”
Kan det bli tydligare?
Kommunfullmäktiges beslut i onsdags kommer att överklagas till Förvaltningsrätten i Göteborg när protokollet blir klart.
Fick inte socialnämnden något tilläggsanslag? Nej, men i praktiken spelar det ingen roll. Vad skulle kunna hända när det är 2 veckor kvar på året? Istället för att täcka socialnämndens underskott före årsskiftet kommer underskottet att regleras i kommunens bokslut.
Men det är inte nog med att förfarandet av återremissen med all sannolikhet var lagstridig. Själva det yrkande som de styrande partierna lade i ärendet, och som röstades bort, är troligtvis också det. Det ska jag skriva om senare.
Anm. Se även del 2: ”Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter”.
Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar
Gårdagens sammanträde med kommunfullmäktige var bland det mest… Ja, jag vet inte vad jag ska använda för ord – sorgliga, bedrövliga, erbarmliga…? … möte jag varit på sedan “arena-tiden”.
Och det var inte ordförande Annalena Levins (C) fel, även om hon borde ha avbrutit vissa talare. Eller rättare sagt, Dan Nyberg (S). Nyberg tog ut svängarna, till och med mer än vanligt. Det gjordes även formella fel i hanteringen av ett ärende, men där följde ordförande Levin kommunjuristens råd. Och det förstår jag att hon gjorde. (Det ärendet kommer att överklagas så snart protokollet är justerat.)
Sunt Förnuft, det nybildade kommunala partiet, följde debatten på kommunens webb-TV. (Det går att titta och lyssna på hela debatten i efterhand – klicka här.) Partiet skrev så här på Facebook tidigare idag:
Det här blogginlägget kommer kanske att upplevas tråkigt med tanke på de “cliffhangers” som redan är levererade… Men gårdagens sammanträde slutade faktiskt inte förrän idag – ordförande Levin slog inte klubban i bordet förrän 7 minuter över midnatt… Och jag måste ha mer tid för att smälta det som hände innan jag skriver mer om socialdemokraternas beteende i allmänhet och Nybergs i synnerhet under gårdagskvällen.
Redan under sammanträdet hörde nämligen några personer av sig via mejl och Messenger angående mitt anförande i ärende 8 med den långa rubriken “Beslut om revidering av samhällsbyggnadsnämndens reglemente samt revidering av riktlinjer om markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”.
De hade inte läst förslaget till nya riktlinjer, vilket de antagligen inte är ensamma om… Men de tyckte att det lät intressant och ville få mitt anförande utskrivet. Så det tänkte jag bjuda på idag.
De styrande partierna (S+C+KD+MP) allierade med SD röstade för att de nya riktlinjerna skulle antas. Vänsterpartiet yrkade att förslaget skulle återremitteras för att utredas vidare. Vid voteringen stödde M, L och MBP återremissyrkandet. Och då blev det återremiss, eftersom det bara krävs 1/3 av rösterna för en minoritetsåterremiss.
Och här mitt anförande, det slutar med återremissyrkandet.
===
Ordförande, ni som lyssnar.
För några veckor sedan fick jag möjlighet att delta på den första utbildningsträffen i projektet Tillväxt och Tillsyn. Det är ett Leader-projekt där Vänersborg, tillsammans med andra kommuner, arbetar för att stärka företagsklimatet. Det riktar sig till tjänstepersonerna i de tekniska förvaltningarna.
Syftet med projektet sammanfattades väldigt tydligt av de två föreläsarna:
“Bli den myndighet du själv vill möta.”
Utbildningen inleddes med tre lagparagrafer som var eller borde vara grundfundamentet för den kommunala verksamheten:
- Regeringsformen 1 kap. 2 § – om respekt för människors frihet och värdighet.
- Förvaltningslagen 5 § – om proportionalitet, saklighet och att åtgärder aldrig får vara mer långtgående än nödvändigt.
- Regeringsformen 2 kap. 15 § – om skyddet för den privata äganderätten.
Och utbildarnas budskap till tjänstepersonerna i förvaltningarna var glasklart:
“Ni är till för invånarna – inte tvärtom.”
Mot den här bakgrunden kan man bedöma de nya riktlinjerna för markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunal mark.
Riktlinjerna har blivit tydligare strukturerade. Så är det, det håller jag med om. Men det som nu tydliggörs är framför allt kommunens maktbefogenheter:
- Kommunen kan kräva pant, bankgaranti, borgen och vite. Vite står inte i de nuvarande riktlinjerna men aktualiserades vid avtalsskrivandet med en fastighetsägare i Sikhall.
- Kommunen kan kontrollera byggherrens ekonomiska stabilitet.
- Kommunen kan ålägga exploatören att finansiera även åtgärder utanför planområdet.
- Och när frivilliga överenskommelser inte nås kan kommunen använda tvångsåtgärder, alltså expropriation, om markköpet anses vara “av stor vikt för kommunens utveckling”.
Det är lagliga verktyg. Men frågan är hur de presenteras i riktlinjerna och vilken signal kommunen sänder till sina invånare och företagare. Visst, kommunen har makt men i riktlinjerna definierar kommunen sig själv genom makt.
När kommunen skriver att den kan använda tvångsåtgärder “om köpet är av stor vikt för kommunens utveckling”, så är det en förenklad bild av lagen. Riktlinjerna ger en felaktig bild av vad lagen faktiskt tillåter.
Expropriationslagen säger att tvång bara är tillåtet när nyttan överväger skadan – och när ändamålet inte kan uppnås på annat sätt. Det krävs en tung, dokumenterad proportionalitetsbedömning.
Men i de nya riktlinjerna nämns inte:
- vilket lagrum som avses,
- vilken instans som beslutar,
- hur proportionaliteten ska bedömas, eller
- hur den enskilde ska skyddas.
När kommunen dessutom inför långtgående krav på säkerheter, garantier och ekonomisk prövning – utan tydliga kriterier – då finns en risk att vissa gynnas och andra missgynnas. Det riskerar att strida mot likställighetsprincipen.
Och det här är inte teoretiska invändningar. Föreläsarna i nämnda utbildning “Tillväxt och Tillsyn” var tydliga: Viten är ofta ett uttryck för misslyckande.
En myndighet som behöver hota och sanktionera har slutat hjälpa…
En småföretagare, en lokal entreprenör, en privatperson som vill utveckla sin fastighet – kan de ställa upp med bankgarantier, pantförskrivningar och krav på att bekosta åtgärder utanför planområdet? Tål de den risk som uppstår när exploateringsavtal är helt villkorade av att detaljplanen vinner laga kraft? En pandemi eller konjunktursvacka, och man riskerar att förlora både företag och hem. Eller om detaljplanen inte vinner laga kraft eller upphävs, då förlorar fastighetsägaren/företagaren de investeringar som är gjorda.
Sådana här krav slår inte mot Peab eller Skanska. De slår mot den lokala byggaren, fastighetsägaren eller entreprenören som vill växa.
Det finns en ventil i riktlinjerna:
“Avsteg från riktlinjerna får göras vid särskilda skäl…”
Det är bra. men problemet är att avstegen:
- inte definieras,
- inte begränsas,
- inte måste dokumenteras,
- och inte behöver lyftas till nämnd eller fullmäktige.
En avstegsklausul utan regler för när den får användas skapar mer godtycke, inte mindre. Det vi behöver är regler – inte undantag från regler.
Formuleringen “särskilda skäl” är också vag. Den öppnar för godtycke och att inte alla behandlas lika. Och eftersom presidiet, inte nämnden, ska bedöma vad som är “strategiskt”, riskerar många ärenden att aldrig nå varken nämnd eller fullmäktige.
Transparensen minskar. Förutsägbarheten minskar. Och därmed riskeras också att kommuninvånarnas förtroende minskar…
Formuleringen “andra särskilda skäl” behöver förtydligas.
Jag bad ChatGPT jämföra det gamla och det nya dokumentet. Svaret blev:
“Kommunen håller sig i huvudsak inom lagens ram.”
Varför “i huvudsak”? frågade jag förvånat.
Därför att riktlinjerna formellt följer lagen – men skapar stort tolkningsutrymme som i praktiken kan användas på sätt som går emot lagens syfte, särskilt i fråga om:
- tvångsåtgärder,
- krav på ekonomiska säkerheter,
- och otydliga generella villkor.
Det gör rättssäkerheten svagare för enskilda.
Och då bör vi alla i den här församlingen fråga oss:
Är det en sådan här myndighet vi själva skulle vilja möta?
Är det sådana här regler och riktlinjer som stimulerar och attraherar småföretagare eller som lockar entreprenörer till kommunen?
Jag tror att dessa regler och riktlinjer kan leda till dels att fler småföretag väljer att etablera sig i närliggande kommuner och dels till fler rättsprocesser. Och de som inte har råd med att överklaga eller få hjälp av jurister är de med minst pengar.
I den senaste omvärldsanalysen från kommunstyrelseförvaltningen står det att det i Vänersborg är “lågt företagsskapande”och att det “påverkar anställningsbarhet och sysselsättningen”. De här riktlinjerna kommer inte att göra det bättre.
Vänersborg bör istället bli en kommun som faktiskt vill hjälpa och stötta småföretagare och entreprenörer – bli en kommun där de känner förtroende, trygghet, respekt och rimlighet. Och då måste vi arbeta för att kommunen blir en myndighet som vi själva skulle vilja möta.
De föreliggande riktlinjerna rör sig bort från detta ideal. Det här är inte ett myndighetsideal i linje med Regeringsformen, Förvaltningslagen – eller med det synsätt som utbildningen “Tillväxt och Tillsyn” vill lära ut.
Därför måste riktlinjerna tillbaka för fördjupning och korrigering.
Jag yrkar därför på återremiss med följande motivering – nästan samma som i kommunstyrelsen – det är tillagt en punkt:
- Klargör att tvångsåtgärder endast får användas med stöd i PBL eller expropriationslagen.
- Inför krav på dokumenterad proportionalitetsbedömning inför varje tvångsingrepp.
- Fastställ tydliga kriterier för när ekonomiska garantier och säkerheter får begäras.
- Redovisa hur likställighetsprincipen ska tillämpas vid försäljning och markanvisning.
- Avstegsklausulen måste förtydligas.
Det ska inte vara svårt att göra rätt i Vänersborg. Men med dessa riktlinjer kan det bli svårt att ens våga försöka.
Anm. Inför sammanträdet med kommunstyrelsen den 5 november skrev jag ett blogginlägg i frågan, se ”KS (5/11): Riktlinjer markanvisningar och exploateringsavtal”, och efter sammanträdet ytterligare några rader, se ”KS (5/11): Flera viktiga ärenden (1)”.
Socialnämndens pengar och Sörbygården
Idag publicerade TTELA en fantastiskt bra insändare av Ann-Britth Fröjd. Den handlade om Sörbygården i Brålanda och var ett svar på en insändare från socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) och några ledamöter och ersättare från de styrande i socialnämnden, Magnus Ekström, 1:e vice ordförande (KD), Daniel Tesfay (C) och Marika Isetorp (MP). (Se TTELA ”Det behövs moderna äldreboenden i Vänersborgs kommun”.) Jag tänkte publicera hennes insändare i detta inlägg.
Ann-Britth Fröjd är inte vem som helst. Hon har suttit i socialnämnden för Centerpartiet under många mandatperioder. Fröjd var en mycket kompentent politiker som respekterades av alla partier i kommunen.
Men först.
Flera har redan frågat mig vilket beslut kommunstyrelsen (KS) fattade igår om socialnämndens begäran om ett tillfälligt budgettillskott på 24,5 milj kr för 2025.
I kommunstyrelsen arbetsutskott (KSAU) ville de styrande partiernas representanter stanna vid 20 miljoner. I gårdagens sammanträde med KS så hade de ändrat sig. De lade fram följande beslutsförslag:
“Kommunfullmäktige beslutar ge socialnämnden ett tillfälligt budgettillskott på 8,7 mnkr under 2025.”
Varken Benny Augustsson (S) eller Mats Andersson (C) motiverade varför de hade ändrat sig och istället föreslog en betydligt mindre summa till socialnämnden. Henrik Harlitz (M) stod fast vid sitt ställningstagande i KSAU och yrkade på 24,5 milj till socialnämnden, dvs den summa som en enig nämnd hade begärt.
Det blev votering och oppositionspartierna ”vann” med 8-7. Så förslaget från KS till kommunfullmäktige blir alltså ett tillfälligt budgettillskott till socialnämnden på 24,5 milj.
Ärendet ska nu avgöras i fullmäktige – och där har de styrande partierna (S+C+KD+MP) numera majoritet, tack vare alla avhopp från SD. Eller rättare sagt, en votering i fullmäktige blir ”oavgjord” och så kommer ordförande Annalena Levin (C), som tillhör de styrande, att avgöra ärendet med sin utslagsröst. Det betyder att om ingen i Centerpartiet går emot partilinjen, representerad av Mats Andersson (C), så kommer det att bara bli 8,7 milj till socialnämnden…
Och nu Ann-Britth Fröjds insändare. (Se TTELA ”Visa hänsyn till våra äldre – öppna korttidsplatserna på Sörbygården”.)
==
Visa hänsyn till våra äldre – öppna korttidsplatserna på Sörbygården
Debattörerna skriver att det behövs stora satsningar på äldreomsorgen i Vänersborgs kommun de kommande åren. Det stämmer – men jag vill påpeka att satsningar behövs nu, inte bara i framtiden. I dag är äldreomsorgen snarare på väg att monteras ned. Att tomställa platser när behovet är mycket stort är förödande, särskilt när detta gjorts utan ordentlig dimensionering, vårdtyngdsmätningar eller andra nödvändiga underlag.
Debattörerna skriver att förvaltningen fått i uppdrag att utreda hur många platser som behövs i Brålanda ”för att långsiktigt möta behoven”. Ett sådant uppdrag borde självklart ha varit klart innan flyttkarusellen påbörjades. Problemet gäller inte bara Sörbygården, utan även den stora bristen på platser inom både särskilt boende och korttid i hela kommunen. Att då låta rum stå tomma framstår som fullständigt oansvarigt.
Konsekvenserna drabbar inte bara kommunen utan även sjukvården. När korttids och särskilda boenden saknar platser kan inte färdigbehandlade patienter skrivas ut från sjukhus. Sjukvården och kommunen är kommunicerande kärl – fungerar inte den ena delen, så faller hela kedjan. Resultatet blir överbelastad akutmottagning och en hemtjänst som pressas till bristningsgränsen medan anhöriga tvingas täcka upp.
Samtidigt nekas svårt sjuka och dementa personer korttidsplats och skickas hem trots omfattande behov. Var finns medmänskligheten och rätten till ett värdigt liv?
Jag vill också rätta felaktigheter: I Brålanda har Solhaga 24 platser och Sörbygården 32. Och toaletterna är inte ”för små”; personal har vittnat om att två kan bistå en boende utan problem.
Jag har fått ta del av flera beklämmande fall. Ett exempel: En svårt dement kvinna vårdas av sin make. När maken akut blir sjuk beviljas hon tre veckors korttid. Verkställs först efter fyra dagar, eftersom maken inte fick återvända hem så länge hon var kvar. Anhöriga fick ta semester. När han väl kom hem fick de besked att hämta henne – dagen efter ringde ett boende och meddelade att hon fått en permanent plats. Den borde funnits redan dagen innan. Är detta värdigt?
Att inte använda de tomma rummen på Sörbygården, som korttidsplatser, är svårt att förstå när kommunen samtidigt köper platser i andra kommuner. Eventuella besparingar äts upp av ökade kostnader och större belastning på både sjukvård och hemtjänst.
Visa hänsyn till våra äldre – öppna korttidsplatserna på Sörbygården. De som behöver omsorg nu kan inte vänta i fem eller tio år. Många lever inte så länge.
Ann-Britth Fröjd
KF 22/10: Socialnämndens beslut saknade betydelse
Kommunfullmäktige sammanträdde i förra veckan, onsdagen den 22 oktober. Det var inga särskilt upphetsande eller kontroversiella ärenden. Alla väntade sig ett lugnt, tämligen tråkigt och snabbt sammanträde. Och det såg också ut att bli så. Men ledamöterna bedrog sig. Sammanträdet bjöd på två mer eller mindre tvivelaktiga överraskningar. Jag ska beskriva en i detta inlägg.
Ärende 16 handlade om kommunens delårsrapport för augusti. Ärendet började som vanligt. Ordförande för revisionen Magnus Cassel (S) inledde med några väl valda ord. Cassel var orolig för framtiden, endast ett av kommunens fyra finansiella mål prognostiserades att uppnås för året.
Jag begärde ordet och redogjorde för barn- och utbildningsnämndens delårsrapport. BUN:s rapport ingår i kommunens rapport liksom alla andra nämnders. Det var också som vanligt. Sedan äntrade några fler ledamöter talarstolen. Men när Robin Skenhede (M) började tala så hände det något “ovanligt”.
Skenhede hade upptäckt att det fanns ett fel i socialnämndens delårsrapport. I delårsrapporten stod det under rubriken “Åtgärder”:
“Vakanshållning av ett särskilt boende inom vård och omsorg.”
Robin Skenhede (M) upplyste fullmäktige om att socialnämnden hade strukit denna åtgärd på sitt sammanträde den 25 september. Det var då delårsrapporten behandlades och det var också vid detta tillfälle nämnden beslutade om att skicka rapporten vidare.
Ida Hildingsson (V) höll med Skenhede och konstaterade att socialnämndens beslut måste följas och yrkade att åtgärden om vakanshållning därför måste strykas även i det underlag som kommunfullmäktige hade fått.
Hildingssons yrkande fick följande lydelse:
”Att notera informationen med justeringen att delårsrapporten ska justeras utifrån socialnämndens beslut i protokollet 2025-09-25, 84e paragrafen”
Det fungerar så i politiken att varje förvaltning arbetar fram en delårsrapport. Denna delårsrapport sträcker sig fram till den 31 augusti. Varje nämnd godkänner sedan delårsrapporten. Ibland lägger nämnden till, ändrar eller stryker i rapporten. Det görs oftast i ett tillägg i beslutsatserna. Sedan skickas delårsrapporten vidare till kommunstyrelsen som använder sig av varje nämnds rapport för att utarbeta kommunens “samlade” delårsrapport. Kommunens delårsrapport beslutas slutligen i kommunfullmäktige.
Socialnämnden fattade den 25 september alltså beslutet att godkänna nämndens delårsrapport med:
“ändringen att inte gå vidare med åtgärden vakanshållning 24 platser av ett särskilt boende – Sörbygården i Brålanda”
Detta beslut följde inte med i de handlingar som kommunfullmäktige fick. Det var minst sagt anmärkningsvärt. Socialförvaltningen, med eller utan socialnämndens ordförande Dan Nybergs (S) godkännande, verkade helt enkelt ha struntat i nämndens beslut och skickade den ursprungliga rapporten vidare. Det går inte att undvika misstankarna att detta var medvetet. Beslutet i nämnden fattades ju av oppositionspartierna (M+L+V+MBP+SD) i strid med socialförvaltningens, och de styrande partiernas (S+C+KD+MP), vilja.
Kenneth Borgmalm (S), som också sitter i socialnämnden, påpekade att delårsrapporten gällde till och med 31 augusti och socialnämnden sammanträde den 25 september. Borgmalm menade att Hildingssons yrkande innebar att ändra en historiebeskrivning. Robin Skenhede konstaterade återigen att socialnämnden fattade beslutet att stryka denna åtgärd och yrkade bifall till Hildingssons yrkande.
Efter en ajournering gick Magnus Cassel (S), ordförande i revisionen, upp i talarstolen och menade att kommunfullmäktige inte kunde ändra något som revisorerna hade yttrat sig om, dvs den delårsrapport som gällde till och med den 31 augusti. Cassel var med andra ord inne på partivännen Kenneth Borgmalms linje, dvs att det är tjänstepersonernas delårsrapport som gäller oavsett vad politikerna i nämnden sedan beslutar. Lena Eckerbom Wendel (M) menade liksom Skenhede (M) och Hildingsson (V) att fullmäktige hade fått ett felaktigt underlag eftersom socialnämnden fattade beslut om en ändring i sin del av delårsrapporten.
Anders Strand (SD) begärde ordet och yrkade på återremiss, eftersom underlaget från socialnämnden var felaktigt. Mats Andersson (C) underströk återigen, han hade sagt det en gång tidigare, att delårsrapporten endast sträckte sig till den 31 augusti. Han menade att socialnämndens beslut i september inte hade något med delårsrapportens innehåll att göra.
Eckerbom Wendel (M) upplyste återigen om att det fanns ett protokoll från socialnämnden som inte hade skickats med till fullmäktige.
Jag fick sista ordet, nästan. Min åsikt var att om det hade begåtts något fel, så hade det begåtts i socialnämnden. Men nu hade ett beslut fattats i nämnden om en strykning och då måste det beslutet följa med upp till kommunfullmäktige.
“Det är ju inte svårare än så.”
Jag förstår inte varför delårsrapporterna annars ska behandlas och beslutas i nämnderna…
Dan Nyberg (S), socialnämndens ordförande, fick sista ordet. Han påstod att det inte föreslogs någon ändring i delårsrapporten i nämnden. Nyberg höll dock med om att Ida Hildingsson (V) hade ett yrkande i nämnden om att “inte gå vidare med åtgärden vakanshållning 24 platser av ett särskilt boende – Sörbygården i Brålanda”. Som också fick majoritet. Nyberg menade dock att Sörbygården inte nämndes i delårsrapporten:
“och det var ju ett helt eget påfund i så fall.”
Och då drog Nyberg (S) slutsatsen att det således inte var någon ändring av delårsrapporten. Han förklarade dock inte varför nämndens beslut inte skickades vidare till kommunfullmäktige.
Det var dags för kommunfullmäktige att fatta beslut.
Sverigedemokraternas yrkande på återremiss fick inte fullmäktiges gehör. Det innebar att ärendet skulle avgöras på “sittande” sammanträde.
Det blev votering. Kommunstyrelsens förslag ställdes mot Ida Hildingssons (V) ändringsyrkande.
Och så hände det som alla avhopp i Sverigedemokraterna banat vägen för… (På valsedeln för SD fanns i september 2022 16 namn – efter alla avhopp finns idag endast 5 ledamöter på SD:s 10 platser.) Omröstningen slutade 23-23. Och vid lika röstetal avgör ordförandes röst.
Kommunfullmäktiges ordförande är Annalena Levin från Centerpartiet – och hon tillhör ett av de styrande partierna…
Kommunfullmäktiges beslut innebär att hanteringen och besluten av delårsrapporterna i kommunens nämnder saknar betydelse. Det är förvaltningens rapport som gäller oavsett vad politikerna i nämnderna anser och beslutar.
Kommer det i fortsättningen att gälla andra beslut i nämnderna också?
PS. Det går att se och lyssna på kommunfullmäktige sammanträde på kommunens webb-TV – klicka här!
Augustsson om återvandringsmöte med regeringen
“En person som har bestämt sig för att flytta från Sverige kan ansöka om återvandringsbidrag hos Migrationsverket.”
Så står det under rubriken “Frivillig återvandring” på Migrationsverkets webbplats.
Den 1 januari 2026 höjs återvandringsbidraget. Det har regeringen beslutat. (Se “Ett kraftigt höjt återvandringsbidrag”.) På regeringens webbplats citeras inte bara migrationsminister Johan Forsell (M) om syftet med bidraget, utan typiskt nog också Sverigedemokraternas migrationspolitiske talesperson Ludvig Aspling.
Ludvig Aspling (SD) säger, alltså på regeringens(!) webbplats:
“Sverige har i dag ett stort antal utlänningar som inte lyckats finna sin plats i Sverige och som i många fall kan önska återvända till sina ursprungsländer.”
Erbjudandet ligger helt i linje med Sverigedemokraternas åsikter kring invandring och invandrare. Och det råder väl knappast någon tvekan om vad Sverigedemokraterna är ute efter…
Den politiken har Regeringen också gjort till sin. I Regeringens proposition 2024/25:1 (Budgetpropositionen för 2025) står det:
”Den frivilliga återvandringen bör kraftigt stimuleras och öka.”
Erbjudandet om det höga återvandringsbidraget skickar otvivelaktigt signalen från Sveriges regering och SD att “du passar inte här”. Det riskerar att förstärka känslorna av utanförskap och det tenderar att lägga ansvaret för utanförskapet på individerna. Det leder till ett “vi-och-dom-tänkande” och det påverkar den allmänna samhällsstämningen negativt.
Alla landets kommuner har fått frågan om att träffa regeringen för att:
”initiera ett samtal om hur arbetet med frivillig återvandring kan stärkas.”
Kommunstyrelsens ordförande i Vänersborgs kommun Benny Augustsson (S) svarade igår följande på denna inbjudan:
==
“Svar till nationell samordnare för arbetet med frivillig återvandring.
Tack för inbjudan till mötet angående frivillig återvandring, men Vänersborgs kommun väljer att tacka nej.
Vi har ett inriktningsmål i vår kommun som lyder: Våra invånare ska ha mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv.
Det innebär att vi inte ställer grupper av människor mot varandra. Vi ser våra invånare som en resurs och inte som en belastning.
Vi vill vara en kommun med mångfald och en bra sammanhållning där människor med olika bakgrunder kan lära av varandra.
Vänersborgs kommun kommer inte att medverka till att våra medmänniskor som är med och bidrar till utvecklingen i vår kommun ska behöva lämna på grund av den politik som regeringen för.
Vänersborgs kommun vill bli fler invånare och varje invånare behövs för att vi ska klara välfärden i framtiden.
Med den bakgrunden deltar Vänersborgs kommun inte i mötet om frivillig återvandring.
Benny Augustsson (S)
Kommunstyrelsens ordförande”
==
Det var ett mycket bra svar tycker Vänsterpartiet i Vänersborg.
Sörbygården: Replik på Nybergs insändare
Diskussionerna kring äldreboendet Sörbygården i Brålanda fortsätter.
Den 25 september hade ledamöterna och ersättarna i socialnämnden samt gruppledarna i Moderaterna, Vänsterpartiet, Medborgarpartiet och Liberalerna en gemensam insändare/debattartikel i TTELA och Melleruds Nyheter. (Se “Vem tar ansvar för Sörbygården i Brålanda, Dan Nyberg (S)?”.)
Det hör inte till vanligheten att fyra partier skriver tillsammans… Men det var och är i en mycket viktig och angelägen fråga. Sakfrågan, att stoppa tvångsflytten av de äldre på Sörbygården, var betydligt viktigare än partipolitiska skiljaktigheter…
Socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) svarade på insändaren igår, onsdag den 1 oktober (dagen innan på webbsidan). (Se TTELA “Visar på avsaknad av förståelse på hur man hanterar sköra äldre är stötande”.) Nybergs insändare kunde inte få förbli obesvarad.
På eftermiddagen idag publicerades därför en replik på Nybergs insändare. Det är samma undertecknare som förra gången. Tyvärr krävde TTELA att repliken till Nyberg skulle kortas ner. Svaret blev naturligtvis bra ändå, (se TTELA “Sörbygården förtjänar svar – inte undanflykter”), men här nedan publicerar jag den ursprungliga, och längre, repliken.
==
Svar till Dan Nyberg (S): Sörbygården förtjänar svar – inte undanflykter
Dan Nyberg (S) väljer i sitt svar att peka finger åt oppositionen, hur vi ämnar hantera ekonomiska frågor och påstått ointresse från nämnden. Men det mest anmärkningsvärda är inte vad han skriver – utan vad han inte skriver. Våra frågor om transparens, rättssäkerhet och ansvar är fortfarande obesvarade:
- Hur ska de boende kunna överklaga ett beslut som aldrig fattats formellt?
- Hur säkerställer du som ordförande att nämnden får korrekt och fullständig information i rätt tid?
- När fick du själv kännedom om planerna? Var det verkligen efter personal och anhöriga?
- Hur motiveras att fortsätta betala för tomställda lokaler samtidigt som behovet av äldreomsorg och platser ökar?
På dessa frågor har vi ännu inte fått något svar. Kanske för att svaren inte är lika bekväma att ge.
Ledarskap som splittrar istället för att samla
Som ordförande har Dan Nyberg ett särskilt ansvar för att skapa trygghet och tillit – både i nämnden, bland personalen, för de boende och för allmänheten i kommunen. Istället har hans sätt att hantera frågan om Sörbygården skapat splittring, oro och misstro. När tydliga besked saknas, när beslut förvanskas och när ansvaret skjuts ifrån sig, då undergrävs förtroendet för hela den demokratiska processen. Ett ledarskap som bygger på att skylla ifrån sig och peka på andra är inte bara svagt – det är direkt skadligt för både organisationen och de människor som påverkas av besluten.
Skillnaden mellan beslut och verkställighet
Det beslut som socialnämnden faktiskt tog gällde vakanshållning av platser, inte att tömma och stänga Sörbygården och tvångsförflytta de boende. Ändå fick boende, anhöriga och personal besked om att boendet skulle vara avvecklat till årsskiftet. Det är en helt annan åtgärd än den politiskt beslutade vakanshållningen – och som framför allt aldrig framgick gälla Sörbygården.
Att ”gissa” vilket boende som berörs eller vilka konsekvenser det skulle innebära för personal och de boende samt vår budget är inte ledarskap – det är både oaktsamt och farligt. Ändå menar ordförande Dan Nyberg att en sådan gissning skulle vara en tillräcklig grund för nämnden. Det är rent ut sagt oanständigt. För ett så allvarligt beslut krävs fakta, en konkret konsekvensanalys specifikt för Sörbygården och ett tydligt beslutsunderlag – inget av detta finns, vilket vi påtalat flera gånger.
Är det verkligen så socialdemokratin tillsammans med Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet i Vänersborg tycker att så allvarliga beslut ska fattas och hanteras – på hörsägen och gissningar?
Förtroende för förvaltningen – men rätt ordning gäller
Vi har fullt förtroende för att förvaltningen kan ta fram det underlag som krävs för ett så stort beslut som en eventuell stängning av ett äldreboende. Det är just därför vi menar att processen måste återföras till nämnden innan några åtgärder genomförs. Det är inte kaos – det är god demokratisk ordning.
När en åtgärd ska verkställas – särskilt något så ingripande som att avveckla ett äldreboende – är det självklart att frågan först ska upp för diskussion i nämnden. Där är det politikernas uppgift att väga för- och nackdelar, ta ställning till konsekvenserna och fatta beslut. Förvaltningens roll är att hålla oss politiker underrättade och ta fram de underlag som krävs för att vi ska kunna avgöra om vi ska gå vidare eller inte. Att hoppa över den processen, är att sätta hela den demokratiska ordningen ur spel.
Det är ordförandens ansvar att inte spä på osäkerheten hos förvaltningen, personal och boende genom att sprida påståenden om åtgärder som varken är beslutade eller vunnit laga kraft. Detta gäller även andra områden under socialförvaltningen. Hade ärendet beretts korrekt, med utredning, konsekvensanalys och förankring, hade vi inte hamnat i denna situation där förvaltningen satts i rörelse utan ett tydligt och korrekt fattat beslut.
Ansvar för de mest utsatta
Som många anhöriga och personal har påpekat måste vi politiker ta vårt ansvar och följa de lagar som skyddar dem som är beroende av våra beslut. Att flytta personer med demens, även över korta avstånd, kan orsaka stort lidande och allvarliga konsekvenser för den enskilde.
När personer tvingas ”flyttas hem” till Vänersborg bara för att de bott där tidigare – utan att uppleva någon verklig valfrihet – bryter det inte bara mot Hälso- och sjukvårdslagen utan även mot Socialtjänstlagen, som tydligt kräver omsorg, trygghet och respekt för den enskildes behov och rättigheter. Att utsätta personer i behov av kommunal vård och omsorg för sådana risker är inte bara djupt oansvarigt utan strider även mot grundläggande respekt för människans värdighet.
Om samarbete och ansvar
Vi i oppositionen tror på politiska samtal – inte skuldspel. Vi vill lyfta de svåra frågorna, diskutera dem öppet och samarbeta kring lösningar. Däremot accepterar vi inte att stora och övergripande beslut pressas ner på tjänstepersoner utan tydlig politisk förankring.
Vi välkomnar fler till dessa demokratiska samtal. Vi noterar att även Centerpartiet uttryckt motstånd mot en stängning av Sörbygården. Tyvärr verkar den socialdemokratiska partipiskan slå hårt mot dem som vågar ha en annan uppfattning – även utanför det socialdemokratiska partiet.
Dan Nyberg kan fortsätta leta syndabockar och undvika eget ansvar. Vi kommer fortsätta kräva det som borde vara självklart: tydlighet, laglighet och respekt – för den demokratiska processen, för personalen och framför allt för de äldre.
Henrik Josten (M), 2e vice ordförande Socialnämnden
Sofia Jakobsson Blixt (M), Ledamot Socialnämnden
Gunnel Ymefors (M), Ledamot Socialnämnden
Robin Skenhede (M), Ersättare Socialnämnden
Henrik Harlitz (M), Kommunalråd, gruppledare
Cecilia Prins (L), Ersättare Socialnämnden, gruppledare
Ida Hildingsson (V), Ledamot Socialnämnden
Johan Olsson (V), Ersättare Socialnämnden
Stefan Kärvling (V), Gruppledare
Göran Svensson (MBP), Ledamot Socialnämnden, gruppledare
Eva Bodén-Johansson (MBP), ersättare Socialnämnden
===
Inlägg om Sörbygården:
- ”Sörbygården Brålanda” – 4 september 2025
- ”Rädda Sörbygården!” – 12 september 2025
- ”Sörbygården: Brev till KS från anhöriga” – 16 september 2025
- ”KF ikväll: Diskussion om Sörbygården” – 17 september 2025
- ”KF Sörbygården (1): Nybergs argument” – 21 september 2025
- ”KF Sörbygården (2): Finns beslut?” – 23 september 2025
- ”KF Sörbygården (3): Kan man lita på Nyberg?” – 24 september 2025
- ”Vem tar ansvar för Sörbygården i Brålanda, Dan Nyberg (S)?” – 25 september 2025
- ”Sörbygården: Beslut idag!!” – 25 september 2025
- ”Sörbygården: Så här gick det till i nämnden” – 27 september 2025
- ”Sörbygården: Respekteras inte beslutet?” – 30 september 2025
- ”Sörbygården: Diskussioner efter beslutet” – 1 oktober 2025
- ”Sörbygården: Replik på Nybergs insändare” – 2 oktober 2025
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer