Arkiv

Archive for the ‘S’ Category

VA 5 (18/2): Makten ger inte kommunen rätt

9 mars, 2026 3 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet”.

Lena Eckerbom-Wendels (M) motion lämnades in för nästan exakt 4 år sedan. Den återremitterades, tog en sväng till Förvaltningsrätten, återremitterades igen och blev sedan liggande. Motionens yrkanden återkom även i ett initiativärende av James Bucci (V) i samhällsbyggnadsnämnden. Yrkandena bifölls av oppositionspartierna men även detta ärende blev liggande.

En viktig aspekt med motionen var att den efterlyste ett regelverk som skulle öppna för kommunikation och dialog mellan kommunen och fastighetsägare – för ett regelverk som skulle underlätta för och hjälpa kommuninvånarna. Motionen låg därmed i linje med kommunens ambitioner att bli mer av en serviceenhet än en myndighet.

Beslutsunderlagets förslag till fullmäktige var att avslå motionen. Underlaget präglades starkt av en förmyndaraktig inställning till kommuninvånarna. Det var precis samma inställning som präglade de nya riktlinjerna för ”markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”. Budskapet var även då att kommunen är en myndighet med makt – och invånarna ska göra som kommunen anvisar, och befaller. (Se “Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”.)

Det som har blivit tydligt efter debatten i kommunfullmäktige den 18 februari är att frågan om VA‑anslutning inte handlar om teknik, inte om miljö, inte om juridiska oklarheter – utan om hur kommunen väljer att tolka en lagstiftning som egentligen är mycket tydlig.

Lagen säger att behovet av vattentjänster ska prövas individuellt. Domstolarna säger att behovet ska prövas individuellt. Till och med kommunens egen historik, Kohagen på Gardesanna och Solvarm i Sikhall, visar att behovet ska prövas individuellt. Trots detta drev kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) en linje i fullmäktige där den individuella prövningen i praktiken skulle ersättas av en generell och svepande bedömning av ett område. Samtliga fastigheter i ett beslutat verksamhetsområde ska sedan betala anslutningsavgift. Punkt. Det är en tolkning som saknar stöd i lagtexten, i domar och i kommunens egen tidigare hantering. 

Kommunens inställning och tolkning leder till en rättsosäker ordning. Fastighetsägare tvingas överklaga för att få rätt – trots att lagen redan ger dem rätt. Det är inte så en kommun ska arbeta. En kommun ska inte gömma sig bakom en felaktig tolkning av lagen för att slippa göra individuella bedömningar. En kommun ska inte tvinga sina invånare till domstol för att få det som lagen redan ger dem.

Det var därför motionen från Lena Eckerbom Wendel var så viktig. Den handlade inte om att underminera kommunalt VA. Den handlade om att stärka rättssäkerheten, tydligheten och förtroendet mellan Vänersborgs kommun och dess invånare. Den handlade om att kommunen ska följa lagen – inte sin egen, mer bekväma version av den. 

Kommunen missförstår sin roll – trots alla kurser och utbildningar. Kommunen är inte lagstiftare eller domstol. Kommunen är en myndighet som ska följa lagen, tillämpa den korrekt och behandla sina invånare rättvist. Konsekvensen av beslutet är att det kommer man inte att göra på VA-sidan. Därför är inte denna debatt över. Den kommer tillbaka. För lagen är tydlig, domstolarna är tydliga – och förr eller senare måste också Vänersborgs kommun bli det.

Ärendet slutade alltså med en votering där de styrande partierna (S+C+KD+MP) avslog motionen med 23 röster mot oppositionspartiernas 23 röster (M+SD+V+MBP+L). Vid lika röstetal är det kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) som har utslagsröst, och Levin röstade självklart på förslaget från sin egen partikonstellation.

Så återigen fattade kommunfullmäktige ett beslut vars motivering faktiskt står i strid med Vattentjänstlagen och prejudicerande domar. Det är tråkigt, särskilt som jag vet att det finns ledamöter och ersättare i de styrande partierna som faktiskt känner till hur det förhåller sig.

Det återstår emellertid ett problem. De personer som har tvångsanslutits till de kommunala VA-tjänsterna på felaktiga grunder och tvingats betala anslutningsavgifter på 200.000-300.000 kr – kan de få någon typ av upprättelse? Några invånare håller fortfarande på att avbetala, flera har fått ta banklån, andra har fått sälja sina fastigheter – kan de få pengar tillbaka?

Det här har aktualiserats därför att jag faktiskt har fått frågan:

”Med tanke på vad du skrivit om att båda rekvisiten ska vara uppfyllda så har ju Vänersborgs kommun på felaktiga grunder debiterat X. Tror du, att det är möjligt att få kommunen att:
* betala tillbaka det som hittills inbetalats
* slippa betala xx/år i fortsättningen?”

Det är möjligt att kräva återbetalning av en avgift som en kommun har tagit ut olagligt, t ex i strid med Vattentjänstlagen. Jag tror att preskriptionstiden är 10 år. Det innebär i så fall att man kan kräva tillbaka avgifter 10 år tillbaka i tiden.

Är man drabbad så tycker jag att man ska skicka in en formell, skriftlig begäran om återbetalning till kommunen. Antagligen kommer kommunen inte att gå med på någon återbetalning. Tjänstepersonerna eller de styrande politikerna kommer med all sannolikhet inte att vilja prata eller diskutera frågan överhuvudtaget – trots kurser och utbildningar. De kommer att säga att det krävs en överklagan. Det står numera också i flera riktlinjer och andra dokument – trots kurser och utbildningar. Överklagar man så krävs det bevis och kunskaper. Antagligen behöver man juridisk hjälp, och det kan bli dyrt. Men chansen finns att man vinner, kommunen kan ju faktiskt ha anslutit dig på olagliga grunder. Och vinner du så kommer både du och kommunen på kartan. Det hände i Sikhall. Det kan hända på Vänersnäs eller i Timmervik… 

OBS! Senare komplettering! I en kommentar till detta blogginlägg (se här) skriver en läsare:

”Lite svårt att hänga med i resonemanget om att överklaga beskedet att inte återbetala anläggningsavgift. Ett sådant besked utgör ju ett partsbesked, dvs. inte ett överklagbart beslut. Talan om återbetalningskrav som avser offentligrättsligt grundad avgift med stöd i ett lagakraftvunnet beslut får drivas civilrättsligt i allmän domstol.”

Denne person har helt rätt – ärendet ”får drivas civilrättsligt i allmän domstol”.

Tilliten till politikerna i Vänersborgs kommun är låg jämfört med andra kommuner. Det är ingen överraskning. Även Medborgarundersökningen visade dåliga siffror, både för politiker och tjänstepersoner. (Se ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)”. Jag tror inte att orsaken i första hand är för att det finns ett politikerförakt. Det är snarare tvärtom. Det är politiker och tjänstepersoner som måste ändra attityd och inställning till kommuninvånarna. Politikerna och tjänstepersonerna måste inse att de borde agera och arbeta för invånarna – inte emot.. 

Jag tycker att ni som har drabbats orättvist och olagligt när kommunen har tvångsanslutit era fastigheter till kommunens VA-nät ska kämpa för att få upprättelse.

Skriv till kommunen! Anmäl!

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Centerpartiet, Kommunfullmäktige 2026, politiker, S, tjänsteperson, VA

VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet

8 mars, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling”.

Det har knappast deltagit några ”medhjälpare” från AI-världen i arbetet med de tidigare tre inläggen om Lena Eckerbom Wendels (M) VA-motion. (Se ”VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion”.) Det har ju blivit en del VA-inlägg genom åren så jag tyckte inte att jag behövde den hjälpen. Man har ju så att säga insupit en del kunskap i ämnet. Även om kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Mats Andersson (C) inte ansåg det. 

Mats Andersson (C) skrev följande kommentar på Facebook om mitt andra inlägg, “VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”:

“Ytterligare en skitsnackskommentar från Vänsterpartisten. Vore bra om ni började talade för er sak utan att komma med falska påhopp på andra fokvalda!”

Mats Andersson (C) förklarade senare att han syftade på att det inte var korrekt att de styrande inte kände till domarna från Mark- och miljööverdomstolen. Det var hårda ord om mitt inlägg för en bagatell kan jag tycka. Det var väl inte så konstigt att jag skrev som jag gjorde när ingen i de styrande partierna (S+C+KD+MP) kommenterade domarna under debatten. Det blir ju faktiskt ännu mer anmärkningsvärt att de kände till de prejudicerande domarna och ändå höll fast vid sina felaktiga ståndpunkter…

De ”medhjälpare” från AI-världen som jag ibland tar hjälp av är Chat GPT och Gemini. För inte så länge sedan var jag på en utbildning i kommunhuset och där talades det om Copilot. Och då slog det mig – kommunens arvoderade politiker, som Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) (om de nu använder AI överhuvudtaget), och förvaltning använder naturligtvis Copilot. Jag var därför tvungen att testa denna “AI-motor” på det VA-underlag som fullmäktige fick i sin hand.

Jag lät Copilot analysera Eckerbom Wendels motion och förvaltningens utredning, och kommunstyrelsens beslut. Till min förvåning, och bedrövelse, så höll Copilot helt med förvaltningen, yrkandena i Eckerbom Wendels motion bröt mot lagen.

Hmm… Jag visste ju att det inte stämde. Hade Copilot verkligen alla fakta “på bordet”? Jag bad därför Copilot att läsa de två MÖD-domarna (Mark- och miljööverdomstolen) som det hänvisades till i debatten. (M 7274-25 och M4976-19.) Ändrade dessa domar något i den tidigare analysen….? Ja, Copilot ändrade uppfattning helt. Den tog tillbaka allt och – hävdade motsatsen!

Det visar hur viktigt det är att användare inte litar på AI till 100 procent. Fortfarande har Copilot inte all världens kunskap, och därför kan felaktiga svar bli resultatet. Så har antagligen skett när förvaltningen och politikerna på kommunhuset har använt Copilot, tror jag…

Jag publicerar Copilots slutliga svar i sin helhet. Hela texten är original, fetstil och kursiv text är t ex Copilots egen. Jag har däremot tagit bort en del “tomrum” och gjort rubriker i mindre storlek.

Copilot sammanfattade faktaunderlag och argument på ett mycket bra och vederhäftigt sätt. Jag tror nästan att svaret kan användas som ett facit. Vi får se om Copilot lyckas övertyga Benny Augustsson (S), Mats Andersson (C) och de övriga i S+C+KD+MP som röstade avslag på Eckerbom Wendels (M) motion.

Och därmed lämnar jag över ordet till Copilot:

===

Här kommer en genomarbetad och uppdaterad analys baserad på de två prejudicerande MÖD‑domarna du nu bifogat. Jag utgår helt från domstolens formuleringar i dokumenten och jämför dem med förvaltningens påståenden i sitt svar.

Samlad slutsats – Ja, domarna förändrar analysen

Efter att ha gått igenom båda domarna står det klart att:

Förvaltningens svar är inte helt korrekt.

Det är korrekt att kommunen inte kan skapa ett regelverk som upphäver LAV.

Men förvaltningen bortser från två centrala rättsprinciper som båda domarna tydligt slår fast:

1. MÖD M 4976‑19 (Borgholm) – Avgiftsskyldighet kräver ett faktiskt behov

(Detta är den viktigaste domen i relation till motionen.)

Domens kärna:

MÖD slår fast att (citat från domen):

”Avgiftsskyldigheten måste i princip vara motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”

Och vidare:

”Det är huvudmannen som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”

Detta är helt centralt.

Vad domen innebär i praktiken:

  • En fastighet inom ett verksamhetsområde är inte automatiskt avgiftsskyldig.
  • Kommunen måste visa att fastigheten har ett behov enligt 24 § LAV.
  • Fastighetsägaren kan slippa avgift om hen visar att behovet kan tillgodoses bättre på annat sätt.

Detta motsäger förvaltningens påstående:

Förvaltningen skriver att:

”När ett verksamhetsområde är beslutat finns få valmöjligheter för fastighetsägaren.”

Detta är inte förenligt med MÖD:s praxis.

MÖD säger tvärtom att:

  • Behovsbedömningen är individuell.
  • Avgiftsskyldighet kan bestridas.
  • Kommunen måste bevisa behovet.

Relevans för motionen:

Motionen vill att fastighetsägare med fungerande anläggningar ska kunna skjuta upp anslutning tills behov föreligger.

MÖD:s dom visar att detta redan följer av lagen – och att kommunen inte får behandla avgiftsskyldighet som automatisk.

2. MÖD M 7274‑25 (Stenungsund) – Avgifter måste vara skäliga och rättvisa

Denna dom handlar om nyttoprincipen och jämkning av avgifter.

Domens kärna:

”Nyttorelationen […] är så uttunnad att […] avgiften bör jämkas.”

Detta visar att:

  • Avgifter inte är absoluta.
  • Kommunen måste ta hänsyn till faktisk nytta.
  • Schabloner får inte leda till orimliga konsekvenser.

Relevans för motionen:

Motionen vill att kommunen ska ta hänsyn till fastighetens faktiska behov och användning.

MÖD bekräftar att detta är obligatoriskt enligt LAV.

3. Vad förvaltningen säger – och varför det inte stämmer med praxis

Förvaltningen hävdar:

  1. Kommunen kan inte ta fram ett regelverk som tillåter uppskjuten anslutning.
  2. Avgiftsskyldighet inträder automatiskt när verksamhetsområde beslutas.
  3. Fastighetsägaren har inga valmöjligheter.

MÖD säger:

  1. Avgiftsskyldighet kräver behov (M 4976‑19).
  2. Behovsbedömningen är individuell (M 4976‑19).
  3. Avgifter måste vara skäliga och rättvisa (M 7274‑25).
  4. Fastighetsägaren kan visa att behovet tillgodoses bättre på annat sätt (M 4976‑19).
  5. Kommunen har bevisbördan för behovet (M 4976‑19).

Slutsats:

Förvaltningen ger en för strikt och förenklad tolkning av LAV.

Den stämmer inte med prejudicerande praxis.

4. Kan kommunen göra det motionen föreslår – enligt domarna?

Motionens tre punkter:

  1. Tydliggöra valmöjligheter
  2. Möjlighet att skjuta upp anslutning
  3. Tydligare kommunikation

Bedömning utifrån domarna:

  • Punkt 1 – Ja, kommunen kan och bör tydliggöra valmöjligheter

MÖD kräver att fastighetsägare informeras om sina rättigheter att bestrida behov.

  • Punkt 2 – Ja, kommunen kan tillåta uppskjuten anslutning

Inte genom att ”upphäva LAV”, men genom att:

  • inte förelägga anslutning när behov saknas (MB 9 kap 7 §)
  • inte debitera avgift när behov saknas (24 § LAV + M 4976‑19)
  • tillämpa individuell behovsbedömning
  • tillämpa nyttoprincipen (M 7274‑25)

Detta är helt förenligt med praxis.

  • Punkt 3 – Ja, kommunen kan kommunicera tydligare

Det är inte bara tillåtet – det är god förvaltningssed.

5. Slutbedömning

Förvaltningens svar är inte korrekt i sin helhet.

Det är korrekt att kommunen inte kan skapa ett regelverk som strider mot LAV.

Men det är inte korrekt att kommunen saknar möjlighet att:

  • tillämpa individuell behovsbedömning
  • avstå från att debitera avgift när behov saknas
  • avstå från att förelägga anslutning när miljö/hälsa inte kräver det
  • skapa riktlinjer för hur dessa bedömningar görs

MÖD:s praxis visar att motionens intentioner ligger helt inom lagens ram

==

Anm. Fortsättning följer i inlägget ”VA 5 (19/2): Makten ger inte kommunen rätt”.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:AI, Allmänt Vänersborg, AnderssonMats, AugustssonBenny, Centerpartiet, Kommunfullmäktige 2026, miljö, S, VA

VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling

6 mars, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”.

 Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) var inte särskilt imponerad av mitt inlägg. (Se “VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”.) Han begärde ordet efter mitt långa anförande. (Vill man själv se och lyssna på debatten för att kontrollera min beskrivning, och citaten, så kan man ta del av dem på kommunens webbplats, klicka här.)

Benny Augustsson började sitt anförande:

“Ja, det är intressant när Stefan tar upp det här med Sikhall som då bygger helt och hållet på den gamla lagstiftningen.”

Med den “gamla lagstiftningen” menar Augustsson Vattentjänstlagen innan den senaste uppdateringen trädde i kraft den 1 januari 2023. Augustsson påstod att med denna nya lagstiftning skulle Solvarms fastighet aldrig ingått i verksamhetsområdet.

“Man får ju liksom titta på vad som gäller idag och vad som gällde då.”

Sa Augustsson, utan att berätta vad som ändrades i lagstiftningen som fick honom att dra denna slutsats. Jag skulle vilja påstå att Augustssons påstående var direkt vilseledande.

Benny Augustsson (S) tog sedan upp 24 § i LAV. Han läste upp hela paragrafen ytterligare en gång, och sa:

“Det är det som gäller när vi väl har inrättat verksamhetsområdet, men vi har möjligheten idag innan vi inrättar verksamhetsområdet och se över de här bitarna och se till att dom fastigheter som är i behov av vattentjänster kommer med i verksamhetsområdet”

Jag har i efterhand lyssnat flera gånger på Augustssons anförande, och jag förstår inte riktigt hur han tänker. Vattentjänstlagen ändrades knappt någonting – med de viktiga undantagen (6 a–6 d §§) som handlade om att kommunen skulle utarbeta och anta en Vattentjänstplan (från och med 1 januari 2024). Men det var ju inte vattentjänstplanen vi diskuterade i onsdags. (Vattentjänstplanen är för övrigt inte juridiskt bindande.) Och det Augustsson sa att kommunen (när Augustsson säger “vi” så menar han kommunen) hade möjlighet att göra idag, det hade kommunen möjlighet att göra även tidigare.

Augustsson fortsatte, och återupptog även sitt bestämda knackande med högerhanden i talarstolen för att riktigt understryka tyngden i sina argument:

“de anläggningar som kan tillgodose folks hälsa och miljön kan undantas från verksamhetsområdet. Det är ju det som är skillnaden i lagstiftningen nu mot den förra lagstiftningen”

Augustsson måste, som jag ser det, ha dålig koll. Det är inte alls något skillnad. Det här regleras i 9 §, som lyder på exakt samma sätt nu som innan uppdateringen av Vattentjänstlagen:

“Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Vänsterpartiet har varit aktiva i VA-frågan och i Solvarms naturhus i Sikhall (=Sikhall 1:20) i många år. Den 17 april 2019 lade James Bucci (V) en motion i samhällsbyggnadsnämnden där han enligt 9 § yrkade:

”samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”

Motionen avslogs (naturligtvis). Man kan läsa James Buccis egna tankar kring kommunens hantering av motionen – se Buccis blogginlägg “Sikhall 1:20 – att inskränka eller inte inskränka? That is the question!”.

Jag begärde replik och konstaterade kort att 24 § inte ändrades med en bokstav i den nya lagen. 6 § ändrades på så sätt att de enskilda anläggningarna “lyftes upp” och jag konstaterade också att det står inte att enskilda lösningar ska vara “bättre än något annat”, utan att de ska kunna godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Då hördes ett utrop från en av bänkkraderna:

“Herregud!”

Det var självaste KSO (=kommunstyrelsens ordförande) som gav utlopp för sin irritation. Augustsson begärde genmäle. Jag hade återigen svårt att förstå hur Benny Augustsson (S) tänkte, därför återger jag hela hans inlägg. Någon annan kanske förstår bättre.

“Jo, men paragraf 24 blir ju skillnad utifrån paragraf 6 som är ändrad i lagen nu och då är det klart att den går in där, men i och med att vi har en ny lagstiftning på paragraf 6a så hade den fastigheten redan varit undantagen där, men då såg inte lagstiftningen ut sån. Och då var det ju frågan om Solvarms anläggning var bättre eller inte och då gick ju det till domstol och han fick rätt. Men jag menar, det är ju det som är skillnaden nu i den nya. Nu räcker det innan du gör verksamhetsområdet om du uppfyller det mot folks hälsa och miljön och sen om du har fattat det om verksamhetsområdet det är då den paragrafen går in ska tillgodoses på ett bättre sätt. Där är skillnaden.”

6a § handlar alltså om kommunala vattentjänstplaner. Vänersborgs kommun hade en felaktig och missvisande Blåplan tidigare. Med uppdateringen av lagen utarbetades en Vattentjänstplan som blev bra och korrekt. Det var nödvändigt. Men varför Solvarms VA-anläggning skulle behandlas annorlunda nu än tidigare förstår jag inte. Solvarms naturhus skulle inte ha varit med tidigare heller. Det finns ingenting i den nya lagen som ändrar detta förhållande.

Kommunens skyldighet att inspektera enskilda VA-anläggningar blev inte större genom lagändringen i Vattentjänstlagen den 1 januari 2023. Och det är för övrigt inte heller Vattentjänstlagen som reglerar tillsyn av enskilda avlopp – det är Miljöbalken. Det är Miljöbalken som reglerar tillstånd, funktion och tillsyn av enskilda VA-lösningar, inte Vattentjänstlagen. Lagändringen 2023 ändrade inte dessa tillsynsregler. Det infördes ingen ny lagstadgad inspektionsskyldighet.

Det är bra att känna till att Miljöbalken inte kräver att enskilda avlopp ska vara bättre än kommunalt VA, som Benny Augustsson tycktes tro i debatten. Det är helt tillräckligt att avloppsanläggningen ger tillräckligt skydd för människors hälsa och miljön. Det betyder att enskilda avlopp kan accepteras även om kommunalt VA skulle ge bättre rening,

Benny Augustsson (S) försökte argumentera med att den lilla uppdateringen i 6 § är avgörande. En gång till, ändringen i paragrafen består av att riksdagen lade till följande avsnitt:

“Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Ändringen är egentligen bara en “knäpp på näsan” till alla kommuner som inte tolkade vattentjänstlagen på ett riktigt sätt tidigare. Med tillägget betonade och tydliggjorde riksdagen helt enkelt att kommunerna särskilt skulle beakta om enskilda VA-lösningar kan fungera lika bra ur miljö- och hälsosynpunkt som allmänna lösningar. Det visade om inte annat Mark- och miljööverdomstolens dom från den 17 augusti 2020 (dom M4976-19).

Lena Eckerbom Wendel (M) kom med en kort replik till Augustsson. Hon upprepade sin argumentation om att finns det inget behov av avlopp i en fastighet så ska den inte anslutas till kommunalt VA även om den finns med i ett verksamhetsområde. (Se “VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion”.)

Eckerbom Wendel fortsatte:

“Man tog inte bort 24 § när 6 § ändrades. Det finns fortfarande ett behov av att kunna modifiera kraven.”

Från talarstolen avslutade jag debatten med att konstatera att förändringen av Vattentjänstlagen, med undantag av paragraferna om Vattentjänstplanen, var små:

“Det är i stort sett samma lagstiftning som gällde då som nu.”

Benny Augustsson blev upprörd:

“6 § är en betydande förändring i lagstiftningen för nu har vi ju möjlighet innan vi inrättar verksamhetsområde och komma tillrätta med dom här bitarna som förr anledde, gjorde anledning till att vi hamnade i domstol. Så det är en jättestor skillnad i lagstiftningen att nu kan vi arbeta bort det här innan vi inrättar verksamhetsområdena och det kunde vi inte tidigare.”

Augustsson hade missuppfattat. Det lilla tillägget i 6 § var ju innehållsmässigt ingen nyhet eller ”betydande förändring”. Den enda förändringen i paragrafen är, jag repeterar, ett förtydligande om att kommunen ska ta särskild hänsyn till enskilda lösningar. Det är inte en ny princip – det är en markering från lagstiftaren om att kommunerna tidigare inte följt lagen tillräckligt noggrant.

Det framgår av regeringens proposition 2021, ”Vägar till hållbara vattentjänster”. Regeringen skrev (fetstil och understrykning av mig):

”Ett antal remissinstanser, bland annat Boverket, framför att det redan med nuvarande utformning av 6 § lagen om allmänna vattentjänster är möjligt att tillgodose behovet genom enskilda lösningar. Regeringen delar bedömningen att det med nuvarande utformning inte finns något hinder mot att kommunerna beaktar enskilda anläggningar vid bedömningen av det miljö- eller hälsomässiga behovet av en vattentjänst. Som utredningen konstaterar finns det dock en osäkerhet hos många kommuner kring i vilken utsträckning enskilda anläggningar, till exempel gemensamhetsanläggningar, kan beaktas. Regeringen anser därför att bestämmelsen bör tydliggöras så att det framgår att en enskild anläggning under vissa förutsättningar ska kunna tillgodose behovet av en vattentjänst, trots att fastigheten eller bebyggelsen ingår i ett större sammanhang.”

Lagstiftaren ville alltså förtydliga att enskilda VA-lösningar ska vägas in tydligare när kommunen bedömer om ett område behöver kommunalt vatten eller avlopp. Det skulle i och för sig innebära en ”betydande förändring” i Vänersborgs kommun…

Det är också tydligt i citatet att regeringen faktiskt anser att det även efter lagändringen kan ingå fastigheter i ett verksamhetsområde som inte behöver en kommunal VA-lösning…

Sedan var det antagligen flera som undrade var Augustsson fick det ifrån att kommunen tidigare var tvungen att inkludera Solvarms fastighet i ett verksamhetsområde? Och att kommunen på något mystiskt sätt var tvungen att tvinga Solvarm att överklaga? Det var kommunen inte alls, vilket Mark- och miljödomstolen egentligen indirekt konstaterade trots att målet handlade om anslutningsavgiften. Miljö- och hälsoskyddsnämnden kunde med stöd av Miljöbalken ha godkänt Solvarms cirkulära VA-lösning direkt och samhällsbyggnadsnämnden kunde ha beslutat att låta Solvarm slippa anslutningsavgiften enligt 24 §. Eller att Solvarms fastighet helt enkelt hade sluppit att ingå i verksamhetsområdet från början enligt 9 §.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) skapade under sammanträdet i kommunfullmäktige en logik som inte hade stöd i varken lagstiftning eller prejudicerande domar. Var det så att Augustsson ville bygga ett försvar i efterhand för sitt agerande som samhällsbyggnadsnämndens ordförande under den tid som just denna nämnd motarbetade och jagade Solvarm?

Under Augustssons tid som ordförande i nämnden drog kommunen även VA-ledningar längs Dalslandskusten. Kommunen kopplade ihop vattenverken på Skräcklan och Rörvik. Många människor, däribland flera av Centerpartiets väljare, tvångsanslöts till kommunens VA-nät. Många kördes i praktiken iväg från hus och hem, och sommarstugor, när de var tvingade att betala höga anslutningsavgifter. Nu visar debatten i kommunfullmäktige och de argument som lades fram att dessa människor tvångsanslöts på felaktiga grunder. Denna sanning är kanske politiskt skadlig för de styrande partierna och därför kanske Augustsson försöker gömma kommunens handlande bakom en felaktig utläggning om lagändringens betydelse… Men det är naturligtvis spekulationer från min sida.

Fortsättning följer i inlägget ”VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, AugustssonBenny, Kommunfullmäktige 2026, miljö, S, Solvarm, VA, Vänersnäs

VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget

4 mars, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion”.

Första delen av debatten om Lena Eckerbom Wendels (M) motion stod, med något undantag, mellan motionären själv och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). I den andra delen blev det en debatt mellan Augustsson och Stefan Kärvling (V). Men det började med ett längre anförande av Kärvling.

Benny Augustsson hade i debatten med Eckerbom Wendel hela tiden hävdat att alla fastigheter i ett verksamhetsområde var tvungna att ansluta sig till det kommunala VA-nätet och betala anslutningsavgift till kommunen. Augustsson menade att när verksamhetsområdet väl hade inrättats hade kommunen redan prövat behovet av allmänna vattentjänster.

Jag började med att ta exemplet Hallby Södra på Vänersnäs. När kommunens Vattentjänstplan var ute på samråd så var förslaget att området skulle bilda ett verksamhetsområde. Länsstyrelsen blev inblandad i frågan av en helt annan orsak (se “Beslut om Vattentjänstplan 3”) och kom i januari 2025 att fatta ett beslut som fick kommunen att arbeta om Vattentjänstplanen.

Länsstyrelsen tittade på hälso- och miljörekvisiten i området och kom fram till att de enskilda avloppen var bristfälliga. Slutsatsen skilde sig emellertid helt från kommunens:

“avloppshanteringen [bör] inom de flesta fastigheter kunna lösas genom andra lösningar som exempelvis genom separata system som WC till sluten tank och en separat rening för BDT-avloppen.”

Länsstyrelsen bedömde alltså att problemen kunde lösas med enskilda VA-anläggningar. Det var antagligen en lösning som inte kommunen ens hade tänkt på som en möjlighet. I varje fall hade det nog aldrig fallit Augustsson in.

Länsstyrelsen hänvisade i sitt beslut till Vattentjänstlagen 6 §.(Se “Länsstyrelsens bedömning får stora konsekvenser (2)”.) Det nämndes inte specifikt i beslutet att den nya lagens uppdaterade tillägg spelade någon roll men troligtvis gjorde tillägget det. Det hade varit logiskt. Det nya tillägget i 6 § lyder:

“Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Länsstyrelsens beslut betydde att det område som kommunen hade pekat ut som aktuellt för verksamhetsområde var felaktigt. Exemplet Hallby Södra är därför ett exempel på att Augustssons påstående om att ”behovet redan är prövat” när verksamhetsområdet ska beslutas inte stämmer med verkligheten. Här gjorde kommunen en bedömning – och Länsstyrelsen gjorde en helt annan, baserad på samma lagrum. Det visar att behovsprövningen inte är en administrativ process utan en faktisk, materiell prövning som kan utfalla olika beroende på hur noggrant den görs.

Jag tog också upp följande påstående i kommunens underlag till KF:

“VA-huvudmannen tar dock ut avgift för anläggningen oavsett om fastigheten har anslutit till det kommunala VA-nätet eller inte.”

Här hamnade förvaltningen och de styrande fel, väldigt fel, trots att Benny Augustsson (S) hävdade denna synpunkt under hela debatten. Det finns inget lagstöd för påståendet. Tvärtom, det hänvisades till Vattentjänstlagen 24 §, som alltså lyder (min markering):

“En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va- anläggning, om fastigheten
   1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
   2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt…”

Det står ”och” (inte ”eller”) mellan punkterna i paragrafen. Det betyder att både punkt 1 och punkt 2 ska vara uppfyllda för att en fastighetsägare ska betala avgifter för en allmän VA-anläggning. Det är juridiskt grundläggande att båda rekvisiten måste vara uppfyllda, särskilt eftersom MÖD i flera domar uttryckligen har betonat just denna punkt.

Att det skulle finnas ett behov av en kommunal VA-anslutning för skyddet av människors hälsa eller miljön är inte alls givet bara för att ett verksamhetsområde är beslutat. Det är anmärkningsvärt att Augustsson fortsätter att hävda denna felaktiga tolkning, trots att MÖD i flera domar uttryckligen har klargjort att avgiftsskyldigheten inte är kopplad till geografisk placering utan till faktisk nytta och behov. När både lagtext och prejudikat pekar åt ett håll, och kommunen åt ett annat, är det inte lagstiftningen som är oklar – det är Benny Augustssons (S) och kommunförvaltningarnas läsning som är fel.

Och den som fortfarande inte är övertygad om att underlaget inte är korrekt kan (återigen) läsa den prejudicerande domen från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), som Eckerbom Wendel anförde (dom M 7274-25). Eller allra helst en dom från den 17 augusti 2020 (dom M4976-19). Det är en dom som James Bucci hänvisade till i initiativärendet i samhällsbyggnadsnämnden med samma yrkanden som Eckerbom Wendels motion. Och även Kohagen i sin lyckade kamp mot kommunen. (Se “VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion”.)

I MÖD:s dom står det:

”I likhet med vad som gällde enligt tidigare lagstiftning medför inte enbart det förhållandet att huvudmannen har byggt ut den allmänna va-anläggningen inom ett område automatiskt att fastigheterna där kan avgiftsdebiteras, utan avgiftsskyldigheten är i princip motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”

Är det inte tydligt? Domen slår fast att det inte räcker med att den allmänna VA-anläggningen har byggts ut för att fastigheterna där ska tvingas betala anslutningsavgift. Det är den enskilda fastighetens behov som är avgörande. Precis som det står i 24 § i Vattentjänstlagen. Augustsson, de styrande partierna och förvaltningarna har hamnat på fel sida av rättspraxis. Det är inte ok.

Kommunen borde känna till hur det förhåller sig. Kretslopp och Vatten gör det.

Det var en gång… 

På en fastighet i Sikhall uppfördes det en gång i tiden ett naturhus. Det var familjen Solvarm som ville slå ett slag för miljön med cirkulära VA-lösningar. Det var inte populärt i kommunhuset. Solvarm tvingades till en lång och bitter kamp mot kommunen. Kommunen var nämligen inte intresserad av kommunikation och dialog eller att vara en serviceenhet… (Inte på den tiden heller.) Kommunfullmäktige hade ju beslutat att naturhuset (Sikhall 1:20) skulle ingå i ett verksamhetsområde… (Den 25 augusti 2015 skrev jag mitt allra första blogginlägg om familjens Solvarms kamp mot Vänersborgs kommun – “Solvarm i Sikhall vs kommunen”. Det följdes av ytterligare några inlägg…)

Solvarm överklagade kommunens beslut att de skulle betala nästan 200.000 kr i anslutningsavgift till kommunen. Solvarm överklagade således skyldigheten att betala anslutningsavgift. Alltså den avgift som underlaget till fullmäktige påstår är obligatorisk att betala om fastigheten ingår i ett verksamhetsområde. (Se “Solvarm i Mark- och miljödomstolen”.)

Den 2 september 2019 kom domen från Mark- och miljödomstolen (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”. Det går också att ladda ner domen här – M 1607-18):

“Mark- och miljödomstolen fastställer att Anders och Rosemary Solvarm för deras fastighet Vänersborg Sikhall 1:20 inte ska vara avgiftsskyldiga för vatten och avlopp.”

Påståendet i underlaget om att kommunen får ta ut “avgift för anläggningen oavsett om fastigheten har anslutit till det kommunala VA-nätet eller inte” är alltså felaktigt. Kommunen har alltså redan fått sina tolkningar av lagen underkända av domstol. Det gör det än mer märkligt att Augustsson nu försöker hävda att lagändringen 2023 skulle ha gjort kommunens tidigare agerande korrekt i efterhand. Domstolen slog i fallet Solvarm fast att fastigheten inte var avgiftsskyldig – och det berodde inte på någon ”gammal lag”, utan på samma 24 § som gäller idag

Det räcker inte att kommunen har beslutat om ett verksamhetsområde för att alla fastigheter inom området ska anslutas till det kommunala VA-nätet eller att de måste betala anslutningsavgifter. Det finns utrymme i lagstiftningen för ett sådant regelverk som Lena Eckerbom Wendel (M) efterlyser i motionen. Det skulle dessutom vara i linje med kommunens ambition att bli en myndighet som man själv vill möta och att kommunen ska bli mer av en serviceenhet än en myndighet.

Och till sist var jag tvungen att påpeka ytterligare ett stort fel i underlaget. Det stod:

“Då måste fastighetsägaren bevisa att fastigheten inte har behovet av vattentjänsterna eller att de enskilda anläggningarna är likvärdiga eller bättre än den allmänna VA-anläggningen.”

I samma dom från Mark- och miljööverdomstolen, som citerades tidigare (M 4976-19), så framgår det att bevisbördan för att enskilda VA-lösningar är undermåliga ligger på kommunen:

“Det är huvudmannen … som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”

Detta är en grundläggande rättssäkerhetsprincip i Vattentjänstlagen, det är kommunen som måste visa att behovet finns. Att underlaget och Augustsson påstår motsatsen är inte bara felaktigt – det riskerar att leda till att fastighetsägare tror att de måste bevisa sin “oskuld”. Men så fungerar inte svensk förvaltningsrätt.

Jag avslutade mitt anförande lite provokativt:

“Egentligen skulle jag yrka på återremiss för att de styrande partierna och förvaltningen skulle få ytterligare en chans att faktiskt få läsa domstolsutlåtanden, domar från Mark- och miljööverdomstolen, för att skriva ett underlag som faktiskt håller sig till lag, domar och sanningen om lagstiftningen och att dom kommer tillbaka och visar att dom har lärt sig nånting. Det skulle vara som ett omprov i skolan ungefär.”

Mitt anförande gav naturligtvis upphov till både anföranden och repliker från en frustrerad Benny Augustsson (S). Det tar jag upp i nästa inlägg.

Fortsättning följer i inlägget ”VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling”.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:AugustssonBenny, Kommunfullmäktige 2026, S, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, vattentjänstplan, Vänersnäs, Vänsterpartiet

VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion

3 mars, 2026 Lämna en kommentar

Lena Eckerbom Wendel (M) skrev och lämnade in en VA-motion, “Motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp” (klicka här för att ladda ner) för nästan exakt 4 år sedan. (Se “KS (28/1): Ärenden till KF”.) Motionen obstruerades genom att de styrande återremitterade den några gånger. Motionen gjorde dessutom en vända i Förvaltningsrätten samtidigt som James Bucci (V) väckte ett initiativärende i samhällsbyggnadsnämnden med exakt samma yrkanden som i motionen. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”.) 

Motionären, liksom senare James Bucci, efterlyste ett regelverk som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet samt öppna för kommunikation och dialog mellan kommunen och fastighetsägare. Ett regelverk skulle underlätta för och hjälpa kommuninvånarna.

Ingenting i sak har hänt med motionen – inte förrän nu, den 18 februari 2026, då motionen behandlades på kommunfullmäktiges sammanträde. Motionen avslogs av de styrande partierna (S+C+KD+MP) tack vare ordförandes utslagsröst. Voteringen slutade 23-23.

Jag ska i några blogginlägg redogöra för vad som hände i kommunfullmäktige. Vill man själv se och lyssna på debatten, eller kontrollera min beskrivning, och citaten, så kan man ta del av dem på kommunens webbplats, klicka här. Det går också att ladda ner förvaltningens utredning av ärendet (kan laddas ner här).

Beslutsförslaget till fullmäktige låg helt i linje med Socialdemokraternas uppfattning – motionen skulle avslås. Självklart ställde sig också de andra styrande partierna bakom ett avslag, dvs Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. I några fall mot bättre vetande, men partipiskorna viner. De sa inte ett ord under debatten.

Det fanns fyra argument i underlaget för avslag:

  • “Ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp grundar sig alltid i ett behov av tjänsterna och när det är beslutat ska det införas för att skydda människors hälsa och/eller miljön (6 § LAV). De områden som pekas ut som aktuella för verksamhetsområde har alltså bedömts inte kunna lösa avlopp- eller vatten med en enskild anläggning.”
  • “Kommunen kan inte ta fram ett regelverk som möjliggör för fastighetsägare att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet när ett verksamhetsområde är beslutat eftersom det skulle bryta mot lagen om allmänna vattentjänster (12, 24, 25 §§ LAV).”
  • “VA-huvudmannen tar dock ut avgift för anläggningen oavsett om fastigheten har anslutit till det kommunala VA-nätet eller inte.”
  • “Då måste fastighetsägaren bevisa att fastigheten inte har behovet av vattentjänsterna eller att de enskilda anläggningarna är likvärdiga eller bättre än den allmänna VA-anläggningen.”

Motionären Lena Eckerbom Wendel (M) inledde debatten. Hon tog upp några av de viktigaste paragraferna i “Lagen om allmänna vattentjänster” (LAV) som utredningen hänvisade till, särskilt 24 §. Det var punkt 2 i denna paragraf som motionen handlade om:

“En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va- anläggning, om fastigheten

  1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
  2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”

Om man inte behöver, fortsatte Eckerbom Wendel, en vattentjänst på en fastighet, t ex på grund av att byggnadsnämnden inte ger bygglov för att bygga ett badrum eller kök i en fastighet utan VA – då ska fastigheten inte behöva anslutas och betala avgift. Detsamma gäller om en fastighet har en enskild anläggning som uppfyller kraven på “hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön”.

Eckerbom Wendel fortsatte att vederlägga det första och andra av underlagets och de styrandes argument. Det räcker inte med att en fastighet ingår i ett verksamhetsområde. Det krävs också att punkt 2 i 24 § är uppfylld, och det behöver den inte vara bara för att den ingår i ett verksamhetsområde. Och hon fortsatte med att hänvisa till en dom i Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Det ska tilläggas att domar i MÖD är prejudicerande. Det innebär att det är MÖD som tolkar lagen och då ska alla underdomstolar, Länsstyrelser och kommuner, vilket naturligtvis inkluderar Vänersborgs kommun, följa MÖD:s domar.

Jag blev imponerad av att Eckerbom Wendel hade uppmärksammat en alldeles färsk dom från MÖD den 23 dec 2025 (M 7274-25). I domen, som handlar om en fastighet som ingår i ett verksamhetsområde, står det nämligen, vilket Eckerbom Wendel refererade:

“Bostadsenhetsavgiften enligt taxan är tänkt att avspegla nyttan för en fastighet att ha tillgång till vatten och avlopp. … Det är ostridigt att den aktuella byggnaden helt saknar va-installation. … kan nyttan av va-anläggningen för fastigheten i denna del inte anses stå i proportion till den nytta som andra fastigheter…”

Avgiften är tänkt att spegla nyttan av att ha tillgång till vatten och avlopp, och eftersom byggnaden saknade VA-installation kunde nyttan inte anses stå i proportion till avgiften. Eckerbom Wendel:

”Det finns enligt Mark- och miljööverdomstolen ett utrymme för att inte behöva betala  om man inte behöver vattentjänsten, även om kommunen har dragit fram en förbindelsepunkt.”

Därmed torde egentligen hela frågan om motionen vara avgjord. Det var bara att bifalla den. Domslutet undergräver helt kommunstyrelsens linje. MÖD slår fast att avgiftsskyldigheten inte följer av att ett rör ligger i marken, utan av att fastigheten faktiskt har ett behov av tjänsten.

Det intressanta, vilket dock inte framgick i debatten eller underlaget (vilket det borde ha gjort om förvaltningen hade så att säga gjort sitt jobb och t ex talat med Kretslopp och Vatten), var att Vänersborgs kommun har haft ett sådant här fall, nämligen “fallet Kohagen” i Gardesanna. Det handlade om ett servicehus som fanns inom ett verksamhetsområde men som inte hade något behov av kommunalt VA. (Se “VA Gardesanna: Kohagen vann!”.)

Kommunens jurister tittade på frågan eftersom Kohagens Samfällighetsförening hade klagat hos kommunen. Det hade varit en ganska långvarig och “engagerad” kommunikation… VA-chefen, som var densamme som nuvarande, skrev slutligen till Kohagen:

“Kommunen anser att man, på grund av att förutsättningarna förändrats på ett betydande sätt, ska ta tillbaka fakturan/kravet och att bygglovsprocessen får ha sin gång. Faktura 1253xxx är annullerad och kreditnota bilagd.”

Det gick alltså, till och med i Vänersborgs kommun, att slippa ansluta sig till det kommunala VA-nätet – och att betala anslutningsavgift trots att fastigheten låg inom ett verksamhetsområde. Kohagen-fallet visar alltså att kommunen själv tidigare har tillämpat lagen på ett sätt som ligger helt i linje med MÖD:s praxis. Det gör underlagets argumentation inte bara juridiskt felaktig, utan också inkonsekvent. Om kommunen tidigare kunnat erkänna att en fastighet saknar behov, varför skulle det plötsligt vara omöjligt nu? Kommunens tre första argument ovan faller.

Men kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) höll inte alls med Eckerbom Wendel eller Mark- och miljööverdomstolen… Han sågade motionen helt.

Augustsson började med att ta upp Vattentjänstlagens 6 §. Det kan vara bra att i detta sammanhang återge paragrafen, som Augustsson för övrigt läste upp i sin helhet:

“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, ska kommunen

  1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
  2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va- anläggning.

Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Augustsson menade att det var en stor förändring i den “nya”, eller rättare sagt uppdaterade, lagen mot vad det var innan:

“Här är det kravet, att man ska klara människors hälsa eller miljö.”

Benny Augustsson (S) menade att det här arbetet görs innan verksamhetsområdet fastställs – och när verksamhetsområdet har fastställts och beslutats har kommunen redan kommit fram till att det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Och då ska fastigheterna anslutas till kommunens VA-nät och då har fastighetsägarna också skyldighet att betala anslutningsavgiften. För att belägga sin ståndpunkt refererade Augustsson till en “guru”. (Augustsson använde ordet “guru”.)

Augustsson från talarstolen:

“När ett allmänt verksamhetsområde väl har inrättats har behovet av allmänna vattentjänster redan prövats av kommunen.”

Benny Augustsson (S) blandar ihop två helt olika prövningar i lagen. 6 § reglerar kommunens skyldighet att bygga ut VA i ett område där det finns ett samlat behov. 24 § reglerar fastighetsägarens skyldighet att betala – och den prövningen är individuell. Att kommunen bedömer ett områdes samlade behov innebär inte att varje enskild fastighet automatiskt har behov. Det är just därför lagstiftaren har skrivit in rekvisit 2 i 24 §. Augustsson gör alltså en sammanblandning som skulle göra halva paragrafen meningslös.

Det går i regel inte heller till så i Vänersborg som Augustsson beskriver. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen har helt enkelt inte resurser till att inspektera och kontrollera varje enskild avloppsanläggning. Förvaltningen brukar göra “skrivbordstillsyner”. Tjänstepersonerna bedömer de enskilda avloppslösningarna utifrån när de installerades. I en debatt i kommunfullmäktige för några år sedan (se “VA-debatten i KF (6): Tre rekvisit”) medgav dåvarande ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämndens Ann-Marie Jonasson (S):

“Sen vill jag säga, ja det är en skrivbordsprodukt…”

Det spelar egentligen ingen roll, det är Vattentjänstlagen som gäller – och MÖD:s tolkningar av den i de prejudicerande domarna… För vad var det ovanstående dom från MÖD sa? Jo, en fastighet i ett beslutat verksamhetsområde ska slippa betala avgift om inte vattentjänsten behövs… Som jag ser det underkänner Benny Augustsson genom sin, och hans “gurus”, tolkning av Vattentjänstlagen MÖD:s dom. Det är anmärkningsvärt. En kommun kan inte välja bort prejudikat för att de är opraktiska eller politiskt obekväma…

 Några andetag efteråt sa Augustsson också att fastigheterna inte måste ansluta sig, men däremot vara tvungna att betala anslutningsavgift. Det var motsägande. Jag förstår faktiskt fortfarande inte hur Augustsson fick ihop logiken… Benny Augustssons (S) slutsats var i varje fall att motionen stred mot lagen.

Lena Eckerbom Wendel (M) var inte svaret skyldig. 6 § handlar om när kommunen har skyldighet att inrätta ett VA-område. Men:

“När kommunen har inrättat ett VA-område så finns det fler paragrafer i lagen som säger hur vi ska förhålla oss till det och det finns också rättsfall som ger ett visst manöverutrymme.”

Eckerbom Wendel konstaterade:

“Det kan inte vara så att våra fastighetsägare måste överklaga våra beslut först.”

Benny Augustsson (S) hade uppenbarligen läst på inför VA-ärendet. Tyvärr hade han ingen koll på Mark- och miljödomstolens domar.

Sedan var det min tur att begära ordet. (Och det var tänkt att vara en cliffhanger… 😁)

Fortsättning följer i inlägget ”VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, AugustssonBenny, Kohagen, Kommunfullmäktige 2026, M, Motion, S, VA

Grattis Magnus Larsson! 

1 februari, 2026 1 kommentar

Så fick han då sitt välförtjänta pris – Magnus Larsson i Sikhall.

På gårdagens mycket välbesökta och uppskattade födelsedagskalas för Vänersborgs stad fick Magnus Larsson från Sikhall mottaga kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för sitt fantastiska arbete med att renovera Sikhalls magasin. Priset delades ut av byggnadsnämndens ordförande Benny Jonasson (S) tillsammans med nämndens vice ordförande Piotr Gabrys (M) och stadsarkitekt Martin Staude.

Byggnadsnämnden motiverade valet med följande ord:

”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett fint och välbehövt byggnadsvårdsprojekt.

Spannmålsmagasinet är ett byggnadsminne som har räddats från förfall genom nödvändiga reparationer med traditionella material och metoder.

I byggnaden som nu används som samlingslokal visas historiska föremål med anknytning till Sikhalls historia inom lantbruk och sjöfart.

Byggnadsnämnden är tacksam för fastighetsägarens engagemang för både platsen och huset.”

Magnus Larsson har gjort en makalös och mycket imponerande insats. Sikhalls magasin, som byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre, har blivit “återfött”. Det är nu som nytt med bland annat nytt tak och nya fönster. Sikhalls magasin kommer att kunna stå kvar i många decennier framöver. (I blogginlägget “Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)” har jag redogjort mer i detalj för arbetet som Larsson har utfört i och på magasinet.)

En stolt Magnus Larsson tog emot priset i Bojorten inför en månghövdad och entusiastisk publik. Han tackade för priset och sa:

“Det är lite ironi att på den här platsen i den gamla sessionssalen för 21 år sedan togs beslut att förköpa mitt hus, hem, all min jord och skog och sommarstugan. Då ansågs jag vara ett hot mot magasinet. Nu står jag här och tar emot pris för renoveringen av magasinet som jag räddat från ett totalt förfall.”

Kommunen fattade beslut 2005 att förköpa Magnus Larssons då nyligen förvärvade fastigheter i Sikhall, däribland marken där Sikhalls magasin var beläget. Kommunchefen skrev som motivering till det som egentligen var en expropriation:

“Kommunen anser att Sikhallsområdet skall utvecklas. … Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas. Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”

Kommunen “är bäst lämpad”… (Det går att läsa vad som hände under åren 2025-2027 i min bloggserie “Historien om Magnus Larsson”, 25 avsnitt.)

Nu har vi facit i hand. Kommunen lyfte under nästan 20 år knappast ett finger för att utveckla Sikhallsområdet eller magasinet. Det mesta förföll. Socialdemokraternas och Centerpartiets enda syfte med förköpet/expropriationen visade sig vara att stoppa Magnus Larsson, precis som många misstänkte från början. Det lyckades de styrande med.

Det illustreras kanske allra bäst av två exempel. För det första när samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) den 15 december 2023 överklagade ett beslut i sin egen nämnd till Förvaltningsrätten. (Se ”SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.) De accepterade inte oppositionspartiernas majoritetsbeslut när det gällde de fastighetsrättsliga lösningarna mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se nedan.)

För det andra när Magnus Larsson skulle påbörja renoveringen av det magasin som han igår fick pris för. När Larsson begärde strandskyddsdispens för att anlägga en serviceväg vid magasinet för att kunna sätta upp byggnadsställningar, som var nödvändigt för att byta tak, sa miljö- och byggnadsförvaltningen nej. Hade inte politikerna i nämnden och förvaltningschef Sandin ingripit så hade inte magasinet blivit renoverat… (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Det kan jämföras med Länsstyrelsens positiva inställning till Magnus Larsson när Länsstyrelsen den 16 maj 2023 skrev:

“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”

För att möjliggöra en fortsatt utveckling i Sikhall drev oppositionspartierna i kommunfullmäktige och samhällsbyggnadsnämnden igenom att en  fastighetsreglering skulle göras. De fastighetsrättsliga lösningarna blev klara den 21 augusti 2025 när Lantmäterimyndigheten fastställde avtalet mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.)

De fastighetsrättsliga lösningarna innebar att Magnus Larsson fick köpa tillbaka stora delar av de fastigheter som han förvärvade 2005, dock inte allt. Nu ligger vägen öppen för en utveckling av området runt Sikhallsviken.

I teorin… 

Det tycks som om motståndet från miljö- och byggnadsförvaltningen fortsätter… Signalerna tyder på en fortsatt obstruktion av Magnus Larssons planer. Larsson behöver nämligen en hel del tillstånd. Det gäller t ex bygglov och strandskyddsdispenser för att anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för bland annat kök, personalutrymmen och inte minst toaletter, tillstånd för vattenverksamhet för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan.

Diplom och plakett på plats!

Det finns några socialdemokrater som har gratulerat Magnus Larsson till Byggnadsvårds- och arkitekturpriset. Kan man hoppas att de styrande partierna med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen har ändrat uppfattning om Magnus Larsson och hans arbete för att utveckla Sikhall? Och istället för att stjälpa börjar hjälpa Magnus Larsson i hans arbete. Ska jag vara ärlig så tror jag inte det, men hoppas kan man väl? Det är säkerligen även förhoppningen hos majoriteten av de åskådare som var på plats när Magnus Larsson mottog sitt välförtjänta pris.

Födelsedagskalaset var för övrigt mycket lyckat. Det var antagligen publikrekord, vilket tyvärr fick följden att tårtorna inte räckte till alla gratulanter. Alla invånare hade chans att prata med både politiker och tjänstepersoner i de olika förvaltningarna samt anställda och frivilligarbetare i olika bolag, föreningar och organisationer. Jag blev lite extra imponerad över Demokrati- och Jämställdhetsberedningens bord. Där fick besökarna bland annat para ihop politiker med parti. Det var åtminstone en person som hade ett rätt…

Det var en mycket lyckad födelsedag. Kanske skulle Vänersborgs kommun ha ytterligare ett kalas under året – för Vänersborgs kommun…

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Centerpartiet, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall, Sikhalls Magasin

KF (17/12): Flera viktiga beslut

22 januari, 2026 1 kommentar

Det politiska året 2026 har börjat. Flera nämnder har redan kommit igång och haft sina första sammanträden. (Se t ex “Vårterminen börjar för BUN”.) Nästa vecka på onsdag ska kommunstyrelsen ha sitt första sammanträde för året.

Vi får se hur stämningen kommer att vara på sammanträdena. Det politiska året 2025 slutade ju med två händelserika och uppmärksammade sammanträden. Det var kommunfullmäktiges sammanträde den 17 december och socialnämndens dagen efter.

En gemensam nämnare för de båda sammanträdena var Dan Nyberg (S). Nyberg spelade huvudrollen och det gjorde han genom att töja på, eller gå över, den politiska anständighetens gränser. På socialnämndens möte sa han till ledamoten Göran Svensson (MBP):

”Skit ner dig”

Det kunde allmänheten läsa i TTELA, se “Dan Nyberg (S) till politikerkollegan: ”Skit ner dig””.

På fullmäktiges sammanträde dagen innan sa Dan Nyberg (S) från talarstolen:

“Ett par dagar senare så går Stefan Kärvling, han lämnar sin villa i centrala Vänersborg, åker upp till Brålanda och så går han på skördefesten med block och penna och samlar in namn – “Rädda Sörbygården” – ett par dagar senare.”

Det här var rent “hitte-på”, en lögn alltså. Och det framförde jag i en replik till Nyberg. Nyberg gömde sig emellertid bakom 4-5 brålandabor, anonyma förstås, som hade påstått detta. Och brålandabor var ett ärligt folk som inte hittar på, sa Nyberg. Det innebar ju faktiskt att Nyberg ansåg att jag ljög från talarstolen när jag berättade att det inte var sant att jag gick runt med namnlistor. Jag blev upprörd. Även detta skrev TTELA om, och på webbsidan kan man se en filmsnutt från ordväxlingen. (Se TTELA “Ilskna ordbråket i Vänersborgs kommunfullmäktige”.)

Det faller på sin egen orimlighet att jag skulle ha gått runt med en namninsamling. Varför skulle jag ha gjort det när Brålandas Pensionärsförening redan hade en namninsamling för att “Rädda Sörbygården”? Det berättade för övrigt Bo Carlsson (C) i fullmäktige. Han är nämligen medlem i pensionärsföreningen och var på plats i Brålanda…

Det framgick med all tydlighet att flera i oppositionen ansåg att Dan Nyberg (S) hade gått över gränsen. Robin Skenhede (M), 2:e vice ordförande i socialnämnden, sa t ex:

“Det är väl helt uppenbart för alla nu hur det är att sitta i socialnämnden och vad som händer när man inte är överens med ordförande i nämnden. Då sker det här.”

Och det sa Skenhede alltså dagen före Dan Nybergs (S) utbrott i socialnämnden mot Göran Svensson (MBP).

Jag har skrivit fyra blogginlägg om fullmäktiges decembersammanträde – “Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”, “Två lagstridigheter: 1 Återremiss”, “Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter”och “Kommunen höjer kostavgifterna!”. Det avhandlades fler ärenden.

Kommunfullmäktige fastställde barn- och utbildningsnämndens beslut att erbjuda alla vårdnadshavare en avgiftsfri allmän förskola på 25 timmar i veckan för barn i åldern 3-5 år – under grundskolans läsårstider. Det betyder att Vänersborgs kommun går längre än Skollagens minimum om 525 avgiftsfria timmar under året (motsvarande 15 timmar per vecka under grundskolans läsårstider).

Det blev en del diskussion om revideringen av “riktlinjer för markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”. Jag har tidigare skrivit att ärendet slutade med en återremiss i frågan och jag publicerade även motiveringen till återremissen. (Se “Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”.) När jag nu återigen har lyssnat på fullmäktigedebatten kan jag inte låta bli att nämna den ständigt återkommande kommentaren man får när man har synpunkter och kritik på det beslutsunderlag som förvaltningarna arbetar fram. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa i debatten:

“jag liksom känner i det här att man saknar totalt tillit till vår personal”

Saknar man verkligen “totalt tillit till vår personal” om man inte håller med om allt som står i underlagen? Jag tycker inte det. Och om man inte får ifrågasätta så betyder det väl att man ska sitta på sin plats – och vara tyst. Är det ett sådant fullmäktige som de styrande partierna vill ha?

Kommunfullmäktige antog den nya Vattentjänstplanen. Det har blivit tre blogginlägg om vattentjänstplanen. (Se “Beslut om Vattentjänstplan”.) “Äntligen!” har Vänersborgs kommun fått en bra plan skulle man kunna utropa. Den gamla Blåplanen kan nu gömmas i arkivet i någon källarskrubb.

Kommunfullmäktige fattade beslut om att en ny nämndstruktur ska gälla från och med den 1 januari 2027. Det är på flera sätt ett ganska drastiskt och uppseendeväckande beslut.

Den stora förändringen är att samhällsbyggnadsnämnden ska försvinna. Nämndens strategiska frågor kommer att övertas av kommunstyrelsen. En nyinrättad teknik- och servicenämnd ska sköta så att säga de praktiska frågorna som gör att kommunen fungerar i vardagen. Det handlar om vägar, vatten, avlopp, sophämtning, fastigheter, parker och intern service.

Partierna var i stort sett överens, men M, L och SD tyckte att miljö- och hälsoskyddsnämnden skulle slås ihop med byggnadsnämnden. Det tyckte inte de andra partierna. Det fanns även synpunkter, särskilt från Moderaterna, på vad “strategiska frågor” var. Och det kan jag i och för sig hålla med om, men jag tror att det kommer att lösas i samband med att reglementen ska arbetas fram i enlighet med den nya strukturen.

Som bloggare kan det emellertid vara ett mindre bra beslut. Samhällsbyggnadsnämndens och -förvaltningens beslut brukar nämligen vara tacksamma ämnen för blogginlägg. Jag anar och misstänker att det antagligen blir betydligt färre inlägg när kommunstyrelsen och kommunstyrelseförvaltningen får ta hand om de strategiska frågorna…

Kommunfullmäktige beslutade att ersätta medborgarförslag med e-förslag och att uppdra till kommunstyrelsen att:

“ta fram styrande dokument, rutiner och tekniska förutsättningar för hantering av e-förslag utifrån det underlag som inhämtats under ärendets beredning.”

Vänsterpartiet ansåg att medborgarförslag har fungerat bra de senaste åren. V tror att e-förslag kan minska invånarnas möjlighet till inflytande, delaktighet och engagemang genom kriterier och gallring. Vänsterpartiet yrkade därför på att nuvarande system med medborgarförslag skulle behållas. (Se “KS: Viktiga beslut inför valet 2026”.)

Kommunfullmäktige biföll en motion från Sverigedemokraterna och uppdrog till kommunstyrelsen att:

“med extern medverkan översiktligt utreda fördelar och nackdelar med att bolagisera kommunens fastighetsbestånd.”

Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget. V ansåg att det finns demokratiska nackdelar med att föra över fastigheter till ett aktiebolag. Det kan också bli ökade kostnader och risk för högre hyror på marknadsmässiga villkor.

Det var flera avsägelser och fyllnadsval. Christin Slättmyr (S) avsade sig uppdraget i demokrati-och jämställdhetsberedningen. Slättmyr ersätts av Anneli Guilotte (S). Robin Danielsson (M) entledigades från sin roll som ersättare i kommunstyrelsen och ersattes av Niklas Claesson (M).

Kommunfullmäktige avslutades inte förrän 7 minuter in på den nya dagen…

Kategorier:Brålanda, fastigheter, förskolan, Kommunfullmäktige 2025, mark och exploatering, Medborgarförslag, S, Samhällsbyggnadsnämnden, tjänsteperson, ttela, vattentjänstplan

Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter

29 december, 2025 Lämna en kommentar

På kommunfullmäktiges sammanträde den 17 december slutade ärende 25, “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”, med en återremiss. Det var de fem oppositionspartierna, M+SD+V+MBP+L, som utnyttjade sin rätt att använda minoritetsskyddet för att sända tillbaka ärendet för ytterligare beredning. De styrande partierna, S+C+KD+MP, har ju som bekant majoritet i kommunfullmäktige och de ville avgöra ärendet direkt under sammanträdet. Jag har skrivit om ärendet i två inlägg, dels i “Två lagstridigheter: 1 Återremiss” och om Harlitz och Kärvlings överklagande av beslutet i “Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg”.

Det finns ytterligare en intressant aspekt i detta ärende. De styrande partiernas beslutsförslag hade, om det hade fått fullmäktiges bifall, möjligtvis varit lagstridigt. Ja, egentligen så är jag så här i efterhand tämligen säker.

Beslutsförslaget, som lämnades av kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) för alla de styrande partiernas räkning, hade följande formulering:

“Socialnämnden har inte visat förmåga att hantera det stora underskott man har för 2025. Socialnämnden har också med rösterna 7 mot 6 avvisat åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslagit i syfte att nå balans mot budget.

Kommunfullmäktige beslutar därför att tilldela Socialnämnden 8,7 Mkr i ett tillfälligt tilläggsanslag mot de begärda 24,5 Mkr. Kommunfullmäktige beslutar vidare att samtliga 13 åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslog socialnämnden den 30 oktober 2025 snarast ska verkställas.”

De styrande partierna föreslog alltså att socialnämnden bara skulle få 8,7 milj kr extra trots att kommunstyrelsen (oppositionspartierna har majoritet i KS) och en enig socialnämnd ansåg att det behövdes 24,5 milj kr. Dan Nyberg (S) och de andra av de styrandes ledamöter i socialnämnden var alltså beredda att gå emot sitt eget beslut i nämnden – och tilldela nämnden betydligt mindre pengar än den behövde. Mycket märkligt.

Jag fick en vag känsla under sammanträdet av att något inte stämde med Benny Augustssons förslag. Under ajourneringen, som blev i samband med behandlingen av ärendet, undrade min partikollega Lutz Rininsland (V) om förslaget verkligen var lagligt…

Men kommunfullmäktige antog alltså inte Benny Augustssons och de styrande partiernas förslag. Det blev, som sagt, istället en återremiss. Och återremissen både yrkades och röstades igenom därför att oppositionspartierna var helt på det klara med att Augustssons beslutsförslag var orimligt och felaktigt utifrån socialnämndens begäran och situation.

Lutz Rininslands tvivel under sammanträdet återkom i mina tankar dagarna efter sammanträdet. Det fanns bara en sak att göra. Så trots att Benny Augustsson (S) under sammanträdet utgöt sig å det bestämdaste över användandet av AI, ställde jag en fråga till AI-verktyget Gemini.

“Om kommunfullmäktige inte är nöjt med hur en nämnd, t ex socialnämnden, fungerar – kan fullmäktige utan beredning lägga ett förslag där man fråntar nämnden beslutanderätten?”

Det blev ett mycket rakt och bestämt svar:

“En nämnds uppgifter och befogenheter följer av kommunallagen (KL) och av nämndens reglemente, som fullmäktige beslutar om. Så länge reglementet gäller har nämnden rätt – och skyldighet – att fatta beslut inom sitt område. Fullmäktige kan alltså inte bara “i stunden” ta ifrån en nämnd dess beslutanderätt därför att man är missnöjd.”

Det lät intressant samtidigt som jag fick vatten på min kvarn. Men en källa räckte inte. Samma fråga ställdes därför till Chat GPT:

“Nej, inte på det sättet. En nämnds uppgifter och befogenheter följer av kommunallagen (KL) och av nämndens reglemente, som fullmäktige beslutar om. Så länge reglementet gäller har nämnden rätt – och skyldighet – att fatta beslut inom sitt område.”

Två olika källor gav ett samstämmigt svar. Det inspirerade mig naturligtvis till att söka vidare efter mer fakta.

Jag insåg tämligen snabbt att det fanns några formella fel med beslutsförslaget som skulle ha fått ordförande, med kommunjuristens bistånd, att stoppa Augustssons beslutsförslag.

Beslutsförslaget från de styrande partierna innehöll skrivningar som gick långt utöver innehållet i ärendet. Förslaget blandade in en åtgärdsplan i ett ärende som enbart handlade om ett tilläggsanslag. Men inte nog med det, de 23 ledamöterna i de styrande partierna ansåg att kommunfullmäktige skulle sätta sig över socialnämnden och besluta om vilka åtgärder som nämnden skulle vara tvungen att vidta. I Benny Augustssons (S) förslag stod det ju:

“Kommunfullmäktige beslutar vidare att samtliga 13 åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslog socialnämnden den 30 oktober 2025 snarast ska verkställas.”

Den här delen av beslutsförslaget var ett helt nytt förslag som inte ingick i ärendet “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. Det blev därigenom ett helt nytt ärende – och detta ärende var inte berett.  Det hade inte behandlats i kommunstyrelsen.

Enligt kommunallagen måste ett ärende vara berett för att avgöras i fullmäktige. Kommunallagen (=KL) 5 kap. 26 §:

”Innan ett ärende avgörs av fullmäktige, ska det ha beretts antingen av en nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör eller av en fullmäktigeberedning.”

Det finns några undantag till denna regel men ovanstående ärende tillhör inte något av dem. Det skulle möjligtvis kunna vara att det var ett “brådskande ärende”, men då måste (KL 5 kap 55 §):

“samtliga närvarande ledamöter [vara] ense om beslutet”

Och det fanns inte ens på kartan – även om ordförande hade ställt frågan, vilket hon inte gjorde…

Det kan tilläggas att beredning inte bara betyder att ärendet har förekommit någonstans i kommunen, utan att det har förberetts för prövningen i fullmäktige. Att socialnämnden avvisat åtgärdsförslagen är inte detsamma som att frågan om att tvinga igenom dem via fullmäktige varit beredd.

Det finns ytterligare en enkel formell aspekt som gjorde Augustssons förslag omöjligt att besluta om. För att ledamöterna och medborgarna ska veta vad som ska beslutas i kommunfullmäktige måste alla ärenden finnas med i kallelsen. Det går alltså inte att ”smyga in” en stor punkt under sammanträdet. KL 5 kap. 15 §:

”Varje ledamot och ersättare ska kallas till sammanträde minst en vecka före sammanträdesdagen. Kallelsen ska innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet och om de ärenden som ska behandlas.”

Redan här borde alltså ordförande ha avvisat beslutsförslaget från de styrande partierna. Och jag förstår ärligt talat inte att rutinerade ledamöter i de styrande partierna inte själva insåg att det var ett lagstridigt förslag. Dan Nyberg (S) har ju t ex varit kommunfullmäktiges ordförande under två mandatperioder och bör kunna Kommunallagen utan och innan…

Det viktigaste skälet till att beslutsförslaget var lagstridigt var emellertid att kommunfullmäktige inte kan sätta sig över socialnämnden, eller någon annan nämnd, på det här sättet. Det framgår tydligt av Kommunallagen.

Vi tar det “från början”. Det står så här i Kommunallagen 3 kap 4 § om kommunens nämnder:

“Fullmäktige ska tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra kommunens eller regionens uppgifter enligt lag eller annan författning och för övrig verksamhet.”

Nämnderna ska alltså fullgöra kommunens uppgifter. I KL 6 kap 2 §:

“Fullmäktige ska … bestämma nämndernas verksamhetsområden och inbördes förhållanden.”

Och det gör självklart även fullmäktige i Vänersborgs kommun. Kommunallagen sammanfattar sedan, skulle man kunna säga, nämndernas uppgifter i 6 §:

“Nämnderna ska var och en inom sitt område se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de bestämmelser i lag eller annan författning som gäller för verksamheten.”

Vad som gäller för en enskild nämnd beslutas av kommunfullmäktige i ett reglemente. Det framgår av 44 §:

“Fullmäktige ska anta reglementen om nämndernas verksamhet och arbetsformer.”

En nämnds uppgifter och befogenheter är alltså dels lagstyrda och dels fastställda av kommunfullmäktige. Fullmäktige anger ramarna för vad nämnden ska göra och hur den ska arbeta i ett av fullmäktige beslutat reglemente. (Socialnämndens reglemente i Vänersborg kan laddas ner här.)

En gång till. Kommunfullmäktige ska bestämma nämndernas verksamhetsområden och det ska ske genom ett av kommunfullmäktige beslutat reglemente.

I socialnämndens reglemente framgår det tydligt att nämnden har beslutanderätt inom sitt område så länge reglementet gäller. I reglementets 1 § står det:

“Nämnden ska inom sitt respektive verksamhetsområde följa vad som anges i lag eller annan författning. Den ska följa det kommunfullmäktige – i reglemente, i samband med budget eller i annat särskilt beslut – har bestämt att nämnden ska fullgöra, samt verka för att fastställda mål uppnås och i övrigt följa givna uppdrag och angivna riktlinjer.”

Socialnämnden i Vänersborg ska följa lag och fullmäktiges beslut, men själv fullgöra de uppgifter som ålagts den. Det är viktigt. I 3 § betonar reglementet att:

“Nämnden ansvarar för att dess verksamhet är ändamålsenlig med hänsyn till av kommunfullmäktige fastställda mål och styrning samt lagar och andra författningar för verksamheten.”

I reglementets 2 § anges tämligen utförligt och uttömmande vilka beslut som fullmäktige har delegerat. Och det finns inget förbehåll om att fullmäktige när som helst kan dra tillbaka beslutanderätten. Med andra ord, det finns inget stöd i reglementet för att fullmäktige tillfälligt kan ingripa i enskilda ärenden som hör till nämndens område.

Naturligtvis har kommunfullmäktige befogenheter att t ex frånta en nämnd befogenheter. Det måste dock ske genom att fullmäktige först ändrar reglementet – och en sådan ändring kräver naturligtvis beredning. Ärendet ska sedan finnas med i kallelsen till fullmäktige… Och till sist ska det nya reglementet antas av kommunfullmäktige.

Det finns med andra ord ingen ”snabbspårsklausul”. Reglementet är tvärtom tydligt uppbyggt för en stabil ansvarsfördelning och inte för att göra tillfälliga nycker och “kupper” möjliga. Inte ens kommunstyrelsens eller kommunfullmäktiges ordförande eller de styrande partierna har rätt att sätta sig över socialnämnden för att de är missnöjda med nämndens, och oppositionspartiernas, beslut.

Sedan kan man undra över orsaken till att de styrande partierna vill sätta sig över socialnämndens beslut. Accepterar och respekterar inte Benny Augustsson (S), Mats Andersson (C), Magnus Ekström (KD), Annika Repo Wallman (MP) och de andra ledamöterna i S+C+KD+MP demokratiskt fattade beslut i en nämnd?

Till sist undrar jag återigen. Kan inte ledamöterna i de styrande partierna ta en titt i Kommunallagen innan de lägger förslag och yrkanden i kommunfullmäktige? Varför kan de inte läsa lite om vad som gäller kring t ex återremisser och fullmäktiges befogenheter?

Vi kan inte ha det så här i Vänersborgs kommun. Inte ska representanter för oppositionen behöva sitta hemma och i efterhand studera lagtexter för att se om kommunfullmäktiges sammanträden har gått rätt till och besluten fattats i enlighet med lagen.

Vart är politiken i Vänersborg på väg?

Kategorier:AugustssonBenny, Juridik, Kommunfullmäktige 2025, S

Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg

28 december, 2025 Lämna en kommentar

I måndags skickade jag iväg en överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen. (Se “Nästa: Högsta förvaltningsdomstolen”.) Dagen efter, i tisdags, dvs “dan före dopparedan”, blev det en till. Denna gång en överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg…

Den 19 december skrev jag i ett blogginlägg (se “Två lagstridigheter: 1 Återremiss”) att en formell felaktighet hade begåtts på kommunfullmäktiges sammanträde den 17 december. Den var enligt min mening så stor att jag kallade den för en juridisk skandal. Det var inte bara jag som kände att ett stort misstag begicks när ordförande tillät Benny Augustsson (S) att på en och samma gång yrka på att ett ärende skulle både beslutas på sammanträdet och inte beslutas på sammanträdet. Det var många i oppositionen som var både förvånade och något upprörda.

Det handlade återigen om ärende 25, “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. De styrande partierna, S+C+KD+MP, föreslog att Socialnämnden skulle tilldelas 8,7 milj kr i ett tillfälligt tilläggsanslag. Oppositionspartierna, M+SD+V+MBP+L, yrkade på återremiss.

Benny Augustsson och de styrande partierna yrkade på återremiss i andra hand, dvs om kommunfullmäktige inte sa ja till att avgöra ärendet direkt under sammanträdet så yrkade de på att ärendet inte skulle avgöras på sammanträdet, dvs återremiss. Fastän det, i det läget, redan var beslutat av oppositionen att ärendet inte skulle avgöras på sammanträdet – mot Benny Augustssons och de styrande partierna vilja, och röster.

Svårt att hänga med? Det förstår jag, det var ingen som hängde med…

I Kommunallagen står det i 5 Kap 50 § följande om återremiss (fetstilen är min):

“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. Vid flera motiveringar får ordföranden pröva vilken motivering som biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna.”

I och med att ordförande tillät det beskrivna förfarandet så fick de styrande partierna bestämma motiveringen till återremissen.

Det var emellertid inte motiveringen till återremissen som var det viktigaste i utgången av ärendet, det mest väsentliga var att få klarhet i hur det formella skulle ha hanterats, eller inte. Kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) bestämde sig direkt på plats i Bojorten för att överklaga. Vi var dock tvungna att vänta på protokollet. Det blev klart måndagen den 22 december.

Här följer Harlitz och mitt överklagande till Förvaltningsrätten.

==

Till Förvaltningsrätten i Göteborg

Beslut som överklagas: Kommunfullmäktiges beslut den 17-18 december 2025 i ärende 25 “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”, ärendenummer KS 2025/425, § 196, avseende beslut om återremiss och fastställande av dess motivering.

Yrkande: Vi yrkar att Förvaltningsrätten upphäver kommunfullmäktiges beslut att fastställa motivering för återremiss, då beslutet inte tillkommit i laga ordning enligt 13 kap. 8 § 1 st. 1 punkten kommunallagen.

Grunder: Vid sammanträdet beslutades om återremiss av ärendet enligt reglerna om minoritetsskydd i 5 kap. 50 § kommunallagen. Enligt paragrafens första stycke ska motiveringen till en återremiss bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.

I det aktuella fallet tilläts ledamöter som röstade för att avgöra ärendet i sak (det vill säga de som röstade emot en återremiss) att delta i utformandet av eller omröstningen om motiveringen.

Detta strider mot lagens syfte och ordalydelse:

  1. Behörighet: Endast den minoritet som anser att beslutsunderlaget är bristfälligt har rätt att formulera vad som behöver kompletteras.
  2. Förarbeten (Prop. 2016/17:171): Här framgår tydligt att motiveringen ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremissen. Att låta den majoritet som ville avgöra ärendet direkt diktera villkoren för återremissen innebär att minoritetsskyddet sätts ur spel.
  3. Proposition 2008/09:21: Beskriver syftet med ändringen i Kommunallagens 5 Kap 50 §.

Genom att låta ledamöter som inte begärt återremiss påverka motiveringen har ordföranden handlat i strid med 5 kap. 50 § kommunallagen, vilket utgör ett formellt fel. Beslutet har därmed inte tillkommit i laga ordning och ska därför upphävas.

Bilaga: Protokoll Kommunfullmäktige 17-18 dec 2025 ärendenummer KS 2025/425 § 196.

Vänersborg 2025-12-23
Henrik Harlitz, Stefan Kärvling

Kategorier:AI, förvaltningsrätten, Juridik, Kommunfullmäktige 2025, S, socialnämnden

Två lagstridigheter: 1 Återremiss

19 december, 2025 1 kommentar

I torsdags skrev jag om att ärendet kring nya riktlinjer om markanvisningar, exploateringsavtal etc slutade med att ärendet återremitterades. (Se “Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”.) Det kändes “befriande” att skriva om fakta och att försöka resonera klokt och logiskt. Till skillnad… Jag hade inte smält och bearbetat Dan Nybergs (S) fabulösa uppträdande under sammanträdet. (Se TTELA “Ilskna ordbråket i Vänersborgs kommunfullmäktige”.) Och jag måste nog erkänna att jag fortfarande inte riktigt har gjort det. Det behövs lite mer tid innan jag kan ta upp beteendet av Dan Nyberg (S) från Sundals Ryr.

Men kommunfullmäktiges sammanträde innehöll även andra ”skandaler”, eller åtminstone juridiska sådana.

Idag ska jag skriva om ytterligare en återremiss under sammanträdet. Men först några inledande förklaringar.

Återremiss betyder att ett ärende skickas tillbaka för ytterligare behandling, utredning eller komplettering. Syftet är att kommunfullmäktige ska få mer information och fakta så att ett korrekt och välgrundat beslut kan fattas vid ett senare tillfälle. 

Det finns också något som heter minoritetsåterremiss. Ärendet ovan, om markanvisningar etc, var ett sådant, eftersom det var fler ledamöter i fullmäktige som ville avgöra ärendet direkt under sammanträdet än som ville skicka tillbaka ärendet för ytterligare utredning. Kommunallagen säger att om minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna i kommunfullmäktige kräver en återremiss så gäller det beslutet. Det är tänkt som ett minoritetsskydd och syftet är att ge minoriteten mer tid och inflytande genom att säkerställa att beslutsunderlag är tillräckliga och att ärenden bereds noggrant innan slutgiltiga beslut fattas.

Ganska sent på kvällen i onsdags var det dags för ärende 25, “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. Förslaget till beslut var:

“Kommunfullmäktige beslutar ge socialnämnden ett tillfälligt budgettillskott på 24,5 mnkr under 2025.“

Samtliga partier i opposition, M+SD+V+MBP+L, hade med röstsiffrorna 8-7 beslutat att kommunstyrelsen skulle skicka detta förslag till kommunfullmäktige. Anledningen var att en enig socialnämnd, dvs inklusive ordförande Dan Nyberg (S) och de andra ledamöterna i de styrande partierna, den 25 september hade begärt ett tilläggsanslag på 24,5 milj kr i budget 2025. Det var det första socialdemokratiska ställningstagandet.

Det ska noteras att de styrande partierna, S+C+KD+MP, inte har majoritet i kommunstyrelsen. Det har de emellertid i kommunfullmäktige, med fullmäktigeordförandes utslagsröst. Det är på grund av alla avhopp från SD.

De styrande partierna lade ett annorlunda förslag i fullmäktige än i kommunstyrelsen. Och det är faktiskt intressant. De styrande partierna beslutade nämligen på ett sätt i socialnämnden (se ovan). Sedan lade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) ett annorlunda förslag i KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott), det var det andra förslaget från S. Det blev återigen ett nytt tredje förslag från S i kommunstyrelsen. Och hör och häpna, ett nytt fjärde förslag lades fram av de styrande i kommunfullmäktige. Det tycks vara svårt att veta vad man vill i de styrande partierna… Hur kan man styra Vänersborgs kommun på ett sådant sätt?

Augustssons (S) slutliga förslag till beslut, i kommunfullmäktige, var:

“Socialnämnden har inte visat förmåga att hantera det stora underskott man har för 2025. Socialnämnden har också med rösterna 7 mot 6 avvisat åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslagit i syfte att nå balans mot budget.

Kommunfullmäktige beslutar därför att tilldela Socialnämnden 8,7 Mkr i ett tillfälligt tilläggsanslag mot de begärda 24,5 Mkr. Kommunfullmäktige beslutar vidare att samtliga 13 åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslog socialnämnden den 30 oktober 2025 snarast ska verkställas.”

De styrande med Benny Augustsson (S) i spetsen agerade mycket underligt. Ärendet handlade om att socialnämnden begärde ett tilläggsanslag på 24,5 milj och då sänker de styrande det till 8,7 milj utan att motivera varför. Men framför allt, de blandar in något helt annat i beslutet. Jag återkommer till det i nästa blogginlägg.

Robin Skenhede (M), numera 2:e vice ordförande i socialnämnden, yrkade på återremiss. Ida Hildingsson (V) yrkade strax efter bifall till återremissyrkandet. Det blev en del diskussion kring Skenhedes motivering, och han drog faktiskt till och med tillbaka det. Till slut blev det Ida Hildingssons återremissyrkande som gällde, och även hennes motivering till yrkandet som det skulle beslutas om:

“Kommunfullmäktige återremitterar ärendet till kommunstyrelsen för att komplettera med fullständig underlag kring de föreslagna punkterna i åtgärdsförslaget som hänvisades till.”

Och så var det detta med minoritetsåterremiss… Det insåg naturligtvis även Benny Augustsson (S) och de styrande. Yrkandet om återremiss skulle bli fullmäktiges beslut, det räckte ju med en tredjedel av rösterna…

Då kom Augustsson och de styrande på en “briljant” idé. De yrkade på återremiss i andra hand, dvs om kommunfullmäktige inte sa ja till deras ursprungliga beslutsförslag om 8,7 milj mm (se ovan) så yrkade de på återremiss. Och varför det, det skulle ju ändå bli återremiss? Jo, då kunde de styrande lägga ett eget förslag till motivering till återremissen.

Kommunfullmäktige beslutade om återremiss. De styrande röstade nej till återremiss och krävde att fullmäktige avgjorde ärendet direkt. Det var alltså bara M+SD+V+MBP+L som röstade för återremiss – voteringssiffrorna blev 23-22. (En SD-ledamot hade lämnat sammanträdet.)

Trots att de styrande inte röstade för återremiss hävdade de att de hade yrkat på återremiss i andra hand och därför skulle deras förslag till motivering ställas mot oppositionens motivering till återremiss. De styrandes motivering löd:

“Kommunfullmäktige återremitterar ärendet till kommunstyrelsen som snarast åläggs att inhämta socialförvaltningens motiv till de föreslagna 13 punkterna i åtgärdsförlaget som behandlades den 30 oktober 2025 i Socialnämnden. Ärendet ska hanteras skyndsamt så att det kan behandlas på kommunfullmäktiges sammanträde den 18 februari 2026.”

Det var nog mest en strid om påvens skägg. Det skiljde väl i egentligen inte så mycket i sak mellan motiveringarna, och dessutom var det ju bara två veckor kvar på året…

Men flera i oppositionen protesterade. Orsaken var att det här förfarande inte var lagligt. Förvånansvärt nog tolkade kommunjuristen Kommunallagen på samma sätt som de styrande. Det betydde att i den andra voteringen fick de styrande partiernas motivering majoritet med 23-22.

Men var det ett lagligt förfarande?

I Kommunallagen står det i 5 Kap 50 § följande om återremiss (fetstilen är min):

“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. Vid flera motiveringar får ordföranden pröva vilken motivering som biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna.”

Och då är frågan, har de styrande partierna “begärt återremittering”. Det enkla svaret måste vara nej. Vid omröstningen om ärendet skulle avgöras på sittande möte eller återremitteras, så röstade de för att ärendet skulle avgöras på sammanträdet och mot en återremiss. De har med andra ord i handling visat att de inte “begärt återremittering”.

I andra hand? Kan man äta en smörgås och ändå ha den kvar? Kan man rösta nej till en återremiss och ändå ja? Kan man rösta både ja och nej samtidigt? Retoriska frågor…

Hur som helst, Förvaltningsrätten i Göteborg kommer att få svara på dessa frågor – och berätta för Vänersborgs kommunfullmäktige vad som gäller. Men min, och många andras uppfattning i oppositionen t ex Henrik Harlitz (M), har helt klart för oss att ledamöter som motsätter sig återremiss (och vill avgöra ärendet direkt) inte har någon rättslig roll i motiveringen.

I en promemoria från Regeringskansliet (“Minoritetsåterremiss i kommuner och landsting”) som föregick ändringen av just denna paragraf i Kommunallagen från 1991 stod det:

“Mot bakgrund av att nuvarande lagtext och förarbeten inte ger någon klar ledning för hur bestämmelsen ska tolkas föreslås att bestämmelsen förtydligas så att det uttryckligen framgår att motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. På detta sätt garanteras att institutets syfte inte missbrukas genom att majoriteten beslutar om motivering av yrkandet.”

Och följaktligen stod det i den proposition (Prop. 2008/09:21) som beskrev ändringen i Kommunallagens 5 Kap 50 §, se ovan (min fetstil):

”Förslaget innebär att det uttryckligen framgår att motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. På detta sätt garanteras att institutets syfte inte missbrukas genom att majoriteten beslutar om motivering av yrkandet.”

Kan det bli tydligare?

Kommunfullmäktiges beslut i onsdags kommer att överklagas till Förvaltningsrätten i Göteborg när protokollet blir klart.

Fick inte socialnämnden något tilläggsanslag? Nej, men i praktiken spelar det ingen roll. Vad skulle kunna hända när det är 2 veckor kvar på året? Istället för att täcka socialnämndens underskott före årsskiftet kommer underskottet att regleras i kommunens bokslut. 

Men det är inte nog med att förfarandet av återremissen med all sannolikhet var lagstridig. Själva det yrkande som de styrande partierna lade i ärendet, och som röstades bort, är troligtvis också det. Det ska jag skriva om senare.

Anm. Se även del 2: ”Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter”.

Anm. Ärendet överklagades: ”Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg”.

Kategorier:förvaltningsrätten, Juridik, Kommunfullmäktige 2025, S, socialnämnden