Långt BUN-möte
Det var ett långt möte med barn- och utbildningsnämnden (BUN) igår måndag. Själva sammanträdet fortsatte en stund efter lunch och sedan började förvaltningen med att utbilda nämndens politiker. De “gamla” ledamöterna fick också sitta kvar och få en välbehövlig repetition. Inte förrän kl 16.00 vandrade ledamöter och bloggare(n) hemåt för att samla kraft för ett längre partimöte på kvällen.
Det var som vanligt ett lugnt och städat möte som det alltid är när ordförande Bo Carlsson (C) håller i klubban. I söndagens blogg redogjorde jag för de flesta ärenden som skulle avhandlas, och som vanligt tänkte jag inte upprepa det jag skrev då. (Se “Nytt BUN imorgon”.)
Det var inget att kritisera eller ifrågasätta kring ärendet ”revidering av delegeringsordningen”. Ärendet gav dock upphov till en liten diskussion kring polisanmälningar i skolans värld och vem som skulle stå för dem. I nämnden framfördes det synpunkter på att enskilda lärare eller vårdnadshavare skulle slippa det och att eventuella polisanmälningar skulle göras av rektor.
Det nämndes också, i något sammanhang, att olagliga beslut som kommunen fattar automatiskt blir lagliga när tiden för överklagande har gått ut, och ingen har överklagat. Det kan vara bra att veta. Topp-beslutet kring 2010 var ett sådant olagligt beslut.
Jag redogjorde för den korta verksamhetsberättelsen i söndagens blogg. Här tänkte jag bara göra några kompletteringar.
Jag frågade vad eleverna mer konkret inte är trygga med i skolan. (2022 års siffror var ju sämre än siffrorna för 2021.) Det är dock väldigt olika fick nämnden reda på, både mellan skolor och mellan klasser. 
Dessutom ökar tryggheten på vissa skolor och på andra sjunker den. Det viktiga är dock att varje skolenhet får specifika uppgifter om vad eleverna på just den skolan har svarat. Det gör det lättare att arbeta vidare med att öka tryggheten – som i jämförelse med andra huvudmän ändå är ganska hög i Vänersborg.
Det talades en del ekonomi också. Den korta verksamhetsberättelsen innehåller ju i stort sett alla siffror från förra året. Barn- och utbildningsnämnden gjorde ett överskott på 2,2 milj kr förra året, 2022. Det är en avvikelse på 0,2%. I det här sammanhanget är det “ingenting”.
Överskottet berodde på att BUN under 2022 fick ett budgettillskott av staten, den så kallade “skolmiljarden” samt ersättning från staten för sjuklöner i samband med Coronapandemin. De extra statsbidragen var på totalt 10,9 milj kr. Förskolan fick också mer statsbidrag än budgeterat. BUN fick även 5 milj extra av kommunstyrelsen:
“3 mnkr till insatser för att fler barn och unga i behov av särskilt stöd ska uppnå bättre skolresultat samt 2 mnkr för fler elever i grundsärskolan.”
De “extra pengarna” gjorde att BUN lyckades att parera de ökade kostnaderna på grund av inflationen och ökningen av elever i behov av särskilt stöd.
Det kan noteras att det totala antalet anställningar inom barn- och utbildningsförvaltningen minskade med 13 jämfört med samma datum 2021. Det var en minskning med 11 årsarbeten. (Mätningarna sker den 1 november varje år.)
Ordförande Bo Carlsson (C) hade en längre information om Norra skolan. Informationen ledde, inte helt oväntat, till en längre diskussion.
Bakgrunden är att Holmängskolan står klar för att ta emot barn, elever och pedagoger höstterminen 2024. Då ser barn- och utbildningsförvaltningen inget behov av att ha kvar Norra skolan. Det hör också till saken att det är en uppsägningstid på fastigheten Norra skolan på 9 månader…
Carlsson menade att personalen såg fram emot att flytta från Norra. Vad vårdnadshavare och elever anser sa inte Carlsson. Jag har en känsla av att de fortfarande inte är tillfrågade…
Arbetsmiljön är inte den bästa för personal, och elever, på skolan med fukt/vatten i väggarna. I och för sig har ju taken åtgärdats, vilket har kostat åtskilliga miljoner, men det är mycket kvar. Bo Carlsson menade att det även krävdes stora åtgärder på Norra på grund av att den inte är anpassad till modern skolundervisning. Och visst behöver det göras en del, som sagt. Samtidigt ska Fridaskolan ta in ytterligare nästan 100 elever i de lägre åldrarna de närmaste 3 åren. 
Själv tror jag att det är vårdnadshavare i centrum som söker sig dit med sina barn… Carlsson menade vidare att hyran för Norra låg på 3,7 milj kr per år och nämnden inte kan betala för en tom lokal. Det har han rätt i. (Som jämförelse kan nämnas att hyran för Holmängenskolan beräknas till ca 19 milj kr.)
Det har skrivits två motioner om Norra skolan – en av Henrik Josten (M) och en av Kärvling (V). Båda yrkade på att det skulle utredas om Norra skolan skulle kunna bli en förskola eller kombinerad förskola och lågstadium, kanske också med grundsärskola.
Henrik Josten (M) menade att nämnden måste tänka långsiktigt. Utredningar har visat, rent generellt, att kvadratmeterhyran i kommunalt ägda lokaler, som Norra skolan, ligger på 800 kr, medan externt hyrda lokaler ligger på 1.500 kr. Det kan alltså finnas utrymme för att investera på Norra. I varje fall måste en utredning räkna på det här, det kan ju bli en vinst för kommunen.
Jag höll naturligtvis med och kom med ytterligare argument. (Det finns flera skäl till att behålla Norra. Du kan läsa min motion här.) Det var tre partier som talade positivt om Norra, M+V+SD. Men diskussionerna i nämnden började fokuseras på behovet av mer fakta – och det var bråttom. Hade en utredning utifrån motionerna startat, kommunfullmäktige hade ju bifallit motionernas yrkanden om det?
Samtliga partier, som yttrade sig, var överens om att det behövdes en utredning innan BUN fattade beslut. Efter lunch deltog en representant från kommunstyrelseförvaltningen på distans. Jo, hon hade nyligen fått uppdraget att utreda motionerna. Det var positivt, det var bra att en utredning äntligen hade kommit igång. Tyvärr är tiden knapp tills nämnden måste ta beslut om att säga upp hyresavtalet…
Ska Norra skolan läggas ner, eller ska verksamheten flyttas som kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) föredrar att uttrycka det, så ska ärendet beslutas av kommunfullmäktige.
Kommunstyrelseförvaltningen har tagit ett beslut om att flytta ner Mariedalskolans idrottshall i prioriteringslistan. Det innebär att den nya idrottshallen flyttas framåt 1 år – igen. Byggstart blir i så fall 2027. Ordförande Carlsson var inte glad för detta, och meddelade att sista ordet inte var sagt. Det hoppas inte jag heller. Idrottshallen måste byggas snarast.
Det blev lite information om budgetarbetet inför 2024, som har satt igång nu på kommunens förvaltningar. På fredag har för övrigt budgetberedningen sitt första möte. Och för första gången någonsin ska denne bloggare delta. Men först är det sammanträde med kommunstyrelsen hela dagen imorgon…
BUN-mötet avslutades alltså med en längre gedigen och intensiv utbildning för nämndens ledamöter. Och det var bara det första passet av många…
Nytt BUN imorgon
Det är inte bara den nya byggnadsnämnden som sammanträder den kommande veckan. Imorgon måndag ska en ny barn- och utbildningsnämnd (BUN) mötas för första gången. Det finns flera nya namn på “listan”, och det är alltid spännande. (Du kan se nämndens ledamöter och ersättare här – “Personerna i nämnderna 2023-2026”.)
Till skillnad från byggnadsnämnden har BUN dock kvar sin tidigare ordförande. Bo Carlsson (C) kommer att leda nämnden i ytterligare 4 år. Och det blir bra. Carlsson har fungerat utmärkt som ordförande. De tidigare vice ordförande är också kvar sedan förra mandatperioden, fast de har bytt titlar. Christin Slättmyr (S) är numera 1:e vice ordförande och Gunnar Henriksson (L) 2:e vice. Det blir nog också bra.
Det blir inledningsvis en del prat om utbildning(!) för ledamöterna – dock inte bara för kommunens barn och ungdomar, utan också för ledamöterna själva. Det har nämligen gjorts upp ett schema för att de nya ledamöterna ska komma in i nämndens, och kommunens, arbete, och “tänk”. Varje nämndsammanträde under våren kommer t ex att avslutas med utbildning. Jag antar att även vi mer eller mindre “gamla rävar” också ska delta. Vi behöver nog en uppfräschning av våra kunskaper…
Sedan börjar allvaret.
Det första ärendet BUN ska ta tag i är delegeringen. Nämnden ska besluta om att anta en reviderad delegeringsordning. Det är ingen enkel uppgift, egentligen. Inte ens för de som har suttit med i nämnden länge.
Det finns en del förändringar i delegeringsordningen som har att göra med ändringar i lagar och förordningar, och ändringar som har att göra med ändrade rutiner i kommunen. Jag noterar t ex att i fortsättningen ska:
“Vid polisanmälan av underårig ska samråd ske med kommunjurist”
Tidigare beslutade rektorn själv om detta. Sedan ser jag att nämnden inte längre ska besluta om “utdelning av stipendier”… Det är nog ingen av oss “gamlingar” i nämnden som kommer att sakna det. Förvaltningschefen övertar uppgiften.
Jag antar att de flesta ledamöterna litar på förvaltningens kunnande och goda omdöme, och beslutar enligt förslaget.
Ärendet “Kort verksamhetsberättelse till årsredovisning 2022” är ett viktigt ärende. Verksamhetsberättelsen kommer så småningom att ingå i kommunens bokslut och årsredovisning.
Som vanligt innehåller (den korta) verksamhetsberättelsen en resultatavstämning. Det gäller nämndens:
“förväntade resultat som ska bidra till att kommunfullmäktiges inriktningsmål uppnås.”
Det handlar alltså om de olikfärgade plopparna… Det är nog bra att de nya ledamöterna får stifta bekantskap med dom på direkten. Det blir många ploppar de kommande 4 åren…
Sex förväntade resultat har uppnåtts, gröna ploppar, och två har det inte, röda ploppar. De som inte har uppnåtts är “Andelen barn och elever som upplever trygghet i lärmiljön ökar” och “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram ökar”.
Det arbetas mycket med trygghet ute på förskolor och skolor. Utifrån den enkät som genomfördes i grundskolan i höstas har andelen elever som upplever trygghet i lärmiljön minskat jämfört med 2021.
I F-6 var det år 2021 92% av eleverna som svarade att de kände sig trygga jämfört med 88% år 2022. För 7-9 var motsvarande siffror 84% för år 2021 och 82% för år 2022. Det är tråkigt, och egentligen oacceptabelt, att det finns elever som inte är trygga i skolan. 
Förvaltningen förklarar nedgången med att sjukfrånvaron bland personalen har varit hög, svårigheten att få tag på vikarier vid frånvaro och möjligheten att möta elever i mindre sammanhang försvårats.
Det låter som helt rimliga förklaringar. Det ska också noteras att, trots minskningen, är andelen elever som upplever trygghet på en relativt hög nivå jämfört med andra huvudmän. Förvaltningen och skolorna arbetar vidare med att öka tryggheten.
Det förväntade resultatet “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram ökar” uppnåddes inte. Andelen minskade från 83,7% år 2021 till 83,5% år 2022. Det var en liten minskning, men ändå en minskning. Förvaltningen förklarar inte minskningen, utan ser istället en positiv utveckling:
“Elevgruppen har dock stått för den bästa utvecklingen någonsin, gymnasiebehörigheten har ökat med sex procentenheter under högstadietiden.”
Det kommer förvaltningen fram till genom att jämföra betygen i åk 6 med betygen i åk 9. Och då har betygen faktiskt blivit bättre. Det är alltså en glädjande utveckling från åk 7 till åk 9 menar förvaltningen. Själv kan jag kanske tycka att jämförelsen inte är helt korrekt och att den haltar något. För övrigt anser jag att det kanske inte heller ska jublas över denna ”framgång” med tanke på att det, i varje fall enligt min mening, har funnits alldeles för många “osäkra faktorer” i skolan under pandemiåren.
Det finns som vanligt en del intressanta fakta och påståenden i de förväntade resultaten, även i de som uppnås. Jag stannar vid två.
Redan i årskurs 1 är andelen som når kunskapskravet högre för flickor än för pojkar. Skillnaden mellan killar och tjejer diskuterades ganska livligt i nämnden i höstas. Det var en mycket intressant diskussion. Det är också en högre andel av eleverna som läser svenska som når kunskapskravet jämfört med elever som läser svenska som andraspråk. Det är inte särskilt överraskande, men det visar vikten av att alla får lära sig svenska så fort som möjligt.
Andelen elever i årskurs 7-9 med mer än 75% närvaro har ökat i jämförelse med 2021. Det är ett mycket viktigt arbete att få alla “till skolan”. Det är fortfarande alldeles för stor frånvaro, men förvaltningen arbetar mycket bra och intensivt med detta. I sammanhanget skriver förvaltningen:
“En insats som gett positivt utfall under året är den undervisning i mindre sammanhang som genomförts.”
Det har pratats mycket i Vänersborg de senaste åren om “inkludering”. Alla anställda, även politiker, har t ex fått litteratur kring fördelarna med inkludering. Alla barn och ungdomar ska gå i samma klass… Det tycks som om den tidigare uppfattningen nu är på väg att ändras. Det välkomnar en gammal pensionerad lärare i så fall.
Ordförande Bo Carlsson (C) ska informera om Norra skolans framtid.
Det ska bli intressant att höra Carlssons syn. Jag tror nämligen att han är något ambivalent i frågan. Carlsson kan ju inte gärna vara en tämligen militant förespåkare av att behålla de små skolorna på landsbygden, i t ex Rösebo, Skerrud och Mulltorp, samtidigt som han vill lägga ner en betydligt större skola i centrala Vänersborg… Vad förvaltningen har för åsikt råder det däremot ingen tvekan om:
“förvaltningen [ser] inget behov av att förhyra Norra skolan i dess nuvarande skick.”
Eller? Hur viktig är garderingen i formuleringen “i dess nuvarande skick”?
Arbetet kring Mål- och resursplanen (MRP), dvs budgeten för 2024, ska strax komma igång. Ja, egentligen har väl tjänstepersoner lite överallt i kommunhuset redan arbetat ett tag med siffror, statistik och annat underlag. Imorgon ska förvaltningen redovisa “läget” för politikerna i nämnden. Det är detta “läge” som presidiet och förvaltningsledningen senare ska redovisa för den så kallade budgetberedningen. I den sitter de “mäktiga” kommunalråden, och även några betydligt mindre mäktiga representanter för andra partier…
Det finns inget underlag utskickat i detta ärende, liksom inte heller på nästa ärende – “Lokalinformation”. Den är en stående punkt på dagordningen (varannan månad) att nämnden blir uppdaterad i aktuella lokalfrågor.
Innan själva sammanträdet avslutas med information från ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg så förväntas BUN välja ordförande Carlsson till nämndens representant i kommunens lokala styrgrupp i skolmatsakademin. Det känns tryggt att få en “köttätare” på plats.
När sammanträdet är slut börjar den första av vårens utbildningar för nämndens ledamöter och ersättare. Rubriken för det första utbildningstillfället är “Barn- och utbildningsnämndens verksamhetsområde”. Och det är ju logiskt.
Vi får se vad klockan hinner bli innan nämndens politiker får ge sig av hemåt.
Byggnadsnämndens första sammanträde
Nu på tisdag den 24 januari sammanträder den nya byggnadsnämnden. Det är en till stora delar ny nämnd. (Se “Personerna i nämnderna 2023-2026”.) Flera ledamöter och ersättare var inte med under den förra mandatperioden, och även nämndens ordförande är ny på sin post. Benny Jonasson (S) ska leda nämnden i 4 år framåt.
Den nya nämnden får flera “delikata” och komplicerade ärenden på sitt bord. Det mest uppmärksammade är väl Juta-ärendet. Den gamla byggnadsnämnden med ordförande Bo Dahlberg (S) i spetsen lyckades ju inte “lösa ärendet” innan den upplöstes.
Tanken har varit att Juta skulle behandlas och beslut fattas redan på den nya nämndens allra första möte. I onsdags fick emellertid Bengt Davidsson reda på att det inte blir något beslut nästa vecka. Det bestämde den nye ordföranden Benny Jonasson (S), möjligtvis tillsammans med vice ordförande Piotr Gabrys (M). Däremot ska nämnden informeras om Juta-ärendet på mötet.
Beskedet var inte direkt överraskande. De nya ledamöterna behöver sannolikt bli lite “varmare i kläderna” innan de tar sig an Juta. Det är bara att hoppas att ledamöterna och ersättarna får en objektiv, korrekt och mer verklighetsbaserad beskrivning av de faktiska omständigheterna på Juta från förvaltningen. Det vore också på sin plats, om det nu finns några relevanta och motsvarande rättsfall på liknande ärenden, att de presenteras. Det fungerar inte med lösa antaganden eller att lägga skulden på Bengt Davidsson för den uppkomna situationen.
Men det kan nog ändå inte Davidsson eller alla engagerade vänersborgare vara riktigt säkra på. Bengt Davidsson får flera luddiga, vaga och svävande besked när han ställer frågor till förvaltningen.
Vi får se hur den nya byggnadsnämnden beslutar, vilket alltså blir tidigast den 7 mars. Tipset är att Bengt Davidsson och hans fru får förbereda sig på en lång process, som sannolikt inte kommer att avslutas förrän tidigast i Mark- och miljödomstolen. Det är nog inte mycket att hoppas på att Länsstyrelsen ska gå emot byggnadsnämnden om nämnden avslår Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens med en annan tomtplatsavgränsning.
Den nya byggnadsnämnden behöver inte heller ta sig an Segelsällskapets fastighet i Sikhall nu på tisdag. Ärendet lär dock hamna hos nämnden inom en inte alltför avlägsen framtid. Då tvingas den att besluta om den ska gå vidare med de förelägganden som byggnadsförvaltningen har bestämt för Segelsällskapet, eller inte. (Se “Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?”.)
Byggnadsnämnden ska däremot ta ställning till ett motionssvar om stenpiren i Sikhall redan nu på tisdag. Det är Medborgarpartiet (MBP) som i en motion från april förra året yrkar på att:
“stenpiren i Sikhall förlängs så att kommuninnevånarna på Dalslandssidan har möjlighet få en kommunal båtplats i sitt närområde.”
Byggnadsförvaltningen föreslår att politikerna i nämnden ska fatta följande beslut:
“Byggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att motionen delvis bifalles i den delen att nämnden är positiv till utbyggnad av båtplatser i Sikhall samt förlängning av stenpiren vilket också prövas i pågående detaljplanearbete. Huruvida stenpiren ska byggas ut av kommunen och om båtplatserna därmed ska vara kommunala är en fråga för kommunens budgetprocess.”
Kommunen har naturligtvis inga pengar till att investera i en stenpir i Sikhall. Det torde bara vara en from förhoppning från förvaltningen, kanske enbart ett sätt att visa att den är positiv till själva tanken. För övrigt verkar inte frågan vara så komplicerad. Men det är den. Och det framgår när ledamöterna läser den “fördjupade beskrivningen av ärendet”.
Kommunfullmäktige beslutade år 2013 om en “Strategi för lokalisering av småbåtshamnar utmed Dalslandskusten, Vänersborgs kommun”. I den pekades Sikhall ut som enda iordningställda gästhamnen mellan Grönvik (Ursand) och Sunnanå (Mellerud) med 40-50 båtplatser.
Förvaltningen skriver:
“Läget är strategiskt för utveckling av fler båtplatser både för turism och närrekreation. I strategin kan man också läsa att småbåtshamnen inte ska ses som ett kommunalt framtida utvecklingsprojekt och att det kommer krävas detaljplan, tillstånd för vattenverksamhet, strandskyddsdispens och bygglov för anläggande av småbåtshamn.”
Hur det går med detaljplanen i Sikhall vet vi ju alla. Den är nu snart 8 år sedan det beslutades att upprätta en detaljplan, den 19 maj 2015, och det har egentligen inte hänt något under alla dessa år. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Det krävs fastighetsrättsliga lösningar mellan kommunen och Magnus Larsson. Och med den syn som kommunen har på Larsson så lär det ta minst 8 år till.
Förvaltningen är också tydlig med att en småbåtshamn i Sikhall inte är ett kommunalt projekt. Däremot är en utbyggnad av småbåtshamnen något som Magnus Larsson driver… Förvaltningen skriver:
“Utbyggnad av småbåtshamnen utgår från ett privat initiativ där avsikten är att till största delen hyra ut båtplatser till lokalbefolkningen men även ha platser för båtturismen.”
Jag tror att Medborgarpartiets motion faller även på denna punkt. Kommunen får ju inte konkurrera hur som helst med privata aktörer. I skriften “Konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet” skriver Konkurrensverket (se här):
“Reglerna innebär att staten, kommuner och regioner/landsting kan förbjudas att sälja varor eller tjänster på ett sätt som begränsar konkurrensen. Även exempelvis uthyrning omfattas.”
Och:
“Reglerna gäller när säljverksamheten begränsar, eller hotar att begränsa, konkurrensen på marknaden. En konkurrensbegränsning kan leda till att privata företag får svårare att etablera sig, expandera befintlig verksamhet eller att de trängs undan från marknaden.”
Byggnadsförvaltningen påpekar också:
“För att det ska vara möjligt att genomföra småbåtshamnen enligt samrådsförslaget måste exploatören (dvs Magnus Larsson; min anm) och kommunen komma överens gällande rådighet över vattenområde och piren.”
Och det verkar som sagt vara långt kvar till en överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson. Tyvärr…
Jag antar att byggnadsnämnden är positiv till förvaltningens beslutsförslag. Motionen ska så småningom till kommunfullmäktige för avgörande.
Det är möjligt att byggnadsnämnden vid ett senare tillfälle får tillbaka ett annat ärende som beslutades i oktober förra året. Det var ett ärende som fick stor uppmärksamhet i både TTELA och SVT, nämligen den beviljade strandskyddsdispensen för en ledande politiker i den styrande minoriteten. (Se “Davidsson återigen på SVT” och SVT “Politiker i Vänersborg gick emot tjänstemännen – kollega fick strandskyddsdispens”.)
Länsstyrelsen har nämligen beslutat att pröva byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens och har därför begärt ut kopior på samtliga handlingar i ärendet från kommunen. Motiveringen var:
“Länsstyrelsen behöver närmare granska huruvida platsen är belägen och ianspråktagen på ett sådant sätt att förutsättning för dispens är uppfylld.”
Det verkar nästan som om Länsstyrelsen inte riktigt litar på byggnadsnämnden i Vänersborg. (Byggnadsförvaltningen ville ju inte bevilja denna dispens.) Länsstyrelsen har dock inte fattat något beslut än.
Den nya byggnadsnämnden har en hektisk mandatperiod framför sig. Kommunens invånare har säkerligen förhoppningar om att nämnden blir mer serviceminded än tidigare och att den framför allt blir konsekvent i sina beslut.
Augustsson om Arena Vänersborg
“Vad är alternativet? Det är ju att vi inte skulle ha en arena som fungerar överhuvudtaget.”
Så börjar inslaget i P4 Väst som sändes igår (klicka här). Det är kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som intervjuas.
Det är ett märkligt sammanträffande att P4 Väst uppmärksammar Arena Vänersborg just dagen efter att jag bloggade om den. (Se “Arena Vänersborg 2023”.) Men det är naturligtvis bra och viktigt att P4 Väst lyfter problemen, eller utmaningarna, som Vänersborgs kommun står inför. Det är ju tyvärr inte så ofta som radiostationen i Uddevalla gör det…
I intervjun säger Benny Augustsson också:
“Om man skulle kunna skruva tillbaka allting i tid så är det klart att önskemålet hade varit att livslängden hade varit längre på ett sånt men nu är vi där vi är.”
Ja, det var många misstag som gjordes när arenan uppfördes. Beslut och byggstart gick så snabbt att man inte hann ta reda på alla fakta innan bygget sattes igång. För att uttrycka det milt. Men så blev det som det blev… Det blev en ytterst dyrköpt läxa. Men förhoppningsvis en läxa, en läxa som man kan lära sig av. Och det är väl det minsta man kan begära, att kommunen tar lärdom av misstagen.
Jag skrev i tisdagens blogg (se “Arena Vänersborg 2023”) att det vore klokt av kommunen att avvakta den genomlysning av Arena Vänersborg som kultur- och fritidsnämnden har fattat beslut om – innan eventuella investeringar i taket och annat sätts igång. Politikerna måste först, kanske med hjälp av en invånardialog, bestämma sig för vad man vill med arenan. Det vore väl att lära av de gångna misstagen? Jag hoppas att Benny Augustsson (S) och de styrande partierna, liksom oppositionen, har is i magen (om uttrycket tillåts) och avvaktar genomlysningen.
Det är inte omöjligt att en sådan genomlysning kan lägga både gamla glömda och helt nya fakta på bordet om arenan. Den här investeringen på 22 milj för taket behöver nämligen, enligt uppgift, göras om efter ungefär 10 år. Takduken som ska bytas håller inte längre. Är det värt att lägga 22 milj kr nu och ytterligare 22 milj kr om 10 år? Och vem vet förresten om 22 milj räcker, 
kostnaden uppskattades innan de enorma kostnadsökningarna i byggsektorn var ett faktum.
Och är det riktigt och klokt att avsätta ytterligare 10 milj kr i investeringsbudgeten till arenan – 2 milj kr i år för bland annat planering, upphandling etc och 8 milj år 2024 för snörasskydd och skärmtak samt invändig belysning?
Kanske kan också en genomlysning komma fram till hur det står till med väggar och golv efter 15 år av läckage. Och konsekvenserna av att hela arenan rör på sig.
Och hur står det till med isolering och värmeläckage, som kommunens tidigare kommunalråd Gunnar Lidell frågade i en kommentar till min förra arenablogg? (Klicka här.)
Lidell skrev:
“Jag har ju inte det exakta underlaget för vad som ingår i ”omläggning av takduk” mm, men man får ju iaf hoppas kostnaden för byte av fuktig isolering ingår. 
Spekulerar i att ca 30% av isoleringen är vattenskadad, det blir drygt 3000 kvm isolering som behöver bytas ut.”
Lidell skrev vidare att fuktig/blöt isolering är mycket mindre isolerande och dessutom mycket tyngre per kvadratmeter.
En kunnig och intresserad expert med eget företag i branschen gjorde 2013 en undersökning av arenan på eget bevåg. Undersökningen gömdes förresten undan av kommunen och diariefördes inte förrän drygt 3 år senare. Nu verkar undersökningen ha glömts bort.
Undersökningen med värmekameror visade att Arena Vänersborg “läckte värme som ett såll”, som Lidell skrev i sin kommentar. Experten hade många och utvecklade synpunkter. Jag talade, då det begav sig, med en person som var bevandrad i byggnadstekniska frågor. Hen kommenterade rapportens resultat:
”Det är ju klarlagt att arenan inte byggdes som en multiarena. Den har diffusionsspärren på fel sida, tydligen. Den är byggd för kyla och inte värme. Dessutom verkar den ta allvarlig skada i bärande konstruktion av kondensen. Den står nog inte i mer än 20-30 år från byggstart utan omfattande ombyggnad/takbyte.”
Det är inte en “omfattande ombyggnad/takbyte” kommunen får för 22 milj kr. (Det går att läsa betydligt mer om undersökningen i en blogg från den 15 september 2016 – “Märkliga turer kring arenan”.)
Benny Augustsson verkar emellertid inte tvivla på målet – investeringarna i arenataket mm ska verkställas, punkt, slut. Han nämner inget om någon genomlysning eller utredning i intervjun. Vänersborg ska tydligen ha en arena som “fungerar överhuvudtaget”, precis som tidigare. Jag är inte säker på att Benny Augustsson har lärt sig läxan…
Det korta inslaget i P4 Väst tar också upp frågan om varifrån pengarna till investeringen ska tas. Det kan naturligtvis inte ordförande Augustsson (S) uttala sig om i detta läge.
“Jag kan inte gå in och tala om att det är vissa verksamheter som konkret får stryka på foten på grund av det här, utan det är ju en helhet.”
Ja, det är riktigt, det är en helhet. Kommunen har bara en påse med pengar. Men det betyder självklart också att pengarna måste tas någonstans ifrån, andra verksamheter får med nödvändighet ”stryka på foten”. Det är väl en inte alltför avancerad gissning att t ex andra föreningar och idrottsanläggningar är de som i första hand får stå tillbaka. Det kan också bli så att pengar tas från skola, vård och omsorg. När alla fakturor för Arena Vänersborg skulle betalas kring 2009-2010 så skedde det till priset av massiva nedskärningar inom grundskolan.
Det måste ske en ordentlig dialog kring Arena Vänersborg. Med tanke på alla diskussioner kring arenan som just nu pågår i flera grupper på Facebook så är arenan fortfarande ett hett och kontroversiellt ämne. Kommunen får inte heller ägna sig åt drömmar och 
förhoppningar, alla beslut måste fattas på gedigna underlag.
Det finns emellertid åtminstone en mycket positiv sak med arenan. I den finns AK:s restaurang. Jag tror att det kan vara Vänersborgs bästa…
Arena Vänersborg 2023
Den 24 september 2009 invigdes Arena Vänersborg med pompa och ståt. Men trots den glädjefyllda tillställningen var inte allt frid och fröjd. På kommunens gator, vägar och torg hördes en mängd missnöjda röster. Kommunfullmäktiges beslut att kostnaderna för arenan skulle stanna vid 140 milj kr inklusive sponsring överskreds nämligen med råge. Slutnotan för skattebetalarna hamnade på 286 milj kr. Och då ingick inte riktigt allt. (Det finns en liten arenahistorik på “Arena Vänersborg 2021”.)
För 1,5 år sedan, i augusti 2021, gjorde ett antal vänsterpartister ett studiebesök i arenan. Vi ville få en bild av hur läget för arenan var. Jag sammanfattade då (se “Arena Vänersborg 2021”) vad vi fick höra om arenan som byggnad:
“Ritningarna för arenan var på många sätt förhastade och ogenomtänkta. Det ändrades också i dem titt som tätt av politiker och tjänstemän i ledningen. Anläggningen blev inte den evenemangsarena ”som det var tänkt”, den blev helt enkelt till stora delar ”felbyggd”. Det är för högt till tak, 28 meter. Det gör att det 
inte går att hänga något där, t ex lampor för scenbelysning. Trapporna är mitt i entrén, det borde ha varit en direktingång till restaurangen, avdelningen med loger är i många stycken feltänkt och fyller inte den funktion som t ex företag kräver (alla loger står i stort sett tomma), konferensrummen är dåligt ljudisolerade och ventilationen är inte bra osv. Det är också svårt att hyra ut arenan, eftersom det saknas utrustning, isen gör att det är för kallt och dessutom är isbanan uthyrd mest hela tiden till alla bandylag, curling etc. Det finns ju ingen mer isbana i kommunen som föreningarna kan hålla till på om det arrangeras något i arenan. Det finns inte heller någon säljorganisation eller marknadsföring. Det innebär att olika arrangörer väljer andra hallar för sina evenemang. Det finns ju t ex ganska många bandyhallar att välja på nu för tiden.”
Taket på arenan har läckt ända sedan den togs i bruk 2009 och det har egentligen bara blivit värre och värre. Arenataket läcker än idag. Det får en också att undra hur det ser ut i väggar och golv osv efter 15 år av läckage. Det är väl inte helt osannolikt att det t ex finns diverse påväxter lite överallt. Och inte nog med att det är problem med taket – hela byggnaden rör på sig. Det finns sättningar och sprickor, och det har hänt att fönster har gått sönder av spänningarna.
Det genomförs inga arbeten för att komma till rätta med arenans “problem”. Det beror antagligen på att Arena Vänersborg fortfarande betraktas som en “känslig” fråga för kommunens politiker, framför allt naturligtvis för dom som drev igenom arenabygget, dvs S+C+KD+L. Det är inte nog med att arenan blev mer än dubbelt så dyr än beräknat, den kostar fortfarande pengar. Förra året, 2022, kostade arenan 19.139.338 kr – netto! (Hyresintäkter: 2.274.778 kr och kostnader 21.414.117 kr.) 
Och avskrivningstiden är 30 år, vilket betyder att det är ungefär 17 år kvar att betala. Samtidigt sjunker arenan i värde. För ca 2 år sedan var Arenans bokförda värde 195 milj kr.
Och så behövs det ytterligare kostnadskrävande investeringar…
Det har avsatts pengar till investeringar i arenans tak, men de har skjutits fram. Nu ligger en investering i budgeten på 2 milj för taket i år och 30 miljoner år 2024. Det är alltså nästa år som det är tänkt att hända något konkret med taket. Och fram tills dess kommer sannolikt inget överhuvudtaget att åtgärdas på arenan.
I investeringsbudgeten står det att de 30 miljonerna ska användas till:
”Omläggning av takduk inkl. snörasskydd och skärmtak samt invändig belysning”
Det sägs att dessa åtgärder utgör de billigare alternativen av åtgärder. Samma källor uppger att takduken sannolikt kommer att behöva läggas om igen efter 10 år.
Det är samhällsbyggnadsnämnden och samhällsbyggnadsförvaltningen som har ansvaret för arenan, för själva byggnaden.
Det gjordes en genomlysning av kultur- och fritidsnämnden för något år sedan, slutrapporten lämnades i februari 2020. I rapporten skrevs det en del om Arena Vänersborg.
“Arenan tar den enskilt i särklass största budgetandelen i anspråk, då hyran för anläggningen uppgår till drygt 20,6 mkr och utgör 60% av idrotts- och fritidsanläggningarnas hyreskostnader och ca 15% av KFNs bruttobudget (19% av nettobudget).”
Och utredningen konstaterade det alla redan visste:
“Byggnaden är och har varit behäftad med problem från start. Taket läcker och ska bytas ut, en investering på ca 22 mkr. Med is under åtta månader om året begränsas användningen av arenan under en stor del av året.”
Slutsatsen av genomlysningen av kultur- och fritidsnämnden blev för arenans del:
“Arenan bör genomlysas separat av särskild fastighetskompetens och organisationskompetens i samverkan.”
Det har ännu inte skett någon genomlysning av Arena Vänersborg. Men kultur- och fritidsförvaltningen kommer att anlita en konsult under 2023 som ska göra en genomlysning av arenan utifrån flera perspektiv. Det är tänkt att denne konsult ska vara utomstående och oberoende. Och det kan nog vara klokt. Planen är att resultatet av genomlysningen ska presenteras för kultur- och fritidsnämnden i oktober.
Jag tror att en sådan genomlysning antagligen kommer fram till att det behövs ett helt nytt tak. Det sades för några år sedan att kostnaden för ett sådant beräknades till 36-40 milj kr…
Tycka vad man vill om arenan och dess historia, och vem som är ansvarig, och vem som är syndabock, nu står arenan där den står och kommunen måste bestämma vad den vill göra med den. 
Det måste till en diskussion om Arena Vänersborg ska vara kvar eller inte. Det har tidigare föreslagits, av Vänsterpartiet, att utreda en förändring av ägandestrukturen, med tanke på försäljning eller bolagisering, och att också utreda användningen av arenan. Då förde vi i Vänsterpartiet fram tanken på att man kanske kunde ta bort isen och lägga konstgräs.
Men ska isen i arenan tas bort eller om arenan ska rivas så måste isfrågan lösas. Bandy, och även curling, har en lång tradition i Vänersborg. Det finns många aktiva, inte minst ungdomar och tjejer. Det är svårt eller omöjligt att tänka sig ett Vänersborg utan en bandyplan…
Om arenan ska vara kvar däremot, så är det bara att “bita i det sura äpplet” – då måste det investeras.
Och då finns det ju egentligen bara två alternativ. Ett “försiktigt” alternativ med mindre och sparsamma investeringar i syfte att arenan ska fungera som den gör nu ytterligare några år. Men den skulle fortfarande kosta upp mot 20 miljoner kr per år, och vad händer när den måste läggas ner?
Det andra, det mer “offensiva” alternativet, skulle innebära större och betydligt kostsammare investeringar. Det skulle kunna förlänga arenans livstid med åtskilliga år och dessutom göra den attraktiv för andra aktiviteter och evenemang än bandy. Arenan kanske till och med skulle kunna bli den evenemangsarena som den var tänkt från början. Men det skulle självklart betyda att den blev ännu dyrare…
Vänersborgarna får se vad genomlysningen kommer fram till. Och det är nog klokt att avvakta den innan kommunen beslutar om framtiden för Arena Vänersborg. För det beslutet, det valet, måste sannolikt göras i år och det beslutet måste komma innan mer pengar investeras i den kostsamma gökungen…
Det blir ett mycket svårt beslut, kanske skulle kommunen initiera en invånardialog om framtiden för Arena Vänersborg?
Anm. Läs gärna ”fortsättningen” – ”Augustsson om Arena Vänersborg”.
Kommunens föroreningar
Nä, rubriken “kommunens föroreningar” är inte avsedd att vara ironisk eller syfta på t ex politiska motståndare. Det handlat om riktiga föroreningar.
När jag letade fakta inför bloggen “Miljö i Vargön” stötte jag på dokumentet “Handlingsplan 
– Förorenade områden”. Handlingsplanen visade sig vara alldeles färsk. Den beslutades av Miljö- och hälsoskyddsnämnden så sent som den 7 december förra året (2022). (Du kan ladda ner handlingsplanen här.)
I Handlingsplanen står det:
“Ett förorenat område är en plats som är så förorenad att den kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”
Handlingsplanen beskriver vilka förorenade områden som finns inom kommunen och hur dessa ska hanteras. Planen ska vara ett verktyg för att uppnå miljömålet “Giftfri miljö”. Det gör den genom att:
“… tydliggöra vilka prioriteringar som ska göras, mål för arbetet med förorenade områden, beskriva ansvarsområden samt anger strategi och resursbehov som behövs för att arbetet ska kunna genomföras.”
Den kanske mest intressanta delen av handlingsplanen hittar vi i avsnittet “Lägesbeskrivning”. Här använder sig planen av den inventering och identifiering av förorenade områden som Länsstyrelsen i Västra Götaland har gjort. (Se “EBH-kartan”.) Varje förorenat område är tilldelat en riskklass. Riskklasserna går från 1 till 4, där riskklass 1 är störst risk.
Det finns i kommunen totalt 191 stycken potentiellt eller konstaterat förorenade objekt registrerade. Av dessa är 67 inventerade och riskklassade. De övriga är:
“”branschklassade” (BK) vilket innebär att det inte finns lika mycket information om objekten och att risken bedömts översiktligt utifrån bransch.”
Det finns alltså 124 objekt kvar att undersöka och riskklassa…
Kartan över misstänkt eller konstaterat förorenade områden i Vänersborgs kommun 2022 ser ut så här:
I Vänersborgs kommun finns det 4 objekt som ligger i riskklass 1. Riskklass 1 innebär att det föreligger en mycket stor risk för människors hälsa och miljön. 
Två av objekten är själva fabriksområdet för Vargön Alloys och dessutom Alloys deponi på Mjölkberget. De är båda Länsstyrelsens ansvar. Det har jag skrivit om tidigare. (Se “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)”.)
De andra två objekten är kommunens ansvar, Sågverket i Flicksäter och Tändsticksfabriken/Teli. I Flicksäter är den primära föroreningen dioxin och på Tändsticksfabriken/Teli halogenerade lösningsmedel. Det framgår av den medföljande bilagan till Handlingsplanen.
Det finns 28 objekt i riskklass 2. Det betyder att det är stor risk för människors hälsa och miljön. Två av dem ansvarar Länsstyrelsen för, varav en är Häljestorps avfallsanläggning.
Det är lite intressant att studera var i kommunen det finns föroreningar. I t ex hamnen i Sikhall finns två områden utsatta, dels själva parkeringen, där säkra källor påstår att det finns slagg från Vargön Alloys, och dels i vattnet utanför Segelsällskapets brygga. I bilagan står det att den primära föroreningen är Tributyltenn (TBT). Enligt Wikipedia är TBT:
“en organisk förening, som ursprungligen togs fram för bekämpning av parasitsjukdomen snäckfeber (bilharzia). … Redan i små doser är giftverkan stor. … Sveriges geologiska undersökning (SGU) har funnit mångdubbelt högre halter i vatten till följd av användningen av TBT i skeppsbottenfärger. … Giftverkan består i störningar på kroppens immunförsvar och hormonsystem.”
Det nämns dock inget i handlingsplanen om att det med all sannolikhet finns kreosot i kommunens bryggpålar i Sikhalls hamn…
Det finns många ställen som är märkta med riskklass 2, dvs stor risk, bland annat flera småbåtshamnar. Förutom Sikhall är också hamnarna på t ex Sanden, i Vänerparken, Länsan, Gardesanna och Grönvik samt självklart även Vänersborgs hamn i riskklass 2. Det är (kan vara?) 
förorenat med TBT på alla dessa platser. Det är dock mycket märkligt att hamnen i Vargön inte finns med, varken själva vattnet/älvbotten eller landområdet. Fast det står “E” lite här och där i handlingsplanen. Det betyder “ej riskklassade”.
Det finns ingen markering för föroreningar i hamnkanalen vid Residenset, trots att den kommunala ordningsstadgan förbjuder bad i kanalen. Det ska bland annat vara av den orsaken att det är risk för bräddningar i vattnet. Inte heller barnbadet på Skräcklan är med, trots att badförbud råder även där. Men då är det kanadagässens fel.
Det finns några 2:or i centrala stan, även i Nordstan. Det är bland annat på platser där det förut har förekommit verksamhet med kemisk tvätt. Den primära föroreningen är då klorerade lösningsmedel. Vid det gamla Dissousgas 
AB vid Vänerparken är den primära föroreningen krom. Området är klassat som 2, precis som Torpa 1:2. På Torpa finns det tydligen ferrokalk. Det är nog troligt att det finns krom och ferrokalk på ganska många ställen i kommunen med tanke på att avfall från Ferrolegeringar i Trollhättan och slagg från Vargön Alloys användes som utfyllnadsmaterial på många ställen. (Se “Miljö i Vargön”.) De flesta av dessa ställen är, än så länge, okända tror jag.
Riskklass 3 innebär måttlig risk, här finns det 29 objekt. I riskklass 4, som innebär liten risk, finns 6 objekt. Objekt i riskklass 3 och 4 prioriteras inte av kommunen utan hanteras endast då dessa områden riskerar att påverkas som vid t ex exploatering.
I kommunen finns alltså 124 objekt som inte är riskklassade. De har endast branschklassats enligt Naturvårdsverkets branschklasslista.
Handlingsplanen beskriver alltså vilka förorenade områden som finns och misstänks finnas inom kommunen. (Jag skulle dock inte tro att alla förorenade områden i Vänersborgs kommun är upptäckta.) Vidare beskrivs hur dessa föroreningar ska hanteras. Miljö- och hälsoskyddsnämnden prioriterar de förorenade områden som ska exploateras t ex i samband med detaljplanearbete. Sedan tittar nämnden på de förorenade områden utifrån de med störst risker. Det kostar dock pengar och ibland, ganska ofta skulle jag tro, hittar nämnden ingen ansvarig som kan stå för kostnaderna. I vissa fall kan de nuvarande fastighetsägarna få betala avgifter, men oftast blir det kommunen som till slut får stå för notan. Och då har Miljö och hälsa inte möjlighet att göra något åt de förorenade områdena… Det finns inga ekonomiska resurser.
Planen ska vara ett verktyg för att uppnå miljömålet “Giftfri miljö”. Sådana här mål finns det för övrigt nationellt, regionalt och lokalt. Miljö- och hälsoskyddsnämndens mål och förväntade resultat är:
- ”År 2025 är minst 25 procent av områdena med mycket stor risk (riskklass 1) för människors hälsa eller miljön åtgärdade.”
- ”År 2025 är minst 15 procent av områdena med stor risk (riskklass 2) för människors hälsa eller miljön åtgärdade.”
- ”År 2025 ska 100 % av alla objekt i branschklass 1 vara riskklassade.”
Det är egentligen tämligen modesta mål. Det första målet innebär t ex att kommunen de kommande tre åren ska åtgärda ett enda ärende i riskklass 1. Mål 2 betyder att 4 objekt i riskklass 2 ska vara åtgärdade senast år 2025. Nämnden har också som mål att öka kunskapen om de så kallade E-objekten, dvs de objekt som inte är riskklassade utan som bara är branschklassade.
Det är mycket bra att “Handlingsplan – Förorenade områden” har tagits fram. Men det är nu det viktiga arbetet börjar på allvar. Eller borde göra. Miljö- och hälsoskyddsnämnden borde ha betydligt större resurser för detta viktiga arbete. Det råder ingen tvekan om det.
Anm. Det går att ladda ner handlingsplanen här.
Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?
År 2021 anmäldes Vänersborgs Segelsällskap (VSS) till miljö- och byggnadsförvaltningen. Det gällde Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22. Någon kommuninvånare misstänkte att VSS bröt mot strandskyddsreglerna. Efter sommaren förra året, efter 1,5 år, gjorde miljö- och byggnadsförvaltningen en tillsyn på fastigheten. (Se “Brott mot strandskyddet i Sikhall”.)
Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22 ligger vid Vänern “inklämd” som en ö omringad av fastigheten Sikhall 1:4 som ägs av Vänersborgs kommun. Kommunen förköpte/exproprierade detta område 2007 av Magnus Larsson. Därför ligger kommunens fastighet i sin tur som en ö omringad av Magnus Larssons betydligt större fastighet Sikhall 1:6. På kommunens fastighet ligger Sikhalls magasin. Magnus Larsson har för närvarande nyttjanderätten över magasinet. (Se “Magnus Larsson och Sikhalls magasin”.)
Det fanns mycket intressant att titta på för byggnadsförvaltningens tjänstepersoner när de åkte ut till Sikhall… Men de koncentrerade sig naturligtvis på VSS fastighet och hur det såg ut där. Fast det visste de 
egentligen redan innan. Byggnadsförvaltningen har genom åren gjort många besök i Sikhall och Sikhall 1:22 har varit privatiserat länge… Det har varit svårt att missa t ex staket och bommar.
Vänersborgs Segelsällskap fick ett föreläggande om att ta bort ett flertal “anläggningar, anordningar samt byggnader”:
- “Ta bort staket”
- “Ta bort grindbom”
- “Ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.”
- “Ta bort altan med staket framför servicebyggnad placerad utanför tomtplatsavgränsning”
- “Ta bort grillkåta”
- “Ta bort lekplats, sandlåda och flaggstång”
Det är oerhört långtgående åtgärder som VSS är tvunget att vidta. Segelsällskapets fastighet ska, när alla åtgärder är utförda, uppfattas som ett område där allemansrätten gäller och vem som helst har tillträde. Och struntar VSS i någon av åtgärderna ska ett vite kunna utgå på 10.000 kr för varje punkt, dvs sammanlagt 60.000 kr.
Segelsällskapet fick dock möjlighet att besvara och kommentera föreläggandet. Det brukar gå till så. VSS svarade redan den 24 oktober. Och självklart bestrider Segelsällskapet föreläggandet från byggnadsförvaltningen.
VSS börjar sitt svar i kommunikationen med kommunen med en sammanfattning:
“Sammanfattningsvis hävdar vi att anordningarna på fastigheten, med beaktande av anläggningens karaktär av allmänt besöksmål för det rörliga friluftslivet, inte strider mot lagens förbud mot åtgärder som avhåller allmänheten från att beträda områden där man annars skulle ha fått färdas fritt. De är därmed tillåtliga utan dispensprövning och tillsynen ska därför lämnas utan krav på rättelser.”
VSS medger alltså att “anordningarna” inte har fått någon strandskyddsdispens, men klubben anser inte heller att det har behövts. Anläggningen har ju “karaktär av allmänt besöksmål för det rörliga friluftslivet”.
Därför menar VSS är att:
“Tillsynen har uppenbarligen genomförts med den felaktiga utgångspunkten att det handlar om en privat anläggning när det i själva verket handlar om en besöksanläggning för det rörliga friluftslivet”
Segelsällskapet underkänner alltså hela tillsynen och därmed naturligtvis också föreläggandet.
Segelsällskapet utvecklar sitt försvar. Klubben menar att anläggningen alltid har sett ut så här. Fastigheten har varit:
“ianspråktagen för gästhamns- och klubbverksamhet med betoning på det förra.”
Alla har varit välkomna oavsett medlemskap i Segelsällskapet skriver klubben.
Miljöbalken citeras också i svaret från Segelsällskapet (7 kap 15 §):
“Inom ett strandskyddsområde får inte
2. byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt”
VSS ståndpunkt är att anläggningens syfte inte är att “hindra allmänheten” utan att:
“välkomna besökare snarare än att avhålla dem från att vistas i området”
Därför måste anordningarna:
“bedömas utifrån sina effekter, inte utifrån förekomsterna i sig.”
Det är vad jag förstår en något ovanlig tolkning av Miljöbalken.
Segelsällskapet anser vidare att klubbens syn på anläggningen befästs av den bedömning av strandskyddet som framgår av framtagandet av det förslag till detaljplan för Sikhallsviken som kommunen förde till samråd 2017. Segelsällskapet skriver:
“Förslaget är att strandskyddet upphävs för kvartersmarken (som inkluderar VSS fastighet; min anm). Som särskilt skäl hänvisas till att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften, att det behövs för att utvidga en pågående verksamhet som inte kan genomföras utanför området samt att det ingår i ett LIS-område.”
Detaljplanen är dock inte färdig än och den är inte beslutad. Det torde därför inte vara ett särskilt hållbart argument.
Segelsällskapet använder också ett argument mot byggnadsförvaltningens slutsatser av tillsynen som känns igen från Juta:
“Förvaltningen har vidare underlåtit att ta ställning till vilka anordningar som funnits på plats före den nya strandskyddslagen 1975 (t.ex. staket, flaggstång och lekanordningar) och som därmed under alla omständigheter måste betraktas som lagligt tillkomna då länsstyrelsens tidigare (1966) beslut om strandskydd endast avsåg förbud mot nya byggnader i strandområdet.”
VSS menar alltså att området har varit ianspråktaget ända sedan strandskyddslagstiftningen infördes i 
hela landet. Jag vet inte om Segelsällskapet kan bevisa att staket och flaggstång fanns där 1975 när strandskyddsreglerna infördes. Med tanke på byggnadsnämndens bevisning i fallet Juta så lär VSS få svårt att hävda det. Det finns nämligen gamla suddiga flygbilder över Sikhall från 1960 och 1975 också.
Staket, flaggstång och lekanordningar syns inte på fotot från 1975… Det tolkar sannolikt byggnadsnämnden som att de inte fanns. I likhet vad nämnden gjorde på Juta.
Anordningarna syns inte heller på en flygbild från 1960.
I fallet Juta räckte det med exakt sådana här suddiga flygbilder i både byggnadsnämnden och Länsstyrelsen, och faktiskt även i Mark- och miljödomstolen, för att bevisa att området inte hade varit ianspråktaget, dvs privatiserat… (Se “Juta: Det tar aldrig slut! (4)”.)
Något som talar mot att t ex staket och grindbom fanns på plats 1975 är att fastigheten Sikhall 1:22 inte avstyckades och förvärvades av Segelsällskapet förrän 1981 (möjligtvis 1978).
Segelsällskapet anger till sist ytterligare två argument för att bevisa att byggnadsförvaltningen har fel.
VSS menar att staketet syftar till att:
“förhindra lekande barn på området att springa ut på parkering och sjösättningsramp”
Det kanske är orättvist, men det första jag tänkte på när jag läste detta var att det var en “kreativ förklaring”. Om det är på det här viset borde det väl också finnas ett staket mot vattnet…? För mig markerar staket och grindar ganska tydligt att hela fastigheten är privat. Det är inget ställe dit man som allmänhet känner att man har tillträde.
VSS skriver om altandäcket med sitt räcke utanför servicebyggnaden att det har:
“utformats för att ansluta till befintlig ramp från bryggan samt att uppfylla plan- och bygglagens krav på tillgänglighet för rörelsehindrade och skydd mot olyckor.”
Altandäcket godtogs i “slutbeskedet” skriver VSS. Det är dock inte detsamma som en strandskyddsdispens. Men det kanske finns en sådan också…?
Och på tal om strandskyddsdispenser. Den 15 juni 2015 gav byggnadsnämnden strandskyddsdispens för nybyggnad av servicebyggnad på Segelsällskapets fastighet. Med byggnadsnämndens beslut fanns en karta med en tomtplatsavgränsning. Tomtplatsavgränsningen på fastigheten Sikhall 1:22 var, och är, satt till 1 meter runt byggnaderna, och så har det alltid varit. Det framgår av kommunens handlingar. (Se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.)
Det betyder att innanför detta område gäller inte allemansrätten, det är Segelsällskapets privata utrymme. Men utanför avgränsningen på 1 meter har allmänheten fritt tillträde, här gäller allemansrätten oinskränkt. Och detta område på Segelsällskapets fastighet får inte heller på något sätt privatiseras.
När det gäller punkt 7 i föreläggandet “ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.” så har inte denna kommenterats i Segelsällskapets svar till kommunen. Det betyder väl, antar jag, att Segelsällskapet ska åtgärda detta.
Vänersborg Segelsällskap har skrivit ett uttömmande svar. Huruvida sällskapet har rätt eller inte kan jag inte bedöma. Jag inser dock att det skulle bli både kostnadskrävande och komplicerat att återställa området på det sätt som byggnadsförvaltningen kräver. Men det är ju det här med likabehandling…
Det blir hur som helst en svår nöt att knäcka för den nya byggnadsnämnden. Ska politikerna låta Segelsällskapet få ha kvar alla sina anläggningar och anordningar eller ska de gå vidare med föreläggandet? Nämnden måste också överväga vilka följder detta får för alla andra som söker eller redan har strandskyddsdispens.
Och sen vore det dags att detaljplanen för Sikhallsviken äntligen blev klar…
Juta med Bengt Davidsson egna ord
Det är inte ofta som jag låter andra skriva här på bloggen. Men det har hänt. Jag har vid något tillfälle publicerat texter från någon av mina partikamrater och en gång även ett genmäle från en politisk motståndare. Politikern hade fått kritik i en av bloggarna och ville ha utrymme för ett svar. Det fick han.
Bengt Davidsson har bett om att med egna ord få beskriva sin situation med byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg. Och det tyckte jag var på sin plats eftersom jag har skrivit så mycket om honom.
Här följer Bengt Davidssons egna ord.
===
Då har jag läst alla bloggar som hittills blivit publicerade och det kanske är intressant att höra min åsikt också.
Det är nu snart 5 år sen jag fick mitt bygglov och strandskyddsdispens och det har hela tiden varit en resa mellan hopp och förtvivlan.
Nu när man har lite distans till det som hittills varit, så kan man undra vad dom sysslar med på byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun. Det hela började med en felaktigt utritad tomtplats där dom missat att ta med min altan som var godkänd i bygglovet. Det har ni säkert läst om redan. Många turer att få dom att fatta att den var fel men ändå tycker förvaltningen fortfarande att den inte var det, men dom ändrade den lite i alla fall. Dom var ute på besök på plats och då passade jag på att spela in samtalet dom hade med mej.
Enligt förvaltningen så behöver inte tomtplatsavgränsningen vara exakt så, jag kunde tänka mej en gräns. Det kändes lite konstigt. Jag fick också till mej att ingen karta är exakt, och då blev det ännu konstigare.
“Ingen karta är exakt och tänk dej en gräns.” Jag tänkte att detta kan inte vara sant, att förvaltningen är ute på besök och säger detta till mej. Det är tur att det finns inspelat.
När media tog upp historien så blev det annat ljud från förvaltningen. Plötsligt kunde jag få hela vägen, parkeringsplats mm. Tänk vad ett reportage i Ttela och SVT kan. Det kan till och med ändra LAGEN, som nu plötsligt tillät mej att parkera bredvid mitt hus. Fast det hade ju varit trevligt med lite gräsmatta också.
Så om dom får som dom vill så får jag nu parkering och plats för sophämtning och lite till. Men att få lite gräsmatta framför huset tycker dom är helt fel. Jag har försökt få dom att godkänna min nya tomtplats och lovat att lägga tillbaka bron där den låg så den fria passagen kan vara som innan, men se det vill dom inte.
Förvaltningen tycker mitt förslag är bra, men förvaltningschefen kan inte hitta någon lag att hänga upp mitt förslag på. Så förvaltningen kommer att säga NEJ.
Om jag skulle få ja till mitt förslag i byggnadsnämnden pga politikerna, så är det ju inte säkert att länsstyrelsen godkänner beslutet ändå. Då är jag tillbaka på ruta 1 och måste överklaga till länsstyrelsen och mark och miljö osv. ……
Däremot kunde förvaltningschefen tänka sig att skriva ett underlag till länsstyrelsen om att mitt förslag gynnar allmänheten och det kanske kunde hjälpa till lite. Det är ju bra, men varför inte godkänna så att det blir bra även för mej, och allmänheten.
Och då frågar jag varför det är så svårt att lösa detta och får till svar: “Du har ju redan fått en dom på din tomtplats och den har vunnit laga kraft, så det är svårt, ja nästan omöjligt, att ändra beslutet.”
Ja, men den domen togs ju på felaktiga kartor och fel underlag i alla instanser. Jag frågade vems fel det var att inte underlaget var rätt. Var det mitt fel? Nej fick jag till svar. Ja då är det ju förvaltningens fel eller? Även det svaret var NEJ. Konstigt att ingen gör fel men underlaget var felaktigt och har nu ändrats.
När byggnadsförvaltningen var ute på inspektion en morgon i januari -21 så fick jag ett vite på staket och en privat skylt. TA BORT ANNARS!!!
Men dessa har funnits på tomten sedan 1969 så då borde dom få stå kvar eller?
Om jag läser hos naturvårdsverket så finns det stöd i LAGEN under “redan ianspråktaget”. Tomten på Juta har varit avstängd för allmänheten sedan i alla fall 1975 då strandskyddet kom till. Och det har funnits staket och skyltar som talar om att området är PRIVAT.
En etablerad hemfridszon eller tomtplats runt ett bostadshus är avgörande om ett område inte är allemansrättsligt tillgängligt. En bedömning om ett område är ianspråktaget bör baseras på en utredning om hur allmänheten ser på området. Och det har jag gjort och lämnat in underlaget till förvaltningen, som inte bryr sig om detta utan kör sitt eget race.
Vi får se hur detta slutar, men jag kommer nog aldrig att ge upp.
Bengt Davidsson
Ska Juta ha en tomt? (4/4)
Den förra bloggen (se “Ska Juta ha en tomt? (3/4)”) avslutades med frågorna:
“Kanske är rätten att ha en hemfridszon runt sin bostad ett sådant “mycket angeläget intresse”? Eller är det kanske själva äganderätten till bostaden i sig som är det avgörande?”
I denna blogg ska jag titta lite på äganderättens betydelse för strandskyddslagstiftningen.
Miljöbalkens 7 kap 25 § lyder:
“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”
Paragrafen kallas proportionalitetsprincipen. Den kom till efter att Sverige gjorde EKMR (=Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna) till svensk lag. I denna 
konvention finns nämligen ett egendomsskydd. Även Regeringsformen, som också fick sin nuvarande utformning i samband med att Europakonventionen inkorporerades i svensk rätt, stadgar i 2 kap 15 §:
“Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.”
Det är detta proportionalitetsprincipen handlar om – det enskilda intresset i förhållande till det allmännas. Varje person ska ha rätt till respekt för sin egendom.
Proportionalitetsprincipen innebär en prövning i tre led, och här citerar jag en dom i Mark- och miljööverdomstolen (F 11186-17):
“om det aktuella ingreppet är ägnat att tillgodose det avsedda ändamålet (ändamålsenlighet), om ingreppet är nödvändigt för att uppnå det avsedda ändamålet eller om det finns likvärdiga, mindre ingripande alternativ (nödvändighet) och slutligen om den fördel som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde (proportionalitet i strikt mening).”
Jag undrar vad en sådan här prövning skulle få för resultat i fallet Juta…
Det börjar ske en förändring av svensk rättspraxis, bland annat genom domar i Högsta domstolen och Mark- och miljööverdomstolen. Det började med rättsfall kring marköverföring enligt fastighetsbildningslagen och domarna förstärkte helt enkelt egendomsskyddet.
Mark- och miljööverdomstolen har i två domar från 2020 slagit fast att egendomsskyddet innebär att det även finns (se Wistrand Advokatbyrå “Förstärkt egendomsskydd vid prövning av dispenser enligt miljöbalken”):
“anledning att nyansera den intresseavvägning som ska göras vid prövningen av om strandskyddsdispens kan ges enligt miljöbalken.”
En inskränkning i en enskilds rätt att använda mark eller vatten får inte gå längre än vad som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses.
“Det innebär att det vid den intresseavvägning som ska göras enligt strandskyddsbestämmelserna måste kunna beaktas även andra omständigheter än de som anges i miljöbalken som skäl för dispens.”
Det här, skriver Wistrand Advokatbyrå vidare, bekräftas av Stockholms tingsrätts dom den 3 mars 2020 (T 4824-19). Domen konstaterade att:
“egendomsskyddet i RF och EKMR innebär ett krav på en fristående proportionalitetsbedömning vid prövning av frågor om strandskyddsdispens enligt miljöbalken. Då någon sådan proportionalitetsbedömning inte hade gjorts i det fallet hade en överträdelse av den enskildes egendomsskydd skett.”
Jag vet inte hur just det här fallet slutade, domen har överklagats, men en förändring av praxis börjar i varje fall ske. Egendomsskyddet får en allt tyngre roll.
Det bekräftas även av ett examensarbete vid Umeå universitet, “Strandskyddet och äganderätten” (kan laddas ner här):
“Under 2018 kom ett stort och viktigt mål från HD, NJA 2018 s. 753. I målet kom HD fram till att det ska göras en fristående proportionalitetsavvägning mellan allmänna och enskilda intressen i varje enskilt fall som berör tvingande marköverföringar. Fallet har dock fått en bredare tillämpning än så, exempelvis proportionalitetsprövningar vid strandskyddsdispenser.”
Det här är dock något som inte Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning tycks ha tagit hänsyn till. Överhuvudtaget har inte nämnden, vad jag förstår, tagit denna aspekt under övervägande. Den har t ex inte gjort prövningarna enligt proportionalitetsprincipen. Det borde den antagligen göra.
Jag skulle faktiskt vilja svara nekande på de tre prövningarna i fallet Juta – det aktuella ingreppet är inte ägnat att tillgodose det avsedda ändamålet, ingreppet är inte nödvändigt för att uppnå det avsedda ändamålet och den fördel som det allmänna vinner står inte i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar paret Davidsson.
Advokatbyråns slutsats av domarna är:
“Det enskilda intresset av rätten till respekt för sin egendom ska således, på ett mer framträdande sätt än tidigare, vägas in i bedömningen av om dispens kan ges.”
Det torde stå utom allt tvivel att den ansökan om ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning som Davidsson har lämnat in, och som byggnadsnämnden (eventuellt) ska ta ställning till redan den 24 januari, tillgodoser allmänhetens intressen och hans egna enligt Miljöbalkens proportionalitetsprincip.
Förslaget tillgodoser syftet med strandskyddet samtidigt som Davidssons rätt att använda sin mark enligt 7 kap. 25 § i Miljöbalken inte inskränks. 
Det gör inte nuvarande tomtplatsavgränsning och inte heller den nya (“Davidsson ska få vägen”) som byggnadsförvaltningen har föreslagit.
Det är självklart att bostadshuset på Juta ska ha en strandskyddsdispens med en tomtplatsavgränsning som garanterar paret Davidsson att ha en tomt för sig själva – en hemfridszon.
Jag frågade slutligen min partikamrat Pontus Gläntegård (V), som sitter i byggnadsnämnden, om hur han ser på en lösning i ärendet.
“Alla bostadshus genererar en hemfridszon oavsett vad som finns på en karta eller i ett beslut. Hemfridszonen på Juta är större än till vägen. 
Det är därför det krävs ett staket, en mur eller häck. Den naturliga hemfridszonen skulle annars nå ända ner till vattnet om det inte fanns en avgränsning. Således anser jag tomten vara ianspråktagen så långt som det enskilda intresset möter det allmänna någonstans nere på gräsplanen. Det behövs en avskild passage, gärna skyltad, för allmänheten, annars upplevs Juta som ett stopp för allmänheten.”
Det är många som hoppas att byggnadsnämndens ledamöter ska lyssna på Gläntegård.
===
Bloggar i denna serie:
- ”Ska Juta ha en tomt? (1/4)” – 4 januari 2023
- ”Ska Juta ha en tomt? (2/4)” – 5 januari 2023
- ”Ska Juta ha en tomt? (3/4)” – 7 januari 2023
- ”Ska Juta ha en tomt? (4/4)” – 8 januari 2023
Ska Juta ha en tomt? (3/4)
Det finns enligt Miljöbalken 7 kap 18c § sex särskilda skäl vid prövningen av upphävande av eller dispens från strandskyddet. Jag tycker dock att lagstiftningen har missat det självklara sjunde skälet – det måste finnas en privat tomt, en hemfridszon runt ett bostadshus. Som jag ser det tas detta för givet i alla texter, domar och lagparagrafer som jag har läst, men i Vänersborgs kommun verkar det inte vara självklart.
Det första skälet för strandskyddsdispens är om det område som dispensen avser:
“redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”
Det är det här villkoret som har diskuterats och fortfarande diskuteras. Byggnadsnämnden anser inte att skälet är uppfyllt. Det anser Bengt Davidsson.
Naturvårdsverket förklarar vad ianspråktagen mark är (se här):
“Att ett område redan är ianspråktaget innebär ofta att det utgörs av en etablerad hemfridszon eller beslutad tomtplats runt ett bostadshus, avgörande är att området inte längre är allemansrättsligt tillgängligt. En bedömning av om ett område är ianspråktaget bör baseras på en utredning av hur allmänheten har tillgång till området.”
När marken är ianspråktagen är den alltså inte tillgänglig för allmänheten. Det är väl den enklaste förklaringen. Förklaringen från Naturvårdsverket har också sin bäring på det oskrivna “sjunde skälet” kan jag tycka. Det är självklart med en hemfridszon runt ett bostadshus.
Jag vet inte om byggnadsnämnden eller förvaltningen har läst denna text från Naturvårdsverket. Den utredning som har gjorts, om den nu ens kan kallas så, är ofullständig, spekulativ och tendentiös. “Beviset” består egentligen bara av ett suddigt flygfoto från omkring 1975… “Beviset” räckte häpnadsväckande nog för Länsstyrelsen som utifrån det underlag den hade fått från byggnadsnämnden i Vänersborg skrev i sitt beslut den 15 oktober 2018, när den avvisade Davidssons överklagande av byggnadsnämndens beslut:
“Vid fastställande av tomtplatsen får endast den del av fastigheten som lovligt har tagits i anspråk ingå. Då det saknas strandskyddsdispens sedan tidigare får man gå tillbaka till hur det såg ut på platsen 1975, då strandskyddslagstiftningen infördes.”
Byggnadsnämnden och Länsstyrelsen hade och har fel. Området var inte och har inte heller varit allemansrättsligt tillgängligt. Det är därför som jag har skrivit fyra bloggar enbart om att området på Juta har varit ianspråktaget. (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.) Flera vittnen har berättat att området har varit ianspråktaget – tre kvinnor som har skött hästar på Juta, en vårdpersonal på socioterapin vid Östra Klinikerna, ägaren tillika jordbrukaren på grannfastigheten och Lave Thorell.
Jutafastigheten har varit privat mark och därmed ianspråktaget sedan landstinget tog över fastigheten från staten 1969. På landstingets tid, 1969-1999, fanns det en skylt vid infarten till Juta som markerade att detta var privat område. Landstinget satte också upp ett taggtrådsstaket mellan Jutafastigheten och grannfastigheten. Hela Juta var privat, det som på juridiskt språk alltså kallas att marken var ianspråktagen.
Sträckan längst ner vid älven har dock alltid fungerat som allmänhetens passage förbi Jutafastigheten. Det ligger ett båthus och en brygga här, men de tillhör inte Juta. De tillhör grannfastigheten och därför ingår strandremsan också i den fastigheten. På den tiden var allmänheten alltså tvungen att gå nere vid vattnet.
Längst ner mot älven, på Jutafastigheten, var det stundtals ett trädgårdsland och senare en hästhage där det fanns en hinderbana som ungdomar fick utnyttja. Den senare verksamheten höll på till åtminstone 1990-talet när Juta hyrdes av en privatperson.
Det här har det som sagt vittnats om av många personer och det har jag alltså redogjort för i tidigare bloggar. Efter alla diskussioner och allt “strul” kontaktade jag ett av vittnena igen, Lave Thorell. Thorell svarar att han naturligtvis fortfarande står för det han skrev till byggnadsnämnden på uppmaning(!) av förvaltningschef Eddie Sandin. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”.) För säkerhets skull upprepade och kompletterade Thorell för mig:
“Ang. förhållandena åren 1970-1975
Mark i slänten utanför vägen var ianspråktagen dvs uppfattades helt klart som privat = hemfridszon = tomtplats. Där fanns trädgårdsmöbler och trädgårdsland, uppskattningsvis 5-10 meter mot älven. Exakt var dessa möbler stod eller vilken del som uppodlades respektive säsong är inte möjligt att precisera. Sannolikt varierade man placeringarna år från år.”
Den här iakttagelsen förnekar av någon anledning förvaltningschefen och byggnadsförvaltningen. Så var det inte säger de. Vilket är anmärkningsvärt. Det tyckte Vänersborgs förre kommunalråd Gunnar Lidell (M) också, som i en bloggkommentar (se här) skrev:
“Jag kan för övrigt inte förstå varför byggnadsnämnden besvärade sig med att fråga den mkt påläste Lave Thorell om historiken vid Juta, och sedan struntar helt i den fakta som han presenterade, månne en släng av faktaresistens?”
I övrigt hänvisar jag återigen till mina bloggar för mer fakta om Jutas ianspråktagande. (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.)
Det sista skälet som kan ge dispens från strandskyddet är om området:
“behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.”
Det innebär, skriver Naturvårdsverket, mycket speciella omständigheter som är mer eller mindre unika till sin karaktär. Det kan emellertid röra sig om enskilda intressen. Kanske är rätten att ha en hemfridszon runt hela sin bostad ett sådant “mycket angeläget intresse”? Eller är det kanske själva äganderätten till bostaden i sig som är det avgörande?
Anm. Fortsättning följer i bloggen ”Ska Juta ha en tomt? (4/4)”.
===
Bloggar i denna serie:
- ”Ska Juta ha en tomt? (1/4)” – 4 januari 2023
- ”Ska Juta ha en tomt? (2/4)” – 5 januari 2023
- ”Ska Juta ha en tomt? (3/4)” – 7 januari 2023
- ”Ska Juta ha en tomt? (4/4)” – 8 januari 2023
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer