Arkiv
Total förvirring om Silvertärnan!
Igår lördag vaknade vi till en braskande rubrik i TTELA (se här):
”Akut brist på klassrum i Vänersborg”
I artikeln kunde man läsa:
”Nu är bristen på skollokaler kritisk. Om inget görs står runt 100 högstadieelever i centrala Vänersborg utan klassrum till hösten.”
Det är lite av en skolkris i kommunen. Bakgrunden är som bekant den stora elevökningen i Vänersborg de senaste åren. Den har inneburit att Barn- och Utbildningsnämnden (BUN) har tvingats att hyra in en mängd moduler på kommunens låg- och mellanstadieskolor för att klara den akuta situationen. Nu blir eleverna äldre och ska börja högstadiet, där elevökningen samtidigt redan har lett till fler elever på skolorna i centrala stan och större klasser.
BUN fattade den 14 november beslutet att börja en projektering för verksamhetsanpassning av Silvertärnan/Idrottsgatan 7 för årskurs 7-9. I samband med det beslutade också BUN att begära att redan beslutade investeringsmedel för Norra skolan, totalt 30,9 miljoner kr, skulle flyttas till Silvertärnan år 2017 och 2018 och att begära utökad investeringsbudget med 13,5 milj kr för år 2019.
Motiveringen var:
”Barn- och utbildningsförvaltningen har genomfört utredning gällande anpassningar av lokaler på Idrottsgatan 7 för årskurs 7-9. Behovet av fler elevplatser i årskurs 7-9 förväntas bli stort under de närmsta åren och en anpassning av lokalerna på Idrottsgatan 7 skulle innebära att Silvertärnan kan ta emot hela den förväntade elevökningen fram till 2026.”
Beslutet fattades väldigt snabbt, nämnden togs med överraskning. När jag kom hem efter BUN:s sammanträde i november skrev jag i bloggen (se här):
”Men vi var flera i nämnden … som reagerade på att vi fick handlingarna så sent som i torsdags eftermiddag och så skulle ärendet beslutas redan idag… … vi var ”bakbundna” och röstade därför ja till förslaget. Vi ville ju inte försvåra eller förhindra en nödvändig ombyggnad av Idrottsgatan 7. Dessutom ska ju ärendet upp senare i både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige – och innan dess hinner partierna sätta sig in i handlingarna ordentligt. Och då menade vi, vilket vi också framförde, att vi förbehöll oss rätten att ta diskussionen i dessa församlingar istället.”
Nu avslog en majoritet i kommunstyrelsen BUN:s begäran, och därav TTELA-artikeln.
Eller?
Ärligt talat så vet jag inte riktigt vad beslutet i kommunstyrelsen innebar. Och det vet nog inte TTELA heller, som sätter rubriken på den andra artikeln som behandlade frågan (se här):
”Oklart om pengar till Idrottsgatan”
Och så citeras Marie Dahlin (S) i artikeln:
”beslutet innebär att pengarna till Idrottsgatan 7 försvinner”
Men i samma artikel säger Gunnar Lidell (M), som lade det förslag i kommunstyrelsen som fick majoritet:
”Och att det inte finns några pengar till Idrottsgatan 7 är felaktigt.”
Och TTELA skriver dessutom i artikeln:
”Han (Lidell; min anm) påpekar att 4 miljoner för investeringar är avsatta sedan tidigare och att möjligheten att låna pengar till ytterligare renoveringar finns om det behövs.”
Jag har försökt att ta reda på vad kommunstyrelsens beslut innebar, men blir bara allt mer undrande ju mer jag letar.
I handlingarna inför sammanträdet så finns det under rubriken ”Barnomsorg och Grundskola, verksamhetsanpassning” bara 4 milj kr avsatta till Silvertärnan för 2017. I kolumnerna för 2018 och 2019 är det tomt, det står inga summor överhuvudtaget. Det finns inte heller några pengar avsatta till Norra skolan.
Utifrån detta underlag föreslår moderaterna på sammanträdet, i kommunstyrelsen, att:
”Norra skolan: flytta investeringar för att permanenta 2-parallellig skola 2 år framåt”
Och detta kan väl antas vara en ”pik” till BUN som flyttade pengar från Norra skolan till Silvertärnan. Men i förslaget till kommunstyrelsen fanns varken några pengar till Norra skolan eller Silvertärnan. Så pengar tycks inte ha flyttats någonstans, de tycks helt enkelt ha lyfts bort inför sammanträdet i kommunstyrelsen. Innebär kommunstyrelsens beslut att de totalt 30,9 milj kr till Norra skolan nu flyttas in i budgeten igen, och läggs in under åren 2019-20? Och det har jag i och för sig inget emot – Norra skolan ska inte ställas mot Silvertärnan. Men vart tog BUN:s beslut om pengar till Silvertärnan vägen?
Jag förstår fortfarande inte. Det enda jag förstår är att det finns 4 milj kr till Silvertärnan i år (2017). Men om det räcker för att anpassa skolan till de nya klasserna inför höstterminen vet jag inte. I BUN:s beslut står det 30,9 milj kr, men det var för 2017 och 2018. Och som sagt, för 2018 finns det inga pengar i kommunstyrelsebeslutet till Silvertärnan. Men det fanns det heller i underlaget, dvs det förslag som Marie Dahlin och S+C+MP röstade på…
Sedan vet jag att flera politiker är tveksamma till om det verkligen behövs så mycket pengar för att verksamhetsanpassa Silvertärnan som BUN tror, sammanlagt 44,4 milj kr mellan 2017-2019. De menar att det är orimligt, eftersom gymnasiet tills för helt nyligen bedrev utbildning i lokalerna. Några röster har också framfört att t ex ventilationen inte behöver göras om… Dessutom tvivlar en del på att det är riktigt att bygga ytterligare en permanent stor skola på Idrottsgatan. De menar att det blir alldeles för många skolor på Idrottsgatan – och alltför många elever koncentrerade till ett så litet område.
Men situationen är som jag förstår det akut, det var ju i varje fall det som meddelades BUN i november. Det finns helt enkelt inga andra lämpliga lokaler att bedriva undervisning i…
Oftast försöker jag bringa klarhet och förklara kommunala politiska sammanhang i denna blogg. Denna gång kan jag inte det. Mitt enda försvar är att jag inte sitter med i kommunstyrelsen…
Vi får se om frågan klargörs inför kommunfullmäktige den 29 mars. (Det är dessutom ett BUN-sammanträde den 20 mars.) Det är ju i fullmäktige som frågan ska beslutas. Tills dess så får väl barn- och utbildningsförvaltningen arbeta vidare som om inget har hänt. Som TTELA skriver – utifrån en röst i förvaltningen:
”Men för att inte förlora någon tid i arbetet fortsätter barn- och utbildningsförvaltningen planeringen som om det går att flytta in på Idrottsgatan 7 till höstterminen.”
Ljus och mörker i kommunen
Nu har ytterligare en arbetsvecka passerat och det är helg. Ljuset har kommit tillbaka och det har faktiskt varit ljust både när man gått till jobbet på morgonen och när man gått hem. På de oplogade gatorna… Jag vet inte om det har varit någon snöröjning i stora delar av Vänersborg överhuvudtaget efter det senaste snöfallet. Stora djupa isspår i gatorna, mängder med is och snö, slask och vattenpölar. Jag har lidit med de äldre som har försökt att ta sig fram med sina rollatorer. Det har varit ganska mycket ”rock’n’roll” för dem på gatorna. För att nu citera Kurt Karlsson (se här). Även om det kanske inte riktigt var så han hade tänkt sig. Idag har som tur är det mesta av isen smält bort.
Det har varit en ljus vecka också i Brålanda. I onsdags kunde vi läsa i TTELA (se här) om planerna som lokala jordbrukare och andra intressenter har på att tillsammans köpa Nunntorp. Tankarna är att bedriva olika typer av utbildningar:
”Förutom gymnasieutbildning, gymnasiesärskola med nationella och individuella program och SFI-undervisning, skulle det även kunna finnas exempelvis konferensverksamhet eller veterinärstation.”
Det låter hoppfullt och man undrar så här i efterhand om det kanske inte hade varit bättre för alla parter om Regionen hade gått ut med försäljning av Nunntorp direkt på den öppna marknaden, utan att först ge Vänersborgs kommun förtur. Då hade kanske allt redan varit igång på Nunntorp. Jag tror att den berömda ”brålandaandan” hade gynnat Nunntorp och naturbruksgymnasiet betydligt bättre än den anda som strålar i och ut från Vänersborgs kommunhus…
Det tycks för övrigt som om Vänersborg inte ens har svarat på den förfrågan som regionstyrelsens ordförande Johnny Magnusson (M) skickade den 20 februari om Vänersborg vill köpa Nunntorp:
”Därför önskar vi ett skriftligt svar från Vänersborgs kommun om ett eventuellt beslut om ett förvärv av fastigheten.”
Magnussons brev var ställt till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S).
Idag kunde vi dessutom läsa i TTELA (se här) att Findus har skrivit ett avtal med Toppfrys i Brålanda om att köpa frysta ärtor. Avtalet är värt upp mot 700 miljoner kronor. Det innebär ett stort lyft för bygden och sysselsättningen:
”det handlar om uppemot 15-talet fast anställda och 50 säsongsarbetare. Därtill kommer man knyta till sig omkring 75 nya odlare som uteslutande kommer vara från närområdet.”
Det är en fantastisk rolig nyhet för Brålanda, även om det sker på de skånska böndernas bekostnad. Nu gäller det bara att kommunen visar att den också vill satsa på Brålanda – och börjar arbetet med att planera för en tåghållplats med perrong och pendelparkering, en ny ringled och ny mark för företag, handel och bostäder. (Se ”Tågstopp i Brålanda”.) Kanske skulle en del av de 17 miljoner kr, som kommunen har fått tillbaka från fastighetsbolaget Hammar Nordic Plugg efter den olagliga Topp-affären för några år sedan, kunna användas i arbetet…
Det ser dock mörkare ut i Frändefors. Av 68 åk 6-elever i dalslandsdelen av kommunen har hela 40% (27 elever) valt en annan skola än Dalboskolan i första hand. Det betyder att, om alla får plats på skolorna i ”stan”, det bara blir 142 elever på Dalboskolan till hösten. En gång på den ”gamla goda tiden” gick det över 360 elever på skolan.
Det ser också mörkt ut för barnen och föräldrarna på Nattugglan. Idag på SVT:s hemsida (se här) hittar vi en artikel om Nattugglans flytt till mödravårdens gamla mörka källarliknande lokaler på Vänerparken. Det är ju ett beslut som barn- och utbildningsnämnden har fattat. Ja, inte hela nämnden förstås, Vänsterpartiet och välfärdspartiet röstade mot. Det ser dock ut som om chanserna är stora att det istället blir en flytt till BUP:s lokaler, som också ligger på Vänerparken. De lokalerna är betydligt ljusare och trevligare. Så det kan ändå skönjas ett ljus vid horisonten för barnen på Nattugglan.
I Sikhall råder det, som jag skrev om tidigare i veckan (se ”Solvarm och kommunen fortfarande inte överens”), dock ett mer kompakt mörker. Bloggen om Solvarm har för övrigt redan blivit årets mest lästa blogginlägg. Och reaktionerna har varit genomgående positiva. Till Solvarm alltså, inte till kommunens agerande… Vad jag förstår så har kommunen nu tagit kontakt med Solvarm om ett möte. Kanske kan något gott komma ut från det.
I onsdags var det också den internationella kvinnodagen. Några medlemmar i Vänsterpartiet uppmärksammade dagen med att sätta så kallade Pussyhats på ett antal statyer i Vänersborg.
Pussyhats är feministiska protestmössor, som har utformats av kvinnor i USA som protest mot president Trumps sexistiska och kvinnofientliga politik.
Det är bara 10 dagar kvar till vårdagjämningen.
Solvarm och kommunen fortfarande inte överens
Vid Vänerns strand ett par mil norr om kommunhuset i Vänersborg ligger den fridfulla lilla byn Sikhall.
En kväll några veckor före det politiska sommaruppehållet, den 20 maj 2015, hamnade Sikhall i händelsernas centrum. Kommunfullmäktige i Vänersborg beslutade nämligen att:
”införa verksamhetsområde för VA, vatten och spillvatten, etapp 6 för Sikhall södra i Vänersborgs kommun.”
Beslutet innebar att de boende i södra Sikhall skulle anslutas till det kommunala VA-nätet. Och med detta beslut så blev inte sommaren riktigt som det var tänkt, i varje fall inte för en av familjerna, familjen Solvarm.
Ungefär så började jag en blogg som jag publicerade den 25 augusti 2015. (Se ”Solvarm i Sikhall vs kommunen”.) Och nu, 1,5 år senare, kan jag konstatera att det fortfarande inte har blivit riktigt som det var tänkt för familjen Solvarm – inte den efterföljande sommaren, och kanske inte heller den kommande…
Anledningen till dagens blogg är att jag i söndags fick se en tidningsartikel på nätet. Artikeln handlade om Solvarms hus på Sikhall. (Läs artikeln här.) Igen, skulle man kunna säga. Det har genom åren skrivits mycket om Solvarms hus, TV har varit där och många gör studiebesök i huset (vi pratar om tusentals besökare). Dessutom har familjemedlemmar blivit anlitade som föreläsare, t ex på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin.
Solvarms hus i Sikhall är nämligen inte som alla andra hus. Huset sticker ut från mängden på ett ganska iögonfallande sätt. Det är ett stort växthus på 300 kvadratmeter. Och inne i detta hus finns ytterligare ett hus – ett 145 kvadratmeter stort knuttimrat trähus.
Solvarms hus är ett naturhus. De beskriver själva sitt hus:
”Naturhus är ett helhetskoncept som i tre delar består av: klimatskal, bostadsdel och kretslopp. Naturhus medför låg energiförbrukning och ekologi i praktiken. Kretsloppssystemet möjliggör självförsörjning av frukt och grönsaker.
Människan omges av naturliga material.”
Kretsloppssystemet innebär bland annat att avloppsvatten går igenom en trekammarbrunn och sedan upp till de planterade växter som finns i växthuset. Det kan nämnas i det här sammanhanget att Anders Solvarm är med och bygger kretsloppssystem också i andra hus. Ett av dessa hus fick förra året Jönköpings kommuns miljöpris – klicka här…
Hur som helst.
Solvarm överklagade kommunfullmäktiges beslut från den 20 maj 2015 till Förvaltningsrätten. I överklagandet står det:
”Vi har på Sikhall eget enskilt avloppssystem med näringsåtervinning i integrerat växthus=eget kretslopp. Sonderingar så långt ger att vårt kretslopps-system är bättre än kommunens system för att uppfylla regler och lagkrav (Miljöbalken). Eftersom vi har välfungerande brunn och eget kretslopps-system ser vi inte teknisk, miljömässig eller ekonomisk anledning att ansluta vår fastighet till detta verksamhetsområde. Det känns som en sämre lösning ur alla ovanstående aspekter = orimligt.”
Solvarm hävdar mycket bestämt i sitt överklagande att kommunens VA-lösning är sämre än den som redan finns på fastigheten.
”Vi hävdar att kommunen inte visat att deras avloppsreningsystem är ett fungerande kretsloppsystem i ordets betydelse av att näringen återförs till odling. Vi anser att kommunens avloppsreningssystem är sämre än vårt avseende miljöhänsyn, verklig prestanda, säkerhet, hållbarhet, flexibilitet och ekonomi.”
Förvaltningsrätten avslog Solvarms överklagande. Rätten tittade emellertid i sin dom bara på om kommunens beslut hade tillkommit i laga ordning, och det hade det. Kommunen har laglig rätt att fatta sådana här beslut. Förvaltningsrätten visade däremot inget intresse för ärendets innehåll… Det tog rätten inte alls ställning till.
Efter att jag hade läst tidningsartikeln så tog jag kontakt med Anders Solvarm. Det hade ju snart gått två år sedan kommunfullmäktiges beslut – och jag var nyfiken på vad som hade hänt sedan sist. I min enfald så trodde jag faktiskt att det hade löst sig mellan Solvarm och kommunen.
Men.
Det har inte kommit till stånd någon lösning mellan kommunen och Solvarm. De sitter fast i samma positioner som tidigare. Kommunen vill tvinga in Solvarm i det kommunala VA-nätet, Solvarm vill inte. Och under tiden kommer media och besökare till Solvarms miljövänliga naturhus…
Solvarm överklagade Förvaltningsrättens dom till Kammarrätten. Kammarrätten gav emellertid inte prövningstillstånd. Solvarm har dock inte gett upp utan driver processen vidare, och något slutgiltigt avgörande finns i dagsläget fortfarande inte. Detta torde för övrigt vara skälet till att det inte har hänt så mycket mellan kommunen och Solvarm.
Det tycks ha gått en enorm prestige i frågan från kommunens sida – och jag tycker själv att det är en mycket pinsam historia för Vänersborgs kommun. Varför är inte kommunen stolt över att det finns ett avancerat naturhus i kommunen? Varför utnyttjas inte huset i en kommunal marknadsföring? Varför uppmuntrar inte kommunen fler att bygga sådana här hus…?
I andra kommuner får hus som Solvarms pris, i Vänersborg tvingas samma typ av hus att inordna sig i det sämre kommunala VA-nätet…
Var finns logiken? Finns det någon?
Det finns en mängd paragrafer i flera lagar som kan åberopas för att ge Solvarm rätt att stå utanför det kommunala VA-nätet. För att ta ett exempel, i lagen om allmänna vattentjänster står det (§ 9):
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
För det är helt enkelt så att Solvarms VA-system är bättre än kommunens. Och då bör kommunen inte kunna kräva tvångsanslutning till verksamhetsområdet…
Det finns också tämligen många jordbruksfastigheter i området längs dalslandskusten som inte behöver anslutas till kommunens VA-nät. Detta beroende på att de helt enkelt inte är med i de verksamhetsområden som kommunen har upprättat. Eftersom Solvarms hus också är en jordbruksfastighet, så ställde Anders Solvarm frågan till kommunen i ett mail den 2 januari 2017:
”Vi har fått kännedom om att andra jordbruksfastigheter inte har tvångs-anslutits längs VA-projektet. Vår fastighet är en jordbruksfastighet. Kommunens kommentar?”
Solvarm har dock inte fått något svar på sin undran.
VA-lagen talar om ”samlad bebyggelse” när verksamhetsområden upprättas, men det finns en osäkerhet i hur många fastigheter som avses och hur nära de skall ligga varandra. Detta är nämligen inte tydligt definierat i lagstiftningen. Stora jordbruksfastigheter, oftast över 20 hektar, faller emellertid oftast inte inom begreppet samlad bebyggelse. Det är därför som de inte finns med i verksamhetsområdena och det är därför som de inte tvingas ansluta sig till det kommunala VA-nätet.
Jag antar att kommunen inte anser att Solvarms fastighet tillhör denna typ, eftersom Solvarms fastighet de facto är upptagen i verksamhetsområdet Sikhall södra. Det har ju kommunfullmäktige bestämt. Men det känns ändå som om det borde finnas utrymme för en ”kompromiss”. Om viljan hade funnits från kommunens sida…
Summa summarum.
Jag har mycket svårt att förstå att kommunen tar denna konflikt med familjen Solvarm. Borde inte kommunen ha ett intresse av att komma till en lösning? Och hur svårt kan det egentligen vara? Om viljan hade funnits… Både kommunen och Solvarm har väl egentligen samma mål – att värna naturen och kanske i synnerhet att skydda Vänern från bland annat smittämnen, kemikalier och övergödning. Solvarm har i varje fall detta mål.
Till sist.
Hela konflikten grundar sig alltså på att kommunen bygger VA-ledningar från Vänersborg längs dalslandskusten upp till Rörvik. Kommunen skriver på sin hemsida:
”I och med utbyggnaden av VA-ledningar ges bättre förutsättningar för utökad bebyggelse utmed Vänerkusten: fritidsboende kan omvandlas till permanentboende, dåliga avloppslösningar kan ersättas med kommunalt spillvatten och dåligt vatten kan ersättas med kommunalt vatten.”
VA-arbetet började 2010 och beräknas vara klart 2018 (enligt samma hemsida).
Det finns en intressant detalj i detta sammanhang… Det är att ledningarna från Rörvik, norr om Sikhall, inom en snar framtid ska kopplas ihop med ledningarna som kommer söderifrån. För att kunna kopplas ihop så måste VA-ledningarna passera, ja gissa, Solvarms mark. (Marken ligger som en kil från Solvarms hus ner till Vänern…) Och detta oavsett om Solvarms hus ska anslutas till VA-nätet eller inte.
Kommunen har velat prata med Solvarm om ledningarna. I mailet från den 2 januari skriver emellertid Anders Solvarm:
”Vi har ingen anledning till att ge ifrån oss ledningsrätt – över vår fastighet – till kommunen så länge vi är i rättstvist rörande samma VA-projekt.”
Och denna inställning är väl inte svår att förstå…
Den 5 januari skrev kommunen ett svar till Solvarm:
”Det har precis kommit till vår kännedom att ni lämnat in en komplettering till överklagan för prövningstillstånd hos kammarrätten i Göteborg. Vi vill läsa igenom det och invänta kammarrättens åsikt.”
Så…
”Ställningskriget” fortsätter. Solvarm och kommunen har inte kommit längre i den här frågan heller. Och hur det då ska gå med kommunens VA-nät längs Dalslandskusten vet ingen. Det kan rent teoretiskt ta flera år för kommunen att få ett markupplåtelseavtal på Solvarms mark…
Företagsklimatet – och Ursand
Svenskt Näringsliv är en arbetsgivarorganisation som företräder privata företag. Varje år rankar denna organisation företagsklimatet i de svenska kommunerna. Syftet är att visa var i landet det är bäst att starta och driva företag. Den senaste rankingen (2016) byggde till stor del på en enkätundersökning till företagen. Och det var särskilt intressant, eftersom åsikterna då kom direkt från källan, från kommunens egna företagare.
Vänersborg hamnade på plats 243 av totalt 290 kommuner. (Se här.) Det var ett bättre resultat än jämfört med året innan. Då rankades Vänersborg på plats 267. Fast egentligen är det ett tämligen uruselt resultat… Vänersborg behöver företag, och företagare, för att bli en attraktiv arbets- och boendekommun. Finns det något som är viktigare för en kommun som vill utvecklas än att det skapas sysselsättning? Och företagen behöver stöd av kommunen för att kunna verka… Det är inte bra, snällt sagt, att företagarna ser så negativt på kommunen (som företagarkommun).
Det finns personer som arbetar med företagarna i kommunen. På kommunens näringslivskontor (se här) kan företagare få hjälp med det mesta i informationsväg och kontoret håller regelbundet träffar, t ex frukostforum, med kommunens företagare. Men det är nog inte riktigt detta som företagarna är negativa mot. Tvärtom, jag tror att både Näringslivskontoret och träffarna är mycket uppskattade. Tittar man på rankingen är det annat som Vänersborgs företagare reagerar på.
Företagarna ger dåliga betyg inom kategorierna attityder till företagande, både från tjänstemän och politiker, men också från allmänhet och skola, samt service till företag. Det säger kanske inte så mycket, men tittar man på hur företagarna tycker att kommunen kan förbättra företagsklimatet så får man lite mer kött på benen.
De åtgärder som de flesta företagare tycker att kommunen kan bli bättre på är att stimulera nyetableringar och att handläggning blir snabbare. Och här tror jag att företagarna till stor del ”zoomar in” byggnadsförvaltningen… För det här med bygglov och handläggning är något som jag tror att de flesta politiker har hört talas om i sina kontakter med företagare. Senast nu i helgen fick jag fick ett exempel på detta. Och exemplet kommer från platschef Daniel Aronsson på Ursand.
Den 13 december 2016 gav byggnadsnämnden både bygglov och startbesked för att utvidga Ursands camping med ca 30.000 kvm. Det var i enlighet med detaljplanen. I samband med startbeskedet bestämde också byggnadsnämnden att kontrollplan skulle fastställas och att utstakning krävdes. Enligt platschefen beställdes utstakningen av kart- och GIS från kommunen den 16 december och utfördes dagen efter.
Den 17 februari (2 månader senare) hörde byggnadsförvaltningen av sig igen och efterlyste en kontrollplan. Här står ord mot ord, den kontrollansvarige på Ursand skrev nämligen att en sådan redan var inskickad. Hur som helst, planen skickades in igen…
Den 2 mars (2 veckor senare) kom ytterligare ett mail från kommunen till Ursand. Byggnadsförvaltningen bekräftade att mailet från den kontrollansvarige nu hade kommit fram. I samma mail så skrev byggnadsförvaltningen också att måtten från utstakningen behövde kompletteras. Och denna begäran kom alltså mer än 2 månader efter att utstakningen gjordes den 17 december… Om vi tänker oss att denna komplettering görs typ denna vecka, så skulle ett besked om godkännande av kompletteringen (om den nu skulle bli godkänd) kunna lämnas i mitten på maj, om samma tempo hålls… Och då torde det vara lite sent för Ursand att genomföra sina planer innan campingsäsongen börjar…
Med det här lilla exemplet kanske man bättre kan förstå att företagarna i Vänersborg har kritiska synpunkter på kommunens handläggningstider… För även om det är så att kommunen inte bryter mot några lagar så är det inte på ett sådant här sätt som den hjälper företagare i kommunen att verka i Vänersborg och att utveckla kommunen.
Pontus Gläntegård (V) lade för övrigt en motion i byggnadsnämnden förra året om att förbättra servicen. Han hänvisade till Plan- och bygglagen (PBL) där det står:
”Byggnadsnämnden ska handlägga ärenden om lov och förhandsbesked skyndsamt och meddela sitt beslut om lov eller förhandsbesked inom tio veckor från det att den fullständiga ansökningen kom in till nämnden.”
Gläntegård menade att det faktiskt står att handläggning ska ske skyndsamt och inte att:
”man ska hålla på i tio veckor bara för att man får.”
Det tycktes som om både förvaltning och de andra partierna ansåg att servicen och handläggningstiderna var ok på byggnadsförvaltningen och motionen avslogs.
Det finns ytterligare en fråga till företagarna i Svenskt Näringslivs rankingundersökning som jag tycker är viktig att redovisa:
”Har du någon gång känt tvekan att lämna klagomål till kommunen med risken att detta kommer påverka ditt företag negativt?”
12% av företagarna i Vänersborg som svarade på enkäten sa ”Ja, flera gånger” och ytterligare 26% sa ”Ja, någon gång”. Jag påminner mig att Gunnar Lidell (M) framförde precis detta i ett anförande i kommunfullmäktige för ca 10 år sedan. Det tycks inte direkt ha blivit bättre med tiden. Och är det verkligen på det här sättet, som det onekligen ser ut att vara, så är det mycket illa ställt i Vänersborg…
Med det också.
Budgetramar, Vänersvallen och Vänerparken
Några minuter efter klockan 19 igår, den 1 mars, så tittade någon på min blogg för 500.000:e gången. En halv miljon träffar… Det är ett antal som jag inte kunde föreställa mig ens i min vildaste fantasi den dag i oktober 2010 när jag bestämde mig för att starta en blogg. Problemet nu är väl vad jag ska ha för mål med besökssiffrorna i framtiden. En miljon? Nä, så länge tänker jag inte hålla på. (Se där tändes kanske ett hopp för en viss socialdemokrat…) Men det blir väl en del bloggande åtminstone fram till nästa val. Sedan får vi se. Går det bra i valet för Vänsterpartiet, så kanske Marie Dahlin inte blir av med mig, inte på nätet heller. Blir valresultatet tvärtom, så kan hon få två flugor i en smäll…
Igår onsdag hade kommunstyrelsen sammanträde. Nämndernas budgetramar inför valåret 2018 fastställdes. Förslaget från de styrande socialdemokraterna, center- och miljöpartisterna fick majoritet. Det innebär att nämnderna ska kalkylera med en ”tilldelning” på 1,3% mer i budget på materialomkostnader nästa år jämfört med i år. Det betyder för t ex Barn- och utbildningsnämndens del ett ”tillskott” på 3,8 milj kr och för socialnämnden på 5,6 milj. Men det är egentligen inget tillskott, de 1,3%-en på omkostnaderna är en inflationskompensation. Det betyder att de ”extra pengarna” är till för de ökade inköpskostnaderna nästa år – allt blir ju dyrare. Med andra ord, budgeten för 2018 blir plus-minus-noll jämfört med årets budget. (Det blir alltså inga 1,3% ”extra” på personalkostnaderna….)
På papperet blir det alltså ingen besparing, men i verkligheten blir det det, en besparing alltså. Nämndernas behov ökar ju. Så ökar t ex antalet elever nästa år och då behövs det både fler lärare och mer läromedel…
Nu ska kommunens olika förvaltningar utreda vilka konsekvenser dessa budgetramar får om de blir verklighet, och sedan ska dessa beskrivningar av konsekvenserna behandlas i respektive nämnd. (I juni är det naturligtvis kommunfullmäktige som fattar det avgörande budgetbeslutet.)
Vänsterpartiet skriver därför att:
”vi inte medverkar till förslag om besparingar, att vi vill ge nämnderna fortsatt arbetsro, vill säga att vi kommer att respektera nämnderna som i slutet av april redovisar behov av förstärkningar och även presenterar tydliga markeringar/beräkningar av volymer och bifogar klara konsekvensbeskrivningar om en förstärkning inte skulle beviljas i MRP-beslutet.”
Minialliansen, M+L+KD, föreslog 3% som inflationskompensation. Dessutom skulle barn- och utbildningsnämnden under vissa omständigheter kunna få extra pengar.
Vänsterpartiet tyckte att båda förslagen till ramsättning var för snäva (låga) och röstade inte på något av förslagen.
Minialliansen hade däremot några justeringar i investeringsbudgeten som fick majoritet. Ändringarna var följande:
- ”Cykelbefrämjande: färdigställ GC-vägen Vbg-Frändefors i samråd med markägarna under 2017.”
- ”Norra skolan: flytta investeringar för att permanenta 2-parallellig skola 2 år framåt.”
- ”Arena-Fritid: behåll rubriken renov, omklädningsrum oförändrad.”
- ”I övrigt enligt Samhällsbyggnadsnämndens förslag.”
I förslaget från S+C+MP fanns det inga pengar till en renovering av Norra skolan. Det blir det nu. När det gäller arena-fritid så handlar det om Vänersvallen Syd.
Den 14 februari kunde vi läsa i TTELA (se här) att det skulle bli en ny konstgräsplan och en ny läktare på Vänersvallen Syd (gamla Isstadion). Och arbetet skulle dessutom starta inom kort. De presenterade planerna tog många politiker med överraskning. Inklusive undertecknad. Planerna har tydligen diskuterats inom en mindre krets, typ kultur- och fritidsnämndens presidium och kanske också med ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. (Troligtvis även med representanter för VIF och VFK.) Men det finns inga särskilda noteringar om planerna i kultur- och fritidsnämndens protokoll. Och det finns definitivt inga särskilda politiska beslut. Möjligtvis, och säkerligen är det så, är det ”inpetat” i någon tabell någonstans (och då antagligen också till hela kultur- och fritidsnämndens kännedom). Men man kan nog inte förvänta sig att kommunstyrelsen ska ta ett sådant här förslag ”rakt av” på dessa premisser… Utan att vara tydligt informerade om planerna i förväg.
Det finns ett stort behov av nya konstgräsplaner i kommunen, framför allt i centrala Vänersborg och i Vargön. Det råder ingen tvekan om det. Fler ungdomar än någonsin, både tjejer och killar, spelar fotboll. Men när det gäller att handskas med kommuninvånarnas skattepengar så måste investeringar vägas mot varandra och framför allt måste de diskuteras och beslutas politiskt i öppen och demokratisk ordning. Det är grundläggande och tämligen självklart.
Kommunstyrelsen har med sitt beslut nu sagt att omklädningsrummen i Idrottshuset ska prioriteras före konstgräs, precis som det var tänkt från början. Som jag ser det, men det är inte säkert att jag har fått till mig alla fakta, så måste de planer på konstgräs och läktare på Vänersvallen Syd först förankras och beslutas för att sedan ingå i nästa mål- och resursplan innan de kan bli verklighet. Det är dock kommunfullmäktige som har sista ordet. Som vanligt. (Och fullmäktige kan i princip fatta vilka beslut som helst.)
Till sist lite om Vänerparkens skola.
Personalen på Vänerparkens skola är orolig för att skolan ska läggas ner och elever och personal flyttas till Idrottsgatan 7.
Det är inte så, Vänerparkens skola ska inte läggas ner. Tanken är däremot att Vänerparken ska återgå till att bli en tvåparallellig skola, som den var från början. Nu går det fler klasser på skolan och man har tvingats att hyra dyra lokaler (ung 1.415 kr/kvm) på Mötesplats Vänersborg för att få plats.
Vad jag förstår (jag är inte helt säker) så ska de som går på Vänerparken få gå kvar och avsluta sina studier på skolan, däremot ska man inte ta in lika många 7:or som tidigare. De nya eleverna, och vi pratar om åtskilliga hundra de närmaste åren, ska gå på Idrottsgatan 7, på en ny och utökad Silvertärnan. Här ska Kunskapsförbundets gamla lokaler renoveras och byggas om, och det ska bli en skola som rymmer 600 elever, inklusive nuvarande Silvertärnan. Det innebär att Silvertärnan kan ta emot hela den förväntade elevökningen på högstadiet fram till 2026. Det betyder också att en del externt hyrda lokaler kan sägas upp.
Så här ser beräkningarna av elevantalet ut på Silvertärnan:
Vad som ska hända med Vänerparkens skola på längre sikt ska utredas. En tvåparallellig högstadieskola är naturligtvis inte det optimala sett ur organisatorisk synpunkt. Personal skulle ju t ex kunna behöva undervisa på andra skolor också för att få fulla tjänster. Dessutom är lokalerna i Vänerparken dyra. Men som sagt, det är på sikt – och så länge elevantalet är så stort i Vänersborg så behövs den helt klart.
När jag skriver denna blogg så nås jag av meddelandet att Vänerparkens skola kan få hyra de två klassrum, som redan hyrs på Mötesplats Vänersborg, i ytterligare minst två år framåt. Det kan innebära, vad jag förstår, att inga förändringar överhuvudtaget behöver göras de närmaste två åren. Och det kan väl vara bra för Vänerparkens personal och elever att få lite arbetsro. Om de nu inte hade det innan.
Vem ska äga Ursand?
Varför ska en kommun äga en campingplats?
Det är en fråga jag tänker på som vänsterpartist och vänersborgare. Det är självklart att Vänersborg ska tillgodose och garantera det rörliga friluftslivet. Varje vänersborgare ska vara tillförsäkrad både rörd och orörd natur inom rimliga avstånd. Man ska som kommuninvånare kunna njuta av naturen i kommunen – en natur som rent objektivt är särdeles fin, tycker i varje fall en urinvånare som jag. Vänersborgarna ska kunna plocka svamp i skogen, titta på älgar på bergen, spana in utsikter, skåda fåglar på slätterna. Vänersborgarna ska kunna utnyttja vandringsleder, stigar, löparspår, gång- och cykelvägar. De ska kunna promenera längs stränder, fika på bergsknallar, bada i Vänern och andra sjöar. De ska kunna använda badplatser som kommunen sköter om.
Men en campingplats? Tillhör en campingplats kommunens kärnverksamhet?
I TTELA den 28 januari (se här) säger samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S):
”I grunden tycker vi att ett sådant här rekreationsområde ska tillhöra Vänersborgs kommuninvånare.”
Rekreationsområde ja möjligtvis, men en campingplats? Det är skillnad på Ursands camping och Ursands rekreationsområde. Ett campingområde är ju inte, och kan aldrig vara, helt öppet för allmänheten. Det är till för camparna. Ett rekreationsområde däremot är till för allmänheten. Och camparna.
Men visst är det bra om det finns en campingplats. Det är bra för de vänersborgare som vill slå upp sina tält, ställa upp sina husvagnar eller hyra en stuga några semesterveckor. Men framför allt är det kanske bäst för att locka hit turister, som kan upptäcka hur vackert det är i Vänersborg och kanske till och med fås att besöka kommunens affärer och serviceinrättningar för att spendera en krona eller två.
Men är det en kommunal kärnverksamhet? Och måste verksamheten vara kommunal?
Kommunen äger ingen mer campingplats än Ursand. I Sikhall är campingen privat och på Nordkroken och Gardesanna äger kommunen inte ens stranden… (Tänk om någon privatperson hade velat bygga toaletter, serviceanläggningar och restauranger vid dessa badplatser – hade inte det varit kanon? Utveckling utan att det skulle kosta kommunen en krona.)
Kommunens största campingplats, på Ursand, arrenderas just nu av den kände och ökände Bert Karlsson. Det gör campingplatsfrågan komplicerad för kommunen. Det hade varit enklare om arrendatorn hade hetat något annat än Bert, typ Daniel eller något.
Bert Karlsson har stundtals gjort en stor affär i media av att politiker i Vänersborg behandlar honom annorlunda, och sämre, för att han är just Bert. (Se t ex ”Det vill åt mig personligen”.) Några skrattar och tycker att det är väl magstarkt av Bert att påstå detta. Men så är det. Det blir helt klart ytterligare en dimension i frågan när arrendatorn heter Bert Karlsson.
Bert har velat köpa Ursand. Han har velat köpa själva campingen. Det handlar inte om ett köp av stranden, grönytan vid stranden, udden vid restaurangen, vägen ner till stranden, Dalbostigen, strövområdet längs Vänern, parkeringen eller småbåtshamnen vid Grönvik, dvs rekreationsområdena. Dessa områden vill inte Bert Karlsson köpa. Dessutom får han inte köpa dessa områden. Som det står i protokollet från samhällsbyggnadsnämnden den 26 januari (se här, sid 8):
”De områden som finns under rubriken allmän plats i detaljplanen kan inte säljas eller upplåtas.”
Bert Karlsson vill köpa campingplatsen. No more no less.
Det kommer att fortsätta vara en camping på Ursand oavsett om Bert Karlsson köper området eller inte. Det föreskriver nämligen samma detaljplan. Och det är den som bestämmer hur det ska se ut på Ursand. Som det står på Boverkets hemsida (se här):
”Detaljplanen talar därför om vad du och andra får och inte får göra för byggåtgärder inom planområdet.”
Detaljplanen styr – oavsett om Bert Karlsson äger området eller inte.
Kommunen, i varje fall en majoritet av ledamöterna i samhällsbyggnadsnämnden, ville inte sälja till Bert. De vill inte heller ge Bert ett tomrättsavtal. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade nämligen i januari:
- ”Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå Kommunfullmäktige besluta att inte sälja mark eller byggnader vid Ursand.”
- ”Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå Kommunfullmäktige besluta att inte upprätta något tomträttsavtal med Ursand Resort & Camping.”
Bert Karlsson har naturligtvis sett beslutet. Därför skrev Daniel Aronsson, platschef på Ursand, ett mail till kommunledningen den 13 februari:
”Jag vill härmed som representant för Ursands Resort & Camping avbryta pågående förhandlingar gällande köp/tomträtt för Ursands Camping med motiveringen att vi ser intresset från politiken som svagt och vi vill istället öppna dörrarna för ett förlängt arrende med ett omskrivet arrendeavtal…”
Det här förslaget om ett omskrivet arrendeavtal, jag tror att Bert önskar ett avtal på 25 år, är inte behandlat i samhällsbyggnadsnämnden. Jag är dock tämligen säker på att kommunen kommer att gå med på ett sådant här arrendeavtal.
Är alla nöjda då? Bert Karlsson är kvar på Ursand, campingen är kvar och kommunen äger hela området…
Jag tror inte att Bert Karlsson är nöjd, han skulle hellre äga marken. Men jag är inte säker på att ett arrendeavtal är bra för kommunen heller.
Det kan vara bra att komma ihåg att Bert Karlsson blir kvar på Ursand resten av sitt liv oavsett om han arrenderar campingen eller köper den. Det kan också vara bra att ha i minnet att Bert har rustat upp hela området under sin tid som arrendator. Campinganläggningen liknade mer eller mindre ett ”råttebo” när han tog över. Det var misskött och vanvårdat. Det är alla överens om. Den mycket omfattande upprustningen av campingen har Bert till stor del gjort för egna pengar, även om kommunen har gjort sin del, och kanske mer än det. Campinggäster från hela Sverige, och för den delen också från norra Europa, har strömmat till Ursand. Antalet campingnätter har stigit i höjden och det har lett till fler turister även i centrala Vänersborg.
Några säger att vänersborgarna har övergett Ursand. Men jag tror inte det. Det är oftast fullt med bilar på parkeringsplatsen och båten som går flera gånger om dagen från Fisketorget är tämligen fullsatt. Och enligt campingledningen är det så, många vänersborgare besöker Ursand.
Jag tror att en försäljning av den kommunala campingplatsen till Bert skulle spara både tid och pengar för kommunen. Kommunen hade inte behövt att vara med i några byggnads- eller renoveringsprocesser. Och sådant tar tid med allt anbudsförfarande, ritningar, kontakter och samarbete med företag, överenskommelser med arrendatorn och inte minst – att vara med och betala. Äger Bert Karlsson campingen är det han som står för allt detta – och kommunen behöver bara kontrollera att detaljplanen följs.
Det blir ett tydligare ansvar både för Bert och för kommunen om Bert hade ägt campingen.
Dessutom, om Bert Karlsson hade ägt campingen, så kunde kommunen ha varit säker på att han skött Ursand minutiöst. Framför allt därför att han hade fått betydligt bättre betalt för campingen om han hade velat sälja den någon gång i framtiden – ju finare och mer välskött Ursand hade varit desto bättre betalt. Så är inte fallet om Bert arrenderar marken. Då skulle intresset kunna bli ytterst kortsiktigt – Bert skulle typ kunna gå in för att tjäna så mycket pengar han bara kunde de närmaste åren, låta byggnader och anläggningar förfalla och när det var tillräckligt nerkört, och Bert hade tjänat tillräckligt med pengar, då kunde han ta med sig allt det som var hans, campingstugor, vitvaror etc – och dra därifrån.
Nu säger jag inte att Bert tänker så, men om. Vad hade hänt med campingen då? Och vem hade då velat ta över Ursand?
Ett arrendeavtal i all ära, men jag tror inte att någon tjänar på det. Varken Bert Karlsson eller Vänersborgs kommun. Och principfrågan, om campingplatsen ska vara kommunalt eller privat ägd, finns inte. Det kan diskuteras om skolor och vårdinrättningar ska vara privat ägda och vinstdrivande, man skulle också kunna diskutera banker och storföretag…
Men campingplatser?
Som jag ser det, så är det centrala att det finns en modern, attraktiv och väl fungerande camping på Ursand. Huruvida den är kommunal eller inte är tämligen ointressant. Det viktigaste för kommunen är att campingen är välskött och lockar till sig vänersborgare och turister. Och att den är så billig som möjligt för kommunen, både räknat i tid och pengar.
Jag anser att alla mål med campingplatsen på Ursand uppfylls bäst om kommunen säljer till en privat entreprenör. Kanske till Bert Karlsson om han lägger det bästa budet.
Händelserik lördag
”Välkommen på superlördag i Vänersborg!”
Skrev Toni Andersson i gårdagens nummer av TTELA. Och visst kände jag mig välkommen. Även om jag inte tror att Andersson räknade in Vänsterpartiets Röda Lördag i denna superlördag.
..
Men visst fanns det ett antal vänsterpartister ute på stan, precis som så många lördagar tidigare. Vi vänsterpartister var som vanligt beredda på frågor och livliga diskussioner med kommunens invånare. Nu var det tyvärr som det brukar vara, ganska tomt på centrums gator och torg. Det var ingen större rusning av människor och denna lördag var det till och med ovanligt glest på loppmarknaden vid torget. Så det blev inte så många politiska diskussioner som vi hade hoppats och önskat, kring typ beslutet att uppföra en byggnad ute vid hamnområdet i Vargön.
Kl 13 började Toni Anderssons superlördag med att Vänersborgs FK tog emot allsvenska IFK Norrköping på Vänersvallens konstgräsplan.
Med 2-2 i ryggen från förra helgens match mot allsvenska Halmstad fanns det väl förhoppningar på många håll om att VFK skulle bjuda de allsvenska mästarna från 2015 på ett hyfsat bra motstånd. Det skulle visa sig att verkligheten överträffade alla förväntningar, VFK gjorde en fantastisk match och spelade återigen oavgjort. Det blev 2-2 efter att Andelo Vekic med en halvtimme kvar av matchen gjorde sitt och VFK:s andra mål.
En otrolig prestation av VFK, verkligen imponerande. Men precis som i centrum var det alltför lite folk på plats, endast 856 personer hade hittat vägarna till Vänersvallen.
Däremot var det mycket folk i Arena Vänersborg lite senare på superlördagen. 3.583 åskådare hade kommit för att bevittna IFK Vänersborgs revansch mot Villa för den nesliga förlusten häromdagen i Lidköping. Bandyintresset tycks aldrig släppa greppet om vänersborgarna. Eller? Varenda loge var uthyrd och jag såg folk som till och med hade kommit från Alingsås för att se på riktig bandy.
Och riktig bandy blev det väl på sätt och vis. Fast inte från IFK:s sida. Tyvärr. Det blev ingen revansch. Seriens kanske dyraste lag uppträdde som ett gäng nybörjare. Det var till och med svårt att hitta någon bland de blåvita på ispisten som såg ut som om han trodde på seger. Eller såg ut som om han ville vinna… Det var en lika dålig prestation som VFK:s var bra. Villa förödmjukade IFK med att enkelt vinna med 9-4.
IFK gjorde antagligen sin sista match på arenan för denna säsong. Även om det finns en mikroskopisk chans att IFK vinner det tredje mötet i kvartsfinalspelet. Fast jag vet ärligt talat inte hur det skulle gå till.
Villa har ett mycket bra lag och lär väl ta sig till Tele2 Arena för finalspel i år också. För en gångs skulle håller jag med Stig Bertilsson, moderat och ordförande i bandyförbundet, när han säger till TTELA:
”Villa spelar bra bandy!”
KF: Sex, Drugs & Rock’n’Roll
Det var fler ärenden än Wargön Innovation (se ”KF röstar ja till Wargön Innovation”) som avhandlades på onsdagens fullmäktigesammanträde – betydligt fler ärenden. Sammanträdet avslutades faktiskt inte förrän kl 22.30. Det tär ibland på en att vara fritidspolitiker…
Det blev en lång diskussion om Niklas Claessons (M) motion om att utvärdera Vänersborgs kommuns engagemang som ”Fairtrade City”. Claesson sade sig inte ifrågasätta syftet med Fairtrade, att typ hjälpa fattigare odlare och producenter i andra delar av världen, men han 
ifrågasatte om Fairtradekonceptet var det bästa och effektivaste alternativet.
Och det var ju på många sätt en behjärtansvärd åsikt. Det finns ju även andra organisationer som arbetar med sådana här frågor och som kanske arbetar både effektivare och låter en större andel av konsumentpriset hamna i de fattigare odlarnas fickor. Det är en kritik som man får vara helt öppen för – tänkte jag.
Men…
De flesta moderater som var uppe hyllade istället frihandel och det fria valet. Det fria valet i den meningen att kommunen inte skulle påverka enskilda konsumenter i valet av varor och inte heller handla en viss sorts varor, från Fairtrade då, för skattebetalarnas 
pengar. Det var upp till konsumenterna och skattebetalarna i Vänersborg vad de ville handla för sina pengar.
Menade moderaterna som visade en förbehållslös tilltro till ”homo economicus”, konsumenten som alltid gör det förnuftigaste valet.
Och när moderaterna började prata om frihandelns välsignelser, då drog nog många öronen åt sig, i varje fall vänsterpartister. Det är väl bara att titta på dagens värld, tänkte jag, för att se vad frihandeln och jakten på vinster har fört med sig – en värld där över 20.000 barn dör av svält varje dag, en värld där världens åtta rikaste personer äger lika mycket som den fattigaste hälften av befolkningen…
Gunnar Lidell (M) ifrågasatte den formella behandlingen av motionen. Lidell tyckte inte att kommunstyrelsens förslag till beslut var ett svar på motionen. Och där kan jag väl i och för sig hålla med honom och de andra moderata talarna.
Det hela avslutades med att det inte gick att få ihop propositionsordningen – vad skulle fullmäktige rösta på och i vilken ordning. Efter en ajournering (paus) föreslog ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) att hela ärendet skulle återtas. Och så blev det.
Ett medborgarförslag om gratis bussresor för pensionärer vid 65 års ålder behandlades också i onsdags. Det var i princip samma förslag som Vänsterpartiet redan hade motionerat om – en motion som för övrigt fick avslag. Nu kom alltså frågan upp igen. Och det blev avslag ytterligare en gång. Det vara bara Vänsterpartiet, välfärdspartiet och sverigedemokraterna som röstade för medborgarförslaget.
Morgan Larsson (VFP) sa:
”Vill man stå upp för de äldre, som man gärna gör i valrörelser, så yrkar man bifall.”
Det kan vara bra för vänersborgarna, och i synnerhet pensionärerna, att komma ihåg hur partierna i praktiken ser på de äldre. I varje fall när det inte är valtider…
Och på tal om pensionärer. Sverigedemokraternas Kurt Karlsson presenterade en motion om att införa en pensionärernas dag i Vänersborg. (Jag har skrivit om motionen tidigare, se ”SD och pensionärerna”.) Motionen ska nu utredas och behandlas i kommunstyrelsen och socialnämnden.
Kurt Karlsson, som själv är pensionär, tyckte inte att man skulle underskatta pensionärerna och deras intressen. Han efterlyste t ex rollatortävlingar (”rollatorrace”). Och inte minst ville han ha mer ”Sex, Drugs & Rock’n’Roll” för pensionärerna i Vänersborg:
”Finns mycket som man kan ta ur den delen så att säga…”
Sa Karlsson med en blick som utstrålande något skälmskt och drömmande… ;)
KF röstar ja till Wargön Innovation
Det var en hel del ärenden som skulle avhandlas på fullmäktige igår. Och efter att strulet med mikrofoner och datorer hade avhjälpts på ett någorlunda hyggligt sätt så kom sammanträdet också igång. Dock utan att alla funktioner i systemet fungerade.
Det var i synnerhet det första ärendet som tilldrog sig uppmärksamt och allmänt intresse:
”Fråga om uppförande av byggnad projekt Wargön Innovation.”
Ärendet tog nästan två timmar att avhandla. Det var ovanligt många talare som deltog i debatten och min uppfattning var nog också att det var en i huvudsak saklig och bra diskussion. TTELA var snabbt ute med nyheten, med dels ett referat (”Klart för testanläggning”) och dels en särskild kommentar av Niklas Johansson (”Politikerna är tvungna att till slut sätta ner foten”).
Ärendet slutade med en votering där beslutet blev att byggnaden ska uppföras. Resultatet blev 32-19, en ganska övertygande majoritet alltså. De partier som röstade ja till beslutet var socialdemokraterna, centerpartiet, miljöpartiet, kristdemokraterna, välfärdspartiet och Vänsterpartiet. Moderaterna, liberalerna och sverigedemokraterna röstade nej. En miljöpartist i salen andades ljudligt ut, det var ett tag sedan som den styrande minoriteten vann en viktig omröstning…
Marie Dahlin (S) startade debatten med att säga:
”Äntligen! Som jag har väntat på det här beslutet.”
Tyvärr fick jag lite dåliga vibbar av det uttalandet. Det var ungefär så som debatten lät när beslutet om arenan togs för några år sedan… Men i sak blev det rätt. Dahlin fortsatte nämligen med betydelsen av en anläggning i just Vargön. Något som Lutz Rininsland senare fyllde i med att det stora såret från Holmens nedläggning måste läkas. Dahlin och flera andra talare tog också upp vikten av satsningen ur miljösynpunkt – återvinning, hållbar produktion och grön tillväxt. Men visst var det så att ja-sidans argument till stor del präglades av en stark tro och många förhoppningar, något som framför allt moderaterna inte var sena med att påpeka.
Det var många moderater uppe i talarstolen igår. De tog framför allt upp två frågor:
- Klarar det här beslutet ett överklagande – juridiskt?
- Har någon försökt att hitta några andra hyresvärdar?
På moderaternas Facebooksida skriver de idag att de inte fick svar på dessa frågor. Det tycker jag inte är helt med sanningen överensstämmande faktiskt. Benny Augustsson (S) sa t ex att det inte fanns några tomma industrifastigheter, inte ens i Trollhättan. Marika Isetorp (MP) menade att det var en unik byggnad som skulle uppföras.
Det är klart att privata intressenter skulle kunna uppföra byggnaden, som många moderater efterlyste – med en moderat baktanke att eftersom inga har gjort det så är tron på projektet tämligen svalt… Men ibland måste stat och kommun gå före i mer riskfyllda projekt för att få igång verksamheter – och när dessa väl kommer igång och visar sig bli lyckade, så kommer det privata kapitalet som på beställning. Vi har sett många exempel på sådant i Sverige.
När det gäller det juridiska så tog jag upp det ämnet från talarstolen. Jag hänvisade till att det var en slags balans på den juridiska knivseggen, men att kommunjuristen, i det underlag som fanns i handlingarna, bedömde att projektet var lagligt. Och efter att ha läst några domar där kommuner har fällts i liknande fall, så var dessa mål ändå ganska olika fallet Wargön Innovation. Men det vet moderaterna lika bra som alla andra, att de som avgör vad som är lagligt eller ej inte finns i sessionssalen i Vänersborg, de sitter och dömer i olika domstolar.
Gunnar Lidell (M) påpekade också att det fanns kostnader som inte inräknades i de 24,8 miljoner som den nya testanläggningen beräknas kosta. Anders Strand (SD) menade också att frågan om den framtida finansieringen var obesvarad. Och visst, det hade de rätt i. Antagligen är det dock inte särskilt många fler miljoner som det är fråga om och antagligen har kommunen också råd med det. Det kan ju också bli en lyckad satsning, som de som röstade ja tror, och då kommer det in intäkter. Men visst pekade Lidell och Strand på känsliga frågor. Det gjorde också Jonathan Axelsson (M)…
Axelsson lät som en vänsterpartist när han tyckte att pengarna till Wargön Innovation istället skulle användas till välfärden som skolor, pedagoger etc. Det är argument som jag, och flera vänsterpartister med mig, har brottats med under ärendets gång… Även andra, som t ex Tove af Geijerstam (L), talade om kommunal kärnverksamhet. Och som sagt, det berörde några ledamöter till vänster…
Men efter en längre tids funderingar röstade jag ja till förslaget. Niklas Johansson skriver i sin kommentar i dagens TTELA:
”Stefan Kärvling (V) likande ärendet vid ett lotteri med både vinstlotter och nitlotter i. Han gjorde bedömningen att chansen för en vinstlott var tillräckligt stor och röstade för ett bygge.”
Och Niklas Johansson framför sin egen synpunkt i direkt anslutning till citatet ovan:
”Och så måste det nog vara ibland. Varken politiker eller någon annan kan se in i framtiden.”
.
PS. Jag har tidigare skrivit tre bloggar om Wargön Innovation:
- ”Vargön! Vargön!” – 6 feb 2017
- ”KS: Ja till Wargön Innovation” – 9 feb 2017
- ”Wargön Innovations vara eller inte vara” – 21 feb 2017
Wargön Innovations vara eller inte vara
Det är svårt. Mycket svårt. Det är nog bland de svåraste beslut som jag har varit med om att fatta under min tid som ledamot i kommunfullmäktige. Ska Vänersborgs kommun bygga eller inte bygga ute i Vargön?
Beslutsförslaget som fullmäktige ska ta ställning till lyder så här:
”Kommunfullmäktige ställer sig positiv till fortsatt utveckling av projektet Wargön Innovation. Kommunfullmäktige godkänner att i Fastighets AB Vänersborgs regi uppförs en byggnad för projektet Wargön Innovation, i huvudsak enligt redovisade skissförslag och investeringsförslag inklusive tomtkostnad. Totalkostnaden beräknas till 24,8 mkr. Finansiering sker genom ökad upplåning och egna likvida medel.”
Jag har skrivit om ärendet i två tidigare bloggar. (Se ”Vargön! Vargön!” och ”KS: Ja till Wargön Innovation”.) I den ena bloggen tyckte jag si om hur jag skulle rösta och i den andra så…
De fakta som finns är tämligen tydliga.
Den testanläggning som är tänkt att byggas i Vargön beräknas kosta 24,8 miljoner kronor. Men då ingår inte kostnader för bergschakt, pålning, produktionsutrustning, lös inredning och tomt. (Dessutom ingår inte kapitalkostnader och indexökningar.) Det ingår inte heller några kostnader för sanering av föroreningar om det nu skulle bli aktuellt. Det kan alltså bli ett antal miljoner kr dyrare.
Det finns inga hyresgäster till byggnaden. När Innovatum upphör att vara huvudman för projektet Wargön Innovation den 1 juli 2019 så ska inte projektet vara hyresgäst längre. Och fram till denna tidpunkt så är det ändå kommunen som ska stå för hyran:
”Kommunen åtar sig att ansvara för hyreskostnader under etableringsfasen.”
”Motorn” i utvecklingen av projektet var från början Re:newcell med företagets teknik att återvinna kläder. Men så hoppade Re:newcell av planerna och etablerade sig i Kristinehamn istället.
Wargön Innovation fortsatte emellertid projektet med målet att Vargön ska bli ett centrum för hållbara materialinnovationer, så att entreprenörer kan växa och nya industrier utvecklas. Som det står på Wargön Innovations hemsida:
”Wargön Innovation möjliggör produktion av framtidens material. … Wargön Innovation erbjuder kunskap och infrastruktur inom tillämpad process- och produktionsteknik för att ta materialinnovationer från forskningslabb till kommersiella pilotvolymer. Wargön erbjuder en attraktiv plats för fullskaliga produktionsanläggningar.”
Det låter ju onekligen bra och jag vet att ett antal ansvarsfulla personer arbetar hårt med projektet. Det behövs också nya industrier och arbetstillfällen i Vargön och Vänersborgs kommun. Och att återvinna kläder är en bra idé i dagens värld.
De här sistnämnda argumenten återfinns onekligen på plussidan. Men alla positiva framtidsutsikter tycks i nu-läget ändå mest vara förhoppningar och önsketänkanden.
Projekt Wargön Innovation är ett lotteri med chanser till vinst, men det finns ganska många nitlotter. Och drar man en nitlott så skulle kommunen stå där med en tom byggnad, men ändå en byggnad, för kanske upp till 30 miljoner kr.
Hade det bara varit dessa fakta, och förhoppningar, i vågskålen så hade valet kanske blivit något enklare, men det finns ytterligare aspekter.
Vänersborg har en påse med pengar och den ska räcka till förskolor, skolor, idrottshallar, äldreboenden, integrationsarbete, boende, gator och vägar, konserthus osv. Det borde väl vara till sådana här verksamheter som kommunens pengar borde gå till i första hand. Kan man tycka. Man kan ju undra vilka viktiga investeringar i kommunens kärnverksamhet som får skrin- eller senareläggas om en sådan här riskfylld investering görs. Och är det verkligen lämpligt att i kommunens nuvarande läge satsa tiotals miljoner kronor på chans? Och så den viktiga frågan, ska inte kommunen satsa på kärnverksamheterna och överlåta näringsliv och industriverksamhet till privata företag…?
Det är inte heller helt självklart att den här typen av åtaganden och projekt ligger inom kommunens ansvars- och kompetensområde (även om det är det kommunala aktiebolaget Fastighets AB Vänersborg, som står som byggherre). Kommunallagen 2 Kap:
”1 § Kommuner och landsting får själva ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar.”
Och då hamnar vi i den juridiska problematiken, en problematik som jag inte tidigare har tagit upp i mina bloggar.
Redan i början på 2 Kap i Kommunallagen står det:
- ”7 § Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget.”
- ”8 § Kommuner och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget. Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas bara om det finns synnerliga skäl för det.”
I underlaget inför fullmäktiges beslut så finns det en juridisk diskussion och analys. Det slås fast, precis som det står i Kommunallagen, att:
”en kommun får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen och att individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas endast om det finns synnerliga skäl för det.”
Det betyder bland annat att kommuner har möjlighet att tillhandahålla lokaler till enskilda företag, om det finns synnerliga skäl. Men, och jag citerar återigen från underlaget, att avsikten:
”inte är att det ska vara fråga om specialanpassade lokaler.”
Specialanpassade lokaler strider dessutom mot EU-rättens statsstödsregler. Det står nämligen också i underlaget:
”Det kan av bestämmelserna utläsas att uppförandet av byggnaden som Wargön Innovation efterfrågar kan ligga inom den kommunala kompetensramen och vara förenlig med KL (Kommunallagen; min anm) och BfL (Lag om vissa kommunala befogenheter; min anm).”
Notera ”kan ligga”… Och så tar underlaget upp en del villkor som måste uppfyllas för att hamna på rätt sida lagen. Men det tycks onekligen som om Vänersborgs kommun balanserar på en knivsegg. Det finns också en del domar i ärenden som liknar detta ärende där domstolarna har fällt kommunen, bland annat fällde Kammarrätten i Göteborg Ulricehamns kommun för en i många drag liknande affär (se här). Men jag tror ändå att detta ärende, ”Fråga om uppförande av en byggnad i anslutning till projekt Wargön Innovation”, är lite annorlunda. En skillnad är att t ex att Tillväxtverket (EU:s regionalfonder) är med och finansierar projektet Wargön Innovation, dock inte industrilokalen. Och det finns lite speciella regler när EU är med på ett hörn.
I underlaget till fullmäktige skriver juristen:
”För rätten till bidrag från EG:s strukturfonder uppställs dock krav på nationell medfinansiering av projektet. Förevarande bestämmelse gör det möjligt för kommuner och landsting att utan hinder av lokaliseringsprincipen … medfinansiera projekt inom ramen för EG:s strukturfonder och program.”
Det här innebär alltså att EU:s regler innebär en slags utvidgning av den kommunala kompetensen. Men vad som gäller i den juridiska världen ger sig naturligtvis om någon överklagar ett eventuellt ja-beslut…
Jag har efter alla avväganden för och emot, funderingar kring fakta och förhoppningar, bestämt mig för att rösta…
”ja”
Med viss vånda…
Senaste kommentarer