Arkiv

Författararkiv

KF: Nämnderna 2021

13 april, 2022 Lämna en kommentar

Kommunens årsredovisning är mycket omfattande. Det finns siffror och statistik, ekonomiska beskrivningar och analyser på allt som har att göra med en omfattande verksamhet och en budget på drygt 2,5 miljarder kronor. Det är en ovärderlig uppslagsbok för alla som vill veta mer om Vänersborgs kommun. (Se ”KF: Årsredovisning”.)

I kväll ska kommunfullmäktige också behandla de enskilda nämndernas och styrelsernas verksamhetsberättelser. Jag tänkte i denna blogg göra några subjektiva nedslag. Utom för barn- och utbildningsnämnden eftersom jag redan har skrivit tämligen utförligt om dem. (Se “BUN (17/1): Stora behov trots överskott” och “Imorgon är det BUN”.)

Byggnadsnämnden gjorde ett överskott år 2021 på 2,6 milj kr. Nämnden fick högre intäkter än förväntat på grund av fler ärenden på bygglovssidan och att det var många stora byggnationer som genererade stora intäkter. Det var också en del vakanser på grund av föräldraledigheter.

Byggnadsnämnden uppnådde förra året 4 av 5 förväntade resultat. (I varje fall enligt nämndens egen uppfattning.) Det förväntade resultatet att “nöjd kund-index” för bygglov skulle öka till minst 70 uppnåddes tyvärr inte. Däremot uppgick den genomsnittliga handläggningstiden för bygglov, från komplett ärende till bygglov, till 39 dagar. Och det var ju bra. Fast de som inte får bygglov, efter t ex upprepade ansökningar under t ex 1-2 år, räknades kanske inte med?

Kultur- och fritidsnämnden gjorde ett överskott på 2,3 milj kr, men då hör det till saken att nämnden fick ett tilläggsanslag i december på 2,5 milj. Så här i efterhand kan man väl tycka att tilläggsanslaget var onödigt. Men det ekonomiska läget såg antagligen sämre ut när nämnden sökte anslaget än vad det visade sig bli. Nämnden fick mindre intäkter under året för idrotts- och fritidsanläggningar. Det berodde naturligtvis på pandemin. Samtidigt sparades pengar på grund av “återhållsamhet”.

Kultur- och fritidsnämnden uppnådde 6 av de förväntade resultaten, medan ett bara uppnåddes delvis. Dock uppnåddes inte 2 resultat. Det förväntade resultatet “fler medarbetare ska uppleva ett mer hållbart arbetsliv” uppnåddes inte. Indexet minskade från 78 till 72, vilket åtminstone “utifrån” ser ganska alarmerande ut. Det förväntade resultatet för “ökad följsamhet kring 1%-regeln för kommunal konst och offentlig gestaltning” uppnåddes inte heller. Det beror på, skriver nämnden:

“Riktlinjerna för konst i offentlig miljö har ännu inte antagits av kommunfullmäktige”

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade 4 förväntade resultat som uppnåddes, men hela 3 som inte gjorde det. De förväntade resultat som inte uppnåddes var “andelen registreringar av nya livsmedelsanläggningar som sker via e-blankett ska öka”, “egeninitierad tillsyn av prioriterade förorenade markområden ska öka” och “andelen genomförd förhandsdebiterad tillsyn ska öka med mål om att uppnå 100 procent”. Det sista resultatet återfinns märkligt nog två gånger. Den röda ploppen gällde miljöskyddstillsynen – den om livsmedelskontrollen fick en grön.

Det torde bli en utmaning att i år förvandla dessa röda ploppar till gröna. Det kan dock noteras att det förväntade resultatet “fler tillståndssökande av enskilda avlopp är nöjda med förvaltningens service”. Och det var ju mycket glädjande…

Miljö- och hälsoskyddsnämnden gjorde ett överskott på ca 400.000 kr. Det förklaras av att arbetskraftskostnaderna var låga på grund av vakanser och föräldraledigheter.

Den skattefinansierade verksamheten i samhällsbyggnadsnämnden redovisade ett överskott på nästan 20 milj kr. Det berodde på kraftigt ökade exploateringsintäkter, t ex försäljning av tomter på Mariedal Östra och Holmängen.

Jag noterar att det är 344 anställda i samhällsbyggnadsnämnden. Det är en ökning med 20 anställda jämfört med år 2020 och 40 jämfört med år 2019. Jag tror inte så många andra förvaltningar har ökat antalet anställda med 13% på de senaste 2 åren, men det har säkert någon bra förklaring…

Samhällsbyggnadsnämnden har uppnått 5 av sina förväntade resultat, 5 har delvis uppnåtts och ett resultat har fått en röd plopp. Det är att “förvaltningens sjukfrånvaro ska minska till 5% eller lägre”. I pandemitider är det inte förvånande.

Resultatet för socialnämnden visade ett överskott på 4,8 milj kr, och det trots att statsbidragen minskade. Antalet månadsavlönade ökade för övrigt med 2,8% jämfört med 2020.

Socialnämnden uppnår 7 förväntade resultat och delvis 4 resultat. Det kan noteras att det förväntade resultatet “andelen hushåll som uppbär försörjningsstöd ska minska” uppnås, och det är mycket glädjande. Som “utomstående” slås jag av uppgiften att antalet orosanmälningar kring barn och unga uppgick till i genomsnitt 180 st – per månad… 

Det var några nedslag i nämndernas verksamhet och ekonomiska situation 2021. Det går att läsa mer i underlaget till kommunfullmäktiges sammanträde ikväll. (Du kan ladda ner handlingarna här.) Det är en viktig förberedelse för nästa års budget, eller borde i varje fall vara, att utvärdera det gångna året.

(Du kan se kommunfullmäktiges sammanträde i direktsändning, eller i efterhand, på kommunens webb-TV.)

KF: Årsredovisning

11 april, 2022 Lämna en kommentar

På onsdag är det återigen dags för kommunfullmäktige. Det sista på distans, sammanträdet i maj ska hållas i aulan som tillhörde den numera rivna Huvudnässkolan. Om inget oförutsett händer.

Det råder lite “lugnet före stormen” i fullmäktige och politiken just nu. Partierna förbereder sig för årets viktigaste händelse – budgetbeslutet för år 2023. Det fattas på fullmäktiges junisammanträde. (Även om det ska fattas ytterligare ett budgetbeslut i november, det är ju valår i år.) 

Så här ser dagordningen ut:

Det är mer regel än undantag att det tillkommer fler ärenden efterhand. Så har jag i två bloggar redogjort för två extra ärenden, som jag själv är skyldig till, en interpellation om Sikhall (se “Interpellation nr 3 om Sikhall”) och en motion om att  kommunen ska inrätta en tjänst som landsbygdsutvecklare (se “Motion: Landsbygdsutvecklare”). Jag har också skrivit om ett yrkande som jag ska lägga på ärende 11. (Se ”Skolmiljarden 2022”.)

En viktig förberedelse för nästa års budget, eller borde vara, det är att utvärdera det gångna året. På onsdag ska “kommunens och nämndernas årsredovisning 2021” behandlas.

Har Vänersborg blivit bättre?

Jag tror faktiskt att det är denna korta fråga som borde besvaras av årsredovisningarna, och sedan inleda en diskussion om vad ”vi” gjorde bra och vad ”vi” kunde ha gjort bättre. Frågan lär dock inte ställas så. Och det är väl tveksamt om det trots den genomgripande och mycket uttömmande redovisningen går att besvara frågan överhuvudtaget… 

Men visst skulle det ha varit intressant om politikerna i Vänersborg varje år hade fått titta tillbaka på det gångna året och svara på frågan/frågorna. Antagligen skulle Vänersborgs politiker ha det självförtroende och den framåtanda som krävts för att besvara frågan med ett ja. För inte kan man väl tolka beslutsförslaget, och det som ska bli fullmäktiges slutliga beslut, på annat sätt?

“Kommunfullmäktige beslutar att godkänna bokslut och årsredovisning för år 2021.”

Om bokslut och årsredovisningar godkänns måste väl Vänersborg ha blivit bättre?

I Vänersborgs kommun praktiseras mål- och resultatstyrning. Kommunens vision är nämligen kopplad till inriktningsmål, förväntade resultat och aktiviteter – och dessa följs systematiskt upp. Och om politikerna samtalar och analyserar det här “paketet” så leder det till verksamhetsutveckling. Är det tänkt… Typ.

Det är kommunfullmäktige som beslutar om inriktningsmålen. Och sedan är det “i andra änden” verksamheterna, alla de anställda, som ska se till att uppnå dessa. Och för år 2021 har det ju enligt den övergripande målavstämningen gått bra:

Anm. Ett inriktningsmål anses uppfyllt när övervägande andel av de förväntade resultaten är uppnådda eller delvis uppnådda.

Kommunen har under 2021 uppfyllt 5 av 6 inriktningsmål. Det måste ju betyda att Vänersborg har blivit mycket bättre trots de svåra pandemitiderna, eller? Har Vänersborg blivit bättre…?

I en mål- och resultatstyrd organisation som Vänersborgs kommun har samtliga parter intresse av att resultaten ska bli så bra som möjligt. Det som inte har fungerat särskilt bra, det nämns inte – eller har en tendens att skrivas om eller förskönas. Och det gör det inte bara svårare att utvärdera, det gör det i praktiken omöjligt. Och det betyder att resultatet kan inte användas för att förbättra organisationen och verksamheten…

Så trots alla uppfyllda mål med gröna ploppar, så tror jag att samtliga verksamheter upplever att det inte råder någon balans mellan krav och resurser. Politikerna ger inte verksamheterna tillräckligt med resurser, samtidigt som målen är desamma eller ännu högre än tidigare. Vilket naturligtvis innebär att vi politiker abdikerar från vårt ansvar. Och de som får sitta emellan är personalen. Personalen får ansvaret om inte målen uppfylls, trots att de gör sitt yttersta för att allt ska fungera så bra som möjligt. Vilket gör att ohälsan ökar…

Vi politiker borde bli ärliga, vi borde typ säga som det är. Vi har inte råd – vi måste skära ner – vi tar ansvar genom att sänka kraven.

Eller tilldela mer resurser…

För övrigt är det mycket positivt som skrivs i årsredovisningen om kommunens olika verksamheter. Och en sak är vi alla partier och politiker överens om. Rent ekonomiskt var år 2021, liksom 2020, ett oerhört bra år för kommunen. Kommunens resultat blev +185 milj kr (år 2020 var det +161 milj kr). Det var dock inte förtjänsten av fantastiska inriktningsmål. Eller en fantastisk styrning – pengarna kom från staten, ökade skatteintäkter (2021) och intäkter från tomtförsäljningar (2021). Årets överskott är för övrigt det största någonsin för Vänersborg.

Så här ser resultaten ut för kommunen under de senaste 10 åren:

Men självklart måste varningar utfärdas. Det hör till de ekonomiska analyserna och slutsatserna – alltid. De ekonomiskt och politiskt ansvariga i en kommun är aldrig glada eller nöjda. Är det inte problem så blir det typ nästa år…

“Den stora utmaningen för både kommunen och kommunkoncernen är de höga investeringsnivåerna.”

Och:

“I takt med investeringarna ökar också avskrivningarna. Årliga ökande avskrivningar tar en större andel av det finansiella utrymmet i kommunen. De höga investeringsnivåerna bidrar också till ökande driftskostnader och högre upplåning.”

Årsredovisningen skriver dock att:

“de två senaste årens resultat har stärkt kommunens finansiella ställning och förbättrat förutsättningarna till att långsiktigt finansiera de höga investeringsnivåer som finns planerade inför kommande år.”

Vänersborgs kommun har alltså gjort ett överskott de två senaste åren på nästan ofattbara 346 miljoner kr. 346 miljoner! Och dessa pengar har till största delen använts till att “stärka kommunens finansiella ställning”. Är det en bra användning av 346 miljoner? Kommunstyrelsens ordförande tycker det. I inledningen till Årsredovisningen skriver Benny Augustsson (S):

“De starka resultaten under både 2020 och 2021 underlättar situationen något, genom att en del av investeringarna kan finansieras utan att nya lån behöver tas upp.”

Jag frågade ekonomichefen vad denna användning av överskottet betydde för kommunen. Han svarade att kommunen hade fått låna 120 miljoner kronor extra och det hade gjort 2-3 milj kr i ökade kapitaltjänstkostnader 2023…

2-3 miljoner… Vänersborgs kommun hade år 2021 utgifter på lite drygt 2,5 miljarder kronor… 2-3 miljoner, förvisso samma summa under kommande år… Men ändå, borde inte det enorma överskottet ha kunnat användas på ett bättre sätt? Typ ha använts till att skapa balans mellan krav och resurser…?

För övrigt innehåller årsredovisningen oerhört mycket information om Vänersborgs kommun. Det är en ovärderlig uppslagsbok för alla som vill veta mer.

Glöm inte att du kan se kommunfullmäktiges sammanträde i direktsändning, eller i efterhand, på kommunens webb-TV.

PS. Här kan du läsa om nämndernas verksamhetsberättelser – ”KF: Nämnderna 2021”.

Visar kommunen vilja i Sikhall?

10 april, 2022 Lämna en kommentar

I fredags upptäcktes några intressanta handlingar i diariet. De handlade om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall.

Fastighetsrättsliga lösningar är både ett krav och ett måste för att detaljplanearbetet i Sikhall ska kunna gå vidare och slutföras. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Och en detaljplan är i sin tur ett måste för att fastighetsägarna i allmänhet och Magnus Larsson i synnerhet ska kunna utveckla Sikhall enligt de planer och visioner de har. Problemen med fastighetsgränserna uppstod för övrigt i samma stund som kommunen förköpte (läs: exproprierade) delar av Magnus Larssons fastighet år 2007. Det kan vara bra att veta det. I samband med förköpet/expropriationen styckade nämligen kommunen sönder Larssons fastighet på ett sätt som gjorde det omöjligt för Larsson att utveckla Sikhall som han hade tänkt vid förvärvet. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)

Men kanske är en lösning äntligen på gång. Det är emellertid fortfarande svårt att uttala sig säkert om. Magnus Larsson har vad jag förstår inte varit med i någon dialog med kommunen under en ganska lång tid nu. Jag tror inte heller att Larsson ännu har fått se kommunens underlag – det som finns i diariet och som jag tänker presentera i denna blogg. Kommunen verkar just nu arbeta med att komma fram till vilken inställning den ska ha i framtida samtal och förhandlingar med fastighetsägarna och Magnus Larsson. Så uppfattar jag läget.

Tjänstepersoner från samhällsbyggnadsförvaltningen har tillsammans med plan- och byggnadsförvaltningen tittat på olika förslag, alternativ och möjligheter, eller scenarion som de kallar det. De har gemensamt utarbetat flera scenarion som presenterades för Fastighetsutskottet den 31 mars.  Fastighetsutskottet är ett utskott i samhällsbyggnadsnämnden och består följaktligen av politiker. Fastighetsutskottet beslutade (du kan ladda ner sammanträdesprotokollet här):

“Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott noterar informationen om inriktning för fastighetsrättsligt tillvägagångssätt för åtgärder inom planarbetet för Sikhallsviken.”

I sammanfattningen av ärendet skriver förvaltningen till utskottet, och jag återger hela avsnittet:

“Förvaltningen kommer att fortsätta dialogen med fastighetsägaren med huvudinriktning av alternativen C samt ägandeform/upplåtelse för piren/vågbrytaren enligt huvudinriktningen. En möjlig upplåtelse med pir/vågbrytare i kommunal ägo utreds som ett led i detta arbete samt vilken typ av pir/vågbrytare som vore lämplig för respektive lösning. Målet är att hitta en fastighetsrättslig lösning som samtliga parter står bakom och kan ligga till grund för fortsatt planläggning samt genomförande av detaljplanen.”

Det låter på sätt och vis förhoppningsfullt, men det har hänt att kommunen har gett liknande positiva signaler förut. Utan att egentligen mena det… Förhoppningarna är trots allt att det ska bli annorlunda denna gång. Ingen tjänar på att inget händer i Sikhall. Det innebär nämligen i praktiken att utvecklingen faktiskt går bakåt – Sikhall växer igen och förfulas. Och det kan inte ens kommunen tycka är önskvärt. Det finns dock en del ganska komplicerade frågor att lösa, det framgår väl om inte annat av citatet ovan – och då tar den sammanfattningen egentligen bara med en aspekt…

I underlaget/utredningen, med titeln “Alternativ för fastighetslösningar i samband med detaljplanering i Sikhallsviken” (kan laddas ner här), börjar förvaltningen med att presentera tre scenarior för området väster om badplatsen.

Förvaltningen visar möjliga fastighetsförhållanden på tre kartor och för var och en anger man för- och nackdelar. Ett alternativ är det som Magnus Larsson själv förespråkar, alternativ A, och ett är det som kommunen föredrar, alternativ C. Och så finns det ett alternativ till, B. (ML=Magnus Larsson, K=kommunen.)

Jag ska inte återge texten till alternativen utan hänvisar den intresserade att ladda ner underlaget och läsa.

Kommunen tycker uppenbarligen att det är viktigt att:

“kommunen har full rådighet över strandområdet”

I ett annat dokument finns en så kallad “fördjupad beskrivning av ärendet” (kan laddas ner här). Där utvecklar förvaltningen sin syn:

“Strandområdet är av stort allmänt intresse och bör vara i kommunalt ägo för att långsiktigt trygga allmänhetens möjlighet till vattennära rekreation och bad. Strandområdet bör ses från kommunens sida som en viktig investering ur rekreationsperspektiv. Erfarenheter kring delat ägande och samfällda lösningar med skötselavtal finns både i kommunen men också i kranskommunerna. För en långsiktig lösning badstränder finns det stora värden att dessa ligger i kommunalt ägo till sin helhet. Ett helägt strandområde medför också en flexibilitet för kommunen att utveckla strandområdet till ett attraktivt besöksmål i kommunen.
För att bibehålla Sikhalls stranden som ett besöksmål kommer det krävas investeringar och utökat underhåll från kommunens sida.”

Jag kan väl inte låta bli att tänka – tycker eventuella badgäster det? Åker man till Sikhall och tittar så ser man snabbt hur igenväxt och nedgånget det är på badstranden. Kommunen har inte skött Sikhall som den borde de senaste åren. Så varför skulle allmänheten tycka att det är viktigt att strandområdet är i kommunal ägo? Och varför skulle kommunen börja investera och utöka underhållet just nu? Stora delar av Nordkrokens och Gardesannas badstränder är för övrigt i privat ägo. Jag vet inte om t ex Gardesanna är sämre underhållet än Sikhall… Och sedan kan man nog fråga sig om det är kommunens förtjänst att Ursand är så fint som det är…

Något säger mig att det inte blir helt lätt för parterna att mötas på denna punkt.

Sedan gör förvaltningen samma sak för området kring hamnen i Sikhall, tre alternativ presenteras. Alternativ B är det som Magnus Larsson tidigare har framfört att han helst ser som lösning. Kommunen förespråkar återigen alternativ C. (ML=Magnus Larsson, K=kommunen, VSS=Vänersborgs Segelsällskap, SM=Sikhalls magasin.)

Det är samma här, jag rekommenderar den nyfikne att ladda ner underlaget och läsa vad förvaltningen skriver (kan laddas ner här).

Det kan vara viktigt att notera att det är en stiftelse som äger Sikhalls magasin, trots att huset ligger på kommunens mark. Underhållet på magasinet är kraftigt eftersatt och är anmält till miljö- och byggnadsförvaltningen.

I den fördjupade beskrivningen av ärendet (kan laddas ner här) skriver kommunen:

“Den lösning som förvaltningen funnits bäst är lösning C … då denna säkerställer allmänhetens tillträde till området, medför en ägandeform som tryggar investeringar för samtliga parter och skapar ett fastställt ägande samt formellt ansvar parterna emellan.”

Det är lite mer komplicerat i Sikhalls hamn, jämför den citerade sammanfattningen ovan. Men kommunen visar onekligen en viss misstro mot Magnus Larsson vilket inger farhågor om att en överenskommelse ska vara möjlig. Det är ju strandskydd i området och det finns något som heter allemansrätt. Magnus Larsson skulle aldrig kunna spärra av området för allmänheten även om han ville. Vilket han naturligtvis inte vill.

Underlaget diskuterar också anläggandet av en cykelväg mellan i första hand badet och hamnen och i andra hand från busshållplatsen i Åstebo till badet. Det verkar dock lite komplicerat, så jag lämnar den frågan tills vidare. Jag noterar dock att förvaltningen skriver:

“Kommunen har efter många turer fått godkännande från Trafikverket att kunna anlägga vägen på egen hand i anslutning till bilvägen.”

Det var åtminstone ett positivt besked…

Det finns anledning att återkomma i frågan. Men jag vill återigen understryka att det trots allt är mycket positivt att det ser ut att hända något i Sikhallsfrågan och att det finns flera personer i kommunhuset som verkligen har tagit sig an ärendet. Och det finns tydligen, enligt underlaget, öppningar för både förhandlingar och  kompromisser.

“Dum spiro spero”

Som de gamla romarna sa….

PS. Det latinska citatet betyder: ”Så länge jag lever, hoppas jag”.

Skolmiljarden 2022

9 april, 2022 1 kommentar

Under pandemin öppnade staten plånboken för skolorna i Sverige. Det var tvunget. Staten delade ut extra statsbidrag, de så kallade ”skolmiljarderna”. Syftet med pengarna var att:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”

Nu är pandemin över, sägs det i varje fall, men staten har beslutat att betala ut pengarna även i år, 2022. Syftet med ”skolmiljarden” är nu att den:

“ska användas för insatser som syftar till att minska de negativa effekterna på elevers kunskapsutveckling och hälsa till följd av covid-19-pandemin.”

På onsdag sammanträder kommunfullmäktige i Vänersborg. Då ska Vänersborgs del av statsbidraget, 5,4 milj kr, fördelas mellan barn- och utbildningsnämnden och Kunskapsförbundet Väst, dvs pengarna ska fördelas mellan grundskolans stadier, gymnasieskolan och vuxenundervisningen.

Vänsterpartiet har tidigare haft en annan syn på hur skolmiljarden ska fördelas än de styrande partierna och den borgerliga oppositionen. Det har Vänsterpartiet i år också… Vänsterpartiet kommer därför att lägga ett alternativt yrkande till kommunstyrelsens beslutsförslag. (Yrkandet är för övrigt redan inskickat.) Vänsterpartiet anser att Kunskapsförbundet ska få en större del av ”skolmiljarden”.

På onsdag bestämmer kommunfullmäktige hur fördelningen blir… (Du kan se det i direktsändning, eller i efterhand, på kommunens webb-TV.)

Vänsterpartiets yrkande, med en utförlig motivering, återges här nedan i sin helhet. Det går också att ladda ner yrkandet i pdf-format.

==

Ärende 11 Förstärkning av statligt stöd 2022 – skolmiljarden

“Skolmiljarden” kallas det extra bidrag som staten betalar ut till kommunerna för att minska de negativa effekterna av elevernas kunskapsutveckling och hälsa till följd av covid-19-pandemin.

Staten fördelar bidraget proportionellt utifrån antalet barn och unga i åldern 6–19 år i kommunen. Syftet med pengarna är att de ska användas till insatser i kommunal och enskild verksamhet i fritidshem, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola och kommunal vuxenutbildning under 2022. Kommunen bestämmer själv utifrån sina aktuella behov hur medlen ska fördelas.

Här ser vi att det lätt kan dras felaktiga slutsatser. Staten fördelar pengarna mellan kommuner utifrån antalet elever i åldern 6–19 år, men inom varje kommun ska pengarna kunna fördelas mellan eleverna från förskoleklass till vuxenutbildningen. Pengar ska följaktligen kunna gå till de elever som är äldre än 19 år på vuxenutbildningen, trots att dessa vuxna elever inte räknas med i statens fördelning mellan kommuner. Det här leder till ett feltänk i flera kommuner.

Staten menar inte heller att statsbidraget ska delas lika mellan samtliga elever i en kommun, oavsett ålder. Staten är mycket tydlig, det statliga stödet:

“ska användas för insatser som syftar till att minska de negativa effekterna på elevers kunskapsutveckling och hälsa till följd av covid-19-pandemin.”

Och för ovanlighetens skull, eller är det för säkerhets skull, ger Skolverket konkreta exempel till kommunerna. Skolverket skriver att det statliga stödet kan användas till:

“insatser för att anpassa utbildningen (exempelvis kopplat till distansundervisning eller arbetsplatsförlagt lärande) eller för att på olika sätt stödja elever med låg skolnärvaro och/eller psykisk ohälsa.”

De elever som har haft mest distansundervisning och minst arbetsplatsförlagt lärande på grund av pandemin återfinns på gymnasieskolan och i vuxenundervisningen. Det råder ingen tvekan om det. Det finns dock en inte obetydligt grupp av elever på högstadiet där den psykiska ohälsan har ökat och skolnärvaron minskat under pandemin.

Den logiska slutsatsen blir, anser undertecknad, att statsbidraget bör fördelas med en tredjedel vardera mellan grundskolans högstadium, gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Jag yrkar att:

Kommunfullmäktige beslutar att tillföra barn- och utbildningsnämnden ett tilläggsanslag med 1.801 tkr och kommunstyrelsen ett tilläggsanslag med 3.602 tkr. Tillskotten gäller endast innevarande år och sker mot bakgrund av beslut om utökat statligt stöd till skolväsendet 2022. Kommunstyrelsens del betalas ut till Kunskapsförbundet Väst som ett extra förbundsbidrag efter Kommunfullmäktiges beslut. Finansiering sker genom att budgeten för generella statsbidragsintäkter justeras upp med 5.404 tkr.

Vänersborg 20220413

Stefan Kärvling
Vänsterpartiet

Motion: Landsbygdsutvecklare

8 april, 2022 3 kommentarer

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Det finns många som har synpunkter på att Vänersborgs kommuns vision inte riktigt fyller den funktion den borde. Särskilt är det kanske formuleringen ”i alla delar” som många har tankar kring. De orden har ingen praktiskt betydelse för kommunens satsningar och utveckling menar de.

Jag tror att det ligger en del i detta. Kommunen borde ta bättre tag i landsbygdsutvecklingen. Vänersborgs kommun är ju en utpräglad landsbygdskommun. (Se karta nedan.)

Det är dags att förverkliga alla delar av visionen. Vänsterpartiet tror att det är ett nödvändigt första steg att inrätta en tjänst som landsbygdsutvecklare. Jag lämnade därför in en motion idag om detta.

Du kan läsa motionen här nedan. Det går också att ladda ner motionen här.

===

Motion: Landsbygdsutvecklare

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Landsbygden är viktig för att skapa en hållbar utveckling i en kommun. Landsbygden är viktig för hela kommunens utveckling och attraktionskraft. En levande landsbygd innebär bra miljöer för boende, etableringar och besöksnäringen. 

Landsbygdsutveckling är inget nytt påfund. Det arbetas med landsbygdsutveckling i Västra Götalandsregionen och Fyrbodals kommunalförbund, Länsstyrelsen ger stöd åt ett sådant arbete. Sedan 2012 finns det även ett nätverk för landsbygdsutvecklare som är anställda inom bland annat den kommunala organisationen. Flera kommuner i vår närhet har landsbygdsutvecklare, t ex Uddevalla och Grästorp. Landsbygdsutveckling är också den ”andra pelaren” i EU:s gemensamma jordbrukspolitik. 

En landsbygdsutvecklare ska fungera som stöd för utvecklingen av kommunens landsbygdsområden. Hen ska arbeta för att främja landsbygdens sociala, miljömässiga och ekonomiska hållbarhet. Det kan vara servicen på landsbygden och förbättrad tillgång till kollektivtrafik, det kan vara bostadsbyggande och utveckling på energiområdet.

Landsbygdsutvecklaren ska vara projektledare och samordnare. Det kan innebära att upprätthålla och utveckla samordningen mellan de kommunala förvaltningarna. Det kan även vara att hålla ihop alla projekt som handlar om kommunens landsbygdsområden. Det kan handla om t ex arbetet med översiktsplaner och detaljplaner, men också kommunens inköp av närodlade livsmedel. Naturligtvis ska en landsbygdsutvecklare vara samordnare i arbetet med tågstationer i Brålanda, Frändefors och Väne Ryr.

Landsbygdsutvecklaren ska vidare vara en kommunikationslänk mellan företagare, invånare, föreningar och kommunen. Det kan vara att arbeta för grön integrering, att göra offentlig service tillgänglig på landsbygden eller att skapa förutsättningar för boende eller att driva företag.

Vänersborgs kommun behöver en landsbygdsutvecklare som arbetar för att förverkliga visionen.

Jag yrkar att:

  • kommunen inrättar en tjänst som landbygdsutvecklare
  • arbetsbeskrivningen för tjänsten beaktar vad som anförts i motionen

Vänersborg 2022-04-08

Stefan Kärvling
Vänsterpartiet

Bilaga:

Vänersborgs kommun
Till ytan: ca 900 kvadratkilometer
Brålandabygden: 3.600 invånare
(Brålanda, Gestad och Sundals-Ryr)
Frändeforsbygden: 3.400 invånare
Vargöbygden: 6.800 invånare
(Vargön, Vänersnäs och Västra Tunhem)
Väne Ryr distrikt: 500 invånare
Vänersborg distrikt: 25.000 invånare

Interpellation nr 3 om Sikhall

På kommunfullmäktiges två senaste sammanträden har jag lämnat interpellationer om Sikhall.

I februari frågade jag byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) om varför inte detaljplanen för Sikhallsviken var klar efter snart 7 år. (Se ”Interpellation om detaljplan i Sikhall”.) Den gav upphov till en lång debatt i fullmäktige. (Se ”KF: Lång debatt om Sikhall”.) I mars ställdes frågan till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) om varför detaljplaneärendet tog så lång tid i samhällsbyggnadsnämnden. (Se ”Ny interpellation om detaljplan i Sikhall”.) Jag fick ett mycket utförligt svar av ordförande Wiklund. (Se ”KF ikväll: Vänersnäs och Sikhall”.)

På onsdag nästa vecka sammanträder kommunfullmäktige igen, även denna gång på distans. Idag lämnade jag en tredje interpellation om Sikhall. Det var återigen några frågor till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S). Interpellationen handlar om varför inte en av fastighetsägarna får några förhandsbesked längre. Det innebär ju att byggnadsnämnden lägger en blöt filt över en stor del av byggnadsplanerna av bostäder i Sikhall. I varje fall tills detaljplanen är klar – och den kan ju faktiskt ta ytterligare flera år.

Här nedan återger jag hela interpellationen. Det går också att ladda ner den genom att klicka här.

==

Interpellation till byggnadsnämndens ordförande

Om byggnation i Sikhall

Den 19 maj 2015 beslutade en enig byggnadsnämnd att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken. Det var för snart 7 år sedan och fortfarande kan vi inte se någon färdig detaljplan framför oss.

Med hänvisning till att det inte har upprättats någon detaljplan i Sikhall fick en av fastighetsägarna ett negativt förhandsbesked 19 januari 2021 av byggnadsnämnden. Nämnden skriver att den inte kan tänka sig att ge några fler bygglov förrän det finns en detaljplan med “en mer omfattande helhetssyn”.

Det negativa beskedet är intressant mot bakgrund av de möten som hölls mellan fastighetsägaren och kommunen i februari och mars 2015. Kommunen skulle dra VA i Sikhall och var tvungen att dra ledningarna över fastighetsägarens mark. Kommunen var därför mycket angelägen att komma överens med denne. En stor del av diskussionerna handlade om fastighetsägarens möjligheter att bygga i Sikhall.

Det framgår tämligen tydligt av de minnesanteckningar som tjänstepersoner i kommunen förde att kommunen förespeglade fastighetsägaren att han skulle få bygga, att han skulle få förhandsbesked och bygglov på mark utanför strandskydd – bara VA-frågan kunde lösas. Och det kunde den. Fastighetsägaren fick tre förhandsbesked 2015, 2017 respektive 2019, sammanlagt 9 förhandsbesked.

Men 2021 sa alltså byggnadsnämnden stopp…

Det innebär att byggnadsnämnden med detta beslut har lagt en blöt filt över en stor del av byggnadsplanerna av bostäder i Sikhall, tills detaljplanen är klar. Vilket faktiskt kan ta ytterligare flera år. Den har helt enkelt stoppat nybyggnation trots att översiktsplanen pekar ut området för “möjlig bebyggelseutveckling”. I varje fall för denne fastighetsägare. Enligt uppgift har emellertid andra markägare i området beviljats förhandsbesked… 

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor:

  • Hur kommer det sig att byggnadsnämnden gav ett negativt förhandsbesked 2021, trots att den gav positiva förhandsbesked i samma område 2015, 2017 och 2019?
  • Varför får inte fastighetsägaren ifråga förhandsbesked när översiktsplanen visar i vilka områden det kan byggas bostäder?
  • Varför får andra fastighetsägare förhandsbesked i området kring Sikhallsviken? Varför behöver de inte vänta på detaljplanen?

Vänersborg 2022-04-06

Stefan Kärvling
Vänsterpartiet

VA-debatten i KF (7): Övriga trådar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “VA-debatten i KF (6): Tre rekvisit”. Kom ihåg att du kan se och höra debatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här för att komma till kommunens webb-TV.

I sex bloggar har jag redogjort för de viktigaste “trådarna” och argumenten i VA-debatten. Det mest slående tycks väl vara hur de styrande partier undvek att debattera beslutsförslagets förhållande till Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) och de rättsfall som har följt på lagen. Det var också anmärkningsvärt att kunskapen om miljöfrågor var så låg. (Se “VA-debatten i KF (2): Vänern”.)

Fast det där sistnämnda ansåg självklart inte Dan Nyberg (S), som var den som iklädde sig rollen som de styrande partiernas talesperson i miljöfrågor. Vilket i sig var mycket märkligt eftersom Miljöpartiet ingår i den styrande trojkan – i varje fall på papperet… Eller varför inte att miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande tog aktivare del i debatten…

Socialdemokraten Dan Nyberg var inte nådig mot de som ifrågasatte honom (37.31):

“Stefan Kärvlings miljöintresse, det imponerar inte på mig. Och jag hoppas Stefan Kärvling är ganska ensam i Vänsterpartiet när det gäller miljöengagemanget och att det finns andra vänsterpartister som kommer att visa mycket större intresse för miljöfrågorna framöver.”

Demagogen Nybergs debatteknik går ofta ut på att medvetet missförstå motståndaren. Han tolkar det som sagts på sitt eget sätt, och argumenterar sedan mot sin egen felaktiga bild av motståndarens argument. Och inte sällan blir han ironisk och nedlåtande.

Det visade han flera gånger i debatten, bland annat i slutet av debatten när han sa (1.11.07):

“… tycker jag, även om Stefan Kärvling säger att han begriper detta bättre än vad våra tjänstemän gör, så litar jag mer på våra tjänstemän och deras bedömningar…”

Det här reagerade jag mot (1.13.25):

“Dan Nybergs debatteknik tycker jag är värd en replik. Jag tycker inte om när man gör sig till talesperson för 40.000 personer, som han gjorde förut, och har man det minsta kritik då av det som finns i underlaget, ja då vet man bättre, väldigt ironiskt, och då förringar man personen som man diskuterar med. Kan vi inte prata om sakfrågor istället Dan Nyberg än att hålla på med sånt. Du är för smart för det. Det är inte rätt ställe och trycka ner folk på. … Varför håller du på så Dan? Inte värdigt.”

Dan Nyberg (S) återkom inte mer i fullmäktige, men i en av sina kommentarer här på bloggen skrev han (klicka här):

“Grunden är väl egentligen att du har svårt att bemöta min argumentation.”

Jag vet inte riktigt vilken argumentation Nyberg menade. Kanske menade han att jag inte kunde bemöta hans argument att fastighetsägarna på Vänersnäs förorenar dricksvattnet för alla 800.000 människor som tar sitt dricksvatten från Vänern…? (Se “VA-debatten i KF (2): Vänern”.) (Om man tror att kommunala avloppsreningsverk är guds gåva till mänskligheten och överlägsna alla enskilda avloppsanläggningar rekommenderar jag en läsning av en blogg från 2018, “Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”. Eller varför inte en alldeles aktuell artikel “Miljögifter i mejeriprodukter och avloppsslam skadar barns hälsa – LRF Mjölk visar ingen hänsyn”.)

Och om jag inte inser att fastighetsägarna på Vänersnäs mer eller mindre förgiftar vattnet och kan bemöta det, så är det så allvarligt och visar på mitt “ointresse av miljöfrågor” (citat Nyberg) att:

“Det här är ett viktigt besked till väljarna inför valet om några månader. Det kommer jag också argumentera kring…”

Det är ett hot som heter duga…

Det utspelade sig en del “parallella” diskussioner som jag vill lyfta för att redogörelsen av fullmäktigedebatten ska bli så komplett som möjligt. De var kanske mindre viktiga i det “stora hela”, men de kan ändå vara av intresse. Nybergs debatteknik var för övrigt en av de “parallella” trådarna.

En annan “tråd” som diskuterades var, ska vi kalla det, “solidariteten med VA-kollektivet”. Det är egentligen inte omöjligt att detta kan vara ett tämligen tungt argument, i varje fall i socialdemokratiska kretsar.

Benny Augustsson (S) nämnde i ett tidigt skede av debatten (16.04):

“… dom vänersborgare som ingår i, faktiskt, det VA-kollektivet som ska betala hela våran VA-utbyggnad…”

Augustsson menade sannolikt, ungefär, att alla investeringar i VA-utbyggnaden i olika delar av Vänersborg, och inte minst ut till Gardesanna, skulle betalas av så många vänersborgare som möjligt. Jag antar att han tänkte sig att ju fler som anslöts till det kommunala VA-nätet, desto mindre avgifter för var och en.

Jag tror emellertid att Dan Nyberg (S) definierade frågeställningen bäst (1.10.10);

“…medborgarna … som ingår i det tidigare VA-kollektivet, dom är ju med och betalar för de investeringar som har gjorts och dom investeringar som vi gör nu här då ute på Vänersnäs. Där skulle ju genom dom här besluten också dom på Vänersnäs anslutas till det här nätet och därmed bli kostnadsbärare utav den stora investeringen. … Om dom här fastigheterna då inte ansluts då, så får ju alla andra som tillhör VA-kollektivet ta den här stora investeringen som tagits i fullmäktige…”

I Kommunallagen 2 kap 1 § definieras kommunens uppgifter: 

“Kommuner och regioner får själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller regionens område eller deras medlemmar.”

Uppgifterna finansieras i regel via kommunalskatten och sedan kan de som utnyttjar tjänsten få betala en avgift, t ex för barnomsorg eller sophämtning. När det gäller vatten och avlopp ska enbart de betala som utnyttjar tjänsten (VA-kollektivet), inga pengar går via skattsedeln. Till skillnad från de flesta andra verksamheter tvingar kommunen in fastighetsägare i VA-kollektivet, tvingar fastighetsägare att betala – fast de inte vill eller behöver den kommunala tjänsten. Motiveringen från de styrande partierna är att det då handlar om någon slags “solidaritet”… Och denna av socialdemokraterna definierade solidaritet står då högre i kurs än vattentjänstlagen…

Jag hade svårt att se att en kommun skulle kunna bortse från lagen med detta argument, men jag hade också svårt att se logiken i resonemanget (31.10):

“Jag har fått fiber här i mitt hus, jag har fått fjärrvärme för några år sen. Jag begär inte att hela Vänersborgs invånare ska hjälpa mig att betala det, jag betalar mitt eget fiber och jag betalar fjärrvärmen. Och det tycker jag väl att dom som då vill ha VA egentligen borde betala det också och att dom som inte vill kan skaffa sig enskilda anläggningar. Det kan väl tålas att tänka på, vad ska andra betala till mig?”

Och borde jag kanske ha tillagt, att är det av “allmänt intresse” så borde kommunens skatteintäkter användas.

Benny Augustsson (S) var som kommunstyrelsens ordförande orolig för vad han skulle säga (29.31):

“… till dom ute på Vänersnäs som inte vill annat än att bli kopplade till kommunalt VA? För det finns många i de andra verksamhetsområdena som verkligen vill bli kopplade, som inte har något bra vatten och inte vill annat än att bli kopplade till kommunalt VA. Vad ska vi säga till dom?”

Augustsson menade att om några ville ansluta sig till det kommunala VA-nätet så måste de som inte vill ansluta sig, majoriteten av fastigheterna på Vänersnäs, också ansluta sig. I solidaritet då kan man tänka sig… För då skulle de som vill ansluta sig inte behöva betala så mycket för anslutningen. Och den solidariteten bestämmer kommunen att de ska visa, även om de inte vill – och trots att det, som sagt, innebär att kommunen inte följer vattentjänstlagen. Jag tror att det möjligtvis var det här som James Bucci (V) var inne på, när han pratade om att kommunen utövar ett förtryck mot den enskilde. (Se ”VA-debatten i KF (5): Blåplanen”.)

Miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) tog upp en annan “tråd” i debatten, som egentligen också var viktig, V:et i VA – vattnet. Jonasson (39.22):

“Fastighetsägare som vill faktiskt ansluta sig, som vill ha ett avlopp som fungerar, som vill ha vatten med bra kvalitet. Vi diskuterar väldigt mycket avlopp i det här och godkända anläggningar osv. Men vi har också en vattenförsörjning som många fastighetsägare också behöver faktiskt ha hjälp med att få ett bra vatten.”

Till skillnad, tror jag, från Ann-Marie Jonasson (S) hade jag läst juristens bedömning av kommunens underlag. (Se “Jurist dömer ut VA-förslaget”.) Där hade juristen tagit upp även denna fråga, och därför sa jag (49.54):

“Och vattnet likadant som Ann-Marie Jonasson sa, man får göra en ordentlig undersökning. Man kan inte göra ett stickprov nån enstaka gång och säga att det var medelmåttig kvalitet. Ska man döma ut vattnet på Vänersnäs så får man ju göra riktiga undersökningar. Man kan ju inte sitta och gissa hela tiden. Det här handlar om stora pengar ifrån dom som bor här. Man kan inte bara gissa och säga att ja, nu ska ni betala 200.000 kr för att jag råkar tro det eller nånting. Vi måste undersöka, utreda och bevisa.”

Juristen hade nämligen skrivit i sin bedömning:

“Det finns i ärendet inte någon samlad utredning som visar på ett konkret behov av allmänt dricksvatten i de två verksamhetsområden som nu föreslagits. Enligt praxis behöver det finnas ett utredningsunderlag som utvisar ett samlat behov och att det inte endast handlar om enstaka anmärkningar för att kommunens skyldighet enligt 6 § LAV ska inträda, se MÖD:s dom meddelad 2009-12-30, mål 4062–09 och även MÖD:s avgörande i mål M 3582–18.”

Det kan noteras att juristen belägger sin slutsats med att hänvisa till ett antal rättsfall. De som dömer i de här fallen är domare som är tillsatta att tolka Lagen om allmänna vattentjänster…

Man kan väl lite försiktigt påstå att Ann-Marie Jonasson (S), ordförande som hon är i miljö- och hälsoskyddsnämnden, kunde ha varit något bättre påläst i frågan. Vilket innebar att hon, liksom de andra socialdemokraterna, sannolikt endast hade läst underlaget från, och litat på, kommunens tjänstepersoner…

Men kanske har Jonasson istället läst rapporten från SGS Analytics Sweden AB om Hästevadets vattenverk i Vargön…? SGS analyserade i januari i år vattnet och kommenterade analysresultatet på följande sätt:

“Följande var anmärkningsvärt: koliforma bakterier”

Vad var det Ann-Marie Jonasson (S) sa?

“…många fastighetsägare också behöver faktiskt ha hjälp med att få ett bra vatten.”

Det kanske inte är någon fördel för fastighetsägarna på Vänersnäs att få kommunalt vatten…? (Det går att ladda ner rapporten från SGS Analytics här.)

Den sista “tråden” som återkom i debatten var frågan om den borgerliga oppositionens feghet, eller inte. Både Augustsson (S) och Nyberg (S) menade att yrkandet på återremiss bottnade i en ovilja, en feghet, att ta ställning i en viktig fråga, särskilt nu inför valet. Och det kan väl vara en intressant fråga i sig. Den har dock inget att göra med själva ärendet, om tvångsanslutning eller inte. Därför tänker jag inte redogöra för den debatten. Jag blev dock något konfunderad, och bekymrad, när kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Henrik Harlitz (M) som försvar mot den socialdemokratiska anstormningen yttrade (1.12.00):

“…understryka det att vi har inte lagt som förslag att vi ska avslå det här eller stoppa det här..”

Det kan väl vara bra för fastighetsägarna på Vänersnäs, och i andra delar av kommunen, att inför höstens val notera att moderaterna och den borgerliga oppositionen inte har bestämt sig för att säga nej till verksamhetsområden och tvångsanslutning…

Hur slutade då alltihop? Jo, kommunfullmäktige beslutade att ärendet skulle återremitteras. Det beskrev jag i bloggen “KF: Återremiss i VA-frågan”.

==

I denna bloggserie:

VA-debatten i KF (6): Tre rekvisit

3 april, 2022 6 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “VA-debatten i KF (5): Blåplanen”. Kom ihåg att du kan se och höra debatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här för att komma till kommunens webb-TV.

Det finns tre rekvisit, tre villkor, i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 6 § som ska vara uppfyllda för att kommunen ska vara tvungen att inrätta verksamhetsområden. Det är 1) människors hälsa, 2) miljön och 3) större sammanhang. De två förstnämnda flyter dock ofta in i varandra.

Advokaten som på fastighetsägarnas uppdrag gjorde en bedömning av kommunens underlag, det underlag som Dan Nyberg ansåg vara “gediget”, “trovärdigt” och “bra”, utarbetat av “professionella tjänstemän” (se “VA-debatten i KF (3): Objektivt underlag?”), dömde ut underlaget på dessa punkter. (Se “Jurist dömer ut VA-förslaget”.)

I regeringens lagrådsremiss, som nu behandlas av Lagrådet, definieras begreppet “större sammanhang”, ett av de nödvändiga rekvisiten:

“I praxis, det vill säga hur domstolar har tolkat lagen, är det fråga om ett större sammanhang vid en ansamling av 20 till 30 hus eller i vissa fall något färre.”

I Blåplanen arbetar kommunen med 6-8 fastigheter. Det tog Bucci (V) upp i ett inlägg (1.03.35):

“Blåplanen bygger ju på felaktiga antaganden. Den är framtagen med hänsyn till antalet fastigheter 6-8-nivån. Lagen jobbar med 20-30. Så Blåplanen är framtagen på felaktiga grunder.”

Faktum är att de förslag på verksamhetsområden som låg på fullmäktiges bord gick ifrån även Blåplanens alltför snäva, och felaktiga, definition. Och blev ännu snävare och felaktigare… På Anundstorp handlade det om tre fastigheter, som låg långt från andra fastigheter (se “Öppet brev till samtliga politiker”), och i Grytet om fyra. (Se “VA – varför ingår Grytet?”.)

När lagen talar om större sammanhang, eller som man också brukar säga, sammanhållen bebyggelse, så handlar det alltså inte bara om antalet fastigheter utan naturligtvis också om avstånden mellan dem.

I Blåplanen har kommunen använt sig av avståndsgränsen 150 meter mellan husen i sin definition av större sammanhang, dvs ligger några hus 150 m ifrån varandra så är de liksom “samlade”… Det är en väldigt bred och vidlyftig definition. Det är svårt att se att hus som ligger 150 m från varandra ska kallas “sammanhållen bebyggelse”. Dessutom har avståndet 150 meter faktiskt i flera fall utökats ännu mer i Blåplanen. De tre fastigheterna på Anundstorp, för att ta ett exempel, har betydligt längre till närmaste granne.

Det räcker att titta på en karta så ser man att de två verksamhetsområdena inte uppfyller rekvisitet större sammanhang/samlad bebyggelse. (Till höger ser vi ett av verksamhetsområdena.)

Den egenhändigt skrivna definitionen av större sammanhang som Vänersborgs kommun använder är inte korrekt. Och det är allvarligt. Det innebär att varken Blåplanen eller, i synnerhet, beslutsunderlaget till kommunfullmäktige följer Lagen om allmänna vattentjänster (LAV).

Jag redogjorde i fullmäktige för advokatens sammanfattning av bedömningen av kommunens underlag. Tanken var att att de styrande partiernas ledamöter skulle få höra en kritik av underlagen till fullmäktige från en professionell jurist – som de inte kunde ifrågasätta. Vilket ingen heller gjorde. Men ingen höll heller med. Faktum är att inte någon från de styrande partierna (S+C+MP) överhuvudtaget kommenterade juristens slutsatser… Som jag alltså läste upp (33.05):

“De aktuella områdena kan enligt min bedömning inte ses som samlad bebyggelse och de hälso- och miljöskäl som lyfts fram är inte tillräckligt konkretiserade och utredda. Det saknas exempelvis helt utredning som visar på att enskilda avlopp i berörda områden skulle ha en sådan påverkan på recipienten Dättern i fråga om kväve och fosfor att det kan motivera behovet av inrättande av en allmän va-anläggning. En så vid tolkning av samlad bebyggelse som Samhällsbyggnadsnämnden har utgått från, vid avgränsningen av de föreslagna verksamhetsområdena, innebär att rekvisitet sammanhållen bebyggelse fråntas sin betydelse.”

Advokaten underkände alltså inte bara rekvisitet större sammanhang, utan samtliga de rekvisit som LAV 6 § krävde, även miljö- och hälsorekvisiten. Och jag fortsatte (34.16):

“Vi vet också, det ser vi underlagen, att väldigt många domar i detta har krävt av kommunerna att man faktiskt ska se på de enskilda anläggningarna. Här i Vänersborg har vi dömt ut anläggningar genom en så kallad skrivbordsbedömning och det tar ju juristen upp också, att det där är inte ok. Man kan inte döma ut VA, enskilda anläggningar, genom att titta på när dom är installerade. Man måste se på funktionen, och det har inte vi gjort i Vänersborg. Utan vi har bara suttit vid ett skrivbord och dömt ut alltihopa. Det där är inte ok. Och därmed så faller det som Dan Nyberg säger också om en gedigen professionell utredning. Det är det ju inte, man kan ju inte sitta och utreda enskilda avloppsanläggningar genom att titta på pärmar i kommunhuset. Man måste ju naturligtvis ut till fastigheterna och titta på dom. Självklart.”

Jag vet inte om miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) försvarade nämndens skrivbordstillsyn, eller inte. Jonasson sa (40.26):

“Sen vill jag säga, ja det är en skrivbordsprodukt, den yttrandet över dom avloppsanläggningar som det var fråga om i dom här områdena på Vänersnäs, som gjordes från miljö och hälsas skull … Det var det som efterfrågades också, vi skulle göra en genomlysning på vilka fastigheter som hade godkända avlopp eller inte. Sen är det så här. Vissa avlopp här och anläggningar är väldigt gamla och man ser ju då och har undersökt tidigare hur gammalt ett avlopp är, vad man kan tänka vad det har för livstid helt enkelt. Och det kanske man behöver i alla fall titta på, även om man inte har varit ute och tittat i brunnarna.”

Men hon avslutade anförandet med – en gardering?

“Men jag förstår att det är kanske en sån sak som vi kommer att behöva göra nu och lägga lite tid på helt enkelt.”

Jonasson menade att nämnden antagligen behöver lägga lite tid på att helt enkelt ge sig ut i verkligheten och titta på de enskilda avloppsanläggningarna. Ja Jonasson, precis! Det är vad mark- och miljödomstolarna kräver av kommunerna nu för tiden…

Här kommer några exempel på mycket aktuella domar, till skillnad från de rättsfall som fanns i underlaget som låg på fullmäktigeledamöternas bord (se “Vänersnäs: Aktuella VA-domar” och “KS: VA Vänersnäs”):

  • Dom i Mark- och miljödomstolen i Växjö den 21 december 2020. (Mål nr M 4660-20.) (Du kan ladda ner hela domen här.)
  • Dom i Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm den 15 april 2021. (Mål nr M 4447-20). (Du kan ladda ner domen här.)
  • Dom i Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm den 28 september 2021. (Mål nr M 5354-20). (Du kan ladda ner domen här.)

Domarna i dessa rättsfall säger i mångt och mycket samma sak, men för att konkretisera. I den förstnämnda domen står det:

“Även om anläggningen — som byggdes 1973 — uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig. Att markens reningsförmåga riskerar att avta med tiden, och att mer eller mindre omfattande ombyggnation eller upprustning av anläggningen kan behöva vidtas, innebär dock inte att tillsynsmyndigheten kan avstå från kravet att i varje enskilt fall göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. … finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

Det som gäller är alltså att åldern på en VA-anläggning inte har någon betydelse, det är funktionen som är det avgörande. Vidare ligger bevisbördan på kommunen. Det är kommunen som ska göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen.

I den sistnämnda domen från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm står det:

“Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”

Som sagt, det är nog dags för tjänstepersonerna i miljö- och byggnadsförvaltningen att åka ut till Vänersnäs och också andra delar av kommunen där det planeras verksamhetsområden – med tvångsanslutning. Samtidigt skulle väl socialdemokraterna och de andra styrande partierna kunna ha en studiecirkel om Lagen om allmänna vattentjänster och rättsfall kopplade till den…

Tre rekvisit ska alltså vara uppfyllda för att kommunen ska vara tvungen att inrätta verksamhetsområden. Endast Vänsterpartiet genom James Bucci och jag själv tog upp denna avgörande aspekt. Inte Benny Augustsson (S), som inte verkade tycka att juridik överhuvudtaget hade något att göra med ärendet (det enda som gällde var Blåplanen och Mål- och resursplanen…), inte Dan Nyberg (S), inte Ann-Marie Jonasson (S), inte Mats Andersson (C), men inte inte heller någon från den borgerliga oppositionen som Magnus Ekström (KD) eller Gunnar Henriksson(L). Det var ingen annan i kommunfullmäktige som diskuterade om beslutsförslaget var i enlighet med vattentjänstlagen, den “gamla” eller den “nya”. Det var anmärkningsvärt.

Dan Nyberg (S) försökte, som framgått av tidigare bloggar, att framstå som kommunens miljökämpe nr 1. (Se “VA-debatten i KF (2): Vänern”.) Hade han rekvisitet om människors hälsa och miljön i tankarna? Jag tror inte det, han nämnde inget om LAV 6 § i varje fall. Nä, Nybergs fantasier om att fastighetsägarna på Vänersnäs skulle förgifta hela Vänern och göra det omöjligt för 800.000 personer att ta dricksvattnet därifrån hade inget med varken lagen eller verkligheten att göra.

Och det hade varit lätt för Nybergs partikamrat Ann-Marie Jonasson (S), om det funnits sådana misstankar, att säga till sina tjänstepersoner i miljö- och byggnadsförvaltningen att nu får ni åka till Vänersnäs och inspektera de enskilda avloppsanläggningarna – hela Vänern håller på att förgiftas! Men det har naturligtvis inte skett. Så klart… Det var ju inte sant.

Dämningsverket AB har däremot gjort en vattenteknisk bedömning av tre fastigheter vid Anundstorp, de tre fastigheterna i det föreslagna verksamhetsområdet som ligger närmast Dättern. Dämningsverket drog slutsatsen att det var ytterst osannolikt att dessa fastigheter kunde påverka Dätterns ekologiska status. (Se “Öppet brev till samtliga politiker”.)

Det verkade emellertid ha undgått Dan Nyberg (S). Och överhuvudtaget undrar jag vad som krävs för att få Dan Nyberg (S) att förstå att det inte är de enskilda avloppen på Vänersnäs som utgör en fara för Vänerns dricksvatten. Jag försökte under sammanträdet att förklara hur utsläppen från Holmängens avloppsreningsverk förorenade Vänerns och Göta älvs vatten. (Se ”VA-debatten i KF (2): Vänern”.) Det var lönlöst. Jag försökte också förklara varför Dättern hade för stora halter av fosfor och kväve. Jag sa (48.13):

“Det finns ingenting i det här underlaget, ingenting som bevisar att det kommer nån fosfor eller kväve ut i Dättern ifrån dom enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs. Inte nåt! Man bara tror och förutsätter … Kommunen har inte bevisat det på nåt sätt att det släpps ut och så istället blundar man för vad det är som rinner ut i Dättern och som gör att vattnet kanske inte är så miljömässigt bra som det borde vara. Jo, Nossan rinner ut där. Och vad ligger vid Nossan? För det första en massa jordbruksmark, för det andra ligger reningsverket i Grästorp vid Nossan och för det tredje ligger reningsverket i Nossebro vid Nossan. Och därifrån rinner det rakt ut i Vänern. De enskilda avloppen i Vänersnäs har, kan jag garantera, inte nånting med försurningen av Dättern att göra. Och är det nån som tycker annorlunda så måste miljö och hälsa bevisa det.”

Det var också lönlöst. Det syns på Dan Nybergs kommentar till en tidigare blogg. (Klicka här.) Dan Nyberg ville inte förstå, kunde inte förstå…

De tre rekvisiten i vattentjänstlagen är oerhört viktiga, lagar är viktiga…, men de kommenterades alltså inte med ett ord från några av de andra ledamöterna. Och det är inte bara anmärkningsvärt, det är för bedrövligt.

Det övergår mitt förstånd hur socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister väljer att bortse från vad lagen säger när de vill påtvinga avgifter på enskilda människor på omkring 200.000 kr per fastighet. Och det övergår också mitt förstånd att det finns liberaler, kristdemokrater och moderater som tvekar att avslå förslaget om tvångsanslutning på Vänersnäs när det kommer tillbaka till kommunfullmäktige…

Anm. Fortsättning följer i bloggen VA-debatten i KF (7): Övriga trådar”.

==

I denna bloggserie:

VA-debatten i KF (5): Blåplanen

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “VA-debatten i KF (4): Likställighetsprincipen”. Kom ihåg att du kan se och höra debatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här för att komma till kommunens webb-TV.

I de tidigare bloggarna så får man kanske uppfattningen att det var Dan Nyberg (S) som anförde de socialdemokratiska styrkorna i förra veckans fullmäktigedebatt. Och visst pratade Nyberg en hel del, men det var ändå kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som var “ledaren”. 

Augustsson inledde debatten med att redogöra för Blåplanen. (Se “VA-debatten i KF (1): Yrkanden”.) Han menade att kommunen hade följt Blåplanen sedan fullmäktiges beslut den 22 april 2015 – och investerat utifrån denna.

“Det är pengar uppemot en halv miljard som vi har investerat på grund av den här Blåplanen.”

Sa Benny Augustsson (17.15).

Det påpekades av flera, bland annat av undertecknad Kärvling, att Blåplanen inte var något juridiskt bindande dokument. Den var snarare att betrakta som ett politiskt dokument, som omfattade de planer och ambitioner som kommunen hade med VA-utbyggnaden. För varje verksamhetsområde som skulle införas, för varje investering som skulle göras, krävdes separata beslut.

Benny Augustsson gick i svaromål och utvecklade sin ståndpunkt (43.05):

“Sen blir jag väldigt, väldigt orolig när jag hör Stefan Kärvling prata om att Blåplanen inte är bindande. Och så pratar han juridik och så här. Som jag sa förut så har vi i investeringsplanen 152 miljoner i vårat avloppsreningsverk beslutat utifrån Blåplanen. Vi har byggt VA Vänerkusten, vi har byggt VA i Nordkroken, vi är på väg ut till Gardesanna, men vi har Skaven/Öxnered, vi har VA-taxan som fastställts utifrån planerna i Blåplanen, vi har dimensionerat alla rör och sånt som ska ut till Vänersnäs. Det är sanslöst stora pengar som ligger i det här och när i så fall blir nånting bindande? Om inte detta är bindande, då vet inte jag vad som ska vara bindande. Sen kan man prata juridik och annat, men utifrån det vi har bestämt utifrån den Blåplanen i den här kommunen så borde det i alla fall vara bindande.”

Augustsson upprepade detta argument vid ett flertal tillfällen denna kväll. Han såg hela ärendet utifrån kommunens perspektiv och ville absolut inte inse att det fanns lagar som styrde införandet av verksamhetsområden. Och även om det fanns lagar, så var kommunens Blåplan och Mål- och resursplan hur som helst betydligt viktigare.

Det var tre rekvisit (villkor) påpekade jag, som enligt LAV skulle vara uppfyllda (45.25):

“Jag läste upp det förut vilka rekvisit som krävs för att verksamhetsområden ska bildas i § 6 i den här lagen och det är det som gäller.”

Och i lagen finns inget villkor på att Blåplanen i Vänersborg måste följas… (Jag återkommer till LAV:s tre rekvisit i nästa blogg.)

Det hör väl också till saken, i varje fall till viss del, att LAV är på väg att ändras, så att flexibiliteten ska ökas. Det är bland annat beroende på en statlig reaktion mot att kommunerna tvångsansluter sina fastighetsägare alltför “lättvindigt”. Och det är ju faktiskt en socialdemokratisk regering som är i färd med att lägga fram lagförslaget på riksdagens bord… Det är samma parti som Benny Augustsson och Dan Nyberg representerar.

Det var dags (50.42) för min partikamrat James Bucci (V) att på allvar ge sig in i debatten… Han hade tunga synpunkter på Blåplanen:

“Blåplanen, det är ingen lag. Det är inte heller någon bibel. Det verkar vara en övertro på dokumentet. Den är inte bindande. Det är därför vi sitter här idag, med verksamhetsområdesärenden. För när vi fattar sådana beslut, då är dom bindande. Dagvattenplanen, den är inte heller bindande. Det är inte nån lag. Det är först när vi kommer att bryta ner den på verksamhetsområdesnivå, som vi gör idag med vatten och avlopp, som den kommer att vara bindande. Det finns ingenting som hindrar kommunen och dra sina stamledningar upp genom Vänersnäs om det bedöms som viktigt. Det finns ingenting som hindrar det om man vill driva den linjen. Det finns ingenting som hindrar den enskilde fastighetsägaren, som kanske bor efter vägen av en stamledning, att få genom avtal koppla sig på en sådan ledning. Finns ingenting som hindrar det.”

Bucci passade på att också ta upp en demokratisk och moralisk aspekt:

“Jag tror, men det verkar inte hjälpa vissa, vissa verkar väldigt låsta i sin syn på att ta beslut. Vi som har makten Dan Nyberg, vi ska inte förtrycka enskilda. Det räcker att det är en som hamnar på fel sida lagtolkningen, då utövar du ett förtryck mot den enskilde. Det ska vi inte syssla med.”

Benny Augustsson (S) gick omedelbart i svaromål (53.10):

“Jag hör dig James Bucci, att Blåplanen inte är bindande. Men alla beslut som har fattats på grund av Blåplanen måste väl ändå vara bindande?”

Sedan upprepade Augustsson de argument som han redan hade framfört några gånger. Och några minuter senare återkom faktiskt Augustsson till samma ämne, igen, dvs Blåplanen (1.01.58):

“Ja, det är lite spännande det här för att jag går i alla fall tillbaka till den Blåplanen som togs där både Stefan och James och Anders Strand och som var med och tog den rätt av utan votering, ingenting, där det finns 13 kriterier som man faktiskt utser i den här VA-planen som ska gälla för utbyggnaden av VA Vänersnäs.”

Då fick Bucci (V) nog och slog symboliskt näven i bordet, hårt – väldigt hårt… (1.03.35):

“Blåplanen bygger ju på felaktiga antaganden. Den är framtagen med hänsyn till antalet fastigheter 6-8-nivån. Lagen jobbar med 20-30. Så Blåplanen är framtagen på felaktiga grunder. Så att fortsätta hänvisa till den Blåplanen är på tok uppåt väggarna. Den behöver jobbas om, för lagen har visat vad som gäller. Att stå och stampa med 2015 års Blåplan och slänga det i ansiktet på vissa utav ledamöterna här Benny, det är oförtjänt dig. Jag tycker inte att du ska fortsätta med det. Gå vidare, lämna Blåplanen, jobba om, omarbeta den. Lägg ut den till förvaltningen så att den blir rätt och lever upp till, ja, den kommande lagstiftningen då, om det kommer att bli ändrat i den delen. Men se till att den blir en tidsenlig dokument. Då kan man lyfta och vara stolt över den. Här leder den till förtryck av enskilda i dagsläget, det ska vi inte vara stolta över.”

Det var ord och inga visor. Alla som lyssnade på dessa ord från James Bucci insåg givetvis att han hade helt rätt. (Ja, kanske inte ledamöterna från de styrande partierna då…) Nu fick det vara slut, menade Bucci, med att komma dragandes med en gammal Blåplan som hade 7 år på nacken. Den var inte juridiskt bindande, den var inte aktuell och den var dessutom felaktig och därmed inte laglig.

Henrik Harlitz (M) kunde inte annat än att hålla med Bucci och tillade (1.06.12):

“Jag kan väl också säga det att den här Blåplanen, som det hänvisas till hela tiden, det var väl i beslutet också att den skall uppdateras en gång per mandatperiod och den här mandatperioden är snart slut och jag har inte sett någon uppdatering av den än.”

Och det hade Harlitz helt rätt i (naturligtvis). I protokollet från 2015 står det:

“Kommunfullmäktige beslutar anta Blåplan del 2, ”Vatten och Avlopp”.
Kommunfullmäktige beslutar vidare ge Samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att för varje mandatperiod revidera Blåplanen, del 2, som därefter ska antas av Kommunfullmäktige.”

Det var, enligt min mening, “dödsstöten” för Benny Augustssons tyngsta argument i debatten. Blåplanen har inte reviderats under denna mandatperiod, inte överhuvudtaget… Kommunfullmäktiges beslut hade inte följts…

Regeringens kommande förslag till ändring av Lagen om allmänna vattentjänster kommer med all sannolikhet att innehålla ett krav på kommunerna att ha aktuella vattentjänstplaner, ungefär som Blåplanen. Inte heller i regeringens förslag ska dessa vattentjänstplaner vara juridiskt bindande.

Det kan vara så att de styrande partierna under ledning av Benny Augustsson (S) har gått för fort fram med planer, kontrakt, avtal, investeringar och kostnader. De kan ha glömt nödvändiga omarbetningar, uppdateringar och beslut, jag vet inte. Men om det är så att Benny Augustsson och de styrande har låst fast och bundit kommunen vid diverse åtaganden och avtal, som Augustsson faktiskt hävdade vid ett flertal tillfällen, så ska det inte drabba enskilda fastighetsägare på Vänersnäs. De ska inte tvingas ta konsekvenserna av dåliga eller felaktiga beslut – de ska behandlas enligt lagen.

Juridiska, demokratiska eller moraliska aspekter tycks dock inte intressera socialdemokratins företrädare i Vänersborg i särskilt hög grad…

Anm. Fortsättning följer i bloggen ”VA-debatten i KF (6): Tre rekvisit”.

==

I denna bloggserie:

VA-debatten i KF (4): Likställighetsprincipen

1 april, 2022 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “KF: VA-debatten (3): Objektivt underlag?”. Kom ihåg att du kan se och höra debatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här för att komma till kommunens webb-TV.

Dan Nyberg (S) framförde ett fjärde argument för att inrätta verksamhetsområden, och tvångsanluta fastighetsägarna (14.55):

“… och jag tycker dessutom en annan princip är väldigt väsentlig och det är det att det finns en massa andra fastighetsägare i Vänersborgs kommun runt Vänern som har fått acceptera den här typen utav villkor som vi nu ställer på Vänersnäs. Men moderaternas förslag att inte våga fatta beslut, då kan man säga, det strider emot den likställighetsprincip som jag tycker vänersborgarna ska hanteras under. Här har vi hanterat en väldigt massa vänersborgare på ett sätt, men så ska det vara 25 stycken fastighetsägare på Vänersnäs som ska hanteras på ett helt annat sätt. Jag tycker att det är väldigt felaktigt och jag tycker det är nånting som inte hör hemma i den här typen utav församling.”

Nyberg menade att kommunen måste behandla alla sina invånare lika, den så kallade likställighetsprincipen. Det var några andra talare från de styrande partierna, som höll med Nyberg, t ex Mats Andersson (C) (19.17):

“Jag har varit i kontakt med våra tjänstepersoner i det här ärendet och förvissat mig om att samma premisser som var kring VA Vänerkusten och Dalslandsdelen tillämpas även på Vänersnäs.”

Likställighetsprincipen är inte mycket att diskutera, den ska gälla. Principen slås fast i Kommunallagen 2 kap 3 §:

“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Det innebär att kommunmedlemmar i samma situation ska behandlas lika och att särbehandling endast får ske på saklig och objektiv grund.

Även miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) använde argumentet (39.53):

“Fastighetsägarna på Vänerkusten, vi hade protester där också i vissa områden. Vissa fastighetsägare som inte alls tyckte det här var nåt bra eller tyckte att det här blev väldigt dyrt osv. Där var det ingen som gick in och tog det här och gav dom försvar på det sätt som det görs idag och då får jag en liten fundering varför det var så. Är det en hänsyn som ska tas till fastighetsägare i ett område men inte i ett annat område?”

Jonasson gick faktiskt ett steg längre än till och med Dan Nyberg. Hon ansåg nämligen inte bara att de som var mot tvångsanslutning bröt mot likställighetsprincipen – nä, Jonasson såg till och med en möjlig konspiration! Jag tror aldrig att jag har varit med om denna typ av misstänkliggöranden av andra fullmäktigeledamöter förut.

Men Ann-Marie Jonasson (S) pratade mot bättre vetande. Det var visst någon “som gick in” när det gällde Dalslandskusten “och tog det här och gav dom försvar”.

Inför beslutet att inrätta verksamhetsområden i Timmervik (del av Dalslandskusten) i november 2017, så skrev jag en blogg inför kommunfullmäktige där jag redovisade mina synpunkter. (Se “Tvångsanslutning till VA”.) Några dagar senare argumenterade jag i kommunfullmäktige mot tvångsanslutning och yrkade på återremiss av ärendet. Kommunfullmäktige beslutade om återremiss den 22 nov 2017. (Se “VA: Återremiss på tvångsanslutningen”.) När ärendet återkom till fullmäktige efter återremissen, den 25 april 2018, argumenterade jag återigen mot tvångsanslutning. Det var bara en dåligt påläst Benny Augustsson (S), som då var ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, som argumenterade för tvångsanslutning. I den slutliga omröstningen så var det emellertid en stor majoritet som röstade för att tvångsansluta fastigheterna i Timmervik till det kommunala VA-nätet. (Se “KF (25/4): Ja till tvångsanslutning”.)

Det här hade jag bara i ganska vagt minne under fullmäktigedebatten, tyvärr. Jag har däremot nu i efterhand fräschat upp minnet. Det står helt klart att miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) inte visste vad hon pratade om. Och därmed faller väl också hennes funderingar kring en konspiration. Men det är anmärkningsvärt och vårdslöst att behandla fakta på det här sättet. Tyvärr verkar det dock vara något som inte är alltför ovanligt i socialdemokratiska kretsar i Vänersborg…

Henrik Harlitz (M) visste att Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) var på väg att ändras, dvs den lag som styrde det aktuella ärendet, och sa (41.30):

“Att använda likabehandlingspricipen Ann-Marie … utifrån Dalslandskusten. Ja, likabehandlingspricipen är en väldigt tung del i kommunallagen, men när lagarna ändrar sig så måste även Vänersborgs kommun ändra sitt sätt att arbeta. Vänersborgs kommun måste följa lagen, ändrar sig lagen så måste även vi göra det.”

En ändring i LAV betraktas sannolikt av Kommunallagen som ett sakligt skäl till att behandla kommunmedlemmar olika…

Jag berättade för kommunfullmäktige om alla skyltar med “Till salu” som stod uppställda längs Gestadvägen när kommunens VA-ledningar drogs fram längs Dalslandskusten. Det hade säkert många i församlingen också sett. Och jag avslutade med (45.03):

“Bara för att vi gör fel där, så innebär ju inte det att vi måste fortsätta att göra fel.”

Även James Bucci (V) kommenterade Ann-Marie Jonassons (S) inlägg (52.05):

“Varför var det olika på Vänersnäs? Ja, mitt svar på den frågan skulle vara att idag är jag bättre påläst. Jag tror att det är många andra med mig som är bättre pålästa. Tack vare också inlagor som kommer från bättre pålästa invånare, så hjälper det oss i våra beslutsprocessärenden.”

Jag anser nog att de svar som Dan Nyberg (S), Mats Andersson (C) och Ann-Marie Jonasson (S) fick kring likställighetsprincipen vederlade deras argument.

För övrigt bör Jonassons ord om att kommunen måste behandla alla lika få varenda fastighetsägare i kommunen att bli ängslig och knäsvag… Med tanke på hennes mycket negativa inställning till Solvarms “helt fantastiska” (Nyberg, 37.05) VA-anläggning, så måste ju det innebära att hon tänker avslå varenda framtida ansökan om enskilda VA-anläggningar… Hur bra och godkända de än är… Om Jonasson nu blir ordförande i miljö och hälsa även nästa mandatperiod.

Till sist kan jag inte riktigt förstå hur en återremiss skulle kunna bryta mot likställighetsprincipen… En återremiss är ju inget beslut i sakfrågan.

Anm. Fortsättning följer i bloggen: ”VA-debatten i KF (5): Blåplanen” – 2 april 2022.

==

I denna bloggserie: