Arkiv
Detaljplan upphävs på Nordkroken 2: Kritik och VA
Igår tisdag skrev jag om kommunens motiv (se “Detaljplan upphävs på Nordkroken 1: Motiv och konsekvenser”) att upphäva:
“byggnadsplan nr 173 och delar av nr 287 i Nordkroken”
Ur kommunens synpunkt är upphävandet ett bra alternativ. Byggnadsnämnden kommer att kunna pröva och avgöra varje enskilt ärende. Och det utifrån främst översvämningsriskerna. Som det är med den nuvarande detaljplanen är det möjligt att bygga på ställen som enligt de nya prognoserna kan bli översvämmade. Och då kan kommunen få betala skadestånd. Menar kommunen.
I den förra bloggen utvecklade jag kommunens motiv tämligen utförligt. Det riktas emellertid också kritik, eller snarare ifrågasättande synpunkter, mot att området inte ska ha någon detaljplan i fortsättningen. Jag tänkte skissa några av dessa tankar och synpunkter som kom fram under det digitala samrådet och även från telefonsamtal och mail som jag har fått från boende i Nordkroken. (Och som faktiskt är orsaken till att jag överhuvudtaget bestämde mig för att sätta mig in i frågan.)
Även om upphävandet av detaljplanen, och de följande enskilda prövningarna, underlättar för kommunen på flera sätt gör samtidigt avsaknaden av en detaljplan att kommunen avhänder sig ett verktyg för planerad utveckling. En fördjupad översiktsplan (FÖP) styr den framtida utvecklingen i en riktning som kommunen och invånarna anser vara önskvärd. Detaljplanen bestämmer sedan, utifrån FÖP:en (som i sin tur är en fördjupning av översiktsplanen, ÖP), hur mark- och vattenområden får användas och bebyggas. Detaljplanen är juridiskt bindande. (Det håller just nu på att utarbetas en fördjupad översiktsplan för Vänersborg och Vargön. Det står i underlaget inte särskilt mycket mer om detta område än att det riskerar att översvämmas.)
En detaljplan med alla krav för bostadsbyggande “inritade” och specificerade gör att fastighetsägarna, och presumtiva köpare, vet precis vad som gäller för nybygge, ombygge, renoveringar osv. Det är en trygghet, samtidigt som det också garanterar att alla blir behandlade lika utifrån samma förutsättningar. Avgöranden i varje enskilt fall, som nu blir fallet, där den ene får bygglov medan den andre får avslag, kan leda till motsättningar och möjligtvis även till misstankar om t ex vänskapskorruption.
Utan en detaljplan kommer området antagligen att stagnera. Det kommer inte att byggas mer, fler människor kommer inte att kunna flytta dit. De byggnader som finns, de finns. Och på de tomter som det inte finns några hus, så kommer det inte heller i framtiden att finnas några. Området kommer att fortsätta se ut ungefär som det ser ut nu och som det har gjort många år tillbaka i tiden. Det enda som kanske skulle kunna hända, det är att de fastighetsägare som har stora tomter skulle kunna bygga nya fina hus. Stora tomter ger större möjligheter att säkra husen för översvämningar. På de små tomterna kommer de små gamla husen att stå kvar. Och det är egentligen inte heller rättvist.
Nordkroken skulle med en planering, och vilja, säkerligen kunna utvecklas och få plats med betydligt fler invånare. Området är attraktivt. Vänern ligger ett stenkast ifrån liksom Halleberg. Det finns natur runt hörnet och kollektivtrafiken går alldeles bredvid. Och blir det fler invånare så skulle allmän service kunna växa fram.
Det skulle också kunna bli ordning i området. Som det är nu så är det ganska “rörigt”. Vägar har “anlagts” spontant, liksom diken, bryggor, stugor och uthus – och mycket utan att först fråga om lov. Upphävandet av detaljplanen kommer att slutgiltigt fastställa denna röra.
Kommunen är markägare i området. I den egenskapen skulle kommunen också, särskilt tillsammans med en detaljplan, kunna få igång en utveckling.
Kommunen skulle kunna jobba för och skapa en levande föreningsförvaltning av själva stranden. Många efterfrågar t ex småbåtshamn, sanitet (enligt tjänstemännen på samrådet skulle det byggas toaletter på badplatsen under 2021) och säkerhet för strandbad och friluftsliv, vackra stråk för promenader och cykling. Som markägare skulle kommunen även kunna driva igenom en rättvis och juridiskt fungerande vägsamfällighet för hela det strandnära Nordkroken. Och varför skulle inte VänersborgsBostäder kunna bygga på den kommunala marken vid den stora parkeringsplatsen? Det rör sig om så mycket mark, att kommunen faktiskt skulle kunna utveckla ett helt litet bostadsområde.
Det är några av de synpunkter jag har fått till mig under de senaste dagarna. (Vem vet, det kanske kommer flera efter dessa bloggar…) Men ett problem är väldigt speciellt och pockar på en omedelbar lösning.
Är 2017 ordnades det med kommunalt avlopp i området, efter krav från Länsstyrelsen. De flesta fastigheter anslöts till en kostnad på upp mot 200.000 kr per fastighet. Även fastigheter där det inte fanns någon byggnad fick en anslutningspunkt. Tanken var naturligtvis att det skulle byggas vid ett senare tillfälle och då skulle huset anslutas. Även dessa fastighetsägare fick betala 200.000 kr. Det gällde också fastighetsägare med hus men som tänkte ansluta t ex badrummet till kommunens VA vid en senare tidpunkt.
Och nu upphävs detaljplanen och fram till att detta beslut vinner laga kraft kommer, enligt plan- och bygglovschef Annika Karlsson, inga bygglov att beviljas. Och sedan blir det andra översvämningsnivåer som gäller vid bygglov…
Med andra ord, det finns alltså fastighetsägare som har betalat 200.000 kr för en anslutningspunkt till kommunens avlopp som inte kommer att kunna använda det. De har betalat en mycket hög avgift, och dessutom månadsavgifter, för en kommunal tjänst som de inte kan använda. Och orsaken är, eller kan i varje fall bli, att kommunen helt utan förvarning upphäver detaljplanen och sätter ett stopp tills vidare för nya bygglov.
Det är inte mer än rätt att dessa fastighetsägare får pengarna tillbaka, i varje fall om de inte beviljas bygglov så att de kan ansluta sig inom en nära framtid. Enligt tjänstemännen på samrådet återbetalar kommunen inga pengar. Jag förstår att tjänstemännen inte kan lova något på rak arm och att det är politikerna som måste ta tag i denna fråga. Politikerna måste besluta att ingen ska behöva betala för kommunala tjänster som kommunen själv ser till att de inte går att utnyttja.
Allt annat vore absurt.
Det kom en kommentar från “Pontus” på den förra bloggen (se här). “Pontus” skriver:
“Även intressant om bygglovchefen sa att inga bygglov kommer beviljas, har hon delegation på avslag eller anstånd? Man gör inte ett beslut för hela området om anstånd utan på varje ansökan, samt motiverar för just den…”
Det är alltså byggnadsnämnden som fattar beslut om “anstånd” och besluten fattas i varje enskilt fall, och inte för ett område i sin helhet. Vad jag förstår så menar “Pontus” att bygglovschefen inte har delegation att fatta dessa beslut.
Till sist några ord om dagvattensituationen i området. Det är ju lite kaos på den här fronten, det finns t ex diken som genom åren grävts av privatpersoner.
Det gjorts flera utredningar om dagvattnet. De senaste två ligger till grund för en samrådshandling, inklusive miljöaspekter, som en miljökonsult färdigställde den 28 februari i år. Det är denna handling, tillsammans med ansökan, som enligt VA-chefen Daniel Larsson (citerat från ett mail):
“kommunens juridiska ombud ska lämna in till mark och miljödomstolen.”
Samrådshandlingen är, fortfarande enligt VA-chefen, inte offentlig:
“När den lämnas in blir den offentlig. Jag vet tyvärr inte statusen på ansökan då fokus har varit på pandemin de senaste två månaderna.”
Alla intresserade får ge sig till tåls innan handlingen kan studeras…
Mina åsikter? Vad jag tycker om:
“upphävande av byggnadsplan nr 173 och delar av nr 287 i Nordkroken.”
Jag vet inte riktigt. Som politiker kan jag konstatera att det ligger mycket i argumenten från båda sidor. Samtidigt känns ett upphävande lite som att kommunen kapitulerar inför en planering och en uppgift som är komplicerad. Och att man följaktligen lämnar Nordkroken åt sitt öde.
Som en boende på Nordkroken lite filosofiskt skrev till mig i ett mail:
“Juridiken bollar ofta med ett begrepp som stavas ”skälighet”. Det är nu en sak att de förtroendevalda kan välja att driva fram NYA planbestämmelser. Då är det skäligt att kräva ansvar. Mindre skäligt är att de ska bära ansvar för ”underlåtenhet” att INTE avskaffa en plan som de tycker är föråldrad.”
Det blir att fundera ytterligare. Å andra sidan sitter jag inte i byggnadsnämnden och kommer därför inte heller att vara med och besluta…
Den som vill veta mer om planerna för Nordkroken kan redan nu på söndag, den 17 maj mellan kl 14.00-16.00, möta och samtala med representanter för byggnadsförvaltningen. På kommunens hemsida (se här) står det att mötet är vid parkeringsområdet vid Sikvägen i Nordkroken. Vi kanske ses.
Anm. Den första delen av denna blogg kan du hitta här: “Detaljplan upphävs på Nordkroken 1: Motiv och konsekvenser”.
KS: Vatten i Nordkroken och avlopp i Gardesanna
Coronatider eller inte, politiken i Vänersborg rullar vidare. På onsdag sammanträder kommunstyrelsen.
Dagordningen är som vanligt diger. 21 ärenden och handlingar på 438 sidor. Däremot är det bara 5 informationspunkter. Därför räknar ordförande Benny Augustsson (S) med att sammanträdet kan vara klart vid lunch. Det är ju nästan aldrig några politiska diskussioner i kommunstyrelsen…
Så här ser onsdagens dagordning ut:
Ibland undrar jag om det är tänkt att de som inte kan närvara på sammanträdet ska läsa igenom handlingarna. Ja, kanske de som är invalda som ordinarie ledamöter i kommunstyrelsen. De får ju ett årsarvode på 32.604 kr (=2.717 kr/mån). (Det här var 2019, arvodet är uppräknat nu “utifrån en sammanvägning av de kommunanställdas löneutveckling”.) Enligt reglerna, “Bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda”, ska årsarvodet ersätta för bland annat inläsning av handlingar. Vi som är ersättare får inte detta arvode. Inte heller om vi ersätter en ordinarie ledamot som t ex har blivit sjuk.
Jag undrar förresten hur kommunen tänker agera i Coronans tidevarv. Ledamöter är sällan sjuka i dessa tider, det är nog snarare så att de är rädda för att bli det. I reglerna står det nämligen:
“Om förtroendevald med årsarvode inte kan utföra sitt uppdrag på grund av annan anledning än sjukdom, under en sammanhängande tid som överstiger två månader, ska avdrag ske från arvodet.”
Det är hur som helst tydligen inte meningen att ersättare i kommunstyrelsen som inte kan närvara på ett sammanträde ska läsa handlingarna. Och med de orden skulle denna blogg kunna sluta här… Men jag är som alltid oppositionell och olydig. Jag har läst handlingarna ändå!
Fem ärenden på onsdagens sammanträde har med vatten och avlopp att göra. De två första med bara vatten.
Gunnar Lidell (M) har upptäckt att det finns ett vattenskyddsområde vid Elgärde i Frändefors. Trots att vattentäkten är “både avslutad och borttagen”. Skyddsområdet har alltså inte längre någon funktion. Lidells yrkande i motionen är därför att vattenskyddsområdet vid Elgärde upphävs.
Det tycker alla andra i kommunen också. Förslaget är därför att kommunfullmäktige ska skicka en begäran till Länsstyrelsen om att fixa detta.
Trollhättans Energi AB (TEAB) vill bygga en råvattenledning med tillhörande pumpstation i Nordkroken. Trollhättan tänker nämligen söka tillstånd för uttag av vatten i Vänern för stadens dricksvattenproduktion. Trollhättan behöver det. Det är viktigt för stadens framtida vattenförsörjning, särskilt när Trollhättan ska växa.
Flera stråkval för vattenledningen har undersökts – se bild nedan.
Den lämpligaste ledningssträckningen anser Trollhättan vara från Nordkroken. Vattenledningen ska då dras härifrån ända till Trollhättans vattenverk i Överby. Ledningen kommer att passera en del känsliga områden, både när det gäller natur- och 
kulturmiljöer.
I underlaget står det också, vilket låter lite oroväckande:
“Platsen som pekats ut för pumpstationen ligger centralt i området, i anslutning till badplatsen och bebyggelse.”
Pumpstationen föreslås ligga i den röda cirkeln på bilden, alldeles nedanför vändplatsen. Och när man ser ett exempel från underlaget när en sjöförlagd ledning kommer upp på land så blir i varje fall jag tämligen skeptisk, eller snarare avskräckt. (Det finns kanske andra tekniska lösningar än det som visas på bilden, jag vet inte.)
Det finns överlag en mängd frågor kring hela projektet. I det digra underlaget finns det mesta redovisat och här finns också utredningen från Trollhättan. (Du kan hämta hela underlaget till kommunstyrelsens sammanträde här.)
Det finns säkerligen anledning att återkomma till denna fråga senare. (Nu skrevs det ju att också Uddevalla kommun är intresserad av vatten från Vänern via Trollhättans vattenledning. Se TTELA “Grönt ljus för miljardprojekt om framtidens vatten”.) Jag har en känsla av att hela projektet inte är helt okontroversiellt… Här avslutar jag med att återge förslaget till beslut i kommunstyrelsen:
“Kommunstyrelsen
1. anmodar Trollhättans Energi AB (TEAB) att hos Vänersborgs kommun ansöka om planbesked för området som är tänkt för anläggningen på Nordkroken samt marken i anslutning till området.
2. Begär att TEAB till Vänersborgs kommun kommer in med en mer detaljerad redovisning av den tänkta dragningen av vattenledningen till Trollhättans vattenverk då det grova förslag som redovisas passerar känsliga områden samt inte ger möjlighet att utläsa eventuell samdragning av ledningar för Vänersborgs kommun.”
Tre ärenden på sammanträdet handlar om att utöka eller införa verksamhetsområden. Det handlar om att kommunen ska anlägga VA-ledningar mm och att fastigheterna i verksamhetsområdet ska, och måste, ansluta sig. De tre områden som det gäller denna gång är utökat verksamhetsområde i Källeberg 1:6 i Brålanda och i Dyrehög, Källeberg och Tån, också i Brålanda, samt införande av verksamhetsområde i Gaddesanna på Vänersnäs. (Ja, jag vet att det heter Gardesanna, men detta är numera den officiella stavningen – se “Gardesanna: Namnfrågan avgjord!”.)
Det är med andra ord den traditionella kommunala VA-lösningen som gäller och fastigheter kommer inte att få några andra val än att ansluta sig. Det spelar ingen roll om det finns andra alternativa lösningar som är lika bra eller bättre än kommunens. Alla ska med i det kommunala VA-nätet. De flesta fastighetsägare vill emellertid, och det är naturligtvis viktigt att komma ihåg, att kommunen ska upprätta verksamhetsområden och de vill ansluta sina fastigheter till det kommunala VA-nätet. Men, och det är naturligtvis också viktigt att komma ihåg, det finns de som varken vill eller behöver. Se bara på Solvarm i Sikhall.
Det är två av fastigheterna, Dyrehög och Tån, som har ansökt om enskild avloppsanläggning. Det har miljö- och hälsoskyddsnämnden avslagit. Efter överklagan från fastighetsägarna har även Länsstyrelsen avslagit ansökningarna.
Länsstyrelsen skrev att de sökta avloppsanläggningarna:
“inte uppfyller hög skyddsnivå för hälsoskydd med hänsyn till närheten till grundvattentäkten.”
Det kan jag inte uttala mig om, men det stämmer säkert. Däremot skrev Länsstyrelsen också:
“Anslutning till en kommunal va-anläggning utgör som regel den miljömässigt mest lämpliga lösningen för att undvika olägenheter från utsläpp av avloppsvatten.”
Och det kan man diskutera… (Jag har skrivit en hel del de senaste åren om VA – se här eller här.)
Det hela är även intressant utifrån kommunfullmäktiges senaste beslut angående Bergagården…
“fullmäktige förespråkar en upprustning av den befintliga lokala avloppsanläggningen med infiltration.”
Var finns den kommunala logiken?
Fastighetsägarna på Gardesanna, och i de flesta fall handlar det om sommarstugeägare, har haft problem med kommunen och VA-frågan i många, många år. Kommunen har ansett att VA-frågan inte har varit några problem, och därför inte velat inrätta något verksamhetsområde. Samtidigt som kommunen har nekat fastighetsägare att ordna vettiga enskilda lösningar. Fastighetsägarna har varit i något slags moment 22.
Jag har faktiskt skrivit två bloggar om VA-frågan på Gardesanna. Det var på våren 2014. Då krävde Länsstyrelsen att Gardesanna skulle bli ett verksamhetsområde, men kommunen “stretade emot”. Det är faktiskt intressant att läsa kommunens negativa inställning till verksamhetsområde. Kommunen hade väldigt många argument för att inte bygga ut det kommunala VA-nätet på Gardesanna. (Även undertecknad hade en något annorlunda på den tiden än nu.) (Se “Gardesanna – också en del? (1/2)” och “Gardesanna – också en del! (2/2)”.)
Länsstyrelsen förelade till slut, den 25 juni 2015, Vänersborgs kommun att för en del fastigheter:
“bestämma verksamhetsområde för spillvatten och tillse att behovet senast den 31 december 2021 tillgodoses genom en allmän va-anläggning.”
Förslaget till det kommunala verksamhetsområdet Gaddesanna-Anundstorp ser ut så här:
Hur stämningarna är ute på Vänersnäs återstår att se. Min känsla är att allt inte kommer att löpa helt smärtfritt. Det gäller både VA-nätet och att fastighetsägare vill bygga och bygga ut på sina tomter. Men än syns inga sådana problem, eller utmaningar, i underlaget. Det står istället:
“Projektering av båda nyttigheter är till viss del klar, vissa markupplåtelseavtal är tecknade och kontakt med markägare pågår. … I nuläget finns inte heller några omständigheter som ger anledning att befara att utbyggnaden av den allmänna va-anläggningen inte ska vara klar inom förelagd tid, d.v.s. den 31 december 2021.”
Kommunstyrelsen har många fler ärenden på sitt bord på onsdag. Men det återkommer jag till.
KF 15/4: Bergagården, ny VA-policy mm
Igår sammanträdde kommunfullmäktige enligt de uppgjorda planerna. (Se “Kvällens kommunfullmäktige”.) 26 ledamöter från 9 olika partier samlades i 5 olika rum för att avhandla ett 25-tal olika ärenden. Och radion var på plats för att säkra Kommunallagens krav på att:
“Fullmäktiges sammanträden är offentliga.”
Men det var ett gränsfall. Det var mycket svårt att hänga med i radioutsändningen. Det var störningar, gnisslanden och viskanden hela tiden och framför allt försvann ljudet med jämna mellanrum. Och lyckades man hålla sig kvar vid radion så fanns det uppenbar risk för huvudvärk.
Men för de som var samlade i kommunhuset fungerade det tydligen bra hela tiden. Och det var det viktigaste. Tyckte i varje fall ordförande Annalena Levin (C). Men faktum är att offentligheten är lika viktig…
Gårdagens sammanträde visade på nytt att det ska mycket till för att Vänersborgs kommun ska böja sig för yttre omständigheter…
Revisorerna fick relativt mycket tid i början av sammanträdet. De berättade om två granskningsrapporter. De ena handlade om sjukfrånvaro och rehabilitering och den andra om lokalförsörjning.
Om lokalförsörjningen skriver revisorerna:
“Kommunstyrelsen och samhällsbyggnadsnämnden bedöms inte fullt ut ha hanterat revisorernas rekommendationer avseende lokalförsörjning på ett ändamålsenligt sätt.”
Och om sjukfrånvaron:
“Utifrån granskningen är vår samlade revisionella bedömning att kommunstyrelsen, samhällsbyggnadsnämnden och socialnämnden inte helt säkerställer ett ändamålsenligt arbete för att minska sjukfrånvaro.”
Jag tror inte att revisorerna var så där överväldigande positiva… (Båda rapporterna kan hämtas här.)
Revisorerna redogjorde också för revisionsberättelsen för år 2019. Och inte heller på denna punkt hade någon ledamot någon endaste fråga. Det var tämligen uppseendeväckande. Någon kunde väl ändå ha påpekat den obalans som råder i kommunen mellan krav och resurser – att verksamheterna är underbudgeterade…
Efter 35 minuter kom fullmäktige till ärende 5 “Kommunens och nämndernas årsredovisning 2019”. Här hörde vi för första gången några politiker som yttrade sig. Det var kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som kortfattat redogjorde för det tuffa ekonomiska året 2019. Sin vana trogen tackade han också kommunens medarbetare för det fantastiska arbete som utförts. Även kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C) begärde ordet. Han menade att nämnderna ska göra mycket för den budget de har, men de ska självfallet hålla sig till budgetarna… Det hade varit
intressant om kommunalrådet Carlsson i det här sammanhanget hade tagit upp vilket som är viktigast – att följa socialtjänstlagen eller skollagen, eller att hålla budget…?
Bo Carlsson (C) hävdade också att andra nämnder lämnade över kostnader till kultur- och fritidsnämnden. Han var lite kryptisk, jag förstod nog inte riktigt vad han tänkte på.
Även Anders Wiklund (MP), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, yttrade sig på denna punkt. Wiklund var glad för några av de dokument på miljöområdet som hade tagits fram, och höll på att tas fram. Han sa också, och då reagerade jag, att det är stora läckage på VA-ledningarna i kommunen. Jag tror att han mer specifikt sade vattenledningarna. Wiklund ansåg att mer pengar borde avsättas till att fixa detta.
Ingen i oppositionen yttrade sig i ärendet…
Och så var det nämndernas verksamhetsberättelser 2019. Fråga mig inte om hur ovanstående ärenden hänger ihop och hur de skiljer sig åt. Det har jag ägnat mycket tid och många bloggar åt att fundera på genom åren…
Förutom att Bo Carlsson (C) sa något mycket kortfattat om “rätt personal på rätt ställe”, så var det bara Joakim Sjöling (S) som begärde ordet. Han sammanfattade år 2019 för barn- och utbildningsnämndens del. Och sin vana trogen – med en positiv och optimistisk utgångspunkt. (Jag skrev en blogg häromdagen om mina synpunkter på flera av ärendena ovan – se “Har Vänersborg blivit bättre?”.)
Flera okontroversiella ärenden klubbades igenom utan diskussion, ända tills Gunnar Lidell (M), på ärendet “Begäran om tilläggsanslag avseende investeringar år 2020 för samhällsbyggnadsnämnden”, påpekade att Vänersborg inte har råd att investera så här mycket pengar.
“Vi måste prioritera det viktigaste!”
Sa Lidell, som inte hade något annat yrkande. Medan Peter Göthblad (L) på nästa ärende, “Utökad investeringsbudget för strategiskt markköp inom pågående planarbete för Trestad center västra”, lovordade investeringen. Göthblad:
“Så här ska vi arbeta med våra investeringar.”
Göran Svensson från medborgarpartiet undrade om inte priset, 600.000 kr per hektar, var väldigt dyrt… Självklart fick han inget svar – medborgarpartiet har ju bara 2 mandat, som var 1 igår… Svensson yrkade avslag. Han var ensam om det.
Så var det dags för några motioner. Först behandlades Lutz Rininsland (V) och min (V) motion om Kunskapsförbundet Väst, “Fortsätt, men gör rätt!”. Och det blev en överraskning!
Benny Augustsson (S) hade förberett sig riktigt ordentligt, jag blev faktiskt imponerad. Och tänkte, det här borde ha varit med i motionssvaret. Men så visade det sig att Augustsson läste upp en lång och utförligt motivering till varför han yrkade återremiss… (Jag får återkomma senare till formuleringarna.)
Flera partier ställde sig bakom Augustssons yrkande. Och återremiss blev det. Det var nog ett OK beslut. Nu blir motionens frågor utredda, precis som Rininsland och jag yrkade i motionen. Fullmäktige kunde lika gärna ha bifallit motionen…
Kommunfullmäktige biföll som väntat Rininsland (V) och min motion om att sända kommunfullmäktiges sammanträden på webben.
Efter en ajournering för fika så var det då dags för kvällens mest uppmärksammade och kontroversiella ärende, “Köp av del av Fastighet Vänersborg Hunneberg 1:7, Bergagården”. Som visade sig inte vara särskilt kontroversiellt. (Se också TTELA “Beslut om Bergagården är taget”.)
Det har väl knappast undgått någon läsare av denna blogg vad jag anser om köpet och vilka frågor jag tyckte borde besvaras innan ett beslut kunde fattas. (Se “Bergagården – frågor som måste få svar”.) Det blev inga frågor besvarade, endast VA-frågan kom upp. (Se “KF: FABV:s köp av Bergagården”.)
Det enda som motiverade kommunens köp av Bergagården var en stark misstänksamhet mot alla privata initiativ. Kommunen måste köpa, så att inte fastigheten faller i privata händer. Det var argumentet på gårdagens fullmäktige. No more no less. Och det var naturligtvis förvånande särskilt när borgerliga partier som moderaterna, kristdemokraterna, centerpartisterna och miljöpartisterna också gav uttryck för denna ståndpunkt.
Det var bara liberalernas Peter Göthblad som anlade ett större och bredare perspektiv. Göthblad talade om de stora investeringarna kommunen står inför, viktigare investeringar som t ex i skolor. Han talade om nödvändigheten om förbättrade skolresultat, om nödvändigheten att satsa på kärnverksamheter.
“Att då köpa en fastighet är en otroligt dum investering.”
Sa Peter Göthblad. Ingen gick i svaromål. Det var bara Benny Augustsson som upprepade farhågorna om ett privata ägande…
Gunnar Lidell (M), som tyckte att Stiftelsen Bergagården inte hade skött underhållet tillräckligt bra på Bergagården, nämnde inget om köpet i sig. Lidell menade uppenbarligen att Bergagården tillhörde “det viktigaste” som kommunen “måste prioritera”…
Göthblad, och liberalerna, ska ha en eloge för att han (de) stod emot majoritetens åsikt och förde fram ett perspektiv som de andra partierna saknade.
Det blev som sagt en diskussion om VA-kostnaderna.
Min partivän James Bucci (V), som inte delar min uppfattning om köpet, förde fram ett tilläggsyrkande till beslutsförslaget. Det löd, kort och gott:
“Att fullmäktige förespråkar en upprustning av den befintliga lokala avloppsanläggningen med infiltration.”
Lidell (M) kunde tänka sig att stödja Buccis tilläggsförslag och Anders Strand (SD) yrkade bifall. Det föranledde Benny Augustsson (S) att begära en ajournering. Han kände väl att det kunde vara “något på gång”…
Efter pausen deklarerade Augustsson att de styrande partierna stödde Buccis tilläggsförslag.
Och så blev det. Kommunfullmäktige sa ja till ett köp och ja till att kommunen själv skulle säga nej till att ansluta sig till det kommunala VA-nätet.
Och det är på många sätt ett fantastiskt beslut. Nu måste Vänersborgs kommun, som jag ser det, ändra sin inställning till tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet. Om kommunen själv kan ordna sitt VA så måste ju enskilda fastighetsägare också kunna göra det – alla ska ju behandlas lika… Och allt som fastighetsägarna behöver göra – det är att hänvisa till kostnaderna!
Det är en mycket positiv nyhet för Solvarm och många andra på Dalslandskusten, och andra områden i kommunen.
Det var bara L och MBP som var mot köpet. De andra partierna brydde sig inte om att ingen talade om vad kommunen t ex ska ha Bergagården till, vad man vill göra med området eller vad de totala kostnader kommer att uppgå till. Eller hur kommunen ska ha råd med alla andra viktiga investeringar i förskolor och skolor nu när pengar går till icke-lagstadgade uppgifter.
Sammanträdet slutade klockan 20.36.
VA och utsläppen 2018
Va? VA? Japp, det ska handla om vatten och avlopp. Och utsläpp.
I stort sett alla som bor i någon av Vänersborgs tätorter är anslutna till det kommunala VA-nätet. Det finns nedgrävda VA-ledningar överallt och “kors och tvärs” under våra gator och vägar osv. Och det är väl tur, det gör så att vattnet kommer när man vrider på kranarna och bajset försvinner när man spolar på toaletterna. Och att det inte är bajsvattnet som kommer ut i kranarna. Ledningarna för vatten respektive avlopp är som tur är separerade.
Det finns två vattenverk i Vänersborg – ett vid Skräcklan och ett vid Rörvik på dalslandskusten norr om Sikhall. Avloppsreningsverken ligger på Holmängen och i Brålanda. För det mesta fungerar allt som det är tänkt. Då renas avloppsvattnet på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. Bajset och andra föroreningar tas om hand och det renade vattnet släpps ut i Vänern eller i Frändeforsån.
Ibland blir det emellertid lite fel. Ibland släpps orenat avloppsvatten ut. Det kallas bräddning. Det kan bero på att ledningsnät eller reningsverk är överbelastade och vattenmängden är större än vad VA-systemet klarar av, t ex vid kraftigt regn. Under år 2016 brann det t ex i ett ställverk i centrala Vänersborg, vilket gjorde att verket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kbm. Avloppsvattnet flöt ut i Vänern och Göta älv… Vid ett annat tillfälle bräddades det också i Ryrsjön 2016, 339 kbm.
Även 2018 bräddades det i de kommunala ledningarna och avloppsverken. Det står beskrivet i miljörapporterna som publiceras varje år för de två avloppsreningsverken.
Sammanlagt beräknas ca 163 kbm (på ett ställe står det 203 kbm) ha bräddat till Vänerns utlopp i Göta älv från Holmängens avloppsreningsverk år 2018. Bräddningarna inträffade i samband med regn. Även från Brålandas avloppsreningsverk bräddades det förra året. Totalt beräknas 2.730 kbm ha bräddat till Frändeforsån via Dahlbergs å ut i Vänern.
Det kan konstateras att det var ganska få bräddningar förra året, men tittar man på volymerna som släpps ut i Vänern och andra vatten i kommunen så överstiger mängden många gånger om den mängd som riskerar att släppas ut från ett enskilt avlopp. Som dessutom kanske ligger mitt i skogen långt från sjöar och vattendrag.
Men det är ju också så, och det kanske är ännu viktigare att ha i minnet, att när avloppsreningsverken fungerar som de ska så släpps det ändå ut ämnen i Vänern och Frändeforsån. Och det är inte bara fosfor och kväve som ”rinner genom” avloppsreningsverken utan också mikroplaster, medicinrester, tungmetaller och kemikalier.
Enligt Miljörapporterna 2018 för Holmängens och Brålandas avloppsreningsverk var det totala utsläppet, inklusive bräddning, 1,07 ton fosfor och 61,1 ton kväve.
Det släpptes också ut följande från reningsverken (i kg/år):
Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Och det är nog faktiskt så att små enskilda avloppslösningar, som finns på landsbygden, fungerar alldeles utmärkt. Forskning visar t ex att skog och mark (markretention) binder fosfor och gör att markbakterierna sätts i arbete. Det är det här som sker när enskilda avlopp har sina utsläppspunkter i skog och mark.
Så återigen påminns man om bibelcitatet grandet i din broders öga och bjälken i ditt eget när man tittar på miljö och hälsas och samhällsbyggnads jakt på enskilda avloppsanläggningar… En jakt som fortfarande pågår i Vänersborgs kommun…
Peter Ridderstolpe (tekn lic. i tillämpad ekologi, seniorkonsult på Water Revival Systems och expert på små avlopp) skrev så här i Svenska Dagbladet tidigare i höstas (se SVD 2019-09-07, “Överkrav på avlopp drabbar husägare”):
“Mitt råd till dig som arbetar på kommunerna är: Följ miljöbalken! Ställ bara krav som du själv kan motivera ur miljö- och kostnadssynpunkt. Ditt fokus ska ligga på att fastighetens avlopp erhåller ett sammantaget fullgott och robust skydd för människors hälsa, miljön och för en god hushållning med naturresurser. I normalfallet är markbaserad rening den bästa tekniken för att uppnå dessa grundläggande krav.”
För övrigt måste framtidens avloppssystem, precis som övrig avfallshantering, bygga på, och jag citerar Ulf Svensson (GP 15 maj, ”Sluta spola bort våra avlopp med dricksvatten”):
”hushållning, sortering och återvinning. Vi talar om cirkulära ekonomiska system som inte tär på lagerresurser utan låter allt cirkulera i genuina kretslopp.”
Det är precis detta som Solvarm utvecklar i sina naturhus på Sikhall.
Solvarm och SHB (2/2): Buccis motion
(Anm. Det här är en direkt fortsättning på gårdagens blogg: ”Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.)
James Bucci sitter som vänsterpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden. Han var inte nöjd med kommunens hantering av ärendet om Solvarm. Bucci väckte därför, med en motion, helt enkelt det ärende som Solvarm som enskild fastighetsägare inte fick väcka…
Buccis motion behandlades den 12 september, efter en del strul. (Se Buccis blogg: “Sikhall 1:20 – att inskränka eller inte inskränka? That is the question!”.)
Bucci formulerade sitt yrkande på detta sätt:
“samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”
Motionen handlade på sätt och vis om två saker. Det handlade dels om det konkreta fallet – ska kommunens verksamhetsområde för VA inskränkas så att naturhuset i Sikhall inte omfattades? Och dels, om det blev ja/ok från nämnden, skulle beslutet även gälla alla andra fastigheter med samma ”problematik”. Det skulle bli en princip.
Tjänstemännen som beredde ärendet var VA-chefen och en av kommunens jurister. Och som alltid skriver förvaltningschefen under tjänsteskrivelsen. Skrivelsen kom inte helt oväntat fram till slutsatsen, vilket också blev förslaget till nämnden:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslås avslå förslagsställarens yrkan.”
I skrivelsen motiverades avslagsyrkandet. Och då är det brukligt att fakta redovisas, att hänvisningar sker till lagparagrafer och att det resoneras och dras slutsatser. Så var också fallet i denna skrivelse. Även om det var mycket kortfattat.
Det jag däremot ofta saknar i kommunala tjänsteskrivelser och underlag är något som jag som lärare har velat få mina elever till att göra, och tänka (se läroplanen för grundskolan) – att redovisa argument som talar för ett påstående och att redovisa argument som talar mot. Sedan ska varje argument analyseras och vägas mot argument för och emot. Viktigt i det analytiska och resonerande arbetet är att se saken från olika vinklar, att anlägga olika perspektiv. Först när denna process är klar så kan slutsatser dras. Och då är det viktigt att redovisa vilka argument som väger tyngst och varför.
Min åsikt är att tjänsteskrivelsen bara anlade kommunens perspektiv, dvs kommunen i den meningen av de politiker och tjänstemän som bestämmer – inte kommuninvånarna. Det fördes bara fram argument och resonemang som talade för kommunens intressen.
Så här stod det i tjänsteskrivelsen:
“En enskild fastighetsägare är inte behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning.”
Det redovisades faktiskt inga argument för eller mot detta påstående. Såvida det inte ska betraktas som ett argument att kommunfullmäktige har beslutat om det verksamhetsområde där Solvarms naturhus ingår. Det redovisades sedan bara när kommunen, utifrån sitt perspektiv, skulle kunna tänka sig att inskränka ett verksamhetsområde. Det handlade då om kostnader och tekniska problem. För kommunen alltså.
Men så skrev tjänstemännen lite överraskande:
“frågan om inskränkning enligt § 9 har ännu inte prövats av domstol.”
Oops.
Har inte lagparagrafen prövats av domstol? Då borde det väl, kan man tycka, vara ännu viktigare att anföra argument för och emot, motivera, förklara och analysera… Men det gjorde inte tjänstemännen.
Jag återger lagparagrafen ytterligare en gång, så kan läsaren själv göra sin tolkning (Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 9 §):
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Tjänsteskrivelsen fortsatte med att redovisa domen i Mark- och miljödomstolen (MMD) som gav Solvarm rätt att slippa betala anslutningsavgift till kommunens VA-nät. En stor del av hela tjänsteskrivelsen handlade om detta, och jag är inte säker på varför. Det handlade ju faktiskt inte om det aktuella ärendet, Buccis motion. Och jag blir inte heller klok på slutsatsens relevans:
“Domens effekt bedöms som mycket begränsad på Vänersborg och andra kommuner då uppfattningen är att MMD ansett att det är en mycket speciell anläggning.”
Jaha, och? Om det betydde något i sammanhanget så torde väl det faktum att det handlade om “en mycket speciell anläggning” innebära att naturhuset borde kunna undantas från att ingå i verksamhetsområdet. Fast “en mycket speciell anläggning”… Tycker verkligen samhällsbyggnadsnämnden det? Vad bråkar nämnden i så fall om?
Att domens effekt bedömdes vara mycket begränsad är inget annat än att förringa frågans betydelse. Hela VA-Sverige jublar. Det är första gången som en domstol har förkunnat en dom som låter en fastighet slippa att ansluta sig och betala avgift till det kommunala VA-nätet. Det kan öppna dörrarna till fler fastigheter, vilket i sin tur kan vidga och fördjupa hela diskussionen om hur vi ska ta hand om vårt avloppsvatten. En synnerligen viktig miljöfråga.
Tjänsteskrivelsen avslutades med en redovisning av kommunens ståndpunkt:
“Domen (i MMD; min anm) ska inte påverka kommunens ställningstagande vad gäller verksamhetsområdets omfattning då det relateras till det större sammanhanget. Fastigheten kan ingå i ett verksamhetsområde utan att vara avgiftsskyldig. § 9 bedöms inte tillämpbar i detta fall.“
Det är nog så att Solvarms fastighet kan ingå i verksamhetsområdet utan att vara avgiftsskyldigt och utan att vara anslutet till VA-nätet. Det är ju antagligen så det kommer att fungera i praktiken i fortsättningen.
Det sista påståendet, att § 9 inte är tillämpbar, förstår jag mig inte riktigt på. Inte det heller… Det var ju den paragrafen som hela ärendet handlade om och den paragraf som faktisk ger fastigheter rätt att undantas från ett verksamhetsområde.
Det har skrivits en hel del om detta ärende i TTELA den senaste tiden. Vi läste bland annat om hur samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) försvarade nämndens beslut. (Se TTELA “Oklart om kommunen överklagar domen om Solvarms avlopp”.) Det blev nämligen 9-2 för att avslå motionen. (Endast medborgarpartiet stödde James Bucci, V.)
I artikeln säger Wiklund också om § 9 i LAV:
“Den paragrafen syftar inte till enskilda fastigheter.”
Vilket naturligtvis är helt fel. Det är ju precis det den gör. Men kanske har TTELA citerat ordförande Wiklund felaktigt.
Det är svårt att förstå betongpolitiker och hur de tänker. I det här ärendet är det extra svårt. Och särskilt svårt har jag att förstå ordförande Anders Wiklund som är miljöpartist.
Hur kan kommunen under alla dessa år, och nu under Wiklunds ledning, bråka och ta kamp mot Solvarm när alla vet att naturhuset är överlägset kommunens VA-system? När Solvarm ser och använder avloppsvattnet som en resurs, där näringsämnen återförs till jorden – ett kretslopp för en hållbar miljö och en hållbar framtid. Samtidigt som kommunens eget system årligen släpper ut orenat avloppsvatten i både Vänern och Frändeforsån, när kväve och fosfor inte återvinns till jordbruksmarken, när mikroorganismer, läkemedelsrester och mikroplaster släpps ut i åar och sjöar…
Mark- och miljödomstolen har i sin dom kommit fram till att Solvarms naturhus är bättre än kommunens VA-system och att Solvarm inte behöver ansluta sig eller betala anslutningsavgift. Domen kan överklagas. Vänersborgs kommun har fram till och med idag måndag att göra det. Den som beslutar om kommunen ska överklaga eller inte är förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen, inte politikerna i nämnden.
Det betyder att senast ikväll kl 23.59,59 får vi se vilket beslut förvaltningschefen har fattat.
==
Anm. Det här är en direkt fortsättning på gårdagens blogg: ”Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.
Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick
Det är inte bra att bli frustrerad skrev Lutz Rininsland (V) i en blogg häromsistens. Men det var precis vad han upplevde – frustration. Trots alla år av politiskt engagemang. (Se “Besviken på mig själv”.) Det var sammanträdet med Kunskapsförbundet Väst som gav upphov till hans känsla. Och jag förstår Lutz, jag kände till viss del den också. Både av samma skäl som Lutz, men framför allt på grund av kommunalrådens ageranden. (Se min blogg “Dagens sammanträde med KFV”.)
James Bucci, en annan vänsterpartistisk profil, kände sig “flushed” efter mötet med samhällsbyggnadsnämnden den 12 september. Det skriver James om i sin blogg efter sammanträdet. (Se “Flushed”.) Och jag förstår honom också. När jag läser James blogg så blir jag också både frustrerad och – flushed.
Det tycks vara vänsterpartisters lott i den här kommunen. Och då är det inte utan att man undrar vad vi vänsterpartister egentligen håller på med. Håller vi på att tappa fotfästet, verklighetsförankringen? Inser vi inte hur fel vi har? Inser vi inte hur smarta, logiska och ansvarstagande alla andra politiker är? Inser vi inte vilken tur det är att vänersborgarna har röstat fram alla betongpolitiker som kan lotsa Vänersborg på ett bra sätt in i framtiden?
Jag vet inte. Det händer ofta att jag försöker jag anamma betongpolitikernas syn och se problemen och lösningarna i Vänersborg ur deras perspektiv. Men det fungerar sällan. Jag kan helt enkelt inte förstå hur de tänker.
Samhällsbyggnadsnämnden hanterade torsdagen den 12 september en motion från James Buccis tangentbord. Den handlade om att undanta Solvarms naturhus från att ingå i kommunens verksamhetsområde för VA-tjänster. Bucci uttryckte det så här i sin motion:
“samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”
Samhällsbyggnadsnämnden hade nämligen den 22 mars 2018 avvisat en ansökan från Solvarm om att kommunen skulle inskränka verksamhetsområdet, dvs att Solvarms naturhus inte skulle behöva ansluta sig till det kommunala VA-nätet. I beslutet skrev samhällsbyggnadsnämnden:
“Av praxis följer att en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning. Begäran såvitt avser inskränkning ska därför avvisas, dvs. inte prövas i sak.”
Det är intressant att notera att nämnden alltså inte behandlade Solvarms begäran i sak, dvs att undantas från att ingå i verksamhetsområdet. Nämnden avslog Solvarms möjlighet att ens få saken prövad. Som privatperson och enskild fastighetsägare hade han inte den rättigheten. Enligt samhällsbyggnadsnämnden…
Det låter i mina öron precis som när en enväldig härskare dikterar vad undersåtarna får och inte får göra. De får inte ens ifrågasätta, än mindre “klaga” på besluten…
Solvarm överklagade kommunens beslut till Förvaltningsrätten. Solvarm menade att fastighetens/naturhusets VA-system var överlägset kommunens eget. Dessutom hade ju också kommunens egen miljö- och hälsoskyddsnämnd i ett tidigare beslut konstaterat att Solvarms system skulle få tillstånd att användas. (Se ”Nyhet: Solvarm får tillstånd!”.) Solvarm ville därför att verksamhetsområdet skulle inskränkas, dvs naturhuset skulle få ett undantag – det skulle inte tvingas in i det kommunala VA-nätet.
Förvaltningsrätten prövade inte sakfrågan, inte den heller. Rätten skrev i domen:
”Enligt förvaltningsrättens bedömning är lagstiftarens avsikt med prövningen och överprövningen av va-frågor därmed klar såtillvida att kommunens beslut om va-anläggningars verksamhetsområden inte ska bli föremål för prövning eller överprövning i sak och att enskilda fastighetsägare som vill undgå avgiftsskyldighet därför istället är hänvisade till att i särskild ordning visa att deras fastighets va-behov kan klaras på ett bättre sätt.”
Kommunens beslut att inte pröva sakfrågan hade inte föregåtts av några fel enligt Kommunallagen och inte varit olaglig. Solvarm förlorade. (Se “Solvarm förlorade i Förvaltningsrätten”.) Solvarm överklagade Förvaltningsrättens beslut, men Kammarrätten beviljade i veckan som gick inte ens prövningstillstånd. Även om Förvaltningsrätten undvek sakfrågan, så måste man ändå tolka domen som att en inskränkning av ett verksamhetsområde för en enskild fastighetsägare måste väckas av kommunen själv, och inte den enskilde.
Moment 22 på sin spets. Makten, dvs kommunen, vill inte pröva en invånares sakskäl. Den förnekar till och med invånaren möjligheten att ens bli lyssnad på. Och domstolen lyssnar inte heller. Den bara konstaterar att makten/kommunen inte behöver lyssna…
Det är lagtexten som gäller. Det är den som kommunen ska gå efter, det är den som de juridiska instanser ska döma efter. Och så här lyder lagtexten.
Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 9 § :
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Säger denna lagtext att en enskild inte får initiera ett ärende om att inskränka ett verksamhetsområde?
Tolkningar är en sak, lagtexten en annan. Vad säger du? Men innan du tycker något och oavsett vad du anser kanske vi kan vara överens om att det faktiskt går att tolka ovanstående lagtext på olika sätt. Och när kommunen då tolkar lagen på ett av sätten och inte på ett annat – då handlar det enligt min mening om politik…
James Bucci gick ett steg vidare. Han sitter som vänsterpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden och tänkte inte låta saken bero. Bucci väckte som politiker helt enkelt det ärende som inte Solvarm som enskild fastighetsägare fick väcka…
James Bucci skrev sin motion innan förvaltningsrätten hade kommit med sitt beslut och också innan domen från Mark- och miljödomstolen. För som läsare av denna blogg vet ansåg ju Mark- och miljödomstolen i en dom nyligen (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”) att:
“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”
Men naturhuset ska, enligt samhällsbyggnadsnämnden och förvaltningsrätten, ändå ingå i verksamhetsområdet för VA-tjänster…
Det måste väl tilläggas att samhällsbyggnadsnämnden var Solvarms motpart i rättegången i Mark- och miljödomstolen. Kommunen ville att Solvarm skulle betala nästan 200.000 kr för VA-tjänster som inte behövdes.
Mark- och miljödomstolens dom var oväntad, men inte desto mindre tämligen fantastisk. Den gav Solvarm rätt. Solvarm fick rätt att fortsätta använda sitt egenbyggda system och det viktigaste, det som domen egentligen handlade om, rätt att slippa betala en anslutningsavgift på nästan 200.000 kr till kommunen. Domstolen ansåg att Solvarms naturhus var bättre än kommunens VA-lösning. Domen torde vara den första i sitt slag i Sverige.
Anm. Andra delen av den här bloggen hittar du här, ”Solvarm och SHB (2/2): Buccis motion”.
Vatten vatten… Och avlopp.
I veckan släpptes en skakande rapport från World Resources Institute. Den visade att 25% av världens befolkning hotas av vattenbrist. 17 av världens länder kan snart stå helt utan vatten. New York Times skrev i sin sammanfattning av rapporten (se “A Quarter of Humanity Faces Looming Water Crises”):
“From India to Iran to Botswana, 17 countries around the world are currently under extremely high water stress, meaning they are using almost all the water they have.”
I Sverige är vattenproblemet något annorlunda även om delar av landet, särskilt under den torra sommaren förra året, också hade brist på vatten. I Sverige är inte det stora problemet att dricksvattnet tar slut, i Sverige är problemet att vi förstör det. Vi använder det ovärderliga dricksvattnet i avloppen…
Det skriver Ulf Svensson i en debattartikel i GP den 15 maj (se ”Sluta spola bort våra avlopp med dricksvatten”):
”dricksvattnet … [används] till att forsla bort kiss och bajs i långa ledningar. Därefter blanda[s] detta orenade vatten med allt annat avlopp från industrier och dagvatten inklusive gifter, försöka rena denna blandsoppa och lägga en stor del av det giftiga slammet från reningsverken på vår bästa åkermark och släppa ut resten av vattnet i olika recipienter som sjöar och hav.”
På detta sätt hotas dricksvattenförsörjningen menar Ulf Svensson:
”Dels har utsläppen från reningsverken en negativ påverkan på råvattnet som är råvaran till vattenverken där rent dricksvatten framställs, dels hotas grundvattnet och vattentäkter via slamspridningen på vår åkermark.”
En genomsnittlig människa i Sverige förbrukar ungefär 160 liter vatten per dygn. Den största delen går åt till personlig hygien och toalettspolning och endast en liten del till dryck och mat. Tidningen Proletären(!) (se ”Vattenlobbyn håller oss kvar i 1800-talet”) har räknat ut att om det går åt 30 liter vatten per person och dygn för toalettspolning (vilket med all sannolikhet är en underdrift), så innebär det att:
”runt 110 miljarder liter rent dricksvatten varje år används som ett dyrbart transportmedel för avföring, urin och toalettpapper plus en hel del annat – antibiotika och andra medicinrester, tungmetaller, kända och okända kemikalier samt mikroplaster – och sedan behöver renas igen.”
Och som jag har skrivit om i tidigare bloggar finns det stora brister i de kommunala reningsverkens rening av avloppsvattnet. Det är inte bara fosfor och kväve som ”rinner genom” avloppsreningsverken utan också, som Proletären skriver, medicinrester, tungmetaller och kemikalier. Och mikroplaster:
“Genom vanlig mat och dryck kan en person få i sig så mycket som fem gram plast i veckan, vilket motsvarar vikten på ett vanligt kreditkort. Det mesta av plasten kommer från vattnet vi dricker.”
Siffran på fem gram är dock ett globalt snitt. Det har tagits fram University of Newcastle i Australien. (Se ”Forskare: Vi får i oss mikroplast motsvarande ett kreditkort i veckan”.) I Europa räknar man med att vi ”bara” får i oss hälften så mycket mikroplaster, dvs ett vanligt kreditkort varannan vecka…
Sverige och Vänersborg behöver ta krafttag. VA-lösningarna har hamnat fel och utvecklingen går dessutom åt fel håll. Den utbyggnad av det traditionella VA-systemet som sker i t ex Vänersborg är antagligen en gigantisk ekologisk felsatsning. Det är inte riktigt att använda rent dricksvatten till att transportera en annan bristvara, växtnäring av bästa kvalitet. Det förstör båda resurserna.
Tidningen Proletären skriver så här om de kommunala reningsverken:
”[de släpper] ut avloppsvattnet direkt till ytvattnet med såväl fosfor som giftiga kemikalier, vilket skadar vattenlevande organismer.
En kubikmeter jord har samma förmåga till rening som en miljard kubikmeter havsvatten!
Och för att driva detta ohållbara VA-system använder vi dessutom enorma mängder material typ stål, plast och betong. Ingen vet hur stor mängd växthusgaser som genereras i detta system.
Förutom materialen tillkommer alla kemikalier för att hantera föroreningarna, elenergin till alla pumpstationer, energi för att driva reningsverken, frakterna av allt slam till platser som kan vara åkermark där vi odlar vår mat.”
Det måste istället till en kretsloppslösning, där det värdefulla innehållet i livsmedlen återförs till jorden. Forskning visar t ex att skog och mark (markretention) binder fosfor och gör att markbakterierna sätts i arbete. Det är det här som sker när enskilda avlopp har sina utsläppspunkter i skog och mark. Det betyder att små enskilda avloppslösningar, som finns på landsbygden fungerar alldeles utmärkt.
Framtidens avloppssystem, precis som övrig avfallshantering, måste bygga på, och jag citerar återigen Ulf Svensson:
”hushållning, sortering och återvinning. Vi talar om cirkulära ekonomiska system som inte tär på lagerresurser utan låter allt cirkulera i genuina kretslopp.”
Och vattnet måste återlämnas till naturen i bra skick.
En som vet och som aktivt arbetar med dessa utmaningar finns i Vänersborgs kommun, närmare bestämt i Sikhall. Många i Sverige och andra länder lyssnar och är nyfikna på vad som händer i Solvarms naturhus. (Du kan t ex få reda på mer om naturhuset i Sikhall genom att titta på avsnitt 12 i serien ”Amazing Interiors” på Netflix.) Vänersborgs kommun vill emellertid få Solvarm att lägga ner sin utveckling och istället ansluta sig till kommunens VA-nät. Samma VA-ledningar som leder till Brålandas avloppsreningsverk som bräddade 2.730 kbm i Frändeforsån förra året. Vilket för övrigt betecknades som ”försumbart” av kommunen…
Orsakade enskilda avlopp fiskdöden?
För några veckor sedan skrev jag en blogg som tog upp kommunernas jakt på enskilda avlopp på landsbygden och om hur kommunerna framställer dessa avlopp som de stora hoten mot Sveriges natur och vatten. (Se ”VA – ur tiden”.) Vänersborgs kommun utgör därvidlag inget undantag utan är ett riksbekant, och varnande, exempel. Kommunens kamp mot Solvarms naturhus med sin kretsloppsanpassade VA-lösning tilldrar sig faktiskt även internationellt intresse.
Det är inte landsbygdens enskilda avloppslösningar som är de verkliga farorna för miljön, det är de kommunala reningsverken. Till de kommunala reningsverken leds tätorternas och oftast också industriernas avlopp. Jag citerade Lars Hylander, docent i miljöanalys:
”Risken är flerfalt större att kommunala reningsverk sprider smitta och bidrar till övergödning eftersom de släpper ut avloppsvattnet direkt till vattendrag, sjöar och hav medan enskilda avlopp typiskt släpper ut det behandlade vattnet i mark.”
I slutet på juli illustrerades detta på ett drastiskt sätt.
I TTELA, P4 Väst och i andra medier rapporterades om en omfattande fiskdöd i Frändeforsån i dalslandsdelen av kommunen. Tusentals fiskar hade dött ”nedströms” avloppsreningsverket i Brålanda.
Samhällsbyggnadsförvaltningen dementerade att reningsverket i Brålanda hade bräddat, dvs släppt ut orenat avloppsvatten i Frändeforsån. Det händer annars inte alltför sällan. Under förra året (2018) bräddades, enligt Vänersborgs kommuns miljörapport för avloppsreningsverket i Brålanda, uppskattningsvis 2.730 kbm i Frändeforsån – orenat avloppsvatten som via Dalbergså rann vidare ut i Vänern…
Det har de senaste veckorna spekulerats i vad det var som orsakade fiskdöden. Miljö- och byggnadsförvaltningen framförde teorin att fiskdöden berodde på syrebrist. Senare mätningar av vattnets syrehalt ska också ha bekräftat att detta var riktigt. Även om det är svårt att förstå hur syrebrist kan ske i rinnande vatten… Däremot är orsaken till syrebristen inte klarlagd. Enligt ”teorin” orsakades den av en kombination av höga vattentemperaturer, lågt vatten och mycket 
näringsämnen i ån. Samtidigt hävdar förvaltningen att utsläpp av ärtvatten från Toppfrys i Brålanda också har spelat en stor roll. (Se ”Syrebrist trolig orsak till fiskdöd”.) Detta dementerar emellertid Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold i TTELA (se ”Toppfrys tonar ner utsläppet i Frändeforsån”).
Ärtvattnet är i sig inte giftigt men innehåller näringsämnen och kan därmed bidra till syrebristen. Hur mycket ärtvatten det var frågan om verkar det dock råda delade meningar om. Toppfrys och kommunen tycks vara överens om att en del ärtvatten har hamnat i dagvattenledningar från tvätt av transportbilar. VD Jansson Stenstavold säger emellertid att det bara var några hundra liter som släpptes ut och att detta inte skulle vara orsaken till fiskdöden i Frändeforsån.
Och det är nog så att det torde krävas stora mängder ärtvatten för att döda tusentals fiskar i en hel å – och inte bara några avspolningar av några lastbilar…
Och då riktas blickarna återigen mot Brålandas avloppsreningsverk…
Brålandas avloppsreningsverk tar emot vattnet från Toppfrys. Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold till TTELA:
”Det finns inte en chans att processvattnet kommer ut i ån, det går till reningsverket.”
Och det är vad jag förstår stora mängder vatten som går åt på Toppfrys. Och allt går till reningsverket. Kan det vara så att reningsverket helt enkelt inte klarar de mängderna? Frågan är ännu angelägnare att få svar på om det är så att uppgifterna stämmer om att fiskdöden har inträffat efter reningsverket (”nedströms”), men inte före (”uppströms”). Och mycket tyder på det…
Som en lokal ortsbo sa till mig:
”uppströms lever alla fiskar i lika lågt och lika varmt vatten, men nerströms reningsverket dör allt levande”
Och visst var det ju faktiskt lika höga vattentemperaturer och lika lågt vatten i Frändeforsån före/ovanför reningsverket som efter…
Just nu verkar det inte som om någon absolut sanning om orsakerna till syrebristen, som ledde till fiskdöden i Frändeforsån, har kunnat slås fast. Och det är självklart mycket viktigt att orsakerna klarläggs så snart som möjligt. Det är emellertid enkelt att konstatera att det inte är några enskilda avlopp som är boven i dramat. Och jag kan inte låta bli att fundera på om en sådan här fiskdöd någonsin har orsakats av ett enskilt avlopp på landsbygden. Frågan torde vara enkel att besvara…
Men varför jagar då Vänersborgs kommun, och andra kommuner i Sverige, så notoriskt alla fastigheter med enskilda avlopp? Borde det inte vara betydligt bättre och effektivare för miljön om kommunen satsade sina resurser på att göra de kommunala avloppsreningsverken effektivare och miljövänligare?
För övrigt ska det bli intressant att så småningom få ta del av miljö- och byggnadsförvaltningens uppföljning av fiskdöden i Frändeforsån. För jag tar för givet att en sådan kommer till stånd. Solvarms 
naturhus ska t ex följa ett kontrollprogram med ackrediterade labb-analyser i 2 punkter varje månad i minst 2 år. Jag kan inte tänka mig att ett kontroll- och uppföljningsprogram för Frändeforsån kommer att bli mindre i omfattning…
Som det nu är illustrerar Vänersborgs kommun på ett, tyvärr, ypperligt sätt bibelcitatet från Matt 23:24:
”Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”
PS. Alldeles för en stund sedan publicerade TTELA en ny artikel i ämnet, se ”Nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys”. Det står i artikeln, som framgår av rubriken, att man möjligen har hittat en nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys.
VA – ur tiden
Det är sommar och sol. Det är semestrar! Många ger sig ut på ”landet” – och landsbygden befolkas av stadsbor som vill uppleva vatten och natur. Och kanske leva lite primitivt. En del semesterfirare har sommarstugor, andra lever hos släktingar.
Och med tanke på den propaganda som förs från bland annat kommuner mot enskilda avloppsanläggningar på landsbygden så borde somrarna innebära en miljökatastrof. Det borde vara en period då vatten och mark förorenas och förgiftas så till den milda grad att det egentligen blir omöjligt att vistas där…
Är det så? Är alla de enskilda avloppsanläggningarna i vårt land ett hot mot vår natur och miljö? Är t ex Solvarms naturhus ett hot mot naturen i Sikhall och vattnet i Vänern?
Självklart inte.
När man hör kommuner hetsa mot enskilda avloppsanläggningar får man lätt uppfattningen att avföring från toaletterna rinner orenat ut i våra vattendrag. Så är det inte. Däremot släpper kommunala reningsverk rutinmässigt ut orenat avloppsvatten, dvs avföring från framför allt tätorternas toaletter, när kapaciteten inte räcker, exempelvis vid regnskurar… Som när Holmängens reningsverk för några år sedan bräddade 8.000 kbm orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern och Göta älv.
Men inte ens det renade avloppsvattnet från kommunala reningsverk är rent. Lars Hylander, docent i miljöanalys, skrev i Bohusläningen den 3 juli:
”Risken är flerfalt större att kommunala reningsverk sprider smitta och bidrar till övergödning eftersom de släpper ut avloppsvattnet direkt till vattendrag, sjöar och hav medan enskilda avlopp typiskt släpper ut det behandlade vattnet i mark. I marken är det vanligen stor brist på fosfor, som är livsnödvändigt för både växter, djur och oss. Marken är även effektiv på att filtrera bort och oskadliggöra smittämnen.”
Det är till och med så skriver docent Hylander:
”att en korrekt skött torrtoalett kompletterad med markfilter för bad-, disk- och tvättvatten är det absolut bästa för både resurshushållning, minimerad miljöbelastning och smittrisk.”
Hylander menar att (se ”Jakten på enskilda avlopp är en felsatsning”):
”Det effektivaste sättet att ta hand om avloppsvattnet är att leda ner det i mark.”
Naturen mår många gånger bra av avloppsvattnets fosforhalter (bara det inte släpps ut i sjöarnas ytvatten) och marken har en fantastisk förmåga att ta bort bakterier och virus. Så är det något som är dåligt för miljön så är det att tvinga bort fastighetsägare från fungerande enskilda anläggningar – och kräva (se ”Tvångsanslutning av enskilda avlopp till kommunalt VA är inte bra för miljön”):
”tvångsanslutning av enskilda avlopp med fullgod rening till kommunala reningsverk. Härvid ökar utsläppen till ytvatten av både fosfor och gifter.”
Docent Hylander pratar om ”vanliga” enskilda avloppsanläggningar. I Vänersborg har vi en ”ovanlig” enskild anläggning. Jag tänker naturligtvis på familjens Solvarms naturhus. Solvarm har, kan man väl säga utan att överdriva, gått några steg längre… Naturhuset har till och med en kretsloppsanpassad lösning.
Kommunen gör allt för att stoppa Solvarm och naturhuset. Just nu väntar Solvarm och kommunen, och vi andra intresserade runtom i Vänersborg och Sverige, på en dom från Mark- och miljödomstolen. Vänersborgs kommun vill tvinga in Solvarm i kommunens VA-nät – och kan inte samhällsbyggnadsförvaltningen det, så ska Solvarm åtminstone betala anslutningsavgiften på 194.935 kr. Trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att Vänersborgs egen miljö- och hälsoskyddsnämnd inte tycker att det behövs. (Se ”Solvarm i Mark- och miljödomstolen”.)
Samhällsbyggnadsförvaltningen har nyligen fått ett mail från Norge. Det är en engagerad och upprörd kvinna som tycker att kommunen borde skämmas djupt och innerligt för behandlingen av de kommuninvånare som gör en hjälteinsats för att bevara vår jord. Ungefär så uttrycker hon det i mailet.
Kommunen borde hellre, skriver hon vidare:
”gi folk økonomisk støtte for å bygge naturhus og andre miljøhus med biologiske kretsløp!”
(Min översättning: ge folk ekonomiskt stöd för att bygga naturhus och andra miljöhus med biologiskt kretslopp.)
Mailskrivaren skriver inte rakt ut vem eller vilket naturhus hon menar, men eftersom det bara finns ett så är det inte så svårt att gissa vem hon menar och vilket hus som åsyftas – självklart Solvarms naturhus i Sikhall. Och den slutsatsen drog också den chef som besvarade mailet.
Svaret lyder i sin helhet:
”Samhällsbyggnadsförvaltningen på Vänersborgs kommun väljer att avböja att närmare kommentera detta enskilda fall.
Just nu pågår en juridisk prövning av Solvarms eventuella betalningsskyldighet för avgifter för vatten och/eller avlopp enligt bestämmelserna i lag (2006:412) om allmänna vattentjänster i Mark- och miljödomstolen.
Där görs bedömningar huruvida behoven av vattentjänsterna bättre kan tillgodoses genom Solvarms enskilda anläggningar med hänsyn till människors hälsa och miljön jämfört med de allmänna va-anläggningarna. Domstolen dom kommer senast augusti 2019.”
Nä, i Vänersborg går vi mot alla miljöexperter. Här hugger vi ner våra skogar, här vill vi inte se några kretslopp, här motarbetar vi alla naturhus…
Läsare av denna blogg är sedan en lång tid tillbaka bekanta med Solvarms kamp mot Vänersborgs kommun, jag ska inte upprepa mig. Jag vill dock att svaret från chefen i samhällsbyggnadsförvaltningen uppmärksammas. Chefen skriver alltså:
”Där görs bedömningar huruvida behoven av vattentjänsterna bättre kan tillgodoses genom Solvarms enskilda anläggningar med hänsyn till människors hälsa och miljön jämfört med de allmänna va-anläggningarna.”
Och det är enligt vad jag kan förstå ett sakfel. Men tydligen är det denna missuppfattning som ligger till grund för kommunens behandling av Solvarm – och alla andra som har enskilda avloppslösningar.
I 24§ i Lagen om allmänna vattentjänster står det:
”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”
I lagen står det alltså inte ”bättre kan tillgodoses” än den kommunala anslutningen. Det står:
”tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser”
Det torde väl vara tämligen självklart att Solvarms avloppsrenings- och återvinningsteknik uppfyller lagkravet.
För övrigt är Solvarms VA-lösning betydligt bättre än kommunens…
Solvarm/KFV: Det mullrar
Det mullrar bland invånarna i Vänersborg.
Kunskapsförbundets beslut i tisdags (se ”Det stormar kring KFV”) att lägga ner det estetiska programmet och orkesterutbildningen i Vänersborg, det industritekniska programmet i Trollhättan och idrottsutbildningarna bandy och badminton i Vänersborg respektive Trollhättan har gett upphov till flera protester. Det pågår bland annat en namninsamling för att rädda estetprogrammet på Birger Sjöberggymnasiet. (Se ”Rädda estetprogrammet på Birger Sjöberggymnasiet!”.) Insamlingen är i detta nu uppe i över 1.000 underskrifter. Även i Trollhättan är protesterna stora kring nedläggningen av det industritekniska programmet. Förvåningen är t ex stor i företaget GKN, som genom åren har investerat mycket i programmet.
I dagens TTELA finns två artiklar i ämnet. I den ena uttalar sig ordförande i Kunskapsförbudet Maud Bengtsson (S, Thn). Bengtsson tycks enligt TTELA enbart skylla situationen på Vänersborgs kommun. Det är inte riktigt med sanningen överensstämmande…
Det handlar i dagsläget om två ekonomiska frågor. Den första var att Kunskapsförbundet begärde extra tillskott av pengar för att klara underskottet i sin budget för detta år. Trollhättans kommunfullmäktige röstade nej. I Vänersborg återremitterades frågan, dvs inget beslut togs överhuvudtaget. Den andra framställningen från Kunskapsförbundet handlade om tillskott för att kunna genomföra den grundläggande vuxenutbildningen under 2019. Här sa Trollhättans kommunfullmäktige återigen nej, medan ärendet överhuvudtaget inte har behandlats politiskt i Vänersborg. Detta vet naturligtvis Maud Bengtson. Och som förbundsordningen ser ut är det inte möjligt för Vänersborg att ensam betala för en utbildning, som t ex estet, i Vänersborg. Det vet naturligtvis Maud Bengtson också. Moderaterna har för övrigt lagt en motion i fullmäktige i Vänersborg som tar upp denna sistnämnda fråga.
Det framkommer dock inte någonstans, varken i dagens TTELA eller tidigare, att Vänsterpartiet i Vänersborg som enda parti röstade mot nedläggningsbeslutet i Kunskapsförbundet. Vänsterpartiet var också det enda parti i Vänersborgs kommunfullmäktige som yrkade ja till förbundets begäran om extra pengar. För övrigt röstade Maud Bengtsson som lojal socialdemokrat nej till Kunskapsförbundets begäran om pengar i Trollhättans 
fullmäktige – båda gångerna…
And now for something completely different…
På Facebook protesteras det vilt mot kommunens nesliga behandling av familjen Solvarm och kommunens beslut att driva frågan rättsligt. (Se ”Solvarm i Mark- och miljödomstolen”.) Och det förstår jag.
Signaturen Rune skriver t ex, som kommentar på min förra blogg (se här):
”Helt otroligt att kommunen över huvud taget vill lägga tid, resurser och enorma kostnader på att fälla en enskild fastighetsägare. … Att bygga kommunal verksamhet på inkompetens, översitteri och förakt gör att kommunen i mångas ögon hamnar i fritt fall.”
Rune nämner även att kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd har slutat att dela ut miljöpris. Och det ser jag i nämndens protokoll från den 13 maj i år:
”Miljö- och hälsoskyddsnämnden upphäver stadgarna för Vänersborgs kommuns miljöpris och därmed fortsatt utnämnande av priset.”
Så när nämndens ordförande Per Sjödahl (MP) delade ut priset på Aqua Blå förra året till Naturskyddsföreningen så var det sista gången som detta miljöpris delades ut.
Miljöpriset har annars delats ut sedan 1994. Det instiftades i syfte att uppmuntra goda miljöinitiativ samt att bidra till att sprida goda exempel. Precis som i så många andra kommuner i landet. Nu är alltså priset borta. Beslutet motiverades i miljö- och hälsoskyddsnämnden med:
”De nominerade och även pristagarna innefattar årligen ett antal av de verksamheter som nämnden utövar tillsyn över. Risken att nämndens uppdrag kan missuppfattas är betydande då man delar ut ett pris med syftet goda miljöinitiativ samtidigt som man ska granska samma verksamhet utifrån lagstiftningen.”
Det kan tyckas vara mycket förvånande att priset har delats ut i 25 år utan att någon har reflekterat över det här tidigare. Och som utomstående kan man kanske undra om inte nämnden i sin granskning ”utifrån lagstiftningen” har hittat åtminstone några exempel på ”goda miljöinitiativ”… I motiveringen låter det som om det inte finns några sådana i Vänersborg… Inte ens Eventorps Gård eller Gällenäs Grönsaker…?
Eller också har kanske beslutet något att göra med det strul som utspelade sig ”bakom kulisserna” förra året. Den som fick flest nomineringar förra året var nämligen Solvarm. Väldigt många vänersborgare ansåg att Solvarm skulle få priset för sitt fantastiska arbete med naturhuset i Sikhall. Och det passade ju liksom inte nämnden och förvaltningen då…
Jag borde i gårdagens blogg ha nämnt rätt lagparagraf i den tredje striden mellan Solvarm och kommunen. Vilket har påpekats för mig. Det som parterna nu strider om, det är 24§ i Lagen om allmänna vattentjänster:
”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”
I lagen står det alltså varken ”bättre än den kommunala anslutningen” (som Vänersborgs kommun hävdade i domstolsförhandlingarna) eller ”godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön” (som i 9 § samma lag). Det står:
”tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser”
Det torde väl vara tämligen självklart att Solvarms avloppsrenings- och återvinningsteknik uppfyller lagkravet. Med råge…
Det tycks åtminstone ett av Nederländernas största månadsmagasin också anse. I sitt sommarnummer har magasinet ”Seasons” ett stort reportage från Solvarm i Sikhall…
Solvarms hus är tydligen av långt större internationellt intresse än t ex arenan…
Det är inte så ofta det mullrar i Vänersborg. Men nu gör det det. Det är bara synd att de flesta politiker går på semester, och kanske inte hör mullret. Vi hoppas emellertid att det fortsätter mullra när semestrarna är slut…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer