KF (23/10): Mer pengar och Brålanda
Imorgon, onsdagen den 23 oktober, samlas kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun. Det ska återigen fattas viktiga beslut. Men det ser ändå ut som om det skulle kunna bli ett relativt lugnt och stilla sammanträde…
Dagordningen har följande utseende:
Efter de formella punkterna inleds sammanträdet med nyinkomna medborgarförslag. Victor har tidigare lämnat ett förslag om Frändefors. Då ville han se att Vänersborgs kommun skulle fixa 
en samlingsplats för barn och ungdomar i Frändefors. Nu följer Victor upp med ytterligare en bra idé. Han skriver:
“Vi behöver en ny eller bättre begagnad konstgräsplan eller ännu hellre en multiarena, som vi kan spela fotboll och ha gymnastiklektioner på ett säkrare underlag.”
Konstgräsplanen i Frändefors är utom all kritik. Det skrev jag om i ett blogginlägg för drygt två år sedan. Planen har inte åtgärdats sedan dess. (Se “Frändefors? Vad är det?”.)
Det har efter att kallelsen skickats ut inkommit ytterligare två medborgarförslag från Frändefors. Det är Ted Bjurström som har skickat in dem. I det ena förslaget menar han att Frände- och Dalboskolans utemiljöer ska kollas över:
”Vissa saker är direkt farligt för barn”
I det andra förslaget föreslår Bjurström att det ska anläggas en gångväg från brofästet vid Frändegrillen förbi utegymmet till Dalboskolan. På så sätt blir området tillgängligt för alla. Och så passar han på att påpeka att det behöver röjas längs med Frändeforsån. Det finns tydligen en del invasiva arter på kommunens mark.
Det är dags att det händer något i Frändefors, denna av styrande politiker till synes bortglömda del av kommunen.
Även Mikael Forss har tidigare lämnat ett medborgarförslag. Denna gång föreslår Forss att kommunen anställer personal på varje mellanstadieskola som arbetar med att i ett tidigt skede förhindra rekrytering av elever till kriminella gäng.
Det femte medborgarförslaget tycker jag också är bra. Nicklas Andersson anser att kommunen skulle kunna göra området vid Fredriksberg mer attraktivt.
“Förslaget är att en alt två badbryggor alt cementerade pirar med badsteg skulle vara en del i göra området mer attraktivt och skapa en naturlig plats för återhämtning för alla invånare”
Det är inte helt osannolikt att det kommer in fler förslag innan fullmäktigeledamöterna intar sina platser i Bojorten.
I två tidigare blogginlägg har jag redogjort för i stort sett alla de övriga ärendena på dagordningen. Det var i samband med att ärendena behandlades i kommunstyrelsen. (Se “Historiska beslut i KS” och “Rapport från KS (9/10)”.)
Kommunfullmäktige kommer imorgon att besluta om att det ska utredas vilka möjligheter och behov det finns av att bilda ett kommunalägt energibolag.
Det kan bli en del diskussion om Vänsterpartiets och Medborgarpartiets gemensamma motion ”Att få leva tills man dör”. Motionen handlar om att utreda hur biståndsbedömt trygghetsboende kan införas. Även om den blir avslagen, som förslaget från kommunstyrelsen är (Göran Svensson och Stefan Kärvling reserverade sig), så ska trygghetsboende som boendeform utredas. Jag har svårt att förstå varför inte också biståndsbedömt boende skulle kunna utredas. Om det inte var något för Vänersborgs kommun så skulle ju utredningen i så fall visa det.
År 2024 är året då lågkonjunkturen beräknas vara som allra “lägst”. I budgetbeslutet förra året, i juni 2023, tog majoriteten i kommunfullmäktige höjd för det dåliga året och beslutade om en budget som skulle ge ett resultat på bara +1 milj kr. Tanken var att använda så mycket som möjligt av pengarna i verksamheterna, utan att göra underskott. KF ville undvika att skära ner för mycket i verksamheterna under ett enda, tillfälligt dåligt år. År 2025 och framåt förväntades bli “bättre”, dvs den ekonomiska utvecklingen i landet skulle ta fart igen. (Jag vill gärna påminna om att Vänsterpartiet ville satsa ytterligare 21,3 milj kr på välfärden innevarande år. Vi var beredda att utnyttja den så kallade resultatutjämningsreserven (RUR) om kommunen inte skulle få t ex nya statsbidrag. Se ”Budget 2024: Vänsterpartiets budgetförslag”.)
Och 2024 har blivit ett tufft år. Hälften av landets kommuner beräknas göra ett underskott, dvs kostnaderna blir större än intäkterna. För Vänersborgs kommun har det emellertid gått bättre än beräknat.
I delårsrapporten för augusti, som ska behandlas i kommunfullmäktige imorgon, uppgick kommunens resultat i augusti till +19 milj kr. Det innebar att prognosen för kommunens resultat för hela året 2024 skrivs upp till +24 milj kr. Det ser alltså ut att bli 23 milj kr bättre än vad fullmäktige budgeterade förra året.
Men faktum är att det ser ut att bli ännu bättre.
I en alldeles färsk månadsuppföljning uppgår kommunens resultat för september till +51 milj kr, dvs 32 milj kr bättre än i augusti. Det beror bland annat på att socialnämnden har fått nya statsbidrag. Det betyder enligt den nya månadsuppföljningens prognos att kommunens resultatmål för 2024 uppnås. Överskottet beräknas uppgå till 2,2% av skatter och generella statsbidrag. Det står inte i månadsuppföljningen hur många miljoner det är, men enligt mina beräkningar innebär det ett överskott på ungefär 66 milj kr.
Det här är läget i september och det kan hända mycket under de tre månader som är kvar. Men… Det ser alltså mycket bra ut. Och vem kunde tro det i juni förra året? Faktum är dock att kommunens resultat i stort sett alltid blir större än beräknat i Vänersborgs kommun. Det är för övrigt något som Vänsterpartiet ständigt har påpekat – även förra året…
De över 60 miljonerna i det prognostiserade resultatet är alltså pengar som politiker och ekonomer inte hade räknat med för 16 månader sedan. Om politikerna i kommunfullmäktige hade vetat att resultatet skulle bli så mycket bättre så skulle t ex barn- och utbildningsnämnden ha kunnat få t ex 21,3 milj kr “extra” till mindre barngrupper i förskolan, tvålärarsystem i grundskolan, fler speciallärare och specialpedagoger i både grundskolan och förskolan, mer elevvårdspersonal osv. Och kommunen skulle ändå göra ett resultat på nästan 45 milj kr – mot beräknade 1 milj kr i juni 2023…
Men så tänker kanske bara en vänsterpartist…
De nya, uppdaterade och förbättrade prognoserna bör ju även innebära att 2025 blir ett bättre år än vad kommunfullmäktige trodde nu i juni… Skulle det vara möjligt att fatta ett nytt kompletterande budgetbeslut i november…?
Men så tänker fortfarande kanske bara en vänsterpartist…
En liten utvikning.
Ledamöter från de styrande partierna, den borgerliga oppositionen och Sverigedemokraterna tycks alla ha den gemensamma åsikten att överraskande och oväntade stora överskott ska användas för att låneskulden för kommunens investeringar något så när begränsas. Det här sättet att tänka har de senaste dagarna debatterats livligt på riksnivå. Socialdemokraterna har ju enats och gjort gemensam sak med regeringen och SD kring ett finanspolitiskt ramverk med ett balansmål som ger ett utrymme för reformer på 20-25 miljarder. Om riksdagen i stället struntade i balansmålet skulle staten kunna säkra möjligheten att göra stora och nödvändiga investeringar i klimatomställningen, infrastrukturen, välfärden, VA- och byggsektorn osv. Och inte minst i utbildning. Andreas Cervenka skrev i en krönika i Aftonbladet i måndags (se “Vet politikerna något som vi inte vet?”):
“En av de mest lönsamma investeringar som finns är utbildning. I ett av jordens mest förmögna länder genomförs just nu drastiska besparingar på skolor över hela landet.”
I krönikan skrev Cervenka också:
“att bankekonomer och Svenskt Näringsliv krokar arm med vänsterpartiet hör inte direkt till vanligheterna.”
Vänsterpartiet, och Miljöpartiet, ser nödvändigheten av stora och nödvändiga investeringar. Det förespråkar alltså partierna tillsammans med en rad namnkunniga nationalekonomer, även borgerliga sådana. Som t ex Lars Calmfors. (Se t ex GP “Lars Calmfors sågar balansmålet: ‘Räddhågsna’”.) Nu överlåter staten till regioner och kommuner att lappa och laga sådant som egentligen borde vara statliga åtaganden.
Det är andra positiva nyheter som ska avhandlas i morgondagens kommunfullmäktige. Det gäller Brålanda. Det är två ärenden på dagordningen, “Antagande av fördjupad översiktsplan (FÖP) Brålanda” och “Beslut om medfinansiering av järnvägsplan och systemhandling för Brålanda station”. (Se “Historiska beslut i KS”.)
Det är sannolikt de två viktigaste besluten om Brålandabygden sedan kommunsammanslagningen 1974.
Den fördjupade översiktsplanen (FÖP) för Brålanda ser mycket bra och gedigen ut. Det är också de omdömen om planen som kommer från Brålanda. Det finns nog inget i planen som borde ändras. Den viktiga ringleden väster om Brålanda, som ska förbinda E45 med Poppelgatan och Färgelandavägen, finns t ex med. Ringleden är viktig för att avlasta Storgatan från trafik och framför allt tung trafik. Dessutom kommer leden att skapa bättre tillgänglighet till den framtida järnvägsstationen. Det är också av stor vikt att det anläggs en järnvägsbro, dvs GC-tunnel, vid stationsområdet. En sådan finns naturligtvis med i den fördjupade översiktsplanen. Det skulle minska järnvägens barriäreffekt och knyta ihop tätorten. Invånarna skulle dessutom kunna ta sig från östra delen av Brålanda till den västra utan att beträda några plattformar eller järnvägsspår.
Men inget gör sig av sig själv. Nu gäller det att FÖP:en förverkligas och att den politiska viljan visar sig i kommunens kommande mål- och resursplaner (budgetar).
Sedan är det ärendet om tågstationen, eller tågstoppet som det populärt kallas.
Trafikverket har, tillsammans med Vänersborgs kommun och Västra Götalandsregionen, tagit fram ett avtal för med- och samfinansiering av järnvägsplan och systemhandling till Brålanda station. Framtagandet av dessa handlingar är en nödvändig del i planläggningsprocessen inför projekteringen och byggnationen av en tåghållplats. Med andra ord, nu händer det äntligen något med det “tågstopp” som en företagare från Brålanda, som det står i underlaget:
“vände sig till kommunen 2006 med önskemål om samverkan för att få till…”
Det har gått segt med “tågstoppet” sedan 2006, och det även efter att Vänsterpartiet i september 2016 efter ett möte med Brålanda Företagarförenings Infrastrukturgrupp väckte nytt liv i frågan med en motion i ärendet. (Se “Tågstopp i Brålanda”.)
Imorgon kväll ska kommunfullmäktige tillföra 9,8 milj kr i investeringsbudgeten för 2024 till kommunens andel av kostnaderna. Det är ett mycket glädjande beslut för Brålanda. Det kommer att behövas betydligt mer pengar innan tåghållplatsen blir verklighet, men morgondagens beslut är ett nödvändigt steg. Det är bara att hoppas att tidplanen håller och att tågen kommer att stanna år 2028. Då är det också viktigt att delar av den fördjupade översiktsplanen har genomförts. Jag tänker framför allt på ringleden, GC-tunneln tar vi väl för givet att det är en del av själva tågstationen.
Det är en del fyllnadsval som ska göras. Det är flera ledamöter i kommunens nämnder som av olika skäl väljer att lämna sina uppdrag.
Och som sagt, tipset är att det blir ett relativt lugnt och stilla sammanträde, men det kan du kontrollera själv. På kommunens webb-TV sänds nämligen hela fullmäktigesammanträdet live! (Det går också att se utsändningen i efterhand.)
==
Anm. Här kan du läsa om sammanträdet – ”KF: Var står S?”.
Det svarta taket i Vargön (3)
Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Det svarta taket i Vargön (2)”.
Det hänvisas i byggnadsnämndens motivering till beslutet, att det svarta taket måste bytas tillbaka till ett rött, till den fördjupade översiktsplanen (FÖP). Det är mycket anmärkningsvärt eftersom FÖP:en antogs av kommunfullmäktige 2023 och taket byttes 2016. Planen kan naturligtvis inte gälla retroaktivt. Och faktiskt gäller den fördjupade översiktsplanen överhuvudtaget inte. Stadsarkitekten sa till TTELA (se TTELA “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”):
“Den (den fördjupade översiktsplanen: min anm) är inte rättsbindande, även om man hänvisar till det bedömningsunderlaget.”
Det är lagstiftningen som avgör när det krävs bygglov, inte en fördjupad översiktsplan.
I den “Fördjupade översiktsplanen Vänersborg – Vargön” finns det flera kartor. Kartan över det aktuella området vid Snickaregårdsvägen i Vargön ser ut så här. (Jag har ”klippt ut” den från en större karta över hela Vargön):
Området har beteckningen “B9”. Om området skriver FÖP:en:
“Gavelhusen vid Sandgärdet: Byggt som grupphusområde på 1960-talet. Det regelbundna mönstret av gavlar mot gatan ger området en speciell karaktär. Av betydelse är att behålla byggnadernas proportioner mot gatan samt rödfärgade pannor på taken. Höga krav bör ställas på anpassning vid ändringar.”
Det skrevs alltså 7 år efter att taket på paret Thorenius hus hade bytts. Det är underligt att takfärgen ges sådan betydelse medan andra egenskaper på husen inte är viktiga, som t ex gavelfärgerna. I dessa tider av klimatförändringar och diskussioner kring föroreningar från fossila bränslen är det svårt att se de röda takens betydelse i förhållandena till alla tak runt om i Sverige som täcks med solpaneler. Eller av hela solcellstak…
Jag var nyfiken på vad som gällde i kommunens planer innan FÖP:en antogs 2023. Det visade sig att det fanns en annan plan som gällde, “Översiktsplan 2017” (ÖP). Den planen gäller som jag förstår fortfarande. Jag kan emellertid inte hitta någonting särskilt i översiktsplanen från 2017 om området kring
Snickaregårdsvägen. Det finns som i alla översiktsplaner flera kartor. Så här ser kartbilden över det aktuella området ut (bild till vänster).
“K3” betyder “Skyddsvärd bebyggelsemiljö”. Men jag tror inte att det är området kring Snickaregårdsvägen som är markerat. Det övre K3-området ligger norr om järnvägen så det området är det definitivt inte. Det nedre området markerar, som jag läser kartan, Ronnums herrgård och byggnaderna däromkring. Området ligger för nära älven för att det ska kunna vara området där paret Thorenius bor. Med andra ord, översiktsplanen 2017 ger inga anvisningar om vad som gäller i det aktuella området. Och då gäller inte heller några särskilda anvisningar eller restriktioner antar jag.
Hur som helst, lika lite som den fördjupade översiktsplanen är juridiskt bindande är översiktsplanen det. 
Men det finns kommunala dokument som faktiskt är juridiskt bindande – detaljplanerna.
Detaljplanen för det aktuella området är från 1988. På den tiden kallades detaljplanerna för “stadsplaner”. Stadsplanen från 1988 hade följande utseende för området kring Snickaregårdsvägen i Vargön. (Jag har satt dit kryssen. Rött kryss=Thorenius hus. Svarta kryss: de två grannhusen i “kanten” på området som också har svarta tak.)
Kvarteret där Thorenius hus ligger kallas “Barken”. Det har beteckningen “BS I”. “BS” betyder:
“Bostäder, sammanbyggda hus”
Den romerska siffran “I” innebär:
“På med romersk siffra betecknat område får byggnad uppföras med högst det antal våningar som siffran anger.”
Det är detaljplanerna som bestämmer var byggnader får placeras, hur stora de får vara och vilken typ av verksamhet som får bedrivas där. De är juridiskt bindande. I stadsplanen från 1988 finns inga bestämmelser för takfärg i området. Och det torde vara denna stadsplan som fortfarande gäller. I Sverige är det väl så att det som inte är förbjudet är tillåtet…?
Paret Thorenius på Snickaregårdsvägen i Vargön överklagade byggnadsnämndens beslut. Länsstyrelsen höll med byggnadsnämnden och avslog överklagandet.
Länsstyrelsen skrev i sitt beslut den 8 april 2024:
“Enligt länsstyrelsens bedömning innebär den förändrade taktäckningen att enhetligheten i taklandskapet i området har försvunnit. Den röda färg som tidigare hållit ihop bilden har brutits. Länsstyrelsen anse därför att detta är en åtgärd som väsentligt ändrar byggnadens och områdets karaktär. Åtgärden som sådan är alltså, enligt länsstyrelsens uppfattning bygglovspliktig.”
Vi är många som inte håller med, men jag ska inte upprepa argumenten igen. Det kan bara konstateras att bedömningen verkade vara mycket godtycklig, och präglad av personliga tyckanden. Till Länsstyrelsens försvar ska dock nämnas att den hänvisade till flera lagparagrafer innan beslutet meddelades. Det känns som om Länsstyrelsen, trots att den drog en felaktig slutsats, ändå var mer mån om att hänvisa till lagparagraferna än vad byggnadsnämnden var.
Thorenius överklagade även Länsstyrelsens beslut, denna gång till Mark- och miljödomstolen. Domstolar bör ju omnämnas med respekt, men med tanke på dess agerande i bland annat fallet Juta och strandskyddsfrågorna i Sikhall så…
Mark- och miljödomstolen (MMD) avkunnade sin dom den 21 augusti. Domstolen gjorde det ganska lätt för sig. Den började domskälen med:
“Tillämpliga bestämmelser framgår i huvudsak av länsstyrelsens beslut.”
Jaha, och enligt domstolen betyder det mer konkret…?
MMD var mån om att inte riskera att ramla i någon fallgrop, och garderade sig på ett sätt som var smart, men oschysst mot Thorenius. MMD skrev:
“Domstolen konstaterar att de tegelröda takpannorna är den gemensamma nämnaren för bostadsbyggnaderna i plangränsen till åkermark i söder och sydost, dvs. fastigheterna benämnda Veden och Barken.”
Domstolen för in nya parametrar i definitionen, ”plangränsen till åkermark” och ”Veden och Barken”. 
De sistnämnda begreppen är kvartersbeteckningar. Med dessa parametrar utesluts de två grannhusen med svarta tak – husen ligger i kvarteret Sliperiet. De två husen utesluts också med ”plangränsen till åkermark”. Åkermarken slutar lägligt nog vid Thorenius hus. Men vad har åkermarken med det hela att göra?
Domstolen hittade, som jag ser det, argument för att på ett enkelt och bekvämt sätt motivera en förutbestämd åsikt. Men är detta ett objektivt och rättvist sätt att tolka lagen?
Fotografiet är taget på baksidan av Thorenius hus. Bilden visar var MMD:s gräns för åkermarken går. Vid den röda texten ”misstänkt åkermark” är marken misstänkt lik åkermark…
Domstolen förklarade inte varför åkermark och kvartersnamn skulle vara avgörande för var gränsen skulle dras. Det finns ju massor med hus i Thorenius
absoluta närområde som har svarta tak. Hur kom MMD fram till att just den angivna “gränsen” utgjorde ”området” och “områdets karaktär”?
Och så gjorde domstolen en, enligt min mening, kullerbytta:
“Att fasadfärgerna skiljer sig åt förstärker vikten av takens enhetlighet.”
Oops. Alla andra fastighetsägare har “fuskat” med den enhetliga röda fasadfärgen, och målat om sina hus. Det får konsekvensen att Thorenius måste ha ett rött tak för enhetlighetens skull… Logiken är förbluffande…
Och så avslutade Mark- och miljödomstolen med vad som föreföll som ett tyckande:
“Att på den aktuella fastigheten ändra takbeklädnad från tegelröda till svarta pannor ändrar enligt domstolen både byggnadens och områdets karaktär väsentligt.”
Jaha? Och på vilket sätt? Vad talade för domstolens åsikt och vad talade mot, och hur resonerade domstolen? Det står inte i domen… Det känns som om, om jag ska vara ärlig, domen och domskälen hämtades från någon färdigskriven manual…
De så kallade allmänna intressena, definierade av byggnadsnämnden, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen, har bedömts viktigare än det enskilda intresset. Karl af Geijerstam skrev i sin ledare (se TTELA “Ge husägarna mer frihet”):
“Kommunens beslut drabbar paret hårt. De berättar för TTELA att de inte har råd att åtgärda detta. Beslutet togs dessutom på rekommendation från takfirman som menade att den svarta färgen var bättre rent tekniskt och paret tänkte att det passade bättre med solcellerna som sattes upp.”
Det kan kosta upp mot en halv miljon kronor för det pensionerade paret Thorenius att följa byggnadsnämndens beslut. Vill allmänheten det? Tycker allmänheten att det är ok? Det tycks inte så av reaktionerna i TTELA.
Är det konstigt att Vänersborgs kommun har rykten om sig att göra livet svårt för sina invånare? Är det konstigt att invånare tappar respekten och förtroendet för kommunen?
==
Anm. Det kan vara lite intressant att jämföra byggnadsnämndens beslut med ett beslut som nämnden fattade i november 2021. Då beviljade nämnden bygglov för solpaneler på ett hus som innebar att taket blev svart i stället för rött. Borde inte Thorenius ha fått bygglov i efterhand om kommunen ska behandla alla invånare lika? (Se “Solceller i “SAAB”-området”.)
Anm. Det finns ett fall i Trollhättan från 2013 som har en del likheter med fallet i Vargön. Även där var Mark- och miljödomstolen inblandad. Domstolen dömde 
dock på ett annorlunda sätt än denna gång. Det kan ha berott på att tjänstepersoner och politiker i Trollhättan var mer flexibla och inlyssnande gentemot invånarna än i Vänersborg, i varje fall när allt ställdes på sin spets… Men varför är inte MMD konsekvent i bedömningen? (Det går att ladda ner den domen i MMD här.)
==
Denna bloggserie består av tre inlägg:
- ”Det svarta taket i Vargön (1)” – 19 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (2)” – 20 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (3)” – 21 oktober 2024
- ”Det svarta taket 1: Olagligt beslut?” – 3 februari 2025
- ”Det svarta taket 2: Enhetlighet?” – 5 februari 2025
Det svarta taket i Vargön (2)
Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Det svarta taket i Vargön (1)”.
Byggnadsnämnden beslutade den 31 oktober 2023:
“Byggnadsnämnden förelägger rättelseskyldiga att utföra rättelse genom att återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör. Rättelse ska ske inom sex månader från det att beslutet vunnit laga kraft.”
Det pensionerade paret Thorenius på Snickaregårdsvägen i Vargön hade självklart yttrat sig inför beslutet. De menade att åtgärden att ändra takfärg från röd till svart inte bedömdes kräva bygglov då förändringen inte väsentligen ändrade byggnadens eller områdets karaktär.
Thorenius skrev till byggnadsnämnden:
“Husen saknar historisk och estetisk samhörighet, då de ursprungliga röda fasadfärgerna på majoriteten av husen ändrats till helt andra färger”
Och fortsatte:
“Det har skett förändringar av fasadfärg på flertalet av husen utan att kommunen har haft några som helst invändningar på detta.”
Det står, som jag skrev i mitt förra inlägg (se “Det svarta taket i Vargön (1)”), i den av byggnadsnämnden anförda paragrafen i PBL (9 kap 2 § 3c):
“Det krävs bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att byggnaden byter färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt.”
Byggnadsnämnden ansåg att takfärgen var ensamt avgörande, inte husens färg eller fasadbeklädnad. Det är uppenbart att nämnden har gjort en egen tolkning av lagen, den bortser från en del formuleringar och lyfter andra. Och det har betydelse för Thorenius. Deras hus har nämligen, till skillnad från flertalet av de övriga husen:
“kvar den ursprungliga karaktäristiska röda fasadfärgen som från början kännetecknar husen i området”
Och som Thorenius mycket riktigt påpekar:
“Det är den röda fasadfärgen som ger mest intryck och skapar den klassiska kultbilden av röda svenska trähus som var utmärkande i Vargön på 1960-talet och genom historien i Sverige.”
Det får mig att tänka på en sång som under lång tid var obligatorisk i skolundervisningen – “Röda stugor tåga vi förbi”. Jag antar att det var för att den beskrev en typisk svensk stuga. Som var röd. Och då är frågan… Vilka hus passar bäst in på sången – blå hus med röda tak eller röda hus med svarta tak?
Och vilken är den mest “väsentliga förändringen” (från byggnadsnämndens motivering till sitt beslut) av en byggnad som från början har röd fasad och rött tak – att måla fasaden blå eller byta till ett svart tak?
För inte ska det väl vara så som kommunens stadsarkitekt (se “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”) sa till TTELA om husfasaderna i området:
“Vi vet inte om alla färgbyten alltid fått bygglov. Hade alla hus varit faluröda hade man inte bedömt att den ändringen varit lämplig. Det som är kvar nu som är enhetligt är de röda taken och då är det något man vill bevara.”
Det betyder alltså att om fler fastighetsägare hade bytt färg på taket utan att fråga byggnadsnämnden om lov så hade Thorenius också fått göra det… Det kan inte vara rätt och riktigt.
Det hör självklart också till saken att Thorenius tänkte skaffa solceller. Karl af Geijerstam skrev i sin ledare (se TTELA “Ge husägarna mer frihet”):
“Frågan kompliceras också av att solcellerna är svarta. … Röda solceller finns på marknaden, men de är mycket sällsynta och dyra. Kommunernas detaljreglering står här i strid med utbyggnad av fossilfri energi.”
Det torde vara tämligen självklart att ett svart tak passar bättre med svarta solpaneler, som täcker större delen av taket, än ett rött tak…
Det finns ett undantag från PBL:s krav på bygglov (se ovan, 9 kap 2 § 3c). I 9 kap 5 § står det:
“För en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader inom ett område med detaljplan krävs det, 
trots 2 §, inte bygglov för att färga om, byta fasadbeklädnad eller byta taktäckningsmaterial, om åtgärden inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär.”
Jag kan inte se att denna paragraf nämns i byggnadsnämndens handlingar…
Det är lätt att få uppfattningen att byggnadsnämnden hade en egen agenda som bortsåg från väsentliga aspekter av både lag och områdets karaktär och enbart, av någon anledning, framhävde takens betydelse. Taken på en av byggnadsnämnden definierad och avgränsad del av området bestämde “områdets karaktär”.
“Områdets” karaktär…
TTELA har i artikeln om paret Thorenius en flygbild från Google över området. (Se TTELA “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”.) Jag publicerar fotografiet här, men har till skillnad från TTELA satt ett kryss på alla hus i området som har svarta tak. (Det inringade huset tillhör Thorenius.)
Jag har svårt att förstå hur byggnadsnämnden såg på området. Hur valde nämnden ut vilka hus som hörde ihop och vilka som inte tillhörde området? Och hur ändrade det svarta taket på Thorenius hus “områdets karaktär”?
Uppenbarligen har nämnden brutit ut de hus som finns på “kanterna”, som “ringar in” området. Husen innanför tillhör i nämndens värld inte området. Men med sin definition missar nämnden emellertid två av grannhusen till Thorenius hus. Bilden till höger är en uppförstorad del av bilden ovan.
Två hus bortanför Thorenius finns det två hus med svarta tak (se pilar). De räknas tydligen bort av nämnden trots att de finns på ”kanten” som ”ringar in” området. Varför räknas dessa hus inte med i ”området” eller “områdets karaktär”? Det är som sagt lätt att få intrycket att byggnadsnämndens avgränsning sker på godtyckliga grunder.
I nästa inlägg, som blir det sista, ska jag bland annat titta på vad den fördjupade översiktsplanen säger. Och detaljplanen… Samt hur det gick med överklagandena.
Fortsättning följer i inlägget ”Det svarta taket i Vargön (3)”.
==
Denna bloggserie består av tre inlägg:
- ”Det svarta taket i Vargön (1)” – 19 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (2)” – 20 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (3)” – 21 oktober 2024
Det svarta taket i Vargön (1)
“Man tar sig för Pannan! Att få morgonkaffet i halsen en vanlig sketen onsdag är inte att rekommendera.”
Det var säkerligen många invånare i Vänersborgs kommun som upplevde precis detsamma som trollhättebon(!) Danne Palm. 
(Se TTELA “Efter pandemi och krig – Vänersborgs kommun kräver rött tak”.) Samtidigt var det nog ingen större överraskning för kommunens invånare. De har varit med om byggnadsnämndens tveksamma göranden och låtanden under många år nu, även om flera antagligen har sett en ljusning de allra senaste åren. Nu verkar kommunens byggnadsnämnd ha fått ett ordentligt återfall i gamla vanor.
Danne Palms insändare handlade om TTELA:s artikel om paret Thorenius öde. (Se TTELA “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”,)
TTELA skrev:
“…byggnadsnämnden fattade ett beslut om föreläggande riktat mot paret. Kommunen kräver rättelse. Takbeklädnaden ska återställas till takpannor i tegelröd kulör.”
Artikeln följdes snabbt av två insändare (se TTELA “Efter pandemi och krig – Vänersborgs kommun kräver rött tak” och “Fullständigt vansinnigt kräva att återställa taket”) och en ledare av Karl af Geijerstam (se TTELA “Ge husägarna mer frihet”). Ingen av dem försvarade byggnadsnämndens beslut.
Paret Thorenius bor i ett hus på Snickaregårdsvägen i Vargön. Det är ett av husen i ett grupphusområde som byggdes på 1960-talet. Stadsarkitekten Martin Staude i kommunen skrev om området:
“Alla hus har ursprungligen varit identiska bland annat i volym, fasadgestaltning och takform.”
Stadsarkitekten fortsatte:
“Oklart är vilka fasadkulörer som har varit ursprungliga men sannolikt är att alla hus från början har varit täckta med röda lertegelpannor.”
Enligt Thorenius var alla fasader från början röda.
När Thorenius flyttade till Snickaregårdsvägen år 2002 var inte området så enhetligt längre. Flera hus hade t ex målats om. Det fanns fasader i blått, gult, brunt, grönt och vitt. Och förändringarna fortsatte successivt. Flera hus bytte dessutom till svarta tak.
Torenius bestämde sig för att byta tak år 2016. Takfirman rekommenderade att huset skulle få svarta, blanka takpannor. Det skulle enligt takfirman göra, säger Thorenius till TTELA:
“att snön lättare gled av”
Varken Thorenius eller byggfirman hade en tanke på att detta skulle kräva bygglov, fortsätter TTELA, och dessutom hade Thorenius redan 2016:
“planer på solpaneler och såg framför sig hur dessa skulle smälta in bättre mot ett svart tak.”
Sagt och gjort, Thorenius bytte tak och satte sedan solpaneler på taket. Och allt var frid och fröjd – och tiden gick…
Den 11 december 2020, fyra år senare, upprättade byggnadsförvaltningen helt oväntat ett tillsynsärende. Enligt förvaltningen fick den information om en olovlig utförd åtgärd. Och tiden gick… Eller som Danne Palm i Trollhättan skrev i sin läsvärda insändare den 16 oktober (se TTELA “Efter pandemi och krig – Vänersborgs kommun kräver rött tak”):
“tick tack”
Den 31 augusti 2023 inkom ett remissyttrande till byggnadsnämnden från stadsarkitekt Staude om bygglov kunde beviljas i efterhand. Stadsarkitekten skrev:
“Genom åren har de allra flesta husen genomgått olika förändringar. Tacktäckningsmaterialet har delvis ändrats till betong eller plåt med pannprofil men huvudtaken på alla hus är fortfarande röda. De genomgående röda taken är ett viktigt karaktärsdrag för området; en enhetlighet som präglar gatubilden och förstärker husens historiska och estetiska samhörighet.”
I sin avslutande “bedömning” var dock stadsarkitekten lite försiktigare och tog inte direkt ställning:
“Taket med de svarta takpannorna skiljer sig tydligt från de övriga kedjehusens röda takkulör. Ändringen följer inte FÖP:ens riktlinje och uppfyller inte varsamhetskravet enligt 8 kap. 17 §, plan- och bygglag (2010:900), PBL.”
Stadsarkitekten överlät till byggnadsnämnden att fatta det slutliga avgörandet, men Staudes yttrande räckte för nämnden. (I TTELA intervjuades stadsarkitekt Staude där han då försvarade byggnadsnämndens beslut.)
Den 31 oktober 2023 fattade byggnadsnämnden beslutet:
“Byggnadsnämnden förelägger rättelseskyldiga (dvs paret Thorenius; min anm) att utföra rättelse genom att återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör. Rättelse ska ske inom sex månader från det att beslutet vunnit laga kraft.”
Nämnden angav två motiveringar till sitt beslut. Det första skälet var:
“Rättelseskyldiga har efter år 2016 utfört en väsentlig förändring av huvudbyggnadens sadeltak, beklädnaden har tidigare varit röd och efter åtgärder är beklädnaden i svart kulör.”
Och då kan man undra varför Thorenius inte fick göra detta. Byggnadsnämnden hänvisar till den Fördjupade Översiktsplanen (FÖP):
“I kommunens Fördjupade översiktsplan, som gäller för området, omfattas fastighet Barken 1 av ”B9”, att det är av betydelse att behålla byggnadernas proportioner mot gatan samt rödfärgade pannor på taken. Det är 29 fastigheter i området som omfattas av ”B9”, en av dessa är Barken 1. Det svarta taket bedöms väsentligt ha förändrat byggnaden och områdets karaktär. Åtgärden följer inte kommunens riktlinjer i FÖP:en.”
Nämnden menade därför att takbytet till svart tak krävde bygglov enligt 9 kap 2 § 3c PBL. Den paragrafen i Plan- och bygglagen (PBL) säger:
“Det krävs bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att byggnaden byter färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt.”
Byggnadsnämndens andra, och sista, motivering var:
“Åtgärden bedöms inte uppfylla varsamhetskravet i 8 kap. 17 § PBL”
Paragraf 8 kap 17 § i PBL lyder:
“Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.”
Jag noterar att det står byggnaden i singular. Skulle “byggnadens karaktärsdrag” förändras på ett “inte-varsamt” sätt om svarta solpaneler sätts upp på ett svart tak jämfört med på ett rött tak? Hur tänkte byggnadsnämnden?
Byggnadsnämnden var hård och bestämd. Den avslutade motiveringen med följande klara och entydiga ord:
“… lov i efterhand bedöms därmed sannolikt inte kunna erhållas. … Området är utpekat i kommunens FÖP och det allmänna intresset är att behålla byggnadernas proportioner mot gatan samt de rödfärgade pannorna. Det allmänna intresset att bevara kedjehusens takkulörer bedöms vägra (ska naturligtvis vara “väga”; min anm) tyngre än det enskilda intresset.”
Det hänvisas återigen till den fördjupade översiktsplanen. Det är intressant eftersom planen antogs av kommunfullmäktige 2023 och taket byttes 2016. Översiktsplanen kan naturligtvis inte gälla retroaktivt. Och faktiskt gäller den fördjupade översiktsplanen överhuvudtaget inte. Stadsarkitekten sa till TTELA:
“Den (den fördjupade översiktsplanen: min anm) är inte rättsbindande, även om man hänvisar till det bedömningsunderlaget.”
Och i Plan- och bygglagen (PBL) 3 kap 2 § står det:
“Översiktsplanen ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. … Planen är inte bindande.”
Det är lagstiftningen som avgör när det krävs bygglov, inte en fördjupad översiktsplan. Det undgår säkerligen inte heller någon att lagstiftningen (PBL) inte är särskilt tydlig alla gånger. Det ingår inte sällan stora mått av personliga tyckanden och bedömningar i lagen. Vad är t ex avgörande “karaktärsdrag” på en byggnad eller “konstnärliga värden”? Beslut blir därför ofta, som jag ser det, beroende av beslutsfattarnas erfarenheter, värderingar och tyckanden… Olika personer tolkar helt enkelt lagen på olika sätt. Och besluten blir därmed även subjektiva och därför inte heller lika.
Byggnadsnämnden skrev också att det var ett allmänt intresse att behålla de rödfärgade pannorna. Är politikerna i byggnadsnämnden per definition representanter för det “allmänna intresset”? Anser allmänheten att Thorenius ska betala ett sex-siffrigt belopp för att plocka bort solpanelerna och sedan betala 2 eller 3 gånger så mycket för att ta bort det svarta taket, lägga ett nytt rött tak och sedan sätta upp solpanelerna igen. Hamnar kostnaden på en halv miljon? Jag tvivlar på att allmänheten tycker att det ligger i deras intresse.
Johan håller i varje fall inte med byggnadsnämnden. Han skrev i sin insändare (se TTELA “Fullständigt vansinnigt kräva att återställa taket”):
“Jag kan förstå den ursprungliga tanken, men när det nu gått åtta år sedan taket lades på och det dessutom numera är fritt att lägga på solpaneler som också är svarta, så låter det ju fullständigt vansinnigt att kräva återställning.”
Det kan också noteras att byggnadsnämnden tolkade Plan- och bygglagen (9 kap 2 § 3c) ganska “flexibelt”. För nämnden var takfärgen det helt avgörande trots att paragrafen även nämner byte av byggnadens färg och fasadbeklädnad. Det bortser dock nämnden ifrån. Det är intressant eftersom flera hus i området bevisligen har målats om och även bytt fasadbeklädnad…
Fortsättning följer i inlägget ”Det svarta taket i Vargön (2)”.
==
Denna bloggserie består av tre inlägg:
- ”Det svarta taket i Vargön (1)” – 19 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (2)” – 20 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (3)” – 21 oktober 2024
Rekordmycket bajsvatten
Det poppade upp en notis i min mobiltelefon:
“Rekordmycket bajsvatten släpps ut från reningsverken”
Det var ett inslag från P4 Jämtland. Det var lite överraskande, det är ju inte ofta man får nyhetstips från Jämtland. Men det har hänt. Och rubriken lät ju spännande…
Jag trodde först att radioinslaget handlade om Åre kommun. Åre har figurerat i media de senaste 5-6 åren på grund av de utsläpp som skett av orenat avloppsvatten, dvs bräddning. Och visst, P4 Jämtland hade ett färskt inslag om att Åre hade bräddat i ett vattenskyddsområde (Se “Åre erkänner: Släppte ut bajsvatten i vattenskyddsområde”.)
Men denna gång handlade radioinslaget om en annan jämtländsk kommun. P4 Jämtlands reporter Fredrik Vestberg intervjuade VA-chefen Helen Löfgren på Strömsunds kommun i norra Jämtland. Löfgren berättade att kommunens ledningsnät inte klarade av “topparna” vid t ex snösmältning och störtskurar. 
I inslaget intervjuade Vestberg även strateg Erik Karlsson på branschföreningen Svenskt Vatten. Karlsson konstaterade att utsläppen ökar i landet och att det får konsekvenser. Det bräddas nämligen nästan alltid i vattendrag. Till skillnad från enskilda avlopp skulle jag vilja tillägga.
Fredrik Vestberg talade i inslaget om en ny rapport från Svensk Vatten. Jag skrev till honom och han skickade mig länken till rapporten “Resultatrapport för VASS Drift 2023”. (Den kan laddas ner här.)
Resultatrapporten är en nationell sammanställning av basfakta och driftresultat från år 2023 av vattenförbrukning, läckage och vattenförluster mm. Det handlar om både dricks- och avloppsvatten.
Och bräddningar…
Rapporten bygger på svar från 231 kommuner, vilket motsvarar 94 procent av Sveriges befolkning. (Sedan har samtliga nyckeltal som redovisas i rapporten extrapolerats att gälla för hela landet utifrån de kommuner som besvarat undersökningen.)
Det släpptes ut stora mängder avloppsvatten förra året. Man ska dock komma ihåg att VA-systemen kan vara konstruerade så att avloppsvattenflödet i varierande grad också inkluderar dagvatten (främst i områden med kombinerade ledningsnät) och så kallat tillskottsvatten. Det sistnämnda består i huvudsak av inläckande grundvatten och dricksvatten som läckt ut från vattenledningarna samt dränvatten (=vatten i marken som avleds genom dränering) från husgrunder.
Mängden obehandlat avloppsvatten som bräddades från ledningsnät eller avloppsreningsverk förra året i Sverige var 30.630.623 kbm (kubikmeter). Det är detsamma som 30.630.623.000 liter, alltså 30 miljarder 630 miljoner 623 tusen liter… Det var mer än det dubbla i jämförelse med ett “normalår” och den största mängd som släppts ut under de senaste 10 åren.
Det handlar alltså om utsläpp som huvudsakligen hamnar i vattendrag. I Vänersborgs fall bräddas det orenade avloppsvattnet ut i Vänern vid Göta älvs utlopp och i Frändeforsån som mynnar i Vänern… Holmängens avloppsreningsverk i Vänersborg bräddade förra året 29.869 kubikmeter (29.869.000 liter). Det beräknas dessutom att det bräddades sammanlagt 590 kubikmeter, dvs 590.000 liter, från pumpstationerna i ledningsnätet. I Brålanda bräddades det 2.408 kbm (2.408.000 liter) och 32.020 kbm på ledningsnät och pumpstationer. (Se “VA och utsläppen 2023”.)
Den största delen av Sveriges befolkning är anslutna till kommunala VA-system. Procentuellt håller sig andelen anslutna på samma nivå, knappt 90 procent, både för dricksvatten och spillvatten. Drygt 10 procent av befolkningen har således enskilda VA-lösningar.
Det är ofattbart att kommuner i Sverige, som t ex Vänersborgs kommun, genom åren har “jagat” enskilda avloppslösningar (se t ex “Solvarm, pris och uppmärksammat naturhus”) och tvångsanslutit fastighetsägare till det kommunala VA-nätet. Det är uppenbarligen inte de enskilda avloppen som är boven när det gäller förorenade sjöar och vattendrag i landet. Och värre blir det för de kommunala VA-systemen i takt med klimatförändringarna och den ökade mängden nederbörd.
För övrigt innehåller rapporten “Resultatrapport för VASS Drift 2023” (kan alltså laddas ner här) en mängd nyckeltal. Eftersom vi diskuterade förväntade resultat, nyckeltal etc i barn- och utbildningsnämnden i måndags noterar jag att det finns några intressanta sådana för Kretslopp och Vatten (i samhällsbyggnadsnämnden). Ett nyckeltal i rapporten är den totala dricksvattenförbrukningen per person och dygn. Två andra handlar om personal. Det är antalet anställda inom drift och underhåll i förhållande till ledningsnätets längd och antal anställda inom ledning, utredning, planering och beställarfunktioner i förhållande till antalet servisanslutningar, dvs antal kunder. 
Det skulle kunna vara intressant att jämföra sådana nyckeltal med andra kommuner.
Det fanns flera intressanta inslag om avlopp och bräddningar på P4 Jämtland och resultatrapporten är också värd att åtminstone ögna igenom.
PS. Hur enskilda avloppsanläggningar klarar sig i konkurrensen med reningsverken har jag bland annat skrivit om här: “Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”, “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?” och “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…”.
Toaletterna på Sikhall
Den 8 oktober infördes en insändare på TTELA:s hemsida. Några dagar senare fanns den i papperstidningen. Insändare hade rubriken “Offentliga toan var låst i fina Sikhall – varför?”.
Signaturen “Lisbeth” skrev:
“För ett par dagar sedan tog jag med min far från äldreboendet till Sikhall. Jag hade berättat hur fint magasinet hade blivit och han ville se det med egna ögon. Till saken hör att min far är 80+ och har lite svårt att gå och han har också problem som just gubbar kan ha. Han behöver lätta på trycket ganska ofta. Och så klart, efter en stund på Sikhall var det dags. Pappa var tvungen att uppsöka toalett.
Döm av min förvåning, den offentliga toan var låst!
Olyckan var framme. Den trevliga turen till Sikhall vändes till sin motsats. Pappa blev så ledsen. Vad jag tyckte synd om honom.
Men vad är det för kommun vi har som låser toaletterna på vinterhalvåret? Ska inte äldre människor kunna besöka vårt fina Sikhall efter sommaren?”
TTELA har inte gjort något eget reportage med anledning av insändaren. Däremot så fick kommunens verksamhetschef på Fastighet och Service tillfälle att svara på insändaren:
“Hej Lisbeth och pappa! Först av allt, jättetråkigt med din pappa. Vi förstår om han blev ledsen och vi beklagar verkligen det.
Tyvärr har vi enbart möjlighet att hålla öppet våra offentliga toaletter på badstränderna på sommartid. Vi öppnar toaletterna den 1 april och stänger dem igen den 30 september. Då stängs vatten, värme och andra vitala delar av och därefter är toaletten stängd till våren då fler besöker våra stränder igen.
Att ha toaletterna öppna vintertid med drift, skötsel, städ och rondering är en stor risk. Vi kan tyvärr inte ha lika stor uppsikt på vintern som vi har under sommaren. Skulle ett vattenrör, värmerör eller något annat gå sönder av kyla eller skadegörelse, kan toalettbyggnaden hinna ta stor skada innan någon uppmärksammar att en skada är skedd. Därför behöver vi stänga toaletterna på de ställen som inte har så många besök vintertid.
De enda offentliga toaletterna som vi har öppna året om är vid Skräcklestugan i Vänersborg, på torget i Vänersborg och på rastplatsen vid Laxbron, där många rör sig och nyttjar toaletterna frekvent vinter som sommar.”
Det saknas med andra ord pengar. Eller rättare sagt, samhällsbyggnadsnämndens pengar behövs enligt fastighetschefen bättre på andra ställen än till några toaletter på Sikhall – eller Nordkroken eller Gardesanna. De som vill besöka badstränderna på vinterhalvåret får göra det på egen risk, i varje fall om man är 80+. Men det gör ingenting, besökarna är inte så många – hur nu kommunen vet det. Sikhalls toaletter t ex har ju varit låsta under halva året i flera år.
Toaletten på den stora grusplanen vid Sikhalls småbåtshamn har funnits på platsen sedan ganska lång tid tillbaka. Enligt uppgift byggdes den till Sikhalls magasin när magasinet förklarades som byggnadsminne av Länsstyrelsen 1987 (se ”Sikhalls magasin”). Byggnadsminnesförklaringen innebar att det inte blev tillåtet att installera vatten och avlopp i magasinet. Det skulle medföra alltför stora ingrepp i kulturarvet. Toaletterna uppfördes därför på grusplanen utanför magasinet av Stiftelsen Sikhalls magasin. Toaletten servade alltså magasinet, där bedrevs nämligen uthyrning av magasinets lokaler för t ex bröllop. Toaletterna var låsta för allmänheten.
Så var det när Magnus Larsson köpte fastigheten 2005. Någon vecka efter att köpeavtalet var påskrivet och klart förklarade kommunen att den ville förköpa/expropriera fastigheten. 2007 blev det verklighet. Det officiella motivet för expropriationen/förköpet var, skrev kommunen till Länsrätten den 16 februari 2006 (Magnus Larsson hade överklagat kommunens beslut):
“Kommunen anser att Sikhallsområdet skall utvecklas. Det behövs större parkeringsplatser vid badet och magasinet Fler båtbryggor skall anläggas för att utveckla båtturismen. Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas. … För att allmänhetens tillträde till området skall garanteras överskådlig tid och underlättas är det av vikt att kommunen äger marken istället för en privatperson. Syftet med förvärvet av marken är att denna skall garanteras bli tillgänglig även i framtiden för allmänheten.”
Magnus Larsson hade å sin sida beskrivit i en inlaga vad han ville utveckla på sin fastighet. I beskrivningen ingick bland annat en ny toalettbyggnad…
Den 18 november 2008 beslutade byggnadsförvaltningen att bygga en ny toalett på samma plats, som nu hade övergått i kommunens ägo. Det sägs att kommunen och Stiftelsen var överens om att de nya toaletterna skulle kunna utnyttjas också av magasinets gäster, hela året. Jag hittar dock inga handlingar om detta eller att kommunen överhuvudtaget reflekterade över att det var Stiftelsen Sikhalls magasin som hade uppfört toaletterna för magasinets behov. Det hela är underligt eftersom kommunen visste att själva magasinet fortfarande ägdes av Stiftelsen.
Toaletterna skulle vara till för att garantera och underlätta allmänhetens tillträde till stranden. Men tydligen bara på somrarna… Är det någon som tänker besöka Sikhall någon solig vinterdag, grilla korv och fiska eller åka skridskor på isen ska de akta sig för att göra behoven i området. Det är knappast lagligt.…
Jag undrar om kommunen kan förköpa/expropriera en fastighet för att säkerställa allmänhetens tillgång till ett strandområde – och sedan i praktiken omöjliggöra tillgången under vinterhalvåret… I synnerhet om det gäller äldre män på 80+…
Jag tvivlar på att det är OK, i varje fall är det moraliskt förkastligt. Kommunen borde öppna upp Sikhall för allmänheten, och gästerna på magasinet, och låsa upp toaletterna. Även på vinterhalvåret. Om kommunen inte har råd så får kommunen överväga att låta Magnus Larsson förvärva även denna del av fastigheten.
PS. Det ska tilläggas att sådana här kommunala förköp troligtvis är helt omöjliga med dagens förändrade lagar.
Morgondagens BUN (14/10)
Imorgon måndag är det dags för kommunens barn- och utbildningsnämnd (BUN) att samlas för att diskutera aktuella och viktiga frågor för kommunens förskolor och grundskolor. Det är som vanligt många lokalfrågor.
Så här ser morgondagens dagordning ut:
Verksamhetsuppföljning
Det tas naturligtvis även upp en del “pedagogiska” frågor. Nämnden ska få en verksamhetsuppföljning. Den handlar denna gång om förskola och pedagogisk omsorg. Under ledning av verksamhetschef Pernilla Dahlstrand informeras det om barnhälsoteamets arbete och närvaroarbetet. 
Det blir också en kunskapsuppföljning av 6-åringarnas läs- och skrivutveckling. Dessutom informerar grundskolans verksamhetschefer om lärarbehörigheterna.
Samverkan för bästa skola
Det kommer att informeras om projektet “Samverkan för bästa skola”. Skolverket erbjöd hösten 2022 Vänersborgs kommun, som huvudman för Tärnan och Vänerparkens skola, att påbörja en samverkan i syfte att identifiera och genomföra insatser som höjer kunskapsresultaten och ökar likvärdigheten.
Förstudie: Förskoleplatser i Öxnered, Blåsut, Väne-Ryr och centrala Vänersborg
Under ärende 2, “Förstudie: Förskoleplatser i Öxnered, Blåsut, Väne-Ryr och centrala Vänersborg”, är det dags för nämnden att ta tag i lokalproblemen.
“Med anledning av den akuta situationen för Öxnered förskola kommer denna upplaga av förstudien att presentera lösningsalternativ för Öxnered förskola med tillhörande moduler, vilket är totalt 6 avdelningar. Resterande delar som ersättning för Dalaborgs förskola, platser för en prognostiserad befolkningsökning i Öxnered och centrala Vänersborg planeras att presenteras i en förstudie under år 2025.”
Förstudien riktar alltså in sig på det akuta problem som har uppstått på grund av Öxnered förskola. Hela den permanenta förskolebyggnaden har evakuerats. I den ena halvan av förskolan uppmättes nämligen skadligt höga halter av mögelsporer och barn och personal fick svåra symptom som astma, huvudvärk och näsblödningar. Barnen har nu flyttats till de nybyggda skolorna i Öxnered och Holmängen.
Det har utretts om hur situationen på Öxnered ska kunna lösas så snabbt och effektivt som möjligt. Förvaltningens förslag är en totalrenovering, verksamhetsanpassning och tillbyggnad av Öxnered förskola. Det betyder att det 
inte är tänkt att någon ny förskola ska byggas utan den gamla ska “återanvändas”. Det ska bli intressant att få höra hur det är möjligt. Det kan ju vara, som nämndens ordförande Bo Carlsson (C) upprepade gånger har påpekat, bottenplattan som är orsaken till alla problem. Jag förutsätter dock att “experterna” vet vad som ska göras.
En totalrenovering är det billigaste och snabbaste alternativet. Tidsplanen (från beviljade medel till färdigt för inflyttning) uppskattas till två år. Den nya förskolan kommer att få 6 avdelningar. BUN passar nämligen på att utöka förskolan med två avdelningar så att de nuvarande modulerna kan avvecklas – det tillfälliga bygglovet löper ut. Hyreskostnaden beräknas till 4,3 milj kr per år vilket ger nämnden en nettokostnadsökning på 2,8 milj kr. BUN kommer senare att begära kompensation för denna hyresökning av fullmäktige.
Reviderad förskole- och grundskoleplan 2026-2035
Barn- och utbildningsnämnden ska anta “Reviderad förskole- och grundskoleplan 2026-2035”, alltså ytterligare ett ärende om lokaler. Syftet med planen är att revidera lokalbehovet för alla områden i Vänersborgs kommun när det gäller förskola, årskurs F-6 och årskurs 7–9. Det är inte tänkt att planen ska presentera färdiga åtgärdsförslag utan att peka på behov.
Mycket i planen har förändrats sedan föregående år:
“Jämfört med förra årets plan prognostiseras ett minskat antal elever i åldersgrupperna 6-12 år och 13-15 år. Även antalet 1-5 åringar prognostiseras att minska de närmsta åren men sedan öka igen för att ligga över dagens nivå år 2032 och framåt.”
Alla förskolor och grundskolor tas upp i rapporten. I sammanfattningen går det att läsa att följande behov har identifierats:
Förskola: En lösning för situationen för Öxnered förskola är akut då lokalerna inte kan användas och modulerna behöver ersättas. Även förbud att bedriva verksamhet i Dalaborgsparkens lokaler samt en prognostiserad framtida befolkningsökning i Öxnered gör att behoven inom området är stora. Arbete pågår med en förstudie för att kartlägga ytterligare behov av förskoleplatser i centrala Vänersborg under prognosperioden. Utifrån befolkningsprognosen kan det runt år 2029/2030 behövas nya förskoleplatser i området. När det gäller Dalsland är det tidigare utredda behovet av ett utökat antal platser i området osäkert utifrån den senaste befolkningsprognosen. Brålanda förskolas moduler behöver långsiktigt ersättas med permanenta platser och externt inhyrda lokaler (Equmeniakyrkan) för Frändefors förskola behöver ersättas på grund av förbud att bedriva verksamhet i lokalerna från och med 1 januari 2029.
Grundskola och anpassad grundskola årskurs F-6: Antalet grundskoleplatser förväntas vara tillräckliga under planeringsperioden utifrån befolkningsprognosen som visar en marginell minskning av antalet barn. Organiseringen av grundskolorna kommer att behöva ses över utifrån befolkningsprognosen och det flertalet tillfälliga moduler som idag används av grundskolorna. Mariedalskolan är i behov av en ny idrottshall som är dimensionerad för grundskolans storlek och tillgänglig för alla elever. Barn- och utbildningsförvaltningen behöver fortsatt följa utvecklingen av antalet elever i anpassad grundskola för att säkerställa att det finns lokaler efter behov. För Dalslandsområdet behöver lokalkapaciteten utökas på Brålanda skola i enlighet med tidigare utredning angående Brålanda skola. Den elevökning som prognostiseras för Skerruds skola behöver analyseras och beaktas i samband med utökad lokalkapacitet på Brålanda skola. På Frändeskolan krävs i närtid stora underhållsåtgärder för att komma till rätta med arbetsmiljön för både elever och personal, lokalutnyttjandet kommer att ses över tillsammans med lokalerna på Dalboskolan.
Grundskola och anpassad grundskola årskurs 7–9: Antalet grundskoleplatser i centrala Vänersborg bedöms som tillräckliga under planeringsperioden utifrån befolkningsprognos. Organiseringen av de tre grundskolorna i området kommer att behöva ses över utifrån befolkningsprognosen om ett minskat antal elever. Även i Dalsland är antalet grundskoleplatser i området tillräckliga under planeringsperioden utifrån befolkningsprognos. Lokalutnyttjandet kommer att ses över tillsammans med lokalerna på Frändeskolan. Barn- och utbildningsförvaltningen behöver fortsatt följa utvecklingen av antalet elever i anpassad grundskola för att säkerställa att det finns lokaler efter behov.
Vill man veta mer om någon speciell förskola och/eller skola kan man ladda ner rapporten “Reviderad förskole- och grundskoleplan 2026–2035” här.
Månadsuppföljning september
Månadsuppföljningen för september visar att det ekonomiska resultatet för BUN uppgick till +9,6 milj kr och att prognosen för 2024 är budget i balans. I uppföljningen ser man även att barnantalet sjunker i barnomsorgen och så också i skolbarnsomsorgen. I skolbarnsomsorgen har antalet dock ökat under juli-augusti – och det är fler barn än motsvarande tid förra året. I förskoleklass och grundskola minskar elevantalet, medan eleverna i den anpassade grundskolan ökar. Barn- och elevminskningen leder till en lägre kostnad på 3,9 milj kr, medan elevökningen i den anpassade grundskolan resulterar i en ökad kostnad på 4,0 milj. (Siffrorna är fortfarande prognoser.)
Elevdatorer
Barn- och utbildningsnämnden ska begära 3,9 milj kr i utökad investeringsbudget 2025 för inköp av elevdatorer. Det visar sig att nämnden gör en besparing på 100.000 kr om man köper datorerna i stället för att leasa dem.
Yttrande stadsplan
BUN ska yttra sig om en stadsplan (äldre begrepp) och en detaljplan. Stadsplanen är mest intressant eftersom den handlar om den nya idrottshallen som ska byggas på Mariedalskolan.
Självklart kommer nämnden att ställa sig positiv. Mariedalskolan har behövt en ny idrottshall sedan många år tillbaka och nu äntligen syns ljuset i tunneln. BUN är också:
“positiv till att parkeringsfrågan och att hämta-och-lämna-området öster om skolbyggnaden finns med i planbeskrivningen då det under flera års tid varit stora problem med felparkeringar och trafik på området som utgör en säkerhetsrisk för eleverna på skolan.”
Det är inte bestämt exakt var idrottshallen ska byggas. Det finns två alternativ – se bild:
Det är svårt att säga vilken plats som blir bäst. Det viktiga är att skolan får behålla parkeringen väster om skolan, se flygbilden.
Workshop
Nämndens sammanträde avslutas med en workshop. I kallelsen står det:
“i september 2024 genomförde barn- och utbildningsnämnden en workshop om förväntade resultat uppnå (resultatmått med ambitionsnivåer). På nämndsammanträdet i oktober kommer nämnden ges en sammanställning 
av workshopen från september samt genomföra en workshop med fokus på förväntade resultat (nämndens uppdrag till förvaltningen). Workshopen kommer även beröra tilldelade målvärden.”
Workshoparna ska utgöra grund för nämndens verksamhetsplan med detaljbudget för 2025. De ska antas på nämndsammanträdet i november.
Sammanträdet imorgon kommer att ta en stor del av dagen.
Rapport från KS (9/10)
Det blev som beräknat ett kortare sammanträde med kommunstyrelsen (KS) igår onsdag. Sammanträdet avslutades redan kl 14.12. Orsaken var att det inte fanns lika många informationspunkter som vanligt.
Tjänstepersoner från olika förvaltningar informerade om “Antagande av fördjupad översiktsplan (FÖP) Brålanda/Avtal Brålanda station”, “Avtal vårdsamverkan Fyrbodal 2024-2025”, “Delårsrapporten” och “Översyn av bolagsordning och ägardirektiv för Vattenpalatset Vänerparken AB”. Det var en genomgång av ärenden som KS senare på dagen skulle fatta beslut om. Meningen med föredragningarna var som vanligt att ledamöterna skulle få mer “kött på benen” och också få tillfälle att ställa frågor kring underlagen. Så blev det och informationen var som den oftast brukar vara – lärorik och givande.
Kommundirektör Lena Tegenfeldt redogjorde tämligen utförligt om de gröna “plopparna”, dvs att måluppfyllelsen av kommunens fem inriktningsmål uppfylldes. Kommundirektören lade särskild tyngd kring de två första målen, “Våra invånare ska ha mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv” och “Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier”.
Tegenfeldt betonade särskilt att arbetslöshetssiffrorna för Vänersborgs kommun har hållit sig på en “bra” nivå, de har till och med minskat, och är bättre än grannkommunerna. Behörigheten till yrkesprogrammen på gymnasiet har ökat och ligger över riksgenomsnittet. (Se “Sammanträde med BUN imorgon”.) Madelaine Karlsson (S), som sitter i Kunskapsförbundets presidium, påpekade att man i framtiden kanske skulle använda måttet “behörighet till gymnasiet” istället med tanke på att gymnasieskolan i fortsättningen ska öka utbildningsplatserna på yrkesprogrammen. Det handlar om den så kallade
dimensioneringsreformen, dvs de ändringar i Skollagen som (se Skolverket “Regional planering och dimensionering av gymnasial utbildning”):
“ställer krav på huvudmän att väga in arbetsmarknadens behov när de planerar och erbjuder utbildning i gymnasieskolan och komvux.”
Friskolorna behöver inte följa uppmaningen i dimensioneringsreformen , utan kan fortsätta erbjuda program där förutsättningar för vinster bedöms vara störst. Men det är en annan fråga…
I budgeten för nästa år har ett riktat uppdrag getts om att utarbeta ett landsbygdsprogram. Nu planeras det, enligt kommundirektörens skriftliga information, för projektanställningar för att utarbeta detta. Det känns lite bittert att kommunfullmäktige med de styrande partierna i täten först avslår en motion från Vänsterpartiet i detta ämne och sedan “knycker” stora delar av idén… (Se “Motion: Landsbygdsutvecklare”.)
Kommundirektör Tegenfeldt informerade även om resultaten av den undersökning (enkät) som genomfördes kring utbildningen av förhållningssätt mellan politik och förvaltningsorganisation. Det har jag skrivit om mycket om… (Se de fyra inläggen “Politiker och tjänstemän”.)
Kommundirektören hade naturligtvis uppmärksammat de skillnader i svar som hade getts av politiker respektive tjänstepersoner kring vissa frågeställningar, och som jag skulle vilja beteckna som en förtroendekris. Tegenfeldt föreslog att enkäten/undersökningen skulle genomföras i varje nämnd. Det tyckte kommunstyrelsen var helt ok. Jag hoppas bara att de nya “undersökningarna” inte skymmer de svar som ledamöterna i KS har lämnat…
De tre kommunalråden fick några frågor kring sina skriftliga informationer som hade lämnats innan sammanträdet.
All information var klar kl 11.20 och då bröts sammanträdet för partiöverläggningar, och lunch. Sammanträdet återupptogs kl 12.30 med den så kallade “beslutsomgången”. Jag har skrivit om flera av ärendena i tisdagens blogginlägg inför sammanträdet – “Historiska beslut i KS”.
De flesta ärenden klubbades igenom ganska snabbt men det blev “stopp” på några punkter. Redan på ärendena 5 och 6 kom de första stoppen. Det handlade om två delegeringsordningar. Lena Eckerbom Wendel (M) hade synpunkter och frågor. Kommunjuristen kallades in för att förklara, och till slut blev alla överens. Även M.
Ärendet om “Regler för klimatväxling” gav som förväntat upphov till diskussion. De borgerliga ledamöterna i KSAU hade beslutat att rekommendera KS att avslå förslaget. (Se “Historiska beslut i KS”.) Anna-Karin Sandberg (MP) yrkade för de styrande partiernas räkning på att KS skulle bifalla förslaget från förvaltningen.
Efter flera inlägg förklarade till slut Henrik Harlitz (M) orsaken till moderaternas ställningstagande. Han menade att förslaget skulle försvåra arbetet för den kommunala organisationen, t ex deltagandet i SERN. Det var även direkt kontraproduktivt för delar av koncernen, t ex flygplatsen som Vänersborgs kommun satsar mycket pengar i. Harlitz, liksom också Göran Svensson (MBP), tyckte vidare att det var oklart vad “klimatpotten” skulle användas till.
Det blev votering där de styrande vann med 8-7. Vänsterpartiet röstade med de styrande. Vänersborgs klimatlöfte (en satsning inom kraftsamlingen Klimat 2030 – Västra Götaland) är politiskt beslutad och kommunen har därmed ansvar för att de antagna klimatlöftena genomförs. Ett av klimatlöftena är ”Vi klimatväxlar tjänsteresor”. Avsatta medel för klimatbelastningen (“klimatpotten”) ska användas:
“för att kunna stimulera önskvärda klimatinvesteringar och/eller driftåtgärder internt i organisationen.”
Vänsterpartiet yrkade på att “Antagande av riktlinjer för hantering av synpunkter” skulle remitteras till Demokrati- och jämställdhetsberedningen innan kommunstyrelsen fattade beslut. De flesta ledamöter som yttrade sig höll med om synpunkterna men ändå inte. 
Demokrati- och jämställdhetsberedningen var en beredning under kommunfullmäktige och inte kommunstyrelsen – så därför kunde inte ärendet remitteras. Det var dock inget som hindrade, menade bland annat ordförande Augustsson (S), att Demokrati- och jämställdhetsberedningen tog upp frågan på egen hand, beredningen hade ju initiativrätt. När även beredningens ordförande Elisabeth Johansson (KD) höll med ordförande Augustsson så drog Vänsterpartiet tillbaka sitt yrkande om “återremiss”.
Ett enigt KS ansåg att kommunfullmäktige ska anta “Fördjupad översiktsplan Brålanda” och godkänna “Med- och samfinansieringsavtal, framtagande av järnvägsplan och systemhandling, Brålanda station” på nästa sammanträde. Det blev ingen diskussion, endast berömmande ord och några synpunkter. Madelaine Karlsson (S) underströk vilken fördel det skulle bli för Brålanda med en GC-tunnel under järnvägen vid stationsområdet. Det är bara att hålla med, även om kommunalråden Augustsson (S) och Harlitz (M) gärna ville undersöka kostnaderna först…
Det kan väl nämnas att förutom de 9,8 milj kr som detta beslut innebar och de uppskattade framtida kostnaderna för kommunen på ca 75 milj kr (prisnivå 2023–01) för själva tågstationen beräknas kostnaderna för parkering, vägar, busshållplats mm uppgå till ca 20 milj kr. Vi får se om alla partier tycker att Brålanda är värd dessa satsningar. (Just nu är det dock bara de 9,8 milj kr det handlar om.)
Kommunfullmäktige kommer att fatta två historiska Brålandabeslut onsdagen den 23 oktober.
Kommunstyrelsen fattade enhälliga beslut om Vattenpalatset och om att utreda möjligheten att skapa ett kommunalägt energibolag. KS-ledamöterna var entusiastiska till medborgarförslaget om att sätta upp skyltar med positiva meddelanden i kommunen.
Det blev emellertid ingen enighet om Vänsterpartiets och Medborgarpartiets gemensamma motion om trygghetsboenden, “Att få leva tills man dör – utred hur biståndsbedömt trygghetsboende kan införas!”. Eller ja, på sätt och vis blev det enighet. Det var bara V och MBP som ville bifalla motionen… Alla andra avslog den. Jag vet dock inte riktigt hur Sverigedemokraterna ställde sig. De var positiva till biståndsbedömda trygghetsboenden sa Anders Strand, men ville inte rösta för det. Det är alltså möjligt att SD avstod från att rösta.
Anledningen till avslaget var tydligen ordet “biståndsbedömd”… Så sa i varje fall Lena Eckerbom Wendel (M). Ingen förklarade mer än så. Vilket åtminstone socialdemokrater och kristdemokrater borde ha gjort, eftersom, som Göran Svensson påpekade – förslaget från början kom från socialminister Lena Hallengren (S) och senare stötts av Ebba Busch (KD). Socialtjänstlagen ger alltså kommunerna möjligheten att införa boendeformen biståndsbedömt trygghetsboende. (Socialtjänstlagen 5 kap 5 § 3 st.)
Diskussionen kommer med all säkerhet att fortsätta i kommunfullmäktige.
Historiska beslut i KS
Imorgon onsdag sammanträder kommunstyrelsen (KS) i Vänersborgs kommun. I KS sitter samtliga gruppledare för partierna och framför det som partimedlemmarna har tyckt på interna möten. Tror jag i varje fall. Det som anförs i KS av partierna blir i 99 fall av 100 också utgångspunkt för de ställningstaganden som partierna gör i kommunfullmäktige. Med andra ord är kommunstyrelsens sammanträden viktiga.
Kommunstyrelsens dagordning har följande utseende:
Många ärenden har vuxit fram steg för steg. De har behandlats och begrundats i olika nämnder – och det är inte alltid lätt att greppa alla ärenden utan att känna till vad som varit tidigare. Det är 26 ärenden och 644 sidor att studera.
Det är emellertid inte särskilt många ärenden som är politiskt kontroversiella denna gång. Jag ser bara ett ärende där den borgerliga oppositionen hade en annorlunda uppfattning i kommunstyrelsens arbetsutskott (=KSAU) än de styrande partierna. (Vänsterpartiet hade haft fler oenigheter om partiet hade haft någon ordinarie ledamot…) Alla ärenden som ska tas upp i kommunstyrelsen (KS) behandlas nämligen i KSAU först. Det är 5 ledamöter i KSAU och representanterna för M (2 st) och SD (1 st) avslog ett förslag från förvaltningen, som de 2 ledamöterna från de styrande partierna, S+C, biföll. Det gällde ärende 8, “Regler för klimatväxling”.
Klimatväxling
Klimatväxling innebär att en intern kostnad läggs på resor med växthusgasutsläpp som sedan samlas på ett konto som kan användas för miljö- och klimatåtgärder. Den här åtgärden ingår i de klimatlöften som kommunfullmäktige har antagit för 2024-2026. Och så föreslog förvaltningen följande avgift för klimatväxling:
- “Resor med privat bil i tjänsten med fossila drivmedel, (20%) på milersättningen.”
- “Alla tjänsteresor med flyg, (20 %) på biljettpriset.”
Det framgår inte varför M+SD avslog förslaget. Kanske är det för att förvaltningen i underlaget kom med en liten brasklapp:
“En konsekvens som uppmärksammats under beredning av ärendet är att införande av klimatväxling i kommunen kommer medföra en kostnadsförändring som i detta fall kan påverka möjligheten att delta i vissa internationella satsningar på grund av att den ekonomiska förutsättningen förändras.”
Vi får se imorgon hur Henrik Harlitz (M) och Anders Strand (SD) motiverar avslaget. Jag tror att det får vara en mycket bra motivering. I KS har M+L+SD 6 röster mot de styrandes, S+C+KD+MP, 7 röster. Medborgarpartiet respektive Vänsterpartiet har vardera en röst. V och MBP avgör alltså omröstningen, och det blir också avgörande för det kommande beslutet i kommunfullmäktige.
Brålanda
Två ärenden rör Brålanda. Det är sannolikt de två viktigaste besluten om Brålandabygden sedan kommunsammanslagningen 1974. Det är ärendena 12 och 13 – “Antagande av fördjupad översiktsplan (FÖP) Brålanda” och “Beslut om medfinansiering av järnvägsplan och systemhandling för Brålanda station”. (Båda ärendena ska slutligt beslutas av fullmäktige den 23 oktober.)
Den fördjupade översiktsplanen (FÖP) för Brålanda ser i mina ögon mycket bra ut. Det finns nog inget som borde ändras. Den viktiga ringleden väster om Brålanda, som ska förbinda E45 med Poppelgatan och Färgelandavägen, finns t ex med. Ringleden är viktig för att avlasta Storgatan från trafik och framför allt tung trafik. Dessutom skulle leden skapa bättre tillgänglighet till den framtida järnvägsstationen. Det är också av stor vikt att det anläggs en järnvägsbro, dvs GC-tunnel, vid stationsområdet. En sådan finns med i planen. Det skulle minska järnvägens barriäreffekt och knyta ihop tätorten. Invånarna skulle dessutom kunna ta sig från östra delen av Brålanda till den västra utan att beträda några plattformar.
Men inget gör sig av sig själv. Nu gäller det att FÖP:en förverkligas och att den politiska viljan visar sig i kommunens kommande mål- och resursplaner (budgetar).
Trafikverket har, tillsammans med Vänersborgs kommun och Västra Götalandsregionen, tagit fram ett avtal för med- och samfinansiering av järnvägsplan och systemhandling till Brålanda station. Framtagandet av dessa handlingar är en del i planläggningsprocessen inför projekteringen och byggnationen av en tåghållplats. Med andra ord, nu händer det något med det “tågstopp” som en företagare från Brålanda, som det står i underlaget:
“vände sig till kommunen 2006 med önskemål om samverkan för att få till ett tågstopp.”
Det har gått segt med “tågstoppet” sedan dess, och det även efter att Vänsterpartiet i september 2016 efter ett möte med Brålanda Företagarförenings Infrastrukturgrupp väckte nytt liv i frågan med en motion i ärendet. (Se “Tågstopp i Brålanda”.) Imorgon onsdag ska KS föreslå fullmäktige att avsätta 9,8 milj kr i investeringsbudgeten för 2024. Det är kommunens andel av kostnaderna – i det här läget… När det är dags att bygga stationen uppgår den uppskattade totalkostnaden till 108,6 miljoner kronor, i 2023 års prisnivå. Kommunen ska stå för 70% av dessa kostnader.
En stor oro är emellertid att hela projektet blir försenat. Trafikverket måste bli klar med järnvägsplan och systemhandling innan projektet kan fortsätta. TTELA skriver (se TTELA “Ny beräknad avgångstid: oklar”):
“Den preliminära bedömningen är att de (=Trafikverket; min anm) kommer bli färdiga först 2027. Det skulle minska sannolikheten för att man blir klar till 2028.”
Delårsrapport
Kommunens delårsrapport är intressant. Det innehåller dock som vanligt en målavstämning som, måste jag erkänna, ofta är mindre intressant. Jag är tveksam till mål- och resultatstyrningen rent generellt. Jag vet inte vad alla dessa gröna, gula och röda ploppar egentligen säger om verksamheterna i kommunens olika förvaltningar. Prognosen är för övrigt att kommunen även i år får fem gröna ploppar, dvs uppnår alla inriktningsmål:
- “Våra invånare ska ha mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv”
- “Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier”
- “Vänersborg är en ekologiskt hållbar kommun med minskad klimatpåverkan”
- “Vänersborgs kommun har en god service och hög effektivitet gentemot våra invånare och företag”
- “Våra medarbetare ska ges förutsättningar för ett friskt och hållbart arbetsliv”
De gröna plopparna glädjer nog alla vänersborgare… Men mer intressant är antagligen att kommunens prognostiserade resultat för i år uppgår till 24 milj kr. I budgetbeslutet i juni 2023 var det tänkt att resultatet skulle bli 1 milj kr. År 2024 var nämligen året då lågkonjunkturen skulle vara som allra “lägst”. Men det ser alltså ut att bli 23 milj kr bättre än planerat. Resultatet har faktiskt alltid en tendens att bli större än beräknat i Vänersborgs kommun. Och, det innebär faktiskt att förskola och skola skulle kunna ha tilldelats ytterligare 23 milj kr. Så tänker dock bara en vänsterpartist…
Vattenpalatset
Bolagsordningen och ägardirektiven för Vattenpalatset Vänerparken AB ska uppdateras. Det ser jag inga konstigheter med. Det uppdaterade förslaget till uppdragsavtal, ärende 15, innehåller emellertid en nyhet.
Vattenpalatset har alltid fått ett förlusttäckningsbidrag. Det har betalats ut så att säga i efterhand när kommunen ser hur stora förlusterna har blivit. Konstruktionen har varit en morot/piska för Vattenpalatset att “effektivisera” och hålla tillbaka kostnaderna. Det har jag faktiskt hört kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) säga vid något tillfälle. Nu är det en ändring på gång. Förslaget är att förlusttäckningsbidraget ska tas bort och ersättas av en årlig uppdragsersättning på drygt 11 milj kr (exakt 11.046.000 kr), exklusive lagstadgad mervärdesskatt. Ersättningen ska även kopplas till konsumentprisindex…
Det här ska kommunstyrelsen själv besluta om imorgon. (Det finns ju som bekant ett flertal ärenden där kommunstyrelsen själv fattar besluten och där frågorna inte förs vidare till kommunfullmäktige.)
Kommunalägt energibolag
Anders Strand (SD) har skrivit en motion där han och Sverigedemokraterna yrkar på att kommunen utreder möjligheten att skapa ett kommunalägt energibolag. Strand skriver:
“Genom ett energibolag kan vi själva hålla i taktpinnen för utbyggnaden och laddinfrastruktur och sälja elen vilket vi inte får göra inom ramen för ordinarie kommunal verksamhet. … Vi får en möjlighet att utveckla energilager, fjärrvärme och få en större rådighet över kostnader och möjligheter till utveckling av egen energiproduktion.”
Tjänstepersonerna liksom KSAU är positiva till motionen. Det innebär att beslutsförslaget i KS är att bifalla motionens yrkande. Det motiveras bland annat med:
“Regelverket kring energiförsäljning är komplicerat då det finns vissa undantag att förhålla sig till samt att det är olika regelverk för de olika energislagen. Utifrån påverkande beslutade prioriteringar i Strategin för ett fossilfritt 2030, Miljöstrategi 2030 och Strategi för laddinfrastruktur samt aktuell lagstiftning bedöms en utredning kunna tydliggöra behov och möjligheter.”
Trygghetsboende
Vänsterpartiets och Medborgarpartiets motion, “Att få leva tills man dör – utred hur biståndsbedömt trygghetsboende kan införas!”, har inte samma tur som SD:s motion.
Motionärerna Ida Hildingsson (V) och Göran Svensson (MBP) yrkade följande:
- “kommunfullmäktige beslutar att kommunstyrelsen tillsammans med berörda nämnder utreder hur biståndsbedömt trygghetsboende kan införas i Vänersborg”
- “utredningen ska även innehålla vilka sociala, ekonomiska och hållbara värden införande av trygghetsboende skulle ha ur ett folkhälsoperspektiv, samt hur det skulle möta den demografiska utvecklingens behov i kommunen.”
I socialnämnden avslogs motionen av en majoritet och i KSAU var alla fem ledamöter eniga om avslag:
”Kommunfullmäktige beslutar att avslå motion att utreda hur biståndsbedömt trygghetsboende kan införas i Vänersborg.”
Men samtidigt beslutade socialnämnden liksom KSAU att lägga till ytterligare en beslutspunkt utöver avslaget. Detta beslutsförslag finns också på kommunstyrelsens bord imorgon:
“Kommunfullmäktige uppdrar åt kommunstyrelsen att utreda trygghetsboende som boendeform ur ett kommunalt övergripande perspektiv i samarbete med AB Vänersborgsbostäder, socialnämnden och samhällsbyggnadsnämnden.”
Det är inte helt lätt att se skillnaden mellan motionens yrkanden och det beslutsförslag som läggs fram i KS… Som jag ser det finns det ingen innehållsmässig skillnad. Den andra att-satsen i beslutsförslaget ingår i motionens yrkanden.
När motionen behandlades i socialnämnden reserverade sig Ida Hildingsson (V) och Göran Svensson (MBP) mot beslutet. De skrev bland annat:
”Vi vänder oss mot det märkliga beslutet att föreslå att avslå motionen (punkt 1) samtidigt som nämnden (punkt 2) föreslår att göra just det som är motionens intention. Det vill säga att kommunstyrelsen tillsammans med berörda nämnder (och självklart övriga relevanta aktörer såsom bostadsbolag) utreder hur trygghetsboende kan införas och utvecklas, där biståndsbedömt trygghetsboende då är en del av detta.”
Det går att bilda sig en egen uppfattning genom att ladda ner motionen ”Att få leva tills man dör” här och Hildingssons och Svenssons reservation här.
Hantering av synpunkter
KS ska behandla fler ärenden. De flesta är av rutinkaraktär. Jag vill dock till sist nämna att KS lite överraskande ska anta “Riktlinjer för hantering av synpunkter”.
Det är lätt att hålla med om syftet:
“Synpunktshantering är ett av flera verktyg för att följa upp hur den enskilde upplever kommunens service och tjänster. Genom att systematisera kommunens hantering av synpunkter kan den enskildes upplevelser och erfarenheter skapa underlag som leder till bättre beslut rörande utveckling och effektivisering av kommunens verksamheter.”
Kommunen ska ta alla synpunkter på allvar. Så står det i riktlinjerna, men “interna frågor” och “inlagor i pågående ärenden i samband med myndighetsutövning” räknas inte som synpunkter. Jag vet inte vem som ska avgöra vad som är synpunkter och inte. Men det ska dock inte skymma det faktum att det är ett bra förslag att alla synpunkter, även anonyma, dokumenteras, sammanställs, analyseras, utvärderas och redovisas. Det liggande förslaget borde emellertid remitteras till Demokrati- och jämställdhetsberedningen innan beslut fattas. Sådana här frågor är nämligen en del av beredningens uppdrag och ansvarsområde.
Det är ingen utbildning för ledamöterna imorgon. Det innebär, tror jag, att sammanträdet inte blir så långt. Vi får se.
PS. Här kan du läsa om hur det gick på sammanträdet – ”Rapport från KS (9/10)”.
Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?
Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 3: Lagar”.
Politiker och tjänstepersoner genomförde en enkät efter avslutad utbildning. Den är tänkt att bli en utgångspunkt för vidare diskussioner och utbildning senare i höst. Resultaten av enkäten visade på en förtroendekris. Flera politiker ansåg att det finns tjänstepersoner som inte är objektiva.
Det skulle naturligtvis ha varit mycket intressant om det av enkätsvaren hade gått att utläsa vilka som hade tyckt vad. Kan det vara så, som de flesta antagligen misstänker, att partier från den styrande minoriteten (S+C+KD+MP) har annorlunda uppfattningar om tjänstepersonerna än företrädare för oppositionspartierna (M+SD+V+MBP+L)?
Det gäller också tjänstepersonernas svar, även om det egentligen är politikernas svar som står i fokus. Finns det skillnader i tjänstepersonernas svar beroende på i vilken förvaltning de arbetar? Och ytterligare en aspekt som skulle kunna vara intressant att få reda på. Har de politiker som är ledamöter eller ersättare i en nämnd annorlunda uppfattningar om tjänstepersonerna i denna nämnds förvaltning än vad de har om tjänstepersoner i andra förvaltningar. Och vice versa naturligtvis.
Det får vi antagligen aldrig reda på. Men om… Det skulle underlätta en analys, då skulle man kunna komma fram till säkrare slutsatser, t ex att förtroende och tillit från politiker mot tjänstepersoner är beroende av personlig kontakt och kännedom. Och då kanske förtroendekrisen skulle kunna lösas med samarbets- och “lära-känna-varandra”-övningar…
Fast den lösningen tror jag inte på, även om den skulle ha underlättat för arbetsgruppen i planeringen och utformningen av den fortsatta “utbildningen”. Jag tror att det är betydligt mycket svårare och känsligare än så. Sedan måste man betona och framhålla, vilket jag förutsätter att de flesta politiker håller med om, att det finns massor av oerhört professionella och kompetenta medarbetare/tjänstepersoner överallt i förvaltningarna. Det är oerhört viktigt att komma ihåg.
Men, rent generellt… Jag tror att många tjänstepersoner och framför allt de högre/högsta cheferna måste bli betydligt mer självkritiska. De måste, som jag ser det, seriöst ställa sig frågan varför politiker anser att det finns tjänstepersoner som inte är objektiva och att underlagen inte belyser olika perspektiv och inte heller bygger på fakta.
För så kan det vara, det vet jag av egna erfarenheter. Jag skulle kunna ge många exempel på beslutsunderlag som inte belyser olika perspektiv eller bygger på all tillgänglig fakta. Det har jag upplevt i flera av mina motioner och 
det ser jag i en rad beslutsunderlag som presenteras i nämnder och styrelser. Det kan handla om utredningen av var Brättelänken ska placeras, det handlar om Magnus Larsson på Sikhall, som snart har väntat i 10 år på sin detaljplan. Det handlar om Magnus Larssons granne i Sikhall Anders Solvarm som tvingades till domstol för att få rätt. Det handlar om fastighetsägare på Vänersnäs och Gardesanna i samband med 
kommunens VA-dragningar. Bengt Davidsson på Juta kan ge flera argument där tjänstepersoner inte har varit objektiva, precis som Blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Det handlar om Hallevibadet… Och nu senast, ärendet kring “nedmontering och utbyte av viss kommunal vägbelysning utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar”…
Politiker och tjänstepersoner kan naturligtvis fortsätta diskutera uppföranderegler och etik och moral. Det kan behövas så länge som personer inte behandlar varandra med tillit och respekt eller när personer inte kan skilja på sak och person. Men inte ens om detta kan alla bli överens – i praktiska situationer. Och ytterst blir det då, återigen, lagar som gäller och styr. Nä, arbetsgruppen måste klura ut ett sätt att ta tag i, bearbeta och på något sätt åtgärda de grundläggande problem som har framkommit i enkäten.
Hur det ska gå till vet jag inte, men jag tror att den viktigaste nyckeln till förändring ligger hos de högsta cheferna, dvs kommundirektören och förvaltningscheferna. Jag tror att det ytterst hänger på dem om förtroendet ska kunna återupprättas. De måste t ex bli betydligt noggrannare och mer kritiska gällande de underlag som ska släppas fram till politikerna i kommunstyrelsen respektive nämnderna.
Sammanfattningsvis anser jag att politiker-politiker och politiker-tjänstepersoner i de allra flesta fall bemöter och behandlar varandra med respekt och tillit. Det behövs emellertid arbetas med objektiviteten i underlag och beslutsförslag. Och då måste också politiker i de styrande partierna inse att allt inte är bra bara därför att tjänstepersonerna arbetar fram beslutsförslag som går i linje med de styrandes egen uppfattning…
Oj, där kom ett perspektiv som jag inte har behandlat tidigare. Vi får se om det kommer ytterligare ett inlägg så småningom som gör det. Fram till dess kan man sätta sig in i den aspekten av ämnet genom att läsa bloggserien “KF-beslut mot bättre vetande”.
Fortsättning följer – se ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker”.
==
I denna bloggserie:
- ”Politiker och tjänstemän 1: Allt OK” – 2 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK” – 3 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 3: Lagar” – 6 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?” – 7 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker” – 21 november 2024
- ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?” – 1 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer” – 4 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?” – 15 december 2024
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer