Arkiv

Författararkiv

SBN: Hallevi, arenan, Sikhall & polisen

20 mars, 2024 1 kommentar

Imorgon torsdag sammanträder samhällsbyggnadsnämnden. Det ser ut att bli ett lugnt och fridfullt, ja nästan tråkigt, möte. Det mest spännande tycks bli ett informationsärende om “Verksamhetsinformation kretslopp & vatten och tekniska” som föredras av de båda verksamhetscheferna.

På samhällsbyggnadsnämndens sammanträden har förvaltningen en informationspunkt, som brukar ledas av förvaltningschefen, om vad som har hänt sedan sist. Det brukar de flesta nämnder ha. Under det här ärendet lämnas ofta intressanta besked och upplysningar från förvaltningen. Vi får se om det blir en lika intresseväckande och spännande information imorgon som förra månaden.

På det förra sammanträdet, den 29 februari, fick samhällsbyggnadsnämndens politiker mycket information. Det var för övrigt på det sammanträdet som politikerna fattade beslut om Brättelänkens sträckning – se “Brättelänken – genom fornminnet”.

Vänersborgs kommun har som bekant lagt ner Hallevibadet i Vargön. En privatperson, Jonas Mossberg, meddelade kommunen förra sommaren att han ville förvärva badet. (Se “Hallevibadet i privat regi?”.) Det vill Mossberg fortfarande. Han ser en potential i både badet och området. Han har stora planer på utveckling.

Det går emellertid långsamt i samtalen mellan kommunen och Mossberg. Ja, enligt Mossberg händer det egentligen ingenting. Han har skrivit många brev till både politiker i samhällsbyggnadsnämnden och tjänstepersoner. Den 13 februari skrev han till politikerna i nämnden:

“Nu skriver vi mitten av februari och vad jag förstått så har det hänt absolut ingenting mer än badet har stått tomt sedan juni förra året trots det finns ett privat intresse som vill ta över och driva det vidare.”

 Mossberg verkar vara frustrerad. Han beskriver i sitt mail till politikerna de “problem” han upplever. Han får inte de underlag han ber om, han får felaktiga uppgifter och blir i det stora hela motarbetad. Tiden bara går och Mossberg upplever att det är en “taktik” för att hindra hans planer. Han lägger skulden för att det inte händer något helt på kommunen.

Jag kan naturligtvis inte avgöra om Mossberg har rätt. Genom åren har jag emellertid hört liknande påståenden om kommunens beteende från andra personer, t ex från Hästefjorden, Sikhall, Vänersnäs och Juta. Flera känner med rätt eller orätt en stor frustration i sina möten med kommunen och jag antar att kommunala tjänstepersoner skulle säga samma sak – fast tvärtom.

I det citerade mailet ovan skriver Mossberg några som han anser vara väl valda och sanna ord om särskilt en tjänsteperson. På nämndsammanträdet den 29 februari meddelade förvaltningen att Jonas Mossberg hade polisanmälts för förtal. Det var uttrycken eller “tonen” i mailet som var anledningen. När jag läste mailet så tyckte jag att det var tuffa och kritiska formuleringar. Men att de skulle kunna leda till en anmälan och ett eventuellt åtal hade jag inte en tanke på. Vilket naturligtvis en åklagare skulle kunna ha.

Det finns dock ingen polisanmälan i diariet, vad jag har sett, och Mossberg själv har inte blivit delgiven någon anmälan. Inte än i varje fall, men naturligtvis hittar inte samhällsbyggnadsförvaltningen på. För hade den gjort det så skulle informationen eventuellt kunna utgöra ett förtal av Mossberg… Det är naturligtvis möjligt att en polisanmälan har gjorts av en privatperson och sedan kommit till förvaltningens kännedom. (Tillägg 21/3. Det var tjänstepersonen själv, som privatperson, som polisanmälde Mossberg.)

Det är dock både tragiskt och beklagligt, och onödigt, att oenigheter och kanske missförstånd kan sluta med rättsprocesser. Kommunen måste kommunicera med sina invånare på ett positivt och förtroendefullt sätt.

Även Arena Vänersborg var uppe på sammanträdet, fast det har jag faktiskt redan nämnt i ett blogginlägg. (Se “Budget, arenan, SD och Norra skolan”.) Arenataket läcker som bekant och har gjort så sedan arenan byggdes. Kommunfullmäktige har bestämt att takduken ska läggas om och det ska ordnas snörasskydd och skärmtak. Det ska också sättas upp ny invändig belysning. Fullmäktige har avsatt 20,8 milj kr till åtgärderna.

Det är flera personer med insyn i “projektet” som inte tror att dessa pengar kommer att räcka. Det finns också de som är ganska övertygade om att de föreslagna åtgärderna inte kommer att vara tillräckliga för att arenan ska bli riktigt “funktionsduglig”. Dessutom har inte de föreslagna åtgärderna på arenan fått bygglov av byggnadsnämnden. Det är med andra ord bara problem.

Det är inte otroligt att just dessa problem upplevs som så stora att inga företag vill åta sig att renovera arenataket. De kan vara så osäkra på både pengar och åtgärder att de helt enkelt inte vågar “röra” i projektet. Kanske vill de överhuvudtaget inte associeras med arenan…

På samhällsbyggnadsnämndens sammanträde fick politikerna reda på att inget företag har anmält intresse av att åta sig uppdraget att åtgärda arenan. Det kommer med andra ord antagligen inte att bli någon takomläggning i arenan i år. Och med tanke på IFK Vänersborgs öde i Elitserien så kanske det är dags för politiken att tänka igenom vad vi ska ha Arena Vänersborg till i framtiden – vilka åtgärder ska kommunen vidta, och till vilka kostnader…

Det som inte nämndes på sammanträdet, men som kanske tas upp på morgondagens möte, är Sikhall. Förvaltningsrätten i Göteborg har fortfarande inte behandlat den överklagan av nämndens beslut som ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) gjorde när “deras” nämnd röstade på ett annat sätt än vad de ville. Det handlade om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. (Se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.)

De begärde emellertid ingen inhibition av det beslut som oppositionen fattade vilket betyder att nämndens beslut gäller och ska verkställas. Jag kan tycka att förvaltningen borde informera nämnden om hur verkställandet av beslutet fortskrider…

Imorgon sammanträder alltså samhällsbyggnadsnämnden igen. Kanske kommer ledamöterna att delges mer information i dessa ärenden. Och vem vet, kanske lämnar förvaltningen ny intressant information. Det kanske kan bli ett riktigt intressant möte.

Kategorier:Arena Vänersborg, Hallevi, Polis, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Brättelänken – genom fornminnet!? (2/2)

19 mars, 2024 1 kommentar

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på ”Brättelänken – genom fornminnet? (1/2)”.

Vänersborgs kommun tänker anlägga en väg söder om Vassbotten för att förbinda Öxnered/Skaven med Onsjö. Den kommande vägen går under namnet Brättelänken. Frågan för politikerna är om Brättelänken ska dras norr eller söder om gamla Brätte stad.

Det första alternativet är den norra vägsträckningen. Den föreslås följa den nuvarande smala och lågtrafikerade grusvägen in mot och förbi Brätte. Det betyder att den nya vägen kommer att gå mellan det gamla stadsområdet och Vassbotten.

Det andra alternativet är den södra vägsträckningen. Den ska utgå från den så kallade Edsvägen mellan Vänersborg och Båberg, dvs väg 2025, i direkt närhet till bron över fd järnvägen vid Brätte ridskola. Den nya vägen tänker man ska gå parallellt med den befintliga cykelbanan på gamla banvallen och sedan genom delvis obruten terräng. Det två alternativa vägsträckningarna möts sedan strax söder om detaljplaneområdet vid Skaven.

Brättelänken med de två alternativa vägsträckningarna behandlades på samhällsbyggnadsnämndens senaste sammanträde den 29 februari. Nämnden skulle fatta ett beslut om vilket av de två alternativen den skulle rekommendera. (Beslutet ska sedan vidare till kommunstyrelsen som ska ge ett uppdrag om att starta projekteringen.)

Riksintresse

Det presenterades flera utredningar inför samhällsbyggnadsnämndens beslut. En utredning gällde fladdermöss i området och en annan gällde förekomsten av mindre hackspett. En arkeologisk undersökning av området väster om Brätte redovisades också. Det verkar dock inte ha gjorts någon arkeologisk undersökning av området mellan de synliga fornlämningarna efter Brätte stad och Vassbotten. Det ingick i varje fall ingen sådan utredning i nämndens underlag. Det är ju ett viktigt område. Det låg alldeles vid staden och nära vattnet där bryggorna fanns. Det var säkerligen platsen för mycket rörelse och en livlig verksamhet med lastning, lossning, handel osv. Brätte är ju av riksintresse så det kanske har gjorts någon typ av undersökning vid tidigare tillfälle, även om jag inte känner till det. Hur som helst så fick inte nämndsledamöterna någon information om en sådan undersökning.

Den arkeologiska undersökningen av området väster om staden Brätte gjordes under en dag, den 23 januari 2020. Spontant kan jag tycka att det verkar vara en kort tid för en sådan undersökning.

Det grävdes 21 sökschakt och det visade sig att alla var fyndtomma. Det står inget i rapporten om hur djupt man grävde, men det verkar inte ha varit särskilt djupt. Det ser i varje fall inte ut så om man ska döma av fotografiet som pryder omslaget till rapporten. Men det var väl tillräckligt får man förmoda… Sedan gick de två personerna från Förvaltningen för kulturutveckling inom Västra Götalandsregionen runt och tittade i området. Det noteras att de såg en sentida gärdesgård och en stenformation.

Slutsatsen av undersökningen var:

“Eftersom undersökningen blev resultatlös finns det inga arkeologiska synpunkter gällande undersökningsområdet.”

Det ska dock återigen betonas att den arkeologiska undersökningen gjordes väster om där staden har legat. (Du kan ladda ner utredningen här.)

I underlaget till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde fanns också med en vägutredning gjord av Trivector år 2017. I rapporten analyserade Trivector de båda vägalternativen utifrån tre parametrar: kulturmiljö, ekonomi och trafiksäkerhet.

Trivector börjar med att beskriva hela området söder om Vassbotten:

“I området mellan Öxnered och Edsvägen finns ett böljande skogs- och kulturlandskap med åker- och betesmarker. Utöver Brätte, som är ett område skyddat av Miljöbalken (MB) 3 kap. 6 §, har fornlämningar hittats på flertalet platser i utredningsområdet. Enligt MB 3 kap. 6 § ska Brätte skyddas så långt som möjligt mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.”

Trivector fortsätter:

“Vassändaviken är utpekat som särskilt värdefullt naturområde enligt MB 3:6 och skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.”

Trivector beskriver sedan de två alternativa vägsträckningarna och konstaterar att den norra sträckningen av Brättelänken innebär att:

“Vägsträckningen går genom området där det finns kända fornlämningar för boplats och tangerar området där det finns kända fornlämningar för stadslager … Samråd med Länsstyrelsen behövs för att göra en bedömning av vägsträckningen samt vilka undersökningar som i så fall behöver göras. Sannolikt krävs en större undersökning för alternativ Brätte än för alternativ Ridskolan. Alternativets genomförbarhet är svårbedömt före samråd med Länsstyrelsen. Länsstyrelsen vill veta om alternativ finns till ingreppet.”

Det södra vägalternativet, som utgår ungefär vid Brätte ridskola, passerar i utkanten av det område där det finns kända fornlämningar. Rapporten framhåller emellertid att det endast är en liten del av detta område som påverkas av den nya vägen.

Trivector gör också en kostnadsbedömning av de två vägsträckorna. Det uppskattas att kostnaden för den nordliga sträckningen på vägen, dvs mellan Brätte stad och Vassbotten, kommer att uppgå till mellan 31,7-37,5 milj kr. Vägen söder om Brätte beräknas kosta 34,5-40,9 milj kr. Notera att kostnadsberäkningarna gjordes 2017, beloppen lär vara högre idag.

“Utifrån ovanstående utvärdering rekommenderar Trivector Traffic att Vänersborgs kommun går vidare med alternativ Ridskolan.” (Alternativ Ridskolan är alltså den södra vägdragningen; min anm.)

Samhällsbyggnadsförvaltningen hade en annan uppfattning än Trivector. Förvaltningen förordade det norra vägalternativet. Det främsta argumentet verkade vara att Brätte ridklubb och en berörd granne motsatte sig det södra alternativet. Förvaltningen menade också att det norra alternativet var något billigare.

Ärendet avgjordes med en omröstning. Tor Wendel (M) hade i ett tidigt skede meddelat att han inte deltog i beslutet. James Bucci från Vänsterpartiet röstade för den södra vägsträckningen. Resten av nämndens 9 ledamöter röstade på att Brättelänken ska gå mellan Brätte stad och Vassbotten – mitt genom fornminnesområdet…

Min uppfattning är att det är tveksamt om det underlag som presenterades för nämnden var fullständigt. Samtidigt redovisades inte nackdelarna med den norra vägsträckningen ordentligt och vägens följder för natur- eller kulturmiljön tycks ha underskattats.

Det får inte skövlas fler fornminnen i Vänersborgs kommun… Politikerna måste visa respekt för historien.

I föredraget om Vänersborgs historia (se “Brättelänken – genom fornminnet? (1/2)”) inledde Peter Johansson på Vänersborgs museum:

“Lokalhistoria, det engagerar, och det skulle jag vilja säga, är många gånger den viktigaste historien. Den som allting startar med.”

Det håller Vänsterpartiet med om – tydligen som enda parti i kommunen…

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Brätte, Samhällsbyggnadsnämnden

Brättelänken – genom fornminnet? (1/2)

18 mars, 2024 Lämna en kommentar

Det är väl ganska många som någon gång har stannat till vid Torgbrunnen mitt i Vänersborgs centrum. Kanske har man fotograferat brunnen eller satt sig på kanten för att äta en glass.

Torgbrunnen invigdes den 29 augusti 1946 för att fira Vänersborgs 300-årsjubileum. Den uppmärksamme har kanske noterat att det finns några inskriptioner på brunnen. Och har man varit riktigt nyfiken kanske man också har läst inskriptionerna.

”Brätte borgare byggde på kungligt bud Vänersborg – privilegier utfärdades år 1644 för den nya staden.”

Man kan verkligen känna historiens vingslag…

Brätte är Vänersborgs föregångare. Den lilla köpstaden växte fram vid Vassbottens södra ände. På 1500-talet var det kommunikation på vatten som gällde och längre än till området vid Brätte kom inte varutransporterna från Vänern. Det var järn från Bergslagen, timmer och skogsprodukter som skulle säljas utomlands. Vid Brätte fick skeppen, bojorterna, lasta om till hästtransporter som drog varorna förbi vattenfallen i Trollhättan. Där lastades varorna på fartyg som gick längs Göta älv till Göteborg.

Det växte fram lagerhus vid Brätte, stallar för hästarna, värdshus och bostäder. Till en början kallades platsen Vassända men åtminstone vid 1580-talet omnämns platsen som Brätte. Fler bosatte sig i Brätte och det växte fram en marknad. 1585 blev Brätte en stad och fick ett stadsvapen. (Enligt en annan uppgift skedde detta 1619.) Staden växte oplanerat med en mängd småhus och trånga gränder. Peter Johansson på Vänersborgs museum liknar Brätte vid den här tiden, i ett föredrag i oktober 2019, med ett bohuslänskt fiskeläger. (Se föredraget på YouTube, “Vänersborg en 375-årig historia”. Det är för övrigt hans föredrag som jag till stor del har använt som källa.)

Under Kalmarkriget (1611-13) erövrade Danmark Älvsborgs fästning och många i området flyttade upp längs älven till Brätte. Brätte växte och det beräknas att 400-450 personer bodde i Brätte tiden efter kriget. Det var svårt för staden att växa, det blev för “trångt”. Samtidigt grundades Vassbottenviken upp och det blev omöjligt för fartygen att komma ända fram till Brätte. Det försvårade lastning och lossning. Det var dessutom svårt att försvara Brätte. Enligt Peter Johansson blev Brätte till och med ockuperat av danskarna 1613.

Modell gjord av Sören Elmqvist – hur Brätte kan ha sett ut vid 1600-talets början. Finns på Vänersborgs museum.

År 1639 besökte Axel Oxenstierna Brätte. Brätteborna försökte få honom att godkänna en flytt av Brätte till Huvudnäs. Oxenstierna besökte Huvudnäs och blev, fortfarande enligt Peter Johansson, imponerad. Här kunde ett starkt försvar byggas. Den 1 februari 1644 fick Vänersborg sina stadsprivilegier och Brätteborna flyttade. De sista invånarna lämnade Brätte 1647, och staden “växte igen” och glömdes. (Se också Wikipedia om Brätte.)

1918 och 1943 gjordes emellertid en del arkeologiska utgrävningar av Brätte. Det var dock en förhållandevis liten del av den gamla staden som undersöktes, men det är idag möjligt att se lämningarna efter staden.

I den Friluftsutredning som pågår i kommunen just nu står det följande om Brätte:

“Gamla Brätte har en särskilt viktig kulturhistorisk betydelse då det var här samhället låg innan det flyttades upp till Huvudnäset. Området har höga naturvärden kopplade till de öppna och betade strandängarna. Söder om vägen mot Brättegården finns en skogskulle med både ek och tall. Både fåglar, groddjur och fladdermöss trivs i den mosaik av naturmiljöer som bildas av betet i kombination med skogsområden och närheten till Vänern. Då Vänersborgs stad till stor del väntas växa kring Öxnered och även Onsjö förväntas området få en allt mer strategisk placering som tätortsnära rekreationsområde.”

Utredningen har för närvarande tre utvecklingsförslag för området:

  • “Följa upp Naturvårdsstrategins förslag om naturreservat.
  • “Koppla ihop med en promenadstig som kan leda runt hela Vassbotten.”
  • “Utveckla besöksmålet Gamla Brätte med sittplatser och mer information (till exempel om naturmiljöer och Vassända kyrkoruin).”

Varför skriver jag om Brätte? Jo, det finns avancerade planer på att anlägga en väg söder om Vassbotten för att förbinda Öxnered/Skaven med Onsjö.

Det är en viktig väg eftersom det är tänkt, som framgår av citatet ovan, att det ska byggas många bostäder i Öxnered/Skaven och vägen är en förutsättning för en fortsatt tillväxt. Vägen ska bli en avlastning för Edsvägen (väg 2025) och en utryckningsväg för brandförsvaret.

Frågan som Vänersborgs kommun står inför är: hur ska vägen, som kallas Brättelänken, dras. Det finns två alternativ – norr eller söder om Brätte.

Det tänkte jag skriva om i nästa blogginlägg – ”Brättelänken – genom fornminnet!? (2/2)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Brätte, Samhällsbyggnadsnämnden

KF 13/3 (2): Norra skolan…

17 mars, 2024 Lämna en kommentar

I onsdags, den 13 mars, beslutade kommunfullmäktige att:

“inför läsåret 2024/2025 flytta skolenheterna Norra skolan F-3 och Norra skolan 4-6 från lokalerna vid Norra skolan till de nya lokalerna vid Holmängenskolan. Genom flytten av skolenheterna byter skolenheterna namn till Holmängenskolan F-3 och Holmängenskolan 4-6. I skolenhetsregistret får de nya skolenheterna samma skolenhetskoder som Norra skolan F-3 och Norra skolan 4-6 i dagsläget har. De elever som har sin skolplacering på Norra skolan behåller genom flytten sin skolplacering vid Holmängenskolan.”

Det blev ingen votering eftersom det inte fanns något motförslag. Däremot anmälde ledamöterna från Vänsterpartiet, Moderaterna, Sverigedemokraterna samt en av ledamöterna från Liberalerna att de avstod från att delta i beslutet.

Det var egentligen bara tre personer som var uppe i talarstolen och diskuterade sakfrågan. Det var dåligt tycker jag, och på sätt och vis lite respektlöst mot alla barn som går på skolan och deras vårdnadshavare. Det var också förvånande att t ex inte Sverigedemokraterna deltog aktivt i debatten. SD hade ju ett vallöfte om att bevara Norra skolan. Å andra sidan pratade vi tre som var uppe vid ett flertal tillfällen.

Först ut var Bo Carlsson (C) som är barn- och utbildningsnämndens ordförande. Carlsson höll sig strikt till ämnet, skulle man kunna säga. Han lade tyngdpunkten på den diskussion som varit i barn- och utbildningsnämnden (BUN) den senaste tiden och som föregått fullmäktigeärendet.

Henrik Harlitz (M) och Kärvling (V) var flitiga gäster i talarstolen. Vi uppehöll oss bland annat om bakgrunden till kvällens ärende. Det blev en del historia, bland annat om de beslut som kommunfullmäktige hade fattat om Norra skolan de senaste snart 15 åren. Jag inledde med år 2012 när fullmäktige fattade beslut om att alla skolor i kommunen skulle vara kvar och fortsatte med det investeringsbeslut som fattades 2017. Det var ju tänkt att Norra skolan skulle bli en permanent 2-parallellig skola. Det senaste beslutet fattades 2021 då fullmäktige beslutade att två motioner om en utredning av Norra skolans framtid skulle bifallas. Alla beslut i kommunfullmäktige hade alltså handlat om att Norra skolan skulle vara kvar. 

Harlitz och Kärvling påpekade vidare att det inte på något sätt var tänkt, när BUN beslutade att bygga Holmängenskolan, att eleverna på Norra skolan skulle flytta dit. Det fanns istället planer på att flytta elever från Tärnanskolan och Mariedalskolan till den nya skolan på Holmängen. Det skulle ju dessutom byggas massor av bostäder på Holmängenområdet. Även en flytt av den anpassade grundskolan (fd särskolan) diskuterades. Och en ny skola skulle också kunna innehålla en förskola. (Som den gör idag, i varje fall tillfälligtvis några år.)

Kärvling (V) och Harlitz (M) tog också upp framtiden. Kommunen planerar att Sanden södra (Lilla Vassbotten) ska byggas ut i stor skala. Kvällens beslut skulle innebära att de familjer som flyttar dit kommer att få långt till närmaste kommunala F-6-skola, dvs Holmängenskolan. Det är med andra ord ingen slump att Fridaskolan håller på att öka antalet platser på F-6 med ungefär 100. Samtidigt ökar behoven av förskoleplatser i centrum de närmaste åren, på samma gång som nya förskoleplatser måste ordnas när förskolan på Dalaborgsparken läggs ner. (Se “På måndag sammanträder BUN”.) Det behövs antagligen byggas en ny förskola i centrala staden ganska snart, enligt planerna på Holmängen där det finns en tomt reserverad i detaljplanen för detta ändamål. Norra skolan skulle kunna vara en bra bricka i ett framtida förskole- och skolpussel för att få allt att gå ihop på ett smidigt och kostnadseffektivt sätt.

Men framför allt riktade Harlitz och jag kritik mot den process som föregått detta beslut. Det har inte lämnats korrekta besked och inga beslut har fattats i varken barn- och utbildningsnämnden eller kommunfullmäktige. Processen har rullat på och tycks ha styrts av osynliga krafter utanför offentlighetens ljus. Oppositionspolitiker har lämnats i okunnighet och vårdnadshavare har inte fått någon information. Det är inte första gången det har skett i Vänersborgs kommuns politiska historia och troligtvis inte den sista.

Det var ingen i de styrande partierna som tog debatten, som argumenterade mot de påståenden som Harlitz och jag förde fram. Mats Andersson (C) hade en kort, intetsägande och ganska sur kommentar när han påmindes om att han hade försäkrat väljarna på Aqua Blå 2022, strax före valet, att ingen skola skulle läggas ner i kommunen. (Se TTELA “Se TTELA:s valdebatt från Aqua blå”, 45.43 in i inspelningen.) Men annars var det ingen som tog till orda, inte ens kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som indirekt kritiserades. Det är ju hans ansvar att ärendet Norra skolan aldrig har hamnat på fullmäktiges dagordning. Bo Carlsson (C) pratade som sagt bara om det som hade hänt under hans tid som ordförande i BUN. Och det hade varken Harlitz eller jag något att anmärka på.

Kritik mot processen och hanteringen av ärendet var anledningen till att så många ledamöter i kommunfullmäktige avstod från att delta i beslutet. Det gick emellertid inte att rösta nej, hela ärendet hade så att säga gått för långt. Det skulle dessutom vara omöjligt att bedriva undervisning i någon större omfattning i Norra skolans lokaler de närmaste åren. Det är bland annat omfattande fuktskador. Dessutom kalkylerar samhällsbyggnadsförvaltningen med att en renovering skulle kosta omkring 120 milj kr, även om vi är flera som tycker att denna summa verkar vara i överkant.

Norra skolan, som har haft elever springande i korridorerna i över 100 år, kommer att stå tom från och med i höst. Det är inte troligt att det någonsin kommer att höras några fotsteg eller barnröster i lokalerna. Det får framtiden dock utvisa, för i nuläget är det ingen som vet vad som ska hända med Norra skolan. Det är stor risk att den kommer att stå tom länge. Och antagligen förfalla ännu mer…

Moderaterna gav beskedet att de ville lämna en protokollsanteckning som förklarade deras inställning till beslutet. Den har jag dock inte sett. Vänsterpartiet lämnade följande anteckning till protokollet i samband med, och en förklaring till, att vi avstod från att delta i beslutet.

Protokollsanteckningen hade följande lydelse:

“Processen kring Norra skolans framtid har till stora delar varit osynlig och skett utan en öppen och tydlig politisk viljeinriktning. Beslutsprocessen har varit oklar och relevanta beslut har inte fattats där de hör hemma. Elever, vårdnadshavare och politiker har därför inte haft verkliga möjligheter att påverka Norra skolans framtid. Under tiden har underhåll eftersatts och byggnaderna förfallit. Nu står kommunfullmäktige inför fullbordat faktum. Det är omöjligt att fortsätta bedriva undervisning på skolan och eleverna måste flytta till Holmängenskolan.
Vänsterpartiet beklagar den process som har varit och visar sin besvikelse och sitt ogillande genom att avstå från att rösta för en nedläggning av Norra skolan.”

Norra skolan är i och med kommunfullmäktiges beslut nedlagd. Det var i varje fall allas övertygelse. Och min. Tills någon timme efter sammanträdet. Då skrev Lena Eckerbom Wendel (M) följande kommentar på Facebook:

“Kommunfullmäktige har fortfarande inte fattat något beslut om att långsiktigt lägga ner Norra skolan. Beslutet är att flytta eleverna under nästa läsår.
Det finns fortfarande ett uppdrag till BUN att bedriva skola i Norra skolans lokaler. Dock kan det vara rimligt att eleverna kan nyttja den nybyggda skolan tills renoveringen av Norra är klar.
Att styret genom att varken lyfta beslutet om skolstruktur eller initiera en renovering, tar kommunfullmäktige som gisslan i ett icke-beslut är sorgligt.”

Jag överlåter till läsarna att tolka dessa rader och själva bilda sig en uppfattning om konsekvenserna av fullmäktiges beslut – om Lena Eckerbom Wendel har rätt.

Kan det vara så att Norra skolans öde fortfarande inte är beseglat?

==

Onsdagen den 20 mars publicerade TTELA en bra och mycket informativ artikel om KF-behandlingen av Norra skolan på sin hemsida – ”Flera politiker avstod från att delta i beslutet om Norra skolans flytt”.

==

Det går att läsa betydligt mer om Norra skolan i följande blogginlägg:

===

Anm. Du kan lyssna på hela fullmäktigedebatten på kommunens hemsida.

På Vänsterpartiets hemsida kan du läsa om vad som händer i politikens Vänersborg denna vecka: ”En vanlig vecka framöver väntar”.

Kategorier:Kommunfullmäktige 2024, Nordstan, Vänsterpartiet

På måndag sammanträder BUN

16 mars, 2024 Lämna en kommentar

På måndag sammanträder barn- och utbildningsnämnden (BUN) för tredje gången detta år. Sedan är det bara tre möten kvar till sommaruppehållet…

Efter att Joakim Sjöling (S) har valts till justerare ska verksamhetschef Pernilla Dahlstrand tillsammans med ett tämligen stort antal rektorer berätta om hur arbetet ser ut på kommunens förskolor med:

“att kvalitetssäkra undervisningen och dess effekter på barnets progression i lärande … samt om hur uppgradering görs av pedagogernas förutsättningar med hjälp av strategisk personalbemanning.”

Rubriken på den spännande presentationen är “Strategiskt och effektfullt ledarskap – med barnet i centrum”.

Det blir betydligt mer om förskolor på sammanträdet.

Vänersborgs kommun, i det här fallet betyder det barn- och utbildningsförvaltningen, har tillsynsansvar över fristående förskolor. I tillsynsansvaret ingår att granska verksamheten och se till att den följer alla lagar och författningar. Det är några förskolor som har fått en viss kritik av kommunen och därmed också förelägganden om att “rätta till” dessa brister. Efter måndagens sammanträde lär BUN:s beslut innebära att alla fristående förskolor i kommunen har en “godkänd” verksamhet.

Ärendet “Plan för intern kontroll med risk- och väsentlighetsanalys 2024” är inte direkt ett ärende som brukar få ledamöterna att hoppa jämfota av upphetsning. Men det är viktigt. Nämnden hade en diskussion om den interna kontrollen i januari och kom då fram till att detta år också granska “barns och elevers rätt till särskilt stöd”.

Förvaltningen får i uppdrag att bland annat genom stickprov kontrollera om:

“beslut om åtgärdsprogram finns för de elever som ej bedöms nå målen under de senaste två terminerna.”

Och:

“kontroll om det finns rutiner för arbetet med särskilt stöd på enheten.”

Man inser snabbt att internkontrollen kan vara mycket betydelsefull.

Förvaltningen ska informera nämnden om de budgetanvisningar för 2025 som kommunstyrelsen antog på sitt senaste sammanträde. (Se “KS (28/2): Budget 2025”.) Den informationen kommer definitivt inte att få nämnden att hoppa jämfota av glädje…

Det blir som vanligt en månadsuppföljning. BUN:s ekonomiska resultat uppgår till +22,6 milj kr i februari. 22 milj kr är ett ovanligt stort överskott, men det har sannolikt en logisk förklaring. Det finns emellertid inga förklaringar till denna summa i underlaget. Jag får återkomma efter mötet.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden planerar att besluta om förbud att bedriva förskola efter den 30 juni 2028 i lokalerna som kommunen hyr i Frändefors av Equmeniakyrkan och i lokalerna för Dalaborgs förskola som kommunen hyr av Dalaborgsparkens ekonomiska förening.

BUN har fått möjlighet att lämna skriftliga synpunkter inför dessa beslut. Det brukar gå till så. (Se t ex “Klagomål på snöröjning”.) Miljö- och hälsoskyddsnämnden är en myndighet så det går knappast att ifrågasätta besluten. BUN ska dock i sitt svar påpeka att:

“med nuvarande planering beräknas nya lokaler i Frändefors vara färdigställda först årsskiftet 2028/2029”

BUN önskar alltså att ett förbud att bedriva förskola ska skjutas något på framtiden. Det är likadant med lokalerna för Dalaborgs förskola, BUN behöver mer tid.

Miljö- och hälsoskyddsnämndens planer på beslut ställer till det för BUN. Dessutom är BUN beroende av att “andra”, typ kommunfullmäktige, fattar beslut om investeringarna och att investeringsmedel beviljas.

Det räcker dock inte med detta. Miljö- och hälsoskyddsnämnden planerar även att besluta om:

“förbud att bedriva förskola efter den 5 april 2024 på avdelning Stinsen, Öxnered förskola om förhöjda sporvärden eller upplevda hälsobesvär på grund av inomhusmiljö kvarstår.”

I underlaget skriver barn- och utbildningsförvaltningen:

“Barn- och utbildningsnämnden är mycket bekymrad över situationen på Öxnered förskola. I dagsläget har nämnden ingen verksamhet på avdelningen som kallas Stinsen. Åtgärder har vidtagits av fastighetsägaren i olika omgångar och provsvar inväntas. Barn- och utbildningsnämnden vill understryka behovet av att den totalrenovering som skulle genomförts under 2023 kommer i gång snarast möjligt. Det är inte rimligt att kommunens yngsta medborgare och våra anställda ska drabbas av det undermåliga och eftersatta fastighetsunderhållet.”

Det tål att upprepas:

“Det är inte rimligt att kommunens yngsta medborgare och våra anställda ska drabbas av det undermåliga och eftersatta fastighetsunderhållet.”

Som sagt, Barn- och utbildningsnämnden har sina utmaningar…

Innan förvaltningschef Sofia Bråberg och ordförande Bo Carlsson (C) informerar nämnden om vad som har hänt sedan nämndens förra möte så ska BUN svara på en revisionsrapport angående “granskning av kommunens kompetens- och personalförsörjning”.

Syftet med revisorernas granskning var att bedöma om BUN har säkerställt en ändamålsenlig styrning och uppföljning av kompetens- och personalförsörjningen. Och det tycker revisorerna att BUN “i allt väsentligt” har gjort. Men revisorerna lämnar en rekommendation till nämnden att:

“Vidta åtgärder för att reducera förvaltningens personalomsättning.”

Det framgår inte i yttrandet till revisorerna vilka åtgärder som man tänker vidta för att reducera personalomsättningen. Om nu BUN och förvaltningen kan göra så mycket överhuvudtaget med de begränsade ekonomiska resurser som står till förfogande… Det kan nog bli en diskussion i detta ärende.

Det var barn- och utbildningsnämndens ärenden på måndag. Antagligen kommer ordförande Carlsson också att lyfta kommunfullmäktiges beslut om Norra skolan. Alla i nämnden kanske inte känner till vad som beslutades i fullmäktige i onsdags. Och efter en kommentar på Facebook av Lena Eckerbom Wendel (M) så är inte jag heller så säker på det.

Anm. I blogginlägget ”KF 13/3 (2): Norra skolan…” har jag skrivit om fullmäktiges behandling av Norra skolan.

Kategorier:BUN 2024

KF 13/3 (1): Kärnkraftverk i Vargön?

14 mars, 2024 Lämna en kommentar

Igår onsdag sammanträdde kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun. Dagordningen var ganska kort och innehöll få kontroversiella frågor. På förhand var ärendet “Flytt av verksamhet från Norra skolan till Holmängenskolan” den punkt där en viss debatt var förväntad. Men det blev ett längre möte än vad de flesta hade räknat med. Ganska oväntat flammade det upp en intensiv debatt om kärnkraftens vara eller inte vara.

Sammanträdet började med att tre medborgarförslag presenterades av förslagsställarna själva. Tomas Hjelm hade lämnat in två förslag som han alltså presenterade på plats. Det första handlade om “styrd belysning över fotbollsplanerna vid Sportcentrum”. Hjelm har uppmärksammat att planerna ofta är upplysta trots att ingen är på planen. Han ansåg att kommunen borde spara på el och ställde den retoriska frågan:

“Kan man inte ordna så att belysningen på planerna styrs av dagsljuset och att det finns möjlighet att idrottutövarna själva kan styra över hur stor del av planen som behöver vara upplyst för att de skall kunna använda planen?”

Hjelms andra förslag tog upp “dränering och större sopsäck vid hundrastgårdar i centrala Vänersborg”. Alldeles vid sidan av hundrastgårdarna, som ligger bredvid varandra, finns en återvinningsstation. Mycket skräp blåser eller kastas in i hundrastgården från stationen. Och efter regn så är rastgården dessutom:

“helt vattensjuk eller står till och med delvis under vatten”

Hjelm ville att kommunen skulle åtgärda detta.

Annica Haglund presenterade sitt medborgarförslag om “fler akutboenden för hemlösa i Vänersborg”. 

“Det är många som blir portade från akutboendet SonRise.”

Skrev Haglund i sitt förslag, och menade att det behövs ytterligare ett akutboende för hemlösa för att komplettera SonRise boende. 

Britt-Marie Atterhög föreslår att kommunen startar en kampanj – “Håll Vänersborg rent!”. Hon vill att människor ska sluta skräpa ner.

Det sista medborgarförslaget kom från fyra kända namn i Brålanda. De har skrivit ett utförligt förslag som föreslår att:

“Storgatan i Brålanda övergår från statligt till ett kommunalt väghållarskap”

De menar att ett kommunalt väghållarskap är av stor vikt för tätortens utveckling och framtida infrastruktur. Andersson, Olsson, Berg och Waldemarsson brukar veta vad de pratar om…

Alla dessa medborgarförslag skickas vidare för hantering och beredning i samhällsbyggnadsnämnden eller kommunstyrelsen.

Sverigedemokraterna, som blir allt färre i fullmäktige, lämnade in en motion om att kommunen ska:

“utreda möjligheterna att införa E-förslag som verktyg för medborgardialog istället för dagens medborgarförslag”

De menar att E-förslag ska publiceras på kommunens webbplats och där ska andra kommuninvånare kunna stödja förslaget genom att rösta på det. Motionen remitterades till Demokrati- och jämställdhetsberedningen.

Miljöprogram 2030 har omarbetats till en strategi. Förslaget var att denna miljöstrategi skulle antas av kommunfullmäktige. Samtliga partier var i stort sett nöjda med strategin… Anders Strand (SD) ville emellertid byta ut ordet “förnybart” till “fossilfritt”. Det var samma yrkande som i kommunstyrelsen (KS).

I mitt blogginlägg efter KS (se “KS (28/2): Budget, arenan, SD och Norra skolan”) skrev jag:

“Jag misstänker starkt att fossilfri innebär fritt fram för kärnkraft.”

Och så var det. Debatten kom att handla om kärnkraft i allmänhet, och kärnkraft i Vänersborg i synnerhet.

Jonas Sjöblom (MP) inledde debatten. Han tyckte att strategin var bra och att det fanns andra dokument som konkretiserade strategin, t ex blåplan och avfallsplan. Sjöblom var stolt över kommunens miljöarbete. Anders Strand (SD) riktade in sig på att elproduktionen måste öka och då var förnybara energikällor kontraproduktivt. Gunilla Cederbom (V) konstaterade att Sverige med den nuvarande regeringen går åt fel håll. Om det står fossilfritt i kommunens miljöstrategi skulle det vara ett steg tillbaka i ambitionerna. Cederbom lade fram förslaget att anordna medborgardialoger för att fånga upp idéer hos kommuninvånarna. (Det går att läsa Cederboms hela anförande på Vänsterpartiets hemsida, “Fullmäktiges beslut om ny miljöstrategi”.)

Mats Andersson (C) gick upp i talarstolen och undrade om SD ville ha kärnkraft i Vänersborg som Moderaterna. Svaret kom snabbt, men från Lena Eckerbom Wendel (M):

“Ett mindre modulärt kärnkraftverk i Vargön hade varit bra.”

Andersson påpekade att miljöstrategin “bara” sträckte sig till 2030. Och tills dess skulle det inte hinna bli något kärnkraftverk i Vänersborg… Det höll Eckerbom Wendel med om. Andersson menade att en satsning på förnybar energi ger snabbast resultat. Jonas Sjöblom (MP) tog upp kärnkraftens miljöpåverkan, både vid brytningen i gruvorna och med avfallet. Och då kände jag igen mig från 70-talets Barsebäcksdemonstrationer mot kärnkraft. Det blev några stycken, men det sa jag inte…

Det var många talare och fler hade både en och två anföranden. Det tände väl till lite extra när Dan Nyberg (S) ställde kärnkraftsfrågan på sin spets. Han undrade var SD ville placera kärnkraftverk i kommunen. Och Medborgarpartiet (MBP). MBP, som blir mer och mer av en besvikelse, hade nämligen röstat med SD och M i kommunstyrelsen. Ledamöterna i MBP satt tysta, vilket de gjorde hela kvällen. Liksom Kristdemokraterna, som inte heller yttrade ett ord denna afton. Detta trots att Strand undrade var de stod i kärnkraftsfrågan. KD är ju mycket positivt på riksdags- och regeringsnivå. Strand svarade å andra sidan inte på var han ville att ett eventuellt kärnkraftverk skulle ligga i kommunen. Det visade sig senare att både KD och MBP stödde kommunstyrelsens förslag, dvs sa nej till SD:s och Moderaternas förslag. (M föreslog bara en ändring till fossilfritt på ett ställe i strategin…)

Det blev också en liten sidodebatt mellan Dan Nyberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M). Eckerbom Wendel menade att det var hon som tyckte att Vargön var en bra placering för ett mindre modulärt kärnkraftverk, Moderaterna som parti hade inte tagit ställning. Men det får den intresserade lyssna vidare på i inspelningen på kommunens webb-TV – klicka här.

Kommunstyrelsens förslag fick 30 röster i voteringen mot 19 för M+L+SD.

Ärendet efter gick betydligt fortare. Kommunfullmäktige beslutade att anta den “Internationella strategin för Vänersborgs kommun 2024-2028” utan diskussion.

Jimmy Lindqvists (SD) och Helmuth Wests (SD) avsägelser av sina politiska uppdrag behandlades. Liksom Jonathan Svenssons (S).

Svensson har, som nämnts tidigare, blivit riksdagsledamot på heltid. Ann-Sofie Dolk Olsson (S) valdes som ledamot och ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Svenssons ställe. Dolk tar även platsen som ersättare i kommunstyrelsen.

Sara Falkensjö blev ny ersättare i miljö- och hälsoskyddsnämnden för Vänsterpartiet.

Tor Wendel (M) lämnade slutligen in en motion med titeln “Låt Kommunstyrelsen betala hyran för tomma lokaler” och Mikael Forss ett medborgarförslag om att det ska säkerställas att statistik används på ett korrekt och rättvisande sätt i kommunen. 

Ett blogginlägg om ärendet “Flytt av verksamhet från Norra skolan till Holmängenskolan” får den intresserade vänta på ett tag till. Men det går att lyssna på hela debatten på kommunens hemsida.

Sammanträdet slutade kl 20.43.

Anm. I blogginlägget ”KF 13/3 (2): Norra skolan…” har jag skrivit om fullmäktiges behandling av Norra skolan.

Kategorier:energi, Kommunfullmäktige 2024, Medborgarförslag, Nyheter och politik, Vargön

Från Överby till Gardesanna

13 mars, 2024 3 kommentarer

I måndags fick jag ett mail från Trollhättan. Det hade skett en uppdatering på Trollhättan Energis (TEAB) hemsida. Jag prenumererar nämligen på utskicken därifrån eftersom jag är lite nyfiken på Trollhättans projekt att bygga ett nytt vattenverk på Överby.

Det som intresserar mig är inte direkt vattenverket utan att Trollhättan ska ta sitt dricksvatten från Vänern. Trollhättan ska bygga en ledning från vattenverket på Överby, under Göta älv, vidare mellan bergen till strax norr om Gardesanna på Vänersnäs. Där ska en pumpstation byggas vid stranden och ledningar ska dras längs botten några kilometer ut i Vänern.

På TEAB:s hemsida står det:

“ledningen som förläggs i Vänern, når land i ett område öster om Gaddesanna på Vänersnäs. Projektet kommer inte att påverka badstränderna, eftersom ledningsdragningen planeras en dryg kilometer öster om dem.”

Ledningarna kommer att ligga mestadels i Vänersborgs kommun. Men inte bara här, ledningar behövs även åt ”andra hållet”. Det ska nämligen gå vattenledningar från det nya vattenverket på Överby via Grunnebo och Väne Ryr till Uddevalla. Uddevalla kommun planerar också att ta sitt vatten från Vänern.

Jag har funderat på varför Trollhättan anser det nödvändigt att ta vatten direkt från Vänern när Vänerns vatten faktiskt flyter förbi direkt utanför vattenverket. Göta älv rinner ju ut ca 10 km norr om Överby. (Se “Varför vatten från Vänern?”.)

De svar som ges från Trollhättan är att det finns risker med att ta vatten direkt från Göta älv. Det är (se “Nytt vattenverk med råvattenledning från Vänern”):

“bland annat föroreningar och utsläpp från verksamheter längre upp i Göta älv, passerande fartygstrafik och skredrisk. I dag saknas en reservvattentäkt vilket gör vattenförsörjningen sårbar.”

TEAB har tidigare också skrivit att:

“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”

Trollhättans stad menar uppenbarligen att Göta älv förorenas någonstans mellan älvens utlopp i Vänern och det nuvarande vattenintaget vid Överby. Så till den grad att Trollhättan måste investera miljontals kronor i ett nytt vattenintag från Vänern.

Som vänersborgare, och dessutom intresserad av miljö, undrar man naturligtvis var vattnet förorenas. Vem eller vilka är miljöbovarna? Det finns ju inte många att välja på. Det kan bara vara Holmängens avloppsreningsverk (se ”VA och utsläppen 2022”) och/eller Vargön Alloys. (Se t ex ”Slagghögarna på Vargön Alloys”.) Möjligtvis kan Trollhättan också vara rädd för utsläpp från CirChem. Det är ett företag på Wargöns industri- och hamnområde som renar och separerar lösningsmedel som har använts inom kemisk industri. Verksamheten planeras dessutom att byggas ut. (Se “Varför vatten från Vänern?”.) Eller befarar Trollhättan att föroreningar från Holmens gamla industriområde ska frigöras om Vänersborgs kommun flyttar hamnen från centrala Vänersborg till Vargön? (Se ”Framtiden för Vargöns hamn”.)

Jag funderade mycket på det här för några år sedan. Nu börjar jag undra igen…

Kategorier:Gardesanna, Trollhättan, VA, Vänern, Vänersnäs

Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (3)

12 mars, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)”.

I Sverige är det av tradition svårt att överklaga beslut på miljöområdet och i strandskyddsfrågor har det varit ännu svårare. Det är särskilt svårt, i stort sett omöjligt, att t ex överklaga en dispens som beviljats någon annan. Som “X” och Jan Andersson har gjort på Sikhall 1:22.

 För att ha en möjlighet att kunna överklaga måste man åberopa ett enskilt intresse för att anses som sakägare. Om man endast åberopar allmänna intressen anses man inte vara sakägare och man har då inte rätt att överklaga. Det finns dock undantag som för t ex ideella föreningar. (Se “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)”.)

Länsstyrelsen uttrycker det på följande sätt i beslutet om att avvisa “X” och Anderssons överklaganden av byggnadsnämndens beslut om Sikhall 1:22:

“En person måste vara mer konkret berörd av ett beslut för att ha rätt att klaga på det. Ett annat uttryckssätt är att beslutet antingen måste påverka personens rättsställning eller beröra ett intresse som på något sätt är erkänt av rättsordningen.”

I praktiken har det alltså blivit Länsstyrelsen som har fått till uppgift att ta tillvara allmänhetens intressen. Och det är en intressant ordning eftersom de som sitter och beslutar på Länsstyrelsen inte är demokratiskt valda. Och det blir ju särskilt intressant i Sikhall 1:22…

Strandskyddet har ju som bekant två syften: att långsiktigt trygga allmänhetens tillgång till strandområden och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. (Miljöbalken 7 kap 13 §.) Och så anser en jurist på Länsstyrelsen att det är okej att ett privatiserande staket får sättas upp runt fastigheten (juristen hade tydligen dessutom missat en dom från MÖD 2020 om staket – se M 7394-19) och att ett grillhus med tak får finnas alldeles bredvid strandkanten. Och ingen i allmänheten får överklaga… Och inte heller Gestads Hembygdsförening eftersom det enligt Länsstyrelsen saknas 20 medlemmar… (Se “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)”.)

Det är i Miljöbalken 16 kap 12 § som man kan hitta en definition på “sakägare”, dvs det man måste vara för att kunna överklaga ett beslut:

“Överklagbara domar eller beslut får överklagas av
1. den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot”

Det är inte helt solklar definition. Det är inte heller lätt att tolka och tillämpa den i konkreta situationer. Det hänvisas på flera ställen, bland annat gör Länsstyrelsen det, till regeringens proposition om Miljöbalken från 1997 (kan laddas ner här). Där står det en sammanfattning som verkar vara giltig än idag:

“Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ge en entydig definition av sakägarbegreppet. Ibland uttrycks det på det enkla sättet att sakägare är den som saken angår. Klart är dock att en person på ett mer konkret sätt måste vara berörd av ett beslut för att anses som sakägare. Ett annat ibland använt uttryckssätt är att beslutet antingen måste påverka vederbörandes rättsställning eller beröra ett intresse som på något sätt är erkänt av rättsordningen.”

Vi känner igen formuleringar från Länsstyrelsens beslut.

Det är alltså svårt att ge en entydig definition av sakägarbegreppet. Det har utformats en praxis men jurister, forskare och andra har stött och blött frågan i många år. Det har diskuterats och det har skrivits böcker om delaktighet och talerätt i miljömål, om lagstiftningens mål blir uppfyllda genom den nuvarande regleringen osv. Det har delvis skett en förskjutning i uppfattning, så har t ex MÖD slagit fast att Svenska Naturskyddsföreningen uppfyllde kriterierna för klagorätt i Miljöbalken (M 3100-12). Diskussionen fortsätter. Det finns t ex krafter i riksdag och regering idag som bland annat vill flytta en stor del av ansvaret i strandskyddsfrågor från Länsstyrelserna till kommunerna.

I propositionen ovan (s 485) står det något som myndigheter som Länsstyrelser och Mark- och miljödomstolar har tagit fasta på:

“Vidare bör en anknytning som endast grundar sig på allemansrätt aldrig vara tillräcklig för att talerätt skall föreligga.”

Formuleringen står alltså i en proposition, i ett förslag från regeringen. Den finns inte med i Miljöbalken. Istället menade propositionen att frågan om vem som skulle vara sakägare skulle överlämnas till rättstillämpningen. Praxis skulle klargöra frågan. Och då har regeringens formulering gällt som “lag” och rättesnöre.

Länsstyrelsen har i avvisningen av “X” och Jan Anderssons överklagande hänvisat till prejudicerande domar i Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Jag har tittat igenom alla dessa domar, och det är inte mycket att säga om. Länsstyrelsens beslut grundar sig så vitt jag kan bedöma på de domar av MÖD som Länsstyrelsen har angett. I flera domar har emellertid MÖD haft ”djupare” diskussioner och resonemang som visar att det inte alltid är helt enkelt att navigera i alla situationer för att komma fram till en slutsats. Det bortser Länsstyrelser och Mark- och miljödomstolar (MMD) ifrån. Men det kanske är en signal från MÖD att de borde anta en “vidare”, mer reflekterande och tillåtande hållning… Sedan är ju också frågan, har Länsstyrelsen hänvisat till alla relevanta domar?

Länsstyrelsen nämner i sitt beslut Århuskonventionen. Århuskonventionen är en FN-konvention som trädde i kraft 2001 och ratificerades av Sverige 2005. Syftet med Århuskonventionen är (citerat från Naturvårdsverket):

“Konventionen grundas på princip 10 i Riodeklarationen från 1992 vilken knyter samman frågor om miljö och mänskliga rättigheter. Konventionen handlar i grunden om förhållandet mellan medborgarna och deras regeringar och är därför också ett avtal om myndigheternas skyldigheter, om krav på öppenhet, deltagande och möjlighet att få myndigheters beslut, handlingar och underlåtenheter inom miljöområdet överprövade.”

Konventionen handlar om att myndigheter ska visa öppenhet och ge allmänheten tillgång till information, att medborgare ska få delta i beslut och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Det är det sista som är mest intressant i det här sammanhanget.

Naturvårdsverket skriver att allmänheten har rätt att:

“under vissa förutsättningar få tillgång till domstolsprövning eller prövning i administrativ ordning av myndigheters eller personers handlingar, eller underlåtenheter att handla i strid med nationell miljörätt.”

I en dom i Miljööverdomstolen (MÖD 2012:47) diskuteras Århuskonventionen och dess eventuella konsekvenser för svensk del:

“…Allmänheten utgörs av såväl fysiska och juridiska personer som föreningar, organisationer och grupper (artikel 2.4). … Några inskränkningar i klagorätten anges inte.”

Århuskonventionen tycks ha större ambitioner för allmänhetens deltagande än svensk lagstiftning. Det finns t ex inga inskränkningar i klagorätten skriver MÖD, men i Sverige har praxis blivit en formulering från en regeringsproposition:

“Vidare bör en anknytning som endast grundar sig på allemansrätt aldrig vara tillräcklig för att talerätt skall föreligga.”

Och i en senare dom skriver MÖD (MÖD 2015:8) faktiskt:

“Konventionen syftar bland annat till att ge berörda enskilda och miljöorganisationer en bred tillgång till rättslig prövning…”

Länsstyrelsen skriver i sitt beslut om “X” och Andersson:

“Länsstyrelsen bedömer att det inte har framkommit något som ger anledning att anta att de nationella reglerna inte uppfyller Århuskonventionens krav på tillgång till en effektiv prövning.”

Jag är inte helt bekväm med Länsstyrelsens formulering… Det kan knappast vara Länsstyrelsens i Vänersborg uppgift att pröva de nationella reglerna… Formuleringen verkar snarast vara ett sätt att glida undan de aktuella överklagandena. Kanske Länsstyrelsen borde ha tittat på följande resonemang av MÖD, som återfinns i domen M 7960-14 från 2015:

“Vid bedömningen av klagorättens omfattning i fråga om bl.a. strandskyddsdispens, landskapsskyddsförordnande och beslut efter anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken har en avgörande betydelse lagts vid vad som bedömts vara det skyddsvärda intresset med den rättsregel som varit aktuell vid prövningen. En sådan utgångspunkt kan ses som ett uttryck för den s.k. skyddsnormsläran. Följaktligen har enskilda inte kunnat komma till tals i exempelvis mål om strandskydd eftersom syftet med strandskyddsreglerna inte är att skydda enskilda utan allmänna intressen. Det kan ifrågasättas om en strikt tillämpning av skyddsnormsläran är förenlig med dagens syn på frågan om klagorätt på miljörättens område. Avgränsningen är också tveksam ur ett Århuskonventionsperspektiv och behöver mot den bakgrunden analyseras närmare i varje enskilt fall.”

Sakägarbegreppet är alltså väldigt luddigt i Miljöbalken. Dessutom förändras och utvecklas förhållanden och värderingar med tiden. Det händer mycket på miljö- och strandskyddsområdet, både i Sverige och internationellt. MÖD:s resonemang om klagorätten i ovanstående dom (M 7960-14) pekar på att en förändring kan vara på väg. Men samtidigt måste jag säga att det borde vara läge för Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) att kanske pröva några rättsfall för att klargöra och definiera begreppen sakägare och talerätt på ett avsevärt tydligare sätt. Det kan inte vara så att Mark- och miljödomstolar i Sverige (MMD) ska analysera varje enskilt fall närmare… Fram tills eventuella prejudicerande domar i MÖD kan det bli så att bedömningar från Länsstyrelser och Mark- och miljödomstolar i Sverige kommer att skilja sig åt och att invånare behandlas olika beroende på var i landet de bor.

Det man slutligen kan konstatera är att det än så länge inte finns någon praktisk möjlighet för en enskild att överklaga ett beslut baserat på ett allmänt intresse, i varje fall inte i Vänersborg. Det är orimligt enligt min uppfattning. En jurist på Länsstyrelsen ska inte ensam kunna företräda allmänhetens intressen.

Det vore tämligen meningslöst för “X” och Jan Andersson att som enskilda personer överklaga Mark- och miljödomstolens (MMD) beslut. Däremot finns det vissa möjligheter att Gestads Hembygdsförening skulle kunna få gehör för ett överklagande till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Det råder tydligen skilda meningar på antalet medlemmar i föreningen (är de fler än 100?), och vad betyder det att ha allmänhetens stöd som det står i Miljöbalken. Det skulle möjligtvis också kunna vara ett argument att MÖD borde definiera och bli tydligare med sakägarbegreppet. Det skulle även vara av intresse att synkronisera och harmoniera svensk rättstillämpning med de större ambitioner som kan utläsas i Århuskonventionen.

Ja, det var några funderingar som jag har fått efter att ha studerat besluten från Länsstyrelsen och domen från Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg. För övrigt avslog även Förvaltningsrätten i Göteborg Jan Anderssons överklagan. Byggnadsnämndens beslut var lagligt fattat. Förvaltningsrätten tittar inte på innehållet i beslutet.

Författaren Joseph Heller hade kunnat illustrera moment 22 på ett lika bra sätt i sin roman med exempel från Vänersborg.

===

Inlägg i denna bloggserie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)

10 mars, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (1)”.

En privatperson, “X”, och Gestads Hembygdsförening genom sin ordförande Jan Andersson överklagade byggnadsnämndens beslut att ge strandskyddsdispens till Vänersborgs Segelsällskap. (Se “Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagad”.)

Det gav Länsstyrelsen en del huvudbry. Det är nämligen enligt svensk rättspraxis inte möjligt för alla utan urskillning att överklaga beslut. Länsstyrelsen undrade därför på vilket sätt Gestads Hembygdsförening och “X” var berörda av det överklagade beslutet. 

“X” menade bland annat att han tillhörde den allmänhet som har rätt till tillgång och användning av strandområden. Jan Andersson skrev till Länsstyrelsen (jag citerar ur Länsstyrelsens sammanfattning):

“…föreningen värnar om platsens karaktär utan avgränsande staket på ett så kulturellt viktigt besöksmål som Sikhall. … En av orsakerna till att stiftelsen Sikhalls magasin upplöstes var just att stärka lokalt inflytande kring hamnen där det fanns en vision för området att fritt kunna röra sig på bryggor.”

Det dög inte:

“Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutar att avvisa överklagandena.”

Länsstyrelsen motiverade beslutet med att:

“En person måste vara mer konkret berörd av ett beslut för att ha rätt att klaga på det. Ett annat uttryckssätt är att beslutet antingen måste påverka personens rättsställning eller beröra ett intresse som på något sätt är erkänt av rättsordningen”

Länsstyrelsen gjorde följaktligen inte någon bedömning av de överklagandes argument i frågan om byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22. Länsstyrelsen var inte intresserad av att själva beslutet i sak skulle vara riktigt och lagenligt. Den ville inte pröva de nya fakta som hade lagts fram. Istället gled Länsstyrelsen enkelt och behändigt bort från sakfrågan, bort från beslutet om strandskyddsdispensen.

Länsstyrelsen menade att sådan var lagen, alla har inte rätt att överklaga beslut. Länsstyrelsen gav exempel på både lagparagrafer och prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) för att förklara och motivera sitt beslut.

 För dem som överklagar blir det emellertid ett dilemma, ett moment 22 om man så vill. De överklagar därför att de anser att byggnadsnämnden genom sitt beslut brutit mot Miljöbalken och strandskyddslagstiftningen. De har läst lagen och de har prejudicerande domar från MÖD, de har vittnen, dokument och fotografier etc för att kunna hävda och styrka sin uppfattning. Men de fråntas möjligheten att argumentera för sin sak i domstol… De har ingen chans att få rättvisa skipad och lagen att gälla lika för alla.

Innan jag går in ytterligare på Länsstyrelsens argument och motiveringar för sitt beslut ska jag gå händelserna i förväg. Jan Andersson och “X” överklagade nämligen Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg.

MMD meddelade sin dom i ärendet tämligen snabbt och lätt:

“Som länsstyrelsen anfört är rätten att överklaga beslut enligt miljöbalken begränsad. Rätten att överklaga är särskilt begränsad vad gäller beslut om områdesskydd såsom strandskydd. Här har bara den som har ett av rättsordningen skyddat enskilt intresse rätt att överklaga. Som länsstyrelsen anfört ska det allmänna intresset i dessa frågor bevakas och tillvaratas av myndigheter och vissa föreningar.”

Mark- och miljödomstolen gör alltså inte heller någon bedömning i sakfrågan. Domstolen bara konstaterar att den delar:

“länsstyrelsens bedömning att Jan Andersson (respektive “X”; min anm) inte är berörd av beslutet på sådant sätt att han har rätt att överklaga byggnadsnämndens beslut.”

MMD avslår därför de båda överklagandena.

Mark- och miljödomstolen motiverar inte sin dom mer än så. Den anför inga lagparagrafer eller domar i Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), MMD hänvisar bara till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen motiverar dock sina domar på ett utförligt sätt.

Länsstyrelsen utvecklar motiveringen till sitt beslut att avvisa överklagandena (se ovan): 

“I ärenden som enbart gäller prövning av vissa allmänna intressen, till exempel strandskyddsärenden, anses som huvudregel varken närboende, ägare av berörd fastighet eller övriga enskilda ha klagorätt (jämför MÖD 2001:29, MÖD 2010:4 och MÖD 2011:44). Det allmänna intresset tillvaratas i dessa ärenden av myndigheter och vissa föreningar.
“X” och Jan G Andersson har till stöd för sina överklaganden bara åberopat allmänna intressen.
Länsstyrelsen bedömer att den beviljade strandskyddsdispensen som sådan inte påverkar deras rättsställning på så sätt att de har rätt att överklaga kommunens beslut.”

Och det tycks vara ett enkelt och oomtvistligt beslut. Men Gestads Hembygdsförening då? I Miljöbalken 16 kap. 13–14 §§ står det:

“…får överklagas av en ideell förening eller en annan juridisk person som
   1. har till huvudsakligt ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen, (eller att “tillvarata friluftsintressen”, 14 §; min anm)
   2. inte är vinstdrivande,
   3. har bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år, och
   4. har minst 100 medlemmar eller på annat sätt visar att verksamheten har allmänhetens stöd.”

Länsstyrelsen slår fast i sitt beslut:

“Länsstyrelsen anser inte att Gestads Hembygdsförening har visat att föreningen uppfyller kriterierna i 16 kap. 13–14 §§ miljöbalken. Länsstyrelsen noterar i sammanhanget att föreningen har 80 medlemmar enligt protokollet från styrelsemötet den 8 januari 2024. Föreningen har därför inte rätt att överklaga kommunens beslut.”

Det tycks som att Länsstyrelsen anser att Gestads Hembygdsförening uppfyller 3 av 4 av Miljöbalkens kriterier, men det fattas 20 medlemmar i föreningen. Och därför förlorar de sin rätt att överklaga… (Jag vet inte hur det här hänger ihop eftersom hembygdsföreningen redovisar 186 personer i sitt medlemsregister. Om Länsstyrelsen har fel så kan naturligtvis det vara ett skäl för att överklaga.)

Det kan tyckas mycket småaktigt att rätten att överklaga skulle upphävas på grund av att det saknas en handfull i en förening (om det nu gör det), men Miljöbalken är tydlig. Å andra sidan står det ju också i lagparagrafen:

“eller på annat sätt visar att verksamheten har allmänhetens stöd.”

Det har Länsstyrelsen inte kommenterat. Varför inte det? Tänker åtminstone jag. Borde inte Länsstyrelsen ha gjort det? Jag kan nämligen tänka mig att invånare i Gestad, Sikhall och Brålanda har en positiv inställning till Gestads Hembygdsförening. 

I motiveringen till sitt beslut att avslå överklagandena skriver Länsstyrelsen (se ovan):

“Det allmänna intresset tillvaratas i dessa ärenden av myndigheter och vissa föreningar.”

I ett sista blogginlägg tänkte jag titta lite mer på varför det är så svårt för allmänheten, för “vanligt folk” att överklaga beslut som på ett eller annat sätt fattas i deras namn. Av någon enstaka jurist på Länsstyrelsen, och på Mark- och miljödomstolen

Fortsättning följer i inlägget ”Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (3)”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Internationella kvinnodagen

8 mars, 2024 Lämna en kommentar

Idag är det den internationella kvinnodagen.

Den internationella kvinnodagen har gamla anor i den socialistiska arbetarrörelsen. På initiativ av den tyska kommunisten (ja, hon var faktiskt det) Clara Zetkin bestämde Andra internationalen redan 1910 att en särskild kvinnodag skulle firas den 8 mars. Dagen är dock inte särskilt socialistisk längre. Idag finns kvinnodagen med i FN:s lista över högtidsdagar, och den har därmed också blivit en mer “opolitisk” högtidsdag.

Den internationella kvinnodagen firas världen över och i vissa länder är den en nationell helgdag. I Sverige hade förr i tiden “Filippa” namnsdag denna dag och det fanns föräldrar som namngav sina döttrar efter, bland annat, kvinnodagen… 1994, möjligtvis 1993, flyttades emellertid namnet av någon obegriplig anledning till den 2 maj. Den 8 mars blev istället Sivs dag.

Det sägs att “Siv” betyder brud eller hustru, och det kanske inte är ett särskilt lämpligt namn på den internationella kvinnodagen… Däremot har namnet mycket gamla anor, asaguden Tors fru hette Siv…

Den internationella kvinnodagen till ära har Vänsterpartiet i Vänersborg skickat en insändare till TTELA. Den publicerades i morse på TTELA:s hemsida – ”Sveriges mest kvinnofientliga regering”. Imorgon lördag ska insändaren enligt uppgift publiceras i papperstidningen. Insändaren är undertecknad av Elin Segerlind (ordförande Vänsterpartiet Vänersborg), Ida Hildingsson (kommunpolitiker) och Stefan Kärvling (gruppledare):

===

Sveriges mest kvinnofientliga regering

Vi behöver en regering som är till för alla. Vi behöver krispolitik som funkar för vanligt folk. Som skyddar välfärden och tryggheten för föräldrar, och för de som utsätts för våld.

När regeringen och SD slaktar den svenska sjukvården så drabbar det kvinnor i Sverige hårt. Det handlar om jobbet och vardagen för hundratusentals kvinnor. Vissa förlorar själva sitt jobb, andra drabbas genom att en redan pressad arbetssituation blir än värre när kollegor försvinner. Regeringen och SD låter kvinnodominerade arbetsplatser inom skola och omsorg förblöda.

Regeringen och SDs brist på krispolitik slår hårt mot alla med låga inkomster och det är i Sverige idag framför allt kvinnor, inte minst ensamstående mammor. Högern gör ingenting för att få ner de höga matpriserna och ingenting för att få ner de stigande priserna i kollektivtrafiken, som kvinnor är särskilt beroende av. Antalet barnfamiljer som vräks ökar kraftigt. Istället läggs pengarna på skattesänkningar som ger mest till de som redan har mest, vilka vi vet framförallt är män.

Mönstret går igen på område efter område. De ändrar kraven på skyddade boenden så att det blir svårare för kvinnojourerna och så att privata bolag riskerar ta över – förlorare är våldsutsatta kvinnor som behöver hjälp. De håller på att förvandla något så grundläggande som föräldraledigheten till en marknad genom den så kallade nannyreformen och de planerar försämringar av sjukförsäkringen som vi vet drabbar kvinnor särskilt hårt. Den strypta familjeåterföreningen drabbar framför allt kvinnor på flykt. De avskaffar den feministiska utrikespolitiken så att jämställdhetsarbete över hela världen drabbas.

Regeringen vägrar fördöma Israels dödande i Gaza, där majoriteten av de dödade är kvinnor och barn! Det står nu klart att regeringen är den mest kvinnofientliga regeringen i Sverige i modern tid.

Vänsterpartiet Vänersborg har återkommande lagt budgetförslag med mer resurser till verksamheterna inom skola och social omsorg. Vi vill även se att resan mot arbetstidsförkortning påbörjas inom kvinnodominerande yrken såsom äldreomsorgen. Att Bostad Först modellen införs är en viktig förutsättning för allas rätt till bostad och att våldsutsatta kvinnor ska få stöd oavsett missbruksproblematik, funktionsvariation eller ålder.

Istället för den högernationalistiska regeringens kvinnofientliga politik, behöver Sverige en regering som är till för alla. Vi behöver en krispolitik som hjälper människor genom krisen med sänkta matpriser och billigare kollektivtrafik. Vi behöver rädda sjukvården och den övriga välfärden. Våldsutsatta kvinnor ska få skydd och Sverige måste ta hänsyn till kvinnors asylskäl. Sverige behöver feminism!

Kategorier:Debattartiklar och insändare, feminism, Vänsterpartiet