Arkiv

Archive for the ‘Allmänt Vänersborg’ Category

Epilog: Koloniområdet på Nabbensberg

3 juli, 2022 4 kommentarer

Det var en gång ett koloniområde…

För några år sedan fanns det ett blomstrande koloniområde ute vid Nabbensberg, alldeles bredvid kanalen. Det låg mycket vackert längs Karls Grav – centralt men ändå avskilt. Det var inget stort område, men det var lugnt och mysigt. Koloniområdet hade legat på samma plats sedan 1982.

Det var ett litet paradis för de som hade sina kolonilotter här. Många av dem bodde i lägenheter och kolonilotten var ett sätt att både få odla lite egna grönsaker och få välbehövlig avkoppling från vardagen. Det gällde “gammelsvenskar” såväl som “nysvenskar”. Allmänhetens tillgång till området var också stort. På stigen vid kanalkanten klippte koloniarrendatorerna gräset och de hade placerat ut bänkar. Och tack vare att det var röjt och klippt vid kanalen så kunde metartävlingar hållas utan problem. Koloniområdet främjande på många sätt det rörliga friluftslivet och allmänhetens tillträde till vattnet.

Arrendeavtalet för kolonierna löpte ut år 2020. Avtalet förlängdes inte och området var tömt förra året, 2021. Det var följden av en princip. Det saknades nämligen bygglov och strandskyddsdispens för området. Det var alltså inte så att kommunen hade några andra planer för koloniområdet vid Nabbensberg, det fanns inga sådana planer. Det skulle t ex inte byggas något annat på området som t ex industrier och större fastigheter som det finns fullt av på andra sidan kanalen…

Det kanske till och med var så att kommunen och Länsstyrelsen ansåg att koloniområdet hindrade det rörliga friluftslivet och allmänhetens tillträde till vattnet. Det fanns hur som helst ingen större flexibilitet i deras agerande.

Jag gjorde ett besök på området för några dagar sedan.

Det var ett mycket tråkigt återseende. Kolonistugorna var rivna, trädgårdarna igenväxta, bänkarna borta och inga människor syntes till. Ingen skötte längre det gamla koloniområdet.

Kommunen och Länsstyrelsen har sina principer, och de ska följas… I varje fall ibland. Och nu har allmänheten och det rörliga friluftslivet fri tillgång till området. Och så även småkrypen.

Men, blev det bra?

Kategorier:Allmänt Vänersborg, koloni, Nabbensberg

Nya åtgärder vid oljehamnen

30 juni, 2022 4 kommentarer

Det fortsätter att hända saker vid oljehamnen…

Det började med att jag i en blogg i måndags drog en liten parallell mellan vad kommunen helt obefogat befarar att Magnus Larsson ska göra i Sikhall och vad kommunen själv gör i oljehamnen. I Sikhall fruktar kommunens politiker och tjänstepersoner att det ska bli slut på allmänhetens tillträde till stranden/vattnet och det rörliga friluftslivet om marken vid småbåtshamnen överlåts till Magnus Larsson – samtidigt som kommunen själv stänger av vägen ner till oljehamnen och sjön… Och om inte omöjliggör för allmänheten så i varje fall försvårar tillträdet till stranden och vattnet.

Det skrev jag alltså om i måndags. (Se “Sikhall, VSS, Magnus och oljehamnen“.) Tidigt på tisdag förmiddag fick jag reda på att de förbudsskyltar som var uppsatta ner till oljehamnen var borttagna. Jag åkte dit och kunde konstatera att det stämde. Kommunen hade tydligen ändrat inställning. Trodde jag. Jag skrev om händelsen. Det kunde ju vara bra för de vänersborgare som ibland hade vägarna ner till det fina området att veta att de nu kunde åka dit igen. (Se “Oljehamnen forts…”.)

På Facebook har de två bloggarna lett till omfattande diskussioner. Några har tagit ställning för kommunens beslut att stänga av vägen, andra är emot. Det finns flera som anser att det inte är nedskräpat i området, andra säger att det är det. Det har också blivit en diskussion om Bert Karlsson har någon roll i kommunens beslut eller inte. Och det har i sin tur lett till en diskussion om kommunen ska upplåta gratis ställplatser till husbilar – i konkurrens med enskilda näringsidkare, som t ex Bert. Det har också diskuterats, stundtals ganska upprört, om inkompetenta politiker, medan andra har påstått att det snarare är tjänstepersonerna som ska hållas ansvariga.

Och den diskussionen lär få förnyat bränsle efter att det hände saker också efter min andra blogg i tisdags. Kl 17.10 igår onsdag plingade det nämligen till i mobilen. Någon hade lämnat en skriftlig kommentar till bloggen:

“Nu är det uppsatt två suggor och förbudsskylt.”

Idag är nedfarten till oljehamnen återigen inspekterad…

Den som kommenterade bloggen hade rätt. Kommunens tjänstepersoner har begränsat det rörliga friluftslivet och allmänhetens tillträde till stranden/vattnet – med två suggor och en förbudsskylt…

Min känsla är att stängningen denna gång är definitiv. Den som vill ner till oljehamnen får i fortsättningen bereda sig på en längre promenad. Det är långt från Ursandsvägen ner till oljehamnen, för att inte tala om uppförsbacken på väg tillbaka… Där Erik Blix övade sina färdigheter på skateboard på 70-talet… Och det finns dessutom dåligt med parkeringar i närheten av nedfarten. (Det går lättare att promenera till oljehamnen via Dalbostigen.)

Beslutet om avstängningen har fattats av tjänstepersoner i samhällsbyggnadsförvaltningen. Det är inte dokumenterat och hur giltigt beslutet då är vet jag inte. Det är ovanligt, tror jag, att det inte finns skriftligt. I min värld, dvs skolans värld, vet jag hur viktigt det var, och är, att alla beslut kring t ex elever hela tiden dokumenterades. Men det kanske är annorlunda i samhällsbyggnadsnämnden, jag vet som sagt inte. Eller också kanske det har dokumenterats i efterhand…

I förra veckan, den 21 juni, fick jag i varje fall ett skriftligt svar från förvaltningen på ett mail som jag skickade. I svaret beskrevs motivet till de förbudsskyltar som då hade satts upp. Jag återger svaret i sin helhet, eftersom det sprider ljus över förvaltningens handlande:

“Vi har privatpersoner och egen personal blivit uppmärksammade på att det förekommer nedskräpning, eldning m.m  vid oljehamnen. Förvaltningen har till en början valt att sätta upp soptunnor och städa området, men anser nu att vi inte ska lägga skattepengar på att städa ett område som inte har ett utpekat användningsområde. Det har sedan tidigare också suttit en förbudsskylt för nedfart till området men har blivit nedsparkat. Vi har därför valt att sätta upp skyltar igen och kommer att stänga av vägen med bom.
Området  är inte skyddsområde men hamnanläggningen fungerar som nödhamn och tillfällig hamn för kustbevakningen, därav kan man diskutera lämpligheten av att ha privatpersoner nära. Men i dagsläget inga beslut på det.
Hans Därnemyr förbundschef NÄRF samt Benny Gustavsson enhetschef  samhällsskyddsavadelningen NÄRF har i samtal uttryckt ” fordon på platsen förhindrar räddningstjänstens framkomst eller utgör ett hot för uppkomst av brandspridning eller utrymning.””

Det kan noteras att inte heller farhågorna från NÄRF eller samhällsskyddsavdelningen är skriftliga.

Jag vet inte om diskussionen på Facebook kring kommunens agerande slutar nu med de upplysningar som ges i mailet, men det torde i varje fall vara denna förklaring som gäller. När det gavs information om förvaltningens åtgärder och planer i samhällsbyggnadsnämnden den 16 juni så ledde det till diskussion i nämnden mellan politiker och andra politiker och tjänstepersoner.

Klockan 9.00 idag torsdag fick jag följande direktrapport från Ursandsvägen:

”Ha, har suttit en stund och skött lite epost på en parkeringsficka intill oljehamnsvägen. Och då passerar vaktbolagsbilen. Den saktade in vid suggorna för att kolla. Det hade hunnits parkera en bil framför dessa, en mor och son som gick nedåt vägen till oljehamnen. Antar att samhällsbyggnadsförvaltningen (förvaltningschefen?) har bett dem kolla att vägen är tillgänglig för det rörliga friluftslivet eller hur?
Nej, de har nog blivit ombedda att se att suggorna står kvar när de åker en runda ned till Ursands parkering för att se att ingen har överträtt parkeringsregler nere på den parkeringen.”

Och till sist kan jag återigen inte låta bli att skänka en tanke till Magnus Larsson i Sikhall. Tänk om Magnus Larsson hade satt upp suggor och förbudsskyltar för att försvåra allmänhetens tillträde till stranden och vattnet i Sikhall…

Som kommunen har gjort vid oljehamnen. Och Segelsällskapet i Sikhall…

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Hamnar, Magnus Larsson, Sikhall

Oljehamnen forts…

28 juni, 2022 3 kommentarer

Ryktet nådde mig i morse att de förbudsskyltar som var uppsatta ner till oljehamnen var borttagna. De hade tagits bort alldeles nyligen…

Det handlar alltså om de skyltar som jag skrev om i gårdagens blogg (se “Sikhall, VSS, Magnus och oljehamnen”) och som enligt samhällsbyggnadsförvaltningen snart skulle ersättas med en vägbom. Fast skyltarna var inte ersatta med någon vägbom. De var inte ersatta med någonting. Det fanns ingenting i vägen som hindrade bilar eller husbilar från att åka ner till oljehamnen.

Så därför åkte jag ner till oljehamnen.

Det var sig likt. Det var många år sedan jag var där sist. Jag tror att det var i slutet av 70-talet. Då hade Erik Blix köpt en skateboard som han ville pröva i backen ner till sjön. Jag tror ingen av oss åkte någon mer skateboard efter det. I varje fall gjorde inte jag det. Det var livsfarligt.

Det var två bilar som hade parkerat nere vid sjön. Det verkade inte vara de som hade skräpat ner vid den ena av två papperskorgar. (Som jag såg.) Fast det kunde faktiskt ha varit fåglar som hade varit där och rotat bland soporna. Några kråkor syntes till i närheten och över huvudet cirklade ett antal fiskmåsar. Och finns det fiskmåsar så förstår jag att gräsmattorna, eller snarare ängarna, kunde bli nedsmutsade. Fiskmåsar är ju inte direkt kända för att sköta sina behov på ett diskret sätt…

Nedskräpning av området ska annars vara det officiella skälet till att någon i samhällsbyggnadsförvaltningen stängde av vägen till oljehamnen, även om det inte finns några beslut dokumenterade. Det är alltså inte för att det finns olja i bergrummen. Det var nämligen många år sedan det lagrades olja där. Det betyder att området inte heller är något skyddsområde. Dock kan hamnanläggningen fungera som nödhamn och tillfällig hamn för kustbevakningen ibland.

Det återstår att se om vägen ner till oljehamnen kommer att vara öppen i fortsättningen också. Kanske har kommunen tänkt om och verkligen bestämt sig för att underlätta allmänhetens tillträde till vattnet.

Det tog för övrigt inte lång tid på plats innan en stor husbil hittade ner till den vackra oljehamnen… Vi får se om det kommer in några klagomål till kommunen om nedskräpning.

Anm. Det hände lite kring oljehamnen dagen efter denna blogg – se ”Nya åtgärder vid oljehamnen”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Hamnar

Kommunen svarar kyrkoherden i Frändefors

20 april, 2022 1 kommentar

Den 3 mars samlades ett antal boende i Frändefors församlingshem. Det var kyrkoherde Daniel Westin som hade sammankallat ett möte. De närvarande var fastighetsägare från husen mellan Frändeforsån, 45:an och Dalboskolan. Boende i 23 av de 38 fastigheterna i området deltog. De flesta på mötet tillhörde den äldre generationen.

De närvarande, inklusive Svenska Kyrkan, hade fått ett utskick från Vänersborgs kommun. Varje fastighet hade blivit kartlagd, det gällde dagvatten och spillvatten. Det var inte helt lätt att förstå utskicken och det fanns de som hade blivit mer eller mindre chockade när de öppnade sina kuvert. De hade inte en aning vad det handlade om. (Se “Protester i Frändefors”.)

På mötet berättade kyrkoherde Westin bakgrunden till kommunens utskick och varför han hade sammankallat mötet. Han beskrev hur han i januari hade pratat med VA-chefen och att VA-chefen hade lovat att prata med någon lämplig i personalen. Men när Westin ringde kommunen någon vecka innan mötet var det ingen på Kretslopp & Vatten som kände till det. Och följaktligen fanns det inte heller någon kommunal representant på plats i församlingshemmet. Kyrkoherden var besviken och fick uppfattningen att kommunen inte var särskilt intresserad av dialog.

Deltagarna på mötet beslutade att skicka in en gemensam protestskrivelse till kommunen, där fastighetsägarna krävde mer och bättre information. Den skrivelsen återgav jag i bloggen “Protester i Frändefors”.

Nu har chefen på Kretslopp & Vatten besvarat skrivelsen, den 1 april. Inte till alla de som skrev på den, utan till kyrkoherde Westin.

VA-chefen skriver utförliga svar och förklaringar. Han börjar med ett längre citat från “Allmänna bestämmelser för brukandet av Vänersborgs kommuns allmänna vatten- och avloppsanläggningar” och 21 § LAV (Lagen om allmänna vattentjänster). VA-chefen redogör även för kommunens problematik kring avloppsledningar och avloppsreningsverket i Brålanda. Han beskriver vidare fastighetsägarens respektive kommunens ansvar och omständigheterna kring förbindelsepunkter, husgrundsdränering osv. Den är inget att orda om svaren och förklaringarna. De är i och för sig stundtals “tekniska” och inte helt lätta att förstå, men svaren är sakligt sett helt tillfyllest. VA-chefen svarar på de frågor han har fått i protestskrivelsen.

Det var dock inte kommunens syfte eller lagliga stöd till åtgärderna som de berörda fastighetsägarna protesterade mot, det var bristen på information – och förståelig sådan. Flera fastighetsägare förstod helt enkelt inte vad det utskickade brevet handlade om och vad som förväntades av dem. Och det är ju lite talande att svaret på protestskrivelsen enbart skickades till kyrkoherde Westin. Informationen borde ha gå till samtliga berörda fastighetsägare i området kan man tycka.

Men VA-chefen anser att Kretslopp & Vatten följer kommunens kommunikationspolicy:

“Vi är så tydliga som vi kan vara i det utskickade brevet med anmodan samt bilagd teckenförklaring och rörinspektionskarta. Vi har gett de råd vi kan ge och vi har lämnat kontaktinformation.”

Det låter onekligen som om det utskickade brevet var tämligen välfyllt med många olika handlingar. Flera av fastighetsägarna hade med sig brevet – så här såg ett av dem ut (fastighetsbeteckningar och gatunamn är raderade av mig):

Utskicket innehöll kanske inte all den information som hade behövts. Och framför allt, väldigt många fastighetsägare vittnade om att de inte förstod den information som fanns. Och det skriver också VA-chefen:

“Vi kan förstå med anledning av telefonsamtal från fastighetsägare att viss teknisk information är svårbegriplig och vi ser om vi kan förenkla informationen.”

Så viss teknisk information var alltså “svårbegriplig”… Och det var faktiskt just därför som kyrkoherde Westin sammankallade mötet där VA-chefen också hade lovat att åtminstone en tjänsteperson från Kretslopp & Vatten skulle delta. Det kom ingen.

Det har inte heller skickats ut någon “förenklad” information till fastighetsägarna i efterhand. Ja, det har inte skickats ut någon mer information överhuvudtaget, inte ens svaren på protestskrivelsen – mer än till kyrkoherden då. Men det torde inte vara kyrkans uppgift att informera om kommunens planer och förklaringar…

Kommunen har en kommunikationspolicy, som du kan ladda ner här. Den börjar på detta sätt:

“Vänersborgs kommun finns till för sina invånare och kommunikation är en förutsättning för demokrati och god service.

Kommunikationsarbetet ska bidra till att Vänersborgs kommun når visionen och uppsatta inriktningsmål, samt präglas av öppenhet och tillit. Strategisk och god kommunikation bidrar till bättre förutsättningar för att nå förväntat resultat. Kommunikation är en avgörande framgångsfaktor i det kommunala arbetet.”

De tre första punkterna i de övergripande syftena med kommunens kommunikation är att:

  • “Öka kännedomen och kunskapen om kommunens uppdrag, service, verksamheter och det vi erbjuder invånarna, företag, föreningar och andra organisationer.”
  • “Få invånarna att känna till och förstå politiska beslut samt hur de kan påverka genom att delta i debatt och dialog.”
  • “Bygga förtroende och förtroendefulla relationer med kommunens intressenter genom att erbjuda service och tjänster av hög kvalitet, väcka intresse och engagemang.”

Huruvida Kretslopp & Vatten har följt kommunens kommunikationspolicy vågar jag inte uttala mig om, men att det övergripande syftet med kommunikationen har misslyckats i Frändefors råder det inte några som helst tvivel om. Och det torde bland annat bero på att kommunikationen inte har varit:

“tydlig och enhetlig”

eller

“anpassad efter mottagare och målgrupp”

som den borde ha varit enligt samma kommunikationspolicy. Och, det måste vara kommunens ansvar att kommunikationen med invånarna fungerar.

Första meningen i policyn tål att fundera extra noga över:

“Vänersborgs kommun finns till för sina invånare och kommunikation är en förutsättning för demokrati och god service.”

Jag vet inte riktigt vad det är för inställning till invånarna i Frändefors som framskymtar i avslutningen av kommunens svar till Westin, men jag antar att kyrkoherden inte reagerar särskilt positivt:

“Den handskrivna listan som bifogades inskickat brev verkar vara deltagarförteckning från mötet. Ingenstans på sidan med signaturer står det att vederbörande signerar för att inkomma med en protest.”

För det kan väl ändå inte vara så att kommunen på allvar undrar, och kanske till och med ifrågasätter, varför kyrkoherde Westin skickade en lista med namn tillsammans med protestskrivelsen – och varför alla fastighetsägare hade signerat med sina namnteckningar…?

PS. Kyrkoherde Westin har framfört till kommunen att han fortfarande önskar ett möte med kommunen.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Frändefors, VA

KF: Nämnderna 2021

13 april, 2022 Lämna en kommentar

Kommunens årsredovisning är mycket omfattande. Det finns siffror och statistik, ekonomiska beskrivningar och analyser på allt som har att göra med en omfattande verksamhet och en budget på drygt 2,5 miljarder kronor. Det är en ovärderlig uppslagsbok för alla som vill veta mer om Vänersborgs kommun. (Se ”KF: Årsredovisning”.)

I kväll ska kommunfullmäktige också behandla de enskilda nämndernas och styrelsernas verksamhetsberättelser. Jag tänkte i denna blogg göra några subjektiva nedslag. Utom för barn- och utbildningsnämnden eftersom jag redan har skrivit tämligen utförligt om dem. (Se “BUN (17/1): Stora behov trots överskott” och “Imorgon är det BUN”.)

Byggnadsnämnden gjorde ett överskott år 2021 på 2,6 milj kr. Nämnden fick högre intäkter än förväntat på grund av fler ärenden på bygglovssidan och att det var många stora byggnationer som genererade stora intäkter. Det var också en del vakanser på grund av föräldraledigheter.

Byggnadsnämnden uppnådde förra året 4 av 5 förväntade resultat. (I varje fall enligt nämndens egen uppfattning.) Det förväntade resultatet att “nöjd kund-index” för bygglov skulle öka till minst 70 uppnåddes tyvärr inte. Däremot uppgick den genomsnittliga handläggningstiden för bygglov, från komplett ärende till bygglov, till 39 dagar. Och det var ju bra. Fast de som inte får bygglov, efter t ex upprepade ansökningar under t ex 1-2 år, räknades kanske inte med?

Kultur- och fritidsnämnden gjorde ett överskott på 2,3 milj kr, men då hör det till saken att nämnden fick ett tilläggsanslag i december på 2,5 milj. Så här i efterhand kan man väl tycka att tilläggsanslaget var onödigt. Men det ekonomiska läget såg antagligen sämre ut när nämnden sökte anslaget än vad det visade sig bli. Nämnden fick mindre intäkter under året för idrotts- och fritidsanläggningar. Det berodde naturligtvis på pandemin. Samtidigt sparades pengar på grund av “återhållsamhet”.

Kultur- och fritidsnämnden uppnådde 6 av de förväntade resultaten, medan ett bara uppnåddes delvis. Dock uppnåddes inte 2 resultat. Det förväntade resultatet “fler medarbetare ska uppleva ett mer hållbart arbetsliv” uppnåddes inte. Indexet minskade från 78 till 72, vilket åtminstone “utifrån” ser ganska alarmerande ut. Det förväntade resultatet för “ökad följsamhet kring 1%-regeln för kommunal konst och offentlig gestaltning” uppnåddes inte heller. Det beror på, skriver nämnden:

“Riktlinjerna för konst i offentlig miljö har ännu inte antagits av kommunfullmäktige”

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade 4 förväntade resultat som uppnåddes, men hela 3 som inte gjorde det. De förväntade resultat som inte uppnåddes var “andelen registreringar av nya livsmedelsanläggningar som sker via e-blankett ska öka”, “egeninitierad tillsyn av prioriterade förorenade markområden ska öka” och “andelen genomförd förhandsdebiterad tillsyn ska öka med mål om att uppnå 100 procent”. Det sista resultatet återfinns märkligt nog två gånger. Den röda ploppen gällde miljöskyddstillsynen – den om livsmedelskontrollen fick en grön.

Det torde bli en utmaning att i år förvandla dessa röda ploppar till gröna. Det kan dock noteras att det förväntade resultatet “fler tillståndssökande av enskilda avlopp är nöjda med förvaltningens service”. Och det var ju mycket glädjande…

Miljö- och hälsoskyddsnämnden gjorde ett överskott på ca 400.000 kr. Det förklaras av att arbetskraftskostnaderna var låga på grund av vakanser och föräldraledigheter.

Den skattefinansierade verksamheten i samhällsbyggnadsnämnden redovisade ett överskott på nästan 20 milj kr. Det berodde på kraftigt ökade exploateringsintäkter, t ex försäljning av tomter på Mariedal Östra och Holmängen.

Jag noterar att det är 344 anställda i samhällsbyggnadsnämnden. Det är en ökning med 20 anställda jämfört med år 2020 och 40 jämfört med år 2019. Jag tror inte så många andra förvaltningar har ökat antalet anställda med 13% på de senaste 2 åren, men det har säkert någon bra förklaring…

Samhällsbyggnadsnämnden har uppnått 5 av sina förväntade resultat, 5 har delvis uppnåtts och ett resultat har fått en röd plopp. Det är att “förvaltningens sjukfrånvaro ska minska till 5% eller lägre”. I pandemitider är det inte förvånande.

Resultatet för socialnämnden visade ett överskott på 4,8 milj kr, och det trots att statsbidragen minskade. Antalet månadsavlönade ökade för övrigt med 2,8% jämfört med 2020.

Socialnämnden uppnår 7 förväntade resultat och delvis 4 resultat. Det kan noteras att det förväntade resultatet “andelen hushåll som uppbär försörjningsstöd ska minska” uppnås, och det är mycket glädjande. Som “utomstående” slås jag av uppgiften att antalet orosanmälningar kring barn och unga uppgick till i genomsnitt 180 st – per månad… 

Det var några nedslag i nämndernas verksamhet och ekonomiska situation 2021. Det går att läsa mer i underlaget till kommunfullmäktiges sammanträde ikväll. (Du kan ladda ner handlingarna här.) Det är en viktig förberedelse för nästa års budget, eller borde i varje fall vara, att utvärdera det gångna året.

(Du kan se kommunfullmäktiges sammanträde i direktsändning, eller i efterhand, på kommunens webb-TV.)

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Årsredovisning, Kommunfullmäktige 2022, Nämnder och styrelser

KF: Årsredovisning

11 april, 2022 Lämna en kommentar

På onsdag är det återigen dags för kommunfullmäktige. Det sista på distans, sammanträdet i maj ska hållas i aulan som tillhörde den numera rivna Huvudnässkolan. Om inget oförutsett händer.

Det råder lite “lugnet före stormen” i fullmäktige och politiken just nu. Partierna förbereder sig för årets viktigaste händelse – budgetbeslutet för år 2023. Det fattas på fullmäktiges junisammanträde. (Även om det ska fattas ytterligare ett budgetbeslut i november, det är ju valår i år.) 

Så här ser dagordningen ut:

Det är mer regel än undantag att det tillkommer fler ärenden efterhand. Så har jag i två bloggar redogjort för två extra ärenden, som jag själv är skyldig till, en interpellation om Sikhall (se “Interpellation nr 3 om Sikhall”) och en motion om att  kommunen ska inrätta en tjänst som landsbygdsutvecklare (se “Motion: Landsbygdsutvecklare”). Jag har också skrivit om ett yrkande som jag ska lägga på ärende 11. (Se ”Skolmiljarden 2022”.)

En viktig förberedelse för nästa års budget, eller borde vara, det är att utvärdera det gångna året. På onsdag ska “kommunens och nämndernas årsredovisning 2021” behandlas.

Har Vänersborg blivit bättre?

Jag tror faktiskt att det är denna korta fråga som borde besvaras av årsredovisningarna, och sedan inleda en diskussion om vad ”vi” gjorde bra och vad ”vi” kunde ha gjort bättre. Frågan lär dock inte ställas så. Och det är väl tveksamt om det trots den genomgripande och mycket uttömmande redovisningen går att besvara frågan överhuvudtaget… 

Men visst skulle det ha varit intressant om politikerna i Vänersborg varje år hade fått titta tillbaka på det gångna året och svara på frågan/frågorna. Antagligen skulle Vänersborgs politiker ha det självförtroende och den framåtanda som krävts för att besvara frågan med ett ja. För inte kan man väl tolka beslutsförslaget, och det som ska bli fullmäktiges slutliga beslut, på annat sätt?

“Kommunfullmäktige beslutar att godkänna bokslut och årsredovisning för år 2021.”

Om bokslut och årsredovisningar godkänns måste väl Vänersborg ha blivit bättre?

I Vänersborgs kommun praktiseras mål- och resultatstyrning. Kommunens vision är nämligen kopplad till inriktningsmål, förväntade resultat och aktiviteter – och dessa följs systematiskt upp. Och om politikerna samtalar och analyserar det här “paketet” så leder det till verksamhetsutveckling. Är det tänkt… Typ.

Det är kommunfullmäktige som beslutar om inriktningsmålen. Och sedan är det “i andra änden” verksamheterna, alla de anställda, som ska se till att uppnå dessa. Och för år 2021 har det ju enligt den övergripande målavstämningen gått bra:

Anm. Ett inriktningsmål anses uppfyllt när övervägande andel av de förväntade resultaten är uppnådda eller delvis uppnådda.

Kommunen har under 2021 uppfyllt 5 av 6 inriktningsmål. Det måste ju betyda att Vänersborg har blivit mycket bättre trots de svåra pandemitiderna, eller? Har Vänersborg blivit bättre…?

I en mål- och resultatstyrd organisation som Vänersborgs kommun har samtliga parter intresse av att resultaten ska bli så bra som möjligt. Det som inte har fungerat särskilt bra, det nämns inte – eller har en tendens att skrivas om eller förskönas. Och det gör det inte bara svårare att utvärdera, det gör det i praktiken omöjligt. Och det betyder att resultatet kan inte användas för att förbättra organisationen och verksamheten…

Så trots alla uppfyllda mål med gröna ploppar, så tror jag att samtliga verksamheter upplever att det inte råder någon balans mellan krav och resurser. Politikerna ger inte verksamheterna tillräckligt med resurser, samtidigt som målen är desamma eller ännu högre än tidigare. Vilket naturligtvis innebär att vi politiker abdikerar från vårt ansvar. Och de som får sitta emellan är personalen. Personalen får ansvaret om inte målen uppfylls, trots att de gör sitt yttersta för att allt ska fungera så bra som möjligt. Vilket gör att ohälsan ökar…

Vi politiker borde bli ärliga, vi borde typ säga som det är. Vi har inte råd – vi måste skära ner – vi tar ansvar genom att sänka kraven.

Eller tilldela mer resurser…

För övrigt är det mycket positivt som skrivs i årsredovisningen om kommunens olika verksamheter. Och en sak är vi alla partier och politiker överens om. Rent ekonomiskt var år 2021, liksom 2020, ett oerhört bra år för kommunen. Kommunens resultat blev +185 milj kr (år 2020 var det +161 milj kr). Det var dock inte förtjänsten av fantastiska inriktningsmål. Eller en fantastisk styrning – pengarna kom från staten, ökade skatteintäkter (2021) och intäkter från tomtförsäljningar (2021). Årets överskott är för övrigt det största någonsin för Vänersborg.

Så här ser resultaten ut för kommunen under de senaste 10 åren:

Men självklart måste varningar utfärdas. Det hör till de ekonomiska analyserna och slutsatserna – alltid. De ekonomiskt och politiskt ansvariga i en kommun är aldrig glada eller nöjda. Är det inte problem så blir det typ nästa år…

“Den stora utmaningen för både kommunen och kommunkoncernen är de höga investeringsnivåerna.”

Och:

“I takt med investeringarna ökar också avskrivningarna. Årliga ökande avskrivningar tar en större andel av det finansiella utrymmet i kommunen. De höga investeringsnivåerna bidrar också till ökande driftskostnader och högre upplåning.”

Årsredovisningen skriver dock att:

“de två senaste årens resultat har stärkt kommunens finansiella ställning och förbättrat förutsättningarna till att långsiktigt finansiera de höga investeringsnivåer som finns planerade inför kommande år.”

Vänersborgs kommun har alltså gjort ett överskott de två senaste åren på nästan ofattbara 346 miljoner kr. 346 miljoner! Och dessa pengar har till största delen använts till att “stärka kommunens finansiella ställning”. Är det en bra användning av 346 miljoner? Kommunstyrelsens ordförande tycker det. I inledningen till Årsredovisningen skriver Benny Augustsson (S):

“De starka resultaten under både 2020 och 2021 underlättar situationen något, genom att en del av investeringarna kan finansieras utan att nya lån behöver tas upp.”

Jag frågade ekonomichefen vad denna användning av överskottet betydde för kommunen. Han svarade att kommunen hade fått låna 120 miljoner kronor extra och det hade gjort 2-3 milj kr i ökade kapitaltjänstkostnader 2023…

2-3 miljoner… Vänersborgs kommun hade år 2021 utgifter på lite drygt 2,5 miljarder kronor… 2-3 miljoner, förvisso samma summa under kommande år… Men ändå, borde inte det enorma överskottet ha kunnat användas på ett bättre sätt? Typ ha använts till att skapa balans mellan krav och resurser…?

För övrigt innehåller årsredovisningen oerhört mycket information om Vänersborgs kommun. Det är en ovärderlig uppslagsbok för alla som vill veta mer.

Glöm inte att du kan se kommunfullmäktiges sammanträde i direktsändning, eller i efterhand, på kommunens webb-TV.

PS. Här kan du läsa om nämndernas verksamhetsberättelser – ”KF: Nämnderna 2021”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Årsredovisning, Kommunfullmäktige 2022

Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!

28 februari, 2022 4 kommentarer

Anm. Läs gärna min förra blogg om Solvarm innan du fortsätter att läsa denna – se ”Kommunens kamp mot Solvarm”.

Miljö- och byggnadsförvaltningen med miljö- och hälsoskyddschefen i spetsen skrev den 20 november 2020 till Solvarm:

“Till följd av att en avloppsanläggning inrättats och är i drift utan tillstånd, är avsikten att ett beslut miljösanktionsavgift ska upprättas.”

Det tidsbegränsade tillståndet för “Ecocycle system Two” hade löpt ut den 30 juni 2020 och Solvarm hade missat att ansöka om ett förlängt tillstånd. Det skrev jag om i en blogg den 5 april förra året. (Se “Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på”.)

Det var en miss från Solvarm, helt klart. Men familjen försökte förklara situationen för kommunen. Det hade varit sjukdom (covid-19) i familjen mm… Men Solvarm tog också lagen och juridiken till hjälp. Det är ju precis det som invånare i Vänersborg tvingas göra mot en kommun med diffusa och misstänkt illasinnade syften. Och som bortser från fakta, som t ex lagar.

Solvarms utgångspunkt var frågeställningen om vilken miljönytta som miljö- och byggnadsförvaltningen ville uppnå med att driva ärendet om en miljösanktionsavgift.

Solvarm citerade Miljöbalken, och han började naturligtvis med 1 kap 1 §:

“Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.”

Lagen syftar alltså till “att främja en hållbar utveckling”. Det är överordnat allt annat. Redan här ser vi att miljö- och byggnadsförvaltningens prioriteringar inte stämde med Miljöbalkens… I paragrafen räknas det sedan upp några tillämpningar av lagen. Jag noterar särskilt:

“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”

Och är det något som Solvarm brinner och jobbar för så är det kretsloppstänket. Till skillnad från Vänersborgs kommuns VA-lösningar…

Solvarm menade också att han saknade uppsåt och inte hade utövat oaktsamhet som orsakat någon miljöfara – Miljöbalken 29 kap § 1:

“För miljöbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. orsakar att det i mark, vatten eller luft släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra
a) en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse,
eller
b) någon annan betydande olägenhet i miljön”

Solvarm hade inte släppt ut några ämnen i “mark, vatten eller luft”. Familjen hade bara missat att förlänga sitt tillstånd för VA-systemet. Det var för övrigt inte heller något nytt system, det var det “gamla” som hade varit i bruk i 2 år (med tillstånd). Och detta VA-system (System Two) var i sin tur en utveckling av det system som Solvarm redan hade ett permanent tillstånd för (System One). Det handlar om seriekopplade reningssteg i växtbäddar. (Vill du veta mer om Solvarms VA-system kan du fördjupa dig här: “System One” och “System Two”.)

Det sägs ofta på Miljö- och byggnadsförvaltningen att det är svårt att hinna med alla arbetsuppgifter. Byggnadsnämndens ordförande har nämnt det flera gånger i kommunfullmäktige. Men det är klart, ska tjänstepersonerna lägga ner en massa tid på att inspektera, kontrollera och “bötfälla” Sveriges modernaste och bästa cirkulära avloppssystem så förstår jag att det kan vara svårt att hinna med mer än en “skrivbordstillsyn” av de enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs…

Solvarm hänvisade slutligen till kap 30 § 2 i Miljöbalken som beskriver att sanktionsavgift inte behöver tas ut om det finns skäl. Och Solvarm menade att han hade visat att en miljösanktionsavgift var oskälig.

Det hjälpte inte. Miljö- och byggnadsförvaltningen stod fast vid sin “avsikt” och tänkte gå vidare, tidsgränsen hade ju överskridits. Allt annat, som t ex Miljöbalken, var ovidkommande. Och därför skulle Solvarm betala en sanktionsavgift.

Miljö- och hälsoskyddschefen fattade den 10 december 2020 följande beslut på delegation:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutar att Anders Solvarm med personnummer xx och Rosemary Solvarm med personnummer yy ska betala en miljösanktionsavgift på totalt 5.000 kronor för att ha inrättat en avloppsanordning utan tillstånd trots att ett sådant tillstånd krävs.”

Det kan hända att jag i tidigare bloggar har hävdat att det var politikerna i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden som fattade beslutet. Det var i så fall fel. Det var ett tjänstemannabeslut. Även om det i det formella beslutet står “Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut”. Det är faktiskt inte ens säkert att politikerna i nämnden blev informerade. Däremot är det så att nämnder rutinmässigt godkänner delegeringsbeslut i efterhand. Och på så vis kan man faktiskt hävda att politikerna i nämnden åtminstone har ett visst ansvar.

Familjen Solvarm överklagade beslutet. Det var naturligtvis inte för pengarnas skull, för de 5.000 kr som familjen skulle vara tvungen att betala. Solvarm ville självklart inte ha en svartmålande dom om miljöbrott på sig. Hur skulle det se ut? Det skulle ju Solvarm få leva med resten av sitt liv. Då skulle Anders Solvarm betraktas som ”han som inte följer lagar och regler”, ”han som är dömd till miljösanktion” och “en sån kan vi inte ha att göra med” osv. Hade jag varit Solvarm hade jag nog haft svårt att frigöra mig från tanken att detta möjligtvis var miljö- och hälsoskyddschefens avsikt…

Rättsväsendet tar ganska ofta gott om tid på sig innan ett avgörande kommer. Men det är möjligt att det finns rättsfall från fler envisa och enkelriktade kommuner än Vänersborg, även om det är svårt att tro.

Men…

I förra veckan kom domen från Mark- och Miljödomstolen, den 21 februari…

Och det var ett glädjande besked, igen:

“Mark- och miljödomstolen upphäver Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommuns beslut av den 10 december 2020 (ärende nr 2020.1206-5) om miljösanktionsavgift.”

Mark- och Miljödomstolen upphävde miljösanktionsavgiften. Domen motiverades så här:

“Av handlingarna i målet framgår att Ecocycle System Two har varit i bruk och haft ett tillfälligt tillstånd sedan år 2018. Det framgår vidare att det tillfälliga tillståndet löpte ut den 30 juni 2020 och att Ecocycle System Two fortsatt var i drift efter detta datum. Nämnden har inte gjort gällande att någon förändring i avloppsanläggningen har skett sedan det tillfälliga tillståndet gavs år 2018. Med att ”inrätta en avloppsanordning” kan enligt mark- och miljödomstolens mening inte avses en situation då en redan anlagd och tillståndsgiven avloppsanordning fortsätter att användas efter tillståndstidens utgång. Vidare kan i sammanhanget nämnas att ändringar av en befintlig avloppsanläggning enligt praxis jämställts med en nyanläggning (d.v.s. inrättande) endast när ändringarna avsett de viktigaste funktionerna av en avloppsanläggning (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 12 mars 2010 i mål nr M 5369-09). Detta är det heller inte fråga om här och bestämmelsen i 3 kap. 1 § FMSA omfattar således inte nu aktuell situation. Nämnden bedöms därmed inte ha haft fog för att påföra makarna Solvarm en miljösanktionsavgift med hänvisning till 3 kap. 1 § FMSA. Överklagandet ska därför bifallas och nämndens beslut om miljösanktion upphävas.

Läs gärna motiveringen en gång till. Miljö- och Hälsoskyddsnämnden samt Miljö- och Byggnadsförvaltningen hade fel i allt! Det är bara att konstatera. Vänersborgs kommun har återigen fått bakläxa, smäll på fingrarna, av en domstol där experter på den svenska lagstiftningen sitter och dömer.

Det måste vara pinsamt för de inblandade i kommunen… Det ser onekligen ut som om det begås fel efter fel. Som enskilda kommuninvånare drabbas av. Borde inte de ansvariga i Miljö- och byggnadsförvaltningen tänka efter en extra gång? Agerar verkligen förvaltningen som en egen objektiv och ”fristående” tillsynsmyndighet? Eller finns det en annan agenda?

Och återigen funderar jag. Vilka bevekelsegrunder har ledande tjänstepersoner och styrande politiker i Vänersborgs kommun när de agerar mot enskilda vänersborgare? Varför agerar kommunen så här mot familjen Solvarm? Och Magnus Larsson? Och blåbärsodlaren vid Hästefjorden? Och Bengt Davidsson på Juta? Och Ingvar på Österäng? Och Mats på Ekudden? Och fastighetsägarna på Vänersnäs? Och, snart, fastighetsägarna på Båberg?

Varför?

Varför söker inte ledande tjänstepersoner och styrande politiker upp de verkliga problemen i Vänersborg? Varför ska de ge sig på kommuninvånare som har rätt, som har lagen på sin sida? Har kommunen en agenda där resultat, t ex kommunalt VA på Vänersnäs, går före opartisk myndighetsutövande? 

Vad bor vi i för kommun?

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, miljö, Miljö o Hälsa, Sikhall, Solvarm, VA

Vänersborg – bäst i landet

27 oktober, 2021 3 kommentarer

Vänersborg är kanske inte bäst i landet på allt. Men en sak är vi i varje fall bäst på. Vänersborg är Sveriges bästa kommun för konsumenterna.

Det är tidningen “Råd & Rön” som varje år rankar Sveriges kommuner utifrån vilken kommun som ger bäst stöd för kommunens konsumenter. Rankingen är relativt ny. Det är bara tredje året som den görs. Och den görs utifrån statistik från Konsumentverket, Livsmedelsverket och Tillväxtverket.

Rangordningen sker utifrån fyra kriterier:

  • “hur bra de är på att erbjuda konsumentvägledning”
  • “hur bra de är på att erbjuda budget- och skuldrådgivning”
  • “hur bra de är på livsmedelskontroll”
  • “hur lätt det är att få tag på kontanter”

Och i år toppar alltså Vänersborg rankningen! (Se Råd & Rön.) 

Så idag, mitt under sammanträdet med kommunstyrelsen, så dök representanter för tidningen “Råd & Rön” upp. De berättade att Vänersborg var bäst i landet, att det var snyggt jobbat och att Vänersborg var ett föredöme för hela landet. Ett diplom överlämnades också till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson.

Ett stort grattis till kommunens konsumentkontor för utmärkelsen:
 

ÅRETS KONSUMENTKOMMUN

  
Jag hoppas att konsumentkontoret kan utgöra ett föredöme inte bara för landet i sin helhet utan också för de andra förvaltningarna i kommunen. Som konsumentvägledare Tina Lundström säger på kommunens hemsida (se “Vi är Årets Konsumentkommun”):

“Vi brukar säga att hos oss är goda råd gratis”

PS. Även TTELA har skrivit om utmärkelsen – se ”Vänersborg utsedd till Årets konsumentkommun”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, konsument, KS 2021

Historien om Magnus Larsson (19)

20 oktober, 2021 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (18)”.

Det var stundtals en ganska intensiv “brevväxling” via Länsrätten mellan parterna Magnus Larsson och Vänersborgs kommun. Larsson företräddes som framgått av advokat Lundmark som visade prov på en enastående kunskap och skicklighet i dessa frågor. Och jag tror faktiskt att juristerna på kommunen förstod att de i advokat Lundmark hade mött sin överman på ”fastighetsjuridikens” område. Det var nog allt fler som insåg det, kanske också andra på kommunen som inte var jurister. (Advokat Lundmark anlitades senare av Vänersborgs kommun i några andra fastighetsfrågor…) Kommunen lämnade i varje fall inga fler yttranden till Länsrätten. Det konstaterades också i ett dokument daterat den 8 december 2006.

Och när jag sedan tittar på nästa dokument i den kronologiska ordningen bland alla diarieförda handlingar får jag en stor överraskning. Så stor att jag inte riktigt förstod vad jag läste första gången jag hade dokumentet i min hand, eller snarare på min skärm.

Det är ett tjänsteutlåtande från den 2 januari 2007. Titeln är “Kommunens förköp av fastigheterna Sikhall 1:4 m.fl.” och det var underskrivet av kommunchef Guy Mahlviker och ett helt nytt namn, kanslichef Claire Gabrielsson.

Jag kommer ihåg Claire Gabrielsson (senare Melin) mycket väl. Hon blev utan egen förskyllan inblandad i skandalen kring Arena Vänersborg. Ja, hon blev faktiskt kallad till ett polisförhör när S Anders Larson hade blivit polisanmäld. Claire Gabrielsson svarade ärligt och sakligt på polisens frågor. Jag var imponerad när jag läste polisförhöret med henne och skrev en blogg om förhöret den 12 juni 2011. (Det var för övrigt en mycket bra blogg som än idag kastar ljus över omfattningen av arenaskandalen. Den borde läsas av dem som har intresse av kommunens skandaler, och kanske också om man vill ha exempel på hur kommunen aldrig lär sig av sina misstag… Se “Polisförhören kring Arena Vänersborg”.)

Claire Gabrielsson var jurist och anställdes som kanslichef i kommunen. Hon tillträdde tjänsten i december 2006. (Se TTELA “Claire tar över kommunkansliet”.) Hon var alltså alldeles ny på jobbet när hon fick engagera sig i Sikhallsärendet.

Tjänsteutlåtandet från den 2 januari 2007 var ställt till kommunstyrelsen. Jag tror att utlåtandet kan ha varit ett svar på, eller åtminstone en följd av, det brev som advokat Lundmark på Advokatfirman Kjällgren på uppdrag av Magnus Larsson skrev till kommunen i slutet av oktober. (Se “Historien om Magnus Larsson (17)”.) Det var det brev där Larsson meddelade kommunen att han var villig att skänka kommunen de markområden som de så hett eftertraktade. 

Det stod i tjänsteutlåtandet:

“Samtal har förts med köparens ombud och en formell förhandling bör inledas för att ärendet skall kunna avslutas utan onödig tidsförlust.”

Va?! Var det en omsvängning på gång? Skulle kommunen försöka komma överens med Magnus Larsson?

Tjänsteutlåtandet fortsatte:

“Köparen har föreslagit en lösning i form av en gåva till kommunen innefattande vissa markområden på de berörda fastigheterna. Kommunkansliet föreslår således följande hantering av ärendet. Kommunen inleder förhandlingar med köparen avseende de områden kommunen anser sig behöva för att säkerställa friluftslivet och möjligheterna till rekreation i området. Efter avslutad förhandling upprättas förslag till avtal där köparen kommer att få förvärva fastigheterna med undantag för de områden kommunen skall äga. En förutsättning är att köparen återtar sitt överklagande efter träffat avtal.”

Det var en total omsvängning! 180 grader! Kommunen skulle komma överens med Magnus Larsson!

Wow.

Kanslichef Gabrielsson föreslog att det dessutom skulle inledas förhandlingar med inte bara Magnus Larsson utan även andra berörda som t ex Vänersborgs Segelsällskap och hembygdsföreningen. Det för att lösa frågorna avseende skötsel av kommunens framtida ägda mark i området.

Och sedan skulle Magnus Larsson och kommunen komma överens om fastigheterna:

“Kommunen blir efter återtaget överklagande lagfaren ägare till fastigheterna. Därefter fullföljs upprättat avtal mellan köparen och kommunen avseende vilka delar de två parterna skall äga och avstyckning och ny fastighetsbildning genomförs.”

Claire Gabrielssons, och Guy Mahlvikers, förslag till beslut till kommunstyrelsen var:

“1. Kommunstyrelsen beslutar att uppdra åt kommunchefen att tillsammans med övriga berörda tjänstemän förhandla med köparen av fastigheterna med inriktning att kommunen blir ägare till de markområden som varit grunden för kommunens beslut att förköpa fastigheterna.”
“2. Vidare ger kommunstyrelsen kommunchefen i uppdrag att inleda | förhandlingar med berörda parter med inriktning att lösa frågor kring skötsel av kommunens framtida ägda mark.”

Som vanligt var det kommunfullmäktige som skulle fatta det slutliga beslutet i ärendet.

Det var alltså en total omsvängning från kommunens sida. Helt plötsligt släpptes kravet på att kommunen skulle förköpa/expropriera Magnus Larssons fastigheter på Sikhall. Istället för att tvinga Magnus Larsson till total underkastelse så skulle kommunen enas om en överenskommelse där Larsson skulle få behålla de absolut största delarna av sina fastigheter.

Det var inga dåliga nyheter. Vad hade hänt i kommunen?

Jag kan inte säga vad som hände. Men med de uppgifter jag har fått till mig från flera olika källor, rykten som förmedlats av trovärdiga personer etc, så går det åtminstone att formulera några spekulationer.

Jag tror att den nya kanslichefen Claire Gabrielsson kan ha haft betydelse. Med henne som ny chef kan kommunkansliet ha fått tillräckligt självförtroende för att ta tag i taktpinnen i kommunen. Vilket i så fall betydde att samhällsbyggnadsnämnden med fastighetsenheten och Bo Carlsson (C) som ordförande föstes åt sidan. Det kan ha varit så att juristerna på kommunkansliet helt enkelt gick segrande ur en intern maktkamp. Och varför inte, hela förköpsaffären var ju en skandal från början till slut – dikterad av jäviga politiker. Magnus Larsson och hans juridiska ombud advokat Lundmark hade rätt i sak, och det hade också Lundmark visat med sina inlagor till Länsrätten. Det skulle vara osannolikt om inte Claire Gabrielsson förstod detta.

Det var också avgörande att Magnus Larsson var villig att helt enkelt skänka bort delar av sina fastigheter. Det skulle ju ha blivit en aning pinsamt för kommunen när den först hade ritat en karta på det den ansåg sig behöva i markväg – och sedan meddelade Magnus Larsson helt sonika att dessa områden kunde kommunen få som gåva utan ersättning. Det skulle bli tämligen besvärligt för kommunen att strida i domstol om något som kommunen ville ha – och som den skulle få gratis…

Politiskt skulle det vara självmord att strida i Länsrätten. Vad skulle hända när det gick upp för domstolen att kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggrens (S) bäste politiske vän Bo Carlsson (C) var jävig. Det kunde ju faktiskt också betyda att även Ljunggren var jävig…

Det fanns hela tiden politiker som hävdade att hela förköpsprocessen var en slags politisk komplott. Det var framförallt Gunnar Lidell (M) och Lars G Blomgren (Fp), men även James Bucci (V). Och de var en nagel i ögat på de styrande. Vad skulle t ex hända om Magnus Larsson kallade Gunnar Lidell som vittne i en rättegång? Som den 1 januari 2007 dessutom hade blivit kommunstyrelsens 1:e vice ordförande (efter Lars G Blomgren).

I två bloggar har jag nämnt Eric Olsson (C). (Se “Historien om Magnus Larsson (5)” och “Historien om Magnus Larsson (10)”.) Han var en äldre centerpartist som bodde i Sikhall. Enligt ryktena var han mycket aktiv. Det sades att han ringde runt till sina partivänner, däribland Bo Carlsson, och undrade vad de höll på med. Eric Olsson var nämligen mycket positiv till vad Magnus Larsson gjorde, och försökte göra, i Sikhall. Kanske blev Bo Carlssons partivänner tveksamma till hela processen?

Det går kanske aldrig att få ett riktigt svar på vad som orsakade kommunens omsvängning. Antagligen var det flera faktorer som samverkade. Men den var inte desto mindre glädjande.

Allt var dock inte frid och fröjd…

Fortsättning följer i bloggen ”Historien om Magnus Larsson (20)”.

PS. Alla faktauppgifter i denna blogg är hämtade från dokument i kommunens diarium.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall

Historien om Magnus Larsson (18)

14 oktober, 2021 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (17)”.

Advokat Lundmark på Advokatfirman Kjällgren var ovanligt rak och närmast upprörd när han för Magnus Larssons räkning yttrade sig (den 4 december 2006) på kommunens inlaga till Länsrätten. Kommunens inlaga var “anmärkningsvärd” ansåg advokaten. Kommunens intresse av att “sätta dit” Magnus Larsson, dvs expropriera hans mark, var större än att det skulle bli bra för allmänheten. Och det var onekligen en riktig iakttagelse. Tyvärr verkar detta förhållande fortfarande till stor del ha sin giltighet…

Lundmark yttrade sig också över kommunens åsikt att Larsson inte fick lämna in några nya omständigheter efter att klagotiden hade löpt ut:

“Överlämnandet av de aktuella markområden var givetvis inte ett känt förhållande vid överklagandet av kommunens beslut. Gåvorna åberopas heller inte såsom sådan omständighet som avses i 10 kap 10 & kommunallagen. Den händelseutveckling som skett under målets handläggning har emellertid förstärkt den grund som åberopats av Magnus Larsson, nämligen att det aldrig förelegat något väsentligt behov av att kommunen skall ta över äganderätten till fastigheterna för att allmänhetens friluftsliv skall vara tryggat.”

Sug på den meningen, det är en nyckelmening i hela det här skandalösa affären:

“det [har] aldrig förelegat något väsentligt behov av att kommunen skall ta över äganderätten till fastigheterna för att allmänhetens friluftsliv skall vara tryggat.”

Advokat Lundmark hade varit bortrest under hela november 2006. Under tiden hade Magnus Larsson författat en egen inlaga till Länsrätten, men väntat med att skicka in den tills Lundmark hade återvänt. Larsson fick nämligen anstånd med att komma in med ett yttrande.

Lundmark skrev i sitt yttrande till Länsrätten:

“Eftersom Larssons egen skrivelse på ett bra sätt ger en bild av bakgrunden till strandskyddsdispensen och markfrågorna, därtill med personlig prägel, fogas skrivelsen till denna inlaga.”

Jag håller med Lundmark och tänkte därför redogöra för Magnus Larssons egenhändigt skrivna yttrande till Länsrätten.

Angående strandskyddsdispensen skrev Magnus Larsson att Vänersborgs kommun hade rekommenderat honom att söka dispens:

“Vem som helst som vore köpare till den här fastigheten hade varit tvungen att söka strandskyddsdispens för att allmänheten och det rörliga friluftslivet ska fungera.”

Magnus berättade att strandskyddsdispensen delvis omfattade byggnader:

“Jag har t ex rivit mitt eget garage för att göra plats åt en gång & cykelbana, den är redan färdig.”

Vidare omfattade strandskyddsdispensen, skrev Larsson:

“sjösättningsramp, avbärare, båtplatser, bryggor, muddring och allmänna toaletter så att även kvinnor, små barn och handikappade kan vistas i området.”

Larsson berättade om hur han anlagt en mindre parkeringsplats och att den stora parkeringen hade röjts, städats, dränerats och grusats. Han hade också gjort i ordning och bekostat en kombinerad väg och vandringsled.

Larsson nämnde även att samhällsbyggnadsnämnden hade återremitterat ett yttrande till Länsstyrelsen angående strandskyddsdispensen:

“om det är samma påverkade samhällsbyggnadsnämnd som lade ett enhälligt beslut om att förköpa min sommarstuga 1:23 då får nog jag vara glad om jag får tälta i området efter att de har yttrat sig!”

Magnus Larsson kommenterade också gåvobreven och bakgrunden till dem. Och det var ganska viktig information, speciellt när det gällde gåvobrevet till Vänersborgs kommun. Larsson skrev:

“[Gåvobrevet] innefattar exakt det som tagit VBG kommun åtta månader att själva rita in på en karta.”

Vi känner igen den tidsåtgång som alltför ofta tycks vara ett signum för de tekniska nämnderna i Vänersborgs kommun… Magnus Larsson fortsatte:

“Parkeringsplatser, stenpiren, sjösättningsramp och plus en del vattennära mark. Kommunen får naturligtvis gärna ta över de delar av strandskyddsdispensen som rör kommunens tilltänkta mark, för att det ska bli så bra som möjligt i Sikhall. Om kommunen behöver en hundradel av min fastighet för det rörliga friluftslivet och jag skänker bort den hundradelen då behöver väl inte kommunen förstöra en hel gård för en jord & skogsbrukare som behöver gården i sin näring.”

Här har vi naturligtvis motivet för Magnus Larssons villighet att sluta en överenskommelse. Han levde under det ständiga hotet att kommunen skulle expropriera alltihop, alla hans fastigheter i Sikhall. Det var en slags utpressning från kommunen. Om kommunen hade någon moral? Tja…

Larsson förstod inte riktigt kommunens agerande:

“Marken har bytt ägare från en privat ägare till en annan, vad är problemet? Jag har aldrig nekat kommunen att köpa den mark de vill ha!”

På tal om kommunal effektivitet, Larsson fortsatte:

“Det har nu gått ca ett år, ändå har inte kommunen kunnat precisera en enda siffra på vad de vill betala för marken. Jag har lämnat förslag på att anlita oberoende värderingsmän! Omgående fick jag svar att på den iden trodde inte kommunen på och på det sättet ville inte kommunen göra upp affären.
Där emellan har jag lämnat massor med olika förslag t ex att kommunen kan få råda över marken gratis och jag sköter den. Jag har lagt förslag om att bilda en parkeringsförening där jag upplåter marken gratis och själv tar 25 % av kostnaderna att sköta parkeringen. Jag har lämnat olika gräns och prisförslag men jag har talat för döva öron. Kommunen har visat totalt ointresse av att lösa problemet.”

Och återigen betonade Magnus Larsson för Länsrätten vilken ohållbar och frustrerande situation kommunen hade försatt honom i:

“Därför lämnar jag nu dessa gåvobrev för jag vill behålla resterande av min gård, mitt hus och hem som jag köpt på ett ärligt sätt till högstbjudande.”

Det är svårt att egentligen beskriva vad Vänersborgs kommun utsatte Magnus Larsson för. Det verkade vara någon slags psykologisk krigföring, och utmattningstaktik. Som faktiskt verkar fortsätta än idag.

Men Larsson avslutade inlagan till Länsrätten:

“Ni har ju säkert förstått att det är något som inte stämmer i detta förköpsärende : t ex att samhällsbyggnadsnämndens ordförande med dottern XX (Magnus nämner förnamnet; min anm) står som spekulanter på mäklarlistan.”

Och ställde den enkla, men avgörande frågan – en fråga som många i Vänersborgs kommun, politiker som tjänstepersoner, borde ha ställt sig under hela den här makabra förköpsprocessen:

“Om vi vänder på förköpsärendet, finns det någon som tror att detta vore ett ärende för förköp med dem som köpare?”

Skulle kommunfullmäktige ha beslutat att förköpa fastigheterna om Bo Carlsson hade vunnit budgivningen och blivit ägare till fastigheterna i Sikhall?

Alla som tror det kan räcka upp en hand…

Fortsättning följer i bloggen ”Historien om Magnus Larsson (19)”.

PS. Alla faktauppgifter i denna blogg är hämtade från dokument i kommunens diarium.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall