Stefan Kärvlings blogg

Igår torsdag hade samhällsbyggnadsnämnden sitt sista sammanträde för året. Ärendet kring inrättandet av verksamhetsområden på Vänersnäs stod på dagordningen.

Det blev en längre diskussion innan beslut slutligen fattades. Och inte helt oväntat så slöt majoriteten upp bakom sin förvaltning.

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade att föreslå:

“kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden…”

Det var bara Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet som inte ville ställa sig bakom förvaltningens förslag. De partier, som utgjorde majoriteten och som fattade beslutet, var de styrande partierna, S+C+MP, och den borgerliga oppositionen, M+KD+L.

De styrande partierna gör i stort sett alltid som tjänstepersonerna föreslår, och så alltså även nu. Det är ett både märkligt och till synes slentrianmässigt och oreflekterande beteende. Ordförande Anders Wiklund (MP) anmälde dock jäv och det gjorde även ersättaren Håkan Skött (S). Leif Höglund (S) gick in som ordförande under ärendet.

Det lite överraskande var kanske att de borgerliga partierna, M+KD+L, har ändrat uppfattning sedan kommunfullmäktiges beslut. De röstade alltså för förslaget. Det händer ibland att betongpartierna (S+C+MP+M+KD+L) “bråkar med varandra” men då är det ofta i småfrågor. I de större frågorna har de en förmåga att sluta sig samman. Men ett undantag egentligen, demokratifrågor. När S och M blir oense så är det just i demokratifrågor. Och VA-frågan med tvångsanslutning är i stor utsträckning en demokratifråga.

I det bildspel som förvaltningen presenterade för nämnden som information innan diskussionen började, så kan man konstatera att det inte var någon ny information. Det var en ganska allmän information som de flesta i nämnden antagligen hade hört redan tidigare. Och självklart var det som vanligt bara information som talade för förvaltningens syn att inrätta verksamhetsområden – och tvångsansluta de som ägde fastigheter.

En bild från PowerPoint-presentationen kan vara värd att kommentera. Det är nämligen så att det är fler områden som i framtiden kommer att beröras av frågorna kring verksamhetsområden och VA-anslutningar:

“90 % av kommunens invånare ska få tillgång till kommunalt vatten och avlopp inom 15 år”

Och det finns ganska många enskilda avloppsanläggningar i Vänersborg, se bild till höger.

Det är många strider kvar att utkämpa i kommunen. De andra striderna kan dock bli avblåsta innan de hinner börja. Det är nämligen mycket som talar för att riksdagen ska ändra lagen och göra anslutning till kommunernas VA-nät frivillig.

Majoriteten av samhällsbyggnadsnämndens ledamöter ansåg att förvaltningens utredning var helt tillfyllest. Ja, det fanns ledamöter som också framförde det. Det fanns ingenting att anmärka på. Och då kan jag inte låta bli att bli lite betänksam. Och det tror jag att flera läsare av denna blogg också blir. Frågor som “har politikerna i samhällsbyggnadsnämnden verkligen läst igenom underlaget?” och “har politikerna förstått vad de har läst?” infinner sig. För det är ju faktiskt helt uppenbart att förvaltningen inte har gjort sitt jobb. Den har ju t ex inte svarat på de frågor som kommunfullmäktige ville ha svar på. Det är helt tydligt. Varför såg inte ledamöterna från betongpartierna det? (Se “SHB: VA Vänersnäs 2”.)

Och, såg inte politikerna i nämnden att underlaget var oerhört vinklat – att det bara var sådant som kunde tala för att tvinga in fastigheter i verksamhetsområdena som presenterades? Allt som talade mot en tvångsanslutning sållades bort. Det anfördes till och med gamla domar, medan förvaltningen ignorerade nyare domar som visar på att rättsväsendet har förändrat sin syn på problematiken kring verksamhetsområden, enskilda VA-anläggningar och tvångsanslutning. (Se “SHB: VA Vänersnäs 1”.)

Det verkar också som om det saknas intresse kring och kunskap om de vetenskapliga diskussioner som förs och de rön som görs kring avloppsfrågor. (Se t ex “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?”, “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…” och “Naturhus i Vadstena och Sikhall”.)

Vänsterpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden James Bucci argumenterade enligt uppgift både engagerat och ihärdigt mot det liggande beslutsförslaget.

Bucci (V) pratade bland annat om att beslut i en demokratisk församling inte automatiskt innebar att beslutet var demokratiskt. Det är orsaken till att Kommunallagen ger invånarna olika slags skydd, det viktigaste är att de kan överklaga beslut. Men om invånare ska kunna gå till domstol måste de veta vad de ska överklaga. Och här kommer Buccis obevekliga kritik.

Samhällsbyggnadsförvaltningen har inte redovisat på vilka grunder de enskilda fastigheterna är upptagna i verksamhetsområdena. Det har kommunfullmäktige krävt i sin återremiss och det kräver också de nyare domarna i Mark- och miljödomstolar. (Domar som förvaltningen alltså inte låtsas om.)

Bucci frågade sig (ungefär):

“Hur skall den enskilde veta på vilka grunder de har möjlighet att överklaga beslutet om inte grunderna redovisas för varje enskild fastighet?”

Chefen för Kretslopp & vatten menade uppenbarligen att detta inte behövde göras och också att det skulle blir alltför resurskrävande. (Som om en domstol skulle acceptera att pengar får stå i vägen för att följa lagen…) Det var det skäl som Miljö och Hälsa anförde för att göra sin “skrivbordstillsyn”… Tjänstepersonernas “skrivbordstillsyn” ledde som bekant till att förvaltningen har nöjt sig med att endast redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senaste vägledande rättspraxis underkänner detta förfarande. Det räcker inte att enbart peka på en VA-anläggnings ålder för att hävda att det finns miljö- och/eller hälsoproblem kopplat till den. (Se “SHB: VA Vänersnäs 1”.)

Det finns i lagen ett krav på verksamhetsområden bara får inrättas för en “samlad bebyggelse”. Bucci (V) kritiserar att detta juridiska krav inte uppfylls på Vänersnäs. (Se “SHB: VA Vänersnäs 2”.)

Jag har pratat med James Bucci. Han är inte glad över beslutet. Han berättade att politikens och förvaltningens fina ord om att de värnar om miljön inte håller.

“I Vänersborg har vi ju ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av ”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna.”

Jag förstod att Bucci pratade om Solvarm. Det kan vara värt att nämna att miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) också är ledamot i samhällsbyggnadsnämnden. Hennes tilltro till den kommunala VA-lösningens överlägsenhet tycks sakna gränser…

Bucci menar sammanfattningsvis att det är kommunens skyldighet att bevisa dels att de befintliga anläggningarna inte är godtagbara och dels att få ihop bebyggelsen i de båda verksamhetsområdena till en samlad bebyggelse som motiverar införandet av ett verksamhetsområde. Bucci avslutar (ungefär):

“Kan inte kommunen nå upp till dessa rekvisiter och ändå väljer att pressa på, då har kommunen lämnat det demokratiska tänket och tagit sig in i ett tänk som verkligen behöver renas.”

Bucci håller på att skriva en reservation mot beslutet. Den ska bli mycket intressant att läsa. Jag är övertygad om att flera av hans formuleringar, som jag har återgett här, kommer att återfinnas i reservationen.

Jag vet inte vad samhällsbyggnads-, byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnderna sysslar med i denna kommun. Och jag vet egentligen inte heller hur M+L+KD+C motiverar att de har en annan syn i dessa frågor än deras ledamöter i riksdagen. Man blir hur som helst både förvånad och upprörd över hur politiker och tjänstepersoner är beredda att köra över enskilda personer utan att ta några som helst hänsyn till deras integritet, vilja och önskemål.

För att travestera Bertolt Brecht:

”Om folket förlorar betongpartiernas förtroende så får de väl upplösa folket och välja ett nytt.”

Tillägg 11/12 kl 10.05.
I torsdags och fredags (igår) så hade jag kontakt med James Bucci. Vi mailade, pratade och jag fick läsa hans reservation. När jag skrev bloggen blandade jag ihop lite vad han sa på sammanträdet och vad han skrev i reservationen. Jag ber om ursäkt för detta. Det var helt och hållet mitt fel. Jag låter dock texten i bloggen vara kvar oförändrad, eftersom James Bucci står för allt det jag skriver.

PS. Du kan läsa James Buccis (V) reservation här: ”SHB: Buccis reservation”.

Imorgon ska samhällsbyggnadsnämnden fatta två viktiga beslut. Nämnden ska bestämma sig för vad den anser att kommunfullmäktige någon gång i början på nästa år ska fatta för beslut när det gäller inrättandet av två verksamhetsområden på Vänersnäs.

Det är så att säga det andra försöket. Förra gången var inte kommunfullmäktige (KF) nöjd med samhällsbyggnadsnämndens arbete, utan ärendet återremitterades. Fullmäktige ville så att säga ha mer kött på benen, mer fakta innan beslut kunde fattas.

KF skrev i återremissyrkandet:

“Pandemin har försvårat dialogen och det har till exempel inte gått att genomföra fysiska möten på ordinarie sätt.
Beslutsunderlaget behöver därför kompletteras så att det framgår:
* grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder,
* tidplan för genomförandet,
* de ekonomiska förutsättningarna för genomförandet inklusive en bedömning av som minimum:

1. hur många av verksamhetsområdets ingående fastigheter som inte uppfyller 24 § första stycket pkt 2 (LAV) och därmed inte behöver kommunala vattentjänster, och
2. vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV)

Ihop med det upprättas en dokumentation om vad det finns för enskilda VA-anläggningar i området och om de uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven.
* att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området
* sammanställda synpunkter som inhämtats i en dialog med berörda fastighetsägare i syfte att förklara innebörden av att ingå i ett verksamhetsområde.”

Det var ett tämligen långt återremissyrkande och det var många saker som KF ville att samhällsbyggnadsnämnden och dess förvaltning skulle ta reda på och utföra innan KF var redo att fatta beslut i ärendena. Det är viktigt att ha fullmäktiges ord med sig när man läser utredningen. KF:s beslut är nämligen “lag i kommunen”, besluten ska följas – allt måste utredas.

Det är ingen tvekan om att i varje fall det mesta har gjorts, dock inte allt, och det ganska snabbt också. Samhällsbyggnads har dessutom “tagit hjälp” av byggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden. Deras yttranden och beslut i ärendena har jag beskrivit i bloggen “VA Vänersnäs: Det rör på sig”. Den är viktig i sammanhanget, särskilt naturligtvis för de som berörs av kommunens planer på tvångsanslutning. Det är också viktigt att läsa gårdagens blogg – se ”SHB: VA Vänersnäs 1”. Jag tror att de domar som jag refererade till i den bloggen kan räcka som skäl till ett avslag i kommunfullmäktige eller som grund för ett överklagande, om nu fullmäktige går på den linje som samhällsbyggnadsförvaltningen föreslår.

Samhällsbyggnadsförvaltningen föreslår nämligen att samhällsbyggnadsnämnden ska besluta följande imorgon torsdag:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden område 1 enligt vad som framgår av bilaga 1 och 2.”

Det innebär att förvaltningen anser att samtliga fastigheter i de två verksamhetsområdena, med några enstaka undantag, ska tvångsanslutas till kommunens VA-nät.

I sammanfattningen av ärendet, som följer direkt efter beslutsförslaget, så motiveras beslutet tämligen kortfattat:

“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt. Verksamhetsområde för avlopp (spillvatten)/vattenförsörjning ska därmed inrättas.”

LAV är “Lagen om allmänna vattentjänster”. Det är en lag som reglerar kommunens ansvar för att inrätta ett verksamhetsområde för vatten och avlopp. Kommunen använder denna lag så att säga tvärtom, som ett sätt att tvinga in fastighetsägare i det kommunala VA-nätet.

 I sammanfattningen så motiveras tvångsanslutningen alltså endast av hälsoskydds- och miljöskäl. Det är anmärkningsvärt. I sammanfattningen borde ju alla skäl finnas med, för att sedan utvecklas och förklaras i den följande utredningen. Om det nu fanns några. Jag noterar särskilt att det inte finns något “sammanhangsskäl” (jag återkommer till det).

Men först, vad säger 6 § LAV – denna nyckelparagraf?

“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen

1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va- anläggning.”

LAV är som synes mycket vag vad gäller hälsoskydds- och miljökravet:

“hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön”

Det är knappast någon övertygande motivering för ett tvingande, och mycket kostsamt, beslut för den enskilde att bara hänvisa till denna paragraf. Jag vill dock slå fast att det naturligtvis inte ska tolereras några enskilda avloppslösningar som är en fara för “människors hälsa eller miljön”. Självklart inte. Men det gäller, som jag skrev om igår (se ”SHB: VA Vänersnäs 1”), att kommunen faktisk tar reda på och bevisar vilka anläggningar som är en fara för människor eller miljön. Det går inte att göra det genom att t ex sitta vid ett skrivbord och gissa…

Och det är faktiskt så att utredningen inte har tagit reda på eller bevisat vilka anläggningar som är en fara för människor eller miljön. Det står tydligt i utredningen från Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Den skriver (se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”) att förvaltningen inte har varit ute på fältet utan arbetet har gjorts:

“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”

“Skrivbordstillsyn”?

Skrivbordstillsynen innebär, skriver tjänstepersonerna, att:

“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”

Förvaltningarna jobbar alltså vid “skrivbordet” och läser dokument i stället för att besöka verkligheten. Det skulle inte duga i ett mål i Mark- och miljödomstolen…

Skrivbordstillsynen hittar många enskilda anläggningar som är 10 år eller äldre. Då antar miljö- och hälsoskyddsnämnden att de inte fungerar. Det är det första premissen i det följande resonemanget.

Den andra förutsättningen är att Dättern (se karta) bedöms ha en:

“måttlig ekologisk status beroende på främst övergödning till följd av belastning av näringsämnen.”

Och det har den uppenbarligen.

Alltså, det finns flera äldre anläggningar i de tänkta verksamhetsområdena och Dättern är övergödd. Då dras slutsatsen:

“Enskilda avlopp bedöms ha en betydande påverkan.”

Alltså, vilket skulle bevisas, det är de enskilda avloppen på Vänersnäs som orsakar övergödningen. Förvaltningens slutsats är tämligen osäker, det vet förvaltningen, och använder begreppet “bedöms”. Och vem som har bedömt och hur framgår inte. Det är inte heller, som jag har nämnt tidigare, på något sätt påvisat att det är så här, att det är de enskilda avloppen på Vänersnäs som är orsaken till övergödningen av Dättern. (Det handlar för övrigt om fosfor.)

Det är följaktligen lite svårt att förstå hur förvaltningen på fullt allvar kan dra denna slutsats. Eller, ja… Det vet vi förresten, kommunen gissar. Det har ju inte gjorts någon kontroll på VA-anläggningarna under de senaste 10 åren. Och hur vet då förvaltningen att det beror på de enskilda anläggningarna?

Det finns istället betydligt mer närliggande förklaringar till Dätterns övergödning. Det ligger t ex betydande jordbruksmarker runt Dättern, särskilt på Grästorpssidan. Det är sannolikt att jordbruket belastar Dättern betydligt mer än de aktuella fastigheterna. Vid Dätterns sydspets går dessutom 60-70 kossor och betar 6-7 månader om året. Och det betydligt närmare Dätterns vatten än många av fastigheterna.

Vilken slutsats hade en miljöinspektör dragit om hen varit vid Dättern dagen efter och tagit prover? Att det är enskilda avloppens fel?

Vattendraget som rinner genom Grästorp heter Nossan. Den rinner ut i Dättern. Vid Nossan ligger två avloppsreningsverk, ett i Grästorp och ett i Nossebro. Avloppsreningsverk bräddar med jämna mellanrum, dvs avloppsvatten rinner rakt ut i vattnet. Dessutom “läcker” det kontinuerligt ut mer eller mindre stora mängder fosfor och kväve ur reningsverken. Det gör avlopps- och reningsverket i Vänersborg också – se “VA och utsläppen 2020”. (Fler länkar: “Reningsverk klarar inte läkemedelsrester – ändrar könet på fiskar” och “Avloppskaos fortsatt problem för skärgården”.)

Det blir en lång blogg, jag vet det. Men jag måste ändå citera ett avsnitt i en debattartikel som SVD publicerade i lördags. Den skrevs av Roland Ekstrand, Svensk Klimatcertifiering, och tar upp just denna fråga. (Se ”Grundlösa avlopps­krav från kommunerna”.)

“Men varför ställs kravet på ombyggnad? Vi har ett nationellt mål att minska utsläppen av fosfor i sjöar och vattendrag för att förhindra övergödning. Då spelar fosfor en betydelsefull roll eftersom det är ett gödningsämne. Utsläppet av fosfor från en anläggning brukar röra sig om ett par hundra gram under ett helt år. Som jämförelse kan man se lantbrukaren som sprider 15–20 kilo per hektar som gödning. Kommunerna tror att den fosfor som finns i avloppsvattnet och som infiltreras i marken kan påverka omgivningen som ligger kilometervis bort från utsläppspunkten. Bristen på kunskap om vad fosfor har för betydelse när det gäller övergödning är skrämmande. Fosfor i avloppsvatten består av joner som är negativt laddade och när de kommer ut i marken så möter de joner av järn, aluminium och kalk som är positivt laddade vilket medför att man får en kemisk reaktion som innebär att fosfor binds inom några tiotal meter från utsläppspunkten och denna bundna fosfor kan inte bidra till övergödning. Järn, aluminium och kalk används som fällningskemikalier i våra reningsverk där man försöker att efterlikna det som sker i naturen.”

Hur kan man dra slutsatsen att övergödningen i Dättern beror på de enskilda anläggningarna på Vänersnäs?

Det hänvisas till ett flertal rättsfall och domar i underlaget, alltså det underlag som samhällsbyggnadsförvaltningen har arbetat fram. Jag får dock hela tiden känslan, ja det är mer än en känsla, att förvaltningen hela tiden plockar ut det som kan tänkas ge stöd för uppfattningen om tvångsanslutning och så struntar man i det som talar mot. Och i samma anda tolkas, som jag ser det, domslut på ett sätt som talar till ens egen fördel.

Det är flera hänvisningar till diverse domar i materialet, när förvaltningen tar upp det jag tidigare i bloggen kallade “sammanhangsskälet”. Det ska emellertid noteras att detta skäl inte åberopas som skäl till själva beslutet som det framställs i sammanfattningen.

“Sammanhangsskälet” kommer från 6 § LAV:

“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen…”

Det är begreppet “större sammanhang” det handlar om. Begreppet finns inte definierat i lagtexten, men enligt förarbeten kan man möjligen säga att 20 till 30 fastigheter kan ses som en gräns. Gränsen kan dock minskas om det finns särskilda skäl för det. Då är det oftast miljöaspekten eller närheten till ett befintligt verksamhetsområde.

Daniel Larsson, chef på Kretslopp & Vatten, blev intervjuad av två studenter vid Högskolan Väst. De höll på med ett examensarbete vid institutionen för ingenjörsvetenskap (du kan ladda ner uppsatsen här). I uppsatsen skrev studenterna efter intervjun:

“De kunde ha valt 20 till 30 fastigheter som Länsstyrelsen har valt att lägga sig på, men kommunen har rätt att göra en egen bedömning av hur många fastigheter man är skyldiga att ordna vattentjänster för. Med hjälp av några rättsfall, som vid intervjutillfället inte kunde nämnas mer specifikt, kom kommunen alltså fram till att åtta fastigheter är den rätta bedömningen för dem.”

Jag vet inte varför Vänersborg ska skilja sig så mycket från förarbetena till LAV.

Avstånden mellan husen är också viktigt för begreppet “större sammanhang”. Här säger Daniel Larsson:

“…gjordes en GIS-analys där områden lystes upp på en karta. Analysen användes som en utgångspunkt och de områden som fanns med var fastigheter som hade anknytning till varandra inom 100 meter. Det fanns dock en viss osäkerhet kring avståndet 100 meter vid intervjun.”

Jag tror att många kommuner använder denna definition på större sammanhang.

I Plan- och bygglagen (PBL) definieras begreppet “sammanhållen bebyggelse”:

“bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark”

Definitionen skiljer sig från kommunens, det är svårt att se att PBL anser att hus som ligger 100 m från varandra ska kallas “sammanhållen bebyggelse”. Byggnadsnämnden tar inte alls upp definitionen av begreppet (PBL är en mycket viktig lag för byggnadsnämnden) i sitt svar till samhällsbyggnadsnämnden och kommunfullmäktige. Det är förvånande.

Byggnadsförvaltningen går snarare ifrån både den gängse definitionen och kommunens egen. Det gör att yttrandet istället för att klargöra begreppen “större sammanhang” och “samlad bebyggelse”, och därmed bestämmandet av verksamhetsområden, istället ökar förvirringen. I sitt svar påpekade byggnadsnämnden t ex att åtminstone 4 fastigheter inte ingår i “sammanhållen bebyggelse”. Men byggnadsförvaltningen skrev samtidigt att dessa fastigheter gott kunde ansluta sig till kommunens VA ändå. Tre av fastigheterna låg ju i närheten av Dättern och en låg nära ledningarna…. Det verkar således som om byggnadsnämnden anser att kommunen kan bestämma verksamhetsområden lite som den vill, lite som det passar…

Samhällsbyggnadsförvaltningen hänvisar alltså till diverse rättsfall i sin utredning. Förvaltningen skriver:

“I Blåplanen har Vänersborgs kommun använt sig av en GIS-analys där avståndet varit 150 meter … Avståndet är valt utefter rättsfall från Statens VA-nämnd BVa 13, mål nr VA 16/08.”

I uppsatsen sa VA-chefen 100 meter. Jag vet inte riktigt vilket avstånd som är det riktiga.

Det rättsfall som texten hänvisar till är från 2010. (Du kan ladda ner rättsfallet här.) Det handlade om en fastighetsägare i Kungsbacka som ville ingå i kommunens verksamhetsområde och därmed bli ansluten till det kommunala VA-nätet. Kommunen hade alltså inte tagit med fastigheten i verksamhetsområdet:

“avståndet mellan gränsen för verksamhetsområdet och sökandenas fastighet torde vara 150-160 m. En ledningsdragning till avsedd anslutningspunkt till kommunens huvudledning blir dock något längre, drygt 200 m beroende på hur ledningen dras.”

I VA-nämndens (VA-nämnden var en domstol) dom framgick att kommunen skulle ändra verksamhetsområdet, så att den berörda fastigheten ingick. Det som inte förvaltningen skriver är att ett av skälen till domen var, så vitt jag kan bedöma, en avgörande bevekelsegrund för domstolen:

“uppenbarligen behöver såväl vatten- som avloppstjänst av sanitära skäl och av miljöskäl och måste ansluta till kommunens nät för att tillgodose behoven”

Det var alltså inte själva avståndet som var det viktiga i domen…

Det är belysande att samhällsbyggnadsförvaltningen har valt att bortse från ett annat rättsfall som också tar upp avståndet mellan fastigheter. James Bucci (V) uppmärksammade mig på ett betydligt senare rättsfall från 2015. Det utspelade sig i Västervik. (Du kan ladda ner rättsfallet här.) Det har stora likheter med det andra fallet. En fastighetsägare ville bli ansluten till det kommunala VA-nätet och därför ingå i verksamhetsområdet.

“Mellan gränsen för verksamhetsområdet och gränsen för den närmast belägna av sökandenas fastigheter är avståndet ca 160-170 m. En ledningsdragning till avsedd anslutningspunkt till kommunens huvudledning blir dock enligt kommunen längre; ca 240-250 m.”

Här dömde VA-nämnden helt annorlunda. Fastighetsägaren fick fel. Fastigheten utanför det av kommunen beslutade verksamhetsområdet skulle inte ingå i verksamhetsområdet och därmed inte anslutas till det kommunala VA-nätet. Det avgörande skälet var, som jag ser det, att det inte fanns några sanitära eller miljöskäl.

Jag avslutar genomgången av begreppet “större sammanhang” med att citera ett av James Buccis anförande i kommunfullmäktige (se “VA Vänersnäs: Debatten i KF”):

“För det inringade området är det som menades med större sammanhang som LAV refererar till. Det som är utanför det inringade området är inte längre större sammanhang, för annars hade ju ringen dragits större för att omfatta fastigheter då. Gränsen drogs ca 100 m i Vänersborgs kommuns bedömningar och man har med hjälp av GIS då ritat in ring runt fastigheter som faller in under större sammanhang. Det som faller utanför större sammanhang skall inte tagas med i ett verksamhetsområde. Så enkelt är det.”

Det kan vara på sin plats att åter studera vad kommunfullmäktige sa till samhällsbyggnadsnämnden att utreda. Det har som sagts utretts en hel del, inte särskilt tillfredsställande, men några saker har helt enkelt hoppats över. Jag ser t ex inte att samhällsbyggnadsnämnden har tittat på de enskilda fastigheterna och de enskilda VA-anläggningarna på det sätt som fullmäktige avsåg. Nämnden har inte heller utrett om anläggningarna uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven. Det finns inte något svar på frågan om vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV) och det finns inget om det är lämpligt med en detaljplan för området.

Utredningen är av dessa anledningar inte komplett. De fakta och underlag som kommunfullmäktige efterlyser finns inte i utredningen. Det kan dock tänkas att kommunstyrelseförvaltningen ämnar komplettera utredningen, även om det verkar osannolikt.

Tjänstepersoner har varit ute på Vänersnäs och pratat med människor. De har också tagit emot och svarat på många mail och telefonsamtal. Det framgår av underlaget att det finns några invånare på Vänersnäs som välkomnar en anslutning till det kommunala VA-nätet, de flesta vill emellertid inte ansluta sig. Det är många som anser att deras anläggningar uppfyller alla krav och andra som vill åtgärda sina anläggningar med enskilda lösningar. De lösningarna blir i de allra flesta fall betydligt billigare.

Politiska uppfattningar har ofta med värderingar att göra. Det kan innebära att det som är tillåtet i t ex lagen inte måste genomföras om det finns etiska och mänskliga skäl som talar mot. Det här är antagligen inte tjänstepersonernas sak att föra fram i en utredning, men inte desto mindre är det viktigt för ett beslut. Som politiker måste vi väga olika typer av argument mot varandra. 

Ett exempel. Det finns på Vänersnäs många äldre som äger fastigheter. Det finns några som är 80+. De kan äga en fastighet som har ägts av släkten i flera generationer. För dessa äldre är det svårt eller omöjligt att få ihop 200.000 kr till en kommunal VA-anslutning. Det finns knappast några banker som skulle låna ut den summan till en 86-åring.

Är denna moraliska och mänskliga aspekt ointressant? Nä, självklart inte.

Jag tror att det som driver kommunen i den här frågan enbart är att den vill ha så många människor som möjligt in i VA-kollektivet. Ju fler som ansluter sig till det kommunala VA-nätet, desto mer intäkter får kommunen. Och desto lägre blir taxorna (än de annars skulle ha blivit). Om kommunen skulle resonera så här på andra områden skulle alla fastighetsägare vara med och betala fiberdragning och fjärrvärme fast de hade egna lösningar. Det får inte gå till så.

Jag avslutar med att återigen citera Roland Ekstrand:

“Tusentals fastighetsägare med enskilda avlopps­anläggningar drabbas av kommunernas utpressning. Hur är det möjligt att så många människor känner sig helt rättslösa? … Om fastighetsägaren anser att anläggningen fungerar utan problem och inte vill bygga om den, säger kommunen ”är du inte nöjd med vårt beslut att underkänna din anläggning så får du överklaga beslutet till länsstyrelsen”. Har man inga kunskaper i ämnet så vet man inte vad man ska anföra till sitt försvar utan man känner sig tvingad att göra som kommunen kräver.”

Det får inte vara så i Vänersborg.

PS. Här kan du läsa om samhällsbyggnadsnämndens beslut: ”Gårdagens VA-beslut i SHB”.