Arkiv
Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet
Bengt Davidsson och hans fru fick vara glada i drygt 2 månader. Nästan. I varje fall i 10 dagar…
Den 7 mars beslutade byggnadsnämnden i Vänersborg om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning enligt Davidssons förslag. Det var en glädjens dag på Jutatorpet. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.) Glädjen förtogs till viss del när Davidsson fick ett brev från Länsstyrelsen 10 dagar senare, den 17 mars, där det meddelades att Länsstyrelsen hade beslutat att överpröva byggnadsnämndens beslut. Redan då anade Davidsson oråd.
Den 5 maj fick Davidsson ett besked om att Länsstyrelsen hade avslagit hans överklagande. Det gav upphov till förvirring, eftersom Davidsson inte hade överklagat byggnadsnämndens beslut. 
Nämnden hade ju beslutat som Davidsson önskade. Det visade sig att det handlade om byggnadsnämndens beslut från den 25 oktober 2022. Det var den gången nämnden fastställde det olyckliga och felaktiga beslutet från 2018 när Davidsson hade köpt fastigheten. Och SVT hade reagerat med att göra ett reportage om byggnadsnämnden i Vänersborg. (Se “Davidsson återigen på SVT”.) Det här överklagandet hade Davidsson glömt bort, eftersom det var överspelat med nämndens nya beslut den 7 mars. (Det här beskrev jag i bloggen “Länsstyrelsen synar Juta”.)
Den 23 mars, i år, besökte tre tjänstepersoner från Länsstyrelsen Juta. Det var en vecka efter att Davidsson hade fått det skriftliga meddelandet att Länsstyrelsen skulle överpröva byggnadsnämndens beslut. Besöket gjordes utan att någon som helst kontakt togs med Davidsson. Den 26 april besökte en av de nitiska tjänstepersonerna från Länsstyrelsen Juta ytterligare en gång, återigen utan att meddela Davidsson. Vid detta tillfälle frågade tjänstepersonen två snickare, som 
arbetade vid ”fiskhuset” på Davidssons grannes fastighet, om de arbetade för Davidsson… Det var lite underligt, eftersom både huset och marken det stod på inte ägdes av Davidsson. Sedan var det anmärkningsvärt att en statlig myndighet gick bakom ryggen på den det handlade om…
Den 5 maj ringde en tjänsteperson från Länsstyrelsen, eller möjligtvis byggnadsförvaltningen i Vänersborg, till Davidssons granne, han som ägde ”fiskhuset” nedanför Juta. Tjänstepersonen förhörde sig om det var Davidsson som byggde om “fiskhuset”. Det var återigen mycket underligt, eftersom både Länsstyrelsen och Vänersborgs kommun visste att “fiskhuset” inte fanns på Davidssons mark – eller ägdes av Davidsson.
Davidsson började ana oråd. Glädjen försvann mer och mer – och förbyttes i oro. Det var något som inte stämde.
Det var en riktig känsla. Oron var helt befogad. Och den 17 maj blev besvikelsen verklig – och total. Bengt Davidsson och hans fru blev av med sin tomt. Igen.
“Länsstyrelsen upphäver Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens, dnr STR.2017.33, i den del som avser utomhusbelysning i form av 2 lyktstolpar och 5 ljuspollare på fastigheten Restad 3:2 i Vänersborgs kommun.”
Beslutet illustrerade med fotografier, som den flitige och nitiske tjänstepersonen hade tagit på plats vid sitt fältbesök:
Det var ett underligt beslut, men det skulle Davidsson kunna leva med. Men det kom mer… Först återupprepades emellertid beslutet om de två lyktstolparna, och det förstår inte riktigt varken Davidsson eller jag:
“Länsstyrelsen ändrar Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens, dnr STR.2017.33, som gäller antalet lyktstolpar som är placerade öster om grusvägen i form av 8 lyktstolpar till 6 lyktstolpar.”
Davidsson trodde inte det var sant. Han hade satt upp 8 lyktstolpar längs den privata vägen förbi sitt hus, från infarten till “baksidan” på huset – och nu ville Länsstyrelsen ta bort 2 av dem. Davidsson fattade ingenting. Dessutom var ju lyktstolparna seriekopplade och ta bort två som stod mellan de andra var inte helt okomplicerat.
Men det skulle bli värre. Och nu slutade Davidsson att andas…
Länsstyrelsen fortsatte sitt beslut.
“Även tomtplatsavgränsningen ändras på fastigheten Restad 3:2 i Vänersborgs kommun. Länsstyrelsen gör även ett tillägg av följande villkor för dispensen:
- Tomtplatsen åt öster ska markeras med staket, mur, häck eller liknande.
- Tomtplatsen åt norr ska markeras med grindar.
- Tomtplatsen åt söder ska markeras med grind.”
Det utförliga beslutet hänvisade självklart till en karta:
Det blev många grindar…
För att tydliggöra sina beslut så illustrerade den flitige och nitiska inspektören med flera närbilder från sitt fältbesök.
Tre grindar betyder att när Bengt Davidsson eller hans fru ska parkera bilen på norrsidan av huset (“baksidan”) så måste de gå ur bilen för att öppna grinden, köra igenom och sedan gå ur bilen och stänga grinden – vid tre tillfällen. Den rörelsehindrade Bengt ska in och ut ur bilen 6 gånger.
Länsstyrelsen har även godkänt ett av byggnadsnämndens beslut:
“Länsstyrelsen godkänner Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens, dnr STR.2017.33, för om- och tillbyggnad och ny komplementbyggnad på fastigheten Restad 3:2 i Vänersborgs kommun.”
Alltid något, men hade Davidsson fått välja hade han hellre fått byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning godkänd…
Länsstyrelsen utvecklar och motiverar sina beslut i texten. Det görs med bland annat ett antal flygfotografier, som i flera fall är helt nya. Det förvånade för övrigt Davidsson eftersom Länsstyrelsen har behandlat Davidssons ärende tidigare, 2018. Vilket naturligtvis Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning också har gjort i flera omgångar. Och så kommer det alltså nya fotografier nu, efter 5 år.
Jag ska i en senare blogg återge Länsstyrelsens motiveringar och ståndpunkter. Det är naturligtvis av stort intresse hur den nitiske och flitige inspektören resonerar.
Besluten får stora konsekvenser för Bengt Davidsson och hans fru. Det pensionärsliv som Davidsson hade planerat att börja leva får bli någon annan gång. Det blir ingen lugn och ro, han får istället fortsätta sin till synes tröstlösa kamp mot enskilda nitiska och flitiga tjänstepersoner.
Fortsättning i bloggen ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?”.
===
Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:
- ”Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?” – 19 juli 2023
- ”Juta i Svt (3): Vittnet J” – 16 juli 2023
- ”Juta i Svt (2): Är beslutet i Lst rättssäkert?” – 13 juli 2023
- ”Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen” – 11 juli 2023
- ”Jutabron på plats!” – 22 juni 2023
- ”Juta: Mer om flygbilderna” – 11 juni 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens fotobevis” – 4 juni 2023
- ”Juta: Inte ianspråktaget…” – 2 juni 2023
- ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd” – 31 maj 2023
- ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?” – 30 maj 2023
- ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning” – 29 maj 2023
- ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?” – 28 maj 2023
- ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet” – 25 maj 2023
Arenans tak
Taket på arenan har läckt ända sedan den togs i bruk 2009 och det har egentligen bara blivit värre och värre. Och arenataket läcker fortfarande, det regnar in lite överallt. (Se ”Augustsson om Arena Vänersborg”.) Det kan med ett visst mått av säkerhet konstateras att det konstanta takläckaget är ett tydligt bevis på att hela
arenabygget är en felkonstruktion… Om nu inte takraset var bevis nog.
Det är tyvärr inget att göra något åt. De felbeslut som togs av S Anders Larsson och gänget när Arena Vänersborg uppfördes är oåterkalleliga. Och nu står arenan där den står. Några uttrycker i vredesmod åsikten att den borde rivas. Det är en tämligen meningslös idé, eftersom de stora kostnaderna för arenan inte skulle påverkas. Det är amorteringar och räntor som kostar, och de ska betalas oavsett om det finns en arena eller inte.
Kommunen har tänkt att åtgärda arenans tak nästa år, år 2024. Det ska enligt planerna avsättas 20,8 milj kr för ändamålet. Investeringspengarna ska bekosta en omläggning av takduk inklusive snörasskydd och skärmtak. En del av pengarna ska även användas till invändig belysning. Tjänstepersoner i kommunen säger emellertid att de 20 miljonerna som är avsatta till arenataket inte räcker. Men ingen säger var de tror kostnaderna kommer att hamna.
Kommunstyrelsen behandlade den 3 maj en begäran från kultur- och fritidsnämnden om att få 500.000 kr till en utredning av arenan. Utredningen skulle ge underlag för att kunna svara på en hel del frågor om både arenataket och annat. Kommunstyrelsen avslog dock kultur- och fritidsnämndens begäran. Det vände sig Vänsterpartiet mot och reserverade sig mot beslutet. Det skrev jag om i bloggen “KS: Inga pengar till arenautredning”.
De åtgärder som planeras för arenataket beräknas hålla i ca 10 år. Sedan är det sannolikt att allt måste göras om igen, dvs det kostar 20-30 milj kr igen…
Det låter inte särskilt klokt. Det blir till att laga och lappa för att hålla den felkonstruerade arenan under armarna. Och sedan måste samma dyra procedur göras om för att den ska kunna nyttjas ytterligare några år osv. Allt detta för att behålla den “gamla” arenan med dess traditionella användningsområden. Den fortsätter att vara en bandyhall. Och förhoppningen om att någon privat aktör skulle vilja satsa pengar i arenan i detta “traditionella” skick är i det närmaste obefintlig.
Jag kontaktades av en byggtekniker som har helt andra idéer om arenan och takreparationen. Huruvida han har helt eller delvis rätt, eller inte alls, är utanför min kompetens att bedöma. Men han har stor erfarenhet och var faktiskt på sätt och vis inblandad i arenabygget då det begav sig. Det företag han arbetade för vid den tiden fick dock inte anbudet att bygga arenan. Vilket antagligen var synd, i varje fall när man tittar i backspegeln. Det hade blivit en annorlunda arena, och billigare…
Denne byggtekniker anser att man ska behålla befintliga stålbalkar på arenan. De ska bli kvar på höjden som en konstruktion likt O2-arenan i London. Sedan gör man en horisontell konstruktion med en sänkt takhöjd.
Byggteknikern skriver:
“Detta tak läggs med trapetsplåt som man sedan isolerar med cellplast (möglar inte). Utvändigt blir det ett par lager med takpapp (Nordsvenska Tak) och över ytpappen blir det underhållsfri bandplåt. På så vis får man en hållbar lösning utan takduk.”
Genom att man sänker taket så får arenan stora fördelar genom att värmen som stiger då kan fläktas ner igen med en “evo x ventilation”. Det kommer att innebära att användningsområdet på arenan blir betydligt större med ett bra ”klimat” inomhus.
Tänkt lösning av ett låglutande tak med diffusionsspärren NR3. Den kondens som blir tas om hand om av en exoair, en luftcirkulant som ventilerar ev kondens. Det låglutande taket börjar vid den 3:e raden med lysrör på båda sidor.
Byggteknikern menar vidare att man kan använda samma typ av golv i arenan som t ex Scandinavium använder sig av. Den är av en slags cellplast med luftspalt mellan nederdel och överdel:
“Vikten är hanterbar med rätt verktyg. Platsen den tar är ca 3×3 meter (går att ställa en container på utsidan).”
Det finns tydligen skickliga konstruktörer på t ex Stålab i Trollhättan som kan hjälpa till med sådant här. (Byggteknikern arbetar inte på Stålab.)
Problemet är att en sådan här genomgripande ombyggnad skulle bli ganska dyr, kanske upp mot 50 milj kr. Men då skulle arenan också få en mycket längre livslängd och fler användningsområden, särskilt när isen ligger.
En utredning skulle kunna få svar på frågan om tankarna som framförs av byggteknikern är realistiska och om det i så fall skulle vara en kostnadseffektiv lösning på sikt. Även om det inte är riktigt den utredning som kultur- och fritidsnämnden efterlyste och föreslog. En möjlighet skulle också kunna vara att kommunen helt enkelt går ut och begär in offerter på olika lösningar för arenan…
Byggteknikern tillägger att det är ett stort problem att kommunen inte tar tillvara på värmen från kylanläggningen. Det finns system som kan göra det. Avslutningsvis föreslår byggteknikern att kommunen, efter ombyggnad av taket, kikar på möjligheten att montera solceller på arenan.
Avsikten med att jag återger dessa synpunkter är att jag vill ge ett annat perspektiv på arenan och vad som kan göras för att förlänga dess livstid – och även få andra användningsområden för den.
Mötet med byggteknikern fick mig att fundera över och börja omvärdera mina egna uppfattningar om arenan. Det blev ett tillfälle att tänka några steg längre… Kanske kan byggnadsteknikerns idéer också få andra att fundera några varv till, både om arenans tak och framtid. Möjligtvis kan även kommunens sakkunniga, och andra externa experter, få en annan vinkling på “arena-utmaningen”. Och vem vet, kanske finns det med ett annorlunda tänk privata aktörer som är villiga att satsa på en “ny” arena.
Händelserikt KF (3): Trygghet, rondell och landsbygd
I två tidigare bloggar har jag beskrivit tre av kommunfullmäktiges ärenden förra onsdagen. (Se “Händelserikt KF (1): Styr och ledning” och “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.) I denna blogg tänkte jag ta upp de ärenden som återstår där det blev oenigheter och voteringar. (En redogörelse för de andra ärendena, de som behandlades av ett enigt fullmäktige, finns i bloggen “Viktiga ärenden på KF”.)
Men först kan konstateras att kommunfullmäktige, i all enighet, beslutade om bolagsordning och ägardirektiv för det nya kommunala aktiebolaget Halle- och Hunneberg AB. Ordförande i det nya aktiebolaget blir Annalena Levin (C), vice ordförande Ann-Helen Selander (M) och som övriga ordinarie ledamöter valdes Helge Kneese (KD), Anders Strand (SD) och James Bucci (V).
Moderaterna hade motionerat om ökad trygghet i Vänersborgs kommun. Ann-Helen Selander (M) argumenterade för motionen. Hon belade med statistik att det är förhållandevis mycket brottslighet i Vänersborg och att en stor andel av invånarna inte känner sig trygga, särskilt inte de äldre.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) argumenterade mot motionen. Hans åsikt var att det arbetas mycket med de bitar som motionen behandlar. Arbetet har tagit mer fart de senaste åren, bland annat i det Brottsförebyggande rådet (BRÅ), och det kommer att så småningom synas i statistiken. Motionen, fortsatte Augustsson, slår därför in öppna dörrar samtidigt som några av motionens yrkanden är polisens ansvar. Augustsson poängterade att samarbetet mellan polisen och kommunen var bra.
Ann-Helen Selander (M) menade att det måste göras mer. Hon fick medhåll av Mathias Olsson (SD) och Göran Svensson (MBP).
Kommunfullmäktige beslutade efter votering att motionen skulle anses besvarad. Röstsiffrorna blev 26 mot 24, en socialdemokrat avstod från att rösta. (Vänsterpartiet höll denna gång med de styrande partierna.)
Moderaterna hade även motionerat om att kommunen ska projektera och anlägga en cirkulationsplats vid korsningen norr (väster?) om Dalbobron, vid infarten till Blåsut och Öxnered. Det skrev jag om i bloggen “Viktiga ärenden på KF”.
Motionären Dan Åberg (M) var både besviken och förvånad över den behandling motionen hade fått. Cirkulationsplatsen (rondellen) fanns med i MRP 2015 och skulle byggas 2017 berättade Åberg. Sedan 
sköts investeringen upp till 2020, försvann igen och kom tillbaka 2023. Och nu var den återigen försvunnen.
Ann-Marie Jonasson (S), samhällsbyggnadsnämndens ordförande, menade att rondellen var nödvändig, men att det inte fanns några pengar just nu. Dessutom ligger hälften av ansvaret för korsningen hos Trafikverket. Det sistnämnda omöjliggjorde att kommunen självt anlade rondellen. Jonasson fick medhåll av Benny Augustsson (S), medan Henrik Harlitz (M) stödde sin partikamrat.
Kommunfullmäktige beslutade att avslå motionen efter en votering som slutade 34-16. Både V och SD stödde kommunstyrelsens förslag om avslag. (En SD-ledamot avstod.)
Kärvling hade suttit lugnt i salen ganska länge vid det här laget. Men efter ärendet om cirkulationsplatsen vid Dalbobron var det dags igen. Kommunfullmäktige skulle behandla motionen om att inrätta en tjänst som landsbygdsutvecklare. Den har jag också bloggat om. (Se “Nej till landsbygden?”.)
Jag stod ganska länge i talarstolen och redogjorde för syftet med en landsbygdsutvecklare. (Se bloggen.) Jag betonade också att motiveringen till förslaget om avslag av motionen var väldigt subjektivt. Den utgick från slutsatsen att en landsbygdsutvecklare inte var något bra och sedan argumenterades det för detta med mycket svaga argument.
I motionssvaret stod det att:
“Vänersborgs kommun har valt att inte ha en specifik tjänst för landsbygdsutveckling”
Fast inte hade någon politiker gjort detta val… Ingen gick i svaromål på dessa tämligen kritiska påpekanden, trots att Lutz Rininsland (V) upprepade dem.
Bo Carlsson (C) pratade om en del bra saker som görs i kommunen, t ex om Gröna Klustret på Nuntorp och skolor på landsbygden. Det var inget nytt och hade egentligen inget med motionen att göra. Carlsson erkände dock att det i grunden var en bra motion. Men att det i nu-läget var läge att yrka på avslag på grund av kommunens ekonomi. Bo Carlsson är ibland bra på att sitta på två stolar samtidigt…
Benny Augustsson (S) uttryckte sin förvåning. Han ansåg att det var en förvaltningsfråga att anställa folk och inte politikens. Augustsson har en tendens att gömma sig bakom kommunens förvaltningar… Annars var det nog Mats Anderssons (C) argument som tog priset (inte exakt citat):
“Landsbygdsfrågan är en för viktig fråga för att hänvisas till en person.”
Göran Svensson (MBP) yrkade bifall till motionen. Han tyckte att en tjänst som landsbygdsutvecklare kunde inrättas genom en omfördelning av tjänster eller delar av tjänster. Det fick Dan Nyberg (S) att reagera. En sådan tjänst skulle kosta lika mycket som 2-3 undersköterskor i socialförvaltningen. Och ställde alternativen mot varandra – landsbygdsutvecklare eller undersköterskor. Göran Svensson reagerade kraftigt mot denna jämförelse. Undrar förresten hur många fler tjänster som kostnaderna för arenan skulle räcka till…?
Jag begärde i vanlig ordning votering. Motionen avslogs med 43 röster mot 7. Det var bara Vänsterpartiet och Medborgarpartiet som röstade för motionen. Moderater och Liberaler röstade mot motionen fast de sa inget i ärendet. Det gjorde inte heller Sverigedemokraterna, men de säger å andra sidan nästan aldrig något…
Sammanträdet avslutades med en fråga från Lutz Rininsland (V) till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S).
Västtrafik ville ha kommunens synpunkter på ett nytt framtida erbjudande av seniorbiljett. Västtrafik ville ha svar på två “dialogfrågor”. Och eftersom det har kommit så många medborgarförslag om Avgiftsfria Seniorkort från 65 år i kollektivtrafiken så undrade Rininsland:
“Är det kommunfullmäktige, kommunstyrelsen eller kommunstyrelsens ordförande som avger svar på dialogfrågorna?”
Benny Augustsson svarade att Västtrafiks frågor skulle upp i KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott) och sedan till kommunstyrelsen.
Sedan var kommunfullmäktige slut. Klockan var då 22.40.
BUN (22/5): Nedskärningar…
På måndag, imorgon alltså, har barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde. Det blir ett långt sammanträde, trots att dagordningen är den kortaste under hela året. Det beror på att eftermiddagen ägnas åt en studieresa, ända fram till kl 18.00. BUN ska besöka några förskolor och skolor i kommunen. Tror jag i varje fall. Jag grundar antagandet på några års erfarenhet i nämnden… Förvaltningen brukar nämligen arrangera en sådan resa i början på varje mandatperiod för den nya nämnden. Det är typ för att nya ledamöter ska få en uppfattning om vad de är med och fattar beslut om. Det är fortfarande en väl bevarad hemlighet vilka förskolor och skolor nämnden ska besöka.
Förmiddagen, eller i varje fall en del av den, ägnas åt följande ärenden:
Det är dags för årets första delårsrapport. Den innehåller som vanligt en redovisning av nämndens:
“förväntade resultat som ska bidra till att kommunfullmäktiges inriktningsmål uppnås”
Delårsrapporten är som alltid lika spännande som den låter. Det är till och med april fyra förväntade resultat som bedöms uppnås och ett som inte gör det. Det är en bedömning, eftersom det är så pass tidigt på året.
De fyra förväntade resultat som uppnås är: “Andelen barn inskrivna i förskolan ökar”, “Andelen barn och elever som upplever trygghet i lärmiljön ökar”, “Hållbart medarbetarengagemang ökar” och “Sjukfrånvaron hos våra medarbetare minskar”.
Av dessa är det två som har med förskolans och skolans statliga uppdrag att göra, dvs utbildning, och två som är så att säga kommunala, dvs personalpolitik. Det som kan sägas om de förväntade resultaten är att det pågår ett aktivt arbete i förvaltningen med uppsökande verksamhet för att få fler barn till den kommunala förskolan. Förvaltningen söker aktivt upp vårdnadshavare för att informera om förskolan och öka deras kunskap om förskolans betydelse. De barn som går i den kommunala förskolan har statistiskt bättre förutsättningar för att senare klara grundskolan.
När det gäller tryggheten så arbetar rektorer, pedagoger och övrig skolpersonal alltid med det. Det ingår i det statliga uppdraget.
Förvaltningen skriver:
“Inom förskolan finns utmaningar med hög sjukfrånvaro av pedagoger och problematisk frånvaro för barnen, som påverkar barnens upplevelse av trygghet i lärmiljön. Även grundskolan identifierar frånvaron hos elever och personal som en faktor som påverkar tryggheten.”
Förvaltningen bedömer att det förväntade resultatet om hållbart medarbetarengagemang ska öka, trots att det finns en oro för att:
“den ekonomiska utvecklingen under 2023 påverkar arbetsbelastningen”
Tyvärr är denna oro helt befogad, både 2023 och 2024. Vi får se hur det utvecklar sig… Särskilt med sjukfrånvaron som har en tendens att hänga ihop med arbetsbelastningen. Sjukfrånvaron låg på 9,6% i januari-mars. Det ska jämföras med 13,6% samma period förra året. Men då hade vi pandemin…
Tyvärr bedöms inte det viktigaste förväntade resultatet (sett ur utbildningssynpunkt) av dem alla uppnås, “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram ökar”. Förvaltningen skriver:
“Trots att insatser har gjorts bland annat genom lovskolor, undervisning i mindre grupper, enskild undervisning för elever, tät återkoppling mellan lärare och elev och tät kontakt med vårdnadshavare lyckas enheterna inte med att få alla elever behöriga till yrkesprogram.”
Det här är ett stort problem, eller “utmaning” med ett modernt begrepp. En stor del av kommunens elever kommer att få sämre förutsättningar inför resten av livet. Erfarenheten säger också, bortsett från bekymren för den enskilde, att det kan komma att kosta kommunen ganska mycket pengar de närmaste åren i form av t ex försörjningsstöd och vuxenutbildning. Det kommunen sparar på “återhållsamhet” med pengar idag blir mångdubbelt dyrare längre fram.
Barn- och utbildningsnämnden har också egna förväntade resultat, dvs de är inte direkt kopplade till kommunfullmäktiges inriktningsmål. Ett av dem hänger till viss del ihop med det föregående, “Andelen elever i årskurs 9 som har nått lägst betygskriterierna för E i alla ämnen ökar”. Det uppnås inte heller… Däremot bedöms följande egna förväntade resultat uppnås “Andelen elever i grundskolan som når kriterierna för bedömning av godtagbara kunskaper i läsförståelse i årskurs 1 ökar”, “Kvaliteten i förskolan ökar” och “Andelen elever i årskurs 7-9 med mer än 75 procent närvaro ökar”. Det sistnämnda förväntade resultatet är viktigt för att kunskapsresultaten ska öka i framtiden. Överlag är kunskapsresultaten bättre för åk 6 än för avgångsklasserna i åk 9.
Delårsrapporten innehåller också en hel del ekonomi. Den ser också mörk ut. Prognoserna pekar mot ett underskott på hela 10 milj kr… Och då har ändå BUN fått en ramökning i år på 8 milj kr för en kommande hyreskostnad för Holmängenskolan. Som inte behöver användas till hyran i år… (Men nästa år…)
Orsaken till det befarade underskottet är, förutom minskade statsbidrag(!), ökade kostnader för fler barn inom förskolan och grundsärskolan, ökade kostnader för barn och elever i behov av särskilt stöd (främst avseende psykosociala och språkliga behov) samt skolskjutsar. Dessutom har också flera nya och utökade statliga uppdrag tillkommit som kräver stora insatser och resurser. Och då har ändå inte kostnadsökningarna på grund av inflationen och det allt högre ränteläget räknats in…
Förvaltningen är dock “ekonomiskt positiv”. Den räknar ändå med ett noll-resultat i det kommande bokslutet – med följande besparingar i verksamheten:
- “Antalet anställda minskar på enheter där ekonomisk obalans finns.”
- “Vakanta tjänster inom central administration och barn- och elevhälsan prövas innan tillsättning.”
- “Fortsatt arbete för att minska sjukfrånvaron.”
- “Arbete kring organisation och bemanning för att reducera vikariekostnaderna.”
- “Kontinuerlig bevakning av nya statsbidrag att söka.”
“Antalet anställda minskar…” Det betyder att barnen och eleverna får betala med sin framtid… Men barn- och utbildningsförvaltningen, och nämnden, har inget val, budgeten måste följas.
Det väntar med andra ord några ekonomiskt svåra år inom förskola och skola. Situationen är likartad i hela landet och flera menar att det är kris på skolområdet. Den debatten har väl knappast undgått någon. Det är svårt att inte hålla med om att regering och riksdag måste ta sitt ansvar och helt enkelt höja statsbidragen till kommunerna väsentligt. (Se t ex dagens Aftonbladet – ”Varför ljuger ministern om satsningar i skolan?”.)
En stor del av BUN:s sammanträde kommer att ägnas åt en dialog kring PWC:s utredning “Framtidens skola” – en utredning som syftade till att identifiera och analysera styrkor och svagheter i kommunens skolstruktur. Jag ska inte föregå dialogen, men återkommer i en senare blogg till utredningen.
Förskolan och skolan står inför en mörk framtid. Kommunen har inte några pengar att satsa. Det finns inga överskott någonstans i kommunens verksamheter som kan föras över till barnen och eleverna. Tvärtom, det väntas nedskärningar även på andra håll t ex på de gamla och sjuka. Men det är ett val som det svenska folket gjorde när de röstade i riksdagsvalet i september.
Ibland känns det oerhört tungt att vara politiker…
Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring
Det blev inte mycket till andhämtning efter ärendet om kommunens styrning och ledning. (Se “Händelserikt KF (1): Styr och ledning”.) Särskilt inte för ledamöterna i fullmäktige som återigen var tvungna att lyssna på Kärvling från talarstolen. Det handlade om ärende 3 – “Inriktning – fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken”.
Den stora frågan var, skulle kommunfullmäktige (KF) besluta att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna utgick från Magnus Larssons alternativ – eller inte. (Jag har beskrivit de olika alternativen mycket utförligt i fyra bloggar med början i bloggen ”Sikhalls framtid avgörs (1)”.)
Egentligen var det inte så spännande, partierna hade visat vad de ansåg redan i kommunstyrelsen (KS). (Se “KS: Irriterat mellan S och M”.) Det var inget som hade hänt sedan dess som hade fått partierna att ändra åsikt. Särskilt inte i de styrande 
partierna, S+C+KD+MP. Tyvärr, de anser fortfarande att förvaltningens förslag är det bästa. De vill inte att Magnus Larsson ska få som han önskar.
Det som var annorlunda mot KS, det var att jag dristade mig till att ge en liten bakgrund till ärendet. Jag berättade om förköpet/expropriationen 2007 (se “Historien om Magnus Larsson”) och beslutet om detaljplanen 2015 (se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”). Och förordade naturligtvis återigen att ledamöterna skulle rösta på Magnus Larssons förslag, dvs alternativ 2 i handlingarna.
Benny Augustsson (S) hade på sätt och vis gett upp. Han yrkade inte på alternativ 1, han förstod att han skulle förlora den omröstningen. Augustsson yrkade dock på ett tillägg till alternativ 2. Det var samma tilläggsyrkande som i KS. Tilläggsyrkandet innebar att förutsättningen för de fastighetsrättsliga lösningarna var att detaljplanen blev antagen och vann laga kraft. Detaljplanen är fortfarande inte klar efter tämligen exakt 8 år och lär väl inte vara klar de närmaste åren heller…
Vänsterpartiet yrkade därför avslag på tilläggsyrkandet. Men det tunga argumentet var fortfarande, och återigen, att Magnus Larsson (hans namn nämndes aldrig i KF) kunde börja utveckla Sikhall om han ägde marken enligt alternativ 2, även utan detaljplan. Efter votering blev det också fullmäktiges beslut, Benny Augustssons tilläggsyrkande avslogs alltså. (Det kan noteras att Bo Carlsson (C) förklarade sig jävig och deltog inte i beslutet, precis som i KS.)
Kommunen har tagit ett steg framåt mot utvecklingen av Sikhall. Det är emellertid sannolikt att det är mer eller mindre en lång väg kvar att vandra innan kommunen får “tummen ur” och de fastighetsrättsliga lösningarna kan verkställas enligt KF:s inriktningsbeslut..
Det var inte slut på Vänsterpartiets anföranden. Nu väntade dagens längsta från talarstolen… Antagligen fanns det de som skruvade på sig i sina stolar när jag stegade fram mot talarstolen, men det var ett viktigt ärende. Och det var ett ärende som var resultatet av en motion som jag hade varit med och författat 2016 tillsammans med moderaten(!) 
Jonathan Axelsson. Det var dags för ärendet “Antagande av policy samt riktlinje för sponsring och donationer”. (Även detta ärende har jag beskrivet ytterst noggrant i två bloggar, “KF: Sponsring och donationer 1” och “KF: Sponsring och donationer 2”.)
I KS (kommunstyrelsen alltså) fick jag inget stöd för mitt yrkande om återremiss och utvecklade därför mina tankar desto noggrannare i KF… (Se ovanstående bloggar, särskilt blogg nr 2.)
Efter mitt anförande yrkade Henrik Harlitz bifall till mitt förslag om återremiss. Dokumenten var inte fullödiga på något sätt menade han. Harlitz var mycket bestämd. Även Cecilia Prins (L) var framme i talarstolen, för första gången, och berömde både mitt och Harlitz inlägg. Hon stödde återremissen. Det var klokt, men en överraskning. I KS hade Peter Göthblad (L) inte gjort det. Göthblad hade för övrigt lämnat KF-sammanträdet vid det här laget och ersatts av partivännen Gunnar Henriksson.
Det var inga fler som yttrade sig. Det var förvånande. I en sådan här viktig fråga borde fler partier faktiskt bekänna färg, särskilt som de har en uppfattning som strider mot den som flera talare framför. Tycker jag. Det är absolut ett svaghetstecken, vad ska deras väljare tro och tycka? Ska man som folkvald ledamot bara sitta tyst och rösta? I sådana lägen begär jag alltid votering. Ledamöterna ska i varje fall få avge sina röster så att alla kan se var de står i frågan.
Därför begärde jag votering.
Till min förvåning så röstade även Sverigedemokraterna på mitt återremissyrkande. De hade nämligen inte heller stött förslaget i KS. Det innebar, tillsammans med Medborgarpartiets röster, att förslaget om återremiss antogs med 28 röster mot 23. Det var som vanligt oppositionen mot de styrande partierna. Och de styrande partierna förlorade igen…
Jag undrar hur Kristdemokraterna tänker som numera ingår bland de styrande partierna. De håller tyst och röstar som S+C bestämmer – och är med och förlorar var och varannan omröstning. Miljöpartiet är ju vana, och blir allt tystare – och mindre för varje val…
Fullmäktiges beslut innebär att förvaltningen får omarbeta sina förslag till “Policy för sponsring och donationer” och “Riktlinje för sponsring och donationer”. Och jag vet inte hur det ska gå för det tredje dokumentet i paketet, “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag vid kommunstyrelsen”, som kommunstyrelsen antog för två veckor sedan. Det hänger ihop med de två andra dokumenten och torde behöva omarbetas också.
Sedan får vi se hur slutresultatet av omarbetningarna blir. Ärendet har redan återremitterats av kommunstyrelsen 2021 av ungefär samma orsaker, utan att det hände särskilt mycket i texterna, snällt sagt. Förhoppningsvis förstår kommunstyrelseförvaltningen att det är allvar nu. Denna gång krävs skrivningar i dokumenten som lever upp till kommunfullmäktiges beslut 2018 när motionen antogs…
Jag ska avsluta denna blogg med att publicera motiveringen till den återremiss som KF beslutade om i onsdags. Orsaken är att det finns flera som läser bloggarna på mobiltelefonen och några har då svårighet att ladda ner och läsa pdf-filer. Du som inte har det kan ladda ner återremissen här.
Jag återkommer med resten av kommunfullmäktiges ärenden.
Och här motiveringen till återremissen på ärende 5, “Antagande av policy samt riktlinje för sponsring och donationer”.
===
Återremiss
Ärende 5 Utredning – Hantering av bidragsansökningar för marknadsföring, evenemang och sponsring
De tre dokumenten – “Policy för sponsring och donationer”, “Riktlinje för sponsring och donationer” och “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag vid kommunstyrelsen” – är resultat av en motion skriven i september 2016 av Jonathan Axelsson (M) och Stefan Kärvling (V).
Dokumenten är stringenta och uppdaterar och tydliggör kommunens policy och regler på de berörda områdena. Dokumenten svarar bra mot motionens syfte och yrkanden. Det finns emellertid några viktiga avsnitt där det skulle behövas en fördjupad utredning för att dokumenten ska bli fullständigare och täcka in fler aspekter. Dokumenten svarar inte fullt ut på kommunfullmäktiges uppdrag i beslutet från den 28 mars 2018.
I motionen lades stor vikt vid transparens och öppenhet. Som det står i förslaget till riktlinje, 3:3, “ett sponsorförhållande ska präglas av öppenhet och får inte arrangeras så att allmänhetens möjligheter till granskning försvåras”. Det skulle behöva utvecklas hur t ex information ska nå allmänheten kring vad det finns för bidrag att söka och varför, vilka föreningar och evenemang som har fått bidrag, hur ansökningarna såg ut, hur mycket pengar som delades ut och varför, samt vilka resultat uppföljning och utvärdering gav. Det finns förslag i motionen på vad som bör offentliggöras på ett tydligt och transparent sätt. Det räcker inte att det redovisas i en nämnds verksamhetsberättelse. Det bör utredas om det inte vore lämpligt att sådana här uppgifter publiceras på kommunens hemsida.
Det bör även utredas vidare hur dokumenten ska bli tydligare om vilka som kan fatta beslut om sponsring och bidrag. Det står i ovanstående punkt 3:3 att “sponsring får inte medföra risk för misstanke om muta eller otillbörlig hänsyn”. Samtidigt står det i punkt 3:2 att “beslut om sponsring kan delegeras”. Det här kan tyckas vara motsägelsefullt och bör tydliggöras. Det är viktigt att en nämnd eller styrelse fattar beslut så att inte enskilda politiker och tjänstepersoner drabbas av illasinnade rykten och förtal.
Det saknas riktlinjer kring uppföljning och utvärdering. I riktlinjerna, punkt 11, står det att “Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.” Det är allt som står om uppföljning och utvärdering. Det saknas med andra ord helt formella krav på hur detta ska gå till. Det torde innebära en betydande svaghet och brist vid en analys av effekterna av hur föreningar har använt skattebetalarnas pengar, det må handla om sponsring, donationer, marknadsföring eller evenemang. Hur vet kommunen att de olika ekonomiska bidragen har uppnått sitt syfte? I både policyn och riktlinjerna slås det fast att “sponsringen ska ge 
Vänersborgs kommun ett mervärde i form av stärkt varumärke”. Hur får man reda på detta om det inte görs någon formell och ordentlig utvärdering?
Vänersborg 17 maj 2023
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet
Händelserikt KF (1): Styr och ledning
Det var ett långt och händelserikt sammanträde med kommunfullmäktige (KF) igår onsdag. Mötet avslutades inte förrän kl 22.40. Då hade det varit flera ajourneringar och voteringar.
Det mest långdragna ärendet, och det med flest ajourneringar, var det första ärendet på den digra dagordningen – “Styr- och ledningsmodellen i Vänersborgs kommun”. Det var också en överraskande utgång. Igen.
Det fanns två förslag. Det ena hade utarbetats av kommunstyrelseförvaltningen och stöddes av de styrande partierna (S+C+KD+MP). Det andra förslaget hade författats och lämnats av M+L. Förslagen har diskuterats länge fram och tillbaka, återremitterats, omarbetats och diskuterats igen. Men om sanningen ska fram så har det kanske inte varit så mycket till samtal mellan “blocken”, de har mest ägnat sig åt “tuppfäktning” vad jag förstår. Och det trots att ärendet var uppe på sammanträdet i februari och återremitterades, på förslag av V, just för att ge tillfälle för de två blocken att komma överens om ett förslag som alla kunde stå bakom. (Se “KF 1: Styr och ledning – oväntad utgång”.)
Hur som helst, debatten började lugnt och avvaktande. Kenneth Borgmalm (S) förde ordet för de styrande partierna. Han yrkade inget till en början, mer än att det skulle bli en ajournering. Lena Eckerbom Wendel (M) förde motförslagets talan, dvs förslaget från M+L. Hon var också på sin vakt. 
Även Benny Augustsson (S) och några andra sa några ord, men inte mycket av vikt. Det var nog så att de väntade på Vänsterpartiet… Det var naturligt eftersom alla partier hade tagit ställning till förslagen i kommunstyrelsen (KS), alla utom Vänsterpartiet. Och det betydde att det stod 23-24 mellan de två förslagen inför en eventuell votering. Vänsterpartiets fyra röster skulle avgöra utgången… (Det krävs 26 röster för en majoritet i KF.)
Ajourneringen närmade sig, men vad skulle diskuteras under pausen om inte Vänsterpartiet lade korten på bordet? Det var dags. Det var undertecknad Kärvling som fick uppdraget att företräda Vänsterpartiet.
Jag berättade att Vänsterpartiet inte hade enats om ett förslag. Vi skulle rösta olika, och det kändes att spänningen i församlingen steg… Det här var dock inget tecken på “splittring” eller “svaghet” i partiet menade jag vidare. Tvärtom, det var en styrka. Samtliga ledamöter hade kämpat och satt sig in i underlaget – och helt enkelt kommit till olika slutsatser. Vi har ingen gruppledare eller auktoritet som talar om hur de enskilda ledamöterna ska rösta.
Sedan redovisade jag min ståndpunkt. Min röst skulle läggas på förslaget från M+L. Den stora stötestenen i de styrande partiernas förslag var enligt min mening den så kallade “politiska plattformen”.
Den beskrivs så här i de styrandes förslag till riktlinjer för styrning och ledning:
“Politisk plattform är en sammanfattning av de områden som den styrande politiska ledningen vill prioritera under den kommande mandatperioden och utgör en utgångspunkt för inriktningsmålen. Den politiska plattformen utgör en strategisk inriktning för kommunens nämnders arbete med att konkretisera inriktningsmål till utformningen av förväntade resultat.”
Jag menade att kommunfullmäktige inte kan tvinga något parti att utarbeta en sådan plattform, och vad skulle fullmäktige göra om ett styrande parti vägrade? Ingenting. Och vidare, om KF antar en plattform så gäller den ju hela kommunen, även oppositionspartierna. Som dessutom har majoritet i KF denna mandatperiod. Och tänk om Sverigedemokraterna, hemska tanke, sa jag och fick onda blickar 
från SD-håll, skulle styra Vänersborg nästa mandatperiod. Då blir ju SD:s plattform kommunens politiska plattform, och därmed också Vänsterpartiets och de andra partiernas plattform… Det tycktes vara ett argument som fick även de styrande att tänka till. Vi har vidare, fortsatte jag, hamnat i den situationen i KF ett flertal gånger att ett parti i slutomröstningen om budgeten (efter att partiets egna budgetförslag röstats ner) röstat på det näst bästa (eller minst dåliga) förslaget. Kan man göra det i fortsättningen om det innebär att man då också röstar på ett annat partis politiska plattform? Och att plattformen skulle vara en “inriktning” för nämndernas arbete, där oppositionen just nu också har majoritet – det skulle aldrig komma på fråga.
Spänningen steg ytterligare. Det betydde att det bara fattades en röst för att M+L-förslaget skulle få majoritet – och det var tre vänsterpartister kvar som skulle rösta. Var det sannolikt att alla tre skulle rösta på förslaget från de styrande partierna?
Nu hade alla partier något att diskutera under ajourneringen…
Efter ajourneringen gick Kenneth Borgmalm (S) upp i talarstolen och ändrade de styrande partiernas förslag. Den politiska plattformen ströks helt i deras förslag till “Riktlinjerna för styr och ledning”.
Det innebar att jag återigen begärde ordet. Med den ändringen skulle jag kunna acceptera de styrandes förslag. Det var ju nu nästan en kopia på förslaget från M+L… Jag vädjade dock till de båda “blocken” att komma överens om ett enda förslag så att alla partier i hela fullmäktige kunde enas. Varför bråka om de skiljaktliga små detaljerna som återstod i förslagen?
Henrik Harlitz (M) tyckte att de styrandes kompromisslösning var att visa mod. Han begärde ytterligare en ajournering. Harlitz antydde ganska tydligt att Moderaterna skulle kunna tänka sig en kompromiss.
Det blev en lång ajournering. Och det blev en hel del samtal partierna emellan. Det samtalades till och med mellan socialdemokrater och moderater.
När fullmäktige återigen samlades efter en timme yrkade Harlitz på en återremiss. Tanken var, menade han, att partierna på ett särskilt möte skulle komma överens om ett gemensamt förslag till nästa sammanträde.
Det skulle räcka med 1/3 av rösterna för en återremiss. Och det blev återremiss med röstsiffrorna 28-23, en majoritet alltså. (Vänsterpartiets ledamöter röstade för återremiss.) De styrande röstade mot en återremiss, men det var nog bara ett spel för galleriet. De visste ju att det skulle bli återremiss hur som helst.
Och nu ska partierna som står bakom de båda förslagen samlas för att försöka komma överens om ett gemensamt förslag. Och faktiskt, det var Vänsterpartiets motiv till att yrka återremiss redan på fullmäktige den 15 februari. (Se “KF 1: Styr och ledning – oväntad utgång”.) Nu skulle det äntligen bli av.
Det kändes som en seger för hela kommunen.
Det hände mycket mer på det långa fullmäktigesammanträdet. Det återkommer en trött bloggare till vid ett senare tillfälle.
Anm. Du kan läsa om fler av kommunfullmäktiges ärenden i bloggen ”Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.
Nyhet: Länsstyrelsen ger Magnus tillstånd
Den 21 november 2007 beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att förköpa/expropriera delar av Magnus Larssons fastigheter i Sikhall. I förköpet ingick Sikhalls magasin.
Magasinet är vackert beläget på en liten udde vid Sikhallsviken i Vänern. Det ligger med, som Länsantikvarie Margareta Hallin skrev år 1985:
“utsikt mot Halle- och Hunneberg som bildar en blå bakgrund och ger liv åt den även i övrigt vackra landskapsbilden.”
Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987. Det innebar att byggnaden skulle bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras. … Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller.”
Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.)
Expropriationen/förköpet innebar att Vänersborgs kommun också tog över det nyttjanderättsavtal som Stiftelsen Sikhalls Magasin hade med Magnus Larsson. Det var viktigt, skrev kommunen, eftersom byggnaden:
“bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”
Och då var Vänersborgs kommun tydligen den rätte ägaren till magasinet… Därför var det nödvändigt att kommunen också förköpte denna del av Magnus Larssons fastighet. Tyckte kommunen… Fullmäktige misstänkte nämligen att Larsson inte skulle vårda kulturminnet utan låta byggnaden förfalla – och sannolikt även privatisera marken. Det sa i varje fall vissa politiker och tjänstepersoner. (Jag har beskrivit ovanstående “processer” i ett stort antal bloggar. Se “Historien om Magnus Larsson” och “Sikhalls magasin”.)
Vi vet alla vad som har hänt med Sikhalls magasin sedan 2007. Stiftelsen Sikhalls Magasin hade inte de ekonomiska muskler som krävdes för att sköta och underhålla magasinet. Det blev till slut ohållbart att använda magasinet. Det var fuktskador, väggen mot sjön såg ut att falla ihop och taket var på väg att rasa in. Hela magasinet förföll och till slut blev det inte tillåtet att gå in i byggnaden.
Vänersborgs kommun lyfte inte heller ett finger för att rädda och bevara den gamla anrika byggnaden för framtiden. Det betydde i praktiken inte någonting att magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”. Det var tydligen bara något kommunen skrev för att rättfärdiga att den exproprierade marken från Larsson…
Det behövde hända något drastiskt med magasinet. Och det insåg Stiftelsen Sikhalls Magasin också.
Den 26 september 2022 beslutade Stiftelsen Sikhalls Magasin enhälligt på ett styrelsemöte att:
“överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”
Magnus Larsson spillde ingen tid. Han började tämligen omgående att röja upp på marken utanför magasinsbyggnaden. Han fortsatte röja även inne i magasinet, lagade och fixade. Det börjar också hända en hel del med inredningen till magasinet. Och snart kunde förbipasserande se att det lyste i magasinets fönster.
Magasinet är ett byggnadsminne med ett kulturhistoriskt värde. Därför måste Larsson ha tillstånd för det mesta som måste göras. Han har redan fått tillstånd för att åtgärda läckaget i taket, men det behövs åtgärder inomhus och för att göra magasinet mer tillgängligt.
Igår, tisdag den 16 maj, fick Magnus Larsson ett glädjande besked från Länsstyrelsen:
“Länsstyrelsen ger med stöd av 3 kap 14 § lagen (1988:950) kulturmiljölagen er tillstånd att utföra exteriöra och interiöra åtgärder på byggnadsminnet Sikhalls Magasin.”
Länsstyrelsen ger tillstånd för allt som Magnus Larsson vill göra och åtgärda på magasinsbyggnaden. Det här har Larsson fått tillstånd att göra:
“Interiört byts en trapp samt att ett tidigare befintligt vilplan återställs, vilket gör trappan säkrare. Ny trapp och steg görs i fura. I nedre trappen monteras nya handledare likt befintliga i övre trapplöp. Dessutom byts golvet i köket samtidigt som höjdavvikelsen på ca 40 mm riktas upp till tjänlig arbetsyta. Nytt material blir gran lika befintligt som ytbehandlas genom såpskurning (eller efter de hygienkrav som ställs). Beslut om ytbehandling tas i samråd med antikvarisk medverkan.
Därutöver sker putslagning och underhåll av vissa fönster – där rötskadade bågar/karmar och spräckta fönsterglas ses över och byts.
Exteriört anläggs en serviceväg som ökar tillgängligheten till byggnaden. Strandskoning görs i sten som liknar det som idag finns i vattenbrynet. Plats, utsträckning och utförande sker i samråd med antikvarisk medverkan.
Äldre delar av den befintliga trappan som inte återanvänds sparas på vinden eftersom delarna, utöver det kulturhistoriska värdet, även har ett pedagogiskt värde.”
Länsstyrelsen tror på Magnus Larsson. Den bedömer att det föreligger särskilda skäl för de åtgärder som han vill vidta. De:
“ökar tillgängligheten till byggnaden och … är förenliga med bevarandet av byggnadsminnets kulturhistoriska värde.”
Länsstyrelsen avslutar tillståndet med att skriva:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Länsstyrelsen tycks ha en helt annan uppfattning än Vänersborgs kommun. När Magnus Larsson presenterar planer för magasinet för kommunen så befarar kommunen alltid det värsta:
“Förvaltningarna har inte tagit ställning till förslaget då detta kan innebära en påtaglig skada på byggnadsminnet. … En utökning av fastigheten skulle kunna medföra en risk att området inte hålls tillgängligt [för allmänheten].”
Det handlar emellertid om andra åtgärder än de som Magnus Larsson har fått tillstånd från Länsstyrelsen om. Men kommunen har en tendens att till skillnad från Länsstyrelsen instinktivt se negativt på Larsson och hans planer.
Ikväll ska kommunfullmäktige fatta ett inriktningsbeslut om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. (Se “KS: Irriterat mellan S och M”.) De styrande partierna (S+C+KD+MP) är av någon anledning mycket kritiska och negativa till Larsson och utveckling i Sikhall. Det finns de som hävdar att det viktigaste för Larsson är att han får tillbaka sin fastighet, dvs den som kommunen förköpte/exproprierade 2007. Och att utveckling av Sikhall är mindre viktigt för honom. Talar inte Larssons engagemang och åtgärder på och i magasinet ett annat språk?
Det tycker i varje fall Länsstyrelsen:
”Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
Snart kommer Sikhallsborna att se byggnadsställningar resas vid Sikhalls Magasin.
Nej till landsbygden?
För drygt ett år sedan, den 8 april 2022, skrev jag en motion med yrkandet att kommunen ska inrätta en tjänst som landsbygdsutvecklare. Tanken hade väckts efter ett besök i Brålanda.
Landsbygdsutveckling är inget nytt påfund. Det arbetas med landsbygdsutveckling i t ex Västra Götalandsregionen och Fyrbodals kommunalförbund. Länsstyrelsen ger dessutom stöd åt ett sådant arbete. Sedan 2012 finns det även ett nätverk för landsbygdsutvecklare och dessutom har flera kommuner i vår närhet landsbygdsutvecklare
En landsbygdsutvecklare kan fungera som stöd för utvecklingen av kommunens landsbygdsområden. Hen ska arbeta för att främja landsbygdens sociala, miljömässiga och ekonomiska hållbarhet. Landsbygdsutvecklaren kan fungera som projektledare och samordnare. Vidare som en kommunikationslänk mellan företagare, invånare, föreningar och kommunen. Jag har beskrivit det mer i detalj i motionen. (Se “Motion: Landsbygdsutvecklare”.)
Behandlingen och svaret på motionen gör mig besviken. Hade svaret varit att kommunen har det kärvt med pengar just nu, så hade jag kunnat förstå det. Men det är inte motiveringen till förslaget om avslag.
Överlag reagerar jag, återigen, på att beskrivningarna i svar och yttranden från förvaltningen inte låter politikerna göra, så att säga, egna fria val. Slutsatserna tycks vara bestämda redan innan motiveringarna skrivs och sedan letar man bara argument som talar för dessa slutsatser. I det här svaret finns t ex inget positivt med en landsbygdsutvecklare. Istället borde motionssvar, yttranden osv beskriva och förklara för- och nackdelar med olika alternativ. Sedan är det upp till politikerna att prioritera och bestämma sig.
I motionssvaret står det att:
“Vänersborgs kommun har valt att inte ha en specifik tjänst för landsbygdsutveckling”
Det finns vad jag vet inga politiker som har varit med och gjort det valet. De som bor på kommunens landsbygd var nog inte heller med.
Ett av de viktigaste argumenten i underlaget för att avslå motionen verkar vara:
“Kommunens arbete inkluderar naturligt såväl stad som landsbygd eftersom det är så kommunen geografiskt ser ut.”
Det tål att upprepas. Inkluderingen och arbetet sker av sig självt eftersom det är så kommunen ser ut geografiskt…
Med andra ord, allt sker automatiskt. Det finns en landsbygd innanför kommungränsen och då bara det händer. Vilket kan få en att ställa frågan varför andra kommuner i Sverige har landsbygdsutvecklare eller varför det har inrättats ett Landsbygds- och infrastrukturdepartement i regeringen. Jag menar, det finns ju en landsbygd inom Sveriges gränser, och då borde väl landsbygden med samma resonemang inkluderas automatiskt…?
Det andra tunga argumentet är att kommunen gör allt redan. Därför behövs det ingen landsbygdsutvecklare… Fast å andra sidan, skulle man kunna säga att sker det så mycket i Vänersborgs kommun för landsbygden borde det kanske finnas någon som samordnar, leder och prioriterar allt som görs.
Och visst görs det bra saker för landsbygden i kommunen. Jag menar inget annat. Det fattas väl bara, med alla de politiker från landsbygden som sitter i Vänersborgs fullmäktigeförsamling. Och alla kommunalråd vi har haft på 10-talet från bygderna kring Frändefors och Brålanda.
Jag tror dock inte att alla invånare på landsbygden upplever det som att kommunen gör tillräckligt för landsbygden. Har inte alla som sitter i kommunfullmäktige hört från invånare på landsbygden att de undrar vad de får för skattepengarna? I dagarna har det hörts från Vargön, om Hallevibadet, och senast från Vänersnäs, där namnlistor cirkulerar om att få tillhöra Grästorp.
Även om det görs bra saker för landsbygden i kommunen, i underlaget räknas upp flera bra saker, så finns det väl inget som säger att det inte skulle kunna göras ännu bättre.
“Vänersborgs kommun har valt att inte ha en specifik tjänst för landsbygdsutveckling”
Så står det i motionssvaret. Vem har valt…? Hur och när?
Jag gör valet att yrka bifall till en specifik tjänst för landsbygdsutveckling.
PS. Kommunfullmäktige har tidigare avslagit en motion som också handlade om landsbygdsutveckling. Det var min motion om kartläggning av obebodda hus, se “Betraktelse över avslagen motion”. Då gick ingen i fullmäktige upp i talarstolen och argumenterade mot motionen. Fullmäktige avslog motionen utan att muntligt förklara varför. Vi får se om någon politiker säger något denna gång – nu på onsdag.
Viktiga ärenden på KF (17/5)
Det är två sammanträden kvar med kommunfullmäktige innan “sommarlovet”. Båda sammanträdena innehåller ärenden som är mycket viktiga. I juni ska det fattas beslut om budgeten för 2024, och det är ju naturligtvis det absolut viktigaste beslutet. Men studera den här dagordningen för onsdagens sammanträde, den 17 maj. Det är en hel del mycket både viktiga och intressanta ärenden:
Flera ärenden känns sannolikt igen. De har varit uppe i kommunstyrelsen och då har jag berört några av dem. Det gäller t ex styrning och ledning av kommunen. (Se “KF 1: Styr och ledning – oväntad utgång”, “Om KS 29/3 (1/2): Styrning” och “KS: Irriterat mellan S och M”.) 
Jag har också “berört” Sikhall… (Se t ex “Sikhalls framtid avgörs”.) För att inte tala om ärendet “Antagande av policy samt riktlinje för sponsring och donationer samt antagande av regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag vid kommunstyrelsen”. I detta ärende har jag skrivit flera bloggar, se t ex den senaste bloggen “KF: Sponsring och donationer 2”.
Jag kan för övrigt konstatera att ”sponsringsbloggen” har gett upphov till en rad DM, dvs meddelanden på FB Messenger. Namn nämndes, föreningar namngavs, kopplingar mellan tjänstepersoner i kommunen och föreningar avslöjades. Det handlade om både Aqua Blå och ljusfestivalen. Jag har ingen aning om dessa “rykten” stämmer, jag kan bara konstatera att, som det står i förslaget till “Riktlinje för sponsring och donationer”:
“sponsring får inte medföra risk för misstanke om muta eller otillbörlig hänsyn”
Det var beklämmande att majoriteten i kommunstyrelsen inte tyckte att det var läge att skriva riktlinjer som kan leda till att sådana misstankar undanröjs, t ex att 
besluten om kommunala bidrag fattas i en nämnd av nämndens ledamöter och att alla beslut offentliggörs på kommunens hemsida. Och notera då att det också skulle gynna tjänstepersoner. De skulle inte behöva utsättas för felaktiga rykten och beskyllningar. Istället tillåter de styrande partierna tillsammans med liberaler och sverigedemokrater att sådana här allvarliga rykten, och misstankar, ska få fortsätta att frodas bland föreningar och allmänhet. Det är inte schysst mot någon. (Se vidare “KF: Sponsring och donationer 2”.)
Det är på gång att bildas ett nytt kommunalt aktiebolag, Halle- och Hunneberg AB. Stiftelsen Bergagården och Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB ska upplösas och deras verksamheter ska ingå i det nya aktiebolaget. Det har jag också skrivit om förut och nu är frågan uppe i kommunfullmäktige igen. Denna gång med “skarpare” beslut, de tidigare planerna ska nu bli verklighet. (Se “Kommunfullmäktige 15 feb”.)
Kommunfullmäktige ska anta en Naturvårdsstrategi. Det är flera dokument i strategin och det framgår inte riktigt vad det är fullmäktige ska besluta om. I en av handlingarna, i Naturvårdsplanen, står det nämligen att det bara är just Naturvårdsplanen som är föremål för beslut. (Tillägg 17/5. När jag skrev denna blogg hade jag fått tag i en äldre version av 
Naturvårdsplanen. Planen bytte senare namn till Naturvårdsstrategi. Och det är enbart den som KF ska fatta beslut om. Jag har nu också uppdaterat texten utifrån den gällande strategin.)
Naturvårdsstrategin är tänkt att bli en viktig del av kommunens miljöarbete. Den är en sammanställning av kända naturvärden och kommer därför att bli ett viktigt planeringsunderlag. Strategin innehåller prioriteringar och riktlinjer för hur den fysiska planeringen ska förhålla sig till befintliga naturvärden och även ett antal prioriteringar.
Prioriteringarna beskriver vad:
“kommunen behöver göra för att nå uppsatta miljömål och skapa ett hållbart samhälle.”
Kommunens prioriteringar är:
- “Kommunen ska aktivt arbeta med ekosystemtjänster och blågrön infrastruktur för en långsiktig och hållbar utveckling”
- “Naturligt förekommande naturtyper och arter i kommunen ska bevaras och utbredningen av invasiva främmande arter ska minska”
“Förutsättningar för en hög biologisk mångfald i kommunens vattenmiljöer ska stärkas”- “Kommunen ska bevara och utveckla skyddsvärda träd”
- “Ytan kommunalt skyddad natur ska öka”
- “Tillgängligheten till naturområden och kunskap om naturen ska öka i kommunen”
Naturvårdsstrategin är som jag ser det ett mycket bra och välarbetat dokument. Och alla politiker är sannolikt överens. Det är bara ett stort problem – när dokumenten/“teorin” ska omsättas i verkligheten/“praktiken”, då prioriteras t ex boende och ekonomi alltid framför miljön. Som t ex på Mariedal Östra och Kindblomsvägen…
Det finns emellertid en sak som jag inte förstår – varför har den lilla skogsdungen och “slyskogen” i Sikhall i ett av underlagen fått beteckningen naturvärdesklass 2, 
vilket innebär ett högt naturvärde… Den naturvärdesklassning som föreslogs av företaget Calluna 2019 var den lägsta…
Skogen i området vid Svartebäck är både ung och ogenomtränglig – och finns där egentligen enbart på grund av att kommunen har misskött området. (Se “DP Sikhall (13): Utveckling i Sikhall?!”.)
Kommunfullmäktige ska anta en ny bolagspolicy för kommunen, och det är väl bra att alla styrdokument uppdateras.
Moderaterna har skrivit en motion om ökad trygghet. Den gav upphov till viss ordväxling och hårda ord i kommunstyrelsen. (Se “Irriterat mellan S och M”.) Min uppfattning om själva motionen är nog att den slår in öppna dörrar och att den så att säga flyter in i polisens uppgifter. Därför kan jag nog tänka mig att rösta för avslag.
Moderaten Dan Åberg har skrivit en motion om att en cirkulationsplats (rondell) ska projekteras och anläggas vid korsningen norr om Dalbobron, vid infarten till Blåsut/Öxnered.
Det är en trafikfarlig korsning, helt klart. Problemet med motionen är dels kommunens just nu dåliga ekonomi och dels att korsningen ansluter till Trafikverkets väg 2050/Frändeforsvägen. Det betyder att kommunen inte är ensam väghållare. Åtgärden behöver därför utredas vidare anser förvaltningen. Jag är benägen att hålla med. Men, borde man åtminstone inte kunna sätta upp trafikkameror så länge?
Demokratiberedningen föreslår att invånare som lämnar medborgarförslag ska få tillfälle att presentera dem muntligt inför kommunfullmäktige. Det låter som en bra idé.
Kommunfullmäktige har fått två medborgarförslag denna gång. De ska dock inte beslutas utan remitteras till någon nämnd för utredning. Den ena handlar om att anlägga:
“en liten basketplan vid närheten av bouleplanen nere vid gatuenheten. Bara en korg så att man kan spela streetbasket mot varandra.”
Det är ett bra förslag tycker jag, men varför inte en plan med två korgar…?
Det andra medborgarförslaget föreslår en tillfällig åtgärd för pendlare under tiden som järnvägsbron renoveras. Varför inte, anser förslagsställaren:
“förlänga sträckan för buss 65 till Onsjö.”
Jag tror att förslagsställaren borde ta buss 65 från Korseberg/Onsjö till järnvägsstationen i Trollhättan istället, och ta tåget därifrån till Göteborg… (Eller buss 64 till Korseberg och byta där till buss 65.)
Det är som vanligt också en del valärenden. Och så ska min motion om att inrätta en tjänst som landsbygdsutvecklare behandlas. Den tänkte jag skriva en egen 
blogg om.
Kommunfullmäktige sammanträder alltså nu på onsdag kl 18.00. Alla kan närvara i den nya möteslokalen i kommunhuset eller titta hemifrån på kommunens webb-TV – klicka här.
KF: Sponsring och donationer 2
Anm. Fortsättning på bloggen “KF: Sponsring och donationer 1”.
På det senaste sammanträdet med kommunstyrelsen den 3 maj så behandlades de tre dokumenten “Policy för sponsring och donationer”, “Riktlinje för sponsring och donationer” och “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde”. De två första går vidare till kommunfullmäktige den 17 maj.
De flesta politiker verkar ha tröttnat på hela ärendet eller också bryr de sig inte. Jag vet inte. De röstade i varje fall “nej” till mitt återremissyrkande i kommunstyrelsen och “ja” till dokumenten. Moderaterna stödde emellertid mitt förslag till återremiss. Det framfördes inga argument i sak till varför majoriteten tyckte dokumenten var bra. Det enda som framfördes var att det var viktigt att beslut om bidragspengar kunde gå snabbt…
Dokumenten kring sponsring, donationer, evenemangs- och marknadsföringsbidrag har uppdaterats en del sedan sist. De har blivit bättre. Så 
har det kompletterats med att ansökningar om kommunala bidrag ska vara kopplade till:
“kommunens vision och aktuella inriktningsmål”
Flera viktiga punkter i motionen, som kommunfullmäktige faktiskt beslutade om den 28 mars 2018 (se “KF: Sponsring och donationer 1”) och som jag sedan påpekade skriftligt i KS (=kommunstyrelsen) 2020, är fortfarande inte fullt ut tillgodosedda. Det är något anmärkningsvärt, eftersom KS lade stor tyngd på “kraven” när den beslutade om en återremiss den 2 juni 2021.
Ska man vara snäll så kan man säga att bra dokument kan bli ännu bättre. Vill man spetsa till det så – dokumenten är ofullständiga och inget i sak har hänt med dem sedan januari 2020…
I motiveringen till min återremiss i förra veckans KS (kan laddas ner här), och som jag också tänkte lämna in på onsdagens KF, möjligtvis något omarbetad, uttryckte jag det så här:
“Dokumenten är stringenta och uppdaterar och tydliggör kommunens policy och regler på de berörda områdena. Dokumenten svarar bra mot motionens syfte och yrkanden. Det finns emellertid några avsnitt där det skulle behövas en fördjupad utredning för att dokumenten ska bli ännu bättre.”
Det är framför allt tre saker i dokumenten som borde ha “utvecklats”.
Motionen, liksom både KF och KS, lade stor vikt vid transparens och öppenhet. I “Riktlinje för sponsring och donationer” står det, punkt 3:3:
“ett sponsorförhållande ska präglas av öppenhet och får inte arrangeras så att allmänhetens möjligheter till granskning försvåras”
Det är ett helt riktigt konstaterande och i linje med fullmäktiges uppdrag. Problemet är emellertid att det skulle behöva utvecklas i dokumenten. Hur ska information nå allmänheten kring t ex vad det finns för bidrag att söka och till vilka ändamål, vilka föreningar och evenemang som får och har fått bidrag, hur ansökningarna såg ut, hur mycket pengar som kommunen delade ut och till vem och till vad, samt vilka resultat uppföljning och utvärdering gav?
Det enda som står kring transparens och öppenhet är punkt 11, och den formuleringen är faktiskt ny:
“Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.”
Den öppenhet som ska prägla hela hanteringen av pengar och möjlighet för allmänheten att granska faller som jag ser det platt till marken. Anser verkligen fullmäktige att kommunen “präglas av öppenhet” när den hänvisar invånarna till att läsa alla nämnders verksamhetsberättelser för att få information?
Som jag ser det är detta snarast ett sätt att dölja t ex ett sponsorförhållande, tillgången till information försvåras. Det är ju faktiskt så att inte ens alla politiker läser alla nämnders verksamhetsberättelser. Om man sedan tar det ett steg vidare. Vad ska en läsare av en verksamhetsberättelse göra om hen upptäcker någon tveksamhet eller felaktighet? Ska personen överklaga till förvaltningsrätten? Antagligen har ett beslut om sponsring eller bidrag vid det tillfället redan vunnit laga kraft…
Som det är nu och som det sannolikt kommer att fortsätta vara så är det inte helt lätt att få information. Som exempel. Jag ställde den 14 februari i år följande frågor till kommunstyrelseförvaltningen när jag i diariet hade upptäckt att IBK Vänersborg hade fått marknadsföringsbidrag från kommunen:
- IFK resp IBK Vänersborg får marknadsföringsbidrag från kommunen. Jag undrar om det finns några andra föreningar som får detta marknadsföringsbidrag?
- Vilka kriterier måste en förening uppfylla för att få marknadsföringsbidrag?
- Hur vet föreningarna att kommunen delar ut marknadsföringsbidrag och att det går att söka? Hemsidan?
- Hur finansierar kommunen marknadsföringsbidragen och hur mycket finns det i ”potten”?
Jag har inte fått några svar på mina frågor trots tre påminnelser…
De nya reglerna blir i praktiken lika slutna och “gömda” som idag. Den bristande öppenheten och svårigheten att granska kommunens hantering av sponsring och bidragspengar kommer att fortsätta. Och det är synd – och onödigt.
Kommunens hemsida och andra sociala medier, t ex Facebook, är viktiga och idag den naturliga informations- och kommunikationskanalen med föreningar och invånare. Det vore enkelt att nyttja dessa kanaler för öppenhet och transparens. Det sägs emellertid ingenting om hemsida eller sociala medier i de tre dokumenten.
Motionen betonade att det skulle bli tydligt vilka nämnder och politiker/tjänstepersoner som ska kunna fatta beslut om sponsring och bidrag. 
Och i samma punkt, 3:3, i riktlinjerna uppfattades detta rätt. Det står:
“sponsring får inte medföra risk för misstanke om muta eller otillbörlig hänsyn”
Det är oerhört viktigt att allmänheten inte ens ska kunna få anledning att misstänka att det inte har gått rätt till när kommunen delar ut bidrag av olika slag. Som jag vet att invånare har och har haft synpunkter på. Men formuleringen i riktlinjen är till intet förpliktigande. I punkt 3:2 står det nämligen:
“beslut om sponsring kan delegeras”
Och då är vi där igen. Enskilda politiker och tjänstepersoner ska alltså kunna fatta beslut på egen hand. Då uppkommer lika säkert som “amen i kyrkan” en “risk för misstanke om muta eller otillbörlig hänsyn”. Min åsikt är att enskilda politiker eller tjänstepersoner inte ska fatta beslut om sponsringspengar eller andra kommunala bidrag av sådant här slag.
Det var när jag nämnde detta i kommunstyrelsen som argumenten haglade om hur viktigt det var att föreningar och andra skulle kunna få snabba besked från kommunen. Nämndmöten skulle inte hinnas med… Jag skojar inte, flera ledamöter i kommunstyrelsen framförde detta argument. Pengar kunde med andra ord delas ut lite på lösa boliner och lite hipp som happ, bara det gick fort. Det är svårt att låta bli att undra varför vi har en kommunstyrelse eller kommunfullmäktige och inte bara låter kommunstyrelsens ordförande fatta alla beslut… Snabbt och lätt…
Kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges ordförande har för övrigt av tradition beviljat pengar till olika föreningar och evenemang. Det var en av orsakerna till att Jonathan Axelsson och jag skrev motionen. Det var nämligen flera invånare som hade synpunkter på detta. Vi tyckte att det var oerhört viktigt att flera personer, att politiker i en nämnd fattade protokollförda beslut.
Det saknas också regler kring uppföljning och utvärdering. Tidigare citerade jag punkt 11 i riktlinjerna:
“Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.”
Punkten är alltså helt ny och den täcker inte bara transparensen och öppenheten utan är också ett svar på kommunstyrelsens “krav” på uppföljning och utvärdering. Punkten upprepas för övrigt i policyn medan den saknas helt i reglerna. Det här är alltså allt som står om uppföljning och utvärdering i dokumenten.
Det saknas med andra ord helt formella krav på uppföljning och utvärdering. Det torde innebära en betydande svaghet och brist vid en analys av effekterna av hur föreningar har använt skattebetalarnas pengar, det må handla om sponsring, donationer, marknadsföring eller evenemang. Hur vet kommunen att de olika ekonomiska bidragen har uppnått sitt syfte?
I både policyn och riktlinjerna slås det t ex fast att:
“Sponsringen ska ge Vänersborgs kommun ett mervärde i form av stärkt varumärke.”
Det är ju en tämligen meningslös utsaga om det inte görs någon formell och ordentlig utvärdering.
Det finns ytterligare funderingar på de tre dokumenten.
Varför gäller “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde” bara kommunstyrelsen och inte kommunens alla nämnder? Eller finns det inga evenemangs- och marknadsföringsbidrag hos andra nämnder? Det framgår inte. Däremot står det i riktlinjerna, punkt 3:2, att:
“Beslut att sponsra eller godkänna att ta emot sponsring av kommunal verksamhet ska fattas av berörd nämnd eller styrelse.”
Kommunstyrelsen ska enligt reglerna bestämma en årlig budget för evenemangs- och marknadsföringsbidrag, men andra nämnder? Eller hade de inga sådana pengar?
En annan fråga. Hur kan kommunen undvika risken att det blir “först till kvarn” som gäller vid ansökningarna. I motionen skrev Axelsson och jag att det borde finnas:
“två eller tre fasta ansökningsdatum för evenemangs- och marknadsföringsbidrag per år i syfte att kunna prioritera de ansökningar som bedöms leda till bäst effekt utifrån bestämda kriterier”
Till sist. Jag vet att det finns många synpunkter från bland annat föreningslivet om hur kommunen sköter sina egna evenemang. Punkt 10 i riktlinjerna tar upp detta:
“Vänersborgs kommun har ett flertal egna evenemang som arrangeras till exempel Aqua Blå och Oktobermarknaden. Dessa större kommunala evenemang som ska samfinansieras av flera nämnder ska anges i Mål- och resursplanen.”
Det är allt som står och jag tror knappast att alla föreningarna är helt tillfreds med enbart denna formulering…
Det är många frågor och frågetecken och det ska noteras att ingen politiker svarade på eller kommenterade dessa i kommunstyrelsen. Kanske gör de det nästa vecka i kommunfullmäktige…
Det ser ut som en majoritet i fullmäktige tänker godkänna de aktuella dokumenten kring de olika typerna av kommunala ekonomiska bidrag. Det är synd att dessa viktiga dokument då inte är fullständiga…
Anm. De tre dokumenten kan laddas ner här: “Policy för sponsring och donationer”, “Riktlinje för sponsring och donationer” och “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde”.
Senaste kommentarer