Arkiv
KF 2: VA – återremiss igen
Igår skrev jag om ärendet “Riktlinjer för Vänersborgs kommuns styrning och ledning”. (Se “KF 1: Styr och ledning – oväntad utgång”.) Ärendet drog ut på tiden – och slutade i en återremiss. Ett senare ärende, “Svar på motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp”, hade stora likheter. Det drog också ut på tiden – och slutade i en återremiss.
Motionen som behandlades var skriven av Lena Eckerbom Wendel (M). Den handlade om att ett regelverk skulle tas fram som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö. (Se “Kommunfullmäktige 15 feb (2/2)”.)
De styrande partierna, S+C+MP och nu också KD, argumenterar som bekant i alla lägen för att alla fastighetsägare alltid ska tvångsanslutas till det kommunala VA-nätet. De hade som väntat inte heller ändrat sig i onsdags. De styrande visste emellertid att en majoritet av kommunfullmäktige är emot tvångsanslutning. Det innebar också att det var givet att Eckerbom Wendels motion skulle få majoritet, särskilt som representanter från M, V, SD och MBP tidigt i debatten deklarerade från talarstolen att M-motionen skulle bifallas.
De styrande partierna ville självklart undvika ett beslut…
Den lag som styr alla frågor kring vatten och avlopp, Lagen om allmänna vattentjänster (LAV), förändrades, “uppdaterades”, förra året. En nyhet var att varje kommun skulle utarbeta en vattentjänstplan. Det arbetet håller på i hela Sverige och även i Vänersborg. Vattentjänstplanen ska nämligen enligt lagen börja gälla redan den 1 januari 2024.
Det kunde de styrande skylla på, tyckte de, för att förhindra och skjuta upp ett beslut i fullmäktige. Ann-Marie Jonasson (S), Mats Andersson (C) och Benny Augustsson (S) argumenterade alla för att det inte var lämpligt att fatta något beslut i onsdags, eller överhuvudtaget under året.
Mats Andersson (C) sa:
“… så pågår det ett arbete med att ta fram, precis enligt lagen om allmänna vattentjänster, en ny vattentjänstplan. … Det är viktigt att lagen gäller även Vänersborgs kommun.”
Andersson befarade tydligen att om kommunfullmäktige sa ja till motionen så skulle kommunen riskera att träda över lagens råmärken.
Benny Augustsson (S) fyllde strax efteråt på:
“Det är lagen som styr det. Vi kan inte skriva ett regelverk som frångår lag.”
Kommunalråden hade tydligen läst både lagen och motionen slarvigt. Det fanns nämligen inget i motionen som gick emot lagen och det fanns inget i lagen som hindrade att kommunen antog ett regelverk enligt motionen. Det fanns, som Lena Eckerbom Wendel (M) framförde, ett “manöverutrymme” för kommunerna att ha egna regelverk. Regelverket skulle så att säga komplettera lagen och framför allt tala om för invånarna hur kommunen tänkte agera.
Och jag tror inte heller att några utanför de styrande partierna förstod varför fullmäktige skulle invänta den kommunala vattentjänstplanen. LAV (Vattentjänstlagen) förklarar:
“En vattentjänstplan ska innehålla kommunens långsiktiga planering av hur behovet av allmänna vattentjänster ska tillgodoses.”
Lagen föreskriver inte att en kommunal vattentjänstplan ska ta upp de frågor som motionen vill. Däremot hade planen möjligtvis kunnat göra det om kommunfullmäktige hade bifallit Eckerbom Wendels motion…
Det kan även vara på sin plats att upplysa vissa personer om att den kommande kommunala vattentjänstplanen inte är bindande.
Det fanns med andra ord inget i motionen eller i det regelverk som motionen efterlyste som kunde bryta varken mot vattentjänstlagen eller en kommande vattentjänstplan. De styrande partiernas argument var sakligt sett helt oförståeliga, och felaktiga.
De styrande ville bara obstruera ett beslut i fullmäktige.
Mats Andersson (C) försäkrade mig dock efter sammanträdet om att det inte var fallet…
Andersson yrkade tidigt på att ärendet skulle bordläggas – till nästa år. Han läste aldrig upp den skriftliga motivering som han lämnade in, men han lämnade några argument från talarstolen.
“bordläggning tills Vänersborgs kommun har arbetat fram en ny vattentjänstplan”
Och:
“mycket av det här innehållet i motionen, det föreskrivs i den här lagen”
Senare under sammanträdet läste ordförande Annalena Levin (C) upp motiveringen. (Se nedan.)
Det räcker med att 1/3 av fullmäktiges ledamöter röstar på bordläggning för att det ska bli bordläggning. Det beror på att bordläggning är eller kan vara ett så kallat minoritetsskydd. I Kommunallagen 5 kap 50 § står det:
“Ett ärende ska bordläggas eller återremitteras, om det begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna.”
Men bordläggning till nästa år? Kommunallagen 5 kap 51 §:
“Ett bordlagt ärende ska behandlas på fullmäktiges nästa sammanträde, om fullmäktige inte beslutar något annat.”
Eftersom det hade gått rykten om Anderssons yrkande hade jag ställt en fråga till en av SKR:s jurister redan tidigare under dagen, och fått ett snabbt svar. Jag citerar hela svaret, eftersom jag tror att det finns ledamöter i fullmäktige som är intresserade av det.
“När jag läser lagtexten i 5 kap. 50 och 51 § § kommunallagen så är det helt klart att en minoritet om minst 1/3 av de närvarande ledamöterna o tjänstgörande 
ersättarna (men mindre än hälften) kan få till stånd ett beslut om bordläggning. När det gäller frågan om när ärendet ska komma upp igen så är huvudregeln att det ska komma upp på nästa sammanträde, det prövas alltså inte i yrkandet om bordläggning, utan är ett särskilt beslut. Fullmäktige kan enligt 5 kap 51 § besluta att det ska tas upp på ett senare sammanträde, om det kommer upp ett sådant yrkande. Jag bedömer att ett sådant yrkande prövas för sig och att beslut i frågan fattas med vanlig enkel majoritet. Helt enkelt för att den frågan inte regleras i 5 kap 50 § KL. Jfr vad som sägs där om minoritetsåterremiss, där minoriteten också ska besluta om motiveringen.”
När Mats Andersson (C) fick höra om dessa tingens ordning, insåg han att en majoritet i kommunfullmäktige naturligtvis skulle rösta mot att ärendet bordlades resten av året. Fullmäktiges majoritet skulle naturligtvis bara bordlägga ärendet till sammanträdet i mars. Andersson ändrade därför sitt yrkande, och yrkade – återremiss.
Mats Andersson (C) försäkrade dock efter sammanträdet att de styrande inte bara ville obstruera ett beslut…
Ordförande Levin (C) läste upp Mats Anderssons bordläggningsmotivering som nu hade ändrats till en motivering för en återremiss:
“Återremiss av motionen tills Vänersborgs kommun har arbetat fram en ny vattentjänstplan”
Ordförande Levin såg mycket undrande ut när hon läste upp den korta motiveringen. Och det förstår jag. Det är, som jag ser det, ingen korrekt motivering.
Tor Wendel (M) förstod inte heller motiveringen till återremissen. Han talade om en ”maskerad bordläggning”. Även Lena Eckerbom Wendel (M) hade synpunkter på återremissen. Hon ville ju i sin motion bara att kommunen skulle ta fram ett regelverk, som sedan kanske täcktes eller inte täcktes av vattentjänstplanen.
En minoritet i kommunfullmäktige beslutade att ärendet “Svar på motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp” skulle återremitteras. 
Röstsiffrorna blev 23 för en återremiss och 28 mot. Ärendet ska alltså inte tas upp i fullmäktige förrän nästa år då kommunens vattentjänstplan börjar gälla.
Men som sagt, jag undrar om en sådan här motivering till en återremiss verkligen är ok. Det är uppenbart, tycker jag, att de styrande partierna bara har försökt att hitta sätt att obstruera fullmäktiges rätt att fatta beslut.
Anm. Läs den direkta fortsättningen på denna blogg – ”KF 2b: VA-motionen och lagen”.
PS. Det går att se hela debatten och hela sammanträdet på kommunens hemsida – klicka här.
==
Bloggar om kommunfullmäktige den 15 februari 2023:
- “KF 1: Styr och ledning – oväntad utgång” – 18 februari 2023
- “KF 2: VA – återremiss igen” – 19 februari 2023
- “KF 2b: VA-motionen och lagen” – 25 februari 2023
- “KF 3: Hunneberg, Dalbobergen, jämställdhet, KFV och annat” – 26 februari 2023
- “KF 4: Betraktelse över avslagen motion” – 28 februari 2023
- ”Överklagande till Förvaltningsrätten” – 2 mars 2023
KF 1: Styr och ledning – oväntad utgång
Det blev ett intressant och spännande sammanträde med Vänersborgs kommunfullmäktige i onsdags. Och långt. Det höll på till strax innan kl 22.
Jag har redogjort för de flesta ärendena i två bloggar inför fullmäktige. (Se “Kommunfullmäktige 15 feb (1/2)” och “Kommunfullmäktige 15 feb (2/2)”.) Nu tänkte jag i några bloggar i stort sett bara redogöra för de beslut som fullmäktige fattade. Eller inte fattade…
Det blev som väntat en lång diskussion kring förslaget till en ny styr- och ledningsmodell för Vänersborgs kommun. Den hölls dock i oväntad lugn och sansad ton, vilket kanske överraskade några. Men det var bra. Och utgången blev kanske även den något överraskande.
Två av kommunens kommunalråd startade diskussionen. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) beskrev bakgrunden till ärendet och betonade att uppdraget att ta fram en ny styr- och ledningsmodell gavs till förvaltningen redan den 27 okt 2021. Och nu har vi ett förslag. Det var en tydlig pik till moderater och liberaler. Augustsson ansåg helt enkelt att det var i senaste laget 
att lägga ett nytt förslag på samma dag som fullmäktige sammanträdde. Mats Andersson (C), kommunstyrelsens 1:e vice ordförande, var också tydlig. Han kallade den borgerliga oppositionens förslag för ett “fem-i-tolv-förslag”. Andersson kritiserade det borgerliga förslaget direkt utan att redogöra för “sitt eget” förslag, dvs det liggande förslaget från kommunstyrelsen. Det var för många citat från Kommunallagen tyckte Andersson. Det var typ onödigt, eftersom lagen ändå alltid gällde. Dessutom var han tveksam om förslaget från moderaterna och liberalerna egentligen var berett i laga ordning.
Lena Eckerbom Wendel (M), som var huvudförfattare till M+L:s förslag, förde fram att hon hade velat ha en debatt långt tidigare om innehållet. Eckerbom Wendel ansåg att hon under processens gång aldrig hade tillåtits att prata om innehållet. Vi borde ha diskuterat förslagen redan i kommunstyrelsen var hennes bestämda uppfattning.
Kenneth Borgmalm (S) var aktiv i ärendet, och för övrigt i flera andra ärenden denna kväll. Borgmalm ansåg att man hade haft tillräcklig information och dialog kring styr- och ledningsmodellen. Han betonade vidare att det var viktigt att även kommunens medarbetare hade varit med i processen. Borgmalm ansåg att det nya alternativa förslaget bara vara en sammanfattning av regelverket. Det höll inte Eckerbom Wendel med om. Hon menade att förslaget var mer heltäckande än det liggande och att hon gärna tog dialogen. Benny Augustsson ansåg fortfarande att det hade funnits tid och möjlighet att ge input till t ex förvaltningen, men att det inte hade skett. Det blev en del replikskiften.
Anders Strand (SD) yrkade bifall till det borgerliga motförslaget. Och sedan var det Vänsterpartiets tur att bekänna färg. Den lotten föll på mig.
Jag sa som det var. Förslaget från kommunstyrelsen var inte helt enkelt att ta till sig. Vänsterpartiet hade sett en del brister i huvudförslaget, men det var svårt att formulera alternativ på grund av frågans komplexitet. Och visst lämnades förslaget från M+L in lite väl sent, men nu fanns det där – och Vänsterpartiet skulle vilja titta närmare på det. Det såg ut att vara värt det. Vänsterpartiet ville ha en tvärpolitisk dialog kring förslagen från M+L och kommunstyrelsen. Jag yrkade därför på återremiss.
Replikskiftena fortsatte. Och det blev en del upprepningar.
Det var främst de styrande partierna och Lena Eckerbom Wendel (M) som “munhöggs”. Dan Nyberg (S) trädde också in i debatten och erkände att han inte ens hade hunnit läsa det borgerliga alternativa förslaget. Både Nyberg och Augustsson tog upp att förslaget inte hade beretts. Värt att notera är att Kenneth Borgmalm (S) vid ett tillfälle sa, ungefär:
“Vi lägger vår politiska plattform. Om fullmäktige vill något annat så får någon annan ta över styret”
De andra partierna satt tysta och lyssnade. Jag var dock tvungen att dementera att det borgerliga förslaget inte var berett. Ärendet styr- och ledningsmodell hade beretts i kommunstyrelsen och det var det som gällde. Sedan kunde förslag i ärendet lämnas när som helst fram till, och till och med under, sammanträdet. Varje enskilt förslag i ett ärende behövde inte beredas.
Lutz Rininsland (V) argumenterade för en återremiss. Han menade att det hittills i debatten stod 23-21 för kommunstyrelsens förslag. Det var inget bra att fullmäktige var så splittrat kring ett sådant viktigt dokument. Och upprepade att Vänsterpartiet ville se en dialog som skulle föra fram till ett klokt beslut.
Det blev ajournering.
Vänsterpartiet blev flitigt uppvaktat under pausen. Vänsterpartiet, och Medborgarpartiet, skulle ju avgöra utgången. Om ärendet inte blev återremitterat, hur skulle V rösta då? Vi höll fast vid vårt återremissyrkande. De andra blocken fick backa. Moderaterna var inte speciellt svårövertalade. De visste ju att de hade lämnat in förslaget så sent, och att de andra partierna behövde tid att sätta sig in i det. Socialdemokraterna pressade på, men gav med sig. Däremot ville deras “talesperson” Dan Nyberg (S), efter att ha rådfrågat “sin grupp”, göra vissa justeringar i motiveringen till återremissen. (Det krävs alltid en skriftlig motivering för en återremiss.) Den var mycket likt Vänsterpartiets ursprungliga förslag.
Efter ajourneringen läste jag upp motiveringen och hela kommunfullmäktige röstade för en återremiss av ärendet.
Motiveringen till återremissen hade följande lydelse:
“KF återremitterar ärendet till KS som får i uppdrag utifrån en bred dialog återkomma med ett nytt förslag till KF.”
Vänsterpartiets förslag på återremiss blev också kommunfullmäktiges beslut. Kommunfullmäktige var enigt om att det var oenigt. Förslaget till en ny styr- och ledningsmodell får ta en runda till.
Jag tror, som sagt, att det var ett klokt beslut. Det är viktigt att ett sådant här styrande dokument blir så bra och robust som möjligt. Det är också en stor fördel om så många partier som möjligt står bakom. Det handlar ju om hur Vänersborgs kommun ska styras i framtiden.
Sedan fortsatte sammanträdet…
PS. Det går att se hela debatten och hela sammanträdet på kommunens hemsida – klicka här.
PPS. Läs gärna också ”KF 2: VA – återremiss igen”.
==
Bloggar om kommunfullmäktige den 15 februari 2023:
- “KF 1: Styr och ledning – oväntad utgång” – 18 februari 2023
- “KF 2: VA – återremiss igen” – 19 februari 2023
- “KF 2b: VA-motionen och lagen” – 25 februari 2023
- “KF 3: Hunneberg, Dalbobergen, jämställdhet, KFV och annat” – 26 februari 2023
- “KF 4: Betraktelse över avslagen motion” – 28 februari 2023
- ”Överklagande till Förvaltningsrätten” – 2 mars 2023
BUN 17 feb? Japp!
Efter ett långt och intensivt sammanträde med kommunfullmäktige, som jag återkommer till, är det dags att ladda upp inför morgondagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN).
Nämndens sammanträden hålls alltid på måndagar, men morgondagens möte är ett undantag. Det beror på att det är sportlov nästa vecka. Tyvärr “drabbar” det farfar Kärvling och barnbarnet Olle som just nu är på besök. Småland har nämligen sitt lov denna vecka…
Morgondagens dagordning med BUN har följande utseende:
Sammanträdet börjar som vanligt med att en av nämndens verksamhetsområden presenteras lite noggrannare för nämnden. Denna gång är det förskolans tur. Det kommer att informeras om bland annat pedagogiska anpassningar och hur 
förskolan arbetar för att säkerställa att alla barn når sin potential. Det är “folk på fältet”, rektorer, specialpedagoger och pedagoger, som håller i föredragningen.
Nästa ärende är en information om “Patientsäkerhet- och kvalitetsberättelse för elevhälsans medicinska delar”. Det är Patientsäkerhetslagen som ålägger alla vårdgivare att skriva en patientsäkerhetsberättelse varje år. Och det tänker man kanske inte alltid på, men barn-och utbildningsnämnden är vårdgivare, också.
Från Patientsäkerhet- och kvalitetsberättelsen kan man notera att:
“Inga allvarliga vårdskador har inträffat under året och risken för att allvarliga vårdskador ska inträffa i framtiden bedöms som låg.”
Det låter tryggt, och det är ju så som det ska vara. Däremot kan man notera att det inte alltid är så lätt att följa upp t ex vaccinationer, tester av olika slag etc på alla barn och elever som är nya i kommunen. I underlaget noteras även en del brister i de lokaler som finns, men en del byggnader är gamla och utrymmena är inte sällan begränsade. Jag ser också att det har varit en del svårigheter med samverkan skola och BUP under förra året.
På januarisammanträdet behandlades den korta verksamhetsberättelsen (se “Nytt BUN imorgon”), på detta möte är det dags för den långa verksamhetsberättelsen. 
(Du kan ladda ner den långa verksamhetsberättelsen här.) Den långa berättelsen är naturligtvis längre än den korta. Den är helt enkelt utförligare och tar upp fler saker:
“årets verksamhet, särskilda händelser under året, målavstämning, resultat med övergripande analys, redovisning per anslagsbindningsnivå, nyckeltal, investeringar samt personalredovisning.”
Det kan återigen konstateras att barn- och utbildningsnämnden redovisade ett överskott år 2022 på 2,2 milj kr. Det är en avvikelse mot budget med endast 0,2 %.
I det följande tänkte jag återge en del fakta från (den långa) verksamhetsberättelsen. Jag ska försöka undvika att upprepa det jag skrev om den korta.
I kommunen finns 28 kommunala förskolor och 2 dagbarnvårdare. Nämnden bekostade i genomsnitt 2.131 placeringar inom förskola och pedagogisk omsorg. Det var en ökning med 18 barn jämfört med 2021. Antalet placeringar i den 
kommunala förskolan ökade dock med 47 barn. Det finns flera fristående förskolor och aktörer i Vänersborg som driver enskild pedagogisk omsorg.
I kommunen finns det 17 kommunala grundskolor och det finns fritidshem på alla F-6-skolor. Kommunen har två fristående aktörer, Fridaskolan och Vänersnäs skola. I genomsnitt gick 4.912 elever i grundskola/grundsärskola förra året. Det var en ökning med 7 elever jämfört med 2021. 12 % av eleverna går i en av friskolorna. Dessutom går 82 av Vänersborgs elever i någon skola i annan kommun.
BUN fick statsbidrag på sammanlagt 98 milj kr förra året. Förvaltningen skriver:
“De riktade statsbidragen är självklart värdefulla finansiella tillskott, men de riskerar samtidigt att motverka en önskvärd utveckling genom oförutsägbarheten och korta ledtider.”
Statsbidragens utformning skapar alltså problem med t ex planering, styrning och prioritering.
Nämndens kostnader består inte helt överraskande till största delen av personalkostnader, hela 637 milj kr. Bidrag till fristående förskolor och grundskolor samt barn- och elevplaceringar i andra kommuner uppgick förra året till 120 milj. I dessa pengar var en stor del också kostnader för personal. När det gäller andra kostnader så kan nämnas lokalkostnader 133 milj, måltider 60 milj, IT-kostnader (inkl digitala läromedel) 31 milj och skolskjutsar 26 milj kr.
BUN:s kostnader uppgick år 2022 till totalt 1.027,1 miljoner kr. Det är över en miljard…
Det har blivit 13 färre anställda inom BUN 2022 jämfört med 2021. Det är visstidsanställningarna som har blivit färre, -18 stycken, medan tillsvidareanställningarna ökade med 5 personer. Den största minskningen av antalet anställda skedde inom förskoleklass, -8. Det beror på en mindre årskull än 2021. Mätt i antal årsarbeten utifrån arbetad tid, inklusive mertid och övertid, ökade antalet med 12 årsarbeten.
Det var en större rörlighet bland personalen 2022 än året innan, 10,6%. Det tycker jag är en överraskande hög siffra. De flesta av dessa började arbeta i en annan kommun.
Den totala sjukfrånvaron ökade och låg förra året på 10,1%. Det var korttidsfrånvaron som ökade mycket, främst på grund av Omikron-varianten i början av året. Psykisk ohälsa är också en viktig orsak till sjukskrivning. Det har lett till att de flesta av enheterna inom både förskola och grundskola under 
innevarande läsår har valt att arbeta med balans mellan förväntningar/krav och förutsättningar/resurser samt att få arbetsuppgifterna att rymmas inom arbetstiden. Det handlar om att skapa rimliga förutsättningar för att utföra arbetet – om kraven överstiger de resurser som finns under en längre tid, så ökar risken för ohälsa. (Se “Sunt arbetsliv” – “Alla behöver balans för att må bra”.)
Det råder fortsatt brist på legitimerad personal inom BUN:s verksamheter. Förvaltningen skriver:
“Inom grundskola och grundsärskola årskurs 7-9 är det fortsatt brist på framförallt behöriga lärare i matematik, NO och teknik men även spanska, slöjd, musik och behörighet inom grundsärskolan saknas. I grundskola och grundsärskola årskurs F-6 finns största bristen på behöriga lärare inom slöjd, hem- och konsumentkunskap, SvA och musik. Här finns dessutom behov av legitimerad personal i fritidshem, utökad behörighet för förskollärare inom förskoleklass samt speciallärare med specialisering inom utvecklingsstörning. Inom förskolan har det uppmärksammats att legitimerade förskollärare är mer svårrekryterade än tidigare … Övergripande för samtliga verksamheter är bristen på utbildade specialpedagoger vilket gör att obehörig personal i form av legitimerade lärare i vissa fall får axla detta uppdrag.”
Kompetensförsörjningen blir ett allt större problem, inte bara för Vänersborg utan för hela landet. Det är en utmaning för kommunen att locka hit utbildad och kompetent personal och behålla den som finns.
Det var en hel massa fakta som kan vara bra att ha koll på…
I nästa ärende ska förvaltningen redogöra för arbetet kring budgeten för år 2024. Det är ingen större hemlighet att de ekonomiska prognoserna är mycket dystra och att nästa år blir mycket “kärvt”. Det gäller inte bara BUN och Vänersborgs kommun. Staten borde gå in med resurser för att hjälpa kommunerna med att upprätthålla välfärden istället för att sänka skatterna för de med de högsta inkomsterna…
BUN ska, förhoppningsvis, godkänna det upprättade förslaget till investeringsbudget för fastigheter de kommande tre åren. På grund av kommunens tuffa ekonomiska läge och stora investeringsbehov är
kommunledningens mål att dra ner eller skjuta fram investeringar. Varje nämnd ska därför göra noggranna överväganden och prioriteringar.
En investering som BUN vill prioritera högre än tidigare är byggandet av en ny idrottshall på Mariedalskolan. Den prioriteras upp i förslaget som ligger på ledamöternas bord imorgon. Idrottshallen ska så att säga byta plats i prioriteringen med Brålanda förskola och Granås förskola, som då alltså skjuts fram i tiden. Idrottshallen på Mariedal ska enligt planerna byggas 2026.
Nämnden ska godkänna ett yttrande om “Program för full delaktighet för personer med funktionsnedsättning”.
Innan förvaltningschef Bråberg och ordförande Carlsson (C) informerar om vad som har hänt sedan sist, ska Christin Slättmyr (S) utses att representera BUN i kommunala rådet för funktionshinderfrågor.
Och precis som i januari ska sammanträdet följas av en halvdags utbildning. Sedan är det helg och dags att ägna sig åt Olle. Handlingarna inför nästa veckas sammanträde med kommunstyrelsen får vänta några dagar…
Kommunfullmäktige 15 feb (2/2)
Anm. Detta är en fortsättning på söndagens blogg – “Kommunfullmäktige 15 feb (1/2)”.
Om ledamöterna har tur så hinner de lugna ner sig lite efter tre av sammanträdets riktigt tunga ärenden – kommunens styrning och ledning, bildandet av det kommunala aktiebolaget kring Halle- och Hunneberg samt den fördjupade översiktsplanen. (Se “Kommunfullmäktige 15 feb (1/2)”.) Sedan är det dags för fullmäktige att ta sig an ett antal motioner.
VA-motion
Först ut av de motioner som ska avgöras är Lena Eckerbom Wendels (M) motion om minskad tvångsanslutning till kommunens vatten- och avloppsnät. Jag har skrivit om motionen vid några tidigare tillfällen. Det första tillfället var när motionen lämnades in, och då var jag negativ till den. (Se “Motion om tvångsanslutning”.) 
Jag reagerade på formuleringar i motionens “brödtext”, framför allt på beskrivningen av kommunens Blåplan:
“De områden som har förts in på listan är områden där kommunen har en lagstadgad skyldighet att säkerställa att vattenförsörjning och avlopp…”
Det höll jag inte med om alls. I Blåplanen pratas det om att 8 fastigheter kan utgöra ett större sammanhang. Ibland gör Blåplanen dessutom undantag och låter till och med 3-4 hus utgöra ett större sammanhang. Det krävs enligt svensk praxis åtminstone 20 fastigheter.
När motionen behandlades i kommunstyrelsen och Eckerbom Wendel (M) förklarade tanken bakom motionen så började jag tvivla på min tidigare uppfattning. (Se “KS (1): FÖP, VA och ekonomi”.) Tvivlen förstärktes av några mail i kommunens diarium från Gardesanna. Några sommarstugeägare beskrev sin besvikelse och desperation över att behöva betala omkring 200.000 kr för en VA-anslutning, trots att de hade en fungerande enskild avloppslösning. Och att de bara vistades i sommarstugan 8-10 veckor om året.
Så nu har jag ändrat mig igen – och tänker rösta för motionen. Det är inte vettigt att fastighetsägare ska tvingas betala så mycket så länge det finns en acceptabel enskild VA-lösning. Och det är inte vettigt att kommunen tvingar på sommarstugeägarna en anslutning, även om lagen nu skulle medge det…
De lagändringar i vattentjänstlagen (LAV), som riksdagen sa ja till den 22 juni 2022, innebär bland annat att kommunernas bedömning av behovet av en allmän vattentjänst ska bli mer flexibel.
Motion om kallbadhus
Göran Svensson (MBP) har motionerat om att:
“projekteringen av ett nytt kallbadhus påbörjas snarast.”
Motionen kommer att avslås främst av formella skäl. Det är nog helt enkelt så att Svensson har använt fel ord i motionen, nämligen att en “projektering” ska startas. En projektering kräver förstudie och investeringsbeslut – och sådana har inte gjorts eller fattats.
I nämndernas yttrande förekommer också andra skäl, alltifrån att badvattnet är dåligt på Skräcklan till att Vänersborgs kommun saknar en besöksnäringsstrategi. (Se “KS (21/12): Flera viktiga ärenden”.)
Göran Svensson (MBP) får antagligen skriva om sin motion och återkomma. Men jag tvivlar på att den kommer att antas ändå, Vänersborg har knappast råd med en investering i ett kallbadhus.
Motion om obebodda hus
Och sedan kommer en motion skriven av undertecknad Kärvling (V). Den handlar om en kartläggning av obebodda hus och tomma verksamhetslokaler i Vänersborgs kommun. (Se “V-motion: Öde hus”.)
När jag skrev motionen, utifrån ett medborgarförslag, tyckte jag att det var en bra och okontroversiell motion. Den såg till hela kommunens bästa, framför allt landsbygdsdelarna. I svaret på motionen uttrycks att kommunen är positiv till motionens intentioner men sedan så sänker man den med ”GDPR”, ”svalt intresse med ödehus”, ”kommunen jobbar med frågorna på olika sätt” och ”bör hanteras av civilsamhället”. Det finns även slutsatser som torde vara direkt felaktiga, t ex att tomma hus förmodligen inte ökar inflyttningen och att erfarenheter från andra kommuner visar att intresset från fastighetsägarna har varit svalt.
Jag har svårt att förstå det negativa svaret. Det finns en mängd kommuner som inventerar obebodda hus. Våren 2022 hade nästan ett 60-tal kommuner initierat eller genomfört en inventering av obebodda hus. Några har till och med fått EU-bidrag för arbetet – Sunne, Torsby, Hagfors och Munkfors i ett gemensamt projekt. Framgångarna är stora på många håll. Det är bara att googla så ges det massor av exempel. Det har också varit reportage i tidningar och TV.
Några kommuner har arbetat fram handledningar om hur arbetet kan gå tillväga, t ex hur man ska undvika att bryta mot GDPR, öka intresset, jobba effektivt i
kommunen och hur kommunen kan arbeta tillsammans med civilsamhället.
Kristianstads kommun är en av de kommuner som har arbetat med att inventera obebodda hus. Kommunen har också utarbetat en handledning som kan ladda ner. (Se Kristianstad “Obebodda hus”.) Handledningens slutord är värda att citeras:
“Baserat på mötena i fält upplever jag därför att de jag mött och pratat med har ett uppdämt behov av att känna sig betydelsefull i sin egen kommun. Om ödehusprojektet kan värna om att synliggöra landsbygdens betydelse för Kristianstads kommun betyder det att vi arbetar för en mer livskraftig landsbygd.”
I Kristianstad ser man arbetet med obebodda hus som landsbygdsutveckling. Arbetet leds av en landsbygdssamordnare. Det är något som jag också har motionerat om…
I svaret nämns det inga fördelar med att kartlägga obebodda hus. Det är bara svårigheter och negativa argument. Och jag tycker inte att det ska vara så. Behandlingar av motioner ska vara objektiva, även fördelar ska lyftas fram. Det är sedan vi politiker som ska göra ett val – och besluta.
Jag samlade argument för att jobba med obebodda hus från några kommuner. Det fanns hur många som helst. Jag tar några.
- obebodda hus och verksamhetslokaler kommer till användning, ökat intresse att flytta till landsbygdsområden, natursköna lägen, ge barn närhet till naturen, kan leva klimatsnålt
- människor flyttar ut på landsbygden, befolkningsökning, levande landsbygd, ökad utveckling av landsbygden, flyttkedjor öppnas
- nya invånare, ökade skatteintäkter
- förfallna byggnader renoveras, kulturhistoriskt värdefulla hus rustas upp, attraktivare områden
- kan gynna den gröna näringen med fler potentiella producenter av lokal mat
- cirkulär ekonomi
Jag förstår inte heller att ”Miljö och Hälsa” och ”Samhällsbyggnads” har varit de enda remissinstanserna. Borde inte motionen också gått till Byggnadsnämnden och Näringslivsavdelningen?
För mig känns det mycket underligt att en sådan här bra och egentligen helt opolitisk motion bara kan sägas vara besvarad och sedan förpassas till papperskorgen. Vänersborg skulle kanske till och med kunna söka EU-bidrag för ett projekt om kartläggning av obebodda hus…
Motion om nedläggningshotade skolor
Tor Wendel (M) har inkommit med en motion om skyldighet för kommunen att erbjuda andra aktörer att rädda nedläggningshotade skolor. (Se “KS (21/12): Flera viktiga ärenden”.)
Wendel menar att när en kommunal skola läggs ner så måste det vara lättare för andra (fristående) aktörer att ta över den. Han yrkar därför att det ska:
“införas en skyldighet för Vänersborgs kommun att erbjuda andra aktörer att ta över nedläggningshotade skolor”
När motionen behandlades i barn- och utbildningsnämnden så stod det bland annat så här i det yttrande som lämnades:
“Det är Statens skolinspektion som handlägger och beslutar i ärenden om godkännande av enskild huvudman för förskoleklass, grundskola och grundsärskola med mera (skollagen 2 kap, 7§). Det ligger inte inom barn- och utbildningsnämndens uppdrag att avveckla kommunalt huvudmannaskap eller att erbjuda fristående aktörer att ta över en skola. … Barn- 
och utbildningsnämnden har ett ansvar att ha beredskap för att ta emot alla elever vilket gör att barn- och utbildningsnämnden inte kan räkna bort elever som kan komma att erbjudas plats hos en eventuell framtida fristående huvudman vid beslut om byggnationer.”
Jag stod bakom BUN:s yttrande då och gör det fortfarande. För övrigt är jag emot fristående, vinstdrivande skolor, precis som hela Vänsterpartiet.
Motion om en en demokrati- och jämställdhetsberedning
Den sista motionen som ska avgöras på onsdagens kommunfullmäktige är en motion som kommer från Vänsterpartiet och som jag har varit med och undertecknat. (Du kan ladda ner motionen här.)
Motionen handlar i huvudsak om att “Demokratiberedningen” ska byta namn till “Demokrati- och jämställdhetsberedningen” och att beredningens uppdrag och verksamhetsområden ska utökas till att också innefatta jämställdhet.
Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att avslå motionen. Det har emellertid tagits en del kontakter som har lett till samtal och diskussioner. Det finns goda förhoppningar att motionen kommer att bifallas, eller åtminstone några av motionens yrkanden.
Övrigt
Det finns en del andra ärenden på dagordningen och också en del val.
Det kan noteras att det i vanlig ordning har lämnats en del medborgarförslag till kommunfullmäktige. Särskilt noterbart är att ett av förslagen handlar om att sänka åldersgränsen för seniorbiljett till 65+. Jag vet inte hur många medborgarförslag med 
detta yrkande som har lämnats, kanske 6-7 stycken. Dessutom har Vänsterpartiet vid upprepade tillfällen motionerat i frågan. (Läs mer på Vänsterpartiets hemsida -”Medborgarförslag Seniorbiljett”.) Medborgarförslagen ska inte behandlas eller avgöras på onsdag. De remitteras bara vidare till någon nämnd för beredning. När det gäller förslagen om seniorkorten 65+ lär de få ligga där i bortåt 2 år eller till och med längre. Det är ganska “oartigt”, kanske till och med respektlöst. (Här kan du läsa mer om seniorkorten 65+.)
Det blir med all sannolikhet ett långt sammanträde. Det återstår att se när ledamöterna “behagar åtskiljas”, som ordförandens eleganta formulering brukar lyda. Och glöm inte, sammanträdet är öppet för alla. Kan man inte närvara går det också att följa fullmäktige på kommunens webb-TV – i direktsändning.
Kommunfullmäktige 15 feb (1/2)
Kommunfullmäktige har sitt första sammanträde för i år nu på onsdag, den 15 februari. Det hålls i den nya sessionssalen, Bojorten. Mötet börjar kl 18.00 och det är som alltid offentligt.
Ledamöterna har denna gång lite extra mycket att läsa och sätta sig in i. Underlaget består av nästan 800 sidor och det är hela 25 ärenden som ska avhandlas.
Efter en del inledande formalia, som t ex närvarokontroll och val av justerare, har dagordningen följande utseende:
Revisorsrapport
Sammanträdet börjar med en information om en revisorsrapport. KPMG har granskat överförmyndarnämnden för de politiska revisorernas räkning. Rapportens sammanfattande bedömning är:
“Överförmyndarnämndens verksamhet bedrivs med tillräcklig styrning, ledning, uppföljning och intern kontroll.”
Sedan börjar allvaret.
Kommunens styrning och ledning
Det är tänkt att fullmäktige ska anta “Riktlinjer för Vänersborgs kommuns styrning och ledning”. Det är en stor, komplicerad och viktig fråga, och det för med sig att det finns många olika åsikter. Det är främst moderaterna som har synpunkter på det liggande förslaget och enligt ryktena så kan partiet till och med lägga fram ett alternativt förslag på onsdag. Moderater och liberaler i Vänersborg har en annan grundsyn på styrning och ledning än kommunledningen. De borgerliga partierna vill bland annat, som jag har uppfattat det, vara mycket tydligare med vad som är politikens respektive förvaltningarnas roll. (Se “KS (2): IT, Hunneberg, styrning och jämställdhet”.)
Det är emellertid inget annat parti som har sett förslaget än och det borgar för att det åtminstone kan komma att yrkas på en återremiss.
Vi får se vilken ställning kommunfullmäktige tar i ärendet. Det lär bli en ganska lång, intensiv och kanske till och med infekterad debatt. Det finns all anledning att återkomma.
Halle- och Hunneberg
Nästa ärende är också ett viktigt ärende. Kommunfullmäktige ska besluta att bilda:
“en gemensam kommunalt styrd verksamhet på Halle- och Hunneberg med uppdrag att driva framtida utveckling mot målet om en hållbar turismutveckling”
Förslaget har diskuterats i media och allmänheten har bidragit med många synpunkter. Ärendet har även diskuterats i kommunstyrelsen vid flera tillfällen och många frågor har ställts. Som jag ser det har frågorna besvarats på ett bra och nöjaktigt sätt. Det har också lett till att partierna tycks ha blivit överens.
Vänersborgs kommun ska bilda ett nytt kommunalt aktiebolag och bolaget ska ingå samverkansavtal med Trollhättans stad och Grästorps kommun. Det kan nämnas att både Trollhättan och Grästorp är positiva till det liggande förslaget, vilket är ytterligare ett argument för förslaget.
Stiftelsen Bergagården och Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB ska upplösas och deras verksamheter ska ingå i det nya aktiebolaget. Naturskolan ska dock läggas ner. (Det kan du läsa mer om på Vänsterpartiets hemsida – se “Bra beslut kan också ha en skuggsida”.) Museiverksamheten ska avvecklas, men i kommunstyrelsen gavs det försäkringar om att det inte innebär att allt utställningsmaterial ska typ kastas. Men det ska förändras och kanske göras modernare och attraktivare.
Jag tror att fullmäktiges beslut kommer att ge bättre förutsättningar att utveckla verksamheterna på bergen. (Se “KS (2): IT, Hunneberg, styrning och jämställdhet” och “Kommunstyrelse imorgon 31 aug”.)
Fördjupad översiktsplan
Det är inte slut på stora och viktiga ärenden. Fullmäktige ska också anta en fördjupad översiktsplan för Vänersborg och Vargön (FÖP).
Det har arbetats länge med FÖP:en. Den har varit på remiss och samråd, ändrats, återremitterats och omarbetats i flera omgångar. (Se “Dilemma: Hus eller träd?”.) Många invånare har även här 
lämnat synpunkter. De har, liksom flera remissinstanser, framför allt haft åsikter om Dalbobergen och Södra Onsjö. (Se “KS (1): FÖP, VA och ekonomi”.) Det har även framlagts kritiska synpunkter på att det i FÖP:en finns inritad en, i mina ögon, mycket tveksam och diskutabel GC-bro över Vassbotten vid Korseberg. (Se karta, nr 10.)
Kommunen har lyssnat och ändrat förslaget kring Onsjö, förslaget på ett nytt verksamhetsområde har lyfts bort. Däremot är fortfarande två områden på Dalbobergen markerade som utvecklingsområden för nya bostäder. (Se karta, områdena U22 och U23.) Och det trots att Länsstyrelsen:
“bedömer att de ingrepp som åtgärderna medför har en stor påverkan på riksintresse för friluftsliv … och att påtaglig skada inte kan uteslutas.”
Vänsterpartiet håller i detta fall med Länsstyrelsen. Det gör också Naturskyddsföreningen och några av kommunens nämnder, t ex miljö- och hälsoskyddsnämnden. Tyvärr tycks de tre stora blocken, S+C+KD+MP, M+L samt SD, stå bakom förslaget.
Det ska noteras att den fördjupade översiktsplanen inte är något juridiskt bindande dokument för den framtida användningen av mark och vatten i Vänersborg och Vargön. Det är mer av en vägledning. När det t ex ska byggas bostäder i ett “nytt” område måste det först upprättas detaljplaner mm. Detta faktum används för övrigt som argument för att bemöta flera av de kritiska synpunkter som har framförts av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen är även kritisk till utbyggnaden av Brättelänken, en ny väg mellan Onsjö och Öxnered. Den får naturligtvis inte gå för nära gamla Brätte. 
Sjöfartsverket är inte glad för GC-bron över Karls grav. (TTELA har för övrigt en bra artikel om den fördjupade översiktsplanen – se TTELA “Utvecklingsplan nära beslut – efter 17 år”.)
Det följer sedan ett antal “mindre” och inte lika kontroversiella ärenden. Då kan fullmäktiges ledamöter passa på att dra några djupa andetag innan några motioner ska behandlas. Mer om dem i nästa blogg – se ”Kommunfullmäktige 15 feb (2/2)”.
Nyhet om Sikhalls magasin
Den 21 november 2007 beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att förköpa/expropriera delar av Magnus Larssons fastigheter i Sikhall. Kommunen “övertog” 7.500 kvm – se karta. I området fanns Sikhalls magasin. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)
Expropriationen/förköpet innebar att Vänersborgs kommun också tog över det nyttjanderättsavtal som Stiftelsen Sikhalls Magasin hade med Magnus Larsson. Magnus Larsson ströks och Vänersborgs kommun sattes in istället. Det var viktigt, skrev kommunen, eftersom byggnaden:
“bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”
Och då var Vänersborgs kommun tydligen den rätte ägaren till magasinet… Tyckte i varje fall kommunen själv.
Nyttjanderättsavtalet hade upprättats den 23 april 1986 mellan de dåvarande fastighetsägarna och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Avtalstiden uppgick till 50 år, dvs avtalet gällde fram till och med 1 augusti år 2035. (Se mina bloggar “Sikhalls magasin”.)
Det fanns en del frågetecken kring nyttjanderättsavtalet och dess formuleringar. Var det ett avtal om enbart nyttjanderätten eller handlade det om äganderätten också? Vad betydde t ex följande formulering i avtalet?
“Äganderätten till byggnaden skall genom denna nyttjanderättsupplåtelse anses ha övergått till nyttjanderättshavaren.”
Kommunen ansåg sannolikt att det inte var så viktigt att tolka avtalet. Det var nog mer betydelsefullt att kontrollen över magasinet inte längre låg hos Magnus Larsson. Dessutom upphörde ju inte avtalet att gälla förrän 2035… Kommunledningen såg antagligen framtiden an med lugn – och full av tillförsikt.
Tiden gick. Sikhalls magasin användes mer eller mindre flitigt. Det hyrdes bland annat ut till bröllop och andra privata tillställningar. Men så småningom började tidens tand att “gnaga” på magasinsbyggnaden. Byggnaden började slitas och allt eftersom åren gick blev behoven av underhåll och renoveringar allt större.
Vänersborgs kommun lyfte inte ett finger för att underhålla och bevara den gamla anrika byggnaden för framtiden. När det kom till kritan, eller snarare till 
plånboken, visade det sig att det faktum att magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt” inte betydde någonting. Det var tydligen bara något kommunen skrev för att rättfärdiga exproprieringen av Magnus Larssons mark…
Förfallet av magasinet fortskred, trots att ideella krafter gjorde så gott de kunde för att hålla verksamheten igång. Men det läckte in vatten, taket höll på att rasa och gästerna fick varnas för än det ena och än det andra. Det blev till slut ohållbart att använda magasinet. Stiftelsen Sikhalls magasin hade helt enkelt inte de ekonomiska resurser som krävdes för att sköta och vårda magasinet. Stiftelsen Sikhalls Magasin letade efter en lösning.
Det fanns en paragraf i nyttjanderättsavtalet, som visade sig vara mycket viktig. Det är inte omöjligt att Vänersborgs kommun hade förbisett betydelsen av den. I 5 § stod det:
“Nyttjanderättshavaren får utan jordägarnas skriftliga medgivande överlåta nyttjanderätten eller upplåta nyttjanderätt till nyttjanderättsobjektet eller delar av detta.”
Paragrafen var, och är, tydlig. Stiftelsen Sikhalls Magasin fick ”överlåta nyttjanderätten” till vem den ville. Stiftelsen behövde inte “jordägarnas”, dvs Vänersborgs kommuns, tillstånd…
Den 26 september 2022 beslutade styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin att överlåta nyttjanderättsavtalet till den tidigare fastighetsägaren Magnus Larsson. (Se “Sikhalls magasin 4: Framtiden”.) Styrelsemötet beslutade enhälligt (4 § i styrelseprotokollet):
“att överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”
Stiftelsen Sikhalls Magasin informerade Vänersborgs kommun. Det gav upphov till oro i kommunhuset. Några politiker gick enligt uppgift formligen i taket. Skulle 
Magnus Larsson i Sikhall ta över magasinet?
Det blev en febril aktivitet. Jag vet naturligtvis inte vad som sades och hur diskussionerna gick. Men nyfiken som jag är, skrev jag flera gånger under hösten till kommunen och frågade hur de såg på överlåtelsen av nyttjanderätten. Hela tiden blev svaret att arbetet fortgick och att kommunen inte hade kommit till några slutsatser. Jag anade orsaken till varför kommunen analyserade nyttjanderättsavtalet så noggrant.
Samtidigt var det oerhört svårt att förstå hur Magnus Larsson kunde ta över magasinet. Det innebar ju att han blev ansvarig för skötseln och underhållet av byggnaden – en byggnad som var i akut behov av en omfattande och mycket kostnadskrävande upprustning och renovering. Ja, frågan var väl till och med om inte en ombyggnad var nödvändig. Dessutom med ett i delar oklart nyttjanderättsavtal – med ännu oklarare ägandeförhållanden. (Se “Magnus Larsson och Sikhalls magasin”.) Det 
fanns en stor risk att Magnus Larsson skulle få lämna ifrån sig magasinet när avtalet gick ut 2035. Och då skulle Vänersborgs kommun bara tacka och ta emot. Tja, tacka var kanske att gå lite för långt, men i varje fall ta emot. Utan ersättning.
Magnus Larsson var emellertid säker på sin sak. Det fanns inga tvivel, äganderätten till magasinet tillhörde nu honom. Han skulle aldrig behöva lämna ifrån sig Sikhalls magasin. Jag kunde inte låta bli att undra om hans slutsats berodde på hans självförtroende eller om han låg några steg före kommunens tjänstepersoner och, antar jag, jurister.
Det var nog bäst att ta Magnus Larsson åsikt med en nypa salt, och ligga lite lågt. Tänkte jag. Och skrev återigen till kommunen.
I tisdags, den 7 februari, fick jag ett svar från samhällsbyggnadsförvaltningen:
“Överlåtelsen av nyttjanderättsavtalet är enligt vår bedömning giltig. Det innebär att Magnus har äganderätten till byggnaden och kommer även ha det efter nyttjanderättsavtalets utgång år 2035.”
Jag hörde suckarna och skriken från kommunhuset på Sundsgatan ända till Nordstan…
Innan Magnus Larsson kan andas ut borde detta besked bekräftas. Tänkte en misstänksam bloggare. Jag skrev tillbaka och frågade vem som hade kommit fram 
till denna slutsats och, det viktigaste, vem som hade fattat beslutet. Den dokumentationen ville jag ha.
Mailet har ännu inte besvarats. Så kanske ska Magnus Larsson vänta med att ropa hej…
Under tiden fortsätter stönen från kommunhuset att höras över nejderna…
==
Tillägg 10 februari kl 12.30.
Nu har kommunen besvarat mina frågor (se ovan). Svaret lyder ordagrant så här:
”Bedömningen är gjord av tjänstepersoner på kommunens mark- och exploateringsavdelning i samråd med verksamhetschef. Yttrande från kommunjurist ligger också till grund för bedömningen om överlåtelse.
Bedömningen av avtalet är att nyttjanderätten avser både byggnad och markområdet på fastigheten Sikhall 1:4. Men att stiftelsen förvärvade byggnaden genom avtalet. Marken kvarstår i kommunens ägo.
Genom en tolkning av § 1 i nyttjanderättsavtalet anses äganderätten till byggnaden ha övergått till nyttjanderättshavaren genom nyttjanderättsupplåtelsen, alltså till Stiftelsen Sikhalls Magasin. Enligt § 5 har nyttjanderättshavaren (Stiftelsen Sikhalls Magasin) rätt att utan jordägarnas (kommunen) skriftliga medgivande överlåta nyttjanderätten eller upplåta nyttjanderätt till nyttjanderättsobjektet eller delar av detta.”
Bryter kommunen mot lagen?
I september år 2020 lades en utredning fram om kommunens fastigheter, “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring”. (Utredningen kan du ladda ner här.) Utredningens syfte var att:
“redovisa vilka lokaler som inte nyttjas fullt ut och/eller nyttjas av andra än kommunens egna verksamheter samt att belysa relevanta aspekter av kommunens fastighetsinnehav och eventuella försäljningar”
Jag skrev ett antal bloggar då, om hur kommunen skötte eller snarare misskötte en del av sina fastigheter. Jag skrev bland annat om Huvudnässkolans aula, Holmens fd huvudkontor, Kommunhuset och Arena Vänersborg. (Länkar finns i slutet av bloggen.)
Det var signaturen “Jenny”, som med några kommentarer kring bloggarna om Norra skolan, fick mig att tänka på denna utredning. Och visst, jag skrev också om Norra skolan då det begav sig (se ”Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”):
“Skolan behandlas eftersom bristande och eftersatt underhåll har medfört att stora delar av byggnaden är obrukbar och att skolverksamheten därför ska läggas ner.”
Kommunens skötsel av Norra skolan har varit under all kritik. Det är stor skam hur de fina skolbyggnaderna med högt kulturhistoriskt värde från 1900 respektive 
1916 har misskötts. Skolan ligger dessutom inom ett område som är av riksintresse för kulturmiljövården. Men nu har i varje fall taken på Norra skolan åtgärdats och det till en kostnad av totalt 7,9 milj kr. Men det kanske mest var för att höja skolans värde om och när fastigheten ska säljas…
“Jenny” tar upp en del lagparagrafer kring kommunens skötsel av sina byggnader, framför allt då Norra skolan så klart. Det är synpunkter och hänvisningar till PBL som hon tidigare också har delgett miljö- och byggnadsförvaltningen.
Synpunkterna är intressanta tycker jag. Kommunen har ju om inte annat en hel del åsikter om hur andra, vanliga kommuninvånare, ska sköta sina byggnader och utbyggnader, avlopp och tomtplatser mm. Det kan därför vara intressant att återge resultatet av “Jennys” arbete kring kommunens ansvar för sina byggnader.
Kommunen har blivit anmäld för att missköta några av sina byggnader. Jag vet att det t ex har inkommit anmälningar på Sikhalls magasin och Holmens fd kontorsbyggnad i Vargön. Jag tror till och med att byggnadsnämndens egna ledamöter kan ha varit inblandade i någon anmälan. Även Norra skolan har anmälts.
Den 6 december 2022 skrev anmälaren:
“Om det inte redan finns ett pågående tillsynsärende så begär jag att byggnadsnämnden startar tillsyn enligt PBL kring bristande underhåll på fastigheten Vänersborg Oxeln 7 – Norra skolan.”
Anmälaren menade att Norra skolans fuktproblematik är så omfattande att:
“skolan anses som olämplig för fortsatt drift och detta borde innebära att byggnaderna förlorar sin funktion.”
Utifrån anmälan har “Jenny” studerat PBL, plan- och bygglagen. Hon börjar med att citera PBL 8 kap 4 §:
”Ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om …
7. lämplighet för det avsedda ändamålet”
Och för Norra skolans del är det avsedda ändamålet naturligtvis att bedriva skola.
Jenny fortsätter att citera 8 kap, nu 14 §:
“Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 4 § i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt.
Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras.”
Det är uppenbarligen ingen större tvekan om att Norra skolan inte har hållits i vårdat skick. Underhållet av byggnaderna har inte heller anpassats till omgivningens karaktär eller byggnadsverkets värde. Det bristande underhållet har gjort skolan obrukbar och det har lett till att skolverksamheten ska läggas ner.
Då frågar sig “Jenny”:
“innebär inte det att kommunen har brutit mot sin underhållsskyldighet?”
Svaret på den frågan tycks för en lekman på PBL vara tämligen uppenbar. I det här fallet handlar det alltså inte heller bara om att det är en byggnad av mycket högt kulturhistoriskt värde och att det ligger i ett område som är av riksintresse för kulturmiljövården. Norra skolan används av många människor. Och det är barn… Kraven på underhåll borde då vara mycket högt ställda, kan man tycka.
“Jenny” fortsätter.
Det är byggnadsnämnden som har ansvar för att kontrollera att detta underhåll sköts. Och inte kan väl kommunens byggnadsnämnd sköta tillsynen lite ”hipp som happ”?
Nej, byggnadsnämndens tillsyn är myndighetsutövning. Boverket skriver (se “Byggnadsnämndens tillsynsansvar”):
“Reglerna om straffansvar för tjänstefel och civilrättsligt skadeståndsansvar kan därför aktualiseras vid felaktigt, försumligt eller uteblivet tillsynsarbete. Det är därför viktigt att byggnadsnämnden utför tillsyn och ingriper när det finns skäl för det.”
Det är ett stort ansvar att sitta i byggnadsnämnden eller att arbeta i byggnadsförvaltningen. Det finns något som heter tjänstefel vid myndighetsutövning (se Brottsbalken 20 kap § 1):
“Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.”
Med “underlåtenhet” menas att man låter bli att ingripa när man borde göra det. Preskriptionstiden för tjänstefel är för övrigt 5 år. Det finns domar för tjänstefel 
mot politiker. Det senaste exemplet är härvan i Alingsås. Där har en åklagare åtalat 11 politiker för tjänstefel – nästan två år efter att bygglovet gavs. (Se SVT “Därför är 11 politiker åtalade – bygglovshärvan i Alingsås”.)
För drygt ett år sedan blev kommunen alltså anmäld för att ha misskött Norra skolan. Och det har fortfarande inte fattats något beslut i ärendet. Handläggningen av ärendet hade för övrigt inte ens påbörjats i november och hur det går med handläggningen nu har jag ställt frågor om, men ännu inte fått något svar på.
Tillägg 8 februari. Idag fick jag följande svar från Miljö- och byggnadsförvaltningen:
”Handläggningen av ärendet har inte påbörjats därmed har vi inte gjort någon bedömning ännu. Det vi gjort är att skickat ut ett brev om upprättat tillsynsärende. Fastighet och service ska enligt inkommen skrivelse i ärendet ha beställt en utredning för inomhusmiljön.”
Anm. Fastighetsutredningen gav upphov och inspiration till följande bloggar:
- ”Fastighetsutredningen (1/2)” – 21 dec 2020
- ”Fastighetsutredningen (2/2)” – 27 dec 2020
- ”Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen” – 29 dec 2020
- ”Kommunala fastigheter (2): Kommunhuset, sessionssalen och arenan” – 3 jan 2021
- ”Kommunala fastigheter (3): Topp, Nuntorp och Bergagården” – 4 jan 2021
- ”Kommunala fastigheter (4): Ursand, Skräcklestugan och jordbruk” – 6 jan 2021
I Sikhall intet nytt
I Sikhall har kommunen låtit Sikhalls Magasin förfalla och områden växa igen. Den långa fina stranden i Sikhall är ett minne blott och den som är kvar sköts inte. Nu har dock vattnet i Vänern stigit så kanske blir badplatsen attraktivare i sommar, av sig själv.
Redan 2005 så menade kommunen att den skulle köpa mark i Sikhall för att utveckla strand och badplats, bryggor och småbåtshamn osv. Det bidde en tumme. Kommunen har byggt toaletter, fast vid badplatsen tog det sin tid. En beachvolleyplan anlades på stranden, men sanden var vasst grus som man inte kunde springa på utan skor. Stenpiren vid småbåtshamnen renoverades 2008 genom att en ny “betongkaka” göts. Samtidigt göts också en kedja in. Det 
var tänkt att en flytbrygga till Segelsällskapet skulle kopplas på kedjan. Länsstyrelsen och kommunen “glömde” dock att kontakta Magnus Larsson som ägde mark och vatten på båda sidor om den tänkta flytbryggan. Länsstyrelsen missade även att det krävdes en vattendom när den beviljade en strandskyddsdispens som skulle påverka en så stor vattenyta. (Se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)”.) Det blev ingen flytbrygga på den förlängda piren – där pålarna innehöll, och fortfarande innehåller, kreosot som läcker ut i vattnet.
Så visst, kommunen har försökt göra några saker, mycket för att tillfredsställa Vänersborgs Segelsällskap (VSS) verkar det som. Många politiker och tjänstepersoner har genom åren varit medlemmar i VSS. Men mycket har blivit fel i Sikhall – och framför allt, mycket har inte blivit gjort. Trots vad översiktsplaner, kommunchefer, politiker och andra har sagt. Det har bara blivit prat. Och frågan är om kommunen överhuvudtaget bryr sig om Sikhall nu för tiden. Det tycks mest som om kommunens prioritet är att hindra Magnus Larsson från att utveckla området.
En anonym kommuninvånare skrev i veckan till byggnadsförvaltningen. Hen var intresserad av att bygga hus i Sikhall och undrade därför när kommunen skulle bli klar med detaljplanen för Sikhallsviken. Och det är en helt befogad undran. Kommunen har hållit på med detaljplanen i snart 8 år, sedan maj 2015. Det torde vara ett svårslaget rekord även för Vänersborgs kommun. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)
Den anonyme brevskrivaren fick svar på sina funderingar. Byggnadsförvaltningen skrev:
“I normalfall brukar det ta omkring 2 år att ta fram en helt ny detaljplan men det förutsätter att planprocessen rullar på och att det inte blir stopp på vägen. Sikhallsplanen berör ett stort område på mestadels oexploaterad mark. Här har vi tyvärr tvingats pausa processen efter samrådet som genomfördes i början av 2018.
En ny detaljplan är en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen. Till de allmänna intressena räknas naturvärden, kulturmiljövärden, hälsa och säkerhet, brukningsvärd jordbruksmark, vattenkontakt, landskapsbild mm.
För att kunna visa att den markanvändning som detaljplanen föreslår är lämplig krävs för en helt ny exploatering som den i Sikhall många olika utredningar tex naturvärdesinventeringar, geoteknik, dagvatten/skyfall, arkeologi. Vilka utredningar som krävs för just denna detaljplan konstaterades redan efter samrådet 2018. Men eftersom det är dyra utredningar som exploatörerna ska bekosta är det de som måste godkänna att utredningarna beställs och det har ännu inte gjorts. Kommunen för diskussioner med exploatörerna om vissa centrala markfrågor för att förhoppningsvis kunna komma vidare i planprocessen.
När det gäller den arkeologiska utredningen är den ett krav från länsstyrelsen och omfattar i stort sett hela det föreslagna planområdet.
Från att vi får klartecken att beställa de utredningar som behövs räknar vi med att det tar ca 1,5 år att få en färdig detaljplan.”
Det är inte denne tjänstepersons fel att detaljplaneprocessen stannade av. Det blev stopp när samhällsbyggnadsnämnden blev inblandad i “början av 2018”. (Se “DP Sikhall (6): Stiltje i 2,5 år”.) Kommunen har sedan inte lagt många strån i kors för att arbetet skulle fortsätta. Tjänstepersonen hänvisar i sitt svar till att det förs diskussioner ”om vissa centrala markfrågor”.
Magnus Larsson och de fastighetsägare som beställde detaljplanen, och ska betala en stor del av den, framförde redan 2015 att en förutsättning för planen var att fastighetsägarna och kommunen kom överens om fastighetsrättsliga lösningar, dvs ”centrala markfrågor”. Det betyder att gränserna mellan t ex Magnus Larssons och Vänersborgs kommuns fastigheter revideras, görs om.
Det måste nämnas att problemen med fastighetsgränserna uppstod i samma stund som Vänersborgs kommun förköpte (läs: exproprierade) delar av Magnus Larssons fastighet år 2007. Det kan vara bra att veta det. I samband med förköpet/expropriationen styckade kommunen sönder Larssons fastighet på ett sätt som gjorde det omöjligt för honom att utveckla Sikhall som han hade tänkt vid förvärvet. (Se “Historien om Magnus Larsson (24): Upplösningen”.)
Förklaringen till att det har blivit en “paus” i detaljplanearbetet är så enkel som att Magnus Larsson och fastighetsägarna inte vill betala hundratusentals kronor för någon eller några undersökningar, om de inte vet att de kan få möjlighet att exploatera i området. Och det kräver fastighetsrättsliga lösningar. Om det inte blir några fastighetsrättsliga lösningar så är fastighetsägarnas kostnader för utredningarna bortkastade.
Alltså 1) fastighetsrättsliga lösningar, 2) undersökningar, 3) detaljplan och 4) utveckling.
Det var en del möten mellan kommunen och Magnus Larsson förra året. Det var tänkt att “parterna” skulle försöka komma överens om lösningar så att arbetet med detaljplanen kunde gå vidare. En detaljplan är alltså ett måste för att fastighetsägarna i allmänhet och Magnus Larsson i synnerhet ska kunna utveckla Sikhall enligt de planer och visioner de har.
Men det går inget vidare. S+C, som drev igenom expropriationen av Larssons mark för snart 20 år sedan, verkar inte på något sätt vilja återlämna, sälja eller byta den minsta kvadratcentimeter av sin mark till Larsson. Kommunen ser tydligen den mycket tvivelaktigt förvärvade marken som en av kommunens absolut viktigaste markområden. Kommunen verkar inte vilja ha några fastighetsrättsliga lösningar. Och då blir det inte heller någon detaljplan i Sikhall. Eller utveckling…
Det kan även bero på misstro mot Magnus Larsson och hans avsikter i Sikhall. Ett uttryck som jag hört förekomma bland vissa i kommunhuset speglar det:
“Magnus ska inte få allt han vill.“
En del politiker och vissa tjänstepersoner verkar tro att Magnus Larsson ska förhindra allmänhetens tillträde till området. Och det trots att det är strandskydd i området och att det finns något som heter allemansrätt. Magnus Larsson skulle aldrig kunna spärra av området för allmänheten även om han ville. Vilket han naturligtvis inte vill och aldrig haft en tanke på! Det är precis tvärtom.
Däremot finns det en annan fastighetsägare som enligt byggnadsförvaltningen förhindrar allmänhetens tillträde till området, Vänersborgs Segelsällskap… (Se “Brott mot strandskyddet i Sikhall”.)
Det har snart gått 8 år sedan byggnadsnämnden bestämde att upprätta en detaljplan i Sikhall. Om de fastighetsrättsliga frågorna blir lösta, om, så skriver tjänstepersonen på byggnadsförvaltningen till den anonyme brevskrivaren att det tar ytterligare 1,5 år.
Brevskrivaren får bygga hus någon annanstans än i Sikhall.
Kommunen och IFK
Det går inte så bra för IFK Vänersborg i elitserien i bandy. De slåss mot framför allt GripenTrollhättan för att slippa kvala för att hålla sig kvar i den högsta divisionen. Men det kanske vänder nu. Seger i tisdags mot Motala, ett lag som IFK verkar ha hyfsat lätt mot – i varje fall hemma på Arena Vänersborg. Siffrorna skrevs till 8-2. Jag såg inte matchen, men jag såg faktiskt den förra matchen när IFK tog poäng. Det var mot Broberg hemma, 5-5.
Det tycks som om en stor del av den trogna bandypubliken har tröttnat på sitt lag. IFK spelar inför halvtomma läktare. Det var bara ungefär 800 personer på plats när jag var en i publiken och faktiskt ungefär lika få i tisdags. På sittplatserna är det glest (se bild ovan), men det som kanske överraskade mig mest, när jag var där, 
var att det var tämligen stillsamt och tyst på Älgarnas sektion på ståplatsläktaren. Det är nog så att det krävs resultat för att åskådarna ska komma, och det gäller tydligen också de mest inbitna supportrarna. Det duger inte att ligga i det absoluta bottenskiktet i tabellen.
Även logerna var till största del tomma, men det fanns i varje fall folk i 3-4 av dem. Fast kommunens loge var tom. Det var den dock inte i matchen mot Motala. IFK får kanske hyra ut fler loger i fortsättningen, efter segern mot Motala. Det kanske också kommer en större publik. Det behövs. 
IFK har enligt uppgift budgeterat med ca 1.200 åskådare per match. Kommer det inte fler i fortsättningen så betyder det antagligen ett tungt ekonomiskt avbräck för klubben, även om derbyt mot Gripen putsade till genomsnittet en hel del. Då kom det hela 3.719 personer varav ganska många trollhättebor. Om inte publiken kommer så hjälper det knappast att Vänersborgs kommun har ingått ett sponsoravtal med IFK Vänersborg denna säsong också.
Vänersborgs kommun försöker på olika sätt att placera Vänersborg på Sveriges karta – på ett positivt sätt. Ett sätt är genom bandyn. Sponsoravtalen mellan kommunen och IFK Vänersborg har nästan haft en identisk utformning ända sedan arenan stod klar. Även under den borgerligt ledda mandatperioden, med moderaterna i spetsen, tecknades sådana här avtal. Det kanske är detta avtal som förärar Vänersborgs kommun beteckningen “platinapartner” på IFK:s hemsida.
Kommunen betalar, eller ersätter som det står i sponsoravtalet, IFK Vänersborg med 125.000 kr under säsongen. (Då är inte reklamskatt inberäknat.) Det finns som vanligt en skrivning om att IFK får ytterligare 15.000 kr om laget går till kvartsfinal – och 15.000 kr till om det blir semifinal osv. Det är dock inte aktuellt i år. För IFK handlar det som sagt mest om att undvika kvalspel för nedflyttning. Det finns dock inget i avtalet som stadgar att IFK ska betala pengar om de åker ur elitserien.
Vänersborgs kommun ska enligt sponsoravtalet få 10 stycken säsongskort/årskort av IFK Vänersborg. Hanteringen av dessa administreras av en tjänsteperson på kommunens näringslivsavdelning. Det är viktigt med:
“kontroll av vem som nyttjar samarbetet med biljetter och loge respektive restaurangplatser samt instruera och guida de som ska vara värdar.”
Så stod det i ett mail som jag fick som svar efter några frågor till kommunen. Jag är inte säker på vad formuleringen riktigt innebär, men någon typ av kontroll på användningen ter sig självklart. Med biljetterna:
“kan vi antingen vara i loge eller på läktare.”
Jag vet inte vilka som åsyftas med “vi”. Jag torde i varje fall inte tillhöra denna skara.
Logerna ja. Det står faktiskt inget om logerna i IFK:s sponsoravtal med kommunen, men det finns ett förtydligande som “tillägg” till avtalet. Det har rubriken “Partnerskap IFK Vänersborg & Vänersborgs kommun”. I förtydligandet står att de 10 biljetterna kan användas till att sitta i kommunens loge. Kommunen har alltså fortfarande en loge i arenan, vilket även framgår av den ljussatta skylten “Vänersborgs kommun” över logen.
Det har emellertid varit svårt för IFK att fylla våningen med loger denna säsong. IFK Vänersborg har dock målsättningen att:
“efter efterfrågan med mål att ha minst 3 ”aktiveringar” under grundspelet 2022-2023”
Kommunen får istället flytta till AK:s restaurang med motsvarande platser om logen inte är “aktiverad”. Logen har dock varit tillgänglig vid några tillfällen. Då har ett schema upprättats som kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och näringslivschef har huvudansvar för.
När kommunen är värd bekostar den:
“matpaket och alkoholfri dryck/kaffe för sina gäster. En kvällsmeny kostar 134 kronor ex moms per person och ett bandypaket (2 rätters) kostar 223 kronor ex moms per person, dryck tillkommer. Antal gäster har varit mellan 4-9 personer.”
Enligt uppgift utnyttjade kommunen sin loge i tisdags. Jag vet inte vem som var där, men det är inte troligt att det var kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). När jag ställde frågor till kommunen för någon vecka sedan fick jag reda på att varken Augustsson eller näringslivschef hade haft några egna gäster i logen denna säsong. Det kanske blir aktuellt om IFK börjar spela bättre, och vinna matcher. De inbjudna har möjligtvis varit:
“gäster från företag och föreningar som gynnar eller potentiellt kan komma att gynna kommunens evenemang.”
Den är antagligen kommunens näringslivsavdelning som sköter dessa inbjudningar kan jag tänka. Totalt har kommunen under säsongen varit:
“stor matchvärd vid ett tillfälle, med aktivitet i entrén, samt haft gäster vid sex matcher av nio så här långt.”
Sponsoravtalet ger kommunen möjlighet att vara ”stor matchvärd” respektive ”liten matchvärd” under säsongen. Hur många gånger står inte i avtalet. Vid dessa tillfällen sker det en särskild profilering av kommunen:
“Detta i form av att kommunens logotype exponeras där matchen annonseras eller på annat sätt sprids via sociala medier samt i matchblad. Exponering av kommunens logotype ska även ske vid speakerreklam, vid intervju av representant från Vänersborgs kommun i samband med match samt visuell exponering i entrehall,”
Att vara matchvärd är alltså en del av den “valuta” som Vänersborgs kommun får för sina pengar. Under dessa tillfällen får kommunen också 15 extrabiljetter till ståplatsläktaren. Det står dock inte i själva sponsoravtalet utan i “tillägget”.
Kommunen har andra fördelar av sponsoravtalet.
Ett viktigt syfte med sponsoravtalet är att IFK ska profilera kommunens varumärke:
“på såväl nationell som internationell nivå.”
Denna profilering kanske inte är värd särskilt mycket just denna säsong. Å andra sidan vet jag inte riktigt hur stor genomslagskraft den internationella profileringen har.
För att profilera kommunen ska IFK Vänersborg bland annat ha kommunens märke på matchdräkten, kommunens märke ska finnas på hemsidan och kommunen ska få en väl synlig reklamplats i arenan. Dessutom ska Vänersborgs kommun kunna anlita delar av IFK:s spelartrupp vid två offentliga arrangemang utan kostnad.
Kommunen får också möjlighet att delta med representant vid de events och nätverksträffar som IFK anordnar. Dessa tillställningar verkar vara populära och dra en hel del människor. Den senaste nätverksträffen hölls förra fredagen (27 januari) på Quality Hotel. Jag känner inte till om kommunen hade någon representant där.
Det är i korta drag innehållet i det “traditionella” avtalet mellan Vänersborgs kommun och en av kommunens alla föreningar – IFK Vänersborg. Det enda nya som jag ser i detta avtal, fast jag kan ha missat det tidigare, är en formulering i “tillägget” till avtalet. Det står att kommun inom ramen för sponsoravtalet har följande rättigheter:
“Tv reklam vid sändning faktura 6.000kr för hela säsongen”
Meningen är något oklar, men jag antar att det är någon typ av “intern” TV-reklam, t ex på monitorer i arenan. Jag vet inte heller till vem kommunen betalar dessa reklampengar, en gissning är IFK.
Det är lite konstigt att det finns ett “tillägg” till sponsoravtalet kan jag tycka. Borde inte “tillägget” eller i varje fall delar av det, som t ex pengarna för TV-reklamen, vara inarbetat i avtalet? Själva avtalet är undertecknat av kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), men inte tillägget. På tillägget finns det bara signaturer, men det kan vara Benny Augustssons signatur.
Det finns säkert många kommuner i vårt avlånga land som sluter denna typ av avtal med enskilda klubbar, ofta med betydligt större summor… Och kanske är sponsringen och marknadsföringen värd pengarna för kommunen. Kanske inte. Det vågar jag inte uttala mig om. Men jag kan hur som helst tänka mig att de andra föreningarna och klubbarna i Vänersborg fortfarande sneglar lite avundsjukt på IFK Vänersborg. Och det kan man ha en viss förståelse för…
Å andra sidan så ligger ju faktiskt IFK i bandyns högsta serie. Och det torde betyda i varje fall ett visst marknadsmässigt “övertag” – och genomslag.
Anm. Du kan ladda ner sponsoravtalet mellan kommunen och IFK Vänersborg här.
Wiklund – har Länsstyrelsen rätt?
I samband med att samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) ansökte om förhandsbesked och strandskyddsdispens för att bygga ytterligare ett enbostadshus på sin fastighet på Vänersnäs kommunicerade han med byggnadsförvaltningen. (Se ”Wiklunds strandskyddsdispens upphävs!”.) Då motiverade han sin ansökan.
Jag tänkte i denna blogg redovisa vad Wiklund har skrivit till byggnadsnämnden om orsaken till att han ansökte om strandskyddsdispens. Och varför han ansåg att han borde få dispens. Det finns flera skäl.
Anders Wiklund har ägt fastigheten på Vänersnäs i nästan 30 år. Då tog han över gården från en person som inte bodde på gården, eller i kommunen. Då brukades enbart de större åkrarna, medan de mindre fick växa igen. Det nämns särskilt i skrivelsen att just den del av fastigheten som de vill bygga det nya huset på var ett av de områden som “var starkt påverkat av igenväxning”.
Wiklund är mycket “miljömedveten”. Han har brukat marken med hjälp av sina “får och kor”, som han skriver till byggnadsnämnden. Wiklund har “öppnat upp markerna”, gynnat sällsynta växter och genomfört en restaurering av betesmarker i sjönära läge. Målsättningen har varit att öka den biologiska mångfalden utan att t ex använda konstgödsel eller kemiska bekämpningsmedel.
Det här har lyckats, skriver Wiklund, och fortsätter. Gården har:
“beviljats jordbruksstöd för betesmarker med särskilt höga naturvärden, av Statens Jordbruksverk och Länsstyrelsen i Västra Götaland. Gården är även eko-certifierad enligt EU:s regelverk.”
Wiklund skriver vidare att det har varit många besök av flera “kunniga personer” som har bekräftat att det finns en värdefull artrikedom på markerna.
Det är alltså genom Wiklunds eget arbete som den biologiska mångfalden på markerna har ökat och marken fått så höga naturvärden som den har nu.
Tiden går och det börjar snart bli dags att någon annan tar över gården. En av sönerna är beredd att göra det. Det är därför som Anders Wiklund har sökt förhandsbesked och strandskyddsdispens. Det är sonen som ska bo i det nya huset. Det är tänkt att far och son ska sköta gården tillsammans i ett övergångsskede och att sonen sedan helt tar över.
Uppförandet av ytterligare ett bostadshus är således för att möjliggöra en generationsväxling. Den skulle säkra en fortsatt skötsel, menar Anders Wiklund, som inte skulle äventyra den fina flora och fauna som gården har. De höga naturvärdena i ängsmarker, betesmarker och kulturlandskap skulle långsiktigt bevaras.
Wiklund skriver i kommunikationen till byggnadsförvaltningen:
“I rapporten “Riktlinjer för jordbruksmarken i Vänersborg” (2022-04-04) framgår i Del 3 “Metodik för bedömning gällande bl a planarbete och handläggning av förhandsbesked” på sid 31 att ”Generationsväxling för att upprätthålla lantbruk” är ett exempel på väsentligt samhällsintresse. I kommunikationen/tjänsteskrivelsen har detta inte nämnts. Vi anser likt författarna att generationsväxling kan vara, och i detta fall är, ett samhällsintresse som skall beaktas i beslutet.”
Jag kan förstå den besvikelse Anders Wiklund ger uttryck för i skrivelsen. Det är så att säga hans förtjänst att markerna har blivit biologiskt värdefulla och han vill genom generationsväxlingen se till att de fortsätter vara det. Men Länsstyrelsen, och kommunens tjänstepersoner, anser att han istället är på väg att “förstöra” växt- och djurlivet och de höga naturvärdena… Som inte hade funnits där om inte Wiklund hade funnits där.
När det gäller placeringen av det nya bostadshuset påpekar Wiklund att det har tagits hänsyn till strandskyddet. Tomtplatsen har valts där det redan ligger ett 
antal bostäder mindre än 100 m ifrån. Tomten ligger vidare i den “yttersta delen” av strandskyddsområdet och dessutom öster om tillfartsvägen till husen. Vänern ligger drygt 200 m åt väster. (Se karta.)
Det nya huset ska byggas på jordbruksmark. Wiklund menar emellertid att fördelarna överväger med att placera huset här. Tomten upptar bara 0,2 av ca 18 ha av marken och bostadshuset är nödvändigt för generationsväxlingen. Wiklund har blivit rekommenderad att överväga en alternativ lokalisering inom fastigheten. Han kommenterar:
“Om vi skulle hitta ett tomtläge i skogen, skulle det behövas en lång framfartsväg på jordbruksmark, vilket skulle väsentligt försämra gårdens arrondering.”
Det finns inte heller någon skogsmark med lågt naturvärde på fastigheten. Wiklund har haft en långsiktig tanke med skogen och gallrat bort barrträd och gynnat lövträd. Det sökta läget är alltså i princip det enda möjliga för en tomt anser Wiklund.
Området som Wiklund bor på är även utpekat som ett så kallat LIS-område. LIS är en förkortning för “Landsbygdsutveckling i strandnära lägen”.
Boverket skriver:
“Inom ett LIS-område kan det särskilda skälet för landsbygdsutveckling användas vid dispens och upphävande av strandskyddet.”
Områden för landsbygdsutveckling i strandnära läge är alltså ett dispensskäl från strandskyddet. Dessutom står det i Miljöbalken (7 kap 18 d §):
“Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet inom ett område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen får man också beakta om ett strandnära läge för en byggnad, verksamhet, anläggning eller åtgärd bidrar till utvecklingen av landsbygden. Om prövningen gäller en dispens för att uppföra enstaka en- eller tvåbostadshus med tillhörande komplementbyggnader och andra åtgärder får man i stället beakta om huset eller husen avses att uppföras i anslutning till ett befintligt bostadshus.”
Det nya bostadshuset ligger mindre än 100 m ifrån det befintliga huset…
Jag vet inte vilka bevekelsegrunder den tidigare ordförande Bo Dahlberg (S) i byggnadsnämnden hade för sitt ställningstagande vid beslutet om strandskyddsdispens, men jag är helt övertygad om att Anders Wiklund (MP) inte på något sätt använde sin politiska position för att få fördelar. Det är för mig helt otänkbart. Sedan måste väl även en politiker kunna ansöka om strandskyddsdispens. En politiker ska ju inte behandlas annorlunda – på ”det andra hållet”, heller.
Slutligen vill jag säga att när jag har satt mig in i Wiklunds ärende har jag fått en annan bild av hans ansökan om strandskyddsdispens. Jag kan emellertid inte avgöra vem som har “rätt”. Det finns skäl som talar för dispens och skäl som talar mot. Det tycks dock enligt min mening inte som om varken Länsstyrelsen, eller
byggnadsförvaltningen, har beaktat Anders Wiklunds synpunkter och argument i tillräcklig omfattning. Det kanske till och med var så att politikerna i byggnadsnämnden gjorde en helhetsbedömning – och hade rätt?
För övrigt tycker jag att det är lite synd att enskilda tjänstepersoner på Länsstyrelsen kan fatta sådana här avgörande beslut…
Vi får se om Anders Wiklund överklagar Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen.
Senaste kommentarer