Arkiv

Författararkiv

Update: Tillsynen av Sikhall 1:22

9 mars, 2023 1 kommentar

Den 23 september 2022 gjorde Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning en tillsyn av Vänersborgs Segelsällskaps fastighet Sikhall 1:22. Det var ungefär 1,5 år efter att en kommuninvånare hade anmält fastigheten till kommunen. Det fanns misstankar om att Segelsällskapet bröt mot strandskyddsdispensen.

Misstankarna bekräftades av de handläggare som utförde tillsynen. De upptäckte att Segelsällskapet hade gjort en mängd överträdelser av strandskyddsdispensen:

“Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer att förbjudna åtgärder har utförts inom strandskyddat område.“

Handläggarna fortsatte:

“Anläggningarna, anordningar samt byggnader är uppförda inom strandskyddet utmed Vänern. De saknar dispens och ligger utanför tomtplats på mark dit allmänheten har tillträde. Anläggningarnas/anordningarnas utformning, funktion och närheten till klubbhuset gör att de privatisera marken utanför tomtplatsen.”

Handläggarna från byggnadsförvaltningen var flitiga med kameran och fotograferade alla överträdelser. Tillbaka i kommunhuset sammanställdes materialet och en skrivelse till Segelsällskapet utformades. Den skickades den 7 oktober. Förvaltningen räknade upp de åtgärder som Segelsällskapet var tvunget att utföra:

  1. “Ta bort staket”
  2. “Ta bort grindbom”
  3. “Ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.”
  4. “Ta bort altan med staket framför servicebyggnad placerad utanför tomtplatsavgränsning”
  5. “Ta bort grillkåta”
  6. “Ta bort lekplats, sandlåda och flaggstång”

Det här har jag beskrivit i bloggen “Brott mot strandskyddet i Sikhall”. Innan ärendet överlämnades till byggnadsnämnden för beslut fick Segelsällskapet möjlighet att lämna in förklaringar eller synpunkter på materialet i ärendet. Det gjorde Vänersborgs Segelsällskap den 24 oktober, 4 dagar innan tiden gick ut. Det skrev jag om i bloggen “Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?”.

I förra veckan ställde jag frågan till förvaltningen om hur ärendet hade “utvecklat sig” under de senaste dryga 4 månaderna. Jag hade t ex noterat att ärendet inte hade varit uppe i byggnadsnämnden. Svaret från byggnadsförvaltningen var kort:

“Det finns inga ytterligare handlingar eller offentlig information i ärendet.”

Det är onekligen en intressant och ganska kreativ språklig formulering – det finns ingen ytterligare “offentlig information i ärendet”. Rent konkret betyder det väl att det finns ytterligare information, men att den är ”hemlig”. Men – eftersom det inte finns några fler handlingar än de jag har så drar jag ändå slutsatsen att inget har hänt i ärendet. I varje fall har inget överlämnats till byggnadsnämnden för beslut.

Det kan konstateras att i vissa ärenden går allt mycket fort för miljö- och byggnadsförvaltningen, medan det i andra ärenden inte gör det. Vill det sig kanske Segelsällskapet får ha kvar ”anläggningarna, anordningar samt byggnader [som] är uppförda inom strandskyddet utmed Vänern” även under kommande sommar…

Kategorier:Byggnadsnämnden, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Juta: Idag fick Davidsson en tomt!

7 mars, 2023 3 kommentarer

Idag tisdag hade byggnadsnämnden sammanträde. Det visade sig vara en helt ny och annorlunda attityd bland de nya ledamöterna. Det blev uppenbart när Bengt Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning behandlades.

2018 tog byggnadsnämnden tomten och hemfridszonen från Davidsson och hans fru. Idag den 7 mars 2023 lämnade byggnadsnämnden i Vänersborg, enligt uppgifter från säkra källor, tillbaka tomten och det privata området till Bengt Davidsson. Det sägs att en enhällig byggnadsnämnd röstade ja till det förslag på tomtplatsavgränsning som Davidsson hade lämnat in i sin ansökan om ny strandskyddsdispens.

Byggnadsnämndens beslut har följande lydelse:

“Byggnadsnämnden omprövar tidigare given strandskyddsdispens 2018-04-17, BN § 44. Nytt beslut utformas enligt nedan:

Dispensen avser Göta älv i Vänersborgs kommun. Tomtplatsavgränsningen och fri passage ska utformas enligt bifogad karta.”

Så här ser kartan ut med den nya tomtplatsavgränsningen:

Fem års lidande och kamp kan därmed äntligen vara till ända. Nu får paret med all sannolikhet en privat tomt precis som alla andra fastighetsägare i Vänersborg. Det blir en tomtplats runt huset och på gräsmattan ner mot älven. Här kommer familjen att ha möjlighet att anlägga ett trädgårdsland där de kan odla t ex grönsaker och kryddor. Och vem vet, kanske också uppföra ett växthus.

Det “enda” som återstår nu är att Länsstyrelsen ska godkänna byggnadsnämndens beslut. Det tror nog de flesta att det bara ska vara en formsak. Byggnadsförvaltningen med förvaltningschef Eddie Sandin i spetsen har nämligen skrivit en fyllig, detaljrik och mycket väl formulerad motivering till beslutet. Det är en helt annan klass på förvaltningens underlag än tidigare. Inte nog med att det finns hänvisningar till både lagar och rättsfall – i underlaget förklaras på ett mycket självkritiskt sätt orsakerna till det tidigare felaktiga beslutet.

Förvaltningen skriver bland annat:

“Nya omständigheter som inte var kända vid tidigare prövning har tillkommit i ärendet. (vittnesmål m.m). Tidigare beslut anses därmed vara felaktigt.”

Det finns anledning att återkomma med en fullständigare redogörelse av byggnadsnämndens beslut. Det finns en hel del att fundera på och diskutera i den långa och sega processen…. Det har varit en jobbig tid för paret Davidsson, ibland mycket jobbig.

Men idag är en glädjens dag för paret Davidsson. Äntligen får de den bostad med den tomt som de har drömt om sedan 2018. Och vem vet, idag kanske det också är en glädjens dag för alla vänersborgare. Det är inte helt omöjligt att en helt ny byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning har sett dagens ljus.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta

Juta (2/2): Rättsfall och lagar

5 mars, 2023 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning från bloggen “Juta (1/2): Lagar och rättsfall”.

I kommunikationen mellan byggnadsförvaltningen och Bengt Davidsson har det ofta framförts att det inte finns några rättsfall som stöder Davidssons förslag till ny strandskyddsdispens med en annan tomtplatsavgränsning.

Det här är Bengt Davidssons förslag:

Däremot hade byggnadsförvaltningens gamla tomtplatsavgränsning stöd, enligt förvaltningen själv, i lagar och rättsfall, liksom även den nya avgränsningen. Den nya tomtplatsavgränsningen kom till efter att TTELA och SVT uppmärksammade att felaktiga kartor hade använts i besluten 2018 och oktober 2022. I den nya tomtplatsavgränsningen har Davidsson också “fått vägen” som går strax förbi bostadshuset.

Det här är byggnadsförvaltningens nya förslag:

Det är inte sant att det inte finns några rättsfall som stöder Davidssons förslag till ny strandskyddsdispens med en annan tomtplatsavgränsning…

Jag har läst flera domar från Mark- och Miljööverdomstolen. “Överdomstolen” är den högsta domstolen på “mark- och miljöområdet” och domarna är prejudicerande. De domar som jag har studerat är från 2015-2021.

Alla de rättsfall som jag anför nedan handlar om tomtplatsavgränsning i samband med strandskyddsdispenser. När jag citerar från domarna så nämner jag inom parentes domarnas målnummer. Med dessa beteckningar kan man lätt hitta domarna på nätet.

I mål om strandskyddsdispenser föreligger i stort sett alltid en konflikt mellan två intressen. Det är markägarens intresse av att själv få bestämma över användningen av sin mark – och allmänhetens intresse av att få tillgång till strandområden. Det här har lagen löst genom att det vid strandskyddsdispenser ska bestämmas en gräns för det område som får användas som privat tomt och som således inte ingår i allemansrätten.

En tomtplats är (M 6607-16):

“det område inom vilket markägaren kan hävda en privat zon. Hur tomtplatsen ska bestämmas måste bedömas från fall till fall. En av utgångspunkterna är att en tomt inte ska sträcka sig ända till strandlinjen. Fastighetens storlek och form tillsammans med topografi, växtlighet och byggnaders placering är avgörande för bedömningen. En intresseavvägning måste även göras mellan enskilda och allmänna intressen.”

Det framgår tydligt av flera av domarna att markområden som är ianspråktagna (privatiserade, inte tillgängliga för allmänheten) ska ingå i tomtplatsen (M 9621-19):

“Till stöd för sin talan har E.E. lämnat in skriftliga vittnesutsagor vari anges att det funnits en altan på platsen sedan 1960-talet. Skäl saknas att ifrågasätta dessa uppgifter. Platsen får därför anses vara privatiserad på ett sådant sätt att den allemansrättsliga tillgängligheten redan utsläckts och platsen saknar betydelse för strandskyddets syften.”

Den här domen är också intressant eftersom Mark- och miljöverdomstolen anser att även ett område vid stranden ska ingå i tomtplatsen, trots att det innebär att allmänhetens fria passage försvinner.

Det finns ett annat mål där Mark- och miljööverdomstolen resonerar på samma sätt (M 1154-19):

“Området var därmed inte allemansrättsligt tillgängligt när reglerna om det generella strandskyddet infördes. Tomtplatsen ska därför bestämmas på ett sätt som säkerställer att den markanvändning av gräsytan nära vattnet som pågått sedan före år 1975 och alltjämt pågår inte inskränks.”

Den här domen är också intressant av samma orsak. Mark- och miljöverdomstolen anser nämligen även i detta fall att tomtplatsen ska sträcka sig ända ner till vattnet. Domen innebar att gräsytan vid vattnet, se pil på fotot, också skulle ingå i tomtplatsen. Även här försvann allmänhetens fria passage längs stranden.

Det är alltså inte ens så att “principerna” om att en tomt inte ska sträcka sig ända till strandlinjen alltid gäller eller att allmänheten ska ha fri passage vid stränderna. Vid tomtplatsavgränsning måste myndigheten – byggnadsnämnden, Länsstyrelsen eller Mark- och miljödomstolen – hela tiden utgå från att (M 6607-16):

“Fastighetens storlek och form tillsammans med topografi, växtlighet och byggnaders placering är avgörande för bedömningen.”

Redan med ovanstående exempel torde det vara lätt att inse att den förra mandatperiodens byggnadsnämnd visade både bristande kunskap och flexibilitet. Mark- och miljöverdomstolen lägger stor tyngd, inte bara på ianspråktagandets betydelse, utan också på fastighetsägarnas legitima intressen av användningen av sin mark. Även det tycks ha gått den förra nämndens majoritet förbi…

Det finns andra aspekter av rätten att ha en privat tomtplats…

En typisk privat tomtplats i Nordstan.

I domen i mål M 12640-19 resonerar Mark- och miljööverdomstolen kring begreppet “hemfrid”. Domstolen konstaterar att begreppet inte förekommer i Miljöbalken utan utgår från straffbestämmelsen om hemfridsbrott. Domstolen fortsätter:

“Hemfridsskyddet gäller “där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg”. Med bostad avses inte bara en lokal eller en annan plats där en person bor stadigvarande, under en längre tid. Det straffsanktionerade skydd som bestämmelsen ger avser förutom den egentliga bostaden också gård eller trädgård etc. som hör till bostaden. Det är inte nödvändigt att gården eller trädgården är inhägnad om det på annat sätt framgår att området hör till bostaden.”

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning har lagt sådan energi på att med en “dåres envishet” hävda att Jutatorpet inte har varit inhägnat. Ja, det ifrågasattes till och med ända tills helt nyligen att det överhuvudtaget hade funnits staket. Det har nu bevisats, men vad är det Mark- och miljööverdomstolen skriver i domen:

“Det är inte nödvändigt att gården eller trädgården är inhägnad om det på annat sätt framgår att området hör till bostaden.”

Det kan vara förståeligt att man inte kan allt eller har läst vartenda rättsfall. Men är det korrekt att i sin myndighetsutövning hävda att man har lagen och rättsfallen på sin sida när det uppenbarligen inte stämmer? (Det är ju bara en enkel googling till kunskap…) Och om svaret är nej, har man då begått tjänstefel?

Ovanstående förhållanden, ingen inhägnad, hade relevans för det mål som Mark- och miljööverdomstolen skulle döma i.

På flygfotot ser vi att även i detta fall kom domstolen fram till att tomtplatsen skulle omfatta hela området ner till sjön. Domstolen motiverade sin bedömning (M 12640-19):

“När det gäller förhållandena på platsen framgår det av det tillgängliga underlaget att strandområdet är lägre beläget än marken kring bostadshuset och att en person som befinner sig vid strandlinjen endast kan se husets tak. Fotografier tagna från bryggan visar dock att bostadshuset syns tydligt för den som närmar sig strandområdet från vattnet.”

Domstolen betraktade hela området från sjön till huset som privat, eftersom man kunde se bostadshuset från bryggan. Hela området från stranden till byggnaden skulle därför ingå i hemfridszonen, i den privata tomtplatsen.

Hemfrid har vad jag förstår av domstolens resonemang att göra med insyn. Kan man se in i huset eller in på den privata tomtplatsen så är den inte privat längre. Och då är det ingen hemfridszon. Men en hemfridszon har varje fastighetsägare rätt till.

Mina funderingar styrks av en annan dom i Mark- och miljöverdomstolen. I mål M 1850-15 motiverar domstolen sitt domslut:

“På denna plats bidrar den befintliga byggnadens utformning, med stora fönster mot vattnet som upptar nästan hela fasaden mot stranden, till att byggnaden får anses ha en inte obetydlig hemfridszon i denna riktning, likaså åt de två håll som gavlarna vetter mot.”

De stora fönstren i huset genererar alltså i sig en “inte obetydlig hemfridszon”. Och det av den anledningen att allmänheten kan gå längs stranden och titta in i huset – genom de stora fönstren… Möjligheten till insyn gör att bostaden och tomtplatsen inte är privat. Hemfridszonen måste därför omfatta hela området ner till sjön…

Det är naturligtvis lätt att dra paralleller med Juta och se det absurda i det sätt som majoriteten av den tidigare byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen resonerade och hanterade Davidssons strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning. Den gamla byggnadsnämnden visade inte den minsta tendens att fundera i dessa banor. I Vänersborgs kommun finns det tydligen inget som kan kallas hemfrid eller privat tomtplats. I varje fall inte för paret Davidsson. Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen ansåg att allmänheten kunde gå på vägen förbi huset och titta rakt in på altanen eller rakt in i huset hos Davidsson. Ja, allemansrätten gällde enligt kommunen till och med på delar av altanen…

Till sist vill jag tillägga att i två av Mark- och miljödomstolens domar (M 9621-19 och M 6607-16) tycks det tas för givet att det ingår parkeringsplatser i den privata tomtplatsen. Jag har inte heller letat efter fler domar kring den så kallade skälighetsprincipen, utan hänvisar till en tidigare blogg. (Se “Davidsson: Ianspråktaget! (4/4)”.)

Vänersborgs kommun har fått en ny byggnadsnämnd med nya ledamöter och en ny ordförande. Nämnden har sammanträde på tisdag, den 7 mars. Då har den nya konstellationen alla möjligheter att ställa allt tillrätta och att lägga “fallet Juta” till handlingarna. Det är på tiden, efter drygt 5 år, att ge Davidsson den lugn och ro han behöver på ålderns höst – och ge hans fru möjligheten att äntligen kunna anlägga ett trädgårdsland, och kanske ett växthus.

Byggnadsnämnden måste besluta om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning enligt det förslag som Davidsson har lämnat. Det skulle också innebära att allmänheten får en fri passage längs Göta älv och att människorna kan ta sig över ravinen mellan Juta och Önafors på Davidssons gångbro.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta

Juta (1/2): Lagar och rättsfall

4 mars, 2023 Lämna en kommentar

Det närmar sig ett avgörande för Juta.

Tisdagen den 7 mars samlas byggnadsnämndens ledamöter och ersättare i kommunhuset på Sundsgatan för att behandla ärendet Juta. Förhoppningsvis sätter nämnden punkt för ärendet, även om det inte kan bli någon riktig punkt förrän också Länsstyrelsen har sagt sitt.

Länsstyrelsen är som bekant statens förlängda arm och ska kontrollera att kommunen fattar korrekta beslut kring strandskyddsärenden. Den kan både “fälla och fria”. Om Länsstyrelsen visar sin sämsta sida tvingas Davidsson överklaga Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen. Då skulle det vara till stor hjälp om Bengt Davidsson hade byggnadsnämnden på sin sida. Självklart hoppas Davidsson att få slippa överklaganden, men jag anar att han redan nu förbereder sig mentalt på en fortsättning. Det kan i värsta fall dröja ytterligare något år innan han kan njuta av sin pension.

Davidsson har i drygt 5 år haft en kommunikation, eller vad man nu ska kalla det, med kommunens byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning. De har frenetiskt och ihärdigt försvarat sina bedömningar och beslut från 2018. De har fortsatt argumentera att den strandskyddsdispens med en tomtplatsavgränsning som faktiskt går över Davidssons altan är riktig och korrekt. Det har jag redogjort för i en mängd bloggar.

Det är först sedan fallet Juta uppmärksammades i medierna, t ex SVT (se “SVT har besökt David på Juta”) och TTELA (se ”Kommunen drog tomtgränsen över Bengts altan”), som politiker och tjänstepersoner på kommunen har börjat ifrågasätta sina beslut…

Byggnadsnämnden har fram tills nu använt framför allt två argument. Det första argumentet har gått ut på att Jutafastigheten inte har varit ianspråktagen och privatiserad. Eller “hävdad” som det ibland uttrycks.

I Miljöbalken (7 kap 18 c §) står det nämligen att strandskyddsdispens kan lämnas om ett område:

“redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Eftersom Jutatomten, enligt byggnadsnämnden, inte har varit ianspråktagen tillåter inte lagen någon annan tomtplatsavgränsning än den byggnadsnämnden bestämt. Det är i och för sig ändå en alldeles för rigid och ensidig tolkning som på ett felaktigt sätt bortser från att Davidsson som fastighetsägare faktiskt har rättmätiga intressen på sin egen fastighet. (Se ”Ska Juta ha en tomt? (1/4)”.)

I Miljöbalken 7 kap 25 § står det:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Den enskilde fastighetsägaren har alltså enligt lagen legitima intressen, och de intressena måste kommunen ta hänsyn till. Det här verkar emellertid inte ha bekymrat byggnadsnämnden i Vänersborg… Det är också anmärkningsvärt att miljö- och hälsoskyddsnämnden inte resonerade kring denna paragraf i sitt yttrande i ärendet. (Se “Davidsson på Juta kämpar vidare (2/3)”.) Lagparagrafen nämndes inte med ett ord.

Naturvårdsverket nämner ofta att en “kompromiss” mellan fastighetsägarens och allmänhetens intresse alltid innebär att det ska finnas en fri passage för allmänheten längs strandkanten och att den ska vara minst några tiotal meter bred. (Se skriften “Strandskydd”.) Det anser Bengt Davidsson gäller också på Juta.

Davidsson har arbetat hårt för att visa att Juta har varit ianspråktaget, privatiserat, åtminstone sedan Landstinget tog över fastigheten 1969. Det har visat sig i åtminstone en dom i Mark- och miljööverdomstolen (M 9621-19) att vittnesutsagor har accepterats som bevis. Vilket är självklart, utom kanske just i Vänersborg. Lave Thorells skriftliga vittnesmål (se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”) accepterades ju inte av byggnadsnämnden. (Se “Mörka moln över Juta”.) Vittnesmålet övertrumfades av en suddig flygbild från 1975… (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.) Bengt Davidsson har sedan fått kontakt med inte mindre än fem ytterligare vittnen som kan intyga att Juta vid olika tider har varit ianspråktaget. Jag har skrivit om några av dem. (Se “Juta: Det tar aldrig slut! (3)” och “Davidsson: Ianspråktaget! (4/4)”.)

Det har under de senaste veckorna framgått i dialoger mellan Davidsson och förvaltningen att den äntligen tycks ha insett att Jutatomten, dvs gräsmattan från bostadshuset ner mot vattnet, har varit ianspråktagen. Vi får se om byggnadsförvaltningen står fast vid denna förändrade ståndpunkt när den presenterar ärendet för byggnadsnämnden på tisdag.

Det andra argumentet som har kommunicerats med Bengt Davidsson handlar om att det inte finns några rättsfall som talar för Davidssons sak. Förvaltningen har tydligen letat, men inte hittat några. Däremot fann de domstolsutslag som talade mot Davidsson. Det är ytterst tvivelaktiga fall som förvaltningen har anfört och som faktiskt inte alls har några paralleller med Juta. Det är anmärkningsvärt att byggnadsnämnden och dess förvaltning i sin argumentation har valt att relatera till dessa domar. (Se “Juta: Det tar aldrig slut! (2)”.)

Det finns andra rättsfall som har betydligt större likheter med Davidsson och Jutafallet och där utgångarna istället talar till Bengt Davidssons fördel. Dessa rättsfall är också mycket lätta att hitta. Varför inte byggnadsförvaltningen har hittat dem är för mig en gåta, såvida inte fallen helt enkelt hoppades över därför att de inte passade in i förvaltningens argumentation och redan fastslagna slutsats…

Fortsättning följer i bloggen ”Juta (2/2): Rättsfall och lagar”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta

Överklagande till Förvaltningsrätten

2 mars, 2023 Lämna en kommentar

På kommunfullmäktiges sammanträde den 15 februari beslutade de styrande partierna, S+C+KD+MP, att återremittera Lena Eckerbom Wendels (M) motion om minskad tvångsanslutning till kommunens vatten och avlopp. Det var möjligt eftersom det räcker med en tredjedel av rösterna i fullmäktige för att återremittera ett ärende.

Det var också av precis den anledningen som de styrande partierna inte ville ha en omröstning om själva motionen. De visste ju att fullmäktige skulle bifalla den, dvs rösta ja till motionen. Oppositionen i Vänersborg var nämligen, för en gång skull, enig. Samtliga 28 ledamöter i oppositionen är motståndare till tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet. (De styrande har 23 ledamöter.) En återremiss var således det enda sättet för de styrande att undvika ett snöpligt röstningsnederlag i sakfrågan.

Jag har beskrivit hela ärendet ganska noggrant i bloggarna “KF 2: VA – återremiss igen” och ”KF 2b: VA-motionen och lagen”. TTELA har gjort detsamma i artikeln “Inga lättnader i tvånget att ansluta sig till va-nätet”.

För att få ett objektivt och kunnigt svar om vad det innebär att återremittera ett ärende så frågade jag den intelligenta chattroboten ChatGPT om hjälp. Jag fick svaret:

“Att återremittera ett ärende betyder att man skickar tillbaka det till den tidigare instansen, vanligtvis till den som skickade ärendet till dig i första hand, för vidare åtgärder. Detta kan göras av olika skäl, till exempel om det behövs ytterligare information eller om ärendet behöver undersökas ytterligare innan ett beslut kan fattas.

Återremiss kan också användas om ett beslut har fattats, men det beslutet behöver ändras eller justeras. I detta fall skickas ärendet tillbaka till den tidigare instansen för att en ny bedömning ska göras och en nytt beslut ska fattas.

I allmänhet innebär återremiss att ärendet inte kan avslutas eller hanteras på grund av bristande information eller andra omständigheter, och det kräver att ärendet går tillbaka till startpunkt för att lösa problemet.”

Ett återremissyrkande av ett ärende i kommunfullmäktige ska alltid följas av en motivering. Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Mats Andersson (C) lämnade följande motivering till yrkandet på återremiss:

“Återremiss av motionen tills Vänersborgs kommun har arbetat fram en ny vattentjänstplan”

Tanken med en återremiss är alltså att den ska användas när ett ärende kräver ytterligare utredning. Det kan vara att underlaget känns ofullständigt och behöver kompletteras med ytterligare faktauppgifter. Motiveringen ska då upplysa mottagaren av återremissen om vad som ska göras. 

Det framgår tydligt av Mats Anderssons motivering att detta inte var syftet med återremissen. Syftet var ett annat. Det var helt enkelt att förhindra ett beslut.

Det är möjligt att Mats Andersson tyckte att “ändamålet helgar medlen”. Han kanske ansåg att ett bifall av motionen skulle få negativa konsekvenser av något slag för kommunen. Det var i och för sig inget han direkt argumenterade för i talarstolen, men det var vad han sa i en paus. Men det spelar egentligen ingen roll vilket ändamål Andersson hade i slutändan, det direkta syftet med att återremittera ärendet var att förhindra ett beslut.

De styrande partierna missbrukade alltså, som jag ser det, rätten för minoriteter att återremittera ett ärende.

Jag tycker inte att det är ok agera på det här sättet i kommunens högsta beslutande organ. Jag har därför begärt att Förvaltningsrätten i Göteborg laglighetsprövar beslutet. Laglighetsprövning är så att säga den formella benämningen på ett överklagande.

Det är tveksamt om “överklagandet” finner rättens gillande. Förvaltningsrätten brukar nämligen oftast nöja sig med att meddela att kommunfullmäktige formellt sett har rätt att fatta beslut. Det brukar inte sällan vara ett slags “Moment 22” när man har med Förvaltningsrätten att göra.

Men det är ändå viktigt att reagera och protestera tycker jag. Förhoppningsvis leder en laglighetsprövning i varje fall till någon typ av diskussion. Är det politiskt och moraliskt ok att obstruera beslut i fullmäktige på det här sättet? Vi får se vad som händer.

Här nedan följer min skrivelse till Förvaltningsrätten. (Du kan ladda ner den som pdf här.)

===

Den 15 februari 2023 fattade kommunfullmäktige i Vänersborg ett beslut (§ 14, KS 2022/106) om att återremittera ärendet Motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp.

Yrkandet om återremiss framfördes av kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Mats Andersson (C) och motiveringen till återremissen hade lydelsen:

“Återremiss av motionen tills Vänersborgs kommun har arbetat fram en ny vattentjänstplan.”

I Kommunallagen 5 kap 50 § står det endast att motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. Det brukar emellertid vara så att en återremiss innebär att ärendet överlämnas för ytterligare utredning. Det kan vara att underlaget känns ofullständigt och behöver kompletteras med ytterligare faktauppgifter. Det är praxis att det i beslutet om återremiss tydligt anges varför ärendet återremitteras så att mottagaren av återremissen vet vad som ska göras. Däremot kan en återremiss knappast motiveras med att en kommunal plan måste utarbetas och godkännas före fullmäktige kan behandla motionen.

Den motivering som Mats Andersson lade fram på sammanträdet och som godkändes av en minoritet i kommunfullmäktige har inte syftet att ytterligare beredning av motionen ska ske. Återremissen är snarast en ”maskerad bordläggning” och syftar enligt min mening snarast till att obstruera ett beslut av kommunfullmäktige. Det torde kunna ses som ett missbruk av den möjlighet som kommunallagen ger en minoritet att kräva ytterligare utredning och faktaunderlag. Mats Andersson borde istället ha begärt en bordläggning av ärendet. 

Det ska tilläggas att motionen lämnades in 15 februari 2022 och var beredd enligt reglerna.

Undertecknad önskar därför att Förvaltningsrätten laglighetsprövar det beslut om återremiss med den motivering som lämnades och som en minoritet i Vänersborgs kommunfullmäktige fattade beslut om.

Stefan Kärvling
Vänersborg 20230301

Bilaga

Kommunfullmäktiges protokoll 2023-02-15

==

Bloggar om kommunfullmäktige den 15 februari 2023:

Kategorier:förvaltningsrätten, Juridik, Kommunfullmäktige 2023, VA

KF 4: Betraktelse över avslagen motion

28 februari, 2023 3 kommentarer

Det här är den femte och definitivt sista bloggen om kommunfullmäktiges sammanträde onsdagen den 15 februari. Av olika skäl har jag inte kunnat avsluta redovisningen av sammanträdet tidigare. Det har varit allt från besök av barnbarnet Olle via fullmäktige och BUN till magsjuka, dock inte från Olle. (Länkar till de tidigare bloggarna hittar du i slutet av bloggen.)

Jag blev mycket förvånad i måndags när jag min vana trogen började dagen med en kopp kaffe och TTELA. TTELA hade tydligen inte heller hunnit avsluta redovisningen från samma fullmäktigesammanträde. Det fanns en artikel om Vänsterpartiets och min motion om kartläggning av obebodda hus och tomma verksamhetslokaler. (Se TTELA “Idén: Rädda obebodda hus och få en levande landsbygd”.) Det var onekligen en positiv överraskning. Kanske tyckte TTELA, precis som jag, att motionen var värd ett bättre öde… (Här kan du läsa motionen “Kartläggning obebodda hus och tomma verksamhetslokaler i Vänersborgs kommun”.)

Jag hade stora förhoppningar när jag utifrån ett medborgarförslag skrev motionen i april förra året. Det var enligt min mening en bra och okontroversiell motion. Jag var övertygad om att flera partier såg det och att de också förstod att motionen faktiskt såg till hela kommunens bästa, framför allt landsbygdsdelarna.

Men redan när jag läste tjänstemannasvaret på min motion anade jag oråd, min optimism försvann. Svaret började i och för sig med att förvaltningen uttryckte att den var positiv till motionens intentioner. Det påminde om ett klassiskt bandytänk, “finta vänster och gå höger…” Förvaltningen sänkte snabbt motionen med ”GDPR”, ”svalt intresse med ödehus”, ”kommunen jobbar med frågorna på olika sätt” och ”bör hanteras av civilsamhället”. (Direkta citat från svaret.) Det fanns även slutsatser som torde ha varit direkt felaktiga, t ex att tomma hus på landsbygden förmodligen inte ökade inflyttningen och att erfarenheter från andra kommuner visade att intresset från fastighetsägarna hade varit svalt.

Jag har fortfarande svårt att förstå det negativa svaret. Det finns en mängd kommuner som inventerar och har inventerat obebodda hus. Våren 2022 hade nästan ett 60-tal kommuner kartlagt eller genomfört en inventering av obebodda hus. Några fick till och med EU-bidrag för arbetet – Sunne, Torsby, Hagfors och Munkfors i ett gemensamt projekt. (Se t ex “Landsbygdsdrömmar – obebodda hus”.) Och Säffle, Arvika och Eda kommun i ett annat EU-projekt. (Se “Ett projekt för bättre utnyttjande av fastigheter”.) Framgångarna var på många håll stora. Det är bara att googla på “obebodda hus” så ges det massor av exempel. Det har också varit reportage i tidningar och TV.

Några kommuner har varit så positiva i arbetet med att kartlägga obebodda hus så att de till och med har arbetat fram handledningar om hur arbetet kan gå tillväga. De har visat hur en kommun kan arbeta med inventeringen och undvika att bryta mot t ex GDPR, öka intresset för öde hus, jobba effektivt i kommunen och hur kommunen kan arbeta tillsammans med civilsamhället. Precis de svårigheter som Vänersborgs kommun ser som oöverstigliga hinder för en kartläggning…

Kristianstads kommun är en av de kommuner som har arbetat med att inventera obebodda hus. Kommunen har också utarbetat en sådan här handledning. (Ladda ner handledningen här.) I Kristianstad ser man arbetet med obebodda hus som landsbygdsutveckling. Arbetet leds av en landsbygdssamordnare. Det är något som jag också har motionerat om… (Se “Motion: Landsbygdsutvecklare”.) Den motionen lär frambringa ytterligare en negativ tjänstemannaskrivelse som svar – kanske med inledningen:

“Kommunstyrelseförvaltningen ställer sig positiv till motionens intentioner.”

Jag samlade argument för att jobba med obebodda hus från några kommuner. Det fanns hur många som helst. Artikeln i TTELA sammanfattade (se TTELA “Idén: Rädda obebodda hus och få en levande landsbygd”):

“…säger Kärvling och lyfter exempel på hur inflyttningen ökat, landsbygden blivit mer levande, hur kulturhistoriskt värdefulla hus rustats upp och den gröna näringen gynnats.”

Inga av de argument, som talade för en kartläggning av obebodda hus i motionens anda, nämndes i det underlag som låg på fullmäktiges bord.

För mig känns det mycket underligt att en sådan här bra och egentligen helt opolitisk motion bara kan sägas vara besvarad och sedan förpassas till papperskorgen. Vänersborg skulle kanske till och med kunna söka EU-bidrag för ett projekt om kartläggning av obebodda hus…

Det som emellertid får mig att bli ännu mer bekymrad och beklämd i behandlingen av motionen är de arbetssätt och rutiner som kommunen har i beredningen av ärenden. Den så kallade ärendeberedningen, kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen bevakar inte att beredningen av ärenden, som t ex motionen, sker på ett objektivt, sakligt och allsidigt sätt. Och det reagerar jag på.

Beredningen av motioner och alla andra ärenden måste vara objektiv. Beredningen ska vara opartisk, saklig och korrekt, alla ska behandlas lika och alla likvärdiga fall ska behandlas på samma sätt. Det betyder också att både fördelar och nackdelar med olika alternativ ska lyftas fram. Det är politikerna som ska bestämma. Det är politikerna som ska göra avvägningar, ta hänsyn till olika faktorer och intressen, prioritera osv. Politikerna ska göra valet mellan olika alternativ – och besluta.

Tjänstepersonerna i kommunens förvaltningar lyder i sitt arbete under den så kallade objektivitetsprincipen. De får naturligtvis, precis som alla andra, tycka och säga vad de vill, även på sin arbetsplats. Men det får inte påverka tjänsteutövningen eller rollen som tjänsteperson. De får inte låta personliga preferenser, tyckanden och åsikter påverka beteenden, utredningar och ställningstaganden. Tjänstepersonsrollen ska inte blandas ihop med yttrandefrihet. 

Kravet på tjänstepersonernas professionalism är så fundamentalt viktigt att det faktiskt slås fast i en av Sveriges grundlagar, Regeringsformens 1 kap 9 §:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Det är formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” som kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. 

Statskontoret har utgett en broschyr för statligt anställda som heter “Den statliga värdegrunden”. (Den kan laddas ner här.) Skriften ska lära de anställda vad som är en god förvaltning. Jag antar att dessa grunder och principer bör gälla för tjänstepersoner även i den kommunala förvaltningen…

Jag tänkte citera några avsnitt ur broschyren. Det är inte bara lärorikt och viktigt för tjänstepersoner utan även för vanliga kommuninvånare.

  • “Objektivitetsprincipen innebär att myndigheterna är skyldiga att i alla lägen agera sakligt och opartiskt. Denna objektivitet måste prägla även sådant som ligger utanför det rena beslutsfattandet.”
  • ”Objektivitetsprincipen kan också tolkas som ett förbud. Det är förbjudet att som statsanställd se till andra intressen än dem du ska tillgodose. Det är också förbjudet att fatta beslut på andra grunder än vad som framgår av reglerna i det aktuella fallet.”
  • ”Du som arbetar i en myndighet får helt enkelt inte ta hänsyn till ovidkommande saker när du fattar ett beslut. Du får till exempel inte låta vänskapsrelationer, familjeband eller personliga uppfattningar påverka dig.”

Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket:

“I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.”

Det är viktigt att också politiker i nämnder och styrelser har koll på objektivitetsprincipen, både för egen del och när det gäller bedömningen av underlag och förslag från förvaltningarna. Det är framför allt, som jag ser det, nämndsordförandenas och presidiernas uppgift och skyldighet att göra detta.

Jag ser inte att objektivitetsprincipen följdes i beredningen och behandlingen av min motion. Det är egentligen bara att ponera att det hade varit kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som hade skrivit den motion som jag skrev. Tror någon att Augustsson hade fått samma utredning och svar?

Politikerna i Vänersborg måste bli mer kritiska till de underlag som lämnas av förvaltningarna, även om tjänstepersonerna kommer fram till slutsatser som passar deras politiska åsikter. I synnerhet då, skulle jag vilja påstå. Det kanske också är något för kommunens revisorer att granska…?

Så här i efterhand tänker jag – det kanske var dumt att ta upp motionen om kartläggning av obebodda hus i valrörelsen. Det är möjligt att de andra partierna därför betraktade motionen som enbart en vänsterpartistisk motion och inte en motion för Vänersborgs kommuns bästa. Ibland tror jag nämligen att partiegoismen i kommunen övertrumfar det sunda förnuftet.

Hur det gick i fullmäktige med motionen…?

Jag tyckte att det var dåligt att ingen gick upp i talarstolen och argumenterade mot motionen, om de nu tänkte avslå den… Jag begärde därför votering. Ledamöterna skulle visa och stå för att de avslog en bra motion utan argument. Och så blev det, och vad jag vet så är det ingen som skämdes för det…

Det var 43 fullmäktigeledamöter som avslog motionen och bara 8 som ville bifalla den. Det var Vänsterpartiet och Medborgarpartiet samt någon från Moderaterna.

==

Bloggar om kommunfullmäktige den 15 februari 2023:

Kategorier:Kommunfullmäktige 2023, landsbygd, objektivitetsprincipen

KF 3: Hunneberg, Dalbobergen, jämställdhet, KFV och annat

26 februari, 2023 1 kommentar

I två bloggar (se “KF 1: Styr och ledning – oväntad utgång” och “KF 2: VA – återremiss igen”), och en “kompletterande” blogg (se “KF 2b: VA-motionen och lagen”), har jag redogjort för några ärenden på kommunfullmäktiges sammanträde den 15 februari. Det fanns fler ärenden denna kväll – i den nya och påkostade mötessalen kallad Bojorten.

Ett enigt kommunfullmäktige beslutade att ställa sig bakom förslaget att bilda ett nytt kommunalt aktiebolag för att driva den framtida utvecklingen på Hunne- och Halleberg. (Se bloggen “Kommunfullmäktige 15 feb (1/2)” för mer fakta.) Det var få ledamöter som begärde ordet och det blev ingen debatt i ärendet överhuvudtaget – alla var överens. Niklas Johansson på TTELA har skrivit en upplysande artikel om ärendet. Den rekommenderas, i varje fall om du är intresserad av just denna fråga. Eller vill läsa några citat på vad jag anförde från talarstolen… (Se “Kommunalt bolag ska driva turistverksamheten på bergen”.)

Den fördjupade översiktsplanen för Vänersborg och Vargön (FÖP) var ett viktigt ärende. (För mer fakta, se återigen “Kommunfullmäktige 15 feb (1/2)”.) Det är ju en plan som det har arbetats med under en hel massa år. Nu var det äntligen dags för kommunfullmäktige att fastställa den. Även i detta ärende var det få talare. Ja, det vara bara två… Och ingen debatt. Otroligt…

Gunilla Cederbom (V) argumenterade för att de två områdena på Dalbobergen, som i planen betecknas med U22 och U23, skulle lyftas ur den fördjupade översiktsplanen. Områdena är olämpliga som utvecklingsområden för nya bostäder menade Cederbom och räknade upp flera orsaker till stöd för det. Ingen gjorde sig besväret att svara… Inte ens Miljöpartiet, vars tystnad bara kan tolkas som att partiet fortfarande inte har hittat varken den identitet eller ryggrad som partiet förlorade tidigt i samarbetet med S+C.

Göran Svensson (MBP) yrkade bifall till Cederboms och Vänsterpartiets yrkande. Jag tror att Vänsterpartiet och Medborgarpartiet faktiskt gjorde sig till talespartier för en stor del av vänersborgarna. Det verkar nämligen vara en ganska utbredd uppfattning att områdena vid Dalbobergen ska bevaras som de är. (Se TTELA “Hur kan man strunta i oss vänersborgare?” och “Slopa exploateringen av Dalbobergen”. Och även Karl af Geijerstams ledare “Därför blir det svårt att bygga bostäder på södra Dalbobergen”.)

Samtliga närvarande vänsterpartister reserverade sig mot fullmäktiges beslut angående Dalbobergen. Det blir att ta strid och bilda opinion den dag då detaljplaner ska upprättas för att genomföra exploateringen…

En tämligen inaktuell delårsrapport från förra året avhandlades. Det handlade om Kunskapsförbundet Västs (KFV) delårsrapport från augusti(!). Madelaine Karlsson (S) passade ändå på att beskriva de stora utmaningarna (problemen alltså…) som förbundet stod inför innevarande år, 2023. Lutz Rininsland (V) fortsatte sedan med att utveckla resonemanget och konstaterade att det i år saknas 13,5 milj kr för KFV. Det är inflationen som ökar kostnaderna med 6 milj kr, Gysärskolan får fler elever och kostnaderna ökar därigenom med 5 milj. Dessutom blir skolmåltiderna 2,5 milj kr dyrare på grund av en felräkning i Trollhättan. 13,5 milj motsvarar 5% av Kunskapsförbundets personalstyrka vilket är detsamma som 21 tjänster…

Det är inte ägarsamråd förrän i april. Då möts återigen den nye ordföranden för kommunstyrelsen i Trollhättan Peter Eriksson (M) och Vänersborgs Benny Augustsson (S). Det återstår att se hur det samarbetet utvecklar sig. Jag tror att Kunskapsförbundet går mot osäkra tider…

TTELA berättade för några dagar sedan om ärendet kring Medborgarpartiets motion om att bygga ett kallbadhus vid Skräcklan. Det rådde delade meningar skrev tidningen. (Se TTELA “Delade meningar om ett nytt kallbadhus på Skräcklan”.) Och det var väl inte helt fel, men det var egentligen Göran Svensson och Medborgarpartiet som hade en mening och 48 ledamöter från 8 andra partier som hade en annan. Det blir inget kallbadhus inom överskådlig tid, även om kallbad är öppet för alla redan nu… (Du hittar mer fakta kring motionen här – “Kommunfullmäktige 15 feb (2/2)”.)

Jag vill slutligen ta upp behandlingen av Vänsterpartiets motion om att utöka uppgifterna för Demokratiberedningen till att även omfatta jämställdhetsfrågorna. (Du kan ladda ner motionen här.)

Motionen hade föregåtts av en hel del samtal och diskussioner – och inte minst missförstånd. Och det fortsatte nog till viss del ända fram till beslutet. Eller… Beslut…? Det blev inget beslut, det blev en återremiss. Igen.

Vänsterpartiet blev i ett tidigt skede medvetet om att det inte skulle bli något bifall till motionen denna onsdagskväll, inte ens till ett kompromissförslag. Från talarstolen redogjorde Lutz Rininsland (V) för bakgrunden och syftet till motionen:

“Vi är inte tillfredsställda med att ett antal frågor inte får den behandlingen som de borde få.”

Vänsterpartiet vill lyfta upp jämställdhetsarbetet och jämställdhetsfrågorna ytterligare i kommunen.

Dan Åberg (M) hade formella synpunkter på kommunens arbete och ordningen i besluten. Ordningen följde inte kommunens arbetsordning. Det skulle först beslutas om en uppdragsbeskrivning och en sådan hade inte ens tagits fram menade Åberg. Som inte hade några åsikter om själva motionen.

Kenneth Borgmalm (S) förde ordet för de styrande partierna. Det är viktigt med jämställdhet inledde han. Det var inte därför de styrande inte skulle yrka bifall till motionen. Det var av andra, formella skäl. Det var emellertid inte samma formella skäl som Dan Åberg (M) hade fört fram, men även de styrkte Borgmalm i sin uppfattning. Borgmalm menade att det arbetades med jämställdhet i organisationen och att det redan fanns policies. Det handlade nu om var frågorna skulle ligga i organisationen. Och därom rådde det ett stort frågetecken nu när kommunfullmäktige inte hade fattat något beslut om styr- och ledningsmodellen för kommunen. (Se “KF 1: Styr och ledning – oväntad utgång”.) I ett snabbt ögonblick fick jag en känsla av utpressning… Vänsterpartiet hade ju faktiskt varit det parti som yrkade på återremissen, och detta var Vänsterpartiets motion. Jag kastade snabbt av mig misstankarna.

Kenneth Borgmalm (S) yrkade på återremiss med motiveringen:

“Kommunfullmäktige bör idag inte fatta beslut som i sak kan handla om hur fullmäktige vill ha möjlighet att styra, leda och organisera vilket vi inte kan veta innan riktlinjen för ledning  och styrning är på plats.”

Det innebär att Vänsterpartiets motion så småningom återkommer till fullmäktige. Det tyckte vi efter omständigheterna var ok.

Jag funderar på att avsluta bloggarna med en kortare redogörelse för min motion om obebodda hus. I så fall återkommer jag.

Anm. Glöm inte att du med egna öron kan lyssna på vad som sades på kommunfullmäktige. Sammanträdet spelades nämligen in med både ljud och även – bild. Det är lätt att kontrollera om jag t ex har återgett sammanträdet på ett korrekt sätt. Du hittar inspelningen av sammanträdet här – till kommunens hemsida.

==

Bloggar om kommunfullmäktige den 15 februari 2023:

Kategorier:Översiktsplan, Hunneberg, jämställdhet, KFV 2023, Kommunfullmäktige 2023, Kunskapsförbundet Väst

KF 2b: VA-motionen och lagen

25 februari, 2023 Lämna en kommentar

I förra veckan behandlade kommunfullmäktige en motion från Lena Eckerbom Wendel (M). Den handlade om minskad tvångsanslutning till kommunens vatten- och avloppsnät. Det vet läsare av denna blogg. Jag skrev om ärendet och motionen i bloggen “KF 2: VA – återremiss igen”. I torsdags publicerade TTELA en artikel på sin hemsida om samma VA-ärende. Nästa vecka kanske artikeln blir publicerad i papperstidningen. (Se “Inga lättnader i tvånget att ansluta sig till VA-nätet”.)

Niklas Johansson på TTELA ger som vanligt sina läsare en förståelig och korrekt beskrivning av fullmäktiges behandling av VA-frågan förra veckan. Och artikeln blir ju inte sämre av att jag själv blir citerad… Hela artikeln avslutas faktiskt med ett citat från mina läppar:

“Jag ska säga vad frågan handlar om: Och det är att folk som har godkända enskilda avloppsanläggningar är tvungna att betala 200.000 kronor för att ansluta sig till kommunens VA-nät trots att de bara bor på stället kanske högst tio veckor om året. Det handlar inte om att bråka, det handlar om de som tvingas att betala 200.000 kronor för något de inte behöver. Det ska vi fundera på.”

Det var ingen från de styrande partierna som kommenterade detta inlägg. Det är synd, det är en avgörande viktig aspekt i frågan om tvångsanslutning. En anonym person, som känner till förhållandena på Gardesanna, utvecklade på sätt och vis argumentet i en kommentar till mitt blogginlägg (se här):

“I början på nästa år, har väl alla på Gardesanna fått betala sin tvångsanslutning, på ett eller annat sätt. Många äldre som får krav på sig att betala ca 150.000- 250.000:-. Några kanske är fattigpensionärer. Att tvinga fastighetsägare är inte demokrati. Finns det ett fungerade och godkänd avlopp, skulle det vara frivilligt. Det är lätt att ta beslut om andras pengar.”

Det blir aldrig några svar på sådana här frågor från de styrande partierna. Det vore särskilt intressant om Kristdemokraterna och Centerpartiet, som styr kommunen tillsammans med sossarna, hade gjort det. Partiföreningarna i Vänersborg har ju uppenbarligen en helt annan inställning till tvångsanslutning än den officiella partilinjen.

Jag har efter fullmäktige fått en fråga från Vänersnäs om det inte fanns något i fullmäktiges handlingar som klargjorde vad som gäller kring motionens frågeställningar utifrån lagarna. Jo då, på sätt och vis fanns det lite om det i tjänstemannaskrivelsen. Tjänstepersonerna ska ju som alla vet följa objektivitetsprincipen och ge en allsidig, saklig och objektiv bild av ärendet så att politikerna sedan kan fatta ett genomtänkt och sakligt grundat beslut… (Se “Objektivitetsprincipen i grundlagen”.)

Det hänvisas både i själva beslutet och i underlaget, som är en slags motivering, till den uppdaterade vattentjänstlagen, LAV. Kommunfullmäktiges beslut hade följande lydelse:

“Kommunfullmäktige beslutar att motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp skall anses färdigbehandlad med hänvisning till antagandet av proposition 2021/22:208 Vägar till hållbara vattentjänster.”

Propositionen är det regeringsförslag som låg till grund för riksdagens beslut om en lagändring i juni 2022. Ändringarna i vattentjänstlagen beskrivs på ett korrekt sätt i fullmäktiges underlag. Den konkreta kopplingen, ”hänvisningen”, mellan den “uppdaterade” lagen och motionens yrkanden förklaras dock inte. Det är lite underligt eftersom de avsnitt i lagen som handlar om vad som händer när kommunen har inrättat verksamhetsområden, vilket motionen behandlar, inte ändrades. De paragraferna har samma lydelse innan lagändringen som efter. På det sättet blir ju hänvisningen till den nya lagen lite “diffus”, snällt sagt.

Det närmaste en motivering till att motionen skulle kastas i papperskorgen utifrån lagen var följande avsnitt i underlaget till kommunfullmäktige:

“När ett verksamhetsområde väl är inrättat styr Miljöbalken när den faktiska anslutningen ska ske och Lagen om allmänna vattentjänster reglerar när anslutningsavgift ska betalas.”

Begreppet verksamhetsområde nämns inte i Miljöbalken. (Begreppet förekommer en gång i lagtexten, dock i en annan betydelse.) Det står inte heller något om anslutning till kommunalt VA. Det gör att jag inte kan hitta var i Miljöbalken det bestäms (styrs) när ”den faktiska anslutningen” ska ske – om det nu står någonstans. Miljöbalken gör som jag ser det överhuvudtaget ingen principiell skillnad mellan enskilda VA-anläggningar och kommunala VA-anslutningar. Lagen är “bara” intresserad av konsekvenserna för miljön:

“Miljöbalken skall tillämpas så att
   1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter “

Det finns alltså, vad jag kan se, inga skrivningar som är tillämpliga i ärendet kring motionens yrkanden om “uppskjuten” anslutning till ett kommunalt VA-nät. Inte så länge som de enskilda VA-anläggningarna kan godtas med:

“hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Det står mer om motionens yrkanden i vattentjänstlagen, LAV. Det är i 24 § som anslutning och avgifter tas upp:

“En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
   1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
   2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”

Det finns sannolikt flera tolkningar av denna paragraf, men jag noterar att det står ett “och” efter första punkten. Det står inte ett “eller”… Det torde betyda att både punkt 1 och 2 ska vara uppfyllda för att en fastighetsägare inom ett verksamhetsområde ska tvingas att betala avgifter för en allmän VA-anläggning.

Många kommuner tolkar lagen, liksom Vänersborg, som att alla fastighetsägare ska tvingas betala en anslutning när fastigheten har hamnat inom ett av kommunen beslutat verksamhetsområde. Det finns äldre domar som visar att domstolar har haft den tolkningen också. Det håller dock på att ske en förändring av tolkningen i nyare domar.

Hur som helst. Det står ju inget i vattentjänstlagen om när anslutningen måste ske efter att ett verksamhetsområde har beslutats eller när anslutningsavgiften ska erläggas. Här finns det definitivt ett “friutrymme”, eller ”manöverutrymme”, där kommunen kan utforma ett eget regelverk, precis som Lena Eckerbom Wendel (M) avsåg med sin motion.

Det kan också tilläggas att det inte finns några instruktioner eller direktiv i LAV om att de frågor som Eckerbom Wendels motion tar upp ska finnas med och/eller regleras i en vattentjänstplan. Lagen ger istället andra direktiv om vad som ska ingå i en sådan plan. Ett kommunalt  regelverk skulle kunna komplettera en sådan vattentjänstplan.

Det ville inte de styrande partierna, S+C+KD+MP. Och eftersom de är i minoritet i kommunfullmäktige utnyttjade de rätten att återremittera ärendet, ett beslut som kan fattas med minst en tredjedel av rösterna.

Mats Andersson (C) motiverade återremissen med följande formulering:

“Återremiss av motionen tills Vänersborgs kommun har arbetat fram en ny vattentjänstplan.”

Det innebär sannolikt att inget beslut fattas om motionen under innevarande år. Det är som Tor Wendel (M) sa, en ”maskerad bordläggning”.

==

Bloggar om kommunfullmäktige den 15 februari 2023:

Kategorier:Juridik, Kommunfullmäktige 2023, M, Motion, VA

Vad hände på KS?

23 februari, 2023 1 kommentar

Igår onsdag kl 08.30 meddelade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) att han förväntade sig ett långt sammanträde. Det gjorde han rätt i, men ändå blev det nog inte riktigt så långt som han hade räknat med. Klockan 15.29 slog Augustsson, efter att ha tackat alla närvarande för ett väl genomfört möte, klubban i bordet och avslutade det.

Det var som vanligt en diger dagordning. Jag redogjorde för den i tisdagens blogg. (Se “Kommunstyrelsen 22/2”.) Sammanträdet började med två informationspunkter som blev tämligen omfattande. Den första handlade om “Framtidens skola” och den andra om kommunens “Badhusutredning”. Jag återkommer senare till utredningarna. Igår på sammanträdet fick vi bara muntliga sammanfattningar, i dagarna ska ledamöterna även få de skriftliga underlagen.

Kommunstyrelsen klubbade det framlagda förslaget till budgetanvisningar, dvs de så kallade budgetramarna. Förslaget lades formellt av kommunstyrelsens ordförande, men samtliga de styrande partierna står bakom, S+C+KD+MP.

Vänsterpartiet brukar sällan stödja anvisningarna eftersom de ofta är anpassade till ekonomers sätt att tänka i stället för att vara politiska. Vi i Vänsterpartiet har t ex ofta vänt oss mot att stora överskott i boksluten prioriteras högre än verksamheternas och kommuninvånarnas behov.

Inför 2024 är alla konjunkturprognoser mycket dystra och den höga inflationen gräver stora hål i allas våra plånböcker. Jag tror att alla är överens om att vi står inför ett tufft år, och det gäller även för Vänersborgs kommun. Budgetanvisningarna inför 2024 är därför “tajta”, men de  innebär ändå inga nominella nedskärningar. “Ramarna” ger däremot kompensation till nämnderna för inflationen (1,7%), lönekompensation, kompensation för ökade hyreskostnader och extra anslag för redan beslutade kostnadshöjande åtgärder. Och framför allt avsätts stora pengar till de ökade pensionskostnaderna. (Pensionerna är kopplade till inflationen.) Pensionskostnaderna ökar år 2024 med hela 40 milj kr.

Det blir tuffa tider för kommunens nämnder, men trots det så beräknas kommunen ändå göra ett underskott på 18 milj kr nästa år. Det kom dock en ny skatteprognos denna vecka, efter att alla underlag var klara och förslag skrivna. Prognosen visade att skatteintäkterna blir högre än tidigare beräknat – kommunen beräknas nu “bara” göra ett underskott på 3 milj kr nästa år. 

De styrande partierna bryter i det här läget en av sina budgetprinciper. De vill använda resultatutjämningsreserven, RUR (se “Kommunstyrelsen 22/2”), för att täcka det förväntade underskottet. Det anser Vänsterpartiet vara positivt. Det möjliggör fler aktiva politiska handlingar och åtgärder i budgetfrågor i framtiden. För mig var det en bidragande orsak till att jag faktiskt röstade ja för Vänsterpartiets räkning till de styrande partiernas budgetanvisningar. 

Det ska dock sägas att alla prognoser inför den närmaste framtiden är ytterst osäkra. Den senaste skatteprognosen var ju bättre än förväntat… Men det var antagligen ett undantag – det kan bli en ännu djupare lågkonjunktur och en ännu högre inflation osv. En som hade de farhågorna var 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen Henrik Harlitz (M).

Harlitz tyckte, som jag uppfattade det, att det var tämligen oansvarigt av kommunledningen att redan nu besluta om att använda RUR-pengarna när kommunledningen, och andra, inte ens vet hur innevarande år (2023) ska sluta. Det kan hända, menade han, att kommunen faktiskt gör ett underskott redan i år och att RUR-pengarna då måste användas. RUR-pengarna kan vara bra att ha kvar, fortsatte Harlitz, både till år 2024 och följande år. Men då som en reserv för att reglera eventuella underskott, inte för att lägga ut för att bibehålla eller höja budgetramarna. 

Det ska sägas att prognoserna för år 2025 och 2026 just nu är positiva. Konjunkturen tänks vända uppåt, inflationen ska bli låg och pensionskostnaderna sluta öka. Och just nu ligger det budgeterade resultatet 2025 på +98 milj kr och 2026 på +91 milj kr. Harlitz litade inte på prognoserna – och med tanke på vilka partier som styr Sverige kan det väl ligga en del i hans farhågor…

Harlitz (M) sa det inte, men alternativet till att inte använda RUR är ju att skära ner på verksamheterna. Det skulle med all sannolikhet innebära personalnedskärningar i socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden. Vi får svart på vitt i juni när M+L lägger ett eget budgetförslag.

I beslutet om budgetanvisningarna avstod Moderaterna, Sverigedemokraterna, Medborgarpartiet och Liberalerna från att rösta.

Beslutet om att använda RUR-pengar var ett eget beslut, som dessutom ska gå vidare till kommunfullmäktige. I den omröstningen röstade Vänsterpartiet också med de styrande, medan M+L+MBP röstade avslag. Sin vana trogen avstod SD att rösta.

Det ska noteras tycker jag att SD i väldigt många viktiga frågor avstår från att ta ställning. Jag undrar vad deras väljare tycker om att det parti de röstar på ofta är helt passivt. Det ska tilläggas att SD inte yttrade sig överhuvudtaget i de två budgetärendena, de tre ordinarie SD-ledamöterna motiverade inte ens varför de avstod.

I ärendet efter, “Kommunstyrelsen antar sin detaljbudget 2023 med verksamhetsplan 2023-2025”, så var det samma visa. Moderater, sverigedemokrater och medborgarpartisten avstod från att delta i beslutet… Utan förklaringar.

Kommunstyrelsen beslutade att föreslå kommunfullmäktige att Kulturhuset/Folkets Hus ska få sina 23,3 milj kr till investeringsunderhåll och verksamhetsanpassning. Sverigedemokraterna? De deltog inte i beslutet.

Kommunstyrelsen ansåg att kommunfullmäktige bör besluta att Fastighets AB Vänersborg ska köpa fastigheten Krickan 1. Det är den fastighet där Vänersborg Market och moskén ligger. Beslutet var enhälligt, dvs även SD röstade. Det är viktigt anser V att kommunen är behjälplig med att skaffa lokaler till en ny moské.

Det blev en viss diskussion kring kommunfullmäktiges arbetsordning och den diskussionen lär väl fortsätta i kommande kommunfullmäktige. Det är nämligen där frågan ska avgöras. Diskussionen handlade om interpellationer och hur långt innan ett sammanträde de ska lämnas in. Det var en öppen och bra diskussion och kommunstyrelsens ordförande tyckte att eventuella yrkanden kunde delges övriga innan fullmäktiges sammanträde.

Kommunstyrelsen ansåg för sin del att den hållbara byggnadsstrategin kunde antas. Det säger sannolikt också fullmäktige så småningom. Det blev dock en redaktionell ändring – på SD:s initiativ. (Wow!) Det stod helt enkelt fel på ett ställe i texten. Mathias Olsson (SD) ville också ändra begreppet “förnybar energi” i strategin till “fossilfri energi”. Det var för att möjliggöra energi från kärnkraft. Det hördes åtminstone 4 djupa suckar från närvarande vänster- och miljöpartister. Det fick Olsson att dra tillbaka sitt förslag…

Under diskussionen i ärendet passade Lena Eckerbom Wendel (M) på att inflika att hon ansåg att det skulle byggas ett minikärnkraftverk vid Alloys i Vargön. Det kanske blir ett moderat vallöfte 2026…

Två medborgarförslag ska gå vidare från kommunstyrelsen till kommunfullmäktige. Det första handlar om att det ska avsättas mer pengar till utflykter för barn i skolan. Det är en välvillig tanke, men huvudmannen, dvs kommunen, kan inte tala om för skolan hur undervisningen ska organiseras eller hur innehållet ska se ut. Det kommer att bli avslag även i fullmäktige.

Det blir nog samma utgång för det andra medborgarförslaget, att Vänersborgs kommun köper in broddar till pensionärerna i syfte att förebygga halkskador vintertid. Göran Svensson (MBP) yrkade bifall till medborgarförslaget. Det gjorde ingen annan, men jag kommenterade att motiveringen till avslaget i underlaget var underlig. Tjänsteskrivelsen resonerade att eftersom fler äldre faller och skadar sig i hemmet så är det ingen idé att köpa broddar. Precis som om kommunen inte skulle försöka förebygga olyckor där den kunde. Vi får se vad som händer i fullmäktige. Kanske får medborgarförslaget några fler röster.

Det fanns fler ärenden, men kanske inte några av direkt publikt intresse.

Till sist vill jag upplysa om årsdagen av invasionen av Ukraina. Den är imorgon fredag 24 februari. Det är flaggning och en tyst minut med start kl 09.00. För mer information se kommunens hemsida – “En tyst minut för att hedra det ukrainska folkets situation”.

Kategorier:Budget 2024, KS 2023

Kommunstyrelsen 22/2

21 februari, 2023 Lämna en kommentar

Det har inte varit helt lätt att förbereda sig, eller blogga, om kommunstyrelsens sammanträde imorgon onsdag den 22 februari. Men nu har magen lugnat sig och en kortare blogg om ärendena kan vara på sin plats.

Kommunstyrelsens dagordning har följande utseende:

Det är många ärenden som det ska fattas beslut om. Flera av dem ska som vanligt vidare till kommunfullmäktige. Och där kan det hända att besluten blir tvärtemot kommunstyrelsens. Men det är inte nog med att det är många ärenden på bordet, det är också en hel del information.

Kommunstyrelsen ska få information om följande: “Framtidens skola”, “Badhusutredning”, “Hållbar byggnadsstrategi”, “Förslag till Anvisningar budget 2024, ekonomisk plan 2025-2026”, “Disposition av den kommunala resultatutjämningsreserven” och “Kommunstyrelsens verksamhetsplan och detaljbudget 2023”.

Det två första informationspunkterna, om skolan och baden, ska dock inte beslutas under sammanträdet. De ser emellertid ut att kunna bli mycket intressanta punkter.

Det viktigaste ärendet är “Anvisningar budget 2024”. Det handlar om de så kallade “budgetramarna”. De ska ligga till grund för det arbete som nämnderna, efter beslutet, ska utföra. Nämnderna ska då anpassa sina verksamheter till de pengar som kommunstyrelsen föreslår att de ska få för år 2024. Nämnderna ska alltså lägga en budget utifrån anvisningarna. Det betyder att om inte pengarna räcker till så måste de prioritera, dvs skära ner på några av sina verksamheter. Men då ska nämnderna också beskriva konsekvenserna.

Det blir oftast inte så stora ändringar i det slutliga budgetbeslutet jämfört med “budgetramarna”. På det sättet är anvisningarna, “budgetramarna”, mycket viktiga. Kommunfullmäktige kan dock göra några justeringar i budgetbeslutet i juni och inte bara det. Den minnesgode kommer ihåg att för ett år sedan hände det märkliga att moderaternas och liberalernas budget fick majoritet i fullmäktige, trots socialdemokratiska “budgetramar”. I Vänersborgs kommunfullmäktige kan nämligen det mesta hända – och det vet de styrande partierna.

Nästa år blir tufft. En lågkonjunktur är på gång, och inte nog med det. Inflationen är hög vilket innebär att alla kostnader ökar. Det är framför allt pensionskostnaderna som ökar, eftersom pensionerna är kopplade till prisutvecklingen.

Prognosen för 2024 är att Vänersborgs kommun ska göra ett underskott på 18 milj kr. Det i ett läge där kommunen samtidigt står inför omfattande investeringar.

De styrande partierna tänker sig att reglera det förväntade underskottet med att använda Resultatutjämningsreserven (RUR). Det är något som Vänsterpartiet har pratat om tidigare, men aldrig fått förståelse för. Det känns bra att de styrande ser RUR som en möjlighet.

Kommunallagen ger kommunerna möjlighet att reservera medel till en resultatutjämningsreserv (RUR). Vänersborgs kommun har i samband med tidigare års bokslut reserverat 50 milj kr. RUR får sedan användas för att utjämna intäkter över en konjunkturcykel. Och det är vad som ska ske nu, är tänkt.

Kulturhuset/Folkets Hus ska få sina pengar till investeringsunderhåll och verksamhetsanpassning. Kostnaderna har på grund av inflationen ökat och uppgår till summan 23,3 milj kr. Ärendet ska gå vidare till kommunfullmäktige, vilket också ärendet “Fastighets AB köp av fastigheten Krickan 1” gör. Det är kommunen som behöver lokalerna för att:

“iordningsställa lokaler för offentlig/kommunal verksamhet på fastigheten”

Det ser ut som en enkel fråga, men imorgon behöver kommunstyrelsen få veta var mosken som ligger i källaren ska ta vägen…

Kommunfullmäktiges arbetsordning ska behandlas. Vänsterpartiet hade många synpunkter redan förra gången den behandlades i fullmäktige. Det var därför ärendet återremitterades. Några av våra förslag har blivit hörsammade, andra inte. Vi är fortfarande inte helt nöjda.

Det är även en hel del formella dokument som det ska fattas beslut om. Det är planer och internkontroller osv. Även några val ska genomföras.

Det blev en hyfsad lång blogg ändå, trots kort om tid. Men det finns några ärenden som jag skulle vilja utveckla mer. Det får bli en annan gång.

Anm. Du kan läsa hur det gick i KS i bloggen ”Vad hände på KS?”.

Kategorier:Budget 2024, KS 2023