Arkiv

Archive for the ‘Byggnadsnämnden’ Category

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)

10 mars, 2021 Lämna en kommentar

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)”.

Kampen mot byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen får David att misströsta om både det ena och det andra. Det här är inget som han vill syssla med. Det tar bara tid, kraft, pengar och hälsa. På det sättet är han lik både blåbärsodlaren vid Hästefjorden (se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”) och Solvarm på Sikhall (se ”Kommunen vill stoppa Solvarm”). De vill inte ha med kommunens tjänstemän och politiker att göra. De vill vara i fred och syssla med sitt. De stör ingen och de gör inga fel.

David överklagade kommunens tomtplatsavgränsning till både Länsstyrelsen, Mark- och miljödomstolen samt Mark- och miljööverdomstolen. Han ville också att myndigheterna gjorde “syn på plats”, dvs kom ut till Juta för att se hur det verkligen såg ut – och inte litade på byggnadsförvaltningens gamla felaktiga kartor.

Ingen var intresserad av att ta reda på hur det såg ut i verkligheten. Och de dömde följaktligen till Vänersborgs kommuns fördel. David upplevde ett moment 22, precis som så många andra kommuninvånare i Vänersborg har erfarit.

Jag har tittat på domskälen och självklart även på Davids inlagor.

Davids skäl till att överklaga kommunens tomtplatsavgränsning är i huvudsak de som jag redogjort för i mina bloggar. Men han har också ytterligare några skäl.

David menar att marken framför bostadshuset bevisligen har varit ianspråktagen som tomtmark sedan åtminstone 1950-talet. Och när fastigheten köptes 1966 av Älvsborgs Läns Landsting hade området använts som gräsmatta. Han anser att kommunen därför olagligt har inskränkt rådigheten över fastigheten. Han menar också att kommunens gränsdragning har resulterat i en tomt som inte är av den beskaffenhet som en normal tomtmark bör vara. (Enligt Plan- och bygglagen, PBL. Jag återkommer till detta i den sista delen.) Kommunen har inte tagit i beaktande varken bostadens beskaffenhet eller hans behov. David tycker också att han av säkerhetsskäl borde få möjlighet att installera belysning runt huset. Närmaste granne är ju faktiskt fängelset…

David menar vidare att kommunens bestämning av tomtplatsen i sak innebär en begränsning av ägandet, dvs att likställa med en olaglig expropriation.

Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen, som inte ansåg att det var mödan värt att göra syn på plats, argumenterar mot David och hans motiveringar. De anser att han har fel t ex om att gräsmattan framför huset, mellan grusvägen och älven, har nyttjats som tomtmark sedan 1950-talet. Länsstyrelsen skriver, vilket även återges i domen från Mark- och miljödomstolen:

“Äng och betesmark är inte detsamma som tomtmark. Jordbruksmark har inte samma avhållande effekt som en anlagd trädgård.”

Det skulle alltså vara bättre för den ”allemansrättsliga tillgången” till marken om David blev bonde, gjorde om gräsmattan till jordbruksmark och började odla spannmål – än att anlägga ett mindre trädgårdsland…?

Och så fortsätter det:

“Det glesa enkla staket med stolpar och tråd som syns på fotografiet från 1951 har inte satts upp för att utestänga människor utan för att hägna in och skydda tamdjur och grödor. Varken staketet eller användningen har privatiserat marken.”

Oops. Ett staket som hägnar in djur och grödor privatiserar inte marken, men ett litet trädgårdsland gör det… Men om David och hans fru inhägnar trädgårdslandet då – i syfte att skydda sina ”grödor”…?

Man får definitivt känslan av att Länsstyrelsen och även Mark- och miljödomstolen bestämmer sig först och letar argument sedan… Och tar då till vilka argument som helst…

Länsstyrelsens motivering till själva domslutet, den 15 oktober 2018, är enbart följande, förutom det med ianspråktagen tomtmark:

“Vid en avvägning mellan klagandens enskilda intresse att ta i anspråk marken på sin fastighet och allmänhetens intresse att ha tillgång till strandområdet kan den beslutade tomtplatsavgränsningen inte anses gå längre än som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses.”

Hela ärendet är oerhört viktigt för David och hans frus liv och tillvaro. Och så får de bara en meningslös negation som motivering… Det känns både arrogant och nedlåtande.

David överklagade till Mark- och miljödomstolen. Han behandlades inte särskilt annorlunda där. De tyckte inte heller att hans ärende var så angeläget att de behövde åka till Juta och titta. De litade på kommunens kartor.

I sin dom från 1 mars 2019 angav domstolen skälen till att Davids överklagan avslås:

“Mark- och miljödomstolen anser med utgångspunkt i nämnda faktorer att den av nämnden gjorda tomtplatsbestämningen är naturligen avgränsad. … Mark- och miljödomstolen finner vid dessa förhållanden att den av nämnden fastställda tomtplatsavgränsningen får anses rimlig och väl avvägd.”

That’s it… ”Rimlig och väl avvägd”… Say no more.

Det är banne mig inte imponerande. Rättsväsendet tycks utgå från att alla andra myndigheter gör riktiga bedömningar. De tycks automatiskt lita blint på varandra. Jag vet inte om det har någon betydelse att både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen ligger i den lilla staden Vänersborg. Å andra sidan brydde sig inte Mark- och miljööverdomstolen heller… Och den ligger inte i Vänersborg. Överdomstolen brydde sig inte ens om att pröva fallet…

Den lilla människan står där utan att kunna göra något. David fick inte gehör någonstans. Hans överklaganden avslogs, byggnadsnämndens beslut om tomtplatsavgränsning stod fast.

Franz Kafka skulle vara imponerad.

I januari i år började det hända saker igen. Byggnadsförvaltningen kom på oanmält besök…

Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.

==

Tidigare bloggar i denna serie:

”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Länsstyrelsen, Restad Gård, strandskydd

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)

9 mars, 2021 7 kommentarer

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggarna ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)”, ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” och ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)”. Jag rekommenderar att du läser dessa bloggar innan du fortsätter med denna.

David och hans fru har kämpat och stridit mot Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning ända från den dag, den 17 april 2018, då de fick strandskyddsdispensen med tomtplatsavgränsningen. Tomtplatsavgränsningen gjordes ju inte riktigt där som David önskade…

Med byggnadsnämndens avgränsning så ingick det att:

“Den östra tomtgränsen, mot Göta älv, ska markeras med staket, mur eller häck.”

I mina två föregående bloggar så frågade jag om det fanns några förslag från någon läsare om hur det skulle gå till i praktiken att markera gränsen (se pinnarna på bilden till höger) med “staket, mur eller häck”. Tävlingen var öppen även för politiker i byggnadsnämnden och tjänstemän på byggnadsförvaltningen.

Jag har inte fått några förslag, inte ens från de på byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen – de som har bestämt att det ska gå, att det måste gå. Fast det är kanske inte så konstigt att det inte har inkommit några förslag… Frågan är dock hur David ska lösa dilemmat innan han beläggs med vite på 50.000 kr…

Byggnadsnämndens beslut vilade på gamla felaktiga kartor och nämndens ledamöter visade på okunskap, bristande intresse och engagemang i frågor som är av stor betydelse för en enskild kommuninvånare. Ingen av politikerna bemödade sig t ex om att besöka Jutahuset och prata med David (med ett undantag). Det gjorde däremot tjänstemännen på byggnadsförvaltningen – och hur de ändå kunde lämna ett sådant absurt beslutsförslag till politikerna, trots att de visste hur det såg ut på platsen, det trotsar min föreställningsförmåga…

Ett annat krav i nämndens beslut var att:

“Odling och plantering som kan upplevas privatiserande som till exempel grönsaks- och örtodling samt plantering av trädgårdsväxter får inte ske utanför tomtplatsen.”

David och hans fru får inte ha något trädgårdsland utanför tomtplatsavgränsningen, dvs på marken ner mot älven. (Inte ens några blåbärsbuskar – se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Och på andra sidan huset är terrängen sådan att det inte är möjligt att anlägga något trädgårdsland. Beslutet betyder alltså att David och hans fru inte kan ha något trädgårdsland på sin fastighet.

David och hans fru köper alltså ett hus på “landet”. Ja, det är faktiskt “landet” ute vid det gamla Jutatorpet – det finns ingen detaljplan. Frun är intresserad av matlagning och trädgårdsodling. Hon vill ha ett eget trädgårdsland där hon kan odla potatis och grönsaker. Och det fanns också ett sådant anlagt på området ner mot älven när de köpte huset. Frun drömmer även om ett litet växthus. Och det är väl inte att begära för mycket, är det inte en självklar sak på en fastighet på landet?

Inte i Vänersborgs kommun…

Jag tycker att det är absurt. David och hans fru får alltså inte använda sin egen mark för att odla några grönsaker. Tomtarealen på fastigheten är 8.000 kvm, men David och hans fru har en mindre trädgård än vad folk har i Nordstan. Ja, David har faktiskt en mindre gräsmatta än vad en lekstuga i Nordstan har….

Byggnadsnämnden har i praktiken exproprierat hela Davids och hans frus tomt och gjort den helt oanvändbar. Kvar blev ett brant berg och en svåråtkomlig tomtmark som den rörelsehindrade David inte ens klarar av att gå i… 

Och frun kan på sin höjd odla lite krasse i en kruka…

Och skälet skulle vara att även ett mindre trädgårdsland eller ett träd på den mycket stora gräsmattan ner mot älven skulle uppfattas som privatiserande av allmänheten. Eller med miljö- och hälsoskyddsnämndens ord, som finns med i byggnadsnämndens beslutsunderlag:

“En större tomt bedöms ge en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”

För bara någon vecka sedan, den 18 februari, hade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) tillsammans med fem andra KS-ordförande en debattartikel i tidningen “Dagens Samhälle”. Den handlade om strandskydd. En mening i debattartikeln hade följande lydelse:

“…det borde även fortsättningsvis gå att kombinera en blomstrande landsbygd med ansvarsfull miljöhänsyn och allemansrättslig tillgång till stränderna.”

Men det kanske bara gällde Dalsland… Eller också får Benny Augustsson ta ett allvarligt snack med de socialdemokratiska representanterna i byggnadsnämnden.

På vänersborgsmoderaternas sida på Facebook fanns detta inlägg den 8 februari:

Först trodde jag att vänersborgsmoderaterna var ironiska mot miljöpartiet och Per Bolund. Men sedan förstod jag bättre. Det blev nämligen tydligt när man såg hur moderaterna röstade i byggnadsnämnden förra veckan att så var det inte. Moderaterna i Vänersborg håller med miljöpartiet och Per Bolund…

Det var faktiskt en liten överraskning. Minst sagt.

Och till sist till de politiker och tjänstemän som säger att de bara följer lagen – det gör ni inte alls!

Jag citerar återigen Miljöbalken 7 kap 25 §:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Det står alltså att ”hänsyn skall tas” även till Davids och hans frus intressen.

Och 7 kap 18 f §:

“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”

I broschyren “Strandskydd” från Naturvårdsverket och Boverket (kan laddas ner här) så diskuteras begreppet “fri passage”. De två statliga verken skriver:

“När dispens givits för byggnader eller anläggningar inom ett strandskyddat område ska en fri passage som är minst några tiotal meter bred alltid lämnas för allmänheten. Passagen ska vara så bred att allmänheten obehindrat kan gå utmed stranden.”

Vad jag kan förstå så måste denna skrivning från Naturvårdsverket och Boverket ha en mycket hög officiell status. Fast kanske inte i Vänersborgs byggnadsnämnd och -förvaltning… Byggnadsnämnden i Vänersborg vill ju ha en passage på 60 meter…

Med Davids förslag till tomtplatsavgränsning uppfylls Naturvårdsverkets och Boverkets krav på minst några tiotal meter bred passage – med råge!

Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”

==

Tidigare bloggar i denna serie:

”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Restad Gård, strandskydd

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)

8 mars, 2021 5 kommentarer

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggarna ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” och ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”. Jag rekommenderar att du läser dessa bloggar innan du fortsätter med denna.

Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen har bestämt att tomtplatsavgränsningen och därmed Davids hemfridszon ska se ut på ett visst sätt (se röd linje på bilden nedan och pinnarna på bilden till höger). David har varit emot denna avgränsning eftersom han och hans fru menar att allmänheten kommer alldeles för nära huset och deras privata zon. På bilden till höger så syns det tämligen tydligt att människor som passerar huset i stort sett kan gå över(!) eller i varje fall strax bredvid Davids och hans frus altan… Vi pratar på sin höjd om ett fåtal meter. På grund av byggnadens utformning så innebär detta i princip även fri insyn i huset… (Se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”.)

En bloggläsare frågade efter att ha läst gårdagens blogg om David får röja snön på marken utanför tomtplatsavgränsningen, eller om han då inkräktar på den ”allemansrättsliga tillgången till strandområden”. Jag vet inte, men jag tvivlar starkt på att David får röja snö utanför sin tomtplats. Jag har nämligen mycket svårt att tro att inte snöröjningen skulle se ”privatiserande” ut, som byggnadsförvaltningen skriver.

Bilar, brandbilar eller ambulanser kan inte heller parkeras eller vändas på Davids tomtplats, oavsett om det är snöröjt eller inte. Och det finns inte någon möjlighet att i framtiden bygga en handikappramp till David. Det skulle nämligen bedömas, anser byggnadsförvaltningen:

“ge en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”

Konsekvensen av kommunens beslut är också att David och hans fru inte kan uppföra några trädgårdsanläggningar, ha utemöbler eller liknande annat än på altanen… (Jag återkommer till detta.) 

På sätt och vis kan man säga att allmänheten håller med David och hans fru, det är sällan eller aldrig som någon går förbi huset den här vägen. Den naturliga vägen är att gå ner till vattnet innan de kommer in på Davids fastighet och sedan gå längs älven.

David har därför velat dra tomtgränsen på ett sätt som innebär att denna “folkliga lösning” stadfästes. Det är nämligen en bra lösning både för allmänheten och för honom själv. David menar att vandrarna egentligen kan gå runt fastighetsgränsen (Davids fastighet går ju en bit ner mot älven). David lämnade därför ett annat förslag – se flygfotot nedan.

I förslaget har David ökat allmänhetens område vid vattnet jämfört med fastighetsgränsen. (Se heldragen svart linje nedan.) Notera att mellan vattnet och Davids tomt ligger alltså en annan fastighet. Bredden på detta område ligger på mellan 15-30 meter. (Något mindre nu på grund av erosionen från älven, se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”.)

Som läsare kan du fundera på vilken väg som du skulle ta förbi Jutahuset. Om du kommer från den befintliga vandringsleden till eller från Önafors (se strecken längst till vänster) – går du då upp till huset? Och om du kommer från bilvägen (längst upp) går du då förbi huset och svänger till höger efter huset ner vid Davids avloppsanläggning (som är lagligt placerad där den ligger) för att gå över bron över ravinen längst ner på bilden?

För att gå mellan Önafors och Restad så måste man gå över bron som går över bäcken och ravinen.

Det här är viktigt att notera. Man kan inte gå längs vägen vid huset, och ta vänster efter huset. Anledningen är att en bit innan ladan (som ägs av David) så går hela vägen, enligt byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning, på Davids privata område. (Se bilden ovan.) Det är hans hemfridszon, där får man inte göra intrång. Man kan naturligtvis försöka klättra ner i ravinen och hoppa över bäcken för att komma vidare… Men det är inte många som gör det…

En gång till – för att passera Davids fastighet måste man gå över bron.

Och då kan det vara bra att känna till – David har på egen bekostnad införskaffat och satt upp en bro över ravinen. Det är viktigt tycker jag, så jag upprepar:

David har på egen bekostnad införskaffat och satt upp bron över ravinen.

Kommunen har inte bidragit till bron på något sätt – mer än med ett skriftligt tillstånd. Och bron är en förutsättning för att allmänheten ska kunna nyttja vandringsleden längs älven. Utan Davids bro skulle människor tvingas vända om och gå tillbaka… Det hade inte gått att passera Davids fastighet.

Och då är det kanske inte svårt att förstå att en upprorisk och kättersk tanke dyker upp i huvudet, i varje fall på en vänsterpartistisk pensionerad bloggare. Tänk om David tar bort bron – då skulle inga människor gå över eller förbi hans hus och fastighet överhuvudtaget…

Inte nog med att byggnadsnämnden har beslutat om tomtplatsavgränsning utifrån gamla och felaktiga kartor, eller bortser från all logik och sunt förnuft – ledamöterna tycks inte ens fundera på eventuella konsekvenser av sina beslut.

Jag avslutar denna blogg med att citera Miljöbalken 7 kap 25 §:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Det är alltså helt på sin plats att byggnadsnämnden även ser till Davids intresse – och inte bara allmänhetens… Och tack vare Davids bro kan syftet med strandskyddet uppnås som är att:

“trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden”

Det skulle alltså gå att tillgodose både allmänhetens och Davids intressen på ett bättre sätt med Davids förslag till tomtplatsavgränsning än den byggnadsnämnden i Vänersborg fastställde i tisdags…

Till sist vill jag påminna om den utlysta tävlingen. Det har fortfarande inte kommit in några svar nämligen. Uppgiften var/är:

Hur ska David kunna markera tomtplatsavgränsningen med ett staket, en mur eller en häck? (Se pinnarna på bilden till vänster.)

Tävlingen är öppen även för politiker i byggnadsnämnden eller tjänstemän i byggnadsförvaltningen.

Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)”.

==

Bloggar i denna serie:

”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Restad Gård, strandskydd

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)

7 mars, 2021 1 kommentar

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)”. Jag rekommenderar att du läser den bloggen innan du fortsätter med denna.

David på Restad fick bygglov för att bygga om och till sitt Jutahus den 19 oktober 2017. Ett halvår senare, den 17 april 2018, fick han sin strandskyddsdispens.

Strandskyddets syfte är enligt miljöbalken (klicka här):

  1. “trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och
  2. bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten”

I den fortsatta historien om David så har inte den andra punkten någon praktisk betydelse, utan det kommer att handla om “förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden”.

I byggnadsnämndens beslut om strandskydd ingick även en så kallad “tomtplatsavgränsning”. Naturvårdsverket skriver (se “Tomtplatsavgränsning vid strandskyddsdispens”):

“I ett beslut om strandskyddsdispens krävs att det ingår en avgränsning av den tomtplats eller den mark som får användas. Avgränsningen ska framgå av beslutet och markeras på en karta.”

Syftet med tomtplatsbestämningen är att bestämma gränsen mellan det område där fastighetsägaren kan hävda privat zon och det område som allmänheten har möjlighet att använda. (Lägg gärna detta på minnet.)

Så här fastställde byggnadsnämnden avgränsningen för Davids Jutahus – se karta till vänster.

Det kan noteras, som jag har skrivit tidigare, att Davids tomt inte går ända ner till Göta älv. Mellan vattnet och Davids tomt ligger en annan fastighet. Bredden på detta område är mellan 15-30 meter. (Det har vid senare mätning visat sig att erosionen från älven har tagit en del mark. Remsan uppskattas nu vara mellan 5 och 20 meter. För att undvika ytterligare erosion har strandkanten nu strandskotts. Dock inte av David eftersom strandremsan inte tillhör hans fastighet.)

Det är ett bra ställe att gå längs älven på denna strandremsa. Vid mitt besök där såg jag själv två par gå längs tomtgränsen i sydöst (nere till höger) och vidare norrut längs vattnet. Det är den naturliga gångvägen. Ingen vandrare behöver egentligen korsa Davids tomt.

Men så enkelt tyckte inte byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden att det skulle vara. De tyckte att fotgängare/vandrare istället ska ta vägen förbi Davids hus. Därför hamnade tomtavgränsningen som den gjorde på kartan ovan.

Nu tar enligt David ändå ingen allmänhet, eller i varje fall få, den av byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen anvisade vägen – människor går automatiskt inte så nära huset. (Trots att några politiker i byggnadsnämnden påstår det…) De flesta kommuninvånare uppfattar det korta avståndet mellan vägen och altanen som att de inkräktar på husägarnas hemfridszon. Vilket de ju faktiskt, i praktiken, också gör…

På kartan ser man även hur “vändplatsen” har avgränsats så att det är omöjligt att vända bilen inom hemfridszonen. Det måste ske på den “allemansrättsliga tillgången till strandområden” som miljöbalken skriver… Vilket inte får ske eftersom det då privatiserar allmänhetens område. 

Det är knappast så här det ska vara. Och frågan är hur sopbilen ska vända. Eller var en ambulans eventuellt skulle ställa sig om David eller hans fru helt plötsligt blir sjuk… (Vilket nyligen hände förresten.) Hade byggnadsförvaltningen kommit springande med en viteslapp om de sett det?

Det hör också till saken att David har ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade, han har en grav rörelsestörning. Och så har byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden tagit bort vettiga parkeringsmöjligheter vid huset. Det kan inte vara ok att göra så här – varken moraliskt eller lagligt. David är dessutom realist, han befarar att han i framtiden, på grund av sin sjukdom, kommer att behöva en handikappramp. Det lär emellertid bli omöjligt att bygga en sådan… För då kommer han att inkräkta på den ”allemansrättsliga tillgången till strandområden”…

Det går självklart inte heller att parkera tre bilar, exklusive Davids egen bil, på den lilla yta som finns kvar efter byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning. Därav min misstanke att vi besökare, som jag skrev om i den förra bloggen (se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)”), faktiskt bröt mot lagen när vi parkerade där. Vi privatiserade marken. Det betyder att bilarna, med byggnadsförvaltningens ord:

“bedöms ge en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”

Det krävs nog ingen större inlevelse för att förstå vad David har haft att kämpa mot…

Det intressantaste med tomtplatsavgränsningskartan är emellertid att den var föråldrad redan när tomtplatsen ritades in. Kartan man ritade på var från 3 juli 2017 (se till höger).

Kartan är ritad innan Davids om- och tillbyggnad av Jutahuset. Kartan visar alltså inte den tillbyggda altanen med skärmtak!

Fotot visar hur Jutahuset ser ut nu, med den nya altanen. Pinnarna i marken visar tomtavgränsningen. Går gränsen över altanen eller inte? Det är frågan. Det tycks nämligen som om hörnet på altanen har hamnat utanför Davids privata område. Och då har ju altanen definitivt hamnat fel. Om det nu inte vore så att altanen fanns där innan tomtplatsavgränsningen gjordes…  Men kartan är inte bara gammal, den är inte heller måttsatt. Så det är svårt…

Men får det gå till så här? Är den här gränsdragningen verkligen ok? Byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden kräver av Vänersborgs kommuninvånare att de alltid är noggranna och gör rätt. Men vad de gör själva på förvaltningen är tydligen inte lika noga alla gånger…

Den här gränsdragningen har ingen velat diskutera en ändring av – naturligtvis inte byggnadsförvaltningen och inte byggnadsnämnden, men inte heller Länsstyrelsen eller Mark- och miljödomstolen. Men det återkommer jag till.

Jag återkommer också till att en sådan här tomtplatsavgränsning ska avgränsas, markeras på något sätt så att allmänheten vet var den privata hemfridszonen ligger. Den avgränsningen ska David göra med ett staket, en mur eller en häck…

Kolla bilden ovan igen och fundera ut hur det ska gå till. Skicka gärna en eventuell lösning till mig så ska jag vidarebefordra den till David. Tävlingen är även öppen för tjänstemän på byggnadsförvaltningen och politiker i byggnadsnämnden…

Du kan läsa fortsättningen här: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)”.

==

Bloggar i denna serie:

”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Restad Gård, strandskydd

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)

6 mars, 2021 Lämna en kommentar

Häromveckan var vi några bekanta som kom överens om att besöka David. Han bor nedanför fängelset ute på Restad, på ett ställe som går under namnet Juta. På grund av Coronan färdades vi i var sina bilar, det blev tre bilar. Tyvärr var vi då tvungna att vara olagliga när vi parkerade bilarna hemma hos David. Bilarna kom nämligen att enligt byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden privatisera Davids tomt.

Ja, du läste rätt. I och med våra parkeringar så privatiserade vi Davids privata och lagligt ägda tomt. Bilarna hindrade nämligen allmänheten att gå fritt på och nyttja Davids privata tomt. Det fanns dock inga möjligheter att ställa bilarna någon annanstans.

Fallet ”David på Juta” handlar om strandskydd och dess konsekvenser. Det gjorde det för övrigt också med blåbärsodlaren vid Hästefjorden. (Se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Davids privata fastighet Juta på Restad ligger vid och på ett strandskyddat område. Bostaden har emellertid legat där den ligger långt innan någon i det här landet hade hört talas om eller ens tänkt tanken på strandskydd…

Juta omtalas redan under 1600-talet. Det var ett av de sju dagsverkstorp som låg under gården Restad. I en översiktsplan från 2005 (“Översiktsplan Restad-Brinketorp”) kan man läsa att gården Restad fanns redan under 1500-talet. Gården fungerade under en mycket lång tid som ett sommarställe åt landshövdingarna i Älvsborgs län. Efter att greve Sparre dog år 1886 blev Restad istället en arrendegård. 1905 ändrades återigen användningen av Restad. Då invigdes Vänersborgs hospital och asyl. Sinnessjukhuset, som det kallades på den tiden, hade 1.000 patientplatser och var ett av de större sinnessjukhusen i landet. Det bedrevs psykiatrisk vård ända fram till mitten av 1980-talet. Sedan avvecklade som bekant landstinget en stor del av verksamheten. (Komplettering 27/11. I oktober 1989 flyttades huvuddelen av den psykiatriska vården till NÄL, endast 5 vårdavdelningar blev kvar.)

Det som blev fastigheten Juta, som den ser ut idag, avstyckades 1970. (Se bild nedan.) Ägare till marken var vid tillfället staten. Älvsborgs läns Landstingskommun blev ny ägare. Det var en följd av att landstinget övertog den statliga mentalsjukvården. Juta fungerade under 1960- och 1970-talen som tjänstebostad för personal som skötte marken runt dåvarande Restad sjukhus. Efter att sjukhuset lades ned användes fastigheten ett tag som cafeteria och utflyktsmål. Landstinget ägde Juta fram till och med år 2000.

David köpte fastigheten Juta i juni 2017. Då hade den förre ägaren, och kanske någon ägare innan honom, det vet jag inte, gjort om “torpet” till ett riktigt hus. Det kan dock noteras att stallbyggnaden med lada fortfarande är välbevarad och visar enligt byggnadsnämnden på äldre byggnadsmaterial och byggnadstradition.

Efter köpet renoverade David huset och byggde både om och till. Det gjorde att han inte flyttade in förrän vid midsommar 2019. Det kan vara bra för de vänersborgare som har promenerat i området att känna till dessa datum.

Det kan väl också nämnas att bostadshuset Juta är mycket vackert beläget. Det är naturligtvis också därför som området är populärt för fotgängare/vandrare. Huset ligger i skogsbrynet på en höjd ungefär 80 meter från Göta älvs strandlinje. Davids mark går runt huset och sträcker sig ca 60 meter ner mot vattnet. Det område på 20 meter som går längs strandlinjen tillhör emellertid inte David. Den marken tillhör fastigheten som ligger söder om Davids. Det betyder t ex att bryggan med det så kallade laxhuset inte tillhör David. Även denna omständighet är bra att hålla i minnet.

David hade för övrigt alla tillstånd och beslut, som krävdes för sina åtgärder. Om nu någon tvivlade på det. Det är inte detta som det här fallet handlar om. Bygglovet utfärdades den 19 oktober 2017 och innebar bland annat att David fick lyfta taket, entrén fick byggas på och till med balkong och en altan med skärmtak fick uppföras.

Det var bara en sak till som krävdes innan arbetet kunde komma igång. Ur beslutet om bygglov den 19 oktober 2017:

“Ändringen kräver därför strandskyddsdispens”

Det stod också i beslutet:

“Det finns ingen utpekad tomtplats för Jutatorpet. Huvudbyggnadens användning och karaktär genererar dock en hemfridszon och därmed finns det en tomtplats. Tomtgränsen mot älven i nordost är idag otydlig. I en ansökan om dispens för ändring av byggnad bör en tomtplatsavgränsning göras.”

David fick sin strandskyddsdispens. Den 17 april 2018 beslutade byggnadsnämnden:

“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för om- och tillbyggnad, ny komplementbyggnad och utomhusbelysning.”

Hade det inte varit mer än så här, så hade denna berättelse tagit slut innan den ens hade börjat. Men i nämndens beslut ingick det också en så kallad “tomtplatsavgränsning”:

“tomtplatsavgränsningen och fri passage ska utformas enligt bifogad karta”

Det var nu som Davids problem började…

Fortsättning följer: Se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”.

==

Bloggar i denna serie:

”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Restad Gård, strandskydd

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)

13 februari, 2021 1 kommentar

Igår fredag lämnade Pontus Gläntegård (V) och jag (V) in en motion till onsdagens kommunfullmäktige. Motionen, som har rubriken “Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts” (och kan läsas på gårdagens blogg; se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”), syftar naturligtvis till att blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand ska slippa att betala tillsynsavgiften i strandskyddsärendet. Byggnadsnämnden ansåg ju att Jonas ska betala 18.000 kr – trots att han inte hade gjort något fel.

Döm sedan av min förvåning när jag fick se att Gunnar Lidell (M) också hade lämnat in en motion i precis samma ärende – och i samma syfte! (Se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.) Men det är bra, tre personer, två motioner, två olika partier med ett syfte kan väl ha stora chanser att så småningom få reglerna ändrade.

Om det nu behövs ändras på regler kring tillsynsavgifter i strandskyddsärenden…

Låt mig förklara.

Pontus Gläntegård började redan vid arbetet med motionen att fundera på om det ens var möjligt för kommunen att tvinga en oskyldig person att betala 18.000 kr i böter – utifrån kommunens egna regler. Han började titta i olika kommunala dokument. Och hittade faktiskt en intressant paragraf i ett av dem. Och jag började kolla vidare med att bland annat granska de hänvisningar som byggnadsnämnden hade gjort när den motiverade beslutet. (Som Gläntegård reserverade sig mot i byggnadsnämnden.)

Vi har kanske inte kommit fram till något hundra procent säkert svar och därför tänker vi inte heller återkalla motionen. Men det vi har kommit fram till är, tycker jag, tämligen uppseendeväckande.

Byggnadsnämndens beslut i januari om blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand lydde i sin helhet (se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)”):

“* Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.
* Nämnden beslutar att fastighetsägaren ska betala en avgift på 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Storleken på avgiften bestäms enligt taxa fastställd av Kommunfullmäktige 2019-10-23 § 128.
* Beslutet fattas med stöd av 26 kap 1 § miljöbalken (MB) och hänvisning till strandskyddsbestämmelserna i 7 kap. MB.”

Den andra punkten handlade om taxan. Det hänvisas till den Plan- och bygglovstaxa som kommunfullmäktige antog den 23 oktober 2019. Beslutet i fullmäktige var “enkelt”, det löd nämligen, kort och gott:

“Kommunfullmäktige antar den reviderade plan- och bygglovstaxan.”

En av anledningarna till revideringen var enligt underlaget att:

“de inledande bestämmelserna i taxan är otydlig eftersom den inte hänvisar  till prövning och tillsyn i enlighet med miljöbalkens bestämmelser.”

Visst, är något otydligt så är det bra att det ändras och blir tydligare. I de inledande bestämmelserna i själva den reviderade plan- och bygglovstaxan står det sedan:

“Enligt denna taxa erläggs avgift enligt MB [=miljöbalken; min anm] 27 kap 1 § för Strandskyddsdispens samt tillsyn enligt miljöbalken.”

Det här är det enda som står i dokumentet om strandskydd, förutom att avgiften för strandskyddsdispens finns med i en tabell (se bild).

Men det var alltså ytterligare en hänvisning, till miljöbalkens 27 kap 1 §. Där står det:

“Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för
1. prövning och tillsyn enligt denna balk…”

Kommunfullmäktige är en av de myndigheter som får meddela föreskrifter. Vi är alltså tillbaka i kommunen igen. Men då är frågan, och det är en viktig fråga – vilket dokument som kommunfullmäktige har beslutat om ska vi då titta i? Det finns nämligen två dokument, den tidigare nämnda – reviderade plan- och bygglovstaxan. Och ett helt annat dokument – ”Taxa Enligt miljöbalken”.

”Taxa Enligt miljöbalken” antogs av Vänersborgs kommunfullmäktige den 22 november 2017 – och har inte ändrats sedan dess. Det låter väl rent spontant som om denna taxa är ett direkt resultat av miljöbalkens 27 kap 1 §, som det hänvisas till ovan:

“föreskrifter om avgift för … prövning och tillsyn enligt denna balk”

Och Jonas ärende har ju prövats enligt miljöbalken. Det framgick ju av beslutet i byggnadsnämnden. Beslutet (se citat ovan) fattades ju med stöd av:

“26 kap 1 § miljöbalken (MB) och hänvisning till strandskyddsbestämmelserna i 7 kap. MB.”

Miljöbalken alltså… 

Och tittar man rent formellt på det hela så stod det ju i själva den reviderade plan- och bygglovstaxan (se citat ovan):

“Enligt denna taxa erläggs avgift enligt MB…”

Miljöbalken, igen…

Som jag ser det så måste det vara ”Taxa Enligt miljöbalken” som gäller. Hela begreppet strandskydd behandlas ju i miljöbalken och inte i t ex Plan- och bygglagen. Och denna lag, PBL, har ju för övrigt inte alls använts i ärendet Jonas.

Som jag ser det – strandskydd=miljöbalken.

Är det någon som ser det på något annat sätt? Ja, förutom byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg då… Men jag är alltså inte hundra procent säker, jag vill slå fast det. Men om det finns två olika dokument, som så att säga skulle kunna gälla, borde ju byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden nämna detta någonstans i underlaget – och berätta varför de har valt det ena dokumentet framför det andra. Det har ingen av dem gjort.

Frågan om vilket dokument som gäller och vilket vi ska titta i när det gäller Jonas ärende är nämligen avgörande.

Så här står det i § 3 av den av kommunfullmäktige den 22 november 2017 beslutade ”Taxa Enligt miljöbalken”:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Öhhh….?

Det var ju precis det som Länsstyrelsen skrev när de avskrev strandskyddsärendet mot Jonas den 27 oktober 2020:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

Det står alltså precis detsamma i Vänersborg kommuns ”Taxa Enligt miljöbalken”, som kommunfullmäktige har antagit:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Som jag ser det talar detta starkt för att byggnadsnämnden faktiskt har fattat ett felaktigt beslut. Och i så fall skulle byggnadsnämnden aldrig ha krävt att Jonas skulle betala 18.000 kr. För mig står det därför klart att nämnden snarast måste återkalla beslutet.

Jag menar, står det så i ett av fullmäktige antaget dokument så är ju det minsta man kan begära att förvaltningen upplyser “den anklagade” Jonas om detta! Och sen naturligtvis också, att nämnd och förvaltning följer fullmäktiges beslut.

Och har jag rätt i mitt resonemang, jag är ju amatör på området som bara läser formella dokument, så borde den eller de på byggnadsförvaltningen som inte tillhandahåller riktiga underlag till nämndens politiker ta konsekvenserna av sin okunskap…

Fast innan jag avslutar bloggen, det är faktiskt en sak till som inte stämmer…

Så sent som den 18 november förra året, 2020, beslutade kommunfullmäktige  om ytterligare en revidering av plan- och bygglovstaxan. Dock utan att samtidigt upphäva den gamla. Som är brukligt vid sådana här beslut. Det betyder egentligen, som jag ser det, att kommunen har två plan- och bygglovstaxor…

Det som naturligtvis är extra pinsamt, eller borde vara, för byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen, är att nämnden i sitt beslut om Jonas hänvisar till den äldre versionen av plan- och bygglovstaxan… Och det här beslutet av fullmäktige har för övrigt inte heller den paragrafbeteckning som byggnadsnämnden hänvisar till… Detta fullmäktigebeslut har § 158…

Därför undrar jag, när jag konstaterar att byggnadsnämnden i sitt beslut om Jonas hänvisar till en taxa som inte antogs vid det datum som anges i beslutet, om beslutet att Jonas ska betala 18.000 kr ens är giltigt. Eller lagligt…

Det här med datum och paragrafer, som myndighetsbeslut hänvisar till, är viktiga för rättssäkerheten. Om personer t ex vill överklaga beslut, vilket är en laglig rättighet, så måste de veta vilka föreskrifter och paragrafer som ligger till grund för besluten. Om dessa då är felaktiga… Jag har svårt att tro att sådana här beslut kan vara lagliga. Men det borde vara en fråga för kommunens jurister.

I den senaste versionen av revideringen, som tydligen inte byggnadsnämnd eller -förvaltning har läst, fast den gäller från den 1 januari år, har det för övrigt ändrats i de “Inledande bestämmelser” som jag citerade ovan. Nu står det:

“Avgift erläggs enligt 27 kap. 1 § MB för: Prövning samt tillsyn enligt miljöbalken.”

Ordet “prövning” har lagts till och ordet “strandskyddsdispens” har strukits. Som jag ser det, så har dessa ändringar emellertid ingen betydelse för det resonemang som förs ovan.

Beslutet att tvinga Jonas att betala en avgift för tillsyn i strandskyddsärende trots att han inte har gjort något fel är häpnadsväckande. Det strider mot människors moral och rättsmedvetande. Och mycket tyder alltså också på att byggnadsnämnden inte har följt de regler som fullmäktige har beslutat och kanske inte ens de lagar som är aktuella.

Jag påminner igen om § 3 i ”Taxa Enligt miljöbalken”:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Det ser ut som om byggnadsnämnden och dess förvaltning har gjort många fel på en och samma gång. Och hade det inte varit för att en pensionär i Hästefjorden måste betala 18.000 kr på grund av alla fel så hade man kunnat skratta åt eländet…

Slutsatsen kan bara bli en:

Byggnadsnämnden måste snarast återkalla beslutet om avgiften!

===

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden, Motion, taxor och avgifter

KF: V-motion om strandskyddsavgift

12 februari, 2021 2 kommentarer

Det kan väl knappast ha undgått någon bloggläsare att jag har skrivit fyra längre bloggar om ”Jonas” och hans blåbärsodling vid Hästefjordens strand. Och om hur byggnadsförvaltningen gjorde livet mycket surt för Jonas i över ett års tid… (Se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.)

Byggnadsnämnden avskrev slutligen ärendet i januari i år:

“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Trots att byggnadsnämnden inte ansåg att Jonas hade gjort något fel, så beslutade samma nämnd att Jonas skulle betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Det strider mot all logik och förnuft att en oskyldig person ska tvingas betala ”böter”. Ja kanske inte byggnadsnämndens då… Fast två ledamöter i nämnden reserverade sig mot beslutet att Jonas skulle betala. En av dem var Vänsterpartiets ledamot Pontus Gläntegård.

Utifrån Gläntegårds reservation, och till viss del mina bloggar, har Gläntegård och jag skrivit en motion. Motionen har rubriken ”Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts”.

Motionen lämnades in idag. På onsdag ska kommunfullmäktige ”behandla” den. I det här skedet innebär det att motionen bara kommer att remitteras till kommunstyrelsen och antagligen också byggnadsnämnden. I dessa corona-tider med specialregler i fullmäktige så kommer jag (Gläntegård sitter inte i fullmäktige) inte ens att få presentera motionen, som annars är praxis. Däremot lär det bli debatt när motionen så småningom har blivit utredd av kommunens tjänstemän och så att säga kommer tillbaka till politikerna.

Här nedan följer motionen. (Du kan också ladda ner motionen i pdf-format här.)

(OBS! Kolla också mitt PS!)

===

Motion till kommunfullmäktige

Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts

I slutet av 2019 tipsade en anonym person Länsstyrelsen om att en kommuninvånare i Vänersborg hade brutit mot strandskyddslagstiftningen. Länsstyrelsen vidarebefordrade tipset till Vänersborgs kommun. Knappt ett år senare beslutade Länsstyrelsen för egen del att:

“inte vidta någon ytterligare tillsynsåtgärd med anledning av inkommet klagomål.”

Och eftersom klagomålet avskrevs så beslutade Länsstyrelsen:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

I januari i år gick byggnadsnämnden på samma linje i strandskyddsärendet som Länsstyrelsen och beslutade att:

“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Trots att ärendet avskrevs så beslutade en oenig byggnadsnämnd att den anmälde personen skulle betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet.

En kommuninvånare hade alltså blivit anmäld av en anonym person. När det sedan visade sig att den anmälde inte hade gjort något fel, så fick han ändå betala 18.000 kr… Det lär strida mot de flestas rättsuppfattning.

Kommunens beslut innebär att den anonyme personen kan tipsa byggnadsnämnden direkt eller via Länsstyrelsen ytterligare en gång, om att samma person har brutit mot strandskyddslagstiftningen. Och även om kommunen efter tillsyn konstaterar att inget fel har begåtts, kan kommunen ännu en gång ta ut en tillsynsavgift. Den oskyldigt anmälde kan alltså återigen få betala 18.000 kr… Det här kan man med nuvarande taxeregler upprepa hur många gånger som helst.

Det finns således inget som hindrar att Vänersborgs kommun används som slagträ när t ex grannar eller andra anmäler varandra av okynne bara för att de vet att myndigheten då tar ut en avgift av den anmälde.

Det kan inte vara rimligt att ta ut avgift av dem som inte har gjort något fel. Precis som polisen vid en trafikkontroll inte tar ut avgift om man inte kört för fort eller inte är onykter när man kör. Givetvis kan man ta ut en avgift av dom som har gjort fel. I de fall där någon gjort fel men hinner rätta innan tillsynen är utförd i ärendet bör en skälighetsbedömning göras om avgift ska utgå.

Vi tycker att kommunen bör initiera ett arbete med att ändra taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen. Vänersborgs kommun borde se och lära av hur Länsstyrelsen resonerar när det gäller hur avgifter för tillsyn ska hanteras när klagomål visar sig vara obefogade.

Kommunen bör avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts.

Vi yrkar att:

  • kommunen initierar ett arbete med att ändra taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen.
  • ändringar i taxan ska gälla från och med 1 januari 2021.

Vänersborg 2021-02-11

Stefan Kärvling och Pontus Gläntegård
Vänsterpartiet

===

PS. OBS! När jag precis skulle publicera den här bloggen så tog jag en koll i diariet för att se om motionen hade blivit diarieförd. Och vad får jag se? I diariet fanns ytterligare en motion om precis samma sak! Den motionen var skriven av det fd kommunalrådet Gunnar Lidell (M). Motionen yrkar:

”Kommunfullmäktige beslutar att ge Byggnadsnämnden i uppdrag att snarast revidera Plan-och bygglovstaxa med inriktningen:
– att anonyma anmälningar gällande MB och PBL vilka avskrives och inte föranleder föreläggande om vite eller andra sanktioner ska anses vara obefogade och därmed skall ingen tillsynsavgift belasta aktuell verksamhetsutövare.
– att anmälningar från identifierad tredje part gällande MB och PBL vilka avskrives och inte föranleder föreläggande om vite eller andra sanktioner skall anses vara obefogade, men då skall den anmälande parten faktureras tillsynsavgiften för ärendet.
– att revideringen av regelverk och taxa skall gälla retroaktivt från och med 1 januari 2021.”

Du kan ladda ner Gunnar Lidells motion här.

===

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden, Kommunfullmäktige 2021, Motion, Vänsterpartiet

Bara rykten…?

11 februari, 2021 3 kommentarer

Mina fyra bloggar om Jonas vid Hästefjorden lockade väldigt många läsare. (Se “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Det var länge sedan som det var en sådan “trafik” på bloggen. Blogginläggen gav också upphov till många mail, meddelanden och telefonsamtal. Faktum är att det var lite av ett rekord i både kommentarer på bloggen och i upplysningar och “tips”. Jag minns inte ens att mina bloggar kring arenan eller kommunens jakt på Solvarm ledde till så många kontakter, alla för övrigt positiva (till mina bloggar alltså). Och det var faktiskt ganska många “nya” som hörde av sig, flera faktiskt från företagarhåll…

De flesta som hörde av sig hade saker att berätta. Det handlade t ex om att inte bygglov beviljades på en inhägnad tomt i Tenggrenstorp på grund av strandskydd – fast företaget redan hade byggnader på tomten. (Det var inte företagaren ifråga som själv ringde.) Det löste sig så småningom och företaget beviljades strandskyddsdispens. Vilket hade varit konstigt annars. Inte bara för att det redan fanns byggnader på tomten och att den aktuella detaljplanen hade upphävt strandskyddet, kommunen hade ju byggt en kretsloppspark strax bredvid, ännu närmare vattnet.

Fast visst är det konstigt att det lilla koloniområdet mittemot, ett stenkast på andra sidan kanalen, inte fick strandskyddsdispens… Byggnadsförvaltningen sa nej, men politikerna i nämnden sa ja. Länsstyrelsen avgjorde frågan genom att gå på förvaltningens linje. “Ägarna” av kolonilotterna är nu tvungna att riva sina små stugor och bodar, ta bort trädgårdslanden, bärbuskarna osv och lägga ner verksamheten. Och området kommer att stå tomt, och inom några år är det antagligen helt “igenväxt”… Marken ska nämligen inte användas till någonting, och kommunen lär väl inte sköta om den.

En person i byggbranschen berättade att när hans företag lägger anbud på byggprojekt i Vänersborg, så lägger de sig åtminstone 30% högre än de gör i andra kommuner, t ex Trollhättan. Orsaken är att byggena i Vänersborg i 99 av 100 fall blir dyrare än i andra kommuner. Byggnadsförvaltningen har nämligen alltid invändningar och hittar i stort sett alltid fel, som han sa. Och kommunikationen drar ofta ut på tiden, helt i onödan. Och allt innebär fördyringar… Jag vet inte huruvida det är sant, men jag har hört detta rykte många gånger genom åren. Och jag vet att företagaren är en seriös aktör som brukar veta vad han pratar om.

En annan person hörde av sig och hade synpunkter på miljö och hälsa. Hon hade haft att göra med förvaltningen när det gällde en enskild avloppsanläggning. Miljö och hälsa ställde enligt henne orimliga krav, det räckte inte med att anläggningen var godkänd i hela Sverige. Personen menade att miljö och hälsa, nu när miljö- och hälsoskyddsförvaltningen har slagits ihop med byggnadsförvaltningen, har övertagit byggnadsförvaltningens negativa grundinställning att hellre stjälpa än hjälpa, hellre fälla istället för att fria…

Ja, det är ju inte de enskilda avloppen i kommunen som är skuld till hotet för vattnet i Vänern. I en nyligen utkommen och mycket alarmerande rapport kunde vi läsa (se “Ny rapport: Många läkemedelsrester och miljögifter i Vänern, Vättern och Mälaren”):

“Ett sjuttiotal läkemedel och ett trettiotal andra kemiska ämnen som är svåra att bryta ner har analyserats kring och i Vänern, Vättern och Mälaren som tillsammans förser tre miljoner svenskar med dricksvatten. 25 av de kritiska ämnena återfanns i mer än hälften av proverna i de stora sjöarna.”

Det vore kanske bättre att miljö och hälsa istället ägnade större kraft åt problemet med vattenkvaliteten i Vänern. Kanske en analys och ett kritisk granskande av kommunens avloppsreningsverk på Holmängen och i Brålanda hade varit på sin plats… 

Eller om det “läcker” på “soptippen” i Häljestorp. Det är i och för sig Länsstyrelsen som har tillsynsansvaret, men det torde även angå våra kommunala miljökontrollanter. I måndags skrev TTELA om den kontaminerade jorden från Trollhättan. (Se “Jättesanering på Stridsbergs gick snabbare”.) Enligt TTELA har 149.000 ton förorenade jordmassor (innehållande bly, krom och kolväten) från marken på Stridsberg & Biörck i Trollhättan körts till deponi i Häljestorp. Och frågan är om det har utförts regelbundna mätningar för att kontrollera om inget har lakats ur och runnit ut i grundvattnet eller omgivande vattendrag – vidare till Vassbotten.

Samtidigt hör jag att miljö och hälsa (egentligen heter den sammanslagna förvaltningen nu miljö- och byggnadsförvaltningen) håller på att ställa till det för familjen Solvarm och hans innovativa cirkulära avloppssystem i Sikhall – igen. Kommunens jakt verkar ha återupptagits. Kommunen vill… Ja, vad då? Vill kommunen fortfarande tvinga in familjen i det kommunala VA-nätet? Eller vill de få dem att flytta från kommunen?

Kommunens inställning och åtgärder gentemot familjen Solvarm gör många beklämda. Är det någon eller något som definitivt inte släpper ut t ex några läkemedelsrester i sjön så är det Solvarm och VA-systemet i naturhuset. Borde inte kommunen ägna sig åt viktigare saker? Som t ex kommunens avlopps- och reningsverk eller läckande kommunala ledningar…

Det går många rykten i Vänersborg om miljö- och byggnadsförvaltningen. Alla dom som jag återger i denna blogg har meddelats mig efter bloggarna om blåbärsodlaren vid Hästefjorden. De flesta ryktena har jag dock hört tidigare, från andra källor.

Anledningen är tror jag att det i de flesta fall ligger åtminstone några korn av sanning i de rykten och berättelser som cirkulerar i kommunen. Även om det är ur kommuninvånarnas perspektiv. Det kan självklart finnas ett annat perspektiv. Därför är det viktigt att följa upp ryktena och se vad som ligger bakom.

Kanske finns det någon läsare som har ytterligare fakta att bidra med…?

Kategorier:Byggnadsnämnden, miljö, Miljö o Hälsa, Vänern

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)

5 februari, 2021 12 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (3/4)”.

Den 19 januari 2021 sammanträdde byggnadsnämnden. Och äntligen skulle politikerna få ta ställning i ärendet.

Byggnadsförvaltningens (BF) ställningstagande var tydligt och klart. Det sammanfattades på följande sätt i utskicket till politikerna:

“Fastigheten XX ligger i sin helhet inom strandskyddat område för Stora Hästefjorden. På fastigheten har omläggning av åker till blåbärsodling gjorts. Blåbärsbuskar har planterats samt värmesköldar i form av gabionmurar har uppförts utan strandskyddsdispens.
Samtliga murar hindrar och avhåller allmänheten från att beträda strand och vattenområde där de har rätt att färdas fritt och omfattas därmed av förbuden (7 kap. 15 § p. 2. MB).
Åtgärden omfattas inte av undantagen i 7 kap 16 § MB.
Möjlighet till dispens saknas i enlighet med 7 kap. 26 § MB.”

BF verkade inte ha ändrat uppfattning om någonting. Argumenten från Jonas och hans advokat hade klingat ohörda. Det var bara strandängen, som var felritad på en karta, och därmed eventuella konsekvenser för växt- och djurlivet, som hade lyfts ut ur “anklagelserna”.

Det hade varit intressant att vara med på byggnadsnämndens sammanträde, men jag har ingen aning om vad som sades. Protokollet redogör naturligtvis för beslutet, men inte vad som yttrades. Det händer nämligen ibland att det går “hett” till på nämnden.

Det visade sig att byggnadsnämnden, dvs politikerna, gick emot sina tjänstepersoner. Ja, du läste rätt! Beslutet blev:

“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Det är knappt att man tror att det är sant. Men politikerna gav en svidande bakläxa till sina tjänstepersoner. Politikerna avskrev hela ärendet. Jonas hade inte gjort några fel.

Fantastiskt!

Skälet till nämndens beslut formulerades så här:

“Åtgärden bedöms omfattas av undantagen i 7 kap 16 § MB. Blåbärsodlingen klassas som jordbruk, gabionmuren/värmeskölden är nödvändig för blåbärsodlingen, dvs jordbruket och kan inte utföras utanför strandskyddet. Verksamheten bedöms vara näringsverksamhet och ge ett betydande tillskott till fastighetsägarens/verksamhetsutövarens försörjning.”

Beslutet föregicks av en votering. Det visade sig att hela nämnden stod bakom beslutet. Utom en socialdemokrat. Och det var inte vem som helst. Hon agerade återigen mot sitt parti, vilket också hände i ett annat sammanhang för inte så länge sedan. I november 2020 gick Elisabeth Bohlin (S) emot ordförande Nyberg i socialnämnden i Elgärdefrågan. (Se “Beslut: Elgärde!”.) Nu gjorde Bohlin detsamma mot ordförande Bo Dahlberg (S). Bohlin var alltså den enda som ansåg att tjänstepersonerna hade rätt och att Jonas skulle “fällas”.

Ibland fungerar emellertid demokratin.

Ja, eller till viss del. Det ofattbara beslutet togs också på nämnden att Jonas ska betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Vilket är helt absurt. 18.000!

En anonym person tipsade alltså om att Jonas hade gjort fel. Och sedan visade det sig att han inte hade gjort det. Men får ändå betala 18.000 kr…? Om någon anonym tipsar ytterligare en gång – typ “NU har Jonas hittat på något”…. Och BF åker dit och gör tillsyn. Och inte hittar något fel. Ska Jonas då betala 18.000 kr igen…? Och om någon ytterligare en gång lämnar ett anonymt tips…

Så här kan det väl inte få gå till? Länsstyrelsen gör ju inte så, den gör precis tvärtom. Har inget fel begåtts så tas inte heller någon avgift ut. Som Länsstyrelsen skrev till Jonas den 27 oktober 2020:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

Pontus Gläntegård (V) och Torbjörn Moqvist (SD) reserverade sig mot att byggnadsnämnden tog ut en avgift.

De här fyra bloggarna visar hur vissa tjänstepersoner på byggnadsförvaltningen inte tycks lyssna på förnuft och logik. Och jag undrar om det kan handla om en avancerad form av faktaresistens? Eller utgår de från ett felaktigt antagande om att kommuninvånare alltid har syftet att lura kommunen? Ja, tjänstepersonerna verkar till och med tolka lagen fel.

Exemplet stärker mig i min övertygelse om orsaken till att vänersborgare visar missnöje med kommunens sätt att hantera byggfrågor. Det kan gälla bygglov, strandskydd, tomtavgränsning eller något annat. Det är ju faktiskt så att politikerna inte alltid kommer in i processen eller att de kommer in väldigt sent. Och då ställer de inte heller alltid ”allt till rätta”…

År 2020 hamnade Vänersborgs kommun på plats 266 av Sveriges 290 kommuner. När det gällde delområdena “Kommunala tjänstemäns attityder till företagande” blev placeringen 245 och “Kommunens service och bemötande” 237. Och det är egentligen inte särskilt konstigt.

Dessutom är ett av kommunstyrelsens inriktningsmål:

“Enklare och kortare vägar att starta och etablera företag. Effektivare flöden inom och mellan olika förvaltningar för att underlätta för företag att verka och etablera sig i kommunen.”

Det kan vara värt att läsa slutet en gång till:

“…underlätta för företag att verka och etablera sig i kommunen.”

Kommunen beslutar inte om lagens text, den gäller. Men kommunen formulerar inriktningsmål. Om dessa betyder något, vilket jag egentligen tror att de gör, så är det dags för kommunledningen med kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) i spetsen att slå näven i bordet och säga till berörda på byggnadsförvaltningen att det inte får gå till på det här sättet. Tjänstepersonerna måste veta att inriktningsmålen ska respekteras.

…och att det går inte att hantera ärenden och människor på det här sättet…

Till sist. Kommunen måste ta tillbaka beslutet att Jonas ska betala 18.000 kr i tillsynsavgift. Det vore skamligt annars. Kommunen borde betala Jonas skadestånd för den skada, den sveda och värk, som byggnadsförvaltningen har åsamkat honom.

===

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (3/4)

4 februari, 2021 7 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (2/4)”.

Det började efter drygt ett års kamp med Vänersborgs kommun att se lite ljusare ut för blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand. Länsstyrelsen hade lämnat det anonymt inlämnade klagomålet mot Jonas anläggning utan åtgärd. Och byggnadsförvaltningen (BF) hade gjort grova misstag och sakfel i sina bedömningar och slutsatser. BF hade ju bland annat lagt in en strandäng på fel ställe. Den hade ritats in på kartan där det var jordbruksmark. Det bedrevs med andra ord ingen bärodling på strandängen.

Den 6 november 2020 gjorde därför kommunekologen en total omsvängning från sitt tidigare ställningstagande och utlåtande och skrev:

“Hur som helst blir det nog svårt att styrka att den aktuella åtgärden bidragit till en väsentlig förändring för djur- och växtlivet.”

Jonas hade nu fått “rätt” både av Länsstyrelsen och kommunekologen. Det fick Vänersborgs byggnadsförvaltning att släppa “anklagelsen” mot Jonas om djur- och växtlivet. Kartmisstaget var för grovt. Den 12 november, i ett brev till Jonas, meddelade BF.

“Eftersom det inte är säkerställt att det har funnits särskilda naturvärden inom det området som har utpekats som strandäng går det inte heller att påvisa att åtgärden (blåbärsodlingen och murarna) bidragit till en väsentlig förändring för djur- och växtlivet på platsen.”

BF lade således därför ner denna “anklagelse”. Men de uppgifter kring affärsplan och kalkyler som Jonas hade lämnat till BF accepterades fortfarande inte – och därför:

“Det är murarna som bedöms hindrar och avhåller allmänheten från att beträda strand och vattenområde där de har rätt att färdas fritt och omfattas därmed av förbuden. Förvaltningen ifrågasätter inte att murarna behövs för jordbrukets, dvs blåbärsodlingens behov. För att omfattas av undantaget för jordbrukets behov krävs att verksamheten ger ett betydande tillskott till försörjningen. Det underlag som fastighetsägaren har lämnat in är inte tillräckligt för att kunna bedöma vilket tillskott till försörjningen som blåbärsplanteringen ger och hur den bedöms utvecklas de kommande åren.”

Det kan fortfarande tyckas mycket underligt att förvaltningen ska gå in i en affärsverksamhets räkenskaper och ekonomiska planer. Men det gjorde alltså förvaltningen.

Advokaten och Jonas svarade den 26 november och skickade in det som BF begärde… Advokaten kunde dock inte avhålla sig från en liten “pik”:

“För nämndens kännedom accepterar bankerna kalkyl baserad på jordbruksverkets underlag vid prövning av låneansökan.”

Men det är naturligtvis skillnad på en bank och Vänersborgs byggnadsförvaltning. Det var väl självklart att BF skulle ha ett fullständigt affärsmässigt underlag…

Det blev ytterligare någon mailväxling, och fler affärsmässiga underlag skickades in (den 3 december). BF hade dock en väldig förmåga att hitta viktiga kompletterande frågor till materialet, t ex:

“Vad är kostnaden per blåbärsplanta (som är 3-4 år gammal vid plantering)?”

Det gällde för BF att inte lämna något åt slumpen… Det kunde ju faktiskt hända att Jonas eller advokaten inte hade multiplikationstabellen klar för sig… BF fick detaljerade svar, och tjänstepersonen svarade till sist (4 december):

“Tack för snabbt svar! Ärendet kommer att lyftas på Byggnadsnämndens presidium på måndag.”

Det kom ett nytt brev till advokaten och Jonas den 11 december:

“Tyvärr hann förvaltningen inte färdigställa ärendet innan utskicket till decembernämnden, utan det kommer tas upp på nämnden den 19 januari.”

Nu brast det för advokaten… 

Den 14 december kommenterade han:

“Detta är oacceptabelt. All nödvändig dokumentation föreligger i ärendet. Endast kommunens beslut återstår. Det saknas godtagbara skäl att skjuta upp det beslutet. Vi förväntar oss att beslut fattas imorgon 15/12 som tidigare förut kommunicerats. För det fall beslut inte fattas imorgon kan kommunen förvänta sig en JO-anmälan bl a avseende långsam handläggning. Min huvudman kan isåfall också komma att begära att du byts ut då han inte uppfattar dig som objektiv och opartisk.”

Bråket med byggnadsförvaltningen i Vänersborg tycktes aldrig ta slut. Det tog på krafterna och var inget som Jonas önskade. Tvärtom, han ville i lugn och ro sköta sin blåbärsodling och njuta av sin pensionering. Han ville vara ifred. Jonas tyckte inte om förvaltningens hantering av ärendet eller bemötande mot honom.

Den 17 december 2020 hade en tjänsteskrivelse upprättats. Den var utformad som ett beslutsförslag till byggnadsnämndens politiker. Nämndens sammanträde hade emellertid varit två dagar innan, den 15 december. Det var nog tänkt att användas till nämndens nästa sammanträde, i januari.

I tjänsteskrivelsen var förvaltningens förslag till beslut att:

“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare tillika rättelseskyldig, XX, vid fast vite om 75 000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten XX.
1. Ta bort värmesköldar/gabionmurar, se punkt 1 på bifogad karta och foton.
Åtgärderna ska vara utförd senast 3 månader efter det att beslutet vunnit laga kraft. Åtgärderna ska utföras på ett sådant sätt att naturmiljön inte kommer till skada. Efter åtgärderna är genomförda ska området uppfattas som allemansrättsligt tillgängligt.
Senast två veckor efter det att åtgärderna i punkt 1-2 ska vara färdiga ska rättelseskyldig fastighetsägare skicka in bilder som styrker att föreläggandet utförts på ett tillfredsställande sätt. Bilderna skickas till miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun.
Nämnden beslutar att fastighetsägaren ska betala en avgift på 18 000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet.”

Det var alltså inte mycket, om ens något i Jonas och advokatens argumentation, som hade påverkat Vänersborg byggnadsförvaltning. Tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen verkade vara helt faktaresistenta… Det var bara det uppenbara och fatala misstaget kring den felritade strandängen som BF hade släppt. 

Så hävdade BF fortfarande att:

“Samtliga murar hindrar och avhåller allmänheten från att beträda strand och vattenområde där de har rätt att färdas fritt och omfattas därmed av förbuden”

Och fortfarande accepterades inte Jonas affärsplaner…

Detta förfarande och beteende känns igen av alltför många kommuninvånare. Och även sådana utanför kommunens gränser. Vänersborgs byggnadsförvaltning har ofta en tendens att tolka allt negativt, att fälla istället för att fria, att stjälpa istället för att hjälpa – och därmed orsaka både ekonomiska förluster och ibland också psykiskt lidande för dom som de är satta att ge service.

I tjänsteskrivelsen skrev tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen också:

“Byggnadsnämnden kommer att anmäla ärendet för åtalsprövning till allmän åklagare.”

Det blev jul och det blev ett nytt år. Kanske dock inte ett särskilt gott sådant för Jonas…

Fortsättning följer – se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)”…

Kategorier:Byggnadsnämnden, Frändefors, Hästefjorden