Arkiv

Archive for the ‘Byggnadsnämnden’ Category

DP Sikhall (5): Yttranden från samrådet

1 augusti, 2021 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (4): Oenigheter”.

Den 12 december 2017 var ett förslag till detaljplan för Sikhallsviken klart. I byggnadsnämndens protokoll stod det:

“Planförslaget har bedömts vara av betydande intresse för allmänheten och i övrigt av stor betydelse varför planförslaget handläggs med utökat förfarande… Planförslaget ska således kungöras och samrådas under minst tre veckor.
Byggnadsförvaltningen har upprättat ett förslag till detaljplan, daterat november 2017.
Samråd med Länsstyrelsen om betydande miljöpåverkan sker i samband med samrådet för detaljplanen.”

Plankartan i förslaget till detaljplan hade följande utseende:

(Du kan ladda ner ovanstående plankarta genom att klicka här.)

Förslaget till detaljplan gick ut på samråd. 

Och om det hade varit oenigheter och “utmaningar” för fastighetsägarna tidigare, så var det ingenting mot vad som blev fallet när Miljö- och Hälsoskyddsnämnden och Länsstyrelsen kom med sina yttranden…

Men först lite kort om några andra svar.

Sjöfartsverket och Försvarsmakten var positiva och/eller hade inget att anmärka. Vänersborgs Segelsällskap var positivt och hade synpunkter som på olika sätt handlade om att utveckla hamnområdet och föreningens egen verksamhet och fastighet. Samhällsbyggnadsnämnden hade några mindre synpunkter på förslaget.

Kommunstyrelsen ansåg att byggnadsförvaltningen skulle ha utvecklat motiveringarna utförligare varför strandskyddet skulle kunna hävas. Sedan hade  den mycket kritik av mer formell karaktär, typ om beteckningar, bestämningar etc på detaljplanekartan.

Och så var det då Miljö- och hälsoskyddsnämnden. På grund av kort svars- och handläggningstid fattades beslutet i ärendet av nämndens dåvarande ordförande Per Sjödahl (MP). Nämnden hade flera synpunkter bland annat på att grövre träd skulle bevaras och skyddas, liksom mindre hackspettar och fladdermöss.

Nämnden förordade också ytterligare inventeringar kring t ex biotopskydd och föroreningar (från båtbottenfärger, oljor och andra föroreningar från hantering av båtar). Det borde även ske provtagning av bottensedimenten inför muddring ansåg nämnden, liksom en naturvärdesinventering.

Nämnden hade också synpunkter på strandskyddet:

“Nämnden anser att strandskyddet ska ligga kvar på all naturmark för att säkra tillgängligheten och skydda naturvärden. Argument för upphävande av strandskyddet som att topografin inte möjliggör tillträde bedöms inte hålla. Ett av strandskyddets syften är att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Strandskyddet bör därmed ligga kvar inom miljöer med konstaterade naturvärden och som har betydelse för biologisk mångfald.”

Nämnden genom ordförande Sjödahl (MP) hade fler kritiska synpunkter på planförslaget. Men också en del positiva.

Jag kan väl tycka att det tycks gälla mycket olika måttstockar för kommunen, dess tjänstemän och politiker. Ju längre från tätorten man kommer desto viktigare blir naturen och djuren, och ju mindre viktiga blir människorna… Trots att det finns betydligt fler skogar, mer stränder, natur och djur på landsbygden än i stan. Men i stan är det helt ok att t ex hugga ner skogar på Kindblomsvägen i Blåsut eller i Mariedal Östra, eller till och med mindre skogsdungar där barnen leker vid Mariedalskolan. Det ska också avverkas mycket skog i Öxnered och på Skaven för att möjliggöra bostadsbyggande. Det görs utan några större betänkligheter. För att inte tala om tämligen stora skogar vid t ex Trestad Center som avverkas för att bereda plats för industriell verksamhet… Men på landsbygden behövs det tydligen varken fler bostäder eller t ex parkeringsplatser… Där ska skogarna frodas, växtlivet blomma och fågellivet lämnas ostört, typ överallt… (Utom kanske på Ursand då. Där går det att avverka skog för att bereda plats för parkeringar och villavagnar…)

Det lilla skogsområdet i Sikhall väster om badstranden tycks vara kommunens mest värdefulla skog… Jag har svårt för att kommunen behandlar kommundelar olika.

Och sedan kom Länsstyrelsens yttrande, på 12 sidor… Det började med en samlad bedömning:

“Länsstyrelsen anser att Sikhall är ett lämpligt område för landsbygdsutveckling i strandnära läge. Detta har konstaterats i kommunens nyligen antagna översiktsplan. Länsstyrelsen kan dock inte gå så mycket djupare i sin bedömning av området eftersom nödvändiga utredningar inte har genomförts. Kommunen behöver jobba vidare med frågor som rör MKN vatten, dagvattenhantering, strandskydd, riskbedömning för bränslestation, stigande vatten, geoteknik samt förorenad mark. Det behöver tas fram arkeologiska utredningar samt naturinventering av hela eller delar av planområdet. Förutsättningarna för att utveckla småbåtshamnen behöver noggrannare utredas.”

Tillsammans med alla inventeringar och utredningar som Miljö- och Hälsoskyddsnämnden ansåg skulle göras kan man nog dra slutsatsen att dessa två “myndigheter” knappast ville ha någon utveckling på Sikhall. Det skulle nämligen vara de fastighetsägare som ville ha en detaljplan som skulle stå för den absoluta merparten av kostnaderna… Och det säger sig själv, varför skulle fastighetsägarna satsa så mycket pengar på utredningar och inventeringar när de inte kunde veta om resultatet av alla utredningar skulle bli positivt? Inte kunde de satsa miljontals kronor och sedan få ett nej till utveckling och bebyggelse av Sikhall…

Jag saxar lite av Länsstyrelsens synpunkter och kommentarer.

  • “I nuvarande beskrivning av MKN (=miljökvalitetsnormer) för vatten saknar Länsstyrelsen förslag till möjligheter att förbättra läget och höja statusen.
  • En dagvattenutredning behöver tas fram som beskriver hur kvalité och kvantitet på dagvattenflödet kan komma att påverkas vid en utbyggnad.
  • den östra småbåtshamnen [anses] olämplig och behöver utgå ur planen. En utbyggnad av hamn i detta läge riskerar både växt och djurlivet i denna del av planområdet.
  • Hanteringen av strandskyddet inom planområdet behöver bearbetas och förbättras. Detta för att skyddet inte ska riskera att upphävas i strid med gällande bestämmelser.”

Och när det gällde strandskyddet så var Länsstyrelsen på total kollisionskurs med kommunen, och fastighetsägarna. Länsstyrelsen underkände de flesta av byggnadsförvaltningens förklaringar och motiveringar. Det var enligt Länsstyrelsen helt nödvändigt för allmänheten att strandskyddet behölls i stort sett överallt.

Jag har inte nämnt det förut, men i kommunens förslag till detaljplan så är en gångbrygga inritad mellan småbåtshamnen och badet. Länsstyrelsen menade att gångbryggan måste beskrivas på ett betydligt utförligare sätt om Länsstyrelsen skulle kunna bedöma om denna del av planen var genomförbar.

Det fanns flera privatpersoner i området som reagerade negativt på denna gångbrygga i planen. Jag kan nog hålla med dem, även om jag förstår idén med bryggan. Ett av argumenten mot en gångbrygga var att den skulle skära av hela viken så att ”karaktären av öppet vatten” försvann. Man skulle inte heller kunna cykla på gångbryggan och då måste det ändå byggas en GC-väg. 

Jag har inte heller skrivit om att kommunen i planbeskrivningen har planerat för en ”sjömack”. Den uppehåller sig Länsstyrelsen mycket vid. Den skriver bland annat:

  • “Kommunen behöver beskriva riskbilden och avstånd mellan skyddsobjekt och påfyllnadsplats och ”pumpö” på tankstationen. Det gäller dels till bostäder, dels till båtplatserna vid bryggorna. Kommunen behöver också titta på hur området och marken runt tankstationen ser ut, lutning och rinnmöjligheter.
  • Länsstyrelsen anser att en geoteknisk utredning ska utföras.
  • Planen behöver även förhålla sig till SMHI rapport och nya beräkningar för Vänerns nivåer
  • Det saknas uppgifter i planhandlingen om att det gamla hamnområdet kan innehålla förorenade sediment … Det är viktigt att både land och vattenområdet undersöks.
  • Länsstyrelsen anser att en naturinventering måste utföras.
  • en arkeologisk utredning behöver utföras”

Länsstyrelsens yttrande är nog att betrakta som mer eller mindre en dödsstöt för fastighetsägarnas vilja och möjlighet att utveckla Sikhall, åtminstone om det var de som skulle stå för alla kostnader.

Fortsättning följer här: ”DP Sikhall (6): Stiltje i 2,5 år”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall

DP Sikhall (4): Oenigheter

29 juli, 2021 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (3): Kommunens DP-förslag”.

Den 12 dec 2017 var ett förslag till detaljplan för Sikhallsviken klart. Förslaget innehöll många bra idéer, men de fastighetsägare som hade beställt planen var inte riktigt nöjda.

Kommunen ville t ex placera grönområden där fastighetsägarna ville exploatera. Den värnade och ville bevara exempelvis vissa skogsområden vid sjön. Det är några markområden som kommunen inte hade skött som den skulle, och fortfarande inte sköter. Kommunen stämplade också på egen hand områden som “natur” under planprocessens gång, vilken enligt fastighetsägarna riskerade att från början lägga en kall hand över utvecklingen.

Kommunens representanter kunde å sin sida inte förstå varför fastighetsägarna inte kunde acceptera kommunens synpunkter på dessa markområden. Förvaltningen menade det fanns naturvärden där som kommunen hade ansvar för att bevaka och förstod inte heller varför det lilla skogspartiet inte kunde (citat från mail med byggnadsförvaltningen):

“fungera som en kvalitet som kan bidra till platsens attraktionskraft.”

Fastighetsägarna ville att skogsområdet skulle bli mer som en park. De ville bland annat anlägga promenadvägar i skogen och bygga gångbroar över den bäck, Svarte bäck, som rinner genom dungen. De menade också att det ändå måste rensas i både skog och bäck. Kommunen hade ju inte skött området, och nu var det mer busk och sly än skog. Flera Sikhallsbor liknar området vid ett träsk. Fastighetsägarna menar vidare att deras förslag på flera sätt skulle vara positivare för naturen än kommunens. Sedan får man inte glömma att det finns tämligen mycket skog i områdena kring Sikhall och Gestad.

Om fastighetsägarna fick sin vilja fram med skogsområdet så skulle det innebära att bostäder som skulle byggas och campingen som skulle utökas kunde få sjöutsikt, utsikt över badplatsen. Det skulle också gå att göra stranden vid Sikhalls badplats större.

Det här skogsområdet som ägs av både kommunen och en av fastighetsägarna, ungefär hälften var, är fortfarande en av de stora “stridsfrågorna”.

Det förslag till detaljplan som fastighetsägarna lämnade i början av 2015, och som startade hela processen, såg ut så här:

Kommunens förslag för området såg ut så här (kan laddas ner här):

Det mörkgröna området är camping, det gula är bostäder och det ljusgröna området vid stranden med texten “Natur” är skogsområdet i fråga. (Det ljusgröna området “Park” är själva badplatsen.)

Det fanns en del andra saker som “parterna” var oeniga om, t ex att det i kommunens detaljplaneförslag fanns inritat ett område för småbåtshamn. Det var i och för sig helt i linje med fastighetsägarnas önskemål, men de ville också se servicehus och betydligt fler sjöbodar och båtplatser i området.

Det har också varit en del diskussioner kring vägen till/från och vid Sikhall. Den diskussionen har för övrigt pågått länge. Redan i februari 2011 föreslogs det i en utredning från WSP att det skulle anläggas en GC-väg längs vägen. Vägen är smal och krokig, och det finns alltså ingen GC-väg.

I kommunens detaljplaneförslag stod det:

“Vägen är en ca 5 meter bred väg … Trafiksäkerheten på vägen är låg, främst för oskyddade trafikanter, med tanke på vägbredd, siktförhållanden och tillåten hastighet.”

Om de planer som fastighetsägarna hade med betydligt fler bostäder i området så skulle trafiken på vägen öka ganska avsevärt. I förslaget till detaljplan föreslogs därför åtgärder, som t ex en GC-väg, siktförbättringar och att det skapades säkra hållplatslägen för skolskjuts. Det var och är emellertid Trafikverket som är väghållare och det innebar att bollen inte låg hos kommunen. Det behövdes tas fram ett avtal mellan kommunen och Trafikverket för att kommunen skulle kunna anlägga en gång- och cykelväg. Det arbetades på detta, men Trafikverket ändrade uppfattning under processens gång. Det slöts dock så småningom ett avtal med Trafikverket. Men fortfarande har ingen GC-väg anlagts… Det borde naturligtvis ha gjorts i samband med att kommunen grävde ner VA-ledningar längs vägen… (Se “KF: GC-vägen i Sikhall”.).

Fastighetsägarna anser att kommunen inte har legat på Trafikverket i tillräcklig utsträckning. Som det verkar i nu-läget finns det de som anser att det är exploatörerna som ska betala för en förbättring av vägen. Vilket i så fall skulle vara detsamma som att det inte ska hända något. Exploatörerna, dvs fastighetsägarna, kan rimligen inte betala tiotals miljoner för att förbättra en väg…

Byggnadsförvaltningen bedömde vidare att:

“genomförandet av planen inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Planen behöver därför inte miljöbedömas.”

I förslaget påpekades däremot att en miljökonsekvensbeskrivning skulle tas fram för anläggandet av bryggorna i hamnen. Det handlade då om att det krävdes tillstånd för vattenverksamhet.

Det står för övrigt ganska mycket mer i förslaget till detaljplan, men jag tror att jag har återgett det mest väsentliga. En liten anekdotisk iakttagelse kan i och för sig kanske vara på plats.

I förslaget står det:

“Kostnader för att ta fram detaljplanen beräknas översiktligt bli knappt 300.000 kr exklusive eventuella utredningar.”

Arbetet med detaljplanen har nu 2021 passerat miljongränsen och ligger dessutom närmare 1,5 än en miljon…

Trots att fastighetsägare och kommunen inte var överens om allting i förslaget till detaljplan, så fattade byggnadsnämnden beslut om samråd den 12 december 2017. Och det var inget konstig med samråd i sig, det ingår i detaljplaneprocessen.

Fortsättning följer här ”DP Sikhall (5): Yttranden från samrådet”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall

DP Sikhall (3): Kommunens DP-förslag

28 juli, 2021 2 kommentarer

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (2): Ett förslag upprättas”.

Den 19 maj 2015 beslutade en enig byggnadsnämnd att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken, området som detaljplanen skulle omfatta justerades den 22 september 2015 och den 12 december 2017 var ett förslag till detaljplan klart. Detta förslag skulle ut på samråd. Från beslut till samråd hade det tagit drygt 2,5 år. Det var en lång tid.

I inledningen av detaljplaneförslaget stod det under rubriken “Planens syfte och huvuddrag” (du kan ladda ner förslaget till detaljplan genom att klicka här):

“Detaljplanen syftar till att skapa sjö- och naturnära bostadstomter och utöka attraktiviteten för boende och besökande genom utveckling av småbåtshamn och de båda campingplatserna…”

Kommunens förslag till detaljplan hade följande utseende:

Det är kanske inte helt lätt att tyda kartan, men det går att ladda ner den här (”Plankarta”) – då får man bättre koll.

Det finns väldigt mycket positivt i detaljplaneförslaget, framför allt när det gäller en av de viktigaste förutsättningarna för utveckling – strandskyddet. Förvaltningen ville upphäva strandskyddet på flera ställen.

Det räknas i 7 kap 18 c § Miljöbalken upp ett antal skäl som kan upphäva eller ge dispens från strandskyddet:

  1. “redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften,
  2. genom en väg, järnväg, bebyggelse, verksamhet eller annan exploatering är väl avskilt från området närmast strandlinjen,
  3. behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området,
  4. behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området,
  5. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området, eller
  6. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.”

Byggnadsförvaltningen gick igenom område för område i förslaget och förklarade vilka skäl som var tillämpliga på varje plats. Förvaltningen konstaterade också att de flesta områdena även ingick i ett LIS-område.

Naturvårdsverket skriver (se Naturvårdsverket) om LIS-områden:

“Kommunerna kan i sina översiktsplaner peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, så kallade LIS-områden. Inom dessa områden kan det särskilda skälet för landsbygdsutveckling användas när man prövar dispenser och upphäver strandskyddet.”

Strandskyddsdispenserna skulle möjliggöra t ex utvidgning av campingen, utveckling av småbåtshamnen, nya bryggor, förrådsbyggnader och parkeringsplatser samt ny bostadsbebyggelse. 

Processen vid arbetet med förslaget till detaljplan hade kantats av olika åsikter. Fastighetsägarna/exploatörerna hade framfört flera önskemål som kommunen inte hade velat gå med på. Fastighetsägarna, som ju beställde och därmed också skulle bekosta planen (förutom 20% som kommunen stod för), hade en ganska klar bild över hur de ville utveckla Sikhallsområdet. De hade en vision, en bild av hur de ville att området skulle gestaltas. De enskilda detaljerna i området var som pusselbitar i denna helhetsbild, men naturligtvis var alla bitar nödvändiga för att pusslet skulle sitta ihop och bilda en helhet.

Fastighetsägarna menade att det fattades några pusselbitar i förvaltningens förslag. Det var viktiga bitar för att helheten skulle fungera. Kommunen hade inte samma bild/vision framför ögonen, den såg inte riktigt samma utveckling av Sikhall framför sig som fastighetsägarna.

Det är naturligtvis viktigt att ha i minnet att fastighetsägarna/exploatörerna ville få möjligheter att tjäna pengar på utvecklingen av Sikhall. Inte för att de, eller jag, tror att de skulle bli rika på att utveckla Sikhall, men de hoppades självklart att de pengar de investerade och lade ner i området åtminstone skulle betalas tillbaka.

Det intresset har inte kommunen. Å andra sidan har kommunen intresse av att det går bra för företagen i kommunen. Det ingår i kommunens mål. Ett fungerande näringsliv ger kommuninvånarna sysselsättning och inkomster. Och kommunen får ökade skatteintäkter osv. Kommunen vill underlätta för näringslivet. Det utvecklas i ett av inriktningsmålen i den senaste Mål- och resursplanen:

“Företag i Vänersborgs kommun får ett gott bemötande där entreprenöriellt företagande välkomnas. … Näringslivet möts av en lyhörd förvaltning och effektiva beslutsvägar.”

Det förväntade resultatet för detta inriktningsmål är att:

“Kommunens service och bemötande till näringslivet ska öka”

Det är naturligtvis viktigt att detta gäller “i alla delar” av kommunen.

Fortsättning följer här: ”DP Sikhall (4): Oenigheter”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall

DP Sikhall (2): Ett förslag upprättas

26 juli, 2021 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.

Beslutet om att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken, som den kommande detaljplanen kallades, antogs av en enhällig byggnadsnämnd den 19 maj 2015.

Det sökta planområdet beskrevs på följande sätt av byggnadsförvaltningen:

“[Området] sträcker sig från hamnen och badplatsen i Sikhall in ungefär en kilometer mot land (se karta). Terrängen är måttligt kuperad och landskapet varierande med mindre fält och skogspartier. I området finns bland annat ett gammalt hamnmagasin med stort kulturhistoriskt värde, fornlämningar, en mindre småbåtshamn, en badplats och ett experimentellt bostadshus inbyggt i ett växthus.”

Det experimentella bostadshuset inbyggt i ett växthus är för övrigt det hus som har blivit miljö- och byggnadsförvaltningens “röda skynke”, nämligen Solvarms naturhus…

Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen var mycket positiva till fastighetsägarnas planer. Nya bostadsområden kunde skapas som var både sjönära och grönnära. Bostäderna kunde få utsikt över vattnet och över grönområden, och det skulle bli lätt att ta sig till stranden och till gröna omgivningar. Allt det som beslutsfattarna till kommunens översiktsplan för området såg framför sig.

Men inte nog med det. Den fördjupade översiktsplanen lyfte fram Sikhall som ett av de områden som kunde utvecklas genom bland annat ny bostadsbebyggelse, större byggrätter, gästhamn och utökning av camping (se karta nedan).

Allt talade för att det bara var att köra igång. Och arbetet påbörjades. Andan i byggnadsförvaltningen var, förmodar jag, positiv och god. Och jag antar också att även fastighetsägarna var nöjda.

Några månader senare, den 14 september (2015), kom ett tjänsteutlåtande som medförde vissa justeringar i planerna:

“Inför upprättande av planavtal med sökande fastighetsägare har det visat sig att det finns intresse hos ytterligare en fastighetsägare att medverka, vilket innebär en utvidgning av området österut. … en av de ursprungligen sökande valt att tills vidare avvakta … delar av det ursprungligen tänkta planområdet bör undantas från detaljplanen då det utgörs av samlade ytor avsedda för lantbruk.”

Detaljplaneområdet kom att få följande utseende:

Den 22 september (2015) beslutade byggnadsnämnden enligt förvaltningens nya och något justerade förslag.

I nämndens beslut sammanfattades ärendet på följande sätt:

“Detaljplanen syftar till att skapa sjö- och naturnära bostadstomter och utöka attraktiviteten för boende och besökande genom utvecklingsmöjligheter för småbåtshamnar och de båda campingplatserna inom det utpekade LIS-området (landsbygdsutveckling i strandnära lägen) i Sikhall. Detaljplanen vill också ge möjlighet att bygga upp en bystruktur där man kan driva mindre verksamheter av olika slag, gärna med inriktning på besöksnäring, blandat med bostäder. Detaljplanen innehåller förslag till bostadstomter, områden för småbåtshamnar, utökning av campingområden och trafiksäkerhetshöjande åtgärder utmed väg 2154 i form av gång- och cykelväg samt busshållplatser.”

Alla de inblandade, både tjänstemännen på byggnadsförvaltningen och fastighetsägarna, var fortfarande mycket nöjda och tyckte att detta lät bra.

Och nu kunde arbetet med detaljplanen för Sikhallsviken sätta igång på allvar. Fast det kom att ta lite längre tid än vad nämnden och förvaltningen hade trott. Detaljplanen kunde inte antas hösten 2016 som beräknat.

Först drygt 2 år senare, den 12 december 2017, beslutade byggnadsnämnden att:

“samråda om detaljplan för Sikhallsviken.”

Det skulle inte bli den sista förseningen.

Fortsättning följer här: ”DP Sikhall (3): Kommunens DP-förslag”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall

DP Sikhall (1): Ny detaljplan

25 juli, 2021 4 kommentarer

Sikhall, vid Vänern, i Dalsland – en pärla.

Här är badvattnet kanske varmast i hela Vänern. De långgrunda stränderna och de sydliga vindarna skapar en vattencirkulation som trycker in ytvattnet mot stranden. Sanden i Sikhall är mjuk och fin. Det finns knappt en enda sten på den sandiga bottnen, som sträcker sig hundratals meter ut i vattnet.

Det finns stugor på Sikhall. Det finns en camping. Det finns en kiosk. Det finns en restaurang. Det finns parkeringar.

Sikhall är på många sätt jämförbart med Ursand. Kanske till och med strået vassare. Men det spelar inte så stor roll. Kommunen har satsat, och satsar, på Ursand. Sikhall ligger längre från kommunhuset.

Så började jag en blogg för 8 år sedan. (Se “Sikhall – en pärla vid Vänern”.) Texten har fortfarande stor giltighet. Kommunen har i och för sig byggt en del offentliga toaletter och det har dragits VA till området. Det har även byggts en del bostadshus och det finns fastighetsägare som försöker göra det fint, snyggt och trivsamt för allmänheten.

I onsdags arrangerades t ex “Sikhall Rock 1.0” med musik av bandet ”Just nu”. Sikhallsborna samlades vid den så kallade “Politikerhyllan” där Magnus Larsson hade sett till att en scen hade uppförts. Människorna njöt av det fina vädret, uppträdandet och den gratis korven – med bröd. Jag hade själv nöjet att närvara tillsammans med ett hundratal andra människor. De jag samtalade med var extremt nöjda med arrangemanget. 

Men kring badplatsen, själva hjärtat i Sikhall, har tiden till stor del stått stilla. Ja, det är faktiskt så att utvecklingen delvis har gått bakåt. Kommunen har misskött en del av sin mark och låtit den växa igen.

Om man jämför dagens Ursand och Sikhall så ser man skillnaden…

Bert Karlsson har utvecklat Ursand som idag har 5 stjärnor och blivit en av Sveriges mest besökta campingar. Bert har under åren ofta agerat först och frågat efter lov efteråt. Visst har kommunen stundtals satt “hårt mot hårt”, men oftast har kommunen accepterat Berts åtgärder. (Ibland efter vite eller hot om…) Och när Bert har “glömt” av att det fanns en detaljplan för området, så ändrade och anpassade kommunen oftast den.

I Sikhall försöker fastighetsägare och entreprenörer med Magnus Larsson i spetsen utveckla Sikhall. De följer regler och lagar och begär bara en positiv attityd från kommunen och tillstånd för det som de vill göra. Men kommunen är trög och hittar oftast problem. Vilket alltför ofta leder till att kommunen säger nej, eller glöm det, eller vänta, eller vi måste utreda… Och tiden går och inget händer. Ibland önskar man att kommunen behandlade alla sina invånare och alla sina kommundelar på samma sätt. Lite som kommunens vision antyder:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Och då menar jag inte att kommunen ska sätta stopp för Bert Karlsson på Ursand. Nä, kommunen behöver sina entreprenörer. Kommunen bör istället hjälpa och underlätta för andra på samma sätt som för Bert, t ex för fastighetsägarna och entreprenörerna i Sikhall.

Entreprenörer och fastighetsägare i Sikhall, varav Magnus Larsson är en, vill att kommunen upprättar en detaljplan på Sikhall. Det är en förutsättning för byggnation och utveckling. Eller de ville i varje fall upprätta en detaljplan… Och det vill de egentligen nog fortfarande, men tiden går – och kostnaderna blir allt större.

Det är nämligen så att fastighetsägarna i Sikhall redan den 4 mars 2015 ansökte om planbesked för att få lov att stycka av tomter för småhusbebyggelse. Fastighetsägarna ägde nämligen tillsammans det mesta av marken inom det tänkta planområdet. De föreslog också:

”en utbyggd båthamn med rastplats och sjöbodar, ny gång- och cykelväg och utökning av badstranden.”

För att kunna förverkliga sina önskemål och planer var kommunen alltså tvungen att upprätta en ny detaljplan. Och byggnadsnämnden var positiv. Den beslutade den 19 maj 2015 att:

  • “meddela positivt planbesked för att upprätta en ny detaljplan för ett område kring Sikhallsviken som bland annat omfattar fastigheterna Sikhall 1:6, Sörbo 1:9-10, Häljerud 1:14 och Gestad Berg 1:42. Beslutet fattas med stöd av 5 kap 2 § plan- och bygglagen, PBL (2010:900).
  • Byggnadsnämnden beslutar att huvudsyften med detaljplanen är att skapa möjlighet för bostadsbebyggelse samt utveckling av Sikhalls hamn och strandområden.
  • Byggnadsnämnden beslutar att ge byggnadsförvaltningen i uppdrag att ta fram ett förslag till detaljplan för det aktuella området.
  • Byggnadsnämnden bedömer att detaljplanen kan antas hösten 2016.
  • Byggnadsnämnden beslutar att kommunen ska teckna ett planavtal med fastighetsägarna innan planarbetet påbörjas.”

Detaljplanen skulle tas fram för nedanstående område (se röd markering på kartan), bli klar drygt ett år senare (hösten 2016) och betalas av de fastighetsägare/”exploatörer” som ansökte om planbesked. 

Detaljplanen är 6 år senare fortfarande inte klar…

Anm. DP i rubriken står för ”detaljplan”.

Fortsättning följer här: ”DP Sikhall (2): Ett förslag upprättas”

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall

SVT sätter Vänersborg och Juta på kartan

17 maj, 2021 2 kommentarer

Återigen placeras Vänersborg på kartan. Och inte heller denna gång för något positivt…

SVT har varit ute på Restad och hälsat på Bengt Davidsson och hans fru på fastigheten Juta. Det skrev jag om igår. Och idag har SVT i några kortare inslag skildrat Davidssons och hans frus situation och kampen mot Vänersborgs byggnadsnämnd.

Du kan se avsnitten här, “Bengt kan inte parkera utanför sitt eget hus”, och det lite längre avsnittet, “Bengt ville bygga ut drömhuset – förlorar halva tomten: “Vaknar med gråten i halsen””. Du kan också se när plan- och bygglovschef Annika Karlsson svarar på några frågor – ”Kommunen: Beslutet följer lagen”. Och till sist, här kan du se Västnytts lite längre inslag från kl 18.30.

Inslagen i SVT tar framför allt upp den tomtplatsavgränsning som kommunen har gjort och det är ett helt riktigt angreppssätt. Det är tomtplatsavgränsningen som är roten till det onda.

Syftet med en tomtplatsavgränsning är att bestämma gränsen mellan det område där fastighetsägaren kan hävda privat zon och det område som allmänheten har möjlighet att använda. Tomtplatsavgränsning görs vid strandskyddsdispenser.

Så här fastställde byggnadsnämnden avgränsningen för Davidssons Jutahus (se karta till vänster).

Vid denna tomtplatsavgränsning användes märkligt nog en karta från 3 juli 2017. (Se karta till höger.) Den var inte aktuell.

Kartan som byggnadsförvaltningen ritade på visade inte den om- och tillbyggnad av Jutahuset som Davidsson hade gjort (med bygglov utfärdat av byggnadsnämnden) efter att han hade köpt fastigheten.

Fotot (till vänster) visar hur Jutahuset ser ut nu, med den nya altanen. Pinnarna i marken visar gränsen för tomtplatsen. Notera att tomtplatsavgränsningen inte är markerad på ett sådant sätt som byggnadsnämnden kräver. Davidsson måste markera den med ett staket, en mur eller en häck. Hur det nu ska gå till… Men allmänheten måste veta var den privata hemfridszonen ligger. 

Kommunens tomtplatsavgränsning ledde till en del problem. Jag ska bara nämna några här.

Det blev t ex omöjligt för Davidsson och hans fru att vända bilen inom hemfridszonen. De var tvungna att göra det på den “allemansrättsliga tillgången till strandområden” som miljöbalken uttrycker det… Och man undrar också hur byggnadsnämnden tänker sig att sopbilen ska vända. Eller var en ambulans eventuellt skulle ställa sig om Davidsson eller hans fru helt plötsligt blir sjuka… (Vilket hände tidigare i år förresten.) Hade byggnadsförvaltningen kommit springande med en viteslapp om de hade sett det?

Bengt Davidsson har också ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade, han har en rörelsestörning. Realist som Davidsson är befarar han att han i framtiden kommer att behöva en handikappramp. Det lär emellertid bli omöjligt att bygga en sådan med kommunens avgränsning…

Byggnadsnämnden har i praktiken exproprierat Davidssons tomt och gjort den helt oanvändbar. Kvar har blivit ett brant berg och en svåråtkomlig tomtmark som den rörelsehindrade Davidsson inte ens klarar av att gå i… Och frun kan på sin höjd odla lite krasse i en kruka…

Franz Kafka skulle vara imponerad.

Plan- och bygglovschef Annika Karlsson medverkar i SVT:s reportage. Hon har följande kommentar om Davidssons “problem”:

“Det är ju en avvägning mellan privatpersonen å ena sidan som kan tycka att det här är naturligtvis begränsande för, när man bor inom strandskyddet medans för allmänheten i Vänersborg så är det väldigt viktigt att kunna passera här till exempel.”

Och då undrar jag hur Karlsson tänker. För det är faktiskt svårt, eller omöjligt, att se att byggnadsnämnden och förvaltningen överhuvudtaget har tagit Davidssons rättmätiga synpunkter i beaktande.

Och hur tänker Karlsson om allmänhetens möjlighet att passera Juta? Det är ju faktiskt inga som helst problem för allmänheten att passera Juta på väg mellan Restad och Önafors. (Eller tvärtom.) Det finns en vandringsled längs älven. Leden kommer från söder, fortsätter längs älven förbi Juta och leder till bron i norr. Bron som för övrigt Davidsson själv har bekostat och satt dit. Allmänheten behöver inte gå över Davidssons altan eller förbi huset. Människorna kan gå längs älven. Vilket för övrigt i stort sett alla också gör.

Det kan även noteras att om allmänheten ska passera Juta så måste de gå över bron. Det finns ingen annan väg förbi Juta. Såvida man inte klättrar ner i ravinen och hoppar över bäcken för att komma vidare. (Det är dock inte många som gör det…) Och utan Davidssons bro skulle människor tvingas vända om och gå tillbaka… De hade inte kunnat passera Davidssons fastighet.

Sedan fortsätter plan- och bygglovschef Annika Karlsson i SVT:

“När det gäller myndighetsutövningen, då är det ju gällande lagstiftning som vi tillämpar…”

Det kanske kan få folk att tro att byggnadsnämnden och dess förvaltning har lagen på sin sida. Det är inte så enkelt.

I Miljöbalken 7 kap 25 § står det:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Det står alltså att ”hänsyn skall tas” även till Davidssons och hans frus intressen. Och det är ju egentligen tämligen självklart. Det är ju faktiskt Davidsson som äger fastigheten. Det är alltså helt på sin plats att byggnadsnämnden även ser till Davidssons intresse – och inte bara allmänhetens… 

Och i 7 kap 18 f § i Miljöbalken:

“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”

Allmänheten har fri passage längs älven… Och tack vare Davidssons bro kan syftet med strandskyddet uppnås som är att:

“trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden”

Det skulle alltså gå att tillgodose både allmänhetens och Davidssons intressen på ett bättre sätt med Davidssons förslag till tomtplatsavgränsning (se flygfotot ovan) än den byggnadsnämnden i Vänersborg har fastställt…

Det finns andra lagar som antagligen är tillämpliga i fallet Juta. Jag tänker då på Plan- och bygglagen 8 kap. 9 §, där lagen beskriver hur tomter ska utformas. Jag sparar dock detta resonemang till ett annat tillfälle.

Istället tänkte jag avsluta dagens blogg med att citera två politiker i kommunen, ett kommunalråd och ett före detta.

Den 18 februari, hade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) tillsammans med fem andra KS-ordförande en debattartikel i tidningen “Dagens Samhälle”. Den handlade om strandskydd. En mening i debattartikeln hade följande lydelse:

“…det borde även fortsättningsvis gå att kombinera en blomstrande landsbygd med ansvarsfull miljöhänsyn och allemansrättslig tillgång till stränderna.”

Men det kanske bara gällde Dalsland… Eller också får Benny Augustsson ta ett allvarligt snack med de socialdemokratiska representanterna i byggnadsnämnden.

Efter morgonens utsändningar i SVT så twittrade fd kommunalrådet och nuvarande vice ordförande i kommunfullmäktige Gunnar Lidell (M):

“Detta är ingen bra reklam för Vänersborg, tvärtom! Om Bengt istället för gräs o äpple odlar havre (på ”åkermarken”)gäller inte allemansrätten från ca 1april-1sep, är det bättre?”

Och så länkade Lidell till SVT. Den andra tweeten formulerades så här:

“Eller OM det nu var ängsmark innan, ängsmark bör betas av får/häst/kor, sätt en inhägnad runt området, lämna gångväg längst ned mot älven klart. Då kan myndighetsutövarna försöka promenera bland komockor mm…
#tolkareglerhumant #slutakrångla”

Det finns, som framgår av Lidells tweet, även andra aspekter av striden mellan Bengt Davidsson och hans fru och Vänersborgs kommun.

Det är tråkigt att Vänersborg ska figurera i media på ett sätt som gör att man skäms som vänersborgare.

Det finns anledning att återkomma till Bengt Davidsson på Juta.

==

Nyhet 18/5! Niklas Claesson (M) filmade och kommenterade i morse när han var ute och joggade vid Juta-torpet. Filmsnutten måste ses – KLICKA HÄR!  

 

==

Bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Nyheter och politik, Restad Gård, SVT

SVT har besökt David på Juta

16 maj, 2021 4 kommentarer

Kommer ni ihåg David på Juta? I sju bloggar mellan den 6 mars och 12 mars skildrade jag hans kamp mot byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden i Vänersborg. (Se länkar längst ner i bloggen.)

Det visade sig att även SVT tyckte att fallet ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta” var intressant… Så intressant att SVT har varit ute på Juta på Restad och filmat…

SVT har inte nöjt sig med att filma Juta och de aktuella “stridsobjekten”. Journalisten har också intervjuat David och även varit inne på kommunhuset och talat med tjänstepersoner i miljö- och byggnadsförvaltningen.

Spännande…

Imorgon måndag (17 maj) sänds inslaget på TV. Enligt uppgift, säker sådan, ska det sändas i “sin helhet” på SVT Väst på morgonen. Därefter ska enligt planerna en kortversion finnas med i morgonsändningarna på SVT1 – och sedan återkommer den långa versionen i SVT1 på kvällen. Självklart kommer man också att kunna se inslaget på SVT:s hemsida.

Detta inslag får ingen vänersborgare missa! (17/5 Här kan du se det korta inslaget! och här det längre!)

I inslagen kommer naturligtvis Davids riktiga namn att användas. Så då kan jag redan nu passa på att avslöja att David i verkligheten heter Bengt Davidsson.

Som alla trogna bloggläsare kommer ihåg har Davidssons kamp mot byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden pågått i många år… Och tisdagen den 2 mars behandlade byggnadsnämnden återigen fallet. Tjänstemännen i den numera omtalade miljö- och byggnadsförvaltningen hade, i vanlig ordning, utarbetat ett beslutsförslag till politikerna i byggnadsnämnden. Förslaget var omfattande.

Beslutsförslaget hade följande lydelse:

“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare 1 & 2 tillika rättelseskyldig 1 & 2, Bengt Davidsson & <<Bengts fru>>, vid solidariskt fast vite om 50.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten RESTAD 3:2”

Och så räknades 8 punkter upp, som Bengt Davidsson och hans fru var tvungna att åtgärda:

  • “Ta bort odlingslott med inhägnad placerad utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 1 st staket vid sydöstra fastighetsgränsen utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 8 st trädgårdsbelysning utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 1 st privatiserande skylt vid entrén till fastigheten
  • Upphör att klippa gräsmatta utanför tomtplatsavgränsningen, marken kan slås 2ggr/år.
  • Markera den östra tomtplatsavgränsningen, mot Göta älv, med staket, mur eller häck.”

Tjänstemännens förslag blev också, inte helt oväntat, även byggnadsnämndens beslut, även om beslutet inte var enhälligt:

”Byggnadsnämnden förelägger om rättelse enligt utsänt förslag.”

Byggnadsnämnden beslutade vidare att åtgärderna skulle vara utförda senast 3 månader efter det att beslutet hade vunnit laga kraft. Åtgärderna skulle också utföras på ett sådant sätt att naturmiljön inte kom till skada. Och efter “återställningen” skulle:

“området utanför tomtplatsavgränsningen uppfattas som allemansrättsligt tillgängligt.”

Om inte Davidsson och hans fru följde beslutet så skulle ett vite (böter) utgå på 50.000 kr. De skulle också betala 10.000 kr för tillsynen i strandskyddsärendet. (Den summan ska under alla omständigheter betalas.) 

Byggnadsnämnden, och -förvaltningen, motiverade beslutet med att det som gjorts på Jutafastigheten inte fick utföras inom strandskyddsområde. Och det hänvisades naturligtvis till olika lagparagrafer.

Det nämndes i sammanhanget ingenting om att det var den förre fastighetsägaren som hade genomfört i stort sett samtliga åtgärder på Juta. Davidsson hade dock klippt gräsmattan… (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.) Och i och med att det mesta redan fanns ”på plats” när Davidsson köpte fastigheten, så trodde han naturligtvis att det var helt i sin ordning att tomten såg ut som den gjorde.

Det ska också tilläggas att när den förre fastighetsägaren vidtog dessa åtgärder på fastigheten antog han att de var lagliga. Det fanns nämligen ingen tomtplatsavgränsning på den tiden. Och enligt säkra uppgifter fick han till och med instruktioner av byggnadsförvaltningen om hur han skulle göra, t ex var skyltar kunde placeras. Med andra ord, man skulle faktiskt kunna säga att de åtgärder som den förre fastighetsägaren vidtog på tomten var lagliga, då. Och det utgick självklart Davidsson ifrån att det var sedan också. Men de blev ”olagliga” när Davidsson köpte fastigheten och byggnadsförvaltningen gjorde tomtplatsavgränsningen…

Det är definitivt något som inte stämmer… Vi får se om SVT tar upp det i nyhetsinslaget.

Davidsson har överklagat. Han och hans fru har synpunkter på de flesta av byggnadsnämndens förelägganden. Davidsson tänker också ansöka om en ny strandskyddsdispens.

Men det tänker jag återkomma till vid ett senare tillfälle.

Innan jag avslutar denna blogg så vill jag bara svara på en fråga som flera av de kommuninvånare som brukar promenera vid Juta har ställt.

Ja!

Ja, det är Bengt Davidsson som med egna pengar har uppfört den klassade bron över den djupa ravinen och bäcken – och som gör det möjligt för alla “flanörer” att gå från Restad över Juta till Önafors. Kommunen har inte något med det att göra, kommunen har t ex inte betalat en krona…

== 

Bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Nyheter och politik, Restad Gård, SVT

Ordf BN & MH: “Vi följer bara lagen!”

15 april, 2021 1 kommentar

Igår sammanträdde kommunfullmäktige i Vänersborg. Mötet varade i lite drygt 3 timmar, och jag tänker återkomma med ett referat om vad som sades. (Den som är intresserad kan se hela sammanträdet eller valda avsnitt i efterhand på kommunens webb-TV. Det går också att läsa Lutz Rininslands blogg “Tyvärr fel, herr ordförande!”, som handlar om ärendet kring fördelningen av skolmiljarden.)

I denna blogg ska jag “bara” uppehålla mig kring vad ordförandena i byggnadsnämnden respektive miljö- och hälsoskyddsnämnden anförde som en slags replik till mig på gårdagens fullmäktige. Jag tror att det kan vara av intresse för många kommuninvånare, och det är definitivt av intresse för mig personligen…

Det var under ärendet “kommunens och nämndernas årsredovisning 2020”. Jag framförde mina kända synpunkter från mina bloggar – nämligen att det finns alldeles för mycket i kommunens redovisningar och målavstämningar som präglas av “halvsanningar” och förskönande omskrivningar etc. Och det ger inte en riktig bild av läget i kommunen. Det gör det också svårare att ändra och förbättra det som är mindre bra. Och hur ska man styra en kommun om man inte vet “hur den ser ut”?

Jag tog två exempel från byggnadsnämnden. (Se “Årsredovisning och bokslut”.)

Byggnadsnämnden hade ställt upp följande förväntade resultat:

“Andelen sökande som upplever en god service ska öka”

Resultatet uppfylldes ansåg förvaltningen. Den motivering som gavs var att hemsidan med plan- och bygglovsinformation hade uppdaterats… Inget mer… Det andra exemplet var att byggnadsförvaltningen skulle ha gjort en grym resa när det gällde bygglov:

“I SKR:s Nöjd kundindex (insikt) förbättrades näringslivets upplevelse gällande kommunens samarbetsklimat och service. Den största ökningen skedde under området bygglov, som hamnade på nivå med rikssnitt.”

Men när jag läste vad byggnadsförvaltningen själv skrev så fick man en annorlunda bild. Det stod att:

“Resultat från 2020 saknas pga. Corona-pandemin. Utifrån resultaten i 2019 års mätning bedöms förutsättningarna som goda att uppnå ett nöjd-kundindex för bygglov som är högre än 61.”

Det handlade alltså bara om spekulation och önsketänkanden.

Byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) bekräftade att alla förväntade resultat inte hade uppfyllts och att rekryteringen av en ny förvaltningschef hade avbrutits, att en bygglovshandläggare hade sagt upp sig, att det “egentligen” inte fanns någon som jobbade med tillsynsärenden och att det inte fanns någon stadsarkitekt.

Det här var antagligen inte riktat till mig eftersom jag inte hade tagit upp något av detta i mitt anförande. Men så kom ordförande Dahlberg till mig, och min blogg…

“Man kan ju vara kritisk mot byggnadsnämndens arbete, man kan gå ut i bloggar osv.”

Dahlberg sa inte uttryckligen att det var min blogg han åsyftade. Och han fortsatte:

“Jag har inte läst någon blogg men jag får dom till mig ibland.”

Det är intressant att Dahlberg känner sig tvungen att nämna att han inte läser några bloggar. Varför undrar jag. Tusentals människor, ja det är faktiskt sant, läser bloggarna om byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen. Kan det inte vara bra för ordförande i nämnden att känna till vad många kommuninvånare läser om byggnadsnämnden? Jag menar, även om bloggarna skulle bestå av felaktigheter så kan det ju vara bra för Dahlberg att veta vilka missuppfattningar invånarna bär med sig…

Men så fortsätter Bo Dahlberg – notera att citaten kommer direkt efter varandra i anförandet:

“Där (i bloggarna; min anm) behöver man alltså inte följa lagen när man kritiserar en byggnadsnämnd. Vi är dock tvungna att göra detta. Det är en liten skillnad där skulle jag vilja säga.”

Nu undrar nog inte bara jag utan även andra hur Dahlberg kan komma in på Kärvlings bloggar i ett anförande i kommunfullmäktige. De nämndes ju inte alls i mitt eller någon annans anförande. Alla som yttrade sig höll sig nämligen till ämnet på dagordningen…

Det är inte helt lätt att förstå om Dahlberg menar att jag i mina bloggar inte behöver följa t ex Plan- och bygglagen (PBL). För så är det, självklart. Lagar kring bloggar torde väl snarast vara Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen… 

Eller menar Dahlberg (S) att jag kan “hitta på” lösningar på människors byggproblem som strider mot PBL och annan lagstiftning? Antagligen är det detta han menar.

Och naturligtvis tittar jag då tillbaka på några av mina bloggar genom åren om byggnadsnämnden/byggnadsförvaltningen. Jag tänker på “Ingvars kamp mot byggnadsnämnden” (Österäng; om du klickar på länken så måste du scrolla för att se bloggarna), där Ingvar överklagade ett beslut från byggnadsförvaltningen till Länsstyrelsen – och fick rätt. Eller på grannarna till Kindblomsskogen i Blåsut som två gånger överklagade byggnadsnämndens bygglov till Länsstyrelsen – och fick rätt, båda gångerna. (Se ”Byggnadsnämnden får underkänt!” och ”Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej”.) Eller på blåbärsodlaren vid Hästefjorden, där nämnden till slut gick emot sin egen förvaltning. (Se “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Och sedan dessutom senare ändrade sitt eget beslut om vite för blåbärsodlaren. (Se “Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen”.)

För att inte tala om Magnus Larsson på Sikhall…

Efter över 7 års tvistande, efter 7 års kamp, med blod, svett och tårar (i varje fall svett, tid och pengar), så fick Magnus Larsson rätt. Inte av Vänersborgs kommun. Utan mot. Det var Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen som dömde till Magnus Larssons favör. Alla klagomål, synpunkter, tillrättavisningar, kritik, förslag etc, som kommunen och byggnadsnämnden hade framfört till Magnus Larsson underkändes av de rättsvårdande myndigheterna. Magnus Larsson fick rätt på alla punkter. Efter nästan 8 år… (Se t ex “Vision och verklighet. Och Magnus Larsson.”.)

Och sist men inte minst, ett exempel som gav upphov till rubriker i TTELA… (Se TTELA “Hård kritik mot Stefan Kärvlings (V) blogg”.)

”Arne” ville riva ett gammalt fritidshus på Nordkroken och ersätta det med ett nytt. Han nekades bygglov trots att hans ansökan stämde överens med detaljplanen.

Jag engagerade mig mycket i fallet och skrev många bloggar. Det ledde till en unik skrivelse från byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) och nämndens vice ordförande. Den var ställd till kommunfullmäktiges ordförande. Mitt bloggande ifrågasattes.

Dahlberg skrev bland annat om min blogg:

  • ”helt utan faktaunderlag”
  • ”slippriga argument”
  • ”försöker påverka en tjänsteman att bryta mot lagen”

Bo Dahlberg (S) var lika säker då som nu att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen hade lagen på sin sida och att jag hade fel. Och dessutom inte borde få skriva bloggar överhuvudtaget…

Kommunfullmäktiges ordförande låtsades aldrig om skrivelsen. Och Länsstyrelsen gav “Arne” rätt. Han fick sitt bygglov… Byggnadsnämnden hade inte följt lagen… (Se “Arne får rätt av Länsstyrelsen!”; i slutet av denna blogg finns flera länkar både till sakfrågan och till Dahlbergs skrivelse.)

Det är nog läge att ordförande Bo Dahlberg (S) ger några exempel på vad han anser vara fel i det jag skriver, eftersom det verkar som om myndigheterna bara hittar fel i byggnadsnämndens och byggnadsförvaltningens beslut… Fast det är klart, Dahlberg läser ju inte mina bloggar… Trots att han påstår att jag inte följer lagen… Dahlberg läser kanske bara sådant han håller med om och som befäster hans åsikter.

Eller också får Bo Dahlberg (S) sluta att dra in mina bloggar när byggnadsnämnden får kritik…

Mitt inlägg fick också miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) att begära ordet.

Jag hade nämnt att följande förväntade resultat för miljö- och hälsoskyddsnämnden påstods vara uppfyllt:

“Fler tillståndssökande av enskilda avlopp är nöjda med förvaltningens service.”

Och jag sa att det är väl inte direkt de här åsikterna man får höra från vänersborgarna. Och att mätningarna kanske stämmer, men att jag i varje fall vet en familj i Sikhall som inte håller med – och som inte heller har fått lämna sina synpunkter…

Ann-Marie Jonasson (S) sa:

“Så som Bosse precis pratade om, Bosse Dahlberg här, så pratade han om att vi har nämnder som har en lag att följa. Och det här är ju också en sådan nämnd då. … Och ja Stefan, vi har faktiskt rätt många som är nöjda med den handläggning som nämnden gör när det gäller avloppsärenden, eftersom du då tog upp det här. Vi följer den lagstiftning vi har och den ska vi fortsätta följa.”

Tja…

I fallet Solvarm på Sikhall, som jag har engagerat mig och skrivit mycket om (se t ex “Varför jagar kommunen Solvarm?”), har kommunen och Solvarm haft olika tolkningar av lagarna. Jo, det är ofta så – lagar kan tolkas på olika sätt. Då får en domstol avgöra frågan.

Solvarm överklagade ett kommunalt beslut till Mark- och miljödomstolen. Det var alltså en tvist om hur lagen skulle tolkas. Domen kom den 11 juni 2018. Mark- och miljödomstolens dom blev en total seger för Solvarm.

Domstolen slog fast att Solvarms kretsloppsystem var likvärdigt eller bättre än kommunens system på alla bedömningsgrunder. Och inte nog med det. Domstolen menade att Vänersborgs kommun hade tolkat vattentjänstlagen fel. Den som kunde visa att den hade ett system som var likvärdigt eller bättre än det kommunala avloppet kunde inte, menade domstolen, tvingas att anslutas till ett sämre system.

Den här domen har Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning inte accepterat eller respekterat på något sätt. Förvaltningen driver fortfarande samma frågor och krav i sin iver att stoppa Solvarms unika, cirkulära avloppssystem. På nästa sammanträde med miljö- och hälsoskyddsnämnden har ordförande Jonasson möjlighet att visa att hon till skillnad från sin förvaltning respekterar svensk lag och svenska domstolar…

Till sist måste jag nämna Lutz Rininslands (V) replik till de båda socialdemokratiska ordförandena Bo Dahlberg och Ann-Marie Jonasson:

“Båda två nämner med emfas och eftertryck att ni som ordförande hanterar en nämnd som måste följa lagen. Då blir naturligtvis min fråga – vilka av våra nämnder är det där man inte ska följa lagen?”

Dahlberg och Jonasson blev svaren skyldiga…

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Österäng, bygglov, Byggnadsnämnden, Hästefjorden, Kindblomsvägen, Kommunfullmäktige 2021, Magnus Larsson, Miljö o Hälsa, Nordkroken, S, Sikhall, Solvarm, VA

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)

12 mars, 2021 9 kommentarer

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.

Tisdagen den 2 mars behandlade byggnadsnämnden återigen fallet David och Jutafastigheten. Antagligen för sista gången.

Tjänstemännen i byggnadsförvaltningen hade, i vanlig ordning, utarbetat ett beslutsförslag till politikerna i byggnadsnämnden. Själva beslutsförslaget är omfattande, men vi känner igen innehållet. Det föreslogs ha följande lydelse:

“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare 1 & 2 tillika rättelseskyldig 1 & 2, <<David>> & <<Davids fru>>, vid solidariskt fast vite om 50.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten RESTAD 3:2”

“Vite om 50.000 kr”…

Sedan räknas de 8 punkterna upp, som jag redovisade i den förra bloggen (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”):

  • “Ta bort odlingslott med inhägnad placerad utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 1 st staket vid sydöstra fastighetsgränsen utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 8 st trädgårdsbelysning utanför tomtplatsavgränsning
  • Ta bort 1 st privatiserande skylt vid entrén till fastigheten
  • Upphör att klippa gräsmatta utanför tomtplatsavgränsningen, marken kan slås 2ggr/år.
  • Markera den östra tomtplatsavgränsningen, mot Göta älv, med staket, mur eller häck.”

Det här blev sedermera och inte helt oväntat även byggnadsnämndens beslut:

”Byggnadsnämnden förelägger om rättelse enligt utsänt förslag.”

Nämnden beslutade också att åtgärderna skulle vara utförda senast 3 månader efter det att beslutet hade vunnit laga kraft och att åtgärderna också skulle utföras på ett sådant sätt att naturmiljön inte kom till skada. Och efter “återställningen”:

“ska området utanför tomtplatsavgränsningen uppfattas som allemansrättsligt tillgängligt.”

David och hans fru ska också betala 10.000 kr för tillsynen i strandskyddsärendet. Den summan ingick inte i de böter på 50.000 kr som David och hans fru ska tvingas betala om de inte utför en eller flera av nämndens beslutade åtgärder.

Byggnadsförvaltningen angav också skäl för beslutet, vilket även blev nämndens officiella motivering. Förvaltningen motiverade helt enkelt med att de utförda åtgärderna på Jutafastigheten inte får utföras inom strandskyddsområde. Och sedan hänvisas till olika lagparagrafer.

Det nämndes i sammanhanget ingenting om att det var den förre fastighetsägaren som hade genomfört i stort sett samtliga åtgärder. (David hade klippt gräsmattan… Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.) Och i och med att allt redan fanns ”på plats” när David köpte fastigheten, så trodde han naturligtvis att det var helt i sin ordning att tomten såg ut som den gjorde.

Det ska också tilläggas och verkligen betonas, vilket jag inte har gjort tidigare, att när den förre fastighetsägaren vidtog dessa åtgärder på fastigheten antog han att de var lagliga. Det fanns nämligen ingen tomtplatsavgränsning på ”hans tid”. Och enligt säkra uppgifter fick han till och med instruktioner av byggnadsförvaltningen om hur han skulle vidta vissa åtgärder, t ex var skyltar kunde placeras. Med andra ord, man skulle faktiskt kunna säga att de åtgärder som den förre fastighetsägaren vidtog på tomten var lagliga då. Och det utgick självklart David ifrån. Men de blev ”olagliga” när David köpte fastigheten och byggnadsförvaltningen gjorde tomtplatsavgränsningen…

Det är definitivt något som inte stämmer här… Kanske kunde tomten redan betraktas som om den var ianspråktagen?

Byggnadsförvaltningen hade fortfarande inte heller uppmärksammat att den ”privatiserande skylten vid entrén” och hälften av ”staketet vid sydöstra fastighetsgränsen” inte stod på Davids mark…

Byggnadsnämnden ansåg alltså att åtgärderna på Davids fastighet:

“hindrar och avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.”

En stilla undran… Hur kan politikerna i byggnadsnämnden eller tjänstemännen i byggnadsförvaltningen tro att fyra “planterade trädgårdsträd” (ett päron-, ett körsbärs- och två plommonträd) skulle få folk att undvika en oklippt äng? (Undrar förresten vad förvaltningen skulle säga om ett äppleträd senare skulle ”självså sig” på ängen. Ska David ta bort trädet då? Får han det…?)

Förvaltningen gjorde i sin redovisning av skäl för beslutet även ett stort nummer av att Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen hade gett byggnadsnämnden rätt när David hade överklagat.

Det blir ett slags cirkelbevis. Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen hade ju gett byggnadsnämnden i Vänersborg rätt genom att bara läsa nämndens och förvaltningens papper, inklusive gamla föråldrade kartor. De bemödade sig överhuvudtaget inte om att komma ut till Jutafastigheten för att med egna ögon bedöma riktigheten i byggnadsnämndens faktaunderlag och beslut. (Se för övrigt de “kryptiska” domskälen i “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”.) Sedan hänvisar byggnadsnämnden i Vänersborg och söker stöd i domarna från Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen. Som alltså har dömt utifrån byggnadsnämndens i Vänersborg beslut.

Jag är inte imponerad. De rättsvårdande myndigheterna har enligt min mening visat både nonchalans och, jag skulle nästan vilja säga, inkompetens.

David hade fått möjlighet att yttra sig om det beslutsförslag som tjänstemännen i byggnadsförvaltningen hade förelagt politikerna. David tog chansen och lämnade in en längre inlaga. Tråkigt nog var det bara en av politikerna i nämnden som besökte Juta, och talade med David, för att bilda sig en uppfattning på plats.

David skriver i inlagan att han har full förståelse för allmänhetens intresse av området. Det är därför som han ur egen kassa har uppfört en klassad bro över den djupa ravinen och bäcken. Men så fortsätter en uppenbart besviken och nedstämd David, att om inte byggnadsnämnden tillmötesgår honom så:

“kommer bron att demonteras då den inte uppfyller det syfte som låg till grund för att montera den, syfte med bron var exakt det som nu händer nämligen att allmänheten vandrar längs älven och inte uppe vid bostadshuset.”

Det visade sig alltså under sammanträdet att det här var inget som politiker, eller tjänstemän, brydde sig om. Det viktiga var tydligen inte att det blev bra för allmänheten. Det tycktes vara viktigare att göra livet surt för David…

David fortsätter i sin inlaga med att citera PBL (=Plan- och bygglagen) 8 kap. 9 §, där lagen beskriver hur tomter ska utformas:

“… Tomten ska ordnas så att

  1. naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara,
  2. betydande olägenheter för omgivningen eller trafiken inte uppkommer,
  3. det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kravet på framkomlighet för utryckningsfordon,
  4. det på tomten eller i närheten av den i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon,
  5. personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram till byggnadsverk och på annat sätt använda tomten, om det med hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt inte är orimligt, och
  6. risken för olycksfall begränsas.”

När man läser denna paragraf i Plan- och bygglagen så är det inte utan att man undrar hur byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen egentligen kan tro att de har lagen på sin sida. Läs gärna paragrafen en gång till, studera fotot (nedan till höger) och tänk på att pinnarna markerar Davids privata tomt utifrån kommunens tomtplatsavgränsning… Glöm inte heller att David är rörelsehindrad.

Döm sedan själv.

Det jag frågar mig, vilket säkert alla läsare gör, för att inte tala om David – vad händer om David verkligen utför åläggandet från kommunen att:

“Markera den östra tomtplatsavgränsningen, mot Göta älv, med staket, mur eller häck.”

David ska alltså uppföra “staket, mur eller häck” vid pinnarna! Men hur det ska gå till kan ingen svara på, inte heller byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen. Och ingen läsare heller. Jag har fortfarande inte fått in några förslag på min utlysta tävling.

Det kommer inte att bli särskilt lätt för David och hans fru att kunna komma in i, eller ut ur, sitt hus om det skulle byggas t ex en mur vid tomtplatsavgränsningen. I synnerhet inte om David blir tvungen att bygga en ramp på grund av sin sjukdom… Därför är också punkt 5 i PBL-paragrafen ovan, om nedsatt rörelseförmåga, intressant. David har nämligen, som jag skrivit tidigare, en grav rörelsestörning. Men som sagt, inte heller det visade sig påverka politiker eller tjänstemän i Vänersborg…

Jag hittar inte ord. Det är fullständigt sanslöst.

David påpekade också i sin inlaga, slutligen, vad det står i Miljöbalken 7 kap 25 § om att hänsyn ska tas även till enskilda intressen. Jag upprepar paragrafen ännu en gång så här i slutet av bloggserien:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

David hänvisar också till skrivningar om allmänhetens rätt till “fri passage”.

Så här står det i Miljöbalken 7 kap 18 f §:

“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”

I broschyren “Strandskydd” från Naturvårdsverket och Boverket (kan laddas ner här) så diskuteras begreppet “fri passage”. De två statliga verken skriver, som jag har återgett förut:

“När dispens givits för byggnader eller anläggningar inom ett strandskyddat område ska en fri passage som är minst några tiotal meter bred alltid lämnas för allmänheten. Passagen ska vara så bred att allmänheten obehindrat kan gå utmed stranden.”

Vad jag kan förstå så måste denna skrivning från Naturvårdsverket och Boverket ha en mycket hög officiell status. Fast kanske inte i Vänersborgs byggnadsnämnd och -förvaltning…

Med Davids förslag till tomtplatsavgränsning (se bild ovan) uppfylls Naturvårdsverkets och Boverkets krav på minst några tiotal meter bred passage – med råge! Byggnadsnämnden i Vänersborg nöjde sig dock inte med det – nämnden vill ha en passage på 60 meter…

Byggnadsnämnden beslutade alltså den 2 mars 2021 helt i enlighet med byggnadsförvaltningens förslag. David och hans fru hade brutit mot Miljöbalkens bestämmelser om strandskydd.

Två ledamöter yrkade återremiss, Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C). De lämnade enligt protokollet följande yrkande:

”Byggnadsnämnden återremitterar ärende för utredning om gällande tomtplatsavgränsning går att efterleva med hänvisning till krav på häck/staket.”

De reserverade sig sedan till förmån för sitt yrkande.

David har utkämpat en kamp mot Goliat. Han har varit maktlös och nu har han förlorat striden. Det har kostat honom tid, kraft och pengar. Och hälsa. Men det finns fortfarande ett visst hopp – David kan överklaga beslutet. Det är mycket som talar för att det faktiskt är byggnadsnämnden som i sitt beslut har brutit mot Miljöbalken och Plan- och bygglagen 8 kap 9 § (se ovan).

Jag tror att David kommer att överklaga beslutet.

Det pratas också om en anmälan till Europadomstolen. Det handlar ju om att en enskild medborgares rätt (ägare till en liten fastighet, avstyckad enligt konstens alla regler, beviljad byggnadslov för väsentlig om- och utbyggnad av en permanentbostad) har kränkts genom byråkratisk inkompetens och nonchalans samt rättsvårdande myndigheters bristande intresse, nonchalans och kanske också prestige. Europadomstolen skulle då pröva den enskildes rätt till sin egendom och sitt privatliv.

Vi vet alla hur den historiska kampen mellan David och Goliat slutade. Kanske kommer historien att upprepa sig.

==

Anm. Davids ärende har i protokollet rubriken ”Tillsyn av olovlig utökning av tomtplats”. Ärendet publiceras dock inte på kommunens hemsida. Citaten i denna blogg kommer huvudsakligen från det underlag som skickades ut till politikerna inför sammanträdet. Det har möjligtvis ändrats några ord i protokollet. Jag ska få det riktiga protokollet i början på nästa vecka – i pappersform…

== 

Tidigare bloggar i denna serie:

”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Restad Gård, strandskydd

Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)

11 mars, 2021 7 kommentarer

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”.

Det som har beskrivits i fem bloggar om Jutafastigheten på Restad är på sätt och vis historia. Byggnadsnämnden fattade sitt beslut och rättsväsendet avslog alla Davids överklaganden. Och David och hans fru stod där med staket, trädgårdsland, skyltar mm som måste tas bort. Det mesta hade dessutom funnits där när David köpte fastigheten…

Davids drömhus hade blivit ett mardrömhus…

I Vänersborg är det känt att vi har en flitig, noggrann och plikttrogen miljö- och byggnadsförvaltning. I varje fall när det gäller ärenden rörande vissa personer, t ex i Solvarm i Sikhall, Magnus Larsson i Sikhall, blåbärsodlaren vid Hästefjorden, Arne på Nordkroken (se här) och David på Juta. Det kanske också kan förklara att det inte alltför sällan tar några månader innan invånarna kan få besked i olika byggärenden – byggnadsförvaltningen har andra saker som måste prioriteras…

Den 21 januari i år, 2021 alltså, så fick David och hans fru ett brev från Miljö- och byggnadsförvaltningen:

“… vill med detta brev informera er om handläggningen för strandskyddstillsyn återupptas på fastigheten.”

Förvaltningen ville förvissa sig om att David efterlevde villkoren i strandskyddsdispensen och att:

“tomtplatsavgränsningen är fastställd och att det därmed inte får finnas anläggningar eller anordningar utanför tomtplatsavgränsningen som avhåller.”

Byggnadsförvaltningen tappade nog några ord i slutet av meningen. Kanske skulle det stå typ:

“allemansrättslig tillgång till strandområden”

Eller:

”ger en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”

En knapp vecka senare så stod två tjänstemän utanför Jutahuset. De kom en tidig morgon utan att ge sig till känna. De antecknade och fotograferade. Och det är väl i och för sig inget konstigt med det, det ingår i deras jobb. Men Davids fru som var ensam i huset undrade lite förskräckt vad som pågick.

Notera att bilden till höger är tagen inifrån huset och att tjänstemännen faktiskt står utanför den av byggnadsnämnden fastställda tomtplatsen/hemfridszonen. Det märks väl ganska tydligt att det inte blir mycket till “hemfrid” med den gränsen – särskilt inte om David och hans fru skulle sitta på altanen…

Tjänstemännen hittade mycket att anmärka på. Följande noterades och diariefördes den 27 januari:

  • “1 st odlingslott placerad utanför tomtplatsavgränsning
  • 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning
  • 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning
  • 1 st staket vid sydöstra fastighetsgräns utanför tomtplatsavgränsning
  • 1 st klippt gräsmatta utanför tomtplatsavgränsning
  • 8 st trädgårdsbelysning utanför tomtplatsavgränsning
  • 1 st privatiserande skylt vid entrén till fastigheten”

Och allt dokumenterades med kamerans hjälp. Detta är bara två av fotografierna:

     

De utsända tjänstemännen konstaterade också under rubriken “Övrigt”:

  • “Avgränsning saknas längst tomtplatsavgränsning utifrån villkor i given dispens
  • 8 st lyktstolpar utanför tomtplatsavgränsning finns och har dispens.”

Två dagar senare, den 29 januari, damp det återigen ner ett brev i Davids brevlåda. Byggnadsförvaltningen meddelade att det som fanns utanför tomtplatsavgränsningen inte fick finnas där. Detta eftersom åtgärderna:

“hindrar och avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.”

Och därmed strider åtgärderna på “Jutatorpet” mot:

“strandskyddets ena syfte att långsiktigt trygga allmänhetens tillgång till strandområden”

Inte ett ord om att i stort sett samtliga dessa “åtgärder”, dvs odlingslotten, staketet, trädgårdsträden och den privatiserande skylten, redan fanns där när David köpte fastigheten. Ja, till och med utemöblerna/trädgårdsstolarna har den förre ägaren av Juta lämnat kvar på platsen. Men, det är sant – David har klippt gräset… (I morgondagens avslutande blogg presenteras ytterligare information kring de tidigare ”åtgärderna”.)

Och visst, David har satt upp trädgårdsbelysningen nere vid vattnet (se bild nedan). Det var bara det att David och ägaren till strandremsan, tillika laxhuset och bryggan samt fastigheten söder om Davids, trodde att de satte upp belysningen på hans, den andre fastighetsägarens, mark. Han tyckte nämligen att det var helt ok. (Det var innan de förstod att älven hade eroderat bort ganska mycket av strandkanten och marken. Vilket jag har skrivit om tidigare.)

Jag kan dessutom avslöja en eller kanske två hemligheter. Den “privatiserande skylten vid entrén till fastigheten” står på den andre mannens fastighet, liksom faktiskt också hälften av “staketet vid sydöstra fastighetsgränsen”… Detta staket fanns som sagt där när David köpte fastigheten. Och David kan naturligtvis inte och får inte ta bort ett staket, eller skylt, som inte står på hans mark.

Är det inte fantastiskt att byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden har så fruktansvärt dålig koll på fastighetsgränser och kartor när de kräver åtgärder mot fastighetsägare med hot om vite. Jag vet inte om det finns något annat ord än – skandal?

Det kan även noteras att tjänstemännen inte heller nämner den bro som David på egen initiativ och bekostnad har satt upp över den djupa ravinen och bäcken. Den bro som de facto är en förutsättning för att folk överhuvudtaget ska kunna nyttja allemansrätten och passera Juta mellan Önafors och Restad…

David åläggs att vidta åtgärder för att återställa alla “olagliga åtgärder”. Efter att byggnadsnämnden några veckor senare hade sagt sitt och bekräftat tjänstemännens uppfattning.

Detta skulle David se till att det snarast blev gjort:

  1. “Ta bort odlingslott med inhägnad placerad utanför tomtplatsavgränsning
  2. Ta bort 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning
  3. Ta bort 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning
  4. Ta bort 1 st staket vid sydöstra fastighetsgränsen utanför tomtplatsavgränsning
  5. Ta bort 8 st trädgårdsbelysning utanför tomtplatsavgränsning
  6. Ta bort 1 st privatiserande skylt vid entrén till fastigheten
  7. Upphör att klippa gräsmatta utanför tomtplatsavgränsningen, marken kan slås 2ggr/år.
  8. Markera den östra tomtplatsavgränsningen, mot Göta älv, med staket, mur eller häck.”

Hur nu punkt 8 skulle gå till…(Jag har fortfarande inte fått svar på min utlysta tävling. Inte ens några svar från byggnadsnämndens politiker eller byggnadsförvaltningens tjänstemän…)

Och för byggnadsförvaltningens besök och föreläggande är David tvungen att betala 10.000 kr till kommunen… 10.000 kr…

Innan byggnadsnämnden skulle fatta sitt beslut fick David emellertid en chans att förklara och “försvara” sig. Det blev en lång och väl underbyggd inlaga…

Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)”.

==

Tidigare bloggar i denna serie:

”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Restad Gård, strandskydd