Ska Juta ha en tomt? (3/4)

7 januari, 2023 Lämna en kommentar

Det finns enligt Miljöbalken 7 kap 18c § sex särskilda skäl vid prövningen av upphävande av eller dispens från strandskyddet. Jag tycker dock att lagstiftningen har missat det självklara sjunde skälet – det måste finnas en privat tomt, en hemfridszon runt ett bostadshus. Som jag ser det tas detta för givet i alla texter, domar och lagparagrafer som jag har läst, men i Vänersborgs kommun verkar det inte vara självklart.

Det första skälet för strandskyddsdispens är om det område som dispensen avser:

“redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Det är det här villkoret som har diskuterats och fortfarande diskuteras. Byggnadsnämnden anser inte att skälet är uppfyllt. Det anser Bengt Davidsson.

Naturvårdsverket förklarar vad ianspråktagen mark är (se här):

“Att ett område redan är ianspråktaget innebär ofta att det utgörs av en etablerad hemfridszon eller beslutad tomtplats runt ett bostadshus, avgörande är att området inte längre är allemansrättsligt tillgängligt. En bedömning av om ett område är ianspråktaget bör baseras på en utredning av hur allmänheten har tillgång till området.”

När marken är ianspråktagen är den alltså inte tillgänglig för allmänheten. Det är väl den enklaste förklaringen. Förklaringen från Naturvårdsverket har också sin bäring på det oskrivna “sjunde skälet” kan jag tycka. Det är självklart med en hemfridszon runt ett bostadshus.

Jag vet inte om byggnadsnämnden eller förvaltningen har läst denna text från Naturvårdsverket. Den utredning som har gjorts, om den nu ens kan kallas så, är ofullständig, spekulativ och tendentiös. “Beviset” består egentligen bara av ett suddigt flygfoto från omkring 1975… “Beviset” räckte häpnadsväckande nog för Länsstyrelsen som utifrån det underlag den hade fått från byggnadsnämnden i Vänersborg skrev i sitt beslut den 15 oktober 2018, när den avvisade Davidssons överklagande av byggnadsnämndens beslut:

“Vid fastställande av tomtplatsen får endast den del av fastigheten som lovligt har tagits i anspråk ingå. Då det saknas strandskyddsdispens sedan tidigare får man gå tillbaka till hur det såg ut på platsen 1975, då strandskyddslagstiftningen infördes.”

Byggnadsnämnden och Länsstyrelsen hade och har fel. Området var inte och har inte heller varit allemansrättsligt tillgängligt. Det är därför som jag har skrivit fyra bloggar enbart om att området på Juta har varit ianspråktaget. (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.) Flera vittnen har berättat att området har varit ianspråktaget – tre kvinnor som har skött hästar på Juta, en vårdpersonal på socioterapin vid Östra Klinikerna, ägaren tillika jordbrukaren på grannfastigheten och Lave Thorell.

Jutafastigheten har varit privat mark och därmed ianspråktaget sedan landstinget tog över fastigheten från staten 1969. På landstingets tid, 1969-1999, fanns det en skylt vid infarten till Juta som markerade att detta var privat område. Landstinget satte också upp ett taggtrådsstaket mellan Jutafastigheten och grannfastigheten. Hela Juta var privat, det som på juridiskt språk alltså kallas att marken var ianspråktagen. 

Sträckan längst ner vid älven har dock alltid fungerat som allmänhetens passage förbi Jutafastigheten. Det ligger ett båthus och en brygga här, men de tillhör inte Juta. De tillhör grannfastigheten och därför ingår strandremsan också i den fastigheten. På den tiden var allmänheten alltså tvungen att gå nere vid vattnet.

Längst ner mot älven, på Jutafastigheten, var det stundtals ett trädgårdsland och senare en hästhage där det fanns en hinderbana som ungdomar fick utnyttja. Den senare verksamheten höll på till åtminstone 1990-talet när Juta hyrdes av en privatperson.

Det här har det som sagt vittnats om av många personer och det har jag alltså redogjort för i tidigare bloggar. Efter alla diskussioner och allt “strul” kontaktade jag ett av vittnena igen, Lave Thorell. Thorell svarar att han naturligtvis fortfarande står för det han skrev till byggnadsnämnden på uppmaning(!) av förvaltningschef Eddie Sandin. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”.) För säkerhets skull upprepade och kompletterade Thorell för mig:

“Ang. förhållandena åren 1970-1975
Mark i slänten utanför vägen var ianspråktagen dvs uppfattades helt klart som privat = hemfridszon = tomtplats. Där fanns trädgårdsmöbler och trädgårdsland, uppskattningsvis 5-10 meter mot älven. Exakt var dessa möbler stod eller vilken del som uppodlades respektive säsong är inte möjligt att precisera. Sannolikt varierade man placeringarna år från år.”

Den här iakttagelsen förnekar av någon anledning förvaltningschefen och byggnadsförvaltningen. Så var det inte säger de. Vilket är anmärkningsvärt. Det tyckte Vänersborgs förre kommunalråd Gunnar Lidell (M) också, som i en bloggkommentar (se här) skrev:

“Jag kan för övrigt inte förstå varför byggnadsnämnden besvärade sig med att fråga den mkt påläste Lave Thorell om historiken vid Juta, och sedan struntar helt i den fakta som han presenterade, månne en släng av faktaresistens?”

I övrigt hänvisar jag återigen till mina bloggar för mer fakta om Jutas ianspråktagande. (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.) 

Det sista skälet som kan ge dispens från strandskyddet är om området:

“behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.”

Det innebär, skriver Naturvårdsverket, mycket speciella omständigheter som är mer eller mindre unika till sin karaktär. Det kan emellertid röra sig om enskilda intressen. Kanske är rätten att ha en hemfridszon runt hela sin bostad ett sådant “mycket angeläget intresse”? Eller är det kanske själva äganderätten till bostaden i sig som är det avgörande?

Anm. Fortsättning följer i bloggen ”Ska Juta ha en tomt? (4/4)”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, strandskydd

Varför firas Trettondagen?

6 januari, 2023 1 kommentar

trettondagIdag firar vi Trettondagen.

Enligt kyrklig tradition firar vi Trettondagen till minne av de tre vise männens ankomst till Betlehem. Det är dock inte helt lätt att förstå varför de var visa… Vad kunde det betyda att vara vis för 2000 år sedan? Enligt Matteus (Matt 2:1-2) var de vise männen stjärntydare:

”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.«”

I den västliga kyrkan var de vise männen tre, även om Matteus inte skriver något om antalet. Enligt den kyrkliga legenden hette de dessutom Caspar, Melchior och Balthasar. Det här står inte heller i Matteus. Det hindrar dock inte att just dessa tre namn har namnsdag idag, fast lite försvenskat – Kasper, Melker och Baltsar.

Det är nog också lite märkligt att de vise männen kom från Österlandet, antagligen från Persien, och inte från Israel/Palestina. En artikel i dagens ”Dagens Arena” (se ”Vise män från österns länder”) gör en ganska långtgående tolkning:

”framgår det enligt Matteus grekiska originaltext att de [de tre vise männen; min anm] är magoi, alltså det slags heliga män som företräder zoroastrismen: Zarathustras lära.”

Och historikern Erik Tängerstad fortsätter i sin mycket intressanta artikel i ”Dagens Arena”:

”Stjärnan över Betlehem leder den ena religionen in i den andra. Själva ordet magi är dessutom beteckningen på en företrädare för zoroastrismen: magoi är pluralformen av magi.”

Det är intressanta spekulationer, men vad jag förstår så går Tängerstad lite för långt i sin tolkning – även om det sedan mycket länge har funnits uppfattningar om att den gamla persiska religionen påverkade judendomen redan på Gamla Testamentets tid. Men jag tror faktiskt inte att det går att hitta några andra referenser till zoroastrismen i just Matteus evangelium. Det är också egendomligt att ingen av evangelisterna Markus och Johannes nämner händelsen – och att Lukas (Luk 2:8-9) skriver om andra och betydligt ”enklare” besökare:

”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”

Det talar ju för att händelsen med de tre vise männen inte var särskilt viktig – om den nu överhuvudtaget har inträffat…

I den ortodoxa kyrkan gäller att Trettondagen handlar om Jesu dop. Men även denna tradition är tveksam – att dopet skulle inträffa så nära inpå Jesus påstådda födelse förefaller osannolikt.

Den äldsta traditionen hävdar att Trettondagen firas till minne av Jesu omskärelse. Maria och Josef var ju faktiskt judar och omskärelse av pojkar var en tusenårig religiös och ytterst viktig tradition, instiftad av Abraham (1 Mos 17:11) – judarnas och arabernas gemensamme stamfader. Det var ett tecken på förbundet mellan Gud och judarna (och muslimerna). Och det har ju faktiskt också stöd i Nya Testamentet. Lukas skriver (Luk 2:21):

”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”

Trettondagen ligger i och för sig inte 8 dagar efter juldagen, men jag tror ändå att denna förklaring till varför vi firar Trettondagen egentligen är den riktiga. Men självklart kunde inte den kristna kyrkan i längden fira Jesus ”judiskhet”. Kyrkan gjorde därför om innebörden av högtiden, och flyttade kanske också tidpunkten…

Förr i tiden, enligt Wikipedia ända fram till 1600-talet, inföll Knutsdagen imorgon, dagen efter Trettondagen. Då var julen definitivt slut, även om jag tror att Knutsdagen snarare betraktades som den första dagen efter julhögtiden. Men när Knutsdagen flyttades fram till den 13 januari, dvs 20 dagar efter jul, om man räknar från juldagen, blev det lite mer komplicerat… När slutar egentligen julhögtiden? Är det på Trettondagen eller på Tjugondedag jul? Därom tvistar de lärde skulle man kanske kunna säga. De flesta håller nog ändå med om att julen slutar idag, på Trettondagen, trots allt – och på Knut kastar vi ”bara” ut julgranen. Varför Knutsdagen flyttades fram är det för övrigt ingen som egentligen vet…

Hur som helst. I de flesta julfirande länder är julhögtiden slut på Trettondagen. Och därmed är det slut på vilan, festerna och ledigheterna. Även om det just i år blir en lite längre helgledighet. På så sätt blir ju ”julhelgen” ännu lite längre.

Så det blir nog inte förrän på måndag som Vänersborg och Sverige återgår till det ”riktigt” normala. Då börjar alla arbeta igen, om de inte redan har gjort det, och alla elever börjar skolan. Nästan… I Vänersborg börjar skolorna den 10 januari. När Sigurd och Sigbritt har namnsdag…

Det kommer att dröja ett tag innan nästa stora traditionella högtid inträffar som jag ska blogga om… Men det kommer sannolikt att långt innan dess finnas andra saker att ta upp i denna blogg… Inte bara Juta…

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul

Ska Juta ha en tomt? (2/4)

5 januari, 2023 Lämna en kommentar

Alla boningshus har rätt till en privat tomt med en tydlig hemfridszon. Det skrev jag i den förra bloggen. (Se ”Ska Juta ha en tomt? (1/4)”.) Byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen har emellertid inte tagit med denna aspekt i sina beslut.

Davidsson fick bygglov och följde det. Han tog för givet att han skulle få hela tomten, utom möjligtvis en bit längst nere vid älven. Davidsson var i god tro. Hela fastigheten hade ju varit ianspråktagen under lång tid – åtminstone ända sedan landstinget tog över Juta 1969. Han tog för givet att han skulle få disponera fastigheten på samma villkor. Han kunde inte ana att byggnadsnämnden inte ansåg att han skulle ha någon hemfridszon runt huset.

Paret Davidsson fick på sätt och vis en tomtplats, men bara väster om huset. Det är ett bergigt och svårtillgängligt område, särskilt för Bengt som är rörelsehindrad. Varför byggnadsförvaltningen ansåg att det inte borde finnas någon hemfridszon runt hela huset, precis när Bengt Davidsson köpte det, därom tvistar de lärde. När förvaltningen varit där tidigare, hos den föregående ägaren, hade byggnadsinspektören ifråga menat att den privata tomtplatsen sträckte sig nästan ända ner till älven. Hon hade till och med satt upp en skylt där. (Se “Davidsson: Ianspråktaget! (3/4)”.) Nu skulle det inte bli någon hemfridszon överhuvudtaget åt öster, mot älven, dit altan och balkong vette och där husets huvudingång var belägen…

Sträckan längst ner vid älven har alltid fungerat som passage förbi Juta. Det är den naturliga passagen förbi fastigheten. Allmänheten går mycket sällan på grusvägen förbi huset och altanen. Människor inser nämligen att allemansrätten är noga med att de boende har rätt att få vara i fred, att det finns en hemfridszon runt ett hus.

Davidsson har underlättat passagen för allmänheten genom att för egna medel sätta upp en bro över bäckravinen. De flesta människor trodde uppenbarligen att det var kommunen som i sin klokhet och välvilja hade satt upp och bekostat den, men så var det inte. Davidsson tog bort bron dagarna efter att byggnadsnämnden beslutade om att avslå hans begäran om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning. Nu är det svårt för allmänheten och omöjligt för äldre och funktionsvarierade att passera Juta.

Byggnadsnämndens beslut om tomtplatsavgränsning har inte bara avskaffat hemfridszonen för Davidsson, det har också omöjliggjort allmänhetens fria passage förbi Jutafastigheten. Kommunen har på ett negativt sätt slagit två flugor i en smäll…

I den förra bloggen skrev jag om Allemansrätten. Orsaken var att strandskyddslagstiftningen till stor del syftar till att skydda allemansrätten. Jag tänkte utveckla syftet med och konsekvenserna av den för Sverige tämligen unika allemansrätten.

Allemansrätten är ingen lag. Det är mer av en sedvänja, men den omges av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet och inte. Allemansrätten har stöd i grundlagen, Regeringsformen 2 kap 15 §, som säger att:

”alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”

Det sägs dock inget om vad allemansrätten är för något.

På Naturvårdsverkets hemsida finns det en publikation som heter “Allemansrätten – Vad säger lagen?” av Bertil Bengtsson. (Den kan laddas ner här.) Den är från 1999. Naturvårdsverket skriver om publikationen:

“Här kan du läsa om vad som är tillåtet och vilka typer av uppträdanden som kan leda till rättsliga påföljder.”

Allemansrätten, skriver Bengtsson, ger rätt att färdas på annans mark, men:

“en främling får emellertid inte ens på vägar och stigar inkräkta på hemfridszonen. Han får inte komma så långt in på annans område att han gör sig skyldig till hemfridsbrott”

Och hemfridsbrott kan medföra böter eller fängelse i högst ett år…

Allemansrätt eller inte – det är tydligt att det ska finnas en privat tomt runt ett hus, en hemfridszon. Och vidare att det enligt Bengtssons och Naturvårdsverkets definition inte går att betrakta grusvägen förbi altanen som allemansrättslig tillgänglig. Den går alldeles för nära huset och inkräktar på paret Davidssons hemfrid.

Allmänheten måste alltså, menar Bengtsson, hålla sig borta från annans ”gård”, annans tomt. Det spelar ingen roll hur oskyldig passagen kan synas vara.

Vad är då en tomt frågar sig Bengtsson, och det undrar nog också paret Davidsson, som inte har någon. Bengtsson slår fast att begreppet har central betydelse för allemansrättens del, men att det dessvärre är svårt att precisera. Huvudtanken är dock klar. I Brottsbalken stadgas ju att allmänheten inte får färdas över annans tomt.

Bengtsson skriver:

“En tomt i lagens mening är alltså vidsträckt omkring bostadshus”

OBS! Detta är den gamla felaktiga kartskissen från byggnads-nämnden. Jutahuset är större och har dessutom en altan.

Jag antar att “omkring” betyder att hemfridszonen sträcker sig i alla de fyra väderstrecken, inte enbart mot ett otillgängligt bergsområde i ett av väderstrecken…? Särskilt viktigt torde det väl vara att ha en tomtplats framför husets altan, balkon och huvudingång, dvs där familjen huvudsakligen håller till.

Men så hamnar man återigen i frågan – hur långt ska husägarens, eller hyresgästens, hemfridszon sträcka sig? Frågan är naturligtvis ytterst aktuell i fallet Juta.

Bengtsson skriver:

“Hur långt skyddet når från byggnaderna varierar med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt terrängförhållandena. Träd, buskar och bergknallar som hindrar insyn mot bostadshus medför att man kan passera ganska nära huset – sällan dock närmare än 10–15 meter, om man inte följer vägar som tydligen används också av grannar och andra utomstående. Är insynen fri, får man hålla sig på längre avstånd. Men den som går förbi en villa på 60–70 meters håll lär i allmänhet inte kunna straffas för att han tagit väg över tomt.”

Tänk, jag tror inte att detta är någon som helst nyhet för allmänheten i Vänersborg. Det är inte på något sätt uppseendeväckande. Jag tror att alla som rör sig i skog och mark vet att detta resonemang är riktigt. Det är något som de allra flesta “flanörer” på Juta följer rent instinktivt. De går inte på Davidssons altan eller på grusvägen, de går vid älvkanten därför att de respekterar allemansrätten och paret Davidssons hemfridszon.

Även om inte byggnadsnämnden gör det. I varje fall inte den “gamla” under ordförande Bo Dahlbergs (S) ledning. Vem vet, kanske den nya under Benny Jonasson (S) har en annan uppfattning.

Anm. Fortsättningen följer i bloggen ”Ska Juta ha en tomt? (3/4)”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:allemansrätt, Byggnadsnämnden, Juta, strandskydd

Ska Juta ha en tomt? (1/4)

4 januari, 2023 Lämna en kommentar

Juta är mycket vackert beläget vid Göta älv. Det ligger ute på Restad, strax nordöst om fängelset, med utsikt över hamn- och industriområdet i Vargön. Huset ligger i skogsbrynet på en höjd ungefär 70-80 meter från strandlinjen.

Bengt Davidsson köpte fastigheten i juni 2017. Efter köpet renoverade Davidsson huset och byggde både om och till. Det gjorde att han och hans fru inte flyttade in förrän vid midsommar 2019. Davidssons mark går runt huset och sträcker sig ca 60 meter ner mot vattnet. Det område på 10-20 meter som går längs strandlinjen tillhör emellertid inte Davidsson. (Eftersom älven har “naggat” ganska mycket på marken vid Juta så är det frågan om hur mycket det egentligen finns kvar av grannfastighetens mark vid älvkanten. Det får mätningar visa.)

Alla boningshus har rätt till en tomt. På denna tomt har de boende i huset rätt att få vara i fred. Det är “hemfridszonen”. Hemfridszonen är området närmast runt bostadshuset. Det är ett alltså privat område och här har man som fastighetsägare (eller hyresgäst) full rådighet. Ingen utomstående får vistas på tomten utan lov. Det är hemfridsbrott att utan lov passera över eller vistas på privat tomt. Inom hemfridszonen gäller således inte allemansrätten.

I 1 kap 4 § definierar Plan- och bygglagen (PBL) en tomt. En tomt är:

“ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål”

Tomten behövs alltså för att byggnaden ska kunna användas för avsett ändamål. Det är dock lite oklart vad som behövs för avsett ändamål. PBL nämner möjligheter till vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt. Även väg, parkering och möjligheter för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området ingår vad jag förstår också.

I Boverkets byggregler står det en del om vad som gäller en tomt vid t ex nybyggnad. Det ska finnas minst en tillgänglig och användbar gångväg mellan tillgängliga entréer till byggnader, till bostadskomplement och parkeringsplatser. Jag antar att det i stort sett gäller även ombyggnad av bostadshus, fast då “i skälig utsträckning”. Det ska också finnas framkomlighet för utryckningsfordon och möjlighet till lastning och lossning av fordon.

Det är svårt, skriver Naturvårdsverket, att:

“ange ett generellt mått på hur stor hemfridszonen är runt ett bostads- eller fritidshus eftersom förutsättningarna varierar från fall till fall. Ibland finns givna, tydliga gränser för hemfridszonen som ett staket, en häck, en väg eller en gång- och cykelväg.”

Det finns ingen tumregel eller lagstiftning på hur stor hemfridszonen ska vara och hur långt från huset tomtplatsavgränsningen således ska gå. Det beror på, som många jurister brukar säga. Det beror t ex på avståndet till huset eller hur topografin och vegetationen ser ut. Naturvårdsverket skriver (se broschyren “Allemansrätten – en vägledning”):

“Berg, kullar och träd som skyddar mot insyn gör kanske att du kan gå lite närmare ett boningshus. Är landskapet däremot öppet och huset exponerat  bör avståndet vara längre.”

Det beror alltså på olika omständigheter hur stor hemfridszonen ska vara, men lagstiftningen förutsätter att det ska finnas en hemfridszon runt ett bostadshus.

Det går en liten grusväg alldeles utanför och längs med altanen på Jutahuset. Den utgör enligt byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen en naturlig gräns för Davidssons hemfridszon. I varje fall innan sammanträdet den 6 december. På detta sammanträde var det tänkt att förvaltningen skulle lägga ett förslag om att Davidsson även “skulle få vägen” som förvaltningschefen uttryckte det. Ärendet lyftes emellertid ur dagordningen och beräknas istället återkomma på sammanträdet den 24 januari.

Sedan 2018, och alltså fortfarande, har paret Davidsson ingen tomt, privat hemfridszon, runt huset. Tomtplatsavgränsningen går mellan grusvägen och altanen. Det här området är mellan 0 och 3 meter brett och det är brant. Det går nästan inte att gå på denna markyta. Det är knappast ens möjligt att anlägga en rabatt med blommor. (Här kräver för övrigt byggnadsnämnden att Davidsson ska bygga en mur, sätta upp ett staket eller plantera en häck enligt beslutet 2018 – annars ska Davidsson betala vite…)

Paret Davidsson har en mindre parkering söder om bostaden där max två bilar och ett släp kan stå. De går dock inte att vända i hemfridszonen… Vid några tillfällen har ambulansen fått göra utryckning till Juta. Det finns då inte plats för ambulansen på det privata området. Bengt Davidsson, som är rörelsehindrad, kan inte heller bygga någon ramp. Den allmänhet som kommer från söder, dvs infarten till fastigheten, har insyn i huset och över tomten väster om huset.

Väster om byggnaden är det bergigt. Terrängen stiger brant och berget går i dagen. Det är på grund av höjdskillnader och ojämnheter inte möjligt att sitta här vid t ex ett bord och det finns inte plats för t ex gungor till barnbarnen. Det går inte heller att uppföra ett växthus eller trädgårdsland. Ja, Bengt kan på grund av sitt handikapp knappast ens gå eller vistas i området.

Norr om huset finns ytterligare en ingång till huset, ett garage och en gammal lada. Paret Davidsson är tvungen att lämna sin tomt och köra på allmänhetens grusväg för att komma dit. Det är tveksamt om de egentligen får göra det. Sannolikt uppfattar allmänheten det som att Davidsson privatiserar vägen och att vägen därför är privat. Det är inte tillåtet. Och det är definitivt inte tillåtet att snöröja och sanda vägen på vintrarna. Då privatiseras tveklöst vägen vilket kan verka avskräckande för allmänheten. Paret Davidsson kan inte gå på sin privata tomt från den ena sidan huset till den andra.

I norr ligger också värmepumps- och avloppsanläggningarna, fast inte innanför tomtplatsavgränsningen. Det går inte att reparera, tömma eller på annat sätt underhålla anläggningarna med mindre än att man gör intrång och privatiserar allmänhetens område. I norr har kommunen dragit tomtplatsavgränsningen långt fram mot bostaden för att allmänheten ska ha en möjlighet att med en viss sannolikhet kunna korsa bäckravinen oskadda, utan alltför stor fara för liv och lem. Det har sin grund i att förvaltningen ignorerat möjligheten att villkora bron som Davidsson har satt upp längre ner vid ravinen. (Bron har Davidsson tagit bort när han i oktober fick avslag på sitt nya förslag till strandskyddsdispens.) Tomtplatsavgränsningen innebär att allmänheten har insyn även från norr, från Önaforssidan. Ja, allmänheten är i stort sett “inne på tomten” när de befinner sig där.

Öster om “Jutatorpet” och grusvägen vid altanen finns en mycket stor gräsmatta. Den slutar vid Göta älv. Paret Davidsson äger detta område (det tillhör fastigheten Juta och har alltid gjort), men får enligt byggnadsnämndens tolkning av strandskyddsbestämmelserna inte använda området. De får inte ha något trädsgårdsland på gräsmattan, än mindre ett växthus. De får inte ha fruktträd och de får inte ens klippa gräset. Alla sådana åtgärder privatiserar nämligen marken. Davidsson måste ta bort alla privatiserande installationer, annars måste han betala vite.

Med andra ord, paret Davidssons tomt, enligt byggnadsnämndens beslut 2018, uppfyller inte de krav som PBL och Boverket ställer upp för en privat tomt. Tomten fyller inte den funktion som gör att byggnaden “ska kunna användas för avsett ändamål”. Den enda privata hemfridszon som Davidsson har är väster om byggnaden – och där är naturen och terrängen sådan att det knappast går att vistas i området.

Byggnadsnämnden anser att tomtplatsavgränsningen är enligt svensk lagstiftning och att grusvägen alldeles utanför altanen på Jutahuset utgör en naturlig gräns för Davidssons hemfridszon. Är det verkligen så?

Naturvårdsverket skriver i samband med ovanstående citat:

“I andra fall finns det naturliga gränser som till exempel ett dike, ett skogsbryn, en åkerkant eller en väg på ett rimligt avstånd från huset. Om det finns tät vegetation eller är kuperat runt huset är risken för störning mindre, och då kan gränsen för hemfridszonen ligga närmare bostadshuset. Om huset ligger i ett öppet, flackt landskap kan hemfridszonen istället behöva vara större.”

Det står helt klart att grusvägen vid altanen inte under några omständigheter kan sägas ha ett “rimligt avstånd från huset”. Går man på vägen ser man när Bengt och hans fru sitter och äter frukost. Ja, Davidsson och allmänhet kan samtala i normal ton och nästan hälsa fysiskt på varandra. Från vägen kan man också se in i huset.

Naturvårdsverket, som har både strandskyddsregler och allemansrätt helt klart för sig, utgår från att allmänheten inte ska störa de boende i hemfridszonen. Det är själva utgångspunkten i verkets resonemang om en privat tomt och hemfridszon. Det här perspektivet tycks emellertid inte ens ha slagit byggnadsnämnden i Vänersborg… 

“Hemfridszonen är området närmast runt ett bostads- och fritidshus där den boende har rätt till ett privat område och att få vara ostörd.”

Det gäller enligt byggnadsnämnden dock inte paret Davidsson på Juta.

Anm. Du kan läsa fortsättningen här: ”Ska Juta ha en tomt? (2/4)”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, strandskydd

Ny nämnd ska avgöra Juta

2 januari, 2023 Lämna en kommentar

Den 24 januari ska den nya byggnadsnämnden ha sitt första sammanträde för mandatperioden. Några ledamöter är kvar sedan den förra perioden, medan flera är nya. Ny är t ex ordförande Benny Jonasson (S). Vid sin sida får han Piotr Gabrys (M) som vice ordförande. Gabrys har varit med förr.

De styrande partierna besätter 4 av nämndens ordinarie platser. Det är förutom ordförande de två socialdemokraterna Malin Tell och Anna-Maria Gustavsson. Helge Kneese (KD) är den fjärde. Det kan noteras att varken Centerpartiet eller Miljöpartiet är representerade på någon av de ordinarie platserna. För de olika oppositionspartierna sitter som ordinarie ledamöter Niklas Claesson (M), Pontus Gläntegård (V), Torbjörn Moqvist (SD) och Kurt Wahlgren (SD). Vice ordförande Gabrys ger oppositionen den femte och i vissa omröstningar möjligtvis den avgörande rösten. Det kan nämnas att varken Liberalerna eller Medborgarpartiet har någon ordinarie ledamot.

Den nya byggnadsnämnden hamnar direkt i hetluften. Med all sannolikhet ska nämligen ärendet kring strandskyddsdispensen och tomtplatsavgränsningen på Juta avgöras redan på januarimötet. För läsare av denna blogg är historien, problematiken och skandalen tämligen välkänd. Det är inte säkert att den är det för de nya ledamöterna. Och ska de uppdateras utifrån enbart tjänstepersonernas beskrivningar så lär de på sin höjd få fragmentariska och ofullständiga kunskaper – och då är risken stor att det blir fel igen…

Jag ska inte upprepa alla argument som talar för att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen har fel i fallet Juta. Eller ta upp alla de konstigheter som förvaltningen har anfört för att försöka bevisa sin sak. Som t ex suddiga flygfoton som egentligen inte visar någonting. Eller att förvaltningen blundade för fakta och vittnesmål som talade till Davidssons fördel. Det var vittnesmål som t ex visade att den största delen av fastigheten var ianspråktagen redan 1969 när privatiserande skyltar och staket sattes upp av landstinget.

Det är fortfarande tomtplatsavgränsningen från 2018 som gäller på Juta. Det betyder att den smala grusvägen som går alldeles vid altanen ligger utanför tomtplatsavgränsningen och tillhör allmänheten. Ja, det är värre än så. Allmänheten kan faktiskt gå över ena hörnet av altanen. Från altanen och grusvägen kan fotgängare och cyklister titta rakt in på altanen och in i bostadshuset. Möjligheterna till ett privatliv för Bengt Davidsson och hans fru är ytterst begränsade. Tomtplatsavgränsningen innebär också att saker som alla tar för givna ska finnas vid ett bostadshus inte finns på Juta.

Bengt Davidsson lämnade redan 2018 ett eget förslag till tomtplatsavgränsning som skulle tillgodose både hans egna krav och allmänhetens intressen.

Det påstår dock byggnadsnämnd och -förvaltning inte har något stöd i några lagar. Och det är intressant. Byggnadsnämnd och -förvaltning visar inte själva på något tydligt sätt hur deras bedömningar och avgöranden får stöd i lagen. Om det hänvisas till lagen så är det till paragrafer som innehåller stora utrymmen för bedömningar och alternativa tolkningar. Och då tolkar byggnadsnämnden alltid till Davidssons nackdel. Samtidigt som det finns en tendens att blunda för lagparagrafer och fakta som talar till Davidssons fördel…

Den smala grusvägen förbi bostadshuset ingår alltså inte i Davidssons tomtplats, den tillhör allmänheten. Det har byggnadsnämnden varit säker på i 5 år nu. Så säger nämligen lagen enligt nämnden… Det är det besked Davidsson har fått. Men inför decembermötet för en månad sedan upptäckte helt plötsligt förvaltningen att den hade gjort fel. Tomtplatsavgränsningen stämde inte. I det nya förslaget till strandskyddsdispens med ny tomtplatsavgränsning flyttade byggnadsförvaltningen gränsen vid grusvägen. Nu hamnade vägen istället innanför tomtplatsavgränsningen. (Ärendet lyftes som bekant bort från dagordningen, så inget beslut fattades.)

Men då är frågan. Vad hade förvaltningen upptäckt i lagen efter 5 år som säger att vägen borde tillhöra Davidsson? Ingen vet. Det fanns inte någon hänvisning till någon lagparagraf.

Davidsson frågar sig också var det i lagen står att han inte kan få 20-30 meter av gräsmattan strax nedanför vägen som sin privata tomt. Om byggnadsförvaltningen upptäckte att han “kan få vägen” så kanske samma lagparagraf säger att han också kan få 20-30 meter av sin gräsmatta? Men nej säger förvaltningschefen, det finns inget stöd i lagen för det. Men det fanns ju stöd för grusvägen…? Och innan fanns det ju inte ens stöd för att Davidsson “skulle få” grusvägen….

Men fungerar lagar på det viset? Måste det finnas stöd i lagen för en åtgärd? Är det inte så att lagar ofta talar om vad som inte är tillåtet. Står det inget i lagen så är det tillåtet. Var står det i lagen att paret Davidsson inte kan få 20-30 meter av gräsmattan?

Bengt Davidsson har också hört från förvaltningen att det inte finns några rättsfall som talar till hans fördel. Det tycks vara en överdrift. Har förvaltningen verkligen koll på alla rättsfall i Sverige? Jag har svårt att tro det. Det finns naturligtvis rättsfall, men det är svårt att dra några säkra slutsatser och paralleller till Jutafallet. Tomtplatsavgränsningar är nämligen ganska unika, de är beroende av bostadshusets utseende och utformning, placering på tomten, avståndet till vattnet, terrängförhållanden, insyn, vägar osv. Det som är gemensamt, och som byggnadsnämnden i Vänersborg tycks glömma, det är att alla bostadshus har rätt till en privat tomt, en hemfridszon, runt huset…

Och här kan jag se en annan och rimlig förklaring till att det inte finns några rättsfall som liknar Davidsson och Juta. (Om det nu inte finns några rättsfall.) Det finns ingen annan byggnadsnämnd i detta avlånga land som drar en tomtplatsavgränsning över en altan…

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, strandskydd

GOTT NYTT 2023

31 december, 2022 3 kommentarer

Så är då ytterligare ett bloggår till ända. År 2022 är slut.

Tiden går fort. Men så är det väl alltid när man ser tillbaka. Dagar, månader och år flyr, trots krig, inflation, ny regering, skenande elpriser och annat elände. Kanske går tiden fortare när man har blivit pensionär…

Jag har nu påbörjat mitt 13:e bloggår. Den första ”riktiga” bloggen daterar jag nämligen till den 17 oktober 2010, även om jag hade prövat på med några enstaka texter redan tidigare. Men det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Och för drygt två år sedan, den 14 december 2020, fick jag min miljonte visning på bloggen… Denna händelse beskrev jag i bloggen ”En miljon!”.

Det hade jag aldrig kunnat drömma om. Men det finns uppenbarligen ett behov av en politisk blogg i Vänersborg.

För många är bloggen ett sätt att följa med i politikens Vänersborg. Och ska man vara uppriktig, så finns det inte alltid så mycket information att få i TTELA. Läser man bara TTELA och/eller lyssnar på P4 Väst så kan man ibland undra om det överhuvudtaget finns några politiker eller politisk diskussion i kommunen. Men några ämnen har dock TTELA tagit upp, t ex VA-frågan på Vänersnäs och Bengt Davidssons kamp mot byggnadsnämnden. Och det gjorde tidningen med den äran. Det sistnämnda intresserade sig även SVT för och hade ett mycket uppmärksammat inslag om. Det hjälpte dock inte. Vi får se hur den nya byggnadsnämnden hanterar ärendet den 24 januari.

Det är många som hör av sig på olika sätt. De vill inte sällan berätta och beskriva hur de har behandlats av kommunen. Många vänersborgare känner en vanmakt när de på olika sätt konfronteras med den kommunala byråkratin. Som stundtals är både stelbent och maktfullkomlig. Det finns tydligen inga charmkurser som biter på nitiska tjänstepersoner i Vänersborg. Jag hinner inte med alla tips och alla fall. Tyvärr. Det skulle behövas fler bloggare.

Andra hör av sig med lovord och berättar vad mina inlägg betyder för dem. Det har varit ovanligt många som har läst mina “bloggserier” om enskilda personers kamp mot kommunens nitiska tjänstepersoner.

Det är reaktionerna från människor som jag möter som gör det roligt och stimulerande att fortsätta skriva. Folk är faktiskt i stort sett alltid positiva. Och det oavsett vilket parti de representerar eller röstar på. Fast det är klart, alla kan ju knappast vara positiva. Men det visar de inte, inte för mig i varje fall. Såvida inte tystnad är ett sätt att markera missnöje. Och visst har det funnits tillfällen där jag har hört tystnaden tala.

Det har på sina håll diskuterats om mitt bloggande påverkar valresultatet i kommunvalet. Det är svårt att säga, hur ska man kunna veta det? Faktum är dock att Vänsterpartiet fick 745 fler röster i kommunvalet 2022 jämfört med antalet vänersborgsröster på Vänsterpartiet i riksdagsvalet. Samtidigt har bloggaren själv blivit invald i kommunfullmäktige med personröster fyra val i rad. Och det kan ju i varje fall inte bero på att folk läser i TTELA om allt bra som Vänsterpartiet eller undertecknad eventuellt gör i kommunen…

Hur som helst så får jag överraskande nog, vilket är väldigt glädjande, ”glada tillrop” från politiker och “vanliga personer” som lägger sina röster på andra partier än Vänsterpartiet. “Jag håller inte med om vad du tycker alla gånger, men jag lär mig mycket om politiken i Vänersborg” är en vanlig kommentar.

Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det har jag beskrivit vid tidigare tillfällen. Det är ju inte bara att skriva, det är material som ska läsas in, fakta som ska letas upp och kontrolleras osv. Det blir en del timmar framför tangentbordet. Sanningen är också att jag tar hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. (Rininsland skriver numera, återigen, på partiföreningens hemsida. Se “Vänsterpartiet Vänersborg”) Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är.

Även politiken i sig tar ganska mycket tid. Det finns att göra hela tiden. Är det inte skrivande så är det möten och inläsning till möten. Jag är fortfarande ledamot i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden samt från och med imorgon ordinarie även i kommunstyrelsen. Det är många handlingar som ska studeras och analyseras och det är inlägg och anföranden som ska förberedas. Det gäller att försöka leva upp till det förtroende som väljarna har visat, det är viktigt tycker jag. Då är en förutsättning att man som politiker är väl förberedd på alla sammanträden. Det vill jag alltid vara.

Under de år som jag har bloggat har det blivit 1.309.661 visningar på bloggen. Och har någon varit med från början har de kunnat läsa 2.673 blogginlägg. I år var det 140.960 visningar på bloggen. (Och det är några timmar kvar.) Det betyder att det i genomsnitt klickades 386 gånger på bloggen varje dag. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv.

Det är tyvärr sämre siffror än förra året, trots att det var valår i år. En anledning till minskningen kan vara att jag skrev färre bloggar om Magnus Larsson och Sikhall i år. Bloggserien ”Historien om Magnus Larsson” (25 avsnitt!) drog mängder av läsare förra året. Även ett antal bloggar om Solvarm, också i Sikhall, lockade många läsare förra året.

Det är 133 personer som prenumererar på min blogg, vilket är 9 fler än förra året. 85 av dom får ett mail med det publicerade blogginlägget. Det betyder att de inte behöver gå in på bloggen för att läsa inlägget. Räknaren registrerar då inte heller något klick… 

Det har blivit 243 blogginlägg under året. Det är några färre än förra året. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:

  1. “Sikhalls magasin 4: Framtiden”
  2. “Nya åtgärder vid oljehamnen”
  3. “Sikhall, VSS, Magnus och oljehamnen”
  4. ”Sikhalls magasin 3: Magnus”
  5. “Byggnadsnämnden och Juta (5/5)”
  6. “Davidsson på Juta kämpar vidare (1/3)”
  7. “Davidsson på Juta kämpar vidare (3/3)”
  8. “Valda till KF 2023-2026 (4)”
  9. “SN: Var ska det särskilda boendet placeras?”
  10. “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2)” (919)

Strax under denna “10-i-topp-lista” placerar sig bloggar om Vargön Alloys, Frändefors och VA-debatten kring Vänersnäs. Det är nästan så att man kan ana att bloggen är mer populär i kommunens landsbygdsområden än i stan…

Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… Det var t ex 10 visningar från Indien, fast tråkigt nog var det en minskning jämfört med förra året med 15. Men besöken från Kina ökade. Det var 174 jämfört med 101 visningar förra året. Det var också 19 klick från Hongkong.

Jag noterar att jag har fått vardera ett besök från bland annat Kambodja, Elfenbenskusten, Mali, Oman och Costa Rica. Det är spännande. Annars är det från USA (2.480 visningar), Norge (647), Irland (509), Spanien (259) och Singapore (234) som jag har fått flest träffar (efter Sverige). Undrar om dessa människor på utländsk mark lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske ville de veta mer om byggnadsförvaltningen i Vänersborg, varför allemansrätten gäller på Bengt Davidssons altan eller Magnus Larssons övertagande av Sikhalls magasin…?

Det har varit svårare att vara bloggare i år. De skandaler vi vänersborgare har varit vana vid och nästan “vuxit upp med” lyser nu för tiden med sin frånvaro. Det finns inga Lars-Göran Ljunggren eller Marie Dahlin kvar längre. Och Bo Carlsson har dragit sig tillbaka. Numer är Carlsson “bara” ordförande i barn- och utbildningsnämnden, men där sköter han sig å andra sidan med den äran. Kommunalråden Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) är måna om att samtala och diskutera och förankra beslut. Även oppositionens kommunalråd Henrik Harlitz (M) tror på samtal innan beslut. Det kommer sannolikt att fortsätta under 2023. Jag tror inte att det blir samma ”intensitet” på politiken, inte samma motsättningar och stridigheter som vi har varit vana vid under många år i Vänersborg. Vänersborg hade nog varit en lugn och ointressant kommun om vi inte hade haft vår miljö- och byggnadsförvaltning… Ur en bloggares perspektiv är det tur att denna förvaltning finns. Ur invånarnas perspektiv…?

Men…

Det har gjorts en medborgarundersökning under året. Den visade bland annat att endast en av fyra invånare upplever kommunens politiker som lyhörda, en av tre anser att kommunens politiker är ansvarstagande och en av fem ”att invånarnas möjlighet till insyn och inflytande över kommunens beslut och verksamheter är bra”? Vad betyder detta för Vänersborg och för demokratin?

Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som har levererat tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras. 

Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.

Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Kategorier:blogg, helgläsning

Gör BN skillnad på Timmervik och Sikhall?

30 december, 2022 3 kommentarer

Den avgående byggnadsnämnden har inte alltid fattat logiska och konsekventa beslut under den gångna mandatperioden. Det händer att de som har sökt strandskyddsdispenser, förhandsbesked eller bygglov har fått vänta med både oro och osäkerhet på utgången. Ibland beviljades en ansökan, ibland inte. Det var ingen som i förväg riktigt kunde räkna ut hur nämnden skulle besluta.

Efteråt kunde de berörda ofta inte heller förstå orsakerna till nämndens beslut eller logiken bakom. Det kunde helt enkelt vara svårt att se vad besluten grundade sig på. Det har skapat en osäkerhet hos många kommuninvånare. Och inte sällan frustration. Vilket i sin tur har lett till spekulationer. Behandlar byggnadsnämnden verkligen alla kommuninvånare lika? Det blir en naturlig fråga när folk inte förstår.

Och ibland undrar man ju… Behandlar byggnadsnämnden alla lika?

SVT uppmärksammade t ex två beslut av byggnadsnämnden på sammanträdet den 25 oktober tidigare i år. Det handlade om strandskyddsdispenser och i båda fallen förordade tjänstepersonerna avslag på ansökningarna. När det gällde Bengt Davidsson på Juta beslutade politikerna om avslag på ansökan, medan de gick emot tjänstepersonerna när det gällde samhällsbyggnadsnämndens ordförande. Politikern fick strandskyddsdispens. Ingen förstod varför. Behandlades de två sökande inte lika? Många ansåg också att besluten borde ha varit tvärtom. (Se Svt “Politiker i Vänersborg gick emot tjänstemännen – kollega fick strandskyddsdispens”.)

På byggnadsnämndens sista sammanträde för året, den 6 december, skulle nämnden besluta om bygglov för nybyggnad av 2 stycken fritidshus i Timmervik. Tjänstepersonerna hade återigen förordat ett avslag. (Om inte politikerna är konsekventa så tycks tjänstepersonerna i varje fall vara det…)

Skälet för förvaltningens (tjänstepersonernas) beslutsförslag var:

“Åtgärden strider mot plan- och bygglagens syfte avseende att mark ska användas för det ändamålet som från allmän synpunkt medför en god hushållning i miljöbalkens mening.
Åtgärden förutsätter även planläggning.”

Förvaltningen utvecklade orsakerna ytterligare och hänvisade bland annat till Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Miljö och hälsa avstyrkte bygglov:

“berörd jordbruksmark bedöms vara brukningsvärd utifrån produktionsförmåga och arrondering.”

Det kan nämnas att den sökande ansåg att jordbruksmarken var obrukbar.

Byggnadsförvaltningen hänvisade också till att den fördjupade översiktsplanen för Dalslandskusten anger följande för det aktuella området:

“Enstaka bostadshus eller mindre grupper av bostadshus kan prövas. Grupper om fem bostadshus eller fler bör prövas i detaljplan.”

Och senare i underlaget:

“Ett flertal ansökningar och förfrågningar från exploatörer i Timmervik tyder på hög efterfrågan på tomter i området. Sammantaget har det tidigare givits lov för sju småhus till den befintliga bebyggelsen. Sökt åtgärd innebär att ytterligare två småhus tillförs bebyggelsegruppen. En sådan bebyggelsegrupp bedöms kräva planläggning enligt 31 § 9 kap. och 2 kap. 2 § plan- och bygglagen.”

Förvaltningens bestämda slutsats och mening var att det krävdes en detaljplan för området.

Det var inte presidiets mening. Byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) och vice ordförande Magnus Ekström (KD) tyckte att bygglov skulle beviljas.

Det blev diskussion i byggnadsnämnden. Det var egentligen, vad jag förstår, ingen som var emot byggloven. Men det var det här med att behandla alla invånare lika…

Omkring 4 km nordost om det aktuella området i Timmervik ligger Sikhall. I Sikhall vill Magnus Larsson utveckla området, bland annat vill han bygga bostäder. Magnus Larsson gjorde därför som en fastighetsägare ska, han begärde att kommunen skulle upprätta en detaljplan. Det var ju fråga om tämligen många hus så en detaljplan var nödvändig. Kostnaderna för planen skulle Larsson själv och tre andra fastighetsägare stå för. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)

Den 19 maj 2015 beslutade byggnadsnämnden att upprätta en ny detaljplan i Sikhall. Det är 7,5 år sedan – och detaljplanen är fortfarande inte klar… Fram till och med 2019 fick Magnus Larsson 9 förhandsbesked trots att planen inte var klar – men planen var ju på gång. När han senare sökte om 3 nya förhandsbesked blev det den 19 januari 2021 stopp. Det fick inte byggas något mer på Sikhall, i varje fall inte av Magnus Larsson. (Det fanns faktiskt andra fastighetsägare som fick det.) Det krävdes från och med nu en detaljplan. Och det trots att översiktsplanen pekade ut de aktuella områdena som områden för bebyggelse. (I april ställde jag en interpellation till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) om de negativa förhandsbeskeden till Magnus Larsson. I en blogg återgav jag frågorna, svaren och diskussionen samt kommentarer – se “KF: Återigen Sikhall på dagordningen”.)

Men några kilometer därifrån, i Timmervik, behövdes det enligt byggnadsnämnden den 6 december ingen detaljplan. Trots att förvaltningen påpekade att det “sammantaget har … givits lov för sju småhus till den befintliga bebyggelsen” (se citatet ovan) – och nu två till…

Pontus Gläntegård (V) var den som startade diskussionen i nämnden. Han påpekade det inkonsekventa och orättvisa i nämndens bedömning. De personer som gör som man ska får byggstopp, de som inte gör det – de får bygga….

Politikerna i byggnadsnämnden följde inte förslaget från tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen, dvs att inte ge bygglov.

Istället blev byggnadsnämndens (politikernas) beslut:

“Byggnadsnämnden ger bygglov.”

Och istället för den motivering som förvaltningen skickade med till sitt beslutsförslag blev byggnadsnämndens skäl för beslutet:

“Sökt åtgärd förutsätter ingen planläggning och uppfyller alla krav enligt plan- och bygglagen. Lokaliseringen sker på jordbruksmark av lågt värde. Marken är med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov mest lämpad för bebyggelse med fritidshus.”

Ordförande Bo Dahlberg (S) har många gånger sagt att han litar på tjänstepersonerna. Det gjorde han av någon anledning inte denna gång. Här visade Dahlberg att han ansåg sig ha en mer omfattande och djupare kunskap om PBL än vad tjänstepersonerna hade. Nämnden visade också en mer gedigen kunskap om kvaliteten på jordbruksmarken i området än vad miljö och hälsa gjorde…

Byggnadsnämnden avslutade sin mandatperiod i samma anda som den började – att skicka obestämda, diffusa och motsägelsefulla signaler till kommuninvånarna. Det kanske är tur att det kommer in några nya ledamöter nästa år, 2023…

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, detaljplan, Timmervik

Miljö i Vargön

28 december, 2022 6 kommentarer

“Slaggen från Vargön Alloys AB bildas vid tillverkning av ferrokrom. Slaggen innehåller krom och en del nickel. Metallerna är hårt bundna till slaggen och bara små mängder kan lakas ur.”

Så står det på Vänersborgs kommuns hemsida. Här kan man också anmäla till kommunen om Vargöslagg ska användas för anläggningsändamål. Det finns en färdig anmälningsblankett att fylla i…

Och visst har Vargön Alloys sannolikt bättre reningsteknik och lägre klimatpåverkan än sina närmaste konkurrenter i Europa. Men det betyder självklart inte att processen eller slaggen på något sätt skulle vara “rena”. Alloys självt uppger också att det arbetar för att minimera företagets miljöpåverkan.

Det har blivit en hel del skrivet i denna blogg om föroreningar och slagghögar i Vargön. Det är dock inte helt lätt att få reda på mer fakta. Vänersborgs kommun hänvisar till Länsstyrelsen och Länsstyrelsen svarar inte på mina mail. Det sistnämnda är olagligt, och hade jag haft tid och ork skulle jag naturligtvis vända mig till Förvaltningsrätten.

Bloggarna har engagerat en del personer i kommunen. Jag har fått både mail, meddelanden och samtal om att det finns Vargöslagg lite överallt innanför kommungränserna, lite oväntat också i dalslandsdelen. Det finns utfyllnadsmaterial på vägar t ex vid södra stranden av Stora Hästefjorden, på parkeringen vid Sikhalls magasin och under en massa busskurer längs E45:an. För att bara nämna några ställen.

Några invånare påstår också att det finns mätningar på slagg, som används som utfyllnad, som visar på att det finns krom i det vatten som läcker från slaggen. Det får dock, så att säga, betraktas som obevisat tills motsatsen bevisas. Men det är klart, tänker jag, att det naturligtvis kan läcka krom, om slagg från Alloys har använts som utfyllnad. Det är ju orsaken till Mark- och miljödomstolens dom den 31 mars 2015, där domstolen bland annat skrev (se “Slagghögarna på Vargön Alloys”):

“Utförda analyser visar att ferrokromslaggen innehåller en förhållandevis hög halt totalkrom, något som också är naturligt med hänsyn till den produktion som genererar slaggen. Laktester har också visat ett visst kromläckage från slaggen. Särskilt det sistnämnda är ägnat att inge vissa farhågor. Spridning av tungmetaller, och inte minst krom, är typiskt sett förknippat med stora miljörisker och bör i möjligaste mån undvikas.”

Det finns också invånare i kommunen som säger att det även på senare år har förts ut slagg på bakvägar från Alloys och att det har fuskats vid mätningar. Det har jag dock svårt att tro, och om något sådant har hänt är jag övertygad om att det har skett helt bakom ägarnas eller ledningens rygg. I varje fall tills motsatsen bevisas.

Det är självklart svårt att avgöra vad som är sant eller inte kring “Vargöslaggen”. Däremot kan det konstateras att det pratas lite överallt och att det finns en oro. Och egentligen inte bara det. Människor undrar även över själva processen. Hur mycket av “det farliga” hålls egentligen så inneslutet inom fabriksportarna som man skulle önska? Det händer tydligen ibland att det läcker ut ur tak och skorstenar på Alloys och självklart så även när smältdegeln står på marken utanför eller är fullt synlig genom vidöppna portar. Jag träffade en mycket trovärdig vargöbo strax före jul som sa att det inte sällan kom svart rök ur skorstenarna. Och det var definitivt inte vattenånga sa personen. Hen försökte hålla sig så mycket inomhus som möjligt när vinden låg på från Alloys. Dessutom finns det flera i Vargön som vittnar om att det översta lagret i jorden är alldeles svart av föroreningar från Alloys, och en kallade till och med jorden för “cancerjord”.

Det kanske är som en gammal vänsterpartist sa för länge sedan:

“Så länge det ryker finns det jobb.”

Och så är det kanske idag också. Dessutom är vi många som är beroende av Vargön Alloys för fjärrvärmen.

Det kan vara bra att veta att före 1986 har också en del slagg från företaget Ferrolegeringar i Trollhättan använts till utfyllnad i områden kring Trollhättan och Vänersborg. Enligt uppgift var det sådan här slagg som hade använts som utfyllnad där Arena Vänersborg senare byggdes. Och som kostade några miljoner för kommunen att sanera… Slaggen från Ferrolegeringar har tydligen också kallats Vargöslagg, åtminstone av en del. Eller också har det skett missuppfattningar. Folk har trott att det var slagg från Vargön när det var slagg från Trollhättan.

Ferrolegeringar var en industri som var en stor miljöbov, särskilt farlig var tydligen ferrokalken. En expert på slagg informerade mig om att Alloys slagg inte går att jämföra med slaggen från Ferrolegeringar. Slaggen från Ferro vittrade och läckte ut föroreningar. På platser där den har använts som utfyllnad, och där den finns kvar i marken, anses marken fortfarande vara förorenad.

På sätt och vis är det inget konstigt med att slagg från Vargön Alloys och Ferrolegeringar i Trollhättan har använts som utfyllnad vid t ex vägbyggen och andra byggen. Det var rutin och en “win-win-situation” för alla inblandade. Man kände länge inte till att det fanns faror med slaggen.

Men nu vet man det… Och handlar därefter…?

Det skulle göras en studie och undersökning från AFA Försäkring som skulle kasta ytterligare ljus på eventuell miljöpåverkan och påverkan på arbetsmiljön för de anställda på Alloys. (Det nämnde jag i bloggen “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)”.) Så var det inte. Det visade sig att Vargön Alloys inte skulle ingå i studien. En av de som arbetar med projektet svarade mig när jag undrade om orsaken:

“När vi rekryterade företag använde vi våra externa kontakter och kunskap inom avdelningen var det kunde förekomma exponering för krom VI. Vargön Alloys har inte diskuterats i det sammanhanget och blev därför aldrig kontaktade om att vara med i studien.”

Jag uttryckte naturligtvis min stora förvåning, men vad hjälpte det. Det verkar också som om studien kan vara avslutad vid det här laget.

På Miljö- och hälsoskyddsnämndens sista sammanträde för i år (7 december), och denna mandatperiod, antog nämnden en handlingsplan för förorenade områden. Handlingsplanen beskriver vilka förorenade områden som finns inom kommunen och hur dessa ska hanteras. Den ska vara ett verktyg för att uppnå miljömålet “Giftfri miljö”. Det är självklart en mycket bra målsättning.

I Vänersborgs kommun finns det 4 objekt som ligger i riskklass 1. Riskklass 1 innebär att det föreligger en mycket stor risk för människors hälsa och miljön. Två av objekten är dels själva fabriken Vargön Alloys och dels Vargön Alloys deponi Mjölkberget (se “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)”).

Det enda som står i handlingsplanen om dessa objekt är att de är Länsstyrelsens ansvar… Och Länsstyrelsen svarar inte på mail…

Det tycks finnas en oro i kommunen kring de nuvarande och tidigare industrierna i Vargön. Och inte bara i Vänersborg förresten – Trollhättan planerar ju att ta sitt dricksvatten direkt från Vänern om några år. Det vattnet är renare och mindre förorenat än det vatten som har runnit förbi Holmängens avloppsreningsverk och Vargön. Anser i varje fall Trollhättans stad.

Vad Vänersborgs kommun anser är jag inte riktigt säker på. Det hänvisas till Länsstyrelsen, samtidigt som några kommuninvånare säger att kommunen förminskar eller förnekar problemen med föroreningarna. Och i kommunens nya handlingsplan betraktas Vargön Alloys och slagghögarna utgöra en mycket stor risk för människors hälsa och miljön. Men fortfarande kan man alltså anmäla hos kommunen om Vargöslagg ska användas för anläggningsändamål… Trots riskklass 1 och domen från Mark- och miljödomstolen…

Det finns anledning att återkomma.

Kategorier:Alloys, Länsstyrelsen, miljö, Miljö o Hälsa, Vargön

Julens budskap

26 december, 2022 Lämna en kommentar

Så lackar julen 2022 mot sitt slut. Den har varit som en jul ska vara. Släkten samlas och barnbarnen öppnar sina klappar. Skinka, julkorv, hemmagjord senap, rödkål, köttbullar och andra läckerheter står på bordet. Och till kaffet vältrar sig den annars så ståndaktiga LCHF:aren i sig mängder av socker. Det är undantag tre dagar om året – under jul! Då går nougaten, kolan och marsipansgrisarna åt som smöret gör de andra dagarna på året…

Glömda är förhållandena under covid-19. Hoppas vi aldrig får uppleva något liknande igen. Det tog två år innan jag kunde använda julklapparna från 2019. Men i somras kom dom – Iron Maiden och Rammstein.

Det kanske är läge att påminna om varför vi har firat jul under dessa tre dagar. Tänker den gamle, numera pensionerade religionsläraren…

Sedan tusen år tillbaka firar vi Jesus födelse under jul. Det är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människan. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling. Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån. Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet. Han hade inte mycket till övers för hycklare.

Idag vet jag ibland inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. 20,54% av Sveriges medborgare röstar på ett parti som gör skillnad på människor. Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och nu samarbetar tre av de etablerade partierna på ett organiserat sätt med detta parti. Och ett av de samarbetande partierna kallar sig dessutom kristet…

Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln.

 

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul

GOD JUL!

23 december, 2022 1 kommentar

Julen firas sedan tusen år tillbaka i Sverige till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom våra förfäder här uppe i norr, firade ju sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av av religionen och kulturen.

Fornkyrkan tog avstånd från de hedniska fruktbarhetsriterna. Den hade en helt annan syn på livets och människornas glädjeämnen. Men fördömandet hjälpte inte. Människorna ville inte bli av med några festligheter. Då fick någon klok och smart biskop eller präst en idé. Vore det inte bättre för kyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet? Kanske skulle hedningarna då börja fira Jesus istället. Och så blev det. Kyrkan behövde inte avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det visade sig att det viktigaste för hedningarna var att de fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Den kristna kyrkan tänkte rätt. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Luciafirandet, julbocken och julskinkan…

Det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?

Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år igen vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:

”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.

Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.

Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.

När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.

Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.

I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.

Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.

Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”

Och imorgon lördag är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker i Vänersborgs kommun.

Och med den berättelsen tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:

EN RIKTIGT GOD JUL!

 

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul