Stefan Kärvlings blogg

I måndags sammanträdde barn- och utbildningsnämnden (BUN) återigen på distans. Det blev ett ganska kort möte. Ordförande Bo Carlsson (C) upplöste församlingen redan kl 11.15.

Det blev egentligen bara diskussioner på två av ärendena. Och då var det kanske inte helt oväntat en viss vänsterpartist som framförde några kritiska synpunkter. Det var en del av de tankar som jag redogjorde för i mina två bloggar inför sammanträdet. (Se “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (1)” och “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)”.)

Tyvärr är inte alla politiker i nämnden speciellt diskussionslystna. Det blir ofta en diskussion mellan undertecknad och tjänstemännen. Det är inte riktigt så det ska vara, eftersom förslagen framför allt borde försvaras av politikerna i presidiet, dvs nämndens tre ordförande Bo Carlsson (C), Gunnar Henriksson (L) och Christin Slättmyr (S). Presidiet tittar ju på tjänstemännens förslag på sina presidiemöten och så att säga godkänner dom. I och med det har ju beslutsförslagen blivit politikernas, och kanske framför allt ordförandes.

Tjänstemännen har självklart en viktig funktion på nämndens sammanträden. De sitter ju inne med “expertkunskapen” och kan leverera fakta och svara på frågor. Men besluten, det är politikernas område.

Förvaltningschefen och förvaltningsekonomen föredrog delårsrapporten. Det handlade självklart en hel del om de förväntade resultaten och de olikfärgade plopparna… Nämnden fick som vanligt till sig en fördjupning.

Jag framförde tvivel på mål- och resultatstyrningen. Särskilt uttryckte jag min förvåning, och mina tvivel, över att BUN med 63 personal färre i grundskolan jämfört med året innan och otillräckliga resurser till elever i behov av särskilt stöd ändå gör ett så bra resultat. Sex av de förväntade resultaten hade markerats med gröna ploppar, dvs resultaten var uppfyllda eller prognostiserades bli uppfyllda under året, och de andra tre plopparna var gula, dvs delvis uppfyllda.

“Nåt är fel” – tror jag att jag sa.

Henrik Josten (M) tyckte inte heller att “ploppsystemet” var något bra system, medan nämndens 1:e vice ordförande Gunnar Henriksson (L) var mycket tillfreds med mål- och resultatstyrningen. Dock utan närmare förklaring. Han hoppades även att det snart skulle bli 9 gröna ploppar… Han utlovade emellertid inte mer resurser till verksamheten…

Prognosen för BUN år 2021 är ett plus/minus-noll-resultat. Förvaltningen informerade om att det hela tiden pågår:

“Ett intensivt budgetarbete på alla nivåer för att nå ett nollresultat.”

Det är ett uppdrag från kommunfullmäktige att hålla sig inom budgetramarna. Uppdraget kunde dock komma i konflikt med både Skollag och Arbetsmiljölag påpekade jag. Ingen politiker tog emellertid upp den tråden.

Tjänstemännen konstaterade unisont att det fanns stora utmaningar i verksamheten. Det nämndes språkliga utmaningar, utmaningar kopplade till trygghet, hot och våldssituationer och en ”utmaning” att få fler barn att börja i den kommunala förskolan. (Ordet “problem” används aldrig av några tjänstemän nu för tiden.)

“Vi ser ett jättestort behov t ex av tidiga insatser.”

Sa en tjänsteperson.

“Mer resurser skulle göra verkligheten så mycket bättre.”

Sa en annan. En tredje slog kort och gott fast att:

“Det behövs mer resurser.”

Som sagt, politikerna var tysta. Jag vet inte, kanske skämdes de…

Det andra ärendet som upptog en längre tid av sammanträdet var då den så kallade skolmiljarden skulle fördelas. Det skrev jag om i bloggen “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)”.

Förvaltningen ville fördela pengarna bland alla elever i hela grundskolan, inklusive förskoleklassen. (Eller var det politikerna i presidiet som ville det…?)

Vänsterpartiet hade synpunkter på fördelningen. Och det var egentligen helt i enlighet med den linje som Vänsterpartiet har drivit hela tiden, både i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige. Magnus Lilja och jag yrkade att pengarna skulle gå enbart till högstadiet. Det är bara eleverna i högstadiet som har haft distansundervisning och det är dom som snart ska gå ur grundskolan och få sina avgångsbetyg – betyg som de ska söka till önskade program på gymnasiet med. Det är lite tid kvar för att säkra godkända betyg eller att höja dom, så att de har större chans att komma in.

Yrkandet är ganska utförligt och jag återger det i slutet av bloggen.

I diskussionen framförde jag att det vore bra om fler politiker yttrade sig, och det gav ett visst resultat.

En socialdemokrat frågade lite kritiskt om pengarna till förskoleklassen, drygt 177.000 kr, verkligen kunde komma till nytta. Henrik Josten (M) undrade om förvaltningen hade tagit reda på vilka brister det rörde sig om hos eleverna och var pengarna behövdes bäst. Gunnar Bäckman (KD) undrade hur pengarna skulle användas rent praktiskt, det var ju bara en månad kvar av läsåret.

På den sistnämnda frågan svarade förvaltningschefen att det ordnades sommarskola för högstadiet. Vilket jag tyckte var ett bra exempel på vad Vänsterpartiet menade att pengarna till högstadiet skulle användas till. Och då sa Henrik Josten (M):

“Jag håller med, ta bara bort vänsterpartiet.”

Ytterligare två socialdemokrater, inklusive 2:e vice ordförande Christin Slättmyr, begärde ordet och framförde stöd för förvaltningens (presidiets?) förslag om fördelning.

Det visade sig strax innan voteringen, som begärdes av Vänsterpartiet, att, efter fråga från ordförande Carlsson (C), det var ganska få som hade läst Vänsterpartiets yrkande. Ordförande gav då några minuter för genomläsning. Det hjälpte inte. Vid voteringen var det bara två vänsterpartister mot resten – 2-9…

De som inte hann läsa igenom hela yrkandet kan läsa igenom det här nedan. Och det har andra intresserade också möjlighet att göra. (Du kan även ladda ner yrkandet här.)

Barn- och utbildningsnämndens sista sammanträde innan sommaren är den 14 juni.

===

Vänsterpartiets yrkande

Ärende 6: Budget 2021 – Fördelning av tilläggsbudget för skolmiljarden

Förvaltningen föreslår att fördelningen av “skolmiljarden” ska beräknas utifrån antal elever i respektive verksamhet. Och det är som vi ser det inte så som staten har avsett att statsbidraget ska användas.

Syftet med “skolmiljarden” är mycket tydligt. Pengarna ska:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Statsbidraget ska användas till att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen. Pengarna ska användas för att bekosta extra åtgärder, sådana åtgärder som kostar pengar som inte var avsatta i budgeten innan pandemin. Statsbidraget är inte tänkt för att täcka underskott och ”svarta hål”.

Och det är ju faktiskt bara högstadieeleverna som inte har fått “den utbildning de har rätt till”. Det är nämligen bara eleverna i högstadiet som har haft distansundervisning. Det har inte några elever i 0-6 haft. Eleverna i förskoleklassen, låg- och mellanstadierna har varit i klassrummen under hela pandemin. Visst har en del elever stannat hemma, framför allt i början av pandemin, men det är alltid elever frånvarande. Och visst har fler pedagoger än vanligt varit sjuka, men det är alltid ett antal pedagoger som är sjukskrivna (precis som på andra arbetsplatser). Så det är ingen kvalitativ skillnad, “bara” en kvantitativ. Men. Det görs aldrig några särskilda ekonomiska insatser om någon lärare är sjuk. Tvärtom, det ska ju sparas in så mycket som möjligt på vikarier. Nämndens majoritet har beslutat:

“Restriktivitet vid återbesättande av vakanta tjänster samt återhållsamhet med vikarier i verksamheterna.”

Dessutom har alla elever i de yngre åldrarna ganska mycket tid kvar av sin skolgång för att ta igen förlorad undervisning. Det har inte eleverna i högstadiet och framför allt inte eleverna i åk 9. Det är många elever i de senare årskurserna som är i stort behov av extra resurser för att kompensera för distansundervisningens följder under coronan.

Utbildningsdepartementet skrev den 14 april:

”Konsekvenserna har varit särskilt kännbara för de som redan innan pandemin behövde olika former av stöd, men även för många andra elever som nu inte kan nå sin fulla potential. Många elever i gymnasieskolan och högstadiet i grundskolan som haft distansundervisning under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra.”

Vi yrkar att

Barn- och utbildningsnämnden beslutar att fördela erhållen tilläggsbudget 2021 om 2.880 tkr avseende skolmiljarden till grundskola årskurs 7-9.

Stefan Kärvling     Magnus Lilja
Vänsterpartiet      Vänsterpartiet

På den norska nationaldagen ska barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträda för näst sista gången innan sommaruppehållet.

Det är en ganska kort dagordning.

Mötet börjar med en lokalinformation. Det är alltid bra för nämndens ledamöter att känna till hur de olika byggprojekten, renoveringar etc fortlöper, och om det t ex har tillkommit några oväntade problem, och kostnader. Det är inga beslut som ska fattas och det följer inte heller med några underlag i kallelsen.

Premier delas fortfarande ut. I år ska utvalda elever i kommunens fem högstadieskolor (inkl Fridaskolan) dela på 14.200 kr. Det är faktiskt nästan dubbelt så mycket som förra året. Pengarna kommer från olika stiftelser, t ex A J Landströms donationsstiftelse och August Hedmans stiftelse. Enligt stadgarna ska viss procent av dessa fonders avkastning fördelas som premier för utdelning till elever i grundskolan vid vårterminens slut.

BUN ska besluta om hur pengarna ska fördelas, vilket inte är så svårt. Fördelningen mellan skolorna grundar sig nämligen på antalet elever. Vilka elever som till sist ska få ta del av pengarna beslutas på respektive skola.

Sedan är det dags för ytterligare en delårsrapport. Jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många jag har läst under mina år som politiker. Och jag har också tappat räkningen på alla röda, gula och gröna ploppar jag sett i den för delårsrapporten obligatoriska resultatavstämningen… 

Resultatavstämningen är en del av sättet att styra kommunen. Det som kallas mål- och resultatstyrning. Som jag ser det tar arbetet med avstämningen inte bara en oerhört massa tid för personal, i BUN för t ex rektorer – tid som istället borde ha lagts på verksamheten, i stället för att försöka beskriva den… Resultatavstämningen har också väldigt lite att göra med verkligheten. Den speglar inte den komplexa vardagen ute på förskolorna och skolorna. Den tvingar istället personalen att försöka se och kategorisera verkligheten och sina uppgifter så att de passar in i de uppsatta målen och förväntade resultaten. Det leder till att i stort sett samtliga pedagoger struntar i dessa kommunala mål och resultat. (För skolans personal gäller bara de statliga styrdokumenten som skollag och läroplaner.) Och i efterhand ska rektorer och tjänstemän ändå försöka passa in verksamheten i de förväntade resultaten…

Och då vill man också visa hur bra verksamheten är. Och det är ofta ytterligare ett problem. Den komplexa och problemfyllda verkligheten förenklas och alla resultat blir positiva. Och eventuella problem blir i stället utmaningar… (Jag utvecklar detta lite senare.)

Nämnden och förvaltningen är alltså tvingade att utvärdera verksamheten i förskola och skola utifrån de mål och förväntade resultat som politikerna har bestämt. Och då gör man det. Man gör som man blir tillsagd… Och då blir det som sagt inte särskilt många röda ploppar. Om förvaltningar, nämnder och kommunen får säga det själva så är det mesta nämligen väldigt, väldigt bra i Vänersborg. Det kan knappast bli bättre – och då kan det ju bara bli gröna ploppar…

BUN:s förväntade resultat ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås. Och det är förvaltningen själv som föreslår “betyg” på sin egen verksamhet… Förslaget redovisas för nämnden i det utskickade underlaget. 

Det finns 9 förväntade resultat och förvaltningen ger “betygen” 6 gröna ploppar (=uppnås) och 3 gula (=uppnås delvis). Och det är inte dåligt för en verksamhet som gjorde sig av med 63 tjänster under hösten förra året och där det även saknas resurser för att ge elever i behov av särskilt stöd det stöd som de enligt Skollagen har rätt till. Eller som det uttrycks senare i delårsrapporten:

“En annan utmaning är rektors uppdrag att inom budget möta barn och elever i behov av särskilt och språkligt stöd, både inom förskola och grundskola.”

De gröna plopparna, som alltså markerar att det förväntade resultatet uppnås, ges till följande förväntade resultat:

• “Andelen barn och elever som upplever trygghet i lärandemiljön ökar.”
• “Andelen barn i förskolan som tar del av en undervisning av hög kvalité ökar.”
• “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till gymnasiet ökar.”
• “Andelen barn och elever som upplever delaktighet i undervisningen och tar ansvar i miljö- och hållbarhetsfrågor ökar.”
• “Vårdnadshavare upplever att kommunikationsplattformen skapar förutsättningar för vårdnadshavare att vara delaktiga i sitt barns utbildning.”
• “Fler medarbetare upplever hållbart, kommunikativt och modigt ledarskap.”

När det gäller tryggheten, den första punkten, så motiveras den på följande sätt för förskolan:

“Mindre barngrupper bidrar till större möjligheter för både barn och personals arbetsmiljö”

Några förskolor har statsbidrag för mindre barngrupper, medan andra enheter inte har det. De förskolor som inte får statsbidrag kan inte göra barngrupperna mindre med de resurser som kommunfullmäktige ställer till förfogande. Upplever barnen i dessa förskolor samma trygghet?

För grundskolan motiveras den gröna ploppen till stor del av insatser på raster och andra ställen än i klassrummen. Men personalorganisationerna har rapporterat om att den minskade personaltätheten har lett till minskad trygghet och ökad oro. Tillbuden ökade under 2020 och uppgick till 397 stycken. Det har inneburit en fördubbling av de anmälda tillbuden på två år. Och det stod i verksamhetsberättelsen att de flesta tillbuden:

“sker i klassrum under undervisning. Hot och våld av barn/elev är den vanligaste anmälda händelsen.”

Jag får inte riktigt den gröna ploppen att gå ihop med verksamheten. Men tillbuden kanske har sjunkit under vårterminen. Det står dock inget om det i delårsrapporten.

 När kommunala mål och förväntade resultat inte passar in i verkligheten, och när man ändå måste utvärdera, så kan utvärderingen ta sig speciella uttryck. Jag har ärligt svårt att förstå motiveringen till varför undervisningen av hög kvalité i förskolan ökar:

“Förskolans systematiska kvalitetsarbete är utvecklingsorienterat, tydligt och det utgår från en helhet och en röd tråd. Formen för uppföljningen är kvalitativ och bidrar till att fler pedagoger kan följa sitt utvecklingsarbete på bra sätt. Arbetet är på god väg med att utveckla innehåll med fokus på hur pedagogerna använder dokumentationen för att utveckla verksamheten samt följa upp sitt arbete och se vad som behöver förändras. Analysarbetet kan fördjupas tillsammans med det situationsanpassade förhållningssättet.”

Visst är det fantastiskt fint uttryckt, men vad innebär detta i mötet mellan pedagog och barn – och hur vet pedagogen att barnet lär sig det pedagogen avser?

Behörigheten till gymnasiet har ökat. Det är svårt att förstå när så väldigt många elever har varit frånvarande från skolan längre perioder och många pedagoger dessutom har varit sjukskrivna. Vi vet samtidigt att kunskaperna hos svenska elever sjunker jämfört med andra länder i internationella undersökningar.

Det har jag skrivit om tidigare. Som motivering till den gröna ploppen står det bland annat:

“Vad gäller elevernas kunskapsutveckling arbetar man utifrån hypotesen att det gynnar elevernas kunskapsutveckling om de informeras om hur de ligger till och vad som krävs för att ta nästa steg.”

En pensionerad lärare av den gamla stammen kan inte låta bli att se vissa farhågor i ett sådant arbetssätt. Även om det ger bra resultat och läroplanen faktiskt tillåter detta. Min farhåga gäller vilken typ av kunskap eleverna får med sig in i framtiden, både till gymnasiet, arbetslivet och livet. För vad händer när kunskapskraven reduceras till konkreta mål av typen “detta ska du kunna”. Vart tar då kunskapsformerna (kvaliteterna) färdigheter, förståelse och förtrogenhet vägen, dvs den kunskap som krävs för att möta och bemästra nya problem och situationer?

Märk väl att detta är en farhåga från en fd lärare. Jag kan ha fel. 

Jag räknar upp de förväntade resultat som uppnås delvis, dvs har en gul plopp. Jag avstår från att kommentera.

• “Andelen barn inskrivna i förskolan ökar.”
• “Andelen elever som når kunskapskraven i årskurs 1 ökar.”
• “Andelen elever i årskurs 7–9 med mer än 25 % frånvaro minskar.”

Jag vill avsluta denna del av delårsrapporten, och även denna blogg, med en kommentar.

I konkurrensen mellan skolor och friskolor, och inte sällan också mellan kommunala skolor både inom kommunen och utom, t ex Trollhättans kommun, är det viktigt att visa sina styrkor – hur bra skolan är. Varje elev har nämligen med sig en elevpeng och ju fler elever som väljer en skola, ju mer resurser får denna skola. Och ju fler som väljer bort en skola, ju mindre resurser får skolan. Så är det på en marknad – och på en marknad finns det som bekant alltid vinnare. Och förlorare… 

Det leder ofta till en tysthetskultur i verksamheterna, både bland rektorer och pedagoger, och en tendens att vilja marknadsföra skolan på ett sätt som inte stämmer med verkligheten. Det kan ju vara avgörande för att elever och föräldrar ska välja just din skola… Då gäller det att framhålla det positiva, även om det inte alltid stämmer – och vara tyst om det som är mindre bra, om problem… Det kan också vara orsaken till olika slags repressalier, typ omplacering, för de som ändå är ärliga…

Det skulle för övrigt vara intressant att få aktuell statistik på hur många elever i varje årskull som inte är inskrivna i någon av kommunens egna skolor, utan som har valt friskolor eller kommunala skolor i andra kommuner.

Ska nog fråga om det.

Anm. Fortsättning följer i ”Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)”.

PS. Läs gärna Lutz Rininslands blogg om onsdagens kommunfullmäktigesammanträde: ”Blogg och blogg – påverkas fullmäktige?”.