Arkiv
Genomlysning av kommunen 2: Beskrivningar
Public Partners slutrapport av genomlysningen är alltså färdigställd och officiellt inlämnad till uppdragsgivaren Vänersborgs kommun.
I min förra blogg lämnade jag några allmänna synpunkter kring rapporten och dess tillkomst. (Se “Genomlysning av kommunen 1: Allmänt”.) Nu tänkte jag titta noggrannare på innehållet. Jag tänker dock lämna de detaljerade beskrivningarna av de enskilda nämnderna, liksom förändringsförslagen, till (minst) ett senare tillfälle.
Public Partner ägnar ett stort utrymme till att beskriva kommunen utifrån en del officiell statistik och framför allt utifrån intervjuerna med kommunens företrädare i politiken och förvaltningen. Och det har ju sina poänger att se vad som sägs under anonymitetens skydd… Konsulterna har naturligtvis också en hel del egna synpunkter.
Beskrivningarna börjar i ett kapitel som Public Partner har gett rubriken “Läget i kommunen och förmågan att i anpassa sig med hjälp av inriktning, mål och strategier”.
Public Partner menar inledningsvis att:
“De ekonomiska utmaningar som finns i Vänersborg överensstämmer i stort med hur det ser ut i riket. Det finns ett större undantag och det är kostnadsnivån för äldreomsorgen som är mycket högre än det modellberäknade värde som finns att tillgå.”
Det stämmer med äldreomsorgen, det finns det jämförande statistik med andra kommuner på. Och jag tror mig veta att detta också är något som har påtalats av kommunens ekonomiavdelning genom åren. Men det är nog ändå inte så enkelt. Jag tror t ex inte att Public Partner har gått in och studerat verksamheterna, t ex när kommunens personal möter brukarna… Därför tror jag inte heller att Public Partner kan uttala sig om kvaliteten i verksamheterna och brukarnas, och även medarbetarnas, nöjdhet. I Public Partners ögon handlar sådana här jämförelser om “effektivitet” – och pengar. För övrigt har socialförvaltningen gjort nedskärningar på äldreomsorgen.
Det framgår av intervjuerna, står det i rapporten, att flera medarbetare känner sig stolta över att Vänersborg klarade av att hantera flyktingvågen 2015. Men menar konsulterna:
“Det relativt stora flyktingmottagande som kommunen haft att hantera används som förklaring till olika former av resultat- och kostnadsavvikelse i större omfattning än vad som egentligen är riktigt sant.”
Det här vågar jag inte ha någon uppfattning om. Men jag kan inte heller se att Public Partner belägger sitt påstående. Jag vet dock att de statliga bidragen via Migrationsverket, och även reglerna, har varit en “snårskog”, som egentligen inte har varit särskilt realistisk varken mot kommunen eller de ensamkommande.
Däremot håller jag med om följande:
“Flera lyfter låga skolresultat och ett ansträngt läge i skolan som en fråga relaterat till flyktingvågen. Det är en bild som inte är helt sann. Elevresultaten i grundskolan är låga men det var de även innan 2015 och det är inte skolenheter med största mottagandet som presterar kunskapsmässigt sämst utifrån sina egna förutsättningar.”
Så är det. Men jag skulle vilja påstå att barn- och utbildningsnämnden och dess förvaltning är medvetna om detta, även om inte alla ledande kommunpolitiker är det…
Public Partner beskriver några allmänna förutsättningar för Vänersborg. Företaget konstaterar att Vänersborg har ett bra geografiskt – men ett komplicerat parlamentariskt läge. Det sistnämnda syftar på det “eviga” minoritetsstyret i kommunen.
Stundtals “blandas och ges” det i rapporten. Det är ibland lite svårt att se tråden i framställningen. Det står t ex om kommunens budgetarbete på flera ställen, framför allt i slutet när förändringsförslagen presenteras. Men redan i “förutsättningarna” beskriver konsulterna om vilka åtgärder som behöver vidtas. Jag sparar dock åtgärderna till senare och konstaterar att flera av de intervjuade, enligt Public Partner, lyfter fram budgetprocessen:
“som ett problem.”
Public Partner skriver:
“Dagens process upplevs dra isär organisationen och främja ”spel och taktik”. Det kan handla om att processen bjuder in till att fokusera på ekonomiska brister istället för balanserade möjligheter eller att det lönar sig att ropa högt efter ytterligare resurser.”
Det är en allvarlig kritik som har kommit fram i intervjuerna. Rent spontant känns det som om orden kommer från tjänstemännen. Det skulle ju vara lätt för de ledande politikerna att helt enkelt kalla till möten och diskutera en kommande budget. Men visst, det hade varit intressant att få veta vem som har uttryckt detta – och vem som anses “ropa högt” och vem som “spelar och är taktisk”…
Tanken slår mig också att det kan vara själva budgetprocessen som åsyftas.
Budgetprocessen börjar nämligen alltid med att kommunstyrelsen fastställer ramarna för alla nämnder. Då visas en “dövhet” och en tuffhet i överkant. Sedan behandlas ramarna i nämnderna och då betonas “sakligheten” och behov anmäls. Efter det beslutar kommunstyrelsen och kommunfullmäktige och då betonas helheten, dvs ramarna slås fast, ibland med några “små erkännanden” av nämndernas behov för att visa på “insikt”…
På ett annat ställe i rapporten står det:
“budgetprocessen snarare lett fram till taktiskt beteende än en kultur av att leverera god analys för förändring.”
Kan det vara en iakttagelse (från en tjänsteperson?) av att de få gånger betongpartierna inte är överens om alla detaljer, så spelar de hellre ett spel om vem som ska vinna nästa val än att se till Vänersborgs bästa…?
I kapitlet “Förmåga att organisera arbetet för att på bästa sätt understödja verksamheters syfte och mål” fortsätter Public Partner att beskriva kommunen, denna gång beskrivs själva förvaltningsorganisationen:
“Vänersborgs kommun är påfallande stuprörsorienterad i sin samlade organisering. Nämnder och förvaltningar har stort ansvar att organisera sitt eget arbete. Kommunstyrelsen som samordnande organ och med sin egen förvaltning utövar relativt lite av koordinering, uppsikt och styrning.”
“Stuprör” betyder i det här sammanhanget att verksamheten är sektorsindelad, varje förvaltning har sin egen organisation med chefer och underordnade, egen budget osv – och ingen ser helheten.
Jag tror att både politiker och tjänstemän ser dessa stuprör. Och alla är nog övertygade om att åtminstone delar av verksamheterna borde organiseras på andra sätt. Det torde dock vara lättare sagt än gjort…
Public Partner fortsätter att beskriva förvaltningsorganisationen. Mycket kritik riktas mot kommunstyrelseförvaltningens roll. Och redan här kommer förslag till lösningar och åtgärder. Fast de borde sparas till slutkapitlet…
Public Partner skriver:
“Kommunstyrelsens ledande roll gentemot övriga organisationen är idag alltför outvecklad för att på bästa sätt nå framgång i tvärsektoriella frågor. Dess förvaltning tar idag påfallande lite ägarskap i de processer som man har att hantera för hela kommunen, det gäller såväl ledningsprocesser som stödprocesser. Förvaltningen är inte heller koordinerad internt mellan dess olika funktioner kring hur de ska arbeta med övriga organisationen.”
Det är nog helt riktiga iakttagelser som konsultföretaget gör utifrån intervjuerna. På samma sätt är det med kommunstyrelsen – en i Vänersborg tämligen meningslös och mycket dyrbar politisk institution anser jag. (Alla ledamöter, inklusive ersättarna, har ett sammanträdesarvode för varje timme och halvtimme. Varje ordinarie ledamot i kommunstyrelsen har dessutom ett årsarvode på 32.604 kr (=2.717 kr/mån) utan krav på motprestation. Detta gäller inte våra tre heltidsavlönade kommunalråd.)
Konsultföretaget skriver också:
“Vi ser att det finns en utbredd vilja att kommunstyrelsen ska ta en tydligare ledarroll.”
Det var intressant. Jag har faktiskt bara hört vänsterpartister uttala detta tidigare….
Det finns dock hopp skriver Public Partner:
“Under den mängd möten och intervjuer som vi har hållit under 4 månader så uppfattar vi en samsyn i form av att det ”nu är ett bra läge”. Det gäller möjligheten att komma fram kring viktiga övergripande politiska frågor och att bli framgångsrik med att jobba i tvärsektoriella frågor.”
Se där. Och anledningen till det är att många lyfter fram att:
“det idag finns en ledning för kommunstyrelsen som är för samarbete och som söker nya former för att leda det politiska systemet.”
Om det är någon som “söker nya former” i kommunstyrelsen låter jag vara osagt, det har jag inte sett (inte ännu kanske ska tilläggas), men visst är kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) en betydligt öppnare och mer lyssnande samtalspartner än sin föregångare… Men det är inte bara ord och samtal som gäller, utan till syvende og sidst handling…
Slutrapporten fortsätter sedan med en detaljerad beskrivning av de enskilda nämnderna – för att sedan avslutas med förändringsförslagen. Men det får jag jobba vidare med och redovisa senare.
Till sist rekommenderar jag en läsning av “Runes” kommentar på min förra blogg. Den är läsvärd, vilket inte betyder att jag håller med om allt hen skriver. Du kan läsa kommentaren här.
PS. Du kan ladda ner Public Partners slutrapport här.
Den här bloggen ingår i en serie om genomlysningen av kommunen som gjordes hösten 2019:
1. ”Genomlysning av kommunen 1: Allmänt” – 5 jan 2020
2. ”Genomlysning av kommunen 2: Beskrivningar” – 6 jan 2020
3. ”Genomlysning av kommunen 3: BUN” – 8 jan 2020
4. ”Genomlysning 4: Andra nämnder” – 9 jan 2020
5. ”Genomlysning 5: Åtgärdsförslag” – 12 jan 2020
6. ”Genomlysning 6: Åtgärder och slutsatser” – 13 jan 2020
Genomlysning av kommunen 1: Allmänt
Det har nog inte undgått några politiskt intresserade vänersborgare att det under hösten har pågått en så kallad genomlysning av Vänersborgs kommun. Den har genomförts av konsultföretaget Public Partner.
Jag har vid flera tillfällen skrivit om genomlysningen och senast var den 5 december. (Se “Gårdagens sittning med KS”.) Det var i samband med att Public Partner hade det slutliga “dialogmötet” med kommunstyrelsen. Företaget hade också ett likadant möte med tjänstemännen senare samma dag. På dessa möten presenterade Public Partner det preliminära “slutresultatet” så att politiker och tjänstemän skulle få en sista möjlighet att reagera och komma med synpunkter.
Genomlysningen bestämdes av kommunfullmäktige i samband med beslutet om Mål- och resursplan 2019-2021. De styrande partierna och den borgerliga oppositionen visade redan vid beslutstillfället att de satte stor tilltro till och framför allt stora förhoppningar på en genomlysning. Den skulle liksom hjälpa kommunen att bli effektivare, dvs ytterst att spara pengar. De här förhoppningarna, eller ska man kalla det önsketänkanden, har sedan hörts vid många tillfällen då kommunens budget eller ekonomiska situation har diskuterats. Det är nästan så att hänvisningarna till genomlysningen har lagt “locket på” för seriösa diskussioner…
Det övergripande uppdraget för genomlysningen formulerades så småningom till:
”I syfte att stödja de förtroendevaldas och kommunledningens förmåga att möta dessa utmaningar genom förändrad organisation, budget, roller och arbetssätt, i ljuset av begränsade ekonomiska resurser avser nu Vänersborgs kommun genomlysa dess verksamheter utifrån den övergripande frågeställningen: Hur ska Vänersborgs kommun omprioritera resurser, organiseras sig och därefter arbeta för att möta kommunens utmaningar?”
Nu har Public Partners slutrapport av genomlysningen kommit.
Rapporten är på 28 sidor. (Du kan ladda ner den här.) Den beskriver tämligen noggrant “läget” i den kommunala organisationen, hur den är uppbyggd och hur själva det kommunala arbetet organiseras. Arbetet i de enskilda nämnderna beskrivs omfattande och detaljerat. Utifrån beskrivningarna dras sedan slutsatser och hela rapporten avslutas med fem förändringsförslag. Det kan väl sägas att rapporten är ganska tydlig i sin kritik och bedömning av arbetet och organisationen i Vänersborgs kommun.
Det jag saknar rent metodiskt är att det enbart är “betongpolitiker” som intervjuas, dvs de politiker som styr Vänersborg genom att de sitter i nämndernas och styrelsernas presidier. Dessa politiker är arvoderade, träffar 
varandra regelbundet i kommunhuset och kommer ofta överens om den politiska inriktningen redan innan nämnder och/eller kommunfullmäktige sammanträder. Och nästa mandatperiod byter samma personer stolar med varandra… Det råder alltså ofta en stor samsyn mellan dessa politiker. Därför skulle jag ha velat se att politiker utanför maktens kretsar hade fått tillfälle att utveckla sina synpunkter i intervjuer.
Det är egentligen på samma sätt på tjänstemannasidan. Det är bara chefer som har kommit till tals:
“Intervjuer av … förvaltningschefer, avdelningschefer, förbundschef och bolags-VD. [Och] fokusgrupper med ett 20-tal enhetschefer”
Genomlysningen hade säkert gett ett bredare och därmed riktigare perspektiv om “vanliga anställda” hade fått komma med synpunkter…
Det är möjligt att kommunens betalning inte räckte till fler intervjuer, men det känns som om Public Partners faktainsamling och därmed slutsatser får, så att säga, “en viss slagsida” med denna inriktning på intervjuerna… Slutsatserna och rekommendationerna stannar vid förändringar inom systemet.
Jag skulle ha velat se en genomlysning som också går “utanför ramarna”. Som liksom ifrågasätter själva grunderna för arbetet på kommunens förvaltningar och politiska organ. Som ifrågasätter NPM-filosofin med resultat- och målstyrning, beställar- och utförarsystem, marknadisering, internt köp och sälj, jakt på effektiviseringar, krav på dokumentation, mätning, insamling och bearbetning av statistik etc. En genomlysning som rekommenderar något annat än den klassiska byråkratlösningen – omorganisation… (Se “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”.)
Eller som en av kommunens chefstjänstemän sa på Public Partners dialogmöte med kommunstyrelsen:
“Val av organisation har inte störst betydelse, utan vad vi som arbetar gör.”
Jag kommer att skriva fler bloggar om Public Partners slutrapport och vad den egentligen har kommit fram till. Men redan nu skulle jag vilja flika in en stor “taktisk miss” med hela genomlysningsprocessen. Det är dock något som inte Public Partner kan lastas för. Jag tänker naturligtvis på avskedandet av kommundirektör Pascal Tshibanda.
Kommundirektören är kommunens högste tjänsteman. Det är hen som är den högste chefen för alla förvaltningschefer, tjänstemän och anställda, både innanför och utanför kommunhusets väggar. Det är hen som är ansvarig för den kommunala organisationen och för hur arbetet fungerar och utförs. Kommundirektören har med andra ord en nyckelroll i hela genomlysningen och arbetet med det förändringsarbete som Public Partner föreslår ska genomföras.
Och precis när denna genomlysningsprocess gick in i sin aktiva process, så avskedade alltså kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), med uppbackning och stöd av de andra kommunalråden, den sittande kommundirektören. Vem ska nu vara chef och driva de förändringar som föreslås? Rekryteringen av en ny kommundirektör går vad jag förstår in i sitt slutskede, om den inte redan har gjort det. Men vad tycker den blivande kommundirektören om 
genomlysningen? Och hur ställer sig en ny kommundirektör till att driva igenom något som hen inte på något sätt ha varit en del av?
Det kanske till och med blir så att hela genomlysningen kommer att läggas i en skrivbordslåda…
PS. Lutz Rininsland har skrivit en blogg om genomlysningen: “Vilket blir nästa steg?”.
Den här bloggen ingår i en serie om genomlysningen av kommunen som gjordes hösten 2019:
1. ”Genomlysning av kommunen 1: Allmänt” – 5 jan 2020
2. ”Genomlysning av kommunen 2: Beskrivningar” – 6 jan 2020
3. ”Genomlysning av kommunen 3: BUN” – 8 jan 202
4. ”Genomlysning 4: Andra nämnder” – 9 jan 2020
5. ”Genomlysning 5: Åtgärdsförslag” – 12 jan 2020
6. ”Genomlysning 6: Åtgärder och slutsatser” – 13 jan 2020
Skillnad på teori och praktik…? (2/2)
Anm. Detta är en slags fortsättning på min förra blogg. (Se “Skillnad på teori och praktik…? (1/2)”.)
Ibland händer det att när man uppmärksammar och börjar intressera sig för något så ser man tidningsrubriker, TV-inslag, artiklar, reklam mm om detta “något” lite överallt. Det är inte bara Greta Thunberg jag tänker på, även om hon har bidragit till det ökade intresset för miljö- och klimatfrågor i världen.
I Forskning och Framsteg, en populärvetenskaplig tidskrift, ställdes i decembernumret (Forskning & Framsteg nr 11 2019) en fråga om den psykiska ohälsan bland unga kunde bero på att de har tappat kontakten med jordbruk och matproduktion.
Svaret från Matilda van den Bosch, legitimerad läkare och forskare i miljömedicin, visade på en kanske ännu större betydelse av naturen än man först tänker på:
“Ett stort antal studier visar att tillgång till natur i städer främjar hälsa och välmående, minskar risken för bland annat depression och hjärt-kärlsjukdomar samt ökar livslängden. Bland barn med olika typer av beteendeproblem har man konstaterat en minskning av symptom efter vistelse i natur. Delvis baserat på sambandet mellan barns och ungas minskade kontakt med natur och en samtidigt ökande förekomst av psykisk ohälsa har begreppet ”nature deficit disorder” föreslagits. I och med att barn fjärmas från naturen och får en minskad förståelse för naturliga processer, såsom jordbruk och matproduktion, förlorar de också en del av förståelsen av sig själva och sin plats i ett större, universellt sammanhang. Detta kan leda till känslor av stress och existentiell kris, vilket i sin tur utgör riskfaktorer för psykisk ohälsa.”
Men inte nog med det. Information och nyheter kan man få från håll som man minst anar…
Vid en frukost strax före jul hajade jag till när jag såg mjölkpaketet:
“ARLA FÖRKLARAR KOLSÄNKA”
Va, kolsänka? Jag hade ju skrivit om kolsänkor i en blogg alldeles innan… ARLA förklarade mycket tydligt och pedagogiskt:
“Växter tar upp luftens koldioxid och använder den som “byggmaterial” för att växa både ovan och under jord. När koldioxid binds i träd, gräs, rötter och i jorden kallas det för kolsänka eller kolinlagring. På så sätt bidrar växterna och marken till att begränsa växthuseffekten.”
Så enkelt, så självklart.
Strax innan jul presenterade miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) den nya klimatplanen. Det var en stor nyhet. Planen sade vara unik och innebar en samlad politik för klimatet.
Dagens Nyheter (DN 17/12) skrev:
“Planen betonar framför allt att ett helhetsgrepp ska tas. All relevant lagstiftning ska gås igenom för att säkerställa att den är samstämmig med klimatmålen. Alla politiska förslag ska analyseras ur klimatsynpunkt innan beslut fattas.”
132 åtgärder hade tagits fram i den klimatpolitiska handlingsplanen. (Se Expressen 17/12.) De flesta punkterna låg naturligtvis inte på kommunerna, men samtidigt ligger mycket av byggande, utsläpp etc faktiskt på kommunerna. Andemeningen är naturligtvis att kommunerna också ska minska sin klimatpåverkan.
Punkt 53 i klimatplanen lyder:
“Metoder för ökad kolinlagring i bland annat jordbruksmark ska främjas.”
Det är ju faktiskt så att barrskogarna i norra Nordamerika, Europa och Ryssland har större betydelse som kolförråd i världen än de tropiska regnskogarna. (Se Naturskyddsföreningen “Bättre skogsbruk för klimatet“.)
Ja, ja, Det finns många aspekter av skogarnas betydelse för människan och naturen. Och nog skulle man önska att Vänersborgs kommun hade beaktat några av dom innan skogarna på Mariedal Östra och Kindblomsvägen höggs ner… Men det tycks som om de styrande i Vänersborg inte riktigt ser all den fakta och den information om miljön och klimatförändringarna som finns tillgänglig från tidningsrubriker, TV-inslag, artiklar, reklam mm.
Skillnad på teori och praktik…? (1/2)
Det har väl inte undgått någon politisk intresserad att Vänersborg under den nya mandatperioden har visat en i det närmaste total brist på miljö- och klimattänk. I våras skövlades den tätortsnära skogen vid Kindblomsvägen i Blåsut (se “Skogen avverkas vid Kindblomsvägen”) och nu senast skogen vid Mariedal Östra (se “Miljö i teori och praktik”). Och i tur står skogsdungarna/skogarna vid kvarteret Påfågelögat på Mariedal (se “Påfågelsskogen i Mariedal”) och vid Mariedalskolan (se “Mariedal: Ingen konsekvensanalys!”). De ska också bort. Och med dom kommer en stor del av den tätortsnära skogen att ha försvunnit i centrala Vänersborg.
Men det är väl som arbetarkommunens ordförande Elisabeth Bohlin (S) sa i fullmäktigedebatten i juni om Mariedal:
“Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.” …eller som det står i Vänersborgs Miljöprogram 2030 att… “Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.” … gäller bara i teorin. Det är bara fina ord som förgyller kommunens planer, policies och program så länge kommunen inte behöver marken… Interpellationen lämnades in dagen före fullmäktigesammanträdet den 18 december. Tanken var att Augustsson skulle besvara interpellationen den 12 februari. Då skulle fler kunna sätta sig in i problematiken och delta i debatten. Tänkte jag. Men så blev det inte. Benny Augustsson besvarade den direkt i december. Visst blev det en debatt, men inte riktigt så omfattande och djuplodande som jag hade hoppats. “Vad är meningen med att utveckla gröna planer om det inte finns några konkreta och ärliga avsikter att förverkliga dem?” Benny Augustssons (S) skriftliga interpellationssvar löd som följer: “Utöver vad Stefan Kärvling räknat upp när det gäller planer så finns det också ett bostadsförsörjningsprogram som godkändes av Kommunfullmäktige den 21 juni 2017 som talar om att vi behöver bygga minst 160 bostäder per år i varierat utbud i Vänersborgs kommun. Det var också detta som Augustsson framförde i den (muntliga) debatt som följde i fullmäktige. “underlag för översiktsplan och fördjupade översiktsplaner.” Som inte är bindande, utan som i sin tur bara används som underlag för detaljplaner. Det är detaljplanerna som gäller. De “gröna” planerna och programmen gäller bara så länge de inte krockar med andra intressen, dvs står i vägen för framför allt bostadsförsörjningsprogrammet. Och då betyder inte heller planerna och programmen något för den praktiska politiken i Vänersborg. “Om Vänersborgarna läser på förslagen till detaljplaner så ser man vilka hänsyn man tagit i respektive plan.” En detaljplan betyder ju i sig, i praktiken, oftast ett ingrepp i naturen, att naturvärden ska försvinna och tas bort. Men då ska “hänsyn” tas skriver Augustsson, dvs, det ska “förstöras” typ så lite som möjligt. Men det är ändå byggandet som har prioritet. (Självklart måste det byggas nytt. Men frågan är var och vilken natur som ska förstöras. Och det finns väldigt positiva exempel på hur åtgärder kan förändra natur till det positiva, men de har jag inte hittat i Vänersborg.) “Det blivande planområdet består till största delen av kuperad skogsmark i direkt anslutning till bebyggelsen.” Det stod inget mer. Det stod inget om den biologiska mångfalden, natur- och kulturmiljövärden, friluftsändamål, livsbetingelser för invånarna eller hälsosamma och inspirerande miljöer för barnen. Det stod bara att planområdet inte låg i ett Natura 2000-område och att: “byggnadsförvaltningen bedömer att genomförandet av planen inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Planen behöver därför inte miljöbedömas.” Det gjordes inte heller någon miljökonsekvensbedömning för avverkningen vid Kindblomsvägen. Kommunen bedömde inte att skövlingen av skogen innebar någon “betydande miljöpåverkan”… Med andra ord, det är skillnad på teori och praktik… I interpellationsdebatten var också samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) uppe i talarstolen, liksom Lutz Rininsland (V) och Gunnar Lidell (M). Tyvärr så strulade inspelningen av sammanträdet så det går inte att lyssna på anförandena i efterhand. Här följer slutligen min interpellation (i sin helhet) som lämnades in den 18 december och som alltså besvarades dagen efter. Interpellation till kommunstyrelsens ordförande I Vänersborg upprättas det kontinuerligt och ofta planer, policies och program av olika slag. Kommunen organiserar också olika råd och samverkansgrupper. Det söks pengar från skilda håll, och ibland får kommunen bidrag från t ex staten för att starta samarbetsgrupper, anställa folk och för att producera dokument. Det görs ofta ett bra jobb från kommunens tjänstemän och experter, men den politiska viljeinriktningen och styrningen leder ofta åt ett annat håll. Politikers vilja att nå andra, mer konkreta och kanske också kortsiktiga mål, som t ex ekonomiska, övertrumfar oftast de planer och program som finns beslutade för ett attraktivt och långsiktigt hållbart Vänersborg… Ofta hittas denna “konflikt” på miljöområdet. Det är faktiskt svårt att hitta tecken på miljömedvetenhet och miljöarbete i den vardagliga, praktiska politiken i Vänersborgs kommun. 1. I Vänersborg finns en “Grönplan”. Den antogs av kommunfullmäktige i april 2009. Grönplanen beskriver vilken betydelse de gröna miljöerna har för människors hälsa och livskvalitet och planen betonar t ex att de gröna områdena måste ligga nära bostäderna för att utnyttjas. 2. Vänersborg har också ett miljöprogram. Miljöprogram 2030, som antogs av kommunfullmäktige i februari 2016, börjar med att redovisa de 16 nationella miljömål som den svenska riksdagen antog i april 1999. Och det slås fast att: “Vänersborgs kommun har sedan början av 2000-talet arbetat med lokala miljömål för att uppfylla de nationella miljömålen.” Mål 12 i de nationella miljömålen har beteckningen “Levande skogar”. Kommunen konkretiserar vad “Levande skogar” innebär för Vänersborg: “Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.” 3. Vänersborg har också en skogsbruksplan. Den antogs av kommunfullmäktige 1992 och gäller fram till årsskiftet. (Enligt uppgift jobbas det just nu med frågan om en framtida policy.) I skogsbruksplanen beskrivs all skog som finns i kommunen. Jag har tittat på det fd skogsområdet på Mariedal Östra som exempel. Mariedal Östra är i skogsbruksplanen uppdelad i tre “avdelningar”. I beskrivningarna hittar vi formuleringar som “bostadsnära”, “högstammigt barrbestånd i tätortsnära läge”, “mycket strövstigar i området” och för hela skogsområdet står det: “anpassad avverkning.” Det “anpassade avverkningen” handlar om “gallring” och i en avdelning om “ljushuggning”. Det står inte något i skogsbruksplanen om att skogen ska huggas ner… 4. I november beslöt kommunstyrelsen att Vänersborgs kommun ska ansöka om deltagande i Glokala Sverige. Glokala Sverige är ett kommunikation- och utbildningsprojekt med syfte att stärka kunskap och engagemang om Agenda 2030. Agenda 2030 innebär att alla medlemsländer i FN har förbundit sig att arbeta för att nå en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar värld till år 2030. Agendan har ställt upp 17 mål som ska bidra till socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling. Två av målen är “Hållbara städer och samhällen”, som t ex handlar om att minska städernas negativa miljöpåverkan och tillhandahålla grönområden, och “Bekämpa klimatförändringarna”, som bland annat handlar om att förbättra medvetenheten om klimatförändringarna… Mina ögon fastnar dock särskilt på målet “Ekosystem och biologisk mångfald”. Målet konkretiseras med följande ord: “För ett hållbart nyttjande av landsbaserade ekosystem, hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald.” I två av delmålen kan vi vidare läsa: * “Till 2020 bevara, återställa och hållbart använda ekosystem på land och i sötvatten och deras ekosystemtjänster, särskilt skogar…” * “Till 2020 främja genomförandet av hållbart brukande av alla typer av skogar, stoppa avskogningen, återställa utarmade skogar och kraftigt öka nybeskogningen och återbeskogningen i hela världen.” Det finns många visionära tankar och planer i kommunen. Det finns många fina ord i fina dokument om hur Vänersborg ska bli attraktivt och långsiktigt hållbart. I praktiken vet jag inte vad de betyder eller har betytt. För skogen i Mariedal östra (och vid Kindblomsvägen) har de uppenbarligen inte betytt någonting. Och man kan undra vad poängen är med att utveckla den ena gröna planen efter den andra om det inte finns några konkreta avsikter att förverkliga målen i dem. Det är stor skillnad mellan teori och praktik i Vänersborg. Med anledning av ovanstående så skulle jag vilja ställa några frågor till kommunstyrelsens ordförande: Vad är meningen med att utveckla gröna planer om det inte finns några konkreta och ärliga avsikter att förverkliga dem? Hur märker vänersborgarna att miljöfrågorna i kommunens planer, policies och program, t ex Miljöprogram 2030, samverkansgrupper och dokument betyder något för den praktiska politiken i Vänersborg? Vänersborg 17 dec 2019 == Anm. Läs ”fortsättningen” på denna blogg: ”Skillnad på teori och praktik…? (2/2)”.
Nä, självklart… Det som står i Grönplanen om att…
Jag skrev en blogg om den stora skillnad som finns i Vänersborg när det gäller miljö- och klimatfrågor – mellan teori och praktik. (Se “Miljö i teori och praktik”.) Det blev en debattartikel i TTELA, som dock aldrig publicerades. Den var för lång… (Jämför gärna med dagens insändare/debattartikel om cykeln, se här, på 4.500 tecken…) Det blev istället en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), den främste företrädaren för det stora betongpolitiska blocket i Vänersborg.
I slutet av denna blogg så återger jag min interpellation i sin helhet. Här nöjer jag mig med själva frågorna som avslutade interpellationen:
“Hur märker vänersborgarna att miljöfrågorna i kommunens planer, policies och program, t ex Miljöprogram 2030, samverkansgrupper och dokument betyder något för den praktiska politiken i Vänersborg?”
Det finns både konkreta och ärliga avsikter med dom planer och program som finns. Dom används som underlag för översiktsplan och fördjupade översiktsplaner. Dom används som underlag för framtagande av våra detaljplaner. Givetvis så kan intressena i respektive plan och program gå isär men det är dom avvägandena som kommer i dom förslag till planer som sen politiken får fatta beslut om. Senast i raden var detaljplan för Galeasen.
Om Vänersborgarna läser på förslagen till detaljplaner så ser man vilka hänsyn man tagit i respektive plan.
Vi bildade en Samverkansgrupp för hållbar utveckling och miljö för att få verkstad i arbetet med Agenda 2030. Det var också samverkansgruppen som tog fram förslaget att ansöka till Glokala Sverige för att därigenom få större kunskap, och samarbete med andra kommuner i arbetet med dom 17 hållbarhetsmålen och dom 169 delmålen i Agenda 2030.”
Det svar som Benny Augustsson (S) framförde, skriftligt och muntligt, tolkar jag som att mina “misstankar” var riktiga. De gröna planerna för ett attraktivt och långsiktigt hållbart Vänersborg är underordnade andra planer. De används bara till, som Augustsson skrev:
Benny Augustsson skrev också i svaret:
Det fanns ingen miljökonsekvensbeskrivning i detaljplanen för Mariedal Östra. Det fanns däremot en “Behovsbedömning av miljöbedömning” daterad den 10 november 2009. I den slogs det fast att:
Så var det med den “hänsynen” i den detaljplanen…
===Skillnad på teori och praktik…?
Stefan Kärvling
GOTT NYTT 2020
Så är då ytterligare ett bloggår till ända. Tiden går fort. Men så är det när man har roligt.
Den första bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010. Det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Det sammanföll för övrigt med att jag lade om min kost och började äta mer fett och minimalt med kolhydrater. Det är LCHF-ätandet som gett energin, helt klart! Jag är fortfarande lågkolhydratare, även om just juletiden är den stora “fuskhelgen”…
Det är roligt att skriva. Trots en del sura miner och kommentarer från håll som jag minst kunde ana… De var dock inte särskilt många – en övervägande majoritet av dom jag möter, både “in real life” och på t ex Facebook, är mycket positiva. Många sympatisörer till vänsterpartiet, självklart, men överraskande nog, och glädjande, också från både politiker och “vanliga personer” som lägger sina röster på andra partier. “Jag håller inte med om vad du tycker alla gånger, men jag lär mig mycket om politiken i Vänersborg” är en vanlig kommentar. Det ger kraft att fortsätta skriva. Även de avundsjuka(?) “surstrutarna” sporrar, på sitt sätt, till skrivande…
Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det är ju inte bara att skriva, det är material som ska läsas in, fakta som ska letas upp och kontrolleras osv. Det blir en del timmar framför tangentbordet. Sanningen är också att jag tar hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. (Rininsland bloggar också – se “Lutz Rininslands blogg”.) Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är.
Den största förändringen under året, faktiskt en livsavgörande förändring, var att jag blev pensionär den 1 september…
Pensionärslivet startade med “dunder och brak”. Samma måndag, som jag för första gången sedan 1980 inte behövde gå till jobbet, skrev jag en blogg om mitt nya liv (se “Nytt skede i livet”). Den publicerades på förmiddagen. Strax efter publicering blev kommundirektör Pascal Tshibanda avskedad. Det fick bli en blogg till den dagen… (Se “Kommundirektören uppsagd”.) På eftermiddagen var det officiell invigning av den nya förskolan i kvarteret Hönan på Belfragegatan. På förskolan fick jag ett mail – familjen Solvarm vann över Vänersborgs kommun i Mark- och miljödomstolen. Det fick bli en blogg om det dagen efter. (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.) Den veckan fick min blogg 1.190 visningar per dag.
Jag trodde att jag skulle få massor av tid över som pensionär. Så blev det inte riktigt, det finns att göra hela tiden. Och visst beror det till stor del på politiken, den tar mer tid än någonsin tidigare. Jag är ledamot i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen och Kunskapsförbundet Väst. Det är många handlingar som ska läsas igenom och funderas över. Och bloggas om… Jag sätter en ära i att komma väl förberedd till alla möten och väl där, också att framföra mina åsikter.
Under de år som jag har bloggat har det blivit drygt 883.700 visningar. I år var det nästan 117.000. Det betyder att några klickade på bloggen i genomsnitt 320 gånger per dag. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv. Och då tror jag inte att de 103 personer som prenumererar på min blogg räknas med. De flesta av dem får nämligen ett mail när ett blogginlägg publiceras, dvs de behöver inte gå in på bloggen. Och räknaren registrerar då inte heller något klick… Men det är ändå betydligt färre besökare än förra året, som i och för sig var ett rekordår. Det beror på att jag har hindrats att länka till mina bloggar från vissa Facebookgrupper, kanske med all rätt. Men jag kan inte hjälpa att jag kan tycka att information om en blogg om nästa års kommunala budget kan vara viktigare än ytterligare foton från Skräcklan…
Det har blivit 221 blogginlägg under året. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:
- Solvarm fick rätt mot kommunen!! (1.886 klick)
- Solvarm i Mark- och miljödomstolen (1.479)
- Nyhet: Kommundirektören uppsagd (1.166)
- Fisket i Hallsjön (1.076)
- Ursand 2019 (814)
Det har som vanligt blivit en hel del bloggar om Solvarms kamp mot de kommunala myndigheterna – även i år. Bloggarna har också fått uppmärksamhet från andra håll i landet. Solvarms naturhus är nämligen ganska bekant bland förespråkare för ett annat sätt att bo och bygga. Jag tror inte att politikerna i Vänersborg, inklusive flera av mina partivänner, inser det.
Den behandling som kommunen har gett familjen Solvarm är exceptionellt byråkratisk – och “korkad”. “Det går inte med ord att beskriva”, som en av Solvarms grannar i Sikhall brukar säga. Andra korkade kommunala beslut, som jag tänker på dessa sista timmar år 2019, är skövlingen av skogen på Mariedal Östra (och vid Kindblomsvägen) och budgetbeslutet att stoppa fisket i Hallsjön. Fast det är svårt att rangordna, det finns många dåliga beslut. Och neddragningar inom skola, vård och omsorg drabbar självklart flest människor…
Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… Det var t ex 16 visningar från Indien och 88 från Kina…
Jag noterar också att jag har fått vardera ett besök från bland annat Ghana, Aruba, Kosovo, Gambia och Costa Rica. Det är spännande. Undrar om dessa lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske sökte de efter Bo Carlssons (C) politiska historia…? (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) Annars är det från Norge, USA och Spanien som jag har fått flest träffar (efter Sverige).
Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som levererar tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras.
Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.
Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Medborgarundersökning 2019
Vänersborgs kommun är en av de 135 kommuner som deltog i årets medborgarundersökning. Det är en undersökning som genomförs av SCB (Statistiska Centralbyrån). Det kostar varje kommun 60.000 kr (exkl moms) att delta i undersökningen. Om kommunen vill att medborgarna ska svara på fler “kommunspecifika tilläggsfrågor” så kostar det 11.000 eller 16.000 kr extra per fråga (beroende på omfattning). Det verkar som om Vänersborg ställde två “extra” frågor.
Medborgarundersökningen är en attitydundersökning som ska ge en bild av hur kommunens invånare ser på sin kommun. (Du kan ladda ner undersökningen genom att klicka här.) SCB frågade mellan den 23 augusti och den 4 november i år (2019) ett urval på 1.200 personer i åldrarna 18–84 år om vad de anser om kommunen. I Vänersborg besvarade 42% SCB:s enkät. Det är ett relativt stort bortfall. Men så brukar det vara. Naturligtvis gör bortfallet att undersökningen blir mindre tillförlitlig och att förändringar i resultaten sedan tidigare undersökningar inte är helt tillförlitliga.
Den här undersökningen görs med jämna mellanrum, den senaste gjordes för två år sedan, 2017, och den får alltid uppmärksamhet. TTELA brukar t ex ha artiklar där ansvariga politiker får uttala sig om resultaten. På kommunens hemsida skriver man alltid några ord om den. Dock inte i år. Jag har inte sett en enda notis om undersökningen. Det har varit helt tyst.
I den första delen av undersökningen redovisas resultaten av hur medborgarna ser på Vänersborgs kommun som en plats att bo och leva i.
NRI (Nöjd-Region-Index) är det sammanfattande betygsindexet. Vänersborg har ett något sämre genomsnittsresultat än de andra undersökta kommunerna, men värdet är inom felmarginalen. Siffran för Vänersborg är något sämre än i förra undersökningen 2017.
Med ”rekommendation” menas om vänersborgarna kan rekommendera vänner och bekanta att flytta till kommunen. Den här siffran har minskat sedan 2017, från betygsindexet 59 till 57. SCB skriver att 38 procent av medborgarna i Vänersborgs kommun faktiskt starkt kan rekommendera en flytt till kommunen. År 2017 var det emellertid fler, 43 procent. Det är å andra sidan 23 procent som skulle avråda människor från att flytta till Vänersborg. Denna siffra var för två år sedan 19 procent. Vänersborgs kommun har alltså blivit “mindre populär” bland vänersborgarna själva….
Vänersborg ligger högre än genomsnittet i andra kommuner när det gäller ”kommunikationer”, ”utbildnings”- och ”fritidsmöjligheter”, men även, förvånande nog, när det gäller “kommersiellt utbud”. Och det är naturligtvis glädjande. Att indexet för bostäder har ökat sedan förra mätningen är väntat. Det byggs ju som aldrig förr.
För två år sedan sa dåvarande kommunalrådet Marie Dahlin (S) på Vänersborgs hemsida (sidan är borttagen) att:
”Vi jobbar hårt för att öka känslan av trygghet i Vänersborg.”
Kommunen har uppenbarligen inte lyckats i sina intentioner, den har kanske inte jobbat tillräckligt hårt… Kommunen måste hursomhelst bli bättre på att öka invånarnas känsla av trygghet. Det är ett viktigt område. Det kanske skulle hjälpa med att t ex ha bättre ljus i gatulyktorna…
Det andra området, som medborgarundersökningen tar upp, är hur medborgarna bedömer kommunens verksamheter.
NMI (Nöjd-Medborgar-Index) är det sammanfattande värdet. Det är sämre än Vänersborg fick för två år sedan. Då var betygsindexet 55. Nu är det 51.
En del siffror är inom felmarginalen men Vänersborg fick lika eller något bättre index på “räddningstjänsten”, “kultur” samt “gång- och cykelvägar” än 2017. Betyget i de tre kategorierna var också högre än betygsindexet för alla kommuner i undersökningen.
Det var allt det positiva som man kan säga om hur medborgarna bedömer kommunens verksamheter. I alla andra kategorier i detta område var medborgarnas betyg tämligen nedslående.
Betygsindexet för “bemötande och tillgänglighet” handlar om hur medborgarna bedömer kommunens tillgänglighet och det bemötande de får i sin kontakt med kommunen. Det blev 53 jämfört med 58 i den förra undersökningen. Det ser ut som om något har hänt, men vad vet jag inte. Jag tror t ex inte att vänersborgarna klagar mer på t ex byggnadsförvaltningen nu än vad de har gjort under föregående år…
Betygsindexet är sämre än för två år sedan och även sämre än kommungenomsnittet i kategorierna “renhållning och sophämtning”, “förskolan”, “idrotts- och motionsanläggningar”, “gymnasieskolan”, “grundskolan”, “äldreomsorgen” och “stöd för utsatta personer”.
Som ledamot i barn- och utbildningsnämnden och Kunskapsförbundet Väst är det särskilt både tråkigt och alarmerande, men kanske inte förvånande, att betygsindexet har sjunkit tämligen mycket inom områdena “förskolan”, från 62 år 2017 till 58 i denna undersökning, “grundskolan” från 61 till 53 och “gymnasieskolan” från 60 till 55. Det är också mycket beklagligt, anser jag, att ”äldreomsorgen” har sjunkit från 54 till 46. Vänersborg har under många år varit i “topp” på detta område. Jag antar att siffrorna återspeglar de neddragningar som har gjorts inom utbildnings- och den sociala sektorn de senaste åren.
Utvecklingen av hur kommunen sköter sina verksamheter går definitivt åt fel håll. På annat sätt går det inte att tolka medborgarnas bedömningar. Betygsindexena är för dåliga och de sjunker dessutom. Något radikalt måste göras. Kommunen är ju till för medborgarna… Det kan inte nog påpekas i Vänersborg.
I den tredje och sista delen av undersökningen redovisar SCB hur medborgarna ser på sitt inflytande i kommunen. Inte heller denna del ger upphov till några glädjeyttringar, tvärtom. Men det är lite som vanligt, tyvärr. Vänersborgarna visar inget större förtroende för kommunens politiker och tjänstemän, det var länge sedan de gjorde – och förtroendet tycks minska för varje undersökning.
Det sammanfattande betygsindexet NII (Nöjd-Inflytande-Index) för hur medborgarna bedömer möjligheterna till inflytande i Vänersborgs kommun blev 34. Det var en bra bit efter kommungenomsnittet som låg på 39. År 2017 hade Vänersborg indexet 39.
Betygsindexet sjönk i år jämfört med undersökningen 2017, i alla kategorier. “Information” sjönk från 57 till 54, “kontakt” från 45 till 43, “förtroende” från 41 till 37 och “påverkan” från 38 till 34…
Det är bara att konstatera att SCB:s medborgarundersökning 2019 är mycket nedslående för Vänersborgs del. Samtidigt måste jag säga att det är bra med sådana här undersökningar. Om de diskuteras av politiker och tjänstemän vill säga. Det händer dock sällan i Vänersborg… Det gäller att dra slutsatser om varför kommuninvånarna tycker som de gör och, inte minst, att visa i praktiken att man vill förbättra förtroendet för kommunens politiker. Och det kan man väl bara göra genom att öka demokratin – och sedan att fatta bra och genomtänkta beslut…
Nämnder och styrelser har under hösten haft besök av kommunens kommunikatörer. Då talades det om att sprida en positiv bild av kommunen genom att t ex lyfta goda exempel. Och visst finns det massor av goda exempel i Vänersborg. Men det är nog så att det finns något underliggande och grundläggande problem med hur kommunen styrs…
.
PS. Det kanske blir läge att återkomma till undersökningen. Dels har jag svårt att tro att den ska förbli okommenterad av den politiska ledningen och dels saknar jag en redovisning av Vänersborgs två “kommunspecifika tilläggsfrågor” och även de fritextsvar som jag tror att medborgarna haft möjlighet att komplettera undersökningen med. (Jag har skrivit till kommunen om dessa.)
Segregerade skolor
“Skolan borde vara en plats där elever med olika bakgrunder och förutsättningar möts men segregationen i skolan har ökat.”
Så skriver Skolverket på sin hemsida. (Se “Skolsegregationen”.)
Segregation innebär att skolorna i Sverige har blivit alltmer uppdelade utifrån elevernas familjebakgrund. Allt fler barn går i skolor med elever som liknar dem, socioekonomiskt och etniskt. Man skulle, som German Bender och Per Kornhall, (se “Skolsegregationen har spritt sig till hela landet”):
“lite tillspetsat … säga att vårt skolsystem allt mer sorterar elever utifrån föräldrarnas inkomst, utbildningsnivå och härkomst.”
Sverige har sett en utveckling de senaste åren där allt fler elever som är svenskfödda och har välutbildade föräldrar oftare går på friskolor. Elever som har föräldrar med lägre utbildningsnivå och lägre inkomst går i högre grad i kommunala skolor.
Bostadsområdena segregeras i allt större utsträckning och barn och ungdomar från olika bakgrund möter sällan varandra. Och inte helt oväntat får dessutom skolans socioekonomiska sammansättning en allt större betydelse för elevernas resultat. Skolor i så kallade utsatta områden, eller “riskområden”, har oftast färre legitimerade lärare. Den svenska skolans lagstadgade kompensatoriska uppdrag fungerar inte längre. Skolan förstärker istället skillnaderna mellan eleverna. Bender och Kornhall skriver:
“Vårt nuvarande skolsystem söndrar och bryter ner mer än det enar och rustar.”
Skolan blir allt sämre på att kompensera för elevernas sociala arv.
Alla internationella mätningar visar hur kunskapsklyftorna i Sverige ökar. Barn till välutbildade föräldrar med höga inkomster förbättrar sina resultat medan “de andra” halkar efter.
För att tidigare har varit en “friskfaktor” och en skyddsfaktor mot trassliga hemförhållanden, kriminell livsstil, psykisk ohälsa mm har den segregerade skolan blivit ytterligare en riskfaktor. Det går allt sämre i skolan för elever med sämre ekonomiska och sociala förutsättningar. Och elever som går ur grundskolan utan tillräckliga kunskaper och utan gymnasiebehörighet har sämre förutsättningar för ett bra liv.
Självklart ökar risken för motsättningar och polarisering i samhället med segregerade skolor. Sedan upprörs människor över att det har blivit stökigt och våldsamt i vissa bostadsområden… (Se “Tyvärr polisen, skolvalet gör att vi inte kan hjälpa er”.)
Jag vet inte varför Skolverket inte anger några uppgifter för Kronan och Hjortmossen i Trollhättan. Det är dock ingen hemlighet att många elever har föräldrar med låg utbildningsbakgrund på Kronan. Även om tabellen bara visar en årskurs kan man anta att det råder ungefär samma förhållanden i de andra årskurserna, i åk 7 och 8. Fast när det gäller Vänersborg kan segregationen ha minskat, efter att rektorerna har beslutat att avskaffa profilklasserna.
Vi ser tydligt segregationen och skillnaderna mellan skolorna när vi studerar 9:orna läsåret 2018-2019 i såväl Trollhättan som Vänersborg. Och det är väl ingen nyhet för någon. Det som däremot är en, om inte nyhet, så kanske en överraskning, är att denna segregation följer med till gymnasiet. Det visar sig att eleverna från de olika grundskolorna i stor utsträckning väljer gymnasium utifrån sin sociala bakgrund. Det gäller faktiskt både valen till Kunskapsförbundets tre skolor och till valet av Kunskapsförbundet eller någon annan skola.
Nedanstående tabell visar hur stor andel av de behöriga, avgående 9:orna (vt 2019) som i första hand väljer den kommunala gymnasieutbildningen i Trollhättan och Vänersborg, dvs Kunskapsförbundet Väst, eller en fristående gymnasieskola alternativt en kommunal skola i en annan kommun.
Det är mycket tydligt att elever från skolor där föräldrarnas utbildningsbakgrund är hög i betydligt större utsträckning valde fristående gymnasieskolor (eller gymnasieskolor i andra kommuner). Det gällde t ex Fridaskolorna, Vänerparken, Skogshöjden, Paradis och Nya skolan. Där föräldrarnas utbildningsbakgrund är lägre valde eleverna i större utsträckning Kunskapsförbundets skolor.
Dalboskolan, och i viss mån också Sjuntorp, var undantag. Där är föräldrarnas utbildningsbakgrund förhållandevis låg samtidigt som en stor andel av eleverna valde friskola eller skola i annan kommun. På Dalboskolan i Frändefors har det av tradition varit många som väljer gymnasieskolor i Uddevalla, det geografiska avståndet till Uddevalla är inte så stort. Kanske valde flera elever en naturbruksutbildning på Nuntorp, Dingle eller Realgymnasiet, jag vet inte.
Det tabellen ovan visar är en tämligen extrem skolsegregration i gymnasiet. Vad det beror på att en elev som har föräldrar med hög utbildning i större utsträckning väljer ett program på en friskola, fast samma program kanske finns i Kunskapsförbundet, kan man spekulera i. Beror det på kompistrycket? Eller är det så att Kronans elever skrämmer bort dessa elever? Eller för att spetsa till det riktigt ordentligt, kan det vara så att om det brinner på Kronogården så väljer Paradisets elever Folkuniversitetet (en friskola) i stället…? (Eleverna har valt på det här sättet en längre tid.)
Segregationen syns även i valen till Kunskapsförbundet. Nedanstående tabell visar hur stor andel av de olika grundskolornas elever som valde till de olika skolorna i Kunskapsförbundet. (Kunskapsförbundets tre gymnasieskolor är: BSG=Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg, MÅG=Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan och NE=Nils Ericsonsgymnasiet i Trollhättan.)
Segregationen i Trollhättans och Vänersborgs grund- och gymnasieskolor är ett misslyckande – för Trollhättan och Vänersborg, men också för hela Sverige. Våra två kommuner är nämligen inga undantag, segregeringen finns i hela landet – även på gymnasienivå. Och med nuvarande resurstilldelningssystem till Kunskapsförbundet får dessutom elever med lägre socioekonomisk status genom lägre ”elevpeng” betala för eleverna på friskolorna. (Det har jag beskrivit i ett flertal bloggar, se t ex här.)
Den segregerade skolan är enligt min mening ett av de absolut största problem som Sverige står inför. Den orsakades av en hel rad förändringar som infördes under 1990-talet – skolan kommunaliserades, fritt skolval infördes och etablering av fristående skolor tilläts. Segregeringen av det svenska skolväsendet måste få ett slut.
”Skolan borde vara en plats där elever med olika bakgrunder och förutsättningar möts men segregationen i skolan har ökat.”
.
PS. Lutz Rininsland (V) bloggade om socialnämnden idag: ”Visserligen korrekt, men bättre vore att säga ifrån”.
Julens budskap
Så lackar julen 2019 mot sitt slut. Den varar inte alls till påsk. Jag tror knappast den varar till Knut. Ibland undrar jag om den ens varar till jul… Julen varar än’ till jul…
Fast det är klart, får man julklappar som ska upplevas senare under året så varar ju julen faktiskt längre. Två dagar i sommar ska t ex tillbringas tillsammans med musiker från både Tyskland och England – Rammstein och Iron Maiden… Och ölprovningen i Bredaryd kan egentligen vänta ända tills nästa jul. Julen varar än’ till jul…
Officiellt firar vi i Sverige sedan tusen år tillbaka Jesus födelse under jul. Det är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människan. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling. Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån. Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet.
Idag vet jag ibland inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. Nästan 20% av Sveriges medborgare röstade på ett parti som gör skillnad på människor. Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och nu har två av de etablerade partierna på ett organiserat sätt börjat samarbeta med detta parti, inte minst ute i kommunerna. Och ett av de samarbetande partierna kallar sig dessutom kristet…
Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln.
GOD JUL!
Imorgon är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker i Vänersborgs kommun.
Julen firas till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom t ex våra förfäder här uppe i norr, firade sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av av religionen och kulturen. Det var bättre för fornkyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet och hoppas att hedningarna skulle börja fira Jesus – än att försöka avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det viktigaste var att hedningarna fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Tänkte den kristna kyrkan. Och det hade den rätt i. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Lusse, julbocken och julskinkan…
Så det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?
Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år igen vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:
”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.
Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.
I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”
Och med den berättelsen tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:
EN RIKTIGT GOD JUL!
Vintersolståndet
Idag infaller vintersolståndet, det är årets kortaste dag. Den följer på årets längsta natt, midvinternatten, även om kölden inte har varit särskild hård. Och molnen ligger fortfarande tunga, så stjärnorna varken gnistrar eller glimmar.
Vintersolståndet är en astronomisk händelse som en gång i tiden var präglad av mystiska berättelser, riter och offer. Tänk om inte solen skulle komma tillbaka, tänk om åkrarna aldrig mer skulle ge några skördar, tänk om Ragnarök var nära… Midvinter var en tid av åkallan av och blot till gudarna. Naturligtvis var det fruktbarhetsgudarna Frej och Freja som stod i centrum. I asaläran var de bror och syster och inte, som i flera andra indoeuropeiska religioner, gifta med varandra. Som Shiva och Kali borta i Indien.
Frejs heliga djur har sin naturliga och främsta plats på julbordet, grisen. Freja och hennes heliga djur katten har vi firat för drygt en vecka sedan, på Lucia/Lusse. På julen har även Tor med sin bock ett finger med i spelet. Och det sägs faktiskt, även om det är lite osäkert, att Oden under ett av sina namn, Jólnir, var julens högste gud.
Och i Vänersborg känns det som om gator och vägar ligger lika mörka som på hednatiden. Kommunens belysning skingrar inte heller i år de mörka slöjorna i centrum eller kommunens ytterområden… Gatubelysningen är förvisso energisnål, och därigenom både miljövänligare och billigare, men den lyser inte upp omgivningen för invånarna. Jag tror att kommunen behöver tänka om. Jag tror att kommunen behöver tänka sig in i den otrygghet som många upplever utanför hemmets väggar. Och det är inte Frej, Freja, Tor eller Oden som människorna är rädda för.
Nu väntar astronomiskt och religiöst ljusare tider. Vi får se om mörkret så småningom skingras i Vänersborg också.
Senaste kommentarer