Arkiv
Interpellation om detaljplan i Sikhall
Det har väl inte undgått någon läsare att det händer saker i Sikhall. Eller rättare sagt, att det inte händer saker i Sikhall. I varje fall inte med den detaljplan som fyra fastighetsägare “beställde” år 2015 och som en enig byggnadsnämnd beslutade att upprätta den 19 maj 2015.
Jag har återgett historien i en bloggserie på 13 delar. (Den första bloggen i serien hittar du här – “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Och vill det sig illa kan det bli 13 bloggar till… Detaljplanen är nämligen inte klar. Efter snart 7 år och kostnader för fastighetsägarna på upp till 1,5 milj kr så ligger alltså planen fortfarande kvar på några skrivbord eller skrivbordslådor i kommunhuset. Det kvarstår nämligen enligt miljö- och byggnadsförvaltningen fortfarande många kostnadskrävande undersökningar och utredningar innan planen kan bli klar. Det kan antagligen ta 7 år till… Fastighetsägarna i Sikhall tvivlar på att detaljplanen någonsin blir klar…
Det är en skandal. Tänk bara tanken att det skulle ta över 7 år för Vänersborgsbostäder eller Serneke, eller Bert Karlsson på Ursand, att få till stånd en detaljplan när de vill bygga bostäder någonstans i Vänersborg…
Jag tänker ställa några frågor på nästa kommunfullmäktige, den 16 februari, om varför det tar så lång tid med detaljplanen. Den som jag riktar frågorna, interpellationen, till är byggnadsnämndens mångårige ledamot och ordförande Bo Dahlberg (S).
Jag återger interpellationen nedan. Det går också att ladda ner den här, ”Interpellation till Dahlberg”.
==
Interpellation till byggnadsnämndens ordförande
Detaljplan Sikhallsviken
Den 19 maj 2015 beslutade en enig byggnadsnämnd att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken. Området som detaljplanen skulle omfatta justerades den 22 september 2015 och den 12 december 2017 var ett förslag till detaljplan klart. Förslaget gick ut på samråd.
Det hade tagit drygt 2,5 år från beslut till samråd. Det var en lång tid, men planen var fortfarande långt ifrån klar… Och faktum är att den nu i februari 2022 ännu inte är färdig. Ja, det går inte ens att skönja slutet på arbetet.
Det har alltså gått snart 7 år sedan byggnadsnämndens beslut att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken. Det torde vara rekord. Kostnaderna för planen är snart uppe i 1,5 mkr och den ska till största delen betalas av fastighetsägarna. Det hör till saken att när processen sattes igång fick fastighetsägarna beskedet att en detaljplan skulle ta ca ett år och kosta upp till 300.000 kr.
Det kvarstår enligt miljö- och byggnadsförvaltningen fortfarande många kostnadskrävande undersökningar och utredningar innan planen kan bli klar. Fastighetsägarna i Sikhall tvivlar på att detaljplanen någonsin blir det.
Mina frågor till byggnadsnämndens ordförande är:
- Hur kommer det sig att detaljplanen för Sikhallsviken fortfarande inte är klar efter snart 7 år?
- Det finns inte ett enda dokument i diariet från detaljplaneprocessen under tiden mellan februari 2018 och oktober 2020. Varför inte det, vad hände under denna långa tid?
- Är det rimligt att fastighetsägarna ska betala över en miljon kronor för en detaljplan som aldrig blir klar och som, om den någonsin blir det, kanske till och med kommer till slutsatsen att det inte går att exploatera området?
- Hur lång tid ytterligare kommer detaljplanearbetet att ta innan planen blir färdig?
Anm. Se också ”KF: Lång debatt om Sikhall (1/2)” och ”KF: Lång debatt om Sikhall (2/2)”.
Korseberg: Bereden väg för cyklarna
GC-vägen genom den lilla orörda skogsdungen på Korseberg dök utan förvarning upp som ett ämne på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde förra veckan.
Det handlar om att kommunen tänker anlägga en gång- och cykelväg genom en av de sista skogsremsorna som är kvar på Korseberg. Det inkom dock ett medborgarförslag till kommunen som motsatte sig detta. Det visade sig att medborgarförslaget ogillades av politikerna, det skulle visst bli en GC-väg i skogen. Ärendets beredning kantades emellertid av återremisser, egendomligheter och osanningar. Och kanske jäv. (Se “KF (17/11): Vem kan man lita på?”.)
Kommunfullmäktige beslutade i varje fall till slut att anlägga en GC-väg. (17 ledamöter röstade för bifall till medborgarförslaget, dvs att cykelvägen inte skulle byggas, och 4 ledamöter avstod från att rösta.) En stor majoritet av betongpartierna (S+C+MP+M+L+KD) röstade för GC-vägen, kommunen skulle ju vara så försiktig när den avverkade träden…
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa:
“gjort en sträckning som minimerar liksom ingrepp i naturen. … gjord för att det ska göra så lite inverkan som det bara går på natur vad gäller djurliv och växtlighet.”
Miljöpartisten och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund kompletterade:
“Det ska byggas varsamt.”
Skogar och träd är inte så viktiga när kommunen ska utvecklas. (Se “Dilemma: Hus eller träd?”.) Och en GC-väg genom skogsremsan är enligt de styrande partierna, inklusive Miljöpartiet, utveckling. Det spelar ingen roll att det redan finns en GC-väg parallellt med den tänkta sträckningen genom skogen bara drygt hundra meter därifrån.
Bostadsrättsföreningen ska nämligen inte behöva se cyklister i sitt område ansåg kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson:
”Det är bostadsrättsföreningen som äger den (den asfalterade och belysta vägen mellan husen; min anm.)”
Det mumlades lite hos de ledamöter som inte hade stängt av sina mikrofoner, och en talare bad den som “kände sig träffad” att klargöra om det förekom jäv i ärendet eller inte.
Jag förstod inte då, men senare fick jag tillgång till ett dokument. Det visade sig att ingen mindre än ordförande Benny Augustsson (S) hade koppling till den aktuella bostadsrättsföreningen. Han hade suttit i styrelsen. Augustsson kommenterade inget om jäv, han ansåg sannolikt att han inte var jävig. Och det kan inte jag avgöra heller. (Du kan ladda ner dokumentet här, sidan 5, och avgöra själv.)
Samhällsbyggnadsnämnden sammanträdde den 28 januari. På dagordningen fanns det ett ärende som för utomstående hade en tämligen intetsägande rubrik – “Begäran om tilläggsbudget samt omfördelning av budget avseende investeringar år 2022”. Beslutet blev också intetsägande:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att samhällsbyggnads-nämnden beviljas tilläggsbudget avseende investeringar under år 2022 till ett belopp av 133 602 tkr, i beloppen ingår omfördelningar av medel mellan investeringsprojekt år 2022 i enlighet med förvaltningens upprättade förslag, daterat 2022-01-20.”
Hela ärendet hade sannolikt gått de flesta läsare förbi om det inte hade varit så att ledamoten James Bucci från Vänsterpartiet lämnade en skriftlig reservation. Det fick mig att läsa kallelsen en gång till.
I en tabell under rubriken “Gatuenheten” stod det:
Förklaringen till tabellen löd:
“GC-väg Korseberg har också försenats då svar på ansökan om dispens för strandskydd inväntas. Omfördelning till projektet år 2022 föreslås med 1.860 tkr.”
Nu har naturligtvis strandskyddsdispensen beviljats. Det gjorde byggnadsnämnden den 7 december. Det ordnar sig alltid när kommunen anser att naturen står i vägen för civilisationens framryckning. (Utom i Sikhall.) Bara kommunen ser till att inte GC-vägen (som är tänkt att gå ända från naturskyddsområdet längs stranden till skogsremsan):
“förses med belysning, alternativt ska eventuell belysning vara släckt under perioden 1 april – 31 oktober med hänsyn till fladdermöss.”
Eller att inget anläggningsarbete sker:
“i skogsmiljöer eller i beteshagen under perioden 15 mars – 15 juli med hänsyn till häckande fåglar.”
Eller:
- “Anläggningsområdet ska hållas minimalt och miljön utanför själva gc-vägen ska skyddas mot långtgående skador på mark (träd, rötter och berghällar).”
- “Slänter ska så långt det är tekniskt möjligt undvikas.”
- “Nedtagning av grövre träd ska så långt det är möjligt undvikas.”
På det här sättet, det fanns några fler villkor (du kan ladda ner protokollet med beslutet här, sidan 17-19), bevaras:
“goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”
Det var bara två ledamöter som röstade mot strandskyddsdispensen i byggnadsnämnden, Torbjörn Moqvist (SD) och Pontus Gläntegård (V).
Gläntegård (V) lämnade följande reservation:
“Det vore jättetrevligt för de boende att gå och titta ut över vassbotten från GC-vägen. Men sträckningen gör stor inverkan på naturen samt att GC-vägen inte har någon direkt funktion mer än att för att de promenerande ska uppleva naturen. Ur ett miljöbalksperspektiv så är det inte så bra.
Sträckningen följer inte översiktsplanens intention vad det gäller leden runt vassbotten. Där föreslås att GC-vägen ansluter längre söderut samt ansluter till naturreservatet i norr, den skulle få en genare sträckning. Då skulle leden väljas även av personer som inte är boende i området och som inte bara är ute och promenerar för nöjes skull. Vid en prövning av GC-väg kring vassbotten ur ett helhetsperspektiv så skulle frågan ställas i ett annat läge, med mer nytta för fler.
Så ur avvägningen mellan allmänhetens tillgång/nytta kontra inverkan i naturområdet så innebär det att jag yrkar för avslag på liggande förslag.
Vad gäller frågan vem som ska betala för GC-vägen eller om det finns viktigare ställen att bygga GC-väg på inom kommunen så är det samhällsbyggnadsnämnden som avgör den frågan.”
Pontus Gläntegård (V) reserverade sig alltså i byggnadsnämnden mot strandskyddsdispensen. James Bucci (V) fortsatte Vänsterpartiets motstånd mot att naturen alltid ska nedprioriteras i Vänersborgs kommun.
James Bucci yrkade att omfördelningsposten ”GC-väg Korseberg bostadsområde” skulle tas bort. Det tyckte inte betongpartierna, dvs S+C+MP+M+L+KD. Bucci reserverade sig.
Här följer Buccis reservation i ärendet “Begäran om tilläggsbudget samt omfördelning av budget avseende investeringar år 2022”:
“Inom detta ärende finns det en post som heter Gc-väg Korseberg bostadsområde, med en begärd omfördelning av 1860 tkr för att finansiera projektet under 2022. Egentligen är det synd att det i klartext inte talar om att denna finansiella post rör sig om att exploatera den orörda skogskorridoren mellan Strandberidaren och Stapelorten på Korseberg. En exploatering som också är känd för att den skall heta naturstig.
Gc- väg eller naturstig? Jag känner väl till uttrycket att kärt barn har många namn. Oavsett vad vi skall kalla det så representerar exploateringen ett onödigt ingrepp i en orörd grön lunga. Onödig? Jo tack, då det ca 150m därifrån finns en parallell Gc -väg som är både belyst och asfalterat.
Naturen kan tyvärr inte uttrycka sig i skrift och inte heller tala i ord men talar gör den dock på annat vis. Tänker vi lyssna? Tänker vi omvärdera? Kan vi omprioritera så att naturen får leva vidare?
För mig, i detta fall, var det inte svårare än att yrka att posten Gc-väg Korseberg, bostadsområde skulle utgå.
Jag reserverar mig till förmån för naturen och mitt eget yrkande.”
Det finns många planer och dokument i Vänersborgs kommun om hur viktigt det är med skogar och natur och hur de ska vårdas och bevaras. Det är bra dokument, men de är inte särskilt viktiga när politikerna i betongpartierna prioriterar…
BN 26/10 (2): Solceller i “SAAB”-området
Det har aldrig byggts så många hus i Sverige som på 1970-talet. Under decenniet byggdes inte mindre än 427.644 småhus i landet. (Se “1970-talshusens arkitektur, konstruktion och inredning”.)
Det var främst 1,5-plansvillor utan källare, även om en del hus naturligtvis hade källare också. Det som dominerade 1970-talshusen var taken. Takstol och mellanbjälklag var sammanfogade i en triangel och takfallet blev stort, 45 graders lutning. Taktäckningen var betongpannor i t ex rött eller brunt och svart.
Tyvärr användes en del riskkonstruktioner. Marlén Eskilsson skriver i den länkade artikeln ovan:
“man byggde platta på mark med isolering ovanpå betongen istället för under. När man lägger isoleringen ovanpå betongen hamnar de delar som ligger an mot den fuktiga betongen i en miljö där mögel och andra mikroorganismer kan växa. Dessa golv ger ofta ifrån sig en lukt av mögel.”
Och man byggde även in:
“tryckimpregnerat material i huset, exempelvis tryckimpregnerade syllar. Tanken då var att det impregnerade materialet skulle hålla borta röta, men med tiden uppstod det problem med lukt, ofta orsakad av kloranisoler, som letade sig in i huset.”
Det så kallade SAAB-området i västra Mariedal består av typiska 1970-talshus. Det byggdes i början av 1970-talet och anses av byggnadsnämnden och -förvaltningen ha:
“särskilt arkitektoniska värden och höga gestaltningskvalitéer.”
Så står det i underlagen till byggnadsnämndens sammanträde den 26 oktober.
Huruvida “SAAB-husen” har de riskkonstruktioner som beskrivs ovan vet jag inte. Husen beskrivs i kommunens handlingar på följande sätt:
- “1½-planshusens stora och från gatan mycket påtagliga röda tegeltaken med lika form, färg och vinkel är tidstypiska till sin karaktär och håller ihop området och gatumiljön.”
- “En av hustyperna har entré på gaveln. Dessa höga gavlar med en stor sammanhållen yta, två små fönster och en nätt entré med skärmtak i bottenvåningen är ett återkommande tema i området som på ett tilltalande sätt tolkar idén om den lilla stugan.”
- “Också träfasadernas stående panel med listverk och detaljer ger området sin speciella karaktär. De är gemensamma för alla bostadshus och bidrar till den sammanhållna karaktären.”
- “Det samma gäller balkongernas och takkupornas utförande.”
- “De varierande färgerna på fasaderna ger en variationsrikedom som är en del av områdets ursprungsidé.”
- “Fönster och dörrar utan spröjs är tidstypiskt och ursprungligt från när husen byggdes. De enkla fönstren och dörrarna utan spröjs bidrar också till lugn och balans i den i övrigt detalj- och variationsrika gatumiljön.”
Området/projektet fick Expressens miljöpris 1973. Motiveringen löd:
”En låghusby med den gamla småstadens charm men med all modern komfort till låg kostnad… Åk till Vänersborg och lär!”
I samband med att en fastighetsägare sökte bygglov för ett uterum för några år sedan utarbetades riktlinjer och nämnden antog tidigare i år ett gestaltningsprogram för att bevara områdets kulturvärden och karaktär. Den beskrivning av husen som jag återgav ovan är citerad från dessa riktlinjer. (Du kan ladda ner riktlinjerna här.)
Och så långt är väl allt frid och fröjd. Men i höst har en av de boende i SAAB-området ansökt om att få sätta solceller på taket. Det tyckte inte byggnadsförvaltningen var någon bra idé. Den ansåg att det stod i strid med det antagna programmet:
“Solceller påverkar gestaltningen på ett sådant sätt som inte är förenligt med gestaltningsprogrammet.”
Och därför var bedömningen att:
“följa angivna linjer i gestaltningsprogrammet och inte urholka rekommendationerna. Därmed väger kulturvärdena tyngre.”
På nämndsmötet i september behandlades ärendet första gången. Då var ett av skälen till förvaltningens förslag om avslag att:
“det sedan tidigare inte fanns några paneler”
En av politikerna i nämnden visste dock bättre. Det fanns sedan tidigare en husägare som hade fått bygglov för solpaneler. Det visste inte förvaltningen utan det blev återremiss. Beslutet hade följande lydelse:
“Byggnadsnämnden återremitterar ärendet för fortsatt utredning avseende inventering inom området av eventuellt befintliga solcellsinstallationer samt förnyad dialog med bostadsrättsförening och stadsarkitekt.”
Och i oktober skulle ärendet avgöras. Tjänstemännen hade gjort sin “läxa”:
“Området som omfattas gestaltningsprogram har sedan tidigare en bostad som installerad solpanel/solfångare på taket i en sektion om 5 paneler.”
Men det spelade ingen roll. Förvaltningens förslag var fortfarande att politikerna i nämnden inte skulle bevilja bygglov för solcellerna. De stora arkitektoniska värdena och de höga gestaltningskvalitéerna var viktigare än solceller.
Stadsarkitektens höll med, området hade stora kvalitéer som:
“bland annat utgörs av den genomgående enhetliga röda takkulören. Den sökta solcellspanelen utgörs av en närmare svart kulör och delas upp i solcellsytor på grund av en stor takkupa, detta gör att anläggningen får ett spretigt uttryck. Anläggningen har en stor negativ påverkan på kulturvärdet. Takytan är synlig från Tegelbruksvägen samt från GC vägen bakom området.”
Däremot hade ”Västra Mariedals Samfällighetsförening” (det finns ingen bostadsrättsförening eftersom de boende äger sina respektive hus) inget att erinra mot solcellerna. Samfälligheten menade att den information de hade fått var att det inte skulle vara några problem med att installera solceller i området. Samfälligheten tyckte också:
“Husen värms upp med direktverkande el och husen är inte så välisolerade. Att neka installation av solceller är kontraproduktivt mot kommunens målbild som fastslagits i ”Miljöprogram 2030” och ”Strategi för ett fossilfritt Vänersborg 2030”.”
Dessutom ansåg samfälligheten att de svarta solpanelerna passade in tillsammans med de övriga svarta plåtdetaljerna som var vanliga på taken.
Även den sökande hade yttrat sig och påpekade att:
“takytan som ska kläs in med solceller inte är synlig mot området utan har skogen som betraktare.”
Det hade även förvaltningen fått medge:
“Dock har just denna fastighet och taksluttning ett sådant läge att den inte direkt är iögonfallande då den angränsar till skog i områdets ytterkant. Fastigheten har begränsad synlighet från Tegelbruksvägen och gc-väg in i området på sommarhalvåret”
Den sökande fortsatte:
“Men denna platsspecifika förutsättningen skulle inte anläggningen bli vägledande för andra bygglov.”
Det blev en ganska intensiv debatt på byggnadsnämndens sammanträde. Och som vanligt var det inte bara politiker som deltog, utan också tjänstepersonerna. Det verkar som om de tekniska nämnderna har mycket aktiva tjänstepersoner med många åsikter…
Det utkristalliserade sig ganska snabbt två läger bland politikerna. På den ena sidan de styrande från socialdemokraterna med ordförande Bo Dahlberg (S) i spetsen. Sett utifrån så verkar ordförande Dahlberg för det mesta tycka som tjänstepersonerna, liksom de övriga socialdemokraterna.
Flera politiker i oppositionen framförde att de aktuella solcellerna dels skulle ligga utanpå taket, dels så var de borttagbara/utbytesbara. De konstaterade också att det i stort sett bara skulle vara fiskmåsar och ekorrar som skulle se solcellerna. Och så syntes de så klart också på byggnadsförvaltningens flygbilder…
Det känns lite som att dokument, i detta fall ett kulturmiljöprogram, står mot en praktisk verklighet. Om kulturmiljöprogrammet leder till att fastighetsägarna inte kan satsa på sina fastigheter så lär det få följden att husen tappar i värde. Satsningar och upprusningar på de ca 50 år gamla husen omöjliggörs.
Pontus Gläntegård (V) ansåg att om han hade vetat att kulturmiljöprogrammet skulle stoppa hela utvecklingen i området skulle han aldrig varit positiv till det. Gläntegård ställde frågan vad som händer med husen i området när den tekniska livslängden är ute för husen och de behöver stora renoveringar. De kanske till och med måste rivas och återuppföras med samma kulörer, men kanske lite högre för att få en modern grundläggning och ett modernt uppvärmningssystem. Eller kommer de boende att vara förpassade till att leva i fallfärdiga mögelhus som tack för deras vilja att bevara kulörerna i området?
Flera politiker i nämnden ansåg att förvaltningen övertolkade innebörden av kulturmiljön i området. Och varför har inte samtliga områden från 1970 samma hårda krav på sina tak. Det finns ju t ex inga kulturmiljöprogram för Torpa och Flanaden, som inte ligger så långt därifrån.
Gläntegård (V) frågade sig också varför inte byggnadsnämnden stoppade rivningen av den vackert betonggrå sessionssalen när den hade fin miljonprogramsstil…
Det stod två förslag mot varandra – att följa tjänstepersonernas/förvaltningens linje och avslå bygglov, eller att bevilja bygglov.
Byggnadsnämnden beslutade att bevilja bygglov. De som röstade för detta förslag var Pontus Gläntegård (V), Bengt Fröjd (C), Torbjörn Moqvist (SD), Tommy Christensson (M) och Gisela Gavelin (M).
De ledamöter som inte ville ge bygglov var Bo Dahlberg (S), Christina Rosell (L), Elisabeth Bohlin (S) och Roland Stegeröd (S),
Det kan noteras att centerpartiets ledamot Fröjd stödde oppositionen, medan liberalernas representant Rosell gjorde tvärtom. Rosell gjorde gemensam sak med socialdemokraterna.
Enligt uppgift uttryckte tjänstepersonerna efter voteringen att arbetet med kulturmiljöprogrammet i stort var helt förgäves nu när politikerna hade gett bygglov.
Motiveringen till beslutet var följande:
“Just denna fastighet och taksluttning har ett sådant läge att den inte direkt är iögonfallande då den angränsar till skog i områdets ytterkant. Fastigheten har begränsad synlighet från Tegelbruksvägen och gc-väg in i området på sommarhalvåret. Bedömningen är att förvanskning av områdets karaktär och kulturvärde är begränsad utifrån fastighetens unika förutsättningar.”
Det ska bli intressant att se hur nämnden uppträder nästa gång någon i SAAB-området söker bygglov… Läser man byggnadsnämndens motivering så får i varje fall jag intrycket att detta bygglov kan vara ett undantag.
BN 26/10 (1): Sikhall, blåbär & demokrati
Byggnadsnämnden hade sammanträde den 26 oktober. Det var två veckor sedan, tiden går fort. Jag skrev två bloggar inför mötet. Det gjorde jag för att det var två ärenden som jag var särskilt intresserad av, mer än vanligt…
Det första, och kanske mest uppmärksammade, ärendet var vilken väg byggnadsnämnden skulle välja för det fortsatta arbetet med detaljplanen och den fortsatta utvecklingen i Sikhall. Jag skrev utförligt om detta i bloggen “DP Sikhall (13): Utveckling i Sikhall?!”.
Byggnadsnämnden gick på förvaltningens linje och beslutade att:
“miljö- och byggnadsförvaltningen arbetar vidare med att anpassa detaljplaneförslaget till de intentioner som fastighetsägare visat på i de skisser som inkommit till byggnadsnämnden 7 juli 2021.”
Det var ett riktigt vägval. Den lilla och misskötta skogsdungen, som vägvalet till stor del handlade om, ska inte få stå i vägen för Magnus Larssons och de andra fastighetsägarnas planer och visioner för att utveckla Sikhall. Det var alltså ett bra och nödvändigt beslut. Tyvärr är det emellertid sannolikt så att det ändå är en lång väg kvar att gå innan det händer något i Sikhall. Det är många utredningar och undersökningar som förvaltningen vill få gjorda innan någon detaljplan blir verklighet. Och det finns som alla vet starka, och jäviga, krafter i kommunhuset som har en helt annan agenda… Och så har vi Länsstyrelsen som ska säga sitt…
Det andra ärendet handlade om en motion som Pontus Gläntegård (V) och Kärvling (=jag) lämnade in med anledning av nämndens behandling av blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Jag beskrev motionen och bakgrunden till den i bloggen “Lex Blåbärsodlare”.
Byggnadsnämnden beslutade att blåbärsodlaren skulle betala 18.000 kr i tillsynsavgift, fast han inte hade gjort något fel. Det tyckte Gläntegård och jag självklart var helt befängt, och motionen yrkade att:
“Kommunen bör avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts.”
Det visade sig att Gunnar Lidell (M) nästan samtidigt hade lämnat in en motion om i stort sett samma sak och med ungefär samma yrkande. (Du kan ladda ner Gläntegårds och min motion i pdf-format här och Gunnar Lidells motion här.)
Byggnadsnämnden yttrade sig till kommunfullmäktige om de båda motionerna… (Det är fullmäktige som fattar det slutliga beslutet om motionerna.) Och det visade sig att nämnden i stort sett följde byggnadsförvaltningens råd och beslutade att föreslå att kommunfullmäktige:
“delvis bifaller motionen genom att det i samband med att en ny taxa tas fram ska förtydligas att avgift inte tas inte ut för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”
Det står “delvis” i protokollet, men det är om man fortsätter att läsa protokollet lite oklart, nästan lite “lurigt” formulerat. Förslaget i motionen var nämligen att regeländringen skulle gälla retroaktivt från den 1 jan 2021, medan förvaltningen ansåg att ändringen inte skulle börja gälla förrän den 1 jan 2023.
Det framgår av protokollet att nämnden hade en votering om datumen. En majoritet i nämnden beslutade då att det överhuvudtaget inte skulle finnas med några datum. Majoriteten bestod av Gläntegård (V), Fröjd (C), Moqvist (SD) och Christensson (M). Och jag antar att Gavelin (M) var den femte i majoriteten. (Det blev ingen votering, utan de fyra första namnen står nog med i protokollet för att de, antagligen, yrkade bifall till förslaget.) Det var för övrigt ett identiskt scenario i behandlingen av Lidells motion. (Fast då yrkade även Gavelin bifall.)
Byggnadsnämndens protokoll är inte alltid helt lättolkade. Men det viktigaste är att de båda motionerna med all sannolikhet, så småningom, kommer att bifallas av kommunfullmäktige. Och det vore kanon!
Lex Blåbärsodlare!
På tal om protokoll förresten. Alla sidor mellan 23 och 32 i byggnadsnämndens protokoll är “maskade” – de är helt svarta (se bilder). De är alltså censurerade, de går inte att läsa. Det framgår dock av dagordningen att det handlar om tre tillsynsärenden och ett bygglovsärende.
Det har för övrigt varit likadant tidigare. I januari skrev jag till byggnadsförvaltningen:
“Laddade ner sammanträdesprotokollet från 19 jan från hemsidan. Och ser att hela § 13 är ”totalmaskad”. Så får det väl inte vara? Vem som helst ska ju kunna överklaga beslut i en nämnd och hur ska man kunna göra det om hela paragrafen är maskad?
Jag vill ha ett omaskat protokoll från 19 jan.
Jag skickar en kopia till kommunstyrelseförvaltningen med förhoppningen om att få ett klargörande svar om förfarandet och hanteringen av protokollet är riktigt.”
Det blev en del mailväxling både med byggnads- och kommunstyrelseförvaltningen. Jag förstod egentligen aldrig vad som var problemet. Men jag tolkade det som att förvaltningarna menade att den personliga integriteten stod över offentlighetsprincipen. Fast med samma resonemang borde alla rättegångar hållas för lyckta dörrar…
Jag fick till slut protokollet – på papper, med “snigelposten”… Och då slutade jag också att argumentera vidare…
Jag hoppas att Lutz Rininslands (V) motion till kommunfullmäktige, ”Öppenhet på den digitala anslagstavlan”, bifalls av kommunfullmäktige kommande sammanträde – och att det kommer att innebära att det blir lite ordning på miljö- och byggnadsförvaltningen… (Se “KS imorgon (27/10)”.)
Till sist.
Det finns några som har frågat hur det går med konflikten på Juta vid Restad. Ni minns väl Davidsson och hans problem med byggnadsnämndens och -förvaltningens absurda tomtplatsavgränsning…? (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.) Jag vet inte vem som har “bollen”. Men det verkar nästan som om Bengt Davidssons ärende har försvunnit någonstans “på vägen”.
Eller också har förvaltningen lite för mycket att göra just nu. Det finns nämligen anmälningar om staket som inte följer tomtplatsavgränsningarna i Sikhall… Och det måste naturligtvis utredas. Eller? Men det är klart, det gäller inte någon av Magnus Larssons fastigheter…
PS. Har även skrivit en blogg om ett annat av byggnadsnämndens ärenden: ”BN 26/10 (2): Solceller i “SAAB”-området”.
Lex Blåbärsodlare
Det är väl ingen som kan ha glömt blåbärsodlaren “Jonas” vid Hästefjorden? Han som råkade ut för Vänersborgs byggnadsförvaltning? Byggnadsförvaltningen gjorde ju livet mycket surt för honom i över ett års tid… 
(Se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.)
Historien hade sin upprinnelse i att en anonym person i slutet av 2019 tipsade Länsstyrelsen om att en kommuninvånare vid Hästefjordens strand i Vänersborgs kommun hade brutit mot strandskyddslagstiftningen. Länsstyrelsen vidarebefordrade tipset till Vänersborgs kommun. Och Vänersborgs mycket nitiska byggnadsförvaltning reagerade naturligtvis snabbt och effektivt som vanligt. Tjänstepersonerna ryckte utan den minsta tvekan ut till Hästefjorden. Och kom snabbt till slutsatsen att fallet var solklart och odiskutabelt – Jonas blåbärsodling bröt mot strandskyddsbestämmelserna. Odlingen skulle bort. Den var olaglig och Jonas kände sig som en brottsling.
Efter många turer, och det var verkligen många turer, hamnade ärendet den 19 januari 2021 hos byggnadsnämnden. Äntligen skulle politikerna få ta ställning i ärendet – och bekräfta brottet mot strandskyddet. Men det visade sig att byggnadsnämnden gick emot sina tjänstepersoner. Beslutet blev:
“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”
Det var en svidande bakläxa som politikerna gav sina tjänstepersoner. Politikerna avskrev hela ärendet – Jonas hade inte gjort några fel.
Skälet till nämndens beslut formulerades så här:
“Åtgärden bedöms omfattas av undantagen i 7 kap 16 § MB. Blåbärsodlingen klassas som jordbruk, gabionmuren/värmeskölden är nödvändig för blåbärsodlingen, dvs jordbruket och kan inte utföras utanför strandskyddet. Verksamheten bedöms vara näringsverksamhet och ge ett betydande tillskott till fastighetsägarens/verksamhetsutövarens försörjning.”
Men.
Trots att ärendet avskrevs så beslutade en oenig byggnadsnämnd att den anmälde Jonas skulle betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet.
En kommuninvånare hade alltså blivit anmäld av en anonym person. När det sedan visade sig att den anmälde blåbärsodlaren inte hade gjort något fel, så skulle han ändå få betala 18.000 kr…
Det var ett beslut som definitivt stred mot de flestas rättsuppfattning. Det skulle kunna jämföras med att polisen vid en trafikkontroll tog ut avgifter och böter även om personen inte hade kört för fort eller var onykter.
Det var nog till och med tveksamt om nämndens beslut var lagligt eller ens följde kommunens egna bestämmelser. (Se “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)”.)
Beslutet om tillsynsavgiften på 18.000 kr föranledde Pontus Gläntegård (V), som är ledamot i byggnadsnämnden, och Kärvling att skriva en motion. (Du kan ladda ner motionen i pdf-format här.) Vi ansåg att:
“Kommunen bör avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts.”
Det visade sig att Gunnar Lidell (M) nästan samtidigt lämnade in en motion om i stort sett samma sak. (Du kan ladda ner Gunnar Lidells motion här.) Det var bra – tre personer, två motioner, två olika partier med ett syfte borde ha stora chanser att så småningom få reglerna ändrade. (Du kan läsa mer om de båda motionerna i bloggen “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.)
Det måste också sägas att ärendet om tillsynsavgiften återkom till byggnadsnämnden månaden efter. Då ändrade nämnden sitt beslut – ingen avgift skulle tas ut av blåbärsodlaren.
Imorgon tisdag, den 26 oktober, sammanträder byggnadsnämnden. Den ska yttra sig till kommunfullmäktige om de båda motionerna… (Det är nämligen fullmäktige som fattar det slutliga beslutet om motionerna.) Och det visar sig att byggnadsförvaltningen har dragit vissa slutsatser av erfarenheterna kring blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Beslutsförslaget lyder:
“Byggnadsnämnden föreslår att kommunfullmäktige delvis bifaller motionen genom att det i samband med att en ny taxa tas fram ska förtydligas att avgift inte tas inte ut för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”
Det står “delvis” därför att Gläntegård och jag hade föreslagit att ändringen skulle gälla retroaktivt från och med den 1 januari i år, 2021. Förvaltningen anser däremot att ändringen ska börja gälla från den 1 januari 2023. Det har sannolikt ingen praktisk betydelse. Jag har svårt att föreställa mig att nämnden skulle besluta om tillsynsavgifter i sådana här fall nästa år… Då hade nog till och med TTELA börjat skriva om byggnadsnämnden…
Det finns en motivering i underlaget från förvaltningen till politikerna som jag tycker är lite, ja, jag skulle nästan vilja kalla den lite lustig…
“Även om det inte är klart uttryck i dagens taxa, är inte syftet att taxa ska utgå i de fall nämnden finner att inget fel har begåtts och nämnden finner därför att förslaget är bra och bör bifallas i den delen.”
Det har tydligen inte tjänstemännen upptäckt förrän nu… Eller är det så att tjänstemännen vill ge majoriteten i byggnadsnämnden ett “litet tjuvnyp”…?
Gunnar Lidells (M) motion föreslås också bifallas. Motiveringar och underlag är i stort sett identiska till de som Gläntegård och Kärvling har fått.
Vad säger man – slutet gott, allting gott? Gott för framtiden blir det sannolikt. Inga fler kommuninvånare lär få betala för, så att säga, fel som de inte har begått. Men blåbärsodlaren vid Hästefjorden då? Han upplevde ett litet helsicke i sitt årslånga och stundtals hopplösa försvar mot kommunens anklagelser och, som han upplevde det, förföljelse. Det kanske också skulle skrivas en motion om skadestånd?
Det är kommunfullmäktige som fattar beslut i frågan, kanske till och med innan årsskiftet.
===
- ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (1/4)” – 2 feb 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (2/4)” – 3 feb 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (3/4)” – 4 feb 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)” – 5 feb 2021
- ”KF: V-motion om strandskyddsavgift” – 12 feb 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)” – 13 feb 2021
- ”Lex Blåbärsodlare” – 25 okt 2021
DP Sikhall (13): Utveckling i Sikhall?!
Den 19 maj 2015 beslutade byggnadsnämnden i Vänersborg att upprätta en ny detaljplan för ett område kring Sikhallsviken. Det har gått så där. Detaljplanen är fortfarande inte klar – och kostnaderna för den skjuter i höjden. Det gör emellertid inget för kommunen, det är fastighetsägarna/exploatörerna som får betala det mesta…
Men nu verkar det hända något! Det läggs ett nytt förslag på byggnadsnämndens bord nu på tisdag, den 26 oktober…
För drygt två veckor sedan, den 7 oktober, var byggnadsnämnden tillsammans med ett antal tjänstemän och besökte området i Sikhall. Fastighetsägarna var också där, liksom undertecknad bloggare. (Se “Byggnadsnämnden besöker Sikhall”.) Byggnadsnämnden ville bilda sig en uppfattning på plats om fastighetsägarnas planer och visioner. Samtidigt var Magnus Larsson och de andra exploatörerna måna om att politikerna skulle få klart för sig att detaljplanearbetet stod inför ett vägskäl. Om nämnden valde “fel väg” så skulle fastighetsägarna dra sig ur hela detaljplaneprojektet. Då skulle de lägga ner sina planer, och det skulle inte bli någon utveckling i Sikhall.
I centrum för oenigheten står den lilla skogsdungen vid Svartebäck. Tjänstemännen på byggnadsförvaltningen vill bevara området som det är – orört. De anser helt enkelt att naturvärdena är för stora. Det handlar om att naturvärdesinventeringen rekommenderade att själva Svartebäck och dess kantzoner skulle vara naturvärdesklassade, och det var kopplat till:
“gynnsamma miljöer för bland annat fiskar och insekter”
Fiskarnas, insekternas och, enligt en ersättare i nämnden, också paddornas intressen skulle prioriteras.
Ibland får jag uppfattningen att kommunen ser skogsområdet som Vänersborgs kanske mest värdefulla skog. Det förstår jag i så fall inte. På Mariedal Östra skövlade kommunen en tät skog med träd som var över hundra år gamla, vid 
Kindblomsvägen avverkades en stor del av den enda kvarvarande skogen i Blåsut, vid Mariedalskolan huggs flera av de få träden ner som finns runt skolan och på onsdag ska kommunstyrelsen föreslå kommunfullmäktige att besluta om att anlägga en GC-väg rakt igenom den lilla skog som finns kvar på Korseberg. (Se flygbild till vänster.) På Korseberg är för övrigt motiveringen till ingreppet att:
“göra området tillgängligt för kommuninvånarna”
Människor före insekter, djur och natur med andra ord… Men det är i staden Vänersborg. Där är träd i vägen för utveckling. På landsbygden är det tydligen tvärtom, människorna är i vägen… Trots att det finns massor av skog. Åk från Vänersborg till Sikhall och se med egna ögon.
Skogsdungen vid Svartebäck har faktiskt inga speciella värden. Det har även tjänstepersoner på sätt och vis medgett:
“Förvaltningens utgångspunkt har hela tiden varit att det finns naturvärden där som vi har ansvar att bevaka. Det fick visst stöd i den naturvärdesinventering som genomförts.”
Naturvärdena fick ett “visst stöd”.
Den naturvärdesklassning som föreslås i inventeringen är den lägsta som finns, skogen är ung och flera av träden håller på att ramla ner på grund av den mycket sandiga jorden. Det är faktiskt inte riskfritt att befinna sig i området när det blåser. Dessutom visade den häckfågelinventering som genomfördes att det inte finns några skyddade arter som häckar i området. Och Svartebäck är mest ett dike i detta område, och bäcken betecknas faktiskt som dike i inventeringen. Diket behöver underhållas, t ex rensas och dikas ut regelbundet. Med maskiner vid åtminstone den ena kantzonen…
Skogen i området vid Svartebäck är både ung och ogenomtränglig – och finns där egentligen enbart på grund av att kommunen har misskött området. Så här ser området ut idag:
Den omdiskuterade skogsdungen syns tydligt, och den är som synes inte särskilt stor. Badstranden är kort. Tyvärr visar inte flygfotot hur misskött skogsdungen är eller hur stranden till allt större del blir allt gyttjigare och ogästvänligare (se foto nedan).
Flygfotot är från 2017 och är publicerat på Eniro. Det är även nedanstående foto som visar hur exakt samma område såg ut i slutet av 1950-talet eller början av 1960-talet (när jag som ung ofta var där och badade). (Klicka här för källa.)
Notera att det inte finns någon skog vid Svartebäck. Det går att följa bäcken ända fram till huset vid den nuvarande campingen. Och stranden… Den är lång… Och inte igenväxt som idag.
Flygfotona är ytterligare ett argument anser jag för att träden vid Svartebäck inte har något särskilt naturvärde.
Fastighetsägarna vill göra en slags park av området. I underlaget till nämndens kommande möte skriver förvaltningen:
“För området mellan väg och strand föreslås att strandskogen rensas från buskar och träden glesas ut, området får en parkkaraktär med grillplatser, stigar/gångvägar och även några sjöbodar. Förvaltningens tolkning av exploatörens förslag är att vassområdet muddras till förmån för en större sandstrand.”
Precis! Är det konstigt att sikhallsborna ser positivt på Magnus Larssons planer och visioner, jämfört med hur det ser ut nu – när kommunen sköter området och badplatsen?
Men kanske har byggnadsförvaltningen ändrat uppfattning…
I beslutsunderlaget från förvaltningen till politikerna i byggnadsnämnden föreslås följande beslut:
“Byggnadsnämnden beslutar att miljö- och byggnadsförvaltningen arbetar vidare med att anpassa detaljplaneförslaget till de intentioner som fastighetsägare visat på i de skisser som inkommit till byggnadsnämnden 7 juli 2021.”
Det är inte längre två alternativ som på det förra sammanträdet (se “DP Sikhall (10): Byggnadsnämnd på tisdag”), tjänstemännens och fastighetsägarnas. Denna gång finns det bara ett alternativ – fastighetsägarnas…
Wow!
Förvaltningen går Magnus Larsson och fastighetsägarna till mötes. Den accepterar fastighetsägarnas förslag till utveckling för Sikhall.
Det är fantastiskt.
I förvaltningens underlag finns det emellertid en hel del brasklappar. Tjänstepersonerna visar stundtals sin ovilja och antyder flera gånger att den egentligen inte vill. Den pekar också ofta på svårigheter. Men det förtar ändå inte omsvängningen av ståndpunkt. För det är en omsvängning.
Tjänstepersonerna avslutar med att skriva:
“Förvaltningen anser att exploatörens förslag i stora drag är mycket bra för utvecklingen av Sikhall men ser också att det skulle gå att hitta lösningar för att exempelvis behålla och även dra nytta av de värden som finns naturområdet och 
ändå skapa utveckling. Exploatören är dock väldigt tydliga i sin ståndpunkt att ett vägval måste göras och när förvaltningen då väger ihop alla delar anses det nu föreslagna beslutet vara det bästa vägvalet för att få till stånd en utveckling i Sikhall.”
Förvaltningen har valt väg, och föreslår byggnadsnämnden att välja samma väg. Det är ett utmärkt råd från tjänstepersonerna. Det är även imponerande, och överraskande, att byggnadsförvaltningen har ändrat ståndpunkt.
===
Bloggar om detaljplanen i Sikhall:
- ”DP Sikhall (1): Ny detaljplan” – 25 juli 2021
- ”DP Sikhall (2): Ett förslag upprättas” – 26 juli 2021
- “DP Sikhall (3): Kommunens DP-förslag” – 28 juli 2021
- “DP Sikhall (4): Oenigheter” – 29 juli 2021
- “DP Sikhall (5): Yttranden från samrådet” – 1 augusti 2021
- ”DP Sikhall (6): Stiltje i 2,5 år” – 3 augusti 2021
- ”DP Sikhall (7): Medveten fördröjning? (1/2)” – 8 augusti 2021
- ”DP Sikhall (8): Medveten fördröjning? (2/2)” – 10 augusti 2021
- ”DP Sikhall (9): Framtiden” – 12 augusti 2021
- ”DP Sikhall (10): Byggnadsnämnd på tisdag” – 19 september 2021
- ”DP Sikhall (11): Återremiss!!” – 21 september 2021
- ”DP Sikhall (12): Byggnadsnämnden besöker Sikhall” – 11 oktober 2021
- ”DP Sikhall (13): Utveckling i Sikhall?!” – 24 oktober 2021
DP Sikhall (12): Byggnadsnämnden besöker Sikhall
Den 21 september behandlade byggnadsnämnden detaljplanen i Sikhall. Orsaken var att Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna ville ha ett klart och tydligt besked av byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen. Det handlade om det lilla skogsområdet väster om badstranden i Sikhall. Fastighetsägarna hade helt enkelt begärt ett ja eller nej på sina planer för 
området. Ett nej skulle betyda att de tänkte dra sig ur hela detaljplaneprojektet. (Se “DP Sikhall (10): Byggnadsnämnd på tisdag”.)
Det blev emellertid varken ett ja eller nej. Byggnadsnämnden beslutade istället om en återremiss. Det innebar att nämnden så att säga sköt upp beslutet. Det slutliga beslutet ska fattas vid ett senare tillfälle och innan dess skulle politikerna i nämnden besöka det aktuella området i Sikhall. (Se “DP Sikhall (11): Återremiss!!”.)
Byggnadsnämnden tillsammans med ett antal tjänstemän besökte området i torsdags, den 7 oktober. Fastighetsägarna var också på plats, liksom undertecknad, nyfiken bloggare.
De närvarande samlades framför det så kallade ”träsket”, den av kommunen ägda och misskötta marken som förvandlats till en 
slyskog. De stod på den del av Magnus Larssons åkermark som kommunen exproprierade för att anlägga en parkeringsplats. Det blev för övrigt aldrig någon parkeringsplats, trots att det har gått snart 15 år…
Fastighetsägarna, framför allt Magnus Larsson, beskrev sina planer om hur de ville utveckla Sikhall. De vill röja träsket och anlägga en strandnära parkeringsplats. De vill omvandla skogsdungen vid Svartebäck till en parkliknande miljö. De tänkte sig att ta bort buskar och sly, och träd som håller på att ramla ner. Det är nämligen mycket sand i marken och flera av träden ruttnar inifrån. De planerar att kviströja, gallra och spara de finaste träden. De vill göra gångvägar med broar över Svartebäck. På fälten ska nya 
campingplatser skapas. Tanken är att det från campingen ska bli sjöutsikt över Sikhall och stranden. Magnus Larsson och exploatörerna vill utvidga och göra stranden betydligt både större och längre. De vill vidare skapa förutsättningar för en årentruntöppen lanthandel och service för boende och badgäster. Och all utveckling ska naturligtvis leda till att människor vill flytta till och bosätta sig i Sikhall.
Fastighetsägarna har stora planer för sitt Sikhall. De vill se ett attraktivt och hållbart Sikhall.
Från kommunens sida så var det bara en av tjänstemännen som pratade. Några enstaka politiker ställde vid enstaka tillfällen någon fråga, men det var inga synpunkter eller ställningstaganden som framfördes.
Tjänstepersonen tyckte att parterna inte stod särskilt långt från varandra och uttryckte förhoppningen att de skulle kunna komma överens.
Men det är nog lättare sagt än gjort. Tror jag.
Stötestenen är skogsdungen där Svartebäck rinner. Här finns det naturvärden som måste bevaras sa tjänstemannen. Naturvärdena har ett självändamål gentemot samhällsutvecklingen. Området ska därför definieras som ”natur” och inte ”park”. Det var en viss diskussion om skillnaden, eller om det behövde vara någon skillnad. Men det verkade som om tjänstemannen ansåg att kommunen inte skulle släppa taget om området och därför skulle de i den kommande detaljplanen stämpla marken som ”natur”. Det här motsätter sig alltså fastighetsägarna som menar att detta sätter stopp för all utveckling.
Och så är ju skogsdungen numera Magnus Larssons mark. Han har nyligen köpt den tillsammans med en bit av parkeringen som hörde till fastigheten. (Marken ägdes av en annan privat aktör.) Jag tror att byggnadsförvaltningen av någon anledning är rädd för vad Larsson ska göra med marken. De verkade befara det “värsta”. Och det hjälpte nog inte att Larsson bedyrade att han skulle göra det fint och attraktivt. Han hade inga som helst planer på att t ex kalhugga området. Larsson menade att det var tvärtom, att han hade ett stort intresse av att bevara naturvärden, och att det faktiskt är en del av hans jobb. Skogsområdet skulle bli snyggt och prydligt så att människor kunde vistas i området. (Som beskrevs ovan.) Det kan de inte nu.
För övrigt undrar om jag inte Magnus Larsson, som ägare till skogsområdet vid Svartebäck, egentligen kan göra lite som han vill med marken. Området är ju inte detaljplanelagt och således finns det ännu ingen “stämpling” med “natur”. Jag vet att han inte kommer att göra detta. Magnus Larsson vill invänta och bli överens, han vill diskutera och sluta avtal med kommunen. Det om något visar väl att Larsson, och de andra fastighetsägarna, bara har ärliga avsikter.
Idag fick jag förresten ett nytt förslag från Magnus Larsson och en annan fastighetsägare. Jag tar för givet att förslaget också har skickats till kommunen. Förslaget tar upp hur en fastighetsrättslig lösning kan utformas i Sikhallsområdet så att alla parters intressen tillvaratas och alla kan bli nöjda. Det finns ju också en del i den kommande detaljplanen om hur småbåtshamnen ska utvecklas. Även om parterna tycks stå närmare varandra i den frågan. (Den diskuterades dock inte på byggnadsnämndens studiebesök i torsdags, och förslaget återkommer jag till vid ett senare tillfälle.)
Jag vet inte om parterna kan enas om skogsområdet vid Svartebäck. Det verkar nästan inte så, i varje fall inte av förvaltningens kommentarer att döma. I varje fall blir det mycket svårt. Naturvärdena står alltför högt i kurs, tydligen bra mycket högre än i andra områden i kommunen som tex Mariedal östra, Kindblomsvägen etc. Jag förstår inte det. Det här är ingen skog som är särskilt gammal eller värdefull, tvärtom. Där finns inte heller några speciella skyddsvärda djurarter.
Vi får se hur politikerna i nämnden kommer att resonera. De brukar ju för det mesta lita på och följa sin förvaltning. Men det finns möjlighet för politikerna att väga naturens respektive människornas intressen annorlunda än vad tjänstemännen gör. Det är politikernas uppgift att göra val. Och i Vänersborgs 
kommun är det hittills nästan alltid så att naturintressena får stå tillbaka. Särskilt i själva staden där skogar är sällsynta. I Sikhall och områdena runt omkring så finns det hur mycket skog som helst. Ja, faktiskt är det så att när man kör från Sikhall till stan så åker man genom skog hela tiden, ända tills man kommer till Dalbobron…
En sak är helt klar, det blir till att lusläsa den naturvärdesinventering, som har gjorts, en gång till. Första gången jag läste den tyckte jag inte att den pekade ut skogsdungen som särskilt värd att bevara. Visst klassade den området som naturvärdesklass 3, vilket betydde “påtagligt naturvärde”. Men detta är, märk väl, den lägsta naturvärdesklassen. Och det är faktisk bara själva Svartebäck och dess kantzoner (5 meter på varje sida) som företaget som utförde inventeringen (Calluna) rekommenderade skulle vara naturvärdesklassat. Inget annat. Och jag blir inte särskilt imponerad när Calluna sedan skriver att naturvärdena är kopplade till:
“gynnsamma miljöer för bland annat fiskar och insekter”
Jag menar, det finns ju tämligen mycket skog runt omkring, där insekterna kan hålla till. Och Svartebäck blir ju kvar… Calluna vill att kantzonerna ska lämnas orörda vid en exploatering. Men det är inte helt lätt eftersom Svartebäck mest är ett dike i detta område, vilket bäcken också benämns som i inventeringen. Diket behöver underhållas, t ex rensas och dikas ut regelbundet. Med maskiner vid åtminstone den ena kantzonen…
När jag skrev bloggarna om detaljplanen (se ”DP Sikhall (9): Framtiden”) ställde jag en fråga om området och naturvärdesinventeringen till byggnadsförvaltningen. Jag fick svaret:
“Förvaltningens utgångspunkt har hela tiden varit att det finns naturvärden där som vi har ansvar att bevaka. Det fick visst stöd i den naturvärdesinventering som genomförts.”
Naturvärdena fick ett “visst stöd”.
Och jag som trodde att kommunens vision om att vara ”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet” gällde människor…
Till sist. En liten anekdot från byggnadsnämndens besök i Sikhall.
Undertecknad bloggare var endast där för att lyssna. Det var för övrigt Magnus Larsson som ville att jag skulle närvara. Och jag lyssnade.
Vid ett enda tillfälle när alla stod på ”P-platsen” framför träsket talade dock pedagogen i mig. Det var när Svartebäck och kulverteringen diskuterades. Då föreslog jag lite snällt att gruppen kunde gå till platsen ifråga, vi stod endast 50 meter ifrån, och typ se med egna ögon det som beskrevs. Då sa byggnadsnämndens ordförande Bo 
Dahlberg (S) att det bestämde inte jag. Dahlberg var tämligen hård och barsk i sin ton. Efter 2 min sa tjänstemannen att gruppen skulle gå dit. Och då gick alla dit… Jag kunde inte låta bli att säga till Dahlberg, enskilt men några bredvid hörde det naturligtvis, att jag fick uppfattningen av honom att det var han som bestämde. Men så var det tydligen inte, det var tjänstemannen… Då log han lite.
En politiker tyckte efteråt att Dahlbergs reaktion och tillsägelse var pinsam.
Efter drygt två timmar så var byggnadsnämndens studiebesök klart och alla begav sig hemåt. Parkeringen som hade fyllts av bilar blev åter tillgänglig för allmänheten och det rörliga friluftslivet.
===
Bloggar om detaljplanen i Sikhall:
- ”DP Sikhall (1): Ny detaljplan” – 25 juli 2021
- ”DP Sikhall (2): Ett förslag upprättas” – 26 juli 2021
- “DP Sikhall (3): Kommunens DP-förslag” – 28 juli 2021
- “DP Sikhall (4): Oenigheter” – 29 juli 2021
- “DP Sikhall (5): Yttranden från samrådet” – 1 augusti 2021
- ”DP Sikhall (6): Stiltje i 2,5 år” – 3 augusti 2021
- ”DP Sikhall (7): Medveten fördröjning? (1/2)” – 8 augusti 2021
- ”DP Sikhall (8): Medveten fördröjning? (2/2)” – 10 augusti 2021
- ”DP Sikhall (9): Framtiden” – 12 augusti 2021
- ”DP Sikhall (10): Byggnadsnämnd på tisdag” – 19 september 2021
- ”DP Sikhall (11): Återremiss!!” – 21 september 2021
- ”DP Sikhall (12): Byggnadsnämnden besöker Sikhall” – 11 oktober 2021
- ”DP Sikhall (13): Utveckling i Sikhall?!” – 24 oktober 2021
VA Vänersnäs – en uppföljning
VA-frågan angår de flesta i kommunen. Det kommunala VA-nätet byggs kontinuerligt ut och kommunens policy är att ansluta så många fastigheter som möjligt. Och det har varit kommunens avsikt oavsett om de berörda fastighetsägarna ville eller behövde det – eller inte… Tvångsanslutningen är därför också en demokratisk fråga av stor vikt. Förutom att det även är en ekonomisk – en anslutning kostar varje fastighetsägare ca 200.000 kr…
Kommunfullmäktige sade på initiativ av Vänsterpartiet äntligen stopp för de rutinmässiga inrättandena av verksamhetsområden, och tvångsanlutningarna, den 12 maj i år. Det liggande förslaget på att inrätta två nya verksamhetsområden i Grytet, Hallby Mitt och Änden, dvs på Vänersnäs, återremitterades av kommunfullmäktige.
Orsaken till återremissen motiverades skriftligt. Motiveringen blev tillika direktiv på vad som behövde utredas ytterligare innan kommunfullmäktige var villigt att fatta slutligt beslut i ärendet. Du kan läsa återremissen här – “KF: ÅTERREMISS!”.
Ärendet har nu börjat utredas enligt återremissen, och först ut var byggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden. Båda nämnderna behandlade i veckan som har gått sina respektive förvaltningars remissvar till kommunstyrelsen – om “införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden”. (Se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”.)
Om vi tar byggnadsnämnden först. (Du kan ladda ner yttrandet här.)
Ärendet inleddes som brukligt med att någon eller några av tjänstepersonerna föredrog ärendet. Tyngdpunkten lades, enligt uppgift, på att det planeras att byggas mer på Vänersnäs och att det då var lämpligt att man anslöt de nya bostäderna som tillkom till kommunens VA. Det skulle alltså bara vara på de fastigheter där det byggdes nytt eller där man byggde till sina bostäder som skulle anslutas till det kommunala VA-nätet. De byggnader som redan fanns skulle inte tvångsanslutas och inte heller de “tomma” fastigheterna, dvs de fastigheter som inte var bebyggda.
Det var i och för sig en vettigare inställning än den som återfinns i Kretslopp och Vatten på samhällsbyggnadsförvaltningen. Problemet är bara att den inställning som förvaltningen gav uttryck för i föredragningen inte återfanns i det remissvar till kommunstyrelsen som nämnden skulle ta ställning till…
Tvärtom. Byggnadsförvaltningen ville ju att fler snarare än färre fastigheter skulle ingå i verksamhetsområdet. Det står t ex i förvaltningens yttrande:
“En fastighet som däremot kan vara värt att undersöka möjligheterna att ha med i verksamhetsområdet är Margeteberg 1:22. Den ligger lite avskilt i förhållande till samlad bebyggelse, men det kan finnas goda förutsättningar för anslutning då den ligger nära tänkt ledningsstråk.”
Och inte nog med denna fastighet. Byggnadsförvaltningen ville också tvångsansluta andra fastigheter som låg utanför “sammanhållen bebyggelse”, som är ett nyckelbegrepp när kommunen upprättar verksamhetsområden:
“Tre bostäder (Andundstorp 1:57, 1:58 och 1:8) ingår i förslaget som inte är utpekade inom områden för sammanhållen bebyggelse eller möjlig bebyggelseutveckling på landsbygd i översiktsplanens utvecklingsprincip 8. Det är motiverat att dessa ingår framför allt genom närheten till Dättern och betydelsen av att minska påverkan på vattnet där.”
Förvaltningen ville uppenbarligen tvångsansluta fler fastigheter till VA-nätet än samhällsbyggnadsnämnden…
Byggnadsförvaltningen lyckas faktiskt bortse helt från den vilja som ett enigt kommunfullmäktige gav uttryck för när det återremitterade förslaget om den omfattande tvångsanslutningen på Vänersnäs. Läs om debatten i fullmäktige – ”VA Vänersnäs: Debatten i KF”.) Dessutom ville fullmäktige ha mer underlag, mer fakta om (citerat från återremissen):
“grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder”
I den allra första paragrafen i LAV står det:
“Bestämmelserna i denna lag syftar till att säkerställa att vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.”
“Större sammanhang”, eller “samlad bebyggelse”, är alltså ett nyckelbegrepp i VA-sammanhang. Det är en samlad bebyggelse som ska ingå i ett verksamhetsområde, inte fastigheter utanför. Jag kan nog inte se att byggnadsförvaltningens yttrande ger några direkta svar till fullmäktige på hur Vänersborg ska definiera begreppet. Tvärtom. Förvaltningen går ifrån både den gängse och kommunens egen definition. Det gör att yttrandet istället för att klargöra begreppen “större sammanhang” och “samlad bebyggelse”, och därmed bestämmandet av verksamhetsområden, istället ökar förvirringen.
Det står i underlaget till byggnadsnämnden också om framtiden:
“Byggnadsnämnden lägger fram som förslag till samhällsbyggnadsnämnden att se över möjligheterna att förenkla processen framåt, genom att beslutet om verksamhetsområde från början omfattar ett större område än de tomter som är aktuella för anslutning direkt. Rutinen skulle i så fall vara att anslutningskravet aktualiseras i samband med bygglovsprocessen för fastigheter eller framtida avstyckningar som idag saknar bostadshus.”
Jag kan inte se annat än att byggnadsförvaltningen med detta menar att det är onödigt tidskrävande att besluta om nya verksamhetsområden. De besluten måste nämligen fattas av kommunfullmäktige. Det vore enklare om besluten kunde tas direkt i nämnden.
I bildtexten till en karta i underlaget (se karta vänster) uttrycks det jag menar ganska tydligt, vilket jag också skrev om i bloggen inför sammanträdet:
“Kartan visar exempel på en vidare avgränsning (i gult) än den tidigare föreslagna (i rött). Dock behöver beslutet om verksamhetsområde i så fall tolkas så att anslutning först sker i samband med eventuell utbyggnad för fastigheter som idag saknar bostadshus. Not: Heltäckta röda områden på kartan är tidigare beslutat verksamhetsområde.”
Det står inget om, eller kritik av, att de befintliga fastigheterna ska tvångsanslutas till kommunens VA. Det står bara om en förenklad hantering av VA-frågan i framtiden. Det som skulle kunna vara positivt är att förvaltningen betonar att obebyggda fastigheter inte bör anslutas till kommunens VA-nät. Det är en åsikt som jag anser vara så självklar att den inte ens skulle behöva uttryckas. Men det är klart, det är inte alls självklart för Kretslopp och Vatten, samhällsbyggnadsnämnden eller Vänersborgs kommun. Tvärtom…
Byggnadsförvaltningens förslag om att förenkla VA-hanteringen i framtiden skulle enligt min mening innebära mindre insyn i beslutsfattandet och betydligt mindre möjligheter för invånarna att påverka besluten… Det förenklade förfarandet skulle definitivt underlätta framtida tvångsanslutningar. Det är min övertygelse efter många års erfarenhet av kommunens “tekniska” nämnder… Den demokratiska aspekten tycks nämligen alltför ofta väga mindre tungt i hanteringen av byggnads- och VA-frågor…
I byggnadsnämnden framfördes vad jag förstår inga synpunkter efter förvaltningens presentation. Alla tyckte att tjänstepersonerna resonerade klokt. Därför har nu tjänstepersonernas förslag blivit byggnadsnämndens, dvs politikernas, beslut.
Jag är inte säker på att ledamöterna i byggnadsnämnden har läst motiveringen till återremissen i kommunfullmäktige…
Även miljö- och hälsoskyddsnämnden behandlade förslaget från förvaltningen. (Se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”. Du kan ladda ner yttrandet om område 1 här och område 2 här.)
Förvaltningens föredragning var tydligen mestadels en redogörelse för vad som fanns “i registren”, eller som förvaltningen uttryckte det i handlingarna:
“fastigheter [har] identifierats genom ett exceldokument”
Det är viktigt att komma ihåg att miljöinspektörerna, som jag skrev i min tidigare blogg, alltså inte hade gjort några fysiska besök på fastigheterna, utan arbetet hade gjorts:
“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”
Resultatet blev att det fördes ett tämligen hypotetiskt resonemang om avloppsanläggningarna på Vänersnäs.
Det blev enligt uppgift inga diskussioner i nämnden. Tjänstemännens förslag antogs enhälligt av politikerna. Så det som stod i underlagen är nu politikernas åsikt och svar till kommunstyrelsen.
Och det innebär att samtliga politiker i nämnden nu anser att alla fastighetsägare ska få betala ca 200.000 kr för en anslutning till kommunens VA-nät, oavsett om byggnaderna på fastigheterna kopplas på VA-anslutningen eller inte… För om de skulle anslutas skulle ju avgöras av en tillsyn efter det att anslutningspunkten redan var framdragen. Och skulle de enskilda VA-anläggningarna bli godkända skulle ändå anslutningsavgiften betalas…
Om Miljö- och hälsoskyddsnämndens uppfattning skulle bli kommunfullmäktiges så skulle det antagligen leda till flera processer i domstolarna framöver. Invånarna på Vänersnäs skulle sannolikt inspireras av familjen Solvarm som fick rätt av Mark- och miljödomstolen – Solvarm slapp ju att betala en anslutningsavgift på nästan 200.000 kr till kommunen. (Se “Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.)
Då kan det också vara bra att komma ihåg att lagarna inte föreskriver att de enskilda avloppsanläggningarna måste vara bättre än den kommunala avloppsreningen. I Miljöbalken 9 kap 7 § står det:
“Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras.”
Med tanke på alla de diskussioner som förevarit i kommunstyrelse och kommunfullmäktige, för att inte tala om hos de drabbade på Vänersnäs, som dessutom har kontaktat politiker i kommunen, inte minst kommunstyrelsens ordförande själv, och på Facebook osv, är det anmärkningsvärt att inget av allt det som har framförts har sipprat ner till kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd… Det kan vara värt att tänka på när man fortsättningsvis eventuellt diskuterar byggnadsnämndens förslag ovan om att förenkla (tvångs)anslutningsprocessen till VA-nätet i framtiden, dvs att nämnderna själva ska kunna fatta beslut. Miljö- och Hälsoskyddsnämnden verkar inte direkt lyhörd för andra åsikter än de som framförs av tjänstemännen… (Med ett stort undantag när det gäller oppositionen – Solvarm! (Se “Solvarm vann!”.)
James Bucci (V) och jag har diskuterat en del kring förvaltningarnas yttrande, vilka nu alltså har blivit de politiska nämndernas beslut. Det som följer är ett resultat av dessa diskussioner och framför allt Buccis påpekanden.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden hänvisar flera gånger till VISS (VattenInformationsSystem för Sverige) angående Dättern. Nämnden skriver att enskilda avlopp anges ha en “betydande påverkan” på vattenförekomsten (fosfor), dvs på Dättern. (Se här.) Och det stämmer, men det står också i VISS att även jordbruk har denna “betydande påverkan”. Och jordbruk finns det runt hela Dättern, särskilt på Grästorpssidan. På samma sida som det står om Dättern står det också om avloppsreningsverk. 
Också reningsverken har en “betydande påverkan” på vattenförekomster, precis som enskilda avlopp, men det såg tydligen inte nämnden eller tjänstepersonerna… (Se här.)
Stämmer det som står i VISS så torde det vara omöjligt att avgöra om det är de enskilda avloppen eller jordbruket som har en betydande påverkan på Dättern. Det tycks också vara högst osäkert om lösningen på eventuellt dåliga enskilda avlopp istället skulle vara att ansluta fastigheterna till det kommunala VA-nätet – med reningsverken som slutstation. Borde inte nämnden, och förvaltningen, åtminstone ha problematiserat detta faktum? Det står heller inget i VISS, vad jag kan se, att lösningen för Dättern skulle vara anslutning till det kommunala VA-nätet.
De båda förvaltningarna visar ett totalt ointresse av att se vad lagpraxis säger om vad som är att betrakta som samlade bebyggelse, ett totalt ointresse av att medge att utanför ett verksamhetsområde räcker det i lagens mening med att ha en godtagbar anläggning, eller som det står i LAV 9 §:
“godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”
Nämndernas ointresse är anmärkningsvärt.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden har inte heller problematiserat alla de antaganden och osäkerhetsfaktorer som finns i yttrandet. De finns i förutsättningarna, men försvinner så att säga i slutsatserna. Några exempel, jag markerar antagandena i fetstil:
”det kan finnas ett intresse och behov”
Vems intresse, vems behov?
“Det finns även fördelar med att ansluta fastigheter som ligger tätt intill varandra. På så vis kan risken minska för att påverka grundvattnets kvalitet och andra olägenheter som finns med många avloppsanläggningar på en liten yta.”
Men det är inte säkert? Och riskerna med kommunens VA-system?
“Små avloppsanläggningar bedöms ha en betydande påverkan på vattenförekomsten.”
Vem bedömer det och vilket intresse har bedömaren?
”skulle krav på kompletterande fosforrening kunna vara befogat att ställa”
Det är inget måste alltså?
“Avloppsanläggningar som börjar bli över 20 år gamla samt avloppsanläggningar som generellt inte uppnår hög skyddsnivå för miljöskyddet kan i vissa fall anses inte uppnå de krav man ställer på en avloppsanläggning”
Och om de uppnår kraven?
“Enligt tillsynsvägledningen och rättspraxis för små avlopp anses en kommunal lösning för spillvattnet vara bättre jämfört med en enskild lösning.”
Anses av vem? På vilka grunder?
Slutligen.
Det har blivit en del repetition i bloggen – och en del nytt. Det finns också viktiga fakta om nämndernas beslut i den förra bloggen. (Se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”.) Vill man få en fullständig bild av de båda nämndernas yttrande på remissen om VA på Vänersnäs till kommunstyrelsen så bör man läsa den bloggen också.
Till sist konstaterar jag att nämnderna, och förvaltningarna, bara har ett syfte med sina yttranden. Det är att förespråka kommunala VA-lösningar. No more, no less. De verkar därmed anse att fullmäktiges återremissbeslut är helt galet. Fullmäktige hade ju en helt annan uppfattning, därav återremissen. Det är anmärkningsvärt att politiker i nämnderna och tjänstepersonerna har en annan agenda än kommunfullmäktige.
Med sådana här yttranden på återremissen är risken stor att det endera blir en ny återremiss i kommunfullmäktige, eller kanske mer sannolikt, att nämnderna körs över.
Jag avslutade en bloggserie om VA-debatten i kommunfullmäktige den 12 maj 2021 (se “VA Vänersnäs: Debatten i KF”):
“Det är nog viktigt att de fortsätter hålla denna fackla brinnande när frågan om tvångsanslutning ställs på sin spets.”
Igår kväll så fick samtliga ledamöter i kommunfullmäktige ett längre mail från en av de berörda/drabbade på Vänersnäs. Cecilia skriver:
“Jag kan inte acceptera en tvångsanslutning till något jag inte behöver och dessutom inte har råd till, bara för att ni ska kunna täcka kostnaderna generellt för detta projekt.”
Facklan brinner.
DP Sikhall (11): Återremiss!!
Idag skulle byggnadsnämnden besluta om ett ja eller nej till fortsatt arbete med detaljplanen för Sikhallsviken. Politikerna skulle ta ställning för fastighetsägarnas och Magnus Larssons förslag. Eller förvaltningens. (Se “DP Sikhall (10): Byggnadsnämnd på tisdag”.)
Det blev lite som vanligt i Vänersborg – ett antiklimax…
Byggnadsnämnden beslutade att ärendet skulle återremitteras. Det betyder att ärendet inte avgjordes idag, utan ska tas upp senare. Kanske kommer Sikhall upp på nästa sammanträde den 26 oktober. Eller kanske inte. Byggnadsnämnden ska i varje fall företa en syn på plats innan beslut. Det betyder att 
ledamöterna ska ge sig ut till Sikhall för att med egna ögon beskåda och studera de två skogspartierna och Svartebäck.
Och det är inget som helst fel att ta reda på fakta och få kännedom på plats om hur det verkligen ser ut i de områden som man fattar beslut om. Tvärtom. Men detta sker alltså efter över 6 år av arbete med detaljplanen. Efter drygt 6 år ska alltså politikerna äntligen ta reda på hur det ser ut i Sikhall…
På sammanträdet hade enligt uppgift en ledamot från centerpartiet varit väldigt mån om att de grodor som bor vid Svartebäck inte skulle lida men av utvecklingen. Det befarades att en kulvertering av Svartebäck på ca 20-30 meter skulle kunna vara förödande för grodorna. Det är för övrigt inga sällsynta arter det handlar om. Det är den vanliga svenska paddan, Bufo bufo, som huserar på platsen. Det huserar för övrigt längs hela Svartebäck som torde vara åtminstone 5-6 km lång… Det tycktes vara i stort sett omöjligt att föreställa sig att paddorna längs sträckan kunde flytta några meter om det behövdes. Precis som paddor gjorde när kommunen drog VA-ledningar i hela området. För övrigt blir snart människor mer sällsynta än paddor i Sikhall….
Enligt uppgifter hade både moderater och sverigedemokrater liksom Pontus Gläntegård i Vänsterpartiet yrkat bifall till fastighetsägarnas och Magnus Larssons förslag. Socialdemokraterna och centern hade hållit med tjänstemännen, dvs att i praktiken stoppa all utveckling i Sikhall. I varje fall för människor. Någon, jag vet inte vem, hade sedan föreslagit en återremiss varpå M+SD ändrade sig och biföll återremissen. (Enligt senare uppgift berodde det på att det fanns någon i oppositionen som vacklade i sitt stöd till Magnus Larsson och fastighetsägarna. Det var dock inte någon i M eller SD. Tillagt senare.) Och vad jag förstår också S+C. Endast Vänsterpartiet ville avgöra ärendet ”idag”.
Det betyder att fastighetsägarna och Magnus Larsson får vänta ytterligare minst en månad på besked. Men de är vana, detaljplaneprocessen är bara inne på sitt 7:e år sedan byggnadsnämnden den 19 maj 2015 fattade beslutet att upprätta en detaljplan i Sikhall vars:
“huvudsyften med detaljplanen är att skapa möjlighet för bostadsbebyggelse samt utveckling av Sikhalls hamn och strandområden.”
Bostadsbebyggelse…? Strandområden…? Utveckling…?
I Sikhall…?
Jag tror inte att det blir någon utveckling i Sikhall. Tjänstemännen i byggnadsförvaltningen vill inte och de styrande politikerna i socialdemokraterna och centern vill inte heller. En attraktiv och hållbar kommun i alla delar, hela livet är bara trams. Vänersborgs vision betyder inget. Politikers fagra vallöften betyder inte heller något. Det finns andra krafter i kommunen. Det är krafter som inte vill se fler båtplatser, sjöbodar, fina stränder, parkeringar, gång- och cykelbanor, eller camping med åretruntöppen lanthandel i Sikhall. De vill på sin höjd göra Sikhall till ett paradis för paddor.
Magnus Larsson fick idag också besked från byggnadsförvaltningen att han inte kommer att få några förhandsbesked och bygglov i Sikhall. Hur nu en tjänsteperson kan säga det. Magnus Larsson fick också, som han uppfattade det, reda på att kommunen inte heller är intresserad av lösningar med huvudmannaskap eller fastighetsrättsliga lösningar. Larsson tolkade beskedet som att kommunen istället för sådana lösningar hellre förköper, dvs exproprierar, mark som, och om, den vill ha.
Jag undrar vem eller vilka som ligger bakom motståndet mot utvecklingen i Sikhall. Det måste vara starka krafter, och jag har mina misstankar. Ett belysande exempel från dagens sammanträde om krafterna i bakgrunden…
Tjänstepersoner menade att om kommunen släppte det kommunala huvudmannaskapet på någon del av marken så skulle de enskilda fastighetsägarna kunna stänga av för allmänheten. Efter protester från ledamöter i nämnden backade tjänstepersonerna från detta uttalande… Det felaktiga och mycket illasinnade ryktet om att Magnus Larsson stänger av för allmänheten har förföljt honom sedan 2005. Han har aldrig stängt av någonting för någon. (Se ”Historien om Magnus Larsson (9)”.) (Tillägg kl 20.12.)
Alla som bor i Sikhall har med egna ögon sett hur Sikhallsområdet har misskötts av kommunen i alla år. Och fortfarande missköts. Se bara på hur Sikhalls magasin förfaller, en fastighet som kommunen exproprierade av Magnus Larsson för 15 år sedan. Och hur progressiva krafter i området i stället motarbetas. Vänersborgs kommun höll nästan på att lyckas stoppa familjen Solvarm, som bor några stenkast från badstranden. Nu ska fastighetsägarna med Magnus Larsson stoppas.
Sikhall står inför en dyster framtid. Det är beklämmande.
===
Bloggar om detaljplanen i Sikhall:
- ”DP Sikhall (1): Ny detaljplan” – 25 juli 2021
- ”DP Sikhall (2): Ett förslag upprättas” – 26 juli 2021
- “DP Sikhall (3): Kommunens DP-förslag” – 28 juli 2021
- “DP Sikhall (4): Oenigheter” – 29 juli 2021
- “DP Sikhall (5): Yttranden från samrådet” – 1 augusti 2021
- ”DP Sikhall (6): Stiltje i 2,5 år” – 3 augusti 2021
- ”DP Sikhall (7): Medveten fördröjning? (1/2)” – 8 augusti 2021
- ”DP Sikhall (8): Medveten fördröjning? (2/2)” – 10 augusti 2021
- ”DP Sikhall (9): Framtiden” – 12 augusti 2021
- ”DP Sikhall (10): Byggnadsnämnd på tisdag” – 19 september 2021
- ”DP Sikhall (11): Återremiss!!” – 21 september 2021
VA Vänersnäs: Det rör på sig
Det är en diger vecka för politikerna i kommunen. I stort sett varenda nämnd har sammanträde. Idag var det barn- och utbildningsnämnden och imorgon är det byggnadsnämnden. Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska sammanträda på onsdag, vilket är en märklig tid eftersom kommunfullmäktige har möte samma kväll.
Byggnadsnämnden ska behandla ett viktigt ärende om detaljplanen i Sikhall (se “DP Sikhall (10): Byggnadsnämnd på tisdag”), men också en remiss från kommunstyrelseförvaltningen för “införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden”. Det ska också miljö- och hälsoskyddsnämnden göra.
Bakgrunden till ärendena är ett beslut i kommunfullmäktige den 12 maj 2021. Eller rättare sagt, ett icke-beslut. Det blev en återremiss. (Se “KF: ÅTERREMISS!”.) Den samlade oppositionen ville inte besluta om att inrätta två verksamhetsområden för VA på Vänersnäs. Det saknades alltför mycket underlag. Dessutom var det mycket som hände nationellt kring VA-frågorna. (Du kan läsa om debatten i fullmäktige här – “VA Vänersnäs: Debatten i KF”.)
Initiativet till återremissen togs redan i kommunstyrelsen av Vänsterpartiet. Då stöddes yrkandet bara av Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet. (Se “KS: Ja till VA Vänersnäs”.) I kommunfullmäktige ställde sig också den borgerliga mini-alliansen (M+KD+L) bakom yrkandet och efter en ajournering under sammanträdet även de styrande partierna, S+C+MP. Fast det var under galgen, Benny Augustsson (S) och hans styressyskon visste att de skulle förlora voteringen.
Motiveringen till återremissen, och följaktligen det som ska utredas ytterligare innan ett slutligt beslut, hade följande lydelse:
“Pandemin har försvårat dialogen och det har till exempel inte gått att genomföra fysiska möten på ordinarie sätt.
Beslutsunderlaget behöver därför kompletteras så att det framgår:
– grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder
– tidplan för genomförandet
– de ekonomiska förutsättningarna för genomförandet inklusive en bedömning av som minimum:
1) hur många av verksamhetsområdets ingående fastigheter som inte uppfyller 24 § första stycket pkt 2 (LAV) och därmed inte behöver kommunala vattentjänster, och
2) vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV)
ihop med det upprättas en dokumentation om vad det finns för enskilda VA-anläggningar i området och om de uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven.
– att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området
– sammanställda synpunkter som inhämtats i en dialog med berörda fastighetsägare i syfte att förklara innebörden av att ingå i ett verksamhetsområde”
I morgondagens underlag till politikerna i byggnadsnämnden står det:
“Ärendena om införande av verksamhetsområde för VA för Grytet, Hallby Mitt och Änden 1 respektive 2 återremitterades när det behandlades på kommunfullmäktige. Flera ledamöter krävde bättre dialog och tydligare beslutsunderlag. Kommunstyrelsen har bett samhällsbyggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden och byggnadsnämnden att yttra sig.”
Nu ser jag inte om kommunstyrelsen har konkretiserat vad nämnden ska yttra sig om, men jag tar för givet att det är motiveringen i återremissen, eller delar av den, som på något sätt ska tas upp.
Byggnadsförvaltningen har sammanställt ett yttrande. Och det sammanfattas av förvaltningen själv:
“Byggnadsnämnden konstaterar att förslaget ligger i linje med kommunens tidigare ställningstaganden i Blåplan och Översiktsplan 2017. Byggnadsnämnden delar i stort det förslag som samhällsbyggnadsnämnden tagit fram men föreslår några mindre justeringar när det gäller vilka fastigheter som bör omfattas av kravet på anslutning.”
Byggnadsförvaltningen har alltså en del synpunkter på de föreslagna verksamhetsområdena, alltså de som behandlades av kommunfullmäktige.
Förvaltningen påpekar att tre bostäder vid Anundstorp inte är inom områden för sammanhållen bebyggelse, men att det ändå är motiverat att dessa ingår i verksamhetsområdet. I kommunfullmäktige diskuterades om alla fastigheter i de av kommunen föreslagna verksamhetsområdena verkligen ingick i en “sammanhållen bebyggelse” och därmed var tvungna att ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Det verkar som om byggnadsförvaltningen vänder upp och ner på resonemanget. Den vill att fler snarare än färre fastigheter ska ingå i verksamhetsområdet. Jag kan inte frigöra mig från tanken att byggnadsförvaltningen faktiskt tycks bortse från den vilja som ett enigt kommunfullmäktige gav uttryck för. För övrigt är jag inte heller säker på att förvaltningens uppfattning håller rent lagligt – om nu fastighetsägarna vid Anundstorp inte vill ansluta sig till det kommunala VA-nätet.
I förslaget ingår fastigheter i Änden som saknar bostadshus påpekar förvaltningen. Den menar att det kan vara motiverat att ha dessa fastigheter inom verksamhetsområdet, men att det vore en fördel om kommunen inte tog med dom. (Ingår en fastighet i verksamhetsområdet förutsätts det att en anslutningspunkt till kommunens VA anläggs – och att fastighetsägaren betalar anslutningsavgiften på ungefär 200.000 kr. Även om det inte finns något hus på 
tomten…) Det gäller också en fastighet vid Margreteberg som bara rymmer en elanläggning. Det är väl synnerligen lätt att hålla med byggnadsförvaltningen i detta, och man undrar hur samhällsbyggnadsnämnden resonerade när den ville att dessa fastigheter skulle ingå i verksamhetsområdet. Samtidigt anser förvaltningen att en annan fastighet vid Margreteberg skulle kunna ingå i verksamhetsområdet, fast den ligger avskilt.
Byggnadsförvaltningen tar också ett eget initiativ och föreslår samhällsbyggnadsnämnden att:
“se över möjligheterna att förenkla processen framåt, genom att beslutet om verksamhetsområde från början omfattar ett större område än de tomter som är aktuella för anslutning direkt. Rutinen skulle i så fall vara att anslutningskravet aktualiseras i samband med bygglovsprocessen för fastigheter eller framtida avstyckningar som idag saknar bostadshus.”
Kartan visar exempel på en vidare avgränsning (i gult) än den tidigare föreslagna (i rött). Dock behöver beslutet om verksamhetsområde i så fall tolkas så att anslutning först sker i samband med eventuell utbyggnad för fastigheter som idag saknar bostadshus. Not: Heltäckta röda områden på kartan är tidigare beslutat verksamhetsområde.
Det här skulle antagligen göra hela processen lättare, dvs lättare för kommunen att driva igenom sina beslut om obligatorisk anslutning till det kommunala VA-nätet… Utan att politiker i t ex fullmäktige lägger sig i…
Slutligen är jag förvånad över att byggnadsförvaltningen inte yttrar sig om det är lämpligt med en detaljplan för de båda områdena. Det ingick i återremissen.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska också lämna ett yttrande till kommunstyrelsen:
“Kommunstyrelsen har gett Miljö- och hälsoskyddsnämnden möjligheten att besvara vad det finns för enskilda avloppsanläggningar i området och om de uppfyller miljö- och hälsoskyddskraven i området.”
Förvaltningen har denna gång inte varit ute på fältet utan arbetet har gjorts:
“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”
Tjänstemännen har hittat 54 (32+22) fastigheter i de två områdena och konstaterar att de flesta fastigheterna ligger i avrinningsområdet till Dättern (Vänern). De skriver:
“Enligt VISS (Vatteninformationssystem Sverige) har vattenförekomsten måttlig ekologisk status. Statusen för näringsämnen är otillfredsställande och problem med övergödning finns på grund av näringsämnen. Enskilda avlopp anges ha en betydande påverkan på vattenförekomsten.”
Lite senare i underlaget har förvaltningen blivit säkrare:
“Små avloppsanläggningar har en betydande negativ påverkan på vattenförekomsten.”
Det handlar om parametern för näringsämnen, närmare bestämt utsläppet av fosfor.
Jag skulle redan nu vilja kommentera miljö och hälsas utgångspunkt. Jag är nämligen inte helt säker på hur objektiv den egentligen är. Så här såg det t ex ut på badplatsen i Sikhall i lördags:
Vilken slutsats hade en miljöinspektör dragit om hen varit där dagen efter och tagit prover? (Kanske att det var familjen Solvarm som hade förorenat Sikhallsviken…?)
Det är många myndigheter, t ex Havs- och vattenmyndigheten, som har utsett de enskilda VA-anläggningarna till de stora utsläppsbovarna i landet. Och det utan att det egentligen finns några bevis för det. Samtidigt utmålas det kommunala VA-nätet som den perfekta lösningen. Förvaltningen skriver i underlaget till politikerna:
“Enligt tillsynsvägledningen och rättspraxis för små avlopp anses en kommunal lösning för spillvattnet vara bättre jämfört med en enskild lösning.”
Anses av vem? Det torde vara en given fråga. Och, hur objektiv är denna utgångspunkt? Det här påståendet ifrågasätts av allt fler experter, och politiker. Fler experter går så långt som att helt avfärda påståendet.
Det släpps ut väldigt mycket från de kommunala avlopps- och reningsverken varje år, inte bara kväve och fosfor, utan också en mängd metaller, kemikalier och mediciner. Och då är alla regelbundna bräddningar oräknade. (Se hur det förhåller sig i Vänersborg – “VA och utsläppen 2020”. Fler aktuella länkar: “Reningsverk klarar inte läkemedelsrester – ändrar könet på fiskar” och “Avloppskaos fortsatt problem för skärgården”.)
Det är också viktigt att komma ihåg att det finns en prejudicerande dom från Mark- och miljödomstolen i Växjö som slår fast att (se SVD “Husägare rättslösa när avlopp döms ut”):
“en kommun måste påvisa skada för att kunna döma ut ett enskilt avlopp. Kommunen måste också göra en individuell bedömning och får inte schablonmässigt utfärda förbud. Att döma ut ett enskilt avlopp med hänsyn till ålder är inte lagligt. Kommunen måste alltså påvisa att VA-anläggningen utgör en skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljö för att ett avlopp ska kunna dömas ut.”
Domen från Växjö betyder att när det blir “skarpt läge” så duger inte en “skrivbordstillsyn”.
Det blev en längre kommentar…
Skrivbordstillsynen innebär, skriver tjänstemännen, att:
“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”
En inventering av avloppsanläggningarna med hjälp av Excel-ark har gett följande resultat för område 1 (till vänster) och område 2.
Det finns sannolikt flera VA-anläggningar i Vänersnäs som inte är godkända och som borde bytas ut. Därmed inte sagt att fastighetsägarna inte skulle kunna ordna egna VA-lösningar istället för att ansluta sig till kommunen. Det är bra mycket billigare att skaffa en enskild VA-lösning.
Det verkar inte som om miljö och hälsa tänker göra någon tillsyn på Vänersnäs, trots Mark- och miljödomstolens dom i Växjö. (Kommunens miljöinspektörer tycks inte lita det minsta på Mark- och miljödomstolar…) Jo förresten, det ska man. Men man ska göra tillsynen mot varje fastighet:
“Efter att fastigheten har fått en kommunal anslutningspunkt för spillvatten men inte anslutit sig till den”
Och det låter i förstone bra.
Men!
Notera att det står efter att fastigheten har fått en anslutning. Det betyder att fastighetsägarna kommer att få betala omkring 200.000 kr för anslutningspunkten – och sedan kommer tillsynen. Och om tillsynen kommer fram till att fastigheten inte behöver anslutas till det kommunala VA-nätet så kommer inga pengar att betalas tillbaka. Den slutsatsen drar jag utifrån erfarenheterna av kommunens handlande vid 
VA-dragningen längs dalslandskusten – och framför allt utifrån kommunens agerande mot familjen Solvarm. Kommunen ville ju tvinga Solvarm att betala för en anslutning som inte användes. Kommunen drog sig inte ens för att försvara avgiften på nästan 200.000 kr i Mark- och miljödomstolen. (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.)
Det här var inte kommunfullmäktiges mening när återremissen antogs. Och det är inte utan att jag undrar hur tjänstemännen tänker och vems ärenden de egentligen går…
Byggnads- respektive miljö- och hälsoskyddsnämnden ska lämna in sina yttranden till kommunstyrelsen. Och det är sannolikt ännu fler yttranden att vänta t ex från samhällsbyggnadsnämnden. Sedan ska även de ekonomiska förutsättningarna utredas och en dialog med berörda fastighetsägare genomföras.
Ett slutligt beslut i kommunfullmäktige lär dröja ett tag till, men man vet inte. Jag har en känsla av att det finns starka krafter i kommunhuset som vill prioritera och påskynda detta ärende…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer