Arkiv

Archive for the ‘Skandal’ Category

Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)

28 oktober, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på blogginläggen “Vill kommunen hyra ut Hallevibadet? (2)” och “Hallevibadet: Ändring i upphandlingen (3)”.

Den som är intresserad av att hyra Hallevibadet ska bege sig till webbplatsen Tendsign, skaffa sig en användaridentitet och logga in. Om man stöter på problem av något slag är det bara att kontakta Charlotta Fröier på det privata konsultföretaget SOCAB i Solna. Kommunen har gjort det enkelt för alla intresserade – eller är det kanske mest för sig själv…? Och jag har fortfarande inte sett något annat ställe där det framgår att Hallevibadet ska hyras ut.

Väl inne på Tendsign kan man hitta alla handlingar kring uthyrningen. Fast det går nog att få ut de flesta handlingar direkt från kommunen också. Det verkar inte längre vara “absolut sekretess” på dem, eftersom jag faktiskt fick flera av dem från samhällsbyggnadsförvaltningen. Av någon anledning fick jag dock inte alla. Det saknas flera bilagor, men det är kanske “absolut sekretess” på dessa. Det är inte helt lätt att förstå att dokument inte lämnas ut. Varför ska Hallevihandlingarna vara hemliga?

Det tycks vid första påseende som om hyreskontraktet kan bli föremål för förhandlingar, och därmed kompromisser. Det borde ju inte stå “utkast” på varje sida annars. Men läser en intresserad spekulant hyreskontraktet så framstår det som att kontraktet är hugget i sten. Det tycks inte finnas något som helst utrymme för förändringar. Såvida inte kommunen själv vill hålla dörren öppen för att ställa ytterligare krav…

I de handlingar som jag har fått så finns det t ex ingen karta. Men jag har förstått att det enbart är badanläggningen som ska hyras ut. Det tycks alltså inte vara någon del av marken runt omkring badet som ingår i hyresavtalet. Samtidigt ska tydligen den som hyr Hallevibadet vara ansvarig för snöskottning och sandning… Man kan kanske undra hur samhällsbyggnadsförvaltningen tänker i det läget. Ska en hyresgäst vara ansvarig för mark som inte hyrs?

Det vore rimligt att en hyresgäst fick hyra en del av marken. Åtminstone en av de intresserade Vargöborna, Jonas Mossberg, hade stora planer på att utveckla området med bland annat minigolf, skridskobana vintertid, beachvolleyplan och uteservering.

Det kan noteras att i kommunfullmäktiges uthyrningsbeslut från den 19 februari 2025 finns det inget som hindrar att mark runt badanläggningen ingår. (Se “KF-beslut: Hallevibadet ska hyras ut”.) Det står inte heller något i beslutet om att driftsbidrag inte får betalas ut…

Det nämns inget i samhällsbyggnadsförvaltningens “utkast” till hyresavtal om driftsbidrag. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa på kommunstyrelsens sammanträde i januari 2025 att badverksamheten på Hallevibadet aldrig skulle kunna “gå runt” för eventuella hyresgäster. Det fanns ingen badanläggning i hela Sverige som gick med vinst, sa Augustsson vidare. Och det stämmer, även för flera andra verksamheter som är viktiga för kommuninvånarna (eller påstås vara det). På samma KS-sammanträde beviljades nämligen Forum Vänersborg ett årligt bidrag på drygt 1 miljon och flygplatsen 2 miljoner…

Enligt samhällsbyggnadsförvaltningen har de årliga driftkostnaderna för Hallevibadet, historiskt sett, uppgått till cirka 1,5 milj kr per år (2022 års nivå). Nu tänker samhällsbyggnadsförvaltningen att det inte ska kosta kommunen ett öre. Tvärtom.

Hyresnivån (koncessionsavgiften) för Hallevibadet är fastställd till 465.000 kronor per år för den som vill hyra badet. I dokumenten står det att pengarna avser att täcka kommunens fastighetsförsäkring och kapitaltjänstkostnader.

Samhällsbyggnadsförvaltningen kräver samtidigt att den som hyr badet ska betala alla driftskostnader, dvs värme, el, vatten, avlopp, yttre skötsel, sophämtning, alla reparationer och underhåll samt ansvara fullt ut för personal, miljö och säkerhet mm.

Henrik Harlitz (M) reagerar på avgiften (se TTELA “Tuffa krav för den som vill driva Hallevibadet vidare”):

“Med tanke på att det stått tomt i drygt två år kommer det en del uppstartskostnader för en entreprenör. Man hade kunnat göra en trappa med en något lägre avgift första året.”

Kommunens andra bad får driftsbidrag. Entreprenören som driver Brålandabadet i privat regi erhåller årligen ett kommunalt driftsbidrag på 208.993,75 kr inkl moms. Badet har öppet under de tre sommarmånaderna, juni-augusti. Om en entreprenör på Hallevibadet skulle få motsvarande kommunala driftsbidrag för hela året, 12 månader, betyder det 835.975 kr (inkl moms). Vattenpalatset får minst 10 miljoner kr varje år. Det kan även nämnas att det kostar kommunen 950.000 kr under 2025 att ha Hallevibadet tomställt. Det handlar om kostnader för t ex el och värme.

Koncessionsavtalet placerar med andra ord hela den ekonomiska risken på entreprenören som ska hyra badet, samtidigt som kommunen kräver att pengar ska flöda in till sig själv – för en anläggning som kommunen stängt eftersom den har gått med förlust… Inbillar sig samhällsbyggnadsförvaltningen verkligen att någon vill hyra badet?

I fullmäktigebeslutet står det inget om avtalstiden. Men samhällsbyggnadsförvaltningen har en bestämd uppfattning. Den skriver till eventuella intressenter:

“Avtalet träder i kraft vid tidpunkt för undertecknande av parterna. Avtalstiden löper initialt i två år och kan därefter förlängas av Beställaren med upp till sammanlagt två år som avropas enligt ett + ett år, senast tolv månader innan innevarande avtalsperiods slut. Total avtalstid är därmed maximalt fyra år.”

Det är helt uppenbart en alltför kort tid. Badet bör naturligtvis få vara igång så länge som “allt fungerar” och alla krav uppfylls. Dessutom krävs det en del investeringar i badanläggningen och de torde inte betala sig på 2-4 år. Vem vill investera pengar för att hyra badet i max 4 år?

Men inte nog med det. Efter 2 eller 3 år kan kommunen faktiskt säga tack och hej och utan vidare säga upp avtalet – oavsett om entreprenören har investerat miljoner i badet. Hyresgästen tvingas nämligen avstå helt från sitt besittningsskydd. Besittningsrätten är nämligen bortförhandlad i hyreskontraktet. Den pågående simhallsutredningen skulle t ex kunna komma fram till att kommunen själv behöver använda Hallevibadet framöver…

Och då fryser entreprenörens investeringar inne. Det framgår av en särskild klausul i avtalet:

”Investeringar som Entreprenören gör på anläggningen avseende fast inredning tillhör Beställaren vid Avtalets upphörande och ersätts inte på något sätt.”

Det betyder alltså att investeringarna fryser inne efter 4 år, om nu inte kommunen har sagt tack och hej tidigare…

Frågan infinner sig återigen – vill samhällsbyggnadsförvaltningen verkligen att Hallevibadet ska bli uthyrt?

I ett av dokumenten, “Kravspecifikation”, finns en uppgift som inte har förekommit någonstans tidigare. Det står:

“Anläggningens kapacitet är begränsad av reningsverkets nuvarande funktion. Den stora bassängen får maximalt användas av tjugosju badande per timme och den lilla bassängen av sju badande per timme. Entreprenören ansvarar för att dessa begränsningar efterlevs.”

Om någon är intresserad av att hyra Hallevibadet innebär detta “konstaterande” med all säkerhet att intresset av att driva anläggningen upphör helt. Det torde t ex bli omöjligt att ha simskola i bassängerna… Men det är ett mycket underligt uttalande.

Är det inte så att ett reningsverk fungerar – eller inte? Om reningsverket fungerar så borde det vara fritt fram att vistas i bassängerna. Och om inte, så kan ingen bada. Sedan är det nog så att det är samma reningsverk i både den stora och den lilla bassängen…

Men den stora frågan är, var står det att “anläggningens kapacitet är begränsad av reningsverkets nuvarande funktion”? Jag tror att jag har läst alla utredningar och dokument som finns om Hallevibadet – och detta har mig veterligen inte nämnts någonstans.

Det finns även många oklarheter i det så kallade utkastet till hyresavtal. Det kan inte vara lätt för en intressent att få grepp om vad som gäller. Samtidigt är det så att det som en intressent kan läsa sig till är att hyresvillkoren gör det omöjligt att hyra och driva Hallevibadet. Men det är kanske det som är meningen?

En av intressenterna till att hyra Hallevibadet, Jonas Mossberg, säger till TTELA (se TTELA “Tuffa krav för den som vill driva Hallevibadet vidare”):

“Det är inte längre en fråga om drift av badet utan en fråga om att ha ihjäl badet.”

Den andre som har varit intresserad en längre tid är Patrick Lejon. Han säger till TTELA att han fortfarande är intresserad, men:

“inte som de skrivit det (avtalet; min anm). De vill ju inte att någon ska driva det. Känslan är att de inte vill ha kvar Hallevibadet”

Det är säkerligen en bra nyhet – för några i kommunhuset. Men inte i Vargön…

Det kommer sannolikt inte att finnas någon intressent som vill hyra Hallevibadet när samhällsbyggnadsförvaltningen effektivt begränsar intäktsmöjligheterna men där kostnadsrisken är obegränsad.

Kommunen får alla fördelar:

  • Entreprenören tar alla kostnader och risker
  • Entreprenören betalar kommunen hyra/koncessionsavgift
  • Kommunen kan häva avtalet vid brister
  • Kommunen behåller investerat fastighetsvärde vid upphörande
  • Kommunen har revisionsrätt i entreprenörens ekonomi

Den sistnämnda punkten har jag inte redogjort för, men det står i koncessionsavtalet:

”Kommunen äger rätt att på egen bekostnad låta auktoriserad revisor genomföra revision i Entreprenörens verksamhet… Entreprenören ska … inge årsbudget … avseende Entreprenörens verksamhet i Hallevibadet.”

Hur ska en seriös aktör kunna bära alla kostnader och betala hyra i en gammal badanläggning med tekniska begränsningar och ändå tjäna pengar på max 27 badande/timme?

Det här är inte ett seriöst marknadsinriktat upplägg för en hållbar drift av Hallevibadet. Samhällsbyggnadsförvaltningen har utformat villkoren för kommunens maximala kontroll och minimala risk, och inte för att en entreprenör ska ha möjlighet att lyckas.

För att kontrollera att mina slutsatser är någorlunda korrekta så lät jag Chat GPT läsa och analysera samtliga dokument. AI-verktyget är tydligt – upphandlingen är utformad för att misslyckas.

Chat GPT misstänker att kommunen då kan hävda:

”Vi försökte privatisera men ingen ville ta över – därför måste vi lägga ner Hallevibadet.”

Kommunen har med andra ord utformat ett erbjudande som garanterat ingen accepterar. Det är som jag ser det ett sätt att kringgå kommunfullmäktiges demokratiskt fattade beslut…

Fortsättning följer i inlägget “Hyr ut Hallevibadet! (5)”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:bad, Hallevi, Samhällsbyggnadsnämnden, Skandal, ttela, Vargön

KF-beslut mot bättre vetande (7)

30 september, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “KF-beslut mot bättre vetande (6)”.

Den 11 september beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att:

  • “tilldela samhällsbyggnadsnämnden 3 mnkr i budget 2025, för nedmontering av kommunal vägbelysning utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar. Finansiering sker ur kommunstyrelsens anslag för oförutsett 2025”
  • “utöka samhällsbyggnadsnämndens investeringsbudget 2025 med 3 mnkr till trafiksäkra belysningsstolpar.”

Det var inte riktigt samma beslut som samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen tidigare hade fattat. Den andra punkten ändrades nämligen under sammanträdet på Mats Anderssons (C) förslag.

Innan beslutet klubbades röstade kommunfullmäktige på det yrkande om återremiss som Kärvling (V) hade lämnat:

“Det har tillkommit ny information i ärendet som påverkar bland annat kostnaderna. Underlaget måste därför kompletteras.”

Kommunfullmäktige beslutade att ärendet skulle avgöras under sammanträdet, dvs Kärvlings yrkande avslogs, med röstsiffrorna 32-15. Förutom Vänsterpartiet röstade också Moderaterna och Liberalerna på återremiss. Det fattades en röst för att det skulle bli återremiss. Det skulle nämligen ha räckt med 1/3 av rösterna.

Det ska noteras att Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet inte på något sätt motiverade varför de stödde de styrandes förslag om att fatta beslut på sittande möte. De bara röstade med… Och det gjorde de också när ovanstående två beslutspunkter avgjordes. Moderaterna och Liberalerna röstade, också efter att återremissen avslagits, “ja” till den första punkten, men “nej” till den andra. När återremissen blev nedröstad avstod Vänsterpartiet från att delta i detta häpnadsväckande beslut.

Moderaterna reserverade sig skriftligt mot beslutet. Henrik Harlitz (M) och Tor Wendel (M) skrev bland annat följande i reservationen (reservationen kan laddas ner här):

“Kommunen saknar rådighet över de åtgärder som beslutats och tillstånd har inte inhämtats. Ärendets beredning är därmed tveksam liksom möjligheten att genomföra uppdraget.”

Jag blev nu i efterhand (när jag läste protokollet) fundersam, hade Moderaterna rätt? Det skulle i så fall omintetgöra ett verkställande av beslutet. M brukar kunna sådant här, men en sådan här enkel sak måste väl de tvärsäkra ledamöterna i S och C ha dubbelkollat…? Ann-Marie Jonasson (S) och Benny Augustsson (S) var ju tydliga med att Trafikverket (TFV) hade avsagt sig allt ansvar. Och om inte politikerna hade kollat med TFV så måste väl ändå tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen ha gjort det…? Tänkte jag. Men eftersom jag oftast är kritisk till vad personer påstår så ville jag vara säker. Jag skrev till Trafikverket… Och fick svaret:

“Det finns inga krav på att Trafikverket ska ta över eller ersätta kommunala anläggningar bara för att dessa är placerade på statlig väg. Vi på Trafikverket bygger anläggningar där vi bedömer att de behövs utifrån vårt regelverk. Det är fritt fram för kommuner att ”komplettera” med kommunbelysning på statlig väg om de anser att det behövs på övriga platser enligt deras regelverk eller önskemål från kommuninvånare.”

Och Trafikverket avslutade sitt svar:

”Om kommunen beslutar sig för att så är fallet måste de fortfarande ansöka om tillstånd från Trafikverket. En sådan anläggning måste följa kraven i VGU.”

“ansöka om tillstånd från Trafikverket”… Moderaterna hade rätt. Vänersborgs kommun måste få tillstånd av Trafikverket och det har uppenbarligen inte kommunen. Det betyder att kommunfullmäktiges beslut för närvarande inte kan verkställas. Det är pinsamt att Vänersborgs kommunfullmäktige fattar sådana här beslut, även om förvaltningen förmodligen nu i efterhand kommer att ansöka om grönt ljus från TFV.  

Det finns ingen ände på eländet. Inte mycket i underlaget och av det ledamöterna från de styrande partierna sa från talarstolen tycks stämma.

Rättelse! I mitt förra blogginlägg (se “KF-beslut mot bättre vetande (6)”) skrev jag att kostnaden för elförbrukningen på de gamla armaturerna låg på cirka 65.000 kr per stolpe och år. Det var så jag tolkade tjänsteskrivelsen, och gör egentligen fortfarande. En läsare reagerade på detta och menade att det var på tok för dyrt. Det kändes som att han hade rätt. Jag kontrollerade därför uppgiften genom att fråga Grästorp Energi vad Vänersborgs kommun betalar för elen på Vänersnäs:

”Totalkostnaden exkl. moms ligger således på 74.644 SEK/senaste 12 månadersperioden.”

Den totala kostnaden exklusive moms för vägbelysningen på samtliga stolpar på Vänersnäs ligger under det senaste året på 74.644 kr…

Med denna summa i åtanke och motsvarande i Västra Tunhem så tror jag att hela ärendet, och beslutet, skulle kunna ha tagit en helt annan vändning i fullmäktige – om ledamöterna varit medvetna om de verkliga kostnaderna…

Som sagt, det finns troligtvis ingen ände…

Jag tänker inte förklara varför Vänsterpartiet avstod från att delta i det slutliga beslutet. Det framgår säkerligen av de 6 blogginläggen. Jag tänker inte heller sammanfatta inläggen, däremot vill jag peka på två saker som gör det befogat att kalla detta beslut skandalöst.

Det underlag som låg till grund för beslutet hade uppenbara brister. Det avslöjade mailet från Trollhättan Energi med all tydlig önskvärdhet. Det saknades inte bara information i underlaget, faktaunderlaget innehöll rena felaktigheter. Politiker måste ha fullödig information och all tillgänglig fakta för att kunna göra välgrundade och riktiga överväganden – och fatta underbyggda och bra beslut. Anser jag. Det tyckte inte majoriteten i kommunfullmäktige, dvs S+C+KD+MP+SD+MBP.

Det var inte bara att underlaget var bristfälligt och felaktigt. De styrande partierna, S+C+KD+MP, undanhöll väsentlig information och fakta för de andra partierna. De mörkade medvetet, och gömde undan kunskap och information för att driva igenom beslutet. Det var en slags politisering av tillgången till information och fakta. Kunskap är som bekant makt. Den som har mer kunskap har mer makt…

Den 11 september 2024 var en märklig dag med ett besynnerligt och uppseendeväckande beslut. Det är anledningen till att jag med dessa blogginlägg har velat dokumentera alla turer och inlägg så fullständigt som möjligt. Det ger förhoppningsvis information och kunskap till politiskt intresserade och väljare hur det går till i politikens Vänersborg. Kanske kan också någon lära sig av de misstag som har begåtts…

PS. Det går att i efterhand se hela ärendets behandling och debatten på kommunens webb-TV.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Demokrati, Kommunfullmäktige 2024, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Skandal

KF-beslut mot bättre vetande (6)

27 september, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “KF-beslut mot bättre vetande (5)”.

Det händer ibland att perspektivet på omgivningen förändras. När jag har åkt runt i stan de senaste veckorna har jag upptäckt hur grymt många lyktstolpar med belysning det finns. Längs varenda gata finns det gatlyktor, inte bara i gatukorsningar eller busshållplatser. Överallt. Och alla av stål… I Nordstan har till och med fiskmåsarna fått stålstolpar. Även om belysningen är mycket svag på kvällar och nätter, men jag antar att det är så fiskmåsarna vill ha det…

Det finns närmare 8.500 belysningsstolpar med tillhörande anläggningar utmed vägar och gc-vägar i Vänersborgs kommun. Det skrev samhällsbyggnadsförvaltningen i en tjänsteskrivelse den 4 april. 340 av dessa är placerade utmed allmänna vägar där svenska staten (Trafikverket) är väghållare. Trafikverket (TFV) anser inte att dessa är nödvändiga ur trafiksäkerhetssynpunkt. De här belysningsstolparna togs över av kommunen någon gång under 1980-talet. Det är alltså länge sedan som TFV avsade sig ansvaret. (Senare tog TFV tillbaka ansvaret för några av stolparna.) De “gamla” (de var inte så gamla på 80-talet) har fått stå kvar. 110 av dem är trästolpar. Det är dessa trästolpar som har bedömts vara i dåligt skick.

Belysningsarmaturerna på trästolparna är av en äldre modell och har en betydligt högre strömförbrukning än moderna modeller. I tjänsteskrivelsen står det att kostnaden för elförbrukningen på de gamla armaturerna ligger på cirka 65.000 kr per stolpe och år. (Tillägg 30/9! Denna siffra är fel. Rättelse i blogginlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (7)”.) De moderna LED-armaturernas elförbrukning är ungefär 50%.

En akutreparation av en skadad stolpe, eller byte av trasig ljuskälla, utmed allmän väg, uppges av samhällsbyggnadsförvaltningen kosta mellan 35.000-80.000 kr. Det låter lite dyrt kan jag tycka, särskilt om kommunen bara byter ljuskällan. TFV skriver på sin hemsida (se TFV):

“Till exempel kostar det cirka 35.000 kr att sätta upp en ny belysningsstolpe (2021). Om det handlar om en rivning tillkommer en rivningskostnad, troligen nytt kablage och belysningscentraler.”

Men det är klart, siffran är från 2021.

Kommunens kostnader för vägbelysningen kan springa iväg. Och kommunfullmäktige har inte en aning om var det ska sluta…

Efter beslutet i kommunfullmäktige skrev jag till Grästorp Energi för att få svar på några frågor. Jag fick ett tämligen snabbt och utförligt svar.

“Detta med belysningen på Vänersnäs har en lång och komplicerad historia.”

Elnätschefen på Grästorp Energi beskrev historien. Det var tydligen en ”syförening” som drog ihop medel till att bygga gatubelysningen… Sedan bildades Vänersnäs elförening som så småningom gick upp i Grästorp Energi. Vänersborgs kommun tog senare över ansvaret och kostnaderna för gatubelysningen. Grästorp Energi skötte dock underhållet på entreprenad åt Vänersborg. Någon gång på 2010-talet övertog Vänersborg underhållet.

Elnätschefen i Grästorp fortsatte:

“Grästorp Energi har vid ett antal tillfällen utrett gatubelysningen på Vänersnäs och föreslagit hur man skulle göra med denna för att spara driftskostnader samt rusta upp denna. Vi erbjöd oss att genomföra arbetet för att det skulle bli gjort men ansåg att Vänersborg Kommun anlitar den entreprenör som de har avtal med eller anser vara mest lämpad.”

Det verkar inte som om Vänersborgs kommun har tagit något intryck av Grästorp Energis intentioner. Min känsla av formuleringarna i mailet är att personalen på Grästorp Energi är lite besvikna på och missnöjda med inställningen hos Vänersborgs kommun. Det tycks som om Vänersborg inte alltid har velat träffas och komma överens med Grästorp om hur de ska lösa situationen på Vänersnäs.

Om det förslag som lades av kommunstyrelsen och de styrande när det gällde Vänersnäs så kommenterade chefen:

“Det finns ett antal stolpar med olika ”funktion”. Det finns stolpar med sambyggnation och stolpar för enbart belysning. I de stolpar där det finns en sambyggnation är det mycket opraktiskt om Vänersborg tar ned dessa stolpar men vi ser gärna att de tar bort armaturerna och kablaget för belysningen. I de stolpar som bara tjänar gatubelysningen kan Vänersborg ta ned dessa stolpar utan någon invändning från oss. Vänersborgs Kommun till och med bör ta ned dessa.”

Vänersborgs kommun äger alltså belysningen, men inte trästolparna, inte alla i varje fall. Det låter också på elnätschefen som om stolparna kan vara i dåligt skick.

Jag frågade också om hur belysningselen mäts och kostnaderna. Elnätschefen skrev:

“Det är här själva kärnan till problemet ligger.”

Och han beskrev en mätarreform från 2006 där all elförbrukning skulle mätas. Gatubelysningen var dock undantagen, men runt om i landet började anläggningsinnehavare en ombyggnation av matningar till gatubelysning. Ansvaret låg på anläggningsinnehavarna, men på Vänersnäs hände inget. Vänersborgs kommun är anläggningsinnehavare för gatubelysningen på Vänersnäs…

Det har med andra ord inte direkt varit Grästorp Energis fel att tiden har stått still “utåt Vänersnäs”…

Elnätschefen fortsatte:

“Nu har vi en ny mätarreform som gäller. Från och med 1 januari 2025 ska det inte finnas någon omätt ström, inte en gång på gatubelysning.”

Oj! Nu plötsligt kanske jag förstår varför det var så bråttom med ärendet i Vänersborg att man struntade i fakta och fattade beslut på chans. Eller? Men konsekvenserna av den nya lagen har varit en väl förborgad hemlighet för politikerna i Vänersborg, i varje fall de som inte är med och styr. Varför har ingen i förvaltningen eller bland de styrande lyft detta? Är det kanske för att kommunen är alldeles för sent ute?

Sedan redogjorde elnätschefen på Grästorp Energi om kostnader och debitering och skrev bland annat:

“Debiteringen av belysningen på Vänersnäs sker med den så kallade schablonmetoden. Det finns en vedertagen beräkning hur denna schablon ska tillämpas. … Denna energi debiteras Vänersborg Kommun.”

Det är svårt att förstå hur Vänersborgs kommun kan ha missat att Grästorp Energi är inblandad på Vänersnäs och bland annat äger stolpar, när fakturor regelbundet har inkommit och betalats.

Jag ska avsluta genom att återge ett längre citat om framtiden från mailet från Grästorp Energi, dvs det som bör vara klart vid årsskiftet…

“Vänersborg Kommun måste bygga om sin belysning så att det finns ett abonnemang som matar belysningspunkterna. Alltså, schablonmetoden går inte att fortsätta med. Detta gör man enklast genom att samla ihop alla matningar till ett kluster av lampor till ett mätarskåpskåp. Detta mätarskåpskåp behöver kompletteras med ett styrutrustning/-skåp där ljus- eller tidsrelä finns som sköter på- och avslag av belysningen.

Mätarskåpet i sin tur ansluts av Grästorp Energi där vi placerar mätning av ljuspunkterna. För detta tillkommer en anslutningsavgift för varje skåp och debitering av elnätsavgifterna sker efter den faktiska strömåtgången. Elkostnaden debiteras också efter mätt och verklig förbrukning.

Vänersborg Kommun har alltså att göra en inventering av vilka ljuspunkter som ska finnas kvar och lämpligen samla ihop dessa till belysningskluster. Man måste sedan utreda kabeldragningarna, i vissa fall luftledningarna, för att få ihop ett ”internnät” till en samlingspunkt som blir matningspunkten där tidigare omskrivna mätarskåp och styrutrustning placeras. Hur man lämpligast samlar ihop sina belysningspunkter i kluster och hur man väljer att förlägga sina belysningsnät har inte Grästorp Energi några synpunkter på. Det är var anslutningspunkten av mätarskåpet placeras som vi kan diskutera då det kan bli onödigt kostsamt att dra fram matning till anslutningspunkten. En kostnad som faller på Vänersborg Kommun.

Anslutningskostnaden för varje anslutningspunkt följer Energimarknadsinspektionen beräkningar för kostnader för anslutning. När det gäller ett abonnemang på 16-25A ligger kostnaden på 40.000:-/anslutningspunkt med ett avstånd på 200 meter från matande transformator. Efter 201 meter upp till 600 meter tillkommer en kostnad på 342:-/meter. Mellan 601-1.200 meter är kostnaden 176.800:- + 810:-/meter och mellan 1.201-1.800 meter är kostnaden 662.800:- + 475:-/meter.”

Vänersborgs kommun måste se till att så snabbt som möjligt, “helst förra året”, komma överens med Grästorp Energi om anslutningspunkterna. Det kan uppenbarligen bli mycket kostsamt, särskilt om man inte tänker rätt.

Det finns alltså mycket att utreda och det kan sluta med tämligen stora kostnader. Det kanske inte räcker med 3 milj kr i investeringar… En sådan här utredning borde ha legat på kommunfullmäktiges bord den 11 september. Enligt uppgift på fullmäktige har en utredning nu satts igång, även om ingen utanför de styrande partiernas krets har hört talas om en sådan. Utredningen verkar dock förlöpa i ett makligt tempo. Vänersborgs kommun har fortfarande inte kontaktat Grästorp Energi.

I nästa blogginlägg, som blir det sista i denna serie, ska jag redovisa själva beslutet i kommunfullmäktige. Det blir också ett avslöjande, jag fick nämligen ett mail från Trafikverket…

Och allt det här har hänt och händer på grund av en punkt på dagordningen som många, inklusive jag själv, från början såg som enkel och okontroversiell. 

Fortsättning följer i inlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (7)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Demokrati, energi, Grästorp, Kommunfullmäktige 2024, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Skandal, Trollhättan, Vänersnäs

KF-beslut mot bättre vetande (5)

25 september, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “KF-beslut mot bättre vetande (4)”.

Ann-Marie Jonasson (S) avslutade sitt anförande med en liten “bomb”:

“Vi har även stolpar utåt Vänersnäs som ägs av Grästorps Energi, där dom levererar. Det är samma problematik där.”

Det finns alltså ännu fler trästolpar som inte Vänersborgs kommun äger – “utåt Vänersnäs”… Med andra ord, ännu fler felaktigheter i underlaget till kommunfullmäktige.

Fanns det inget slut på eländet…?

Mats Andersson (C) började fullmäktigesammanträdet med att mörka att han visste om att Trollhättan Energi ägde trästolpar i Vänersborgs kommun, och att det var orsaken till att han ändrade beslutsförslaget. Det nya förslaget skulle bättre passa in i den nya situationen. Vilket det inte gjorde ändå. Och som sagt, Andersson meddelade inte oppositionen att det fanns nya fakta.

Mats Andersson hade naturligtvis fått reda på att även Grästorp Energi ägde trästolpar på Vänersnäs. Det sa han inte heller… Men samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) avslöjade detta i sitt anförande.

Ann-Marie Jonasson hade inget skäl att dölja detta faktum. Det var ju redan avslöjat, av Vänsterpartiet, att Trollhättan Energi ägde stolpar i Floget vid Hunnebergs västra sida. Det fanns inget mer att förlora – förutom då att den där Kärvling eller Harlitz eller någon annan i V, M eller L kanske skulle berätta om Grästorp Energi, också. Och då hade hela debatten blivit än mer pinsam… Bättre förekomma än förekommas.

Det framkom inte var och vilka trästolpar som Grästorp Energi äger på Vänersnäs. Det förvånar emellertid inte om Grästorp Energi äger ganska många. Och i underlaget var det ett flertal trästolpar som skulle monteras ned.

Här följer några exempel på trästolpar som Vänersborgs kommun hade tänkt sig att montera ned på Vänersnäs:

Oreberg Vänersnäs. Vita punkter: Trästolpar som tas bort. Blå punkter: Nya stålstolpar.

Lunden Vänersnäs Vita punkter: Trästolpar som tas bort. Blå punkt: Ny stålstolpe.

Hallby Vänersnäs Vita punkter: Trästolpar som tas bort. Blå punkter: Nya stålstolpar. Röda punkter: Befintliga stålstolpar.

Och så då de 17 stolparna i Floget vid Hunnebergs branter i Västra Tunhem…

Floget Västra Tunhem. Vita punkter: Trästolpar som tas bort. Röd punkt: Befintlig stålstolpe.

Nätutvecklingschefen på Trollhättan Energi berättar i ett mail att det även finns andra stolpar i Västra Tunhem. Trollhättan Energi äger sammanlagt ett 30-tal stolpar. I dessa hänger det koncessionspliktiga elnätet som förser boende med el i området. Som jag har skrivit tidigare är delar av dessa stolpar sambyggda med Vänersborgs kommuns belysning och faktiskt även med teleoperatör.

Prästgården Västra Tunhem. Vita punkter: Trästolpar som tas bort. Röda punkter: Befintliga stålstolpar.

Ljusarmaturerna och elledningarna mellan dessa äger alltså Vänersborgs kommun, medan Trollhättan Energi äger ”resten”. Det finns ett separat elnätsabonnemang med en separat elmätare som mäter belysningsanläggningens förbrukning. Det abonnemanget står Vänersborgs kommun för och har gjort så sedan lång tid tillbaka.

Om man räknar ihop de trästolpar med belysning som Vänersborgs kommun, enligt underlaget till fullmäktige, vill montera ned på Vänersnäs är det sammanlagt 40 trästolpar. Då vet jag alltså inte hur många av dessa som Grästorp Energi äger, bara att Grästorp Energi äger ett antal. På Floget handlade det om 17 trästolpar och 9 stolpar vid Prästgården och Bryggum. Samhällsbyggnadsnämnden begärde alltså 3 milj kr för att montera ned 110 belysningspunkter på kommunalt ägda trästolpar, oavsett om stolparna var i ett bra skick eller inte – och så visar det sig att kanske hälften av dessa, närmare bestämt 66 stolpar, kanske inte ägs av kommunen. Ändå tyckte S+C+KD+MP+SD+MBP att nämnden skulle ha de 3 miljonerna…

Det är en underdrift att påstå att underlaget till fullmäktige inte var bra. Det var bedrövligt dåligt.

På Brålanda Bygdefest den 14 september vimlade det av politiker. Alla partier var representerade, nästan. Jag passade på att prata med två i den styrande partikoalitionen (S+C+MP+KD) och en från ett av de två oppositionspartierna (SD+MBP) som röstade på de styrandes förslag.

En av fullmäktigeledamöterna i de styrande tyckte att samhällsbyggnadsförvaltningens underlag var riktigt dåligt, och att sådana underlag inte borde få lämnas till politikerna. Den andre uttryckte sig något mer kortfattat:

“Pinsamt!”

Politikerna hävdade alltså att det helt och hållet var tjänstepersonernas ansvar att underlaget var undermåligt. Politikerna hade ingen del i det “dåliga” underlaget. De blev svaret skyldiga när jag lite provocerande påstod att det var de politiker som röstade igenom de beslut som grundade sig på de undermåliga underlagen som bar åtminstone en del av ansvaret.

Och när jag också frågade hur de kunde rösta när de ansåg att underlaget var så pinsamt, felaktigt och missvisande så var det, förutom några “hummanden”, stön och grymtanden, bara bortförklaringar. Det var ingen fråga för kommunfullmäktige, det skulle ordna sig, samhällsbyggnadsnämnden skulle göra rätt i fortsättningen osv…

Men pengarna då? Det var ju 3 milj kr för nedmontering av trästolpar och 3 milj till att trafiksäkra belysningsstolparna. Även om det enligt ordförande i samhällsbyggnadsnämnden Ann-Marie Jonasson (S) inte längre var aktuellt med stolpar utan “belysningspunkter” (se “KF-beslut mot bättre vetande (4)”). Det handlade om 6 miljoner… Det är mycket pengar, fråga t ex barn- och utbildningsnämnden. Svaret var att samhällsbyggnadsnämnden säkerligen skulle lämna tillbaka de pengar som inte gick åt…

Det här var alltså två KF-ledamöter som är med och styr Vänersborgs kommun.

Den tredje politikern förklarade sitt och partiets röstande med att hen litade på det som sades från talarstolen av Mats Andersson (C), Kenneth Borgmalm (S), Ann-Marie Jonasson (S) och Benny Augustsson (S). Hen trodde tydligen att jag, Henrik Harlitz (M), Tor Wendel (M) och Cecilia Prins (L) for med osanning…

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) hade, precis som de andra ledamöterna från de styrande, ett inlägg i debatten. Augustsson sa vad han hade förberett och bemötte inte den kritik som riktats mot underlaget och beslutsförslaget. Det var inte så viktigt…

Benny Augustsson sa, 22 min in i ärendet:

“Det här rör ju bara punkt 1 som är nedmontering av stolpar för att i Floget är det 17 stycken trästolpar och det är en stålstolpe och det är trästolparna vi pratar om. Sen står det också att det är inga stolpar nära busshållplatser eller liknande. Det innebär ju också att vi inte tänkt att det ska upp några nya stolpar där. Så investeringspunkten den är ju kvar, som den ligger, men det här kan ju leda till att, ja, vi lägger 3 miljoner för att ta ner stolparna. Det som kan bli av det här kan bli att det kostar lite mindre då, eftersom det kanske är 17 stolpar mindre. Men är det nånting och återremittera ett ärende för?”

Jag förstår ärligt talat inte riktigt vad Augustsson menade, men det verkade inte som han hade lyssnat på sin partikollega Ann-Marie Jonasson (S). Hon sa ju att kommunfullmäktige inte längre pratade trästolpar (se “KF-beslut mot bättre vetande (4)”):

“Det betyder ju det att vi självklart inte kan ta ner deras stolpar. Däremot skulle vi kunna ta ner belysningspunkten. Det är om belysningspunkter vi pratar.”

Ja, underlaget handlade om trästolpar eftersom de var farliga, men nu var det belysningspunkter… Benny Augustsson (S) bemötte inga argument och han nämnde inte mailet från Trollhättan energi. Augustsson verkade dessutom ha missat Jonassons avslöjande om att Grästorp Energi ägde stolpar på Vänersnäs.

Det blev ajournering (paus) för fika. Det närmade sig beslut.

Fortsättning följer i inlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (6)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Demokrati, Floget, Grästorp, Kommunfullmäktige 2024, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Skandal, Vänersnäs

KF-beslut mot bättre vetande (4)

23 september, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “KF-beslut mot bättre vetande (3)”.

Mats Andersson (C) och Kenneth Borgmalm (S) ansåg att kommunfullmäktige skulle fatta beslut trots att underlaget var undermåligt och felaktigt. Det var inte bara att Trollhättan Energi ägde stolparna i Floget som Vänersborgs kommun hade tänkt ta bort. Nätutvecklingschefen på Trollhättan Energi slog också fast i intervjun med TTELA (se TTELA “Gatubelysning skulle plockas ned – men tillhör inte Vänersborgs kommun”):

“Jag har ingen information om att de ska vara dåliga. Stolparna ses över och besiktas hela tiden. Vi har gjort byten kring Floget under åren och har inga planer på en extra insats.”

Med andra ord. Samhällsbyggnadsförvaltningens påstående att trästolparna hade uppnått sin livslängd och att en nedmontering inte längre kunde vänta var felaktigt. (Se “KF-beslut mot bättre vetande (3)”.) Påståendet stämde inte på trästolparna i Floget. Stämde påståendet på de trästolpar i andra delar av kommunen som Vänersborgs kommun också ville montera ned? Hur skulle fullmäktiges ledamöter kunna veta? Ingen visste, men det gjorde tydligen inget – S+C+KD+MP+SD+MBP tyckte att man kunde fatta beslut ändå… Vilket också innebar att 3 milj kr skickades med till nedmontering av stolpar – som inga ledamöter visste hur många de var…

Ett tredje politiskt tungt namn i den styrande koalitionen begärde ordet, nästan 20 minuter in i ärendet. Det var samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S), tillika ersättare i kommunstyrelsen.

“Trafikverket är som flera har påpekat här inte intresserade av att ha belysningen kvar på sina vägar.”

Jonasson fortsatte med att prata om likabehandlingsprincipen mellan tätort och landsbygd.

“Ska vi släcka ner landsbygden?”

Undrade Jonasson. Och tyckte att vi skulle ställa upp för våra kommuninvånare. Jag förstod inte riktigt, hela ärendet gick ju ut på att det skulle släckas ner på landsbygden. Kommunen ville ju spara pengar. I underlaget till beslutet stod det (se “KF-beslut mot bättre vetande (1)”):

“…nedmontering av 110 belysningspunkter på kommunalt ägda trästolpar … samt att uppdatera … 42 belysningspunkter…”

Jag ser att i vissa grupper på Facebook så tar några centerpartister detta som en stor politisk seger – “bara” 68 belysningspunkter på landsbygden ska försvinna. (Siffran blev lägre när Trollhättan Energi kom in i bilden.)

Seger? Möjligtvis en Pyrrhusseger då… Det var för övrigt ingen i fullmäktige som krävde att ännu fler lyktstolpar skulle monteras ned. Kanske var det något av de styrande partierna…? KD? MP? S…?

 Och på tal om nedmontering av belysning och stolpar på landsbygden. I Brålanda finns det fyra kommunalt ägda trästolpar som samhällsbyggnadsförvaltningen vill montera ned. De fanns inte med i underlaget till fullmäktige och det beror på att stolparna inte står längs några vägar. De fyra trästolparna belyser grusplanen i Centrumparken – och den isbana som spolas upp där så fort det blir några dagars minusgrader på vintern. Det är Räddningstjänsten i Brålanda som spolar, och det har blivit en årlig tradition. Det gör stationsbefäl Hans Andersson och Räddningstjänsten helt gratis. Deltidsbrandmännen ställer upp på sin fritid och utan ersättning. (Se TTELA “Räddningstjänsten förvandlar grusplanen till isbana”.)

Stationsbefäl Andersson sa till TTELA 2022:

“Vi gör det för bygden. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag åker förbi på kvällarna och det är fullt med folk som åker skridskor och grillar korv.”

Hans Andersson och Räddningstjänsten tänker fortsätta spola upp is i Centrumparken, men om trästolparna monteras ner och belysningen tas bort blir det slut på skridskoåkningen. Det blir alldeles för mörkt. Brålandabor protesterar, och vem vet, kanske jämför de med arenan och lamporna där…

 Det var en liten utvikning med tanke på nedsläckning av landsbygden och likabehandling, som både Jonasson (S) och Mats Andersson (C) pratade om i fullmäktige…

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Jonasson fortsatte sitt anförande:

“Ja, det har framkommit att Trollhättans Energi äger dom stolpar som finns utefter Floget. Det stämmer, jag fick också det här mailet under gårdagen.”

Jonasson medgav alltså att hon, och förvaltningen, hade fått mailet från Trollhättan Energi dagen innan fullmäktiges sammanträde. Som jag har skrivit tidigare, men som tål att upprepas, så höll hon inne med denna information. Jonasson skickade inte mailet vidare till 2:e vice ordförande i nämnden, Tor Wendel (M), eller kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Henrik Harlitz (M). Jonasson dolde alltså medvetet viktig information för oppositionen.

Det är mycket anmärkningsvärt och visar på en slags politisering av tillgången till information och fakta. Detta hör definitivt inte hemma i kommunpolitiken anser jag. Kunskap är som bekant makt. En ordförande i en nämnd ska inte undanhålla relevant information för de andra ledamöterna i nämnden. Alla politiker ska ha tillgång till samma information och fakta. (Även förvaltningen borde naturligtvis ha skickat informationen vidare, åtminstone till Tor Wendel men faktiskt till alla ledamöter i samhällsbyggnadsnämnden.)

Och så fortsätter Jonasson sitt anförande och gör en kullerbytta, naturligtvis för att komma ifrån det obehagliga faktum att hela underlaget var undermåligt och felaktigt. (Som ordförande i samhällsbyggnadsnämnden torde Jonasson tillsammans med förvaltningschef Andreas Knutsson vara ytterst ansvariga för underlagen från samhällsbyggnadsförvaltningen.)

Jonasson (S) fortsatte från talarstolen:

“Det är så att dom (Trollhättan Energi; min anm) äger stolparna eftersom dom levererar elström till fastigheterna i det här området, men vi, kommunen, vi har ju dom här belysningspunkterna, själva lamphållaren och ledningen till det här. Det hänger alltså i dom här stolparna som Trollhättans Energi äger. Det betyder ju det att vi självklart inte kan ta ner deras stolpar. Däremot skulle vi kunna ta ner belysningspunkten. Det är om belysningspunkter vi pratar.”

Kunskapen om att det är Trollhättan Energi som äger stolparna i Floget var inte känt förrän nätutvecklingschefen på Trollhättan Energi skrev mailet. Det har jag skrivit om tidigare. Det försökte Jonasson att “prata bort”. Istället menade hon att det handlade om “belysningspunkterna”, lamphållare och ledningar.

Om det inte handlade om stolparna utan bara belysningspunkter, så blev det ännu mer fel i underlaget. Och inte bara det, Mats Anderssons förslag till beslut i fullmäktige, som Jonasson yrkade bifall till, skulle också vara fel:

“Kommunfullmäktige beslutar att utöka samhällsbyggnadsnämndens investeringsbudget 2025 med 3 mnkr, till att trafiksäkra belysningsstolpar.”

Diskussionen, och underlaget, handlade huvudsakligen om stolpar och trafiksäkerhet. Men om det verkligen var fallet, att fullmäktige bara talade belysningspunkter, så skulle naturligtvis så många belysningspunkter som möjligt vara kvar. Nu visade Jonasson, och de styrande partierna, att det inte alls handlade om trafiksäkerhet eller likabehandlingsprincip eller – att det ska vara tänt på landsbygden. Det handlade om att nedmontera belysningspunkter för att kommunen ska spara pengar…

Och då skulle man kunna ställa sig frågan varför inte samhällsbyggnadsnämnden tog reda på om kommuninvånarna på landsbygden, i t ex vägföreningar eller byalag, ville vara med och bekosta belysningspunkterna. Det skulle ju kunna bli ganska billigt t ex i Floget. Det är ju i stort sett bara elen som ska betalas… Det som skulle kosta, och som SBN ville få extra pengar för, menade tydligen Jonasson, är ju att kommunen ska upp i stolparna och montera ner belysningen och ledningarna. Det skulle inte behövas…

Ann-Marie Jonasson (S) avslutade sitt anförande med en liten “bomb”. Hon meddelade att Grästorp Energi också ägde trästolpar i Vänersborg kommun…

Oops. Ännu fler felaktigheter i underlaget till fullmäktige. Och kommunstyrelsen. Och samhällsbyggnadsnämnden. Det fanns alltså ännu fler trästolpar som inte Vänersborgs kommun ägde…

Fortsättning följer i blogginlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (5)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Brålanda, Demokrati, Floget, Kommunfullmäktige 2024, Samhällsbyggnadsnämnden, Skandal

KF-beslut mot bättre vetande (3)

22 september, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “KF-beslut mot bättre vetande (2)”.

Kärvling (V) hade fått ordet i fullmäktige. Han läste upp mailet från Trollhättan Energi:

“Jag vill upplysa om att ägandet av trästolparna tillhör oss på Trollhättan Energi Elnät.”

Det var ny information som totalt omkullkastade det underlag som fullmäktiges ledamöter hade läst. Underlaget, liksom all tidigare diskussion och alla tidigare beslut i samhällsbyggnadsnämnden (SBN) och kommunstyrelsen (KS), utgick från att det var de trästolpar som ägdes av Vänersborgs kommun som skulle monteras ned. Och det var självklart, Vänersborgs kommun kan ju inte montera ned stolpar som kommunen inte äger.

Mitt inlägg vände upp och ner på hela ärendet. Trodde i varje fall jag. Det ansåg dock inte Kenneth Borgmalm (S). Han begärde omedelbart replik på mitt inlägg. Och det snabbt och utan minsta tvekan. Snabbheten, säkerheten och stringensen i Borgmalms inlägg vittnade tydligt om, som jag ser det, att han var förberedd. Han hade naturligtvis insett att det trots allt fanns en möjlighet att någon ledamot bland oppositionspartierna hade fått kännedom om mailet från Trollhättan…

Kenneth Borgmalm (S) sa, och inlägget återges i sin helhet (utom själva det formella yrkandet):

“Jag vet inte om det klarlägger någonting, men det här förslaget som Mats la förut, där togs det bort 42 stolpar för det är inte fullmäktige som pratar om 42 stolpar utan vi pratar ju om en nedmontering och även uppsättning av viss belysning och det var känt att dom här stolparna i Floget… Men det är ju samhällsbyggnadsnämnden som får pengar av oss för att jobba med att montera ner och montera upp där det behövs. Så att jag anser inte att det här vänder upp och ner på någonting av om vi nu har beslutsformuleringen och jag yrkar bifall…”

Jag tror Borgmalm höll på att slinta med tungan. “det var känt att dom här stolparna i Floget…”, sa Borgmalm. Han avslutade aldrig meningen. Tänkte han säga att det var känt att stolparna ägdes av Trollhättan Energi? Och så kom han på att det inte alls var känt…? Det var ju uppenbart att det inte var känt – varför skulle annars nätutvecklingschefen på Trollhättan Energi Elnät maila till Vänersborg och påpeka det?

Borgmalms inlägg visar också med all önskvärd tydlighet att Mats Anderssons (C) yrkande om en ändring av beslutsförslaget på punkt 2 var en direkt följd av mailet från Trollhättan. Det var därför beslutsförslaget om “trafiksäkra stålstolpar för 42 belysningspunkter” (text i det ursprungliga förslaget som SBN och KS beslutade) togs bort i Anderssons nya yrkande. Det blev ju färre än “42 belysningspunkter” nu när det visade sig att Vänersborg inte ägde stolparna i Floget.

Lyktstolpar i Floget som skulle nedmonteras. Om de inte hade ägts av Trollhättan Energi…

Det är, återigen, mycket anmärkningsvärt att inte Mats Andersson (C), som är kommunens näst “mäktigaste” politiker (i varje fall på papperet), upplyste kommunfullmäktige och invånarna i Vänersborg om detta i sitt inledningsanförande…

Sedan måste jag säga att jag upplevde det lite som en personlig besvikelse att just Kenneth Borgmalm (S) hävdade att kommunfullmäktige kunde fatta beslut på undermåliga och felaktiga underlag. Det hade jag inte förväntat mig.

Jag passar på att göra en liten utvikning här, eller kanske snarare en fördjupning.

TTELA publicerade efter kommunfullmäktiges sammanträde ytterligare en artikel i ”lyktstolpefrågan”. (Se TTELA “Gatubelysning skulle plockas ned – men tillhör inte Vänersborgs kommun”.) Artikeln innehöll bland annat en intervju med en tjänsteperson på samhällsbyggnadsförvaltningen. (TTELA skriver ut namnet, jag gör inte det.)

TTELA frågade tjänstepersonen i Vänersborg om kommunen visste om att vissa av stolparna inte ägdes av kommunen.

Tjänstepersonen svarade:

“Jag vet inte om det blev något missförstånd, men det är självklart att vi inte ska montera ned det vi inte äger.”

Tjänstepersonen undvek som synes att svara på frågan. Därför frågade TTELA en gång till:

“Men visste ni om det?”

Och återigen svarar tjänstepersonen undvikande:

“Vi har vetat om att det varit sambyggt ja.”

Det blev inget svar på frågan. Säkra källor i kommunhuset berättar också för mig att det aldrig nämndens något om att Trollhättan Energi ägde trästolpar i Floget…

Men vad betyder “sambyggt”? Tidigare i artikeln refererade TTELA nätutvecklingschefen på Trollhättan Energi:

“Belysningen är sambyggd med eldistributionen i området … Stolparna kan med anledning av detta inte tas bort…”

Och lite senare i artikeln sa nätuvecklingschefen:

“Vänersborgs kommun kan plocka ner själva ljusarmaturen i stolparna, det är upp till dem. Men vad gäller stolparna i de fallen där vi hänger i samma stolpe för just elnätet, kan man inte ta bort – för de försörjer ju el i husen.”

Det är inte heller helt säkert att samhällsbyggnadsförvaltningen ens visste att belysningen var sambyggd med eldistributionen. En ledamot i SBN (inte min partikamrat Bucci) talade om för mig att hen hade ställt en fråga om detta på ett nämndsammanträde. Svaret från förvaltningen var “lugnande” och undvikande, det var typ inga problem… Och det är klart, om förvaltningen och nämnden hade vetat om “sambyggnaden” så hade de också vetat att de inte kunde montera ned stolparna… (Såvida de inte trodde att någon fastighetsägare hade tjuvkopplat in sig på elnätet… 🙂 )

Hela frågan om vägbelysning har blivit ett ärende av två skäl, kommunen vill spara pengar och – trästolparna är inte trafiksäkra. Det torde därför inte heller vara helt ointressant i sammanhanget vad nätuvecklingschefen i Trollhättan säger om trästolparna:

“Jag har ingen information om att de ska vara dåliga. Stolparna ses över och besiktas hela tiden. Vi har gjort byten kring Floget under åren och har inga planer på en extra insats.”

Oj. Och samhällsbyggnadsförvaltningen som hävdade i underlaget:

“Trästolparna har uppnått sin livslängd och nedmontering kan inte längre vänta. De måste därför monteras ner av trafiksäkerhetsskäl under 2024.”

Vem har rätt, Trollhättan eller Vänersborg…?

TTELA konstaterade i artikeln att Vänersborgs kommun säger att den “behöver dubbelkolla ägandeförhållandena kring stolparna”. Och det ifrågasätter ingen. Kanske ska skicket på trästolparna också kollas…

Sedan levererade Ann-Marie Jonasson (S), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, ytterligare ny och tidigare okänd information. Det visade sig att även Grästorp Energi ägde trästolpar utmed “allmänna vägar med statligt väghållaransvar” i Vänersborgs kommun. På Vänersnäs!

Fortsättning följer i blogginlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (4)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Demokrati, Floget, Kommunfullmäktige 2024, Samhällsbyggnadsnämnden, Skandal, Trollhättan, ttela

KF-beslut mot bättre vetande (2)

19 september, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “KF-beslut mot bättre vetande (1)”.

Ärende 20 på kommunfullmäktiges dagordning den 11 september hade rubriken “Tilläggsanslag till samhällsbyggnadsnämnden i budget 2025 för nedmontering och utbyte av viss kommunal vägbelysning utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar”.

 I den första delen av denna bloggserie (se “KF-beslut mot bättre vetande (1)”) redogjorde jag för det beslutsunderlag som låg till grund för fullmäktiges beslut – och beslutets väg från samhällsbyggnadsnämnden via kommunstyrelsen till kommunfullmäktige. Jag redovisade den information och de fakta som fanns i detta underlag och som var den kunskap som ledamöterna i kommunfullmäktige hade att förhålla sig till och ta ställning utifrån. Notera att mailet från Trollhättan Energi inte var känt för en majoritet i kommunfullmäktige i detta läge, dvs när debatten kring ärendet tog sin början. Det var först när en viss Stefan Kärvling (V), som 4:e talare, fick ordet som mailet blev allmänt känt…

Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Mats Andersson (C) inledde debatten. Han pratade om att det borde vara Trafikverket (TFV) som tog på sig ansvaret för vägbelysningen på de statliga vägarna. Det var något som flera talare, framför allt från Moderaterna, tog upp och höll med om. Men eftersom TFV inte gjorde det, fortsatte Andersson, så har kommunen istället tagit ansvar för att det ska lysa även på landsbygden.

Och så passade Mats Andersson på att ge en massa kängor åt moderaterna för att de ville släcka ner landsbygden. Vilket inte var med sanningen överensstämmande. Sedan yrkade Andersson bifall till den första att-satsen i kommunstyrelsens förslag, om “nedmontering av kommunal vägbelysning utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar”. Att-sats 2 i beslutsförslaget, om att byta ut trästolparna till trafiksäkra stålstolpar, yrkade Andersson däremot på en ändrad formulering. (Se “KF-beslut mot bättre vetande (1)”.)

Det kan väl också tilläggas, vilket Andersson inte upplyste fullmäktige eller kommunens invånare om, att hela beslutsförslaget innebar att en mängd belysningspunkter på lyktstolpar på landsbygden skulle släckas ner… Det var inte bara i Floget som det skulle bli mörkt… (Se TTELA “Gatubelysning kan plockas bort i Västra Tunhem – grannarna rasar”.)

Mats Andersson (C) motiverade sitt ändrade beslutsförslag på följande sätt:

“…men exakt hur många [belysningsarmaturer], det kan inte rimligtvis vara fullmäktiges uppgift att bedöma. Det är samhällsbyggnadsnämndens uppgift, där jag förutsätter givetvis att nämnden i sin klokhet inväntar resultat av den nu pågående utredningen.”

Det är samhällsbyggnadsnämndens uppgift, inte fullmäktiges. Sa Andersson.

Jaha, men vem var det som hade baxat ärendet och det liggande beslutsförslaget ända till kommunfullmäktige? Det var inte partierna i opposition. Det var naturligtvis de styrande partierna (S+C+KD+MP). Det är alltid ordförande i respektive nämnd och styrelse, liksom i kommunfullmäktige, som bestämmer dagordningen. Och ordförande i samhällsbyggnadsnämnden (SBN) och KS är båda socialdemokrater, och i fullmäktige en centerpartist. Men so what? Skulle man kunna fråga sig. Nu var ju ärendet faktiskt uppe i kommunfullmäktige och det var det som gällde. Otroligt att komma med ett sådant argument mitt under ärendets behandling i fullmäktige… 

Mats Andersson hänvisade också till en “pågående utredning”. SBN:s ordförande Ann-Marie Jonasson (S) återkom till detta senare i debatten. Då sa Jonasson:

“Det här är nånting som håller på att utredas ‘as we speak’. Det här är nånting, ett ärende som samhällsbyggnadsnämnden och samhällsbyggnadsförvaltningen har på sitt bord och den kommer att fortsätta att arbetas med.”

Här levereras information från talarstolen som var helt okänd. En utredning? Var en utredning på gång? Det stod det ingenting om i underlaget. Det hade inte heller nämnts någonting om en utredning i SBN (=samhällsbyggnadsnämnden) eller KS (=kommunstyrelsen)…

Och märk väl. 1:e vice ordförande i KS Mats Andersson (C) nämnde inte med ett ord mailet från Trollhättan Energi som skulle ha vänt upp och ner på hela ärendet. Han visste om mailet, precis som hela den styrande minoriteten. Mailet hade nämligen tagits upp på gruppmötet innan sammanträdet i kommunfullmäktige. (På gruppmötet samlas samtliga ledamöter i de styrande partierna för att gå igenom fullmäktiges dagordning – och hur de ska rösta.)

Men…

Mats Andersson (C) undanhöll, som jag ser det, viktig information för oppositionspartierna i fullmäktige. Det är anmärkningsvärt. Jag frågade Andersson på Brålanda Bygdefest om han eller någon annan i de styrande partierna hade avslöjat mailet om ingen i oppositionen hade gjort det.

“Jag vet inte.”

Sa Mats Andersson (C)…

Det är uppenbart att de styrande partierna formulerade om det beslutsförslag som kommunstyrelsen hade fattat beslut om för att de, och Andersson, hade läst mailet från Trollhättan Energi. Det framkom senare i debatten att Ann-Marie Jonasson (S) hade fått kännedom om mailet redan på tisdagen, dagen för fullmäktige. Det erkände Jonasson från talarstolen. Hon vidarebefordrade det inte till någon i oppositionspartierna, inte ens till 2:e vice ordförande Tor Wendel (M) i SBN eller Henrik Harlitz (M), 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen.

Jag kan, rätt eller fel, inte komma ifrån mina misstankar att de styrande partierna medvetet mörkade och undanhöll kunskap och information för att driva igenom beslutet.

Min övertygelse är också att den utredning som Andersson och Jonasson talade om från talarstolen, och som var okänd för alla andra (i varje fall bland partierna i opposition), tillsattes av ordförande i SBN, Ann-Marie Jonasson, när de fick mailet från Trollhättan Energi…

Och om det nu pågick en utredning vore väl ändå den logiska och naturliga slutsatsen att ärendet i KF skulle bordläggas eller återremitteras tills utredningen var klar.

Jag tänkte inte riktigt på allt detta när jag satt i salen och lyssnade på Mats Anderssons inledningsanförande. Men jag undrade däremot varför han inte nämnde mailet från Trollhättan…

Efter Andersson begärde kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Henrik Harlitz (M) ordet. Han menade att Vänersborgs kommun inte hade väghållaransvar på de statliga vägarna. Även om TFV inte tar detta ansvar som det borde, kan inte kommunen göra som den vill på dessa vägar. TFV måste ge tillstånd, och det har kommunen varken sökt eller fått. Det låg säkert något i detta, även om vissa socialdemokrater inte låtsades om det.

Men det ligger lite utanför det som jag vill beskriva från sammanträdet. Det gör även Anders Strands (SD) inlägg. Strand berättade om hur bra det var med belysning för trafikanter:

“I mindre korsningar kan belysningen hjälpa förare att se tydligare…”

Det var ju ingen direkt “rocket science”… Strands inlägg var SD:s enda inlägg i debatten. När sedan ny information presenterades satt SD helt tysta. Som vanligt.

Jag hade medvetet inte tryckt på den digitala knappen för att begära ordet, jag ville avvakta. Jag trodde att någon skulle redogöra för mailet från Trollhättan Energi. Men så hade Harlitz och Strand visat att de inte kände till det. Jag begärde därför ordet under Strands inlägg.

På eftermiddagen hade jag ögnat igenom fullmäktiges handlingar och funderat på mina anföranden en sista gång, så jag tänkte ta det lite lugnt. Jag satte på lite Black Metal i hörlurarna och fick för mig att titta i diariet om det hade kommit någon mer information om Hallevibadet. Det hade det inte. Men det hade kommit ett mail från Trollhättan Energi… Jag laddade ner mailet.

“Jo, jag blir lite förvånad. Jag trodde väl att den här diskussionen skulle ta sig helt andra vägar. Jag råkade ta en titt i diariet…”

Sa jag när jag fick ordet av ordförande Levin (C). Sedan läste jag upp hela mailet från Trollhättan Energi…. (Se “KF-beslut mot bättre vetande (1)”.)

Och den fortsatta debatten blev lite annorlunda…

Fortsättning följer i blogginlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (3)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Demokrati, Floget, Kommunfullmäktige 2024, Skandal, Trollhättan

KF-beslut mot bättre vetande (1)

13 september, 2024 Lämna en kommentar

Jag inbillar mig att en stor majoritet av kommunens invånare förväntar sig att politikerna i Vänersborgs kommunfullmäktige fattar väl genomtänkta och underbyggda beslut. Det är om inte annat en viktig lärdom från arenaskandalen, för övrigt en mycket dyrbar sådan. Det tycks dock inte som om politikerna i kommunfullmäktige har lärt sig något av historien.

I onsdagens kommunfullmäktige fattades ett beslut som tar lite av priset även när det gäller Vänersborgs kommun. Det handlade inte om att det var en särskilt viktig eller kostnadsmässigt avgörande fråga. Det handlade om att en majoritet av kommunfullmäktiges ledamöter fattade ett beslut på ett underlag som var totalt felaktigt. Dessutom presenterades helt ny information från talarstolen, information som en stor del av ledamöterna inte hade haft en aning om innan sammanträdet. Ledamöterna var inlästa och förberedda med det felaktiga underlaget som grund och var helt oförberedda på den nya informationen. Det var inget som man hade kunde reflekterat om tidigare. Beslutet fattades med andra ord på chans och för att några ledande socialdemokrater, Ann-Marie Jonasson och Benny Augustsson, ansåg att allt skulle ordna sig.

 Hur enskilda ledamöter från Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet kan stå med rak rygg, titta kommuninvånarna i ögonen och försvara att de har fattat ett beslut utan att ha kunskap om vad de har beslutat är för mig en gåta.

“Det är ångest, det är enbart ångest.”

Sade S Anders Larsson (S) en gång i tiden när han insåg konsekvenserna av vad bristande kunskap vid beslutsfattandet om arenabygget hade lett till. (Se YouTube “Arena Vänersborg”.)

Var och en i kommunfullmäktige har ett ansvar att sätta sig in i ärendena och fatta beslut utifrån tillgänglig information och kunskap. Kan man tycka… Men så är det inte i Vänersborgs kommun. I varje fall inte i onsdags.

Det handlar om ärendet “Tilläggsanslag till samhällsbyggnadsnämnden i budget 2025 för nedmontering och utbyte av viss kommunal vägbelysning utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar”. 

I underlaget fanns kommunstyrelsens beslutsförslag. Den andra beslutspunkten (det fanns två delbeslut) ändrades direkt på förslag av kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Mats Andersson (C). Kommunfullmäktige förväntades under kvällen fatta följande beslut:

  • “Kommunfullmäktige beslutar tilldela samhällsbyggnadsnämnden 3 mnkr i budget 2025, för nedmontering av kommunal vägbelysning utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar. Finansiering sker ur kommunstyrelsens anslag för oförutsett 2025.”
  • “Kommunfullmäktige beslutar att utöka samhällsbyggnadsnämndens investeringsbudget 2025 med 3 mnkr, till att trafiksäkra belysningsstolpar. Finansiering kan ske genom ökad upplåning.”

I underlaget till beslutet stod det:

“Samhällsbyggnadsnämnden begär i beslut 2024-05-16 § 86 att kommunfullmäktige tilldelar nämnden 6 mnkr, för nedmontering av 110 belysningspunkter på kommunalt ägda trästolpar utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar, samt att uppdatera till trafiksäkra stålstolpar för 42 belysningspunkter som står intill busshållplatser, gc-vägar och större korsningar.

Vid ekonomikontorets avstämning med samhällsbyggnadsförvaltningen förtydligas att av de begärda 6 mnkr avser 3 mnkr utökad driftbudget för nedmontering av trästolpar och 3 mnkr utökad investeringsbudget för att uppdatera till stålstolpar. Samhällsbyggnadsförvaltningen informerar också om att arbetet med upphandling och markupplåtelseavtal kommer att påbörjas under hösten när beslut om finansiering är fattat.”

Det stod inget mer i underlaget specifikt riktat till ledamöterna i kommunfullmäktige. I handlingarna kunde man emellertid, som vanligt, hitta en del “extra” information om ärendets hantering. I en tjänsteskrivelse från den 4 april 2024, inför ett sammanträde i samhällsbyggnadsnämnden, stod det:

“Dessa belysningsarmaturer är av en äldre modell och har en betydligt högre strömförbrukning än motsvarande moderna modeller. En modern LED-armaturs elförbrukning är runt 50% jämfört med de äldre belysningsarmaturerna. Nuvarande kostnad för dessa belysningsstolpars elförbrukning är cirka 65 tkr per år.
Att låta stolparna förfalla en efter en och därefter utföra akuta åtgärder är inte försvarbart ur säkerhetssynpunkt. Det kan inte heller anses vara ”god ekonomisk hushållning”, då akuta reparationer alltid blir dyrare än reparationer och uppdateringar som planerats i förväg. En akutreparation av skadad stolpe, eller byte av trasig ljuskälla, utmed allmän väg, kostar uppskattningsvis 35–80 tkr.”

Det stod också:

“Kommunen riskerar behöva utöka antalet belysningspunkter ytterligare längs med andra liknande landsvägar som idag saknar belysning. Detta pga. likabehandlingsprincipen.”

Det var den information som ledamöterna kunde läsa sig till. Det fanns också en del flygbilder på var det fanns lyktstolpar, vilka som skulle tas bort etc. (Några bilder kommer senare.)

I kommunstyrelsen två veckor innan innan fullmäktige röstade Vänsterpartiet “ja” till förslaget i sin helhet. Jag insåg att det kunde ligga något i moderaternas “nej”, som de för övrigt var ensamma om, men för mig var säkerhetsaspekterna avgörande. Det fanns risk för att stolparna var så dåliga, så gamla och ruttna, att det fanns risk för att de helt enkelt skulle ramla. (Det här skrev jag om i inlägget “På onsdag ska KF bestämma”.)

Det beslutsförslag som Vänsterpartiet röstade ja till i kommunstyrelsen hade en annan formulering på punkt 2:

“Kommunfullmäktige beslutar att utöka samhällsbyggnadsnämndens investeringsbudget 2025 med 3 mnkr, till trafiksäkra stålstolpar för 42 belysningspunkter som står intill busshållplatser, GC-vägar och större korsningar. Finansiering kan ske genom ökad upplåning.”

Det var mycket tydligt, både i kommunstyrelsen och i samhällsbyggnadsnämnden, att det handlade om:

“kommunalt ägda trästolpar utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar”

Det är tveklöst så, och inget annat har nämnts eller diskuterats på några sammanträden – varken i kommunstyrelsen eller i samhällsbyggnadsnämnden. Och det står inget annat i några som helst dokument.

“kommunalt ägda trästolpar”

Det visade sig att förslaget att ta bort belysning i delar av kommunens landsbygd inte var särskilt populärt, i varje fall inte bland de som bodde i de “drabbade” områdena. Ett av områdena var Floget vid Hunneberg. TTELA skrev den 9 september en artikel om ärendet och reaktionen bland några invånare i Floget. (Se TTELA “Gatubelysning kan plockas bort i Västra Tunhem – grannarna rasar”.)

Den här TTELA-artikeln fick en stor betydelse för den debatt som kom att föras i fullmäktige. Nätutvecklingschefen på Trollhättan Energi läste nämligen artikeln. Han skrev därför ett mail till Vänersborgs kommun:

“Jag läste artikeln i ttela gällande gatubelysningen kring floget. Jag vill upplysa om att ägandet av trästolparna tillhör oss på Trollhättan Energi Elnät. Belysningen är sambyggd med eldistributionen i området och det är alltid den anläggningsinnehavare med högst spänningsnivå som äger stolparna vilket är Trollhättan Energi. Stolparna kan med anledning av detta inte tas bort och i dagsläget finns inga planer på att ta bort stolparna.”

Oops…

Ägde inte Vänersborgs kommun de stolpar som kommunfullmäktige skulle besluta om att ta ner?

Fortsättning följer i blogginlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (2)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Demokrati, Floget, Kommunfullmäktige 2024, Skandal, Trollhättan, ttela

Juta: Det tar aldrig slut! (4)

5 december, 2022 4 kommentarer

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Juta: Det tar aldrig slut! (3)”.

Det kan inte vara lätt att vara en “vanlig” kommuninvånare och få byggnadsförvaltningen emot sig. Det krävs tid och antagligen en hel del pengar för att få sin sak prövad på ett rättvist sätt. Och antagligen också uppbackning av TV och tidningar…

Jag har skrivit ganska många bloggar om paret Davidssons kamp. Många gånger har jag tänkt att det här blir den sista, nu får Davidssons på Juta rätt. Men icke. Byggnadsförvaltningen stretar emot och hittar hela tiden nya argument. Eller rättare sagt, tjänstepersoner hittar på nya argument, och det på ett ibland osedvanligt finurligt och kreativt sätt….

I avsnittet ”Bedömning strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning” fortsätter byggnadsförvaltningen att bevisa att den historiska, naturliga och ”lagliga” tomtgränsen ska gå strax “höger” om vägen, dvs vägen ska ingå i Davidssons tomt. Och ingen annanstans, inte där Davidsson föreslår att den ska finnas.

Förvaltningen skriver:

“Utifrån förhållandena på platsen, studerande av äldre flygbilder och övrig information i ärendet bedömer Miljö- och byggnadsförvaltningen att tomten sträcker sig fram till och med grusvägen.”

Under 5 år var förvaltningen lika säker på att vägen inte skulle ingå… SVT:s och TTELA:s argumentation övertygade dock till sist byggnadsförvaltningen. Och så finns det de som säger att tjänstepersonerna på förvaltningen inte kan ändra uppfattning…

Förvaltningen anser också att den nya tomtplatsavgränsningen är perfekt därför att den även tillgodoser allmänhetens intressen:

“I norra delen av fastigheten finns ett djupt dike som är svårt att passera. Tomtplatsavgränsningen svänger därför västerut i norra delen, så att det ska vara möjligt att passera diket och ta sig vidare norrut.”

Det gjorde med andra ord inget att Davidsson tog bort bron. Han behöver inte sätta tillbaka den, förvaltningen fixar passagen för allmänheten ändå.

Jag skulle vilja se äldre och folk som, precis som Bengt Davidsson, har lite besvärligt att röra sig att ta sig över diket…

Byggnadsförvaltningen anser inte att gräsmattan mellan grusvägen och älven har nyttjats som tomtmark sedan 1950-talet. Då bortser förvaltningen bland annat från att det har funnits staket, till och med taggtrådsstaket, från i varje fall 1969 när Landstinget tog över Juta från staten. Och skyltar som talade om för allmänheten att området var privat. Hur skulle allmänheten kunna ha fritt tillträde till gräsmattan? Det försöker inte tjänstepersonerna svara på, för dom finns inte ens frågan.

Det staket som förvaltningen faktiskt nämner, som syns på ett fotografi från 1951(!), skrev jag om i min förra blogg. Det staketet skulle inte utestänga människor ansåg förvaltningen, utan “innestänga” tamdjur och grödor…

I sin bevisföring hänvisar förvaltningen upprepade gånger till flygbilderna över Jutatorpet. De visar, skriver förvaltningen, att marken framför torpet:

“inte var privat när strandskyddslagstiftningen kom 1975”

Det här är bilderna som bevisar att marken inte var privat, dvs att Davidsson har fel och byggnadsförvaltningen rätt:

 

Flygfotografierna är så suddiga att det inte går att bevisa någonting med dem. Fotona visar inga som helst detaljer. Det går inte att se staket, skyltar, trädgårdsland eller rasthagar. Och eftersom jordbrukaren söder om Juta inte odlade något på sin mark så har den samma grådaskiga färg som Jutatomten, där det inte heller odlades något. (Jag utvecklade detta mer i bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.)

Jag måste säga att jag tycker att det är ganska magstarkt av förvaltningen att använda dessa suddiga bilder som bevis och som dessutom ger så stora och förödande konsekvenser för paret Davidsson. Särskilt som förvaltningen har fått till sig vittnesmål från Lave Thorell och jordbrukaren. När jag har skrivit mina bloggar har den bilden som Davidsson ger bekräftats av en som har arbetat på Östra Klinikerna, tre kvinnor som red på Juta i sin ungdom samt även av tidigare ägare till Jutatorpet.

Det finns sannolikt ännu fler, eftersom många vänersborgare har gått förbi Juta och som har sett att förvaltningens beskrivning inte är korrekt.

Tjänstepersonerna använder vartenda halmstrå. De skriver angående sin tomtplatsavgränsning:

“Bedömningen ligger i linje med tidigare domslut i ärendet.”

Det är ett slags cirkelbevis. Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen utgick helt från det underlag som skickades från byggnadsnämnden/-förvaltningen, de vägrade dessutom att åka till Juta och göra syn på plats. Och nu “återanvänder” samma byggnadsförvaltning, som själv anser att den gjorde fel den gången (det är ju därför som beslutet ska omprövas av nämnden imorgon), samma underlag en gång till. Sedan kan man ju undra hur utbildade domare och yrkespersoner kan besluta och döma att en tomtplatsavgränsning ska gå över en altan. Det inger knappast respekt för rättsväsendet. (Se vidare “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”.)

En liten notering i detta avsnitt. Förvaltningen skriver att marken på Juta i äldre tider har använts för:

“…bete, ängsmark med slåtter eller åker…”

Helt plötsligt talas det om åker. Var fick tjänstepersonerna det ifrån? Åker? Om vi håller oss 50 år tillbaka i tiden så har det aldrig funnits någon åker. Det har inte ens byggnadsförvaltningen hävdat tidigare. Vilket tidsperspektiv använder Vänersborgs byggnadsförvaltning? Och slåtter såg vi i den förra bloggen var en missuppfattning…

Bengt Davidsson har skickat några av mina bloggar som underlag för “sin sak”. Förvaltningen har faktiskt svarat på ett av argumenten. Jag skrev nämligen i en blogg (se “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”):

“Det kan också konstateras på fotografierna från 1960 och 1975 att vägen på Juta hade en annan sträckning än idag. Den gick betydligt längre från huset. Mellan vägen och huset var det ett tämligen stort område på gräsmattan. Det torde även byggnadsförvaltningen kunna se att åtminstone den delen var ianspråktagen. Det är dock lite svårt att se hur stort detta område var, jag redovisar några bilder senare som ger en bättre uppfattning. Det är också så att älven har ätit upp en ganska stor del av marken.”

Självklart hittade förvaltningen något fel i det här avsnittet, annars skulle den inte ha tagit med det långa citatet. (Eftersom det är det enda citatet som är med från mina bloggar förutsätter jag att byggnadsförvaltningen inte har hittat några andra fel i dom…)

Byggnadsförvaltningen argumenterar mot min text (citatet):

“Att vägen skulle gått längre ner tidigare än idag är inget som stöds i något av de flygfoto som finns tillgängliga. Gräsytan mellan huset och vägen var större då huset var mindre. Förutom att vägen rätats ut något efter 2016 har den samma läge i flygfoto från 1960, 1975 som i nutid. Mätningar från fastighetsgränsen nere vid älven (som inte ändrats) visar att det är ungefär 44 meter från tomtgränsen nere vid vattnet upp till vägen på alla 3 flygfoton (bilder finns i slutet på denna skrivelse). De äldre foton som finns med i materialet som visar en klippt gräsmatta ovanför vägen, på andra sidan vägen staket och att det innanför staketet ner mot älven är det mer vildvuxet stödjer därmed förvaltningens bedömning.”

Det här vildvuxna är intressant eftersom det var en rasthage för ponnyhästar och inte en odling.

Det finns bilder med i underlaget. Jag väljer två av dem, eftersom samtliga bilder visar samma sak.

Enligt Bengt Davidsson uppgav förvaltningschefen att han hade använt tumstock vid mätningen på flygbilderna.

   

Tumstock och mätning på ett kontor? Det lät inte förtroendegivande, men det var nog bara på skämt. Men det kunde inte vara lätt att mäta, flygfotona tycktes inte vara tagna från samma höjd.

Davidsson ville kontrollera. Han tog fram måttbandet. Och fick ett annat resultat. Jag trodde honom inte riktigt, utan åkte till Juta för att kontrollera – Bengt…

Det var inte 44 meter från vägen till fastighetsgränsen nere vid älven som förvaltningschefen fått mätningen till, inte i nutid. (Av förståeliga skäl kunde inte Davidsson kontrollmäta avståndet 1975…) Måttbandet visade att det var 48 meter! Det betyder att tomtplatsavgränsningen borde ritas 4 meter från vägen och ner på gräsmattan. ..

Det blir ganska många kvadratmeter gräsmatta. Och kanske får det gamla trädgårdslandet, som en tidigare ägare har anlagt, men som Davidsson måste ta bort med hot om vite, plats inom tomtplatsen…

Jag skrev i min blogg att vägen gick betydligt längre från huset förr i tiden. Byggnadsförvaltningen hade rätt, ordet “betydligt” borde inte ha stått med.

Det är svårt att låta bli att undra hur byggnadsnämnden ska besluta imorgon tisdag när till och med en enkel mätning tycks ha blivit fel… Och är det någon som tvivlar på Bengts måttband är det bara att ta med sig tumstocken till Juta och kontrollmäta. Någon i förvaltningen borde nog göra det. Om det nu spelar någon roll – byggnadsförvaltningen brukar ju i detta ärende lita mer på fotografier än på folk som har sett verkligheten…

För övrigt vill paret Davidsson ha några meter till på sin gräsmatta. De tycker att typ 20 meter av fastigheten borde räcka till allmänhetens fria passage. Särskilt som Davidsson förbinder sig att sätta upp bron över bäcken igen vid ett positivt beslut.

I slutet på tjänsteskrivelsen skriver byggnadsförvaltningen till politikerna:

“Förvaltningens uppgift är inte att ha synpunkter på gällande lagstiftning eller rättspraxis utan att göra en bedömning utifrån densamma och presentera ett beslutsunderlag till politiken.”

Det är högtravande och viktiga ord. Om tjänstepersonerna följde dom och dessutom objektivitetsprincipen, som är inskriven i Sveriges grundlag, så hade det kanske funnits hopp om byggnadsförvaltningen i Vänersborg. Det hade inte glatt bara paret Davidsson på Juta utan väldigt många invånare i Vänersborgs kommun.

Vi hoppas och tror att byggnadsnämnden på sitt sista sammanträde denna mandatperiod ska fatta ett bra och positivt beslut för en kommuninvånare.

Dum spiro spero.

===

6/12. Vad beslutade byggnadsnämnden? Läs ”upplösningen” – ”Inget beslut om Juta!”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Skandal, strandskydd

Juta: Det tar aldrig slut! (3)

4 december, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Juta: Det tar aldrig slut! (2)”.

Byggnadsförvaltningen utvecklar sin motivering och argumentation för att den stora tomten på Juta, gräsmattan, inte kontinuerligt har varit ianspråktagen. Förvaltningen kommer fram till slutsatsen att tomtplatsavgränsningen ska dras direkt vid vägen som går förbi “Jutatorpet”. Gräsmattan ska “tillhöra” allmänheten. Paret Davidsson ska inte få anlägga något trädgårdsland eller sätta upp något växthus, trots att de bor på landsbygden och trots att i stort sett alla villaägare i kommunen, i t ex Nordstan eller på Mariedal, har det.

Det kan väl tilläggas att det inte finns några möjligheter att anlägga t ex trädgårdsland på andra sidan Jutahuset. Där består tomten bara av berg. (Se foto.)

Byggnadsförvaltningen inleder sin ”bevisföring” med en historisk beskrivning av Jutatorpet. Som vanligt med fragmentariska och utvalda fakta. Det börjar med ett citat från Västarvets “Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 38”, Väne-Ryrs socken och del av Vänersborgs stad från 1995. Där står det bland annat följande beskrivet om Restad 3:2:

“Torpmiljö belägen i skogsbrynet vid öppen betesmark i en sluttning mot Göta älv. Torpet Juta hör samman med Restad f d sjukhus eller Östra klinikerna. Det är beläget ca en km nordost om sjukhusområdet och har använts som utflyktsmål för patienterna.”

Det är naturligtvis ingen slump att tjänstepersonerna har valt just detta citat. Orsaken är självklart att begreppet “öppen betesmark” finns med i texten. Det för ju direkt tankarna till att Juta var en jordbruksfastighet på 1990-talet och kanske till och med att djur gick där och betade.

Det är dock mycket oklart och inte definierat vad begreppet “öppen betesmark” står för. Blir det t ex betesmark om ingen klipper gräset? Blir det automatiskt betesmark om det finns hästar på marken? Och om det inte finns hästar?

Citatet är knappast bevis för någonting. Och Juta var ju bevisligen ingen jordbruksfastighet och det bedrevs inte heller något jordbruk. Däremot hade en person, som arrenderade Juta vid den här tiden, 1995, upplåtit sin mark till en paddock. Där höll ett antal ponnyhästar och tjejer till på 80- och 90-talen. (Personen arrenderade marken en längre tid.) Enligt flickornas, numera kvinnornas, egna uppgifter var de i stort sett där varenda dag. De byggde själva upp en paddock med egna hinder, spår osv.

En av kvinnorna ritade upp denna karta över hur det såg ut på Juta när hon var där och red:

Hon berättar att utanför paddocken var gräset alltid klippt och det såg ut som det gör på Juta idag. Gräsklippet gavs till hästarna. Hon kommer tydligt ihåg taggtrådsstängslet som avgränsade Jutafastigheten söderut mot jordbrukarens mark. Det fanns också skyltar som angav att området var privat. Det minns hon med bestämdhet. Det råder inte någon som helst tvekan fortsätter hon, hela området (gräsmattan) var privatiserad, eller som det heter med ett “finare” ord – ianspråktaget. Det var ingen allmänhet som rörde sig på Juta – mer än längst ner vid älvkanten..

Och precis när jag ska publicera denna blogg, så får jag meddelande från ytterligare en av tjejerna som red på Juta på 1980- och 1990-talen. Hon bekräftar att den ritade kartan ovan är korrekt. Och inte bara det, hon ger en upplysning om ett förhållande som har förvirrat mig något. (Det vet de som har läst samtliga bloggar…) Tjejerna, och jag tar för givet arrendatorn, utökade senare med en rasthage så att själva paddocken hamnade inne i hagen. Med den upplysningen tror jag att alla vittnesmål stämmer överens. Utom de om att Juta användes till jordbruk och boskapsskötset som byggnadsförvaltningen i Vänersborg anför…

Med citatet får tjänstepersonerna det att låta som om Juta var något annat än vad det var. Det är otroligt osakligt och ett sätt att förvanska verkligheten – i syfte att inte gå Davidsson till mötes. (Tjänstepersonerna återkommer dessutom senare till citatet från byggnadsinventeringen.) 

Tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen berättar vidare att bostadshuset uppfördes 1900 och är om- och tillbyggt 2012 eller senare. Det visar flygbilder över fastigheten skriver förvaltningen. Jag reagerar lite på förvaltningens bristande kunskaper, borde inte en byggnadsförvaltning ha koll på byggen i kommunen?

Historiebeskrivningen följs av ett mycket centralt avsnitt i byggnadsförvaltningens “bevisföring”. Jag börjar med att citera hela avsnittet:

“Sökande har med skriftlig handling och fotografier visat att torpet var bebott på 1950-talet och i början av 1970-talet. Barnbarn till den dåvarande ägaren skriver att gräsmattan framför huset användes för odling och bete, en markanvändning som hör samman med torpmiljön, bostadshuset och stallbyggnaden med lada. Markanvändningen bekräftas av fotografier från 1950 och 1951 samt av ovan nämnda byggnadsinventering. Ett fotografi visar en äng med högt gräs, bilden är sannolikt tagen innan sommarslåttern framför bostadshuset. Ett annat fotografi visar ett snötäckt jordbrukslandskap med en enkel hägnad utmed ett åkerdike.”

Alla de fotografier som förvaltningen hänvisar till finns inte med i underlaget till byggnadsnämndens sammanträde på tisdag, vilket är lite märkligt. Det kunde ha varit på sin plats om politikerna, som är de som ska göra överväganden, värdera och fatta beslut, hade fått se och tolka bilderna själva…

Jag har begärt ut alla handlingar i Jutaärendet, vilket inkluderar också allt som Davidsson har skickat in. De enda foton som det skulle kunna vara fråga om är de här:

Jag kan riktigt se eller förstå att de här två bilderna skulle bevisa att Jutatorpet var bebott på 50-talet. De här fotografierna bevisar som jag ser det ingenting.

Sedan kan man väl undra, 1950-talet – vad har det med Davidsson att göra 2022? Och inte hittar jag några bilder från 1970-talet i alla handlingar som jag har fått.

Förvaltningen skriver att “barnbarn till den dåvarande ägaren skriver att gräsmattan framför huset användes för odling och bete…”. Det finns inget dokument i handlingarna om detta. Bengt Davidsson påminner sig dock att han har lämnat en lapp från ett barnbarn 2018. Barnbarnet var född 1962 så “lappen” torde i så fall handla om 70-talet. (Det är möjligt att jag kan få tillgång till “lappen” och de saknade fotografierna imorgon. I så fall återkommer jag.)

1969 övertogs Restad och Juta av Landstinget. Det var staten genom Domänverket som tidigare hade ägt hela området inklusive Juta. Enligt flera vittnen, bland annat jordbrukaren på grannfastigheten, satte Landstinget upp taggtrådsstängsel kring Juta, även skyltar med privat område osv. Flera som arbetade på Östra Klinikerna har berättat, det har jag redogjort för i tidigare bloggar, att personalen tog patienterna till Juta för att koppla av och dricka kaffe. Juta var länge ett utflyktsmål. Lave Thorell styrker genom sin skriftliga redogörelse till byggnadsnämnden att det förhöll sig på det viset.

Lave Thorell skriver vidare:

“På slänten framför torpet stod därför sommartid trädgårdsmöbler och som jag minns hade patienterna också en del av marken intill uppodlad. För mig var det helt klart att Jutatorpet togs i anspråk ett markområde i slänten ned mot älven för i detta fall sjukhuset behov av att bereda sina patienter sysselsättning och rekreation.” 

Det här var alltså på 1970-talet, troligen några år in på 60- respektive 80-talen.

Jag har alltså inte sett någon lapp från något barnbarn, och det har inte heller byggnadsnämnden gjort. Det är i varje fall så att Landstinget ägde Juta mellan 1969 och 1999 och innan dess ägdes området av staten. Juta var ingen jordbruksfastighet under den här tiden. Om marken användes till odling, vilket Lave Thorell i sitt vittnesmål skriver, så var det patienterna som “odlade” på ett trädgårdsland. Det var en del i behandlingen och sysselsättningen. En arrendator klippte senare gräset på Juta och använde klippet till sina ponnyhästar. Jordbrukaren som äger jordbruksmarkerna alldeles söder om Juta är också bestämd. Det var ingen som bedrev jordbruk på Juta.

Det kan noteras hur förvaltningen arbetar. Den använder bara uppgifter som bekräftar sin egen uppfattning. Det som inte passar in väljs bort. Förvaltningen gör stundtals även alltför fantasifulla och vidlyftiga tolkningar och bedömningar. När den skriver att “markanvändningen bekräftas av ovan nämnda byggnadsinventering”, dvs att det odlas och betas på Juta, så hittar man svårligen någon täckning i det framlagda materialet.

Förvaltningen fortsätter oförtröttligt sin ”bevisföring”:

“Ett fotografi visar en äng med högt gräs, bilden är sannolikt tagen innan sommarslåttern framför bostadshuset.”

Det låter ju som ett tungt bevis, “…innan sommarslåttern framför bostadshuset.” Är det så fotot ska beskrivas?

Ser vi att det är dags för “sommarslåtter”? Eller ser vi en ovårdad gräsmatta? Ser vi en äng? Är en gräsmatta med högt gräs en odling? Är det jordbruksmark på bilden? Eller är det kanske området som “hästtjejerna” hade använt till en paddock? Eller är det kanske den rasthage för ponnyhästar som många har vittnat om…? Vem kan vara säker på vad fotot visar? Mer än tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen i Vänersborg då…? Och när är fotot egentligen taget?

Jag är dock säker på en sak, framför vägen finns en ianspråktagen och privatiserande gräsmatta… Ser någon annan den? Tjänstepersonerna verkar inte göra det.

Det fanns bevisligen en paddock och senare en rasthage och paddock för ponnyhästar på Juta på 80- och 90-talet. Det var alltså en privatperson som då arrenderade marken av Landstinget och som hade hästar som fritidsintresse. Intresset hade fortsatt att privatisera området.

Och varför inte avsluta avsnittet, citatet ovan, med tjänstepersonernas ultimata bevis – ett foto på:

“ett snötäckt jordbrukslandskap med en enkel hägnad utmed ett åkerdike”

Döm själva. (Fotot är från 1951.) Hur ser tjänstepersonerna att det är ett jordbrukslandskap? Fast det var ju en äng skrev förvaltningen tidigare… Hur ser de att det är ett åkerdike? Det är faktiskt varken ett jordbruksdike eller ett jordbrukslandskap. Och även om det hade varit det, så hade i varje fall inte fotografiet visat det. Jag tycker faktiskt att fotografiet med stängslet till vänster istället tyder på att marken var ianspråktagen, privatiserad…

Senare i förvaltningens underlag skriver den så här om fotografiet:

“Det glesa enkla staket med stolpar och tråd som syns på fotografiet från 1951 har inte satts upp för att utestänga människor utan för att hägna in och skydda tamdjur och grödor.”

Tamdjur? Grödor? Var är bevisen för det? Hur kan sådana slutsatser dras av ett sådant foto?

Redan 1951 fanns det alltså ett staket vid Juta. Men, det är över 70 år sedan! 70 år!! Vad har det med byggnadsnämndens beslut på tisdag att göra?

År 1969 övertog Landstinget området från staten. Då sattes staket och stängsel upp tillsammans med flera skyltar att hela Juta var privat område. Och det var till och med taggtråd, eftersom Landstinget inte var helt säkra på patienterna… Är inte det i sig ett tillräckligt bevis på att Juta var ianspråktaget och privatiserat?

Men den här förtigs av byggnadsförvaltningen i det underlag som de lämnar över till politikerna.

Det finns ett problem bland de tjänstepersoner som arbetar med Jutaärendet… De är inte objektiva. Finns det ingen chef som kan slå näven i borden? Eller politiker som vägrar att acceptera sådana här underlag? Förvaltningens bevisföring bevisar ingenting – och underlaget har inget med objektivitet att göra!

Objektivitetsprincipen är åsidosatt av byggnadsförvaltningens tjänstepersoner och (majoriteten av) byggnadsnämndens politiker. Det är allvarligt. Det strider mot grundlagen. (Se “Objektivitetsprincipen i grundlagen”.)

Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Det tar aldrig slut! (4)”.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Skandal, strandskydd