Arkiv
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)
Anm. Det här är en fortsättning av bloggen “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”.
Den 18 mars 2020 var ärendet om en försäljning av Holmens gamla huvudkontor återigen uppe i kommunfullmäktige, om än i ett decimerat “coronafullmäktige”. Det blev inte helt oväntat en del diskussion i ärendet (se “Decimerat KF och Holmenförsäljning”), och det stod tidigt klart att ärendet skulle återremitteras. Det krävs nämligen bara 1/3 av de närvarandes röster för att ett ärende ska återremitteras.
Det blev dock en del “kalabalik” vid avgörandet. Det märks även i protokollet, som inte kan ha varit lätt att skriva för sekreteraren. (Du kan ladda ner protokollet här.)
Gunnar Lidell (M) yrkade tidigt under ärendets behandling på en återremiss. Yrkandet fick stöd av flera ledamöter från M, V och SD – tillsammans fler än en tredjedel. Det var inget konstigt. Så går det till i politiken. Men när kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) begärde ordet så tog ärendet en annorlunda och mycket underlig vändning. Augustsson yrkade, enligt protokollet:
“i första hand bifall till kommunstyrelsens förslag och i andra hand yrkade han enligt följande återremissyrkande”
Ett yrkande om återremiss ställs alltid mot alternativet att ärendet ska avgöras direkt. Och det görs alltid först. Därför blev Augustssons yrkande mycket förvirrande.
Eller vad sägs om denna hantering av ärendet i kommunfullmäktige?
Ordförande Annalena Levin (C) börjar med att först pröva om ärendet ska avgöras under dagens sammanträde eller återremitteras. Helt enligt regelboken.
Då blev det inte helt oväntat votering i frågan. Gunnar Lidell (M) och samtliga ledamöter från M, V, SD och MBP röstade för en återremiss. Resten av fullmäktige, dvs Benny Augustsson (S), resten av S, C, MP, L och KD röstade för att ärendet skulle avgöras under sammanträdet. (Här kan du ladda ner hur ledamöterna röstade, ”Voteringslista”. De som röstade för återremiss röstade “nej”!)
Det blev återremiss, det räckte ju med en tredjedel av ledamöterna. Men det kan inte nog understrykas – Augustsson och de styrande begärde alltså ingen återremittering av ärendet. De röstade klart och tydligt mot en återremiss! De röstade otvetydigt för att ärendet skulle avgöras på sammanträdet!
Som jag ser det så är Augustssons yrkande om återremiss helt meningslöst och till intet förpliktigande. Man kan inte yrka på återremiss i “i andra hand” när frågan om återremiss alltid avgörs “i första hand”. Det finns inte en chans att Augustsson kan sägas ha begärt en återremiss. Aldrig! Ordförande Levin och kommunens jurister har gjort en logisk och juridisk kullerbytta anser jag.
Och det är viktigt. Både Gunnar Lidell (M) och Benny Augustsson (S) lämnade nämligen in en skriftlig motivering till varför de begärde en återremiss. Vilket Augustsson alltså inte begärde, eftersom han röstade mot en återremiss. Och båda motiveringarna godkändes av ordförande. Det var ytterligare ett misstag och ett fel, som en följd av det första.
En återremittering av ett ärende betyder alltså att inget beslut fattas, utan ärendet utreds ytterligare och kommer tillbaka till fullmäktige vid ett senare tillfälle. I Kommunallagen 5 kap 50 § står det:
“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.”
Det är alltså bara de ledamöter som begär återremiss som får lämna in en motivering. Det är följaktligen bara Lidells motivering som är giltig och som borde ha följt med fullmäktiges “beslut”. Benny Augustssons motivering skulle aldrig ha godkänts.
Som jag ser det så har Benny Augustsson (S) också missbrukat “instrumentet” återremiss. Han har använt ”instrumentet” på ett sätt som lagstiftarna inte har tänkt, och faktiskt också har avsett att förhindra. Regeringskansliet skriver i “Minoritetsåterremiss i kommuner och landsting” (2007, se här) om återremiss i den gamla Kommunallagen från 1991. (Det var mycket diskussion om och ändringar i Kommunallagen från 1991 innan vi fick en helt “ny” 2017.)
“I ett tillkännagivande från riksdagen (bet. 2005/06:KU26 och rskr. 2005/06:283) anförs att bestämmelsen om återremiss i kommunallagen är utformad på så sätt att den återremiss som minoriteten får till stånd kan göras betydelselös genom att majoriteten, genom ett beslut om enkel majoritet, driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett. Enligt riksdagen bör motiveringen som åtföljer en återremiss formuleras av den som har begärt återremissen, dvs. av minoriteten när det är fråga om en minoritetsåterremiss. Regeringen gavs därför i tillkännagivandet i uppdrag att utreda frågan och sedan återkomma till riksdagen med eventuella förslag.”
En gång till:
“…driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett…”
Det var ju precis det som skedde i Vänersborg kommunfullmäktige, genom att ordförande godkände ytterligare en motivering, trots att den nya Kommunallagen från 2017 uttryckligen ville förhindra sådana här manövrar.
För fullständighetens skull – Lidells (M) motivering till återremissen löd:
“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:”
- “omgående omförhandla avtalet med den aktuella köparen med uppdraget att minska den avstyckade tomt-arealen till ca 3500 kvm, vilket motsvarar den areal som framgick av det ursprungliga mäklarunderlaget vid annonsering. Eventuellt ytterligare markbehov för köparen får i så fall framkomma vid sådan förhandling och prissättning/kvm ske utifrån kommunens beslutade tomtpris/kvm, alternativt via en marknadsmässig värdering.
- ”om det då inte skulle föreligga köpintresse från den aktuella köparen, återupptas dialogen med övriga kända anbudsgivare, med samma förutsättningar som att-sats 1.”
- “om inget kvarstående intresse föreligger enligt att-sats 1 o 2, går den tänkta fastigheten ut till förnyad försäljning så snart ske kan.”
Och Augustssons (S) motivering till återremissen löd:
“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:
- “Avbryta försäljningen av del av fastighet Rånnum 6:38”
- “Göra en avstyckning av fastigheten.”
- “Gå ut med ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
- “Uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs föra att genomföra försäljningen.”
- “Köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”
- “När försäljningen är genomförs ska detta återrapporteras till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen genom anteckning på respektive meddelandelista”
Det är två rätt speciella motiveringar. Det handlar som jag ser det egentligen inte alls om att ärendet ska kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Det handlar om att en mängd beslut ska fattas, dock oklart vem som ska fatta dessa. Jag är inte säker på att någon av de här motiveringarna skulle ha godkänts rent innehållsmässigt. Det kan vara det tredje felet.
Men det är inte slut på eländet än…
Anm. Fortsättning följer…
==
Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)”
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)
Det var lätt att tro att Holmens gamla huvudkontor var totalförstört efter branden i maj (se “Branden på Holmen”). Det visade sig att så inte riktigt var fallet. Kommunen skriver på hemsidan (se här):
“Den tekniska undersökningen visar att byggnaden går att bygga upp igen…”
Försäljningen av Holmen annonseras på bland annat kommunens hemsida. (Se “Säljes – Kontorsbyggnad med anor från sent 1800-tal”. Se bild nedan.)
Kontorsbyggnaden, fabriksporten och omkringliggande mark på 19.663 kvm har styckats av och bildar nu fastigheten Bruket 8. Vänersborgs kommun vill sälja denna fastighet, dock inte till högstbjudande. Men det återkommer jag till en annan gång.
Vänersborgs kommun har alltså bestämt sig att göra ett sista försök att sälja Holmens gamla kontor. Men “problemen” har som bekant egentligen inte berott på brist på köpare – utan på oenigheter inom kommunen… Politikerna har helt enkelt inte varit överens.
Nu tycks någon eller några strunta i oenigheterna i kommunen, och också de formella beslutsvägarna. Det är i varje fall mitt intryck. Som vanligt tycks emellertid de gamla vanliga betongpartierna hitta varandra i slutändan.
Historien började år 2010. Då köpte Vänersborgs kommun det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj kr. Sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc. Innovationsbyggnaden uppfördes under 2017-18 för 24,8 miljoner kr. Dessutom har det tillkommit 670.600 kr i rivningskostnader för några hallar på området. (Som kommunen istället kunde ha sålt till Magnus Larsson i Sikhall för 5,2 milj kr.) Och ändå tror jag inte att det här är kommunens alla kostnader…
Delar av Holmens gamla kontorsbyggnad hyrdes ut under en kortare period. Sedan stod den tom. Kommunen bröt enligt uppgift strömmen, värmesystemen frös sönder och det blev ett tillhåll. Kommunen installerade inga larm och det fanns ingen bevakning. Hela kontoret blev så småningom sönderslaget och vandaliserat.
Den 15 november 2018 reagerade Samhällsbyggnadsnämnden. Det var tvunget att hända något med byggnaden innan det var för sent. Och eftersom kommunen inte hade någon användning av byggnaden så beslutade nämnden att föreslå en försäljning:
“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå kommunfullmäktige besluta att sälja Holmens gamla huvudkontor i Vargön via mäklare.”
Den 22 maj 2019 hamnade ärendet i kommunfullmäktige. Fullmäktige beslutade:
- “att Holmens Bruk AB:s gamla huvudkontor, inom fastigheten Rånnum 6:38 i Vargön, tillsammans med ett markområde runt byggnaden ska säljas via mäklare,”
- “att uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen, och”
- “att köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör”
Så långt var det inga problem. Processen som skulle leda till en försäljning fortlöpte precis enligt regelboken.
Den 12 december 2019 behandlade Samhällsbyggnadsnämnden ärendet. Då ”beslöts” att Hillforth Development AB och Pro Tune AB skulle få köpa fastigheten till ett pris av 800.000 kr. Det ”beslöts” också att köpeavtalet skulle godkännas, att mark- och exploateringsingenjören skulle få uppdraget att underteckna föreslaget nyttjanderättsavtal och att samme person undertecknade föreslagen avsiktsförklaring. (Se Buccis blogg, “En vanlig fastighetsaffär”.)
Det intressanta var att Samhällsbyggnadsnämnden faktiskt inte beslutade detta, utan föreslog att kommunstyrelsen skulle fatta dessa beslut. Liksom att kommunstyrelsen skulle:
“ta ställning till av köparen önskat markförvärv med hänsyn till prissättning och framtida markanvändning.”
Nämnden “avsade” sig alltså ärendet och överlämnade beslutanderätten till kommunstyrelsen. Samhällsbyggnadsnämnden ansåg att markförsäljningen kring byggnaden var en strategisk fråga.
Och det var den helt klart, om inte annat för att förutsättningarna hade ändrats jämfört med fullmäktiges beslut. Markområdet runt byggnaden hade ökat från 3.500 kvm till 35.000 kvm… Till samma pris… Och dessutom skulle köparna få ett nyttjanderättsavtal för ett markområde om ytterligare ca 6.100 kvm…
Den 26 februari 2020 behandlades försäljningen i kommunstyrelsen. Då blev det en ordentlig diskussion. Gunnar Lidell (M) ansåg att fastigheten såldes för billigt och James Bucci (V) ansåg att samhällsbyggnadsnämnden inte följde kommunfullmäktiges beslut (Bucci hade reserverat sig redan i SHB) och att beslutet även skulle strida mot EU:s regler.
Kommunstyrelsen röstade emellertid för en försäljning med röstsiffrorna 8-7. Det var i stort sett samhällsbyggnadsnämndens förslag som också blev kommunstyrelsens beslut. Dock skulle kommunstyrelsens ordförande underteckna köpehandlingar och nyttjanderättsavtal, och ingen annan.
Men. Det var inte riktigt så enkelt. Kommunstyrelsen skickade detta beslut som ett förslag till kommunfullmäktige… Det var fullmäktige som skulle fatta det avgörande beslutet. Kommunstyrelsen förklarade inte varför den skickade frågan vidare till kommunfullmäktige, men jag antar att det var på grund av att beslutet hade en strategisk och principiell karaktär. Kommunstyrelsen skulle som jag ser det ha kunnat skicka tillbaka frågan till samhällsbyggnadsnämnden för beslut.
Sedan började det bli riktigt “krångligt”. Och kanske till och med olagligt.
Anm. Fortsättning följer…
==
Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:
“Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”
“Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”
“Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)”
Besök i Nordstan
Olle 4 år, snart 5 (vilket enligt han själv är viktigt att påpeka) åkte idag. Han har varit på “semester” hos farmor och farfar i två hela veckor. Det har varit roliga och intensiva dagar – som vanligt med Olle. Schemat innehöll bland annat dagliga skattjakter, bad, bokläsning, bygge med Lego, besök på lekplatsen “vid kyrkan”, som Olle kallade den, glass och jordgubbar på Torget. Och mycket mer, Olle och farfar testade till och med lite schack.
Den här sommaren slapp Olle att bli nedskitad av fiskmåsarna. Förra sommaren gjorde en av Nordstans fiskmåsar sina behov strax över Olles huvud… I år har fiskmåsplågan varit mindre än någonsin i vår del av Nordstan. Några av fastighetsägarna har äntligen tagit krafttag mot sjöråttorna. Jag hoppas att fler följer exemplet, särskilt vissa bostadsrättsföreningar. Tak är inte måsarnas “naturliga habitat” vad än kommunen säger.
Olle var inte det enda besöket i Nordstan de gångna veckorna. Vi såg tidigt en morgon en räv i trädgården, vilken även Olle såg från köksfönstret. Det har vi aldrig sett i Nordstan tidigare. Kanske har räven något att göra med att det har sprungit så få fiskmåsungar på gatorna? Hur som helst är det säkert på grund av räven som vår trädgårdshare har försvunnit. Ja, vi har haft en hare boende i trädgården i ett par år nu.
Men visst välkomnar vi fler rävar, även om det inte är deras naturliga habitat. Och även om de skrämmer bort harar. Ett par rävar kanske till och med kan få bukt med gässen i allmänhet och canadagässen i synnerhet. Det är ju tydligen deras skit som förorenar baden i Skräcklan denna sommar. Och inte bräddade avloppsledningar.
Kommunen har i alla år underskattat fiskmåsplågan. Ska kommunen göra detsamma med gäss-plågan? Det borde göras något åt alla gäss. En stor del av Vänersborgs tjusning för både invånare och turister är de fina baden några stenkast från torget och centrum. För nu är det återigen dags för kommunen att avråda från bad… “Förbudet” har varit mer regel än undantag den här sommaren, när det med jämna mellanrum har regnat. Vilket för övrigt inte är helt ovanligt en svensk sommar. Det måste till någon typ av åtgärder. Det är ohållbart att det inte ska gå att bada i Sveriges största sjö.
Olle och vi löste badutmaningen (som politiker ska jag väl använda kommunens nyspråk…) med att köpa en mindre “pool”. Den rymde både barnbarn och farfar… Och det gick att få bubblor. Det blev någon timmes bad varje förmiddag respektive eftermiddag, inte alltför sällan ännu längre.
Nu är det tillbaks till det vanliga pensionärslivet igen. Och med det bloggandet. Det har ju varit lite glesare mellan bloggarna de här veckorna. De flesta inläggen har också handlat om Vänersborgs odemokratiska hantering av Coronan. Fast det är nog inte riktigt slut än. Vi får se. Det finns ju även en del annat att blogga om. Som vanligt.
SKR: “En mycket snäv definition”
I en tyvärr låst artikel i Dagens Nyheter den 2 juli (se “Pandemin gör myndigheterna flexibla – men inte Migrationsverket”) skriver Maciej Zaremba om hur han ser en byråkrati som under Corona-pandemin korrumperar sina representanter.
Zaremba börjar sin artikel:
“Det händer att jag testar nya bekantskaper. ”Vad säger du, när det står Hundar förbjudna – får man gå in med en tiger?” Och om hen svarar att står det ”hundar” så menas hundar och inget annat, avstår jag från vidare umgänge. Det händer litet oftare än man kunde tro. Ofta är det jurister som svarar på det viset.
Då brukar det heta att en regel måste vara entydig, annars blir folk förvirrade. Börjar man tolka avsikten med en bestämmelse, kan man hamna i rent godtycke. Det är bara bokstavstolkningen som garanterar rättvisa och rätt.
Jag tänker att det måste vara deras sinnelag som producerat de sällsamma skyltarna: ”Stopp. Färja. Gäller ej vid ombordkörning.” Eller: ”Varning. Svag is. Gäller vintertid.” Jag har för mig att dessa människor kan bli farliga i skarpt läge. Tillmäter man inte andra ett omdöme kan det vara för att man saknar det själv.”
Jag kan inte låta bli att tänka på Vänersborgs kommun. Jag tänker på kommunens sätt att “lösa” de praktiska och tekniska konsekvenserna av corona-krisen. Jag tänker på den strikta, fyrkantiga, stelbenta och diskriminerande tolkning som i praktiken utestänger riskgrupperna från politiken. Jag tänker på ledande politiker som Benny Augustsson (S), Annalena Levin (C) och Mats Andersson (C)…
Efter att jag den 3 juni hade läst en artikel i Dagens Samhälle, tidningen från och för Sveriges Kommuner och Regioner (se “Så ska digitala möten genomföras säkrare”), så skrev jag till Karlskrona kommun och frågade om digitala möten på distans. Artikeln handlade nämligen om Karlskrona – och hade slutat med orden:
“Nu blir det lättare för dem att vara politiskt engagerade och delta hemifrån.”
Det måste vara fel… “Delta hemifrån”? När jag ställde frågan till en av de ledande tjänstemännen i Karlskrona om detta stämde, så fattade hen inte vad jag menade. Det var så självklart att ledamöterna fick delta på sammanträden i kommunfullmäktige och i nämnder och styrelser hemifrån, eller från annan plats. Som t ex från en traktor läste jag i mailsvaret.
Jag frågade också några partikamrater i Karlskrona om hur de såg på att delta på distans från exempelvis det egna hemmet. En av dem svarade:
“Enligt min mening är det helt galet av Vänersborgs politiska ledning att kräva fysisk närvaro på politiska möten när läget är som det är. I Karlskrona hade inget av de politiska partierna i KF accepterat detta.”
Karlskrona är inte ensam om att ha sammanträden där digitalt deltagande på distans innebär att politikerna ifråga kan sitta var de vill. Västra Götalandsregionen har t ex sådana möten, och det är flera av regionpolitikerna från Vänersborg som har skrivit till mig och vittnat om detta. Kunskapsförbundet Väst hade ett sådant möte strax efter midsommar, men det överklagades som bekant till Förvaltningsrätten av Mats Andersson (C) i förra veckan. (Se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.)
Vänersborgs kommun har en egen tolkning av deltagande på distans. Och kommunen hävdar att denna tolkning är den enda riktiga. Som argument citeras långa avsnitt av SKR:s promemoria ”Deltagande på distans och begränsning av antalet deltagare/ledamöter vid fullmäktige- och nämndsammanträden med anledning av risk för smittspridning”. Vad passade då bättre än att fråga just SKR om vad ”deltagande på distans” innebar. Jag beskrev också Vänersborgs “lösning” genom att citera följande:
”… har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. … I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans”
Jag fick svar från SKR:s avdelning för juridik. Det löd:
“Förarbetena till bestämmelsen i 5 kap. 16 § kommunallagen finns i proposition 2013/14:5, s. 33 – 37. Man utvecklar inte närmare vad som menas med distans, men man får intrycket när man läser texterna att man tänkt sig att distansdeltagande ska kunna ske när ledamöter inte kan eller har tid att ta sig till centralorten.
Å andra sidan anses man inte som närvarande vid ett fullmäktigesammanträde om man inte fysiskt sitter i lokalen. Det är också fullmäktige som beslutar om deltagande på distans ska få ske. Det som hänt i din kommun är att fullmäktige medgett att man inte behöver vara fysiskt närvarande i lokalen, utan kan anses närvarande även om man befinner sig i annan, anvisad, lokal i kommunhuset. Fullmäktige har alltså beslutat om en mycket snäv definition av ”på distans”. Men eftersom det är fullmäktige som enväldigt bestämmer om närvaro över huvud taget ska få ske på distans bedömer jag att lösningen är förenlig med kommunallagen. Men från smittskyddssynpunkt är den förstås inte bra.”
Juristen på SKR anser alltså att Vänersborg har “en mycket snäv definition” av begreppet ”på distans”. Juristen skriver också att texterna i förarbetena ger intrycket att det handlar om ledamöter “som inte kan eller har tid att ta sig till centralorten”. Och avslutar med anledning av Vänersborgs “lösning”:
“från smittskyddssynpunkt är den förstås inte bra.”
Råder det någon tvekan om att SKR:s juridiska avdelning inte direkt ställer sig bakom Vänersborgs kommuns tolkning av SKR:s promemoria? Så alla citat, som upprepas i varenda anvisning i Vänersborgs kommun och vartenda interpellationssvar som jag fick, faller platt till marken. SKR:s jurist håller knappast med Vänersborgs “mycket snäva definition”.
Vänersborg går som vanligt sin egen väg, en väg som inte alltför sällan leder alldeles fel. Denna gång till diskriminering av de riskgrupper och andra som inte vill sätta sin hälsa på spel för att fysisk närvara i kommunhuset.
Kommunens argument håller inte. Kommunens “lösning” är inte ens demokratiskt förankrad. Jag undrar vad Maciej Zaremba på DN skulle säga om byråkraterna i Vänersborg?
Juristen på SKR har nämligen tagit en sak för givet, en sak som inte stämmer. Det är inte Vänersborgs kommunfullmäktige som har beslutat om fysisk närvaro i en anvisad lokal i kommunhuset – det är kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Det är anledningen till att jag påstår att Vänersborgs “lösning” inte är demokratiskt förankrad.
Av denna anledning, och på begäran av några politiker, tänkte jag avsluta denna blogg med att repetera hur det gick till när Vänersborgs kommun fick sina regler och bestämmelser om hur digitala sammanträden på distans ska gå till. Jag har i tidigare bloggar skrivit om detta så det blir en sammanfattning.
Den 18 mars beslutade ett “corona-sargat” kommunfullmäktige i Vänersborg om att revidera, göra ett tillägg till, kommunfullmäktiges arbetsordning och också till föreskrifterna om styrelsernas och nämndernas arbetsformer. Förändringarna och ordalydelserna i de två revideringarna var identiska. (Beslutet kan laddas ner här: “Revidering av kommunfullmäktiges arbetsordning samt av reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer”.)
Tilläggen löd:
“Kommunfullmäktige får, om särskilda skäl föreligger, sammanträda med ledamöter närvarande på distans. Sådant sammanträde får endast äga rum om ljud- och bildöverföring sker i realtid och på ett sådant sätt att samtliga deltagare kan se och höra varandra på lika villkor. Varje lokal varifrån sammanträdet hålls ska vara så beskaffad att inte obehöriga kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud.
Ledamot som önskar delta på distans ska senast 3 dagar i förväg anmäla detta till ordföranden och sekreteraren. Ordföranden avgör om närvaro får ske på distans. Möjligheten att sammanträda på distans ska tillämpas restriktivt.”
Detta är kommunfullmäktiges beslut och det är detta som gäller för digitalt deltagande på distans. Det är viktigt att notera att det inte står något om att det inte skulle bli tillåtet att deltaga digitalt t ex hemifrån. Jag tolkade det i ärlighetens namn precis så, dvs att distans betydde deltagande hemifrån eller annan plats. Alla politiska ledamöter, även de i riskgrupperna, skulle få möjlighet att delta i de politiska processerna.
Den 2 april kom partiernas gruppledare överens om ”annorlunda “arbetsformer för kommunfullmäktige under corona-pandemin. Det handlade t ex om att fullmäktige skulle gå ner till 26 ledamöter, att begränsad talartid infördes och att interpellationer och frågor enbart skulle hanteras skriftligt. (Du kan ladda ner “Överenskommelse gällande kommunfullmäktige” här.) Inte heller denna gång fattades något beslut om att politiker var tvungna att fysiskt närvara i kommunhuset vid möten.
Den bestämmelsen hade kommit två dagar tidigare, i en tolkning från kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S).
Skrivelsen från Levin och Augustsson kom den 31 mars och den innehöll långa citerade avsnitt från SKR:s ”Promemoria om Deltagande på distans, begränsning av antalet deltagare/ledamöter vid fullmäktige- och nämndsammanträden med anledning av risk för smittspridning”, dvs den promemoria jag tidigare har talat om. Skrivelsen innehöll Levins och Augustssons helt personliga tolkningar av promemorian. Det var utifrån dessa tolkningar som jag, bland annat, utgick från i mina fyra interpellationer och som jag har utvecklat tämligen mycket i mina senare bloggar. Här skulle jag återigen bara vilja citera avsnittet om att ledamöter fysiskt ska närvara i ett anvisat rum i Kommunhuset vid digitala sammanträden på distans.
“För att kunna tillgodose samtliga kriterier har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. Dessa fem rum kommer att vara kopplade till ett mötesverktyg där samtliga rum kommer kunna överföra bild och ljud till samtliga andra rum. I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans, beroende på rummets storlek, med en placering långt isär.
Rummen kommer vara direkt anslutna till kommunhusets datanätverk för att säkerställa att uppkopplingen i samtliga rum håller den kvaliten som krävs.
I varje rum kommer en tjänsteperson att närvara för att säkerställa att inga obehöriga personer vistas i rummet, detta möjliggör även sluten omröstning om det skulle begäras.”
Och så slår Levin och Augustsson mycket bestämt fast:
“Det kommer alltså inte vara möjligt att delta på distans hemifrån eller från annan plats än kommunhuset.”
Det var alltså inte kommunfullmäktige som beslutade om den praktiska tillämpningen av fullmäktiges beslut om digitala sammanträden på distans – det var kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Därefter har nämndordförande, som t ex Mats Andersson (C), följt dessa anvisningar till punkt och pricka.
Vänersborgs kommuns tolkning, eller rättare sagt Augustssons, Levins och Anderssons tolkning, skiljer sig inte bara från den tolkning som görs i de flesta kommuner och regioner i Sverige, den skiljer sig också från den tolkning som SKR:s jurist gör – av SKR:s egen promemoria…
Trollhättans planer i Nordkroken
Det har ställts en del frågor kring Trollhättans planerade pumphus i Nordkroken. Folk undrar om planerna fortskrider, och i så fall när det ska börja byggas och hur stora byggnaderna och ledningarna blir. Man undrar också vad Vänersborgs kommun säger och hur de agerar. Det är väl inga större tvivel att vänersborgare i allmänhet och vargöbor i synnerhet är mycket skeptiska till Trollhättans planer…
Trollhättans Energi AB (TEAB) vill alltså bygga en råvattenledning med tillhörande pumpstation i Nordkroken. Och:
“Platsen som pekats ut för pumpstationen ligger centralt i området, i anslutning till badplatsen och bebyggelse.”
Trollhättan tänker söka tillstånd för uttag av vatten i Vänern för stadens dricksvattenproduktion. Trollhättan behöver självklart säkra dricksvattnet för stadens framtida försörjning, särskilt när staden ska växa. Nu tar Trollhättan vatten från Göta älv och det är inte helt optimalt med tanke på bland annat fartygstrafiken i älven.
Det lämpligaste vattenuttaget är från Vänern anser Trollhättan och den lämpligaste ledningssträckningen tycker vår grannkommun är från Nordkroken. Vattenledningen ska då dras från stranden i Nordkroken ända till Trollhättans nya vattenverk i Överby. (Se mer på “Vatten i Nordkroken och avlopp i Gardesanna”.) Ledningen kommer att passera en del känsliga områden, både när det gäller natur- och kulturmiljöer. Och ledningen kan bli stor… Både Lilla Edet och Uddevalla och antagligen också Munkedal vill ansluta sig till Vänervattnet via vattenverket på Överby, och pumpstationen i Nordkroken…
Jag vet inte riktigt vad som händer just nu i Vänersborgs kommun. Frågan var ju uppe i kommunstyrelsen den 29 april och det var väl egentligen då som Trollhättans planer blev kända för en större publik i Vänersborg. (Även om Lutz Rininsland (V) faktiskt var inne på ämnet i en interpellation till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) i april 2019. Vänersborg behöver nämligen också ett nytt vattenverk inom en hyfsat nära framtid. Precis som Trollhättan. Se Rininslands blogg ”Vatten, vatten …”. Rininsland följde sedan upp med en ny interpellation i oktober, ”Nyfiken på svar”.)
Vänersborgs kommun hade blivit inbjuden till ett avgränsningssamråd av Trollhättan Energi AB (TEAB). (Jag kan inte på rak arm säga vad ett avgränsningssamråd är.) Det var inför TEAB:s avsikt att hos mark- och miljödomstolen ansöka om:
“tillstånd enligt miljöbalken för bortledande av vatten m.m. för vattenförsörjning för Trollhättans kommun.”
Kommunstyrelsen beslutade då i april att:
“1. anmodar Trollhättans Energi AB (TEAB) att hos Vänersborgs kommun ansöka om planbesked för området som är tänkt för anläggningen på Nordkroken samt marken i anslutning till området.
- Begär att TEAB till Vänersborgs kommun kommer in med en mer detaljerad redovisning av den tänkta dragningen av vattenledningen till Trollhättans vattenverk då det grova förslag som redovisas passerar känsliga områden samt inte ger möjlighet att utläsa eventuell samdragning av ledningar för Vänersborgs kommun.”
I underlaget redovisades ett, som kommunkontoret skrev, “axplock av de synpunkter som lämnats”. Följande synpunkter framfördes:
* “Placering, storlek och utformning av byggnader behöver bedömas även utifrån att platsens möjligheter att utvecklas för rekreationsändamål inte begränsas.”
* “Hela anläggningen med ledning och pumpstation kommer försörja många människor med dricksvatten. Det bör därför utredas tidigt om pumpstationen ska utgöra ett skyddsobjekt.”
* “Om pumpstationen klassas som skyddsobjekt bör det framgå hur detta ska skyddas och vad det kan innebära för påverkan på natur, – rekreations, – och kulturmiljövärden, kringboende, badgäster samt tillgänglighetens för blåljusutryckningar.”
* “Hur kommer ljud från anläggningen när den är i drift att inverka på upplevelsen av stranden eller naturområden samt bostäderna i området både permanenta och fritidshus.”
* “Vad gäller råvattenledningens fortsatta sträckning mellan Nordkroken och Trollhättans stad bör detta också utredas i ett tidigt stadium. Då kan eventuella markanvändningskonflikter upptäckas i tid. Vidare kan Vänersborgs kommuns möjligheter till att dra ledningar i samband med detta även utredas och skapa fördelar för vår kommun.”
* “Det är viktigt att TEAB i sin kommande Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) redovisar skyddsåtgärder för bland annat: Påverkan på arter och naturmiljöer på land och i vatten, bygg och transportbuller likväl som permanent buller från pumpstationen, risk för spridning av föroreningar, vatten, vattenkvalitet, mashantering och upplag m.m.”
Det finns säkert ännu fler synpunkter… Den viktigaste är nog – Trollhättan kan ta vatten någon annanstans…
Sist frågan var aktuell i Vänersborg var på kommunstyrelsen den 3 juni. Men då handlade det bara om att avge ett yttrande om Uddevallas plan för framtida vattenförsörjning.
I underlaget stod det:
“Det mesta i planen berör vattentäkter inom Uddevalla kommun och har således ingen påverkan på vår kommuns vattenförsörjning och genererar heller inte några åtgärder från vår sida som t.ex. Trollhättans stads planer på råvattenuttag från Vänern.
I slutet av utredningen tas frågan om råvattenuttag från Vänern via Trollhättans stads reningsverk upp som en tänkbar framtida lösning för att trygga kommunens behov av dricksvatten.”
Det fick kommunstyrelsen att fatta ett beslut som:
“understryker vikten av förnyade samråd innan vidare planering av råvatten från Vänern via Vänersborgs kommun.”
Det har sedan dess varit tyst i kommunen om Trollhättans planer, i varje fall “utåt”. Det finns t ex inga nya handlingar i ärendet. Jag frågade för säkerhets skull i fredags och fick svaret:
“Nej, inget ytterligare har inkommit i ärendet ”Avgränsningssamråd för råvattenledning från Nordkroken till Trollhättan (KS 2020/129)” efter kommunstyrelsens beslut den 29 april.”
Det går dock rykten som säger att det jobbas någonstans i kommunhuset med frågan. Av vem och med vad har jag dock ingen aning om.
I Trollhättan går i varje fall arbetet vidare. På TEAB:s hemsida (Trollhättans Energi AB – klicka här) finns det också en hel del information att ta del av. Även för informationstörstande vänersborgare…
“Förberedelser för ett nytt vattenverk pågår för fullt”
Det skriver TEAB på hemsidan, och fortsätter:
“Arbetet med ny dricksvattenförsörjning för Trollhätteborna fortsätter där Vänern kommer vara ny råvattentäkt. Den nya dricksvattenförsörjningen planeras vara i drift kring år 2026 och byggs för att säkra upp rent vatten till Trollhätteborna under en lång tid framöver.”
TEAB:s hemsida berättar också:
“Tidigare i vår fattade Trollhättan Energis styrelse beslut om var intagspunkten för den nya råvattenledningen ska förläggas.
– Punkten ligger cirka fem kilometer ut i vattnet utanför Nordkroken. Vi har också kommit fram till att det är mest lämpligt att ledningen ansluter mot land på den sida stranden som ligger närmast Halleberg, säger Vatten- och avloppschef Synnöve Holm.”
Det känns inte helt bekvämt att det till skillnad från vår grannkommun är så tyst från dom i kommunhuset som bestämmer. Vänersborgarna har inte några bra erfarenheter när kommunens politiker och tjänstemän arbetar med och utreder frågor i tysthet, utan offentlig insyn. För är det någon som frågan angår, så är det vänersborgare och vargöbor. Jag skrev faktiskt i en blogg för drygt en månad sedan (se “KS 3/6 (2): Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos”), att det gäller för kommuninvånarna att:
“vara på alerten så att inga beslut tas i skymundan, bakom skål och vägg…”
Det kanske behöver påpekas igen. För det finns fortfarande tid:
“projekteringen ska vara klar 2022 och först 2023 kommer det börja hända saker ”på riktigt”.”
Vem vet, kanske blir råvattenledningen och pumpstationen i Nordkroken en valfråga.
KS: Presentkort till personal och avsägelser på berget
Förra onsdagen, för en vecka sedan alltså, hade kommunstyrelsen sammanträde. I tre bloggar innan mötet redogjorde jag för de flesta av de ärenden som skulle behandlas. Och på eftermiddagen efter sammanträdet skrev jag med hjälp av mina källor, jag fick ju inte vara med och lyssna, om hur det gick med ett av ärendena.
Det var ärendet om en ny och dyrbar sessionssal. (Se “KS: Ny sessionssal”.) Och idag kunde vi läsa om beslutet i TTELA:s papperstidning. (Se TTELA “Vill skilja på politiker och allmänhet”.) Det är väl egentligen inte mycket mer att tillägga om ärendet, mer än att gemene man säkert undrar hur det är tänkt att sessionssalen ska se ut. Och det undrar undertecknad också. Det står nästan ingenting om det i underlaget till kommunstyrelsens sammanträde och 
ledamöterna i kommunstyrelsen fick vad jag förstår en relativt knapphändig information också under själva sammanträdet. Västra Götalandsregionen hade tydligen fått veta mer inför behandlingen av ärendet i regionfullmäktige den 19 maj. Då uttalade regionfullmäktige att regionen har för avsikt att:
“använda den nya samlingssal som Vänersborgs kommun kommer att uppföra till regionfullmäktiges möten och för andra verksamheter inom Västra Götalandsregionen…”
Vi får se hur det går med sessionssalen, men när det gäller att förvärva eller bygga kommunala byggnadsmonument är de styrande partierna alltid positiva. Utom när det gäller förskolor och skolor – då dras byggandet för det mesta i långbänk.
Men, det är läge att berätta om hur de andra ärendena på kommunstyrelsens sammanträde utvecklade sig.
Det blev en liten överraskning i ärendet om delårsrapporten. Som jag skrev i en blogg (se “Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos”) så beräknas kommunen gå med fantastiska 88 milj kr i överskott 2020. (På TTELA:s hemsida kom det i eftermiddag en artikel om kommunens överskott, se “Vänersborg går mot största överskottet på tio år”.)
I min blogg skrev jag:
“Det betyder att det faktiskt finns pengar att dela ut till alla som sliter i hemtjänsten, på äldreboendena, på fritidshemmen, i förskolan och skolan, bara för att nämna några. Det är faktiskt läge, som det ser ut nu, att göra satsningar i verksamheterna.”
De styrande partierna genom Benny Augustsson (S) har istället lagt ett annat och tämligen unikt förslag. Det går ut på att politikerna i kommunen ska visa kommunens personal uppskattning för:
”ett fantastiskt arbete under den period som Corona pandemin varat”
Tanken är att varje anställd ska få ett presentkort via Forum Vänersborg till ett värde av 500 kronor. (Det måste dock betonas att förslaget först måste utredas och eventuellt beslut fattas i kommunfullmäktige.)
Och rent spontant kan väl ett sådant förslag verka tämligen generöst och lovvärt. Vem vill inte att de anställda ska känna uppskattning?
Men.
Under samma ärende, delårsrapporten, kan man läsa att barn- och utbildningsnämnden i höst ska spara 14,4 milj kr på att minska personalkostnaderna. Det ska ske genom att bland annat vara restriktiv:
“vid återbesättande av vakanta tjänster samt återhållsamhet med vikarier i verksamheterna.”
Samtidigt som socialnämnden beräknar ett underskott på 13,1 milj kr i år (2020). Utan att fördjupa mig i delårsrapporten ser jag att äldreomsorgens prognos är -11,2 milj kr och särskilda boenden -11,6 milj kr. Jag har svårt att tro att socialnämnden ska ha en chans att få en budget i balans utan att röra personalkostnaderna.
Snacka om att ge med den ena handen och ta tillbaka med den andra…
För övrigt borde inte Vänersborgs kommun vara nöjd med att bara kunna behålla all personal i höst, eller nästa år. Om kommunen nu kan det, vilket alltså är tämligen osannolikt. Nä, personaltätheten borde istället öka och arbetsmiljön förbättras. Det har väl om inte annat Corona-pandemin visat. Det måste finnas fler händer som tar hand om de äldre och de sjuka. Det måste bli fler pedagoger i förskolan och grundskolan som kan undervisa barnen och ungdomarna, särskilt alla de som är i behov av någon form av särskilt stöd.
Kommunens beräknade överskott på +88 milj kr är +57 milj kr bättre än det var tänkt. (Se mer om delårsrapporten: “Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos”.) Pengarna borde räcka till både presentkort till personalen, vilket också skulle gynna näringslivet i kommunen, och satsningar på framför allt hemtjänsten och äldreomsorgen, men också i förskola och skola. Och jag skulle vilja påstå att det framför allt är personalen i dessa verksamheter som har fått slita allra mest under Corona-pandemin. Som för övrigt fortfarande håller på…
Det vore för bedrövligt om kommunens personal fick 500 kr extra per person, samtidigt som kommunen drog ner på personal i förskola, skola och socialförvaltning…
Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum AB begärde ett ägartillskott på 1,8 miljoner kronor av kommunen. Det berodde bland annat på kostnaden för att avsluta anställningen av bolagets VD. (Se “Älgmuséet, VA med Grästorp, DP Nordkroken och Vassbotten”.) Det slår mig att alla kommunens anställda kanske ska få dela på 2 miljoner medan en sparkad VD ensam får drygt 1,3 milj…
Kommunstyrelsen ansåg att Kungajaktmuséet ska få 1,5 milj kr. Det är dock kommunfullmäktige som ska fatta det slutliga beslutet.
Gunnar Lidell (M) yrkade på att kommunstyrelsen skulle uttala typ ett minskat förtroende för ordförande Kent Javette (S). Då blev inte ordförande Benny Augustsson (S) särskilt glad. Han menade att om yrkandet fick majoritet så skulle han minsann yrka att detta också uttalades för vice ordförande Henrik Harlitz (M).
Sandlåda eller? Och vi pratar om personer i kommunens politiska maktcentrum…
Lidell menade att det är ordförande Javette som är ytterst ansvarig för styrelsens arbete. Och Javette hade inte följt bolagsordningen, där det i § 6 står:
“Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun ska få ta ställning till beslut i verksamheten som är av principiell betydelse eller annars av större vikt, innan bolaget fattar beslut i frågan.”
Tydligen hade ordförande också missat att kalla ersättarna till styrelsemöte och därmed inte följt § 12 i ägardirektivet (ett annat styrdokument):
“Suppleant skall alltid kallas till styrelsesammanträde.”
Det blev votering. Lidells förslag fick 6 röster. De kom från M+V+MBP+SD. L+KD röstade med de styrande (S+C+MP) som då fick majoritet med 9 röster. Moderaternas allianspartners avgjorde alltså omröstningen.
Vad jag förstår så har styrelsen för Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum AB decimerats ordentligt den senaste tiden, och det tror jag faktiskt skedde innan KS-sammanträdet. Jag har ingen aning om orsakerna, men vice ordförande Henrik Harlitz (M) och ersättaren Ann-Helen Selander (M) har avgått från sina uppdrag. Det sägs också att ersättaren Åsa Johansson (S) har gjort detsamma. I så fall är det bara ordförande Javette kvar.
Även i ärendet om kommunstyrelsens yttrande över förslaget att upphäva byggnadsplaner i Nordkroken (se “Älgmuséet, VA med Grästorp, DP Nordkroken och Vassbotten”) röstade L+KD med de styrande. Lidell (M) ansåg att kommunstyrelsen istället skulle ha uttalat sig negativ till förslaget. M fick bara med sig SD+MBP på sitt yrkande.
Den borgerliga alliansen i Sverige har splittrats – hur länge ska minialliansen i Vänersborg hålla ihop?
KS: Ny sessionssal
Idag behandlade kommunstyrelsen ärendet “Uppförande av ny sessionssal”. Det blev en del diskussion och “turbulens”. Så till den milda grad att alla inblandade efteråt inte hade riktigt klart för sig alla turerna kring beslutet. (Jag själv fick inte tillåtelse att lyssna på sammanträdet. Det återkommer jag till i en senare blogg.)
Jag skrev tämligen utförligt om ärendet inför sammanträdet. (Se “Kommunhuset och ny sessionssal”.) I den bloggen beskrev jag flera brister i de styrande partiernas hantering av ärendet och jag återgav också de borgerliga partiernas protokollsanteckning från KSAU (=kommunstyrelsens arbetsutskott).
Dagens kommunstyrelse beslutade att uppföra en ny sessionssal för 40 milj kr. Och det var väl ingen större överraskning. Det är inte helt ovanligt att de styrande partierna driver igenom stora och dyrbara förslag. Denna gång kan man väl säga att ärendet har baxats fram med olika taktiska överväganden, bland annat genom “förhalning”. Så nu har kommunen hamnat i ett läge där “tiden har gått”, så beslutet måste fattas – nu eller aldrig. Det hinns liksom inte med fler diskussioner och överväganden. Eller utredningar.
Det tunga argumentet från de styrande idag var att det var viktigt med en ny sessionssal så snabbt som möjligt och att alla partier visade en enad front – därför att annars skulle Vänersborg riskera att bli av med sin status som regionhuvudstad och därmed också riskera att förlora 600 jobb.
Det här kommer väl S+C+MP att trycka ännu hårdare på när ärendet slutgiltigt ska beslutas i kommunfullmäktige senare i månaden. Det blir en slags utpressning.
Och de 40 miljonerna? Tja, hittills har väl kommunen aldrig hållit sig inom de uppsatta kostnadsramarna, och det är inte särskilt mycket som talar för att så ska ske denna gång heller. Tvärtom är väl de ekonomiska beräkningarna inför projektet torftigare än på länge. Det är låga odds på att de 40 miljonerna kommer att ta slut långt innan sessionssalen går att använda som det är tänkt…
Det får inte gå till så här. Politikerna måste lära sig något från skandalerna kring Arena Vänersborg och nu senast renoveringen av kommunhuset. Det går inte att fatta beslut på förhoppningar och önsketänkanden, särskilt inte när de beräknas kosta 40 miljoner… De styrande måste ta ett ansvar för att man använder surt förvärvade pengar från Vänersborgs skattebetalare på ett klokt och genomtänkt sätt.
Moderaterna, kristdemokraterna, sverigedemokraterna och medborgarpartiet deltog inte i beslutet. Det gjorde däremot samtliga de andra partierna.
Jag har förstått att KD ska skriva en protokollsanteckning om varför de avstod från att delta i beslutet. Hur de andra partierna gör vet jag inte. Förutom moderaterna då. M har återigen skrivit en protokollsanteckning. Denna gång annorlunda än den från KSAU. Jag tycker anteckningen är bra och ger en kompletterande bild av hur de styrande misskött beredningen av ärendet. Det tyckte tydligen också ordförande Benny Augustsson (S) och de styrande partierna (S+C+MP) som enligt uppgift inte ville tillåta moderaternas protokollsanteckning. Det blev votering men då röstade samtliga oppositionspartier för att tillåta den…
Av dessa olika skäl återger jag därför protokollsanteckningen i sin helhet. Den är undertecknad av moderaterna Gunnar Lidell och Henrik Harlitz.
==
Protokollsanteckning
Vi behöver slå vakt om Vänersborg som regionhuvudstad i Västra Götalandsregionen. Vänersborg borde vara ett administrativt centra för regionens verksamheter med många arbetsplatser.
Att regionfullmäktige genomför sina möten i Vänersborg år också en del i detta arbete.
Det förslag som nu presenteras om ny sessionssal har däremot inte stöd av tidigare i beslut i kommunfullmäktige och vi är mycket förvånade över handläggningen av ärendet. Regionstyrelsen i VGR behandlade i mars månad ett ärende om ny sessionssal i Vänersborg och vi kunde även läsa i tidningarna Skaraborgsbygden och Mariestadstidningen att Vänersborgs kommun avsåg att bygga en ny sessionssal vid kommunhuset. Detta långt före att det fanns något ärende om det till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.
Den 28 mars 2018 beslutade kommunfullmäktige att bifalla en motion om en ny sessionssal och att vidga planeringen i kvarteret Läroverket med en ny samlingslokal.
Motionen föreslog en kombinerad sessionssal/kongresslokal och lokal för konsert och annan kulturverksamhet.
Efter det att kommunfullmäktige biföll motionen har inte några förslag lämnats på hur detta ska bli verklighet.
l beredningen av motionen framförde samhällsbyggnadsnämnden att presidierna i nämnden tillsammans med presidierna i KS och kultur- och fritid i oktober 2017 enats om att sessionssalen skulle byggas i kvarteret Myrten (samma plats som tidigare). Något beslut eller protokoll från detta finns ej.
Trots avsaknad av beslut fick Västra Götalandsregionen den 1 november 2017 information att en sessionssal skulle uppföras på samma plats.
Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott beslutade den 30 nov 2017 att ge i uppdrag att ta fram en ändrad detaljplan för kv Myrten.
Med bakgrund av detta framförde kommunstyrelseförvaltningen i sitt svar på motionen att lokaliseringsfrågan för sessionssal var slutligen avgjord.
När motionen därefter (mars 2018) blev bifallen borde ju detta konstaterande vara inaktuellt. Eller är fastighetsutskottet överordnat kommunfullmäktiges beslut ?
Det är beklagligt att Vänersborgs kommun under tiden från oktober 2016, då motionen inlämnades, inte har utrett vilken samordning som kan göras, och vad en kombinerad sessionssal kan innehålla med olika kulturverksamheter. Exempelvis har beslut tagits om att hyra lokaler för biblioteket i 20 år till en kostnad av minst 70 miljoner kronor. Om en grundlig utredning i motionens syfte genomförts hade vi förhoppningsvis haft ett underlag för en investering som blivit mer ändamålsenlig och som kunnat kombinera fler olika verksamheter.
Under våren 2018 började regionen diskutera ett bygge av ”Regionens hus” i Vänersborg. I planerna fanns även en tanke på en ny sessionssal vid Vänerparken.
Den 3 okt 2018 fick kommunstyrelsen information om dessa planer.
Att genomförandet av fullmäktiges beslut om en samordnad sessionssal då avvaktades har vi förståelse för.
Den 29 april 2019 beslutade KS ge kommundirektören i uppdrag att samverka med VGR rörande regionens byggnation av sessionssal. Uppdraget skulle avrapporteras kontinuerligt. KS har därefter inte fått någon rapport i ärendet.
Nya förutsättningar har tydligen framkommit i regionen och i handlingar från regionstyrelsen den 31 mars 2019 beslutas att ”regionfullmäktige ska uttala sin avsikt att använda den nya samlingssal som Vänersborgs kommun kommer att uppföra.” Regionfullmäktige antog detta förslag den 19 maj.
I underlaget finns många detaljer om sessionssalen som inte är redovisat i beslutsförslaget till kommunstyrelsen.
Vi kan inte delta i det beslut om ny sessionssal som nu föreslås till kommunstyrelsen. Förslaget har inte sin grund i fullmäktiges tidigare beslut om ny sessionssal. Några alternativa förslag till utformning och placering av sessionssal redovisas ej. Underlaget är dessutom bristfälligt, inte minst av de ekonomiska beräkningarna för investering och drift.
KS 3/6 (2): Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos
På onsdag är det alltså sammanträde med kommunstyrelsen.
I fredags skrev jag om ärendet “Uppförande av ny sessionssal”. (Se “Kommunhuset och ny sessionssal”.) Det var ett ärende som handlade om mycket pengar. Idag tänkte jag redogöra för ytterligare några ärenden. Några av dem kostar också, även om det inte är tillnärmelsevis lika mycket som sessionssalen. Däremot kan man ju alltid väga dessa utgifter mot andra och se vilka som borde prioriteras. Vänersborgarnas prioritering ser inte alltid ut som politikernas…
Så här ser dagordningen ut för sammanträdet:
Lutz Rininsland, min partikamrat, har bloggat om ärende 3, “Årsredovisning och revisionsrapport 2019 för Fyrbodals Kommunalförbund”. (Se “Allt som krävs är att godkänna?”.) Så istället startar jag med ärende 4, “Utökat preliminärt ägartillskott till Vattenpalatset Vänerparken AB”.
Det är på många sätt ett intressant ärende, inte minst från kostnadssynpunkt. Vattenpalatset Vänerparken AB är nämligen en sådan där verksamhet som aldrig ifrågasätts eller diskuteras trots att det inte hör till kommunens lagstadgade uppgifter. Kostnaderna för Vattenpalatsets verksamhet betalas så att säga automatiskt, utan någon som helst dialog eller diskussion. Samtidigt som det genomförs besparingar och nedskärningar på andra områden, t ex på skolan och de äldre.
Vattenpalatset Vänerparken AB är en dyr affär för kommunen. Vattenpalatsets bidrag, eller ägartillskott som det kallas, från Vänersborgs kommun uppgick förra året till 7,6 milj kr. Det är mycket pengar. Till det kom en kommunal uppdragsersättning för varmbassängen på 315.000 kr. De senaste 13 åren har Vattenpalatset kostat Vänersborgs skattebetalare upp mot 95-100 miljoner kronor. (Vattenpalatset öppnade den 2 maj 1991. Jag har ingen information om de kommunala bidragens storlek de första dryga 10 åren.)
Ärendet på onsdag handlar om att kommunstyrelsen ska besluta att:
“tillföra ett utökat preliminärt förlusttäckningsbidrag på 2 500 tkr till Vattenpalatset Vänerparken.”
Bakgrunden är naturligtvis Corona-pandemin. Vattenpalatset Vänerparkens VD Carina Svensson och styrelseordförande Kent Javette (S) skriver:
“Då Vattenpalatset Vänerparken AB såg sej nödgade att stänga äventyrsbadet den 25 mars 2020 på grund av få eller nästan inga besökare, ser bolaget ett behov av utökat ägartillskott för att klara bolagets ekonomiska åtaganden.”
Vattenpalatset hoppas att kunna starta verksamheten igen i augusti-september. Om badet tvingas ha stängt ännu längre kan det kommunala aktiebolaget behöva ytterligare pengar. Det har kommunstyrelsen förståelse för och öppnar redan nu för att skjuta till mer pengar i ett sådant läge.
Och det kan väl vara på sin plats – kanske… Men skulle t ex socialnämnden få gehör lika lätt om mer pengar behövdes i nämndens verksamheter på grund av pandemin? Kommunens ekonomiska prioriteringar måste upp på bordet – och diskuteras.
Och på tal om vatten och bad…
Ärende 12, “Remiss – Vattenförsörjningsplan Uddevalla kommun”, kan påverka många i kommunen, men kanske alldeles särskilt de som bor i Nordkroken och de som brukar tillbringa soliga sommardagar där på stranden.
Uddevalla kommun tittar på sin framtida vattenförsörjning. Uddevalla vill naturligtvis säkra tillgången till vattenresurser för sin dricksvattenförsörjning. I den utredning som har gjorts tar Uddevalla upp alternativet att ta vatten från Vänern via Trollhättans framtida vattenverk på Överby.
Det får självklart konsekvenser för Vänersborg. I kommunstyrelsens underlag står det:
“Detta påverkar vår kommun då ett kraftigt ökat uttag av råvatten från Vänern kan innebära kraftigare ledningar, större pumphus samt linjedragning från Trollhättans reningsverk till Uddevalla via vår kommun.”
Jag tror att de flesta politiker i Vänersborg är medvetna om de problem som kan bli följden av att Trollhättan och Uddevalla, och dessutom Lilla Edet och Munkedal, vill ta vatten från Vänern vid Nordkrokens badplats…
På onsdag är det tänkt att beslutet ska bli:
“Kommunstyrelsen understryker vikten av förnyade samråd innan vidare planering av råvatten från Vänern via Vänersborgs kommun.”
Det är nog så att Vänersborgs politiker vill få mer tid på sig för att verkligen tänka igenom frågan och även för tjänstemännen för att studera och analysera följderna noggrant. Samtidigt vet jag att vänersborgarna inte brukar lita 100 procent på sina politiker (eller tjänstemän), så de kommer säkerligen att vara på alerten så att inga beslut tas i skymundan, bakom skål och vägg…
Delårsrapporten för april ska också behandlas. Fast det går säkert fort, kanske blir det mer diskussion när den kommer till fullmäktige.
Delårsrapporten innehåller som vanligt:
“den övergripande målavstämningen [som] är en sammanfattning av hur de politiska inriktningsmålen infrias och hur kommunen närmar sig visionen.”
Jag tänker dock lämna de olikfärgade “plopparna” åt sidan denna gång, helt utan kommentarer, och istället återge några viktiga ekonomiska prognoser för året – det är ju så att säga inget vanligt år anno 2020.
Socialnämnden prognostiserar ett budgetunderskott på 13 milj, samhällsbyggnadsnämnden på 4 milj kr och kultur- och fritidsnämnden på 1,6 milj. Som det ser ut nu så kommer barn- och utbildningsnämnden däremot att gå +/-0.
Men…
Enligt prognosen kommer 2020 års resultat att uppgå till +88 milj kr. Det är +57 milj kr bättre än budget. Det är ett mycket stort överskott. Det betyder att det faktiskt finns pengar att dela ut till alla som sliter i hemtjänsten, på äldreboendena, på fritidshemmen, i förskolan och skolan, bara för att nämna några. Det är faktiskt läge, som det ser ut nu, att göra satsningar i verksamheterna.
Överskottet kommer från bland annat skatteintäkterna och de generella statsbidragen. De beräknas ge ett överskott på 30 milj kr. Upplåningen blir också lägre än budgeterat eftersom investeringar blir senarelagda, det låga ränteläget samt en utdelning från Kommuninvest. Finansnettot prognostiseras till 11 milj kr bättre än budget.
Naturligtvis är utvecklingen för resten av året osäkrare än vanligt. Det gäller t ex utvecklingen av skatteunderlaget.
Vänersborg befinner sig också i en situation där det behövs en rad stora investeringar:
“Nämndernas investeringsprognoser för 2020 uppgår till 418 mkr. Några av de största investeringarna under året kommer vara:
– Öxnered skola 55 mkr
– Idrottshall 40×20 34 mkr
– Grundskolelokaler Idrottsgatan 7, 30 mkr
– Kök Torpa 26 mkr
– Kretsloppsparken 20 mkr.”
Det är lite överraskande, men år 2020 tycks alltså kunna bli ett bra år sett ur ekonomisk synpunkt. Vi får se hur det blir i fortsättningen när investeringarna ska börja betalas. (Lutz Rininsland, V, är i sin blogg, ”Hur utvecklas kommunens ekonomi i kristider?” betydligt mer avvaktande och pessimistisk till siffrorna än vad jag är. Jag väljer i nu-läget att ”tro på” kommuns prognoser.)
PS. Du kan diskutera mina bloggar i Facebookgrupperna ”Vänersborgare” eller ”Vargön, där verkligheten diskuteras.”. Gör gärna det. Det går också att skriva kommentarer här på bloggen.
KS 3/6 (1): Kommunhuset och ny sessionssal
Nästa vecka, på onsdag den 3 juni, sammanträder Vänersborgs kommunstyrelse för sista gången innan sommaruppehållet. Som vanligt blir det obligatorisk närvaro framför bärbara datorer eller iPads i något av rummen i det nyrenoverade och ombyggda kommunhuset. Det går fortfarande inte för ledamöter att delta från t ex hemmet. Nej, alla måste bege sig till kommunhuset, oavsett om de ingår i riskgrupper eller inte… (Se “Coronakris i Vänersborg”.)
Som alla vet vid det här laget fanns det stora problem i kommunhuset med just inomhusklimatet. Anställda och besökare fick andningsbesvär, allergiska reaktioner och flera kunde helt enkelt inte vistas i huset. Det sattes igång en renovering utan att varken ett investeringsbeslut hade fattats eller en upphandling hade skett… (Se “Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”.)
Vänersborgs kommun har självklart fått stora extra kostnader i samband med renoveringen av kommunhuset. Revisorerna har noggrant följt denna kostnadsutveckling. Den 5 maj redovisade ekonomikontoret de aktuella kostnaderna.
Investeringskostnaderna uppgick fram till och med den 31 december 2019 till 90,99 miljoner kronor. Då ingick möbler (1,6 milj), stamfiberbyte IT Vänerparken (0,07 milj) och ventilationssystem (8,2 milj), förutom då själva ombyggnaden, som kostade drygt 81 milj. De här investeringarna kommer dock inte att räcka utan prognosen är att ombyggnaden kostar ytterligare 9 milj kr, 
ventilationssystemet 8 milj till och 1 milj tillkommer till innergården. Prognosen är således att den totala investeringskostnaden kommer att uppgå till 99,538 miljoner, dvs så nära 100 miljoner som det är möjligt…
Men då är fortfarande inte allt inräknat.
Det har funnits flyttkostnader, hyror mm – ekonomikontoret kallar det kort och gott för driftkostnader. Driftkostnader uppgick till och med december 2019 till uppskattningsvis ungefär 29,4 miljoner kronor – se tabellen nedan:
Den totala kostnaden för ombyggnaden och renoveringen av kommunhuset uppgår således till ungefär 130 miljoner kronor. Och för de miljonerna har Vänersborgs kommun egentligen inte fått något nytt. Det är i stort sett samma kommunhus som förut. Lite fräschare och vissa stycken kanske något modernare, kanske har några extra utrymmen också skapats, men fortfarande samma byggnad. Med ett undantag… Det finns inte längre någon sessionssal…
Och en sessionssal måste ju politiken i Vänersborg ha – för sina sammanträden en gång i månaden. Ja, det vill säga nästan en gång i månaden, det är ju självklart sommaruppehåll också. Och vem vet, kanske skulle Västra Götalandsregionen också behöva en sessionssal för sina sammanträden, som till och med kan vara i 2 dagar.
Ärende 11 på onsdagens kommunstyrelsesammanträde handlar just om en ny sessionssal: “Uppförande av ny sessionssal”.
Det finns naturligtvis, som vanligt, ett beslutsförslag till kommunstyrelsen. Det ska emellertid noteras att ärendet ska till kommunfullmäktige och beslutas där. Beslutsförslaget till kommunstyrelsen lyder:
“Kommunfullmäktige uppdrar åt samhällsbyggnadsnämnden att bygga en ny sessionssal till en sammanlagd utgift om 40 mkr.”
Beslutsförslaget innehåller också två beslutspunkter som handlar om finansieringen. (Finansieringen ska ske genom ökad upplåning.) Dock är den 4:e och sista punkten i beslutet intressant:
“Innan upphandling av byggande av ny sessionssal påbörjas ska samhällsbyggnadsnämnden ha ett underskrivet hyresavtal med Västragötalandsregionen, avseende regionens del av lokalutnyttjandet.”
Det är alltså en förutsättning för byggandet av en ny sessionssal att det finns ett hyresavtal med Regionen. Det står dock inget om hur ett sådant hyresavtal ska se ut. Räcker det t ex med att Regionen skriver ett avtal om att förlägga ett eller kanske två sammanträden i den nya sessionssalen?
När ärendet diskuterades i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) häromsistens, så deltog inte majoriteten i beslutet att lägga detta förslag till kommunstyrelsen. Det räckte med de två rösterna från Benny Augustsson (S) och Bo Carlsson (C). Gunnar Lidell (M), Henrik Harlitz (M) och Robert Johansson (KD) avstod nämligen från att rösta. Istället lämnade de en protokollsanteckning, som jag återger i sin helhet:
“Vill inleda med att konstatera att KF (=kommunfullmäktige; min anm.) ska ha tillgång till ändamålsenlig möteslokal och att RF (=regionfullmäktige; min anm.) ska ha Vänersborg som sin naturliga mötesort i därför ändamålsenlig lokal, detta är vi överens om.
Men här kommer några kritiska/självkritiska synpunkter/frågor och funderingar:
1 nov 2017 fick Regionen besked om att ny Sessionssal skulle byggas på befintlig plats men inga formella beslut hos oss?
Mars 2018 beslutade ett enigt KF beslutade bifalla en M-motion ang Sessionssal, finns det dokumentation om det arbetet har gått?
3 okt 2018 fick KS information om Regionens planer för Regionens Hus inkl Sessionssal, i maj 2019 gav KS kommundirektören i uppdrag att samverka med Regionen i den frågan. Det uppdraget skulle avrapporteras kontinuerligt…
Redan i mars 2020 har Regionen fattat beslut om att använda Vänersborgs nya samlingssal för RF-möten, baserat på mer detaljerade underlag än det som nu föreligger inför vårt KS-beslut, när får vi del av de underlagen?
Som alternativ till föreliggande förslag, hade det varit önskvärt att ta del av beräknade kostnader för en byggnation enligt M-motionen …
För att bättre kunna beräkna ekonomiska förutsättningar för en ny Sessionssal, vore det mkt bra att sammanställa kostnader/år för nuvarande externa lokaler? Dessutom saknas uppgifter om vilka intäkter som beräknas komma från uthyrning till Regionens möten?”
Förutom att protokollsanteckningen påvisar tydliga brister i kommunens sätt att arbeta, att få “något gjort”, utifrån politiska beslut, visar den även att beslutsunderlaget är bristfälligt. Och det finns tydligen “mer detaljerade underlag”, som inte redovisas. Det saknas även, tycker de tre borgerliga ledamöterna i KSAU, viktiga ekonomiska underlag.
Det sistnämnda är något som händer alltför ofta i kommunen. Det tycks som om de styrande inte tycker att faktaunderlag är särskilt viktiga, utan att det liksom ska ordna sig “under processen”. Vilket det ofta inte gör…
Min fundering är egentligen varför inte de borgerliga ledamöterna begärde återremiss i ärendet, så att underlaget blev bättre. Nu släppte de ju så att säga igenom ärendet. Om de handlar på samma sätt i kommunstyrelse och kommunfullmäktige så innebär det att de styrande partierna kommer att bygga en ny sessionssal, utan att de borgerliga har deltagit i beslutet. De har bara sett på när andra beslutat… Så kan det väl inte bli?
När man läser beslutsunderlaget till kommunstyrelsen, dvs alla de fakta som dessa politiker anses behöva för att fatta detta stora och tunga beslut på 40 milj kr, så kan man konstatera att det är mycket tunt. Det tycks inte som om kommunledningen lär sig något av alla misstag som har begåtts i den förgångna, t ex arenan, eller av den kritik som revisorer har framfört vid upprepade tillfällen. Alla fakta måste finnas på bordet innan, i synnerhet när det gäller stora och kostnadskrävande, beslut.
I sammanfattningen av ärendet står det bara:
“Den tidigare sessionssalen revs under 2018 på grund av mögelangrepp. Samhällsbyggnadsförvaltningen gavs i uppdrag att projektera för att uppföra en ny sessionssal i likvärdig storlek och på samma plats som den tidigare. Överläggningar har skett mellan kommunstyrelsen, samhällsbyggnadsnämnden och kultur- och fritidsnämnden. Kommundirektören har samverkat med Västra Götalandsregionen.”
Med andra ord, knappt några som helst fakta i sakfrågan.
Det gäller att gå djupare in i ärendet och läsa underlaget till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 8 april. Då var ärendet uppe för behandling. Dessa handlingar finns också med i underlaget till kommunstyrelsen. Där står i sammanfattningen:
“Kommunstyrelsens ordförande gav 2017-03-20 i uppdrag till kommundirektören att utreda olika möjligheter och prisuppgifter för uppförande av en ny sessionssal. Därefter träffades presidierna för kommunstyrelsen, samhällsbyggnadsnämnden och kultur- och fritidsnämnden 2017-11-01 där de kom överens om att uppföra en ny sessionssal på samma ställe som den stod innan den revs.”
Det är intressant att presidierna, dvs alla ordförande i de tre nämnderna och styrelserna, kom överens om att bygga en ny sessionssal. Det var tydligen bara intressant vad betongpartierna ansåg…
Det framgår också av citatet att det torde finnas både olika alternativ som utretts och prisuppgifter. Dessa redovisas dock inte.
Dessutom står det att:
“Förvaltningschefen på samhällsbyggnadsförvaltningen har nu fått i uppdrag av Kommunledningen att påbörja planeringen av en ny sessionssal, i liknande utförande som tidigare sessionssal.”
Vem kommunledningen är framgår dock inte och inte heller när och var ett sådant beslut fattades… Det händer mycket i kommunhusets korridorer även under renoverings- och ombyggnadstider som ingen utanför huset är riktigt medveten om…
Det var inte så mycket fakta som redovisades där heller, men det finns en chans till. I underlaget till samhällsbyggnadsnämnden finns det också en så kallad “fördjupad beskrivning av ärendet”.
Jodå, i detta avsnitt finns det en del faktaunderlag:
“Sessionssalen föreslås byggas på samma plats som tidigare sessionssal, alltså kvarteret Myrten 10, vilket medför att utformningen av den nya sessionssalen i mångt och mycket kommer att likna tidigare sessionssal, då detaljplanen för aktuellt område endast tillåter att salen byggs på samma sätt som tidigare.”
Den nya sessionssalen ska alltså byggas på samma plats som tidigare. Föreslår någon, antagligen en tjänsteman på samhällsbyggnadsförvaltningen, okejad av förvaltningschefen. Den kommer också att utformas ungefär som den gamla.
Och:
“För att den nya sessionssalen ska kunna utnyttjas till fullo, och av så många olika verksamheter som möjligt, är planen att salen ska kunna passa till flera olika aktiviteter. Multifunktionaliteten tillgodoses genom att inredningen, så som möbler, är flyttbara så att salen går att möblera om för att passa valt ändamål.”
Det är allt som står, förutom en del ”ekonomiska siffror” som jag har nämnt tidigare.
Räcker dessa underlag för att kommunfullmäktige ska fatta ett beslut om en ny sessionssal för 40 milj kr? De borgerliga partierna är tveksamma. Vad tycker vänersborgarna?
Jag är också tveksam. Det har i många år talats om ett nytt musik- och kulturhus i Vänersborg. Borde det åtminstone inte utredas om det går att samordna detta med en ny sessionssal? Och om man ska vara ärlig – behövs det egentligen en ny sessionssal? Jag är inte säker på det. Både kommunfullmäktige och regionfullmäktige har kört några år nu med sammanträden på andra ställen – och det fungerar. Dessutom byggs det ju en ny “anläggning” på Quality med konferens- och möteskapacitet. Det kanske blir billigare om kommunen hyr in sig där? Och då stödjer ju kommunen dessutom näringslivet i stan…
Det är frågor som åtminstone borde diskuteras och utredas innan beslut. Dessutom skulle det kännas betydligt lugnare om det arbetades fram både bättre kostnadsberäkningar och underlag.
Kindblom och kommunala avtal
Det har varit många turer kring det lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut. Och utvecklingen har följts i den här bloggen från i stort sett den dag konflikten såg dagens ljus. (”Affären” har tidigare också följts på Vänsterpartiets hemsida. En sökning på Kindblom ger 33 träffar. Se här.)
Historien om Kindblomsvägen har bjudit på många turer, på glädjeämnen och på ledsamheter. Mest ledsamheter eftersom en stor del av skogsområdet numera är borta – skövlat av Brunbergs Bygg (se nedan).
Men historien är inte riktigt slut. Epilogen återstår fortfarande att skriva. Så sent som den 19 maj, i förra veckan alltså, skulle ett förlikningsavtal godkännas på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde mellan Vänersborg kommun, en av de nuvarande fastighetsägarna och Salamandern ekonomisk förening (=Brunbergs Bygg). I sista stund lyfte dock ordförande Anders Wiklund (MP) bort ärendet från dagordningen. Det var troligtvis några bloggar, som ordförande antagligen hade uppmärksammats på i ”sista stund”, och som visade att det inte stod riktigt rätt till med förlikningsavtalet. (Se “Ingenting förvånar längre” (av Lutz Rininsland), “Mariedal, Kindblom, hamn, Norra och mutor” och “Veckans möten: BUN+SHB+BN+MH. Och fiskmåsar.”.)
Det ärendet tänkte jag emellertid inte skriva om den här gången. Det blir väl läge för ytterligare en blogg när ordförande bestämmer sig för att avhandla det på ett kommande sammanträde. Nä, denna blogg ska uppmärksamma en mailväxling som har pågått i över 2 månader mellan en boende vid Kindblomsvägen och samhällsbyggnadsförvaltningen och dess ordförande. Fast visst, det kommer att bli en hel del om avtal också, fast ett annat avtal.
Den 20 mars 2020 begärde den boende, låt oss kalla honom “Roger”, i ett mail direkt till ordförande Wiklund (MP) ut information:
“kopplat till bifogat avtal mellan Vänersborg kommun och Brunbergs Bygg. Jag önskar mer specifikt få bekräftelse på:
– punkt 7 i avtalet – har Brunbergs erlagt anläggningsavgift för anslutning till kommunalt VA?
– punkt 9 i avtalet – var kommer nämnda vändplan att anläggas som skall byggas och bekostas av Brunbergs?”
“Roger” syftar på köpeavtalet. Och det finns faktiskt två köpeavtal för området. Det första upprättades den 11 mars 2016 när Vänersborgs kommun sålde marken (fastigheten Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2) till Brunberg Vänersborg AB, som företaget hette då, för 1,6 milj kr.
Paragraf 7 i köpeavtalet löd:
“Köparen [Brunberg; min anm] ska erlägga anläggningsavgift för anslutning till kommunalt vatten- och avlopp enligt på tillträdesdagen gällande taxa.”
Tillträdesdagen skulle enligt köpeavtalet ske enligt överenskommelse, dock senast 1 april 2017.
Paragraf 9 i köpeavtalet löd:
“Köparen skall bygga och bekosta en vändplan för personbilar på kvartersmark på Fiolen 3.”
“Roger” frågade inte om paragraf 3 i avtalet, men eftersom det enligt min mening kan ha bäring på det bortlyfta ärendet i samhällsbyggnadsnämnden förra veckan så passar jag ändå på att återge det här:
“Fastigheten och området överlåtes i det skick de har på tillträdesdagen.”
Köpeavtalet, dvs själva köpet av marken, gällde bara om Brunberg kom in med en bygglovsansökan senast sex månader från avtalets undertecknande. Vilket för övrigt inte hände. Det kom ingen bygglovsansökan…
Men kommunen hade överseende med detta, kan man väl säga. Brunbergs fick en ny chans. Nu hade det dock skett en “omorganisering”, eller vad man ska kalla det, av Brunberg Vänersborg. (Vilket tycks vara mer regel än undantag när det gäller Brunberg – se TTELA “Lokalt byggföretag i konkurs”.) Mickael Brunberg skrev denna gång, den 25 januari 2017, på köpeavtalet med Vänersborgs kommun som “representant” för Salamandern ekonomisk förening.
Köpeavtalet var i stort sett identiskt med det tidigare köpeavtalet från 2016. Det var i stort sett bara datum som hade ändrats. Paragraferna som jag citerade ovan, 3, 7 och 9, var identiska i detta avtal.
Denna gång hände det saker. Brunbergs gjorde ritningar och kommunen gav bygglov. Grannarna överklagade emellertid – och grannarna fick rätt. Den 4 september 2017 upphävde Länsstyrelsen byggnadsnämndens beslut. Bygglovet var inte lagligt. (Se ”Byggnadsnämnden får underkänt!”.) Brunbergs gjorde då om sina ritningar och byggnadsnämnden beslutade att godkänna dem – och ge bygglov. Grannarna överklagade återigen. Den 21 mars 2019 upphävde Länsstyrelsen ännu en gång byggnadsnämndens beslut… (Se ”Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej”.)
Då fick Brunbergs nog, skövlade skogen, delade upp området i fyra tomter och sålde dem…
Efter denna utvikning är det dags att återgå till den mailväxling som nu utspelade sig mellan “Roger” och samhällsbyggnadsförvaltningen och nämndens ordförande, efter “Rogers” mail till ordförande Anders Wiklund den 20 mars.
Ordförande Wiklund (MP) skickade, enligt egen utsago (som jag inte betvivlar ett ögonblick), mailet vidare till förvaltningen.
“Roger” hörde inget. Den 20 april, efter 1 månads väntan, tröttnade han och skickade ett nytt mail till Wiklund. Han tyckte att:
“Frågorna är ganska enkla att svara på och avtalet mellan kommunen och företaget är tydligt.”
Ordförande Wiklund skickade återigen mailet vidare till förvaltningen och bad dem svara. Wiklund själv hade svårt att svara. Han satt inte på fakta i ärendet, Wiklund är nämligen ny på sin post sedan 1 jan 2019.
Två dagar senare, den 22 april, beskrev en tjänsteman på Kretslopp & Vatten, samhällsbyggnadsförvaltningen, att den första av de nya ägarna inkom med en ansökan den 11 juli 2019, om att ansluta till kommunalt VA. Sedan utförde Kretslopp & Vatten förbindelsepunkterna för de nya fastigheterna under hösten/vintern 2019 – och:
“Förbindelsepunkten förmedlades till respektive ägare med en karta med lägesinformation och en anslutningsfaktura skickades ut.”
De nya ägarna betalade tydligen för VA-anslutningen och inte Salamandern ekonomisk förening (Brunbergs). Enligt köpeavtalet mellan Salamandern och kommunen skulle ju Salamandern som vi har sett stå för anläggningsavgiften… Men det tycks alltså inte som om Salamandern har betalat något för VA till kommunen.
Det kom inget svar om vändplanen för personbilar. Så “Roger” skrev igen…
Den 23 april svarade ordförande Anders Wiklund:
“Det svar du fick nu, är jag liksom du inte nöjd med i den mening att du uppmanas att ta ny kontakt. Det har jag pratat med förvaltningen om, och du skall få svar på dessa frågor utan att ta ny kontakt.”
Det hände inget. Tiden gick.
En allt tröttare och alltmer uppgiven “Roger” skrev den 19 maj, alltså nästan en månad efter svaret från ordförande Wiklund, återigen till samme ordförande:
“Det är nu ungefär 2 månader sedan jag ställde två frågor. Jag tolkar er tystnad som att ni inte har svar på frågorna, de är för svåra för er pga. er inblandning med Brunbergs. De kommer undan med vad som helst.”
Det får naturligtvis inte gå till så här. Kommunens förvaltningar måste inse att de är serviceorgan till kommunens invånare – och inte tvärtom. Kommunen måste svara på frågor, lämna information osv så skyndsamt som möjligt.
Den 25 maj så kom då äntligen ett svar.
Tjänstemannen förstod att “Roger” kände frustration och skrev vidare:
“Vid den tidpunkten (när byggnadsnämnden hade gett bygglov första gången, det som sedan olagligförklarades av Länsstyrelsen; min anm) hade köparen fullbordat köpet och kommunen hade inte längre någon rådighet över hur köparen förvaltade marken. Kommunens förfarande vid försäljning av mark är densamma oavsett köparen och innebär att köpet är fullbordat när köparen erlagt hela köpeskillingen och lämnat in bygglovsansökan. Detta under förutsättning att det sker inom 6 månader från det att köpeavtalet tecknats.”
“Roger” ansåg inte att han hade fått svar på sina frågor från den 20 mars och upprepade dem i ett nytt mail – alltså om anslutningsavgift för VA erlagts av Brunbergs och vad som kommer att hända med vändplanen för personbilar. “Roger” skrev också:
“Dessa frågor måste väl ligga i ert intresse av att uppfyllas? De är ju en del av avtalet där kommunen har intresse även efter det att köpeskillingen har erlagts.”
Nu är det ju inte längre bara tidsaspekten för svar på mail från invånare som är intressant – utan också vad det innebär att skriva avtal med kommunen…
Det står tydligt i köpekontraktet att Salamandern ekonomisk förening (=Brunbergs) ska bekosta en vändplan och betala anläggningsavgiften för VA. Brunbergs har uppenbarligen inte gjort det – trots att inget rakt svar på VA-frågan har getts, men man anar ju… Däremot syns det ju tydligt att vändplanen inte har byggts…
Slutsatsen av kommunens svar till “Roger” är att det spelar ingen roll vad det står i avtal med Vänersborgs kommun. Köpet var “fullbordat” och “kommunen hade inte längre någon rådighet över hur köparen förvaltade marken”. Med andra ord, köparen kunde göra vad som helst med marken när den var köpt – vad som stod i avtalet med kommunen spelade ingen som helst roll.
Det är lite så man undrar varför dessa paragrafer om köparens, dvs Brunbergs, förpliktelser överhuvudtaget fanns med i avtalet… Sedan kan man ju undra vad som rent allmänt gäller i skrivna avtal med kommunen… Vad är ett kommunalt avtal värt?
“Roger” fick ett nytt svar på sina upprepade frågor, denna gång från en ny tjänsteman. Denne tjänsteman förutsatte att de nya ägarna (som köpte tomterna av Brunbergs) hade betalt för sin VA-anslutning. Vilket fortfarande inte var svar på “Rogers” fråga – han frågade ju om Salamandern (Brunbergs) hade gjort det…
När det gällde vändplanen så konstateras det att kommunen står “maktlös”, trots avtalet:
“Eftersom punkten saknar någon form av vite eller liknande bygger det på exploatörens goda vilja att uppfylla avtalets 9:e punkt.”
“Roger” reagerade naturligtvis på kommunens avtal:
“Vad har jag lärt mig av detta? Jo, att ordet ”skall” inte betyder någonting vid avtal med Vänersborg kommun.”
Och det går naturligtvis inte annat än att hålla med “Roger”. Vad är det för avtal som Vänersborgs kommun skriver? Avtal som bygger på “god vilja”…
“Roger” konstaterar, med ett litet frågetecken eftersom svaret fortfarande inte var tydligt, att fakturan för VA-anslutningten gick till de nya fastighetsägarna och inte till Salamandern ekonomisk förening. Och han konstaterar att Salamandern inte behöver bygga och betala en vändplan enligt avtal…
Men “Roger” var inte glad. Dagen efter skrev han ett nytt mail. Han hade funderat och reagerat på en formulering i ett av svaren:
“Kommunens förfarande vid försäljning av mark är densamma oavsett köparen…”
Jag avslutar denna blogg med “Rogers” sista (senaste?) kommentar. Jag har dragit några slutsatser tidigare i texten, nu får läsaren dra sina. “Roger” ger i sin kommentar också ett nytt perspektiv – som kan leda till tämligen långtgående spekulationer om kommunens handlande gentemot olika personer och företag. Även i detta avsnitt överlåter jag till läsarna att dra sina slutsatser.
“Roger” skriver:
“Befintliga grannar som först försökte köpa fastigheten fick till att börja med inte något svar från er på inlämnad begäran på över ett år (!). När svaret sedan kom, efter påtryckningar, fick inte grannarna köpa pga. ofullständiga planer angående byggnation. När detta sedan ändrades och kommenterades av grannarna var det för sent – Brunbergs hade redan skrivit avtal (under 12-månaders perioden då grannarna inte fick något besked). När sedan Brunbergs inte lyckades komma in med bygglovsansökan inom 6 månader kunde man tro att fastigheten var ute till försäljning igen (det var tydligt i avtalet) – men icke! Detta stoppades av Benny Augustsson…….Brunbergs fick köpa fastigheten igen och uppenbarligen får de göra vad de vill med marken – bygga, sälja – inga restriktioner. Grannarna fick inte köpa – men baserat på vilka skäl?
Kommunens förfarande är inte densamma oavsett köpare……..”
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer