Arkiv
Dags att utveckla Brålanda
I tisdags kunde alla brålandabor träffa kommunala tjänstemän och poliser i Centrumparken – mitt i samhället.
TTELA beskrev den så kallade medborgardialogen i en artikel dagen innan (se TTELA “Dags att tycka till om Brålanda”) och i den utlovades det att allmänheten också skulle få träffa politiker. Det förvånade mig något eftersom jag inte hade hört något från kommunen eller sett någon inbjudan till mötet på kommunens hemsida. (Vilket jag naturligtvis också kan ha missat.)
På morgonen samma dag som dialogen fick jag däremot ett mail från en brålandabo som var aktiv i både Företagarföreningen och Lions. Hen hälsade mig välkommen till Brålanda. Och får man en “personlig” inbjudan från en person, som dessutom kom ihåg min motion om tågstoppet för några år sedan, så var det bara att åka upp till Brålanda… (Se “Tågstopp i Brålanda”.)
Det var inte många politiker i Centrumparken. Gunnar Lidell (M) var naturligtvis där i sin egenskap av ordförande i det lokala Brottsförebyggande Rådet (BRÅ). (I kommunens brottsförebyggande råd sitter politiker och tjänstemän samt den lokala polisen. Se “Brottsförebyggande rådet”.) Anders Strand från sverigedemokraterna hade också han sett artikeln i TTELA och cyklat till Brålanda. Carl-Ewert Berg (KD) var självklart också närvarande, men det var nog mer som representant för Brålanda än som politiker. Och så var det jag då…
Det var glädjande nog tämligen många brålandabor på plats. De flesta var pensionärer, eftersom dialogen hölls mitt på dagen och de flesta andra invånare arbetade eller gick i skolan.
Medborgardialogen var en del av “Medborgarlöfte 2020”. (Se “Medborgarlöfte 2020”.) Kommunens tjänstemän hade börjat dagen med att tillsammans med polisen och BRÅ vandra runt i Brålanda. De hade tittat på vilka trygghetsskapande åtgärder som kunde genomföras. Efter lunch diskuterade de sedan vad de hade kommit fram till med invånarna i Brålanda, som självklart också hade tillfälle att ställa frågor och komma med synpunkter.
Av TTELA-artikeln var det lätt att få intrycket att det enbart var kriminaliteten i Brålanda, förebyggande av brott och medborgarlöfte som skulle diskuteras. Så var inte fallet, även om dessa saker också togs upp. Det blev mest diskussion kring samhällsbyggnad, dvs detaljplaner, bostäder, GC-vägar (gång- och cykelvägar), vägar, rondeller och tågstopp. Det framkom t ex en hel del synpunkter på var det borde sättas upp gatubelysning och anläggas GC-vägar. Åhörarna fick också reda på att detaljplanen för Källeberg överklagades i sommar. (Se “Detaljplan för Källeberg 1:205 m. fl ÖVERKLAGAD”.)
Det togs också upp helt andra frågor. Någon sa att det fortfarande luktade från Dahlbergs Slakteri, även om det var mycket bättre än innan. Det behövdes ljus vid återvinningsstationen sa en annan deltagare. En tredje höll med och påstod att det allt som oftast var någon som ställde dunkar, burkar och flaskor med rester av miljöfarliga ämnen på marken bredvid. Och någon hade till och med hittat slaktavfall vid återvinningen.
Men de frågor som överskuggade alla andra frågor var de “gamla vanliga”. Med andra ord, helt enkelt de synpunkter som under flera år har framförts av Brålanda Företagarförening och andra – frågor som jag också tog upp i min motion 2016. (Se “Tågstopp i Brålanda”.) De frågorna är fortfarande aktuella – och viktigast.
Den fråga som har den absolut största betydelsen för Brålandabygdens utveckling, menade alla som jag hörde yttra sig, är att det blir ett tågstopp i Brålanda så snabbt som möjligt. Kommunen behöver därför, ansåg man, påbörja en planering av en tåghållplats med perrong och pendelparkering för att visa regionen att Vänersborgs kommun menar allvar med en satsning på Brålanda.
Det var lite olika meningar om var “bollen låg” just nu. Jag skrev därför till utvecklingsledare Lars Rudström på kommunen. Enligt Rudström ligger inte bollen om tågstopp hos kommunen. Västra Götalandsregionens utredning “Målbild tåg” är nämligen fortfarande ute på remiss och tiden för denna går inte ut förrän senare i höst. Först därefter tar regionen beslut. Men det är klart, börjar kommunen investera åtminstone lite smått, så skickar det tydliga signaler till regionen…
Jag frågade också Lars Rudström om kommunens kostnader för investeringar. Han berättade att det på tjänstemannanivå förs diskussioner med regionen i detta nu. De försöker få fram hur investeringarna kan finansieras.
Det verkar inte helt enkelt. Det finns tre aktörer, kommunen, regionen och staten – och de behöver “synka” med varandra. Perronger, stickspår och planskild övergång över spåren är statens ansvar, det är helt klart, medan utformningar av GC-vägar, pendelparkering mm är kommunens. Och regionen? Och annat som behövs?
Många brålandabor tyckte att kommunen kunde börja med att bygga en ny ringled, och kanske också få Trafikverket med på noterna. De ansåg att en ringled är en mycket viktig och prioriterad fråga. Ringleden skulle börja strax norr om Toppfrys och gå ner till Färgelandavägen. Den skulle avlasta Storgatan, som är mycket trafikerad med både lätt och tung trafik, och som är en viktig skolväg – och trafikfarlig. Och skulle det bli ett tågstopp kommer belastningen att öka ännu mer.
Samhällsbyggnadsförvaltningen har i dagarna tagit fram en ansökan till regionen. Det handlar om att kommunen kanske kan få hjälp med att finansiera förbättringar i infrastrukturen, som t ex att flytta tung trafik. I detta fall finns det uppenbarligen stora brister i den nuvarande…
Många brålandabor lyfte också fram att korsningen vid Tånvägen är mycket trafikfarlig. Kommunen håller enligt uppgift på att arbeta fram underlag för förändring av korsningen. Här är också Trafikverket ”på” och vill lösa problemen snarast. Det verkar hoppfullt.
Ytterligare önskemål från Brålanda är att 45:an blir en 2+1-väg, men det ligger inte på kommunens ansvar. Fast visst kan kommunen “puffa på” Trafikverket, så att den byggs om fortare än de planer som finns. Enligt planerna blir det nog inte aktuellt förrän efter 2030… Jag tror emellertid att kommunen gör så gott den kan för att Trafikverket ska prioritera sträckan.
Till sist fanns det också önskemål om fler detaljplaner i Brålanda. Det behövs en tätortsplanering tyckte flera invånare som tar hänsyn inte bara till järnväg och vägar, utan också till företag, handel och bostäder.
Brålandaborna var väl förberedda med frågor och synpunkter – och kommunens tjänstepersoner antecknade för glatta livet. Det saknas inte engagemang och kreativa idéer bland invånarna. Jag hoppas bara att kommunens politiker, även om det var få på plats, inser vilken potential det finns i bygden. Det är läge att så fort som möjligt komma överens politiskt om hur man ska utveckla Brålanda. Sedan bör man också avsätta investeringspengar – och börja verkställa enligt de framkomna synpunkterna.
Det är dags att kommunen satsar på att utveckla Brålanda.
Värme, kyla och budget 2021
Det har varit lite upp och ner i sommar. Juni var kanonhet och juli slog rekord åt andra hållet. Stundtals trodde man att hösten var kommen. Men så slog vädret om igen och augusti blev hetare än någonsin. Till och med Vänervattnet letade sig upp till över 20 grader, vilket naturligtvis gladde en gammal simskoleelev från en av legendaren Arne Anderssons barnkullar på Ursand. Så varmt var det aldrig i vattnet på 60-talet.
Det brukar däremot alltid vara varmt i vattnet på Vattenpalatset. Men pandemin ledde tidigt till att Vattenpalatset tvingades låsa sina portar, redan den 25 mars. Och självklart innebar det även ett ekonomiskt avbräck för det kommunala aktiebolaget. Kommunstyrelsen beslutade därför i våras att Vattenpalatset skulle tillföras ett förlusttäckningsbidrag på 2,5 milj kr. Då hoppades ledningen att badet skulle öppna igen i augusti-september. Men det torde knappast bli aktuellt och därför kan man nog tänka sig att Vattenpalatset kommer att behöva ytterligare några miljoner senare i år. Det är för övrigt pengar utöver de 7,6 milj kr som badet årligen får i ägartillskott. (Plus en kommunal uppdragsersättning för varmbassängen på 315.000 kr.)
Så det har varit tur för vänersborgarna att det under pandemin har gått att bada i den varma sjön. Även om åskväder med störtregn och kanadagäss i en symbiotisk förening ibland har lyckats förorena vattnet så till den milda grad att det inte har gått att bada på Skräcklan, Sikhall eller Nordkroken. Denna sommar har emellertid kommunen äntligen gjort något åt gässen. Jägare har skjutit några stycken och det har blivit betydligt bättre, åtminstone på Skräcklan. Det tackar vi för, och hoppas att jägarna nästa sommar också tar itu med fiskmåsarna…
I den nästan tropiska sommarhettan spolade ett antal vaktmästare på kultur och fritid under några veckor upp isen i arenan:
“I flera veckor har vaktmästarna på Arena Fritid jobbat med att lägga is i Arena Vänersborg och Ishallen.”
Det skrev Vänersborgs kommun på Facebook den 5 augusti. Kommunen som faktiskt rankades som nummer 3 bland landets kommuners Facebooksidor under andra kvartalet i år. (Se här.) Det gällde:
“högst influens på sin närvaro”
Det är läge att gratulera kommunens informatörer för den bedriften.
På grund av pandemin tvingades tyvärr ungdomarna från Norge att vara kvar hemma i Norge, så IFK Vänersborg hade bara en veckas bandyskola. Det blev således inte så mycket åkt på den nyspolade isen som det var tänkt. Och det åks egentligen fortfarande inte särskilt mycket. Det är väl ungefär 3-4 pass per dag på vardagarna, ett pass på fredag kväll och på lördag kanske det är någon träningsmatch. Det blir dyra träningspass för kommunen…
IFK:s elitsatsande damlag har använt en del av dessa träningspass. Damerna gick igår in på sin tredje träningsvecka. Laget ligger därmed före herrarnas A-lag i träningshänseende. Herrarna snörade inte på sig skridskorna förrän i förra veckan. Även Gripen och Blåsut har ungefär två pass per vecka. Vänersborgarna i gemen får 
däremot vänta ytterligare på att få debutera i arenan… Allmänhetens åkning är på grund av den ökade risken för smittspridning inställd tills vidare.
Den tidiga isläggningen kostar den kommunala kassan några hundratusen kronor extra varje år antar jag. Hur mycket har jag inte fått svar på än, men frågan är ställd. Annars kostar ju arenan årligen ungefär 20 miljoner netto. Det är också tänkt att arenan ska få en ny takduk mm för 22 milj kr nästa år…
Det stängda äventyrsbadet kostar kommunen stora pengar, vilket det i och för sig gör även om det hade varit öppet för allmänheten, och det kostar stora pengar att spola upp is i värmen, vilket arenan gör även om det inte hade varit någon is förrän i typ oktober. Men det är pengar som betalas utan större diskussioner. Om det nu blir några diskussioner överhuvudtaget. För det mesta sker tilldelningen av pengar på rutin. Vattenpalatset och arenan har ju alltid fått sina miljoner… Det finns knappast några politiker som ifrågasätter detta.
Men pengar, andra pengar, kommer en stor del av de politiska diskussionerna att handla om de närmaste veckorna… Budgeten för nästa år har nämligen inte tagits än…
Budgetarbetet startade som vanligt under våren, men coronan ställde naturligtvis till det även här. Det beslutades att budgetprocessen skulle pausa. Budgeten skulle inte tas förrän i oktober.
Nu får budgetarbetet därför på sätt och vis börja om från början. Imorgon onsdag, och sedan redan på fredag (28 aug), träffas budgetberedningen för första gången i denna “nya omgång”. Budgetberedningen består, kort sagt, av representanter från samtliga partier i kommunfullmäktige. Beredningen förbereder budgeten, bland annat genom att möta de olika nämndernas presidier och tjänstemän.
“Under våren hade det från alla nämnder lämnats in synpunkter och önskemål, men vad visste man i april och maj om utvecklingen?”
Det skrev Lutz Rininsland (V) på sin blogg häromdagen. (Se Rininsland, “När vet vi?”.) Det är mycket som har hänt i dessa pandemitider, det har uppstått en oerhört massa frågetecken. Det är osäkert både när det gäller intäkts- och kostnadssidan. Vilket naturligtvis också gör hela budgetarbetet väldigt osäkert. Och senast torsdag den 17 september ska partierna lämna in egna budgetförslag. Det har kommunledningen bestämt. Vilket är i det närmaste absurt. Som Rininsland skriver:
“Fyra dagar senare blir regeringens budgetförslag offentligt. Magdalena Anderssons ”paket” borde innehålla mängder av förslag som är av stor betydelse för kommunernas möjligheter att komma rätt igen 2021 och framåt.”
Partierna ska således lämna in sina budgetförslag innan de känner till viktiga, och kanske avgörande, ekonomiska förutsättningar…
Vänersborgs budget ska alltså beslutas i oktober. I stort sett alla kommuner fattar sina budgetbeslut i november. Men i Vänersborg måste tydligen allt göras annorlunda – och sämre…
I våras blev det uppenbart att de stora nämnderna, socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden, samt kultur- och fritidsnämnden, behöver mer pengar för sina verksamheter. Det fick de inte i de budgetramar som kommunstyrelsen beslutade innan pandemins konsekvenser stod klara. Men Vattenpalatset och Arena Vänersborg fick självklart sina miljoner…
Vi får se var det slutar denna gång när budgetberedningen har gjort klart “sitt jobb”. Ska kommunen spara på barn och ungdomar, gamla och sjuka, medan bad och bandy får sina pengar som vanligt? Det återstår att se.
Det har redan blivit kyligare i luften och man anar att hösten är på gång. Ändå har jag en känsla att det kan bli en het höst…
Gårdagens KS (19/8)
Igår sammanträdde kommunstyrelsen på sitt sedvanliga coronavis. Det betydde att undertecknad vänsterpartist inte deltog. Det betyder också att denna blogg är skriven utifrån vad jag har hört andra berätta för mig. Och protokollet har ju av naturliga skäl inte skrivits klart än. Det kan i sin tur också betyda att jag kan ha uppfattat något fel, men då får jag återkomma med rättelse.
Det kan vara sista gången som jag inte kan delta på ett sammanträde med kommunstyrelsen. Gunnar Lidell (M) väckte nämligen ett ärende igår som gick ut på att kommunen i fortsättningen ska genomföra “riktiga” digitala sammanträden på distans, dvs att ledamöterna inte ska behöva komma till kommunhuset utan kunna delta t ex hemifrån. (Se “Nytt M-förslag om riktiga distansmöten!”.) En sådan förändring skulle innebära att samtliga förtroendevalda politiker i Vänersborg skulle kunna delta i de politiska processerna.
Jag anade att det skulle bli stor uppslutning bakom Lidells skrivelse. På Facebook kommenterade nämligen Dan Nyberg (S) min blogg. Han skrev:
“Jag delar helt synen att man ska kunna delta på distans. Allt annat är helt onödig och oförståelig demokratibegränsning.”
Och så blev det. Det var en helt enig kommunstyrelse som röstade på Lidells förslag – och ett tillägg från ordförande Benny Augustsson (S). Tillägget gick ut på att förvaltningen skulle få möjlighet att så att säga uppdatera sig själv och politiken om förändringar som har skett i råden från bland annat Sveriges kommuner och 
regioner (SKR). Jag tror att det innebar att Augustsson, och hela KS, helt enkelt ville att kommunstyrelseförvaltningen skyndsamt skulle ta fram nya underlag.
Det var ett mycket glädjande beslut som fattades av gårdagens kommunstyrelse. Och jag noterar också att det var på Gunnar Lidells (M) initiativ…
Det är egentligen bara ett problem med beslutet – hur ska det blivande kommunalrådet Mats Andersson (C) handskas med det? Andersson överklagade ju Kunskapsförbundet Västs sammanträde på distans, just för att det var på “riktig” distans. (Se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.) Och nu röstar han i kommunstyrelsen för en förändring som innebär att kommunstyrelsen – och barn- och utbildningsnämnden – i fortsättningen ska ta efter Kunskapsförbundet…
Det är ibland spännande att vara politiker…
Min motion om att minska nuvarande parti-/mandatstöd avslogs. (Se “Inga sänkta partistöd”.) Inte ens mitt eget parti stödde den… Men det spelar ingen roll. Även om jag är ensam i kommunstyrelsen om min ståndpunkt så anser jag fortfarande att det är för dåligt att de politiska partierna begär att alla andra i kommunen, t ex de äldre, de sjuka, barnen och eleverna, ska tvingas acceptera nedskärningar, medan partierna själva sitter i “orubbat bo” med sina väl tilltagna kommunala parti- och mandatstöd.
Tor Wendels (M) motion om att ersätta kommunens “firande av Earth Hour med en Dialog om Agenda 2030” mötte ett något bättre öde. Den ansågs färdigbehandlad i och med att den skickas till samverkansgruppen för hållbar utveckling och miljö. (Se “M-motion om Earth Hour och Agenda 2020”.)
Vänsterpartiets James Bucci höll med resten av kommunstyrelsen när det gällde motionens andra att-sats, dvs att kommunen årligen ska redovisa sitt arbete med Agenda 2030 för vänersborgarna. Däremot yrkade Bucci avslag på motionens första att-sats, om att avskaffa Earth Hour i Vänersborg. Bucci ville på detta sätt uttala sitt stöd för Earth Hour.
Sedan var det motionen från miljöpartiet om att inrätta ett naturreservat längs Göta Älv och Lillån till Restad Gård.
De styrande partierna, socialdemokraterna och centern, tyckte tydligen lite synd om miljöpartiet. De tyckte nog att det skulle bli en alltför stor nesa och skam för sin allians- och “regeringspartner” miljöpartiet om de tillsammans med de borgerliga partierna bara avslog motionen rakt upp och ner. (Se “MP-motion om naturreservat”.) Fast frågan är om det faktiskt inte var en ännu större nesa att tvinga Anna-Karin Sandberg (MP) att yrka avslag på sin egen motion… 
För det fick Sandberg göra. “Trösten”, “kompromissen”, blev att de styrande partierna med ordförande Augustssons utslagsröst gav miljö- och hälsoskyddsnämnden och andra berörda nämnder ett uppdrag om att göra en till intet förpliktigande prioritering av lämpliga områden för naturreservat i hela kommunen.
Man kan undra om miljöpartiets väljare och medlemmar nöjer sig med sådana minimala framgångar, om det nu överhuvudtaget är någon framgång, för alla eftergifter partiet tvingas göra i andra frågor. Miljöpartiet kan knappast sägas ens få smulor från de styrande partiernas dignande beslutsbord…
Vänsterpartiet var det enda parti som röstade för miljöpartiets motion…
Kommundirektör Lena Tegenfeldt informerade kommunstyrelsens ledamöter om att hon har tillsatt en utredning av nuvarande stabskonstruktion. Tegenfeldt lyfte tydligen också frågan om digitalisering. Här nämnde hon Värmdö kommuns satsning och att Värmdö digitaliserar sin barn- och utbildningsförvaltning. Den tilltänkta “effektiviseringen” skulle ligga på 5-8%, samtidigt som elevresultaten hade förbättrats.
Den informationen hade jag velat lyssna på med egna öron. Värmdö är snällt sagt ett mycket kontroversiellt exempel…
Förra året beslutade den politiska majoriteten i Värmdö att skära ner 16 milj kr på skolan. Det innebar att lärarfacken gick ut och larmade om att skolorna var underfinansierade och att kommunen inte levde upp till Skollagen. (Se “Vi tvingas dra ner på personal”.) Och eleverna protesterade, demonstrerade och strejkade vid ett flertal tillfällen mot nedskärningarna i skolan. (Se “Elevprotester mot nedskärningar” och “Fortsatt elevstrejk mot nedskärningar”.) Medan den socialdemokratiska oppositionen skrev på sin Facebook-sida den 3 augusti:
“Vi socialdemokrater vill se fler lärare, inte fler nedskärningar.”
På Lärarförbundets sidor (se “Bästa skolkommun”) kan man läsa att:
“Värmdö kommer på plats 283/290 när det gäller resurser till undervisning.”
Men trots att Värmdö har sämre resurser till undervisning jämfört med andra kommuner, ligger långt ner i rankingen när det gäller lärartäthet, friska lärare (förhållandevis många sjukskrivna jämfört med andra kommuner alltså) och utbildade lärare, så ligger kommunen på plats 71 i Sverige när det gäller “meritvärde i årskurs 9”. Hur det kan hänga ihop kan man få veta mer om i Tankesmedjan Balans analys – se “Lär dig allt om det ekonomiska läget i kommunerna… och Värmdö”. 
Om kommundirektören vill att Vänersborg ska slå in på samma väg som Värmdö så lär det bli anledning att återkomma. Fast jag vet inte säkert hur kommundirektören egentligen uttryckte det hela – jag var ju faktiskt inte på sammanträdet i kommunstyrelsen själv. Inte denna gång. Kanske nästa gång dock…
Gunnar Lidell
Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande och moderaternas starke man Gunnar Lidell har beslutat att lämna sina politiska uppdrag i Vänersborg. Det avslöjade TTELA igår.
Lidells avgång kom som en stor överraskning, eller kanske chock, för de flesta (alla?) politiker i kommunen. Jag var i varje fall en av dem som inte hade en aning om att Lidell hade gått i sådana tankar. Lidell har ju mer eller mindre varit en institution i Vänersborg. I varje fall under alla de år som jag har varit politiskt aktiv i kommunen, och det är ganska många nu. Vänersborg har sett socialdemokratiska kommunalråd komma och gå, men Lidell har suttit kvar i orubbat bo.
Gunnar Lidell fick sitt första politiska uppdrag i kommunen i januari 1995 när han blev vald till ersättare i miljö- och hälsoskyddsnämnden. Han blev sedermera kommunalråd och det var han i 14 år, fyra av dem som kommunstyrelsens ordförande. Det var mellan 2010-2014 när socialdemokraterna nästan halverades efter arenaskandalen – och moderaterna, liksom vänsterpartiet för övrigt, gjorde sitt bästa val någonsin i Vänersborg. Under den övriga tiden som kommunalråd har Lidell fått nöja sig med att vara 1:e vice ordförande. Lite orättvist kan jag tycka ibland eftersom Lidell i mina ögon har varit en bättre politiker och ledare än flera av hans ”kollegor”.
Jag har lärt känna Gunnar Lidell som en duktig, kunnig och kanske framför allt en sjysst politiker. Jag minns t ex hur han reagerade när en av de ledande socialdemokraterna (under arenatiden) “drog kommunistkortet” från fullmäktiges talarstol. Det var i en debatt med vänsterpartiet. Lidell hade ingen till övers för socialdemokratens osakliga argument.
Det har alltid gått att prata sakpolitik med Lidell. Han har oftast sett till innehållet i argumenten och inte till vem som framför dem. Vi har naturligtvis inte alltid varit överens. Och då har jag bloggat om det. Det har nog oftast handlat om pengar till skola och förskola, där det inte sällan, som jag har uppfattat det, varit mer prat och mindre verkstad. Vi har naturligtvis haft olika åsikter också i många andra frågor under årens lopp, men Lidell har alltid sett till sak och lyssnat och respekterat andras argument. Fast under sin tid som kommunstyrelsens ordförande sade han för en tid faktiskt upp vänskapen på Facebook…
Jag anser att det är tack vare Gunnar Lidells ledarskap och attityd som moderaterna och vänsterpartiet har hittat varandra i en rad frågor under de senaste åren. Partierna har visat samma vilja och strävan att allt i kommunen ska gå rätt och riktigt till.
Lidell har varit i hetluften många gånger. Själv tycker jag att en av de modigaste och viktigaste sakerna han har gjort, det var att lyfta upp och påtala de missförhållanden i kommunhuset som ett kommunalråd var orsak till. Kommunalrådet var ett arbetsmiljöproblem som inte det socialdemokratiska partiet ville eller mäktade med att åtgärda. Det kräver mod och kraft när politiken övergår till personfrågor.
Politiken i kommunen kommer inte att bli sig lik när Lidell avsäger sig sina politiska uppdrag. Vem som kommer att efterträda honom vet jag inte och vill inte heller spekulera om. Det finns flera kompetenta moderater att välja på. Att det kommer att bli en moderat och inte en liberal eller kristdemokrat tar jag dock för givet. Jag hoppas att det nya kommunalrådet kommer att fortsätta Lidells politiska tradition och attityd av öppenhet och saklighet, inte minst gentemot den övriga oppositionen.
Men då kommer antagligen Lidell att sitta under sin (kork)ek och, ja inte lukta på blommorna, men väl ha några vildsvin i kikarsiktet. Lidell är en passionerad jägare. Han kommer nu enligt egen utsago att förutom jakten ägna sin tid åt familjen, auktioner och åt dans tillsammans med hustrun.
Tack för denna tid Gunnar även om den inte är slut än på några månader. Och du kommer ju faktiskt också att sitta kvar som fullmäktigeledamot till oktober 2022. Tyvärr kommer du inte att få någon tavla uppsatt på dig i någon av kommunhusets väggar. Det är bara förbehållet, och en ynnest som tilldelas, ordförande i kommunfullmäktige.
Sköt om dig och de dina.
Hur mår de kommunalt anställda?
Kommunen brukar varje år redovisa fakta och information om sina anställda; om åldersstruktur, löneläge, sjukfrånvaro och mycket mer. Det sker i en omfattande och genomarbetad rapport med titeln “den personalekonomiska redovisningen”, populärt kallad ”PEK:en”.
I år har det inte kommit någon “PEK”, utan endast ett mindre antal sidor inför kommunfullmäktiges sammanträde i juni. Det gjorde att jag vid inläsningen av materialet blev osäker på vad ärendet handlade om, jag fick intrycket av att det var en delredovisning. I en blogg skrev jag:
“Jag återkommer när jag vet att det är hela år 2019 som redovisas. Personalredovisningen är värd en egen blogg.”
Redovisningen till fullmäktige visade sig vara en redovisning för hela året. Det var en personalekonomisk redovisning, även om den inte alls var lika omfattande som den brukar vara. Så här är jag nu. “En egen blogg” var det.
Sjukfrånvaron är ett viktigt mått på personalens trivsel och arbetsförhållanden. Under 2018 ökade sjukfrånvaron bland kommunens anställda och var förhållandevis hög jämfört med likartade kommuner i landet. Under 2019 minskade sjukfrånvaron med 0,3 procentenheter, från 8,5 till 8,2 %. Och det var ju bra. Det var långtidssjukfrånvaron, 15 och fler sjukdagar, som minskade, medan kortidssjukfrånvaron minskade i början av året men sedan vände upp.
Den totala sjukfrånvaron minskade i alla åldersintervall, utom en. Och det var oroväckande nog bland de yngre. I åldersintervallet upp till 29 år ökade sjukfrånvaron för både män och kvinnor, från 6,4% till 7,6%. Männens sjukfrånvaro i detta åldersintervall låg på 5,3% medan kvinnornas låg på 8,7%. Sjukfrånvaron bland de yngre närmade sig siffrorna för övriga åldersintervall.
Det är viktigt att ta reda på, kan jag tycka, varför sjukfrånvaron bland de yngre ökar och närmar sig frånvaron för de äldre. De yngre borde väl vara friskare? Det saknas emellertid en analys i rapporten. Och vi får inte heller reda på om sjukfrånvaron är att betrakta som hög eller låg.
Rapporten redovisar också sjukfrånvaron per förvaltning – se diagram nedan.
Siffrorna kan bli lite missvisande eftersom några förvaltningar har ganska få anställda. Men vi ser att det bara är på kultur- och fritidsförvaltningen och socialförvaltningen som sjukfrånvaron har ökat något. I de andra förvaltningarna har frånvaron minskat, särskilt tydligt är det i samhällsbyggnads- och miljö- och byggnadsförvaltningarna. Jag noterar också, lite förvånat men inte desto mindre glädjande, att även sjukfrånvaron i barn- och utbildningsförvaltningen har minskat, från 7,5% år 2018 till 7,3% år 2019.
Tabellen nedan visar att andelen sjukfrånvaro som sträcker sig till 60 sjukdagar eller längre har minskat markant i alla förvaltningar utom socialförvaltningen.
Det är naturligtvis en glädjande utveckling, även om orsakerna till denna minskning inte framgår. Den minskade långtidssjukfrånvaron förklarar som nämnts tidigare den minskande frånvaron totalt sett. 
Det totala antalet sjuktimmar minskade 2019 jämfört med 2018, med 29.805 timmar. Det motsvarade 15 årsarbeten. Trots de förbättrade sjuktalen så motsvarade de totala 501.219 sjuktimmarna förra året hela 253 årsarbeten. Detta innebar en kostnad för kommunen på nästan 36,6 miljoner kronor. Det var för övrigt ungefär 281.000 kr mer än året innan.
Det framgår tydligt av siffrorna att sjukfrånvaron kostar kommunen mycket pengar. Med en friskare personal skulle kommunen kunna spara många miljoner… Därför är det självklart viktigt att analysera orsakerna till sjukfrånvaron – för att kunna hitta rätt åtgärder för att minska den.
Jag tror emellertid att kommunens personalspecialister, chefer och andra gör ett bra jobb och så gott de kan. Men jag kan inte låta bli att tänka att de arbetar i motvind. De ekonomiska resurserna är knappa och riskerar att dras ner ytterligare, styrsystemet kräver att medarbetarna dokumenterar, fyller i enkäter, utvärderar, producerar statistik osv i stället för att syssla med det de är intresserade av och utbildade för, lönerna är individuella och det finns missnöje med chefernas lönesättning som uppmuntrar konkurrens mellan medarbetare och ”blind lojalitet” till cheferna – och försvårar kollegialt samarbete och solidaritet.
Vänersborg, liksom många andra kommuner, står inför en utmaning, både i nutid och framtid, att attrahera, rekrytera, utveckla och behålla rätt kompetens. De äldre respektive de yngre i samhället kommer att öka drastiskt i antal vilket leder till stort behov av mer personal inom framför allt förskola, skola, vård och omsorg. Samtidigt ökar andelen personer i 
arbetsför ålder i betydligt lägre takt. Konkurrensen om rätt kompetens kommer därför att hårdna ytterligare mellan arbetsgivarna.
För övrigt ska det bli mycket intressant att se hur siffrorna för år 2020 utvecklar sig. Har kommunen lyckats med sin personalpolitik under corona-pandemin, hur många av personalen har drabbats av covid-19 osv. Men de svaren får vi vänta ytterligare ett år på.
Ärendet “Redovisningen av personalstatistik 2019” på kommunfullmäktige i juni innehöll också något som kallas arbetsgivarindex (AVI). Detta index visar hur attraktiv kommunen är som arbetsgivare. Jag tänkte skriva om denna del av personalstatistiken i en egen blogg. (Tillagt 6/8: Se ”Personal: Attraktiv arbetsgivarindex”. )
VA och utsläppen 2019
I maj var det stor uppmärksamhet kring planerna på att släppa ut stora mängder orenat avloppsvatten från Köpenhamn i Öresund. (Se t ex SVT “Miljoner kubikmeter kloakvatten ut i Öresund”.) Då fick allmänheten också veta att det släpps ut avloppsvatten även i Sverige. Det släpps ut drygt 8 miljarder liter varje år rakt ut i svenska vatten. (Se SR “Efter kritiken: Även svenskt avloppsvatten hamnar i havet”.) Jag delade några artiklar på Facebook och fick då frågan om hur det var i Vänersborg. Jodå, det bräddas i Vänersborg också. Det har jag redogjort för i några bloggar genom åren. Men frågan blev också en påminnelse om att jag inte hade skrivit om bräddningar förra året…
Bräddningar kan man nämligen läsa om i de miljörapporter som Kretslopp & Vatten sammanställer varje år. Miljörapporterna omfattar avloppsverksamheten på kommunens båda avloppsreningsverk året innan. Således handlar årets två miljörapporter om Holmängens respektive Brålandas avloppsreningsverk förra året, 2019.
När jag bläddrade i Kretslopp & Vattens sidor på kommunens omfattande hemsida, som en förberedelse för denna blogg, upptäckte jag att det även här fanns en stor mängd intressant och lärorik information. (Se startsidan: “Vattentjänster”.)
I stort sett alla som bor i någon av Vänersborgs tätorter är anslutna till det kommunala VA-nätet. Det finns nedgrävda VA-ledningar överallt, längs med och under våra gator och vägar osv. Och det är väl tur, det gör så att vattnet kommer när man vrider på kranarna och bajset försvinner när man spolar på toaletterna.
Det finns två vattenverk i Vänersborg – ett vid Skräcklan och ett vid Rörvik på dalslandskusten norr om Sikhall. Det har alltid varit min uppfattning. Men när jag läste på Kretslopp & Vattens hemsidor insåg jag till min förvåning att det fanns ytterligare två vattenverk (se cirklarna/punkterna på kartan):
“Den allmänna vattenförsörjningen i Vänersborgs kommun baseras på uttag av ytvatten i Vänern/Göta Älvs vattentäkt till vattenverken Skräcklan och Rörvik. Grundvatten tas i Hästevadets (Vargön) samt Dyrehögs vattentäkter till vattenverken Hästevadet och Källeberg.”
Den här texten hittade jag dock inte på hemsidan utan i kommunens så kallade Blåplan. Det är en mycket ambitiös plan – också med mängder av intressanta och viktiga fakta. (Du kan ladda ner planen här, den är i tre delar.) Jag lärde mig t ex att vattenverket på Skräcklan har kapacitet att klara hela Vänersborgs kommuns behov. Och även att Hästevadets och Dyrehögs reservvattentäkter kan kopplas in om det blir kris. Dessa vattentäkter kan försörja 20 procent av behovet i den allmänna vattenförsörjningen under obegränsad tid. Det kan väl nämnas att det också finns en reservvattenledning mellan Vänersborg och Trollhättan. Som inte har något att göra med Trollhättans planer i Nordkroken… (Se “Trollhättans planer i Nordkroken”.)
Man lär sig, även som pensionär. Men miljörapporterna för 2019, vilka alltså är de senaste, handlar om avloppsverksamheten på avloppsreningsverken på Holmängen och i Brålanda.
Holmängen tar emot avloppsvatten från Vänersborgs tätort, Vargön, Båberg, Trestad Center och Väne Ryr, medan avloppsverket i Brålanda tar emot avloppsvatten från Brålanda, Frändefors och Vänerkusten. I Vänersborg är ledningsnätet för spillvatten ca 25 mil långt och det finns 51 pumpstationer längs nätet.
Pumpstationernas uppgift är att pumpa/lyfta avloppsvattnet vidare på de delar av ledningsnätet när det inte kan rinna vidare med självfall. I samband med Kanadagässens invasion på Skräcklan i sommar och “badförbuden” så blev pumpstationerna både aktuella och “intressanta”… (Se “Bad och bräddning”.)
I miljörapporterna står det angående pumpstationerna:
“I samtliga pumpstationer finns givare som signalerar när nödutloppsnivån uppnås, signalen överförs till en dator vid avloppsreningsverket. Datorn gör en larmutskrift och dessutom en månadsrapport. I denna månadsrapport kan utläsas antal gånger samt sammanlagd tid som nödutloppen varit i funktion. Med hjälp av dessa rapporter har beräkningar gjorts av den mängd avloppsvatten som har passerat genom nödutloppen.”
Det går alltså inte utifrån nivåmätningen att säga hur stora volymer som har bräddats. Storleken på bräddningarna beräknas utifrån bräddtid och ett förmodat normalflöde i inloppsledningen till pumpstationen.
För det mesta fungerar allt som det är tänkt. Vi får rent vatten i kranarna och avloppsvattnet renas på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. “Föroreningarna” tas om hand och det renade vattnet släpps ut i Vänern eller i Frändeforsån.
Ibland blir det emellertid lite fel. Ibland släpps orenat avloppsvatten ut. Det kallas alltså bräddning. Det kan bero på att ledningsnät eller reningsverk är överbelastade och vattenmängden är större än vad VA-systemet klarar av, t ex vid kraftigt regn. Under år 2016 brann det t ex i ett ställverk i centrala Vänersborg, vilket gjorde att verket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kbm. Avloppsvattnet flöt ut i Vänern och Göta älv…
Under 2019 beräknas ca 4.100 kbm ha bräddats i Holmängens avloppsreningsverk eller om det möjligtvis är totalt på hela “Holmängens” ledningsnät. I miljörapporten för Holmängen står det:
“Sammanlagt bräddade 14 pumpstationer 102 gånger under totalt 30 dygn på grund av regn under 2019. Totalt uppskattas 4.100 kbm ha bräddats på grund av regn.”
I Brålanda bräddades 5.500 kbm. I miljörapporten för Brålanda:
“Sammanlagt bräddade en pumpstation 27 gånger under totalt 18 dygn på grund av regn under 2019. Totalt uppskattas 5.500 kbm ha bräddats på grund av regn.”
Jag antar att det mesta av det här avloppsvattnet flöt ut i Frändeforsån.
Det är onekligen en del orenat avloppsvatten… Å andra sidan kan det vara bra att jämföra det med att Holmängen behandlade 6.034.482 kbm avloppsvatten förra året och Brålanda 606.238 kbm.
Det pågår en stor diskussion om det är “nyttigt” att slammet från reningsverken läggs ut på åkrar. Vilket är tveksamt… Slam från Brålandas reningsverk mellanlagras på Häljestorp och sprids sedan ut på åkermark. Det handlar om 2.700 ton. Det transporteras slam från Holmängen till Häljestorp också. Rapporten skriver:
“Under 2019 producerades 2.840 ton rötat och avvattnat slam vid Holmängens avloppsreningsverk. Totalt 2.063 ton slam transporterades till Ragnsells som har gjort jord till deras sluttäckning av deponin.”
Avloppsreningsverken är inte hundraprocentigt “effektiva”. Det “rinner igenom” en hel del… Ut i naturen…
Det släpptes ut följande från reningsverken i Vänersborg förra året (i ton/år):
Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, COD-CR= kemisk syreförbrukning, P-tot=fosfor, N-tot=kväve, NH4-N= ammonium
Det finns en annan aspekt av utsläpp, inte bara att t ex kväve och fosfor hamnar i vattnet. Ämnena borde återvinnas…
Det släpptes också ut följande från reningsverken (i kg/år):
Avloppsverken kan inte heller ta hand om alla kemikalier och mediciner. Dessa ämnen följer med vattnet ut i naturen och kan faktiskt göra både växter och djur sjuka. Det är ett stort problem, särskilt när en hel del av dessa föroreningar finns i det slam som läggs ut på åkrarna.
Till sist vill jag komplettera med att Kretslopp & Vatten är en stor energiförbrukare, främst på grund av reningen:
“Den mesta energin används i form av el för att driva pumpar i avloppsverket och i pumpstationer.”
Under 2019 användes 1.596.745 kWh på Holmängens reningsverk. (Det producerades dock biogas som genererade el med hjälp av en gasmotor. Den genererade 117.320 kWh förra året, men då hade den driftproblem och fungerade inte på 6 månader.) Under 2019 användes 655.059 kWh i Brålandas reningsverk.
Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Jag avhåller mig för övrigt denna gång från att skriva något om enskilda avloppslösningar…
Anm. Förra året skrev jag en blogg om VA och utsläppen 2018 – se här. Det gör det möjligt att faktiskt jämföra 2019 års utsläpp med 2018.
PS. Filmen ”Vättern under ytan” visar hur politiker och myndigheter tillåter industrin och avloppsreningsverken att släppa ut föroreningar i Sveriges största dricksvattentäkt – klicka här: ”Vättern under ytan”. Filmen är alldeles ny.
(Tillagt efter tips från Daniel P i gruppen ”Vänersborgare” på FB. 3/8)
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)
Anm. Det här är en fortsättning av bloggen “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”.
Den 16 juni 2020 sammanträdde samhällsbyggnadsnämnden. Ett av besluten gällde så klart försäljningen av Holmen. Nämndens beslut blev:
- “Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar till förvaltningen att ansöka om fastighetsbildning i syfte att stycka av ca 20.000 kvm av Rånnum 6:38 enligt bilaga.”
- ”Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar till förvaltningen att starta arbetet med att försälja styckningslotten och därefter återkomma till samhällsbyggnadsnämnden för slutlig beslut om försäljning.”
Det är uppseendeväckande. De punkter som finns i motiveringarna till kommunfullmäktiges återremisser den 18 mars (2020) börjar verkställas. Men motiveringarna i återremisserna är ju inga beslut, det är motiveringar, eller borde vara, till ytterligare beslutsunderlag. Särskilt den ena motiveringen verkställdes, inte helt oväntat den från Benny Augustsson (S) och de styrande, en motivering som egentligen inte ens borde ha tillåtits. En återremiss betyder, oavsett innehållet i motiveringarna, att ärendet ska tillbaka till kommunfullmäktige för beslut.
Det står inget specifikt om denna hantering i Kommunallagen, jag tror att lagstiftaren har tagit för givet att ett återremitterat ärende ska tillbaka till kommunfullmäktige. Men i förarbetena till den nya Kommunallagen är det desto tydligare, se t ex regeringens remiss (se här) till Lagrådet inför riksdagens beslut om ny Kommunallag:
“Återremiss innebär att ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Ärendet skickas då tillbaka till beredande organ, som kan vara en nämnd, en fullmäktigeberedning eller styrelsen. Det beredande organet ska därefter bereda ärendet på nytt och lämna ett förslag till beslut i ärendet.“
Jag är därför osäker på om samhällsbyggnadsnämndens beslut är lagligt. Återremissen ska tillbaka till kommunfullmäktige för beslut. Jag kan inte se annat.
I protokollet till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 16 juni står det:
“Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar 2020-05-18 § 68 att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten (…) och sedan gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten (styckningslotten, handläggares edit.)”
Det är alltså kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) som har gett samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att gå ut med en ny försäljning…
Men kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) kan aldrig ersätta kommunfullmäktige… Tror ledamöterna i KSAU det? Vilket fel i ordningen kan detta vara? Jag börjar tappa räkningen…
Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ – om fullmäktige beslutar om återremiss kan inte KSAU upphäva det genom att fatta något annat beslut. Överhuvudtaget är KSAU:s befogenheter att fatta några som helst beslut, om vad som helst, ytterst begränsade.
Självklart har jag tittat i protokollet från den 18 maj när kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) sammanträdde. (Samhällsbyggnadsnämnden hänvisade ju dit.) Även om det “satt hårt inne”. Kommunen ville nämligen inte lämna ut denna del av KSAU:s protokoll…
Jag kan inte se annat än att KSAU:s befogenheter överskreds när det enhälligt beslutade att:
- “Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar att samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för den fortsatta hanteringen av ärendet enligt kommunfullmäktiges uppdrag 2019-05-22 (§ 58) och beslut om återremittering 2020-03-18 (§ 25).”
- “Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten och gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
- “Kommunstyrelsens arbetsutskott uppmärksammar samhällsbyggnadsnämnden på att ärendet ska återrapporteras till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen genom anteckning på respektive meddelandelista när försäljningen är genomförd.”
Fullmäktiges återremittering från den 18 mars nämns i och för sig, men det är allt. Att en återremiss betyder att ärendet ska tillbaka till fullmäktige låtsas man inte om – mer än att en anteckning ska göras på meddelandelistan. Men “redovisning” i form av en anteckning i meddelandelistan måste väl ha beslutats av fullmäktige? Det är makalöst och, som jag ser det, mycket tveksamt om det överhuvudtaget är ett lagligt förfarande. Hur kan KSAU tro att det står över kommunfullmäktige?
Det ska noteras att tre partier röstade för Lidells och moderaternas förslag på återremiss i fullmäktige. Dessa tre oppositionspartier, V-MBP-SD, med tillsammans 16 ledamöter i kommunfullmäktige är inte representerade i KSAU. Det är bara betongpartierna – som nu körde över nästan en tredjedel av det ordinarie fullmäktiges ledamöter. På tal om demokrati och minoritetsskydd alltså…
Jag saknar ord.
I samhällsbyggnadsnämndens underlag till beslut den 16 juni utvecklas också det som hänt sedan fullmäktige återremitterade ärendet:
“Utredning av återremisserna har fallit ut i att samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för den fortsatta hanteringen av ärendet enligt kommunfullmäktiges ursprungliga uppdrag (2019-05-22 § 58) och beslut om återremittering samt att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten och gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
Det är alltså som om inget har hänt i ärendet sedan i maj 2019. Men det har det ju… Det finns inte heller någon utredning av återremisserna i handlingarna och har det gjorts en sådan, vilken det uppenbarligen har, så ska den väl rimligtvis skickas till kommunfullmäktige? Det är ju det som en återremiss handlar om, att:
“ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas.”
Utredningen har inte skickats till fullmäktige och överhuvudtaget har KSAU, och samhällsbyggnadsnämnden, bara tänkt att fullmäktige ska få ett meddelande om att försäljningen är klappad och klar…
Ja ja…
Men visst, trots att utredningen om återremisserna inte finns med i några underlag och protokoll, åtminstone inte i de som är utlagda på kommunens hemsida, så har jag efter stor möda till slut fått ut utredningen från kommunen, och läst den. (De juridiskt kunniga på kommunen tyckte först inte att utredningen, och delar av KSAU:s protokoll, var offentliga handlingar.)
Utredningen är daterad den 7 maj och underskriven av den dåvarande biträdande kommundirektören, som tillika är jurist.
Det framgår i utredningen att kommunstyrelseförvaltningen omedelbart har börjat verkställa de punkter som räknades upp i återremisserna… Snabbt kommer utredaren till slutsatsen att:
“Det kan därvid konstateras att återremissernas krav om ny försäljning inryms inom fullmäktiges ursprungliga beslut den 2019-05-22 (§ 58) och därmed ska samhällsbyggnadsnämnden vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen.”
Med den innebörd att man kan ignorera fullmäktiges beslut från mars 2020 – och att en återremiss ska tillbaka till fullmäktige. Juristen ger sig inte in i någon diskussion om lagligheten i detta förfarande, inte heller om lagligheten i att det finns två återremisser.
Sedan utvecklar utredningen hur avstyckningen av fastigheten på Holmen ska gå till, dvs det handlar om hur motiveringarna ska verkställas. Slutligen diskuteras frågan om vem i kommunen som egentligen ska besluta, och borde ha beslutat om försäljningen:
“I samband med både samhällsbyggnadsnämndens och kommunstyrelsens behandling av ärendet, har frågans strategiska natur diskuterats utifrån ett beslutsnivåperspektiv. Enligt kommunallagen 5 kap. 1 § ska fullmäktige besluta i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen. Förvaltningen kan konstatera att föreslagen markyta är detaljplanelagd som industrimark. Detaljplanelagd mark för hamn lämnas därför utanför avstyckning, då det kan anses vara av strategisk karaktär beroende på eventuell framtida hamnetablering.”
Med andra ord, Samhällsbyggnadsnämnden borde ha fattat beslutet om försäljning i december 2019 på egen hand. Men varför gjorde den inte det? 
Och därmed är vi tillbaka på ruta 1…
Nästan.
Den 10 juli, mitt under semestertiderna, hade Fastighetsutskottet ett extra sammanträde. Det handlade om försäljningen av Holmens fastighet. Så klart.
Fastighetsutskottet är ett utskott under samhällsbyggnadsnämnden. Jag är inte riktigt säker på utskottets roll i det här sammanhanget och varför det har fått ärendet i sin hand. Det kan ha berott på punkt 2 i utskottets beslut som blev:
- “Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott uppdrar till förvaltningen att starta en ny försäljningsprocess i egen regi avseende Holmens före detta huvudkontor och portportalen.”
- “Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott uppdrar till förvaltningen att informera kommunstyrelsens arbetsutskott om att inga mäklaranbud har inkommit och att hantering av ärendet följer i övrigt enligt kommunfullmäktiges beslut att genomföra försäljningen av Holmen Bruk AB:s gamla huvudkontor”
Samhällsbyggnadsförvaltningen gick nämligen ut med en direktupphandling av mäklare – både offentligt och till tre lokala mäklare. Det kom emellertid inte in några anbud. Tydligen ville ingen mäklare åta sig att sälja fastigheten/avstyckningen, som alltså har namnet Bruket 8. Erfarenheterna av allt strul i Vänersborgs kommun när det gäller fastigheter och fastighetsaffärer förskräckte väl… Och när ingen mäklare var intresserad bestämde samhällsbyggnadsförvaltningen att sälja fastigheten på egen hand.
Och om nu kommunfullmäktiges motiveringar till återremissen av politiker och förvaltning uppfattas som beslut som ska verkställas kan jag konstatera att det är tveksamt om försäljningsprocessen borde fortsätta utan mäklare… Eller hur ska man tolka Augustssons motivering:
- “Gå ut med ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
- “Uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs föra att genomföra försäljningen.”
Det blev en lång blogg, i tre delar. Jag har gått igenom hela processen från 2010 då Vänersborgs kommun köpte det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper – till idag. Jag har försökt att hitta varje beslut som har fattats i ärendet för att få en total och komplett bild av vad som har försiggått. Jag tror inte att jag har missat något protokoll eller någon utredning, men man ska aldrig säga aldrig.
Och nu är Holmens gamla kontorsbyggnad, fabriksporten och omkringliggande mark på 19.663 kvm, fastigheten Bruket 8, alltså ute till försäljning. Igen. Jag har genom alla protokoll och utredningar försökt att beskriva vägen dit, en väg som har kantats med märkliga beslutsvägar och informella beslut – och icke-beslut. Och eventuellt innehållande en mängd formella felaktigheter, och kanske till och med olagligheter. Det finns det väl i och för sig olika åsikter om, men jag har försökt att belägga mina åsikter.
Det är med andra ord som vanligt i Vänersborgs kommun. Det tycks gå bra att töja på “formaliteter” när det passar. Och effekterna och resultaten av sådana attityder och handlingar har vi sett många gånger i kommunen. Det har definitivt inte gynnat Vänersborg och dess skattebetalare. Och det tycks inte som om de som styr och har det politiska ansvaret i kommunen lär sig av alla de misstag som har gjorts i det förgångna.
Den här gången tycker jag att de styrande har krånglat till det i onödan. Om man nu kan och får uttrycka det så. Försäljningsprocessen borde inte ha varit något större problem. Jag tror faktiskt att samtliga partier är överens om att sälja mark, och Holmens gamla kontorsbyggnad. Men i Vänersborg tycks allt som har med fastigheter att göra bli fel… Det är nästan så att man misstänker att de styrande helt saknar nödvändig kompetens.
Och hela tiden står oppositionen utanför de avgörande besluten…
==
Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)”
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)
Anm. Det här är en fortsättning av bloggen “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”.
Den 18 mars 2020 var ärendet om en försäljning av Holmens gamla huvudkontor återigen uppe i kommunfullmäktige, om än i ett decimerat “coronafullmäktige”. Det blev inte helt oväntat en del diskussion i ärendet (se “Decimerat KF och Holmenförsäljning”), och det stod tidigt klart att ärendet skulle återremitteras. Det krävs nämligen bara 1/3 av de närvarandes röster för att ett ärende ska återremitteras.
Det blev dock en del “kalabalik” vid avgörandet. Det märks även i protokollet, som inte kan ha varit lätt att skriva för sekreteraren. (Du kan ladda ner protokollet här.)
Gunnar Lidell (M) yrkade tidigt under ärendets behandling på en återremiss. Yrkandet fick stöd av flera ledamöter från M, V och SD – tillsammans fler än en tredjedel. Det var inget konstigt. Så går det till i politiken. Men när kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) begärde ordet så tog ärendet en annorlunda och mycket underlig vändning. Augustsson yrkade, enligt protokollet:
“i första hand bifall till kommunstyrelsens förslag och i andra hand yrkade han enligt följande återremissyrkande”
Ett yrkande om återremiss ställs alltid mot alternativet att ärendet ska avgöras direkt. Och det görs alltid först. Därför blev Augustssons yrkande mycket förvirrande.
Eller vad sägs om denna hantering av ärendet i kommunfullmäktige?
Ordförande Annalena Levin (C) börjar med att först pröva om ärendet ska avgöras under dagens sammanträde eller återremitteras. Helt enligt regelboken.
Då blev det inte helt oväntat votering i frågan. Gunnar Lidell (M) och samtliga ledamöter från M, V, SD och MBP röstade för en återremiss. Resten av fullmäktige, dvs Benny Augustsson (S), resten av S, C, MP, L och KD röstade för att ärendet skulle avgöras under sammanträdet. (Här kan du ladda ner hur ledamöterna röstade, ”Voteringslista”. De som röstade för återremiss röstade “nej”!)
Det blev återremiss, det räckte ju med en tredjedel av ledamöterna. Men det kan inte nog understrykas – Augustsson och de styrande begärde alltså ingen återremittering av ärendet. De röstade klart och tydligt mot en återremiss! De röstade otvetydigt för att ärendet skulle avgöras på sammanträdet!
Som jag ser det så är Augustssons yrkande om återremiss helt meningslöst och till intet förpliktigande. Man kan inte yrka på återremiss i “i andra hand” när frågan om återremiss alltid avgörs “i första hand”. Det finns inte en chans att Augustsson kan sägas ha begärt en återremiss. Aldrig! Ordförande Levin och kommunens jurister har gjort en logisk och juridisk kullerbytta anser jag.
Och det är viktigt. Både Gunnar Lidell (M) och Benny Augustsson (S) lämnade nämligen in en skriftlig motivering till varför de begärde en återremiss. Vilket Augustsson alltså inte begärde, eftersom han röstade mot en återremiss. Och båda motiveringarna godkändes av ordförande. Det var ytterligare ett misstag och ett fel, som en följd av det första.
En återremittering av ett ärende betyder alltså att inget beslut fattas, utan ärendet utreds ytterligare och kommer tillbaka till fullmäktige vid ett senare tillfälle. I Kommunallagen 5 kap 50 § står det:
“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.”
Det är alltså bara de ledamöter som begär återremiss som får lämna in en motivering. Det är följaktligen bara Lidells motivering som är giltig och som borde ha följt med fullmäktiges “beslut”. Benny Augustssons motivering skulle aldrig ha godkänts.
Som jag ser det så har Benny Augustsson (S) också missbrukat “instrumentet” återremiss. Han har använt ”instrumentet” på ett sätt som lagstiftarna inte har tänkt, och faktiskt också har avsett att förhindra. Regeringskansliet skriver i “Minoritetsåterremiss i kommuner och landsting” (2007, se här) om återremiss i den gamla Kommunallagen från 1991. (Det var mycket diskussion om och ändringar i Kommunallagen från 1991 innan vi fick en helt “ny” 2017.)
“I ett tillkännagivande från riksdagen (bet. 2005/06:KU26 och rskr. 2005/06:283) anförs att bestämmelsen om återremiss i kommunallagen är utformad på så sätt att den återremiss som minoriteten får till stånd kan göras betydelselös genom att majoriteten, genom ett beslut om enkel majoritet, driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett. Enligt riksdagen bör motiveringen som åtföljer en återremiss formuleras av den som har begärt återremissen, dvs. av minoriteten när det är fråga om en minoritetsåterremiss. Regeringen gavs därför i tillkännagivandet i uppdrag att utreda frågan och sedan återkomma till riksdagen med eventuella förslag.”
En gång till:
“…driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett…”
Det var ju precis det som skedde i Vänersborg kommunfullmäktige, genom att ordförande godkände ytterligare en motivering, trots att den nya Kommunallagen från 2017 uttryckligen ville förhindra sådana här manövrar.
För fullständighetens skull – Lidells (M) motivering till återremissen löd:
“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:”
- “omgående omförhandla avtalet med den aktuella köparen med uppdraget att minska den avstyckade tomt-arealen till ca 3500 kvm, vilket motsvarar den areal som framgick av det ursprungliga mäklarunderlaget vid annonsering. Eventuellt ytterligare markbehov för köparen får i så fall framkomma vid sådan förhandling och prissättning/kvm ske utifrån kommunens beslutade tomtpris/kvm, alternativt via en marknadsmässig värdering.
- ”om det då inte skulle föreligga köpintresse från den aktuella köparen, återupptas dialogen med övriga kända anbudsgivare, med samma förutsättningar som att-sats 1.”
- “om inget kvarstående intresse föreligger enligt att-sats 1 o 2, går den tänkta fastigheten ut till förnyad försäljning så snart ske kan.”
Och Augustssons (S) motivering till återremissen löd:
“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:
- “Avbryta försäljningen av del av fastighet Rånnum 6:38”
- “Göra en avstyckning av fastigheten.”
- “Gå ut med ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
- “Uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs föra att genomföra försäljningen.”
- “Köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”
- “När försäljningen är genomförs ska detta återrapporteras till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen genom anteckning på respektive meddelandelista”
Det är två rätt speciella motiveringar. Det handlar som jag ser det egentligen inte alls om att ärendet ska kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Det handlar om att en mängd beslut ska fattas, dock oklart vem som ska fatta dessa. Jag är inte säker på att någon av de här motiveringarna skulle ha godkänts rent innehållsmässigt. Det kan vara det tredje felet.
Men det är inte slut på eländet än…
Anm. Fortsättning följer…
==
Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)”
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)
Det var lätt att tro att Holmens gamla huvudkontor var totalförstört efter branden i maj (se “Branden på Holmen”). Det visade sig att så inte riktigt var fallet. Kommunen skriver på hemsidan (se här):
“Den tekniska undersökningen visar att byggnaden går att bygga upp igen…”
Försäljningen av Holmen annonseras på bland annat kommunens hemsida. (Se “Säljes – Kontorsbyggnad med anor från sent 1800-tal”. Se bild nedan.)
Kontorsbyggnaden, fabriksporten och omkringliggande mark på 19.663 kvm har styckats av och bildar nu fastigheten Bruket 8. Vänersborgs kommun vill sälja denna fastighet, dock inte till högstbjudande. Men det återkommer jag till en annan gång.
Vänersborgs kommun har alltså bestämt sig att göra ett sista försök att sälja Holmens gamla kontor. Men “problemen” har som bekant egentligen inte berott på brist på köpare – utan på oenigheter inom kommunen… Politikerna har helt enkelt inte varit överens.
Nu tycks någon eller några strunta i oenigheterna i kommunen, och också de formella beslutsvägarna. Det är i varje fall mitt intryck. Som vanligt tycks emellertid de gamla vanliga betongpartierna hitta varandra i slutändan.
Historien började år 2010. Då köpte Vänersborgs kommun det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj kr. Sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc. Innovationsbyggnaden uppfördes under 2017-18 för 24,8 miljoner kr. Dessutom har det tillkommit 670.600 kr i rivningskostnader för några hallar på området. (Som kommunen istället kunde ha sålt till Magnus Larsson i Sikhall för 5,2 milj kr.) Och ändå tror jag inte att det här är kommunens alla kostnader…
Delar av Holmens gamla kontorsbyggnad hyrdes ut under en kortare period. Sedan stod den tom. Kommunen bröt enligt uppgift strömmen, värmesystemen frös sönder och det blev ett tillhåll. Kommunen installerade inga larm och det fanns ingen bevakning. Hela kontoret blev så småningom sönderslaget och vandaliserat.
Den 15 november 2018 reagerade Samhällsbyggnadsnämnden. Det var tvunget att hända något med byggnaden innan det var för sent. Och eftersom kommunen inte hade någon användning av byggnaden så beslutade nämnden att föreslå en försäljning:
“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå kommunfullmäktige besluta att sälja Holmens gamla huvudkontor i Vargön via mäklare.”
Den 22 maj 2019 hamnade ärendet i kommunfullmäktige. Fullmäktige beslutade:
- “att Holmens Bruk AB:s gamla huvudkontor, inom fastigheten Rånnum 6:38 i Vargön, tillsammans med ett markområde runt byggnaden ska säljas via mäklare,”
- “att uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen, och”
- “att köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör”
Så långt var det inga problem. Processen som skulle leda till en försäljning fortlöpte precis enligt regelboken.
Den 12 december 2019 behandlade Samhällsbyggnadsnämnden ärendet. Då ”beslöts” att Hillforth Development AB och Pro Tune AB skulle få köpa fastigheten till ett pris av 800.000 kr. Det ”beslöts” också att köpeavtalet skulle godkännas, att mark- och exploateringsingenjören skulle få uppdraget att underteckna föreslaget nyttjanderättsavtal och att samme person undertecknade föreslagen avsiktsförklaring. (Se Buccis blogg, “En vanlig fastighetsaffär”.)
Det intressanta var att Samhällsbyggnadsnämnden faktiskt inte beslutade detta, utan föreslog att kommunstyrelsen skulle fatta dessa beslut. Liksom att kommunstyrelsen skulle:
“ta ställning till av köparen önskat markförvärv med hänsyn till prissättning och framtida markanvändning.”
Nämnden “avsade” sig alltså ärendet och överlämnade beslutanderätten till kommunstyrelsen. Samhällsbyggnadsnämnden ansåg att markförsäljningen kring byggnaden var en strategisk fråga.
Och det var den helt klart, om inte annat för att förutsättningarna hade ändrats jämfört med fullmäktiges beslut. Markområdet runt byggnaden hade ökat från 3.500 kvm till 35.000 kvm… Till samma pris… Och dessutom skulle köparna få ett nyttjanderättsavtal för ett markområde om ytterligare ca 6.100 kvm…
Den 26 februari 2020 behandlades försäljningen i kommunstyrelsen. Då blev det en ordentlig diskussion. Gunnar Lidell (M) ansåg att fastigheten såldes för billigt och James Bucci (V) ansåg att samhällsbyggnadsnämnden inte följde kommunfullmäktiges beslut (Bucci hade reserverat sig redan i SHB) och att beslutet även skulle strida mot EU:s regler.
Kommunstyrelsen röstade emellertid för en försäljning med röstsiffrorna 8-7. Det var i stort sett samhällsbyggnadsnämndens förslag som också blev kommunstyrelsens beslut. Dock skulle kommunstyrelsens ordförande underteckna köpehandlingar och nyttjanderättsavtal, och ingen annan.
Men. Det var inte riktigt så enkelt. Kommunstyrelsen skickade detta beslut som ett förslag till kommunfullmäktige… Det var fullmäktige som skulle fatta det avgörande beslutet. Kommunstyrelsen förklarade inte varför den skickade frågan vidare till kommunfullmäktige, men jag antar att det var på grund av att beslutet hade en strategisk och principiell karaktär. Kommunstyrelsen skulle som jag ser det ha kunnat skicka tillbaka frågan till samhällsbyggnadsnämnden för beslut.
Sedan började det bli riktigt “krångligt”. Och kanske till och med olagligt.
Anm. Fortsättning följer…
==
Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:
“Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”
“Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”
“Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)”
Besök i Nordstan
Olle 4 år, snart 5 (vilket enligt han själv är viktigt att påpeka) åkte idag. Han har varit på “semester” hos farmor och farfar i två hela veckor. Det har varit roliga och intensiva dagar – som vanligt med Olle. Schemat innehöll bland annat dagliga skattjakter, bad, bokläsning, bygge med Lego, besök på lekplatsen “vid kyrkan”, som Olle kallade den, glass och jordgubbar på Torget. Och mycket mer, Olle och farfar testade till och med lite schack.
Den här sommaren slapp Olle att bli nedskitad av fiskmåsarna. Förra sommaren gjorde en av Nordstans fiskmåsar sina behov strax över Olles huvud… I år har fiskmåsplågan varit mindre än någonsin i vår del av Nordstan. Några av fastighetsägarna har äntligen tagit krafttag mot sjöråttorna. Jag hoppas att fler följer exemplet, särskilt vissa bostadsrättsföreningar. Tak är inte måsarnas “naturliga habitat” vad än kommunen säger.
Olle var inte det enda besöket i Nordstan de gångna veckorna. Vi såg tidigt en morgon en räv i trädgården, vilken även Olle såg från köksfönstret. Det har vi aldrig sett i Nordstan tidigare. Kanske har räven något att göra med att det har sprungit så få fiskmåsungar på gatorna? Hur som helst är det säkert på grund av räven som vår trädgårdshare har försvunnit. Ja, vi har haft en hare boende i trädgården i ett par år nu.
Men visst välkomnar vi fler rävar, även om det inte är deras naturliga habitat. Och även om de skrämmer bort harar. Ett par rävar kanske till och med kan få bukt med gässen i allmänhet och canadagässen i synnerhet. Det är ju tydligen deras skit som förorenar baden i Skräcklan denna sommar. Och inte bräddade avloppsledningar.
Kommunen har i alla år underskattat fiskmåsplågan. Ska kommunen göra detsamma med gäss-plågan? Det borde göras något åt alla gäss. En stor del av Vänersborgs tjusning för både invånare och turister är de fina baden några stenkast från torget och centrum. För nu är det återigen dags för kommunen att avråda från bad… “Förbudet” har varit mer regel än undantag den här sommaren, när det med jämna mellanrum har regnat. Vilket för övrigt inte är helt ovanligt en svensk sommar. Det måste till någon typ av åtgärder. Det är ohållbart att det inte ska gå att bada i Sveriges största sjö.
Olle och vi löste badutmaningen (som politiker ska jag väl använda kommunens nyspråk…) med att köpa en mindre “pool”. Den rymde både barnbarn och farfar… Och det gick att få bubblor. Det blev någon timmes bad varje förmiddag respektive eftermiddag, inte alltför sällan ännu längre.
Nu är det tillbaks till det vanliga pensionärslivet igen. Och med det bloggandet. Det har ju varit lite glesare mellan bloggarna de här veckorna. De flesta inläggen har också handlat om Vänersborgs odemokratiska hantering av Coronan. Fast det är nog inte riktigt slut än. Vi får se. Det finns ju även en del annat att blogga om. Som vanligt.
Senaste kommentarer