Arkiv
Märkliga turer kring arenan
Det hörs inte särskilt mycket om arenan nu för tiden. Debatten om byggnationen, myglet, användningen, ägarförhållandena, kostnaderna, osv lyser med sin frånvaro. Kanske till de makthavande socialdemokraternas och centerpartisternas lättnad… För att inte prata om arenamotståndarnas i miljöpartiet…
Det är som om vänersborgarna har resignerat. Arenan står ju där den står, det är bara att betala vad den kostar. Typ. Nämner jag något om arenan, eller för den delen IFK Vänersborg, någon gång i någon blogg, så är det en liten men högljudd skara av bandyfans som protesterar och tycker att arenan är det bästa som har hänt kommunen…
Det har ju funnits en hel del problem med arenan genom åren. Och då tänker jag inte i första hand på takraset den 20 februari 2010. Det har ju varit problem med än det ena och än det andra. Det har varit för korta grundskruv, fel rostskyddssystem på fotplåtar, borttagen knäckavstyvning av bågens underram, fel skruvdimension, otätheter i anslutning mellan båge och klimatskärm, takbågar som passerar ut genom klimatskärmen, slangklämmor som saknas, bristfällig montering av plåtbeslag… Bara för att nämna några saker.
Nu var det emellertid ett tag sedan jag hörde om några fel och brister, och de som fanns har väl, förutsätter jag, blivit åtgärdade för länge sedan. Samhällsbyggnadsnämnden, som nu har ansvaret för arenan, sköter säkerligen fastigheten betydligt proffsigare än vad barn- och ungdomsnämnden (som nämnden hette tidigare) gjorde på sin tid.
Men så hittade jag i diariet förra torsdagen (8 sept) en undersökning av temperaturmönster från den 6 april 2013. Ja, du läste rätt, från 2013. Varför undersökningen blev diarieförd just förra torsdagen och inte då, för över tre år sedan, då den skickades till Arena-Fritid, har jag inte en aning om. Kanske har den helt enkelt blivit bortglömd. Fast på Arena-Fritid vill de överhuvudtaget inte kännas vid undersökningen. De säger sig inte ha något minne av att de har sett eller fått rapporten:
”Jag kan inte se i mailen att jag fått något i april 2013…”
Det är märkligt.
Undersökningen ifråga var inte beställd av kommunen, utan en kunnig och intresserad expert på området, med ett eget företag i branschen, gjorde den på eget bevåg. Så vitt jag vet för att personen var intresserad och ville hjälpa kommunen med att få en så bra arena som möjligt. Experten begärde inte heller någon ersättning för arbetet.
Nu har i varje fall rapporten diarieförts, över tre år senare – i samhällsbyggnadsnämndens diarium. Enligt fastighetschefen därför att de inte har sett eller känt till rapporten förrän nu. Vem som har skickat den till samhällsbyggnadsförvaltningen är däremot höljt i dunkel. Men den kommer definitivt inte från Arena-Fritid…
Undersökningen är inte helt lätt för en lekman att förstå. Det ska jag villigt erkänna. Men den handlar om:
”en teknik vid mätningen [har använts] som inte bygger på exakt temperatur utan i stället fokuserar på att jämföra temperaturmönster pga differenser. Så kallad kvalitativ mätning.”
Det handlar tydligen om temperaturer, fukt och ev läckage. Handlingen består av en mängd bilder av arenan, där temperaturmönster visas i alla regnbågens färger.
Den expert som har utfört undersökningen skriver i inledningen att hen förväntade sig att:
”duken, taktemperaturen och kylningen utifrån skall vara homogen och att det därför inte skall uppkomma temperaturvariationer i de stora ytorna.”
Men det är just vad undersökningen visade, stora temperaturvariationer.
Jag återger några utdrag ur utredningen, utan att egentligen riktigt förstå vad som menas. (Kanske några av mina läsare förstår bättre.)
Experten noterar bland annat att:
”isoleringens ångspärr ligger mot takbeläggningen och inte in mot den varma insidan där den borde sitta under rådande temperaturförhållanden. Detta för att förhindra kondensering inuti isoleringen eller mot takduken.”
Rapporten diskuterar vad de färgförändringar som syns på bilderna i rapporten kan bero på:
”Jag bedömer att färgförändringen kan ha fyra orsaker. Alla är aktuella.
1. Takets ytskikt värms olikt under dagen och kyls olikt efter solens nedgång.
Strålningsbetingat
2. Takets konstruktion har olik värmekapacitivitet och har olikt värmeinnehåll och kyls därför olikt.
3. Takets konstruktion har olik konduktivitet / värmeledningsförmåga och kyls därför olikt.
4. Det finns vattenånga under takduken som kondenserar mot duken och värmer den från undersidan när taket kallnar (ångbildningsvärme återgår till underlaget).
Skitig duk, ojämnheter i taket eller ljusets infallsvinkel påverkar 1:an
Detta är norrsidan så avvikelsen har legat i solskugga senare delen av dagen denna årstid.
Temperaturen bör vara likartad
Köld/värmebryggor inifrån påverkar 2 och 3
Att andra värmebryggor syns hela natten talar emot denna orsak
Fuktig/blöt isolering påverkar 2.3.4
Kontrollera fukthalten manuellt”
När det gäller isoleringen skriver experten:
”Jag utgår ifrån att byggmaterialen i hallen är fukttåliga och att hallen klarar en fuktchock men jag har sett tecken på fukt runt perforeringen i innertaket och jag blir inte förvånad om det droppar och rinner längs duken ibland.
Takstolsbalkarna leder in kyla, de är relativt utetemperaturen varma på utsidan, kalla i första delen inne.
Snöräcket är varmt på utsidan i förhållande till omgivande tak, de fungerar som kylflänsar och leder in kyla i konstruktionen bakom duken, även sydsidan med borttaget räcke kyler.
Hur är ångspärren monterad i logerna, sitter det ångspärr på insidan den vägg som vetter utåt samt ångspärr i takduken riskerar detta att bli en fuktfälla om hall och loger är sammanbyggda.
Än värre om omgivande isolering är fuktig och solvärmen sprider fukten som vattenånga i väggen.
Obs takstolsbalkarna igen.”
Man får onekligen, som amatör, en del funderingar och frågor.
Det verkar läcka värme i en våt isolering. Eller har den torkat? Gör den någonsin det? Vad väger våt isolering jämfört med torr? Möglar den? Blir den ännu sämre som isolering allteftersom? Kondensskyddet, som ligger utanför isoleringen när det borde varit under, hur tänkte konstruktören om hen visste att det var risk för kondens? Går det att göra något åt köldbryggorna via de 11 takstolarna av solitt stål? Oisolerade rör inne under taket, har de isolerats sedan 2013?
Det är mina funderingar. En som är ”lite mer” bevandrad i byggnadstekniska frågor (än jag) kommenterar rapportens resultat på följande sätt:
”Det är ju klarlagt att arenan inte byggdes som en multiarena. Den har diffusionsspärren på fel sida, tydligen. Den är byggd för kyla och inte värme. Dessutom verkar den ta allvarlig skada i bärande konstruktion av kondensen. Den står nog inte i mer än 20-30 år från byggstart utan omfattande ombyggnad/takbyte. Kondensen är som störst i augusti varvid det kanske är därför de väljer tvunget att spola upp is i augusti. Annars rostar arenan sönder. Det spolas is för att inte få kondens mot det kvällskalla taket. Luften har som högst fuktkvot (kan bära mest vatten) i augusti.” 
”Omfattande ombyggnad/takbyte”…? Det suger onekligen till i magen…
Varför tar jag då upp en sådan här gammal undersökning? Ja, det är inte bara för att det är mycket märkligt att undersökningen inte diariefördes när den kom till Arena-Fritid 2013. Experten som har utfört undersökningen säger att hen både har överlämnat rapporten i pappersform, från hand till hand på ett möte, och dessutom mailat rapporten i efterhand (med ett tillägg, se nedan). Fast här säger alltså Arena-Fritid att de, som jag redan har nämnt, inte har något minne av att de har sett rapporten. Regeln är annars att sådana här rapporter naturligtvis ska diarieföras och skickas vidare till den det berör, i detta fall samhällsbyggnadsnämnden.
Nä, det allvarligaste är att det tydligen aldrig har gjorts något åt de brister som rapporten lyfter fram. Det har inte skett någon typ av uppföljning, åtgärder eller reparationer utifrån undersökningen. I varje fall finns det inga sådana handlingar i diariet och inte heller har jag fått några sådana besked från t ex Arena-Fritid. Vilket naturligtvis inte helt utesluter att det kan ha gjorts något åt dessa problem under åren. Men eftersom rapporten inte har varit känd för de som är ansvariga för arenan, samhällsbyggnadsnämnden, tyder det onekligen på att inget har gjorts åt problemen…
I rapportens slutkläm (tillägg) beskriver experten sin version av vad som hände när rapporten överlämnades rent ”fysiskt” till representanter för Arena-Fritid:
”Jag är van från min övriga verksamhet att presentera dåliga nyheter, men att bli bemött på det sätt jag blivit hos er gränsar till fientlighet. Jag kan förstå er frustration men att bli jämförd med ett flertal lycksökare och att inte ens bli erbjuden en sittplats medan jag förklarar vad jag gör??”
Fortsättning följer säkerligen. Både med turerna kring diarieföreningen och med arenataket…
Detta är ytterligare en märklig historia kring arenan… Det har ju blivit några sådana sedan den stod färdig. För att inte tala om hur det var under byggnationstiden… Och som vanligt ser det ut att kunna bli väldigt dyrt…
Bo Carlssons överklagan avslås!
För läsare av denna blogg så är nog inte kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) ansvarsfrihet för år 2015 någon nyhet. Det är säkerligen inte heller någon nyhet att Bo Carlsson (C) överklagade beslutet till Förvaltningsrätten.
Idag diariefördes domen från Förvaltningsrätten i Vänersborgs kommuns diarium. Bo Carlssons (C) överklagan avslås:
”Förvaltningsrätten avslår överklagandet.”
Det var en mycket väntad dom från förvaltningsrätten.
Domen kom oväntat, och ovanligt, snabbt. Rättens motivering var vidare tämligen kortfattad. Den var också väldigt formell. Domen handlar nämligen enbart om ”tidsaspekten”:
”Bo Carlssons överklagande inkom visserligen till förvaltningsrätten redan den 18 juli 2016 men förutom en rent allmän uppgift om att kommunens beslut skulle vara olagligt saknas det i denna skrift helt några närmare omständigheter till stöd för överklagandet. Bo Carlsson har först den 31 augusti 2016 kommit in med kompletterande omständigheter till sitt överklagande.
Eftersom Bo Carlsson inom överklagandetiden inte anfört några omständigheter till stöd för sitt överklagande kan förvaltningsrätten inte göra någon annan bedömning än att det inte är visat att kommunfullmäktiges beslut om ansvarsfrihet för Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund skulle vara olagligt eller ha tillkommit på ett otillbörligt sätt. Överklagandet ska därmed avslås.”
Förvaltningsrätten menar alltså att eftersom den komplettering till överklagandet som Bo Carlsson skickade in den 31 augusti anlände först efter det att överklagandetiden hade gått ut, så tar rätten ingen hänsyn till denna. När dessutom Bo Carlssons första överklagan (18 juli) inte innehöll några skäl eller motiveringar till varför kommunfullmäktiges beslut skulle vara olagligt – så står fullmäktiges beslut fast.
Bo Carlsson begärde anstånd med sin motivering till den 31 augusti. Men Förvaltningsrätten hade tydligen inte beviljat detta. (Jag har inte heller sett något brev från rätten angående detta i diariet.) Det är nog så att svarar inte rätten så blir det inget anstånd med tiden… Tydligen trodde Bo Carlsson att han automatiskt fick anstånd bara han meddelade detta.
Men så fungerar inte lagen…
Förvaltningsrätten gör alltså ingen prövning i själva sakfrågan. Vilket antagligen inte hade spelat någon roll – rätten hade med all sannolikhet kommit fram till samma beslut ändå. Tror i varje fall jag.
Förvaltningsrättens dom var följaktligen helt väntad. Även om motiveringen kanske var lite överraskande. Men finns det regler och lagar för vad som gäller vid ett överklagande, så gäller naturligtvis de. Även för Bo Carlsson. Därför är det uppenbarligen inte heller någon idé för Bo Carlsson (C) att överklaga Förvaltningsrättens dom. Om Carlsson nu går i sådana tankar.
Kanske har Bo Carlsson lärt sig något nytt om Sveriges lagar. I varje fall bör han ha lärt sig att kommunfullmäktiges beslut och ett överklagande är så pass viktiga att det inte går att prioritera något annat i ett sådant läge. Det är bara att ta sig tid att formulera och skriva en överklagan – innan överklagandetiden går ut.
.
Tidigare bloggar om Bo Carlsson och ansvarsfriheten:
- NÄRF och ansvarsfrihet (1/3), 12 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (2/3), 13 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (3/3), 14 juni
- Avgå Bo Carlsson!, 23 juni
- Bo Carlsson överklagar! (1/2), 30 juni
- Bo Carlsson överklagar! (2/2), 1 juli
- Om ansvarsfrihet – och Bo Carlsson, 3 juli
- Bo Carlssons överklagan, 22 juli
- NÄRF: Bo Carlssons (C) överklagan, 2 september
Dahlin till Axelsson: ”ni köpte ju (V)”
Den politiska sommaren har varit tämligen ljum och vindstilla. Det har väl bara varit några sporadiska och moderata vindpustar. Nu tycks dock den östliga vinden (från höger…) tillta och temperaturen stiga några grader inför den annalkande hösten. Det ser redan ut att kunna bli en lång, het och blåsig politisk höst…
Det är återigen Jonathan Axelsson (M) som står i stormens öga. I diariet idag återfinns nämligen en mailväxling mellan nämnde moderat och Marie Dahlin (S).
Jonathan Axelsson figurerade i både socialdemokraternas och centerpartisternas flygblad i lördags, på bygdefesten i Brålanda. (Se ”Bygdefest i Brålanda. Och Nuntorp. Och Axelsson. Och Bo Carlsson.”.) Där stod det, i de närmast identiska flygbladen:
”Nämnde moderat [Jonathan Axelsson nämndes vid namn tidigare i flygbladen; min anm] har skrivit till skolinspektionen och EU-kommissionen för att sätta käppar i hjulet…”
Detta föranledde Jonathan Axelsson att skriva ett mail till både Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C). Axelsson skrev:
”Vill tacka för de fina foldrarna. Jag vill gärna att Nuntorp startar igång, men jag gillar laglighet och ordning och reda. Därav mina skrivelser. Vänersborg förtjänar bättre än att vara en kommun som är känd för skandaler med fastighetsaffärer som specialité. Sen förstår jag att ni vill ge er på mig som person och moderaterna, det är ju trots allt vi som får majoritet för våra förslag här i kommunen.”
Varför Axelsson skrev som han gjorde får Axelsson svara för själv, kanske tyckte han att det var anmärkningsvärt att han pekades ut på det sätt som gjordes i flygbladen.
Som för övrigt Axelsson och övriga moderater tydligen inte fick ta del av i Brålanda! Så här skriver moderaterna på sin Facebooksida:
”När moderata företrädare frågade efter S o C foldrar i deras respektive montrar (på samma sätt som de fick hos oss), så blev svaren att ”vi har inga foldrar/de har tagit slut”.”
Moderaterna fick tydligen information om flygbladens innehåll på annat sätt.
Marie Dahlin (S) svarade Axelsson tämligen omgående på hans mail:
”Tacka inte mig, det är sossarna, varav jag är en av dem. Jag ser inte olagligheten? Varför inte prata med oss än att gå bakom ryggen? OM du nu vill samma sak.”
Dahlin säger att hon inte ser olagligheten, men det stämmer inte riktigt helt överens med vad hon sa från talarstolen i fullmäktige den 22 juni, och som jag citerade i gårdagens blogg (se återigen ”Bygdefest i Brålanda. Och Nuntorp. Och Axelsson. Och Bo Carlsson.”):
”Jag höll på att säga att det är värre än så. Man måste till och med tala om för EU nu, om fullmäktige ska hjälpa till och göra en sån affär. Så jag är inte rädd för kommunfullmäktige i Vänersborg utan det är väl mer vad EU har talat om för oss att vi har gjort fel förut.”
Visst säger Marie Dahlin egentligen att hon också befarar vad EU ska säga om en eventuell fastighetsaffär…
Jonathan Axelsson blev nog lite ”fundersam” och kanske till och med lite ”gramse” över Dahlins svar. Axelsson svarade nämligen:
”För att jag är positiv till att starta friskola på Nuntorp, men jag ställer mig frågande om kommunens skall vara inblandad i detta. Men Skolinspektionen och EU-kommissionen får reda ut vad som är lagligt och inte.
Eftersom vi inte har något samarbete, och kommer heller aldrig att ha – så känner jag inte att jag går bakom ryggen.”
Och visst, moderater och socialdemokrater verkar onekligen vara på kollisionskurs just nu. Men det är klart, från ett vänsterpartistiskt perspektiv så kan jag inte låta bli att påpeka att moderater och socialdemokrater har haft ett tämligen gott samarbete under alla de år jag har varit aktiv i kommunalpolitiken… Därav att jag åtskilliga gånger i denna blogg har kallat dem ”betongpartier”… I de flesta viktiga frågor så har de varit överens, och det har varit Vänsterpartiet ensamt som har stått för oppositionen. (Ibland tillsammans med välfärdspartiet och miljöpartiet.)
Sedan svarar Marie Dahlin (S) igen. Efter 3 minuter. Och det här svaret är, som jag ser det, oerhört anmärkningsvärt. Dahlin drar av någon anledning in Vänsterpartiet.
Marie Dahlin skriver:
”Oj, det var tydliga besked! Nä, ni köpte ju (V) för 40 miljoner. Men då vet ju vad som gäller.”
Ooops!
”… ni köpte ju (V) för 40 miljoner…”
Det var ett, milt sagt, mycket märkligt sätt för ordförande i Vänersborgs kommunstyrelse att uttrycka en politisk process, och beslut. Det låter som att Vänsterpartiet har blivit mutade. Vänersborgarna kanske ser framför sig hur vi vänsterpartister sitter på våra möten i något lyxigt hotell och smörjer kråset med champagne och äkta rysk kaviar…
Jag dementerar å det bestämdaste. Vänsterpartiet är inte köpta. (Herregud, vilken befängd tanke…)
Men ärligt talat, det är nog inte det som Marie Dahlin menar. Jag är tämligen övertygad om att Dahlin istället menar att moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna lade ett budgetförslag enbart för att få Vänsterpartiets stöd i slutomröstningen. Dahlin menar att det egentliga syftet med minialliansens budgetförslag var att fälla socialdemokraternas, och centerpartiets och miljöpartiets, förslag.
Och det får naturligtvis Jonathan Axelsson och moderaterna, och liberalerna och kristdemokraterna, svara för själva.
Men jag vill passa på att förklara hur vi i Vänsterpartiet resonerar och tänker i dessa frågor.
Vänsterpartiet lägger egna budgetförslag i kommunfullmäktige. De blir dock alltid nedröstade innan slutomröstningen. I slutomröstningen är det alltid bara två förslag som står mot varandra – förslagen från socialdemokraterna/centerpartiet/miljöpartiet mot förslagen från moderaterna/liberalerna/kristdemokraterna. Vänsterpartiet har alltid sagt, och det vet Marie Dahlin, att vi stöder det förslag som ligger närmast vårt eget (när vårt förslag har röstats bort).
I juni 2015 låg båda huvudförslagen så långt från vårt eget förslag att vi avstod från att rösta i slutomröstningen. I april i år, när budgeten för 2016 fick tas om på grund av förvaltningsrättens beslut (se ”Ljunggren (S) har agerat olagligt!”), och i juni när budgeten för 2017 fastställdes, så låg förslagen från moderaterna/liberalerna/kristdemokraterna mycket nära Vänsterpartiets egna förslag. Ja, det var nästan så att de borgerliga partierna hade kopierat Vänsterpartiets förslag…
Därför röstade vi i Vänsterpartiet, både i april och juni, på minialliansens förslag. Förslagen innebar satsningar på verksamheterna, främst på socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden.
Vänsterpartiet har alltid varit konsekvent. Alla ledamöter i kommunfullmäktige vet hur Vänsterpartiet prioriterar och vad vi vill satsa på i kommunen. Och om inte det har varit nog, så framförde vi våra synpunkter i direkta förhandlingar med socialdemokraterna/centerpartiet/miljöpartiet inför budgetbeslutet i juni.
Att som Marie Dahlin (S) skriva att Vänsterpartiet köptes är helt enkelt oförskämt. Inte bara mot Vänsterpartiet, utan också mot partierna i minialliansen.
Det lär inte heller främja ett framtida samarbete mellan socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
.
PS. Vad jag förstår så har inte Bo Carlsson (C) svarat på Jonathan Axelssons mail.
Bygdefest i Brålanda. Och Nuntorp. Och Axelsson. Och Bo Carlsson.
Det händer en hel del i Brålanda, denna pärla på Dalboslätten. Företagarföreningen och med den väldigt många brålandabor är mycket aktiva och drivande för att ordna och arrangera olika typer av evenemang och tillställningar. Naturligtvis helt ideellt – i den berömda brålandaandans tecken. Det läggs ner ett imponerande arbete.
Igår lördag hölls den traditionella bygdefesten. Och den varken kan eller vill man missa. Självklart.
Det var många människor på plats. Och bilar. Själv fick jag tillåtelse av en man vid Equmeniakyrkan att parkera på kyrkans gräsmatta… Det var bara att tacka, och parkera. Fast det inte kändes helt rätt… Sist jag parkerade på en gräsmatta var i Göteborg för nästan 40 år sedan, då fick jag böter…
Det var många kända ansikten i folkvimlet. Men det blir väl så när man har ägnat större delen av sitt yrkesliv i södra Dalsland… Så det blev många trevliga samtal och diskussioner.
Moderaterna, centerpartiet och socialdemokraterna fanns på plats. Och de ansiktena var också kända. Och så blir det ju – när man ägnat över 20 år åt kommunalpolitik. Partierna delade ut flygblad till intresserade förbipasserande. De handlade till stor del om Nuntorp och kommunens köp av fastigheterna. Och lösöret.
På scenen kunde besökarna också höra Robert Svensson och Monica Andersson Skall berätta varför Hushållningssällskapet vill starta upp en fristående gymnasieskola på Nuntorp. Och en förutsättning för detta var enligt Svensson att:
”kommunen fattar ett beslut att köpa Nuntorpskolan.”
De båda talarna var optimistiska om skolans framtid. Svensson tyckte att Dalslands Naturbruksutbildning AB (bolaget som har bildats av Hushållningssällskapet för att bedriva skola) hade ett framgångsrikt koncept. Marknadsföringen ska bli betydligt bättre än tidigare, man ska bättre ta tillvara lärarkollegiets idéer, utbildningsutbudet ska breddas, det ska arbetas med grön integration och de ”nya svenskarnas” erfarenheter ska tas tillvara på ett bättre sätt.
Det är naturligtvis bra tankar och idéer, och jag tror inte att någon har något att invända mot dessa. Möjligtvis att de är alltför optimistiska. Men det är inte riktigt detta som diskussionen gäller i Vänersborg.
Robert Svensson och Dalslands Naturbruksutbildning räknade med att den fristående skolan ska gå med förlust de första åren. Och därför måste aktiebolaget få in kapital. Det hoppas man att få genom att sälja aktier, 10.000 kr per aktie. Det finns för övrigt aktier kvar för villiga köpare.
Monica Andersson Skall berättade om en plan B. Den handlade om vad Dalslands Naturbruksutbildning AB skulle göra om inte Skolinspektionen gav tillstånd till att bedriva en skola. Då var planen att överklaga. Jag antar att det inte är denna plan B som Marie Dahlin (S) pratar om, när hon i fullmäktige, och på andra ställen, nämner en plan B.
Robert Svensson utvecklade också vad plan B handlade om. Och för honom var plan B betydligt enklare, den fanns helt enkelt inte. Robert Svensson sa:
”Då vill jag vara tydlig. Då blir det inget.”
Plan B innebär tydligen olika saker för olika personer.
Som sagt, det delades ut flygblad på bygdefesten.
Socialdemokraternas och centerpartiets flygblad var i det närmaste identiskt lika. (Jag undrar vem som skrev originalet?) Endast några enstaka ord hade ändrats när de beskrev den, i deras ögon, illvillige moderaten Jonathan Axelsson:
”Nämnde moderat har skrivit till skolinspektionen och EU-kommissionen för att sätta käppar i hjulet…”
Citatet återfinns, som synes, i båda flygbladen…
På TTELA:s webbsida idag så har, äntligen, en artikel om Axelssons brev publicerats. (Se ”Fortsatt oenighet kring Nuntorp”.)
I TTELA-artikeln intervjuas Jonathan Axelsson (M). Han säger angående brevet till EU-kommissionen:
”Är det enligt den kommunala likställighetsprincipen att kommunen går in som fastighetsägare åt en privat friskola?”
Och det är kanske inte en helt irrelevant fråga. Faktum är ju att oron delas av Marie Dahlin (S). I kommunfullmäktige den 22 juni sa hon från talarstolen:
”Jag höll på att säga att det är värre än så. Man måste till och med tala om för EU nu, om fullmäktige ska hjälpa till och göra en sån affär. Så jag är inte rädd för kommunfullmäktige i Vänersborg utan det är väl mer vad EU har talat om för oss att vi har gjort fel förut.”
Skillnaden mellan de båda är kanske bara att Axelsson vill veta om upplägget är lagligt innan Vänersborgs fullmäktige tar ett beslut, medan Dahlin är beredd att ”chansa”?
Och det vill Dahlin tydligen, chansa alltså, trots att Vänersborg och Fastighets AB Vänersborg har varit föremål för EU:s granskning förr… Och då gick det inte så bra… Den minnesgoda kommer säkert ihåg att EU konstaterade ett olagligt kommunalt stöd till ett privat företag i samband med Toppskandalen för några år sedan. Vänersborgs kommuns agerande var oförenligt med EU:s inre marknad…
Det verkar som om Marie Dahlin (S) fruktar att det här kan hända igen. ”Går det så går det” har Dahlin sagt några gånger i fullmäktige i andra sammanhang. Det är väl så hon tänker nu också… Men att agera på ett liknande sätt en gång till, att riskera att bli föremål för EU:s långa legala arm igen, och fälld, är väl inte värdigt en kommun som Vänersborg?
När det gäller brevet till Skolinspektionen säger Axelsson i TTELA-artikeln:
”Man [Dalslands Naturbruksutbildning AB; min anm] ger sken av att allt är klappat och klart. Men regionen har inte tagit något beslut om att sälja och fullmäktige har inte tagit något beslut om att köpa.”
Och det har Axelsson helt rätt i, det finns ännu inga beslut. Ansökan från Dalslands Naturbruksutbildning innehåller felaktiga uppgifter… (Se ”Nya turer kring skolan på Nuntorp”.)
Så socialdemokraterna och centerpartiet anser alltså att Axelsson sätter käppar i hjulet när han vill att allt ska gå lagligt till och att man ska hålla sig till sanningen när man har kontakt med myndigheter…
Bygdefesten i Brålanda bjöd på fler överraskningar. Socialdemokraterna hade nämligen en liten frågesport… Eller quiz som det heter nu för tiden.
Fråga 4 handlade om Nuntorp…
”Vilka partier vill lägga ner Nuntorps naturbruksskola?”
Jag blev onekligen lite konfunderad. Vad var rätt svar? (Vet du?)
Jag var tvungen att fråga den socialdemokratiske nestorn Dan Nyberg, om det var Vänsterpartiet som var rätt svar. Jag menar, i så fall hade det ju varit fel. Vänsterpartiet har ju inte tagit ställning än (även om jag i min blogg är och har varit lite kritisk…). Vänsterpartiet har nämligen inte haft anledning att fatta beslut om ett ställningstagande – ett köp av Nuntorp är ju ännu inte aktuellt i varken kommunstyrelse eller fullmäktige. Ja, ska sanningen fram, och det ska den självklart, så finns det inte ens ett ärende om köp av Nuntorp i Vänersborgs kommun! Det betyder egentligen att inget parti ännu har tagit ställning i den formella politiska processen. För det finns ju ingen process!
Dan Nyberg (S) tyckte att jag skulle läsa frågan bättre. Ja visst ja, det stod ju ”i regionen”… Jag missade det. Det betydde att rätt svar var en 2:a:
”Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet och miljöpartiet.
”
Hoppsan! Centerpartiet…
Centerpartiet?
Centerpartiet är ju faktiskt med och styr regionen – och det är som bekant Västra Götalandsregionen som beslutade att lägga ner Nuntorp.
”Har Bo Carlsson sett frågesporten?”
Undrade jag. Frågan och svaret var nog inte så populära i centerkretsar. Och hos Bo Carlsson… Socialdemokraternas allierade.
Tänkte jag…
Men faktum är ju, och fakta ska liksom sanningar läggas fram, att Bo Carlsson själv röstade
för en nedläggning av Nuntorp i regionen. Bo Carlsson sitter ju faktiskt i regionfullmäktige!
Bo Carlsson (C) har med andra ord aktivt varit med om att lägga ner Nuntorps Naturbruksskola!
Och det gör centerpartiets flygblad, som delades ut igår, nästan patetiskt… Snacka om att prata med kluven tunga och att försöka lura bygdefestbesökarna…
Jag citerar flygbladet:
”Det är viktigt att dra stråken rätt och för Centerpartiet är det självklart att slå vakt om Nuntorp som ett utbildningscenter för de gröna näringarna, säger Bo Carlsson.”
Förutom att jag reagerar på formuleringen om stråken, så är texten definitivt inte i överensstämmelse med sanningen.
En gång till. Jag kan inte låta bli. Jag brukar inte skriva om regionen, men jag känner att jag måste göra ett undantag nu. Det är ju oerhört väsentligt i debatten och den pajkastning som centerpartister (och socialdemokrater) ägnar sig åt.
Regionfullmäktige behandlade frågorna om gymnasieutbildningarna inom naturbruk den 
22 september 2015.
När Bo Carlsson och de andra fullmäktigeledamöterna anlände till sammanträdet på kommunhuset i Vänersborg (regionen sammanträder där) hälsades de välkomna av demonstranter, traktorer och kor utanför kommunhuset. Talkörerna ljöd om att Nuntorp skulle räddas. Detta hörde och såg naturligtvis Bo Carlsson och alla andra ledamöter. Ingen regionpolitiker kunde undgå frågans betydelse för Vänersborg.
Bo Carlsson och de andra centerpartisterna tillsammans med moderater, liberaler, kristdemokrater och miljöpartister röstade för att tre skolor, Sötåsen, Svenljunga och Uddetorp, skulle behållas. Medan Nuntorp, Strömma och Dingle skulle avvecklas:
”Naturbruksstyrelsen får uppdraget att … medverka till avveckling av de anläggningar som inte behövs för den fortsatta verksamheten…”
Men Bo Carlsson var inte bara en passiv röstande under fullmäktigesammanträdet. Han var med och yrkade – Bo Carlsson var aktiv innan han slutligen röstade för att lägga ner Nuntorp. Enligt vissa källor, till och med mycket aktiv.
Jag förstår mig inte på Bo Carlssons agerande. Och jag förstår inte hur han och centerpartiet kan skriva som de gör i sitt flygblad. De ljuger med berått mod…
Centerpartiet i regionen och Bo Carlsson har varit med och beslutat att Nuntorp ska läggas ner!
Jag kan inte heller låta bli att nämna socialdemokraternas yrkande i regionfullmäktige (när Nuntorp lades ner). Det kanske gör att det möjligen fanns ytterligare ett rätt svar på socialdemokraternas frågesport. Nämligen alternativ 1 – socialdemokraterna…
Socialdemokraterna yrkade i regionfullmäktige på att:
”naturbruksstyrelsen får i uppdrag att tillhandahålla minst två jordbruksutbildningar i Västra Götalandsregionen.”
Notera att det står ”minst två jordbruksutbildningar”. Regionen driver sex skolor i Västra Götaland. Det styrande borgerliga blocket lade ner tre skolor – och behöll tre.
Vilka fyra skolor ville socialdemokraterna lägga ner? Nuntorp? Det sa de dock ingenting om i sitt yrkande på regionfullmäktige.
Taktiskt? Oansvarigt? Fegt?
Och redan innan bläcket från regionfullmäktiges papper hade torkat så ändrade sig regionens socialdemokrater. Dagen efter regionbeslutet, på onsdagen, när regionens naturbruksstyrelse avhandlade Nuntorps vara eller inte vara, så beslutade socialdemokraterna och den miljöpartistiske ordföranden (som i regionen tillhör den borgerliga styret), att intagningen av elever till Nuntorp skulle stoppas redan hösten 2016. De borgerliga ledamöterna avstod för övrigt från att delta i beslutet.
Kanske var det en slamkrypare i socialdemokraternas frågesport? Kanske skulle de ha frågat om vilket parti som ville bevara Nuntorp i regionen. Rätt svar hade då varit kryss – Vänsterpartiet…
Hur som helst.
Det var några händelserika timmar i Brålanda igår. Det hände mycket under kort tid.
Det är nästan så att jag redan längtar till nästa bygdefest.
TTELA och brev till EU
Ibland känns det som om jag är tvungen att ta upp aktuella, lokala politiska händelser i min blogg för att ingen annan gör det. Tja, inte alltför sällan egentligen. Då blir det mer för nyheten än för att jag har några speciella åsikter om händelsen.
Det är framför allt en följd av att lokaltidningen TTELA har skurit ner på sina resurser. Med konsekvensen att det har blivit allt färre journalister som skriver om Vänersborg.
TTELA:s chefredaktör Ingalill Sundhage hade en ledare om det i lördagens TTELA, den 3 september. (Se ”Nån måste betala innehållet”.)
Chefredaktörens slutsats var att det var läsarnas fel. Eller rättare sagt, de fd läsarnas – de som har sagt upp sina prenumerationer. Det ledde nämligen till nedskärningar på TTELA – och en sämre tidning.
”När allt fler väljer bort att prenumerera på en tidning, sjunker intäkterna och det blir allt svårare att producera vederhäftig och granskande journalistik.”
Det är helt klart hur TTELA:s chefredaktör svarar på vilket som kom först, hönan eller ägget. Men jag, som för övrigt fortfarande prenumererar på TTELA, skulle nog vilja vända på Sundhages resonemang. Jag tror att läsare säger upp sina prenumerationer därför att TTELA inte producerar ”vederhäftig och granskande journalistik”.
Det var länge sedan. I varje fall i Vänersborg…
Chefredaktör Sundhage oroar sig, med all rätt, för de demokratiska följderna:
”… om inga journalister kollar hur våra skattemedel används ökar risken för korruption, svågerpolitik och dåligt ledarskap av kommunala förvaltningar. För det finns en tydlig koppling mellan lokaltidningar, informerade medborgare och demokrati.”
Det var dock länge sedan TTELA hade denna roll i Vänersborg…
Sundhage ger ett konkret exempel:
”Tänk er en valrörelse utan lokala tidningar…”
Det är inte svårt…
I valrörelsen 2014 arrangerades sex politikerdebatter i Vänersborg. TTELA bevakade en av dessa, en debatt i Gestad bygdegård om landsbygds- och jordbruksfrågor. TTELA bevakade t ex inte allmändebatten på Gågatekrysset eller debatten om näringslivet i Vänersborg på Quality Hotel. TTELA presenterade varken de lokala partierna eller kritiskt granskade dem. Inte heller inskickade debattartiklar eller insändare publicerades. Minst fem av Vänsterpartiets debattartiklar publicerades t ex aldrig innan valet. TTELA:s stora politiska bidrag var i stället en presentation av det nazistiska Svenskarnas Parti och deras kandidat. På ett helt uppslag. Två helsidor.
Det är synd att det går allt sämre för TTELA. Vänersborg behöver en lokaltidning. Det är inget snack om det. Kanske dock inte så mycket för lokala bloggares skull, som Sundhage skriver:
”När ingen längre kollar i offentliga diarier och berättar hur den kommunala förvaltningen sköts … kommer inte bara lokalsamhället och dess invånare att drabbas [utan också] lokala sajter och bloggare, vars journalistiska insats består i att läsa lokal media.”
Det känns som en liten överskattning av den egna förmågan – och motsvarande underskattning av vissa bloggare…
Men, som sagt, jag är helt övertygad om att TTELA måste bli bättre, och t ex producera vederhäftig och granskande journalistik, innan prenumeranterna återvänder.
Och på tal om att ”kolla i offentliga diarier”…
Jag skrev i en tidigare blogg om hur Jonathan Axelsson (M) hade skrivit till Skolinspektionen om Nuntorp och Dalslands Naturbruksgymnasiums ansökan om att starta en ny fristående gymnasie- och gymnasiesärskola där. Det var i mitt tycke en ganska intressant politisk nyhet från Vänersborg. (Se ”Nya turer kring skolan på Nuntorp”.) Brevet till Skolinspektionen har inte nämnts i TTELA…
Nu ser jag i diariet att samme Jonathan Axelsson (M) har gått ett steg vidare. Han har också skrivit till EU-kommissionen…
Axelsson skriver:
”Undertecknad skriver till er med anledning av frågetecken kring en eventuellt planerad fastighetsaffär i Vänersborgs kommun, Sverige. Diskussioner förs mellan kommunala företrädare och fastighetsägaren om att köpa en jordbruksfastighet med tillhörande byggnader belägen i Brålanda som tillhör Vänersborgs kommun, och avsikten lär vara att hyra ut den till den privatägda friskolan Dalslands Naturbruksutbildning AB.
Genom det helägda kommunala bolaget Fastighets AB Vänersborg (org.nr 556015-8726) så är det tänkt att förvärva fastigheten Nuntorp 1:14 och därefter teckna ett hyreskontrakt med det nystartade privatägda friskolan Dalslands Naturbruksutbildning AB (org. nr 559038-6511) där syftet är att bedriva gymnasieskola och gymnasiesärskola.
Vid kommunfullmäktiges sammanträde i Vänersborg 2016-06-22 så uttryckte Kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) en oro om att den Europeiska unionen kan ha synpunkter på en eventuell fastighetsaffär mellan Fastighets AB Vänersborg och Dalslands Naturbruksutbildning AB.
Med tanke på Vänersborgs kommuns tidigare olagligheter kring fastighetsförvärv så vill undertecknad i förväg få reda på den Europeiska kommissionens syn på att ett kommunalt bolag agerar fastighetsägare åt en privatägd 
friskola.”
Man kan väl tycka vad man vill om Jonathan Axelssons skrivelse – men visst är det en politisk viktig händelse i Vänersborg? Och något som TTELA borde skriva om.
Målarbete – till nytta för vem? (3/3)
Det här är en direkt fortsättning på mina två tidigare bloggar, ”Målarbete – till nytta för vem? (1/3)” och ”Målarbete – till nytta för vem? (2/3)”.
New Public Management (NPM) har en dimension till – politikens roll.
Politikernas uppgift i NPM-filosofin är att sätta upp mål, precis som Vänersborgs fullmäktige ska börja arbeta med den 13 september. När politikerna har satt sina mål är det tjänstemännen som sköter om den vardagliga verksamheten och det vardagliga styret. Politikerna vet egentligen inte vad som sker i verksamheterna. Demokratin minskar, och det hör jag inte alltför sällan av mina politikerkollegor (från alla partier).
Ur rapporten:
”Det uppstår ett tjänstemannavälde, en managementbyråkrati, som tappar fokus på vilken verksamhet den egentligen ska tjäna. Fokus ligger mest på dess “image”, på att vara modern och använda NPM. Politiken har försvagats då några få politiker på kommunal eller regional nivå ställs mot tusentals tjänstemän som ansvarar för styrningen. Faran är att politikerna drar sig tillbaka och endast sätter övergripande mål. Det innebär i praktiken att verksamheten styrs av personer som inte kan ställas till demokratiskt ansvar: demokratin hotas!”
NPM innebär att de offentliga myndigheterna redovisar på samma sätt som näringslivet. Verksamheterna internbudgeterar mellan olika verksamheter/förvaltningar vilket leder till ett ekonomiskt slöseri – pengar tas från välfärden och ”ges till” byråkratin. Företagstänket dominerar, trots att kommuner, landsting och stat inte ska gå med vinst som de privata företagen. Den offentliga sektorn ska ju tillhandahålla produkter och tjänster för att tillfredsställa invånarnas behov – utifrån politikernas önskemål. Dessutom är det kommunfullmäktige som via budgeten fastställer t ex en förvaltnings inkomster. Eftersom det knappast går att påverka intäkterna för t ex barn- och utbildningsnämnden blir lönsamhetsbegreppet helt meningslöst.
”Eftersom målet inte är vinsten finns det inga anledningar till att upprätta balanser eller att beräkna avskrivningar i den offentliga sektorn. Det är politikerna som beslutar om investeringar i offentlig verksamhet, inte verksamheten själv! Det är inte viktigt om de är lönsamma efter avskrivning utan om de är nödvändiga för att lösa prioriterade uppdrag.”
Tidigare styrdes den offentliga sektorn av regler. Reglerna beslutades av politikerna, men de konkreta besluten fattades av professionen. Systemet byggde på tillit.
”Med NPM försvinner allmänna regler och ersätts med stelbenta, detaljerade mål. Anställda med grundlig utbildning inom sitt yrkesområde och som noggrant valts ut med tester och anställningsintervjuer betraktas som oförmögna att fatta de enklaste beslut. NPM avprofessionaliserar verksamheter under sken av att de effektiviseras.”
Nu sätter alltså politikerna mål och ekonomer, byråkrater samt managers styr. Dessa utvärderar och fattar beslut – och inte alltid har de någon sakkunskap. NPM har lett till avprofessionalisering. Och allt mer av de professionellas tid läggs på mätning, dokumentation och rapportering…
Och det genom att, som jag har skrivit tidigare, omvandla olika moment till mätbara värden, som i sin tur blir till prislappar. Allt för att den offentliga verksamheten ska bli lika effektiv och ”lönsam” som i näringslivet…
Zaremba återger i en av sina artiklar (se här) en uppräkning av möjliga konsekvenser med systemet inom sjukvården, sammanställda av kirurgen Åke Andrén-Sandberg (i urval):
- ”Man anpassar diagnosen efter prislistan. Det rasslar litet i luftvägarna, nog är det infektion, men ”pneumoni” ger högre poäng.”
- ”Man anpassar åtgärden efter prislistan. Kejsarsnitt ger tre gånger mer betalt än normal förlossning.”
- ”DRG ger betalt per ”vårdtillfälle”. Skriver man ut patienten i förtid, kommer han tillbaka, ett nytt vårdtillfälle.”
- ”Sluten vård ger mer betalt än den öppna vården. Man lägger in folk för små ingrepp som förr fixades på vårdcentralen.”
- ”Onödig vård ger också betalt, men att hålla folk friska genom goda råd gör det inte.”
- ”Att beställa prover belastar vårt konto. Bäst att ransonera.”
- ”Att göra rätt ger inte högre ersättning än att göra fel. Snarare tvärtom. (Måste en misslyckad operation göras om blir det ett nytt ”vårdtillfälle” och nya friska pengar.)”
- ”Korta vårdtider ger hög inkomst, oavsett utgång.”
Gunilla Ryd och Kerstin Eld sammanfattar genomgången av NPM, i rapporten ”Vi räknar minuter, vi räknar pinnar… Till nytta för vem?”, på följande sätt:
”Som vi sett i analysen ovan har de löften, som gavs när NPM infördes, inte infriats. Detta system fördes fram som ett sätt att göra den offentliga verksamheten mer effektiv genom att driva ner kostnaderna och samtidigt bättre tillfredsställa medborgarnas behov. Det påstods vara kundorienterat och flexibelt men det präglas tvärtom av rigiditet och utmärks av likriktning och standardisering. Det ser likadant ut år från år och i helt olika typer av organisationer, eftersom det är utformat av ekonomer från företag med oftast obefintlig erfarenhet av den kärnverksamhet som ska styras.
NPM är alltså ett styrsystem med stora anspråk på leda till bättre effektivitet, bl.a. genom stort resultatfokus, men det har i sin helhet självt varit befriat från resultatkrav, uppföljning och utvärdering. Det är vinsten eller budgeten och inte behoven som styr verksamheten. Samtidigt har ett ofantligt kontrollsystem blivit nödvändigt för att mäta mål och lönsamhet, med följd att en närmast stalinistisk byråkrati byggts upp.”
Jag tycker att rapportens korta sammanfattning av NPM:s följder är talande:
”De mänskliga relationerna ersätts med transaktioner.”
På det extrainsatta fullmäktigesammanträdet den 13 september ska politikerna alltså diskutera nya inriktningsmål. I direktiven står det:
”Inriktningsmålen ska vara ett fåtal och särskilt viktiga och skall hanteras inom beslutade budgetramar.”
Kanske är det själva styrsystemet, New Public Management, som borde diskuteras på sammanträdet… Kanske borde politikerna i Vänersborg istället diskutera ett styrsystem där målet med verksamheterna inte längre är budgeten utan brukarnas behov och de anställdas arbetsmiljö…
Det finns ett kapitel i Gunilla Ryds och Kerstin Elds utmärkta rapport, ”Vi räknar minuter, vi räknar pinnar… Till nytta för vem?”, där författarna ger exempel på alternativa styrsystem. (Du kan hämta rapporten här.)
Kanske återkommer jag med ytterligare en blogg i ämnet. Någon gång…
.
PS. Denna blogg är alltså sista delen av tre.
Målarbete – till nytta för vem? (2/3)
Det här är en direkt fortsättning på min förra blogg, ”Målarbete – till nytta för vem? (1/3)”.
I NPM-rapporten ”Vi räknar minuter, vi räknar pinnar… Till nytta för vem?” av Gunilla Ryd och Kerstin Eld (du kan hämta rapporten här) diskuteras följderna av införandet av NPM.
Författarna delar upp följderna i olika kategorier. När det gäller kategorin effektivitet menar författarna att resurserna inte används optimalt när olika enheter i t ex en kommun konkurrerar med varandra och sinsemellan debiterar för verksamheten. Författarna skriver, och här är det nog en och annan som känner igen sig från Vänersborg:
”Det är t.ex. vanligt att den kommunala fastighetsförvaltningen debiterar kommunens egen skolförvaltning för hyra av skollokaler, d.v.s. förvaltningens tjänstemän utför ett fullständigt onödigt arbete, där kommunen betalar till sig själv. Det kan också leda till att lokaler, trots ett klart behov, får stå tomma p.g.a. att staten eller kommunen ska betala höga marknadshyror till sig själv.”
Det finns inget belägg för att NPM har lett till att kostnaderna totalt sett har sjunkit för de olika verksamheterna. Det har t ex blivit allt sämre resultat i den svenska skolan samtidigt som den har blivit dyrare. Det är likadant inom sjukvården – jämför de vårdmanifestationer som genomfördes på flera orter i Sverige igår med budskapet ”En annan vård är möjlig!”. För att inte tala om polisväsendet…
Karin Berg skriver i SVT Opinion den 28 augusti (se här):
”När skolan blev en marknad blev pedagogiska idéer om elevernas självständiga arbete ett lockande tilltag för huvudmannen för att göra skolan mindre kostsam.”
Eller också resulterar de sjunkande kostnaderna istället i ökad vinst för de privata utförarna…
När det gäller att mäta effektivitet så måste verksamheterna redovisa – och då ska allt ha fått prislappar och alla resultat gå att mäta. Det här leder till en allt större byråkrati… Redovisningarna, och mätningarna, ligger dessutom till grund för lön och karriärmöjligheter.
Lena Marcusson, ordförande i regeringens värdegrundsdelegation skriver:
”Mål- och resultatstyrningen som effektiviseringsmodell, både på statlig och kommunal nivå, anses ha fått oönskade konsekvenser i form av ökad byråkrati, t.ex. genom ett stort antal återrapporteringskrav och kvantitativa mätningar som snedvrider verksamheten.”
Ett viktigt inslag i NPM är de individuella lönerna.
NPM:s syn på människan är nämligen att hon är alltigenom rationell, strängt kalkylerande och nyttomaximerande – att hon drivs av konkurrens och av att ta sig fram på andras bekostnad. Den här synen på människan, ”Homo economicus”, har för övrigt tämligen begränsat stöd i forskningen.
Individuella löner leder ofta till missnöje och en känsla av orättvisa, framför allt 
naturligtvis hos de som blir eftersatta. Men även chefer reagerar. Det tar mycket tid och kraft att sätta löner. Chefen ska ha samtal med alla anställda och för det krävs förberedelser. Dessutom ser alla anställda, och chefer, hur de individuella lönerna ofta leder till missämja, motsättningar, sämre erfarenhetsutbyte etc ute på arbetsplatserna. Trots detta, för att ta ett aktuellt exempel, fortsätter regeringen Löfven på den inslagna banan och accentuerar löneskillnaderna på lärarområdet med lärarlönelyft och förstelärare… Som alltså inte kommer alla lärare till del…
De negativa konsekvenserna märks tydligt i verksamheterna men åtgärderna för att ta itu med problemen (om någon nu gör något överhuvudtaget) riktar in sig på ”verkningarna”, inte orsakerna:
”Symtomatiskt är att efter att individuella löner införts i offentlig sektor har man ökat åtgärder för att sammansvetsa grupper och få det sociala samspelet att fungera bättre, s.k. teambuilding. Ofta anlitas externa konsulter för just detta, vilket ytterligare driver upp kostnaderna.”
Och det här känner vi också igen väl från Vänersborg…
Gunilla Ryd och Kerstin Eld tar i rapporten bland annat exempel från polisen:
”Polisförbundets Lena Nitz pratar om ett yrke, kidnappat av en ekonomisk modell, där verksamheten styrs av att lönen är kopplad till hur många s.k. pinnar man samlar. Det gör t.ex. att man koncentrerar sig på att göra ett stort antal utandningsprov i stället för att ta alkoholister i trafiken, eftersom man inte kommer upp i lika stort antal ”pinnar” då. Ett annat sätt att samla löneökande ”pinnar” är att hålla flera korta förhör i stället för ett längre.”
Verksamheten blir lidande för behovet av att mäta. Det här skrev Maciej Zaremba i en mycket uppmärksammad artikelserie i Dagens Nyheter under 2013 om när det gällde sjukvården i Sverige. (Se här.) Det var för övrigt genom Zarembas artiklar som begreppet NPM blev allmänt känt i den svenska debatten.
Zaremba skriver (se här):
”Då patienter förr kunde söka vård för flera problem hos en läkare, måste de nu uppsöka en doktor för den onda ryggen, en annan för andnöden, en tredje för en annan åkomma. Allt enligt en modell som också tillämpas vid tillverkningen av till exempel ett schampo.”
Fackföreningarnas roll i NPM-systemet har minskat som ett resultat av de individuella lönerna. Trots det har de fackliga ledningarna varit positiva till dessa löner.
Införandet av NPM har fått stora effekter på hälsa och sjukfrånvaro.
”NPM-ledarskapet bygger på en strategi av individualisering. Detta uppnås genom ständiga förändringar; avdelningar omstruktureras ständigt och omorganiseras, uppdragen ändras så att den anställde förlorar sina stödjepunkter; det skapas en känsla av att tappa kontrollen. Svårigheter på arbetsplatsen internaliseras och ses som personliga misslyckanden, vilket i sin tur ofta leder till ohälsa, både fysisk och psykisk med ökad sjukfrånvaro. Denna utveckling förstärks av att lönerna har blivit individuella, och att löntagare konkurrerar i stället för att samarbeta. Och samtidigt försvagas fackföreningarna med dess kollektiva stöd och känslan av solidaritet.”
Arbetsmiljön på arbetsplatserna försämras med införandet av NPM, bland annat ökar omfattningen av stress, trötthet och utmattningssyndrom. De anställda har mindre psykisk energi och mer psykosomatiska symtom.
”Den typiska patienten i den gruppen (som lider av någon form av psykisk ohälsa; min anm) är en kvinna, hon är väldigt ambitiös, och har aldrig varit sjuk tidigare i sitt liv.”
Den typiske chefen i NPM-systemet hämtar sin inspiration från företagsvärlden. Det är lite av grundbulten i NPM-ideologin. NPM betraktar:
”ledarskap som något fristående från kunskap om verksamheten.”
NPM-tänket leder till särskilda chefsutbildningar/ledarskapsutbildningar, frikopplade från verksamheten. Inte alltför sällan väljs därför också chefer från det privata näringslivet i stället för någon med erfarenhet av verksamheten…
Influenserna från näringslivet syns också ofta i de begrepp som började användas… Så har tex förskolechefer kallats för affärsområdeschefer (innan den nya Skollagen) och i verksamheten beskrivs patienter som kunder som konsumerar tjänster och sjukvården som produktion…
Cheferna saknar ofta kompetens om verksamheten ”på golvet”. Det gör det svårt eller omöjligt för cheferna att gå in i konkreta diskussioner med de anställda. Det leder ofta i stället till ett auktoritärt ledarskap. Chefen tillgriper lätt krav på lojalitet och disciplinerad lydnad och de anställdas roll inskränks till att genomföra order.
Det har vi exempel på även från vår egen kommun. Ibland går det till och med så långt att offentlighetsprincipen inte respekteras utan personalen tvingas till tystnad. Det skapas en tystnadskultur. Och politiker och allmänhet får inte veta hur verksamheten fungerar… Trots att öppenhet är en förutsättning för att få så bra verksamhet som möjligt.
För att effektivisera de offentliga verksamheterna ska allt, som sagt, omvandlas till mätbara värden. För detta krävs kontroller och mätningar. En särskild byråkrati växer fram som sköter detta. Och det inte sällan samtidigt som de som ”gör jobbet” minskar i antal…
För att kunna kontrollera och mäta verksamheten måste den inte bara utföras, utan också dokumenteras. Först då kan verksamheten följas upp och utvärderas. Vilket också har lett till att en hel utvärderingsindustri har vuxit fram kring privata konsultbolag…
Det är nog inte många anställda, patienter, kunder, brukare, elever, föräldrar och invånare som inte känner av följderna, mer eller mindre, av det styrsystem som går under beteckningen New Public Management.
Men det finns ytterligare följder av införandet av NPM…
.
PPS. Denna blogg är alltså andra delen av tre. Fortsättning följer alltså…
Målarbete – till nytta för vem? (1/3)
Kommunfullmäktige antog den 11 december 2013 dokumentet ”Regler för mål- och resultatstyrning”. Det är detta dokument som ligger till grund för kommunens målarbete. I dokumentet står:
”I inriktningsmål anges viljeinriktning för vad som skall uppnås. Det ska ge en strategisk och övergripande vägledning.”
Det är viktigt med inriktningsmål. Så därför har kommunfullmäktige ett extrainsatt sammanträde den 13 september. Syftet med sammanträdet är att fullmäktige, utifrån reglerna om Mål- och resultatstyrning, ska arbeta fram nya inriktningsmål som ska gälla från 2018.
Politikerna ska alltså börja arbetet med att uppdatera de inriktningsmål som ligger till grund för kommunens verksamhet. Vilket naturligtvis inte kommer att bli helt lätt med tanke på de styrkeförhållanden som råder i kommunen denna mandatperiod. De styrande partierna har ju inte någon egen majoritet och har t ex förlorat två budgetomröstningar i rad.
Så därför finns det anledning att undra, måldiskussioner och målarbete – till nytta för vem?
Och så heter en mycket intressant rapport som jag har läst. En rapport vars analyser och diskussioner skakade om mig ganska ordentligt. Den satte ord på precis de erfarenheter jag har kring hur kommuner i Sverige styrs nu för tiden, både utifrån min egen erfarenhet som anställd i kommunen och som kommunpolitiker. Rapporten heter ”Vi räknar minuter, vi räknar pinnar… Till nytta för vem?”. Den är skriven av Gunilla Ryd och Kerstin Eld och publicerades förra året. (Du kan hämta rapporten här.)
Rapporten handlar om det system som Sveriges offentliga sektor, däribland kommunerna, styrs efter. Styrsystemet kallas New Public Management (NPM). NPM introducerades gradvis inom offentlig sektor under 1980- och 1990-talen.
Förordet i rapporten börjar så här:
”Vi hör dem ofta: Hemtjänstpersonal som klagar på att de måste knappa in allt de gör, minut för minut, på datorer. Socialarbetare som går på knäna och inte hinner med. Lärare som måste ägna mer tid åt byråkrati än elever. Sjukhuspersonal som säger upp sig för att de inte har möjlighet att ge säker vård. Poliser som jagar ”pinnar” i stället för bovar.”
Känns det igen?
I det följande, och i två kommande bloggar, tänkte jag göra ett ganska utförligt referat av denna rapport.
New Public Management (NPM) handlar om att den offentliga sektorn ska styras genom ekonomistyrning eller målstyrning.
Bakgrunden till att NPM infördes var att den offentliga sektorn växte i Sverige under efterkrigstiden. Från liberalt och högerhåll höjdes röster på att detta var ohållbart. Reagan i USA och Thatcher i Storbritannien var spjutspetsarna. ”Vi har inte råd med välfärden” eller ”den offentliga sektorn är för stor” kunde man få höra.
Mattias Gardell skriver i sin bok ”Raskrigaren” om detta:
”Statens och [kommunernas] ekonomiska roll skulle minimeras, fackföreningarna bekämpas, gemensamma företag privatiseras, marknaderna avregleras, välfärdskostnaderna skäras ner och skatterna minskas.”
I kommunerna innebar detta bland annat privatiseringar, konkurrensutsättningar och rationaliseringar av verksamheterna.
Nationalekonomer delade denna syn och försökte ge ”högerideologin”/nyliberalismen ett vetenskapligt stöd. De menade att systemet var en ”ekonomisk naturnödvändighet”. Så småningom anammade även socialdemokraterna den nyliberala synen. Och faktiskt också fackföreningarna, som t ex mitt eget fackförbund SACO och LR. I varje fall ”topparna”…
Det var med andra ord några årtionden där de nyliberala strömningarna tog allt mer plats för att slutgiltigt ta över. Det handlade om (alla citat är tagna från ovanstående rapport):
”[Nyliberalismen] är specifik genom att den säger att marknaden är den bästa mekanismen för att organisera inte bara de ekonomiska transaktionerna utan även alla sociala relationer.”
Den offentliga sektorn skulle alltså effektiviseras och skäras ner. Offentlig verksamhet konkurrensutsattes och delar ”avknoppades” och privatiserades. En del av verksamheten upphandlades från privata aktörer.
Vi fick höra att allt detta var bra och att det skulle främja t ex valfrihet. Den offentliga verksamheten skulle bli effektivare, kvaliteten bättre, tillgängligheten öka och byråkratin bli mindre. Och allt dessutom till lägre kostnader. I verkligheten var det väl ett sätt för kapitalet att hitta en ny marknad där privata företag kunde tjäna pengar antar jag…
I kommunerna blev det ekonomin som blev det styrande målet. Det var inte längre invånarnas behov som skulle styra verksamheterna. Den offentliga sektorn skulle fungera som det privata näringslivet.
New Public Management utgår från ett företagsekonomiskt tänk, dvs det handlar om hur mycket pengar man tjänar. Det stora dilemmat är att det egentligen inte låter sig göras i offentlig verksamhet. Men man har försökt, och försöker… Olika moment i de offentliga verksamheterna omvandlas till mätbara värden, som blir till prislappar. (Känns det igen?) Det innebär att värden som har stor betydelse i välfärden som omsorg, trygghet och vänligt bemötande nedprioriteras eftersom dessa värden inte går att mäta ekonomiskt.
Införandet av New Public Management har fått en mängd mer eller mindre negativa (katastrofala) följder. Imorgon söndag planeras t ex vårdmanifestationer på flera orter i Sverige. Budskapet är: ”En annan vård är möjlig!”. Jag skulle vilja påstå att initiativtagarna till uppropet (se här) protesterar mot resultatet av NPM:
”Vården i Sverige har under de senaste decennierna tagit efter en marknadsfilosofi i ekonomiska styrsystem och lånat produktionsstyrning från industrin vilket lett till en fragmenterad vård med en arbetsmiljö som inte längre är acceptabel.”
.
PS. Denna blogg är den första delen av tre. Fortsättning följer alltså…
NÄRF: Bo Carlssons (C) överklagan
Vi är många som har väntat med spänning på vad Bo Carlsson (C) skulle skriva i sin överklagan till Förvaltningsrätten. Carlsson begärde ju den 18 juli förlängning av tidsfristen för att få möjlighet att i lugn och ro utveckla sina argument under sommaren. Tiden gick ut i onsdags och kl 17.51 samma dag skickade Carlsson in sin överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg. Således i allra sista stund.
Det gäller kommunfullmäktiges beslut den 22 juni 2016 att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet för sin roll som ordförande i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) under 2015. Bo Carlsson anser att detta beslut är olagligt.
Bo Carlsson framförde några argument för överklagan i TTELA den 30 juni (se här) och sa då:
”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”
Och vi har nog varit många som har väntat på de ”starka skäl” som Carlsson skulle framföra till Förvaltningsrätten – och som skulle bevisa att fullmäktiges beslut var olagligt. Det har ju faktiskt varit svårt för oss vanliga fullmäktigepolitiker att på egen hand upptäcka dessa ”starka skäl”. Vi har bara kunnat se hur Carlsson har misskött sitt ordförandeuppdrag…
Bo Carlsson framför 6 argument till Förvaltningsrätten:
- Revisorerna tillstyrkte ansvarsfrihet för NÄRF 2015.
- De andra ägarkommunerna, Trollhättans, Färgelandas och Melleruds kommuner, beviljade ansvarsfrihet.
- Vänersborgs kommun beviljade inte ansvarsfrihet till ordförande men till de andra ledamöterna i NÄRF:s direktion (”styrelse”).
- Direktionen tog itu med ekonomin när den fick läget klart för sig.
- Idag är NÄRF i ekonomisk balans.
- Handlingsprogrammet är nu klart för antagande.
Så det här var alltså Bo Carlssons ”starka skäl”…
De två första argumenten kan Förvaltningsrätten direkt bortse ifrån. Carlsson utvecklar inte heller dessa argument på något sätt.
Vänersborgs fullmäktige har enligt Kommunallagen rätt att fatta ett eget, självständigt beslut, oavsett vad revisorerna skriver eller vad andra kommuner tycker. Dessutom var ledamöterna i kommunfullmäktige i Vänersborg, vågar jag påstå, oerhört väl inlästa och insatta i frågorna.
I en dom från Kammarrätten i Sundsvall (2015-07-10, mål nr 1862-14) klargörs vad som gäller:
”När revisionsberättelsen lagts fram för fullmäktige ska fullmäktige ta ställning till revisorernas förslag. Fullmäktige har en exklusiv rätt att besluta i frågan. Fullmäktiges beslut kan bli ett annat än revisorernas förslag.”
Även det tredje argumentet kan Förvaltningsrätten bortse ifrån. Fullmäktige har enligt Kommunallagen rätt att pröva ansvarsfriheten individuellt. Bo Carlsson ”glömmer” också att nämna att vice ordförande i NÄRF, Monica Hanson (S, Trollhättan) tilldelades en varning av Vänersborgs fullmäktige. Det här utvecklades under 
fullmäktigedebatten och handlar helt enkelt om att ordförande har ett särskilt ansvar för verksamheten.
Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet. Det är meningen att ordförande ska vara insatt i verksamheten och vara i regelbunden kontakt med de högre cheferna. Som i sin tur har skyldighet att rapportera till direktionens ordförande. Ordförande är också den som t ex fastställer dagordningen för direktionens sammanträden. Det ska han göra utifrån sina kunskaper om vad som sker inom förbundet och vad som är viktigt och nödvändigt att ta upp. För uppdraget som ordförande har Bo Carlsson för övrigt ett arvode på 51.030 kr om året.
Sedan kan jag inte riktigt förstå varför Bo Carlsson försöker göra andra ”medskyldiga” till förbundets bristande ledning och styrning. Skulle det vara någon ”tröst” för Carlsson om alla andra politiker i direktionen också hade nekats ansvarsfrihet?
Bo Carlsson utvecklar på sätt och vis det här argumentet. Carlsson skriver:
”Kan man bara kritisera ordföranden och inte övriga ledamöter när alla har samma information?”
Och det kan alltså fullmäktige. Dessutom far Carlsson med osanning – alla ledamöter hade inte samma information. Självklart inte, de båda ordförande deltar i möten, har kontakt med de högre cheferna, får telefonsamtal, mail etc kontinuerligt under veckorna.
Carlsson passar här också på att ge moderaterna en känga:
”Ingen anmärkning riktades mot fyra stycken av direktionens ledamöter, däribland Henrik Harlitz som är partikamrat med Gunnar Lidell som drev frågan att inte bevilja ordförande ansvarsfrihet i fullmäktige.”
Carlsson skriver det inte rent ut, men han antyder att frågan om ansvarsfrihet hade partipolitiska undertoner. Men moderaterna har ”bara” 10 mandat i fullmäktige. Fullmäktige hade inte kunnat besluta om att inte bevilja Carlsson ansvarsfrihet om inte också liberalerna, kristdemokraterna, vänsterpartiet, välfärdspartiet och sverigedemokraterna också hade röstat för det.
Eller menar Carlsson att dessa partier inte har något självständig politisk hållning, utan alltid röstar som Gunnar Lidell vill? Hade det varit på det sättet, så hade Carlsson inte varit med och styrt varken Vänersborg eller NÄRF…
När det gäller den 4:e punkten (om ekonomin), så är Bo Carlssons beskrivning helt enkelt inte riktig. NÄRF:s presidium, eller direktionen, tog inte itu med ekonomin när signalerna om ett underskott först kom.
Redan den 9 juni 2015, när delårsrapporten från april 2015 med bokslutsprognos behandlades, slogs det larm om att NÄRF hade gjort ett underskott under årets fyra första månader med 628.000 kr. Dessutom beräknades underskottet för helåret bli 1,5 milj kr. Jag tror inte att det är alltför spekulativt eller konspiratoriskt att anta att Bo Carlsson hade fått kännedom om siffrorna åtminstone några veckor innan de presenterades för direktionen.
På sammanträdet den 9 juni så beslutade faktiskt direktionen, när den för första gången fick reda på det prognosticerade underskottet (1,5 milj kr), om:
”stor återhållsamhet”
Förhoppningsvis visste ekonomichefen och de andra cheferna, och anställda, vad ”stor återhållsamhet” innebar. Det finns dock ingen konkretisering i beslutet på vad detta innebar. Det var inte heller någon som fick ansvar för att verkställa det, kommunicera eller följa upp det. Det är faktiskt så att frågan om återhållsamhet inte behandlades i några av de följande sammanträdena under resten av året.
Den 28 september diskuterades förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen, som nu prognosticerade ett underskott på 3 milj kr.
I de förtroendevalda revisorernas yttrande över delårsrapporten sägs klart och tydligt att:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
Vad gjorde då direktionen med Bo Carlsson som ytterst ansvarig? Jo, direktionen fattade beslutet (28 september) att olika saker skulle ”ses över” och att:
”presidiet, tillika utskottet (dvs Bo Carlsson och Monica Hanson; min anm) ska titta närmare på den ekonomiska situationen.”
Det fattades inga beslut om åtgärder eller något annat.
Bo Carlsson skriver till Förvaltningsrätten:
”På det ekonomiska planet tog vi itu med det när vi i direktionen fick läget klart för oss.”
Vilket han alltså inte gjorde… Men Carlsson räknar upp fem åtgärder i sin överklagan som ska visa hans handlingskraft. Som punkt 1 och 2 i denna uppräkning nämner han 
investeringsstopp och anställningsstopp. Vad Bo Carlsson inte nämner för Förvaltningsrätten är att dessa åtgärder vidtogs först den 21 december, drygt en vecka före årsskiftet…
Ur protokollet den 21 december:
”Direktionen beslutade om omedelbart investeringsstopp (utöver, det inom ordinarie verksamhet, nödvändiga säkerhetsmateriel). Direktionen beslutade om omedelbart anställningsstopp (vikarier, för att få hel styrka, får anställas).”
Åtgärderna var också, som synes, behäftade med vissa undantag…
Det tycks för mig som Bo Carlsson helt kallt försöker vilseleda Förvaltningsrätten i Göteborg…
De andra åtgärderna som enligt Carlssons överklagan vidtogs, ”översyn av våra försäkringar”, ”konsulthjälp, data” och ”konsulthjälp, löner och administration”, var av mindre ekonomisk betydelse. Dessutom hittar jag inte dessa åtgärder i något protokoll…
Carlsson skriver också att idag är NÄRF i ekonomisk balans (punkt 5). Nu handlade ju ansvarsfriheten om 2015 och inte om 2016… För att uppnå ekonomisk balans för 2016 har NÄRF höjt medlemsavgiften för medlemskommunerna, dvs skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud. De bidrar alltså med mer pengar till NÄRF i år än förra året. Den höjda medlemsavgiften innebär för NÄRF en inkomstförstärkning med 2,033 milj kr. Och det är 
ju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin…
Detta nämner inte Bo Carlsson till Förvaltningsrätten. Av någon anledning…
Och som sista argument till Förvaltningsrätten anför Carlsson att handlingsprogrammet är klart för antagande. Nu ja, men ansvarsfriheten handlade om 2015 och inte 2016.
Det är lag på att ett handlingsprogram ska finnas – ”Lag (2003:778) om skydd mot olyckor.” Det har tagit några år för NÄRF att utarbeta och anta ett sådant här handlingsprogram. Men visst, det är väl bra att det nu, 2016, har antagits.
Det var argumenten i Bo Carlssons (C) överklagan till Förvaltningsrätten om varför kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet var olagligt. Och jag kan väl tycka att Carlssons argumentation är lite tunn, förutom att den är vilseledande och inte helt i överensstämmelse med sanningen. Carlsson har ju haft ganska lång tid på sig att formulera överklagandet.
Till sist ser jag att två av de argument som Bo Carlsson framförde i TTELA den 30 juni (se här) inte finns med till Förvaltningsrätten. I TTELA stod det:
”Han påpekar att det finns kriterier för att inte få ansvarsfrihet, att en uppenbart och uppsåtligen ska ha gjort något för att skada verksamheten eller berika sig själv.”
Kanske kan man undra varför Carlsson inte anförde dessa argument. De borde ju ur Carlssons synpunkt sett vara ganska tunga.
Nu tror jag inte att Förvaltningsrätten studerar de sakskäl som Bo Carlsson anger i sitt överklagande. Min erfarenhet av Förvaltningsrätten i sådan här frågor (och jag har personlig erfarenhet…) är att den bara tittar på det juridiska, dvs har kommunfullmäktige agerat enligt lagen när den inte beviljade Bo Carlsson ansvarsfrihet.
Och det har Vänersborgs kommunfullmäktige gjort… Fullmäktige har agerat helt enligt Kommunallagen.
:
Tidigare bloggar om Bo Carlsson och ansvarsfriheten:
- NÄRF och ansvarsfrihet (1/3), 12 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (2/3), 13 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (3/3), 14 juni
- Avgå Bo Carlsson!, 23 juni
- Bo Carlsson överklagar! (1/2), 30 juni
- Bo Carlsson överklagar! (2/2), 1 juli
- Om ansvarsfrihet – och Bo Carlsson, 3 juli
- Bo Carlssons överklagan, 22 juli
Nya turer kring skolan på Nuntorp
Ja, är det inte Gunnar Lidell (M) som rör upp politiska stormar i Vänersborgs kommun så är det andra moderater. Denna gång är det Jonathan Axelsson som står för turbulensen. Idag återfinns nämligen en skrivelse i diariet från Axelssons tangentbord – till Skolinspektionen.
Det är väl inte helt obekant för läsare av denna blogg att Dalslands Naturbruksgymnasium AB, ett bolag som Hushållningssällskapet står bakom, har skickat in en ansökan till Skolinspektionen. Aktiebolaget vill bedriva gymnasie- och gymnasiesärskola i Nuntorps lokaler. Västra Götalandsregionen har ju beslutat att lägga ner naturbruksutbildningen på Nuntorp, men Hushållningssällskapet vill fortsätta den i ”egen regi”. (Det har jag skrivit om i tidigare bloggar – se hänvisningar sist i denna blogg.)
Det krävs en hel mängd uppgifter och många dokument om någon vill starta en ny fristående gymnasie- och gymnasiesärskola. Och det här arbetade säkert Dalslands Naturbruksgymnasium AB med under en längre tid. Sedan tar det i sin tur tid för Skolinspektionen att läsa igenom och bedöma alla uppgifter – innan inspektionen kommer fram till ett beslut. Nu verkar det emellertid som att tiden börjar bli mogen för ett avgörande. Senast den 30 september 2016 ska Skolinspektionen fatta beslut i ärendet.
Så Jonathan Axelsson (M) är ute i sista minuten när han skriver till Skolinspektionen:
”Jag kan konstatera att ansökan innehåller uppenbara faktafel. I ansökan framgår det att Dalslands Naturbruksgymnasium ska hyra skollokaler av det kommunala fastighetsbolaget Fastighets AB Vänersborg (org.nr 556015-8726). Detta är direkt felaktigt då det inte finns några beslut om att kommunen ska köpa den aktuella fastigheten och det är också oklart om det ens finns en politisk majoritet för att genomföra ett köp av fastigheten.
Västra Götalandsregionen är nuvarande fastighetsägare av skollokalerna och där finns såvitt jag vet, inte heller något beslut om att sälja fastigheten till en extern part.”
Det var en överraskning – att Axelsson har vänt sig direkt till Skolinspektionen alltså. Det var tufft, och kanske också modigt… Däremot var det kanske inte överraskande i sak. Redan den 26 april i år yttrade sig nämligen Kunskapsförbundet Väst över Dalslands Naturbruksgymnasiums/Hushållningssällskapets (preliminära) ansökan. Lutz Rininsland (V) anmälde då följande till protokollet:
”I ansökan från Dalslands Naturbruksgymnasium AB lämnas … flera uppgifter som fortfarande är föremål för överläggningar och där det idag saknas formella beslut. Jag behöver ge uttryck för att jag ogillar ett sådant sätt att vilja förespegla att ”allt är på plats”.”
Det stämmer det som Jonathan Axelsson (M) skriver till Skolinspektionen, och som Lutz Rininsland (V) skrev i protokollsanteckningen. Uppgifterna i Dalslands Naturbruksgymnasium AB:s ansökan är inte riktiga.
I bolagets ansökan till Skolinspektionen står det:
”Lokalerna kommer att hyras ut av Vänersborgs Fastighetsbolaget AB, Vänersborgs Kommun, till bolaget för skolverksamhet. Kommunens fastighetsbolag Vänersborgs Fastighetsbolag AB köper fastigheten av Västra Götalandsregionen.”
På ett annat ställe skriver bolaget i sin ansökan:
”Dalslands Naturbruksgymnasium AB kommer att hyra undervisningslokaler av Vänersborgs Fastighets AB helägt av Vänersborgs kommun.”
Skolinspektionen får med all säkerhet intrycket att Vänersborgs köp av, genom det kommunala aktiebolaget Fastighets AB, Nuntorp är klart – att FABV redan äger Nuntorp.
Och det är tydligen inte bara fastighetsförvärvet som är klart enligt Dalslands Naturbruksgymnasium AB. I ansökan står det också:
”Lokalerna hyr [hyrs?; min anm] utrustade för skolverksamhet/inackordering (Vänersborgs fastighetsbolag (helägt av Vänersborgs kommun) förvärvar fastighet och inventarier i nu befintlig skolverksamhet).”
Kommunen har alltså enligt Dalslands Naturbruksgymnasium AB också köpt alla inventarier.
Uppgifterna är helt klart felaktiga. Det finns inget beslut i Vänersborgs kommunstyrelse eller kommunfullmäktige av något köp av Nuntorp. Det finns faktiskt inte ens ett ärende om ett eventuellt köp av Nuntorp i kommunens annaler. Ett köp av Nuntorp, med inventarier, har alltså inte ens diskuterats eller behandlats i något formellt kommunalt sammanhang. Och än mindre har följaktligen något beslut fattats – och det är alltså kommunfullmäktige som fattar ett sådant här beslut.
På fullmäktigesammanträdet den 22 juni ställde Lutz Rininsland (V) en fråga till Marie Dahlin (S) om hon kunde klarlägga vad som gäller.
Marie Dahlin svarade:
”Nej, det finns inget fastighetsköp som är klart. Men Fastighets AB har beslutat att fråga regionen om vi får köpa. I det här beslutet fanns både hängslen och livrem. Regionen måste säga ja och sedan blir ärendet föremål för kommunfullmäktige. Det kommer att vandra hela vägen, från arbetsutskottet via kommunstyrelsen till kommunfullmäktige. Säger kommunfullmäktige nej, då är det nej.”
Marie Dahlin (S) slår därmed fast att Jonathan Axelsson (M) har rätt i sin beskrivning i skrivelsen till Skolinspektionen – ”ansökan innehåller uppenbara faktafel”. (Marie Dahlin uttryckte också i sitt svar till Rininsland en oro om vad EU kommer att tycka om
att Vänersborg köper fastigheten och hyr ut till Dalslands Naturbruksgymnasium…)
Ett köp av Nuntorp har däremot diskuterats, och ”beslutats”, i Fastighets AB Vänersborg (FABV), ett av kommunens aktiebolag.
Den 21 mars lämnade ordförande i FABV, Marie Dahlin (S), en avsiktsförklaring att FABV ville köpa Nuntorp:
”Det helägda kommunala bolaget Fastighets AB Vänersborg, har vid sammanträde 2016-03-16, uttalat ett fortsatt intresse av att köpa fastigheten Nuntorp 1:14 där idag Nuntorps naturbruksgymnasium är beläget.”
Avsiktsförklaringen följdes upp av ett styrelsebeslut den 10 maj (moderaternas representant Tor Wendel reserverade sig). Ur FABV:s protokoll:
”Fastighets AB Vänersborg (FABV) ger Vd:n i uppdrag att se till att erforderliga handlingar upprättas utifrån ett juridiskt och finansiellt perspektiv samt att erforderliga handlingar avseende fastighetsförvärv av Nuntorp 1:14 tas fram för beslut i kommunfullmäktige.”
Ett förvärv av Nuntorp ska alltså beslutas av Vänersborgs kommunfullmäktige. Men det ligger i framtiden. Om det nu överhuvudtaget finns någon majoritet, som Jonathan Axelsson skriver, för ett sådant beslut… Det vet vi inte än.
Dalslands Naturbruksgymnasium AB lämnar helt klart felaktiga uppgifter till Skolinspektionen.
Varför skriver då Dalslands Naturbruksgymnasium AB så här i sin ansökan?
Det är klart att representanter från bolaget har pratat med representanter från FABV. Med betoning på ordet pratat. Det har faktiskt fortfarande inte kommit in någon skrivelse från Dalslands Naturbruksgymnasium AB eller Hushållningssällskapet till Vänersborgs kommun. Det finns överhuvudtaget inte en enda notering i Fastighets AB:s eller Vänersborgs kommuns diarier om någon som helst mail- eller annan kontakt mellan FABV/Vänersborgs kommun och Dalslands Naturbruksgymnasium AB/Hushållningssällskapet.
Och det är synnerligen anmärkningsvärt.
Hur kan Dalslands Naturbruksgymnasium AB/Hushållningssällskapet skriva så här i sin ansökan till Skolinspektionen, när de inte har haft någon som helst form av skriftlig kontakt eller protokollfört möte med representanter för FABV eller kommunen?
Eller är det några hundar begravda i den vänersborgska myllan? Det vore inte första gången när socialdemokrater och centerpartister leder Vänersborgs kommun…
.
Tidigare bloggar om Nuntorp:
- ”Reaktioner på Nuntorp” 10 augusti
- ”Wendel vill inte köpa Nuntorp (2/2)” 3 augusti
- ”Dahlin och Carlsson vill köpa Nuntorp (1/2)” 1 augusti
- ”Värderingen av Nuntorp – och det där med handlingar…” 3 juni
- ”Handlingar om Nuntorp – en fortsättning” 30 maj
- ”Hantering av kommunala handlingar (Nuntorp)” 29 maj
- ”FABV (2/2). Och Nuntorp.” 15 april
- ”Fastighets AB Vänersborg (1/2)” 12 april
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer