Arkiv
S+C+MP+SD=sant
”Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen!
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.”
Nuntorp är som katten, fastigheten tycks ha nio liv… Och det tack vara sverigedemokraterna som byter fot på snart sagt vartenda sammanträde.
Men så var inte Kurt Karlsson (SD) med på dagens sammanträde med kommunstyrelsen. Det var bland annat Kurt Karlsson som röstade med den övriga oppositionen för en återremiss av förslaget från socialdemokraterna och centerpartiet på kommunstyrelsens extra sammanträde den 19 oktober. Veckan innan hade jag också hört Kurt Karlsson, på 
ett möte med Hushållningssällskapet, vara starkt emot ett kommunalt köp av Nuntorp.
Kanske körde de andra sverigedemokraterna över Kurt Karlsson idag…? När han inte var närvarande…
Eller var det Bo Carlssons (C) förhandlingsinviter till sverigedemokraterna som gav resultat? Bo Carlsson började ju förhandla med sverigedemokraterna redan under en paus på KS-sammanträdet den 19 oktober.
Så här gick turerna på dagens sammanträde med kommunstyrelsen när frågan om ett kommunalt köp av Nuntorp behandlades.
Det liggande förslaget från socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet (förmodar jag, även om Marika Isetorp, MP, avstod från att rösta i KSAU) till dagens kommunstyrelse såg ut så här:
”Fastighets AB Vänersborg förvärvar fastigheten Nunntorp 1:14 från Västra Götalands läns landsting. Köpesumman ska uppgå till högst 38 Mkr. Fastighets AB Vänersborg äger rätt att slutföra avtalsförhandlingarna med Västra Götalands läns landsting och teckna erforderliga överlåtelsehandlingar.”
Sverigedemokraterna lämnade ett eget yrkande:
”Kommunfullmäktige godkänner att Fastighets AB Vänersborg förvärvar fastigheten Nunntorp 1:14 från Västra Götalands läns landsting,
syftet med köpet är att arrendera ut fastigheten till lämplig aktör att bedriva utbildning/naturbruksgymnasium samt vuxenutbildning i gröna näringarna. (Fetstilen är SD:s egen; min anm.)
Köpesumman ska uppgå till högst 38 Mkr. Fastighets AB Vänersborg äger rätten att slutföra avtalsförhandlingarna med Västra Götalands läns landsting och teckna erforderliga överlåtelsehandlingar.”
Det är den fetstilta texten som är den enda skillnaden i förslagen från S+C+MP och SD.
Sedan blev det ajournering/paus i kommunstyrelsens förhandlingar.
När sammanträdet började igen så lade socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet fram ett nytt förslag. Det löd:
”Kommunfullmäktige godkänner att Fastighets AB Vänersborg förvärvar fastigheten Nunntorp 1:14 från Västra Götalands läns landsting. Köpesumman ska uppgå till högst 38 Mkr. Syftet med köpet är främst att arrendera ut fastigheten till lämpliga aktörer för att bedriva utbildning/naturbruksgymnasium och särskolegymnasium samt vuxenutbildning i gröna näringar. (Fetstilen är min egen; min anm) Fastighets AB Vänersborg äger rätt att slutföra avtalshandlingarna med Västra Götalands läns landsting och teckna erforderliga handlingar.”
Sverigedemokraterna Anders Strand (SD) och Ola Wesley (SD) instämde naturligtvis i yrkandet… Och förslaget fick majoritet i kommunstyrelsen.
Så kommunstyrelsens förslag till kommunfullmäktige, där frågan slutgiltigt avgörs, är att kommunen genom Fastighets AB ska köpa Nuntorp – ett beslut fattat av socialdemokraterna, centerpartiet, miljöpartiet och sverigedemokraterna…
Det är första gången som något parti/några partier aktivt och medvetet har ändrat och anpassat ett beslutsförslag till sverigedemokraterna för att få deras stöd mot de andra partierna.
Det är en sensationell händelse i Vänersborg. Och det är ett brott mot alla vedertagna principer bland socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister.
I och med dagens kompromiss med sverigedemokraterna har socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet bjudit in sverigedemokraterna i den politiska värmen. Alla principer har kastats åt sidan – socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet har aktivt kompromissat och ändrat i sitt förslag uteslutande för att få med sig 
sverigedemokraterna. De har accepterat sverigedemokraterna som ett politiskt parti bland alla andra.
Det är faktiskt mer än sensationellt, det är en historisk händelse i Vänersborg.
Och det är djupt beklagligt.
Så det är ingen överdrift:
S+C+MP+SD=sant
Kommunal annonsering
Den 21 september i år så skrev Jonathan Axelsson (M) och jag (V) en motion om ”kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. (Se ”V och M skriver gemensam motion”.)
Vi menade bland annat att reglerna för kommunens alla typer av bidrag/utbetalningar ska vara tydliga och transparenta, så att allmänheten upplever att en likabehandlingsprincip råder. Vi skrev också att det är viktigt att beslut följs upp och nyttan/effekten utvärderas. Och inte minst, att rutiner tas fram för hur bidragen ska handläggas och beslutas.
Motionen behandlades, som många säkert kommer ihåg, rekordsnabbt. (Se ”En ny kommunal skandal?!”.) Anledningen till det var naturligtvis att de styrande partierna, socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet, ville ”begrava” motionen så snabbt som möjligt. Motioner från oppositionen brukar inte vara så populära… Det ville emellertid inte en samlad opposition i kommunstyrelsen… (Se ”Skandal avvärjdes i kommunstyrelsen”.) Nu ska motionen besvaras senare, när behandlingen har skett i vederbörlig ordning. Det är bara att hoppas att det inte blir tvärtom – att motionen dras i långbänk…
Efter att motionen lämnades in har kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) helt på egen hand bestämt att förnya marknadsföringsavtalet mellan kommunen och IFK Vänersborg. Trots att kommunstyrelsens förste vice ordförande Gunnar Lidell (M) var tveksam och ville avvakta behandlingen av motionen. (Kommunstyrelsens ordförande har för övrigt befogenhet att fatta ett sådant här beslut ensam.)
Nu har vänersborgarna vid två tillfällen fått se en ny variant av reklam, eller vad man ska kalla det. I TTELA:s näringslivsbilaga den 15 november kunde vi se denna annons:
Vem görs det reklam för – kommunen eller Motionspalatset…?
Och den här annonsen var med i samma TTELA-bilaga:
Det är lite intressant med den här sista annonsen eftersom Brunbergs Bygg AB är inblandad i det ganska kontroversiella husbygget vid Kindblomsvägen i Blåsut. (Se ”Onsdagens KF: Kindblomsvägen”.) Jag kan förstå att Mickael Brunberg är positiv med tanke på hur affären har handlagts av kommunen. Kanske är grannarna något mindre positiva. Och salamandrarna…
Det jag undrar över, återigen, vem görs det egentligen reklam för – kommunen eller Brunbergs Bygg…?
Det var ett tag sedan vänersborgarna såg de här annonserna och jag trodde att de var specialutformade enbart för TTELA:s näringsbilaga. Men så dök denna annons upp igår (måndag) på TTELA:s hemsida:
Kommunen fortsätter att göra reklam ”för sig själv”, samtidigt som privata företag exponeras för vänersborgarna. Det hör nämligen också till saken att kommunen står för hela kostnaden för annonserna. Och hittills har annonserna kostat 59.900 kr. Det är ingen stor summa, men det hade faktiskt räckt till att sköta om badplatsen i Väne-Ryr i tre år…
Naturligtvis vill kommunen stärka sin attraktionskraft med annonserna.
Utvecklingschefen skriver:
”Kommunen måste på ett mycket effektivare sätt nå ut med vad vi gör för förbättringar och att det finns många näringsidkare som tycker att det är en bra kommun att driva företag i.”
Vänersborg har ju en tämligen låg placering i Svenskt Näringslivs ranking. Och det är ju naturligtvis inte bra. Men är en sådan här annonsering rätt väg?
Och är den laglig?
Det är två paragrafer i Kommunallagen som kommer ifråga. Det är lagens 2 kap 2 § om likställighetsprincipen respektive 8 § om förbudet att ge stöd till enskilda näringsidkare.
Kommunjuristen anser att kommunen agerar lagligt:
”Det bör noteras att företag är kommunmedlemmar i egenskap av ägare till fastighet och likställighetsprincipen ska beaktas utifrån den aspekten. Att citera företag i tryckt form och därefter ange uttalarens namn tillsammans med företagets namn – utan loggar och med diskret teckensnitt – bedöms falla inom kommunallagens ramar för vad som är lagenligt, särskilt med hänsyn till att kommunen är öppen inför förfrågningar från andra företag om att citera dem.”
Jag har stort förtroende för kommunens jurist och hennes bedömningar.
Men vad händer om ett annat byggföretag också kräver att få göra ett uttalande, ”kommunen är öppen inför förfrågningar från andra företag” – ska kommunen då med automatik betala en ny annons? Och så kommer ett tredje byggföretag och kräver samma sak…? Och ett fjärde…?
Hur långt ska kommunen gå för att uppfylla lagens krav om likställighet? Och hur mycket får det kosta?
Och innebär inte likställighet att även företagare som är kritiska till kommunen ska få framföra sina budskap i annonser betalda av kommunen…?
Jag menar inte att kommunjuristens tolkning på något sätt skulle vara fel, självklart inte. Men jag tror att kommunens annonseringar, ”i värsta fall”, skulle kunna få oväntade och kanske stora praktiska konsekvenser. Om än inte juridiska.
Man kan för övrigt naturligtvis tycka vad som helst om kommunens annonser, men min åsikt är helt klar – kommunen behöver snarast regler och riktlinjer för marknadsföring, evenemang och sponsring.
Onsdagens KF: Kindblomsvägen (3)
Jag har i två tidigare bloggar beskrivit onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige (se ”Gårdagens KF (1)” och ”Onsdagens KF (2)”). Jag måste emellertid komplettera med ett ärende till – en interpellation från Lutz Rininsland (V) till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S).
Det gäller den alltid eviga frågan om byggnation i det lilla skogsområdet uppe på Blåsut.
Jag har skrivit åtskilliga bloggar genom åren om skogsområdet vid Kindblomsvägen och alla turer kring en eventuell exploatering. Det slutade med att Vänersborgs kommun och Brunberg Vänersborg AB skrev på ett köpeavtal den 11 mars i år. Brunberg köpte ett område i den lilla skogen på ungefär 3.218 kvm och erlade en köpeskilling på 160.000 kr. Nu skulle det ”äntligen” byggas ett antal parhus i skogen.
Kommunen började bygga en gata och dra vatten och avlopp i grönområdet för några miljoner. Naturligtvis för husens skull, som Brunberg skulle bygga. Samhällsbyggnadsnämnden fick en utökad exploateringsbudget med 2,7 miljoner kr för exploatering av området…
Men det är också det enda som har hänt.
Brunberg har fortfarande inte börjat bygga… Faktum är att Brunberg inte ens har lämnat in någon bygglovsansökan… Och det är allvarligt. Det står nämligen i köpeavtalet att avtalet endast är giltigt under förutsättning att:
”bygglovsansökan inkommit till kommunen senast sex månader från avtalets undertecknande.”
11 mars plus 6 månader är 11 september… Och ingen bygglovsansökan…
Med andra ord, köpeavtalet mellan kommunen och Brunbergs är inte giltigt längre! Affären Kindblom är fortfarande inte ”slut” – ärendet måste med all sannolikhet dras ett varv till. Och det är en klen tröst att den erlagda köpeskillingen på 160.000 kr nu tillfaller kommunen. Den kompenserar inte på långa vägar det arbete som kommunen har lagt ner i skogen… Och då tänker jag inte bara på VA:t och vägen, utan också den damm som har anlagts och de skyddsåtgärder som har vidtagits för den rödlistade salamandern.
Som för övrigt har mycket i övrigt att önska…
Anläggandet av dammen blev försenat och salamandrarna har inte haft någon tid för att anpassa sig till de nya förutsättningarna utan har fortsatt varit helt beroende av grönområdet för vintervilan. Som nu till delar är förstört av vatten och avlopp, och en väg…
Det står i Artskyddsförordningen 4 §:
”I fråga om vilda fåglar och i fråga om sådana vilt levande djurarter … är det förbjudet att
2. avsiktligt störa djur, särskilt under djurens parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder,
4. skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren.”
Salamandrarna har helt enkelt störts under övervintringsperioden och antagligen har viloplatserna skadats eller förstörts…
I talarstolen menade Benny Augustssons (S) att kommunen har följt rekommendationerna från Länsstyrelsen. Det var för övrigt en dispens från Länsstyrelsen i Mariestad – och inte i Vänersborg. Av någon ytterst konstig anledning.
Vi är nog några som också frågar oss varför miljö- och hälsoskyddsnämnden under ordförande Per Sjödahls (MP) ledning inte har blivit inblandad i frågan…
Det kanske slutar med att kommunens åtgärder blir polisanmälda…
Den 7 november skrev Brunbergs en intresseanmälan, som dock inte diariefördes hos kommunen förrän den 22 november:
”Härmed ansöker vi om att få köpa fastigheten…”
Igen…
En liten detalj. Brunberg har döpt den ekonomiska förening som vill köpa och bli byggherre för skogsområdet till – Salamandern ekonomisk förening. Det är nästan provocerande…
Brunberg, eller rättare sagt Salamandern ekonomisk förening, vill alltså köpa marken. Igen.
Lutz Rininsland (V) frågade samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S) med anledning av detta:
”Kommer samhällsbyggnadsnämndens ordförande verka för en kungörelse att ‘del av Blåsut 2:2 samt Fiolen 3, enligt kartbilaga 4’ (dvs skogsområdet vid Kindblomsvägen; min anm) erbjuds till försäljning?”
I sitt svar skriver Augustsson:
”Jag kommer inte att verka för att en kungörelse ska gå ut om att området är till försäljning.”
Och visst, det kanske är lagligt, men är det moraliskt försvarbart av en kommun att inte göra det?
Lutz Rininsland (V) tyckte att:
”Ett nytt köpeavtal måste föras till fullmäktige.”
Benny Augustsson menade vidare att:
”Förvaltningen kommer att hantera inkomna förfrågningar precis som vi tidigare gjort.”
Vilket är intressant. Rininsland påpekade i sammanhanget att tre boende, grannar till skogsområdet, har skrivit till kommunen i okt 2015 om att de ville köpa marken. Denna ansökan är också diarieförd. Men de tre har aldrig fått något svar från kommunen… Ska de inte få något svar nu heller…?
Hela debatten slutade i stort sett med att ordförande Augustsson sa (ungefär):
”Jag får rådgöra med juristerna vad som åligger oss att göra.”
Och det är nog bäst. Det finns många oklarheter i kommunens hantering av det lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen.
Och vem vet, det kanske slutar med att kommunen har byggt en gata och dragit vatten och avlopp i grönområdet helt i onödan…
För övrigt anser jag att skogsområdet borde förbli orört. Det är det enda skogsområde som finns kvar i Blåsut.
Onsdagens KF (23/11) (2)
Igår torsdag skrev jag om två ärenden som kommunfullmäktige behandlade i onsdags, mina motioner om badplatsen i Väne Ryr och om tågstoppet i Brålanda (se ”Gårdagens KF”). Och idag (fredag) hade också TTELA en artikel om tågstoppet (se ”Kommunen ska vara redo för tågstopp”).
Journalisten gjorde sig lite smålustig över att jag kom av mig mitt i anförandet. Fast det stämmer, jag gjorde det…
TTELA skrev:
”Men när han (dvs jag…) skulle börja argumentera för sin sak insåg han att Bo Carlsson hade yrkat bifall till kommunstyrelsens förslag och kom av sig. Han kunde bara konstatera att han inte behövde säga mer.”
Som vänsterpartist är man ju inte särskilt van att få gehör för sina åsikter. När Bo Carlsson (C) yrkade bifall till kommunstyrelsens förslag trodde jag först att det betydde ett avslag på motionen. Som vanligt. Kommunstyrelsen brukar ju avslå Vänsterpartiets motioner. Men mitt under anförandet kom jag på att min motion hade fått en majoritet av ledamöterna, dvs hela oppositionen, med sig i kommunstyrelsen… Och Carlsson bifall betydde att socialdemokraterna och centerpartiet hade ändrat åsikt! (Miljöpartiet kan nog inte sägas ha ändrat åsikt, de har helt enkelt inga åsikter nu för tiden…) Och Carlsson stödde alltså en motion från Vänsterpartiet…
Det kanske är nya tider på gång för Vänsterpartiet…
Den allra första punkten på fullmäktiges dagordning i onsdags handlade om NÄRF – ”Antagande av Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbunds taxor 2017 för myndighetsutövning och myndighetstillsyn”.
Ett sådant här ärende är i regel inte särskilt upphetsande och det brukar inte bli särskilt mycket diskussioner. Och så inte heller denna gång. Men några ord utväxlades faktiskt för ovanlighetens skull.
Att sådana här ärenden sällan diskuteras kan bero på att det är svårt för ”utomstående” att sätta sig in i alla siffror. Morgan Larsson (VFP) efterlyste, med all rätt, 
uppgifter om hur höga taxorna var innan höjningen. Så att typ ledamöterna kunde göra en bättre bedömning av det skäliga i att höja taxorna. Det var bara jag som höll med honom, förutom hans egen partikamrat.
Jag hade ett anförande i frågan. Jag var nämligen lite frågande inför ”nödvändigheten” av dessa taxehöjningar överhuvudtaget. Bo Carlsson (C) svarade efter mitt ”lilla tal” att det var viktigt att NÄRF hade en buffert, dvs ett överskott med pengar, för att hantera oväntade situationer som typ en skogsbrand. Det fanns emellertid inget i handlingarna som motiverade taxehöjningarna med att NÄRF skulle bygga upp en buffert nästa år…
Det här sa jag från talarstolen om NÄRFS taxehöjningar – utan att komma av mig:
Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att fastställa nya taxor för NÄRF (Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund) för 2017.
Det är svårt för en utomstående att få något grepp om det berättigade i att höja taxorna.
När det gäller taxor som är personalrelaterade är förklaringen att dessa har anpassats till budgeterade löneökningar. Och då kommer det ändå som en liten överraskning att taxorna behöver höjas.
NÄRF prognostiserar ju ett överskott på drygt 1 miljon kr för helåret 2016. (Enligt delårsrapporten för augusti 2016.) Det står också, i protokollet från den 29 september, att:
”Förbundet har positivt utfall när det gäller personalkostnader.”
Då undrar jag om det är nödvändigt att höja taxorna för personalrelaterade tjänster.
Det står vidare i delårsrapporten att en utvärdering av det femte skiftlaget har genomförts och att direktionen har gett förbundschefen i uppdrag att se över nuvarande organisation.
Det femte skiftlaget har kostat NÄRF ganska mycket pengar och är en av anledningarna till att NÄRF tidigare har gjort underskott. Om NÄRF tar bort det femte skiftlaget, vilket som jag ser det kan vara en av anledningarna till att se över nuvarande organisation, så bör det väl frigöras ytterligare pengar.
Det står emellertid i direktionens protokoll för september 2016 att det femte skiftlaget ska komma igång med tillsyner och andra verksamheter som ska generera intäkter. Skiftlaget kanske ska vara kvar, men då kanske skiftlaget kommer att genera nya intäkter som gör det onödigt att höja taxorna.
Då undrar jag återigen om det är nödvändigt att höja taxorna för personalrelaterade tjänster.
Sedan kan det vara på sin plats att påminna att NÄRF gick med ett underskott på 4,793 miljoner kronor år 2015. I januari beslutade kommunfullmäktige om förändrade taxor. I underlaget stod det:
”Taxan i den del som är personalrelaterad, har anpassats till budgeterade löneökningar.”
Den höjda medlemsavgiften innebar en inkomstförstärkning för år 2016 med 2,033 milj kr. Varav 1 milj kr av dessa pengar beräknas utgöra ett överskott för året…
Jag hoppas att dagens beslutade taxehöjningar inte sker för att kompensera eventuellt framtida befarat underskott av andra orsaker än löneökningar.
Men någon kan kanske förklara hur det hänger ihop…
Taxehöjning eller inte, jag hoppas i vilket fall som helst att personalen får sina löneökningar, oavsett vilket fackförbund de är med i.
Gårdagens KF (23/11) (1)
Det blev ett långt sammanträde med Vänersborgs kommunfullmäktige igår. Inte förrän kl 21.45 slog ordförande Ljunggren (S) klubban i bordet – efter att ha frågat ledamöterna om de behagade åtskiljas. Vilket de behagade.
Vi vänsterpartister var väl för övrigt inte helt oskyldiga till att sammanträdet drog ut på tiden. Både Lutz Rininsland och jag ockuperade talarstolen under en avsevärd tid.
Den fråga som fullmäktige ägnade mest tid åt var badplatsen i Väne-Ryr. TTELA har en utmärkt sammanfattning av ärendet (se ”Kommunen ska inte sköta om badplats”), där TTELA för övrigt dementerar uppgifterna i gårdagens missvisande artikel (se ”Kan man lita på TTELA?”).
Jag redogjorde för Vänsterpartiets uppfattning om varför det var viktigt och nödvändigt att kommunen skötte om badplatsen. Det var en sammanfattning av två bloggar som jag redan har publicerat. Ja, om sanningen ska fram, så var det väl i stort sett hela texterna jag redogjorde för… (Se ”Badplats Väne-Ryr! Och Gardis! Och Nordkroken!” och ”Vad händer med badplatsen i Väne-Ryr?”.)
Jag fick också tillåtelse av ordförande Ljunggren (S) att under mitt anförande visa tre bilder för fullmäktigeledamöterna – genom att använda sessionssalens tekniska utrustning. Det var unikt. Ljunggren har tidigare inte tillåtit bildvisning. Ljunggren sa nej när Gunnar Lidell (M) ville visa en bild i början på mandatperioden. Men nu har de nya tiderna även kommit till Vänersborgs kommunfullmäktige. För att stanna hoppas jag. Gunnar Lidell ska för övrigt lämna in en reservation angående Ljunggrens beslut. Lidell 
tycker antagligen att Ljunggren favoriserar Vänsterpartiet alltför mycket…
Gunnar Lidell (M) kan väl sägas vara den som förde ordet för motståndarna till motionen, och i praktiken Väne Ryrborna, även om det var flera uppe i talarstolen. Det blev dock mest upprepningar från deras sida av vad Lidell redan hade sagt.
Lidell menade att muntliga överenskommelser ska undvikas. Och visst, självklart är det så. Men i det här fallet är det ju som det är. Det fanns med all sannolikhet ett muntligt avtal. Det sägs att det var den nuvarande markägarens morfar som gjorde upp det här avtalet med den dåvarande kommunen. Och muntliga avtal har samma status som skriftliga. Men visst är det svårt att bevisa. Men att kommunen har skött om badplatsen i snart 50 år är väl ett bevis så gott som något på att det fanns ett muntligt avtal. Varför skulle kommunen annars ha skött om badplatsen? Nä, det här argumentet från Lidell, och andra, dög inte.
Lidell menade vidare att det fanns upp till 15 badplatser i kommunen ”i liknande former” som badplatsen i Väne Ryr. Och om kommunen ska sköta Väne Ryr så ska i så fall alla andra behandlas lika, dvs inte alls. ”Fallet” Väne Ryr skulle typ bli prejudicerande. Lidell sa inget särskilt om att kommunen skötte de till uppemot 90% privata stränderna på Nordkroken och Gardesanna…
Lidell glömde också, antagligen helt medvetet, att det inte finns någon annan av dessa badplatser som kommunen har skött i snart 50 år. Därför är pratet om prejudikat helt utan mening i det här sammanhanget. Och de 15 badplatser som Lidell pratade om är i några fall bara bryggor vid en sjö – som t ex Gaddes brygga i Blåsut och bryggan vid roddklubben i Fredriksberg (nära Gropbron). Skulle alla bryggor räknas som badplatser så skulle Vänersborg ha ytterligare ett hundratal badplatser…
På kommunens hemsida finns en karta över alla de badplatser ”i liknande former” som Lidell syftar på (se här):
På kartan ser vi kommunens ”stora” badplatser, men vi ser också en hel del väldigt små. Och säkert flera som gemene man aldrig hört talas om.
Jag vet inte hur välbesökta flera av dessa mindre badplatser är. Rent spontant har jag svårt att tro att barnfamiljer (som inte bor väldigt nära badplatsen) tar sitt ”pick och pack” och åker till t ex Gundlebosjön, Åskaken eller Hästefjorden. Vid Gundlebosjön tror jag till och med att det finns en vägspärr, därför att de boende i området inte vill att det ska komma andra, ”utomstående”, till badplatsen. Men det är klart, finns det vatten så finns det naturligtvis badande. Det blir väl till att ta en rundtur i sommar.
Det är för övrigt intressant att kommunen gör reklam för badplatser som ligger på privat mark och som kommunen inte på något sätt sköter om… (Kanske gör Miljö och Hälsa vattenkontroller?)
De badplatser som kommunen sköter om (se här) är Boteredssjön, Sikhall, Skräcklan, Gardesanna och Nordkroken. Och sedan sköter naturligtvis Bert Karlsson om Ursand och Grönvik.
Men det är fortfarande så att ingen av de andra, mindre badplatserna, har skötts av kommunen i 50 år… Som i Väne-Ryr…
Men jag skulle kanske skriva en ny motion – en motion som handlar om att kommunen borde sköta fler badplatser. Kanske kunde jag få kommunens ledande politiker att tänka på ”landsbygdens folk”, och sköta t ex grovstädning, ”bajamajjor” och livräddningsutrustning på ett antal utvalda badplatser utanför de ”traditionella” badplatserna? Kanske alla? Det skulle säkert inte kosta kommunen många hundratusen kronor. Som en service till sina invånare på landsbygden, som också betalar skatt till typ skötsel av Nordkroken och Gardesanna…. Jag undrar om Gunnar Lidell skulle stödja en sådan motion?
Morgan Larsson (VFP) menade att de som var mot kommunal skötsel av badplatsen i Väne Ryr inte var mottagliga för argument. Och han sa:
”Vi skämmer ut oss om vi säger nej till detta.”
Och det kan jag nog hålla med om.
Det var bara välfärdspartiet och sverigedemokraterna som stödde Vänsterpartiets motion. Alla andra röstade mot. Även miljöpartiet. Ingen av miljöpartisterna var för övrigt uppe i talarstolen, varken Marika Isetorp eller Per Sjödahl….
Innan jag lämnar Väne Ryr så vill jag kommentera ett påstående från Lena Eckerbom Wendel. Hon menade att man inte ska lyssna på dem som skriker högt. Det tycker jag är ett mycket märkligt argument, som hon för övrigt har framfört förr. De som hör av sig till politiker ska man tydligen inte lyssna på – för de skriker högt. Hur man kan lyssna på dem som inte hör av sig eller säger något berättade inte Lena Eckerbom Wendel…
Min motion om tågstoppet i Brålanda mötte ett bättre öde.
I kommunstyrelsen röstade en samlad opposition för min motion (se ”Tågstopp i Brålanda”) – mot de styrande partiernas vilja. (Se ”Gårdagens kommunstyrelse”.) Socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet ville helt enkelt lägga min motion till handlingarna – utan åtgärd.
Inför gårdagens sammanträde så insåg säkert de styrande partierna att de skulle förlora en omröstning. Och naturligtvis insåg de också att de då skulle stå ensamma om att vara mot en kommunal satsning på Brålanda. Och hur skulle det se ut…? Det var som jag ser det helt enkelt en omvändelse under galgen. Men i och för sig en välkommen sådan.
Under detta ärende yttrade sig faktiskt miljöpartiet för första gången på länge, länge. Marika Isetorp sa:
”Bifall till kommunstyrelsens förslag.”
Inget mer… 
Det var nog en och annan av de församlade som höjde på ögonbrynen – finns miljöpartiet fortfarande kvar…?
Även Marie-Louise Bäckman (KD) yrkade på bifall, och motiverade med:
”Jag vill att alla delar i vår kommun ska leva.”
Vilket lät lite motsägelsefullt i mina öron, eftersom hon nyss röstat mot kommunal skötsel av badplatsen i Väne Ryr…
Hur som helst, ett enigt fullmäktige antog min och Vänsterpartiets motion! Nu gäller det att se till att det blir verkstad av beslutet också.
Det fanns ytterligare ett antal frågor som behandlades på sammanträdet. Det blev t ex inget beslut om att köpa Nuntorp utan den frågan avgörs på nästa sammanträde i december. Kindblomsvägen (skogsområdet i Blåsut) diskuterades också livligt av Lutz Rininsland (V) och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S), men det får jag återkomma till.
Kan man lita på TTELA?
Ibland är man glad över att ha en blogg. Ibland är man mindre glad över att ha TTELA… Ibland kan jag också tycka att det är synd att bloggen bara har ett hundratal läsare, medan TTELA har tiotusentals.
Idag är ett sådant tillfälle.
Imorgon onsdag ska kommunfullmäktige behandla och avgöra en principiellt viktig fråga – frågan om kommunal skötsel av badplatsen vid Ryrsjön. (Se ”Badplats Väne-Ryr! Och Gardis! Och Nordkroken!” och ”Vad händer med badplatsen i Väne-Ryr?”.)
TTELA passar då på att skriva en artikel i ämnet. Den ligger ikväll utlagd på TTELA:s hemsida (se ”Byalaget vädjar om pengar till badplatsen”) och jag förmodar att den kommer i papperstidningen imorgon.
Och det är inget fel att TTELA skriver om aktuella lokala politiska händelser. Tvärtom. Men herregud, det får väl vara korrekt det man skriver! Särskilt som TTELA:s artikel kan få både beslutande politiker och andra att ”dra öronen åt sig” i sakfrågan. Och kanske till och med att ändra uppfattning. På felaktiga grunder.
Artikeln har rubriken ”Byalaget vädjar om pengar till badplatsen”. Och redan här så börjar jag undra. Jag har ju pratat med en representant för byalaget idag. Och det här var inte vad han sa. Det är inte heller vad han och byalaget i Väne-Ryr har sagt vid tidigare samtal.
Jag läser vidare:
”Under onsdagskvällen beslutar Vänersborgs kommunfullmäktige om Väne Ryrs byalag ska få bidrag till skötsel av badplatsen eller ej.”
Och nu förstår jag till min förfäran – TTELA har missuppfattat! Det här är nämligen inte alls vad kommunfullmäktige ska besluta – det handlar inte alls om bidrag! Det handlar om kommunen ska sköta badplatsen eller inte.
Denna gång är jag säker på min sak, det är nämligen min motion som fullmäktige ska behandla imorgon – och den har följande yrkande:
”Att kommunfullmäktige ger samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att sköta badplatsen i Väne-Ryr.”
I kommunstyrelsen yrkade Vänsterpartiet i och för sig lite annorlunda:
”Kommunfullmäktige beslutar bifalla motionen och ger uppdrag till Samhällsbyggnadsnämnden att söka träffa en överenskommelse med Väne-Ryrs byalag om att gemensamt ta ansvar för att badplatsen vid Ryrsjön hålls i ordning.”
TTELA är helt ute och cyklar, men det är inte detta som är det värsta. Det värsta är det felaktiga intryck man får som läsare av intervjun med Thomas, en av byalagets representanter. Av en händelse också den person som jag pratade med i telefon tidigare under dagen.
De direkta citat som TTELA återger är säkert helt korrekta. Thomas vet nämligen vad han pratar om. Det är de där små ”insticken”, texterna mellan citaten, som är felaktiga. Och som läsarna kan förledas tro att det också är sprunget från Thomas mun.
TTELA skriver:
”Byalaget begär inte att kommunens personal ska åka ut och sköta om badplatsen. Det de är ute efter är ett bidrag på ungefär 20 000 kronor för att sköta den i egen regi.”
Öhhh?
Jag var tvungen att ringa upp Thomas. Har byalaget ändrat uppfattning, frågade jag, vill ni sköta badplatsen om ni får bidrag?
Thomas var helt oförstående. Han hade ingen aning om varifrån TTELA hade fått denna uppgift. Inte från honom i varje fall. Thomas dementerade TTELA:s uppgift å det bestämdaste. Byalaget har inte sagt något sådant här. Det här är inte byalagets uppfattning.
Och det är inte heller det som ärendet gäller imorgon…
Kan man lita på TTELA?
Svaret är NEJ!
NÄRF och delårsrapporten
Det har ju varit en del turbulens kring NÄRF det gångna året. Som slutade med att NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) inte beviljades ansvarsfrihet av Vänersborgs kommunfullmäktige, den 22 juni 2016. (Se ”Avgå Bo Carlsson!”.)
Bo Carlsson överklagade beslutet, men förgäves. Förvaltningsrätten i Göteborg dömde inte 
till hans fördel. Rätten skrev i september (se ”Bo Carlssons överklagan avslås!”):
”Förvaltningsrätten avslår överklagandet.”
Kommunfullmäktiges beslut innebar inte att Bo Carlsson blev ”avsatt”. Även om det faktiskt finns en paragraf i Kommunallagen som gör det möjligt för ett fullmäktige att återkalla uppdraget för någon som inte beviljats ansvarsfrihet. (Kommunallagen 4 kap 10 §.) Bo Carlsson har valt att inte avgå. Även om det rimligtvis borde ha varit en naturlig och självklar konsekvens av fullmäktiges beslut.
Bo Carlsson (C) är fortfarande NÄRF:s ordförande.
Annars är känslan att NÄRF har skötts bättre under år 2016 jämfört med tidigare år. Förbundet har fått en ny förbundschef, Hans Därnemyr, och det tycks som om han har lyckats styra upp verksamheten.
Men kanske inte riktigt till fullo…
NÄRF fick under 2015, och även under tidigare år, kritik från revisorerna – både de politiska och de professionella i PWC. Underlag och rapporter har flera gånger, enligt revisorerna, uppvisat ”uppenbara brister”.
NÄRF:s underskott år 2015 resulterade t ex i att NÄRF höjde medlemsavgiften för 2016 för medlemskommunerna, dvs skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud. Höjningen innebar en inkomstförstärkning för år 2016 med 2,033 milj kr. Och det var ju ett bekvämt sätt för NÄRF att få ordning på ekonomin…
Revisorernas kritik fortsätter även i år.
I början av november diariefördes revisorernas granskning av NÄRF:s delårsrapport för första halvåret 2016. I denna granskning bifogades som brukligt en rapport från de professionella revisorerna i PWC.
Låt mig först slå fast att PWC bedömer att delårsrapporten:
”i allt väsentligt ger en rättvisande bild av resultat och ställning.”
Och det vore väl konstigt annars, om delårsrapporten hade gett en orättvis och felaktig bild menar jag…
Men så var det där med ”i allt väsentligt”…
PWC börjar med att räkna upp en del mindre brister. Och sedan en del större…
PWC skriver i delårsrapporten från augusti 2016:
”Delårsrapporten innehåller en uppföljning och utvärdering av målen ur ett ekonomiskt (finansiellt och verksamhetsmässigt) perspektiv, men de är inte helt förenliga med de beslutade målen för 2016.
- Det finansiella målet ”resultatets andel av totala intäkter” är otydligt och ej mätbart. Dessutom bör bedömningen göras utifrån prognostiserat resultat istället för delårets resultat. Detsamma gäller det lagstadgade balanskravet, vilket saknas i delårsrapporten.
- Delårsrapporten innehåller en redovisning av förbundets mål utifrån budget 2016 med mål och verksamhetsuppdrag. Graden av måluppfyllelsen varierar och flera mål följs inte upp. Det saknas både mätning, bedömning och rapportering av flera mål, vilka kommer redovisas till årsredovisning 2016.”
Och så avslutar PWC den korta rapporten med följande ord:
”Med hänsyn till bristande rapportering av måluppfyllelsen anser vi att delårsrapporten inte fullt ut uppfyller syftet att ge direktionen och medlemmarna möjlighet att använda den som ett underlag för styrning, ledning och kontroll av verksamheten.”
Det är nästan så att jag vill utbrista – har vi inte hört detta förut…?
Jag tror inte att det är så lätt för den nye förbundschefen att helt få ordning på torpet under den relativt korta tid som han har varit verksam. Å andra sidan finns det ju många i det ”gamla gardet” kvar, som skulle kunna dra sitt strå till stacken för att få ordning på rapporteringen. Kan man tycka. Typ ordförande och vice ordförande i NÄRF, ekonomichef osv.
Det ska dock påpekas att NÄRF prognostiserar ett överskott på drygt 1 miljon kr för 2016. NÄRF hade kanske inte behövt höja medlemsavgiften…
Fast visst undrar man, liksom PWC, vem som egentligen styr, leder och kontrollerar verksamheten i förbundet…
Ordf Andersson (C) och domen
Som läsare av denna blogg, eller TTELA, vet så dömde Förvaltningsrätten i Göteborg inte helt oväntat till min fördel när jag överklagade ett beslut av barn- och utbildningsnämnden. Det var när nämnden beslutade att inte tillåta mig att väcka ett ärende på sammanträdet i oktober 2015. (Se ”Förvaltningsrätten gav mig rätt!”.) Med anledning av domen så blev jag intervjuad i TTELA den 10 november, i år. (Se ”Kärvling fick rätt mot kommunen”.) I slutet av artikeln skrev TTELA att de hade sökt BUN:s ordförande Mats Andersson (C) men att han:
”vill avvakta med en kommentar tills han har varit i kontakt med kommunjuristen.”
Efter denna kontakt intervjuades ordförande Andersson i TTELA den 11 november. (Se ”Ordförande: ”Ett nederlag för offentlighetsprincipen””.)
TTELA skrev:
”Stefan Kärvling menar att domen är en seger för demokratin. Det håller Mats Andersson inte alls med om.”
Och ordförande Andersson säger till TTELA:
”Jag ser det helt tvärtom.” 
Ooops…
Andersson menar tydligen att Förvaltningsrättens dom var ett nederlag för demokratin… Och eftersom rätten dömde enligt Kommunallagen, så torde Andersson också anse att kommunallagen inte heller håller sig inom de demokratiska ramarna.
Det är ett tämligen uppseendeväckande uttalande.
Mats Andersson utvecklar sin syn:
”Jag tycker som ordförande att detta är ett nederlag för offentlighetsprincipen där allmänheten inte får insyn i vilka ärenden som kommer att avhandlas i kommunala nämnder.”
Andersson ställer offentlighetsprincipen, eller rättare sagt, en mycket liten del av offentlighetsprincipen, mot ledamöters rätt att väcka ärenden i nämnder och styrelser. Offentlighetsprincipen reduceras till att allmänheten ska känna till dagordningen i förväg. Men demokrati är så mycket mer.
Förvisso kan ibland olika demokratiska värderingar och principer krocka med varandra och det kan uppstå demokratiska dilemman. I det här fallet fanns det i och för sig ett enkelt sätt att lösa ett eventuellt dilemma – nämnden kunde ha bordlagt frågan och ta med den på dagordningen inför nästa möte. Detta gjorde av någon anledning inte ordförande och BUN i det aktuella fallet.
Ledamöterna i en nämnd är utsedda av ett demokratiskt valt kommunfullmäktige och är i den egenskapen representanter för vänersborgarna. Vi har en representativ demokrati och vi politiker i barn- och utbildningsnämnden ”är” i detta fall på sätt och vis vänersborgarna. 
Det är ordförande i en nämnd som bestämmer dagordningen, i det här fallet Mats Andersson (C) som representerar ett parti som fick 8% av rösterna i Vänersborg. Rätten att väcka ärenden kan ur detta perspektiv ses som en möjlighet för de andra 92 procenten av vänersborgarna att behandla ärenden som ordförande inte vill ta upp. Eller helt enkelt, rätten att väcka ärenden ger vanliga ledamöter möjlighet att påverka dagordningen och vilka ärenden som ska behandlas – oavsett vad en ordförande anser.
Dessutom, i det här konkreta fallet, så skrev jag inte bara till ordförande utan till hela presidiet, dvs 1:a och 2:e vice ordförande, i relativt god tid om att jag ville väcka ärendet. Ändå tog inte ordförande upp det på dagordningen som ett eget ärende.
Jag tror inte att ordförande Andersson hade något intresse av offentlighetsprincipen när han förvägrade mig rätten att väcka ärendet. Det var nog snarare så att han inte ville att nämnden skulle diskutera ärendet en gång till, därför att han var nöjd med beslutet att lägga ner Nattugglan och flytta verksamheten till Vänerparkens källarliknande lokaler…
Och om offentlighetsprincipen var så viktig, varför anförde inte Mats Andersson detta argument i yttrandet till Förvaltningsrätten i Göteborg..? Nä, argumentet med offentlighetsprincipen var nog en efterhandskonstruktion.
Ordförande Andersson säger också till TTELA:
”… som ordförande är tvungen att ställa förslaget under proposition.”
Jag är inte riktigt säker på vad Andersson menar. Ordförande är ju inte tvungen att ställa ett väckt ärende under proposition. Tvärtom! Det är ju det som Förvaltningsrätten säger i sin dom – ledamöter har ovillkorligen rätt att väcka ärenden. Och något förslag hann jag överhuvudtaget inte att framföra, det blev ju inget ärende.
Det tycks inte som att Andersson förstår vad domen innebär. Eller lagen.
Ordförande i BUN säger också till TTELA:
”Det kan vara ett ärende där nämnden har fattat ett beslut och så kan man väcka det om och om igen.”
Återigen är jag inte helt säker på vad Andersson menar. Jag tyder det som att Andersson menar att jag genom att väcka ärenden på något sätt skulle sabotera nämndens verksamhet – väcka ärendet ”om och om igen”.
Och i så fall undrar jag vad Andersson tror att jag har för agenda. Detta är faktiskt enda gången jag har velat väcka ett ärende. Antydningen om att jag skulle vilja typ sabotera nämndens arbete är nästan kränkande. Och hur som helst, lagen är tydlig…
Skälet till att jag ville väcka ärendet var att underlaget var vinklat och framför allt felaktigt. Det sista fick jag reda på efter nämndens beslut om Nattugglan. Och det var naturligtvis därför som jag ville att nämnden skulle få denna kunskap – och eventuellt ompröva beslutet.
Menar Mats Andersson att det är mer ”demokratiskt” att fatta beslut på ett dåligt och felaktigt underlag än att rätta till ett felaktigt beslut i efterhand?
Mats Andersson har enligt min mening fel i alla de argument som han framför till TTELA. Och jag är som sagt synnerligen förvånad att han inte framförde dem till Förvaltningsrätten när han hade chansen. Och 
notera, det är faktiskt samma Mats Andersson (C) som på egen hand bestämde att nämnden inte längre ska ha öppna möten, dvs att vänersborgarna inte ska ha möjlighet att bevista nämndens sammanträden på plats…
Egentligen är det ganska enkelt. Lagarna är fattade demokratiskt av riksdagen och lagarna måste även Mats Andersson och BUN följa. Det är inte svårare än så.
Jag är inte helt säker på att Mats Anderson har insett detta.
Nuntorp i KSAU
På onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige ska en motion från sverigedemokraterna om Nuntorp behandlas. Motionen kommer med all sannolikhet inte att bifallas. Inte ens av sverigedemokraterna själva. Det beror på att ärendet Nuntorp, och ett köp av fastigheten, återremitterades på kommunstyrelsens extra sammanträde den 19 oktober.
Och kan inte ni läsare hänga med i turerna och inte minst i tågordningen för hur ärenden som Nuntorp behandlas i Vänersborgs kommun, så är ni inte ensamma. Jag förstår inte mycket heller. Jag vet faktiskt inte hur kommunledningen tänker. Sverigedemokraternas motion lämnades i oktober förra året och borde ha behandlats för länge sedan, kanske redan innan årsskiftet 2015/16… Och så ska kommunfullmäktige behandla den nu när
kommunstyrelsen redan har återremitterat Nuntorpsfrågan…
Det är mycket som är ”upp-och-ner” med Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) vid rodret.
På måndag har kommunstyrelsens arbetsutskott (=KSAU) sammanträde. Arbetsutskottet ska förbereda vilka ärenden som ska till kommunstyrelsen, dit alla ärenden måste passera, innan de kommer upp i kommunfullmäktige. Så KSAU ska på måndag förbereda de ärenden som ska behandlas av fullmäktige, inte nu på onsdag, utan på sammanträdet i december.
Och vad ska KSAU ta upp då på måndag om inte frågan om köp av Nuntorp!
Det är det återremitterade ärendet från kommunstyrelsen som ska behandlas igen. Och nu har den ursprungliga utredningen kompletterats med ytterligare fakta, precis som oppositionen i kommunstyrelsen efterlyste.
Det skulle man kunna tro i varje fall. Handlingarna ligger ute på kommunens hemsida (kan 
laddas hem här), och jag har läst dem.
Det är synd och skam att säga, men jag ser egentligen inget som helst nytt i de nya handlingarna. Det känns bara som att de innehåller upprepningar.
Återremissen i kommunstyrelsen den 19 oktober handlade om att kommunstyrelsen ville ha mer fakta kring:
- en beskrivning av projektet som minimum förklarar vad det strategiska syftet med förvärvet är
- investeringskalkyl
- finansieringsförslag med beskrivning av tänkta intäktsnivåer
- ett överenskommet avtalsförslag
I det nya underlaget står det om den första punkten:
”Fastighets AB Vänersborg är intresserade av att köpa fastigheten för att i första hand arrendera ut denna för att bedriva fortsatt utbildning/naturbruksgymnasium i form av friskola. Även särskolegymnasium är av vikt för kommunen och även denna i form även friskola.”
Nu är ju detta historia, eftersom Skolinspektionen sa nej till Dalslands Naturbruksutbildnings ansökan om att få starta en skola på Nuntorp. Så varför detta upprepas igen förstår jag inte. Det blir ju ingen naturbruksskola. Det står helt klart. Skolinspektionens beslut har inte överklagats.
Den nya utredningen fortsätter. Om det inte blir en skola, som det inte blir, så:
”Planerna är då att i lokalerna bedriva någon form av daglig verksamhet och andra aktiviteter för kommunens räkning.”
Och så inget mer.
Förväntar sig de styrande partierna verkligen att kommunfullmäktige ska godkänna ett köp av fastigheten Nuntorp på dessa oerhört lösa boliner? Hur skulle fullmäktige kunna det? Undrar jag. Det minsta man kunde begära är väl att dessa planer hade beskrivits betydligt utförligare och noggrannare. Som det nu är, har ju inte ledamöterna i fullmäktige egentligen en susning vad ”någon form av daglig verksamhet och andra aktiviteter för kommunens räkning” innebär konkret.
När det gäller investeringskalkylen så sägs det:
”Av upprättat utkast till köpeavtal med regionen framgår att köpesumman för Nunntorp 1:14 uppgår till 38 Mkr. Utöver detta tillkommer lagstadgade avgifter vid försäljning på c:a 1,6 Mkr, vilka belastar köparen. Bolagets utgifter för fastighetsförvärvet skulle då totalt uppgå till c:a 39,6 Mkr.”
Det här är mycket pengar… Men det är inget nytt, det visste kommunstyrelsen redan när den fattade beslutet om återremiss.
Det står inget i utredningen om vad en handikappanpassning med nya hissar, underhåll, IT etc kommer att kosta. Och det kan röra sig om ytterligare ett antal miljoner. Dessutom ingår inga inventarier, som t ex maskiner och fordon, i dessa nästan 40 milj kr.
När det gäller punkt 3 ovan, om tänkta intäkter, så står det i utredningen att det:
”saknas i nuläget förhandlade avtalsförslag med eventuella hyresgäster i fastigheten.”
Och det underlättar ju inte direkt ett framtida beslut om ett köp av Nuntorp… Utredningen förklarar det dock så här:
”Det är FABV:s (Fastighets AB Vänersborg; min anm) uppfattning att det varit svårt att erbjuda avtal och villkor till eventuella intressenter, så länge som det finns oklarheter i bolagets möjligheter att förvärva fastigheten.”
Det kan hända att det är så, men det underlättar ändå inte inför ett framtida beslut, i varje fall inte för ett positivt beslut, dvs att köpa fastigheten. Det skulle vara ett oerhört vågspel med skattebetalarnas pengar att köpa Nuntorp under dessa förutsättningar. I synnerhet när kommunen står inför stora, nödvändiga investeringar i t ex förskolor och grundskolor – och i kommunhuset.
Sedan fortsätter utredningen med att återupprepa de redan kända siffrorna för kostnaderna för Nuntorp. Men det kan vara viktigt att veta att utredningen återigen slår fast att:
”I hyressättningen ska även bolagets avkastningskrav enligt ägardirektivet tillgodoses. FABV avser att ta ut en marknadsmässig hyra som täcker kostnaderna för fastigheten.”
FABV:s avkastningskrav ligger på 4%. Kommunen ska alltså ta ut hyror som innebär inkomster på ca 10 milj kr per år. Det här känns helt orealistiskt – att kommunen ska få in hyror av denna storlek (exklusive värme, el, vatten & avlopp samt sophämtning). Inte ens Dalslands Naturbruksgymnasium hade tänkt betala ens hälften av denna summa om de hade fått tillstånd att starta en skola på Nuntorp.
I den första utredningen uttryckte ekonomikontoret sina farhågor för de stora ekonomiska risker som en fastighetsaffär skulle innebära:
”Exempel på risker som skulle kunna bli aktuella, är att hela eller delar av fastigheten inte kan hyras ut, att de hyresnivåer som är möjliga att ta ut inte täcker fastighetens kostnader, eller att kontrakterade hyresgäster hamnar i betalningssvårigheter.”
Jag tror inte att någon känner sig lugnare efter att ha läst den här senaste rapporten…
Den fjärde punkten i återremissen som skulle utredas handlade om avtalsförslaget med regionen. Och inte heller här kan utredningen leverera några positiva nyheter som skulle underlätta ett kommunalt köp av Nuntorp.
I det ursprungliga avtalsförslaget så kunde inte FABV och Västra Götalandsregionen komma överens om avtalsvillkoren kring de så kallade dolda felen. Och det vet var och en som har haft med fastigheter att göra – att dolda fel kan betyda stora pengar…
Utredningen skriver:
”Beträffande klausulen i köpeavtalet avseende dolda fel så konstaterar FABV att om kommunstyrelsen bedömer att ett helt färdigförhandlat köpeavtal är en förutsättning för ett godkänt fastighetsköp, så kan bolaget böja sig för Regionens önskemål i denna fråga.”
Som sagt, ingen positiv nyhet direkt. De dolda felen skulle kunna öka kommunens kostnader ganska rejält…
Nej, man måste nog sammanfatta den nya utredningen med att den definitivt inte underlättar ett kommunalt köp av Nuntorp. Dessutom tar den nya utredningen inte upp någonting kring de juridiska spörsmålen (se ”Ärendet Nunntorp till KS”).
Däremot kan ju andra intressenter bli desto gladare om inte kommunen köper Nuntorp. Och andra intressenter lär ju inte saknas, i varje fall inte av debattinlägg, insändare, inlägg på sociala medier etc att döma. Om inte kommunen (FABV) köper Nuntorp så kommer Västra Götalandsregionen nämligen istället att påbörja en försäljning av fastigheten på den öppna marknaden.
Så kanske blir slutet ändå gott när det gäller affären Nuntorp. Även om det tyvärr inte ser ut att kunna bli en naturbruksutbildning.
Badplats Väne-Ryr! Och Gardis! Och Nordkroken!
Den 23 november ska kommunfullmäktige behandla Vänsterpartiets och min motion om badplatsen i Väne-Ryr. I kommunstyrelsen så var Vänsterpartiet det enda parti som ville bifalla den.
Jag har skrivit ganska mycket om badplatsen, men det finns ytterligare några aspekter som jag vill belysa. Och som, anser jag, ger nya och andra perspektiv på ärendet. Förhoppningsvis kan det få någon att ändra inställning… Jag tycker nämligen att behandlingen av invånarna i Väne-Ryr börjar kännas lite skandalartad.
Det avgörande skälet till att de andra partierna och tjänstemännen på Samhällsbyggnadsförvaltningen och Kommunstyrelseförvaltningen vill avslå motionen är att badplatsen ligger på privat mark. Det innebär, menar de, att kommunen inte kan och ska sköta badplatsen i Väne-Ryr.
Samhällsbyggnadsnämnden skriver:
”Det är inte i enlighet med vårt uppdrag att använda kommunens resurser till att sköta områden på privat mark.”
Det här är faktiskt inget argument
. Och det är överhuvudtaget inget svar på min motion!
Kommunfullmäktige skulle ju kunna besluta om att ge detta uppdrag till samhällsbyggnadsnämnden – och det är ju faktiskt det som motionen handlar om och syftar till! Därför blir yttrandet en typ av ”cirkelresonemang”/”cirkelargumentering” – det ingår inte i samhällsbyggnadsnämndens uppdrag (nu) och därför kan inte fullmäktige ge nämnden detta uppdrag (sedan). Men det står faktiskt kommunfullmäktige helt fritt att ge detta uppdrag – oavsett hur det är nu…
Kommunstyrelseförvaltningen skriver i sitt yttrande över motionen:
”Kommunstyrelseförvaltningen delar samhällsbyggnadens uppfattning om att det inte ligger i deras uppdrag att använda resurser på privata anläggningar/infrastruktur.”
Nu var det faktiskt inte det som samhällsbyggnadsnämnden skrev. Nämnden skrev inget om anläggningar/infrastruktur utan bara om mark. Jag vet inte varför kommunstyrelseförvaltningen har så att säga vidgat begreppen.
Det är inget som hindrar kommunen att sköta om privat mark! Det finns inga lagar och inget kommunalt regelverk som förhindrar detta. Det gäller bara att markägaren ger sitt tillstånd.
En jurist skriver till mig med anledning av detta:
”Kommunen har ingen rättslig möjlighet att på eget bevåg sköta om privat mark. För detta krävs att kommunen har rådighet över marken, genom att markägaren lämnat sitt medgivande.”
Och i det här fallet har markägaren lämnat sitt medgivande – i snart 50 år.
Denna ”historiska aspekt” är för övrigt mycket viktig.
Alla parter är överens om att kommunen har skött badplatsen så länge man kan minnas, kanske till och med ända från början på 1970-talet. Det betyder att kommunen har skött badplatsen i snart 50 år. Och det är tämligen säkert att kommunens skötsel av badplatsen har varit en överenskommelse mellan någon eller några politiker och/eller tjänstemän och Väne-Ryr-borna. Även om inga papper har undertecknats.
Samme jurist skriver till mig med anledning av detta:
”Det kan då sägas att kommunen och markägaren har haft ett muntligt tillsvidareavtal om badplatsens skötsel, som ska ha sagts upp med skälig uppsägningstid.”
Muntliga avtal är alltså att likställa med skriftliga. Då betyder detta att kommunen inte ensidigt kan bestämma att sluta sköta badplatsen. Som kommunen har gjort i det här fallet.
Kommunstyrelseförvaltningen skriver:
”Det visade sig då att badplatsen i Väne Ryr ligger på privat mark. Samhällsbyggnadsförvaltningen valde då att avsluta skötseln.”
Det gjorde kommunen utan ”uppsägningstid” och utan dialog eller diskussioner med den andra parten. Vad jag förstår så kan detta vara ett brott mot lagen.
Och på tal om lagar.
Den enda lag som skulle kunna förhindra att kommunen tog hand om skötseln i Väne-Ryr vore Kommunallagen. I 2 kap § 2 står det:
”Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”
Men det finns sakliga skäl i det här fallet. Och det är att kommunen faktiskt har skött badplatsen i snart 50 år med markägarens tillstånd och genom någon typ av muntligt avtal.
Och så sköter ju kommunen om privat mark på Nordkroken och Gardesanna… Och då måste väl badplatsen i Väne-Ryr också skötas… Att kommunen ska ”behandla sina medlemmar lika” talar snarare för att kommunen ska sköta badplatsen i Väne-Ryr än tvärtom…
För det ligger till så här.
Kommunen sköter om stränderna på Nordkroken och Gardesanna. På Nordkroken och Gardesanna är den största delen av stränderna i privat ägo. Och det betyder ju faktiskt att principen om att kommunen inte sköter privat mark inte gäller på Nordkroken och Gardesanna. Principen är alltså ingen princip, utan det är just badstranden i Väne-Ryr som kommunen inte vill ta hand om.
Hur förklarar samhällsbyggnadsnämnden och kommunen detta?
Jo:
”…vid dessa två ovannämnda badplatser (Nordkroken och Gardesanna; min anm) är kommunen delvis markägare, vilket gör att vi inte kan jämföra skötsel av dessa bad med varandra.”
Här säger ju kommunen faktiskt själv att principen den hänvisar till inte är någon princip, i varje fall inte om kommunen är ”delvis markägare”.
Jag begärde ut kartor över vad kommunen ägde för områden vid Nordkroken och Gardesanna. Och jämförde dem med Väne-Ryr.
Här ser vi vad kommunen äger på Gardesanna (röd streckmarkering) och vad som är stränder (gulmarkerat av mig, det är på ett ungefär):
Kommunen äger förvisso ganska stora marker på Gardesanna, men egentligen inte särskilt mycket av stranden. Det är mindre områden till ”vänster”.
Kan kommunen sägas vara ”delvis markägare” på Gardesanna? Jo visst. Det är dock svårt att säga hur mycket kommunen äger, 10%? (Äganderätten till vattenområdena utanför badplatsen är inte utredd.) Det betyder att upp mot 90% av stranden som kommunen sköter är privat…
På Nordkroken ser kommunens ägande ut så här:
I Nordkroken äger kommunen mindre mark än i Gardesanna och kanske 40 meter strandremsa längst upp till vänster på kartan. Kommunen äger dock ingen del av ”huvudstranden”.
Men visst är kommunen ”delvis markägare” på Nordkroken, också. Även här är det väl fråga om att kommunen äger ungefär 10%. (I Nordkroken finns det en samfällighet som har över 150 delägande fastigheter, och kommunen några av dessa. Hur stor andel var och en av fastigheterna har är inte utredd.) Det betyder, även på Nordkroken, att upp mot 90% av stranden som kommunen sköter är privat…
Har ledamöterna i samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen, och tjänstemännen, tittat på kartorna?
Kommunen sköter alltså om stränderna på Nordkroken och Gardesanna – städar, tömmer papperskorgar, ställer upp och tömmer bajamajor, besiktigar och kompletterar vid behov utrustning för livräddning osv. Fast Nordkroken och Gardesanna till kanske 90 procent är privata stränder.
Och hur ser det då ut ute vid Ryrsjön? Vad äger kommunen där?
Nej, kommunen äger inte sandstranden. Inte ens till 10 procent. Kommunen äger dock mark i närheten.
Så döm själva.
Är ett kommunalt ägande av 10 procent av stränderna i Nordkroken och Gardesanna av den principiella betydelse att kommunen ska sköta även de 90 procent privat ägda delarna?
Det här är egentligen det enda argument som de politiska partierna (utom Vänsterpartiet) och kommunen framför. Är det så tungt och avgörande att det överspelar alla andra argument?
Jag tycker inte det.
Det kan också tilläggas att på den mark som kommunen äger i Väne-Ryr, så finns det en kommunal lekplats som kommunen sköter om – endast några hundra meter från badplatsen. (Se krysset på kartan över Väne-Ryr.) Hur svårt skulle det vara att samtidigt som personalen ändå är på lekplatsen också åka hundra meter till badplatsen?
Tänk att det ska vara så svårt för kommunen att ställa upp för vänersborgarna, så svårt att den hela tiden tycks söka med ljus och lykta för att hitta skäl att slippa tillgodose invånares önskemål. Jag har svårt att förstå att de styrande inte vill se utveckling och positiva händelser i kommunen, att de inte vill driva politiska frågor för vänersborgarna. Ibland, som i det här fallet, krävs det bara ett liten uns av kreativitet för att få till stånd förändringar till det bättre. Och typ 15-25.000 kr per år, en struntsumma. Det är nästan så att jag får känslan av att ”kommunen” är bitter och sur…
Stefan Kärvling
Senaste kommentarer