Arkiv
Ny curlinghall?
Jag läser i diariet att Curlingklubben Vänersborg sedan en tid tillbaka har framfört planer på att en ny curlinghall ska byggas vid Idrottscentrum, någonstans vid Arena Vänersborg:
”kortsidan av Arenan utmed Gropbrovägen.”
Fast jag blir inte riktigt klok på var detta är – är det på rugbyplanen?
Curlingklubben har i många år önskat sig en egen hall. Och många i klubben anser sig också ha blivit lovade en… Av en viss S Anders Larson i samband med att arenan byggdes…
Hur som helst, det verkar som att en sådan här arena fortfarande diskuteras.
En ny arena – med is.
Tänk, jag trodde att curlingen skulle hålla till i Arena Vänersborg för all framtid… Det var ju ett av argumenten i fullmäktige den där ödesdigra kvällen den 20 juni 2007. Ja, inte bara curling skulle hålla till i arenan förresten. I varje fall inte enligt kommunstyrelsens nuvarande ordförande Marie Dahlin (S) (hör här, 2.20 min in på klippet):
”så det här beslutet för mig är en satsning på dom tjejer som rider, dom tjejer som utövar gymnastik, åker konståkning, spelar hockey, bandy och curling.”
Inte bara de som sysslade med curling skulle använda arenan, till och med de som red skulle göra det!
Men alltså, inte ens en issport som curling vill vara kvar i arenan. Fast de enligt uppgift trivs…
Men jag förstår curlingklubben… Om bandyn har fått en alldeles egen lekplats för 300 miljoner, så varför kan inte en annan issport, som dessutom antagligen har fler utövare i världen än bandy, också få en egen?
Försöka duger typ…
Eller?
Nä, planerna har tydligen gått ett steg längre.
”På kommundirektör Ove Thörnkvists önskan har en arbetsgrupp bildats med Peter Nilson som sammankallande.”
Arbetsgruppen har redan träffats ett antal gånger och har vad jag förstår kommit en bit i planeringen. För nu begär curlingklubben 50.000 kr av kommunen för att en ritning ska bli gjord för hur överföringen av kyla/ventilation kan ske mellan en ny curlinghall och den ”gamla” arenan.
Jag tror inte att något är beslutat om en ny curlinghall. I varje fall finns det inget politiskt beslut, och det är ju det som gäller. Planerna finns inte heller med i den Mål- och resursplan som fullmäktige antog i november.
Men, är planerna långt framskridna, vilket jag inte vet, men som det verkar, så är väl tipset att något av de styrande kommunalråden har gett grönt ljus. Lite så där mellan skål och vägg typ…
Och vem vet, kanske kan en ny curlinghall kombineras med gymnastik, konståkning och ridning…
Läsårsstart!
Idag började läsåret 2015-2016 för kommunens lärare. Sammanlagt fem dagar, innan eleverna startar sitt läsår, är avsatta för pedagogernas kompetensutveckling.
Årets ”kick-off”skedde på anrik historisk mark – fd Huvudnässkolans aula. Samtliga grundskolepedagoger, rektorer och övrig skolpersonal fyllde aulan – och jag tror att alla kände vingslagen från svunna pedagogiska tider. Kanske fälldes en och annan tår från någon gammal elev eller lärare…
Jag var med i fullmäktige på den tiden då Lars-Göran Ljunggren (S), S Anders Larsson (S) och Bo Carlsson (C) med stöd av moderater, folkpartister och kristdemokrater beslutade att lägga ner Huvudnässkolan. Och det här trots att Vänersborgs kommunfullmäktige 2,5 år tidigare, den 21 juni 2005, hade beslutat, med röstsiffrorna 48-0, att Huvudnässkolan skulle renoveras. Vilket förresten fick kommunstyrelsens dåvarande ordförande, Lars-Göran Ljunggren (S), att dagen efter fullmäktiges beslut förkunna i Radio Väst:
”Det innebär att vi har givit ett mycket klart och tydligt besked för 20-30 år framöver.
Aulan och A-huset kommer att vara utbildningslokaler.”
Men Ljunggren spelade under täcket.
Ljunggren, med en ivrigt påhejande S Anders Larsson (S), struntade i att verkställa kommunfullmäktiges beslut. Och inte heller sa något parti annat i valet 2006 än att Huvudnässkolan skulle vara kvar, det hade ju fullmäktige bestämt. Och inte hjälpte det att vänersborgarna samlade in över 2.000 namnunderskrifter för en folkomröstning i frågan. Eller att vänersborgarna gick ”man ur huse” i en demonstration för att bevara Huvudnässkolan, en demonstration som var den största i Vänersborg på mannaminne.
Beslutet att lägga ner Huvudnässkolan fattades den 19 mars 2008…
I det som är kvar av denna byggnad samlades alltså skolfolket idag för att få kompetensutveckling. Representanter från barn- och utbildningsförvaltningen berättade om skolans styrsystem, kommunens samverkanssystem och vad som var på gång från huvudmannens sida mm.
Jag var för övrigt också med på den tiden då dessa K-dagar, en vecka efter elevernas vårtermin och en vecka innan höstterminen, infördes. SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) pratade då vitt och brett om nödvändigheten av att alla pedagoger kompetensutvecklades.
Och visst är det viktigt och nödvändigt med kompetensutveckling, inte tu tal om annat. Men vi var ganska många pedagoger som redan på den tiden misstänkte att K-dagarna bara var ett sätt att ge lärarna nya arbetsuppgifter och att öka arbetstiden… Kommunerna hade ju liksom från början den inställningen att pedagogerna i Sverige inte arbetade full tid… (Skolan kommunaliserades som bekant 1991 från att förut ha varit statlig.)
Och.
Det är inte mycket till kompetensutveckling som sker i Vänersborgs skolor dessa dagar. Nästan ingen alls. Och sker någon sådan överhuvudtaget, så är det pedagogerna som får kompetensutveckla sig själva.
Det var faktiskt tänkt att en föreläsare skulle komma till Vänersborgs pedagoger en av dessa dagar. Men det blev för dyrt. Det är ju återhållsamhet som gäller… Tack vare socialdemokraternas, miljöpartisternas, centerpartisternas och sverigedemokraternas olika budgetbeslut.
Så det blev ingen föreläsning.
Men.
Inte kan väl kompetensutveckling för pedagogerna i Vänersborg vara så viktig… För skolan i Vänersborg i sig är ju inte särskilt viktig…
I varje fall inte nu. Det är ju över 3 år till nästa val…
Gardesanna eller Gaddesanda?
Mina två bloggar om Gardesanna (”Gardesannas toaletter” och ”Hett i Gardesanna”) har lästs av väldigt många, faktiskt mer än tusen personer. Gardesanna är nästan ett lika populärt ämne som Sikhall…
Det har också kommit en del kommentarer. En kommentar handlade om en viktig principiell fråga – utlämnande av allmänna handlingar. Kommentatorn påpekade att det inte går att dröja med utlämnandet genom att hänvisa till att någon har semester. Och det är helt riktigt. I Tryckfrihetsförordningen står det:
”Begäran att få avskrift eller kopia av allmän handling skall behandlas skyndsamt.”
Det är också tveksamt om Lantmäteriet uppfyller lagen. Jag ställde en fråga för drygt en vecka sedan om det heter ”Gardesanna” eller ”Gaddesanda”. Jag blev lovad svar inom två dagar, men det har fortfarande inte kommit något.
Däremot en del synpunkter från vänersborgare…
I Facebookgruppen ”Innerst inne är vi alla Vänersborgare” diskuterades nämligen namnfrågan, tämligen livligt. Ungefär 30 personer skrev att det heter ”Gardesanna”, en tyckte ”Gardisanna” och en annan ”Gardiesanna”. Det var bara en som höll med kommunen om att det heter ”Gaddesanda”. Fast kommunen är inte heller alltid konsekvent… (Se ”Gardesanna i topp i Sverige”.)
Det kom också två mer ”insatta” kommentarer.
Peter S skriver:
”Gaddesanda var en ganska modern myt, typisk efterhandskonstruktion, som tecknaren Erling Svensson hörde och gjorde en teckning av som ELA publicerade. Teckningen föreställde en gammal jordkällare med tak ingrävd i sandbanken vid 3:e strand. Myten sa att en familj Gadde, samma efternamn som en handlare i Vänersborg, matkällaren sas ha tillhört dennes dotter Anna. ”Gaddes Anna”. Några belägg för att någon Anna eller Gadde bott just där finns inte. Däremot sträckte sig De la Gardies marker från Läckö till rasbranten av Halleberg.
Det troligaste är att för att markera att här börjar ”mina marker” döpte han stranden till Gardiesanda som med tiden dragits ihop till Gardesanna.”
Det är denna förklaring (om dock inte så insatt och välutvecklad) som de flesta vänersborgare, inklusive vargöbor och vänersnäsare, omfattar. Markerna ägdes av Magnus Gabriel de la Gardie (1622-1686) och det är hans namn som gett upphov till ”Gardesanna”.
Larse L hittade emellertid en annan förklaring på nätet (se här)
”Det finns flera olika förklaringar till namnet. En förklaring utgår från att Magnus de la Gardie skulle ha ägt området, men det är troligen en förklaringssägen, ett försök att försköna verkligheten. En annan förklaring som stöds av Dialekt-, ortnamn- och folkminnesarkivet i Uppsala är att en knekt som hette Gadd bott i det torp som fortfarande heter Gaddetorp. Enligt ortnamnsexperten Bengt Lindström fanns emellertid namnet Gaddetorp redan på 1600-talet och tillhörde då Frugården som ägdes av släkten Bielke. Troligare, säger han, är att förleden Gadd betyder ”utskjutande bergklack” och den senare leden Sanna eller Sanda betyder sanddynor eller sandängar. Därför menar Bengt Lindström, bör Gaddesanna tolkas som ”den från Halleberg utskjutande gadden med sandängar”.”
Det tycks som ett tungt inlägg. I Svenska Akademiens ordbok så finns också ordet ”gadd” förklarat:
”spetsig landtunga; utskjutande stenigt skär.”
Men det är, enligt samma ordbok, samtidigt ett dialektalt och bygdemålsfärgat ord, som används (enbart?) i Norrbotten, Västerbotten och Finland. Och det är ju en bit från Vänersnäs…
Det brukar nog vara så att det som människor i en bygd kallar en geografisk plats i området, och har kallat så i generationer, också är det namn som är det riktiga. Och det råder ingen som helst tvekan att det är ordet ”Gardesanna” som används av lokalbefolkningen.
Vi får se om jag så småningom får något svar från 
Lantmäteriet. Kanske blir det den statliga myndigheten som får avgöra frågan… (Fast jag har en känsla av att de tycker ”fel”…)
Till sist tre kommentarer som sprider lite mera ljus över toalett- och sopfrågorna på Gardesanna.
Per Sjödahl (MP), ordförande i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden, skrev:
”Upplysningsvis kan nämnas att miljö och hälsoskyddsförvaltningen har lämnat synpunkter på placeringen av toaletterna. Dessutom saknas en toalett vid den sk. tredje stranden som tidigare har funnits under många, många år. Först som en fast installation, men sen några år tillbaka som baja-maja.”
Lutz Rininsland (V), flitig badgäst på Gardesanna, kommenterade:
”Såg idag att det finns en felaktig uppgift i bloggen, vet dock ej när tillskottet ställdes upp: Från parkeringsplatsen längst bort vid slingan och cirka 100 meter in på vägen till den ”andra stranden” finns till höger ytterligare fyra ”bajamajor”, som man når från båda badstränder utan att korsa vägen.”
Signaturen ”stugägare och badgäst” skrev:
”Vill bara poängtera att det finns 5-6 sopkärl PÅ stranden (som stått hela sommaren). Bland annat två sopkärl vid kiosken. Kommunens personal har skött städningen exemplariskt. Man har även städat runt kiosken, trots att det inte varit deras uppgift.”
Med dessa kompletterande kommentarer hoppas jag att alla fakta är korrekt redovisade.
Hett i Gardesanna
Det hettar till på Gardesanna. Och då tänker jag inte på vädret…
I tisdags skrev jag en blogg om bajamajorna på Gardesanna (se ”Gardesannas toaletter”). Det finns förresten fler bajamajor än de jag såg. Det påpekades av en skarpsynt läsare. Dock står det fortfarande inga där de har stått förut – nära kiosken, nära där de flesta badgästerna ligger.
När jag skrev bloggen så letade jag i kommunens diarium efter handlingar kring hela toalettsituationen. Jag stötte då på, i en mailväxling mellan markägaren Gunilla Norman och kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S), en uppgift om att kommunen vid ett tillfälle i diskussionerna erbjöd sig att köpa den mark, där toaletterna tidigare stod. Enligt Norman erbjöd kommunen 10 kr kvadratmetern. Det ville Norman naturligtvis inte sälja sin mark för. Det förstår jag. 10 kr är ett skambud.
Men eftersom uppgiften kom enbart från en av de inblandade så ville jag få den bekräftad. Jag mailade därför förvaltningschef Sophia Vikström på samhällsbyggnadsförvaltningen om denna prisuppgift stämde.
”Är det sant att kommunen erbjöd sig att köpa en del av Normans mark för 10 kr kvadratmetern?”
Jag fick ett mycket kort svar av förvaltningschef Sophia Vikström, ett svar som definitivt inte gick att misstolka:
”Nej.”
Kommunen har enligt förvaltningschef Sophia Vikström alltså inte erbjudit markägare Gunilla Norman ett bud på 10 kr kvadratmetern för marken.
Jag ställde några följdfrågor till förvaltningschefen för att få en tydligare bild av läget, och ”förhandlingarna”. Det har en tendens att bli följdfrågor när jag har kontakt med tjänstemän i Vänersborgs kommun. Jag frågade:
”Hur framfördes dessa bud? Förekom det samtal/förhandlingar?
Finns det någon dokumentation om detta? I så fall skulle jag vilja få denna.”
Det här redogjorde jag för i den förra bloggen (se här), men hade inte fått något svar när jag skrev den. Det har jag fått nu. Sophia Vikström skriver:
”Jag skickar vidare frågan till Maria Wagerland. [Wagerland är fastighetsingenjör på samhällsbyggnadsförvaltningen; min anm.] Hon har semester fram till den 24 aug.”
Svaret kändes lite ”defensivt”… Och det av två anledningar, minst. Dels för att Sophia Vikström hade uttalat sitt ”nej” så tvärsäkert och dels för att en förvaltningschef borde ha på fötterna när hen uttalar sig, det vill säga dokumentationen tillgänglig.
Men det var bara att gilla läget.
Eller?
Nä.
Jag fick några mail från markägare Norman… Och jag kollade kommunens alldeles eget diarium. En gång till… Lite noggrannare… Och jag hittade vad jag sökte.
Den 7 maj i år så diariefördes en mailväxling mellan fastighetsingenjör Maria Wagerland och markägare Gunilla Norman. Just i denna fråga. I mailet presenterade Maria Wagerland följande förslag till markägare Norman:
”Alternativ 1. Enbart marken utan kioskbyggnad, 10 kr per kvadratmeter dvs 3960 kvm *10 kr = ca 40 000 kr.
Alternativ 2. Kommunen köper både marken och kioskbyggnaden 40 000 kr + 130 000 
kr= ca 170 000 kr”
Gunilla Norman hade alltså rätt när hon sa att kommunen hade erbjudit 10 kr kvadratmetern för hennes mark… Och följaktligen hade förvaltningschef Sophia Wikström fel…
Jag ska inte sticka under stol med att jag blev något förvånad över detta förhållande, till och med lite chockad. Faktiskt. Det är inte ofta som det händer – att en tjänstemän lämnar uppgifter som visar sig vara felaktiga. Jag vet inte ens om det har hänt tidigare, och då har jag ändå varit med om en del, kring arenan, Huvudnässkolan, diarieföring etc.
Jag skrev ytterligare ett mail till Sophia Vikström:
”Jag undrar varför du svarade ”nej” på min fråga om markpriset och därmed gav intryck av att Gunilla Norman for med osanning i sin kontakt med mig, när Norman uppenbarligen hade rätt. Eller är det så att jag har missat något. I så fall vill jag att du reder ut detta missförstånd så snart som möjligt.”
Sophia Vikström svarade i fredags (7 aug):
”Det är fastighetsutskottet som beslutar om vad vi kan erbjuda för pris vid köp eller försäljning av fastigheter under 1 MKr därefter är det kommunfullmäktige.”
Det var väl inte riktigt något svar på mina frågor… Hela svaret känns tämligen undvikande…
Det medföljde också en bilaga i mailet (se där, ett dokument i frågan), ett tjänsteutlåtande från mark- och exploateringsingenjör Maria Wagerland – ”Information gällande förfrågan om förvärv av fastighet vid Gaddesanda badplats”.
I tjänsteutlåtandet står det:
”Förslag till fastighetsutskottet att förvärva mark inklusive kioskbyggnad för ca 170 000 kr.”
Kommunen bjöd alltså 130.000 kr för kiosken – och 10 kr kvadratmetern för marken. Det stod tydligt även i detta dokument.
Precis som markägare Gunilla Norman tidigare hade berättat för mig.
Men det blev, som sagt, ingen affär:
”Svaret från fastighetsägaren var att det då inte var intressant att sälja till kommunen.”
Blir det någon ny förskola?
Den 17 mars 2014 beslutade den dåvarande Barn- och Ungdomsnämnden att begära av Samhällsbyggnadsnämnden att upphandla en ny förskola i kvarteret Hönan (som ligger bredvid det mer kända kvarteret Tuppen).
Efter BUN:s beslut så har frågan baxats hit och dit, fram och tillbaka, mellan samhällsbyggnadsnämnden, fastighetsutskottet, kommunstyrelsens arbetsutskott, kommunstyrelsen och BUN. (Se t ex ”Den nya förskolan i kv Hönan”.) Och tiden har bara gått… Och ingen tycks ens ha börjat fundera på att verkställa beslutet att bygga en förskola…
Den 11 maj i år så upprepade därför barn- och utbildningsnämnden (BUN) sitt beslut. Nämnden stod, inte helt oväntat, fast vid beslutet att en ny förskola ska byggas i kvarteret Hönan:
”[BUN] beslutar att påtala för Samhällsbyggnadsnämnden att processen med ny förskola på kvarteret Hönan fortgår och att Barn- och utbildningsnämnden inväntar återkoppling i ärendet.”
Den 4 juli hade Fastighetsutskottet uppe frågan till behandling. Utskottet beslutade att:
”avvakta med fortsatt process kring ny förskola inom kv. Hönan till dess att kommunstyrelsens arbetsutskott återkommer med vägledning i ärendet och om finansiering.”
Ärendet var inte uppe på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 18 juni, trots att BUN ville ha återkoppling i ärendet just från samhällsbyggnadsnämnden. Och inte fastighetsutskottet!
Frågan om förskolan på Hönan behandlades, för övrigt, inte heller på sammanträdet med kommunstyrelsens arbetsutskott den 10 juni.
Så hela den politiska processen står fortfarande och stampar – och den nya förskolan blir alltmer försenad…
Så här kan det gå till i maktens korridorer i Vänersborg när någon ”lite högre upp” i hierarkin vill förhala och arbeta mot ett beslut som hen ogillar, men inte vill stå för offentligt…
För övrigt beslutade Samhällsbyggnadsnämnden den 18 juni att föreslå kommunfullmäktige att förvärva, dvs köpa, tomten där Östra skolan tidigare stod (=Kalkonen 1). Köpeskillingen har beslutats till 7,0 milj kr. Avsikten är, det framgår av protokollet, att bygga bostäder på tomten. Vilket behövs. Men det betyder också att den nya förskolan inte kan ligga på denna tomt, vilket denne någon i maktens korridorer tidigare förespråkade…
På samma sammanträde beslutade samhällsbyggnadsnämnden förresten också att föreslå kommunfullmäktige att förvärva tomten där Södra skolan tidigare stod (=Svalan 1) för 5,5 milj kr. Också här hoppas man att det ska byggas bostäder.
Det återstår att se om någon vill bygga bostäder i Vänersborg – och en förskola.
Gardesannas toaletter
Gardesanna har hamnat i fokus igen. Men denna gång beror det inte på stavningen på vägskylten. Fastän det fortfarande står Gaddesanda, trots att det i folkmun heter Gardesanna. Och Gardis.
Men det får jag återkomma till.
Att Gardesanna har hamnat i fokus igen handlar inte heller om VA-frågan. Även om Länsstyrelsen har hört av sig till kommunen ännu en gång med ett ”ganska ilsket” föreläggande… (Jag har tidigare skrivit mycket utförligt om VA-situationen – se ”Gardesanna – också en del? (1/2)” och ”Gardesanna – också en del? (2/2)”.)
Men även detta får jag återkomma till.
Nej, det handlar naturligtvis om toaletternas (bajamajornas) och sopkärlens placering på badplatsen. Kommunen har ju flyttat dom. Och nu står toaletterna vid vändplatsen. Med följd att det blir längre att gå för badgästerna.
Gunilla Norman, en av markägarna vid Gardis och också en av kioskägarna, säger till TTELA den 23 juni (se här):
”Det finns väl inga föräldrar som låter sina barn gå ända dit bort, först genom skogen och sedan ut på vägen. Många kommer inte ens hinna dit utan kommer att göra sina behov i skogen eller i vattnet i stället.”
Det här håller de ansvariga på kommunen inte med om. Fastighetschef Gunnar Björklund kommenterar avståndet i TTELA:
”Det beror ju på var på badstranden du ligger. Vissa får längre att gå och vissa får kortare. Man behöver heller inte korsa en väg för att komma dit.”
Det är inte alltid så lätt att handskas med fakta och med sanningen. Och vad som är sanning beror ju väldigt ofta på vilket perspektiv som anläggs. Som i det här fallet. Båda har på sätt och vis både rätt och fel.
Men faktum är att stranden vid kiosken liksom är ”huvudstranden”, den strand där de flesta badgästerna lägger sig. (En del vet inte ens om att det finns en strand till.) Och ligger man där, vid kiosken, då blir det definitivt längre till bajamajorna än tidigare…
Å andra sidan, lägger du dig allra längst bort på stranden, eller på den andra stranden ännu längre bort, då blir det närmare…
Förvaltningschefen på samhällsbyggnads, Sophia Vikström, uttrycker det tydligare i ett mail:
”Det är tyvärr en längre bit att gå då man badar i närheten av kiosken.”
Väger man argumenten, de olika perspektiven, mot varandra, så tror jag att det kan konstateras att de flesta badgäster faktiskt får längre till toaletterna än innan flytten… Kanske 200 till 300 meter längre. Och det kan vara väldigt, väldigt långt för ett barn i trängande behov… Eller för personer med funktionsnedsättningar. Och för alla andra också förresten…
Det här med vägen då? Och skogen?
Jag förstår nog inte riktigt Gunnar Björklund i det här fallet. ”Vändplatsslingan” måste väl ändå betraktas som en väg? Bilar kör ju där, och då är det åtminstone i min värld – en väg.
Dessutom parkeras det många bilar i området.
Och denna väg måste badgästerna definitivt korsa för att kommat till toaletterna. Å andra sidan behöver de inte nödvändigtvis gå genom skogen, inte om de går på vägen hela sträckan… Fast då kan det å andra sidan bli väldigt långt att gå…
En liten, men ack så betydelsefull, detalj i sammanhanget är en liten skylt.
Vid toaletternas gamla placering, alldeles vid kiosken, har kommunen satt upp en skylt med texten:
”Toaletter finns vid parkeringsplatsen.”
Vilken parkeringsplats? Det står inte på skylten.
Kommer man som ”ny” till Gardesanna så är det första man 
ser en stor parkeringsplats – med en (nyuppställd) bajamaja. Naturligtvis är det denna parkeringsplats de nya besökarna kommer att tänka på. Hur ska de kunna veta att det finns en parkeringsplats till, längre bort, närmare stranden?
Och då kan det definitivt bli en lång väg att gå om behoven gör sig påminda… En väldigt lång väg…
Men, varför har kommunerna flyttat toaletterna?
Jag blir inte riktigt klar över detta. Inte särskilt klok heller.
Det tycks som att det är väldigt viktigt ur kommunal synpunkt att bajamajorna står på kommunal mark och inte på privat. I TTELA säger till exempel fastighetsingenjör Maria Wagerland:
”Nu står också toaletterna och sopkärlen på mark som kommunen äger och inte på privat mark.”
Jag förstår inte detta resonemang riktigt. På andra ställen har kommunen både bajamajor och andra ”inrättningar” på privat mark. Jag skrev till förvaltningschef Sophia Vikström och frågade. Hon svarade:
”Kommunen behöver inte köpa mark för att placera toaletter odyl på en fastighet men avtal/överenskommelse bör finnas mellan fastighetsägare och kommun.”
Det är alltså inte avgörande om marken som bajamajorna står på är privat eller kommunal. Då föll det argumentet. Men det bör alltså finnas ett avtal eller en överenskommelse. Vilket jag kan förstå. Som det för övrigt har funnits i alla år – när barn- och ungdomsnämnden hade ansvar för Gardesanna och de andra badplatserna…
Gunilla Norman, mark- och kioskägare, säger till TTELA:
”Vi har aldrig pratat om att detta är vår mark och vi har upplåtit marken till badgästerna i alla år. Kommunen har haft toaletterna stående här, de har städat här varje morgon och tömt soptunnorna som stått här. Nu slutar de med detta helt plötsligt och säger att de inte får ha toaletter och soptunnor här längre eftersom det är privat mark, men det har tydligen gått bra alla andra år.”
Så är det, så har det varit. Det har gått bra. Även om avtal och överenskommelser kanske inte alltid har varit skriftliga. Vilket de naturligtvis borde ha varit.
Då kanske man undrar om kommunen har försökt komma överens om ett avtal med markägaren. TTELA skriver:
”Enligt Björklund har ett arrende av den privata marken diskuterats, men man har inte kunnat komma i mål.”
Varför arrende förresten, varför inte ett avtal eller en överenskommelse? Arrende låter lite överdrivet.
I samhällsbyggnadsnämndens diarium finns ett mail skrivet av förvaltningschef Vikström:
”Vi har inte kunnat komma överens med fastighetsägare angående toaletternas placering och valt att placera dem på kommunal mark.”
Jag skrev till förvaltningschefen och bad henne att utveckla detta. Vikström svarade:
”Vi fick besked av fastighetsägarna under våren att de inte ville ha kommunala toaletter odyl på sin fastighet.”
Förvaltningschefen menar uppenbarligen att kommunen inte bara har velat arrendera marken utan också försökt få till stånd ett avtal med markägaren. Det här gjorde mig lite fundersam eftersom markägare Gunilla Norman inte alls ger denna bild i TTELA (se citatet ovan). Jag ringde Gunilla Norman.
Gunilla Norman berättade att hon kontaktades av Maria Wagerland på samhällsbyggnadsförvaltningen redan i februari. Kommunen ville arrendera marken. Det ville dock inte Norman. Och i denna mening har kommunen rätt i TTELA. Däremot framförde Gunilla Norman till de kommunala tjänstemännen att kommunen kunde få köpa en del av hennes mark.
Det blev inget kommunalt köp av mark.
I protokollet för fastighetsutskottets sammanträde den 4 juni står det:
”Diskussionen med fastighetsägaren är avslutad, då parterna har helt skilda uppfattningar om fastighetens värde.”
Här gjorde jag en intressant ”upptäckt” i diariet – en brevväxling den 6 juli mellan Gunilla Norman och kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S). Den handlade till stor del om skräp- och sopsituationen, men i ett av Normans mail står det:
”Jag erbjöd kommunen att köpa marken men ni ville bara betala 10:- m2. Skulle du sälja för det priset?”
Det här kommenterade aldrig Marie Dahlin. Möjligtvis gjorde hon det i ett svar som löd:
”Nej, och jag vet ju inte utan sitter emellan. Jag kan ju inte säga bu eller bä.”
Men det var flera frågor, så jag vet inte säkert vilken fråga Dahlin svarade detta på.
10 kronor kvadratmetern är ett hutlöst lågt pris. Jag skrev och frågade förvaltningschef Vikström och frågade om kommunen verkligen hade lämnat ett sådant bud.
Vikström svarade kort och gott:
”nej”
Vid samtal med Gunilla Norman håller hon dock fast vid att kommunen bara ville betala 10 kronor kvadraten – kommunen erbjöd sig att köpa 4.000 kvadratmeter mark för 40.000 kr.
Jag har bett förvaltningschef Vikström att skicka mig dokumentation kring denna diskussion/förhandling. Jag hittar nämligen ingen sådan i diariet. I skrivande stund så har jag inte fått något svar. (Om jag får vid senare tillfälle, så återkommer jag i frågan.)
Hur som helst, det blev ingen affär.
Men köp eller arrende, det var ju bara en överenskommelse/avtal som behövdes. Och det har inte blivit av. Kommunen tog tydligen inte någon mer kontakt med Norman angående överenskommelse/avtal när parterna inte kom överens om arrende/köp. I varje fall inte enligt Gunilla Norman. Och det finns inget som tyder på motsatsen.
Min uppfattning är att det verkar som om kommunen helt enkelt inte har velat ha ett avtal med markägarna om att ha kvar bajamajorna vid kiosken. Av någon anledning som jag inte känner till. Och det gör mig synnerligen förundrad, för att uttrycka det någorlunda diplomatiskt. För vi måste komma ihåg – det har stått bajamajor och toaletter på Normans mark i många många år. Varför skulle Norman ha ändrat sig helt plötsligt?
Gunilla Norman har dessutom, enligt egen utsago, även försökt att få kontakt med samhällsbyggnadsnämndens ordförande, socialdemokraten Benny Augustsson, för att diskutera frågan. Men Benny Augustsson har inte hört av sig…
Sopkärlen då?
Ja, de står numera en bit från kiosken. En alltför lång bit anser vissa badgäster. Eller också har de helt enkelt inte sett kärlen… Som istället för att använda dessa kärl låter skräpet ligga kvar på stranden eller slänger det i skogen. Och det kan man naturligtvis tycka vad man vill om, och det gör jag också, men nu är det ju som det är.
Kommunen har fått en del kritik över tillsynen och städningen av stranden. Det är möjligt att det fanns ”inkörningsproblem”, jag vet inte, men nu är nog denna del ordnad. Tror jag. Kommunen städar regelbundet.
Med ett undantag då.
Förvaltningschef Sophia Wikström:
”Vi städar inte kioskens altan eller 5 meter runt kiosken utan anser detta åligger kioskägare.”
Jag undrade hur noggranna de kommunala tjänstemännen var med denna gräns… Låter de ett glasspapper ligga kvar som ligger 4,90 meter från kiosken?
Naturligtvis skrev jag till förvaltningschef Vikström och frågade, och fick svaret:
”Självklart ligger det inte kvar skräp 4.90 m. Jag tycker att vi har gjort en rimlig bedömning att inte städa runt kiosken på ett avstånd av 5 m. jag hoppas att då kioskägarna plockar skräp när de ser det 5.10 m från kiosken. Det är svårt och löjligt att hålla knivskarpa gränser.”
Nu har det ju varit en dålig sommar så det har kanske inte varit speciellt många badgäster på Gardesanna och därmed inte heller så mycket skräp.
När jag pratar med Gunilla Norman så, jag kan inte hjälpa det, så får jag en känsla av deja-vu. Jag tänker på det som har hänt Magnus Larsson i Sikhall, jag tänker på Andersson på Nordkroken… Den enskilda lilla människan mot den stora kommunen. Jag kan ha fel, jag hoppas det. Men ändå, varför kan kommunen inte ordna upp till synes enkla frågor med enskilda kommuninvånare – till gagn för alla kommuninvånare?
Gardesanna är ju faktiskt en av Sveriges absolut finaste badplatser. Ska den inte få fortsätta att vara det? För det kan väl inte vara så, att det finns det en tanke hos kommunen att vilja påverka vilken badstrand som borde vara nummer ett för vänersborgarna…
Äldreombudsman
De sista veckorna/månaderna har jag varit lite involverad, kan man väl säga, med äldre släktingars boende. Det har handlat om en flytt från det gamla invanda boendet, som sedan decennier tillbaka har varit ”hemma”, och allt vad det innebär, till ett äldreboende.
Det har inte bara gett mig en del ”extra arbete” utan också en hel del att fundera över…
Det är tydligen andra som också funderar på detta med äldrevård. Eller som Eva Castberger (FP i Trollhättan) kallade de äldre i TTELA i torsdags – ”gruppen årsrika”. Castberger skrev en debattartikel om missnöjet med äldreomsorgen i Trollhättan och krävde en oberoende och opartisk tjänsteman. Denne skulle ta emot klagomål från missnöjda äldre.
I Vänersborgs fullmäktige behandlades i våras en motion från Morgan Larsson och välfärdspartiet om att inrätta en äldreombudsman. Lite uppseendeväckande var för övrigt att folkpartiet i Vänersborg röstade nej till detta krav, trots att det stod i det kommunala valmanifestet att folkpartiet ville:
”Införa en äldreombudsman”
Morgan Larsson motiverade förslaget om att införa en äldreombudsman med att äldre och anhöriga skulle kunna vända sig dit för att bland annat framföra kritik och klagomål. Ungefär som Castberger i sin debattartikel.
Med den erfarenhet som jag har fått utifrån mina kontakter med äldrevården i Vänersborg kan jag inte på något sätt se att de äldre skulle ha någon ”motståndare” i kommunen, att en ombudsman skulle behöva ta tillvara de äldres intresse mot någon. (Hur det är i Trollhättan vet jag inte.)
Min erfarenhet är att äldrevården i stort sett fungerar alldeles utmärkt. Naturligtvis finns det alltid en förbättringspotential. Men personalen, inklusive alla chefer, är otroligt hjälpsamma, lyssnande, service-minded och dessutom mycket trevliga.
Välfärdspartiet skriver emellertid också i sin motion:
”vända sig att få råd och stöd … kunna hänvisa och förmedla kontakter…”
Och då börjar motionen att tangera mina ”nya” tankar…
Det är oerhört mycket som krävs vid en flytt. Förutom själva ”ansökningsproceduren”, som föregår alltihop, så är det en oerhört massa praktiska saker som de äldre måste ta itu med.
Vid en flytt ska de inte bara ha med sig nödvändiga saker som kläder (sommar och vinter), skor, sängkläder, TV, radio och jag vet inte allt till det nya boendet. Allt ska väljas ut, kläder tvättas, namnas och – transporteras. Sedan ska den gamla bostaden städas och allt som finns där måste ”inventeras” och sorteras. Det är en grannlaga uppgift. Gamla uttjänta saker kanske måste köras till återvinningen, allt som inte ska tas med till äldreboendet kanske måste säljas eller kanske ges till Erikshjälpen eller Röda Korset. Eller ska en auktionist anlitas…?
Och barnen? Vad ska de ha? Och vem ska ha vad?
Och sedan ska bostaden säljas… Kontakt med mäklare ska tas… Och vem ska klippa gräset under tiden…? Och tömma brevlådan…? Och betala räkningarna som kommer till den gamla adressen…? Och all reklam som snabbt fyller brevlådan och visar att huset är tomt, vem ska tömma den ett par gånger i veckan?
Och sedan ska TV-licensen sägas upp, liksom bredbandet. Tidningsprenumerationerna ska adressändras, folkbokföringen måste uppdateras…
Det finns hundratals små detaljer som man i förstone inte tänker på som måste åtgärdas. Det dyker upp saker hela tiden. Tro mig.
Sedan var det detta med det ”administrativa”…
Det ska fyllas i blanketter, blanketter som ofta är mer eller mindre obegripliga. Bilagor ska tas fram och bifogas. Det kan vara deklarationshandlingar, tillgångar, fonder, avtal osv.
För att ta ett exempel. Undertecknad hade (har) så att säga en del kontakter med Pensionsmyndigheten i Stockholm. För att det skulle bli rätt och riktigt så tog jag hjälp av det lokala kontoret i Vänersborg. Efter 30 minuters köande (kontoret är bara öppet en dag i veckan under sommaren), så visade sig personalen mycket hjälpsam med att fylla i blanketter, kopiera och skicka in bilagor. Det kändes bra. Ett tag… Efter två veckor kom ett brev från Stockholm. Handlingarna skulle kompletteras med ytterligare uppgifter och bilagor…
Allt det här ska de äldre ta itu med samtidigt som det sker en oerhörd omställning i deras liv, en omställning som oftast upplevs ganska jobbig. Och de äldre är just – äldre. Kanske 80+. Man kanske har svårt att gå – att cykla eller köra bil är inte att tänka på. Händerna är kanske lite skakiga så att man har svårt att skriva. Eller att hitta rätt knappar på telefonen. Minnet kanske sviktar.
Man har blivit gammal…
Den ekonomiska sidan av en flytt, och ett liv, för en pensionär är ett kapitel för sig…
Välfärdspartiets motion om en äldreombudsman avslogs av fullmäktige. Jag själv var så att säga inte heller odelat positiv… Jag har ändrat mig. Inte så att jag köper Morgan Larssons motivering, men en äldreombudsman behövs. Definitivt.
Jag kan inte se hur de äldre ska, och kan, klara allt som krävs vid en flytt till ett äldreboende. Alla äldre har inte anhöriga, eller anhöriga som bor i samma kommun. Eller anhöriga som kan…
Jag undrar till och med om det inte sitter äldre i Vänersborg, just nu, isolerade, utan anhöriga, och inte vet hur de ska handskas med vardagen och hur de ska kunna förändra sin situation. Och flytta till exempelvis ett äldreboende.
En äldreombudsman i Vänersborg är helt nödvändig!
Och ska jag vara ärlig, jag hade verkligen, rent personligt, önskat att det hade funnits en äldreombudsman i Vänersborg.
Jag hade ringt direkt!
Lekplatser
Vänersborg är i mångas ögon, inte minst i vänersborgarnas egna, inte alltför sällan en lekplats för politiker. Beslut har under årens lopp ofta fattats lite hipp som happ – ”går det så går det” typ. Det har varit personliga preferenser och ambitioner som varit drivkraften och då har bolinerna stundtals varit ganska lösa. Vilket har betytt att besluten har kommit före ordentliga utredningar och underlag med följd att kostnaderna har skenat.
Det största och ekonomiskt mest katastrofala beslutet var givetvis bygget av Arena Vänersborg. S Anders Larsson, Lars-Göran Ljunggren och de andra ledande socialdemokraterna, och även centerpartister, och kristdemokrater, och folkpartister, var så besjälade av sin alldeles egen ”lilla” lekplats på is (eller kanske snarare i en loge vid sidan av) att beslutet om arenan togs innan allt var ordentligt utrett. Och det ledde naturligtvis till oerhörda fördyringar. Från 140 till 300 miljoner.
I april lämnade jag in en interpellation om Arena Vänersborg. Den ställdes till kultur- och fritidsnämndens ordförande Marika Isetorp (MP), eftersom arenan numera, efter årsskiftet, ligger under denna nämnds ansvarsområde.
Marika Isetorp började enligt utsago att intressera sig för politik därför att hon var motståndare till arenabygget… Och som oppositionspolitiker har hon varit mycket kritisk till alla pengar som har lagts på arenan genom åren.
Interpellationen ställde frågor om Isetorp hade planer på att titta med ekonomiskt konstruktiva ögon på sätt att maximera intäkterna och minimera förlusterna för Arena Vänersborg – t ex genom att hitta nya användningsområden för arenan, kanske ta bort isen och lägga konstgräs, eller genom att ta upp frågan om ägandeförhållandena kring arenan, kanske bjuda ut arenan till försäljning eller bilda någon typ av bolag där även privata intressenter ingick. (Du kan läsa hela interpellationen här.)
Istorp besvarade frågorna på sitt eget lilla vis på sammanträdet i juni:
”Om någon är intresserad av att köpa Arenan bjuder jag in till diskussion. Om det kommer fram bättre idéer för hur Arenan kan användas jämfört med idag är jag lyhörd för det.”
Hur som helst, så ser jag att jag har fått något slags svar från kultur- och fritidsförvaltningen. På kommunens hemsida hittade jag av en slump en sida om arenan som hade lagts upp den 14 juli (se här). Rubriken är:
”Under våren har Arena Vänersborg fyllts med rekordmånga evenemang”
Och så räknar kultur- och fritidsförvaltningen upp en hel massa evenemang:
- ”Kaninmässan
- Ung Företagssamhetsmässa
- VFKs Loppis
- Vänersborgsgalan
- Bomässan
- VHCs Loppis
- VGFs lokala och nationella gymnastiktävling
- Äldremässan
- Tillgänglighetsmässan
- Studentavslutning
- Skolavslutning – Mariedag
- Skolavslutning – Torpa
- Skolavslutning – Tärnan
- Schoolsout
- New Wine – sommarkonferens”
Och det är ju trevligt och självklart bra att arenan används, när den nu står där den står. Fast det hade ju varit mer eller mindre skandal om 300-miljoners-bygget hade stått tomt och outnyttjat…
Men samtidigt som kultur- och fritidsförvaltningen berättar om alla arrangemang kanske den skulle ha passat på att utlysa en liten frågetävling, typ:
Vilka av ovanstående arrangemang anordnades när isen låg spolad?
På kommunens hemsida får vi dessutom veta att:
”Utöver de 15 evenemang har det även arrangerats lokala näringslivsmässor, enskilda företagsevent och seminarier.”
Så ska man lyssna till och lita på kultur- och fritidsförvaltningen så var intentionen med min interpellation om arenan totalt meningslös. Arena Vänersborg är ju bokad dagligen! Det är så många arrangemang och event så att man börjar undra om inte Vänersborgs kultur- och fritidsförvaltning anser att kommunen skulle behöva en arena till…
Men så var det där som inte sägs…
Arenan kostar Vänersborgs skattebetalare ungefär 27 miljoner kronor netto varje år. Det är 74.000 kr om dagen. Och då är ju den naturliga frågan, kan man väl tycka – hur mycket har intäkterna ökat i år med denna uppsjö av arrangemang?
Och då skulle kultur- och fritidsförvaltningens frågetävling ha sin andra fråga klar:
Vilka av ovanstående arrangemang genererade en intäkt på 74.000 kr om dagen?
Kultur- och fritidsförvaltningen låtsas symptomatiskt nog inte om arenans kostnader…
S Anders Larssons och sossarnas alldeles egen lilla lekplats visade sig bli ett mycket kostbart projekt. Och kommer så att förbli i ytterligare 27 år. Det är inte bara de nu levande vänersborgarna som får vara med att betala för lekplatsen – alla har inte fötts än som ska vara med och bidra…
Några av dom som ska vara med och betala i framtiden leker just nu på den senast uppförda lekplatsen, den vid Plantaget. Den här lekplatsen var betydligt billigare. Den kostade 1.650.000 kr, vilket dessutom i stort sett var inom budget. Det satsades enligt uppgift några kronor extra, eftersom det blev lite pengar över från det övriga arbetet på Plantaget.
Och till skillnad från den stora lekplatsen vid Idrottscentrum har lekplatsen vid Plantaget blivit en succé. Det har jag skrivit om förut. Det är fortfarande fullt med barn varenda dag. Det är en fröjd att gå genom det numera ljusa Plantaget (även om himlen är mörk) och se alla barn och föräldrar vid lekplatsen.
I Spanien byggs andra typer av lekplatser – lekplatser för äldre. (Se här.) Anledningen är att hålla de äldre aktiverade och hälsosamma, samtidigt som de får umgås med andra äldre.
Det vore väl något för Vänersborg? En lekplats för de äldre, de som får vara med och betala den stora lekplatsen med sämre äldreomsorg.
Dessutom skulle väl politikerna i Vänersborg kunna leka på en sådan här lekplats istället för att leka med skattebetalarnas pengar i storslagna och kostnadskrävande projekt…
Debatten om KFV rasar vidare
Så efter några pinsamma repriser på debattartiklar i TTELA (och Vänersborgaren), så kom den då äntligen. Den moderata/borgerliga debattartikeln som besvarar debattartiklarna från socialdemokraten Maud Bengtsson respektive socialdemokraterna Paul Åkerlund och Marie Dahlin samt från vänsterpartisterna i Trollhättan Fahimeh Nordborg och Tobias Sandberg. Som i sin tur var svar på en ursprunglig debattartikel av Gunnar Lidell (M) och Peter Eriksson (M). Och däremellan hade ett antal borgerliga oppositionspolitiker också ett debattinlägg…
Så här hänger debattartiklarna och diskussionerna ihop:
- 2 juli – Gunnar Lidell (M)/Peter Eriksson (M): ”Lärare är viktigare än tegelstenar”
- 8 juli – Maud Bengtsson (S): ”Varför är Lidell och Eriksson frustrerade?”
- 9 juli – Sofia Lindholm (C)/Jonathan Axelsson (M)/Theodor Ahrenberg (M)/Mats Häggner (C)/Irma Fredriksson (M)/Bedros Cicek (KD): ”Vem bestämmer i Kunskapsförbundet?”
- 14 juli – Paul Åkerlund (S)/Marie Dahlin (S): ”Kunskapsförbundets samarbete är bra”
- 16 juli – Fahimeh Nordborg (V)/Tobias Sandberg (V): ”V vill vända på alla stenar för gymnasiet”
- 22 juli – Gunnar Lidell (M)/Peter Eriksson (M)/Sofia Lindholm (C)/Jonathan Axelsson (M)/Mats Häggner (C)/Maria Nilsson (KD)/Anders Castberger (FP)/Marie-Louise Bäckman (KD)/Tove af Geijerstam (FP): ”Lärare eller skollokaler?”
Den 12 juli publicerade jag också en blogg i ämnet, ”Kunskapsförbundet – det här handlar det om” och samma dag togs frågan också upp på Vänsterpartiets (i Vänersborg) hemsida: ”Det behövs omgående skärpning”. Dessutom hade en ”kritisk” artikel publicerats på hemsidan redan den 2 juli – ”Varför hindras Kunskapsförbundet i sin utveckling?”. Lutz Rininsland (V) hade också en blogg den 14 juli om Kunskapsförbundet, ”Går det så går det ….”.
Det finns alltså en hel del debattmaterial att sätta sig in i för att få en klarare och tydligare uppfattning om vad den infekterade debatten handlar om. Jag rekommenderar, naturligtvis, en läsning av min tidigare blogg, där jag försöker att så sakligt som möjligt beskriva problemställningarna och vad motsättningarna består i (”Kunskapsförbundet – det här handlar det om”).
Oenigheterna kring Kunskapsförbundet Väst handlar om ekonomi och demokrati.
Moderaterna Lidell och Eriksson och de andra borgerliga skribenterna hävdar att Kunskapsförbundets stora ekonomiska underskott måste mötas med besparingar endera på pedagogisk personal eller på skollokaler:
”Om inte elevernas undervisningskvalité sätts i fokus framför lokaler och politisk feghet måste man ifrågasätta förbundets existens.”
Moderaterna och de andra borgerliga vill att Kunskapsförbundet ska spara genom att helt enkelt gå ur ett antal lokaler och inte genom att avskeda pedagoger. Säger de i varje fall…
Socialdemokraterna undviker att diskutera sakfrågan – de vill varken diskutera det stora underskottet eller bristen på pengar. Och då behöver de inte heller diskutera varken avsked eller att KFV ska lämna lokaler… Nä, de (liksom vänsterpartisterna i Trollhättan) pratar då uteslutande om hur lokalerna ska användas på bästa sätt…
Åkerlund och Dahlin låtsas inte om att det finns ett ekonomiskt problem överhuvudtaget. Trots att det faktiskt är de, som de viktigaste representanterna för ägarkommunerna, som har beordrat Kunskapsförbundet att spara genom att vägra skjuta till mer pengar. Åkerlund och Dahlin skriver:
”Tillsammans ska vi hitta en lösning som ger eleverna inom KFV en god lärartäthet samt möjlighet att erbjuda utbildning i stimulerande och moderna lokaler.”
Men hur det ska gå till utan pengar berättar de inte.
Bengtsson går till attack mot främst Gunnar Lidell och hans göranden, eller brist på, under den förra mandatperioden. Bengtsson framför en mycket personlig kritik mot Lidell och Eriksson:
”Ni framstår som två griniga ungar i sandlådan.”
Bengtsson glömmer två ganska viktiga saker, dels att socialdemokraterna styrde Trollhättan den förra mandatperioden och dels att socialdemokraterna numera också styr Vänersborg. Det betyder att socialdemokraterna i Trollhättan och Vänersborg tillsammans kan de göra vad de vill med Kunskapsförbundet denna mandatperiod…
Och framför allt glömmer Bengtsson att socialdemokraterna, som hon själv tillhör, i både Trollhättan och Vänersborg har sagt nej till mer pengar till Kunskapsförbundet…
En intressant notering i sammanhanget är att Åkerlund och Dahlin skriver:
”Vi som representerar majoriteten i de båda kommunerna.”
Den enda majoritet som Marie Dahlin (S) kan mena är den som har röstat igenom de viktigaste besluten i Vänersborgs kommunfullmäktige under våren, särskilt då budgeten för 2016. Den majoriteten bestod av socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet samt – sverigedemokraterna!
Anmärkningsvärt – och beklämmande.
Det stora underskottet och bristen på pengar är, som sagt, själva pudelns kärna…
Den ekonomiska frågan existerar inte heller för de två vänsterpartisterna Nordborg och Sandberg från Trollhättan. Eller rättare sagt, underskottet ordnar sig på något ”mystiskt” vis:
”Eriksson är frustrerad över att KFV inte når en ekonomisk balans år 2016”
Tja, det är väl inte en helt konstig eller förvånande ”frustration”. Det var ju faktiskt hela ägarsamrådet som den 27 maj sa:
”Situationen diskuterades och målet med ett förbund i ekonomisk balans år 2016 kvarstår.”
Ägarsamrådet uttalade alltså ett både tydligt och kraftfullt krav på besparingar. Och i ägarsamrådet sitter en majoritet socialdemokrater, vänsterpartiets allierade i styret av Trollhättan. (De här personerna representerar ägarkommunerna: Paul Åkerlund (S), Monica Hanson (S) och Peter Eriksson (M) från Trollhättan och Marie Dahlin (S), Gunnar Lidell (M) och Bo Carlsson (C) från Vänersborg. Notera då också att centerpartiet är med och styr i Vänersborg.)
Så när vänsterpartisterna fortsätter sin debattartikel och skriver:
”Vi har en annan ambitionsnivå som är högre och vi är medvetna om att den kostar pengar.”
… så hör det väl till vanlig politisk hyfs att också berätta var pengarna ska tas ifrån – eller om det ska tillskjutas nya…
Vilket diskussionen faktiskt handlar om. Både i TTELA:s spalter och i Kunskapsförbundet.
Därför kommer Lidell och Eriksson tillbaka till den ekonomiska frågan i gårdagens debattartikel. Denna gång för övrigt med några nya undertecknare (några av de gamla undertecknarna har ”fallit ifrån”, kanske på grund av semestertiderna).
Lidell och Eriksson m fl skriver:
”Kärnfrågan försöker de dribbla bort, men den är fortfarande:
Varför skall pengarna läggas på alltför stora lokaler till priset av att säga upp lärare när kommunerna ligger så nära varandra som de gör?”
Och jag kan hålla med – det här är ju kärnfrågan. Om nu socialdemokraterna i ägarkommunerna säger nej till både mer pengar och till besparingar i lokaler, så återstår ju bara att avskeda fler lärare.
Och det finns alltså inget beslut om att skjuta till mer pengar. Vilket för övrigt är helt nödvändigt. Det går i praktiken varken att avskeda fler lärare eller gå ur några lokaler redan i höst.
Ur direktionens protokoll den 29 april:
”Möjligheterna att genom lokalanpassning respektive flytt/sammanslagningar av gymnasieprogram få budgeten i balans redan 2016 är nu uttömda.”
Hyresavtalen har ofta uppsägningstider på 2 år.
Men från nästa läsår och framåt, då är det skarpt läge. Då står förbundet inför besparingar på lokaler eller lärare… Såvida det inte skjuts till mer pengar. Men de besluten måste fattas snarast…
Jag är tämligen säker på att Vänsterpartiet i både Vänersborg och Trollhättan anser att gymnasieutbildning och vuxenutbildning är ett måste att satsa på. Sedan tror jag, liksom de flesta andra, att det måste ske en effektivisering i lokalfrågan. Så klart. Det borde vara helt uteslutet att överhuvudtaget tänka tanken på att avskeda pedagoger. Som Kunskapsförbundet redan har varit tvunget att göra. (Efter förbundets start 2013 reducerades personalstyrkan, eftersom elevkullarna var betydligt mindre. Det här borde ha gjorts innan förbundet bildades, men på grund av olika skäl, feghet?, så gjordes det inte utan frågan sköts till förbundet. Med andra ord, Kunskapsförbundet ärvde både för mycket personal och för stora lokaler i en tid när ett minskande elevantal också gav minskade inkomster.)
Men, som faktiskt Lidell och den borgerliga oppositionen skriver, lokalfrågan skjuts framåt hela tiden. Socialdemokraterna och de andra styrande vågar inte ta i frågan. De bara utreder och utreder. Och Kunskapsförbundets tjänstemän river sina hår i frustration. De om några är frustrerade… Mycket mer frustrerade än Lidell och Eriksson. Jag lovar.
Och om sanningen ska fram, visst är det mycket ”bypolitik” inblandat. Typ, ska Trollhättan behålla Elefanten så ska minsann Vänersborg få ha kvar Vänerparken… Även om jag har förståelse för att Trollhättan vill ha ”sin” teknik och Vänersborg ”sin” musik…
Den andra debattfrågan handlar om demokratin. Den skrev jag ganska mycket om i min förra blogg (”Kunskapsförbundet – det här handlar det om”). Fast det handlar ändå inte om den. Socialdemokraterna, och vänsterpartisterna i Trollhättan, vill nämligen inte ta i denna fråga. De undviker frågan helt. Inte ett ord. Och då finns den inte. Eller?
Mina partivänner Nordborg och Sandberg i Trollhättan är dock noga med att betona att vänsterpartiet också är med och styr i Trollhättan:
”…efter valet 2014 är partierna S, V och Mp som regerar i Trollhättan. … alla beslut förankras även med oss i samarbetspartierna V och Mp”
Nu vet jag inte riktigt vilka beslut om eller i Kunskapsförbundet som Nordborg och Sandberg menar. Vad jag förstår så har inga beslut fattats. Varken om mer pengar eller om lokaler. Det har bara fattats beslut om att avskeda 45 lärare… (Ett beslut som för övrigt fattades av förbundets tjänstemän på grund av politikens sparkrav. Politikerna i förbundet informerades om detta på sitt sammanträde den 27 maj, något som föranledde Lutz Rininsland (V), men ingen annan, att lämna en 
reservation.)
Sedan har jag svårt med att styrande partier fattar beslut mellan skål och vägg, utan egentlig insyn från andra politiker eller allmänheten. Nu vet jag inte om det fungerar så i Trollhättan, jag har ju bara erfarenheter från Vänersborg att luta mig mot…
För Maud Bengtsson kan väl ändå inte mena bara de styrande partierna i Trollhättan när hon skriver:
”Jag förväntar mig konstruktiva och seriösa möten under hösten som leder fram till en bra lösning.”
Det finns mycket att säga om den demokratiska processen i Kunskapsförbundet. Mycket har jag som sagt redogjort för i min förra KFV-blogg (här). I gårdagens debattartikel lyfter Lidell, Eriksson och den borgerliga oppositionen återigen demokratifrågan:
”Vi hävdar också att denna typ av beslut skall beredas på ett demokratiskt sätt, där beslut inte bara meddelas vid sittande bord efter att Socialdemokraterna i Trollhättan och Vänersborg har träffats.”
Vi får se om Lidell, Eriksson och de andra får några svar. Och det ska också bli spännande att se om socialdemokraterna i Trollhättan och Vänersborg kan ”trolla” fram några nya miljoner till Kunskapsförbundet.
.
PS. På Vänsterpartiets (i Vänersborg) hemsida och på Lutz Rininslands blogg kan du ladda ner både protokoll, reservationer och motioner som V Vbg lagt i frågan – klicka här, här och här.
Sommar i Vänersborg
Det var faktiskt senare på precis samma dag som jag skrev om mina smultron (se här), som jag upptäckte att någon hade kört på en av mina staketstolpar. Jag blev först förvånad och sedan något fundersam, men så småningom började i stället ångesten sakta men säkert växa inom mig… Var det Gatuenheten som hade gjort ett försök till inbrytning i trädgården – på jakt efter mer ogräs? Som de ytterst noggranna och plikttrogna kommunala inspektörerna kallade mina smultron… Var det krig på gång?
Eller var det kanske någon fiskmås som i ett blint hysteriskt anfall mot någon fiende hade krockat med stolpen?
De senaste dagarna har de gnälliga och skrikande fiskmåsungarna försvunnit. Såvida de inte har krockat med stolpar, eller bilar, eller stött på någon jägare (det finns ju en del sådana i Vänersborg, inte minst bland våra politiker…), så antar jag att de nu har blivit flygfärdiga och flugit iväg till sjöss eller var de nu bosätter sig efter att ha terroriserat Nordstan i några månader. Fast när jag läser Metro så verkar fiskmåsarna ha flyttat till Cornwall i England…
Och i England regerar en handlingskraftig premiärminister. På gott och ont i och för sig, men i det här fallet bara på gott. Premiärminister Cameron vill nämligen starta krig mot de aggressiva fiskmåsarna (se här). De boende i Nordstan önskar väl att Vänersborg någon gång också skulle styras av någon handlingskraftig politiker som ville ta tag i fiskmåsproblemet… (I Stockholm har de tydligen planterat in pilgrimsfalkar som tar ”hand om” fiskmåsarna. Jag tror minsann att det ska bli ett vallöfte…)
Men säg den glädje som varar. Direkt efter att de äckliga fiskmåsungarna flugit iväg, eller krockat, så… Vad hör man? Jo, fler gnälliga och ynkliga pip från hustaken. Igen! Nästa generation av denna erbarmliga och onödiga fågelart har kläckts…
Och inte heller har någon hört av sig om skadan på staketstolpen. Men vem vet – det kanske snart dyker upp ytterligare ett föreläggande från kommunen i brevlådan…
På tal om jagande politiker… Alla politiskt intresserade vänersborgare väntar väl på att Gunnar Lidell (M) och Peter Eriksson (M) ska komma med ett rappt och tufft svar på de debattartiklar som deras ursprungliga artikel om Kunskapsförbundet Väst har gett upphov till. Men än har inget publicerats i TTELA. Däremot kan vi i TTELA läsa andra debattartiklar – som har publicerats både två och tre, eller är det fyra?, gånger tidigare…
Nä, då är det bättre att fördriva tiden med att ta en båttur till Ursand. Som förresten TTELA:s reporter också har gjort. Det var lite av nostalgi över min båtresa. En likadan upplevelse hade jag nämligen som barn på 60-talet… Fast på den tiden fanns det ingen bar i båten…
På 60-talet var det nämligen Ursand som gällde för vänersborgsungdomarna, i varje fall för de som växte upp i Bangatekvarteren.
Vem minns inte simskolan som började direkt efter skolavslutningen (på den tiden hade kommunen råd med gratis simskola). Bussen gick från Östra skolan till Vänerns 15-gradiga vatten. Och då var det ändå varmt i vattnet! Jag kommer ihåg när Arne Andersson med sin bestämda tordönsstämma tvingade oss elever att göra bentag, först i sanden och sedan några meter ut i vattnet, när temperaturen endast uppgick till 12 grader… Fast det blev riktiga män och kvinnor av oss. Inte tal om annat. I varje fall till slut. För egen del tog det faktiskt 4 somrar av idogt tränande av ben- och armtag innan jag till slut kunde kasta flytvästen vid bryggorna på Ursand och ta de första trevande simtagen utan hjälpmedel.
Men de vänersborgare som växte upp med simskolan på Ursand har sedan dess aldrig ryggat för lite kallt badvatten… Till skillnad från många i de yngre generationerna som lärde sig simma i uppvärmda bassänger.
Det var en trevlig båttur till Ursand. Det är inte så ofta man betraktar vårt vackra Vänersborg från sjön. Båtturen rekommenderas.
Turen till Ursand tar cirka 25 minuter. Och det var faktiskt ganska många människor på Strömkarlen, som båten heter. Det verkade dock som det var mest turister. Det intrycket höll också i sig när man kom fram till Ursand. Det syntes inte till några vänersborgsungdomar.
Det råder delade meningar om Bert Karlssons Ursand. Det är mycket plast och smaklösa ”dekorationer” på Berts ”nya” Ursand. Inte tal om annat. Och jag tror att många av oss urvänersborgare ser med viss skepsis på hur vårt gamla smultronställe har förändrats, och kommersialiserats. Men samtidigt har Ursand rustats upp på ett välbehövligt sätt. Det var ganska nedgånget och förfallet innan Bert kom dit. Inte tal om annat.
Och visst drar campingen en del turister till Vänersborg som ger både inkomster och arbetstillfällen till kommunen.
Jag fick av en slump syn på ett blogginlägg om Ursand – skrivet av en turist med stor erfarenhet av Ursand. Inlägget innehöll både ros och ris, och det är klart läsvärt. Bloggen heter ”Ursandsområdet och Dalboskogen behöver vårdas med gemensamma krafter!” och har ett annat perspektiv än vänersborgarens. (Det visade sig att bloggaren Egon Frid var vänsterpartist, men det har inget med det här att göra. Jag har själv, som Egon Frid nämner i sin blogg, skrivet ett antal bloggar om Bert Karlsson och Ursand. Är du nyfiken på dem så hittar du dem lättast
genom att välja ”Ursand” under ”Kategorier” en bit ner i den högra spalten – eller helt enkelt genom klicka här!)
På hemresan från Ursand så var det återigen en del människor med på båten. Och det var faktiskt några barnfamiljer som åkte hem – till Vänersborg.
På väg hem från Fisketorget till fiskmåsungarna i Nordstan så passerades det ”nya” Plantaget. Och säga vad man vill om förändringen – det är alltid folk numera i Plantaget. Och det är oerhört positivt. Tidigare var det ju nästan alltid tomt i skuggan under de höga träden.
Och lockas människor in till stan tack vara förändringen av Plantaget så var det definitivt en bra förändring.
På tal om Plantaget så fick jag en gammal ELA (Elfsborgs Läns Annonsblad som den hette förr) från den 16 juni 1944 i min hand. Det är sant. 1944!!
I numret finns en artikel om borgmästare Sandéns och stadsfullmäktigeordföranden Anderssons förhoppningar beträffande Vänersborgs framtid.
Borgmästare Sandén talar om att anlägga fler promenadvägar längs Vänerstranden, och så kommer han till Plantaget:
”Plantaget bör staden se upp med i tid. Träden äro gamla och dåliga, och för återväxten måste nog åtgärder vidtagas, så att inte hela plantaget en vacker – eller rättare ovädersdag går över styr med buller och brak. Men jag lutar åt den uppfattningen att man skulle kunna så att säga ‘dra upp gardinen’ något, varigenom kyrkan bättre kommer till sin rätt. En dylik gallring kräver mycken eftertanke och pietetsfullt utförande.”
Det verkar som om borgmästare Sandén var lite före sin tid, han tycks ha varit en riktig framtidsman. Jag undrar vad människorna säger om 71 år när de ser tillbaka på år 2015? Att Marie Dahlin var lite av en framtidskvinna…?
ELA-reportern Oscar Andersson avslutar artikeln med en liten betraktelse:
”Vilken vila och ro är det inte att från Skräcklan eller Dalaborg se ut över den vackra vattenspegeln, som öppnar sig för ögat, där båtar eller fiskmåsar ge liv och rörelse åt tavlan.”
Fiskmåsar…? Journalisten bodde definitivt inte i Nordstan…
Senaste kommentarer