Arkiv
SVT har besökt David på Juta
Kommer ni ihåg David på Juta? I sju bloggar mellan den 6 mars och 12 mars skildrade jag hans kamp mot byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden i Vänersborg. (Se länkar längst ner i bloggen.)
Det visade sig att även SVT tyckte att fallet ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta” var intressant… Så intressant att SVT har varit ute på Juta på Restad och filmat…
SVT har inte nöjt sig med att filma Juta och de aktuella “stridsobjekten”. Journalisten har också intervjuat David och även varit inne på kommunhuset och talat med tjänstepersoner i miljö- och byggnadsförvaltningen.
Spännande…
Imorgon måndag (17 maj) sänds inslaget på TV. Enligt uppgift, säker sådan, ska det sändas i “sin helhet” på SVT Väst på morgonen. Därefter ska enligt planerna en kortversion finnas med i morgonsändningarna på SVT1 – och sedan återkommer den långa versionen i SVT1 på kvällen. Självklart kommer man också att
kunna se inslaget på SVT:s hemsida.
Detta inslag får ingen vänersborgare missa! (17/5 Här kan du se det korta inslaget! och här det längre!)
I inslagen kommer naturligtvis Davids riktiga namn att användas. Så då kan jag redan nu passa på att avslöja att David i verkligheten heter Bengt Davidsson.
Som alla trogna bloggläsare kommer ihåg har Davidssons kamp mot byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden pågått i många år… Och tisdagen den 2 mars behandlade byggnadsnämnden återigen fallet. Tjänstemännen i den numera omtalade miljö- och byggnadsförvaltningen hade, i vanlig ordning, utarbetat ett beslutsförslag till politikerna i byggnadsnämnden. Förslaget var omfattande.
Beslutsförslaget hade följande lydelse:
“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare 1 & 2 tillika rättelseskyldig 1 & 2, Bengt Davidsson & <<Bengts fru>>, vid solidariskt fast vite om 50.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten RESTAD 3:2”
Och så räknades 8 punkter upp, som Bengt Davidsson och hans fru var tvungna att åtgärda:
- “Ta bort odlingslott med inhägnad placerad utanför tomtplatsavgränsning
- Ta bort 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning
- Ta bort 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning
- Ta bort 1 st staket vid sydöstra fastighetsgränsen utanför tomtplatsavgränsning
- Ta bort 8 st trädgårdsbelysning utanför tomtplatsavgränsning
- Ta bort 1 st privatiserande skylt vid entrén till fastigheten
- Upphör att klippa gräsmatta utanför tomtplatsavgränsningen, marken kan slås 2ggr/år.
- Markera den östra tomtplatsavgränsningen, mot Göta älv, med staket, mur eller häck.”
Tjänstemännens förslag blev också, inte helt oväntat, även byggnadsnämndens beslut, även om beslutet inte var enhälligt:
”Byggnadsnämnden förelägger om rättelse enligt utsänt förslag.”
Byggnadsnämnden beslutade vidare att åtgärderna skulle vara utförda senast 3 månader efter det att beslutet hade vunnit laga kraft. Åtgärderna skulle också utföras på ett sådant sätt att naturmiljön inte kom till skada. Och efter “återställningen” skulle:
“området utanför tomtplatsavgränsningen uppfattas som allemansrättsligt tillgängligt.”
Om inte Davidsson och hans fru följde beslutet så skulle ett vite (böter) utgå på 50.000 kr. De skulle också betala 10.000 kr för tillsynen i strandskyddsärendet. (Den summan ska under alla omständigheter betalas.)
Byggnadsnämnden, och -förvaltningen, motiverade beslutet med att det som gjorts på Jutafastigheten inte fick utföras inom strandskyddsområde. Och det hänvisades naturligtvis till olika lagparagrafer.
Det nämndes i sammanhanget ingenting om att det var den förre fastighetsägaren som hade genomfört i stort sett samtliga åtgärder på Juta. Davidsson hade dock klippt gräsmattan… (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.) Och i och med att det mesta redan fanns ”på plats” när Davidsson köpte fastigheten, så trodde han naturligtvis att det var helt i sin ordning att tomten såg ut som den gjorde.
Det ska också tilläggas att när den förre fastighetsägaren vidtog dessa åtgärder på fastigheten antog han att de var lagliga. Det fanns nämligen ingen tomtplatsavgränsning på den tiden. Och enligt säkra uppgifter fick han till och med instruktioner av byggnadsförvaltningen om hur han skulle göra, t ex var skyltar kunde placeras. Med andra ord, man skulle faktiskt kunna säga att de åtgärder som den förre fastighetsägaren vidtog på tomten var lagliga, då. Och det utgick självklart Davidsson ifrån att det var sedan också. Men de blev ”olagliga” när Davidsson köpte fastigheten och byggnadsförvaltningen gjorde tomtplatsavgränsningen…
Det är definitivt något som inte stämmer… Vi får se om SVT tar upp det i nyhetsinslaget.
Davidsson har överklagat. Han och hans fru har synpunkter på de flesta av byggnadsnämndens förelägganden. Davidsson tänker också ansöka om en ny strandskyddsdispens.
Men det tänker jag återkomma till vid ett senare tillfälle.
Innan jag avslutar denna blogg så vill jag bara svara på en fråga som flera av de kommuninvånare som brukar promenera vid Juta har ställt.
Ja!
Ja, det är Bengt Davidsson som med egna pengar har uppfört den klassade bron över den djupa ravinen och bäcken – och som gör det möjligt för alla “flanörer” att gå från Restad över Juta till Önafors. Kommunen har inte något med det att göra, kommunen har t ex inte betalat en krona…
==
Bloggar om Davidsson på Juta:
- ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021
Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)
Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på gårdagens blogg “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (1)”.
Delårsrapporten innehåller inte bara en resultatavstämning med en massa olikfärgade ploppar. Den innehåller också mycket fakta, jag tänker då framför allt på den ekonomiska “presentationen”.
Det ekonomiska resultatet för BUN var den 30 april ett överskott på 4,9 milj kr. Överskottet beror på, skriver förvaltningen:
“till viss del [på] erhållet och ännu inte förbrukat statsbidrag för skolmiljarden och mindre barngrupper i förskolan. En annan del av överskottet består av ännu inte utbetalt semesterdagstillägg som kommer att betalas ut till personalen under sommaren. Det finns även kvar budgetmedel för läromedel som kommer att tas i anspråk till höstterminens start.”
BUN har också fått ett statligt sjuklönebidrag för perioden januari-april.
Prognosen för hela året 2021 ligger på plus/minus noll. Prognosen förutsätter emellertid att nämnden beviljas 2,6 milj kr för “produktion av kost” och 3,0 milj kr för “insatser för barn i behov av särskilt stöd”. Nämnden ska söka dessa pengar av kommunstyrelsen. (Se nedan.)
Alla verksamheter går inte plus/minus noll… Prognosen för “grundskola, fritidshem, pedagogisk omsorg 6-13 år och grundsärskola” är ett underskott på -3,5 milj kr.
“Ökade kostnader avser fler placeringar i grundsärskola samt elevers behov av särskilt stöd, främst avseende psykosociala och språkliga behov. Flera skolenheter har kostnader som är större än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd.”
Kommunfullmäktige avsatte 3 milj kr till kommunstyrelsen som barn- och utbildningsnämnden kunde ansöka om under året. Pengarna var avsedda för “insatser för barn i behov av särskilt stöd”. (Jag anser att det här är i det närmaste ett skamligt upplägg – se “Budget 2021 (1/2): BUN”.)
Ett villkor för att få pengarna är att:
“resultatet av insatserna ska fortlöpande utvärderas och återrapportering ska ske till kommunstyrelsen i samband med delårsrapporter och bokslut.”
BUN tänker återrapportera i samband med delårsrapport augusti 2021 samt bokslut 2021.
Det sista ärendet av vikt på måndag är ett förslag på hur BUN ska fördela pengarna från det statliga corona-bidraget till landets elever.
Beslutsförslaget har följande lydelse:
“Barn- och utbildningsnämnden beslutar att fördela erhållen tilläggsbudget 2021 om 2.880 tkr avseende skolmiljarden enligt följande; verksamhet förskoleklass med 178 tkr, grundskola och grundsärskola årskurs 1-6 med 1.693 tkr samt grundskola och grundsärskola årskurs 7-9 med 1.009 tkr.”
Motiveringen till denna fördelning av “skolmiljarden” är enligt underlaget:
“Barn- och utbildningsförvaltningen föreslår en fördelning av skolmiljarden som beräknas utifrån antal elever i respektive verksamhet förskoleklass samt årskurs 1-9 med viktning utifrån kommunal resursfördelningsmodell.”
Det finns alltså ingen analys av pandemins konsekvenser för utbildningen eller de uppkomna behoven. Fördelningen tycks helt enkelt vara en allmän ekonomiska förstärkning till de olika stadierna. Och det är som jag ser det inte så som staten hade avsett med statsbidraget.
Syftet med “skolmiljarden” är nämligen mycket tydligt. Pengarna ska:
“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.
Pengarna ska alltså användas till att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen. (Klassrumsundervisning anses nästan undantagslöst ha högre kvalitet än den som kan ges på distans.) Statens pengar ska alltså användas för att bekosta extra åtgärder, sådana åtgärder som kostar pengar som inte var avsatta i budgeten innan pandemin. Statsbidraget är inte tänkt för att täcka underskott och ”svarta hål”.
Och det är ju faktiskt bara högstadieeleverna som inte har fått “den utbildning de har rätt till”. Det är nämligen bara eleverna i högstadiet som har haft distansundervisning. Det har inte några elever i 0-6 haft. Eleverna i förskoleklassen, låg- och mellanstadierna har varit i klassrummen under hela pandemin. Visst har en del elever stannat hemma, framför allt i början av pandemin, men det är alltid elever frånvarande. Och visst har fler pedagoger än vanligt varit sjuka, men det är alltid ett antal pedagoger som är sjukskrivna (precis som på andra arbetsplatser). Så det är ingen kvalitativ skillnad, “bara” en kvantitativ. Men. Det görs aldrig några särskilda ekonomiska insatser om någon lärare är sjuk. Tvärtom, det ska ju sparas in så mycket som möjligt på vikarier. Nämndens majoritet har beslutat:
“Restriktivitet vid återbesättande av vakanta tjänster samt återhållsamhet med vikarier i verksamheterna.”
Dessutom har alla elever i låg- och mellanstadiet, och även elever i åk 7, ganska mycket tid kvar av sin skolgång för att ta igen förlorad undervisning. Det har inte eleverna i högstadiet och framför allt inte eleverna i åk 9, i avgångsklasserna. Det är många elever i de senare årskurserna som är i stort behov av extra resurser för att kompensera för distansundervisningens följder under coronan.
Utbildningsdepartementet skrev den 14 april (se här):
”Konsekvenserna har varit särskilt kännbara för de som redan innan pandemin behövde olika former av stöd, men även för många andra elever som nu inte kan nå sin fulla potential. Många elever i gymnasieskolan och högstadiet i grundskolan som haft distansundervisning under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra.”
Jag skulle vilja använda statsbidraget uteslutande till högstadieskolorna.
Hur pengarna från “skolmiljarden” sedan ska användas konkret i verksamheten är dock ingen fråga för politikerna. Och det står inte heller något om detta i underlaget.
Ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg ska också hinna med att informera nämnden om vad de har gjort sedan det förra sammanträdet.
Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (1)
På den norska nationaldagen ska barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträda för näst sista gången innan sommaruppehållet.
Det är en ganska kort dagordning.
Mötet börjar med en lokalinformation. Det är alltid bra för nämndens ledamöter att känna till hur de olika byggprojekten, 
renoveringar etc fortlöper, och om det t ex har tillkommit några oväntade problem, och kostnader. Det är inga beslut som ska fattas och det följer inte heller med några underlag i kallelsen.
Premier delas fortfarande ut. I år ska utvalda elever i kommunens fem högstadieskolor (inkl Fridaskolan) dela på 14.200 kr. Det är faktiskt nästan dubbelt så mycket som förra året. Pengarna kommer från olika stiftelser, t ex A J Landströms donationsstiftelse och August Hedmans stiftelse. Enligt stadgarna ska viss procent av dessa fonders avkastning fördelas som premier för utdelning till elever i grundskolan vid vårterminens slut.
BUN ska besluta om hur pengarna ska fördelas, vilket inte är så svårt. Fördelningen mellan skolorna grundar sig nämligen på antalet elever. Vilka elever som till sist ska få ta del av pengarna beslutas på respektive skola.
Sedan är det dags för ytterligare en delårsrapport. Jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många jag har läst under mina år som politiker. Och jag har också tappat räkningen på alla röda, gula och gröna ploppar jag sett i den för delårsrapporten obligatoriska resultatavstämningen…
Resultatavstämningen är en del av sättet att styra kommunen. Det som kallas mål- och resultatstyrning. Som jag ser det tar arbetet med avstämningen inte bara en oerhört massa tid för personal, i BUN för t ex rektorer – tid som istället borde ha lagts på verksamheten, i stället för att försöka beskriva den… Resultatavstämningen har också väldigt lite att göra med verkligheten. Den speglar inte den komplexa vardagen ute på förskolorna och skolorna. Den tvingar istället personalen att försöka se och kategorisera verkligheten och sina uppgifter så att de passar in i de uppsatta målen och förväntade resultaten. Det leder till att i stort sett samtliga pedagoger struntar i dessa kommunala mål och resultat. (För skolans personal gäller bara de statliga styrdokumenten som skollag och läroplaner.) Och i efterhand ska rektorer och tjänstemän ändå försöka passa in verksamheten i de förväntade resultaten…
Och då vill man också visa hur bra verksamheten är. Och det är ofta ytterligare ett problem. Den komplexa och problemfyllda verkligheten förenklas och alla resultat blir positiva. Och eventuella problem blir i stället utmaningar… (Jag utvecklar detta lite senare.)
Nämnden och förvaltningen är alltså tvingade att utvärdera verksamheten i förskola och skola utifrån de mål och förväntade resultat som politikerna har bestämt. Och då gör man det. Man gör som man blir tillsagd… Och då blir det som sagt inte särskilt många röda ploppar. Om förvaltningar, nämnder och kommunen får säga det själva så är det mesta nämligen väldigt, väldigt bra i Vänersborg. Det kan knappast bli bättre – och då kan det ju bara bli gröna ploppar…
BUN:s förväntade resultat ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås. Och det är förvaltningen själv som föreslår “betyg” på sin egen verksamhet… Förslaget redovisas för nämnden i det utskickade underlaget.
Det finns 9 förväntade resultat och förvaltningen ger “betygen” 6 gröna ploppar (=uppnås) och 3 gula (=uppnås delvis). Och det är inte dåligt för en verksamhet som gjorde sig av med 63 tjänster under hösten förra året och där det även saknas resurser för att ge elever i behov av särskilt stöd det stöd som de enligt Skollagen har rätt till. Eller som det uttrycks senare i delårsrapporten:
“En annan utmaning är rektors uppdrag att inom budget möta barn och elever i behov av särskilt och språkligt stöd, både inom förskola och grundskola.”
De gröna plopparna, som alltså markerar att det förväntade resultatet uppnås, ges till följande förväntade resultat:
“Andelen barn och elever som upplever trygghet i lärandemiljön ökar.”- “Andelen barn i förskolan som tar del av en undervisning av hög kvalité ökar.”
- “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till gymnasiet ökar.”
- “Andelen barn och elever som upplever delaktighet i undervisningen och tar ansvar i miljö- och hållbarhetsfrågor ökar.”
- “Vårdnadshavare upplever att kommunikationsplattformen skapar förutsättningar för vårdnadshavare att vara delaktiga i sitt barns utbildning.”
- “Fler medarbetare upplever hållbart, kommunikativt och modigt ledarskap.”
När det gäller tryggheten, den första punkten, så motiveras den på följande sätt för förskolan:
“Mindre barngrupper bidrar till större möjligheter för både barn och personals arbetsmiljö”
Några förskolor har statsbidrag för mindre barngrupper, medan andra enheter inte har det. De förskolor som inte får statsbidrag kan inte göra barngrupperna mindre med de resurser som kommunfullmäktige ställer till förfogande. Upplever barnen i dessa förskolor samma trygghet?
För grundskolan motiveras den gröna ploppen till stor del av insatser på raster och andra ställen än i klassrummen. Men personalorganisationerna har rapporterat om att den minskade personaltätheten har lett till minskad trygghet och ökad oro. Tillbuden ökade under 2020 och uppgick till 397 stycken. Det har inneburit en fördubbling av de anmälda tillbuden på två år. Och det stod i verksamhetsberättelsen att de flesta tillbuden:
“sker i klassrum under undervisning. Hot och våld av barn/elev är den vanligaste anmälda händelsen.”
Jag får inte riktigt den gröna ploppen att gå ihop med verksamheten. Men tillbuden kanske har sjunkit under vårterminen. Det står dock inget om det i delårsrapporten.
När kommunala mål och förväntade resultat inte passar in i verkligheten, och när man ändå måste utvärdera, så kan utvärderingen ta sig speciella uttryck. Jag har ärligt svårt att förstå motiveringen till varför undervisningen av hög kvalité i förskolan ökar:
“Förskolans systematiska kvalitetsarbete är utvecklingsorienterat, tydligt och det utgår från en helhet och en röd tråd. Formen för uppföljningen är kvalitativ och bidrar till att fler pedagoger kan följa sitt utvecklingsarbete på bra sätt. Arbetet är på god väg med att utveckla innehåll med fokus på hur pedagogerna använder dokumentationen för att utveckla verksamheten samt följa upp sitt arbete och se vad som behöver förändras. Analysarbetet kan fördjupas tillsammans med det situationsanpassade förhållningssättet.”
Visst är det fantastiskt fint uttryckt, men vad innebär detta i mötet mellan pedagog och barn – och hur vet pedagogen att barnet lär sig det pedagogen avser?
Behörigheten till gymnasiet har ökat. Det är svårt att förstå när så väldigt många elever har varit frånvarande från skolan längre perioder och många pedagoger dessutom har varit sjukskrivna. Vi vet samtidigt att kunskaperna hos svenska elever sjunker jämfört med andra länder i internationella undersökningar.
Det har jag skrivit om tidigare. Som motivering till den gröna ploppen står det bland annat:
“Vad gäller elevernas kunskapsutveckling arbetar man utifrån hypotesen att det gynnar elevernas kunskapsutveckling om de informeras om hur de ligger till och vad som krävs för att ta nästa steg.”
En pensionerad lärare av den gamla stammen kan inte låta bli att se vissa farhågor i ett sådant arbetssätt. Även om det ger bra resultat och läroplanen faktiskt tillåter detta. Min farhåga gäller vilken typ av kunskap eleverna får med sig in i framtiden, både till gymnasiet, arbetslivet och livet. För vad händer när kunskapskraven reduceras till konkreta mål av typen “detta ska du kunna”. Vart tar då kunskapsformerna (kvaliteterna) färdigheter, förståelse och förtrogenhet vägen, dvs den kunskap som krävs för att möta och bemästra nya problem och situationer?
Märk väl att detta är en farhåga från en fd lärare. Jag kan ha fel.
Jag räknar upp de förväntade resultat som uppnås delvis, dvs har en gul plopp. Jag avstår från att kommentera.
- “Andelen barn inskrivna i förskolan ökar.”
- “Andelen elever som når kunskapskraven i årskurs 1 ökar.”
- “Andelen elever i årskurs 7–9 med mer än 25 % frånvaro minskar.”
Jag vill avsluta denna del av delårsrapporten, och även denna blogg, med en kommentar.
I konkurrensen mellan skolor och friskolor, och inte sällan också mellan kommunala skolor både inom kommunen och utom, t ex Trollhättans kommun, är det viktigt att visa sina styrkor – hur bra skolan är. Varje elev har nämligen med sig en elevpeng och ju fler elever som väljer en skola, ju mer resurser får denna skola. Och ju fler som väljer bort en skola, ju mindre resurser får skolan. Så är det på en marknad – och på en marknad finns det som bekant alltid vinnare. Och förlorare…
Det leder ofta till en tysthetskultur i verksamheterna, både bland rektorer och pedagoger, och en tendens att vilja marknadsföra skolan på ett sätt som inte stämmer med verkligheten. Det kan ju vara avgörande för att elever och föräldrar ska välja just din skola… Då gäller det att framhålla det positiva, även om det inte alltid stämmer – och vara tyst om det som är mindre bra, om problem… Det kan också vara orsaken till olika slags repressalier, typ omplacering, för de som ändå är ärliga…
Det skulle för övrigt vara intressant att få aktuell statistik på hur många elever i varje årskull som inte är inskrivna i någon av kommunens egna skolor, utan som har valt friskolor eller kommunala skolor i andra kommuner.
Ska nog fråga om det.
Anm. Fortsättning följer i ”Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)”.
PS. Läs gärna Lutz Rininslands blogg om onsdagens kommunfullmäktigesammanträde: ”Blogg och blogg – påverkas fullmäktige?”.
KF: ÅTERREMISS!
Alldeles för en stund sedan beslutade kommunfullmäktige i Vänersborg att de två ärendena om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs ska återremitteras. Det betyder att ärendena ska skickas tillbaka till tjänstemännen för ytterligare utredning.
I återremissens motivering framgår det vad som ska utredas vidare. (Jag återger hela yrkandet om återremiss nedan.)
Det blev en lång diskussion under fullmäktigesammanträdet, och det visade sig inte helt oväntat att partierna stod långt ifrån varandra. Det var en samlad och enig opposition som stod mot de styrande partierna. Sedan blev det ajournering (paus). Och efter pausen hade något ”stort” hänt. Ett beslut om återremiss fattades med stor majoritet. Hela fullmäktige ställde sig bakom återremissen!!
Wow!!
Det betydde med andra ord att ganska många partier ”pudlade”. I kommunstyrelsen var det ju bara MBP och SD som stödde Vänsterpartiets yrkande om återremiss.
Sedan kan man väl säga att det blev en slags ”dubbelpudel” från de styrande partierna, S+C+MP. Vid sammanträdets början yrkade ju kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) bifall till det liggande förslaget om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs. Vilket också Mats Andersson (C) gjorde i det sista inlägget innan ajourneringen.
Vad hände då under ajourneringen? Ja, det var ett väldigt diskuterande och skrivande fram och tillbaka om hur motiveringen till återremissen skulle formuleras. Det var tämligen meningslöst om det fanns flera motiveringar till en återremiss. Och Vänsterpartiet hade ju faktiskt ett färdigt förslag som vi hade arbetat fram tillsammans med ett visst annat parti innan sammanträdet… Det förslaget kunde man utgå från. Och det 
gjordes, dock på ett sätt som gjorde att slutresultatet blev väldigt annorlunda. Som sagt, det skickades många meddelanden och mail, framför allt mellan M och V under ajourneringen… Och M diskuterade med sina allianspartier… Och V diskuterade internt… Och sedan kom även S med i diskussionen. Och så blev vi alla överens…
När ajourneringen var slut och sammanträdet återupptogs läste Lena Eckerbom Wendel (M), som var den som skrev det mesta av den slutliga texten, upp motiveringen till återremissen. Och det visade sig att samtliga partier yrkade bifall till förslaget.
Alla partier var överens!
Återremissen innebär att ärendena om verksamhetsområden på Vänersnäs kommer upp till beslut vid ett senare tillfälle, antagligen i höst någon gång. Då kommer bland annat den viktiga och principiella frågan att avgöras, nämligen – ska människor tvingas betala för något (mer än 200.000 kr) som de inte vill ha och inte behöver.
Jag återkommer med fler bloggar kring kommunfullmäktiges sammanträde, och även detta ärende. (Och kanske uppdaterar detta inlägg lite språkligt, det gick nämligen ganska fort att skriva denna blogg…)
Här följer återremissen i sin helhet:
===
Yrkande om återremiss
Ärende 11 & 12 Beslut om införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden – område 1 & 2
Pandemin har försvårat dialogen och det har till exempel inte gått att genomföra fysiska möten på ordinarie sätt.
Lena Eckerbom Wendel, (M) Marie-Louise Bäckman, (KD) Gunnar Henriksson, (L) James Bucci, (V) Stefan Kärvling, (V) och Benny Augustsson (S).
KF: Lugnet före stormen
Imorgon ska, som många politiskt intresserade redan vet, frågan om ett antal vänersnäsares tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet avgöras. Det är en mycket viktig principiell fråga – ska kommunen tvinga enskilda invånare att betala omkring 200.000 kr för något som de inte vill ha eller behöver?
Det är nog denna frågeställning som också har intresserat TTELA. TTELA har nämligen varit ute på Vänersnäs i helgen och intervjuat några av de berörda personerna. Och i dagens tidning kan vi läsa två längre artiklar i ärendet.
I artikeln, som tyvärr finns bakom “betalvägg”, “Kommunen kör över oss som en ångvält” berättar en av de berörda, Ulla, att kommunen har planerat en VA-anslutning också till hennes garage (för ytterligare omkring 200.000 kr) där hon varken har toalett eller vatten. Ulla äger nämligen två tomter och på den ena finns bara garaget.
En annan av de berörda, Patrik, kommenterar:
“Det är som om de suttit på ett kontor och kollat kartorna, och sedan ringat in alla fastigheter utan att ens ha varit här på riktigt och sett hur det sett ut. Innan man ens går till ett beslut behöver sådant här gallras bort, det borde inte ens få finnas med i beslutsunderlaget.”
Patrik har nog rätt i sin förmodan… Kommunen har inte riktig koll på hur det ser ut i de föreslagna verksamhetsområdena…
I den andra artikeln “Politisk oenighet om nytt VA”, som också är låst (i papperstidningen har artikeln rubriken “Fastighetsägare tvingas ansluta sig till avlopp”), intervjuas kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och vänsterpartiets James Bucci.
Bucci (V) säger till TTELA:
“Jag vill att kommunen innan beslutet har en dialog med de som berörs. Man har inte lyft ett finger för att dokumentera vad folk har för anläggningar och vad de vill i den här frågan. Som politiker vill jag veta det innan jag är med och fattar beslutet. Och det finns inget som hindrar oss att inom området göra undantag för de som har godkända anläggningar.”
Bucci för fram Vänsterpartiets i Vänersborg åsikt i frågan.
Det är kanske ännu intressantare vad kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) har för uppfattning. Han inleder med att säga:
“Vi är ålagda av länsstyrelsen att lösa VA i området och vi är redan försenade.”
Och det är en direkt felaktighet. Vänersborgs kommun är ålagd av Länsstyrelsen att lösa VA-problematiken i området vid Gardesanna, men INTE i de områden det handlar om på fullmäktige imorgon.
TTELA skriver vidare att ordförande Augustsson (S) säger att han inte känner till kvaliteten på fastigheternas befintliga VA-anläggningar i detalj. Men det borde han ju veta kan man tycka. Annars kan man ju tolka uttalandet som om kommunstyrelsens ordförande faktiskt struntar i om de berörda fastighetsägarna har bra och godkända anläggningar eller inte. Och i så fall skulle det viktigaste alltså inte vara miljön, utan att kommunen får fler VA-kunder – och därmed intäkter…
Augustsson säger till TTELA:
“De uppgifter jag har är att våra tjänstemän har varit ute och tittat.”
Och sagt vad då om anläggningarna, kan man kanske undra…
Miljö och hälsa var ute och inspekterade anläggningarna i området för ungefär 10 år sedan. Det skrev jag om i söndags, se “KF 3 (12/5): VA Vänersnäs”. Flera fastighetsägare fick då förelägganden och var tvungna att investera i nya enskilda VA-anläggningar. Enligt uppgifter direkt från kommunen har ingen varit ute i området och tittat i samband med morgondagens ärende. (Då hade väl inte heller kommunen krävt att Ullas garage, se ovan, skulle anslutas till VA-nätet…)
Benny Augustsson säger också till TTELA att han inte kan se vad en återremiss skulle leda till. Det är ett häpnadsväckande uttalande. Anser inte kommunstyrelsens ordförande att det är viktigt för Vänersborgs politiker och tjänstemän att lyssna på invånarna? I synnerhet de som berörs av beslut som kostar dem hundratusentals kronor? Det är nästan lite arrogant av Benny Augustsson (S) kan jag tycka.
Och ska inte kommunen följa Förvaltningslagen 25 § som föreskriver att:
“Innan en myndighet fattar ett beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet.”
Augustsson vet faktiskt inte heller hur motiveringen till en återremiss kommer att se ut…
Augustsson fortsätter:
“Något möte med de boende får vi inte ha på grund av pandemin och brev med information har redan gått ut.”
Det brev med information som Augustsson hänvisar till är egentligen bara ett besked om vilket beslut som ska fattas – och hur man överklagar det. Det kan med all vilja i världen inte kallas 
information om VA, eller kommunikation. Dessutom är kommunens formuleringar så förenklade, och tendentiösa, att de blir missvisande, och felaktiga. (Se ”KF 3 (12/5): VA Vänersnäs”.)
Visst ställer pandemin till mycket elände. Men imorgon ska kommunfullmäktiges 51 ledamöter och ett antal ersättare mötas på distans. Det innebär att jag själv ska sitta hemma med min dator och iPad och framföra de argument som jag skriver om i denna blogg… Det går väl att träffa kommuninvånare på distans också? Dessutom skulle man säkert kunna träffas även fysiskt, i varje fall utomhus och till hösten när sannolikt de flesta har hunnit bli vaccinerade.
Benny Augustsson (S) säger vidare till TTELA att han inte har märkt av några större protester mot planerna. Det är ju naturligtvis en definitionsfråga vad som är ”större protester”, men jag skulle nog rekommendera Augustsson att kika in i Facebook-gruppen “Vänersnäs”… Eller kanske göra ett besök i området… Eller läsa dagens TTELA…
“Och vad jag har förstått har det inte gått något larm till tjänstemännen.”
Fortsätter Augustsson. Det är svårt att veta vad ett larm innebär enligt kommunalrådet… Kanske är dagens TTELA-artiklar ett larm?
“Många vill vara med och några vill absolut inte.”
Hur vet Augustsson det kan man undra? Han har uppenbarligen inte varit ute och frågat. Min uppfattning är att så här säger en politiker som inte med öppet sinne tänker lyssna på dom som berörs utan som redan har bestämt sig…
Men visst finns det de som vill ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Och då skulle man kanske kunna dra den logiska slutsatsen att de som vill ansluta sig gör det. Och de som inte vill behöver inte göra det…
Det kan vara bra att veta att en majoritet i riksdagen inte tycker att en fastighetsägare med enskilt avlopp ska tvingas ansluta sig till det kommunala vatten- och avloppsnätet – inte om det egna avloppet uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven. Och så tycker jag också.
Om det finns en majoritet i Vänersborgs kommunfullmäktige för att en anslutning till det kommunala VA-nätet ska vara frivillig vet jag inte. Det får vi reda på imorgon onsdag – eller om några månader. Vänsterpartiet tänker nämligen återigen yrka på att ärendet återremitteras, dvs skickas tillbaka för ytterligare utredning. Precis som i kommunstyrelsen alltså. Återremiss betyder att beslutet skjuts upp. Och då kommer den avgörande frågan om frivillighet eller tvång att avgöras senare i år.
Till sist en rättelse.
Det var någon som tyckte att jag uppgav alldeles för billiga årsavgifter för vatten och avlopp. Och det stämmer. Vid en närmare koll på mina egna fakturor så noterar jag att jag hade missat förbrukningsavgiften… Och den uppgår till ungefär 3.000 kr per år. (Två personer i hushållet.) Det betyder sammanlagt åtminstone 6.000 kr per år för vatten och avlopp. Och det i sin tur betyder att en fastighet på Vänersnäs skulle kunna införskaffa en ny enskild VA-anläggning åtminstone vart 10:e år enbart för förbrukningsavgifterna till kommunen.
Du kan följa med kommunfullmäktige sammanträde imorgon kl 18.00 på kommunens webb-TV. Det är bara att klicka här.
==
Tidigare bloggar om VA på Vänersnäs:
- ”KS 28/4: VA på Vänersnäs (1/2)” – 26 april 2021
- ”KS 28/4: VA på Vänersnäs (2/2)” – 27 april 2021
- ”KS: Ja till VA Vänersnäs” – 29 april 2021
- ”KF 3 (12/5): VA Vänersnäs” – 9 maj 2021
- ”KF: Lugnet före stormen” – 11 maj 2021
KF 3 (12/5): VA Vänersnäs
De flesta ärenden som kommunfullmäktige ska avgöra nu på onsdag kan du läsa om i mina två föregående bloggar, se “KF 1 (12/5): Revisorer, covid och arvoden“ och “KF 2 (12/5): NÄRF, mutor och SD-motioner”. Det ärende, eller egentligen två, som jag ska ta upp i dagens blogg har jag också skrivit om tidigare, faktiskt vid flera tillfällen. Därför ska jag försöka att inte upprepa mig, inte alltför mycket i varje fall. (Se “KS 28/4: VA på Vänersnäs (1/2)”, “KS 28/4: VA på Vänersnäs (2/2)” och “KS: Ja till VA Vänersnäs”.)
Vänersborgs kommun har blivit ålagd av Länsstyrelsen att åtgärda VA-situationen på Gardesanna. När de kommunala VA-ledningarna ska dras dit så tänker kommunen ansluta fastigheterna som ligger längs ledningarna på väg till Gardis. Ju fler fastigheter som kan anslutas desto större intäkter för kommunen och “VA-kollektivet”. Och i det läget är det tämligen ointressant om 
fastigheterna behöver en kommunal VA-anslutning eller inte. Eller om miljön tjänar på det. Eller om fastighetsägarna vill ansluta sig…
Ekonomin är orsaken till att kommunfullmäktige på onsdag föreslås besluta att införa två verksamhetsområden i Grytet, Hallby Mitt och Änden på Vänersnäs.
Det har framkommit en del ny information sedan jag skrev bloggarna om Vänersnäs.
Det var, har jag fått reda på, en större kontroll och inspektion av de enskilda VA-anläggningarna i de aktuella områdena för bortåt 10 år sedan. Flera fastighetsägare fick förelägganden och var tvungna att investera i nya enskilda VA-anläggningar. Och det var säkert helt befogat. Avloppsanläggningar ska självklart vara fullgoda och reningskraven uppfyllda. Eller som det står i lagen om allmänna vattentjänster (LAV), 9 §:
“enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Eller i Miljöbalken 9 kap 7 §:
“Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras.”
Det är viktigt att notera att de båda lagarna inte föreskriver att de enskilda anläggningarna ska vara t ex bättre än den kommunala avloppsreningen.
VA-anläggningarna i de tänkta verksamhetsområdena fungerar efter 10 år fortfarande som de ska. Och de ska kunna fortsätta att göra så i ytterligare kanske 20 år. För det förhåller sig faktiskt på det viset att inga av anläggningarna i de aktuella områdena är utdömda. Och att då betala omkring 200.000 kr (exklusive arbeten på den egna tomten och fastigheten) är en stor, betungande och helt onödig kostnad. Till det kommer ytterligare ca 3.000 kr i årsavgift, avgifter som för övrigt ska höjas med 8%, och kanske ytterligare lika mycket varje år de kommande åren.
De är alltså tänkt att fastighetsägarna ska betala dessa kostnader till kommunen, fast de inte behöver någon anslutning. För fastighetsägarna på Vänersnäs är det bortkastade pengar.
Det kan också tilläggas att om den enskilde fastighetsägaren har en anläggning som är 10 år eller äldre så får hen ingen ekonomisk kompensation av kommunen. Det skulle även bli betydligt billigare för en fastighetsägare med en utdömd VA-anläggning att investera i en ny enskild anläggning än att ansluta sig till det kommunala VA-nätet.
På tal om lagen om allmänna vattentjänster. Jag stöter rätt som det är på politiker som tror att lagen på något sätt föreskriver att alla måste ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Och nu har jag hört det igen. Men så säger inte lagen.
En gång till. (Se “KS 28/4: VA på Vänersnäs (1/2)”). LAV 6 § säger:
“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen
1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va- anläggning.”
Vad stod det?
“Om det med hänsyn till…” 
“Om…”
Det behöver faktiskt inte inrättas några verksamhetsområden i områdena för människors hälsa eller miljöns skull.
Lagen säger inte heller att alla fastigheter måste ingå i ett verksamhetsområde eller att alla fastigheter ska tvingas ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Men jag vet också att kommunen vid tidigare tillfällen har fört ett ytterst spetsfundigt juridiskt resonemang för att hävda detta. Men då måste man bortse från 9 § i LAV:
“Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
James Bucci (V), som känner till de planerade verksamhetsområdena bättre än jag, påstod att alla fastigheter i de två områdena ingick i kommunens verksamhetsområden, även de som ligger långt ifrån varandra. Naturligtvis litade jag på Bucci men jag åkte ändå ut till Vänersnäs. Bara för att konstatera att Bucci hade rätt.
Det är svårt att på plats se hur varje berörd fastighet är att betrakta som en del av en samlad bebyggelse/större sammanhang. Det är ju de begreppen som används och som styr hur verksamhetsområden ska utformas. (Jag återkommer strax till detta.)
Det kan konstateras att kommunens kommunikation med de boende har varit obefintlig. De boende i områdena har bara fått ett brev som meddelar att kommunen tänker bilda ett verksamhetsområde för VA på Vänersnäs. I brevet står det:
“Med hänsyn till fastighetsantalet i föreslagna verksamhetsområden, 21+32 fastigheter, rör det sig om ett sådant större sammanhang som avses i 6§ i lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt. Verksamhetsområde för avlopp (spillvatten)/vattenförsörjning ska därmed inrättas.”
Kommunens formuleringar är så förenklade, och tendentiösa, att de blir missvisande, och felaktiga. Jag har ju tidigare citerat 6 §, så det är bara att själv jämföra. Skulle hälsoskyddskriteriet vara uppfyllt bara för att det finns fastigheter i området? Nää kommunen… Och varför hänvisas inte till 9 §?
Vidare bortser “större sammanhang” (i citatet ovan) från att det i den vedertagna definitionen, liksom i kommunens egen, också alltid handlar om avstånd mellan husen. Det låtsas kommunen inte om. Som kommunen uttrycker det i brevet kan vilka områden som helst bli verksamhetsområden…
Jag får en bitter eftersmak efter att ha läst brevet… Vad är det egentligen för “information” som kommunen delger sina invånare? Det snällaste man kan säga är att den i varje fall inte är objektiv.
I brevet står i och för sig några namn med telefonnummer och epostadresser, men inget om att t ex “höra av sig om man har några frågor eller synpunkter”… Istället uppmanas vänersnäsarna att överklaga beslutet om de anser att:
“kommunen har överträtt sina rättigheter eller fattat ett beslut i strid mot gällande regler…”
Det är inte så här som kommunen påstår att de vill att förhållandet mellan politiker/tjänstemän och kommunens invånare ska se ut. I alla dokument, inriktningsmål, förväntade resultat och allt vad det heter pratas det vitt och brett om att invånarna ska ha inflytande. Och i Förvaltningslagen 25 § står det att:
“Innan en myndighet fattar ett beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet.”
Om fullmäktige fattar beslut om verksamhetsområden på onsdag visar sig allt fagert tal om demokrati vara just, bara – fagert…
Vänsterpartiet tänker agera på samma sätt i ärendet som vi gjorde i kommunstyrelsen. (Se “KS: Ja till VA Vänersnäs”). Vi ska i första hand yrka på återremiss, dvs att förslaget skickas tillbaka för ytterligare utredning, och i andra hand på avslag. Om vårt avslag skulle röstas ner tänker vi reservera oss skriftligt.
Jag hoppas att andra ledamöter och partier ska ta sina förnuft till fånga och begära att kommunen åtminstone för en dialog med de berörda innan beslut.
KF 2 (12/5): NÄRF, mutor och SD-motioner
Kommunfullmäktiges sammanträde på onsdag börjar med två föredragningar av tre revisorer. Det skrev jag om i min förra blogg. (Se “KF 1 (12/5): Revisorer, covid och arvoden“.)
Kommunfullmäktige ska sedan godkänna NÄRF:s (Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund) årsredovisning för 2020. Dessutom ska förbundsdirektionen beviljas ansvarsfrihet. Och det är inga problem. Min uppfattning är att NÄRF sköts mycket bra nu för tiden och att det är ordning och reda på det mesta, ja kanske till och med på allt. Det är annat än hur det var för några år sedan… (Se “Avgå Bo Carlsson!”.)
Två ärenden handlar om om- och tillbyggnaden av Lunddalas äldreboende. Det är två mer “formella” punkter, vem som ska underteckna avtal och om utökad borgensram. Det står i och för sig i ett av besluten också att:
“Kommunfullmäktige beslutar att ställa sig positiv till om- och tillbyggnad av Lunddala äldreboende.”
Och det är naturligtvis ingen som är emot detta. Det nya äldreboendet blir fantastiskt bra tror jag. Däremot framförde jag en del synpunkter i kommunstyrelsen om att “kompromissen” mellan Lunddalas framtida arkitektur och utseende (enligt ritningarna) och grannarnas rättmätiga intressen kunde ha lösts på ett annorlunda och bättre sätt. (Se ”Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.)
Sedan är det dags för kommunfullmäktige att anta “Policy mot korruption, mutor och jäv”. Ärendet är inte föranlett av någon speciell händelse (tror jag), utan en kommun måste helt enkelt ha regler kring sådant här. Eller som det beskrivs i underlaget:
“Policyn och riktlinjen ska utgöra ett stöd för anställda och förtroendevalda i utövningen av uppdrag för att förebygga och visa på innebörden i begreppen kring vad som faller inom de olika begreppen korruption, mutor och jäv.
Korruption och oegentligheter kan förutom att ge ekonomiska konsekvenser för kommunen, påverka synen på tjänstepersoner och förtroendevalda samt kommunens anseende. I förlängningen kan legitimiteten för demokratin och det politiska systemet påverkas.”
Visst förekommer det med all sannolikhet oegentligheter i Vänersborgs kommun, varför skulle Vänersborg vara ett undantag? Men oegentligheter är naturligtvis inget som uppmuntras eller legitimeras av politiker eller andra. Och jag måste nog säga att korruption och mutor inte tycks vara något större problem i Vänersborg. 
Det skulle väl i så fall vara att det ibland förekommer rykten om ”vänskapskorruption” och att kommunen behandlar folk olika… Men är det typ pengar inblandade, så är nog de ansvariga på kommunen hänvisade till att “visselblåsare” både inom förvaltningarna och, framför allt, bland allmänheten och företagare berättar. Och det hoppas jag att de gör.
Det kan nog vara ett större problem många gånger att många politiker och tjänstemän ser på kommunen och invånarna på fel sätt. De verkar ibland betrakta kommunen, dvs sig själva, som en 
slags “självständig enhet”, med gemensamt intresse skilt från människorna i kommunen. Det blir “vi och dom” där “vi” naturligtvis alltid har rätt, både demokratiskt, juridiskt och moraliskt. De ser inte, eller vill inte se, att de ska företräda och ge service åt vänersborgarna – att “vi” finns faktiskt till för “dom” och inte tvärtom.
Se t ex på ärendena om verksamhetsområdena på Vänersnäs, som ska upp på kommunfullmäktige, och som jag har skrivit en hel del om, och dessutom återkommer till i nästa blogg. Vänersnäsarna vill inte ansluta sig till det kommunala VA-nätet, men många politiker och tjänstemän ser sig företräda något abstrakt annorlunda, och högre – ett “Vänersborg” som är viktigare än de vänersborgare på Vänersnäs som protesterar.
Ibland kan jag tycka att något politiker i ledande position skulle slå näven i bordet och tala om för vissa förvaltningar och tjänstemän vad deras uppgift egentligen är och varför de har de jobb de har.
Efter denna utvikning återgår jag till fullmäktiges dagordning.
Kommunfullmäktige kommer att bifalla ett medborgarförslag om assistanshund som hjälpmedel. Jag hoppar dock över detta ärende och hänvisar till Lutz Rininslands (V) blogg – se “Föga uppmuntrande”. Läs gärna, Rininsland lyfter både tidsaspekten av behandlingen, som bryter mot kommunens regler kring medborgarförslag, och själva beslutsförslaget.
Kommunfullmäktige ska besluta att en moderat motion om att “Öka tryggheten i Vänersborgs kommun- ett måste!” ska anses vara besvarad. Det betyder att den läggs till handlingarna utan åtgärder.
I kommunstyrelsen var moderaterna nöjda med svaret, vilket förvånade mig. Hur kan man skriva en motion, tänkte jag, och sedan bli nöjd när den läggs till handlingarna? För svaret från förvaltningen var tämligen intetsägande, det var egentligen bara några självklarheter som påpekades – något som motionärerna sannolikt visste, eller borde ha vetat, innan de skrev motionen. Förvaltningen påpekade t ex att man måste utreda vilka brottsförebyggande mål kommunen vill uppnå… Och att det krävs tillstånd för att bedriva kamerabevakning samt att man måste visa att behovet av kamerabevakning väger tyngre än integritetsintresset. Självklarheter men kommunalrådet Henrik Harlitz framförde i kommunstyrelsen, som sagt, att han och moderaterna var nöjda med svaret.
Mathias Olsson (SD) har lämnat in en motion om att:
“berörda nämnder [ges] i uppdrag att komplettera nuvarande projektidéer med omklädningshytter i dokumentet ‘strategi för hållbar strandutveckling i kommunen’.”
Det blev lite fel, det finns t ex inga formella projektidéer. Det som Olsson hänvisar till är bara en slutrapport i ett projekt. Därför ska fullmäktige enligt beslutsförslaget avslå motionen.
I kommunstyrelsen reserverade sig sverigedemokraterna. Jag tror att SD borde strunta i att yrka bifall i kommunfullmäktige och istället formulera en ny motion, som är så att säga är formellt riktig.
Sverigedemokraterna genom Anders Strand har också lämnat in en motion om att “höja språkkraven för anställda och vikarier inom äldreomsorg och omsorg om funktionshindrade”. Det är en motion som SD har lagt i flera kommuner. (Jag har dock inte hittat någon som är skriven innan denna motion i Vänersborg.)
SD yrkar i motionen att:
“Kommunen utreder de resursmässiga förutsättningarna för att ge anställda och vikarier med bristande språkkunskaper en utbildning som motsvarar socialstyrelsens rekommendation: svenska som andraspråk på gymnasienivå.”
Det är inte utan att man undrar varför sverigedemokraterna intresserar sig så för “nysvenskar”, och i detta fall deras språkkunskaper. Partiets inställning till invandring och invandrare är ju väl känd och det gör ju inte direkt att man blir mindre misstänksam med syftet med en sådan här motion…
Socialförvaltningen har sammanställt ett mycket sakligt och gediget svar på motionen. I svaret hänvisar förvaltningen till fackförbundet Kommunals rapport “Svenska språket A och O inom äldreomsorgen”, den statliga utredningen “Stärkt kompetens i vård och omsorg” och Socialstyrelsens lägesrapport 2018, “Vård och omsorg om äldre”, där det framkommer att många inom äldreomsorgen har allvarliga språkbrister.
Socialförvaltningen citerar Kommunals rapport:
“Alla som jobbar i äldreomsorgen ska kunna prata, lyssna, läsa, skriva och ta instruktioner på svenska.”
Kommunal menar å ena sidan att en nationell satsning krävs på komvux och SFI och å den andra att det är arbetsgivarens ansvar att skapa rätt förutsättningar för språkutvecklande arbetsplatser:
“Arbetsgivare får inte låta personer som inte kan språket arbeta självständigt, utan handledning och utbildning i svenska. De med otillräckliga språkkunskaper måste få studera svenska på arbetstid.”
Kommunal menar att bra språkkunskaper ökar omsorgskvaliteten och patientsäkerheten. Socialförvaltningen skriver i utredningen:
“Idag är ett krav för en fullgjord examen till undersköterska, att den studerande har godkänd svenska dvs. svenska 1/svenska 1 som andraspråk på gymnasienivå.”
Det ställs dock inte samma krav på språkkunskaper för vikarier/vårdbiträden skriver förvaltningen. Det skulle göra att det blev svårt att t ex få tag i vikarier under semesterperioderna.
I utredningen framgår det också att socialförvaltningens personalspecialister är väl medvetna om betydelsen av att kraven på språkkunskaper upprätthålls. De känner också till de problem som kan uppstå när språkkunskaperna brister.
Socialförvaltningen försöker slutligen sig på ett försök till den kostnadsberäkning för utbildning av vårdbiträden/vikarier till svenska 1 svenska 1 som andraspråk på gymnasienivå som motionen efterlyste. Och det visar sig att det skulle bli dyrt… Väldigt dyrt…
Socialchefen skriver i den samlade bedömningen att:
“socialförvaltningen avslår motionens förslag att införa Socialstyrelsen rekommendation på nivå för språkkunskaperna hos anställda inom äldreomsorg och funktionshinder. Orsaken är, som nämnts ovan, dels svårigheterna att genomföra språklyftet praktiskt och dels bristande budgetutrymme för språklyftets kostnader. Därtill är genomförandet av språklyftet förenat med ekonomiska risker i form av avhopp från den eventuella utbildningen.
Avslutningsvis vill förvaltningen framhålla att man generellt ställer sig bakom motionens syfte att våra äldre är värda den högsta kvalitén i vår omsorg.
Förvaltningen anser dock att vägen dit, i det här fallet bäst nås genom språkombudsreformen och på sikt.”
Och man kan inte annat än hålla med socialchefen efter den uttömmande utredningen. Och jag tror också att en majoritet i kommunfullmäktige kommer att avslå sverigedemokraternas motion. Och det alltså av helt ekonomiska orsaker.
Vi får se hur förvaltningen svarar, och politikerna beslutar, den dag då socialnämnden får mer pengar 
och/eller staten tar ett (ännu) större ansvar för språkutbildningen.
Jag återkommer med ytterligare en blogg om ärendena kring verksamhetsområdena på Vänersnäs.
Kommunfullmäktiges sammanträde direktsänds på kommunens webb-TV. (Klicka här.)
KF 1 (12/5): Revisorer, covid och arvoden
Kommande onsdag, den 12 maj, är det återigen dags för kommunfullmäktige. Och naturligtvis direktsänds sammanträdet på kommunens webb-TV. (Klicka här.)
Det är som alltid vid den här tiden lite av lugnet före den politiska stormen. I kulisserna diskuteras och utarbetas nämligen budgetförslagen för nästa år. Det kan vara i partilokaler, rum i kommunhuset eller framför datorn på distansmöten. Tyvärr dock med ett ytterst begränsat deltagande från dom det berör, dvs vänersborgarna.
Budgeten för nästa år är utan tvekan den absolut viktigaste frågan under ett år. I Vänersborg fastställs budgeten i juni. I de flesta andra kommuner tas budgeten inte förrän i november. Men som sagt, budgeten kommer lite senare, inte nu på onsdag.
Onsdagens dagordning har följande utseende:
Fullmäktiges sammanträde börjar med två föredragningar. Tre politiskt tillsatta revisorer ska presentera två granskningar, en om arvoden och ersättningar till förtroendevalda och en om kommunens hantering av Covid-19-krisen. Det är dock företaget KPMG:s revisorer som har gjort själva granskningen.
Om kommunens hantering av corona-krisen skriver KPMG i sina slutsatser:
“… kommunstyrelsen och socialnämnden [har] på ett tillräckligt ändamålsenligt sätt … hanterat krisen utifrån sitt respektive ansvar och befogenheter.”
Och vidare om socialnämndens krishantering:
“Vår bedömning är att socialnämnden arbetat på ett tillräckligt ändamålsenligt sätt för att säkerställa försörjning av skyddsutrustning utifrån de behov som uppstått inom äldreomsorgen under pandemin. … Vi bedömer att socialnämnden i tillräcklig omfattning arbetat på ett ändamålsenligt sätt i syfte att säkerställa en säker arbetsmiljö. … Vår bedömning är vidare att socialnämnden i tillräcklig omfattning bedrivit ett ändamålsenligt arbete med att säkerställa bemanning inom verksamheten under pandemin.”
Revisorerna anser alltså att kommunen har hanterat Covid-19-krisen på ett bra sätt och det är väl också den allmänna uppfattningen. Revisorerna föreslår dock några förbättringsåtgärder som t ex att all dokumentation om krisledning och krisberedskap ska uppdateras och att erfarenheter och lärdomar ska tas tillvara och naturligtvis dokumenteras.
Den andra granskningen är inte riktigt lika positiv. I sammanfattningen skriver KPMG:
“Vår sammanfattande bedömning utifrån granskningens syfte är att rutinerna för hantering av arvoden och övriga ersättningar till förtroendevalda inte är tillräckligt ändamålsenliga. Detta då det saknas rutiner för avgörande delar avseende hantering av arvoden och övriga ersättningar. Vidare bedömer vi att den interna kontrollen i processen inte är tillräcklig då det inte genomförs någon uppföljning och kontroll avseende utbetalningar av arvoden och ersättningar.”
Det tror jag stämmer. Det åligger ofta på de förtroendevalda själva att ansvara för att de begär rätt ersättning. Men… Kan det vara på något annat sätt? Ska någon tjänsteman kontrollera allt, så tror jag att det hade blivit dyrare för kommunen än vad kommunen skulle “få tillbaka” om någon hade slarvat, eller fuskat. Och man borde väl kunna förutsätta att politikerna är ärliga…. Eller? Fast det kan man ju faktiskt inte. Det visar ju alla exempel från bland annat riksdagen.
KPMG har vad jag förstår inte hittat något fusk i Vänersborg. I granskningen finns dock ett exempel, som revisorerna har hittat i två nämnder, som kanske skulle kunna ifrågasättas:
“Vi noterar dock att några av sammanträdena har varit två och en halv timmar långa men ledamoten har begärt ersättning för förlorad arbetsinkomst för åtta timmar.”
KPMG inser dock att det kan finnas naturliga förklaringar till detta. I skolans värld, för att ta ett exempel, kan man inte anlita en vikarie med förutsättningen att “du får vikariera tills läraren kommer tillbaka, men vi vet inte när det blir”. (Det är ofta svårt att veta hur långa sammanträdena kan bli.) Det är ingen som vill ta ett vikariat med sådana förutsättningar. Men revisorerna anser ändå att:
“införande av uppföljning och kontroll av detta minimerar risken för att felaktig ersättning betalas ut.”
Flera politiker har årsarvoden. Revisorerna skriver:
“Årsarvoden ska ersätta förtroendevald för arbetsuppgifter som ligger inom uppdraget, utöver sammanträden och förrättningar. I bestämmelserna listas exempel på arbetsuppgifter som anses ingå i uppdraget och som ska täckas av årsarvodet, listan är dock inte uttömmande.”
Som jag ser det borde revisorerna vara lite tydligare här. Det är nämligen ingen med årsarvoden som egentligen behöver redovisa hur de “gör sig förtjänta” av dessa arvoden. Jag är i och för sig övertygad att många är det, men…
Vi får se vad KPMG:s granskningar leder till. Kommunfullmäktige ska i varje fall inte fatta några beslut i dessa ärenden.
Kommunfullmäktige har fler ärenden. Jag återkommer till dessa.
VA och utsläppen 2020
Förra året kunde vi läsa att det bräddas drygt 8 miljarder liter varje år rakt ut i svenska vatten. (Se SR “Efter kritiken: Även svenskt avloppsvatten hamnar i havet”.) Den informationen lämnades i pressen efter att hela bräddningsfrågan hade aktualiserats i samband med att de danska planerna på att släppa ut stora mängder orenat avloppsvatten från Köpenhamn i Öresund blev kända. (Se t ex SVT “Miljoner kubikmeter kloakvatten ut i Öresund”.)
Bräddning betyder alltså att avloppsreningsverk och avloppsledningar släpper ut orenat eller otillräckligt renat avloppsvatten. Det sker oftast i samband med kraftiga regn.
Och finns det något som är mer aktuellt i Vänersborgs kommun just nu än avlopp? Jag tänker på de omdiskuterade verksamhetsområdena på Vänersnäs och det kommande beslutet i miljö- och hälsoskyddsnämnden om familjen Solvarms VA-anläggning i Sikhall. Och alla andra, kända och mindre kända vänersborgare, som tampas med kommunen om sina avlopp.
Kommunen vill nämligen tvinga in så många som möjligt i det kommunala avloppsnätet. Det finns självklart ekonomiska skäl till det, bland annat att VA-taxorna blir mindre höga ju fler invånare som är med och betalar. Även om alla kommuninvånare, som är anslutna till det kommunala VA-nätet, har höjningar av VA-taxorna att vänta. (Se TTELA ”VA-taxorna på väg att höjas igen”.) Men det är oftast inte det argumentet som framförs. Det är istället att kommunens VA-system med avloppsreningsverken på Holmängen och Brålanda är betydligt bättre för miljön och vattnet än enskilda VA-lösningar.
Det är en sanning med stor modifikation…
Vänersborgs kommun är med och bidrar till de drygt 8 miljarder liter som varje år bräddas. Avloppsreningsverken på Holmängen och Brålanda och alla ledningar och pumpstationer bräddar regelbundet. Det står beskrivet i de av Kretslopp & Vatten årligen publicerade miljörapporterna. Den senaste rapporten gavs ut för någon månad sedan och beskriver och analyserar förra året, år 2020.
I stort sett alla som bor i någon av Vänersborgs tätorter är anslutna till det kommunala VA-nätet. Det finns nedgrävda VA-ledningar överallt, längs med och under våra gator och vägar osv. Ledningsnätet för spillvatten är ca 25 mil långt och det finns 60 pumpstationer längs nätet. Och det är väl tur, det gör så att vattnet kommer när man vrider på kranarna och bajset försvinner när man spolar på toaletterna.
Holmängen tar emot avloppsvatten från Vänersborgs tätort, Vargön, Båberg, Grunnebo och Väne Ryr, medan reningsverket i Brålanda tar emot avloppsvatten från Brålanda, Frändefors och Vänerkusten. Antalet anslutna personer till Holmängens avloppsreningsverk är totalt 28.520 och till Brålandas avloppsreningsverk 4.360.
För det mesta fungerar avloppsreningsverken, pumpstationerna och ledningarna som det är tänkt. Vi får rent vatten i kranarna (det finns undantag i andra kommuner, Sveriges Radio ”Kemikalier i dricksvattnet ledde till fällande dom”) och avloppsvattnet renas på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. “Föroreningarna” tas om hand och det renade vattnet släpps ut i Vänern eller i Frändeforsån.
Avloppsreningsverken ger emellertid alltid ifrån sig mer eller mindre föroreningar, även om de fungerar som de ska. Det måste man komma ihåg, även om det ofta tycks som om politiker och tjänstemän på miljö och hälsa, eller kretslopp & vatten, inte vill påminnas om det. Föroreningarna från avloppsreningsverket på Holmängen släpps ut vid Vänerns utlopp i Göta älv och från Brålanda i Frändeforsån, och sedan via Dalbergså ut i Vänern.
Inte sällan så händer det oväntade saker. Det kan t ex regna väldigt mycket på en gång. (Vilket egentligen inte borde vara särskilt oväntat…) Men det kan också handla om driftstopp eller avstängning vid planerat underhåll. Då bräddas det – då släpps det ut orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern eller Frändeforsån. Och då kan väldigt mycket avloppsvatten rinna ut på en gång… Under år 2016 brann det t ex i ett ställverk i centrala Vänersborg. Det medförde att avloppsreningsverket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kbm… Vad som hände i Väne Ryr 2014 vet jag inte. Då bräddades det nämligen 1.297 kbm i lilla Ryrsjön…
Förra året hände inget exceptionellt, det var ett ganska vanligt år på bräddningsfronten. Vid Brålanda reningsverk bräddades det 4.100 kbm. Det bräddades vid 26 tillfällen under sammanlagt 164 timmar. Holmängens reningsverk klarade sig bättre och bräddade “bara” 797 kbm vid 3 tillfällen och under 6,5 timmar.
Även avloppspumpstationer på ledningsnätet kan brädda, t ex i samband med större regn eller strömavbrott. Det kan också bli andra fel på eller stopp i pumpar. Då kan avloppsvatten rinna ut på lite olika ställen… Förra året, 2020, bräddade 10 pumpstationer i Vänersborg (ej dalslandsdelen) sammanlagt 
208 gånger. Totalt uppskattas 4.000 kbm ha bräddats. I dalslandsdelen bräddade en av pumpstationerna i Frändefors tätort (se punkt 5 på kartan bredvid) 27 gånger förra året under totalt 7 dygn. Det uppskattas att det då bräddades totalt 4.000 kbm.
I centrala Vänersborg är dagvattnet, t ex vatten från gator, separerat från avloppsvattnet. Det innebär att det, i varje fall enligt kommunen, inte är avloppsvatten som rinner ut vid badplatserna på Skräcklan efter regnoväder. Så när det står i miljörapporten att det bräddades vid 83 tillfällen vid Dalbobron så behöver det alltså inte vara avloppsvatten. Hur det är på Sandgärdet, där det bräddades 36 gånger, i Ryr, 27 bräddningar, Ängsvägen, 26 bräddningar, eller Lundgrens väg, 21 bräddningar, vet jag dock inte. Det är inte överallt som ledningarna är separerade. Längs t ex dalslandskusten rinner avloppsvatten i samma ledningar som dagvattnet. Hur det är i Frändefors samhälle (se ovan) vet jag inte.
Det finns en annan aspekt av utsläpp. I miljöbalkens 1 kap 1 § står det inte bara att:
“människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter”
utan också att:
“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås”
I avloppsvattnet finns det många ämnen som borde återvinnas, framför allt kväve och fosfor. Det här gör inte Vänersborgs VA-system särskilt effektivt, långt därifrån. Reningsverken är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning. Vi förflyttar ju egentligen bara ämnen från ett ställe till ett annat.
Det släpptes ut följande från avloppsreningsverken i Vänersborg år 2020. Notera att siffrorna anger ton/år.
Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, COD-CR= kemisk syreförbrukning, P-tot=fosfor, N-tot=kväve, NH4-N= ammonium
Och som sagt, kväve och fosfor borde återvinnas… Och inte hamna i vattnet. Eller på Häljestorp.
Det släpptes också ut följande från avloppsreningsverken förra året, denna gång är enheten kg/år.
Det är lite svårt att utläsa, särskilt på miljörapporten från Holmängen, men jag uppfattar redovisningen som att alla utsläpp ligger inom de tillåtna värdena. Det var tydligen bara i Brålanda som det var vissa problem under kvartal 4:
“Gränsvärdet beräknat som årsmedelvärde för totalfosfor har klarats men inte riktvärdet för kvartal 4. Detta beror på att verket har haft höga flöden som har medfört slamflykt.”
När man jämför utsläppen med siffrorna från förra året (se “VA och utsläppen 2019”) noterar man att värdena på utsläppen inte direkt har förbättrats. Holmängens reningsverk släpper ut mer Hg, Cd, Pb, Zn, Cr, Ni och As än 2019. När det gäller t ex bly så är det mer än dubbelt så mycket jämfört med 2019, och för Cr 60% och Cd och As 20% mer. Jag har inte en aning om hur stor påverkan detta har på natur och miljö, men nog trodde jag att utsläppen skulle minska över tid.
Avloppsverken kan inte heller ta hand om alla kemikalier och mediciner. Dessa ämnen följer med vattnet ut i naturen och kan faktiskt göra både växter och djur sjuka. Det är ett stort problem, särskilt när en hel del av dessa föroreningar finns i det slam som läggs ut på åkrarna.
Slammet ja.
Reningsprocesserna ger upphov till slam. Under 2020 producerades 2.822 ton rötat och avvattnat slam vid Holmängens avloppsreningsverk. Totalt transporterades 8.627 ton slam till Ragnsells på Häljestorp. Där blev slammet till jord för Ragnsells sluttäckning av deponin. Även slammet från avloppsreningsverket i Brålanda transporterades till Häljestorp. Där mellanlagrades slammet för att sedan spridas på åkermark. Den totala mängden slam som transporterades till Ragnsells från Brålanda var 1.233 ton.
Slammet från Holmängen respektive Brålanda används tydligen på olika sätt, varför vet jag inte.
Till sist vill jag komplettera med att Kretslopp & Vatten är en stor energiförbrukare, främst på grund av reningen:
“Den mesta energin används i form av el för att driva pumpar i avloppsverket och i pumpstationer.”
Under 2020 användes 1.316.950 kWh på Holmängens reningsverk. Det var mindre än 2019. Det producerades också biogas som genererade el med hjälp av en gasmotor. Den genererade 234.532 kWh förra året. Under 2020 användes 503.480 kWh i Brålandas reningsverk. Det var också mindre än året innan.
Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Jag avhåller mig för övrigt denna gång från att skriva något om enskilda avloppslösningar…
Anm. Jag har bloggat tidigare om VA och utsläppen: “VA och utsläppen 2018” och “VA och utsläppen 2019”. Det gör det möjligt att faktiskt jämföra de tre åren med varandra.
PS. Hur enskilda avloppsanläggningar klarar sig i konkurrensen med reningsverken har jag bland annat skrivit om här: “Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”, “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?” och “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…”.
PPS. Filmen ”Vättern under ytan” visar hur politiker och myndigheter tillåter industrin och avloppsreningsverken att släppa ut föroreningar i Sveriges största dricksvattentäkt – klicka här: ”Vättern under ytan”.
PPPS. Det var badförbud vid några tillfällen förra sommaren på Skräcklan efter häftiga regn. Var det avloppsvatten eller var det på grund av Kanadagässens invasion…? Det var en intressant diskussion bland invånarna om orsakerna, se bland annat “Bad och bräddning”. Kommunen tar i varje fall det säkra före det osäkra och uppmanade nu i söndags (på Facebook) alla vänersborgare på Skräcklan:
“Vi vädjar till dig som befinner dig på Skräcklan. Ser du gäss så jaga ut dem i vattnet. Gåsen är känslig för störningar och kommer efter ett tag att välja en annan strand. Men framförallt, mata dem inte.”
Solvarm 11: Stenmans förslag
Miljö- och hälsoskyddsnämnden sammanträdde den 7 april. Då lyftes ärendet om Solvarm bort från dagordningen. Nu ska beslutet om naturhuset i Sikhall fattas på nämndens nästa möte den 19 maj.
Inför sammanträdet den 7 april hade tjänstemännen i förvaltningen utarbetat ett nytt förslag som innehöll mängder av nya villkor och krav. (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.) Anders Solvarm, som fruktade att politikerna i nämnden inte fick korrekt information av tjänstemännen i miljö- och byggnadsförvaltningen, skrev ett brev till politikerna och skickade med viktiga dokument och en dom från Mark- och miljödomstolen. (Se “Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden”.)
Flera av handlingarna har inte offentliggjorts av miljö- och hälsoskyddsnämnden – så det har jag gjort… Men det finns ytterligare en handling som skickades till nämnden dagen före sammanträdet. Det är ett dokument på drygt 4 sidor från nämndsledamoten Göran Stenman (V) med synpunkter och ett alternativt beslutsförslag.
Detta dokument ska jag redogöra för i denna blogg. Sedan har du som läsare och kommuninvånare information om alla de handlingar som politikerna ska grunda sitt beslut på om Solvarms VA-system (“System Two”). (Det är möjligt att det kan tillkomma ytterligare dokument.)
Göran Stenman inleder med att ge några synpunkter i ärendet. Han börjar direkt med att slå fast:
“Jag anser inte att tillståndet ska vara tidsbegränsat.”
Det är ett viktigt ställningstagande som skiljer sig helt från miljö- och byggnadsförvaltningens förslag.
Stenman motiverar sin åsikt:
“Det har redan varit en period med tidsbegränsat tillstånd i syfte att utvärdera anläggningen. I beslutsförslaget står att nämnden bedömer att avloppsanläggningen uppfyller kraven på rening gällande hög skyddsnivå för miljöskyddet och hälsoskyddet. Varför ska det då vara en tidsbegränsning?”
Ja, det kan man fråga sig. Solvarms “System Two”, som det gäller, har varit igång under en prövotid på 2 år. Och allt har fungerat som det ska. Alla mätningar, tester, kontroller och utvärderingar har visat på utmärkta resultat – alla krav har uppfyllts. Dessutom har Mark- och miljödomstolen i en dom bekräftat detta och domstolen har också gett sitt godkännande på alla mätningars tillförlitlighet. (Det här har jag skrivit om flera gånger tidigare.)
Göran Stenman har sedan synpunkter på en del formuleringar i det liggande tjänsteförslaget. Han skriver om otydlighet i villkor, sammanblandning av konstateranden och villkor samt en del andra felaktigheter, eller i varje fall korrigeringar som borde göras.
Stenman framför, vad jag kan förstå, helt rimliga synpunkter. Å andra sidan kan man, vilket jag gjorde i bloggen “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”, ifrågasätta om alla detaljerade villkor som tjänstemännen ställde upp i sitt beslutsförslag borde finnas där.
Stenman pekar även på en viktig aspekt som förvaltningen inte har tagit hänsyn till, inte vid något tillfälle – de ekonomiska kostnaderna för alla mätningar och kontroller som Solvarm har ålagts att utföra.
Stenman skriver:
“En föreskrift om ”sakkunnig person” medför dock stora kostnader för Solvarm, särskilt om en sådan person ska göra samtliga kontroller. Framstår inte som befogat. Även analys kostar stora pengar. Inte befogat med en gång/månad. Max en gång halvår.”
Det var bra att Stenman lyfter denna aspekt. Kostnaderna för Solvarm har för de här två “provåren” närmat sig ett sexsiffrigt belopp.
Göran Stenmans (V) presenterar sedan sitt alternativa beslutsförslag:
“Miljö- och hälsoskyddsnämnden lämnar Anders Solvarm tillstånd till avloppsanläggningen System Two på fastigheten Vänersborg Sikhall 1:20. Till avloppsanläggningen System Two får spillvatten från WC och BDT anslutas. Även matavfall från matavfallskvarn får tillföras avloppsanläggningen.
Avloppsanläggningen ska vara kopplad till det befintliga så kallade Naturhuset med adressen Sikhall 657. Utgående vatten ska ledas till ett gränsdike intill den egna fastigheten.”
Det här beslutsförslaget är enligt min mening bra. Det är så här det fungerar idag och har gjort under den 2 år långa prövotiden för “System Two” och 10 år före det för “System One”.
Men…
Så räknar Göran Stenman upp en hel mängd villkor och krav som ska uppfyllas för att beslutet ska gälla. Och jag tänker citera och gå igenom dem alla.
Stenman listar i punkt 1 och 2 kraven på anläggningens prestanda. Det är samma krav som gäller för hög skyddsnivå enligt Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer – och som Solvarm visat att han med råge har uppfyllt i alla sina omfattande mätningar:
“Villkor för beslutet
Allmänt
1. Det utgående vattnet vid mätpunkten Ö (enligt ansökan) ska ha genomgått följande reduktion
a. Minst 90 % vad gäller mängden organiska ämnen mätt som BOD7 (mått på mängden syreförbrukande ämnen i avloppsvattnet)
b. Minst 90 % vad gäller fosfor (totalmängd fosfor) samt
c. Minst 50 % vad gäller kväve (totalmängd kväve)
2. Anläggningen ska skötas så att utsläpp av avloppsvattnet inte medverkar till en väsentligt ökad risk för smitta eller annan olägenhet (till exempel lukt) där människor kan exponeras för det, exempelvis genom förorening av dricksvatten, grundvatten eller badvatten.”
I punkterna 3 till 11 (nedan) listar Stenman upp anläggningens utformning i enlighet med tjänstemännens 
beskrivning och Solvarms ansökan. De kan lämpligtvis jämföras med de villkor som förvaltningen (tjänstemännen) ställde upp i sitt förslag. (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.)
Det känns märkligt att villkoren formuleras så att Solvarm inte skulle få lägga till ytterligare en växtbädd i sitt växthus om han kan och vill. Så som villkoren utformas får inga ändringar eller utveckling ske – inte ens om ytterligare förbättringar för återvinning av näring kan göras (som Miljöbalken och Solvarm vill främja).
“Slamavskiljare (enligt ansökan)
3. Avloppsvattnet ska ledas till en kvarnpump vilket sönderdelar slammet och leder det vidare till de efterföljande reningsstegen.
Efterföljande reningssteg (allt enligt ansökan)
4. Efter kvarnpumpen ska avloppsvattnet ledas till fyra olika växtbäddar. En växtbädd ska vara förlagd vertikalt och tre växtbäddar ska vara förlagda horisontellt.
5. Mellan varje växtbädd ska en pump förläggas för att pumpa upp avloppsvattnet till nästa reningssteg.
6. Efter den fjärde växtbädden ska avloppsvattnet ledas vidare till ett vattenspel.
7. Efter vattenspelet ska avloppsvattnet ledas till en uppsamlingsbrunn. Uppsamlingsbrunnen ska ha en volym om minst 5 m3.
8. Efter uppsamlingsbrunnen ska avloppsvattnet ledas till en tvåkammarbrunn placerad på trädgården.
9. Efter tvåkammarbrunnen ska avloppsvattnet ledas vidare till en meanderformad bäck.
10. Efter den meanderformade bäcken ska avloppsvattnet ledas vidare till en trädgårdsdamm.
11. Efter trädgårdsdammen ska avloppsvattnet ledas ut till ett gränsdike och vidare till Sikhallsviken i Vänerns Dalbosjön (behöver det sista vara med?)”
Sen fortsätter Stenman att citera flera av förvaltningens förslag. Och nu kan jag inte låta bli att sätta flera frågetecken, eftersom jag inför bloggserien har läst alla Solvarms handlingar i ärendet – ett ärende som nu har pågått i flera år.
“Drift och skötsel
12. Avloppsanläggningen System Two ska kontrolleras regelbundet. Kontrollerna ska utföras så att villkoren i tillståndet kan följas upp. Kontrollerna ska dokumenteras och dokumenten ska bevaras på fastigheten. Dokumenten ska tillhandahållas tillsynsmyndigheten efter begäran.
a) Kvarnpumpen ska kontrolleras minst en gång per vecka.
b) Övriga pumpanordningar ska kontrolleras minst en gång per vecka.
c) Växtbäddarna, luftningsrör och spridarledningar ska kontrolleras minst en gång per månad.”
Är det någon annan i Sverige, t ex alla Vänersborgs fastighetsägare, som måste kontrollera och dokumentera sin kvarnpump varje vecka? Gör kommunen själv det? Eller gäller dessa krav bara Solvarms pumpar?
Solvarms kvarnpump har liksom kommunens ljud- och ljusalarm. Solvarms larm är centralt placerat inuti huset och varnar om något är fel. Solvarm har dessutom reservmotor på sin kvarnpump – en extra säkerhet som jag tror till och med överträffar kommunens system. Övriga pumpar i naturhuset har online-övervakning med felmeddelande via email om något inte fungerar som det ska. Därefter finns det extra säkerhetssteg med ytterligare larmfunktion. Och sedan ännu fler barriärer. Hur kan någon tvivla på säkerheten? Det förefaller tämligen onödigt och meningslöst att Solvarm ska behöva kontrollera pumparna minst en gång per vecka.
Solvarm har naturligtvis ett befintligt drift- och underhållsdokument (DoU), som även lämnades in till Mark- och miljödomstolen 2019. Det betyder att dokumentet faktiskt har granskats i domstol av experter från båda sidor. Här framgår kontrollintervaller, skötsel och dokumentation enligt materialtillverkarnas och Solvarms (konstruktörens) rekommendationer. Dokumentet godtogs av domstolen, som inte framförde någon anmärkning mot det. Det hör till saken att DoU-dokumentet är ett levande dokument som ständigt uppdateras, och det finns även tillgängligt vid anläggningen. I huvudsak är systemet så robust uppbyggt att det räcker med årliga kontroller av ingående delar.
I tjänstemännens förslag finns inga referenser till andra avloppssystem där dokumenterad kontroll av larmsäkrade pumpar krävs 52 gånger per år. Kraven på Solvarm framstår, i avsaknad av motivering, som påhittade, egenartade och högst orimliga.
Solvarm visade, enligt tjänstemännens egna noteringar, fram DoU-dokument vid platsbesöket. Varför nöjer sig inte förvaltningen med befintligt DoU-dokument, godkänt i domstol?
“13. Provtagning för att mäta BOD7, totalfosfor, totalkväve, intestinala entrokocker och escherichia coli ska genomföras minst två gånger om året vid mätpunkten Ö. Provtagningarna ska analyseras av ett oberoende laboratorium som är ackrediterad av Swedac.
14. Samtliga upprättade dokument och sammanställningar för egenkontroll, funktionskontroll och provtagningar för avloppsanläggningen ska tillhandahållas tillsynsmyndigheten senast den 31 maj varje år, med start den 31 maj 2022.”
Det är ofrånkomligt att man undrar hur länge naturhusets anläggning egentligen ska testas och dessutom på Solvarms egen bekostnad. I evighet? Och vad skulle hända om inte Solvarm lämnar in testresultat, eller t ex på grund av sjukdom blir försenad? Enligt domen i Mark- och miljödomstolen i Växjö krävs att kommunen kan visa att en enskild anläggning inte fungerar för att kunna ge förbud. Kraven på Solvarm, som bevisat sin anläggnings funktion och prestanda i domstol med uppföljande av 2 års mycket hårda kontrollprogram, är fortfarande inte desamma som alla andra enskilda anläggningar i kommunen och alla pumpar på fastigheter som är anslutna till kommunens VA-system. För att inte tala om kommunens egna VA-pumpsystem. Var är rättvisan? Och, undrar en juridiskt intresserad bloggare – hur tillämpar kommunen likställighetsprincipen?
Kommunallagens 2 kap. 3 § lyder:
”Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”
Och finns det några “sakliga skäl för något annat” i det här fallet, så säger de skälen i så fall att det är andra anläggningar som borde ha hårdare kontrollprogram…
Stenman fortsätter.
“15. Avvikelser och driftstörningar avseende avloppsanläggningen ska skyndsamt meddelas tillsynsmyndigheten. Fastighetsägaren ska skyndsamt upprätta en åtgärdsplan och beskriva åtgärder som gör att villkoren i tillståndet efterlevs.”
Vad vill kommunen uppnå med denna punkt? Om en pump inte fungerar så går larmet och Solvarm får byta pump. Det är så som både moderna tvättmaskiner, diskmaskiner och bilar fungerar – tekniska problem i tekniska system kan uppstå och måste då åtgärdas. Och Solvarm har inga egna konstruerade pumpar. Familjen har köpt pumpar av minst samma kvalitet som kommunens alla VA-anslutna fastighetsägare har. Kontrollerar kommunen samtliga pumpar i sitt VA-nät varje vecka? Kontrollerar samtliga fastighetsägare i kommunen sina pumpar varje vecka? Solvarm har dessutom flera extra varningssystem och barriärer. Har kommunen eller andra med enskilda anläggningar liknande system?
”Skyndsamt meddelas”… Vad gör kommunen om de får ett ”meddelande”? Utryckning med förbud? Solvarm har reservmotor på sin kvarnpump som träder in medan reparation sker. Och skulle reservmotorn också lägga av samtidigt, så finns reservkapacitet tillgänglig i systemet för mer än en veckas drift. Det är vad jag förstår längre än kommunens egna VA-system… Det är nästan så att man undrar om tjänstemännen, trots alla handlingar och platsbesök, verkligen har förstått systemet.
Solvarm har inte fått några frågor från förvaltningen (tjänstemännen) om detta. Inte några andra frågor heller för den delen. Solvarm har inte ens på begäran fått se förvaltningens förslag. (Se “Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden”.) Mark- och miljödomstolen tvivlade inte på Solvarms dokumentation och hade inga liknande krav. Varför fortsätter då Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning att svartmåla Solvarms system – som alltså har av Mark- och miljödomstolen godkända drift- och underhållsdokument? Varför överklagade inte kommunen domen när de i efterhand i praktiken underkänner beslutet, kan man fråga sig… Jag undrar om Stenman verkligen delar förvaltningens omotiverade krav.
“16. Tillsynsmyndigheten ska underrättas om annan än Anders Solvarm inträder som verksamhetsutövare.
En avgift tas ut för handläggning av denna avloppsansökan. Handläggningsavgiften motsvarar åtta timmars nedlagd handläggningstid i ärendet. Timtaxan är 1 050 kronor per timme, enligt 2020 års taxa. Avgiften blir därmed 8 400 kronor.”
Jag vet att Solvarm inte är nöjd med handläggningen. Enligt Anders Solvarm hade den kunnat gjorts på mindre än en timma. Det hade bara varit att läsa igenom sammanfattningen av domslutet i Mark- och miljödomstolen från 2019 – och se att kontrollprogrammets (2018-2020) alla mätvärden i punkt Ö (bedömningspunkten) varje gång låg under kraven. Värdena redovisades dessutom i en översiktlig sammanställning. Att miljö- och byggnadsförvaltningen lägger ner arbetstid på att på alla upptänkliga vis försöka hitta fel och dessutom hittar på egna tillståndskrav (t ex dokumenterad kontroll av pumpar 52 gånger per år) vill inte Solvarm betala extra för.
Solvarm har redan betalat två maximala tillståndsavgifter, för “System One” och “System Two” 2018 och över en halv miljon i domstolskostnader 2019 mot kommunen. Till det kan man lägga 90.000 kr för kontrollprogrammets analyser 2018-2020.
Jag undrar om det finns någon invånare i denna kommun som tycker det är rimligt att påföra maximal taxa på Solvarm för att tjänstemännen på förvaltningen ska hitta på egna utformade nya krav på betald arbetstid?
Det är sammanfattningsvis vissa enstaka krav som Göran Stenman (V) har ändrat, och kanske “mildrat”, något jämfört med förvaltningens förslag – i enlighet med de synpunkter som Stenman angav i början av dokumentet. I stort sett är emellertid kraven identiska med de krav som förvaltningen (tjänstemännen) ställde i sitt förslag till beslut. Det betyder att miljö- och hälsoskyddsnämnden även enligt Göran Stenman skulle ställa högre krav på Solvarms anläggning än på andra enskilda avloppsanläggningar.
Och jag kan fortfarande inte låta bli att undra – varför ställde inte Mark- och miljödomstolen upp sådana här krav på “System Two”? Eller politikerna Miljö- och hälsoskyddsnämnden när den 2018 gav permanent tillstånd för “System One” och tillstånd för “System Two” att köras i 2 års tid? Har något hänt sedan dess som gör att nya krav borde tillkomma?
Jag ser inte logiken.
Och varför ska Solvarms utformning av systemet överhuvudtaget vara med i beslutet? VA-systemet är dessutom säkrat på ett sätt som gör att risken att det skulle kunna hända något, som ett utsläpp, är mycket osannolik. Och skulle ett utsläpp, trots alla säkerhetssteg och varningssystem, ändå ske så är mängderna avloppsvatten det teoretiskt och osannolikt skulle kunna vara fråga om extremt små. I synnerhet om man jämför med kommunens årligen dokumenterade utsläpp.
Men visst, är det krav som nämnden måste ha så kanske det istället hade varit på sin plats att politikerna och tjänstemännen först hade kommunicerat med konstruktören Solvarm. Då kanske parterna hade kunnat komma fram till rimliga och för alla accepterade krav och kontroller. Men som det nu har utvecklat sig så tycker jag att miljö- och hälsoskyddsnämnden helt enkelt borde respektera Mark- och miljödomstolens beslut och ge Solvarm ett permanent tillstånd för “System Two”.
Jag kan inte heller låta bli att tänka – om…
Om Solvarm kopplar bort sitt nya förbättrade “System Two” och bara kör på det äldre, och “mindre utvecklade”, “System One” – då skulle Solvarm slippa alla krav och kontroller från nämnden. Det fanns nämligen inga sådana krav i beslutet från 2018…
Hur logiskt och bra vore detta?
Det som jag har redogjort för nu är själva beslutsförslaget från Göran Stenman. Stenman har också med ett avsnitt med överskriften “Beslutsmotivering/skäl för beslut”. Det mesta som står där är taget från tjänsteskrivelsen, men Stenman utgår ju från att beslutet ska bli permanent och inte tidsbestämt. Därför har några formuleringar korrigerats. Stenman har också strukit en del avsnitt i tjänsteskrivelsen.
Stenman, liksom förvaltningen, skriver:
“Avloppsanläggningen System Two är i förhållande till andra typer av små avloppsanläggningar tekniskt avancerad med flera olika typer av reningssteg och pumpanordningar.”
Detta skulle då vara ett skäl till alla villkor…
Jag undrar emellertid vad miljö och hälsa menar med att systemet är avancerat. Vad jämför nämnden och förvaltningen med? Är det med kommunens eget VA-system? Som har en massa pumpstationer och, förutom mekanisk och biologisk rening, även har kemisk rening med fällningskemikalier som ska hanteras (och sedan bortforslas och deponeras). Kommunens system kräver utbildad personal.
Vad jag förstår så har Solvarm en i grunden enkel anläggning. Den är konstruerad utifrån naturens principer, men med en avancerad design/utformning med flera säkerhetssteg och barriärer. Ska flera ingående säkerhetssteg och dokumenterad välfungerande prestanda med godkänt DoU-dokument motarbetas?
Både förvaltningen och Stenman driver de eventuella konsekvenserna av resonemanget väldigt långt, alldeles för långt kan jag tycka:
“Om avloppsanläggningen inte kontrolleras regelbundet eller missköts, finns en stor risk att avloppsanläggningen inte klarar de skyddsnivåer som ställs i tillståndet och att orenat avloppsvatten når ut till Sikhallsviken och EU-badet. Det kan ge allvarliga konsekvenser för de badande och andra djur och människor som kan komma i kontakt med vattnet i Sikhallsviken.”
Formuleringen sår tvivel på anläggningens robusthet, som därmed undervärderas och på sätt och vis också missaktas. Den sprider en misstänksamhet mot hela naturhuset, och även mot Solvarms intentioner, som utmålas som ett stort potentiellt hot mot hela Sikhall. Och så är det ju inte. Det har ju faktiskt Solvarm till och med bevis på – domen från Mark- och miljödomstolen… Och menar nämnden då också att dessa risker för badvattnet bara skulle gälla “System Two”? Och inte det äldre “System One”, som redan har fått sitt permanenta tillstånd, utan alla dessa krav…? Det tycks mig vara ett mycket ologiskt sätt att resonera.
Resonemanget och farhågorna känns inte ok. Särskilt när man läser i Miljörapporten 2020 att reningsverket i Brålanda, dit Solvarms avloppsvatten skulle hamna om naturhuset anslöts till det kommunala VA-nätet (som förvaltningen uttryckligen har skrivit att Solvarms anläggning borde göra), bräddade 4.000 kbm förra året. Och ytterligare 4.000 kbm bräddades vid pumpstationer och ledningar i Dalslandsdelen av kommunen. Bräddning innebär alltså att otillräckligt renat eller helt orenat avloppsvatten “läcker ut” ur ledningar och reningsverk. I Brålandas fall ut i Frändeforsån och vidare ut i Vänern… (Holmängens reningsverk bräddade för övrigt 797 kbm förra året och ledningar och pumpstationer ytterligare 4.000 kbm.)
Familjen Solvarm lär få gå på toaletten under ganska många år för att komma upp i denna mängd… Så finns det avloppsvatten i Sikhallsbadet så är sannolikheten ganska stor att de kommer från det kommunala VA-nätet, vars pumpstationer och ledningar finns ett stenkast från badet… Och inte från någon enskild avloppsanläggning i Sikhall… Allra minst Solvarms…
Förresten. Vänersborgs kommun håller toaletterna vid badet och magasinet i Sikhall stängda vintertid. Det var som bekant flera fina dagar denna vinter och då var det hundratals människor ute på isen och åkte skridskor. De fiskade, grillade och trivdes på isen de soliga vinterdagarna. Var tror miljö- och hälsa att alla dessa människor gjorde sina behov?
Ibland tror jag att miljö- och hälsoskyddsnämnden även tappar perspektiven.
Göran Stenmans förslag är helt klart ett förslag i rätt riktning, men jag hoppas ändå att nämnden tar ett ännu bättre beslut…
==
Bloggar i denna serie:
”Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” – 2 april 2021
”Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
”Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
“Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
”Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
”Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april 2021
”Nyhet: Inget beslut om Solvarm” – 7 april 2021
”Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
”Solvarm 8: Nämnden körde över förvaltningen” – 9 april 2021
”Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
”Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
”Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer