Arkiv
Lite av varje (1): Fotboll, bandy, sopor och måsar
Det händer ju lite smått och gott under veckorna. Allt kan man inte blogga om även om vissa saker hade varit värda åtminstone ett omnämnande i en blogg. Det blir ju om inte annat så att en del nyheter ger upphov till en och annan kommentar vid köksbordet. Här tänkte jag råda bot på detta.
Som nyheten att det inte bara är Lilla Paris som är drabbat av fiskmåsplågan. Det har även det ”stora” Paris. Tidningarna rapporterar hur fiskmåsarna har intagit staden. De finns på Notre-Dame, bland falafelbarerna i Maraiskvarteren och på hustaken i Belleville… Det är ”ett helvete” säger ordningsvakten Rodolphe Ghelfi. (Se ”Måsar invaderar Paris: Ett helvete”.)
I England har fiskmåsarna gått ett steg längre. De har påverkats av den engelska pubkulturen. Måsarna härjar på uteserveringarna och dricker öl och vin som blir kvarlämnat i glasen. Brandmannen Virgil Turner säger (se ”Fulla fiskmåsar chockar invånare”):
”När vi kom fram hade den [fiskmåsen; min anm] redan trillat ned från taket och satt och skakade på huvudet och försökte flyga. Den stank av öl och spydde på mig när jag fångat den.”
Och hittar måsarna inga varma korvar, hot dogs, till ölen så tar de ”dogs” som finns tillgängliga – t ex chihuahuor… (Se ”Chihuahuan Gizmo bortrövad av fiskmås”.)
Vi får se hur fiskmåsarna kommer att utvecklas i Nordstan… Vänersborgs miljö och hälsa får säga vad de vill. Fiskmåsar hör inte hemma i tätbebyggda områden. En av grannarna har förresten försökt att skrämma bort måsarna med en fejkad uggla på taket. Om det är ugglans förtjänst vet jag inte, men det har faktiskt varit färre fiskmåsar på Lovisebergsgatan i sommar än tidigare år.
Signaturen Rune är mycket insatt i politiken i Vänersborg. Enligt Rune gick kommunen före sommaren ut med en upphandling av ytterligare en ny sopbil med två fack – för dryga 2 miljoner. (Se här.) Och stämmer den uppgiften, vilket jag inte betvivlar, så vill nog tjänstemännen i Vänersborgs kommun köra vidare med tvåfacks sophantering i ytterligare 7-10 år… Och halka efter ännu mer i utvecklingen. (Se ”Dags att byta sophantering?”.)
Rune uppmärksammar också andra brister i Vänersborgs sophantering.
”Vänersborgs alla turister på stan, gästhamn och campingar (ex.vis Ursands 100.000 gästnätter per år) slänger alla sitt avfall i en enda soppåse som då inkluderar rötbart, brännbart, plast, metaller och farligt avfall.”
Och är det på detta sätt, så finns det mycket för samhällsbyggnadsförvaltningen att arbeta med… Rune efterlyser också ett agerande från de politiska partierna, t ex i form av motioner i dessa frågor. Ska vi låta miljöpartiet få chansen att bekänna sin miljöfärg, eller ska en röd motion bli nödvändig?
I slutet av juli inkom en skrivelse till Kunskapsförbundet Väst (KFV) från ett antal bandyintressenter. IFK Vänersborgs nye ordförande Bill-Arne Andersson var en av undertecknarna. Skrivelsen avslutades med:
”Vi bandyföreningars högsta önskan, är att Kunskapsförbundet Väst ska ändra sitt beslut och att fortsätta med intagning till Nationella idrottsutbildning för bandy (NIU) även i framtiden.
Utan att lägga någon värdering på bandyutbildningen så kan man väl tycka att det är lite märkligt att IFK som nyligen kostade Vänersborgs kommun ett antal miljoner för bandy-VM och den följande ackordsuppgörelsen (för att förhindra IFK:s konkurs) kommer med en sådan här önskan. Onda tungor påpekar att utan bandy-VM så hade pengar till en bandyutbildning funnits. Och då är alla kostnader för arenan borträknade.
Jag talade igår med några personer på Vänersvallen som är engagerade i fotboll. (Vänersborgs IF vann för övrigt derbyt mot Vänersborgs FK med 3-1.) De var helt på det klara med kommunens särbehandling av IFK. De menade att hade fotbollen fått lika mycket pengar av kommunen som IFK, så hade fotbollsföreningarna i kommunen spelat i helt andra divisioner. Som det är nu tvingas fotbollsföreningar säga nej till ungdomar, därför att det inte ens finns fotbollsplaner för alla.
Det är andra förutsättningar för fotbollen än på den tiden då hela Torpafältet låg öppet för fotbollsspel…
Vatten vatten… Och avlopp.
I veckan släpptes en skakande rapport från World Resources Institute. Den visade att 25% av världens befolkning hotas av vattenbrist. 17 av världens länder kan snart stå helt utan vatten. New York Times skrev i sin sammanfattning av rapporten (se “A Quarter of Humanity Faces Looming Water Crises”):
“From India to Iran to Botswana, 17 countries around the world are currently under extremely high water stress, meaning they are using almost all the water they have.”
I Sverige är vattenproblemet något annorlunda även om delar av landet, särskilt under den torra sommaren förra året, också hade brist på vatten. I Sverige är inte det stora problemet att dricksvattnet tar slut, i Sverige är problemet att vi förstör det. Vi använder det ovärderliga dricksvattnet i avloppen…
Det skriver Ulf Svensson i en debattartikel i GP den 15 maj (se ”Sluta spola bort våra avlopp med dricksvatten”):
”dricksvattnet … [används] till att forsla bort kiss och bajs i långa ledningar. Därefter blanda[s] detta orenade vatten med allt annat avlopp från industrier och dagvatten inklusive gifter, försöka rena denna blandsoppa och lägga en stor del av det giftiga slammet från reningsverken på vår bästa åkermark och släppa ut resten av vattnet i olika recipienter som sjöar och hav.”
På detta sätt hotas dricksvattenförsörjningen menar Ulf Svensson:
”Dels har utsläppen från reningsverken en negativ påverkan på råvattnet som är råvaran till vattenverken där rent dricksvatten framställs, dels hotas grundvattnet och vattentäkter via slamspridningen på vår åkermark.”
En genomsnittlig människa i Sverige förbrukar ungefär 160 liter vatten per dygn. Den största delen går åt till personlig hygien och toalettspolning och endast en liten del till dryck och mat. Tidningen Proletären(!) (se ”Vattenlobbyn håller oss kvar i 1800-talet”) har räknat ut att om det går åt 30 liter vatten per person och dygn för toalettspolning (vilket med all sannolikhet är en underdrift), så innebär det att:
”runt 110 miljarder liter rent dricksvatten varje år används som ett dyrbart transportmedel för avföring, urin och toalettpapper plus en hel del annat – antibiotika och andra medicinrester, tungmetaller, kända och okända kemikalier samt mikroplaster – och sedan behöver renas igen.”
Och som jag har skrivit om i tidigare bloggar finns det stora brister i de kommunala reningsverkens rening av avloppsvattnet. Det är inte bara fosfor och kväve som ”rinner genom” avloppsreningsverken utan också, som Proletären skriver, medicinrester, tungmetaller och kemikalier. Och mikroplaster:
“Genom vanlig mat och dryck kan en person få i sig så mycket som fem gram plast i veckan, vilket motsvarar vikten på ett vanligt kreditkort. Det mesta av plasten kommer från vattnet vi dricker.”
Siffran på fem gram är dock ett globalt snitt. Det har tagits fram University of Newcastle i Australien. (Se ”Forskare: Vi får i oss mikroplast motsvarande ett kreditkort i veckan”.) I Europa räknar man med att vi ”bara” får i oss hälften så mycket mikroplaster, dvs ett vanligt kreditkort varannan vecka…
Sverige och Vänersborg behöver ta krafttag. VA-lösningarna har hamnat fel och utvecklingen går dessutom åt fel håll. Den utbyggnad av det traditionella VA-systemet som sker i t ex Vänersborg är antagligen en gigantisk ekologisk felsatsning. Det är inte riktigt att använda rent dricksvatten till att transportera en annan bristvara, växtnäring av bästa kvalitet. Det förstör båda resurserna.
Tidningen Proletären skriver så här om de kommunala reningsverken:
”[de släpper] ut avloppsvattnet direkt till ytvattnet med såväl fosfor som giftiga kemikalier, vilket skadar vattenlevande organismer.
En kubikmeter jord har samma förmåga till rening som en miljard kubikmeter havsvatten!
Och för att driva detta ohållbara VA-system använder vi dessutom enorma mängder material typ stål, plast och betong. Ingen vet hur stor mängd växthusgaser som genereras i detta system.
Förutom materialen tillkommer alla kemikalier för att hantera föroreningarna, elenergin till alla pumpstationer, energi för att driva reningsverken, frakterna av allt slam till platser som kan vara åkermark där vi odlar vår mat.”
Det måste istället till en kretsloppslösning, där det värdefulla innehållet i livsmedlen återförs till jorden. Forskning visar t ex att skog och mark (markretention) binder fosfor och gör att markbakterierna sätts i arbete. Det är det här som sker när enskilda avlopp har sina utsläppspunkter i skog och mark. Det betyder att små enskilda avloppslösningar, som finns på landsbygden fungerar alldeles utmärkt.
Framtidens avloppssystem, precis som övrig avfallshantering, måste bygga på, och jag citerar återigen Ulf Svensson:
”hushållning, sortering och återvinning. Vi talar om cirkulära ekonomiska system som inte tär på lagerresurser utan låter allt cirkulera i genuina kretslopp.”
Och vattnet måste återlämnas till naturen i bra skick.
En som vet och som aktivt arbetar med dessa utmaningar finns i Vänersborgs kommun, närmare bestämt i Sikhall. Många i Sverige och andra länder lyssnar och är nyfikna på vad som händer i Solvarms naturhus. (Du kan t ex få reda på mer om naturhuset i Sikhall genom att titta på avsnitt 12 i serien ”Amazing Interiors” på Netflix.) Vänersborgs kommun vill emellertid få Solvarm att lägga ner sin utveckling och istället ansluta sig till kommunens VA-nät. Samma VA-ledningar som leder till Brålandas avloppsreningsverk som bräddade 2.730 kbm i Frändeforsån förra året. Vilket för övrigt betecknades som ”försumbart” av kommunen…
Dags att byta sophantering?
Undertecknad bloggande vänsterpartist har tillbringat en del tid i sommar med barnbarnet i det till synes helt fiskmåsfria Värnamo. Fast frånvaron av fiskmåsar beror nog inte på att invånarna i Värnamo har jagat dem, typ skjutit av dem eller så. Det är nog snarare så att fiskmåsarna trivs bättre i Nordstan i Vänersborg… Fast glädjande nog kan jag konstatera att måsarna tycks vara klara med sin ”evolutionära livsuppgift” i regionhuvudstaden vid Vänerns sydspets för den här säsongen. Den mycket upplyftande upptäckten gjorde jag vid hemkomsten i fredags. Fiskmåsungarna hade lämnat boet och kan nu så att säga stå på egna ben. Eller lyfta på egna vingar… Ut till sina naturliga boplatser – på Vänerns kobbar och skär. Även om Vänersborgs kommun och några måsälskande naturvänner hävdar att det är på hustaken i Nordstan som måsarna har sina naturliga habitat…
I Värnamo har kommunen infört ett nytt sophanteringssystem. Systemet kallas FNI, fastighetsnära insamling. (Systemet kallas också för QuattroSelect.) Det är tydligen frivilligt att ansluta sig, i varje fall än så länge. Men eftersom soptaxan är miljöstyrd, vilket innebär att det billigaste abonnemangsalternativet är det som bäst gynnar miljön (dvs FNI), väljer de flesta kommuninvånarna sannolikt att byta till FNI.
När jag med egna ögon fick se hur sophanteringssystemet och sopkärlen fungerade fick jag lite av en flashback. Det här har jag skrivit om förut tänkte jag… Och visst, det hade jag. Den 19 juli 2013 skrev jag en blogg om sophantering efter att ha sett ett inslag på Västnytt. Alingsås kommun införde nämligen det nya sophanteringssystemet FNI redan då. Det föråldrade system som Alingsås lämnade bakom sig 2013 hade Vänersborgs kommun beslutat att införa bara några månader tidigare. Den 24 april hade kommunfullmäktige fattat beslut om en ny renhållningsordning och sophantering, alltså precis det som Alingsås lämnade och bytte ut. Det fick mig att ge bloggen om Vänersborgs ”nya” sophanteringssystem rubriken ”Är sophanteringssystemet redan omodernt?”… Och svaret på frågan torde vara ganska givet.
Det kan sägas mycket om Vänersborgs kommun, men att vi skulle ligga i framkant när det gäller miljöfrågor och miljömedvetande kan ingen påstå…
6 år efter att Alingsås införde FNI, och då var ändå andra kommuner som Lund, Perstorp och Helsingborg före, har alltså Värnamo – tillsammans med grannkommunerna Gislaved, Gnosjö och Vaggeryd, i ett kommunalförbund – infört FNI.
FNI/QuattroSelect innebär att varje hushåll får 2 kärl på 370 liter styck med bredd 745 mm, höjd 1070 mm och djup 800 mm. Varje kärl är uppdelad i fyra fack, som också kallas fraktioner, två som rymmer 150 liter och två på 30/45 liter. Storleken på de olika fraktionerna kan ändras och anpassas.
Den ena sopkärlet innehåller fack för matavfall, restavfall, tidningar och färgat glas, medan det andra innehåller fack för pappersförpackningar, plastförpackningar, ofärgat glas och metall.
Hushållen sorterar alltså hushållsavfallet redan hemma i sina sopkärl. Systemet har följande fördelar för kommuninvånarna:
- ”Du sparar tid eftersom du inte behöver ta dig till återvinningsstationen.”
- ”Du sparar plats inne när du inte behöver ”mellanlagra” tomma förpackningar och tidningar.”
- ”Du minskar belastningen på miljön i form av minskade transporter.”
- ”Undersökningar visar att vi återvinner mer med fastighetsnära insamling.”
Hushållen verkar nöjda. De kan sortera hemma, de behöver inte åka med soporna till återvinningsstationer och de behöver inte ha en massa lådor hemma där de ”mellanlagrar” avfallet.
Även kommunen har stora fördelar av systemet – de totala sopmängderna minskar, sorteringen ökar samtidigt som avfallet blir ”renare” och det går lättare att sälja. Kommunen behöver inte heller ha så många återvinningsstationer, eftersom avfallet sorteras hemma.
Erfarenheten från de kommuner som infört systemet är att det är uppskattat, samt att andelen material som gått till återvinning ökat avsevärt. Det är med andra ord miljön som har blivit den stora vinnaren.
Och det är ju ingen tvekan att kraven och antagligen också lagstiftningen kommer att skärpas på det här området. I Miljöbalkens 1 kap 1 § står det redan nu:
”Miljöbalken skall tillämpas så att återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”
I juni förra året (2018) fattade regeringen t ex ett beslut om att landets kommuner, senast den 1 januari 2021, ska tillhandahålla ett system för att samla in utsorterat matavfall från hushåll och transportera bort det separat. Enligt avfallsförordningen ska också returpapper och förpackningar sorteras ut ur övrigt hushållsavfall.
Jag tror att Vänersborg snart tvingas att införa ett system som åtminstone liknar FNI – fastighetsnära insamling. Det borde därför vara läge för kommunen att påbörja en process för att byta ut vårt nuvarande sophanteringssystem. Det är synd att vi inte gjorde det redan 2013…
Det är också viktigt att kommunen är öppen för ny teknik och nya lösningar – även om dessa utvecklas av privata fastighetsägare och entreprenörer…
PS. Du kan läsa mer om FNI/QuattroSelect här:
- Värnamo, Gislaved, Gnosjö och Vaggeryd
- Alingsås kommun (här finns också en bra film)
- QuattroSelect-systemet (film, 9 min)
- Quattro Select (film, 7 min)
Orsakade enskilda avlopp fiskdöden?
För några veckor sedan skrev jag en blogg som tog upp kommunernas jakt på enskilda avlopp på landsbygden och om hur kommunerna framställer dessa avlopp som de stora hoten mot Sveriges natur och vatten. (Se ”VA – ur tiden”.) Vänersborgs kommun utgör därvidlag inget undantag utan är ett riksbekant, och varnande, exempel. Kommunens kamp mot Solvarms naturhus med sin kretsloppsanpassade VA-lösning tilldrar sig faktiskt även internationellt intresse.
Det är inte landsbygdens enskilda avloppslösningar som är de verkliga farorna för miljön, det är de kommunala reningsverken. Till de kommunala reningsverken leds tätorternas och oftast också industriernas avlopp. Jag citerade Lars Hylander, docent i miljöanalys:
”Risken är flerfalt större att kommunala reningsverk sprider smitta och bidrar till övergödning eftersom de släpper ut avloppsvattnet direkt till vattendrag, sjöar och hav medan enskilda avlopp typiskt släpper ut det behandlade vattnet i mark.”
I slutet på juli illustrerades detta på ett drastiskt sätt.
I TTELA, P4 Väst och i andra medier rapporterades om en omfattande fiskdöd i Frändeforsån i dalslandsdelen av kommunen. Tusentals fiskar hade dött ”nedströms” avloppsreningsverket i Brålanda.
Samhällsbyggnadsförvaltningen dementerade att reningsverket i Brålanda hade bräddat, dvs släppt ut orenat avloppsvatten i Frändeforsån. Det händer annars inte alltför sällan. Under förra året (2018) bräddades, enligt Vänersborgs kommuns miljörapport för avloppsreningsverket i Brålanda, uppskattningsvis 2.730 kbm i Frändeforsån – orenat avloppsvatten som via Dalbergså rann vidare ut i Vänern…
Det har de senaste veckorna spekulerats i vad det var som orsakade fiskdöden. Miljö- och byggnadsförvaltningen framförde teorin att fiskdöden berodde på syrebrist. Senare mätningar av vattnets syrehalt ska också ha bekräftat att detta var riktigt. Även om det är svårt att förstå hur syrebrist kan ske i rinnande vatten… Däremot är orsaken till syrebristen inte klarlagd. Enligt ”teorin” orsakades den av en kombination av höga vattentemperaturer, lågt vatten och mycket 
näringsämnen i ån. Samtidigt hävdar förvaltningen att utsläpp av ärtvatten från Toppfrys i Brålanda också har spelat en stor roll. (Se ”Syrebrist trolig orsak till fiskdöd”.) Detta dementerar emellertid Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold i TTELA (se ”Toppfrys tonar ner utsläppet i Frändeforsån”).
Ärtvattnet är i sig inte giftigt men innehåller näringsämnen och kan därmed bidra till syrebristen. Hur mycket ärtvatten det var frågan om verkar det dock råda delade meningar om. Toppfrys och kommunen tycks vara överens om att en del ärtvatten har hamnat i dagvattenledningar från tvätt av transportbilar. VD Jansson Stenstavold säger emellertid att det bara var några hundra liter som släpptes ut och att detta inte skulle vara orsaken till fiskdöden i Frändeforsån.
Och det är nog så att det torde krävas stora mängder ärtvatten för att döda tusentals fiskar i en hel å – och inte bara några avspolningar av några lastbilar…
Och då riktas blickarna återigen mot Brålandas avloppsreningsverk…
Brålandas avloppsreningsverk tar emot vattnet från Toppfrys. Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold till TTELA:
”Det finns inte en chans att processvattnet kommer ut i ån, det går till reningsverket.”
Och det är vad jag förstår stora mängder vatten som går åt på Toppfrys. Och allt går till reningsverket. Kan det vara så att reningsverket helt enkelt inte klarar de mängderna? Frågan är ännu angelägnare att få svar på om det är så att uppgifterna stämmer om att fiskdöden har inträffat efter reningsverket (”nedströms”), men inte före (”uppströms”). Och mycket tyder på det…
Som en lokal ortsbo sa till mig:
”uppströms lever alla fiskar i lika lågt och lika varmt vatten, men nerströms reningsverket dör allt levande”
Och visst var det ju faktiskt lika höga vattentemperaturer och lika lågt vatten i Frändeforsån före/ovanför reningsverket som efter…
Just nu verkar det inte som om någon absolut sanning om orsakerna till syrebristen, som ledde till fiskdöden i Frändeforsån, har kunnat slås fast. Och det är självklart mycket viktigt att orsakerna klarläggs så snart som möjligt. Det är emellertid enkelt att konstatera att det inte är några enskilda avlopp som är boven i dramat. Och jag kan inte låta bli att fundera på om en sådan här fiskdöd någonsin har orsakats av ett enskilt avlopp på landsbygden. Frågan torde vara enkel att besvara…
Men varför jagar då Vänersborgs kommun, och andra kommuner i Sverige, så notoriskt alla fastigheter med enskilda avlopp? Borde det inte vara betydligt bättre och effektivare för miljön om kommunen satsade sina resurser på att göra de kommunala avloppsreningsverken effektivare och miljövänligare?
För övrigt ska det bli intressant att så småningom få ta del av miljö- och byggnadsförvaltningens uppföljning av fiskdöden i Frändeforsån. För jag tar för givet att en sådan kommer till stånd. Solvarms 
naturhus ska t ex följa ett kontrollprogram med ackrediterade labb-analyser i 2 punkter varje månad i minst 2 år. Jag kan inte tänka mig att ett kontroll- och uppföljningsprogram för Frändeforsån kommer att bli mindre i omfattning…
Som det nu är illustrerar Vänersborgs kommun på ett, tyvärr, ypperligt sätt bibelcitatet från Matt 23:24:
”Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”
PS. Alldeles för en stund sedan publicerade TTELA en ny artikel i ämnet, se ”Nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys”. Det står i artikeln, som framgår av rubriken, att man möjligen har hittat en nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys.
LCHF i höst?
Det gör mig lite fundersam när jag hör om hur vänner och bekanta ändrar sina liv när de får besked om, eller själva inser, att de lider av övervikt, högt blodtryck och kanske också alltför höga blodsockernivåer mm. De börjar träna, och träna ännu mer, och… De lägger om sin diet. Bort med all fet mat, fram med nyckelhålsmärkta, nästan fettfria lågkaloriprodukter…
Varje dag blir till en kamp. Upp tidigt till gymmet, en lätt frukost, en kalorifattig lunch och iväg på löprundan direkt efter jobbet… Och på kvällen ligger de med sina kurrande magar och har dåligt samvete – åt jag en tomatskiva eller ett salladsblad för mycket? Tränade jag tillräckligt länge? Sprang jag tillräckligt långt? Brände jag tillräckligt med kalorier…?
Deras liv präglas av en ständig jäkt, en ständig jakt på kalorier, ett gnagande dåligt samvete och en permanent hunger... Och på natten vaknar de ofta upp med ett ryck, kallsvettiga och skakande…
…drömmande om god och mättande mat…
Och när de gör sina återbesök hos läkaren, så visar det sig att det nya livet har gett endast marginella effekter på vågen. …och blodtrycket är fortfarande för högt. …och blodsockernivåerna är alltför höga.
Träna mer! Ät mindre! Undvik fett! Du måste plågas om du ska må bättre…
Det är inget liv.
Det finns ett annat sätt. LCHF heter det.
Jag har ätit LCHF i snart 9 år nu. Det betyder att jag försöker äta så lite kolhydrat som möjligt – och istället ersätta det med mer fett.
Det är inget hokus-pokus. Människan har levt på protein och fett under hela sin utveckling. Dessutom har faktiskt Socialstyrelsen godkänt lågkolhydratkost för behandling av övervikt och diabetes typ 2. Socialstyrelsen har slagit fast att det är i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Så det är inget konstigt.
För övrigt tror jag att det inte dröjer många år förrän Livsmedelsverket ändrar sina kostrekommendationer. Totalt. Mycket av det som tidigare har varit fel kommer att bli rätt. Och tvärtom. Och så får verket ändra sin logga… Som är en brödkaka… Till…
Jag avslutar dagens lite annorlunda blogg med att återge den norske hjärtläkaren Espen Rostrups 10 punkter om lågkolhydratkost. De baserar sig på vetenskapliga undersökningar:
- LCHF ger viktreduktion för överviktiga.
- LCHF verkar aptitreglerande och ger över tid minskat näringsintag.
- LCHF reducerar sötsug.
- LCHF ger högre HDL-kolesterol (populärt kallat ”det goda”) och ger lägre mängd av de små täta LDL-kolesterolerna. Detta är förändringar som anses associerade med reducerad risk för hjärtkärlsjukdom.
- LCHF ger en tydlig förbättring av tillståndet för typ 2-diabetiker.
- LCHF ger tillbakagång av fettlever.
- LCHF kan ge en tillbakagång av arterioscleros (åderförkalkning).
- LCHF ger ingen ökning av triglycerider i blodet, inte ens vid en tredubbling av intaget av mättat fett.
- LCHF ger ingen minskad uthållighet eller ökad trötthet vid motion.
- LCHF kan ge ökad fettförbränning vid träning.
PS. Denna blogg har varit publicerad tidigare.
LCHF är svaret
Semestrarna närmar sig sitt slut för många. Det är strax dags att återgå till vardagen. Och med det normala dryckes- och matvanor. Ja, många har säkert lagt på sig ett antal kilon under ledigheten och funderar som bäst på hur de kan få dessa kilon att försvinna.
I oktober 2010 bestämde undertecknad vänsterpartist sig för att ändra matvanorna. Jag hade varit på vårdcentralen och fått reda på att jag var alldeles för fet, fast det visste jag egentligen redan innan… Men jag fick också reda på att jag hade alldeles för högt blodtryck och för högt blodsocker. Jag skulle få mediciner…
Jag var tvungen att se sanningen i vitögat. Något måste göras.
Jag började äta enligt LCHF (=Low Carb High Fat). Jag minskade med andra ord drastiskt på kolhydraterna i maten.
Att minska på kolhydraterna är ett enkelt sätt att både banta och må bättre. Enkelt därför att man aldrig behöver vara hungrig, enkelt därför att jag kunde fortsätta att äta allt som jag tyckte var gôtt. Ja, det var ännu bättre. Jag kunde äta mer av det feta och go’a!
Och man går verkligen ner i vikt. Vikten har rasat med drygt 25 kg sedan jag började med LCHF. Värdena för blodtryck och blodsocker har också sjunkit – dramatiskt. Det gick snabbt. Efter snart 9 år, så ligger värdena fortfarande kvar på sina låga nivåer.
Många har frågat mig om blodfetterna, nu när jag äter mer fett än ”normalt”. Inga problem. De har också sjunkit. Det är bara det goda kolesterolet som ökat något.
Jag kan väl också nämna att det minskade intaget av kolhydrater har fått andra positiva bieffekter. Jag får inte längre några blodsockerfall, vilket gör att jag är mycket piggare på dagarna. Samtidigt sover jag bättre på nätterna. Inga nattliga toabesök, inga snarkningar och inte längre några kramper i underbenen. Dessutom är magen bättre.
Det är egentligen inte några problem att dra ner på kolhydraterna. Det är bara att äta sallad, vitkål, blomkål, bönor (typ haricots verts) och broccoli i stället för potatis, pasta och ris. I stället för bröd äter man mer lagad mat. Eller bara pålägget… Om du brukar börja dagen med bröd och har svårt med tiden på mornarna, så är det bara att koka några ägg och äta dem tillsammans med t ex majonnäs. Läskedrycker och godis blir vatten och nötter. (Helst paranötter som innehåller väldigt mycket fett och lite kolhydrat.) Och i stället för all ”utfyllnad” i maten så kan du äta mer av det goda, typ smör, bearnaise, grädde, crème fraiche, ost, majonnäs etc…
Det är faktiskt också så att äter du mycket fett och litet kolhydrat så står du dig 6-7 timmar efter en måltid. Du äter alltså mer sällan på dagarna.
Flera näringsexperter hävdar att människan måste ha kolhydrat. Professor Claude Marcus menade till exempel i ett TV-program för några år sedan att man blir dum i huvudet utan socker. Hans kollega professor Stephan Rössner var dock tvungen att erkänna att inuiterna (eskimåerna) har klarat sig utmärkt genom århundradena utan kolhydrater. De hade inte blivit ”dumma i huvudet”… (Inte jag heller, jag är fortfarande med i Vänsterpartiet…)
Däremot återstår det för de så kallade experterna att förklara varför övervikten, fetman och diabetesen mm har ökat så katastrofalt de senaste årtiondena, sedan samma ”experter” basunerat ut de nya moderna kostråden med att äta lite fett. Oviljan från ”experterna” att ändra uppfattning och se verkligheten kanske helt enkelt beror på deras starka koppling till livsmedels- och läkemedelsindustrin? Socker- och mjölfabrikanterna är starka, likaså läkemedelsföretagen. Och ”experterna” är ofta anställda av dessa företag eller får sina forskningspengar därifrån. Hur ska läkemedelsföretagen kunna sälja mediciner om folk är friska?
Det här med lågkolhydratkost är för övrigt inget nytt, ingen modediet. Under evolutionen, när människan blev människa, levde hon på lågkolhydratkost. Det fanns inget spannmål och inget socker på de afrikanska savannerna…
Vill du veta mer om lågkolhydratkost? Läs gärna på Ann Fernholms blogg (klicka här). Fernholm är vetenskapsjournalist och har disputerat i molekylär bioteknik. Fernholm har också skrivit en bok, ”Ett sötare blod”, som vetenskapligt medicinskt berättar om vad som händer i kroppen när man äter lågkolhydratkost.
En annan mycket informativ hemsida hittar du här:
PS. Denna blogg har varit publicerad tidigare.
Pröva LCHF – en vecka eller 10 dagar. Du har inget att förlora, men massor att vinna.
Måsar och gäss – ur tiden!
Jag får nog erkänna att det tar emot att skriva bloggar när termometern visar 29 grader i skuggan och badvattnet på Skräcklan lockar med sina 21-22 grader. I varje fall igår. Badtemperaturen varierar ganska mycket faktiskt, som alla vänersborgare vet. Det beror helt på hur det blåser. Blåser det sydvästligt kan det vara 15-16 grader…
Vi invånare i Nordstan kan i varje fall glädja oss åt att det återigen går att bada vid Norra skolan. Det såg länge ut som om vi inte skulle kunna göra det i sommar. Vattnet var fullt av bakterier. Denna gång med all sannolikhet inte från bräddningar av avloppsvatten, det händer ju annars rätt som det är, utan på grund av Nordstans andra stora fågelplåga – Canadagässen.
Fågelarterna har tydligen kommit överens om en, för dem, passande arbetsfördelning – gässen skitar ner i vattnet och fiskmåsarna på land…
För några veckor sedan fick jag två kommentarer på en ett år gammal ”fiskmåsblogg”. Och jag slutar aldrig att förvånas över dessa så kallade ”djurvänners” inställning. Signaturen Kamilia frågade (se här):
”Vad får dig att tro att du har ngt mer värde än en fiskmås?”
Det känns inte bara svårt utan framför allt meningslöst att ta sådana diskussioner. Jag undrar förresten vad som får en fiskmås att tro att den har mer värde än en fisk…? (Hamnade jag på samma låga nivå som min meningsmotståndare…?)
Jag är tämligen övertygad om att en absolut majoritet av alla fiskmåsälskare bor i områden som inte är invaderade och ockuperade av fiskmåsar. Vi som har oturen att ha måsarna runt knuten, eller snarare på taken, kan konstatera att hade det varit människor som utstötte vansinnesvrål dygnet runt, så hade polisen, eller möjligtvis personer i vita rockar, varit på plats och tagit hand om de störande illa kvickt. Garanterat. Likadant om det hade varit människor som levererat all den skit som måsarna lämnar efter sig på bilar, hus, fönster, trädgårdar, barnvagnar, människor osv.
Jag har genom åren redogjort för olika metoder att bekämpa fiskmåsplågan, metoder som har använts i olika delar av världen. Men nu har jag fått ytterligare ett tips – en malmöbo har lämnat in ett medborgarförslag till Malmö kommun om att kommunen ska ge måsarna p-piller (se ”Ge skrikande fiskmåsar p-piller”). Malmöbon anför också ett mycket tungt argument till alla ”mås-och gåsälskare”, ett argument som jag tycker är mycket tungt även för oss i Nordstan:
”Man hänvisar till att Malmö ligger vid kusten och därför ska vi stå ut med oväsendet. Lite som att värmlänningarna skulle säga att de är ett skogslän och därför varken ska jaga älg, varg eller lodjur.”
P-piller för måsar skulle vara värt att pröva i Vänersborg. Men det hade antagligen varit en både lättare och effektivare lösning om några jägare hade satt P för måsarna, och gässen, tror jag… Kanske skulle Vänersborgs kommun bjuda in de båda berömda jägarna från huvudstaden, Carl-Gustaf och Carl-Philip, till Nordstan för några jaktdagar?
VA – ur tiden
Det är sommar och sol. Det är semestrar! Många ger sig ut på ”landet” – och landsbygden befolkas av stadsbor som vill uppleva vatten och natur. Och kanske leva lite primitivt. En del semesterfirare har sommarstugor, andra lever hos släktingar.
Och med tanke på den propaganda som förs från bland annat kommuner mot enskilda avloppsanläggningar på landsbygden så borde somrarna innebära en miljökatastrof. Det borde vara en period då vatten och mark förorenas och förgiftas så till den milda grad att det egentligen blir omöjligt att vistas där…
Är det så? Är alla de enskilda avloppsanläggningarna i vårt land ett hot mot vår natur och miljö? Är t ex Solvarms naturhus ett hot mot naturen i Sikhall och vattnet i Vänern?
Självklart inte.
När man hör kommuner hetsa mot enskilda avloppsanläggningar får man lätt uppfattningen att avföring från toaletterna rinner orenat ut i våra vattendrag. Så är det inte. Däremot släpper kommunala reningsverk rutinmässigt ut orenat avloppsvatten, dvs avföring från framför allt tätorternas toaletter, när kapaciteten inte räcker, exempelvis vid regnskurar… Som när Holmängens reningsverk för några år sedan bräddade 8.000 kbm orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern och Göta älv.
Men inte ens det renade avloppsvattnet från kommunala reningsverk är rent. Lars Hylander, docent i miljöanalys, skrev i Bohusläningen den 3 juli:
”Risken är flerfalt större att kommunala reningsverk sprider smitta och bidrar till övergödning eftersom de släpper ut avloppsvattnet direkt till vattendrag, sjöar och hav medan enskilda avlopp typiskt släpper ut det behandlade vattnet i mark. I marken är det vanligen stor brist på fosfor, som är livsnödvändigt för både växter, djur och oss. Marken är även effektiv på att filtrera bort och oskadliggöra smittämnen.”
Det är till och med så skriver docent Hylander:
”att en korrekt skött torrtoalett kompletterad med markfilter för bad-, disk- och tvättvatten är det absolut bästa för både resurshushållning, minimerad miljöbelastning och smittrisk.”
Hylander menar att (se ”Jakten på enskilda avlopp är en felsatsning”):
”Det effektivaste sättet att ta hand om avloppsvattnet är att leda ner det i mark.”
Naturen mår många gånger bra av avloppsvattnets fosforhalter (bara det inte släpps ut i sjöarnas ytvatten) och marken har en fantastisk förmåga att ta bort bakterier och virus. Så är det något som är dåligt för miljön så är det att tvinga bort fastighetsägare från fungerande enskilda anläggningar – och kräva (se ”Tvångsanslutning av enskilda avlopp till kommunalt VA är inte bra för miljön”):
”tvångsanslutning av enskilda avlopp med fullgod rening till kommunala reningsverk. Härvid ökar utsläppen till ytvatten av både fosfor och gifter.”
Docent Hylander pratar om ”vanliga” enskilda avloppsanläggningar. I Vänersborg har vi en ”ovanlig” enskild anläggning. Jag tänker naturligtvis på familjens Solvarms naturhus. Solvarm har, kan man väl säga utan att överdriva, gått några steg längre… Naturhuset har till och med en kretsloppsanpassad lösning.
Kommunen gör allt för att stoppa Solvarm och naturhuset. Just nu väntar Solvarm och kommunen, och vi andra intresserade runtom i Vänersborg och Sverige, på en dom från Mark- och miljödomstolen. 
Vänersborgs kommun vill tvinga in Solvarm i kommunens VA-nät – och kan inte samhällsbyggnadsförvaltningen det, så ska Solvarm åtminstone betala anslutningsavgiften på 194.935 kr. Trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att Vänersborgs egen miljö- och hälsoskyddsnämnd inte tycker att det behövs. (Se ”Solvarm i Mark- och miljödomstolen”.)
Samhällsbyggnadsförvaltningen har nyligen fått ett mail från Norge. Det är en engagerad och upprörd kvinna som tycker att kommunen borde skämmas djupt och innerligt för behandlingen av de kommuninvånare som gör en hjälteinsats för att bevara vår jord. Ungefär så uttrycker hon det i mailet.
Kommunen borde hellre, skriver hon vidare:
”gi folk økonomisk støtte for å bygge naturhus og andre miljøhus med biologiske kretsløp!”
(Min översättning: ge folk ekonomiskt stöd för att bygga naturhus och andra miljöhus med biologiskt kretslopp.)
Mailskrivaren skriver inte rakt ut vem eller vilket naturhus hon menar, men eftersom det bara finns ett så är det inte så svårt att gissa vem hon menar och vilket hus som åsyftas – självklart Solvarms naturhus i Sikhall. Och den slutsatsen drog också den chef som besvarade mailet.
Svaret lyder i sin helhet:
”Samhällsbyggnadsförvaltningen på Vänersborgs kommun väljer att avböja att närmare kommentera detta enskilda fall.
Just nu pågår en juridisk prövning av Solvarms eventuella betalningsskyldighet för avgifter för vatten och/eller avlopp enligt bestämmelserna i lag (2006:412) om allmänna vattentjänster i Mark- och miljödomstolen.
Där görs bedömningar huruvida behoven av vattentjänsterna bättre kan tillgodoses genom Solvarms enskilda anläggningar med hänsyn till människors hälsa och miljön jämfört med de allmänna va-anläggningarna. Domstolen dom kommer senast augusti 2019.”
Nä, i Vänersborg går vi mot alla miljöexperter. Här hugger vi ner våra skogar, här vill vi inte se några kretslopp, här motarbetar vi alla naturhus…
Läsare av denna blogg är sedan en lång tid tillbaka bekanta med Solvarms kamp mot Vänersborgs kommun, jag ska inte upprepa mig. Jag vill dock att svaret från chefen i samhällsbyggnadsförvaltningen uppmärksammas. Chefen skriver alltså:
”Där görs bedömningar huruvida behoven av vattentjänsterna bättre kan tillgodoses genom Solvarms enskilda anläggningar med hänsyn till människors hälsa och miljön jämfört med de allmänna va-anläggningarna.”
Och det är enligt vad jag kan förstå ett sakfel. Men tydligen är det denna missuppfattning som ligger till grund för kommunens behandling av Solvarm – och alla andra som har enskilda avloppslösningar.
I 24§ i Lagen om allmänna vattentjänster står det:
”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”
I lagen står det alltså inte ”bättre kan tillgodoses” än den kommunala anslutningen. Det står:
”tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser”
Det torde väl vara tämligen självklart att Solvarms avloppsrenings- och återvinningsteknik uppfyller lagkravet.
För övrigt är Solvarms VA-lösning betydligt bättre än kommunens…
Kindblom – sista kapitlet?
Senast jag skrev om Kindblomsvägen var när jag kommenterade att Brunbergs Bygg AB hade presenterat ett alldeles eget ”Fair Play Certifikat”. (Se ”Stop digging”.) I samband med att Brunbergs certifierade sig själv som ”Fair Play” skrev företagets VD på Facebook:
”En tanke och ide som nu blir verklighet efter några års funderande. Vårt syfte och mål är att vi vill på detta sätt visa vår personal, beställare, kunder och leverantörer hur vi tänker och driver vår verksamhet.”
Det är väl dock frågan om Brunbergs agerande vid Kindblomsvägen leder tankarna till just Fair Play… Kanske snarare precis tvärtom.
Som läsare av denna blogg vet, så har ett antal blåsutbor kämpat i åtminstone 10 år för att det lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut ska få vara kvar som ett orört grönområde. Kommunen däremot har till skillnad från de boende i området velat att det ska byggas hus i en del av skogsområdet. Trots att det strider mot kommunens egen Grönplan. Men som så ofta tidigare, om naturintressen står mot ekonomiska intressen så är det naturintressena som får ge vika…
Kommunen ”vann” naturligtvis striden. Kommunen sålde därför marken, ca 3.218 kvm, till Brunbergs Bygg AB för 1,6 milj kr. (Via Salamandern ekonomisk förening. Se Ratsit.)
Det var tänkt att Brunbergs skulle bygga bostäder.
Brunbergs gjorde ritningar och kommunen gav bygglov. Grannarna överklagade emellertid. Den 4 september 2017 upphävde Länsstyrelsen byggnadsnämndens beslut. Bygglovet var inte lagligt. (Se ”Byggnadsnämnden får underkänt!”.) Brunbergs gjorde om sina ritningar och byggnadsnämnden beslutade att godkänna dem – och ge bygglov. Grannarna överklagade återigen. Den 21 mars 2019 upphävde Länsstyrelsen ännu en gång byggnadsnämndens beslut… (Se ”Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej”.)
Brunbergs surnade till ordentligt.
Den 7 maj i år skövlades nämligen helt plötsligt hela skogen på Brunbergs mark. Skogen avverkades – och fanns inte längre… (Se ”Skogen avverkas vid Kindblomsvägen”.)
Det var inte olagligt. (Det sägs emellertid att några träd på granntomterna åkte med av bara farten, och det är ju naturligtvis inte ok.) Enligt tf fastighetschefen på kommunen hade en bedömning gjorts av bygglovshandläggare att det inte behövdes något marklov för skövlingen av skogen.
Men Fair Play?
Brunbergs skövlade skogen trots att det inte fanns något bygglov. Trots att det inte var aktuellt att bygga precis nu. Företaget kunde ha avvaktat, väntat in byggnadsnämnden etc. Men nej. Skogen skulle bort. Till varje pris verkade det som…
Det var ett slag i ansiktet på grannarna till skogen. Skövlingen var helt klart sorglig, ledsam, bedrövlig, avskyvärd och onödig.
Nu har antagligen det sista kapitlet om skogen vid Kindblomsvägen börjat skrivas…
Brunbergs Bygg tänker nämligen inte längre bygga på marken. Företaget har inte längre något intresse av det skövlade skogsområdet. Brunbergs vill sälja marken.
Och det skriver samhällsbyggnadsförvaltningen att det inte möter något hinder:
”Gällande försäljningen är Salamandern Ekonomisk förening lagfaren ägare till fastigheten och har full rätt att försälja fastigheten till vem de vill. Fastighetsenheten/Samhällsbyggnadsförvaltningen har inget att säga till om i frågan.”
Så är det nog. Det jag emellertid funderar på är två paragrafer i köpeavtalet från den 25 januari 2017. I den första står det att köparen, dvs Salamandern ekonomisk förening (=Brunbergs Bygg), ska bekosta en vändplan för personbilar. Det bör väl fortfarande gälla antar jag…
I paragraf 10 står det att köpeavtalet endast gäller om:
”bygglovsansökan inkommit till kommunen senast 2017-07-25.”
Och det antar jag att så har skett – att en ansökan har lämnats in före detta datum alltså. Men… Ansökan har ju inte godkänts. Det finns inget bygglov. Har förutsättningen i köpeavtalet blivit uppfyllt då…? Och har inte avtalet uppfyllts, så antar jag att Fastighetsenheten/Samhällsbyggnadsförvaltningen fortfarande har något att säga till om…
För några veckor sedan fanns den här annonsen ute på Hemnet (se bild!):
Brunbergs hade uppenbarligen delat upp området i fyra tomter – och ville sälja varje tomt för 850.000 kr eller till högstbjudande. Hur det har gått med försäljningen vet jag inte, men jag antar att det inte har varit några större problem med att hitta köpare. Det kanske till och med har blivit budgivning.
Om Brunbergs fick sålt sina tomter (vilket jag förutsätter) så har försäljningen gett en inkomst på 3,4 milj kr. Det ska jämföras med de 1,6 milj som Brunbergs köpte marken för – en nätt liten förtjänst på 1,8 miljoner med andra ord. Jag antar också att även virket från skogen inbringade en del pengar.
Vänersborgs kommun har som vanligt gjort en dålig affär. Om kommunen själv hade sålt tomterna så hade kommunen tjänat dubbelt så mycket som de gjorde nu.
För övrigt ser jag ingen logik i kommunens hantering av tomter och försäljningar. I vissa fall säljer kommunen direkt, i andra säljer den till ett byggföretag som tjänar stora pengar (jämfört med insatt kapital) på att bara vara mellanhand och sälja vidare…
Till sist vet ju de flesta intresserade av skogen vid Kindblomsvägen att den redan är bebodd – av salamandrar.
För att salamandrarna inte ska lida skada har bland annat Länsstyrelsen beslutat om ”kompensationsåtgärder”. Så har t ex en damm anlagts. Frågan är om kommunen och kommunekologerna har följt upp åtgärderna och undersökt om de verkligen har fungerat. Om inte är det hög tid nu… Det vore faktiskt intressant att veta om salamandrarna finns kvar…
Vänersborgs kommun går emot utvecklingen i stora delar av världen. Där vill man skapa nya skogar. I Vänersborg gör man tvärtom, kommunen tar bort skogar… Stora delar av skogen vid Kindblomsvägen är borta… Och snart försvinner skogen vid Mariedal Östra…
Fair Play?
Ursand 2019
Igår besökte jag Ursand. Det var andra gången på kort tid. Denna gång hade jag med barnbarnet, snart 4 år.
Det var mycket folk på Ursand. Med tanke på alla bilar på parkeringen utanför området så var det många icke-campare på Ursand, och då sannolikt vänersborgare. Det har ju sagts, av onda tungor(?), att vänersborgarna har övergivit Ursand. Jag tror inte på det.
På campingområdet var det fullt, både med bilar, husbilar och husvagnar. Det såg också ut som om de flesta stugorna var uthyrda. Enligt Bert Karlsson i TTELA (se ”Vi kan göra det här till Sveriges överlägset bästa camping”) så har campingen fått säga nej till mer än hundra obokade besökare varje dag:
”Vi slår alla rekord, det är helt ofattbart.”
Och visst såg det fullt ut på Ursand. Det är en stor kontrast mot centrum i Vänersborg – där är det tomt. Det är nästan lite ”kontinentalt” på Ursand.
Också poolområdet var välbesökt, även om klorerat vatten inte är något för en gammal ursandssimmare. På Arne Anderssons tid var det Vänern som gällde – oavsett temperatur. Jag minns fortfarande hur löparlegenden Andersson en gång sa:
”Idag är det bara 12 grader i vattnet, så det räcker att ni doppar er.”
Vi var några som var mycket tacksamma för Anderssons välvilliga inställning till oss mer eller mindre ångestfyllda barn.
Igår var stranden full med folk, men stor som den är så räckte den till oss också. Det var dock mer utrymme i vattnet. Och orsaken till det förstod en gammal rutinerad ursandsbadare snabbt. Det var inte någon större överraskning… Det var i och för sig mer än 12 grader, men inte särskilt mycket. Vattentemperaturen var tämligen sval.
På Ursand ligger nog kommunens vackrast belägna restaurang. Utsikten är betagande. I sommar verkar det också som om maten hade tagit några välbehövliga kliv framåt. Dagens lunch bestod av en buffé av populära rätter. Det fanns något för varje smakriktning, både vegetarianer och LCHF:are kunde samsas 
kring grytorna. Det var taco med fräscha grönsaker, pizza, köttbullar, lasagne, sallader, bröd etc. Priset låg strax under hundralappen med specialpris för barn.
Bert Karlsson och Daniel Aronsson har lyckats bra med att sätta Ursand på kartan. Som numera är 5-stjärnig. Det händer saker inför varje säsong, även om förra årets nya ”attraktioner” är svårslagna. Då invigdes som bekant det nya aktivitetshuset med bland annat spaavdelning och schlagermuseum. Även spelhall och padelplaner såg dagens ljus. I år har en ny lekplats byggts. För övrigt finns det mycket aktiviteter för alla åldrar, även om de flesta av dem vänder sig till barnen.
Och Bert och Daniel har stora planer för framtiden. De vill utöka campingen med både fler villavagnar och campingplatser. De vill inte säga nej till några gäster. Huruvida Bert Karlsson kan ordna några vithajar på Ursand är dock tveksamt. Barnbarnet önskade detta när han sprang på Bert – Bert som ofta är på Ursand och pratar med bad- och campinggästerna.
Jag är inte uppdaterad på de senaste turerna mellan Bert och Vänersborgs kommun, men jag har en känsla av att parterna har kommit ganska nära varandra. Kommunen har väl (äntligen) insett betydelsen av Ursand för Vänersborgs kommun. Det räcker att några av alla människor tar en tur in till Vänersborg och handlar för att det ska gynna näringslivet i stan. För att inte prata om alla de som får sommarjobb på Ursand.
Jag vet att Bert och Daniel fortfarande har planer på bryggor, båtplatser och konferensanläggning. Hur det kommer att gå med dessa planer vet jag inte, men på något sätt tänker jag att en sådan här utbyggnad som sker på Ursand faktiskt ligger i tiden. Vill man locka turister till Ursand och kommunen, så måste man satsa på det sätt som Bert Karlsson och Daniel Aronsson har gjort, och vill göra. Och satsningen hittills har ju varit en succé.
Problemet för kommunen är bara om det skulle hända något, så att Bert Karlsson och Daniel Aronsson bestämmer sig för att dra iväg från Ursand. Vad kommunen i ett sådant läge skulle göra med alla byggnader och pooler mm vet jag inte. Det är ju kommunen som är markägare och Bert som arrenderar. Men dyrt skulle det bli. För kommunen.
Det skulle undvikas om Bert Karlsson och Daniel Aronsson fick köpa marken. Då hade det inte blivit kommunens problem om något skulle hända och de nuvarande arrendatorerna ville lämna Ursand. Men att sälja campingen är en kontroversiell tanke i Vänersborg…
För övrigt hade vi en fantastiskt fin och rolig sommardag på Ursand.
Senaste kommentarer