Arkiv
Skolverkets betygsstatistik: Fortfarande nedslående siffror
I veckan som gick publicerade Skolverket den samlade betygsstatistiken för alla elever som gick ur grundskolans åk 9 i våras. (Statistiken hittas här – ”Slutbetyg i grundskolan, våren 2019”.)
Det är en intressant och oerhört viktig läsning. Så intressant att TTELA också skrev om betygsstatistiken igår. (Se “Här kommer två av tre inte in på gymnasiet”.) Jag tänkte gräva mig lite djupare ner i statistiken…
Statistiken är mycket avslöjande. Här får Vänersborgs kommun och dess barn- och utbildningsnämnd svart på vitt hur det har gått för kommunens elever. De flesta av dem började i förskolan som små knattar en gång i tiden… För att sedan börja förskoleklass och fritids och ett år senare, första klass. En stor händelse för de flesta barnen. Och efter 9 år går de ur grundskolan, också en stor händelse, med ett slutbetyg i händerna.
Det är viktigt med slutbetyg. Med slutbetyget ska ungdomarna möta framtiden. Ju bättre betyg, ju bättre förutsättningar. Ju sämre betyg, desto sämre förutsättningar. Så är det. På gott och ont. Det visar all statistik.
Men betygen är inte bara viktiga för de enskilda eleverna, de blir också ett slags kvitto för Vänersborgs kommun. Har kommunen lyckats ge sina ungdomar bra förutsättningar för att möta framtiden – och livet? Kommunen har ett stort ansvar. Den har haft hand om barnen och ungdomarna i kanske 12-13-14-15 år. Vilka har resultaten blivit av all denna tid? Och vilka förutsättningar och möjligheter har kommunens politiker gett sin personal för att kunna använda tiden så bra och effektivt som möjligt för barnen och eleverna? Det tål att tänka på och diskuteras…
Vänersborg har även tagit emot tämligen många barn och elever från andra länder de senaste åren. Hur har det gått för dom och hur har de påverkat skolresultaten? Det är självklart också en viktig fråga. Det tycker även Skolverket som redovisar mycket statistik kring frågan.
Med denna inledning är det dags för handfast statistik. Vilka resultat hade Vänersborgs 9:e-klassare år 2019?
Slutbetygen görs om till siffror (A=20 p, B=17,5 p, C=15 p, D=12,5, E=10 p och F=0p) och ett genomsnittligt meritvärde räknas ut. De 16 bästa betygen i elevens slutbetyg räknas, 17 för elever som läst moderna språk som språkval. Det genomsnittliga meritvärdet är det viktigaste av alla värden i den omfattande statistiken.
Så här såg meritvärdet ut för de 9:or som lämnade grundskolan i Vänersborg i våras:
Vänersborg ligger 17,7 meritpoäng efter landet i sin helhet, 212,1 poäng jämfört med landets 229,8. (Förra året var Vänersborg 14 poäng efter riket.) Om vi bara ser till de kommunala skolorna (197,8 p) så är skillnaden ännu större, 23,7 poäng lägre än rikets.
Det är även i år stora skillnader mellan meritvärdena hos flickor och pojkar. Flickorna har som vanligt betydligt bättre resultat. Men vi ser också att pojkarna på Silvertärnan, liksom förra året, har bättre meritvärden än flickorna. Kan orsaken vara att det söker sig många pojkar från andra skolor till idrottsprofilen?
Det är ett stort problem, inte bara i Vänersborg utan i grundskolan i hela landet, att det är sådan stor skillnad i betygsresultat mellan pojkar och flickor. Jag tror att det, i varje fall till viss del, beror på att grundskolan som den är utformad idag helt enkelt passar flickorna bättre. Kanske är det inte bara på grund av ”pedagogiska trender” utan också av en missriktad ”jämställdhetsiver”. Jag tänker t ex på en sådan enkel sak som att pojkar, på gruppnivå, är mer tävlingsinriktade. Pojkarna skulle därför antagligen lära sig mer om de fick tävla mot varandra – i alla ämnen, inte bara i idrott. Men det betraktas som “fult” och tävlingsinslag ska följaktligen inte förekomma i skolan… Överlag är det nog så att typiska pojkegenskaper (sett på gruppnivå) ofta ses som något som är sämre och därmed inte önskvärt.
Ja ja, men det är mina funderingar…. Det ska bli intressant att så småningom, på kommande sammanträde med barn- och utbildningsnämnden, få andras analys av frågan varför skillnaderna mellan pojkar och flickor fortfarande är så stor.
De genomsnittliga meritvärdena är, trots att de är ganska mediokra, ändå bättre än förra året:
Det genomsnittliga meritvärdet har ökat ganska mycket i Vänersborg och det är naturligtvis glädjande. Men det är från en tämligen låg nivå. Vänersborgs skolor har med andra ord fortfarande en bit kvar att vandra på betygskurvan. Men kanske har den nedåtgående trenden de senaste åren brutits, resultaten förbättrades även 2018.
Vi ser emellertid också i tabellen att meritvärdena på Torpaskolan har sjunkit en aning sedan förra året, och tydligt på Fridaskolan. Det får varningsklockor att ringa – varför sjunker meritvärdena där? Det måste naturligtvis analyseras och förklaras.
Dalboskolans resultat är också oroväckande. (Och det smärtar naturligtvis en gammal dalbolärare lite extra.) Meritvärdena är fortfarande alldeles för låga, trots att Dalbo ligger 8 poäng högre än förra året. Men jag vet att det görs särskilda insatser på skolan.
I Vänersborg står Fridaskolan i en klass för sig, även om meritvärdet sjönk jämfört med året innan. Fridaskolan har mycket höga meritvärden. Man undrar vad förklaringen är – är det föräldrarnas utbildningsbakgrund, bättre motiverade elever på grund av själva skolvalet, bättre pedagogik eller fler legitimerade lärare? Jag vet inte, men det vore intressant att få ta del av en analys och förklaring.
Skolverket brukar titta på andelen elever som har uppnått kunskapskraven i alla ämnen. För Vänersborgs del ser det ut ungefär som förra året, dvs andelen som inte uppnått kunskapskraven i alla ämnen, som alltså har fått ett F i betyg, är fortfarande alldeles för höga.
Vi kan i denna tabell, liksom i den om meritvärden, se skillnaderna mellan skolorna i Vänersborg. Det är ingen tvekan om att likvärdigheten brister. Det är ett problem, en utmaning, som barn- och utbildningsförvaltningen arbetar med, men som tycks svår att göra något åt.
Skolverket tittar också på hur stor andel av eleverna som är behöriga till ett yrkesprogram. Det innebär eleverna ska ha godkända betyg i svenska, engelska och matematik samt i minst fem ämnen till.
Andelen behöriga till ett yrkesprogram på gymnasiet minskade på både Silvertärnan och Torpaskolan. På Dalboskolan ökade andelen med 8 procentenheter. 22,2% av alla elever som gick ur åk 9 i våras var inte behöriga till att börja på ett yrkesprogram på gymnasiet. I de kommunala skolorna var siffran drygt 25%. Det är var 4:e elev… Det är på flera sätt den kanske mest alarmerande siffran av alla.
De här siffrorna visar att det inte går att spara på skolan. Vänersborg måste göra allt för att eleverna ska bli behöriga till gymnasiet. Det är viktigt för elevernas fortsatta liv.
Vänersborgs resultat har alltså förbättrats sedan förra året, men ligger fortfarande på en alltför låg nivå. Hur kan det bli så här? Beror de dåliga resultaten i Vänersborg jämfört med riket på de nyinvandrade eleverna och eleverna med okänd bakgrund? Den frågan går att belysa, och kanske också att besvara. Skolverket har nämligen statistik på betygsresultaten – om dessa elever tas bort, exkluderas, ur statistiken (notera dock att den högra kolumnen som jämförelse visar samtliga elever):
Nyinvandrade elever är elever som har kommit till Sverige under de senaste fyra åren. De är inte inräknade i tabellen ovan. Det är inte heller elever med okänd bakgrund, dvs elever som saknar uppgift om personnummer (t ex om eleverna ännu inte blivit folkbokförda i Sverige).
Jämförs siffrorna i de två första kolumnerna med siffrorna i tabellerna ovan – och siffrorna i de två högra kolumnerna, som visar det genomsnittliga meritvärdet – ser vi självklart att resultaten är bättre för eleverna med svensk bakgrund. (På Fridaskolan är dock meritvärdena överraskande nog lika.) Och så måste det naturligtvis vara, eftersom de nyinvandrade eleverna självklart inte behärskar det svenska språket på samma sätt. Det är som Skolverket skriver:
”Nyanlända har en brant uppförsbacke. Att på kort tid lära sig språket och samtidigt utveckla ämneskunskaperna är en utmaning.”
Det som förvånar är väl snarast att skillnaderna inte är ännu större…
Det är också värt att notera att det genomsnittliga meritvärdet i Vänersborg är 220 poäng, om de nyinvandrade eleverna och eleverna med okänd bakgrund räknas bort. Det är fortfarande drygt 9 meritpoäng sämre än riket – när de nyinvandrade eleverna och eleverna med okänd bakgrund inkluderas…
Det är alltså inte bara de nyinvandrade eleverna som förklarar Vänersborgs tämligen låga betygsresultat.
En viktig faktor när det gäller elevers skolresultat är föräldrarnas utbildningsnivå. Skolverket har delat upp föräldrarnas utbildningsnivå i två grupper, de föräldrar (eller åtminstone en av föräldrarna) som har högst gymnasieutbildning och de som har fortsatt utbildat sig efter gymnasiet. Siffrorna visar, både i Vänersborg och Sverige, att skolan är dålig på att kompensera för elevernas hemmiljö.
Föräldrarnas utbildningsnivå spelar en stor roll för elevernas skolresultat. Och nivån är mycket olika i de olika skolorna. På Vänerparkens skola hade 69,1% av eleverna minst en förälder med eftergymnasial utbildning och på Fridaskolan 65,3%. Det kan jämföras med Dalboskolan där motsvarande siffra var 30,6%.
Det är som TTELA skrev igår:
“Skolverkets statistik visar att såväl elevernas migrationsbakgrund som föräldrarnas utbildningsnivå spelar roll när det kommer till behörighet till gymnasiet.”
Skillnaderna mellan olika elevgrupper är stora. Den är en stor utmaning för alla ansvariga för skolan att utveckla undervisningen och fördela resurserna så att elevernas bakgrund inte kommer att avgöra skolresultaten. Det är också viktigt att påpeka att social bakgrund aldrig får bli en ursäkt för sämre resultat.
Det är ingen upplyftande statistik som Skolverket presenterar för Vänersborgs del, även om den nedåtgående trenden tycks ha brutits och resultaten blivit bättre två år i rad. Resultaten är fortfarande alldeles för låga. Vi kan också tydligt se att den bristande likvärdigheten är ett stort problem i Vänersborg.
Är partistödet för stort?
Vänsterpartiet lämnade i november 2018 genom Kate Giaever en motion om att utreda en besparing av partistödet i kommunen. Den behandlades av fullmäktige i september. (Se “KF imorgon (18/9)”.) Fast det blev inte så mycket till behandling. Orsaken var framför allt att frågan om storleken på partistödet kommer upp senare i fullmäktige då stödet ska fastställas för 2020. Då kan partierna och dess ledamöter yrka på förändringar.
Jag funderar på att göra det, och det av två skäl. Det första är precis som Giaever skrev i motionen:
“Vi politiker ställer ofta tuffa besparingskrav på våra kommunala tjänstemän. Ofta känns besparingarna helt orimliga. Många av våra verksamheter är dessutom lagstadgade.”
Det andra skälet är nedläggningen av fisket i Hallsjön, eller som kommunfullmäktiges beslut löd:
”Kultur och fritidsnämndens anslag minskas med 0,5 miljoner kronor. Finansieringen av fiske på Halleberg och Hunneberg upphör, detta gäller både utsättning, underhåll samt personal.”
Jag anser att det är viktigare att fisket får vara kvar på bergen för alla kommuninvånare och turister än att partierna får lika mycket i partistöd som de brukar få.
Det är varken något problem eller något konstigt att lägga ett förslag på sänkt partistöd. Men att föra över pengar till fisket känns lite mer komplicerat. Besparingen på fisket var nämligen en del av det stora budgetbeslutet. Visst, det går att motionera om en ändring, typ ett förslag på att kultur- och fritidsnämnden ska få extra pengar till fisket. (Det visade sig i den senaste delårsrapporten att det behövs 400.000 kr till.) Men hur lägger man ett förslag som “kopplar ihop” dessa två förslag om fiske och partistöd? Ska man skriva en motion eller två? Eller kanske tre?
Jag vet faktiskt inte. Det står nämligen i kommunens arbetsordning att en motion inte får:
“ta upp ämnen av olika slag”
Fast jag komplicerar kanske det hela. Men det blir nog till att fråga kommunjuristen…
I år, 2019, betalar kommunen ut 1.485.675 kr i partistöd. Kommunens syfte med det är, och jag citerar “Regler för partistöd”, antagen 18 juni 2014:
“Partistödets ändamål och syfte är att genom ekonomiskt bidrag och stöd till politiska partier stärka deras ställning i den kommunala demokratin.”
Stödet är uppdelat i två delar, grundstöd och partistöd. Alla partier som är representerade i kommunfullmäktige får vardera 46.500 kr i grundstöd. Det är samma för alla. Det här stödet motsvarar prisbasbeloppet.![]()
Den andra delen av stödet kallas helt enkelt partistöd eller mandatstöd. Det motsvarar 45% av ett prisbasbelopp och fördelas i förhållande till antal mandat i fullmäktige.
Så här fördelades det totala partistödet i Vänersborg 2019:
Det finns ingen lag eller förordning som säger att en kommun måste betala ut partistöd eller hur stort ett sådant stöd i så fall ska vara. Det är helt upp till varje kommun. I Kommunallagen står det, 4 kap 29 § (ungefär som i kommunens dokument):
“Kommuner och landsting får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd till politiska partier för att stärka deras ställning i den kommunala demokratin (partistöd).”
Är partistödet i Vänersborg för stort? Ja, jag tycker det. I varje fall om det är en “tajt” ekonomisk situation i kommunen. När andra verksamheter får dra ner på sina kostnader så att det drabbar äldre och sjuka, barn och elever, som det gör i Vänersborg just nu – då är det ett rättvisekrav och en moralisk skyldighet att partierna också skär ner. Och påstår politiker att det går att spara utan att verksamheterna blir lidande, då ska det väl inte heller vara några problem för partiarbetet?
Och vill man vara lite provokativ… Hur mycket av partistödet går inte åt till valpropaganda och löften som:
”…om du röstar på oss, så ska vi ordna allt så bra så bra…”
Och efter valet kan vi alla se hur det går med löftena om utbildning, vård och omsorg…
Jag tycker att vänsterpartistisk vän kom på ett bra vallöfte inför valet 2022:
“Mindre partistöd – färre snabbt glömda löften!”
Partierna borde lätt kunna minska kostnaderna för sin valpropaganda om de istället fokuserade på vad de hade åstadkommit “under de gångna fyra åren”…
Tillbaka till fisket. I det här fallet handlar det ju om att en del av partistödet ska gå till fiske på Hunne- och Halleberg.
Det finns naturligtvis inget i någon lag om att kommunen ska finansiera fiske, men det handlar om förhållandevis små pengar, även för Vänersborgs kommun – men pengar som kommer förhållandevis många människor till glädje. Fisket lockar hela familjer, ofta barnfamiljer, ut i naturen – med frisk luft, social samvaro och härliga naturupplevelser. Det lockar också turister, som i sin tur ger intäkter till kommunen.
Så här skulle ett förslag kunna se ut på sänkt partistöd, där grundstödet är orört men bara 62% av nuvarande parti-/mandatstöd betalas ut:
Det skulle frigöra 405.527 kr till fisket på Halle- och Hunneberg.
Jag tar gärna emot synpunkter.
Kindblom: Ingen ersättning för träd
I en blogg för drygt en månad sedan (se “Blandad stiltje v 34”) hade jag en undran:
”Brunbergs Bygg … har fällt några träd utanför sin mark uppe vid Kindblomsvägen. Undrar vad de får betala i skadestånd…”
Det var med anledning av att Brunbergs Bygg av misstag hade fällt några träd på en fastighet som de inte ägde, men som gränsade till företagets tomt.
Det är alltså det fd skogsområdet vid Kindblomsvägen uppe vid Blåsut jag talar om – det område som Brunbergs köpte av Vänersborgs kommun för 1,6 milj kr. Det är inget skogsområde längre, utan ett före detta skogsområde. Brunbergs har ju som det tycks i rent vredesmod skövlat skogen. Trots att de inte hade bygglov… Eller var det just därför? Länsstyrelsen hade ju gått på grannarnas linje och sagt nej till bygglov. Skogen höggs ner den 7 maj i år. Och det behövde företaget enligt kommunen inget särskilt tillstånd till.
Avverkningen av träden utfördes i rask takt. I sådan takt att det av bara farten även försvann några stora träd som ägdes av en privatperson i en av fastigheterna bredvid Brunbergs.
Och sådana här misstag brukar inte vara billiga. I Aftonbladet berättas det i en artikel den 14 augusti (se ”Fällde träd på kommunens mark – tvingas böta”) om att en stiftelse som driver ett äldreboende fällde ett träd. Det visade sig att trädet inte stod på stiftelsens mark, utan på kommunal mark. Äldreboendet fick en faktura från Jönköpings kommun på 266.000 kr. Tilltaget att fälla någon annans träd, dvs kommunens – ett träd alltså – värderades till drygt en kvarts miljon kronor.
Det gäller med andra ord att inte gå för fort fram när träd ska huggas ner…
Grannen hörde av sig till Brunbergs och ville ha ersättning. Det skulle väl inte vara några problem, Brunbergs Bygg AB hade ju presenterat ett alldeles eget ”Fair Play Certifikat” (se ”Stop digging”) som företaget hade certifierat sig självt med – och det med orden:
”En tanke och ide som nu blir verklighet efter några års funderande. Vårt syfte och mål är att vi vill på detta sätt visa vår personal, beställare, kunder och leverantörer hur vi tänker och driver vår verksamhet.”
Dessutom hade ju Brunbergs gott om pengar. Företaget hade efter skogsskövlingen, antagligen var det före, bestämt sig för att strunta i
byggplanerna på Kindblom. I stället sålde företaget marken och gjorde en nätt liten förtjänst på 1,8 miljoner på affären. Och då var inte värdet av de två stora träden på grannens tomt eller resten av virket från skogen inräknade…
I enlighet med ”Fair Play Certifikatet” ville säkert Brunbergs visa sina kunder “hur vi tänker och driver vår verksamhet”. Eller? Grannen fick efter vissa påstötningar ett bud på 5.000 kr eller ett nytt träd.
5.000 kr för två träd? Och Jönköpings kommun som krävde 266.000 kr för ett…
Fair Play?
Grannen var inte nöjd. Hen tyckte att ersättningen var för liten – och kontaktade en jurist. Juristen undersökte ärendet, kollade på fall från andra delar av landet och kom fram till att en rimlig ersättning borde ligga på 60.000 kr. Juristen fick också kontakt med Brunbergs och framförde ersättningsanspråket.
Brunbergs motsatte sig budet och meddelade att företaget inte var berett att betala en enda krona…
Så är läget just nu och vad gör man då?
Den tanke som först dyker upp är självklart att dra ärendet till tingsrätten, dvs lämna in en stämningsansökan. Men det kan kosta pengar, eftersom det inte alls är säkert att den försäkring man har täcker rättegångskostnaderna för den här typen av mål. Ingen kan heller i förväg vara säker på hur rätten kommer att döma. Och även om utgången blir positiv eller delvis positiv så kan den kärande, dvs den som har stämt ett företag, ändå få betala en del av kostnaderna för målet – även som vinnande part alltså. (På ”Lawline” kan du läs mer om detta – klicka här.) I det här fallet så kan ju ingen heller veta vad tingsrätten skulle värdera två stora träd till… Och sedan finns det ju också en osäkerhet kring kostnaderna av juristhjälp…
Jag tror att flera människor kan känna igen sig i den här situationen. Det kanske i och för sig inte är så vanligt att någon hugger ner ens träd. Men det kan vara vid köp och sälj av varor, telefonabonnemang, när en vara skadas, är skadad eller inte fungerar, vid reparationer, när ett företag har utfört ett mindre bra arbete osv. Det kan i sådana lägen helt enkelt vara svårt att hävda sin rätt mot de företag som inte vill göra
rätt för sig och dessutom har helt andra ekonomiska resurser bakom sig än man själv har. Jag är övertygad om att de flesta människor i sådana här situationer istället biter ihop och står för besvären och kostnaderna själva.
I det här fallet kan jag tycka att ett lokalt byggföretag som är stolt över och gör en grej av sitt ”Fair Play Certifikat” skulle kunna ta de ekonomiska konsekvenserna av sitt misstag. Särskilt ett företag som i övrigt har en sådan positiv renommé bland vänersborgarna. Ja, bortsett då från handlandet uppe vid Kindblomsvägen…
Fisket i Hallsjön
Det har blivit en ganska het och stundtals infekterad debatt, på framför allt Facebook, om kommunfullmäktiges beslut att upphöra med finansieringen av fisket på Halle- och Hunneberg. Det har jag skrivit om tidigare – och jag är väl lite medskyldig till debatten eftersom jag uppmärksammade frågan i en blogg redan den 11 augusti. (Se “Lite av varje (2): Bad, Topp och fisk”.)
Och nu har också TTELA skrivit om beslutet och besparingen. (Se “Slutet för populärt fiskevatten” och “Sparbehov stoppar fisket vid Hallsjön”.)
TTELA bidrar med mer information i frågan. TTELA skriver att fisket:
“kommer gå med 100.000 över satt budget kommande året.”
Och det stämmer. I delårsrapporten för kultur- och fritidsnämnden, som redovisades för nämnden på det senaste sammanträdet den 13 september, står det:
“Sportfiske Hallsjön och fornvård redovisar positiv budgetavvikelse på 0,1 mkr.”
Det betyder att fisket på bergen “bara” kommer att kosta kommunen 400.000 kr för år 2019. Det blir alltså ingen besparing på 500.000 kr som fullmäktige räknade med. (Det ska dock noteras att siffrorna i delårsrapporten är en prognos.)
Men är det dessutom som Kjell-Åke Wahlberg, som har varit engagerad i arbetet med sjön i över 20 år, säger till TTELA så är det något annat som inte heller stämmer:
“I det avtalet för arrendet står det att sjön ska återställas som den var från början. Då ska alla bryggor bort, vindskydd, allting. Det händer lite vid en sjö på 30 år.”
Det sägs att kostnaderna för återställning kommer att bli över en halv miljon kronor. (Vad jag förstår så är t ex vissa av bryggpålarna upp mot 6 meter långa.) Kommunen äger ju inte marken på Hunne- och Halleberg, utan arrenderar från Sveaskog.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) kände tydligen inte till det här med återställningskostnaderna. (Jag kan väl erkänna att det gjorde inte jag heller, men å andra sidan har varken vänsterpartiet eller jag kommit med det här förslaget…)
Augustsson (S) säger till TTELA:
“Nej det är inget jag har hört något om tidigare.”
Det är ju i varje fall ett ärligt svar.
Men…
Det verkar som om det beslut som de styrande partierna (S+C+MP) tillsammans med den borgerliga oppositionen (M+L+KD – och det var för övrigt de som ursprungligen kom med förslaget) fattade är förhastat och ovanligt ogenomtänkt – några vänersborgare skulle nog till och med drista sig till att säga “korkat”…
Och det måste man nog konstatera, lägger man ett sådant här “besparingsförslag” så har nog kommuninvånarna rätt att begära att politikerna vet vad de gör och i synnerhet att de känner till konsekvenserna. Det hela verkar faktiskt kunna bli lite pinsamt.
Benny Augustsson säger också till TTELA att det inte går att häva beslutet om att lägga ner verksamheten:
”Det finns inget utrymme för det i planen för 2020 i vilket fall.”
Det här är inte korrekt. Ett fullmäktigebeslut gäller tills fullmäktige fattar ett nytt beslut. Och visar det sig att ett delbeslut är fattat med felaktiga förutsättningar kan det mycket väl rättas till. Det bästa och den snabbaste vägen vore att kommunledningen själv initierade det.
Min personliga åsikt är att pengarna till fisket vid sjöarna måste fram. Och som jag ser det finns det ett ”enkelt” sätt att finansiera fisket, att flytta över pengar från partistödet… Det skrev jag om den 19 september. (Se “KF igår, och en idé”.) Vilket också blev till en insändare i dagens TTELA. (Insändaren skrevs innan artikeln i onsdagens TTELA där Benny Augustsson intervjuades.)
Det har för övrigt startat en namninsamling för att bevara Hallsjön. I skrivande stund har 583(!) personer skrivit på. Gör det du också: ”Bevara Hallsjön!!”.
Här kommer slutligen insändaren i dagens TTELA (se ”Varför inte pröva att effektivisera partiarbetet?”; TTELA satte rubriken):
==
Varför inte pröva att effektivisera partiarbetet?
Den 19 juni fattade Vänersborgs kommunfullmäktige beslut om budgeten för 2020. Bakom beslutet stod socialdemokrater, moderater, centerpartister, liberaler, kristdemokrater och miljöpartister. I budgeten fanns följande besparingsförslag:
”Kultur och fritidsnämndens anslag minskas med 0,5 miljoner kronor. Finansieringen av fiske på Halleberg och Hunneberg upphör, detta gäller både utsättning, underhåll samt personal.”
Beslutet har vållat debatt. Det är många som brukar fiska, grilla och umgås på bergen. Det säljs över 3.000 fiskekort om året. Det ordnas fisketävlingar och bergen med dess sjöar är populära turistmål.
Kommunen sparar alltså en halv miljon kronor på att lägga ner fisket mm på bergen. Det är egentligen inga stora pengar för kommunen.
Mitt förslag är att kommunen ska skära ner på partistödet och låta pengarna gå till fisket.
Kommunen betalar i år ut totalt 1.485.675 kr i partistöd. Om partistödet minskas med en tredjedel och pengarna läggs på fisket istället, så sparar kommunen både pengar och upprätthåller servicen för alla lokala fiskare och turister.
Partierna då? Ja, de får väl göra som kommunens nämnder och förvaltningar har tvingats till i flera år – effektivisera sin verksamhet. Menar politikerna att det går att spara i äldrevården och i skolan genom effektiviseringar, så måste det gå i partiarbetet också. Varför inte pröva att effektivisera partiarbetet genom att omstrukturera, omorganisera och – digitalisera…?
Stefan Kärvling
Näringslivsrankingen 2019
Nu har den kommit, Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet i Sverige. Och som vanligt när det gäller rankingar är det ingen uppmuntrande läsning för Vänersborgs del. (Här kan du hitta rankingen för Vänersborg.)
Undersökningen ger en bild av hur det är att starta och driva företag i landets kommuner, var det är bäst och var det är mindre bra – i en fallande skala.
Vänersborg har faktiskt stigit i ranking de senaste 3 åren, men i år så rasade Vänersborg nedåt i placeringarna. Av 290 kommuner i Sverige så hamnade Vänersborg på plats 260. Det var ett fall med 66 placeringar…
Plats 260 är inget bra…

Undersökningen består av två delar. I en del har Svenskt Näringsliv tittat på objektiv statistik. På de delar som ingår i undersökningen ligger inte Vänersborg särskilt bra till på något område egentligen. När det gäller t ex “nyföretagsamhet” så är kommunen på plats 252 och “företagande” på plats 262. Placeringen är något bättre på “andel i arbete”, plats 158, och “kommunalskatt” på plats 195. Det sistnämnda betyder att nästan hundra kommuner har högre skatt än Vänersborg. Det kanske förvånar många. (I undersökningen slås dock kommunalskatten ihop med landstingsskatten.) Möjligtvis betyder detta att det finns ett utrymme att förstärka kommunkassan…
Den andra delen av undersökningen består av enkätfrågor till dels företagare och dels politiker. Det sammanfattande omdömet om företagsklimatet i kommunen hamnar på 3,15 i företagarnas enkät, medan politikernas omdöme är betydligt högre, 4,09. Det tycks som om politikerna i Vänersborg inte riktigt “känner av stämningarna” bland kommunens företagare…
Så här ser utvecklingen ut de senaste 17 åren på det sammanfattande omdömet om företagsklimatet i kommunen, när företagarna fick “sätta betyg” i de olika årliga undersökningarna:

Det är lite intressant att minialliansen (M+L+KD) styrde Vänersborg 2011-2014…
Politikerna tyckte följande om samma period (vartannat år):

Det finns faktiskt oerhört mycket att studera i undersökningen. Jag gör några korta nedslag utifrån mina personliga preferenser. (Du kan få en bredare och kanske objektivare bild genom att läsa artikeln i TTELA och på kommunens hemsida.) Så tycker jag att frågan om vad
kommunen bör prioritera är intressant. Här svarar både företagare och politiker samma sak – “snabbare handläggningstider”. På plats 2 bland företagarna kommer “bättre förståelse hos tjänstemän och politiker för företagande”. Det här kommer långt ner på politikernas lista, antagligen anser dom att förståelsen är bra. Kanske är denna skillnad ett av skälen till att drygt 25% av företagarna har övervägt att flytta sitt företag till en kommun med ett bättre företagsklimat…
Ett sätt att förbättra för näringslivet är en ökad dialog med kommunledningen. Här anser företagarna att det brister. De satte omdömet 2,77 på denna dialog. Politikerna själva ansåg att dialogen fungerade bra, omdömet låg på 4,33. En väldig skillnad kan man konstatera. Det är samma med företagarnas upplevelse av kommunens service, som framför allt gäller bemötande och handläggningstider. Företagarna ger omdömet 2,78 och politikerna 3,96.
Ska man sammanfatta rankingen så står området “vägnät, tåg- och flygförbindelser” ut på ett positivt sätt i Vänersborg. Här har enkätsvaren fört upp Vänersborg till plats 81. Även när det gäller området “tele- och IT-nät” ligger Vänersborg ganska bra till. Här rankas vi på plats 103. På de övriga områdena hamnar Vänersborg på plats 220 (“kommunpolitikers attityder”) eller sämre. Det gäller bland annat “medarbetare med relevant kompetens”, “tillämpning av lagar och regler” och “tjänstemännens attityder” (alla på rankingplats 226). Sämst var det på “allmänhetens attityder” (plats 242) och “skolans attityder” (255).
Vänersborg hamnade alltså på plats 260 i undersökningen bland Sveriges 290 kommuner. I TTELA förklarar näringslivschefen resultatet så här (se TTELA “Kommunen rasar i näringslivsranking”):
“Vi har haft en näringslivsavdelning där det bytts väldigt mycket personal, och dessutom fick vi en ny ordförande i kommunstyrelsen i årsskiftet. Så det kan nog ha lett till mer osäkerhet bland företagarna.”
Visst kan det ligga en hel del i det, men jag inbillade mig nog att företagarna skulle uppskatta bytet av ordförande i kommunstyrelsen på ett positivt sätt.
På kommunens hemsida (se “Vänersborg tappar i årets näringslivsranking”) kompletteras förklaringen till det nedslående resultatet:
“en näst intill obemannad näringslivsavdelning och uppmärksamheten kring upphandlingen av renoveringen av kommunhuset”
Jag vet inte hur mycket företagarna påverkas av skandalen kring renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset när de svarar på Svenskt Näringslivs enkät. Men självklart påverkar det förtroendet för kommunen och politikerna rent allmänt – i högsta grad. Möjligtvis kan kommunens behandling av enskilda invånare, som t ex Solvarm i Sikhall, också påverka förtroendet.
På kommunens hemsida tas också byggloven upp, något som politiker får höra om så fort de är ute bland vänersborgarna. Missnöjet har helt klart varit, och är, massivt och utbrett sedan många år. På hemsidan säger tf plan- och bygglovschefen, och det tål att fundera över både en och två gånger:
“Vi har haft bekymmer på bygglovssidan och ser att attityden fortfarande lever kvar. Det har hänt oerhört mycket här och ett genomsnittligt bygglov ligger idag på ca 5,5 vecka när alla handlingar som ska vara inlämnade är på plats.”
Att det har varit “bekymmer på bygglovssidan” i byggnadsförvaltningen är ett ärligt konstaterande, men nästan en underdrift. Jag vet dock inte riktigt vilken “attityd” som tf plan- och bygglovschefen anser “lever kvar”, om det är attityden hos företagarna (och allmänheten) eller om det är attityden hos byggnadsförvaltningen. Vi hoppas att det inte är hos den sistnämnda…
Slutligen måste jag säga att jag är något förvånad över Vänersborg dåliga rankingresultat. Min uppfattning är ändå att kommunen och kommunledningen försöker och har försökt arbeta seriöst och engagerat med företagsfrågorna. Men undersökningen manar till eftertanke. Något måste hända, något måste förändras. Det måste bli en ändring till det bättre. Företagen och de sysselsättningstillfällen som de skapar i kommunen är oerhört strategiska och väsentliga för hela Vänersborgs framtida utveckling.
Jag hoppas att resultaten av av Svenskt Näringslivs näringslivsranking analyseras noggrant och ärligt.
Solvarm och SHB (2/2): Buccis motion
(Anm. Det här är en direkt fortsättning på gårdagens blogg: ”Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.)
James Bucci sitter som vänsterpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden. Han var inte nöjd med kommunens hantering av ärendet om Solvarm. Bucci väckte därför, med en motion, helt enkelt det ärende som Solvarm som enskild fastighetsägare inte fick väcka…
Buccis motion behandlades den 12 september, efter en del strul. (Se Buccis blogg: “Sikhall 1:20 – att inskränka eller inte inskränka? That is the question!”.)
Bucci formulerade sitt yrkande på detta sätt:
“samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”
Motionen handlade på sätt och vis om två saker. Det handlade dels om det konkreta fallet – ska kommunens verksamhetsområde för VA inskränkas så att naturhuset i Sikhall inte omfattades? Och dels, om det blev ja/ok från nämnden, skulle beslutet även gälla alla andra fastigheter med samma ”problematik”. Det skulle bli en princip.
Tjänstemännen som beredde ärendet var VA-chefen och en av kommunens jurister. Och som alltid skriver förvaltningschefen under tjänsteskrivelsen. Skrivelsen kom inte helt oväntat fram till slutsatsen, vilket också blev förslaget till nämnden:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslås avslå förslagsställarens yrkan.”
I skrivelsen motiverades avslagsyrkandet. Och då är det brukligt att fakta redovisas, att hänvisningar sker till lagparagrafer och att det resoneras och dras slutsatser. Så var också fallet i denna skrivelse. Även om det var mycket kortfattat.
Det jag däremot ofta saknar i kommunala tjänsteskrivelser och underlag är något som jag som lärare har velat få mina elever till att göra, och tänka (se läroplanen för grundskolan) – att redovisa argument som talar för ett påstående och att redovisa argument som talar mot. Sedan ska varje argument analyseras och vägas mot argument för och emot. Viktigt i det analytiska och resonerande arbetet är att se saken från olika vinklar, att anlägga olika perspektiv. Först när denna process är klar så kan slutsatser dras. Och då är det viktigt att redovisa vilka argument som väger tyngst och varför.
Min åsikt är att tjänsteskrivelsen bara anlade kommunens perspektiv, dvs kommunen i den meningen av de politiker och tjänstemän som bestämmer – inte kommuninvånarna. Det fördes bara fram argument och resonemang som talade för kommunens intressen.
Så här stod det i tjänsteskrivelsen:
“En enskild fastighetsägare är inte behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning.”
Det redovisades faktiskt inga argument för eller mot detta påstående. Såvida det inte ska betraktas som ett argument att kommunfullmäktige har beslutat om det verksamhetsområde där Solvarms naturhus ingår. Det redovisades sedan bara när kommunen, utifrån sitt perspektiv, skulle kunna tänka sig att inskränka ett verksamhetsområde. Det handlade då om kostnader och tekniska problem. För kommunen alltså.
Men så skrev tjänstemännen lite överraskande:
“frågan om inskränkning enligt § 9 har ännu inte prövats av domstol.”
Oops.
Har inte lagparagrafen prövats av domstol? Då borde det väl, kan man tycka, vara ännu viktigare att anföra argument för och emot, motivera, förklara och analysera… Men det gjorde inte tjänstemännen.
Jag återger lagparagrafen ytterligare en gång, så kan läsaren själv göra sin tolkning (Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 9 §):
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Tjänsteskrivelsen fortsatte med att redovisa domen i Mark- och miljödomstolen (MMD) som gav Solvarm rätt att slippa betala anslutningsavgift till kommunens VA-nät. En stor del av hela tjänsteskrivelsen handlade om detta, och jag är inte säker på varför. Det handlade ju faktiskt inte om det aktuella ärendet, Buccis motion. Och jag blir inte heller klok på slutsatsens relevans:
“Domens effekt bedöms som mycket begränsad på Vänersborg och andra kommuner då uppfattningen är att MMD ansett att det är en mycket speciell anläggning.”
Jaha, och? Om det betydde något i sammanhanget så torde väl det faktum att det handlade om “en mycket speciell anläggning” innebära att naturhuset borde kunna undantas från att ingå i verksamhetsområdet. Fast “en mycket speciell anläggning”… Tycker verkligen samhällsbyggnadsnämnden det? Vad bråkar nämnden i så fall om?
Att domens effekt bedömdes vara mycket begränsad är inget annat än att förringa frågans betydelse. Hela VA-Sverige jublar. Det är första gången som en domstol har förkunnat en dom som låter en fastighet slippa att ansluta sig och betala avgift till det kommunala VA-nätet. Det kan öppna dörrarna till fler fastigheter, vilket i sin tur kan vidga och fördjupa hela diskussionen om hur vi ska ta hand om vårt avloppsvatten. En synnerligen viktig miljöfråga.
Tjänsteskrivelsen avslutades med en redovisning av kommunens ståndpunkt:
“Domen (i MMD; min anm) ska inte påverka kommunens ställningstagande vad gäller verksamhetsområdets omfattning då det relateras till det större sammanhanget. Fastigheten kan ingå i ett verksamhetsområde utan att vara avgiftsskyldig. § 9 bedöms inte tillämpbar i detta fall.“
Det är nog så att Solvarms fastighet kan ingå i verksamhetsområdet utan att vara avgiftsskyldigt och utan att vara anslutet till VA-nätet. Det är ju antagligen så det kommer att fungera i praktiken i fortsättningen.
Det sista påståendet, att § 9 inte är tillämpbar, förstår jag mig inte riktigt på. Inte det heller… Det var ju den paragrafen som hela ärendet handlade om och den paragraf som faktisk ger fastigheter rätt att undantas från ett verksamhetsområde.
Det har skrivits en hel del om detta ärende i TTELA den senaste tiden. Vi läste bland annat om hur samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) försvarade nämndens beslut. (Se TTELA “Oklart om kommunen överklagar domen om Solvarms avlopp”.) Det blev nämligen 9-2 för att avslå motionen. (Endast medborgarpartiet stödde James Bucci, V.)
I artikeln säger Wiklund också om § 9 i LAV:
“Den paragrafen syftar inte till enskilda fastigheter.”
Vilket naturligtvis är helt fel. Det är ju precis det den gör. Men kanske har TTELA citerat ordförande Wiklund felaktigt.
Det är svårt att förstå betongpolitiker och hur de tänker. I det här ärendet är det extra svårt. Och särskilt svårt har jag att förstå ordförande Anders Wiklund som är miljöpartist.
Hur kan kommunen under alla dessa år, och nu under Wiklunds ledning, bråka och ta kamp mot Solvarm när alla vet att naturhuset är överlägset kommunens VA-system? När Solvarm ser och använder avloppsvattnet som en resurs, där näringsämnen återförs till jorden – ett kretslopp för en hållbar miljö och en hållbar framtid. Samtidigt som kommunens eget system årligen släpper ut orenat avloppsvatten i både Vänern och Frändeforsån, när kväve och fosfor inte återvinns till jordbruksmarken, när mikroorganismer, läkemedelsrester och mikroplaster släpps ut i åar och sjöar…
Mark- och miljödomstolen har i sin dom kommit fram till att Solvarms naturhus är bättre än kommunens VA-system och att Solvarm inte behöver ansluta sig eller betala anslutningsavgift. Domen kan överklagas. Vänersborgs kommun har fram till och med idag måndag att göra det. Den som beslutar om kommunen ska överklaga eller inte är förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen, inte politikerna i nämnden.
Det betyder att senast ikväll kl 23.59,59 får vi se vilket beslut förvaltningschefen har fattat.
==
Anm. Det här är en direkt fortsättning på gårdagens blogg: ”Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.
Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick
Det är inte bra att bli frustrerad skrev Lutz Rininsland (V) i en blogg häromsistens. Men det var precis vad han upplevde – frustration. Trots alla år av politiskt engagemang. (Se “Besviken på mig själv”.) Det var sammanträdet med Kunskapsförbundet Väst som gav upphov till hans känsla. Och jag förstår Lutz, jag kände till viss del den också. Både av samma skäl som Lutz, men framför allt på grund av kommunalrådens ageranden. (Se min blogg “Dagens sammanträde med KFV”.)
James Bucci, en annan vänsterpartistisk profil, kände sig “flushed” efter mötet med samhällsbyggnadsnämnden den 12 september. Det skriver James om i sin blogg efter sammanträdet. (Se “Flushed”.) Och jag förstår honom också. När jag läser James blogg så blir jag också både frustrerad och – flushed.
Det tycks vara vänsterpartisters lott i den här kommunen. Och då är det inte utan att man undrar vad vi vänsterpartister egentligen håller på med. Håller vi på att tappa fotfästet, verklighetsförankringen? Inser vi inte hur fel vi har? Inser vi inte hur smarta, logiska och ansvarstagande alla andra politiker är? Inser vi inte vilken tur det är att vänersborgarna har röstat fram alla betongpolitiker som kan lotsa Vänersborg på ett bra sätt in i framtiden?
Jag vet inte. Det händer ofta att jag försöker jag anamma betongpolitikernas syn och se problemen och lösningarna i Vänersborg ur deras perspektiv. Men det fungerar sällan. Jag kan helt enkelt inte förstå hur de tänker.
Samhällsbyggnadsnämnden hanterade torsdagen den 12 september en motion från James Buccis tangentbord. Den handlade om att undanta Solvarms naturhus från att ingå i kommunens verksamhetsområde för VA-tjänster. Bucci uttryckte det så här i sin motion:
“samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”
Samhällsbyggnadsnämnden hade nämligen den 22 mars 2018 avvisat en ansökan från Solvarm om att kommunen skulle inskränka verksamhetsområdet, dvs att Solvarms naturhus inte skulle behöva ansluta sig till det kommunala VA-nätet. I beslutet skrev samhällsbyggnadsnämnden:
“Av praxis följer att en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning. Begäran såvitt avser inskränkning ska därför avvisas, dvs. inte prövas i sak.”
Det är intressant att notera att nämnden alltså inte behandlade Solvarms begäran i sak, dvs att undantas från att ingå i verksamhetsområdet. Nämnden avslog Solvarms möjlighet att ens få saken prövad. Som privatperson och enskild fastighetsägare hade han inte den rättigheten. Enligt samhällsbyggnadsnämnden…
Det låter i mina öron precis som när en enväldig härskare dikterar vad undersåtarna får och inte får göra. De får inte ens ifrågasätta, än mindre “klaga” på besluten…
Solvarm överklagade kommunens beslut till Förvaltningsrätten. Solvarm menade att fastighetens/naturhusets VA-system var överlägset kommunens eget. Dessutom hade ju också kommunens egen miljö- och hälsoskyddsnämnd i ett tidigare beslut konstaterat att Solvarms system skulle få tillstånd att användas. (Se ”Nyhet: Solvarm får tillstånd!”.) Solvarm ville därför att verksamhetsområdet skulle inskränkas, dvs naturhuset skulle få ett undantag – det skulle inte tvingas in i det kommunala VA-nätet.
Förvaltningsrätten prövade inte sakfrågan, inte den heller. Rätten skrev i domen:
”Enligt förvaltningsrättens bedömning är lagstiftarens avsikt med prövningen och överprövningen av va-frågor därmed klar såtillvida att kommunens beslut om va-anläggningars verksamhetsområden inte ska bli föremål för prövning eller överprövning i sak och att enskilda fastighetsägare som vill undgå avgiftsskyldighet därför istället är hänvisade till att i särskild ordning visa att deras fastighets va-behov kan klaras på ett bättre sätt.”
Kommunens beslut att inte pröva sakfrågan hade inte föregåtts av några fel enligt Kommunallagen och inte varit olaglig. Solvarm förlorade. (Se “Solvarm förlorade i Förvaltningsrätten”.) Solvarm överklagade Förvaltningsrättens beslut, men Kammarrätten beviljade i veckan som gick inte ens prövningstillstånd. Även om Förvaltningsrätten undvek sakfrågan, så måste man ändå tolka domen som att en inskränkning av ett verksamhetsområde för en enskild fastighetsägare måste väckas av kommunen själv, och inte den enskilde.
Moment 22 på sin spets. Makten, dvs kommunen, vill inte pröva en invånares sakskäl. Den förnekar till och med invånaren möjligheten att ens bli lyssnad på. Och domstolen lyssnar inte heller. Den bara konstaterar att makten/kommunen inte behöver lyssna…
Det är lagtexten som gäller. Det är den som kommunen ska gå efter, det är den som de juridiska instanser ska döma efter. Och så här lyder lagtexten.
Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 9 § :
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Säger denna lagtext att en enskild inte får initiera ett ärende om att inskränka ett verksamhetsområde?
Tolkningar är en sak, lagtexten en annan. Vad säger du? Men innan du tycker något och oavsett vad du anser kanske vi kan vara överens om att det faktiskt går att tolka ovanstående lagtext på olika sätt. Och när kommunen då tolkar lagen på ett av sätten och inte på ett annat – då handlar det enligt min mening om politik…
James Bucci gick ett steg vidare. Han sitter som vänsterpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden och tänkte inte låta saken bero. Bucci väckte som politiker helt enkelt det ärende som inte Solvarm som enskild fastighetsägare fick väcka…
James Bucci skrev sin motion innan förvaltningsrätten hade kommit med sitt beslut och också innan domen från Mark- och miljödomstolen. För som läsare av denna blogg vet ansåg ju Mark- och miljödomstolen i en dom nyligen (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”) att:![]()
“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”
Men naturhuset ska, enligt samhällsbyggnadsnämnden och förvaltningsrätten, ändå ingå i verksamhetsområdet för VA-tjänster…
Det måste väl tilläggas att samhällsbyggnadsnämnden var Solvarms motpart i rättegången i Mark- och miljödomstolen. Kommunen ville att Solvarm skulle betala nästan 200.000 kr för VA-tjänster som inte behövdes.
Mark- och miljödomstolens dom var oväntad, men inte desto mindre tämligen fantastisk. Den gav Solvarm rätt. Solvarm fick rätt att fortsätta använda sitt egenbyggda system och det viktigaste, det som domen egentligen handlade om, rätt att slippa betala en anslutningsavgift på nästan 200.000 kr till kommunen. Domstolen ansåg att Solvarms naturhus var bättre än kommunens VA-lösning. Domen torde vara den första i sitt slag i Sverige.
Anm. Andra delen av den här bloggen hittar du här, ”Solvarm och SHB (2/2): Buccis motion”.
KF igår, och en idé
Oj, oj. TTELA formligen pumpar ut nyheter om Vänersborg. Det är tak som läcker på våra kommunala anläggningar, det är samhällsbyggnadsnämnden som fortsätter att agera betongbyråkratiskt gentemot Solvarm, det är regelverket kring tillsättandet och avskedandet av kommundirektör och det är Marie Dahlin som förbereder en politisk comeback i Mellerud. Det är ingen hejd på TTELA:s bevakning av det politiska livet i kommunen. Hur ska en nybliven pensionär hinna med att matcha detta?
TTELA har däremot inte skrivit något om gårdagens sammanträde med kommunfullmäktige. Faktum är att det faktiskt inte fanns någon journalist på plats. Det hindrar ju i och för sig inte att någon reporter lyssnade på radion och att det kommer en artikel senare. Men än så länge är de vänersborgare som är intresserade av vad som avhandlades på gårdagens fullmäktige hänvisade till att läsa bloggar, typ denna och Lutz Rininslands blogg (se “En tråkig blogg om en trist tillställning”).
Fast det var egentligen inte mycket att varken skriva eller läsa om. Med tanke på att kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ och att varje sammanträde kostar drygt 100.000 kronor så var det extremt händelsefattigt. Det var knappt ens några personer uppe i talarstolen… Hade det inte varit för fikarasten och en information om Vänern från Vänerns vattenvårdsförbund så hade ledamöterna kunnat gå hem efter 45 minuter.
Informationen om Vänern var lite småintressant faktiskt. Det var Vänerns Vattenvårdsförbund som hade fått bortåt 45 min att berätta om sin verksamhet för fullmäktige. Fullmäktige fick höra att Vänern har fått ett jämnare och lägre vattenstånd de senaste åren. Vattenkvaliteten är kanon. Vänern mår helt enkelt bra! De enda orosmomenten är bräddningarna från kommunernas avloppsreningsverk, dvs att verken ibland släpper ut orenat avloppsvatten i sjön. Det är också så att avloppsreningsverken inte tar bort alla läkemedelsrester och mikroplaster. Huruvida detta blir en fara för sjön på sikt vet jag inte, men man hade hittat mikroplaster i vattnet mitt ute i sjön.
Dan Åberg (M) tog återigen upp problemet med Kanadagässen, och även grågåsen, som “förorenar” i sjön, till och med strax bredvid vattenintaget i Rörvik – och vid mitt badställe vid Norra skolan… Jag hade tänkt ta upp trakasserierna från fiskmåsarna som borde häcka och bo på Vänerns kobbar och skär, men som istället har flyttat till hustaken i Nordstan. Men jag avstod. Det är nog bättre att Dan och jag tar ett snack med Bo Carlsson istället. Han känner tydligen till en bra lösning på fågelproblemen…![]()
Jag redogjorde för fullmäktiges ärenden i en blogg i tisdags. (Se “KF imorgon”.) Det blev inga överraskningar. Ja, det skulle vara att Henrik Josten (M) hann begära ordet före mig i ärendet om delårsrapporten för Kunskapsförbundet. Det gjorde emellertid inget, Josten redogjorde för förbundets svåra ekonomiska situation på ett klart och tydligt sätt. Jag fick sedan tillfälle att berätta lite om de ytterligare nedskärningar av personal som förbundet står inför inför nästa år. Det blir svårt för fullmäktiges ledamöter att inte inse krisen för gymnasie- och vuxenutbildningarna.
Kurt Karlsson (SD) var också uppe i talarstolen i detta ärende. Och det var faktiskt ingen större överraskning, vilket inte innehållet i hans anförande var heller. Kunskapsförbundets problem var enligt Karlsson naturligtvis invandringens fel.
Tänk vad lätt det är att vara sverigedemokrat. Det spelar ingen roll vad det än handlar om, vilka problem det än är. Sverigedemokrater behöver aldrig sätta sig in i fakta, aldrig läsa böcker eller t ex forskningsrapporter, aldrig fundera, tänka och analysera, aldrig dra slutsatser – alla problem som Sverige står inför är bara och alltid invandringens och invandrarnas fel. Allt… (Att sedan människor flyr från krig och annat elände, den förståelsen och empatin har man tydligen inte som sverigedemokrat.)
Jag hade mitt anförande om ärendet “Svar på motion om att utreda besparing av partistöd” (se “KF imorgon”). Jag yrkade inte bifall till motionen, utan lovade istället att återkomma med ett förslag på besparing när partistödet för 2020 ska beslutas. Vilket torde bli ganska snart, antagligen i november.
Och då fick jag en idé…
Eller rättare sagt, jag såg en återigen uppflammande diskussion på Facebook om att fisket i sjöarna på Hunne- och Halleberg, främst vad jag förstår Hallsjön, ska upphöra. I två av de större Facebookgrupperna diskuteras nu frågan. (I den tredje och antagligen den största är jag blockad, tydligen för gott… Eller till det träder till nya admins…) Folk är upprörda. Det finns många som nyttjar fiskemöjligheterna i sjöarna. Enligt uppgift säljs det ca 3.000 fiskekort om året.
Det är ju så att i juni fattade betongpartierna, dvs S+C+MP+M+L+KD, beslutet (i budgeten för 2020) att:
”Kultur och fritidsnämndens anslag minskas med 0,5 miljoner kronor. Finansieringen av fiske på Halleberg och Hunneberg upphör, detta gäller både utsättning, underhåll samt personal.”
Betongpartierna sparar alltså en halv miljon kronor på att lägga ner fisket på bergen. Det är egentligen inga stora pengar för kommunen.
Men då är min idé, som jag inte har diskuterat med någon än, inte heller i mitt parti – varför inte skära ner partistödet och använda pengarna till fisket på bergen?
Kommunen betalar i år ut totalt 1.485.675 kr i partistöd. Om vi minskar partistödet med en tredjedel och lägger pengarna på fisket, så sparar kommunen både pengar och upprätthåller servicen för alla lokala fiskare och turister som vill fiska bland älgarna.
Partierna då? Ja, de får väl göra som kommunens nämnder och förvaltningar har tvingats till i flera år – effektivisera sin verksamhet. Menar politikerna att det går att spara i äldrevården eller i skolan genom effektiviseringar, så måste det gå i partiarbetet också. Varför inte pröva att effektivisera genom att omstrukturera, omorganisera och – digitalisera…?
Det var kommunfullmäktiges sammanträde den 18 september 2019. Nästa sammanträde är den 23 oktober. Vi får hoppas att det blir lite mer debatt och engagemang då!
KF imorgon (18/9)
Imorgon sammanträder Vänersborgs högsta beslutande organ – kommunfullmäktige.
Klockan 18.00 i festsalen på Folkets hus samlas de 51 ledamöter, och ett antal ersättare, från 9 olika partier, som vänersborgarna har utsett i demokratisk ordning i förra höstens allmänna val. Det ska fattas beslut för och om Vänersborg.
Ett antal tjänstemän från kommunens förvaltningar brukar också vara närvarande. Eftersom fullmäktiges möten är offentliga finns även media på plats, liksom några åskådare. Det borde finnas ännu fler kommuninvånare i salen kan man tycka, det är ju i kommunfullmäktige som de stora besluten i kommunen fattas.
Det fattas dock inga större beslut just imorgon. Ärligt talat så tycks morgondagens fullmäktige vara tämligen, jag ska inte säga ointressant, men kanske rutinmässigt och opolitiskt – i den meningen att det sannolikt inte kommer att finnas några partiskiljande frågor. Ja, det skulle vara om Lutz Rininsland (V) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) råkar i luven på varandra under en interpellationsdebatt.
Rininsland och vänsterpartiet har länge haft synpunkter på det som vi uppfattar som diverse demokratiska underskott i kommunen. Vi har under åren lämnat in flera motioner och förslag kring demokratifrågor, t ex om öppna nämndmöten. Morgondagens interpellation från Rininsland har sin bakgrund i en motion från maj 2017 (tiden går…) där vänsterpartiet uppmärksammade en förändring som gjorde det svårare för partier som inte tillhörde den “inre kretsen” (typ vänsterpartiet) att få reda på vad som var på gång, vilka ärenden som var på väg upp för behandling.
“Så blev det 2017 när plötsligt inget längre offentliggjordes kring arbetsutskottet, varken handlingar, föredragningslistor eller protokoll.”
Vänsterpartiet lämnade en motion om att kommunstyrelsen skulle få i uppdrag att:
“ompröva beslut som har föranlett de försämringar motionen pekar på i syfte att skapa lika villkor för alla partiernas förtroendevalda.”
Kommunfullmäktige antog enhälligt motionen den 21 november förra året. Men inget har hänt sedan dess. Det är om detta som Rininsland frågar Augustsson.
Råkar inte Rininsland och Augustsson i luven på varandra då kanske de gör det lite senare. Då frågar nämligen Rininsland kommunstyrelsens ordförande om hur det ska gå med den beslutade genomlysningen nu när ”spindeln i nätet”, dvs kommundirektör Pascal Tshibanda, har avskedats. (Se ”Genomlysningen – hur blir det med den?”). Jag tror inte att vi kommer att få se någon blodvite, men det ska bli spännande att ta del av Augustssons svar.
Jag tror inte heller att det blir någon debatt om Kate Giaevers (V) och vänsterpartiets motion om att utreda besparing av partistöd. Fast jag hoppas att jag har fel.
Giaever skriver i sin motion:
“Vi politiker ställer ofta tuffa besparingskrav på våra kommunala tjänstemän. Ofta känns besparingarna helt orimliga. Många av våra verksamheter är dessutom lagstadgade.”
Motionen menar att även vi politiker måste ta vårt ansvar och föregå, om inte annat, med gott exempel och dra ner på våra kostnader, t ex genom att skära ner på partistödet. Det här är naturligtvis en bra och rimlig åtgärd i besparingstider. Man kanske även skulle kunna säga att partierna borde klara sig med mindre pengar genom att sätta upp tydliga, mätbara och realistiska mål samt, som förvaltningarna ofta avkrävs, effektivisera arbetet med hjälp av t ex omstruktureringar, omorganisation och digitalisering…
Ett alternativ till att bifalla motionen är kanske att återkomma med ett förslag på konkreta nedskärningar av partistödet den dag då fullmäktige ska fatta beslut om det. Vilket brukar ske i november.
Det har lämnats ett medborgarförslag om renare vatten i Vassbotten. Förslagsställaren skriver att näckrosor och nate breder ut sig tvärs över viken, vattnet blir stillastående och vassen växer till sig. Dessutom blir det mer och mer bottenslam för varje år. Förslaget är att kommunen ska utföra analyser och sätta in lämpliga åtgärder i tid.
Det var många år sedan jag badade i Vassbotten… Det betyder att jag inte har någon aktuell egen erfarenhet av vattenkvaliteten, men det går rätt som det är rykten om att vatten från Häljestorp rinner ut i Vassbotten via en bäck. Ryktena kanske är sanna, kanske inte. Det är i viktigt att få klarhet. Så visst borde det göras mätningar och analyser av vattenkvaliteten i Vassbotten. Det vore ju tragikomiskt om det skulle läcka från Häljestorp. Det är ju dit som slam från kommunens reningsverk körs…
Det har faktiskt kommit ytterligare ett medborgarförslag. Lite sent, men inte för sent. Förslaget kommer från två boende i Mariedal. De vill att kommunen som markägare:
”gör Mariedal Östra till ett naturreservat enligt förslag från Miljöpartiet.”
De motiverar sitt förslag på följande sätt:
”Att förbereda Vänersborgs stad för de klimatförändringar som redan startat. Att bevara skogen minskar risken för vattenbrist vid torka kontra vattenöversvämning vid häftiga skyfall. Att ge svalka åt människor och djur och sänka temperaturen vid extrem värme. Social hållbarhet då människor lätt kommer åt skogen för rekreation utan att behöva ta bilen.”
Det är inga som helst fel på dessa argument, tvärtom, men jag tror inte att de påverkar betongkramarna i Vänersborgs fullmäktige…
Kunskapsförbundet Väst har diskuterats mycket i sommar, och diskuteras för övrigt fortfarande. Imorgon ska förbundets delårsrapport till och med april behandlas, dvs godkännas. Jag vet inte riktigt om det blir några diskussioner. Delårsrapporten behandlar ju inte det som är uppe för diskussioner just nu. Fast det är klart, det finns prognoser i rapporten också… Om det blir någon diskussion kan jag tänka mig att föra fram en del av de fakta och synpunkter som jag beskrev i en blogg häromsistens. (Se “Dagens sammanträde med KFV (12/9)”.)
Så här ser fullmäktiges dagordning ut (jag har tagit bort formalia och personvalsärenden):
“4 Information: Vänerns Vattenvårdsförbund
7 Antagande av taxor 2020 för Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund – NÄRF
8 Antagande av taxa enligt strålskyddslagen
9 Delårsrapport för Kunskapsförbundet Väst april 2019
10 Godkännande av program rörande privata utförare
11 Reviderade anvisningar till Regler för utdelning av minnesgåva till anställda och förtroendevalda
12 Fastställande av sammanträdestider för kommunfullmäktige år 2020
13 Svar på motion om att utreda besparing av partistöd
14 Medborgarförslag om att rena vattnet i Vassbotten
15 Interpellation till kommunstyrelsen ordförande – Rimliga villkor för förtroendevalda i alla partier
18 Medborgarförslag om att göra Mariedal Östra till ett naturskyddsområde
19 Fråga till kommunstyrelsens ordförande: Genomlysning av förvaltningsorganisationen”
Finns det något som bör tilläggas eller diskuteras kring dessa ärenden är det bara att höra av sig till sin politiker.
Dagens BUN (16/9)
Idag hade barn- och utbildningsnämnden (BUN) helt planenligt sitt första sammanträde för säsongen. Det var nog det lugnaste mötet på
flera år, i varje fall i den meningen att de politiska meningsskiljaktigheterna lyste med sin frånvaro. Ordförande Mats Andersson (C) hade med andra ord en lugn uppgift med att svinga klubban.
Det var som sagt (se “Dags för höstens första BUN”) mycket utbildning denna dag – av de förtroendevalda. Mötet började med en webbaserad utbildning om “kommunal kompetens och kommunal organisation” och slutade med Barnkonventionen. Det var nästan så att det kändes som om man fördes ett halvt sekel tillbaka i tiden… Till skolbänken på den gamla Torpaskolan. Som för övrigt var ny då.
Mellan utbildningspassen var det ett tämligen långt pass med information om aktiviteter i skolorna och förskolorna. Jag vet inte att nämnden någon gång har fått så mycket information på ett och samma tillfälle om vad som är på gång i verksamheterna. Men det var en nyttig och nödvändig kunskap för nämndens ledamöter.
Förvaltningschef Sofia Bråberg, som förresten fick en blomma av nämnden (utnämningen till ära), och förvaltningens fyra enhetschefer berättade hur förvaltningen tänker arbeta med förskolan och skolan kommande läsår. Ett arbete som ska ske utifrån nämndens och förvaltningens fokusområden: ”Elevernas resultat ska förbättras”, “Organisationen ska vara dynamisk” och “Den sociala inkluderingen ska öka”.
Det handlade om tidiga insatser och kompetensutveckling. Det handlade om att närvaroarbetet ska fortsätta, om språkutvecklande arbetssätt, lågaffektivt bemötande, genomlysning av lärmiljöer och riktade insatser till särskilda enheter. Nämnden informerades om att det kompensatoriska uppdraget prioriteras i lågstadiesatsningen. Ledamöterna fick också reda på att intensivundervisning ger stor effekt och att erfarna pensionerade lärare och rektorer har tagits in för att lästräna elever. Det var mycket… Och då har jag ändå inte nämnt att enhetscheferna också pratade om social inkludering, delaktighet och inflytande samt formativ bedömning.
Det redogjordes också för ett förtätat ledarskap, dvs att fler rektorer anställs. Vilket till stor del redan har förverkligats, även om målet är 20 medarbetare per rektor, och där är man ännu inte. Tanken är att varje rektor ska få färre medarbetare och därmed mer tid till det pedagogiska ledarskapet. Jag tycker fortfarande att detta är fel väg att gå, men tog ingen diskussion. Jag får trösta mig med att ledningsorganisationen ska utvärderas vad det lider…
Förvaltningen tycks också vilja införa nya arbetstidsavtal på skolorna. Det betyder att pedagogerna ska vara bundna till arbetsplatsen längre tid varje dag än idag. För närvarande är det bara två skolor som har infört detta, Brålanda och Norra skolan. Inte heller detta är jag särskilt imponerad över… Och jag tror inte heller att i varje fall högstadielärarna är särskilt intresserade.
Jag fick nog intrycket av att det förmedlades en bild av “guld och gröna skogar”. Det verkade inte finnas några större svårigheter i verksamheterna. Det mesta skulle ordnas. Å andra sidan betonades att förvaltningen arbetade utifrån de ekonomiska och andra resurser som fanns. Och utifrån de medel som fanns tillgängliga gjorde man verksamheten så bra som möjligt. Och det är klart, som tjänstemän finns det ju inget annat val. Risken är väl bara att politikerna tror att det inte behöver satsas något mer på förskolan och skolan…
Nämnden fick sig också lite statistik till del – om vårterminens betygsresultat.
Medelmeritvärdena för de 9:or som slutade grundskolan i våras har ökat jämfört med tidigare år. Det är naturligtvis glädjande. I våras låg medelmeritvärdet på 205,8 poäng. De genomsnittliga betygen har nu ökat två år i rad från bottennoteringen 2017 (182,7 p). Det framfördes dock vissa farhågor att trenden kanske bryts redan nästa år. Det är nämligen så att 8:ornas meritvärden i våras, dvs de som har börjat 9:an detta läsår, var tämligen mediokra. Medelmeritvärdet låg på 185,1 p. Nu brukar i och för sig betygen förbättras i 9:an, men frågan är om de kan öka så mycket. Det blir hur som helst en utmaning för pedagogerna på högstadieskolorna.
När det gäller andel av 9:orna som gick ur grundskolan med gymnasiebehörighet (behörighet till ett yrkesprogram) så var siffran 75,8%. Det betyder att hela var fjärde elev saknade behörighet till gymnasiet… Motsvarande siffra för åk 8 (nuvarande åk 9) var 63,7%. Det är alldeles för låga siffror. Orsaken till att så stor andel av eleverna inte har gymnasiebehörighet beror på att de saknar ett eller flera av ämnesbetygen i svenska, engelska eller matematik.
Det var för tidigt att idag uttala sig om hur det har gått med rekryteringen av behörig/legitimerad personal. Det lär för övrigt bli allt svårare att få tag i behöriga pedagoger. Jag hörde i radion (se “Fortsatt minskning av antagna till lärarutbildningar”), efter sammanträdet, att:
“Antalet antagna till lärarutbildningarna fortsätter att minska och till hälften av studieplatserna nu till hösten fanns ingen konkurrens alls. … Ointresset för lärarutbildningen har lett till att flera av höstens utbildningar fått ställas in.”
Det är viktigt att Vänersborg förbereder sig för framtiden – genom att bland annat satsa mer pengar på ett tvålärarsystem. Och låta rektorerna slippa lokal- och fastighetsfrågor och allt annat som inte ingår i det pedagogiska ledarskapet…
Det går enligt de senaste beskeden att göra en “light-version” av renoveringen på Norra skolan. Det betyder i så fall att eleverna kan gå kvar på skolan fram tills en ny skola på Holmängen är färdigbyggd…
För övrigt kommenterades inte siffrorna i dagens TTELA (från SCB och SKL; se “Eleverna kostar mer och mer på grundskolorna”) att kostnaderna för undervisning per elev var lägst i Vänersborg av kommunerna i TTELA:s täckningsområde…
Till sist en eloge för utbildningen i Barnkonventionen. En mycket trevlig och lärorik lektion med intressanta diskussioner.
Senaste kommentarer