Arkiv

Archive for the ‘Byggnadsnämnden’ Category

Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning

29 maj, 2023 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på bloggen “Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?”.

Som jag skrev i den förra bloggen (se “Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?”) så är byggnadsnämndens beslut betydligt utförligare och allsidigare än beslutet från Länsstyrelsen. Byggnadsnämnden har tagit med alla aspekter man kan tänka sig, resonerat, jämfört med prejudicerande rättsfall från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), diskuterat, noterat vittnesmål, analyserat och – tänkt. Nämnden har också varit mån om att beakta alla perspektiv, även Davidssons. Dessutom har nämnden redogjort för och analyserat orsakerna till varför de tidigare besluten blev fel, t ex de felaktiga kartorna.

Länsstyrelsen å sin sida tycks ha bestämt sig för ett beslut och sedan bara beaktat de argument som bekräftar slutsatsen. Jag kan inte låta bli att fundera på om det finns några bakomliggande motiv bakom den okänsliga och nedlåtande attityden och behandlingen av Bengt Davidsson och hans fru. När Davidsson t ex överklagade byggnadsnämndens beslut 2018 till Länsstyrelsen ville han att Länsstyrelsen skulle göra platsbesök på Juta. Då skrev Länsstyrelsen i sitt beslut den 15 oktober 2018:

“Mot bakgrund av det underlag som finns i ärendet, med bland annat kartor och fotografier, gör Länsstyrelsen bedömningen att ett platsbesök inte är nödvändigt för att kunna avgöra ärendet.”

Då gick kommunens beslut mot Davidsson. I mars 2023 beslutade kommunen istället till Davidssons fördel… Då rycker Länsstyrelsen genast ut och gör tre platsbesök. Den första gången var de tre personer. Det kan också noteras att vid de två första gångerna var besöken oanmälda.

Vi får se vad andra tycker om Länsstyrelsens objektivitet.

Det viktigaste i Länsstyrelsens beslut är den nya tomtplatsavgränsningen. Det är den som så att säga leder till allt det andra.

Först av allt, så här ser Jutafastigheten ut:

Det kan vara bra att ha flygbilden i minnet. Den tunna gula linjen markerar Jutafastighetens gränser. Det är lite tveksamt var gränsen går längs älvkanten, älven har nämligen tuggat i sig stora delar av grannens jordbruksfastighet. Det har i varje fall tidigare gått en remsa på 15-30 meters bredd till fiskhuset. Fiskhuset står tveklöst på grannens fastighet. (Ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning har i sin iver anmält fiskhuset till byggnadsförvaltningen för, tror jag, brott mot strandskyddsdispensen. Det handlar alltså om Davidssons jordbrukande granne.)

2018 beslutade byggnadsnämnden att tomtplatsavgränsningen skulle ha följande utseende – se karta till vänster. Inte ens grusvägen förbi huset ingick i tomtplatsen.

Det var på denna karta som Jutahuset var felaktigt inritat och tomtplatsavgränsningen gick över ena hörnet på altanen. Den avgränsningen gällde fram till och med den 7 mars 2023. Då ändrade byggnadsnämnden tomtplatsavgränsningen. Gränsen fick då följande sträckning, se de röda strecken:

De gröna pilarna (i norr) visar var allmänhetens fria passage ska gå om det inte finns någon bro över bäckravinen eller, som byggnadsnämnden skriver, ”det djupa diket”.

Det är denna, den senaste tomtplatsavgränsningen som ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning och hans chef upphäver – och ändrar. De anser att tomtplatsavgränsningen ska ha följande utseende:

Det blev ungefär som den gamla tomtplatsavgränsningen – se de röda linjerna. Grusvägen förbi huset hamnade dock innanför avgränsningen, medan grusvägen norr om huset hamnade utanför. 

Länsstyrelsen förklarar sin tomtplatsavgränsning med, för det första, att gräsytan från grusvägen längs huset ner till älven:

“inte har varit kontinuerligt hävdat som tomtmark efter 1975”

Handläggaren fortsätter:

“endast delar av markområdet runt bostadshuset är att betrakta som ianspråktagen som tomtmark.”

Notera – ”endast delar av markområdet runt bostadshuset”…

Länsstyrelsen underkänner byggnadsnämndens bedömning totalt. Jag återkommer till frågan om ianspråktagen mark i en senare blogg. Jag tänkte i denna blogg redogöra för Länsstyrelsens andra argument:

“den aktuella dispensen riskerar att privatisera ett område som idag är allemansrättsligt tillgängligt.”

I Sverige finns det ett strandskydd som är formulerat i miljöbalken. Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden. (Och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet, vilket inte är aktuellt på Juta.)

Länsstyrelsen skriver i sitt beslut:

“Allmänheten måste även fortsättningsvis kunna röra sig i området utan att känna sig avhållna från platsen…”

Det är ett märkligt och på sätt och vis hypotetiskt resonemang. Vilka skulle känna sig “avhållna från platsen” menar Länsstyrelsen? Jag tror inte att människor gör det.

Jag tror att Länsstyrelsen ser framför sig hur Davidssons gräsmatta/äng ska bli platsen för något slags uppehållsställe för allmänheten. Ett plats där allmänheten kan spela brännboll och sitta i gräset med medhavd kaffekorg. Men Jutafastigheten har aldrig någonsin fungerat som allmänhetens uppehållsställe. Davidsson har inte heller någon som helst erfarenhet av att allmänheten har efterfrågat att Jutas gräsyta ska bli det heller.

Allmänheten ska också ha möjlighet att passera över gräset/ängen om de vill anser Länsstyrelsen. Allmänheten kan då gena och “tjäna” några meter istället för att gå runt vid älvkanten. Men eftersom Davidsson inte får sköta om gräsmattan, det privatiserar, kommer det inte att ta lång tid förrän allt är igenväxt. Se bara på det gamla koloniområdet vid Nabbensberg. (Se “Epilog: Koloniområdet på Nabbensberg”.) Det är för övrigt ytterst sällan som människor går över gräsmattan/ängen. De går “automatiskt” längs älven, eftersom de inte anser att gräsmattan/ängen är allemansrättslig tillgänglig.

Länsstyrelsen fortsätter:

“…bedömer Länsstyrelsen att den tomtplats som meddelats i detta beslut är rimligt i förhållande till avvägningen mellan de enskilda och allmänna intressena som strandskyddet representerar.”

Jag har svårt när en myndighet använder ordet “bedömer” i ett sådant här sammanhang. Det är en enda person, en chef, som beslutar efter att en enda ärendehandläggare på naturavdelningen har föredragit ärendet. Det är alltså bara 1+1 personer som representerar lagen och som “bedömer” att avvägningen är rimlig – för allmänheten och för Davidsson. I byggnadsnämnden är det, förutom tjänstepersonerna som arbetar fram underlaget, 9 ledamöter (och 9 ersättare) som gör bedömningen.

De två personerna på Länsstyrelsen anser (ordet “anser” används i beslutet) att:

“det allmänna intresset som strandskyddet representerar väger tyngre än det enskilda intresset att ha markområdet i öster och norr om grusvägen som tomtmark.”

Jag tycker att det är absurt. Davidsson har inga rättigheter på sin egen mark. Länsstyrelsen exproprierar i praktiken hela Davidssons tomt och gör den helt oanvändbar. Kvar blir en smal grusväg och en svåråtkomlig tomtmark med ett brant berg väster om huset, ett område som den rörelsehindrade Davidsson inte ens klarar av att gå i… Och fru Davidsson får nöja sig med att odla krasse i en kruka i köket…

Och det anser (ordet används alltså i beslutet) 1+1 personer på Länsstyrelsen är en rimlig avvägning… (Jag återkommer i nästa blogg till avvägning mellan olika intressen.)

De flesta tänker att tjänstepersoner på Länsstyrelsen naturligtvis har koll på alla lagar, och det har de förhoppningsvis. Men tjänstepersonerna “bedömer”, de “anser”… Och så länge det är på det viset, så blir det med nödvändighet tämligen subjektivt. Särskilt som de inte anför några prejudicerande domar till stöd för sina slutsatser…

Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?”.

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?

28 maj, 2023 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på bloggen ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.

Det hänger mörka tunga moln över Juta. En enskild nitisk tjänsteperson från Länsstyrelsen, en ärendehandläggare på naturavdelningen, och hans chef har vänt upp och ner på livet för Bengt Davidsson och hans fru.

Ärendehandläggaren från Länsstyrelsen gjorde några oanmälda fältbesök på Juta. Han studerade, antecknade och fotograferade. Väl tillbaka till Länsstyrelsens kontor vid Fesketorget formulerade han ett beslut som innebar att Bengt Davidsson och hans fru blev av med sin tomt. Davidssons och hans frus framtid tog snabbt en mycket tråkigare och dystrare vändning än de någonsin i sina vildaste fantasier kunde ha anat.

I den förra bloggen redogjorde jag för själva beslutet. (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.) I denna ska jag börja med att titta lite noggrannare på Länsstyrelsens beslut. Det blir flera bloggar, det inser jag direkt. Hur många vet jag inte. Tanken är att återge de förklaringar och motiveringar som ärendehandläggaren på Länsstyrelsen anför till stöd för sitt beslut. Han och hans chef har en totalt annorlunda värdering och uppfattning om strandskyddet på Juta än vad Vänersborgs byggnadsnämnd har. På det viset handlar inte Länsstyrelsens beslut bara om Länsstyrelsen mot Davidsson utan också Länsstyrelsen mot byggnadsnämnden.

Först tänkte jag att försöka låta bli att kritisera och argumentera, i varje fall alltför mycket. Anledningen är att Davidsson har anlitat juridisk expertis och de håller som bäst på att förbereda ett överklagande av Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen. De får planera och tänka över sina argument, taktik och strategi i lugn och ro. Tänkte jag. Jag inser att det blir svårt, ärendehandläggarens beslut är nämligen tämligen upprörande…

Bengt Davidsson har pratat med “inspektören” och ärendehandläggaren från Länsstyrelsen. Davidsson förde då fram vissa aspekter av betydelse i “fallet Juta”. Bengt nämnde t ex att han är rörelsehindrad, att sopbilen enligt kommunens regler måste ha en viss minimiyta för att kunna vända vid huset, att plan- och bygglagen innehåller bestämmelser om hur en bostad och ett bostadshus ska vara beskaffat osv. Tjänstepersonen från Länsstyrelsen gjorde helt klart för Davidsson att för honom hade dessa aspekter ingen som helst betydelse. Han och Länsstyrelsen struntade i allt annat än Miljöbalken. Det var utifrån Miljöbalken, och enbart den, som beslutet skulle fattas.

Överlag kör den nitiske ärendehandläggaren från Länsstyrelsen sitt eget race. Han tycks inte ha läst byggnadsnämndens beslut med dess allsidiga och objektiva helhetsresonemang och hänvisningar till både rättsfall, vittnen och logiska bedömningar. Ärendehandläggaren tycks ha sin bestämda åsikt klar från början, vilket inte är en helt ovanlig inställning hos vissa tjänstepersoner, och sedan ska den bevisas. Bevis, som lagar och rättsfall eller vanlig logik som talar för motsatsen, bortses det ifrån. Handläggaren ignorerar det mesta som byggnadsnämnden skrev i sitt beslut från den 7 mars 2023. Jag återkommer till det.

Jag har svårt att tro att Mark- och miljödomstolen eller, om nödvändigt, Mark- och miljööverdomstolen inte skulle ta hänsyn till någon annan lagstiftning än Miljöbalken i fallet Juta… Det gör ju inte Vänersborgs byggnadsnämnd.

Med de inledande orden skulle jag vilja börja med en som jag tror stor missuppfattning från ärendehandläggarens sida. Det gäller lyktstolparna längs den smala grusvägen alldeles bredvid Davidssons altan, längs med huset i öster och sedan vikande mot väster där huset slutar.

Lyktstolparna är på sätt och vis en petitess i det stora hela, men jag skrev i torsdagens blogg om dessa. (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.) Det handlar om 2 stycken lyktstolpar av sammanlagt 8. De här 2 lyktstolparna var med i två av Länsstyrelsens delbeslut. Ärendehandläggaren på naturavdelningen på Länsstyrelsen både ändrade och upphävde kommunens beslut om strandskyddsdispens för 2 av de 8 lyktstolparna. Två av lyktstolparna ska alltså Davidsson ta bort menar Länsstyrelsen.

Det beslutet förstod varken Bengt Davidsson eller jag. Det gör vi fortfarande inte, men ärendehandläggaren borde, som både Davidsson och jag ser det, överhuvudtaget inte tagit upp dessa lyktstolpar.

Davidsson fick nämligen strandskyddsdispens för samtliga 8 lyktstolpar redan 2018.

Den 17 april 2018 beslutade byggnadsnämnden i Vänersborg:

“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för om- och tillbyggnad, ny komplementbyggnad och utomhusbelysning.”

“Utomhusbelysningen” dvs de 8 lyktstolparna, fick alltså strandskyddsdispens redan 2018. Att det var dessa lyktstolpar längs vägen framgår av underlaget.

Bengt Davidsson överklagade byggnadsnämndens beslut till Länsstyrelsen, som då (2018) skrev i sitt beslut/dom:

“Länsstyrelsen avslår överklagandet, det vill säga ändrar inte det överklagade beslutet.”

Byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens, inklusive lyktstolparna, gällde ansåg Länsstyrelsen. Senare fastställde Mark- och miljödomstolen också byggnadsnämndens dispensbeslut, eftersom Davidsson överklagade Länsstyrelsens beslut även dit.

Den 27 januari 2021 gjorde Vänersborgs flitiga och nitiska miljö- och byggnadsförvaltning en inspektion på Juta. De var ytterst noggranna och anmärkte på det mesta som Davidsson hade gjort och inte gjort. Men. De anmärkte inte på lyktstolparna. Davidsson hade ju fått strandskyddsdispens för dem… (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.)

Ärendehandläggaren på Länsstyrelsen kan ha trott att när byggnadsnämnden den 7 mars 2023 beslutade att ge:

“strandskyddsdispens för om- och tillbyggnad, ny komplementbyggnad och utomhusbelysning.”

… att “utomhusbelysning” syftade på de 8 lyktstolparna. Men så var det alltså inte. Byggnadsnämndens dispens gällde:

“Ljuspollare finns uppsatta längs med älven som markerar vandringsleden.”

Samtidigt avslog ärendehandläggaren även strandskyddsdispensen för ljuspollarna. Så han visste naturligtvis att det fanns både lyktstolpar vid vägen vid huset och ljuspollare längs älvkanten. Såvida han inte tänkte fel, men det är svårt att veta. Tjänstepersonen från Länsstyrelsen ändrade också tomtplatsavgränsningen. Det återkommer jag till. Men han ansåg väl att han, när han ändrade tomtplatsavgränsningen, kunde passa på att ändra i andra gamla dispenser när han ändå höll på…

Hur som helst. Davidsson har bevisligen fått strandskyddsdispens för alla 8 lyktstolpar. Ärendehandläggaren från Länsstyrelsen vill alltså upphäva beslutet för 2 av dem. (De ska tas bort.) Men det är tveksamt om Länsstyrelsen kan besluta att riva upp ett över 5 år gammalt beslut. Det finns, och det är jag övertygad om att handläggaren och Länsstyrelsen känner till, något som går under beteckningen “gynnande förvaltningsbeslut”. (Se t ex Lunds Universitet.)

“En grundläggande förvaltningsrättslig princip är att gynnande förvaltningsbeslut vinner negativ rättskraft. Det innebär att gynnande beslut endast kan ändras till fördel för den enskilde.”

Det är Förvaltningslagen som fastställer principer för hur förvaltningsmyndigheter ska fatta beslut, inklusive gynnande beslut. Det finns några få undantag. Mark- och miljööverdomstolen skrev t ex i en dom den 21 januari 2021 (se MÖD 2021:2):

“Med hänsyn till den enskildes trygghet gäller enligt fast praxis att gynnande förvaltningsbeslut vinner rättskraft och kan ändras endast under vissa förutsättningar, till exempel om det försetts med återkallelseförbehåll eller om den enskilde vilselett myndigheten. Så har inte skett i detta fall och beslutet har därför rättskraft.”

Davidsson har inte vilselett någon myndighet. Jag har i dessa “moderna tider” även rådfrågat Chat GPT om det går att bryta mot denna princip. De fåtaliga fall som anges är inte tillämpliga på Juta.

Det är intressant, förvånande – och mycket märkligt. Ärendehandläggaren från Länsstyrelsen känner rimligtvis till denna grundläggande rättsliga princip. Men ändå ändrar han den tidigare strandskyddsdispensen till Davidssons nackdel. Det är också märkligt att det inte finns något resonemang i Länsstyrelsens beslut om principen och varför Länsstyrelsen bryter mot den. Är det Länsstyrelsen som missar något, eller är det jag?

Jag menar, Vänersborgs byggnadsnämnd var noga med att skriva i sitt beslut från den 3 mars:

“Nya beslutet är till sökandes fördel jämfört med tidigare beslut.”

Ärendehandläggaren och Länsstyrelsen har också ritat om tomtplatsavgränsningen. Även här har delar av de nya gränserna ändrats till Davidssons nackdel utifrån besluten 2018 (i byggnadsnämnden, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen).

Om Länsstyrelsen bryter mot Förvaltningslagen så skulle det naturligtvis kunna medföra att Länsstyrelsens beslut är olagligt. Det är sannolikt något som Davidsson och hans juridiska ombud tittar på. Om så är fallet kan man undra om det betyder att Länsstyrelsen måste göra om hela beslutet? Eller om Länsstyrelsen i ett sådant fall är helt körd…?

Det kan väl misstänkas, om jag inte har missat något, att Länsstyrelsen i så fall gör om allt igen – och att paret Davidsson får fortsätta leva i plågsam ovisshet.

En kvinna skrev följande om Länsstyrelsen på Facebook:

“Har dom verkligen så lite att göra att dom ska gå på och fortsätta krångla?”

Det verkar som de inte har så mycket att göra på Länsstyrelsens naturavdelning. Handläggaren har vid det här laget besökt Juta tre gånger, varav två gånger oanmäld. Den första gången hade han även två kollegor med sig…

Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning”.

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet

25 maj, 2023 1 kommentar

Bengt Davidsson och hans fru fick vara glada i drygt 2 månader. Nästan. I varje fall i 10 dagar…

Den 7 mars beslutade byggnadsnämnden i Vänersborg om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning enligt Davidssons förslag. Det var en glädjens dag på Jutatorpet. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.) Glädjen förtogs till viss del när Davidsson fick ett brev från Länsstyrelsen 10 dagar senare, den 17 mars, där det meddelades att Länsstyrelsen hade beslutat att överpröva byggnadsnämndens beslut. Redan då anade Davidsson oråd.

Den 5 maj fick Davidsson ett besked om att Länsstyrelsen hade avslagit hans överklagande. Det gav upphov till förvirring, eftersom Davidsson inte hade överklagat byggnadsnämndens beslut. Nämnden hade ju beslutat som Davidsson önskade. Det visade sig att det handlade om byggnadsnämndens beslut från den 25 oktober 2022. Det var den gången nämnden fastställde det olyckliga och felaktiga beslutet från 2018 när Davidsson hade köpt fastigheten. Och SVT hade reagerat med att göra ett reportage om byggnadsnämnden i Vänersborg. (Se “Davidsson återigen på SVT”.) Det här överklagandet hade Davidsson glömt bort, eftersom det var överspelat med nämndens nya beslut den 7 mars. (Det här beskrev jag i bloggen “Länsstyrelsen synar Juta”.)

Den 23 mars, i år, besökte tre tjänstepersoner från Länsstyrelsen Juta. Det var en vecka efter att Davidsson hade fått det skriftliga meddelandet att Länsstyrelsen skulle överpröva byggnadsnämndens beslut. Besöket gjordes utan att någon som helst kontakt togs med Davidsson. Den 26 april besökte en av de nitiska tjänstepersonerna från Länsstyrelsen Juta ytterligare en gång, återigen utan att meddela Davidsson. Vid detta tillfälle frågade tjänstepersonen två snickare, som arbetade vid ”fiskhuset” på Davidssons grannes fastighet, om de arbetade för Davidsson… Det var lite underligt, eftersom både huset och marken det stod på inte ägdes av Davidsson. Sedan var det anmärkningsvärt att en statlig myndighet gick bakom ryggen på den det handlade om…

Den 5 maj ringde en tjänsteperson från Länsstyrelsen, eller möjligtvis byggnadsförvaltningen i Vänersborg, till Davidssons granne, han som ägde ”fiskhuset” nedanför Juta. Tjänstepersonen förhörde sig om det var Davidsson som byggde om “fiskhuset”. Det var återigen mycket underligt, eftersom både Länsstyrelsen och Vänersborgs kommun visste att “fiskhuset” inte fanns på Davidssons mark – eller ägdes av Davidsson.

Davidsson började ana oråd. Glädjen försvann mer och mer – och förbyttes i oro. Det var något som inte stämde.

Det var en riktig känsla. Oron var helt befogad. Och den 17 maj blev besvikelsen verklig – och total. Bengt Davidsson och hans fru blev av med sin tomt. Igen. 

“Länsstyrelsen upphäver Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens, dnr STR.2017.33, i den del som avser utomhusbelysning i form av 2 lyktstolpar och 5 ljuspollare på fastigheten Restad 3:2 i Vänersborgs kommun.”

Beslutet illustrerade med fotografier, som den flitige och nitiske tjänstepersonen hade tagit på plats vid sitt fältbesök:

Det var ett underligt beslut, men det skulle Davidsson kunna leva med. Men det kom mer… Först återupprepades emellertid beslutet om de två lyktstolparna, och det förstår inte riktigt varken Davidsson eller jag:

“Länsstyrelsen ändrar Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens, dnr STR.2017.33, som gäller antalet lyktstolpar som är placerade öster om grusvägen i form av 8 lyktstolpar till 6 lyktstolpar.”

Davidsson trodde inte det var sant. Han hade satt upp 8 lyktstolpar längs den privata vägen förbi sitt hus, från infarten till “baksidan” på huset – och nu ville Länsstyrelsen ta bort 2 av dem. Davidsson fattade ingenting. Dessutom var ju lyktstolparna seriekopplade och ta bort två som stod mellan de andra var inte helt okomplicerat.

Men det skulle bli värre. Och nu slutade Davidsson att andas…

Länsstyrelsen fortsatte sitt beslut.

“Även tomtplatsavgränsningen ändras på fastigheten Restad 3:2 i Vänersborgs kommun. Länsstyrelsen gör även ett tillägg av följande villkor för dispensen:

  • Tomtplatsen åt öster ska markeras med staket, mur, häck eller liknande.
  • Tomtplatsen åt norr ska markeras med grindar.
  • Tomtplatsen åt söder ska markeras med grind.”

Det utförliga beslutet hänvisade självklart till en karta:

Det blev många grindar…

För att tydliggöra sina beslut så illustrerade den flitige och nitiska inspektören med flera närbilder från sitt fältbesök.

Tre grindar betyder att när Bengt Davidsson eller hans fru ska parkera bilen på norrsidan av huset (“baksidan”) så måste de gå ur bilen för att öppna grinden, köra igenom och sedan gå ur bilen och stänga grinden – vid tre tillfällen. Den rörelsehindrade Bengt ska in och ut ur bilen 6 gånger.

Länsstyrelsen har även godkänt ett av byggnadsnämndens beslut:

“Länsstyrelsen godkänner Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens, dnr STR.2017.33, för om- och tillbyggnad och ny komplementbyggnad på fastigheten Restad 3:2 i Vänersborgs kommun.”

Alltid något, men hade Davidsson fått välja hade han hellre fått byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning godkänd…

Länsstyrelsen utvecklar och motiverar sina beslut i texten. Det görs med bland annat ett antal flygfotografier, som i flera fall är helt nya. Det förvånade för övrigt Davidsson eftersom Länsstyrelsen har behandlat Davidssons ärende tidigare, 2018. Vilket naturligtvis Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning också har gjort i flera omgångar. Och så kommer det alltså nya fotografier nu, efter 5 år.

Jag ska i en senare blogg återge Länsstyrelsens motiveringar och ståndpunkter. Det är naturligtvis av stort intresse hur den nitiske och flitige inspektören resonerar.

Besluten får stora konsekvenser för Bengt Davidsson och hans fru. Det pensionärsliv som Davidsson hade planerat att börja leva får bli någon annan gång. Det blir ingen lugn och ro, han får istället fortsätta sin till synes tröstlösa kamp mot enskilda nitiska och flitiga tjänstepersoner.

Fortsättning i bloggen ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?”.

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

 

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Länsstyrelsen synar Juta

8 maj, 2023 Lämna en kommentar

I fredags, den 5 maj, fick Bengt Davidsson på Juta ett brev från Länsstyrelsen. Det fick hans hjärta att bulta lite fortare och andhämtningen att öka i tempo. Men brevet var väntat, och på sätt och vis också efterlängtat. Nu skulle han äntligen få besked.

Davidsson sprätte försiktigt upp kuvertet, och läste noggrant:

“Länsstyrelsen avslår överklagandet, det vill säga ändrar inte det överklagade beslutet.”

Nervositeten och spänningen byttes mot förvirring. Davidsson förstod inte riktigt. Vilket beslut? Vilket överklagande?

Den 7 mars 2023 hade byggnadsnämnden i Vänersborg gjort en vändning på 180 grader. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.) Den efter valet nytillsatta nämnden medgav att den tidigare hade haft totalt fel. Kartorna över Davidssons bostad på Juta hade varit felaktiga, det fanns nu 7-8 vittnen som alla bedyrade att Jutafastigheten hade varit ianspråktagen sedan 1969 och det hade upptäckts en rad prejudicerande rättsfall hos Mark- och miljöverdomstolen som visade att Davidssons resonemang var korrekt. Nämnden hade även gjort en intresseavvägning, enligt proportionalitetsprincipen, mellan fastighetsägarens enskilda intresse och det allmänna intresset.

Den 7 mars 2023 var med andra ord en glädjens dag på Juta. Byggnadsnämnden hade alltså äntligen, efter nästan 5 års kamp, gett Bengt Davidsson rätt. Det fanns bara en fnurra på tråden, Länsstyrelsen skulle pröva byggnadsnämndens beslut. Det var å andra sidan rutin i strandskyddsärenden.

Den 17 mars fick emellertid Bengt Davidsson det aningen tråkiga och nedslående beskedet att Länsstyrelsen skulle gå vidare. Länsstyrelsen skrev:

“Länsstyrelsen beslutar att pröva Vänersborgs kommuns beslut den 7 mars 2023 i ärende … om strandskyddsdispens gällande Omprövning av tidigare beviljad strandskyddsdispens för om- och tillbyggnad, ny komplementbyggnad och utomhusbelysning på fastigheten…”

Länsstyrelsen beslutade alltså att inte bara på ett enkelt sätt godkänna byggnadsnämndens beslut – fast det borde ha varit det naturliga med tanke på det välmotiverade underlag som nämnden hade grundat beslutet på. Nej, Länsstyrelsen tänkte överpröva beslutet.

Det var naturligtvis inget positivt besked för Davidsson, men samtidigt var det ingen katastrof. Länsstyrelsen hade ju varit inblandad redan 2018 när Vänersborgs byggnadsnämnd första gången hade fattat sitt ödesdigra och felaktiga beslut om tomtplatsavgränsning – över Davidssons altan.

Länsstyrelsen motiverade granskningen:

“Länsstyrelsen behöver närmare granska de särskilda skäl som anförs som skäl för dispens samt granska om omprövningen har skett på rätt sätt.”

Det lät inte helt lugnande, men kanske ville Länsstyrelsen bara titta lite extra på nämndens beslut, typ av nyfikenhet och intresse. Eller var det så att Länsstyrelsen faktiskt ville ställa allt till rätta?

Men fredagens brev då? Brevet där Länsstyrelsen skrev att den inte skulle ändra det överklagade beslutet? Davidsson läste vidare i brevet – och blev mer och mer förvirrad. Precis som Länsstyrelsen för övrigt tycktes vara. Länsstyrelsen skrev t ex:

“Klagandena (dvs Bengt Davidsson och hans fru; min anm) har vidare anfört att nämnden har utgått från fel kartunderlag inför beslutsfattandet. Länsstyrelsen bedömer dock att den karta som klagandena har inkommit med utgör tillräckligt underlag för att Länsstyrelsen ska kunna fatta beslut i ärendet.”

Och det betydde att Länsstyrelsen i sin bedömning utgick från – ja, vilken karta? Utgick Länsstyrelsen från Davidssons korrekta karta eller från byggnadsförvaltningens gamla felaktiga karta?

Det var inte lätt att förstå Länsstyrelsens formulering…

Länsstyrelsen fortsatte sin förvirrade text:

“Det framgår av fotografier i Länsstyrelsens kartsystem webb-GIS att marken där klagandena vill anlägga gräsmatta inte har varit kontinuerligt odlad sedan 1975.”

Davidsson kunde fortfarande inte förstå. Vem hade påstått att marken hade varit odlad sedan 1975? Och varför skulle det ha varit av intresse om marken hade varit odlad? (Jag kan inte låta bli att undra varför inte Länsstyrelsen skickar med “bevismaterialet” till Davidsson, dvs fotografierna i Länsstyrelsens kartsystem webb-GIS. Har någon sett dessa bilder? Eller är det de suddiga och intetsägande flygfoton som byggnadsförvaltningen tidigare presenterade? Se “Juta: Det tar aldrig slut!”)

Länsstyrelsen fortsatte:

“Vidare är det klarlagt genom mark-och miljödomstolens prövning att området inte utgör tomt runt bostadshuset.”

Nu började Davidsson ana oråd på allvar. Vad pratade Länsstyrelsen om? Har den missuppfattat alltihop? Mark- och miljödomstolen var ju inblandad efter beslutet 2018, men inte efter det.

Och så påstår Länsstyrelsen att “området inte utgör tomt runt bostadshuset.” Men… Tomtplatsavgränsningen gick ju över Davidssons altan? Hade de ändå använt byggnadsförvaltningens gamla föråldrade karta?

Länsstyrelsens beslut fortsatte att förvirra Bengt Davidsson.

Men…

På sidan 4 i Länsstyrelsens brev klarnade det emellertid!! Äntligen fick Bengt Davidsson en förklaring till sin och/eller Länsstyrelsens ”förvirring”.

Under rubriken “Beskrivning av ärendet” stod det:

“Byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun (nämnden) beslutade den 25 oktober 2022 … att inte ge strandskyddsdispens…”

Bengt Davidssons mage och hjärta lugnade sig, i varje fall något. Länsstyrelsen hade inte fattat något beslut utifrån byggnadsnämndens senaste beslut den 7 mars, det beslut där nämnden erkände att den hade haft totalt fel. Länsstyrelsen hade avslagit ett överklagande som Davidsson gjort av beslutet i oktober 2022.

Davidsson hade ju överklagat byggnadsnämndens absurda och felaktiga oktoberbeslut (se ”Mörka moln över Juta”) för att det inte skulle vinna laga kraft innan han inkom med en ny ansökan om strandskyddsdispens och ändrad tomtplatsavgränsning. Den ansökan som några månader senare kom att vända på hela ärendet.

Bengt Davidsson kunde inte låta bli att undra varför det hade tagit så lång tid för Länsstyrelsen och varför de hade behandlat ett gammalt överspelat ärende. Han hade överklagat ett beslut av byggnadsnämnden som hade fattats den 25 oktober 2022 och den 5 maj 2023 får han Länsstyrelsens beslut. Det var 4,5 månader senare. Och Länsstyrelsen hade bara upprepat gamla skrivningar och formuleringar… Tar sådant över 4 månader?

Länsstyrelsens beslut kring Davidssons överklagande av byggnadsnämndens gamla beslut från oktober förra året var helt meningslöst. Det var överspelat. Men vad händer med Länsstyrelsens överprövning av byggnadsnämndens beslut från den 7 mars? Kommer det att ta lika lång tid?

Ska inte Bengt Davidsson få sätta upp bron över bäckravinen på Juta innan sommaren?

Länsstyrelsen håller alltså fortfarande på med att överpröva byggnadsnämndens senaste och slutliga beslut. Men varför kommenterade inte Länsstyrelsen beslutet utifrån att den hade ytterligare ett ärende om Juta? Det hade varit bra för Davidsson att veta hur de olika ärendena förhöll sig till varandra.

Byggnadsnämnden ändrade ju i mars helt uppfattning om ianspråktagandet och, inte minst, kartorna som byggnadsförvaltningen hade använt och utgått från. Nämnden insåg att Davidsson hade rätt. Och i motiveringen till att avslå Davidssons överklagande av beslutet från oktober avvisade Länsstyrelsen helt de korrekta kartor som Davidsson hade lagt fram och det vittnesmål om ianspråktagande som Lave Thorell hade skrivit ner och som Davidsson bifogat sin överklagan. Kommer Länsstyrelsen att avvisa dessa omständigheter också i den överprövning som Länsstyrelsen gör av byggnadsnämndens beslut från mars 2022? Det gjorde ju inte byggnadsnämnden…

Jo, förvirringen är stor. Inte bara för läsare av denna blogg…

Borde byggnadsnämnden på något sätt ha återtagit det gamla ärendet? Eller är fredagens beslut ett sätt för Länsstyrelsen att “döda det gamla ärendet” nu när inte byggnadsnämnden hade gjort det?

Och framåt? När meddelar Länsstyrelsen utgången från överprövningen av byggnadsnämndens nya beslut? Om inte Länsstyrelsen gör det kommande vecka så kan förvirringen bli total. För, vad händer om Bengt Davidsson överklagar fredagens beslut till Mark- och miljödomstolen…? Då lär soppan bli fullständig – med två motsägelsefulla och sinsemellan uteslutande beslut om samma sak som pågår samtidigt.

Länsstyrelsens tjänstepersoner tycks något förvirrade och inte blev det bättre av att tre av dem besökte Juta den 23 mars. Det var en vecka efter att Davidsson fick det skriftliga meddelandet att Länsstyrelsen skulle överpröva byggnadsnämndens beslut. Besöket gjordes utan att någon som helst kontakt togs med Davidsson, varken före, under eller efter besöket. Den 26 april besökte en av tjänstepersonerna från Länsstyrelsen Juta ytterligare en gång, återigen utan att meddela Davidsson. Han presenterade sig åtminstone för två snickare som arbetade vid ”fiskhuset” på Davidssons grannes fastighet vid älven. Tjänstepersonen frågade om de arbetade för Davidsson… Det var lite underligt, eftersom både huset och marken det står på inte ägs av Davidsson. Det syns tydligt på alla fastighetskartor.

I fredags ringde dessutom en tjänsteperson från Länsstyrelsen (möjligtvis samma person) till Davidssons granne. Hen ringde alltså till fastighetsägaren själv, till han som äger ”fiskhuset” och fastigheten där huset står. Tjänstepersonen förhörde sig om det var Davidsson som byggde om fiskhuset. Vad nu Länsstyrelsen hade med det att göra? Huset fanns ju inte ens på Davidssons mark.

Det kan stundtals vara lite svårt att förstå vad Länsstyrelsen sysslar med…

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta i media

11 mars, 2023 1 kommentar

Den gångna veckan har gått i glädjens tecken ute på Jutatorpet. (Se ”Idag fick Davidsson en tomt!”.) Miranda och Bengt Davidsson tror fortfarande knappt att det är sant. Efter 7 sorger och 8 bedrövelser, under 5 år, beslutade Vänersborgs byggnadsnämnd till slut att paret Davidsson ska få sin tomt tillbaka. Den tomt som var en av anledningarna till att de köpte Juta överhuvudtaget.

Beslutet i byggnadsnämnden har blivit uppmärksammat i media. SVT Västnytt var först ut. (Se SVT “Bengts huslycka – efter Vänersborgs kommuns tvärvändning: ”Känns som en seger””.) Bengt Davidsson blev intervjuad och jag tyckte nog att inledningen på intervjun var lite “kul” – se bild till höger.

Bengt berättade för Västnytt om alla gratulationer och uppskattande kommentarer han hade fått efter beskedet om byggnadsnämndens beslut. Han menade också att beslutet visar att kommuninvånarna inte ska ge upp utan att stå på sig och hävda sin rätt:

“Det gäller bara att inte ge sig och hålla sig till sanningen.”

Bengt Davidsson har erfarenhet och vet vad han pratar om…

Västnytt besökte också byggnadsnämndens nye ordförande Benny Jonasson (S) på kommunhuset. Jonasson förklarade orsaken till att byggnadsnämnden hade en helt motsatt uppfattning än den förra mandatperiodens byggnadsnämnd. Fast det var inte riktigt så, tre av ledamöterna i den “gamla nämnden” ville redan i oktober förra året fatta samma beslut som nämnden gjorde i tisdags. Det var Pontus Gläntegård (V), Torbjörn Moqvist (SD) och Bengt Fröjd (C) som ansåg att Davidssons skulle få tillbaka sin tomt redan den gången. (Se “Mörka moln över Juta”.) Ja, faktum är att Gläntegård och Fröjd stod på Davidssons sida redan vid beslutet 2018.

Ordförande Benny Jonasson (S) förklarade nämndens omsvängning så här för Västnytts tittare:

“Vad kan man kortfattat säga? Det har kommit mer, om man tittar på historiska aspekter, hur naturliga gångvägar har varit och så vidare. Så har det kommit fram under resans gång. Men vi har fått nya, nya direktiv, mer detaljer som har lett fram till det här. Och då en bra dialog med Bengt framför allt och det är vi nöjda med.”

Det är starkt gjort att ändra uppfattning och gå tvärt emot den tidigare nämnden. Inte tal om annat. Men jag kan ändå inte låta bli att undra… Vad menade Benny Jonasson när han sa ”nya direktiv”?

Nya direktiv? Var det en “freudiansk felsägning”? Eller…? Om det var det, hur lät de gamla direktiven? Och – direktiv från vem?

Det behövde inte ha varit en “freudiansk” felsägning, det kunde ha varit en enkel felsägning utan någon som helst betydelse.

TTELA beskriver också beslutet om den nya strandskyddsdispensen med den nya tomtplatsavgränsningen. (Se TTELA “Vändningen om Jutatorpet – tomtgränsen ändras”.)

I TTELA framförs det även en del kritiska synpunkter kring den 5 år långa, segdragna processen.

Bengt Davidsson säger till TTELA:

“De har hela tiden sagt att det inte finns något lagligt stöd för mitt förslag. Nu visar det sig att det är helt enligt lagen, precis som jag har påstått. Man ska inte få hålla på såhär i fem år. Hur påverkar det här förtroendet för förvaltningen?”

Davidsson har helt rätt. Det är naturligtvis en skandal att han och hans fru har fått vänta i 5 år på att få rätt. Det har orsakat mycket onödigt lidande och stora kostnader, t ex för juridisk hjälp. Det är nog få kommuninvånare som kan stå emot trycket från en bestämd och oresonabel byggnadsnämnd och -förvaltning. Men det går alltså. Davidsson har visat det.

Förtroendet för byggnadsnämnden och dess förvaltning upplever nog de flesta politiker som låg. När man som politiker blev tilltalad av allmänheten under de första åren av 2010-talet så var det Arena Vänersborg som skulle diskuteras. Sedan blev det byggnadsnämnden… Det var inte ovanligt att 9 av 10 samtal under valrörelsen både 2018 och 2022 handlade om den. Men vem vet, kanske den nya byggnadsnämnden kan ändra på vänersborgarnas inställning. Den har ju börjat bra.

Bengt Davidssons envisa kamp mot byggnadsnämnden och Vänersborgs kommun visar hur som helst att det kan löna sig att rakryggat stå upp mot myndigheterna. Det går att få rätt även om det kan se mörkt ut…

Det är en viktig lärdom för kommunens invånare.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, strandskydd, SVT, ttela

Update: Tillsynen av Sikhall 1:22

9 mars, 2023 1 kommentar

Den 23 september 2022 gjorde Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning en tillsyn av Vänersborgs Segelsällskaps fastighet Sikhall 1:22. Det var ungefär 1,5 år efter att en kommuninvånare hade anmält fastigheten till kommunen. Det fanns misstankar om att Segelsällskapet bröt mot strandskyddsdispensen.

Misstankarna bekräftades av de handläggare som utförde tillsynen. De upptäckte att Segelsällskapet hade gjort en mängd överträdelser av strandskyddsdispensen:

“Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer att förbjudna åtgärder har utförts inom strandskyddat område.“

Handläggarna fortsatte:

“Anläggningarna, anordningar samt byggnader är uppförda inom strandskyddet utmed Vänern. De saknar dispens och ligger utanför tomtplats på mark dit allmänheten har tillträde. Anläggningarnas/anordningarnas utformning, funktion och närheten till klubbhuset gör att de privatisera marken utanför tomtplatsen.”

Handläggarna från byggnadsförvaltningen var flitiga med kameran och fotograferade alla överträdelser. Tillbaka i kommunhuset sammanställdes materialet och en skrivelse till Segelsällskapet utformades. Den skickades den 7 oktober. Förvaltningen räknade upp de åtgärder som Segelsällskapet var tvunget att utföra:

  1. “Ta bort staket”
  2. “Ta bort grindbom”
  3. “Ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.”
  4. “Ta bort altan med staket framför servicebyggnad placerad utanför tomtplatsavgränsning”
  5. “Ta bort grillkåta”
  6. “Ta bort lekplats, sandlåda och flaggstång”

Det här har jag beskrivit i bloggen “Brott mot strandskyddet i Sikhall”. Innan ärendet överlämnades till byggnadsnämnden för beslut fick Segelsällskapet möjlighet att lämna in förklaringar eller synpunkter på materialet i ärendet. Det gjorde Vänersborgs Segelsällskap den 24 oktober, 4 dagar innan tiden gick ut. Det skrev jag om i bloggen “Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?”.

I förra veckan ställde jag frågan till förvaltningen om hur ärendet hade “utvecklat sig” under de senaste dryga 4 månaderna. Jag hade t ex noterat att ärendet inte hade varit uppe i byggnadsnämnden. Svaret från byggnadsförvaltningen var kort:

“Det finns inga ytterligare handlingar eller offentlig information i ärendet.”

Det är onekligen en intressant och ganska kreativ språklig formulering – det finns ingen ytterligare “offentlig information i ärendet”. Rent konkret betyder det väl att det finns ytterligare information, men att den är ”hemlig”. Men – eftersom det inte finns några fler handlingar än de jag har så drar jag ändå slutsatsen att inget har hänt i ärendet. I varje fall har inget överlämnats till byggnadsnämnden för beslut.

Det kan konstateras att i vissa ärenden går allt mycket fort för miljö- och byggnadsförvaltningen, medan det i andra ärenden inte gör det. Vill det sig kanske Segelsällskapet får ha kvar ”anläggningarna, anordningar samt byggnader [som] är uppförda inom strandskyddet utmed Vänern” även under kommande sommar…

Kategorier:Byggnadsnämnden, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Juta: Idag fick Davidsson en tomt!

7 mars, 2023 3 kommentarer

Idag tisdag hade byggnadsnämnden sammanträde. Det visade sig vara en helt ny och annorlunda attityd bland de nya ledamöterna. Det blev uppenbart när Bengt Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning behandlades.

2018 tog byggnadsnämnden tomten och hemfridszonen från Davidsson och hans fru. Idag den 7 mars 2023 lämnade byggnadsnämnden i Vänersborg, enligt uppgifter från säkra källor, tillbaka tomten och det privata området till Bengt Davidsson. Det sägs att en enhällig byggnadsnämnd röstade ja till det förslag på tomtplatsavgränsning som Davidsson hade lämnat in i sin ansökan om ny strandskyddsdispens.

Byggnadsnämndens beslut har följande lydelse:

“Byggnadsnämnden omprövar tidigare given strandskyddsdispens 2018-04-17, BN § 44. Nytt beslut utformas enligt nedan:

Dispensen avser Göta älv i Vänersborgs kommun. Tomtplatsavgränsningen och fri passage ska utformas enligt bifogad karta.”

Så här ser kartan ut med den nya tomtplatsavgränsningen:

Fem års lidande och kamp kan därmed äntligen vara till ända. Nu får paret med all sannolikhet en privat tomt precis som alla andra fastighetsägare i Vänersborg. Det blir en tomtplats runt huset och på gräsmattan ner mot älven. Här kommer familjen att ha möjlighet att anlägga ett trädgårdsland där de kan odla t ex grönsaker och kryddor. Och vem vet, kanske också uppföra ett växthus.

Det “enda” som återstår nu är att Länsstyrelsen ska godkänna byggnadsnämndens beslut. Det tror nog de flesta att det bara ska vara en formsak. Byggnadsförvaltningen med förvaltningschef Eddie Sandin i spetsen har nämligen skrivit en fyllig, detaljrik och mycket väl formulerad motivering till beslutet. Det är en helt annan klass på förvaltningens underlag än tidigare. Inte nog med att det finns hänvisningar till både lagar och rättsfall – i underlaget förklaras på ett mycket självkritiskt sätt orsakerna till det tidigare felaktiga beslutet.

Förvaltningen skriver bland annat:

“Nya omständigheter som inte var kända vid tidigare prövning har tillkommit i ärendet. (vittnesmål m.m). Tidigare beslut anses därmed vara felaktigt.”

Det finns anledning att återkomma med en fullständigare redogörelse av byggnadsnämndens beslut. Det finns en hel del att fundera på och diskutera i den långa och sega processen…. Det har varit en jobbig tid för paret Davidsson, ibland mycket jobbig.

Men idag är en glädjens dag för paret Davidsson. Äntligen får de den bostad med den tomt som de har drömt om sedan 2018. Och vem vet, idag kanske det också är en glädjens dag för alla vänersborgare. Det är inte helt omöjligt att en helt ny byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning har sett dagens ljus.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta

Juta (2/2): Rättsfall och lagar

5 mars, 2023 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning från bloggen “Juta (1/2): Lagar och rättsfall”.

I kommunikationen mellan byggnadsförvaltningen och Bengt Davidsson har det ofta framförts att det inte finns några rättsfall som stöder Davidssons förslag till ny strandskyddsdispens med en annan tomtplatsavgränsning.

Det här är Bengt Davidssons förslag:

Däremot hade byggnadsförvaltningens gamla tomtplatsavgränsning stöd, enligt förvaltningen själv, i lagar och rättsfall, liksom även den nya avgränsningen. Den nya tomtplatsavgränsningen kom till efter att TTELA och SVT uppmärksammade att felaktiga kartor hade använts i besluten 2018 och oktober 2022. I den nya tomtplatsavgränsningen har Davidsson också “fått vägen” som går strax förbi bostadshuset.

Det här är byggnadsförvaltningens nya förslag:

Det är inte sant att det inte finns några rättsfall som stöder Davidssons förslag till ny strandskyddsdispens med en annan tomtplatsavgränsning…

Jag har läst flera domar från Mark- och Miljööverdomstolen. “Överdomstolen” är den högsta domstolen på “mark- och miljöområdet” och domarna är prejudicerande. De domar som jag har studerat är från 2015-2021.

Alla de rättsfall som jag anför nedan handlar om tomtplatsavgränsning i samband med strandskyddsdispenser. När jag citerar från domarna så nämner jag inom parentes domarnas målnummer. Med dessa beteckningar kan man lätt hitta domarna på nätet.

I mål om strandskyddsdispenser föreligger i stort sett alltid en konflikt mellan två intressen. Det är markägarens intresse av att själv få bestämma över användningen av sin mark – och allmänhetens intresse av att få tillgång till strandområden. Det här har lagen löst genom att det vid strandskyddsdispenser ska bestämmas en gräns för det område som får användas som privat tomt och som således inte ingår i allemansrätten.

En tomtplats är (M 6607-16):

“det område inom vilket markägaren kan hävda en privat zon. Hur tomtplatsen ska bestämmas måste bedömas från fall till fall. En av utgångspunkterna är att en tomt inte ska sträcka sig ända till strandlinjen. Fastighetens storlek och form tillsammans med topografi, växtlighet och byggnaders placering är avgörande för bedömningen. En intresseavvägning måste även göras mellan enskilda och allmänna intressen.”

Det framgår tydligt av flera av domarna att markområden som är ianspråktagna (privatiserade, inte tillgängliga för allmänheten) ska ingå i tomtplatsen (M 9621-19):

“Till stöd för sin talan har E.E. lämnat in skriftliga vittnesutsagor vari anges att det funnits en altan på platsen sedan 1960-talet. Skäl saknas att ifrågasätta dessa uppgifter. Platsen får därför anses vara privatiserad på ett sådant sätt att den allemansrättsliga tillgängligheten redan utsläckts och platsen saknar betydelse för strandskyddets syften.”

Den här domen är också intressant eftersom Mark- och miljöverdomstolen anser att även ett område vid stranden ska ingå i tomtplatsen, trots att det innebär att allmänhetens fria passage försvinner.

Det finns ett annat mål där Mark- och miljööverdomstolen resonerar på samma sätt (M 1154-19):

“Området var därmed inte allemansrättsligt tillgängligt när reglerna om det generella strandskyddet infördes. Tomtplatsen ska därför bestämmas på ett sätt som säkerställer att den markanvändning av gräsytan nära vattnet som pågått sedan före år 1975 och alltjämt pågår inte inskränks.”

Den här domen är också intressant av samma orsak. Mark- och miljöverdomstolen anser nämligen även i detta fall att tomtplatsen ska sträcka sig ända ner till vattnet. Domen innebar att gräsytan vid vattnet, se pil på fotot, också skulle ingå i tomtplatsen. Även här försvann allmänhetens fria passage längs stranden.

Det är alltså inte ens så att “principerna” om att en tomt inte ska sträcka sig ända till strandlinjen alltid gäller eller att allmänheten ska ha fri passage vid stränderna. Vid tomtplatsavgränsning måste myndigheten – byggnadsnämnden, Länsstyrelsen eller Mark- och miljödomstolen – hela tiden utgå från att (M 6607-16):

“Fastighetens storlek och form tillsammans med topografi, växtlighet och byggnaders placering är avgörande för bedömningen.”

Redan med ovanstående exempel torde det vara lätt att inse att den förra mandatperiodens byggnadsnämnd visade både bristande kunskap och flexibilitet. Mark- och miljöverdomstolen lägger stor tyngd, inte bara på ianspråktagandets betydelse, utan också på fastighetsägarnas legitima intressen av användningen av sin mark. Även det tycks ha gått den förra nämndens majoritet förbi…

Det finns andra aspekter av rätten att ha en privat tomtplats…

En typisk privat tomtplats i Nordstan.

I domen i mål M 12640-19 resonerar Mark- och miljööverdomstolen kring begreppet “hemfrid”. Domstolen konstaterar att begreppet inte förekommer i Miljöbalken utan utgår från straffbestämmelsen om hemfridsbrott. Domstolen fortsätter:

“Hemfridsskyddet gäller “där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg”. Med bostad avses inte bara en lokal eller en annan plats där en person bor stadigvarande, under en längre tid. Det straffsanktionerade skydd som bestämmelsen ger avser förutom den egentliga bostaden också gård eller trädgård etc. som hör till bostaden. Det är inte nödvändigt att gården eller trädgården är inhägnad om det på annat sätt framgår att området hör till bostaden.”

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning har lagt sådan energi på att med en “dåres envishet” hävda att Jutatorpet inte har varit inhägnat. Ja, det ifrågasattes till och med ända tills helt nyligen att det överhuvudtaget hade funnits staket. Det har nu bevisats, men vad är det Mark- och miljööverdomstolen skriver i domen:

“Det är inte nödvändigt att gården eller trädgården är inhägnad om det på annat sätt framgår att området hör till bostaden.”

Det kan vara förståeligt att man inte kan allt eller har läst vartenda rättsfall. Men är det korrekt att i sin myndighetsutövning hävda att man har lagen och rättsfallen på sin sida när det uppenbarligen inte stämmer? (Det är ju bara en enkel googling till kunskap…) Och om svaret är nej, har man då begått tjänstefel?

Ovanstående förhållanden, ingen inhägnad, hade relevans för det mål som Mark- och miljööverdomstolen skulle döma i.

På flygfotot ser vi att även i detta fall kom domstolen fram till att tomtplatsen skulle omfatta hela området ner till sjön. Domstolen motiverade sin bedömning (M 12640-19):

“När det gäller förhållandena på platsen framgår det av det tillgängliga underlaget att strandområdet är lägre beläget än marken kring bostadshuset och att en person som befinner sig vid strandlinjen endast kan se husets tak. Fotografier tagna från bryggan visar dock att bostadshuset syns tydligt för den som närmar sig strandområdet från vattnet.”

Domstolen betraktade hela området från sjön till huset som privat, eftersom man kunde se bostadshuset från bryggan. Hela området från stranden till byggnaden skulle därför ingå i hemfridszonen, i den privata tomtplatsen.

Hemfrid har vad jag förstår av domstolens resonemang att göra med insyn. Kan man se in i huset eller in på den privata tomtplatsen så är den inte privat längre. Och då är det ingen hemfridszon. Men en hemfridszon har varje fastighetsägare rätt till.

Mina funderingar styrks av en annan dom i Mark- och miljöverdomstolen. I mål M 1850-15 motiverar domstolen sitt domslut:

“På denna plats bidrar den befintliga byggnadens utformning, med stora fönster mot vattnet som upptar nästan hela fasaden mot stranden, till att byggnaden får anses ha en inte obetydlig hemfridszon i denna riktning, likaså åt de två håll som gavlarna vetter mot.”

De stora fönstren i huset genererar alltså i sig en “inte obetydlig hemfridszon”. Och det av den anledningen att allmänheten kan gå längs stranden och titta in i huset – genom de stora fönstren… Möjligheten till insyn gör att bostaden och tomtplatsen inte är privat. Hemfridszonen måste därför omfatta hela området ner till sjön…

Det är naturligtvis lätt att dra paralleller med Juta och se det absurda i det sätt som majoriteten av den tidigare byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen resonerade och hanterade Davidssons strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning. Den gamla byggnadsnämnden visade inte den minsta tendens att fundera i dessa banor. I Vänersborgs kommun finns det tydligen inget som kan kallas hemfrid eller privat tomtplats. I varje fall inte för paret Davidsson. Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen ansåg att allmänheten kunde gå på vägen förbi huset och titta rakt in på altanen eller rakt in i huset hos Davidsson. Ja, allemansrätten gällde enligt kommunen till och med på delar av altanen…

Till sist vill jag tillägga att i två av Mark- och miljödomstolens domar (M 9621-19 och M 6607-16) tycks det tas för givet att det ingår parkeringsplatser i den privata tomtplatsen. Jag har inte heller letat efter fler domar kring den så kallade skälighetsprincipen, utan hänvisar till en tidigare blogg. (Se “Davidsson: Ianspråktaget! (4/4)”.)

Vänersborgs kommun har fått en ny byggnadsnämnd med nya ledamöter och en ny ordförande. Nämnden har sammanträde på tisdag, den 7 mars. Då har den nya konstellationen alla möjligheter att ställa allt tillrätta och att lägga “fallet Juta” till handlingarna. Det är på tiden, efter drygt 5 år, att ge Davidsson den lugn och ro han behöver på ålderns höst – och ge hans fru möjligheten att äntligen kunna anlägga ett trädgårdsland, och kanske ett växthus.

Byggnadsnämnden måste besluta om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning enligt det förslag som Davidsson har lämnat. Det skulle också innebära att allmänheten får en fri passage längs Göta älv och att människorna kan ta sig över ravinen mellan Juta och Önafors på Davidssons gångbro.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta

Juta (1/2): Lagar och rättsfall

4 mars, 2023 Lämna en kommentar

Det närmar sig ett avgörande för Juta.

Tisdagen den 7 mars samlas byggnadsnämndens ledamöter och ersättare i kommunhuset på Sundsgatan för att behandla ärendet Juta. Förhoppningsvis sätter nämnden punkt för ärendet, även om det inte kan bli någon riktig punkt förrän också Länsstyrelsen har sagt sitt.

Länsstyrelsen är som bekant statens förlängda arm och ska kontrollera att kommunen fattar korrekta beslut kring strandskyddsärenden. Den kan både “fälla och fria”. Om Länsstyrelsen visar sin sämsta sida tvingas Davidsson överklaga Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen. Då skulle det vara till stor hjälp om Bengt Davidsson hade byggnadsnämnden på sin sida. Självklart hoppas Davidsson att få slippa överklaganden, men jag anar att han redan nu förbereder sig mentalt på en fortsättning. Det kan i värsta fall dröja ytterligare något år innan han kan njuta av sin pension.

Davidsson har i drygt 5 år haft en kommunikation, eller vad man nu ska kalla det, med kommunens byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning. De har frenetiskt och ihärdigt försvarat sina bedömningar och beslut från 2018. De har fortsatt argumentera att den strandskyddsdispens med en tomtplatsavgränsning som faktiskt går över Davidssons altan är riktig och korrekt. Det har jag redogjort för i en mängd bloggar.

Det är först sedan fallet Juta uppmärksammades i medierna, t ex SVT (se “SVT har besökt David på Juta”) och TTELA (se ”Kommunen drog tomtgränsen över Bengts altan”), som politiker och tjänstepersoner på kommunen har börjat ifrågasätta sina beslut…

Byggnadsnämnden har fram tills nu använt framför allt två argument. Det första argumentet har gått ut på att Jutafastigheten inte har varit ianspråktagen och privatiserad. Eller “hävdad” som det ibland uttrycks.

I Miljöbalken (7 kap 18 c §) står det nämligen att strandskyddsdispens kan lämnas om ett område:

“redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Eftersom Jutatomten, enligt byggnadsnämnden, inte har varit ianspråktagen tillåter inte lagen någon annan tomtplatsavgränsning än den byggnadsnämnden bestämt. Det är i och för sig ändå en alldeles för rigid och ensidig tolkning som på ett felaktigt sätt bortser från att Davidsson som fastighetsägare faktiskt har rättmätiga intressen på sin egen fastighet. (Se ”Ska Juta ha en tomt? (1/4)”.)

I Miljöbalken 7 kap 25 § står det:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Den enskilde fastighetsägaren har alltså enligt lagen legitima intressen, och de intressena måste kommunen ta hänsyn till. Det här verkar emellertid inte ha bekymrat byggnadsnämnden i Vänersborg… Det är också anmärkningsvärt att miljö- och hälsoskyddsnämnden inte resonerade kring denna paragraf i sitt yttrande i ärendet. (Se “Davidsson på Juta kämpar vidare (2/3)”.) Lagparagrafen nämndes inte med ett ord.

Naturvårdsverket nämner ofta att en “kompromiss” mellan fastighetsägarens och allmänhetens intresse alltid innebär att det ska finnas en fri passage för allmänheten längs strandkanten och att den ska vara minst några tiotal meter bred. (Se skriften “Strandskydd”.) Det anser Bengt Davidsson gäller också på Juta.

Davidsson har arbetat hårt för att visa att Juta har varit ianspråktaget, privatiserat, åtminstone sedan Landstinget tog över fastigheten 1969. Det har visat sig i åtminstone en dom i Mark- och miljööverdomstolen (M 9621-19) att vittnesutsagor har accepterats som bevis. Vilket är självklart, utom kanske just i Vänersborg. Lave Thorells skriftliga vittnesmål (se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”) accepterades ju inte av byggnadsnämnden. (Se “Mörka moln över Juta”.) Vittnesmålet övertrumfades av en suddig flygbild från 1975… (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.) Bengt Davidsson har sedan fått kontakt med inte mindre än fem ytterligare vittnen som kan intyga att Juta vid olika tider har varit ianspråktaget. Jag har skrivit om några av dem. (Se “Juta: Det tar aldrig slut! (3)” och “Davidsson: Ianspråktaget! (4/4)”.)

Det har under de senaste veckorna framgått i dialoger mellan Davidsson och förvaltningen att den äntligen tycks ha insett att Jutatomten, dvs gräsmattan från bostadshuset ner mot vattnet, har varit ianspråktagen. Vi får se om byggnadsförvaltningen står fast vid denna förändrade ståndpunkt när den presenterar ärendet för byggnadsnämnden på tisdag.

Det andra argumentet som har kommunicerats med Bengt Davidsson handlar om att det inte finns några rättsfall som talar för Davidssons sak. Förvaltningen har tydligen letat, men inte hittat några. Däremot fann de domstolsutslag som talade mot Davidsson. Det är ytterst tvivelaktiga fall som förvaltningen har anfört och som faktiskt inte alls har några paralleller med Juta. Det är anmärkningsvärt att byggnadsnämnden och dess förvaltning i sin argumentation har valt att relatera till dessa domar. (Se “Juta: Det tar aldrig slut! (2)”.)

Det finns andra rättsfall som har betydligt större likheter med Davidsson och Jutafallet och där utgångarna istället talar till Bengt Davidssons fördel. Dessa rättsfall är också mycket lätta att hitta. Varför inte byggnadsförvaltningen har hittat dem är för mig en gåta, såvida inte fallen helt enkelt hoppades över därför att de inte passade in i förvaltningens argumentation och redan fastslagna slutsats…

Fortsättning följer i bloggen ”Juta (2/2): Rättsfall och lagar”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta

Bryter kommunen mot lagen?

7 februari, 2023 1 kommentar

I september år 2020 lades en utredning fram om kommunens fastigheter, “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring”. (Utredningen kan du ladda ner här.) Utredningens syfte var att:

“redovisa vilka lokaler som inte nyttjas fullt ut och/eller nyttjas av andra än kommunens egna verksamheter samt att belysa relevanta aspekter av kommunens fastighetsinnehav och eventuella försäljningar”

Jag skrev ett antal bloggar då, om hur kommunen skötte eller snarare misskötte en del av sina fastigheter. Jag skrev bland annat om Huvudnässkolans aula, Holmens fd huvudkontor, Kommunhuset och Arena Vänersborg. (Länkar finns i slutet av bloggen.)

Det var signaturen “Jenny”, som med några kommentarer kring bloggarna om Norra skolan, fick mig att tänka på denna utredning. Och visst, jag skrev också om Norra skolan då det begav sig (se ”Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”):

“Skolan behandlas eftersom bristande och eftersatt underhåll har medfört att stora delar av byggnaden är obrukbar och att skolverksamheten därför ska läggas ner.”

Kommunens skötsel av Norra skolan har varit under all kritik. Det är stor skam hur de fina skolbyggnaderna med högt kulturhistoriskt värde från 1900 respektive 1916 har misskötts. Skolan ligger dessutom inom ett område som är av riksintresse för kulturmiljövården. Men nu har i varje fall taken på Norra skolan åtgärdats och det till en kostnad av totalt 7,9 milj kr. Men det kanske mest var för att höja skolans värde om och när fastigheten ska säljas…

“Jenny” tar upp en del lagparagrafer kring kommunens skötsel av sina byggnader, framför allt då Norra skolan så klart. Det är synpunkter och hänvisningar till PBL som hon tidigare också har delgett miljö- och byggnadsförvaltningen.

Synpunkterna är intressanta tycker jag. Kommunen har ju om inte annat en hel del åsikter om hur andra, vanliga kommuninvånare, ska sköta sina byggnader och utbyggnader, avlopp och tomtplatser mm. Det kan därför vara intressant att återge resultatet av “Jennys” arbete kring kommunens ansvar för sina byggnader.

Kommunen har blivit anmäld för att missköta några av sina byggnader. Jag vet att det t ex har inkommit anmälningar på Sikhalls magasin och Holmens fd kontorsbyggnad i Vargön. Jag tror till och med att byggnadsnämndens egna ledamöter kan ha varit inblandade i någon anmälan. Även Norra skolan har anmälts.

Den 6 december 2022 skrev anmälaren:

“Om det inte redan finns ett pågående tillsynsärende så begär jag att byggnadsnämnden startar tillsyn enligt PBL kring bristande underhåll på fastigheten Vänersborg Oxeln 7 – Norra skolan.”

Anmälaren menade att Norra skolans fuktproblematik är så omfattande att:

“skolan anses som olämplig för fortsatt drift och detta borde innebära att byggnaderna förlorar sin funktion.”

Utifrån anmälan har “Jenny” studerat PBL, plan- och bygglagen. Hon börjar med att citera PBL 8 kap 4 §:

”Ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om …
7. lämplighet för det avsedda ändamålet”

Och för Norra skolans del är det avsedda ändamålet naturligtvis att bedriva skola.

Jenny fortsätter att citera 8 kap, nu 14 §:

“Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 4 § i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt.

Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras.”

Det är uppenbarligen ingen större tvekan om att Norra skolan inte har hållits i vårdat skick. Underhållet av byggnaderna har inte heller anpassats till omgivningens karaktär eller byggnadsverkets värde. Det bristande underhållet har gjort skolan obrukbar och det har lett till att skolverksamheten ska läggas ner.

Då frågar sig “Jenny”:

“innebär inte det att kommunen har brutit mot sin underhållsskyldighet?”

Svaret på den frågan tycks för en lekman på PBL vara tämligen uppenbar. I det här fallet handlar det alltså inte heller bara om att det är en byggnad av mycket högt kulturhistoriskt värde och att det ligger i ett område som är av riksintresse för kulturmiljövården. Norra skolan används av många människor. Och det är barn… Kraven på underhåll borde då vara mycket högt ställda, kan man tycka.

“Jenny” fortsätter.

Det är byggnadsnämnden som har ansvar för att kontrollera att detta underhåll sköts. Och inte kan väl kommunens byggnadsnämnd sköta tillsynen lite ”hipp som happ”?

Nej, byggnadsnämndens tillsyn är myndighetsutövning. Boverket skriver (se “Byggnadsnämndens tillsynsansvar”):

“Reglerna om straffansvar för tjänstefel och civilrättsligt skadeståndsansvar kan därför aktualiseras vid felaktigt, försumligt eller uteblivet tillsynsarbete. Det är därför viktigt att byggnadsnämnden utför tillsyn och ingriper när det finns skäl för det.”

Det är ett stort ansvar att sitta i byggnadsnämnden eller att arbeta i byggnadsförvaltningen. Det finns något som heter tjänstefel vid myndighetsutövning (se Brottsbalken 20 kap § 1):

“Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.”

Med “underlåtenhet” menas att man låter bli att ingripa när man borde göra det. Preskriptionstiden för tjänstefel är för övrigt 5 år. Det finns domar för tjänstefel mot politiker. Det senaste exemplet är härvan i Alingsås. Där har en åklagare åtalat 11 politiker för tjänstefel – nästan två år efter att bygglovet gavs. (Se SVT “Därför är 11 politiker åtalade – bygglovshärvan i Alingsås”.)

För drygt ett år sedan blev kommunen alltså anmäld för att ha misskött Norra skolan. Och det har fortfarande inte fattats något beslut i ärendet. Handläggningen av ärendet hade för övrigt inte ens påbörjats i november och hur det går med handläggningen nu har jag ställt frågor om, men ännu inte fått något svar på.

Tillägg 8 februari. Idag fick jag följande svar från Miljö- och byggnadsförvaltningen:

”Handläggningen av ärendet har inte påbörjats därmed har vi inte gjort någon bedömning ännu. Det vi gjort är att skickat ut ett brev om upprättat tillsynsärende. Fastighet och service ska enligt inkommen skrivelse i ärendet ha beställt en utredning för inomhusmiljön.”

Anm. Fastighetsutredningen gav upphov och inspiration till följande bloggar:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Nordstan, Skola, Skola och utbildning