Arkiv
KF 15/4: Bergagården, ny VA-policy mm
Igår sammanträdde kommunfullmäktige enligt de uppgjorda planerna. (Se “Kvällens kommunfullmäktige”.) 26 ledamöter från 9 olika partier samlades i 5 olika rum för att avhandla ett 25-tal olika ärenden. Och radion var på plats för att säkra Kommunallagens krav på att:
“Fullmäktiges sammanträden är offentliga.”
Men det var ett gränsfall. Det var mycket svårt att hänga med i radioutsändningen. Det var störningar, gnisslanden och viskanden hela tiden och framför allt försvann ljudet med jämna mellanrum. Och lyckades man hålla sig kvar vid radion så fanns det uppenbar risk för huvudvärk.
Men för de som var samlade i kommunhuset fungerade det tydligen bra hela tiden. Och det var det viktigaste. Tyckte i varje fall ordförande Annalena Levin (C). Men faktum är att offentligheten är lika viktig…
Gårdagens sammanträde visade på nytt att det ska mycket till för att Vänersborgs kommun ska böja sig för yttre omständigheter…
Revisorerna fick relativt mycket tid i början av sammanträdet. De berättade om två granskningsrapporter. De ena handlade om sjukfrånvaro och rehabilitering och den andra om lokalförsörjning.
Om lokalförsörjningen skriver revisorerna:
“Kommunstyrelsen och samhällsbyggnadsnämnden bedöms inte fullt ut ha hanterat revisorernas rekommendationer avseende lokalförsörjning på ett ändamålsenligt sätt.”
Och om sjukfrånvaron:
“Utifrån granskningen är vår samlade revisionella bedömning att kommunstyrelsen, samhällsbyggnadsnämnden och socialnämnden inte helt säkerställer ett ändamålsenligt arbete för att minska sjukfrånvaro.”
Jag tror inte att revisorerna var så där överväldigande positiva… (Båda rapporterna kan hämtas här.)
Revisorerna redogjorde också för revisionsberättelsen för år 2019. Och inte heller på denna punkt hade någon ledamot någon endaste fråga. Det var tämligen uppseendeväckande. Någon kunde väl ändå ha påpekat den obalans som råder i kommunen mellan krav och resurser – att verksamheterna är underbudgeterade…
Efter 35 minuter kom fullmäktige till ärende 5 “Kommunens och nämndernas årsredovisning 2019”. Här hörde vi för första gången några politiker som yttrade sig. Det var kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som kortfattat redogjorde för det tuffa ekonomiska året 2019. Sin vana trogen tackade han också kommunens medarbetare för det fantastiska arbete som utförts. Även kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C) begärde ordet. Han menade att nämnderna ska göra mycket för den budget de har, men de ska självfallet hålla sig till budgetarna… Det hade varit
intressant om kommunalrådet Carlsson i det här sammanhanget hade tagit upp vilket som är viktigast – att följa socialtjänstlagen eller skollagen, eller att hålla budget…?
Bo Carlsson (C) hävdade också att andra nämnder lämnade över kostnader till kultur- och fritidsnämnden. Han var lite kryptisk, jag förstod nog inte riktigt vad han tänkte på.
Även Anders Wiklund (MP), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, yttrade sig på denna punkt. Wiklund var glad för några av de dokument på miljöområdet som hade tagits fram, och höll på att tas fram. Han sa också, och då reagerade jag, att det är stora läckage på VA-ledningarna i kommunen. Jag tror att han mer specifikt sade vattenledningarna. Wiklund ansåg att mer pengar borde avsättas till att fixa detta.
Ingen i oppositionen yttrade sig i ärendet…
Och så var det nämndernas verksamhetsberättelser 2019. Fråga mig inte om hur ovanstående ärenden hänger ihop och hur de skiljer sig åt. Det har jag ägnat mycket tid och många bloggar åt att fundera på genom åren…
Förutom att Bo Carlsson (C) sa något mycket kortfattat om “rätt personal på rätt ställe”, så var det bara Joakim Sjöling (S) som begärde ordet. Han sammanfattade år 2019 för barn- och utbildningsnämndens del. Och sin vana trogen – med en positiv och optimistisk utgångspunkt. (Jag skrev en blogg häromdagen om mina synpunkter på flera av ärendena ovan – se “Har Vänersborg blivit bättre?”.)
Flera okontroversiella ärenden klubbades igenom utan diskussion, ända tills Gunnar Lidell (M), på ärendet “Begäran om tilläggsanslag avseende investeringar år 2020 för samhällsbyggnadsnämnden”, påpekade att Vänersborg inte har råd att investera så här mycket pengar.
“Vi måste prioritera det viktigaste!”
Sa Lidell, som inte hade något annat yrkande. Medan Peter Göthblad (L) på nästa ärende, “Utökad investeringsbudget för strategiskt markköp inom pågående planarbete för Trestad center västra”, lovordade investeringen. Göthblad:
“Så här ska vi arbeta med våra investeringar.”
Göran Svensson från medborgarpartiet undrade om inte priset, 600.000 kr per hektar, var väldigt dyrt… Självklart fick han inget svar – medborgarpartiet har ju bara 2 mandat, som var 1 igår… Svensson yrkade avslag. Han var ensam om det.
Så var det dags för några motioner. Först behandlades Lutz Rininsland (V) och min (V) motion om Kunskapsförbundet Väst, “Fortsätt, men gör rätt!”. Och det blev en överraskning!
Benny Augustsson (S) hade förberett sig riktigt ordentligt, jag blev faktiskt imponerad. Och tänkte, det här borde ha varit med i motionssvaret. Men så visade det sig att Augustsson läste upp en lång och utförligt motivering till varför han yrkade återremiss… (Jag får återkomma senare till formuleringarna.)
Flera partier ställde sig bakom Augustssons yrkande. Och återremiss blev det. Det var nog ett OK beslut. Nu blir motionens frågor utredda, precis som Rininsland och jag yrkade i motionen. Fullmäktige kunde lika gärna ha bifallit motionen…
Kommunfullmäktige biföll som väntat Rininsland (V) och min motion om att sända kommunfullmäktiges sammanträden på webben.
Efter en ajournering för fika så var det då dags för kvällens mest uppmärksammade och kontroversiella ärende, “Köp av del av Fastighet Vänersborg Hunneberg 1:7, Bergagården”. Som visade sig inte vara särskilt kontroversiellt. (Se också TTELA “Beslut om Bergagården är taget”.)
Det har väl knappast undgått någon läsare av denna blogg vad jag anser om köpet och vilka frågor jag tyckte borde besvaras innan ett beslut kunde fattas. (Se “Bergagården – frågor som måste få svar”.) Det blev inga frågor besvarade, endast VA-frågan kom upp. (Se “KF: FABV:s köp av Bergagården”.)
Det enda som motiverade kommunens köp av Bergagården var en stark misstänksamhet mot alla privata initiativ. Kommunen måste köpa, så att inte fastigheten faller i privata händer. Det var argumentet på gårdagens fullmäktige. No more no less. Och det var naturligtvis förvånande särskilt när borgerliga partier som moderaterna, kristdemokraterna, centerpartisterna och miljöpartisterna också gav uttryck för denna ståndpunkt.
Det var bara liberalernas Peter Göthblad som anlade ett större och bredare perspektiv. Göthblad talade om de stora investeringarna kommunen står inför, viktigare investeringar som t ex i skolor. Han talade om nödvändigheten om förbättrade skolresultat, om nödvändigheten att satsa på kärnverksamheter.
“Att då köpa en fastighet är en otroligt dum investering.”
Sa Peter Göthblad. Ingen gick i svaromål. Det var bara Benny Augustsson som upprepade farhågorna om ett privata ägande…
Gunnar Lidell (M), som tyckte att Stiftelsen Bergagården inte hade skött underhållet tillräckligt bra på Bergagården, nämnde inget om köpet i sig. Lidell menade uppenbarligen att Bergagården tillhörde “det viktigaste” som kommunen “måste prioritera”…
Göthblad, och liberalerna, ska ha en eloge för att han (de) stod emot majoritetens åsikt och förde fram ett perspektiv som de andra partierna saknade.
Det blev som sagt en diskussion om VA-kostnaderna.
Min partivän James Bucci (V), som inte delar min uppfattning om köpet, förde fram ett tilläggsyrkande till beslutsförslaget. Det löd, kort och gott:
“Att fullmäktige förespråkar en upprustning av den befintliga lokala avloppsanläggningen med infiltration.”
Lidell (M) kunde tänka sig att stödja Buccis tilläggsförslag och Anders Strand (SD) yrkade bifall. Det föranledde Benny Augustsson (S) att begära en ajournering. Han kände väl att det kunde vara “något på gång”…
Efter pausen deklarerade Augustsson att de styrande partierna stödde Buccis tilläggsförslag.
Och så blev det. Kommunfullmäktige sa ja till ett köp och ja till att kommunen själv skulle säga nej till att ansluta sig till det kommunala VA-nätet.
Och det är på många sätt ett fantastiskt beslut. Nu måste Vänersborgs kommun, som jag ser det, ändra sin inställning till tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet. Om kommunen själv kan ordna sitt VA så måste ju enskilda fastighetsägare också kunna göra det – alla ska ju behandlas lika… Och allt som fastighetsägarna behöver göra – det är att hänvisa till kostnaderna!
Det är en mycket positiv nyhet för Solvarm och många andra på Dalslandskusten, och andra områden i kommunen.
Det var bara L och MBP som var mot köpet. De andra partierna brydde sig inte om att ingen talade om vad kommunen t ex ska ha Bergagården till, vad man vill göra med området eller vad de totala kostnader kommer att uppgå till. Eller hur kommunen ska ha råd med alla andra viktiga investeringar i förskolor och skolor nu när pengar går till icke-lagstadgade uppgifter.
Sammanträdet slutade klockan 20.36.
”KFV på distans”
Coronans dödsbringande vindar fortsätter att blåsa över Sverige och världen. Alla har vi väl snart någon släkting eller bekant som har drabbats.
Kunskapsförbundet Västs presidium, dvs de tre ordförandena, hade möte häromdagen. Där beslutade ordförande Maud Bengtsson (S) att direktionens sammanträden för april och maj ställs in:
“… med hänvisning till myndighetsrekommendationer samt bedömningen att endast ett fåtal beslut behöver fattas av direktionen under våren.”
De beslut som ändå var tvungna att fattas beslutade ordförande Bengtsson på egen hand – efter samråd med presidiet. Det finns nämligen en paragraf i delegationsordningen som ger ordförande denna möjlighet:
“Brådskande ärenden där direktionens avgörande inte kan avvaktas.”
Det är som jag ser det helt i sin ordning.
Det är framför allt två ordförandebeslut som är av intresse.
Ljud och bildskolan LBS AB och Lärande i Sverige AB har ansökt hos Skolinspektionen om att få utöka sina verksamheter. Kunskapsförbundet har ingen möjlighet att bestämma i sådana här frågor, men kan meddela Skolinspektionen sina synpunkter.
Och förvaltningen har författat en mycket saklig skrivelse, som ordförande har beslutat att ställa sig bakom. Förvaltningen är i sin utredning inte alls positiv till ansökningarna. Om de går igenom i sin helhet innebär de att ytterligare 351 gymnasieplatser under en 3-årsperiod tillförs området vid full utbyggnad.
Förvaltningen sammanfattar:
“Alla utbildningar är idag hårt konkurrensutsatta, vilket har varit kännbart för gymnasieskolorna i Vänersborg och Trollhättan de senaste åren, men som även drabbar friskolorna i takt med utökningen av utbildningsutbud och verksamheter. Flertalet aktörer inom Fyrbodalområdet erbjuder i dagsläget de program och inriktningar som friskolorna ovan vill ha tillstånd att bedriva. Det är därför inte fråga om kompletterande utbildningsplatser. Snarare skulle ett beviljande av ansökningarna i fråga bidra till att intensifiera konkurrensen i en icke positiv riktning. Elevunderlaget räcker inte till för att fylla alla platser vid en utökning av gymnasieplatser. Det blir då fråga om en överetablering med risk för ekonomiska konsekvenser och försämrad utbildningskvalitet. Ingen skola vinner på att ett sjunkande elevunderlag delas upp på ytterligare gymnasieplatser.”
Utifrån de diskussioner om friskolor som har varit i direktionen det senaste året, dvs under min tid i förbundet, så tror jag att samtliga ledamöter ställer sig bakom förvaltningens förslag och ordförande Bengtssons beslut. Jag gör det i varje fall.
Det andra mest intressanta ordförandebeslutet handlar om naturbruksutbildning.
Vid sammanträdet den 4 februari ställde sig direktionen enhälligt bakom att förvaltningen skulle göra en förstudie om att att starta en naturbruksutbildning i Kunskapsförbundets regi. Förstudien är nu genomförd och den visar att det finns goda förutsättningar att starta en utbildning hösten 2021.
Förstudien föreslår att utbildningen ska förläggas till Birger Sjöberggymnasiet. De praktiska delarna kommer eventuellt att bedrivas i samarbete med Nuntorp. Dessutom är Brätte ridskola liksom Gröna Klustret i Dalsland positiva till samarbete. Beräkningarna visar att Kunskapsförbundet skulle kunna bedriva utbildningen till en kostnad av 120.000 kr per år. Den så kallade riksprislistan anger 200.000 kr. Och det är det priset förbundet betalar till friskolan Realgymnasiet för varje elev och år… Idag – när KFV 
inte har utbildningen i egen regi… Om och när Kunskapsförbundet ordnar egen utbildning är det kostnaden för en elevplats på förbundet som friskolor äger rätt att debitera…
Ordförande Maud Bengtssons (S) beslut:
“Naturbruksutbildning skall starta i regi av Kunskapsförbundet Väst hösten 2021.”
Ytterligare ett bra beslut.
Vi får se när direktionen i Kunskapsförbundet kan ha sitt nästa sammanträde. De flesta hoppas, antar jag, på juni. Och blir Coronan alltför långvarig, vilket det finns anledning att befara, så måste möjligheterna till sammanträde på distans undersökas.
Nästa onsdag ska Vänersborgs kommunfullmäktige sammanträda. Då finns det vissa möjligheter till att delta på distans, i varje fall enligt kommunens definition. Ledamöter kan för all del inte delta hemifrån, men de kan få vistas i några rum på kommunhuset och delta i mötet därifrån… Jag är inte säker på att alla de ansvariga riktigt förstår vad det innebär att tillhöra en riskgrupp…
Lutz Rininslands och undertecknads motion “Fortsätt, men gör rätt” (kan laddas ner här) ska behandlas på fullmäktigesammanträdet. Den handlar om Kunskapsförbundet.
Kunskapsförbundet får ett bidrag för varje ungdom i gymnasieåren som är folkbokförd i Vänersborg och Trollhättan. Det är generöst. Om alla ungdomar hade gått i förbundets gymnasieskolor hade säkerligen pengarna räckt, tack vare “stordriftsfördelarna”. Men många elever väljer andra skolor. Och problemet är då att bidraget inte täcker kostnaden för en utbildningsplats i en annan kommun eller på ett fristående gymnasium. Men dessa fakturor får Kunskapsförbundet ändå betala. Eller rättare sagt, de elever som går kvar i förbundets skolor. De får betala genom att få lägre bidrag. I motionen yrkar Rininsland och jag:
“att kommunledningen i samråd med Trollhättan och med direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi anför i denna motion.”
I kommunstyrelsen blev det votering. Motionen avslogs med röstsiffrorna 9-6. Det var M+KD+MBP+V som röstade för bifall. De andra var mot. Jag tycker att avslaget var uppseendeväckande. Jag menar, yrkandet var:
“… söker att åstadkomma en lösning…”
Visst kan man säga nej till ett förslag på en lösning. Men det handlade ju inte om det. Motionen föreslår ingen lösning, motionen vill bara att det ska arbetas fram en…
Och precis det vill en enig direktion i Kunskapsförbundet. Även ledamöterna från S+C i Vänersborg.
Ja, ja. Någon från S eller C kommer väl att säga att de anar att en lösning kostar mer pengar (trots att inget förslag till lösning finns) och att det har inte Vänersborg råd med. För att strax därefter rösta för att kommunen ska köpa Bergagården – till överpris, mitt framför näsan på det privata företaget Spiskupan…
Decimerat KF och Holmenförsäljning
“Runt om i landet blir fullmäktigemöten inställda eller uppskjutna.”
Det kan vi idag läsa i “Dagens Samhälle”, SKR:s egen tidning. (SKR=Sveriges Kommuner och Regioner.) I t ex Svenljunga, Borgholm, Bjuv, Hudiksvall, Sölvesborg, Katrineholm och Sollentuna blir det inga KF-sammanträden. I Sölvesborg säger Anders Bogren (M):
“Eftersom det finns en hel del både ledamöter och tjänstemän som åldersmässigt befinner sig i riskzonen blev beslutet att ställa in.”
I Vänersborg genomfördes kommunfullmäktige emellertid som vanligt, dock med några “försiktighetsåtgärder”. Det skulle t ex inte kramas på mötet och mötet skulle brytas efter max 2 timmar. Det sistnämnda skedde dock inte, utan tidsgränsen överskreds med några minuter. Huruvida rekommendationen om kramar följdes vet jag inte, jag lämnade återbud. Jag var inte ensam att göra så.
Av fullmäktiges 51 ledamöter och 29 ersättare (sammanlagt 80 personer alltså) hade 33 personer lämnat återbud. Det betydde att 41% av fullmäktige valde att undvika sammanträdet. Det innebar också att sammanlagt 8 platser var tomma.
Jag undrar var demokratin och solidariteten i Vänersborgs politiska kretsar tog vägen…
Det har lyfts fram att fullmäktige var tvunget att sammanträda för att fatta ett beslut som möjliggör att möten, både i kommunfullmäktige och i nämnderna samt kommunstyrelsen, kan hållas på distans. Och visst, så står det i Kommunallagen, 5 kap 16 §:
“Ledamöter får delta i fullmäktiges sammanträden på distans om fullmäktige har beslutat det.”
Men då borde fullmäktige ha fattat endast detta beslut – och sedan inget mer. Anser jag. Om det nu inte hade gått att kringgå “formalia”, som en del kommuner tycks göra, och typ sanktionera distansdeltagande i efterhand.
Nu fattades beslutet och det var väl gott och väl det, men vid min “radio” (egentligen mobiltelefonen) hade jag en undran, som tydligen ingen annan hade i fullmäktigeförsamlingen. I beslutet står det:
“Varje lokal varifrån sammanträdet hålls ska vara så beskaffad att inte obehöriga kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud.”
Inga obehöriga… Men kommunfullmäktiges sammanträden är ju offentliga…? Kommunallagen (5 Kap 42 §):
“Fullmäktiges sammanträden är offentliga.”
Juristerna i kommunen har självklart tänkt på något som jag har missat, men är jag den ende i fullmäktige som undrar vilka som i sammanhanget är “obehöriga”…
Självklart har sammanträdet med fullmäktige en ekonomisk aspekt också. Ett KF-sammanträde kostar ju bortåt 100.000 kr (tror jag utan att ha kontrollerat; självklart ”billigare” igår pga stor frånvaro). Men så hade gårdagens sammanträde kostat oavsett om det hade varit 1 ärende eller 40… Närvarande ledamöter och ersättare i fullmäktige får nämligen ersättning för själva inläsningen inför mötena – oavsett hur lång tid sammanträdet sedan tar. Och att skriva fylliga redogörelser i efterhand, i t ex en blogg, ger inga extra pengar…
Nu fattade fullmäktige också några andra, politiska beslut. Och då tänker jag självklart på ärendet “Försäljning av del av fastigheten Rånnum 6:38 (f.d. huvudkontoret Holmen)”.
Jag har tidigare bloggat om ärendet och redogjort för det mesta i faktaväg. (Se “Om KF… Holmen!” och “Resumé KS (26/2)”.) Här tänkte jag “enbart” redogöra för debatten och beslutet. Ärendet tog för övrigt 75 minuter…
Gunnar Lidell (M) startade debatten. Han tog upp de juridiska aspekterna och sa ungefär:
“Det ska ske under lagliga möjligheter. Vi ska få rätt vid en överklagan.”
Lidell undrade också hur många ytterligare som kunde ha varit spekulanter om det hade varit allmänt känt att området kunde ha blivit så mycket större. Och det är onekligen en viktig fråga.
Lidell yrkade återremiss, dvs att inget beslut skulle fattas på sammanträdet, utan att ärendet skulle utredas ytterligare´och komma tillbaka till fullmäktige vid ett senare tillfälle.
Lidells motivering till återremissen löd:
- “omgående omförhandla avtalet med den aktuella köparen med uppdraget att minska den avstyckade tomt-arealen till ca 3500 kvm, vilket motsvarar den areal som framgick av det ursprungliga mäklarunderlaget vid annonsering. Eventuellt ytterligare markbehov för köparen får i så fall framkomma vid sådan förhandling och prissättning/kvm ske utifrån kommunens beslutade tomtpris/kvm, alternativt via en marknadsmässig värdering.”
- “om det då inte skulle föreligga köpintresse från den aktuella köparen, återupptas dialogen med övriga kända anbudsgivare, med samma förutsättningar som att-sats 1.”
- “om inget kvarstående intresse föreligger enligt att-sats 1 o 2, går den tänkta fastigheten ut till förnyad försäljning så snart ske kan.”
Hade jag varit närvarande så hade jag röstat för denna återremiss…
Bo Carlsson (C) var andre person i talarstolen. Han verkade uppgiven på förhand och menade att:
“vi måste hitta en lösning som vi är överens om.”
Anders Strand (SD) kände sig lite lurad. Han ansåg att parametrar förändrats i beredningen utan att samhällsbyggnadsnämnden visste något. (SD reserverade sig, liksom V, redan i samhällsbyggnadsnämnden.) Försäljningspriset hamnade t ex långt under marknadsvärdet. Kommunen hade ju faktiskt köpt området för 16 milj kr år 2010 och sedan lagt ner pengar i vägar, VA osv. Strand och SD stödde Lidells återremissyrkande.
Jag kan väl passa på att flika in några kompletterande sifferuppgifter här. Vänersborgs kommun köpte hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj år 2010. Sedan investerades 22 milj i gator, VA etc och häromåret uppfördes Innovationsbyggnaden för 24,8 milj kr.
Även Lena Eckerbom Wendel (M) yrkade bifall till Lidells återremissyrkande:
“Jag gillar lagligt och vill vara helt säker.”
Eckerbom Wendel menade att budgivningen kan ha varit orättvis. Spekulanterna kan ha bjudit på olika saker. Hon var också orolig för att det bara fanns en intressent kvar i slutet. Eckerbom var tveksam till tidsgränsen och ansåg att den kunde ha förlängts – särskilt eftersom det kom in ett annorlunda bud alldeles i slutet av budgivningen.
Eckerbom Wendel efterlyste också en bilaga som beslutet refererade till. Det fanns ingen sån bilaga i handlingarna till sammanträdet. För tillfället är jag lite osäker på vilken bilaga som åsyftades, det kan vara “köpeavtalet”.
Bo Carlsson replikerade:
“Jag köper allt.”
Va?? Ja, med ett undantag. Carlsson menade att tidsgränsen gäller. Höll Bo Carlsson med om allt annat? Ja, han sa faktiskt så. Och när det gäller tidsgränsen så vet många av läsarna att på auktionssajter så brukar tidsgränsen flyttas om det kommer ett högre bud strax innan innan tidsgränsen löper ut…
James Bucci (V) gillar också lagligt. Bucci undrade om församlingen verkligen var säker på att fastigheten såldes till marknadspris. Var man inte det, så skulle man rösta på Lidells återremiss.
Det blev 15 minuters ajournering. Sedan gick Benny Augustsson (S) fram till talarstolen.
Augustsson menade att i kommunfullmäktiges beslut om försäljning förra året stod det inget om kvadratmeter. Sedan var mäklaren tvungen att “skriva in nåt”.
Vänta lite. “Skriva in nåt”? Ja, Augustsson sa så. Menade han att ingen på kommunen samarbetade med mäklaren om annonsen och att alltihop var mäklarens “fel”? Det verkade så, men det är både orimligt och stämmer inte heller med vad kommunens egna tjänstemän har sagt (i kommunstyrelsen).
Augustsson menade vidare att alla spekulanter till fastigheten har haft samma förutsättningar. Vilket självklart är både tveksamt och svårt att bevisa. Sedan var han ganska frustrerad över moderaternas agerande ifråga. Han uppehöll sig en del vid detta och tyckte att de hade ändrat uppfattning under resans gång.
Slutligen var Benny Augustsson (S) av den bestämda uppfattningen att vi måste lita på våra tjänstemän. Och visst är den övervägande majoriteten av våra tjänstemän mycket duktiga på vad de gör. Men lita på alla tjänstemän? Jag lever efter en aforism formulerad av en gammal fransk tänkare, och som jag alltid lärde ut i mina SO-klasser:
“Tro inte på allt som är sant!”
Jag litar inte på alla tjänstemän.
Magnus Larsson i Sikhall gör inte det heller. Han fick för några år sedan löfte om att köpa lagerhallarna och marken runt omkring på Wargöns hamnområde för 5,2 milj kr (40.000 kvm). Hallarna skulle enligt planerna användas för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Andra företag var också intresserade (se t ex vad en företagare skriver här) och kunde tänka sig att etablera sig i området. Framför sig såg Larsson även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn. Men helt plötsligt rev kommunen hallarna, och Larsson fick aldrig reda på varför. Rivningen kostade kommunen 670.600 kr… (Se “Vad händer egentligen i Vargön?” och “Rivningen i Vargöns hamn”.)
Jag tyckte nog inte att Augustssons anförande var speciellt väl underbyggt. Men det ansåg antagligen andra politiker, typ från andra partier…
Benny Augustsson (S) yrkade bifall till förslaget om försäljning. Om det skulle bli återremiss, vilket samtliga i fullmäktige redan nu visste att det skulle bli (det krävs endast 1/3 av rösterna för att det ska bli återremiss), lämnade Augustsson en alternativ motivering till återremissen.
- “Avbryta försäljningen av del av fastigheten Rånnum 6:38.”
- “Göra en avstyckning av fastigheten.”
- “Gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
- ”Uppdra åt Samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen och”
- “Köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”
Augustsson hänvisade till att kommunfullmäktiges beslut om försäljning den 22 maj 2019. I beslutet stod det bland annat:
- “att uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen, och”
- “att köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”
Nu äntligen, tyckte jag, hade Augustsson börjat prata fakta. Så här löd faktiskt fullmäktiges beslut. Och det måste man förhålla sig till på något sätt.
Så här var det.
Kommunfullmäktige fattade beslut om försäljning den 22 maj 2019. Ärendet gick till samhällsbyggnadsnämnden som gjorde alla “förberedelser” för en försäljning. När det var dags för beslut den 12 december skrev samhällsbyggnadsnämnden i beslutet:
“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå kommunstyrelsen besluta att “
Jag kan inte se att nämnden tog ett särskilt beslut att lämna ifrån sig avgörandet, men det gjorde nämnden ändå. Och det trots att kommunfullmäktige hade sagt att ärendet skulle skötas av samhällsbyggnadsnämnden och inte skulle tillbaka till fullmäktige. Borde inte samhällsbyggnadsnämnden ha fattat ett särskilt beslut om att skicka tillbaka ärendet?
Men nu kom ärendet hur som helst till kommunfullmäktige. Och då måste väl kommunfullmäktige fatta ett beslut om vad som ska göras med förslaget från samhällsbyggnadsnämnden? Inte bara utreda det i en återremiss. Kommunfullmäktige måste ju åtminstone besluta om återremissens resultat och förslag när det kommer tillbaka… Fullmäktige beslutade ju inget i sakfrågan igår, en återremiss är ju inget egentligt beslut.
Det måste vara så att när återremissen kommer tillbaka till fullmäktige med ett förslag – då, men först då, kan kommunfullmäktige besluta att skicka tillbaka frågan till samhällsbyggnadsnämnden. Om det skulle vara aktuellt.
Det blev dock ännu mer komplicerat…
Augustssons motivering gav upphov till flera inlägg. Flera moderater ansåg att det skulle vara fel att frågan skulle tas bort från politikernas och kommunfullmäktiges bord och överlämnas till tjänstemännen. Det tycker jag också. Frågan är politiskt känslig, omdiskuterad och dessutom “strategisk” för kommunen – och det vore helt fel att i det läget lämna över den till en tjänsteperson. Som skulle göra fel hur hen än gjorde. Om det nu skulle bli så…
Mats Andersson (C) tyckte att Lidells yrkande om återremiss var:
“en ren förhalning av processen.”
Jag tycker det är brist på respekt att säga så från talarstolen. Visst måste man väl förutsätta att fullmäktiges ledamöter är seriösa och att de vill kommunens bästa? Hade det inte varit seriösare om Andersson istället hade argumenterat för varför han ansåg att en försäljning skulle vara laglig och ske till marknadspris…?
Tove af Geijerstam (L), som brukar vara seriös och inriktad på kunskap och fakta, menade att kommunen behövde pengarna och att hon litade på tjänstemännen.
Anders Wiklund (MP), samhällsbyggnadsnämndens ordförande, tyckte att kommunen behövde människor som satsade på cirkulär ekonomi… Det fick mig att tänka på två saker. Ska kommunen strunta i att försäljningen kan vara olaglig för att den “gillar” köparen? Och, hur har den nämnd och förvaltning som Wiklund själv är ordförande för, behandlat familjen Solvarm på Sikhall…
Kl 19.30 var det dags för avgörande. Fullmäktige skulle gå till omröstning. Och det visade sig bli en komplicerad rysare…
Den tjänstgörande kommundirektören och juristen berättade för ledamöterna, och oss radiolyssnare, att det krävdes 1/3 av rösterna för att återremissen skulle vinna bifall. På grund av de tomma platserna betydde det minst 15 röster. Dessutom skulle yrkande och motivering ses som ett “paket”, dvs motiveringen skulle också “bara” behöva 15 röster för att godkännas. Och det även om det fanns två motiveringar till återremiss. I så fall skulle det finnas två motiveringar – och båda skulle behandlas av kommunstyrelsen.
Det blev dags för den första omröstningen – skulle ärendet avgöras idag eller inte? Det blev votering.
S+C+MP+L+KD röstade för att frågan skulle avgöras idag – M+SD+V+MBP röstade för återremiss. 22-21!
Men eftersom det räckte med 1/3, 15 röster, så innebar det att inget beslut skulle fattas denna kväll. Det blev återremiss.
Nästa votering gällde motiveringen. Och här fanns det två förslag till motiveringar. Och båda motiveringarna behövde minst 15 röster… Det fick dom.
Så nu har kommunstyrelsen en återremiss på sitt bord, med två motiveringar. Som utesluter varandra. En unik situation, i varje fall i Vänersborg. Vi får se hur ärendet kommer att hanteras.
Min uppfattning är att, som jag motiverade ovan, att ärendet hur som helst måste tillbaka till kommunfullmäktige.
Men…
Jag har en stor undran. Kommundirektören sa att yrkandet på återremiss och motivering var att betrakta som ett “paket”… Men yrkade verkligen Benny Augustsson (S) på återremiss? Han yrkade på ett ja till försäljning – och på något sätt på återremiss i andra hand om det inte blev ja. Men det visste ju Augustsson och alla andra att frågan om återremiss avgörs i första hand, före frågan om ”ja” eller ”nej”. Därför är ett yrkande om återremiss ”i andra hand” så att säga teoretiskt omöjligt. Och Augustsson, liksom 21 andra, röstade faktiskt för att ärendet skulle avgöras på sittande möte. Han och de andra röstade alltså mot en återremiss.
Så jag undrar, fanns det egentligen något återremissyrkande som Augustsson kunde koppla ihop med sin motivering… Som jag ser det så fanns det inget “paket”, han röstade ju MOT en återremiss…
Eller?
Kommundirektören brukar ha rätt. Och hon har säkert rätt nu också, men ändå. Var ligger mitt tankefel?
Det var en ny erfarenhet att sitta långt ifrån och lyssna på fullmäktigesammanträdet i ”radion”, utan att kunna varken begära ordet eller rösta. Men det var inte ”bortkastat”. Det var annorlunda och intressant, och det gav faktiskt lite andra perspektiv. Jag hoppas dock att det var en engångshändelse…
PS. För en stund sedan publicerade TTELA en artikel om KF-sammanträdet – se ”Inget beslut om försäljning av Holmens kontor”.
Ställ in fullmäktige!
Trollhättan har ställt in sina politiska sammanträden, Kunskapsförbundet meddelar att nästa veckas möte med direktionen skjuts på framtiden, Vänersborgs HC får ingen chans att gå upp i division 1, företag i området permitterar eller varslar personal och regeringen/Folkhälsomyndigheten rekommenderar alla gymnasieskolor att stoppa undervisningen i skollokalerna.
I det politiska Vänersborg tycks emellertid allt vara som vanligt. Igår sammanträdde barn- och utbildningsnämnden och imorgon onsdag ska kommunfullmäktige sammanträda…
Det är svårt att förstå…
Motiveringen till att kommunfullmäktige ska följa sitt sedan förra året spikade schema, som inget har hänt, är bland annat att kommunen följer folkhälsomyndighetens råd och anvisningar.
Jag har svårt att se att Vänersborg följer folkhälsomyndighetens råd och anvisningar. Myndigheten skriver på sin hemsida, under “Frågor och svar” (se “Finns det några särskilda riskgrupper?”):
“En genomgång av tillgängliga studier kopplade till utbrottet av covid-19 visar … att hög ålder är den främsta riskfaktorn och är därmed en riskgrupp. Personer med hög ålder i kombination med underliggande sjukdomar, såsom högt blodtryck, hjärt- kärlsjukdom, lungsjukdom, eller diabetes är också något överrepresenterade bland de svåra fallen.”
En stor del av kommunfullmäktiges ledamöter och ersättare är till åren komna, en alltför stor andel skulle många säga. Men det är som det är – och samtliga är demokratiskt invalda i valet hösten 2018.
När Folkhälsomyndigheten så tydligt pekar ut en riskgrupp, eller två, ska kommunen då resonera som så att då får de ledamöter och ersättare som tillhör riskgrupperna stanna hemma – och “vi andra” fatta beslut?
Det är enligt min mening orimligt. Det kan faktiskt bli så att partier med en särskilt hög medelålder helt kan sakna företrädare imorgon. Och det trots att de är invalda av vänersborgarna. Det sätter demokratin ur spel. Det betyder att partier med yngre och “orädda” (dumdristiga?) personer kan genomdriva beslut som det annars inte hade funnits majoritet för.
Jag anser också att det är viktigt att respektera människors oro. Även om personerna inte tillhör en riskgrupp kanske de ändå är oroliga.
Det kan också vara så att personer arbetar i sjukvården eller i förskolan eller skolan. De kan också finnas personer som har en sjuk mormor eller farfar. Det finns många människor som helt enkelt vill minimera risken att bli smittad…
Jag hörde förresten i eftermiddags, på en presskonferens med statsepidemiolog Anders Tegnell, att man kan vara smittad innan man får några symptom…
Sverige står inför en extraordinär situation och alla måste handla utifrån det – på alla plan. Även i Vänersborg.
Nu på eftermiddagen, strax efter 15.30, kom ett utskick till alla ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige. Det var från fullmäktiges ordförande Annalena Levin (C). Hon skriver:
”Vi är kommunens högsta beslutande organ och dessa måste fungera även i Corona tider”
Så länge fullmäktige är beslutsmässigt så kommer det alltså att genomföras. (Det krävs tydligen 27 ledamöter.) Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta…
De ansvariga har vidtagit särskilda steg för att kunna genomföra fullmäktigesammanträdet. De är:
- ledamöterna ska sitta så brett isär som möjligt
- alla uppmanas att vara kortfattade
- sammanträdet ska pågå max 2 timmar
- dagordningen kastas om, de ”viktigaste” ärendena kommer först
- säkerställt att vi är ensamma i konferensavdelningen med gott om toaletter och utrymme osv.
- Se till att ni inte har extra många ersättare på plats under mötet, på så vis minimeras även antal deltagare mötet
- Ta inte i hand och kramas inte när vi ses eller går ifrån mötet
Jag vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta. Är det inte en oerhört naiv syn på smittoriskerna? Menar de ansvariga verkligen att detta räcker för att alla i riskgrupperna ska kunna närvara på sammanträdet?
”Är du i direkt riskgrupp bedöm själv och kalla in ersättare om du är orolig.”
Uppmaningen från t ex statsminister Löfven att vi alla ska tänka på, ta hänsyn till och hjälpa varandra under denna Corona-pandemi klingar ohörd i Vänersborg. Här görs Coronan till enbart ett individuellt problem…
En brasklapp skickades tidigare med från kommunkansliet till vänsterpartiet (efter en fråga). Om Folkhälsomyndigheten säger annat så kanske beslutet ändras… Jag har mycket svårt att förstå vad detta “annat” skulle kunna vara. Myndigheten har ju redan uttalat sig om riskgrupperna. Menar de ansvariga på kommunen att Folkmyndigheten kanske kommer att peka ut t ex medelålders kvinnor och unga män som en riskgrupp?
Jag lyssnade för en stund sedan på statsepidemiolog Anders Tegnell på TV:n. Han sa att alla tillsammans måste hjälpa till att skydda riskgrupperna så mycket som möjligt. Och framför allt – att riskbedöma mindre sammankomster…
Detta besked räckte tydligen inte för att ställa in sammanträdet i Vänersborg. Jag undrar för övrigt vad kommunens riskbedömning kom fram till…?
Det ingår självklart också en stor portion av medkänsla och solidaritet i frågan. Ska vi respektera riskgruppernas behov och oro – eller inte? Ska “vi andra” köra vidare och fatta beslut som vanligt. Utan hänsyn, utan respekt…
Jag anser inte att morgondagens fullmäktigesammanträde kan vara så viktigt att demokratiska spelregler eller solidaritet ska sättas ur spel. Ordförande Levin (C) tycker det. Som jag ser det finns det egentligen bara en viktig punkt, försäljning av Holmens gamla huvudkontor. (Se “Om KF… Holmen!”.) Men så viktigt är inte beslutet i den här situationen.
Jag säger som sonen till en partikamrat:
“Better safe than sorry!”
Med ovanstående motivering meddelar jag härmed att jag inte ämnar närvara på onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige.
PS. Lutz Rininsland (V) har skrivit en aktuell blogg i samma ämne. Dessutom skriver Rininsland också om några av de andra ärendena som det är tänkt att fullmäktige ska behandla imorgon. Se “Anmälan om förhinder”.
Bo, Bergagården och en nyhet
Häromdagen skrev jag i en blogg att centerpartiet har blivit allt mer osynligt i den politiska debatten i Vänersborg. (Se “Resumé KS (26/2) (2/2)”.) Denna vecka vill centern annorlunda. I TTELA uttalade sig idag Bo Carlsson som ordförande i Fastighets AB Vänersborg om köpet av Bergagården och igår undertecknade Mats Andersson en insändare om pedagogik tillsammans med två centerriksdagsmän. (Det sistnämnda får jag emellertid kommentera någon annan gång.)
Det kanske hade varit bättre om de lät centerpartiet vara fortsatt osynligt…
TTELA har intervjuat Bo Carlsson (C) om Fastighets AB:s köp av Bergagården för 4.820.000 kr. (Se “Kontraktet för Bergagården påskrivet”.) Kommunen vann budgivningen mot ägarna till restaurangen Spiskupan.
“Själva fastighetsaffären är värt pengarna.”
Säger Bo Carlsson till TTELA, trots att fastigheten “bara” är värderad till 4,5 milj kr – och i den värderingen var också OK Skogsvargarnas föreningslokaler inkluderade. Som nu inte längre ingår i köpet. OK Skogsvargarna köpte nämligen lokalerna av Sveaskog för 800.000 kr. Det betyder att de byggnader som är kvar bedöms ha ett värde på 3,7 milj kr. Och de köper Fastighets AB för 4.820.000 kr… Med andra ord, Vänersborgs kommun köper Bergagården för 1.120.000 kr över värderingen… Och då är inte en eventuell lagfartskostnad för kommunen på nästan 220.000 kr medräknad… Eller renoveringar och underhåll… Som jag strax återkommer till.
En fastighetsaffär värd pengarna…?
Men enligt Bo Carlsson är:
“Fem miljoner … inte mycket i den kommunala ekonomin.”
Nähä… Men fisket i Hallsjön var samme Bo Carlsson med och lade ner för att spara 500.000 kr…Och sparade gjorde han också genom att säga nej till Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB:s ansökan om 180.000 kr för att fräscha upp muséets fasta utställning… (Se “Bergen och Bergagården mm”).
TTELA påpekar att kommunen i och med köpet får ansvar för “skicket på fastigheten” och att det krävs en del underhåll och renoveringar.
Bo Carlsson kommenterar:
“Den tyngsta biten är vatten och avlopp. Sedan behövs det en del underhåll på lokalerna. Men vi har inte haft möjlighet till att göra detaljbesiktning förrän på måndag.”
Bo Carlsson har rätt i detta, men så säger han:
“Och man kan säga att Sveaskog har eftersatt underhållet.”
Där blev det riktigt fel… Det är inte fastighetsägaren, och säljaren, Sveaskog som har eftersatt underhållet. Det är Stiftelsen Bergagården, som Vänersborg kommun är en stor “delägare” i och bidragsgivare till…
Så här ligger det till.
Förra året skrev Stiftelsen Bergagårdens nuvarande ordförande Kent Javette (S) till Sveaskog och klagade på att Sveaskog inte åtgärdade vissa brister i byggnaden där restaurang Spiskupan är belägen. Den 17 juni (2019) kom svaret från Sveaskog:
“detta hyresavtal [är] alltså inte … något ”vanligt” hyresavtal där hyresgästen betalar en marknadsmässig hyra och fastighetsägaren svarar för sedvanligt underhåll. Istället är det i det här fallet Stiftelsen som ansvarar för alla typer av skötsel och underhållsåtgärder på fastigheten.”
Oops!
Men så är det. Redan i de allmänna villkoren till kontrakt mellan Stiftelsen Bergagården och Domänverket (nuvarande Sveaskog) från 1982(!) stod det:
“Stiftelsen svarar för allt underhåll och skötsel av samtliga inom det arrenderade området belägna byggnaderna och anläggningarna”
I det nu gällande hyresavtalet står det:
“Hyresgästen svarar för lokalens uppvärmning, varmvatten, elektrisk ström samt vatten och avlopp. … Det åligger hyresgästen att på eget ansvar och egen bekostnad svara för de åtgärder som av försäkringsbolag, myndighet eller domstol kan komma att krävas för lokalens nyttjande.”
Och:
“Hyresgästen skall väl vårda och underhålla lokalen.”
Det råder alltså ingen tvekan – hyresgästen, dvs Stiftelsen Bergagården, svarar för alla kostnader på fastigheten.
Jag tror inte att Bo Carlsson har riktig koll på vad han och Fastighets AB har köpt. Å andra sidan kanske man skulle kunna begära, eller till och med kräva, det – när man som kommunens representant och för skattebetalarnas pengar köper en byggnad med stora renoveringsbehov för 4,8 milj kr – som är värderad till 3,7 miljoner…
Det är sannolikt någon som undrar vad detta är för slags hyreskontrakt. Det skiljer ju sig uppenbarligen från “normala” hyreskontrakt. Det förklarar den fastighetsansvarige på Sveaskog i sitt svar till Stiftelsen Bergagårdens ordförande:
“Stiftelsen [hyr] restauranglokalen vid Bergagården med tillhörande markområde av Sveaskog för en reducerad hyra om 128.000 kr/år.”
Stiftelsen betalar alltså en reducerad hyra och orsaken är för att:
“stiftelsen har en underhållskyldighet på fastigheten”
Det förhåller sig nämligen så att Sveaskog tillåter Stiftelsen Bergagården att ta ut en betydligt högre hyra för restaurang Spiskupan än vad Stiftelsen själv betalar till Sveaskog. Spiskupan betalar 253.000 kr/år i hyra till Stiftelsen. Tanken är att mellanskillnaden, alltså 125.000 kr varje år (253.000 minus 128.000 kr), ska användas till underhåll.
Och tydligen gjordes en del underhåll under år 2018. I årsredovisningen står det:
”Det svaga resultatet under året har påverkats av kostnader för renovering avseende restaurang Spiskupan.”
Jag tvivlar på att Bo Carlsson och Fastighets AB kommer ifrån detta avtal, även om man försöker. Skulle Sveaskog gå kommunens önskan till mötes, dvs att Sveaskog skulle t ex renovera byggnaden innan kommunen tar över, så antar jag att den andre budgivaren, ägarna till Spiskupan, snabbt skulle överklaga. Fast osvuret är alltid bäst.
Naturligtvis kan man med denna vetskap ställa sig frågan var mellanskillnaden har tagit vägen under åren. Det blir ändå 1 miljon kr på 8 år…
“Sedan tillkommer förstås driften, men den hade vi redan via stiftelsen”
Säger Bo Carlsson (C) också till TTELA.
Både ja och nej. Visst svarar Stiftelsen Bergagården för driften. Men år 2018 gjorde Stiftelsen ett underskott på nästan 300.000 kr. (Se “Bergen och Bergagården mm”. Jämför med renoveringen ovan.) Och blir Vänersborgs kommun ägare till fastigheten så tillkommer troligtvis också drift av vägar, parkeringar, ängar mm, sådant som Sveaskog sköter nu och har skött tidigare. Det kostar naturligtvis ytterligare pengar för kommunen. Sedan var det ju också det här med underhåll och renoveringar av byggnaderna…
Och ju mer jag tänker på hela affären, ju mer lutar jag åt att kommunen inte ska köpa Bergagården. Jag är övertygad om att en privat aktör, som t ex ägarna till Spiskupan, skulle sköta fastigheten bättre än vad kommunen kommer att göra. Vi har ju redan erfarenhet av kommunal fastighetsförvaltning… Både av hur det går när kommunen är fastighetsägare, som t ex på Norra skolan, eller när privata entreprenörer tar över, som t ex på Ursand. Det är bättre att skattebetalarnas pengar går till de lagstadgade uppgifterna inom vård, omsorg och utbildning än att användas i spekulativa fastighetsaffärer.
Varför bjöd kommunen 
egentligen över Spiskupan? För att ge allmänheten fortsatt bra tillgång till området? För att utveckla tillgängligheten för människor med funktionsvariationer? Skulle Vänersborgs kommun eller Stiftelsen vara bättre att bedriva verksamhet för allmänheten och turisterna än 
Spiskupans ägare? Finns det överhuvudtaget något som talar för det?
Det kan vara både orättvist och missvisande, men jag har en känsla av att det någonstans på Bergagården ligger en älg begraven…
Precis som på Tingsrätten i Vänersborg…
Bo Carlsson (C) har som alla vet blivit åtalad för fornminnesbrott. (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) Åtalet har väckt nationell uppmärksamhet. Vid två tillfällen, i december och februari, har rättegångarna mot Carlsson blivit inställda med kort varsel. Igår fick jag reda på av Tingsrätten att Bo Carlsson inte har blivit delgiven handlingar på ett korrekt sätt. Och så har tiden gått. Enligt Tingsrätten har brottet nu hunnit bli preskriberat…
Det är sanslöst om de besked som Tingsrätten gav mig är korrekta. Vanliga människor blir åtalade och dömda för brott de begått, precis som det ska
vara, men en av Vänersborg högste politiker, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande, kommunalrådet Bo Carlsson (C), kommer undan. Jag saknar ord. Hur är det möjligt? Kan det verkligen vara sant?
Snacka om att älgar är begravda i Vänersborg. Eller är det kanske kor uppe i Gestad…?
Ursand: Öppet brev från Bert
I förrförra veckan, den 21 januari, hade Bert, Bert Karlsson alltså, storfrämmande på Ursand. Det var kommunalråden i Vänersborg, Benny Augustsson (S) och Gunnar Lidell (M), och tydligen också några tjänstemän, antagligen då från byggnadsförvaltningen, som gästade Ursand.
Jag har ingen aning om vad som sades, eller hur. Men besöket har resulterat i ett öppet brev från Bert till alla ledamöter i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun. Och det fick mig till att själv åka till Ursand idag för att se med egna ögon…
Bert är förgrymmad, han är arg. Bert börjar sitt brev med att skriva om mötet med kommunen:
“En chock, en förnedring som jag aldrig tidigare upplevt i rollen som företagare. Vi blev mer eller mindre omyndigförklarade av de kommunala företrädarna; en känsla som jag för övrigt delade med de närvarande föreningarna.”
Jag vill återigen poängtera att jag inte har en aning om vad som hände på mötet, om Bert har rätt eller inte. Men det står så i brevet till mig och alla andra politiker i KS och KF. Berts brev är självklart hans egen syn och upplevelse.
Bert fortsätter:
“Det jag bar med mig efter mötet var också en känsla av sorg och besvikelse, eftersom det hade börjat så bra, eftersom det fanns så många tecken på att ‘det här löser vi tillsammans’.”
Bert vill bland annat utöka campingen med 200 platser. Han menar att det är så många som Ursand dagligen tvingas säga nej till under campingsäsongen.
Han vill bland annat ordna “vildmarkscamping” i skogen vid Grönvik. Och på det området står träden tämligen glest och här skulle tält kunna sättas upp utan att träden avverkas. Bert vill även bygga nya toaletter på platsen, eftersom kommunen tog bort dom som stod där tidigare (utan att sätta upp 
nya). Bert vill också ha ställplatser för husbilar mm i ett område vid parkeringen. Det ser egentligen inte ut att vara några större “konstigheter”, även om detaljplanen säger att marken där ska bli parkeringsplatser. P-platser eller camping, det verkar inte vara så mycket att träta om. I varje fall inte om alla bilar får plats på den nuvarande parkeringen.
Bert vill för övrigt även bygga en restaurang vid receptionen. Och det ställde jag mig först lite tvekande inför. Men vid besöket idag, så är ju platsen redan utbyggd så att gäster kan sitta där. Bert vill helt enkelt ha ett tak och genomskinliga väggar runt verandan.
Bert tycker att han hade bra kontakter med byggnadsförvaltningen i kommunen i somras och fått besked om att hans idéer skulle kunna förverkligas:
“Vid mötet den 21 januari fick jag också klart för mig att nu gällde inte allt det vi hade pratat om tidigare. … det som sagts tidigare gäller inte längre.”
Hur det är med dessa löften, och eventuella löftesbrott, vet jag naturligtvis inte. Men en sak är nog klar, pratar Bert, som den entreprenör han är, så måste kommunala företrädare akta sig för att säga saker som de inte kan stå för – om det nu är som Bert skriver. Såvida inte någon “chef” eller kanske politiker har krävt rättning i tjänstemannaleden…
Bert är mycket besviken på den attityd han mötte vid besöket, en attityd som var mycket negativ. Bert skriver:
“Det handlade om hur campinggästerna misskötte sig, om hur vänersborgare vintertid inte har kommit fram i området för att campinggästerna inte hade plockat ner sina verandor – det var det viktiga. Föreningarna fick också klart för sig att de är helt värdelösa på att sköta spåren i området.”
Det finns verandor kvar över vintern, och de ska vad jag förstår inte vara där. Å andra sidan har jag svårt att se att människor inte kan komma fram i området på grund av dem. Det går en tämligen bred gång- och cykelväg bredvid och jag har svårt att se att vänersborgare på besök skulle ha anledning att “sick-sacka” sig fram på själva campingområdet. Om nu “kommunen” sagt som Bert skriver, så ser jag inte att verandorna skulle vara något problem…
Bert saknar en positivitet, och kanske “framåtanda”, från kommunen – hur kan Ursand utvecklas på ett bra sätt. Han tycker inte heller att kommunen visar uppskattning (mitt uttryck) på det som skett på Ursand under hans tid:
“På tre, fyra år har vi förvandlat en förfallen tvåstjärnig campingplats till den snabbast växande svenska campingen, nu dessutom femstjärnig.”
Och som gammal vänersborgare och Ursandsbesökare kan jag konstatera att detta i varje fall är helt riktigt. Ursand var helt enkelt ett “råttebo” när Bert tog över. Det gick inte ens att hitta en toalett som gick att besöka…
Bert har fortsatt att utveckla Ursand under “vintern”. Inför sommaren ska t ex en ny äventyrsgolf alldeles bredvid receptionen stå klar, med tillstånd från kommunen, och vid den gamla äventyrsgolfen (vid den gamla kiosken) ska det bli ett nytt aktivitetsområde för barnen.
Och förresten, det där med avsaknaden av en positiv attityd från kommunens sida, till företag och byggplaner – det överlåter jag till mina läsare att avgöra… Men officiellt vill ju alla politiker i kommunen att Vänersborg ska få bättre resultat i den företagsranking som Svenskt Näringsliv gör varje år. Förra året hamnade Vänersborg på plats 260 av 290 kommuner… (Se “Näringslivsrankingen 2019”.)
Bert slutar sitt öppna brev med frågan:
“Nu måste ni som beslutsfattare ta ställning till vad som är viktigast; ska vi ha en fortsatt positiv utveckling av Ursands camping, eller ska vi låta den bromsas av kommunal byråkrati och gnälliga, anonyma insändare i lokaltidningen?”
Det är klart att en fortsatt utveckling av Ursand är att föredra. Det ger sysselsättning, det är bra för butiker och restauranger i Vänersborg etc. Och Ursand är en rolig och uppskattad plats av barn (och barnbarn!). Och allt kostar inte pengar… De tusentals turisterna och campinggästerna på Ursand är tveklöst positivt för Vänersborg. Det kan faktiskt vara över 3.000 gäster på Ursand en sommardag. Men det är också lika klart att det Ursand som vi gamla vänersborgare har växt upp med också ska vara kvar – stranden, vägen ner dit, Dalbostigen och Grönvik. Men som jag ser det så blir de kvar. Men visst finns det de som saknar Ursand “som det var förr”…
Jag förstår inte att det ska vara så svårt att komma överens om hur Ursand ska utvecklas. Det ska väl kunna gå att kompromissa på ett vettigt sätt, så att både kommunen och Bert vinner på det – “win-win”?
Det som “talar mot” Bert är att han ibland är för snabb i vändningarna. Han väntar inte alltid på att den demokratiska processen har sin gång. Även om den ofta, särskilt i byggnadsfrågor, blir onödigt lång och byråkratisk i Vänersborg. Bert bygger helt enkelt, ibland, först och frågar sen. Han har vad jag förstår t ex byggt ut restaurangen nere vid sjön utan bygglov. (Den nya restaurangen kan nu lätt göras om till dansgolv…)
Det är naturligtvis inte ok att Bert bygger först och frågar sen. Men, det måste ändå gå att komma överens – med god vilja och positiva bemötanden. För både Ursands och vänersborgarnas skull. Vänersborg måste ha något annat som drar människor hit – än en läckande arena…
PS. Vill du läsa Bert Karlssons brev och bilda dig ett eget omdöme, kan du ladda ner det här.
Medborgarundersökning 2019
Vänersborgs kommun är en av de 135 kommuner som deltog i årets medborgarundersökning. Det är en undersökning som genomförs av SCB (Statistiska Centralbyrån). Det kostar varje kommun 60.000 kr (exkl moms) att delta i undersökningen. Om kommunen vill att medborgarna ska svara på fler “kommunspecifika tilläggsfrågor” så kostar det 11.000 eller 16.000 kr extra per fråga (beroende på omfattning). Det verkar som om Vänersborg ställde två “extra” frågor.
Medborgarundersökningen är en attitydundersökning som ska ge en bild av hur kommunens invånare ser på sin kommun. (Du kan ladda ner undersökningen genom att klicka här.) SCB frågade mellan den 23 augusti och den 4 november i år (2019) ett urval på 1.200 personer i åldrarna 18–84 år om vad de anser om kommunen. I Vänersborg besvarade 42% SCB:s enkät. Det är ett relativt stort bortfall. Men så brukar det vara. Naturligtvis gör bortfallet att undersökningen blir mindre tillförlitlig och att förändringar i resultaten sedan tidigare undersökningar inte är helt tillförlitliga.
Den här undersökningen görs med jämna mellanrum, den senaste gjordes för två år sedan, 2017, och den får alltid uppmärksamhet. TTELA brukar t ex ha artiklar där ansvariga politiker får uttala sig om resultaten. På kommunens hemsida skriver man alltid några ord om den. Dock inte i år. Jag har inte sett en enda notis om undersökningen. Det har varit helt tyst.
I den första delen av undersökningen redovisas resultaten av hur medborgarna ser på Vänersborgs kommun som en plats att bo och leva i.
NRI (Nöjd-Region-Index) är det sammanfattande betygsindexet. Vänersborg har ett något sämre genomsnittsresultat än de andra undersökta kommunerna, men värdet är inom felmarginalen. Siffran för Vänersborg är något sämre än i förra undersökningen 2017.
Med ”rekommendation” menas om vänersborgarna kan rekommendera vänner och bekanta att flytta till kommunen. Den här siffran har minskat sedan 2017, från betygsindexet 59 till 57. SCB skriver att 38 procent av medborgarna i Vänersborgs kommun faktiskt starkt kan rekommendera en flytt till kommunen. År 2017 var det emellertid fler, 43 procent. Det är å andra sidan 23 procent som skulle avråda människor från att flytta till Vänersborg. Denna siffra var för två år sedan 19 procent. Vänersborgs kommun har alltså blivit “mindre populär” bland vänersborgarna själva….
Vänersborg ligger högre än genomsnittet i andra kommuner när det gäller ”kommunikationer”, ”utbildnings”- och ”fritidsmöjligheter”, men även, förvånande nog, när det gäller “kommersiellt utbud”. Och det är naturligtvis glädjande. Att indexet för bostäder har ökat sedan förra mätningen är väntat. Det byggs ju som aldrig förr.
För två år sedan sa dåvarande kommunalrådet Marie Dahlin (S) på Vänersborgs hemsida (sidan är borttagen) att:
”Vi jobbar hårt för att öka känslan av trygghet i Vänersborg.”
Kommunen har uppenbarligen inte lyckats i sina intentioner, den har kanske inte jobbat tillräckligt hårt… Kommunen måste hursomhelst bli bättre på att öka invånarnas känsla av trygghet. Det är ett viktigt område. Det kanske skulle hjälpa med att t ex ha bättre ljus i gatulyktorna…
Det andra området, som medborgarundersökningen tar upp, är hur medborgarna bedömer kommunens verksamheter.
NMI (Nöjd-Medborgar-Index) är det sammanfattande värdet. Det är sämre än Vänersborg fick för två år sedan. Då var betygsindexet 55. Nu är det 51.
En del siffror är inom felmarginalen men Vänersborg fick lika eller något bättre index på “räddningstjänsten”, “kultur” samt “gång- och cykelvägar” än 2017. Betyget i de tre kategorierna var också högre än betygsindexet för alla kommuner i undersökningen.
Det var allt det positiva som man kan säga om hur medborgarna bedömer kommunens verksamheter. I alla andra kategorier i detta område var medborgarnas betyg tämligen nedslående.
Betygsindexet för “bemötande och tillgänglighet” handlar om hur medborgarna bedömer kommunens tillgänglighet och det bemötande de får i sin kontakt med kommunen. Det blev 53 jämfört med 58 i den förra undersökningen. Det ser ut som om något har hänt, men vad vet jag inte. Jag tror t ex inte att vänersborgarna klagar mer på t ex byggnadsförvaltningen nu än vad de har gjort under föregående år…
Betygsindexet är sämre än för två år sedan och även sämre än kommungenomsnittet i kategorierna “renhållning och sophämtning”, “förskolan”, “idrotts- och motionsanläggningar”, “gymnasieskolan”, “grundskolan”, “äldreomsorgen” och “stöd för utsatta personer”.
Som ledamot i barn- och utbildningsnämnden och Kunskapsförbundet Väst är det särskilt både tråkigt och alarmerande, men kanske inte förvånande, att betygsindexet har sjunkit tämligen mycket inom områdena “förskolan”, från 62 år 2017 till 58 i denna undersökning, “grundskolan” från 61 till 53 och “gymnasieskolan” från 60 till 55. Det är också mycket beklagligt, anser jag, att ”äldreomsorgen” har sjunkit från 54 till 46. Vänersborg har under många år varit i “topp” på detta område. Jag antar att siffrorna återspeglar de neddragningar som har gjorts inom utbildnings- och den sociala sektorn de senaste åren.
Utvecklingen av hur kommunen sköter sina verksamheter går definitivt åt fel håll. På annat sätt går det inte att tolka medborgarnas bedömningar. Betygsindexena är för dåliga och de sjunker dessutom. Något radikalt måste göras. Kommunen är ju till för medborgarna… Det kan inte nog påpekas i Vänersborg.
I den tredje och sista delen av undersökningen redovisar SCB hur medborgarna ser på sitt inflytande i kommunen. Inte heller denna del ger upphov till några glädjeyttringar, tvärtom. Men det är lite som vanligt, tyvärr. Vänersborgarna visar inget större förtroende för kommunens politiker och tjänstemän, det var länge sedan de gjorde – och förtroendet tycks minska för varje undersökning.
Det sammanfattande betygsindexet NII (Nöjd-Inflytande-Index) för hur medborgarna bedömer möjligheterna till inflytande i Vänersborgs kommun blev 34. Det var en bra bit efter kommungenomsnittet som låg på 39. År 2017 hade Vänersborg indexet 39.
Betygsindexet sjönk i år jämfört med undersökningen 2017, i alla kategorier. “Information” sjönk från 57 till 54, “kontakt” från 45 till 43, “förtroende” från 41 till 37 och “påverkan” från 38 till 34…
Det är bara att konstatera att SCB:s medborgarundersökning 2019 är mycket nedslående för Vänersborgs del. Samtidigt måste jag säga att det är bra med sådana här undersökningar. Om de diskuteras av politiker och tjänstemän vill säga. Det händer dock sällan i Vänersborg… Det gäller att dra slutsatser om varför kommuninvånarna tycker som de gör och, inte minst, att visa i praktiken att man vill förbättra förtroendet för kommunens politiker. Och det kan man väl bara göra genom att öka demokratin – och sedan att fatta bra och genomtänkta beslut…
Nämnder och styrelser har under hösten haft besök av kommunens kommunikatörer. Då talades det om att sprida en positiv bild av kommunen genom att t ex lyfta goda exempel. Och visst finns det massor av goda exempel i Vänersborg. Men det är nog så att det finns något underliggande och grundläggande problem med hur kommunen styrs…
.
PS. Det kanske blir läge att återkomma till undersökningen. Dels har jag svårt att tro att den ska förbli okommenterad av den politiska ledningen och dels saknar jag en redovisning av Vänersborgs två “kommunspecifika tilläggsfrågor” och även de fritextsvar som jag tror att medborgarna haft möjlighet att komplettera undersökningen med. (Jag har skrivit till kommunen om dessa.)
Det händer saker på Mariedal!!
I tisdags höll journalisten och författaren Roger Olsson ett föredrag i Vänersborgs museum. Föredraget arrangerades av Naturskyddsföreningen och det handlade om skogens påverkan på klimatet. (Se “Skogen, skogsbruket och klimatet”. Om du missade föredraget så finns det en äldre version på YouTube – se “Boreala skogar och klimatförändringar”.)
Det är ett välkänt faktum att skogar minskar mängden koldioxid i luften, sk kolsänkor. Det beror på att kolet (koldioxiden) från atmosfären används vid uppbyggnaden av biomassan. Skogar lagrar dessutom stora mängder kol i marken. Barrskogarna i norra Nordamerika, Europa och Ryssland har större betydelse som kolförråd i världen än de tropiska regnskogarna.
Omvänt frigörs koldioxid när skogar avverkas. Samtidigt som det inte sker någon fortsatt upptagning av koldioxid från luften, eftersom träden inte finns kvar. Kalhyggen är helt enkelt klimatbovar. Det är naturligtvis dessa fakta som har gett upphov till de starka reaktionerna när regnskogen skövlas i allt snabbare takt i t ex Bolsonaros Brasilien.
Allt det här är som sagt välkänt. I varje fall utanför kommunhusets väggar i Vänersborg. Kanske finns det kunskap om skogar och deras betydelse för klimatförändringar i kommunhuset också, men det är lite osäkert eftersom tecken på vetskapen lyser med sin frånvaro i de styrande partiernas praktiska politik. (Vilket märkligt nog inkluderar miljöpartiet i Vänersborg.) För i Vänersborg huggs som bekant skogar ner både i Blåsut (Kindblomsvägen) och på Mariedal (Mariedal Östra) – och fler skogar (Påfågelskogen) och skogsdungar (vid Mariedalskolan) står på tur.
Och det är knappt några politiker som bekymrar sig om skogarnas betydelse för klimatet. Det hörs inga protester, det framförs inga betänkligheter. Tvärtom. Betongpartierna (asfaltpartierna är kanske mer passande?) kör bara på – skogarna ska bort och villor ska byggas. Det är nästan så att man kan tro att klimatförändringar är någon annans problem, inte vårt, inte Vänersborgs…
Och skogsarbetarna, som avverkar skogen i Mariedal Östra, är effektiva. När jag tog några fotografier förra fredagen (se “Snart är skogen på Mariedal borta…”) fick jag gå åtminstone 5 minuter på skogsstigarna innan jag kom till platsen för avverkningen.
Igår, en vecka senare, behövde jag inte gå på några stigar alls. Det fanns nämligen inga kvar – skogen och därmed stigarna var borta…
Det var ärligt talat deprimerande.
Det finns grupper, samverkansorgan, institutioner, kommittéer i kommunen, ja till och med en egen nämnd, som sysslar med miljöfrågor. De producerar varje år en försvarlig mängd dokument, planer, policies, principer och program. Men man kan undra om någon av dom någonsin har tittat på och funderat på det här med avverkningen av Mariedalskogen, och de andra skogarna i kommunen. Har någon av dom t ex räknat på hur mycket koldioxid som frisätts genom att skogen i Mariedal huggs ner? Eller på hur mycket koldioxid som kommer att produceras när husen byggs, eller när de nya villaägarna tar sig till jobbet?
Och har Vänersborg egentligen något reellt klimatarbete? Eller något seriöst klimatmål? Jag tror inte det.
Träden runt Mariedalskolan står däremot fortfarande kvar. Inget har hänt under veckan. Men det är väl i och för sig bara en tidsfråga… Enligt rykten så kommer i varje fall inte några sprängningar att utföras i år. Det skulle förresten se ut om Förvaltningsrätten förklarade att fullmäktiges beslut var olagligt – och samhällsbyggnadsförvaltningen redan hade verkställt det… (Se “Överklagan till Förvaltningsrätten”.)
Däremot har ett antal arbetare intagit skolgården på Mariedalskolan. Till allas överraskning. I varje fall för personal och elever på Mariedalskolan… De hade enligt uppgift inte en aning om att samhällsbyggnadsförvaltningen hade något på gång på skolan…
Det är arbetare som är utskickade av samhällsbyggnadsförvaltningen för att göra om de tre lekplatserna (aktivitetsområdena) på skolan. Och det är självklart en vällovlig gärning. Barnen och eleverna på våra förskolor och skolor ska naturligtvis ha bra utemiljöer. Och jag tror mig veta att det fanns en del att göra med lekplatserna.
Men…
Borde inte samhällsbyggnadsförvaltningen ha lärt sig av sina nyligen begångna misstag…? Borde inte personalen ha informerats om att det skulle ske ett arbete med och på lekplatserna? Borde inte utformningen av lekplatserna ha skett i dialog och samverkan med skolans personal…? Och inte bara det, Mariedalskolan har ett väl utvecklat elevrådsarbete. Och en del i elevrådets verksamhet har bland annat varit att skissa på hur eleverna vill att lekplatserna ska utformas… Har samhällsbyggnadsförvaltningen lyssnat på eleverna?
Sedan kan det ju hända saker på en skolenhet som kan vara bra för utomstående, t ex samhällsbyggnadsförvaltningen, att veta. Som att särskolan (2 av 3 avdelningar) har flyttat till nya lokaler utanför Mariedalskolan, till gamla habiliteringen. (Den 3:e avdelningen ska också flytta.) Och att det då vore bra att veta det när lekplatserna på skolan utformas…
Det kan väl också nämnas att Mariedalskolan har blivit av med ett träd på sin skolgård… Och varför inte, det är ju ett populärt drag från kommunen i dessa tider… Det var en björk som togs ner, en uppskattad björk som gav skugga vid soliga dagar och som var centrum för “kurragömma-lekar”. Den togs bort utan förvarning, och naturligtvis utan information eller dialog. Var den gammal och rutten? Ingen vet… I varje fall inte på Mariedalskolan…
Sedan skulle man väl rent allmänt kunna konstatera att kommunen, i stället för att bedriva en aktiv betong- och asfaltpolitik, borde plantera träd där det går, även på skolgårdar. Varje träd är en kolsänka och varje träd hjälper till att förbättra lokalklimatet.
Sedan kan man ju undra om det denna gång har gjorts någon risk- och konsekvensanalys innan arbetet på skolgården, under skoltid, med massor av elever i rörelse på skolgården, har satt igång… För är det barn i närheten av större maskiner så torde det vara självklart med en riskanalys. Eller…?
För övrigt tycks fortfarande inte risk- och konsekvensanalysen, eller vad man ska kalla den (se “Mariedal: Konsekvensanalysen är här!”), med titeln “Effekt- och konsekvensanalys – nya villatomter i kv. Skäppan samt ombyggnation av Furuvägen” vara diarieförd. Trots att den var stämplad den 4 november. Jag har inte sett den i kommunens postlistor som skickas ut i stort sett dagligen. (Självklart finns det en risk att jag har missat den.)
Repetition sägs vara kunskapens moder. Men det är väl inte misstagen som ska upprepas – och repeteras…?
Rädda fisket i Hallsjön! (1/3)
Datumet 12 oktober 2019 kan bli historiskt. Det kan vara den dag då den sista fisketävlingen hölls i Hallsjön.
Igår samlades upp mot 150 fiskare, kanske ännu fler, runt Hallsjön på Halleberg. Det var fisketävling. Barn, ungdomar, kvinnor, män, “nysvenskar”, “gammelsvenskar”, företagare, arbetare, vänersborgare, utomsocknes, personer med funktionsvariationer, musiker, ja, till och med några gamla elever från Dalboskolan, försökte få tag i “gammelöringen” (om det finns “gammelgäddor” i Hallsjön vet jag inte). Bäst lyckades Damir Kuzelj. Han drog upp en öring på 2,7 kg. Han stod således som vinnare av tävlingen.
Redan vid 4-tiden på morgonen var människor ute runt sjön för att få tag på den bästa platsen. Och jag fick lära mig att idag fanns fisken i den östra änden av sjön. Det var vindriktningen som avgjorde det. Och det verkade den rutinerade delen av fiskarna veta… Det fångades förresten en röding igår. Den orsakade en viss uppståndelse bland de rutinerade. Det var 2 år sedan rödingar sattes ut i sjön och de flesta trodde att de var “uppdragna” för länge sedan.
Alla deltagare, oavsett om de fick någon fisk eller inte, fick uppleva en dag med frisk luft och härlig natur vid den vackra sjön, friluftsliv och naturupplevelser, lugn och – spänning… Vädret var varierat, ena stunden sol, andra regn och tredje en kylig vind. Men är man rutinerad så är man förberedd… Dagen avslutades med prisutdelning och lotterier. Det bjöds på korv med bröd, kaffe och kanelbullar. Flera företag från Vänersborg och Vargön hade sponsrat tävlingen och hade skänkt priser.
Det är en fantastisk stämning och gemenskap på ett sådant här arrangemang. Och det pratades en del, inte bara om stora fiskar…
Utan även om fula fiskar…
Det talades om politiker…
Det stora samtalsämnet var självklart kommunfullmäktiges budgetbeslut för 2020. Den 19 juni fattade ju kommunens socialdemokrater, moderater, centerpartister, liberaler, kristdemokrater och miljöpartister beslutet att:
”Kultur och fritidsnämndens anslag minskas med 0,5 miljoner kronor. Finansieringen av fiske på Halleberg och Hunneberg upphör, detta gäller både utsättning, underhåll samt personal.”
Det är värt att upprepa en gång till. Vänersborgs styrande politiker och borgerliga opposition har alltså tillsammans bestämt att det är slut på fisket i Hallsjön.
Det hördes många upprörda röster som ansåg att beslutet inte bara var korkat, politikerna visste ju inte ens vad de pratade om. Det var många som skakade uppgivet på sina huvuden.
Några röster.
Kultur- och fritidsnämnden sköter bara en sjö på bergen – Hallsjön. Inga andra sjöar “på Halleberg och Hunneberg”… Som det står i beslutet. Nämndens anslag går till anställning av en person, en tjänst. I denna tjänst ingår det också andra arbetsuppgifter. En uppskattning är att ungefär 60% av tjänsten används till Hallsjön. Och 60% av 500.000 kr är… Det kanske är något för betongpartierna att räkna på innan de räknar in en besparing… För övrigt är inte personen som innehar tjänsten varslad, vilket innebär att han är fortsatt anställd även efter årsskiftet – fast med andra arbetsuppgifter. Ingen besparing överhuvudtaget alltså…
Det har sålts över 3.200 fiskekort i år. Pengarna betalar inte bara all utsättning av fisk utan även hyran av t ex en “baja-maja”. En del av överskottet går också till underhåll av bryggor och anpassning för personer som är t ex rullstolsbundna. Huruvida det är försäljningen av fiskekort som gör att kostnader för Hallsjön idag “bara” är 400.000 kr och inte 500.000 kr, som det står i fullmäktigebeslutet, vet jag inte.
Det är mycket som är gjort runt sjön under alla år som kommunen har arrenderat sjön av Sveaskog och kultur- och fritidsnämnden har erbjudit fiske.
“I det avtalet för arrendet står det att sjön ska återställas som den var från början. Då ska alla bryggor bort, vindskydd, allting. Det händer lite vid en sjö på 30 år.”
Det sa Kjell-Åke Wahlberg, arbetsledare på Vänersborgs kommun, till TTELA häromveckan. (Se TTELA “Slutet för populärt fiskevatten”.) Har betongpolitikerna tagit reda på vad det kostar att återställa sjön undrade flera av fiskarna. Det var enkelt att besvara den frågan – nej!
Benny Augustsson (S) till TTELA (se TTELA “Sparbehov stoppar fisket vid Hallsjön”):
“Nej det är inget jag har hört något om tidigare.”
En summa som nämndes var att återställningskostnader skulle uppgå till åtminstone 500.000 kr.
När kommunen ger ekonomiskt stöd till olika arrangemang i kommunen, som t ex bandy-VM och Aqua Blå, så sägs det alltid att kommunen får tillbaka de satsade pengarna i och med att omsättningen för stadens näringsliv ökar, som t ex hotell, restauranger och affärer. Borde inte kommunen räkna på samma sätt när det gäller Hallsjön? Självklart borde den det – svarar i varje fall en politiker, undertecknad… Fast det har betongpolitikerna tydligen inte reflekterat över i det här sammanhanget…
I diariet hittade jag en skrivelse häromsistens från kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans Norén (S). Den var stämplad den 30 september och hade rubriken “Delegeringsbeslut konsekvensanalys sportfiske Hallsjön”.
Ordförande Norén har fattat ett delegeringsbeslut, dvs han har fattat ett beslut i hela nämndens namn:
“Kultur- och fritidsnämnden överlämnar konsekvensrapport/analys med anledning av kommunfullmäktiges beslut att upphöra med finansieringen av sportfiske Hallsjön, till kommunstyrelsen för vidare handläggning.”
Det är ett litet märkligt förfarande. Mig veterligen har inte kultur- och fritidsnämnden fått något sådant här uppdrag överhuvudtaget. Kommunfullmäktige har ju redan fattat sitt beslut om Hallsjön, i juni. Utan konsekvensrapport eller analys. Den enda förklaringen till ordförande Noréns agerande är att han helt enkelt motsätter sig beslutet.
Och det stöds av innehållet i Noréns skrivelse/beslut. Fast det konstiga är att han var med och fattade nedläggningsbeslutet i kommunfullmäktige i juni…
Eller också kanske skrivelsen har kommit till på grund av alla protester…
I nästa blogg ska jag redogöra för denna skrivelse. Som jag ska börja skriva redan nu…
PS. Du har väl skrivit på namninsamlingen? ”Bevara Hallsjön!!”
Del 2: “Rädda fisket i Hallsjön! (2/3): Skrivelse från kultur/fritid”
Solvarm fick rätt mot kommunen!!
Det hände massor den första dagen som pensionär. (Se “Nytt skede i livet”.) Först blev Vänersborgs kommundirektör avskedad (se “Nyhet: Kommundirektören uppsagd”), sedan invigdes den nya förskolan på Belfragegatan och under invigningen fick jag ett mail med en bifogad dom från Mark- och miljödomstolen!
Familjen Solvarm fick rätt i Mark- och miljödomstolen!
Det tål att upprepas:
Familjen Solvarm fick rätt i Mark- och miljödomstolen!
Det är en mycket välkommen och välförtjänt seger för familjen, men också för alla i Sverige som är i en liknande situation. Rättegången har uppmärksammats i hela landet och faktiskt också utanför våra gränser.
Striden gällde om familjen Solvarm var tvungen att betala anslutningsavgiften på 194.935 kr till Vänersborgs kommuns VA-nät. Det ansåg kommunen – och det trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att Vänersborgs egen miljö- och hälsoskyddsnämnd inte tyckte att det behövdes (beslut den 11 juni 2018). (Jag har beskrivit omständigheterna tämligen noggrant i ett antal bloggar, se framför allt “Solvarm i Mark- och miljödomstolen” från den 30 juni.)
Mark- och miljödomstolen avkunnade följande dom:
“Mark- och miljödomstolen fastställer att Anders och Rosemary Solvarm för deras fastighet Vänersborg Sikhall 1:20 inte ska vara avgiftsskyldiga för vatten och avlopp.”
Otroligt! Fantastiskt!
Domstolen redogör i sin dom på sedvanligt sätt vad tvisten handlar. Den återger både Solvarms och kommunens synpunkter. Domstolen beskriver också Solvarms återvinningssystem på ett utförligt och tämligen lättförståeligt sätt. I den beskrivningen finns en formulering som jag tycker är slående för hur Solvarm tänker och hur systemet fungerar:
“Ecocycle System bygger på kretsloppsprincipen, dvs ”att det du ger ifrån dig räcker till att göda den mängd växter som räcker till att föda dig”.”
Även kommunens synpunkter beskrivs utförligt. Jag bifogar en länk till domen nedan, så kan var och en själva bedöma relevansen och styrkan i kommunens argument.
Jag tycker att man slås av kommunens oerhört negativa inställning både till naturhuset i Sikhall och allt nytt… Kommunen ser inte “det nya” och visar brist på “utvecklingstänk”… Det är nästan så att man även får uppfattningen att kommunen försöker misstänkliggöra Solvarms intentioner och familjens vilja till en miljömässigt hållbar utveckling av VA-systemet. Jag tror att domstolens beskrivning av kommunens synpunkter kan bli ett intressant dokument för framtidens människor som exempel på en konservativ och utvecklingsfientlig inställning.
Det skulle för övrigt vara intressant att höra kommunens två förvaltningar, dvs samhällsbyggnadsförvaltningen och miljö- och byggnadsförvaltningen, diskutera Solvarms VA-system. De skulle knappast bli överens…
Mark- och miljödomstolen redogör och motiverar utförligt sin dom. Den menar inledningsvis att:
“Behovet av anslutning till den allmänna va-anläggningen ska vara grundat på skyddet för människors hälsa och miljön och prövas från objektiva utgångspunkter.”
Och fortsätter lite senare:
“I förarbetena anges att ett enskilt alternativ till va-lösning som är överlägset i fråga om återföring av viktiga näringsämnen till det naturliga kretsloppet samtidigt som det enskilda alternativet från övriga relevanta synpunkter håller någorlunda jämna steg med det allmänna alternativet är ett exempel på ”god hushållning med naturresurser” som innebär att avgifter för va-anläggningen inte ska utgå (prop. 2005/06:78 s. 81).”
Mark- och miljödomstolen tar sedan upp punkt för punkt vad parterna var oense om och hur domstolen resonerar. Som tur är så avslutar domstolen med en sammanfattning:
“Domstolen har funnit att de enskilda avloppsanläggningarna (Solvarm har två olika system; min anm) är likvärdiga med det allmänna systemet vad avser hälso- och miljöskydd. När det gäller god hushållning med naturresurser har domstolen konstaterat att den enskilda avloppsanläggningen är bättre än det kommunala alternativet. Beträffande den hänsyn som ska tas till möjliga framtida förändringar i fråga om fastighetens användning och ägarförhållanden har makarna Solvarm visat att den enskilda avloppsanläggningen håller måttet i jämförelse med det allmänna alternativet samt att det ekonomiskt utfallet är positivt i detta fall. Vid en samlad bedömning finner domstolen mot bakgrund av vad som anförts att makarna Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen. Detta förutsätter dock att den enskilda avloppsanläggningen System Two är i drift samt att riktlinjerna för avloppsanläggningens hygien, skötsel och underhåll upprätthålls. Makarna Solvarms talan ska därför bifallas.”
Med andra ord, naturhusets VA-system är minst lika bra eller bättre än kommunens.
Tvisten gällde också “V:et” i VA – dricksvattentjänsterna.
Domstolen skriver i domen:
“Fastighetens behov av dricksvattentjänster kan tillgodoses minst lika bra genom den egna vattentäkten.”
Jag tror att familjen Solvarm känner en stor lättnad idag. De vill syssla med att utveckla sitt system, inte delta i tidsödande tvister med kommunen.
Anders Solvarm skriver till mig:
“Det finns rättssäkerhet som bygger på lyhördhet för vetenskap och teknisk utveckling för vår naturs skull.”
Tyvärr tror jag inte att sista ordet är sagt. Kommunens tjänstemän har säkert andra planer… De vill med all sannolikhet överklaga domen. Vi får se vad politikerna vill – ärendet lär komma upp på samhällsbyggnadsnämndens bord den 12 september… Det nämndsmötet är öppet för allmänheten, men tyvärr krockar det för min del med ett annat sammanträde.
Det är läge att avsluta denna blogg med denna mening från Mark- och miljödomstolens dom, den säger nämligen allt:
“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”
Grattis alla i naturhuset i Sikhall!
Anm. Du kan ladda ner domen från Mark- och miljödomstolen här.
PS. Du kan läsa mina bloggar om Solvarm och naturhuset i Sikhall genom att klicka här.
PPS. TTELA skriver tyvärr inte särskilt ofta om familjen Solvarm och naturhuset i Sikhall, men i dagens tidningen återfinner vi en mycket bra artikel – se ”Tvisten om Solvarms avlopp avgjord” (tyvärr betalvägg).
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer