Arkiv
Detta hände på gårdagens KF
Det blev ungefär som jag trodde, och beskrev, i mina två bloggar innan sammanträdet. (Se “Inför KF 1” och “Inför KF 2”.) Kommunfullmäktiges ärenden rullade på utan någon egentlig oenighet eller debatt. Det var bara under två ärenden som vissa meningsskiljaktigheter uppdagades.
Det ena tillfället var alldeles i början av sammanträdet. Revisor Torsten Gunnarsson redovisade en granskning av effektivitet och kvalitet inom äldreomsorgen.
Det handlade mycket om att kostnaderna för äldrevården i Vänersborg var högre än förväntad kostnad. Revisorerna uppmanade därför socialnämnden att skaffa sig kontroll över kostnaden för äldreomsorgen.
Dan Nyberg (S), ordförande i socialnämnden, tyckte att det inte var riktigt schysst att den ena sidans synpunkter och kritik, dvs revisorernas, redovisades och offentliggjordes innan nämnden hade fått tillfälle att svara och ge sin syn…. Men så gick det till enligt offentlighetsprincipen menade revisor Gunnarsson.
Nyberg menade vidare att socialnämnden faktiskt har sänkt kostnaderna inom äldrevården och att ekonomin är i balans. Och menade även att socialnämnden har god kontroll över kostnaderna.
En “irriterad” Lutz Rininsland (V) (se “Visst irriterar revisorer”) tyckte att socialnämnden och -förvaltningen redan vet att Vänersborgs kostnader är högre än andra kommuners. Rininsland frågade:
“Vari ligger revisorernas hjälp till en pressad nämnd och pressad förvaltning?”
Den andra synpunkten Rininsland hade handlade om kvaliteten:
“Min uppfattning är att personalen redan springer fort, mycket fort.”
Sa Rininsland.
Det konstaterades i revisorsrapporten att 2.500-3.000 anmälningar av avvikelser har handlagts under året. Rininsland fortsatte:
“Om dessa anmälningar inte har hanterats exakt efter socialstyrelsens föreskrifter, kan det förklaras med att personalen inte har en chans att sköta våra äldre och att till punkt och pricka leva upp till 27 paragrafer i föreskriftens 8 olika kapitel. Kan det vara så?”
Revisor Gunnarsson menade att han inte hade något annat svar än det som stod i rapporten. Han lyfte flera gånger fram att trots det minskade antalet brukare i hemtjänsten, så ökade kostnaden per brukare – och invånare i kommunen.
Dan Nyberg (S) upplyste om att det berodde på att de som fick hemtjänst hade blivit mycket äldre och hade större behov. Lutz Rininsland (V) fyllde i att socialnämnden hade skurit ner på de särskilda boendeplatserna och att dessa äldre istället sköttes om i hemtjänsten.
I övrigt hänvisar jag till Lutz Rininslands egen blogg, där han skrev om sina frågor redan innan sammanträdet. (Se “Kvällens fullmäktige”.) Och med tanke på de svar som han fick kommer det sannolikt ett inlägg på Rininslands blogg senare idag. Så lätt släpper han nog inte socialnämnden och äldreomsorgen…
Det blev diskussioner med skilda uppfattningar på ytterligare ett ärende, men denna gång var det partierna som tyckte olika – inte politiker och revisorer…
Under eftermiddagen, några timmar innan fullmäktiges sammanträde, dök det upp ett nytt yrkande till ärendet “Uppdrag – lika villkor till allmänna handlingar för förtroendevalda”.
Ärendet handlade, vilket torde vara bekant vid det här laget, om redovisningen och de vidtagna åtgärderna av det uppdrag som kommunstyrelseförvaltningen fick av kommunfullmäktige häromåret. Det var naturligtvis i samband med antagandet och behandlingen (bland annat en återremiss) av en motion från Lutz Rininsland (V), Marianne Ramm (V) och undertecknad, Stefan Kärvling (V). Det har jag skrivit om i flera bloggar den sista tiden. (Se t ex “Dagens KS: Bifall till V-yrkande!” och “Motion om ökad demokrati (2/3)”.)
Kommunstyrelsen antog på sitt senaste sammanträde mitt yrkande på förslag till beslut:
“Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige besluta att förvaltningen i likhet med andra kommuner gör handlingar till kommunstyrelsens AU tillgängliga. I första hand till kommunstyrelsens förtroendevalda samt där så är möjligt även till allmänheten.”
Det nya yrkandet kom från den styrande minoriteten S+C+MP. Det framfördes av kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S).
Yrkandet handlade precis om det som den “lilla fågeln” hade viskat i mitt öra. (Se “Inför KF 2”.) De styrande partierna ville stryka formuleringarna om “allmänheten” och “andra kommuner”.
Yrkandet från S+C+MP lydde i sin helhet:
“Kommunfullmäktige beslutar att Kommunstyrelseförvaltningen gör handlingar till kommunstyrelsens AU tillgängliga till kommunstyrelsens ordinarie ledamöter och ersättare.”
Det var egentligen så likt det andra yrkandet så att min första reaktion under eftermiddagen var:
“Va’ barnsligt!. Lägger de ett eget yrkande för att slippa nesan att vara med om ytterligare ett voteringsnederlag?”
På sätt och vis kan jag väl fortfarande inte göra mig kvitt den känslan…
Men ska man se sakligt på det istället, vilket man självklart ska göra, så handlar det alltså om två-tre ord – “allmänheten” och “andra kommuner”.
Lutz Rininsland (V) menade att oppositionen fick reda på att det “ni vill göra får man inte göra, eftersom lagen inte tillåter det”. Därför står det “andra kommuner”, det visar att det går att göra på andra sätt.
Benny Augustsson (S) påstod att det var olagligt att offentliggöra handlingar från kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU). Därför måste “allmänheten” strykas.
Dan Åberg (M) framförde att olika kommuner gör på olika sätt och flera kommuner offentliggör sådana här handlingar på kommunens hemsida:
“Är man olaglig i Mellerud? Eller i Västra Götalandsregionen? Jag tror inte att det är olagligt. Handlingar i KSAU kan läggas ut.”
Sa Åberg, och tyckte också att det var intressant och glädjande att ordförande Augustsson trots allt hade ändrat sig “halvvägs” sedan ärendet var uppe i kommunstyrelsen.
Själv betonade jag att oppositionen var helt övertygad om att yrkandet följer de regler och lagar som finns. Och att det vore bra om alla, även allmänheten, kunde sätta sig in i handlingar så tidigt som möjligt – öppenhet i politiken borde eftersträvas…
Sedan följde en ström av gruppledare för de olika partierna som yrkade bifall till kommunstyrelsens förslag, dvs mitt förslag… Alla partier utom de styrande i S+C+MP… Det stod helt klart att Benny Augustsson (S) och hans allierade skulle förlora en följande votering.
Det visade sig emellertid att när ordförande Annalena Levin (C) efter acklamation funnit att kommunstyrelsens förslag hade ”vunnit”, så var det ingen som begärde votering. Och det var inte heller någon som reserverade sig. Vilket jag faktiskt tyckte var anmärkningsvärt.
För övrigt var det inte så mycket mer som hände. Ja, det skulle väl vara att motionerna från Kärvling/Gläntegård respektive Lidell lades fram för kommunfullmäktige. De handlade alltså om att blåbärsodlaren vid Hästefjorden ska slippa betala 18.000 för tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen trots att inget fel hade begåtts. Kanske är det också värt att nämna att inte heller under detta sammanträde sa någon från miljöpartiet ett enda ord…
Och på tal om Gunnar Lidell (M). Han valdes till ny 1:e vice ordförande i kommunfullmäktige. Lidell med sin stora politiska rutin kan säkert tillföra nya kvaliteter till presidiet.
Ordförande Levin avslutade sammanträdet kl 20.10.
Det går att se hela sammanträdet eller valda ärenden på kommunens webb-TV, även nu i efterhand. Klicka här!
Inför KF 2 (17 feb)
I söndags skrev jag om några av de ärenden som ska upp för behandling i kommunfullmäktige imorgon onsdag (se “Inför KF 1 (17 feb)”). Och i lördags tog jag upp två av de motioner som har lämnats in, de från Kärvling/Gläntegård respektive Lidell. (Se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.)
Kommunfullmäktige ska behandla ytterligare en rad ärenden än dom som jag redan har skrivit om. Dagordningen har följande utseende:
Fullmäktige börjar med att “mjuka upp” med lite information. Det innebär att ledamöter och ersättare kan luta sig tillbaka och lugnt och avspänt lyssna på när andra pratar. Självklart bör det naturligtvis antecknas en del. Den rutinerade och respekterade nestorn Lave Thorell ska presentera en granskning av hållbarhetsarbetet utifrån Agenda 2030. Och den lika respekterade Torsten Gunnarsson ska redovisa en granskning av effektivitet och kvalitet inom äldreomsorgen.
Det kanske åtminstone är en ledamot som inte tänker luta sig tillbaka och lyssna lugnt och avspänt. Om den senare rapporten skriver nämligen Lutz Rininsland i sin blogg:
”Den irriterar mig rejält”
Du kan läsa mer om Rininslands irritation här: ”Visst irriterar revisorer”.
Den före detta förvaltningschefen på barn- och utbildningsnämnden Kent Javette (S) avsäger sig uppdraget som styrelseledamot och ordförande för Stiftelsen Bergagården. Det har den senaste tiden varit många avhopp från uppdrag som har med bergen att göra. Det tycks som om något är väldigt fel, dock är jag för en gångs skull totalt okunnig om vad som händer. Inga rykten har nått mina öron. Javette anger inte heller några skäl i sin avsägelse. Det ska hur som helst bli intressant att se hur den nye ordförande Benny Jonasson (S) ska styra det sjunkande skeppet på berget.
Kommunen ska fortsätta att dra sitt lilla strå till stacken i dessa coronatider. Fullmäktige ska nämligen besluta att medge:
“tillfällig avgiftsfrihet under 2021 för markupplåtelse gällande uteserveringar och butiker som önskar flytta ut varor under kontrollerade former, samt för de avgifter som socialnämnden tar ut för tillsyn enligt alkohollagen av restauranger.”
Det här är bra tycker jag. Det är inte mycket pengar det handlar om, kostnaden för kommunen ligger på drygt en halv miljon kronor. Men det är åtminstone en handling av sympati, eller kanske snarare empati. Det är tufft för kommunens restauranger, caféer och butiker.
Kommunfullmäktige ska godkänna delårsrapporterna från Fyrbodals kommunalförbund och Kunskapsförbundet Väst. Som jag ser det så finns det inget att erinra mot dessa rapporter. Det finns det inte heller i ärendena om “förändrad formulering av borgensbeslut och ram avseende Nätaktiebolaget Biogas Brålanda” eller “revidering av förbundsordningen för Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund – NÄRF”. Jag tror inte heller att något annat parti eller någon annan politiker har något att säga kring dessa ärenden. De kommer nog bara att helt rutinmässigt klubbas igenom.
Och det smärtar mig lite att säga att samma rutinmässighet säkert också kommer att gälla ärendena “Pensionspolicy 2021” och “Policy för reducering av personal i samband med verksamhetsförändringar”. Det är nämligen inte lätt för en amatör och fritidspolitiker att ha några synpunkter i sådana här komplicerade frågor. Det blir till att lita på kommunens förhandlingschef som sa i kommunstyrelsen att det egentligen bara handlar om redaktionella ändringar, förenklade och tydligare skrivningar samt uppdateringar på grund av att lagar förändrats. Och att det knappast fanns några innehållsmässiga förändringar. Jag tror på det.
Ibland undrar jag emellertid varför sådana här ärenden överhuvudtaget ska upp i kommunfullmäktige. Hur många ledamöter vet egentligen vad ärendena handlar om…?
Det finns i varje fall ett riktigt politiskt intressant ärende på onsdag… Åtminstone för mig och Vänsterpartiet:
“Uppdrag – lika villkor till allmänna handlingar för förtroendevalda.”
Det handlar om en motion från Lutz Rininsland (V), Marianne Ramm (V) och undertecknad vänsterpartist. Vi lämnade in den i maj 2017, och den har en mycket intressant historia. Jag har skrivit om historien och om motionens innehåll i bland annat bloggen “KS 27/1: Motion om ökad demokrati (2/3)”. Och dessutom ganska utförligt om motionens behandling i kommunstyrelsen den 27 januari – då en majoritet oväntat biföll mitt yrkande. (Se “Dagens KS: Bifall till V-yrkande!“.)
I kommunstyrelsen ändrade jag mitt ursprungliga yrkande något utifrån behandlingen på själva sammanträdet. Yrkandet kom att få följande lydelse:
“Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige besluta att förvaltningen i likhet med andra kommuner gör handlingar till kommunstyrelsens AU tillgängliga. I första hand till kommunstyrelsens förtroendevalda samt där så är möjligt även till allmänheten.“
Det visade sig alltså att denna formulering stöddes av en majoritet i kommunstyrelsen. Och inte nog med det, kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) nämnde faktiskt efter beslutet att det inte var helt omöjligt att alla partier kanske kunde bli överens i kommunfullmäktige…
Det återstår att se. Augustsson vet naturligtvis att om alla partier i fullmäktige röstar som de gjorde i kommunstyrelsen, vilket är sannolikt, så får kommunstyrelsens, dvs mitt, yrkande majoritet.
Går mitt yrkande igenom även i fullmäktige skulle det innebära en klar förbättring för “lika villkor till allmänna handlingar för förtroendevalda”. Då skulle t ex Vänsterpartiet få handlingarna samtidigt som partierna och deras “allierade” i KSAU – och därmed få mer tid på sig att läsa och sätta sig in i dom, diskutera med partikamrater osv innan ärendena kommer upp i kommunstyrelsen för beslut.
Och om de styrande partierna (S+C+MP) har ändrat uppfattning sedan det senaste sammanträdet i kommunstyrelsen så lär det inte bli någon större diskussion på onsdagens fullmäktige.
En liten fågel viskade i mitt öra att det fanns någon i den styrande minoriteten (S+C+MP) som ansåg att det var en formulering i mitt yrkande som stod i vägen för en fullständig enighet på onsdag:
“…där så är möjligt även till allmänheten.“
Jag kan väl tycka att formuleringen ändå är ok, eftersom det inte står “skall” utan “där så är möjligt”. Det betyder ju att det då är upp till tjänstemännen att avgöra om ett visst ärende/underlag ska publiceras på t ex hemsidan.
Det har inkommit ytterligare en avsägelse till kommunfullmäktige. Det är liberalernas Tove af Geijerstam som har avsagt sig alla politiska uppdrag. Hon är inne på sitt slutår för blivande präster.
Tove har gjort sig känd som en påläst, ärlig och engagerad politiker. Under perioden 2011-2014 var hon ordförande i socialnämnden för att mandatperioden efter (2015-2018) bli 1:e vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Jag har många minnen av Tove af Geijerstam, men mest av allt kommer jag ihåg ett av hennes anförande i kommunfullmäktige. Det var den 21 juni 2017 då hon reagerade på inlägg och repliker av Ola Wesley (SD). Det kan vara det enda tillfälle då fullmäktiges ledamöter bröt ut i en spontan applåd.
Jag tackar Tove för alla dessa år genom att ordagrant återge hennes svar till Wesley:
”Det för mig in på det som fick mig att tappa målföret och stiga i ansiktsfärg förut. Ni har aldrig hört mig kalla sverigedemokraterna för rasister här inne. Jag har aldrig haft anledning till det nämligen. Jag har aldrig haft anledning att ens tro att Ola eller Carina i vår nämnd har en sån agenda. För dom har aldrig betett sig så. Det har aldrig yttrats ett ord från deras läppar som skulle kunna tolkas så. Men förslaget att satsa på småskolor, där man åtminstone har en föreställning om att det bara går barn med svensk bakgrund i generationer, och att direkt, i kommunicerande kärl, ta dom pengarna från Silvertärnan, där det går både barn med svensk bakgrund och barn med annan bakgrund, men där man säkert har en föreställning om att det går jättemånga barn med annan bakgrund. Det säger mig att man vill, vill nivåbestämma elevpeng, alltså den peng en skola får för varje elev. Den vill man nivåbestämma utifrån vad man tror om elevgruppens etniska härkomst. Var tysta en stund och smaka på det.
Man vill att barn ska få olika mycket pengar till sin utbildning beroende på vilken etnisk härkomst dom har. Och det är ett rent rasistiskt förslag. Jag säger inte att någon av er är rasister, därför att man bestäms inte av sina gärningar men det här är en rasistisk gärning och den vilar på rasistiska bevekelsegrunder. Och det står jag för att jag tycker. Och sånt ska vi inte syssla med här vare sig vi är sverigedemokrater eller någonting annat.
Alla barn i den här kommunen är våra barn för kommunfullmäktige. … Alla barn i den här kommunen är våra barn. Det finns inga barn som inte är våra barn. Glöm aldrig det!”
Det blir antagligen ett relativt kort fullmäktigesammanträde. Så kort att “coronareglerna” om begränsad talartid etc är helt onödiga och bara fortsätter att nagga demokratin i kanten.
Är det ingen gruppledare i något parti som kan tänka sig att föreslå ändringar?
OBS! Du kan se på kommunfullmäktiges sammanträde direkt via webb-tv:
”Webb-TV – Vänersborgs kommun”.
Om dagens BUN
Dagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) var avklarat innan lunch. Det avslutades redan kl 11.46.
Som vanligt har jag tidigare redogjort för månadens ärenden i två bloggar innan mötet och tänker i denna blogg inte upprepa det.
Verksamhetsberättelsen
Efter att förvaltningschef Sofia Bråberg hade redogjort för den så kallade “långa” verksamhetsberättelsen blev det en del inlägg och frågor från olika ledamöter. (Jag redogjorde för innehållet i verksamhetsberättelsen här: “Inför BUN 15 feb”.)
Tyvärr ägnades den övervägande delen av tiden åt “tillbuden”. (Du kan läsa mer om “tillbuden” i protokollsanteckningen nedan.)
Det var, som jag ser det, lite som att inte se skogen för att något enstaka träd stod i vägen. Några tyckte att det var bra att de anmälda tillbuden hade fördubblats under de senaste två åren och att de egentligen borde vara fler. De tog sina exempel från industrin. Jag kan väl tycka att parallellerna mellan maskiner i industrin och elever i grundskolan haltade betänkligt…
Någon framförde åsikten att benägenheten från personalen att anmäla var högre än tidigare. Det tvivlar jag på. Jag tror tvärtom att det är väldigt många tillbud som inte anmäls. Det är dels en del skrivarbete att anmäla, vilket man kan dra sig för, och dels ger en anmälan rektorn merarbete, och det vill man också undvika. (Alla anmälningar ska gå via rektor.)
Jag hade åsikter om både tillbuden och resten av verksamhetsberättelsen. De framförde jag och lämnade samtidigt in en protokollsanteckning där jag sammanfattade mina åsikter. Det fanns många trådar i protokollsanteckningen, men det var tyvärr ingen som brydde sig om att diskutera någon av dom. Men så är det. Nämnden diskuterar ofta detaljer snarare än helhet.
Det stora problemet för förskola och grundskola, som jag ser det, är den omöjliga situation som personalen i förskola och skola ställs inför när kraven från lagar och förordningar är desamma trots att de ekonomiska och personella resurserna minskar.
Jag återger min protokollsanteckning i sin helhet. (Du kan också ladda ner den här.)
===
Protokollsanteckning verksamhetsberättelse
Verksamhetsberättelsen bör vara konkretare och tydligare. De svårigheter som förskolor och skolor hade att med de tilldelade resurserna kunna uppfylla kraven och intentionerna i Skollagen och Arbetsmiljölagen borde betonats.
I Arbetsmiljölagen 1 kap 1 § står det:
“Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.”
Sjukfrånvaron ökade förra året till 10,0 %. (2019 var den 7,3%.) Coronaepidemin förklarar naturligtvis en del av ökningen, men nämnden som arbetsgivare hade fortfarande kvar sina skyldigheter enligt lagen. Och att i det läget minska antalet anställda i grundskolan med 63 på grund av besparingskrav var egentligen inte försvarbart. Ett sätt att minska smittspridningen kunde ju t ex vara att dela klasserna. Det fanns också moment som krävde personal på plats i skolorna, som t ex praktiska moment som inte kunde skjutas upp, olika typer av prov som inte kunde skjutas upp eller genomföras på distans och för elever som i övrigt var sårbara för fjärr- eller distansundervisning.
Ju färre anställda det finns i förskolor och skolor desto mer arbete för de som arbetar kvar. Kraven var ju desamma trots att resurserna minskade.
I Skollagens 1 kap § 4 beskrivs syftet med skolväsendet:
“…att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. … I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”
Kunde barn- och utbildningsnämnden uppfylla uppdraget med knappa och minskade resurser? Det står i verksamhetsberättelsen om förskolan:
“Det finns dock variationer mellan förskolorna, där främst resurskostnader för barn i behov av särskilt stöd är svåra att täcka inom tilldelad budget.”
Nettokostnaden per elev i grundskolan ökade på grund av elevers behov av särskilt stöd, både psykosocialt och språkligt. Samtidigt hade statsbidragen för nyanlända minskat. Det är tveksamt om alla barn och elever som var i behov av särskilt stöd fick tillräckligt med stöd.
Personalorganisationerna rapporterade om att den minskade personaltätheten ledde till minskad trygghet och ökad oro i skolorna. Tillbuden ökade under 2020 och uppgick till 397 stycken. Det innebar en fördubbling av de anmälda tillbuden på två år. Och då ska vi notera att det står i verksamhetsberättelsen att de flesta tillbuden:
“sker i klassrum under undervisning. Hot och våld av barn/elev är den vanligaste anmälda händelsen.”
I Skollagen finns ett helt kapitel om trygghet och studiero. Under rubriken arbetsmiljö (5 kap 3 §) står det:
“Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.”
Verksamheten under barn- och utbildningsnämnden hade uppenbarligen stora svårigheter att uppfylla Skollagen på detta område.
Barn- och utbildningsnämnden måste följa både Skollagen och Arbetsmiljölagen. De här lagarna står över kommunala beslut. I mål- och resursplanen (MRP) stod det emellertid något helt annat:
“Kommunfullmäktiges budgetbeslut är överordnat och vid målkonflikter är det ekonomin som ytterst sätter gränsen för det totala verksamhetsutrymmet…”
Kommunens ekonomi står inte över Skollag och Arbetsmiljölag.
Barn- och utbildningsnämndens personal gjorde ett fantastiskt jobb. Jag vill med denna protokollsanteckning påvisa den omöjliga situation som personalen ställdes inför när kraven från lagar och förordningar var desamma trots att de ekonomiska och personella resurserna minskade.
Det borde framgå tydligare i verksamhetsberättelsen.
===
Fastighetsinvesteringar
Det andra ärendet som undertecknad vänsterpartistisk bloggare hade åsikter om var “Budget 2022; Mål- och resursplan 2022-2024: Fastighetsinvesteringar”. Tyvärr hade emellertid ingen annan i nämnden några åsikter… (Jag skrev om detta ärende i bloggen “Inför BUN 15 feb (2)”.) Återigen lämnade jag in en protokollsanteckning. (Den kan laddas ner här.)
Mina två protokollsanteckningar följer förhoppningsvis med ärendena vidare i beslutskedjan så att andra politiker har möjlighet att läsa dem. Och någonstans kanske någon hakar på och tar en diskussion…
===
Protokollsanteckning Fastighet
Kommunens behov av investeringar har inventerats och sammanställts. De enskilda investeringarna har sedan prioriterats utifrån en modell som utgått från investeringsprojektens relevans och projektens brådska.
Relevansen tittar på antalet av kommunens inriktningsmål som projektet bidrar till och brådskan handlar om konsekvenser om projektet inte genomförs på utsatt tid.
Jag anser att fler kriterier bör användas och beaktas vid en sådan här prioritering. Framför allt borde lagar beaktas, för barn- och utbildningsnämndens del framför allt Skollagen, Barnkonventionen och Arbetsmiljölagen.
Kommunens inriktningsmål väger också lätt jämfört med vad lagarna stadgar. Även de tillfälliga “lösningarna” måste vägas mot lagkraven.
För att ta ett enda exempel, Mariedalskolans idrottshall. Förvaltningen beskriver konsekvenserna av en “försenad” investering:
“De negativa konsekvenserna går inte att hantera med alternativa lösningar”
Enligt prioriteringslistan ska inte spaden sättas i jorden vid Mariedalskolan förrän tidigast år 2025…
Jag tror att prioriteringen som framkommer i underlaget leder till att barn- och utbildningsnämnden får svårt att uppfylla lagarnas krav.
===
Kommentar om Mariedalskolans idrottshall
Jag ställde under informationen en fråga om nedprioriteringen av Mariedalskolans idrottshall. Idrottshallen fanns ju med som exempel i protokollsanteckningen. Beskedet var att den hade “nedprioriterats”, eftersom den uppfyllde så få av kommunens inriktningsmål…
Kommunens inriktningsmål? Men Skollag och läroplan då…?
I Skollagen står det, 2 kap 35 §:
“För utbildningen ska de lokaler och den utrustning finnas som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas.”
I Vänersborg står kommunens beslut över Svea Rikets lagar…
Övriga ärenden
Nämnden hade fler ärenden. Förvaltningschefen återberättade en del av en presentation som hon höll vid de “gemensamma presidieöverläggningarna”. Jag antar att det var inför budgetberedningen och dess arbete med budget 2022. Det var en imponerande bra presentation. Jag tänkte återkomma till den i en senare blogg när presentationen har skickats ut till ledamöterna.
I de övriga ärendena fick nämnden information, men både frågor och kommentarer lyste i stort sett med sin frånvaro. Ärendena klubbades igenom snabbt och effektivt av ordförande Carlsson.
BUN fick en dragning om hur konsekvenserna av pandemin hanteras på högstadieskolorna. Klasserna går på ett “rullande schema” – två dagar i skolan, en dag distansundervisning. Det är sannolikt den bästa lösningen med tanke på omständigheterna. Ledamoten Henrik Josten (M) framförde farhågor om att:
“eleverna tappar mycket hur man än gör, framför allt åk 9.”
Förvaltningen är medveten om problemet. De som riskerar att inte få betyg är på skolorna och lovskolan kommer att särskilt riktas mot 9:orna.
Förvaltningschef Bråberg redogjorde som vanligt för vad hon hade haft för sig sedan sist. Hon berättade bland annat att kommundirektören på ett möte, liksom hon själv, var positiv till “tillitsbaserad styrning”. Och det var glädjande att höra. (Läs vidare om tillitsbaserad styrning – klicka här.)
Jag kunde inte “hålla tillbaka” när jag hörde om alla budgetmöten med alla föreläsningar, diskussioner, grupparbeten mm – med en väldigt massa folk inblandade. Varför allt detta “arbete” när kommunledningen likt förbaskat lägger i stort sett en kopia på samma budget som förra året. Och förra årets budget var en kopia av budgeten från året innan. Som var en kopia på…. Osv.
Ordförande Bo Carlsson (C) avslutade i vanlig ordning dagens sammanträde. Han tyckte, precis som vi alla, att distansmötet återigen fungerade bra, men att:
“det finns inget som slår det fysiska mötet”
Och så är det.
Inför KF 1 (17 feb)
Efter några inledande lugna och och fridfulla politiska dagar på det nya året så kom det politiska livet i Vänersborg till slut igång. Och nu, nästan en och en halv månad in på det nya året, råder det ett mer eller mindre högtryck. Så sammanträder t ex barn- och utbildningsnämnden redan för andra gången under året imorgon måndag. (Se ”Inför BUN 15 feb” och ”Inför BUN 15 feb (2)”.)
Kommunfullmäktige har dock haft en längre pausvila. Men nu, på onsdag den 17 februari, är det emellertid dags. Då hålls årets första fullmäktigesammanträde.
Sammanträdet är återigen på “riktig” distans. Ledamöterna kan sitta hemma vid sina datorer och iPads och delta i sammanträdet. Och det är mycket tacksamt, i synnerhet för oss “gamlingar”. Däremot fortsätter av någon anledning en del corona-regler att gälla för själva sammanträdet. Det finns t ex en tidsbegränsning på anföranden och det blir inga muntliga presentationer av motioner. Frågor och interpellationer får inte diskuteras utan ska avhandlas helt skriftligt. Det känns kanske lite onödigt när ledamöterna ändå inte möts fysiskt. Är det ingen gruppledare i något parti som kan tänka sig att föreslå ändringar?
Onsdagens dagordning har följande utseende:
Det är som vanligt en hel del ärenden, men det är inte särskilt många som kommer att leda till debatt. Inte nu på onsdag i varje fall. Ta t ex de tre medborgarförslagen och motionerna. De är alla inlämnade inför detta fullmäktige. Det innebär att de 
bara kommer att remitteras till kommunstyrelsen och någon eller några nämnder. Det är först när de är beredda, utredda och behandlade i nämnderna och/eller KS som de möjligtvis kommer tillbaka till KF. Och då kan det självklart bli debatt.
Annars är det intressanta medborgarärenden och motioner som har lämnats in.
En brålandabo har t ex lämnat in ett medborgarförslag. Han föreslår att:
“kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun beslutar ett införande av anropsstyrd trafik med trafikformen Flexlinjen som ett komplement till befintlig tätortstrafik med syfte till kommunens inriktningsmål, ökad samhällsnytta och attraktionskraft.”
Det låter intressant och bra. Vi får se hur länge förslaget bereds i de kommunala förvaltningarna innan det blir aktuellt för beslut. Det kan ibland ta ganska lång tid.
Ett annat medborgarförslag föreslår att naturstigen som planerades gå genom skogsdungen mellan kvarteren Strandberidaren och Stapelorten på Korseberg:
“inte skall byggas.”
Det är nämligen på Korseberg precis som på Mariedal Östra och Kindblomsvägen – en hel massa skog har avverkats. Det verkar tydligen vara lite av ett kall i den här kommunen att se till att så mycket tätortsnära skog som möjligt försvinner… Eller också har Elisabeth Bohlins (S) ord i fullmäktigedebatten i juni 2019 om Mariedal blivit kommunens ledstjärna:
”man kan inte ha rekreationsområden utanför sin dörr, precis utanför sitt hus”
Förslagsställarna däremot vill helt enkelt behålla de få träd som finns kvar.
Det tredje, och sista medborgarförslaget, handlar om att få mer service, t ex en butik och/eller en vårdcentral, till de nya bostadsområdena på Holmängen.
Och så var det motionerna. Det hade lämnats in två stycken när utskicket offentliggjordes, men det har redan kommit in fler motioner. Och vem vet, det kanske lämnas in ytterligare några i början på veckan. (Du kan läsa om motionerna från Vänsterpartiet respektive Moderaterna om strandskyddsavgifter i bloggen: ”KF: V-motion om strandskyddsavgift”.)
Den borgerliga alliansen, dvs minialliansen, dvs M+L+KD, motionerar om:
“ändring av lokala ordningsstadgan i Vänersborg avseende fyrverkerier.”
Motionärerna yrkar att:
“KF beslutar att ändra den lokala ordningsstadgan så att det även krävs tillstånd för fyrverkerier påskafton, valborgsmässoafton och nyårsafton samt dagen efter.”
Det är svårt att säga emot motionärerna…
Sverigedemokraterna har lämnat in en motion om precis samma sak. De redogör också för hur hundar och andra djur far illa av fyrverkerierna. Men när jag läser yrkandet så blir jag lite förbryllad:
“Vänersborgs kommuns lokala ordningsstadgar för användning av fyrverkeri och andra pyrotekniska varor. ändras så tillstånd inte krävs Påsk, Valborg och Nyår från klockan 23:00 afton till klockan 01:00 (ett tidsspann på 2 timmar).”
Det är nog tänkt så att SD:arna vill begränsa smällandet till enbart 2 timmar – en slags kompromiss mellan ”skjutglada” människor och ”skjuträdda” djur. De skriver också om vilka insatser som vaktbolag kan göra för att upprätthålla reglerna.
Ibland tar det som sagt lång tid att bereda medborgarförslag och motioner. Och inte bara det. Det är inte helt sällan som motioner från oppositionen, som till och med har bifallits av kommunfullmäktige(!), glöms bort av de styrande partierna. Kommunfullmäktiges 1:e vice ordförande Dan Åberg (M) sa på fullmäktiges decembersammanträde apropå detta:
“Jag brukar säga att det säkraste sättet för att inte nåt ska verkställas är att fullmäktige bifaller en motion.”
På onsdag har denne Dan Åberg ställt en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) om en av dessa bifallna motioner. (Du kan ladda ner interpellationen här.) Interpellationen börjar:
“Kommunfullmäktige biföll den 21 november 2018 en motion angående ”Prioritera vägar och järnvägar”. Fullmäktige beslutade därmed att Vänersborgs kommun skulle ta fram en kartläggning av brister i vägar, järnvägar och cykelvägnätet i kommunen.”
Och Dan Åberg (M) avslutar med att ställa interpellationsfrågan:
“Varför har ännu inte kommunfullmäktiges beslut om kartläggning och prioritering av infrastruktursatsningar kommit upp till beslut.”
Dan Åberg och moderaterna har sett flera bifallna motioner hamna i någon skrivbordslåda på kommunhuset, för att samla damm. Så får det naturligtvis inte gå till.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) är alltid snabb på att besvara interpellationer. Dessutom gör han det aldrig ”enkelt” för sig, som vissa av hans föregångare gjorde. Augustsson svarade redan innan helgen. Han avslutar svaret:
”Jag kommer att se till så att vi får en föredragning kring prioritering av vägar, järnvägar och cykelvägar på ett kommunstyrelsemöte under våren.”
Du kan ladda ner hela Augustssons svar genom att klicka här.
Dan Åberg ska för övrigt avsäga sig uppdraget som kommunfullmäktiges 1:e vice ordförande. Han är dock kvar i politiken. Ja, jag tror att han till och med tänker sig att bli ännu aktivare. Det är nämligen kutym att de som sitter i fullmäktiges presidium (ordförande och två vice ordförande) ska begränsa sin debattlusta. En “vanlig” ledamot behöver däremot inte visa någon återhållsamhet… Åberg är fortfarande både fullmäktigeledamot och ordinarie ledamot i kommunstyrelsen. Han sitter också i KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott).
Fullmäktige ska behandla fler ärenden, men dom återkommer jag till.
Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)
Igår fredag lämnade Pontus Gläntegård (V) och jag (V) in en motion till onsdagens kommunfullmäktige. Motionen, som har rubriken “Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts” (och kan läsas på gårdagens blogg; se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”), syftar naturligtvis till att blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand ska slippa att betala tillsynsavgiften i strandskyddsärendet. Byggnadsnämnden ansåg ju att Jonas ska betala 18.000 kr – trots att han inte hade gjort något fel.
Döm sedan av min förvåning när jag fick se att Gunnar Lidell (M) också hade lämnat in en motion i precis samma ärende – och i samma syfte! (Se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.) Men det är bra, tre personer, två motioner, två olika partier med ett syfte kan väl ha stora chanser att så småningom få reglerna ändrade.
Om det nu behövs ändras på regler kring tillsynsavgifter i strandskyddsärenden…
Låt mig förklara.
Pontus Gläntegård började redan vid arbetet med motionen att fundera på om det ens var möjligt för kommunen att tvinga en oskyldig person att betala 18.000 kr i böter – utifrån kommunens egna regler. Han började titta i olika kommunala dokument. Och hittade faktiskt en intressant paragraf i ett av dem. Och jag började kolla vidare med att bland annat granska de hänvisningar som byggnadsnämnden hade gjort när den motiverade beslutet. (Som Gläntegård reserverade sig mot i byggnadsnämnden.)
Vi har kanske inte kommit fram till något hundra procent säkert svar och därför tänker vi inte heller återkalla motionen. Men det vi har kommit fram till är, tycker jag, tämligen uppseendeväckande.
Byggnadsnämndens beslut i januari om blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand lydde i sin helhet (se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)”):
“* Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.
* Nämnden beslutar att fastighetsägaren ska betala en avgift på 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Storleken på avgiften bestäms enligt taxa fastställd av Kommunfullmäktige 2019-10-23 § 128.
* Beslutet fattas med stöd av 26 kap 1 § miljöbalken (MB) och hänvisning till strandskyddsbestämmelserna i 7 kap. MB.”
Den andra punkten handlade om taxan. Det hänvisas till den Plan- och bygglovstaxa som kommunfullmäktige antog den 23 oktober 2019. Beslutet i fullmäktige var “enkelt”, det löd nämligen, kort och gott:
“Kommunfullmäktige antar den reviderade plan- och bygglovstaxan.”
En av anledningarna till revideringen var enligt underlaget att:
“de inledande bestämmelserna i taxan är otydlig eftersom den inte hänvisar till prövning och tillsyn i enlighet med miljöbalkens bestämmelser.”
Visst, är något otydligt så är det bra att det ändras och blir tydligare. I de inledande bestämmelserna i själva den reviderade plan- och bygglovstaxan står det sedan:
“Enligt denna taxa erläggs avgift enligt MB [=miljöbalken; min anm] 27 kap 1 § för Strandskyddsdispens samt tillsyn enligt miljöbalken.”
Det här är det enda som står i dokumentet om strandskydd, förutom att avgiften för strandskyddsdispens finns med i en tabell (se bild).
Men det var alltså ytterligare en hänvisning, till miljöbalkens 27 kap 1 §. Där står det:
“Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för
1. prövning och tillsyn enligt denna balk…”
Kommunfullmäktige är en av de myndigheter som får meddela föreskrifter. Vi är alltså tillbaka i kommunen igen. Men då är frågan, och det är en viktig fråga – vilket dokument som kommunfullmäktige har beslutat om ska vi då titta i? Det finns nämligen två dokument, den tidigare nämnda – reviderade plan- och bygglovstaxan. Och ett helt annat dokument – ”Taxa Enligt miljöbalken”.
”Taxa Enligt miljöbalken” antogs av Vänersborgs kommunfullmäktige den 22 november 2017 – och har inte ändrats sedan dess. Det låter väl rent spontant som om denna taxa är ett direkt resultat av miljöbalkens 27 kap 1 §, som det hänvisas till ovan:
“föreskrifter om avgift för … prövning och tillsyn enligt denna balk”
Och Jonas ärende har ju prövats enligt miljöbalken. Det framgick ju av beslutet i byggnadsnämnden. Beslutet (se citat ovan) fattades ju med stöd av:
“26 kap 1 § miljöbalken (MB) och hänvisning till strandskyddsbestämmelserna i 7 kap. MB.”
Miljöbalken alltså…
Och tittar man rent formellt på det hela så stod det ju i själva den reviderade plan- och bygglovstaxan (se citat ovan):
“Enligt denna taxa erläggs avgift enligt MB…”
Miljöbalken, igen…
Som jag ser det så måste det vara ”Taxa Enligt miljöbalken” som gäller. Hela begreppet strandskydd behandlas ju i miljöbalken och inte i t ex Plan- och bygglagen. Och denna lag, PBL, har ju för övrigt inte alls använts i ärendet Jonas.
Som jag ser det – strandskydd=miljöbalken.
Är det någon som ser det på något annat sätt? Ja, förutom byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg då… Men jag är alltså inte hundra procent säker, jag vill slå fast det. Men om det finns två olika dokument, som så att säga skulle kunna gälla, borde ju byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden nämna detta någonstans i underlaget – och berätta varför de har valt det ena dokumentet framför det andra. Det har ingen av dem gjort.
Frågan om vilket dokument som gäller och vilket vi ska titta i när det gäller Jonas ärende är nämligen avgörande.
Så här står det i § 3 av den av kommunfullmäktige den 22 november 2017 beslutade ”Taxa Enligt miljöbalken”:
“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”
Öhhh….?
Det var ju precis det som Länsstyrelsen skrev när de avskrev strandskyddsärendet mot Jonas den 27 oktober 2020:
“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”
Det står alltså precis detsamma i Vänersborg kommuns ”Taxa Enligt miljöbalken”, som kommunfullmäktige har antagit:
“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”
Som jag ser det talar detta starkt för att byggnadsnämnden faktiskt har fattat ett felaktigt beslut. Och i så fall skulle byggnadsnämnden aldrig ha krävt att Jonas skulle betala 18.000 kr. För mig står det därför klart att nämnden snarast måste återkalla beslutet.
Jag menar, står det så i ett av fullmäktige antaget dokument så är ju det minsta man kan begära att förvaltningen upplyser “den anklagade” Jonas om detta! Och sen naturligtvis också, att nämnd och förvaltning följer fullmäktiges beslut.
Och har jag rätt i mitt resonemang, jag är ju amatör på området som bara läser formella dokument, så borde den eller de på byggnadsförvaltningen som inte tillhandahåller riktiga underlag till nämndens politiker ta konsekvenserna av sin okunskap…
Fast innan jag avslutar bloggen, det är faktiskt en sak till som inte stämmer…
Så sent som den 18 november förra året, 2020, beslutade kommunfullmäktige om ytterligare en revidering av plan- och bygglovstaxan. Dock utan att samtidigt upphäva den gamla. Som är brukligt vid sådana här beslut. Det betyder egentligen, som jag ser det, att kommunen har två plan- och bygglovstaxor…
Det som naturligtvis är extra pinsamt, eller borde vara, för byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen, är att nämnden i sitt beslut om Jonas hänvisar till den äldre versionen av plan- och bygglovstaxan… Och det här beslutet av fullmäktige har för övrigt inte heller den paragrafbeteckning som byggnadsnämnden hänvisar till… Detta fullmäktigebeslut har § 158…
Därför undrar jag, när jag konstaterar att byggnadsnämnden i sitt beslut om Jonas hänvisar till en taxa som inte antogs vid det datum som anges i beslutet, om beslutet att Jonas ska betala 18.000 kr ens är giltigt. Eller lagligt…
Det här med datum och paragrafer, som myndighetsbeslut hänvisar till, är viktiga för rättssäkerheten. Om personer t ex vill överklaga beslut, vilket är en laglig rättighet, så måste de veta vilka föreskrifter och paragrafer som ligger till grund för besluten. Om dessa då är felaktiga… Jag har svårt att tro att sådana här beslut kan vara lagliga. Men det borde vara en fråga för kommunens jurister.
I den senaste versionen av revideringen, som tydligen inte byggnadsnämnd eller -förvaltning har läst, fast den gäller från den 1 januari år, har det för övrigt ändrats i de “Inledande bestämmelser” som jag citerade ovan. Nu står det:
“Avgift erläggs enligt 27 kap. 1 § MB för: Prövning samt tillsyn enligt miljöbalken.”
Ordet “prövning” har lagts till och ordet “strandskyddsdispens” har strukits. Som jag ser det, så har dessa ändringar emellertid ingen betydelse för det resonemang som förs ovan.
Beslutet att tvinga Jonas att betala en avgift för tillsyn i strandskyddsärende trots att han inte har gjort något fel är häpnadsväckande. Det strider mot människors moral och rättsmedvetande. Och mycket tyder alltså också på att byggnadsnämnden inte har följt de regler som fullmäktige har beslutat och kanske inte ens de lagar som är aktuella.
Jag påminner igen om § 3 i ”Taxa Enligt miljöbalken”:
“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”
Det ser ut som om byggnadsnämnden och dess förvaltning har gjort många fel på en och samma gång. Och hade det inte varit för att en pensionär i Hästefjorden måste betala 18.000 kr på grund av alla fel så hade man kunnat skratta åt eländet…
Slutsatsen kan bara bli en:
Byggnadsnämnden måste snarast återkalla beslutet om avgiften!
===
- ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (1/4)” – 2 feb 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (2/4)” – 3 feb 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (3/4)” – 4 feb 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)” – 5 feb 2021
- ”KF: V-motion om strandskyddsavgift” – 12 feb 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)” – 13 feb
KF: V-motion om strandskyddsavgift
Det kan väl knappast ha undgått någon bloggläsare att jag har skrivit fyra längre bloggar om ”Jonas” och hans blåbärsodling vid Hästefjordens strand. Och om hur byggnadsförvaltningen gjorde livet mycket surt för Jonas i över ett års tid… (Se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.)
Byggnadsnämnden avskrev slutligen ärendet i januari i år:
“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”
Trots att byggnadsnämnden inte ansåg att Jonas hade gjort något fel, så beslutade samma nämnd att Jonas skulle betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Det strider mot all logik och förnuft att en oskyldig person ska tvingas betala ”böter”. Ja kanske inte byggnadsnämndens då… Fast två ledamöter i nämnden reserverade sig mot beslutet att Jonas skulle betala. En av dem var Vänsterpartiets ledamot Pontus Gläntegård.
Utifrån Gläntegårds reservation, och till viss del mina bloggar, har Gläntegård och jag skrivit en motion. Motionen har rubriken ”Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts”.
Motionen lämnades in idag. På onsdag ska kommunfullmäktige ”behandla” den. I det här skedet innebär det att motionen bara kommer att remitteras till kommunstyrelsen och antagligen också byggnadsnämnden. I dessa corona-tider med specialregler i fullmäktige så kommer jag (Gläntegård sitter inte i fullmäktige) inte ens att få presentera motionen, som annars är praxis. Däremot lär det bli debatt när motionen så småningom har blivit utredd av kommunens tjänstemän och så att säga kommer tillbaka till politikerna.
Här nedan följer motionen. (Du kan också ladda ner motionen i pdf-format här.)
(OBS! Kolla också mitt PS!)
===
Motion till kommunfullmäktige
Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts
I slutet av 2019 tipsade en anonym person Länsstyrelsen om att en kommuninvånare i Vänersborg hade brutit mot strandskyddslagstiftningen. Länsstyrelsen vidarebefordrade tipset till Vänersborgs kommun. Knappt ett år senare beslutade Länsstyrelsen för egen del att:
“inte vidta någon ytterligare tillsynsåtgärd med anledning av inkommet klagomål.”
Och eftersom klagomålet avskrevs så beslutade Länsstyrelsen:
“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”
I januari i år gick byggnadsnämnden på samma linje i strandskyddsärendet som Länsstyrelsen och beslutade att:
“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”
Trots att ärendet avskrevs så beslutade en oenig byggnadsnämnd att den anmälde personen skulle betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet.
En kommuninvånare hade alltså blivit anmäld av en anonym person. När det sedan visade sig att den anmälde inte hade gjort något fel, så fick han ändå betala 18.000 kr… Det lär strida mot de flestas rättsuppfattning.
Kommunens beslut innebär att den anonyme personen kan tipsa byggnadsnämnden direkt eller via Länsstyrelsen ytterligare en gång, om att samma person har brutit mot strandskyddslagstiftningen. Och även om kommunen efter tillsyn konstaterar att inget fel har begåtts, kan kommunen ännu en gång ta ut en tillsynsavgift. Den oskyldigt anmälde kan alltså återigen få betala 18.000 kr… Det här kan man med nuvarande taxeregler upprepa hur många gånger som helst.
Det finns således inget som hindrar att Vänersborgs kommun används som slagträ när t ex grannar eller andra anmäler varandra av okynne bara för att de vet att myndigheten då tar ut en avgift av den anmälde.
Det kan inte vara rimligt att ta ut avgift av dem som inte har gjort något fel. Precis som polisen vid en trafikkontroll inte tar ut avgift om man inte kört för fort eller inte är onykter när man kör. Givetvis kan man ta ut en avgift av dom som har gjort fel. I de fall där någon gjort fel men hinner rätta innan tillsynen är utförd i ärendet bör en skälighetsbedömning göras om avgift ska utgå.
Vi tycker att kommunen bör initiera ett arbete med att ändra taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen. Vänersborgs kommun borde se och lära av hur Länsstyrelsen resonerar när det gäller hur avgifter för tillsyn ska hanteras när klagomål visar sig vara obefogade.
Kommunen bör avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts.
Vi yrkar att:
- kommunen initierar ett arbete med att ändra taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen.
- ändringar i taxan ska gälla från och med 1 januari 2021.
Vänersborg 2021-02-11
Stefan Kärvling och Pontus Gläntegård
Vänsterpartiet
===
PS. OBS! När jag precis skulle publicera den här bloggen så tog jag en koll i diariet för att se om motionen hade blivit diarieförd. Och vad får jag se? I diariet fanns ytterligare en motion om precis samma sak! Den motionen var skriven av det fd kommunalrådet Gunnar Lidell (M). Motionen yrkar:
”Kommunfullmäktige beslutar att ge Byggnadsnämnden i uppdrag att snarast revidera Plan-och bygglovstaxa med inriktningen:
– att anonyma anmälningar gällande MB och PBL vilka avskrives och inte föranleder föreläggande om vite eller andra sanktioner ska anses vara obefogade och därmed skall ingen tillsynsavgift belasta aktuell verksamhetsutövare.
– att anmälningar från identifierad tredje part gällande MB och PBL vilka avskrives och inte föranleder föreläggande om vite eller andra sanktioner skall anses vara obefogade, men då skall den anmälande parten faktureras tillsynsavgiften för ärendet.
– att revideringen av regelverk och taxa skall gälla retroaktivt från och med 1 januari 2021.”
Du kan ladda ner Gunnar Lidells motion här.
===
- ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (1/4)” – 2 feb 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (2/4)” – 3 feb 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (3/4)” – 4 feb 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)” – 5 feb 2021
- ”KF: V-motion om strandskyddsavgift” – 12 feb 2021
- ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)” – 13 feb
Bara rykten…?
Mina fyra bloggar om Jonas vid Hästefjorden lockade väldigt många läsare. (Se “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Det var länge sedan som det var en sådan “trafik” på bloggen. Blogginläggen gav också upphov till många mail, meddelanden och telefonsamtal. Faktum är att det var lite av ett rekord i både kommentarer på bloggen och i upplysningar och “tips”. Jag minns inte ens att mina bloggar kring arenan eller kommunens jakt på Solvarm ledde till så många kontakter, alla för övrigt positiva (till mina bloggar alltså). Och det var faktiskt ganska många “nya” som hörde av sig, flera faktiskt från företagarhåll…
De flesta som hörde av sig hade saker att berätta. Det handlade t ex om att inte bygglov beviljades på en inhägnad tomt i Tenggrenstorp på grund av strandskydd – fast företaget redan hade byggnader på tomten. (Det var inte företagaren ifråga som själv ringde.) Det löste sig så småningom och företaget beviljades strandskyddsdispens. Vilket hade varit konstigt annars. Inte bara för att det redan fanns byggnader på tomten och att den aktuella detaljplanen hade upphävt strandskyddet, kommunen hade ju byggt en kretsloppspark strax bredvid, ännu närmare vattnet.
Fast visst är det konstigt att det lilla koloniområdet mittemot, ett stenkast på andra sidan kanalen, inte fick strandskyddsdispens… Byggnadsförvaltningen sa nej, men politikerna i nämnden sa ja. Länsstyrelsen avgjorde frågan genom att gå på förvaltningens linje. “Ägarna” av kolonilotterna är nu tvungna att riva sina små stugor och bodar, ta bort trädgårdslanden, bärbuskarna osv och lägga ner verksamheten. Och området kommer att stå tomt, och inom några år är det antagligen helt “igenväxt”… Marken ska nämligen inte användas till någonting, och kommunen lär väl inte sköta om den.
En person i byggbranschen berättade att när hans företag lägger anbud på byggprojekt i Vänersborg, så lägger de sig åtminstone 30% högre än de gör i andra kommuner, t ex Trollhättan. Orsaken är att byggena i Vänersborg i 99 av 100 fall blir dyrare än i andra kommuner. Byggnadsförvaltningen har nämligen alltid invändningar och hittar i stort sett alltid fel, som han sa. Och kommunikationen drar ofta ut på tiden, helt i onödan. Och allt innebär fördyringar… Jag vet inte huruvida det är sant, men jag har hört detta rykte många gånger genom åren. Och jag vet att företagaren är en seriös aktör som brukar veta vad han pratar om.
En annan person hörde av sig och hade synpunkter på miljö och hälsa. Hon hade haft att göra med förvaltningen när det gällde en enskild avloppsanläggning. Miljö och hälsa ställde enligt henne orimliga krav, det räckte inte med att anläggningen var godkänd i hela Sverige. Personen menade att miljö och hälsa, nu när miljö- och hälsoskyddsförvaltningen har slagits ihop med byggnadsförvaltningen, har övertagit byggnadsförvaltningens negativa grundinställning att hellre stjälpa än hjälpa, hellre fälla istället för att fria…
Ja, det är ju inte de enskilda avloppen i kommunen som är skuld till hotet för vattnet i Vänern. I en nyligen utkommen och mycket alarmerande rapport kunde vi läsa (se “Ny rapport: Många läkemedelsrester och miljögifter i Vänern, Vättern och Mälaren”):
“Ett sjuttiotal läkemedel och ett trettiotal andra kemiska ämnen som är svåra att bryta ner har analyserats kring och i Vänern, Vättern och Mälaren som tillsammans förser tre miljoner svenskar med dricksvatten. 25 av de kritiska ämnena återfanns i mer än hälften av proverna i de stora sjöarna.”
Det vore kanske bättre att miljö och hälsa istället ägnade större kraft åt problemet med vattenkvaliteten i Vänern. Kanske en analys och ett kritisk granskande av kommunens avloppsreningsverk på Holmängen och i Brålanda hade varit på sin plats…
Eller om det “läcker” på “soptippen” i Häljestorp. Det är i och för sig Länsstyrelsen som har tillsynsansvaret, men det torde även angå våra kommunala miljökontrollanter. I måndags skrev TTELA om den kontaminerade jorden från Trollhättan. (Se “Jättesanering på Stridsbergs gick snabbare”.) Enligt TTELA har 149.000 ton förorenade jordmassor (innehållande bly, krom och kolväten) från marken på Stridsberg & Biörck i Trollhättan körts till deponi i Häljestorp. Och frågan är om det har utförts regelbundna mätningar för att kontrollera om inget har lakats ur och runnit ut i grundvattnet eller omgivande vattendrag – vidare till Vassbotten.
Samtidigt hör jag att miljö och hälsa (egentligen heter den sammanslagna förvaltningen nu miljö- och byggnadsförvaltningen) håller på att ställa till det för familjen Solvarm och hans innovativa cirkulära avloppssystem i Sikhall – igen. Kommunens jakt verkar ha återupptagits. Kommunen vill… Ja, vad då? Vill kommunen fortfarande tvinga in familjen i det kommunala VA-nätet? Eller vill de få dem att flytta från kommunen?
Kommunens inställning och åtgärder gentemot familjen Solvarm gör många beklämda. Är det någon eller något som definitivt inte släpper ut t ex några läkemedelsrester i sjön så är det Solvarm och VA-systemet i naturhuset. Borde inte kommunen ägna sig åt viktigare saker? Som t ex kommunens avlopps- och reningsverk eller läckande kommunala ledningar…
Det går många rykten i Vänersborg om miljö- och byggnadsförvaltningen. Alla dom som jag återger i denna blogg har meddelats mig efter bloggarna om blåbärsodlaren vid Hästefjorden. De flesta ryktena har jag dock hört tidigare, från andra källor.
Anledningen är tror jag att det i de flesta fall ligger åtminstone några korn av sanning i de rykten och berättelser som cirkulerar i kommunen. Även om det är ur kommuninvånarnas perspektiv. Det kan självklart finnas ett annat perspektiv. Därför är det viktigt att följa upp ryktena och se vad som ligger bakom.
Kanske finns det någon läsare som har ytterligare fakta att bidra med…?
Inför BUN 15 feb (2)
I min förra blogg inför måndagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) skrev jag om den “långa” verksamhetsberättelsen. (Se “Inför BUN 15 feb”.) I denna blogg tänkte jag redovisa flera av de övriga ärendena.
Under ärende 3 är det tänkt att nämnden ska godkänna:
“upprättad investeringsbudget avseende fastighetsinvesteringar för perioden 2022-2024 med tillhörande beskrivning över behov och konsekvenser samt översända dessa till samhällsbyggnadsnämnden.”
Nämndens beslut kommer att vara en del av budget 2022 och kommer att ingå i Mål- och resursplanen (MRP).
Behovet av lokaler är stort inom barn- och utbildningsförvaltningen. Kommunen har sedan många år tillbaka reagerat allt för sent för de stora behoven av lokaler. BUN har därför tvingats hyra in många moduler för att kunna ta emot alla barn och elever. Nu strävar kommunen efter att ordna så att samtliga fastighetsinvesteringar håller sig inom det finansiella investeringsmålet och den organisatoriska kapaciteten, dvs om det är möjligt att genomföra projekten. Sedan har de enskilda investeringarna prioriterats utifrån en modell som utgått från investeringsprojektens relevans och projektens brådska. Relevansen tittar på antalet av kommunens inriktningsmål som projektet bidrar till och brådskan handlar om konsekvenser om projektet inte genomförs på utsatt tid. De här två aspekterna har sedan summerats ihop och då har man fått en slags angelägenhetsgrad för de olika investeringsprojekten. Resultatet har blivit att en prioriteringslista på fastighetsinvesteringarna har upprättats.
Jag skulle väl kunna tänka mig fler kriterier vid en sådan här prioritering, t ex att barnkonventionen måste beaktas (för BUN:s del handlar det ju om barn och ungdomar) eller att investeringar som lockar nya invånare till kommunen ges företräde.
Nämnden ska inte besluta om hela kommunens prioriteringslista utan bara om prioriteringen av BUN:s önskemål och behov av fastighetsinvesteringar. Och jag kan inte hjälpa det. Det suger till lite i magen när jag ser tabellen där investeringarna har tidsbestämts.
Det förslag som BUN ska ta ställning till på måndag har följande utseende:
Anm. Noteringar till tabellen ovan:
Prioritering märkt med X avser redan påbörjad investering. Övriga investeringar är prioriterade med nr. 1-9. I det totala anslaget per projekt återfinns även investering för kök. Kolumn med ”Avgår hyra” avser möjliga, ej beslutade uppsägningar av lokaler och moduler, framtagna av barn- och utbildningsförvaltningen. När moduler avvecklas kommer även vissa av etableringskostnader att uppkomma, ca 5 mkr. Dessa engångskostnader finns inte medtagna ovan.
==
Flera fastighetsinvesteringar har flyttats fram i tiden. Två investeringsprojekt, förskoleplatser Frändefors och Onsjöskolan F-6, har skjutits fram så många år att de inte finns med överhuvudtaget i förslaget.
Det är inte avsatta några investeringsmedel för de fyra nya förskoleavdelningarna i Brålanda, som nämnden nyligen beslutade om, förrän år 2024. Jag trodde att ekonomiska medel redan fanns avsatta för fastighetsinvesteringar i både Frändefors och Brålanda, att det fanns med i den senaste mål- och resursplanen 2021-2023… Så var det också, men investeringarna har tydligen flyttats. Det innebär att förvaltningen måste använda Dalboskolan och Missionskyrkan (”G-klaven”) till förskoleavdelningar i fortsättningen också. I värsta fall så får väl nya moduler hyras in. (OBS! Jag har gjort redigeringar i slutet på detta stycke. 11/2 kl 09.20.)
Flera som jag ser det nödvändiga investeringar för att få nya förskoleplatser kommer inte att bli aktuella förrän tidigast år 2025. Det innebär bland annat att vårdnadshavare antagligen kommer att få köra runt barnen i stan och att grannbarn får gå på olika förskolor. Förhoppningsvis kommer det att finnas plats för alla barn, och om inte får nya moduler hyras in.
Elever kommer att få fortsätta bussas runt mellan skolor för att få undervisning i specialsalar, och schemaläggarna kommer att få slita sina hår för att få alla scheman att gå ihop – om det ens är möjligt. För både lärare och elever… Det är också en gåta hur fritidshemmen ska få tillräckligt med lokaler och var alla elever ska få sin skollunch. Och jag undrar hur Mariedalskolan ska kunna arbeta med läroplanens kunskapskrav i ämnet Idrott och hälsa. Idrottshallen har prioriterats bort tidigare, och det fortsätter – trots att antalet elever på skolan har ökat. Det är också många skolor som även fortsättningsvis i några år får klara sig utan utrymmen för t ex mindre undervisningsgrupper, grupprum och samtalsrum.
Och Norra skolan finns fortfarande inte med. Det verkar som om den ska läggas ner, trots att det inte finns något “riktigt” beslut.
Jag skrev i min förra blogg att de anmälda tillbuden i grundskolan har ökat. Det är nog inte helt osannolikt att de kommer att fortsätta öka. Och egentligen undrar jag om förskola och grundskola egentligen har de lokalmässiga förutsättningarna för den pedagogiska verksamhet som Skollagen förutsätter, och kräver…
Det är nog inte så mycket att orda om på måndag om fastighetsinvesteringarna. Jag tror att de flesta ledamöter är överens om att flera av investeringarna borde ligga närmare i tiden. Det “riktiga” prioriteringen, dvs av alla investeringsobjekten i hela kommunen, måste emellertid överlåtas till kommunstyrelse och kommunfullmäktige.
Det har inkommit ett medborgarförslag om att utveckla Bergagården till ett innovationscentrum. BUN ska yttra sig i frågan men har egentligen inget att säga:
“Barn- och utbildningsnämnden har inget att erinra i ärendet då det inte berör barn- och utbildningsnämndens ansvarsområde.”
Patientsäkerhetsberättelsen för 2020 ska behandlas. Det är dock “bara” ett informationsärende. Det har varit en del avvikelser, men inga som har äventyrat elevernas hälsa. Och med tanke på hur många barn och ungdomar det finns i kommunen så är det ovanligt få avvikelser, tycker i varje fall jag. Däremot blir jag lite beklämd när jag läser att skolsköterskemottagningarna i skolorna i Frändefors och Skerrud saknar vatten…
BUN är också remissinstans för Kulturdepartementets “Förslag till handlingsprogram för bevarande av nationella minoritetsspråk”. Förvaltningen skriver, fast det är ordförande Bo Carlsson (C) som har undertecknat yttrandet som nämnden ska godkänna:
“Barn- och utbildningsnämnden har ingen erfarenhet av att skapa förskoleavdelningar med inriktning mot ett minoritetsspråk i utbildningen och där undervisningen sker på två språk. I kommunen har vi få kommuninvånare som efterfrågar något av de tre minoritetsspråken i förskolan som omnämns i planen.”
Och om ett förslag om att Vänersborg ska bli förvaltningsområde för romska anser Carlsson att den möjligheten i så fall behöver ses över och samordnas med Trollhättans utbildningsförvaltning.
På tal om ordförande Carlsson så ska han också utses till att representera nämnden i kommunens lokala styrgrupp i skolmatsakademin. Det innebär nog att vi i framtiden kan räkna med att det kommer att serveras mer mjölk och, framför allt, kött från Gestad i våra skolor och förskolor… ;)
Det blir också information och beslut om samverkan med Västra Götalandsregionen gällande barns och ungas hälsa och en 
förlängning av ”Handlingsplan för Psykisk hälsa 2018-2022” samt om distansundervisningen på högstadiet.
Min gissning är att trots det digra underlaget så blir det ett relativt kort sammanträde. Vi får se, det händer inte alltför sällan att gissningarna slår helt fel…
Inför BUN 15 feb
Så var det då dags igen, årets andra sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) – tillika det andra sammanträdet med det före detta mångåriga kommunalrådet Bo Carlsson (C) som ordförande.
Denna gång häpnade man lite när utskicket kom i måndags. Det var på inte mindre än 258 sidor… Det börjar närma sig samma klass som utskicken till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige…
Men först kan jag meddela att den 5 februari kom en dom från Förvaltningsrätten i Göteborg. Det var i målet om den nya skolan på Holmängen. Peab Sverige AB hade överklagat att Serneke Bygg AB hade vunnit upphandlingen om att få bygga den nya skolan.
Förvaltningsrätten avslog ansökan med motiveringen:
“Sammantaget har Peab inte förmått visa att kommunen har agerat i strid med bestämmelserna i LOU. Peab har därmed inte heller visat att bolaget har lidit eller riskerat att lida skada. Ansökan ska därför avslås.”
Det var bra. Nu kan processen med att uppföra den nya Holmängenskolan rulla vidare.
Nämndens dagordning på måndag har följande utseende:
Det är dags för nämnden att godkänna den “långa” verksamhetsberättelsen. Den är, kan man väl säga, den “riktiga” verksamhetsberättelsen, den som liksom gäller. (Förra nämndsmötet i januari behandlade och godkände den “korta” verksamhetsberättelsen, se “BUN: Året som gått”.)
Verksamhetsberättelsen börjar ganska högtidligt:
“Kommunfullmäktige är huvudman för utbildning inom skolväsendet och ansvarar för att i enlighet med nationella lagar och styrdokument bedriva en likvärdig utbildning för alla barn…”
Jag tror att nämnden borde vara lite konkretare här och skriva ut vilka nationella lagar som åsyftas, att det handlar om Skollagen men även Arbetsmiljölagen. Jag är nämligen inte säker på att kommunfullmäktige eller de som styr är riktigt klara över vad dessa lagar verkligen föreskriver.
I Arbetsmiljölagens direkta inledning (1 kap 1 §) står det:
“Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.”
Arbetstagare ska helt enkelt ha en bra arbetsmiljö och inte bli sjuka av sitt arbete.
Skollagen handlar naturligtvis om skolväsendet och lagen slår tidigt (1 kap 4 §) fast att utbildningens syfte är:
“…att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. … I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”
Skrivningarna i Skollagen innebär självklart att förskola och skola ska ha de ekonomiska och andra resurser som krävs för att kunna följa och uppfylla sitt uppdrag och lagens krav. För att ta ett enda konkret exempel, Skollagen kap 3 kap 7 §:
“Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Det står “ska”, det är inte förhandlingsbart. Kommunen som huvudman måste tillhandahålla de medel och ge de förutsättningar som krävs för att genomföra lagens uppdrag.
Innebörden av Skollag och Arbetsmiljölag står i stark kontrast till de styrandes inställning. I mål- och resursplanen (MRP), dvs i “budgetbeslutet”, står det nämligen något helt annat:
“Kommunfullmäktiges budgetbeslut är överordnat och vid målkonflikter är det ekonomin som ytterst sätter gränsen för det totala verksamhetsutrymmet…”
Kommunfullmäktige sätter alltså sitt budgetbeslut över de svenska lagarna. Det är egentligen mycket anmärkningsvärt. Det betyder att om de begränsade ekonomiska resurserna inte räcker till för att uppfylla Skollagens och Arbetsmiljölagens krav så är kommunfullmäktiges budgetbeslut överordnat …
Och är någon tveksam vad som gäller så görs det ännu tydligare i MRP:
“Vid hantering av befarade eller konstaterade budgetavvikelser är nämnder och enheter skyldiga att vidta de åtgärder som krävs för att styra verksamheten, så att de ekonomiska ramarna hålls.”
Finns det inga pengar kvar till särskilt stöd, så får eleverna i behov av sådant stöd klara sig utan.
Den här “prioriteringen”, som kommunfullmäktige har antagit, kan naturligtvis inte barn- och utbildningsnämnden ändra på, men en liten konkretisering av vilka lagar det handlar om skulle nämnden kunna faktiskt kunna skriva ut. Det är ju nämndens eget dokument…
Verksamheterna beskrivs på ett mer omfattande och tydligare sätt i den “långa” verksamhetsberättelsen än i den “korta”. Nämndens ledamöter, och andra intresserade, kan läsa om kompetensutveckling, olika samarbeten, projekt och metoder för att öka måluppfyllelsen.
I den “långa” verksamhetsberättelsen hittar vi också, liksom i den “korta”, målavstämningar. Jag ska inte gå in något på dem, utan hänvisar till diskussionen och redogörelsen i den tidigare bloggen, “BUN: Året som gått”.
Verksamhetsberättelsen handlar självklart också om ekonomi, men det viktigaste har det redogjorts för redan i den “korta” berättelsen.
BUN redovisar som bekant ett överskott år 2020 på 1 milj kr. Det är självklart de extra statliga bidragen under pandemin som till stor del har räddat den ekonomiska situationen – inte bara för BUN utan för hela kommunen.
Jag tycker att det här avsnittet ur verksamhetsberättelsen redogör för statsbidragens funktion och konsekvenser på ett bra sätt. Statsbidragen är nämligen inte helt oproblematiska. (Jag har tidigare återgett åtminstone delar av dessa synpunkter.) Förvaltningen skriver:
“Den nationella styrningen med många och omfattande riktade bidrag leder till ryckighet i planering och ger bristande långsiktighet i kvalitetsarbetet. De riktade statsbidragen är självklart värdefulla finansiella tillskott men de riskerar samtidigt att motverka en önskvärd utveckling genom oförutsägbarheten och korta ledtider. Särskilt problematiska är de bidrag som riktas mot ökad bemanning och löner. De skapar oro i verksamheterna och kortsiktighet i insatserna eftersom man inte vet hur länge man kan räkna med bidragen eller om man får behålla dem utifrån eventuella förändringar i kommunens tilldelning. Statsbidragshanteringen ökar administrationen, och trots att de är värdefulla och omfattande intäkter så skapar det problem med planering, styrning och prioritering lokalt.”
Det är naturligtvis viktigt att ha koll på nämndens kostnader, här syns kostnaderna ”i stort”:
Det är stora summor som går till annat än själva undervisningen. Det är naturligtvis nödvändiga kringkostnader, men ibland får jag känslan av att de är högre än de borde vara. Som t ex lokalkostnaderna…
Det hör till saken att BUN höll nere kostnaderna år 2020:
“grundskolans verksamheter har arbetat intensivt för budget i balans”
Det glädjer naturligtvis de styrande politikerna liksom ekonomer och revisorer. Frågan är vad elever, vårdnadshavare och skolpersonal anser…
Personalneddragningarna har varit omfattande. I grundskolan var det 63 färre anställda år 2020 än 2019. Totalt sett minskade antalet anställda inom barn- och utbildningsförvaltningen förra året jämfört med 2019 med 40 personer… 40 personer… (Det har anställts personal inom förskola och grundsärskola på grund av fler barn och elever.)
Det innebar att BUN förra året minskade sina personalkostnader med 29,2 milj kr. Och det gjordes trots att lönerna ökade. Med all sannolikhet dessutom mer än “budgeterat”, eftersom det krävs ganska höga löner för att locka legitimerade pedagoger till kommunen (sk löneglidning).
En annan åtgärd som sparade pengar var återhållsamheten med vikarier. Det har också varit svårare att få tag i vikarier under pandemin. Det är inget positivt för de tillsvidareanställda att inte vikarier sätts in. Det blir ökad arbetsbörda och sämre arbetsmiljö för de som är ”kvar på arbetsplatsen”. Och det har varit väldigt många pedagoger sjuka och frånvarande under pandemin…
Samtidigt har nettokostnaden per elev i årskurs 1-9 ökat på grund av elevers behov av särskilt stöd, både psykosocialt och språkligt. Och också beroende på minskade statsbidrag för nyanlända.
Grundsärskolan uppvisade ett underskott 2020 på nästan 3,5 milj kr. Och det trots ökade intäkter på grund av fler elever från andra kommuner och bidrag för sjuklöner på 624.000 kr. Men med fler elever har även kostnaderna ökat. Det har krävts mer personal och utökade lokalytor.
Även i förskolan har det strävats efter budgetar i balans på de olika enheterna. Och det berör mig särskilt när jag läser:
“Det finns dock variationer mellan förskolorna, där främst resurskostnader för barn i behov av särskilt stöd är svåra att täcka inom tilldelad budget.”
Det måste väl finnas fler partier än Vänsterpartiet som finner det oacceptabelt att rektorer överhuvudtaget kan ställas, och ställs, inför sådana här dilemman och överväganden?
Konsekvensen av besparingar och neddragningar brukar bli ökad sjukfrånvaro. Och sjukfrånvaron ökade förra året till 10,0 %. Men på grund av coronapandemin är det naturligtvis svårt att dra säkra slutsatser om orsakerna. År 2018 var sjukfrånvaron 7,5% och år 2019 var den 7,3%. Både korttidssjukfrånvaron och långtidssjukskrivningarna ökade.
Personalorganisationerna (lärarnas fackliga organisationer) menar att den minskade personaltätheten har lett till minskad trygghet och ökad oro i skolorna. Och rapporterna om tillbud har ökat. 2018 var de anmälda tillbuden i grundskolan 195 och 2019 var de 327. En kraftig ökning med andra ord. Tillbuden ökade också under 2020 och uppgick till 397. De anmälda tillbuden har alltså fördubblats på två år.
De flesta tillbuden:
“sker i klassrum under undervisning. Hot och våld av barn/elev är den vanligaste anmälda händelsen.”
När BUN behandlade den korta verksamhetsberättelsen i januari så var jag tämligen ensam om att vilja diskutera förra årets verksamhet, besparingar och nedskärningar. (Se “BUN 18 jan”.) Det blir nog ingen diskussion nu heller.
Jag återkommer med fler ärenden.
PS. Lutz Rininsland (V) förklarar i sin senaste blogg “Dags att tala högt och tydligt” budgetprocessen i Vänersborg på ett enkelt sätt. Budgetprocessen för 2022 är ju i full gång.
Brålanda: Ingen GC-väg. Och varumärket.
Det såg bra ut i Brålanda inför julen. Tomten levererade den ena julklappen efter den andra. Kollektivtrafiknämnden i Västra Götalandsregionen tog beslutet att Brålanda station skulle öppnas för trafik (se “Nyhet: Tåghållplats i Brålanda!”) och Trafikverket skulle anlägga en gång- och cykelväg på Stenhammarsvägen. Och kommunen beslutade att ställa upp med halva kostnaden för GC-vägen.
Nu har Trafikverket ändrat uppfattning. Och det efter diskussioner med Västra Götalandsregionen (VGR). Det är lite så att man till och med misstänker att VGR har haft mer än ett finger med i spelet, men jag vet inte säkert. Hur som helst, det ska inte bli någon GC-väg i Brålanda, i varje fall inte före år 2025.
I ett mail till Vänersborgs kommun skriver VGR:
“utgångspunkterna för prioriteringen [har] varit bland annat ekonomi, genomförbarhet, cykelstrategi samt ett rättvise perspektiv där kommunerna som inte fick finansiering från planen 2016-2020 prioriterades nu något högre. Utöver dessa tittades på vägens ÅDT (=årsmedelsdygntrafik; min anm) och sträckans mogenhet. Detta har resulterat till att några objekt har fått en högre prioritering än andra.“
Och mer konkret om varför Stenhammarsvägen prioriterades bort:
“Tidplanen för Brålanda station är fortfarande oklart. Vägens ÅDT är relativ låg. Och Vänersborg fick finansiering från cykelpotten för väg 2015 och sträckan byggdes under senaste åren (2017-2018).”
Det är nog så att Trafikverket, och kanske då också VGR, tänker sig att en GC-väg inte behövs förrän det är dags för tågstationen.
Jag antar att varken kommunen eller brålandaborna kommer att acceptera beskedet utan protester. Vänersborgs kommun har redan ställt frågor och framfört sin “besvikelse” och sin kritik. Och jag ser framför mig hur t ex den alltid aktiva företagarföreningen kommer att uppvakta Trafikverket och begära en omprövning av beslutet. Det vore nog bra om så många som möjligt hörde av sig till Trafikverket, även politikerna i kommunen.
Beskedet från Trafikverket är definitivt en stor besvikelse.
Det gäller nog också kommunens varumärkesarbete. Det hörs nämligen kritiska och besvikna röster från Brålanda – ingår inte Brålanda i kommunens arbete med varumärket?
Jo, det är jag säker på. Brålanda ska ingå i varumärket, det är åtminstone avsikten. Brålanda är ju en del av Vänersborgs kommun – och en viktig sådan. Och det betonas på flera ställen att varumärket ska gälla hela kommunen. (Se “Framtagning av varumärkesplattform”.)
Men jag förstår att brålandaborna är lite tveksamma. På kommunens hemsida står det t ex:
“Vill du vara med och påverka framtidens Vänersborg?”
För en brålandabo är denna fråga mycket tveeggad. “Framtidens Vänersborg”? ”Vänersborg”? Uppe i Brålanda, 
omkring 25 km norr om kommunhuset, betyder Vänersborg oftast bara själva staden. Och den uppfattningen får naturligtvis vatten på sin kvarn när det överallt på kommunens hemsida står:
“Vänersborg – regionhuvudstaden vid Vänerns sydspets”
Brålanda ligger ju varken vid Vänerns sydspets eller ingår i staden Vänersborg… I kommunen Vänersborg ja, men inte i staden…
Brålandabor är och har alltid varit ett stolt släkte. De är mycket stolta över sin hembygd och sin ort. Kanske är de därför extra känsliga för begreppens betydelse – kanske i ännu högre grad än vad invånarna är i Frändefors, Väne Ryr, Gestad, Västra Tunhem och Grunnebo. Brålandaborna är säkert minst lika stolta över sin ort som vargöborna är över sin. I Vargön kommer som bekant inga, eller väldigt få, från Vänersborg – de kommer självklart från Vargön… Det är nog så i Brålanda också…
Jag tror att många politiker underskattar kommundelarnas betydelse för människornas identitet. Trots att flera politiker kommer från områdena runt centralorten. Ibland tror jag att det är luften i kommunhuset som får politiker att glömma sitt ursprung, och också, om jag ska vara ärlig, varför de överhuvudtaget finns i kommunhuset…
Det finns mycket att säga om varumärkesarbetet… (Se “Behöver Vänersborg ett nytt varumärke?”.) Vi förutsätter emellertid att hela kommunen kommer att ingå i varumärket…
Förra gången, eller ska jag skriva en annan gång, som kommunen skulle ta fram ett varumärke var 2007. Då skrev till och med GP om processen – under rubriken “Vänersborg tar till konsult”. Jo då, det ska tas in en konsult även denna gång. Den totala kostnaden för varumärket kommer att uppgå till runt 300.000 kr. Men då är jag tämligen säker på att de kommunanställdas arbetstimmar inte har räknats med.
GP skrev att konsulten, då förra gången 2007, hade gjort en snabbundersökning som visade att både Trollhättan och Uddevalla fick betydligt mer spaltutrymme i medierna än Vänersborg:
“Trollhättan har Saab, fallen och högskolan. Och Uddevalla har haft sina skandaler, där har Vänersborg en del att lära.”
Och visst lärde sig Vänersborg… Särskilt den socialdemokratiska kommunledningen…
Lars-Göran Ljunggren (S) och S Anders Larsson (S) drog tillsammans med centerpartister, kristdemokrater och liberaler sina egna slutsatser. Tyvärr.
Bara drygt 2 år efter konsultens ord i GP stod arenan klar… Med en kostnad som var mer än dubbelt så hög som den kommunfullmäktige hade beslutat om. Och några månader efter invigningen rasade taket… Ja, i varje fall en del av det – se bilden.
Skandalen var ett faktum.
Ledningen i Vänersborgs kommun lärde sig, tyvärr, allt för mycket av den dåvarande konsulten…
Arbetet med varumärket kan väl i varje fall inte gå sämre än den gången?
Senaste kommentarer