Arkiv
GOTT NYTT 2016!
Bloggåret 2015 är strax till ända. Det är bara en blogg kvar att publicera, denna… Och vad passar väl då bättre än att sammanfatta året som politisk bloggare i Vänersborg.
Bloggåret 2015 har varit ett gott år. Det får jag väl ändå säga, trots att det stundtals har tagit emot en del. Jag tror att valresultatet hösten 2014, där Vänsterpartiet backade 2 mandat i Vänersborg, fortfarande har suttit som en liten besvärande tagg i bloggfingrarna. Jag har ibland frågat mig vad timmarna framför tangentbordet gör och har gjort för nytta.
Men så tänker jag, skulle jag själv vilja läsa något om politikens Vänersborg annat än TTELA:s få och tillrättalagda artiklar om hur bra Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) styr? Eller hur godhjärtad Marika Isetorp (MP) är? Och då svarar jag för mig själv med ett bestämt ”ja”. Det hade inte spelat någon roll om det hade varit en sosse, en liberal eller en moderat – det hade varit uppfriskande med en alternativ läsning. Eller kompletterande om man så vill. Gärna med fakta och en skribent som vågar sticka ut hakan. Det hade jag själv tyckt. Och eftersom ingen annan bloggar på regelbunden basis i Vänersborg, så ser jag mig nödgad att fortsätta med min självpåtagna roll.
Naturligtvis finns det ytterligare, minst, ett skäl till mitt bloggande. Det är alla enskilda vänersborgare som hör av sig och berättar om sina duster med betongpolitiker och betongtjänstemän i Vänersborg. Det är inte helt sällan människor utanför de stora centralorterna. Tyvärr så hinner jag inte med att följa upp alla tips eller att gräva i alla misstänkta skandaler. Det är tråkigt, men jag hoppas på överseende. Jag skulle behöva inneha en heltidstjänst som bloggare.
Men det har trots allt blivit mycket skrivande i år, också. Många har de timmar varit då jag suttit framför datorn och nött på tangenterna. Det har blivit sammanlagt 185 blogginlägg och hade jag gett ut dem som en bok med A4-sidor, så hade boken blivit 619 sidor tjock. Det kanske vore något förresten, att ge ut mina blogginlägg i bokform. Typ veckorna före jul. Kanske hade jag då fått råd att blogga på heltid…
Sammanlagt under åren som bloggare har det blivit 2.931 sidor. Då daterar jag den första bloggen till den 17 oktober 2010. Det var då jag bestämde mig för att börja skriva på 
regelbunden basis. Inledningsbloggen till min ”seriösa” bana som bloggare hette förresten ”Blogga – något för mig?”. (Den var inget vidare.) Beslutet att börja blogga sammanföll för övrigt med att jag lade om min kost och började äta mer fett och minimalt med kolhydrater. Det är LCHF-ätandet som gett energin, helt klart!
Det har varit många träffar på min blogg även under 2015. Dock inte riktigt så många som valåret 2014. År 2014 räknade jag till 93.631 träffar. I år har det bara blivit 88.576. Men jag tror ändå att jag kan vara hyfsat nöjd. Det betyder 7.381 träffar i snitt varje månad, 242 träffar per dag…
Det är svårt att veta hur många unika personer som har läst mina blogginlägg under året. Jag är nämligen inte riktigt säker på om jag kan lita på den statistik som levereras. Enligt dessa siffror är det 40.515 olika personer (eller IP-adresser). Det låter mycket och är faktiskt fler än år 2014.
Bloggen har också väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är väl i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… År 2013 hade jag till exempel 3 visningar i Indien, 2014 var det 12 och i år är det 14! Det är en ökning med nästan 370%. Från Kina har jag fått 14 besök, och det är exklusive Hongkong (10 träffar). Det borde kanske vara fler från Kina… För 3,5 år sedan skrev nämligen en partivän ett mail:
“Förresten så går det inte att läsa Stefans blogg här i Kina. Jag kom in på den en gång men sen blev den blockad. Så Stefan är farlig för Kinesiska staten.”
Jag noterar också att jag har fått vardera ett besök från Paraguay, Mongoliet, Kambodja, Angola, Fiji, Brunei och Moldavien… Spännande. Undrar om dessa har lärt sig något nytt om skandalerna i Vänersborg…?
Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom denna är de mest klickade bloggarna följande:
- Vattenpalatset Vänerparken AB
- Nattugglan–Vänerparken: Lokalerna
- Sverigedemokraternas budgetförslag (1/2)
- Badplatsen i Väne Ryr
- Hett i Gardesanna
Något varierade ämnen skulle man väl kunna säga – även om vatten tycks vara en gemensam nämnare. (SD tog ju sig vatten över huvudet med sin budget…) Den mest lästa torde dock, trots tredjeplaceringen, vara ”Sverigedemokraternas budgetförslag (1/2)”. Den och del 2 (”Sverigedemokraternas budgetförslag (2/2))”, slogs nämligen ihop till en och publicerades på den respektabla och mycket besökta hemsidan ”Inte rasist, men…” den 4 juni. (Se ”Gästbloggare sågar SD:s budgetförslag vid fotknölarna”.) Jag vet inte hur många som läste den där, men jag fick 608 ”likes” så att jag antar att det var ganska många
. Publiceringen på denna hemsida var kanske det största som hände min blogg under året. Och till skillnad från en del media i närområdet, så uppgav ”Inte rasist, men…” källan…
Gensvaret från läsarna har under året varit gott. Mycket av feedbacken sker dock på Facebook (och privat) och inte på bloggen. Och det tycker jag ibland är lite synd. De flesta som läser min blogg tycks vara ganska nöjda med innehållet, och det är väl därför som de läser alla långa inlägg… I varje fall de som på något sätt hör av sig. Det är klart att det säkerligen finns en hel del kritiker, men så länge många av dessa tillhör kretsen betongpolitiker och sverigedemokrater etc så tar jag kritiken snarast som en komplimang.
Några läsare är aktivare än andra, de kommenterar mina inlägg. Inte helt oväntat är det återigen ”Roy” som ”vinner” kommentarsligan på bloggen. ”Roy” har gjort 48 kommentarer under året. ”Jenny” kommer 2:a med 23 kommentarer. Sedan följer ”brålandabo” (15) och ”Pontus” (15) samt ”Hasse” (10).
Jag får tacka dessa läsare särskilt. Det är alltid roligt och stimulerande med respons.
Frågan som jag ställer mig själv är hur jag ska nå ut till fler vänersborgare under 2016. Många har ju inte ens hört talas om att det finns en vänsterpartist som kommenterar en del av det som händer i det politiska Vänersborg. Och det kan jag tycka är synd. Inte för att de ska bli vänsterpartister utan för att det faktisk finns information om politikens Vänersborg som kan göra människor både kunnigare och mer engagerade.
Nu är det strax ett nytt år. Vi får se om det blir något att blogga om det kommande året. Till stor del beror det på det styrande triumviratet kan jag tänka. Som det ser ut nu verkar de styrande topparna i socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet dock att ha tappat intresset för politik. De tycks mest ha slagit sig till ro för att bara njuta av sina positioner och väl tilltagna löner och arvoden… Och oppositionen i form av minialliansen, dvs moderaterna, liberalerna (fd folkpartiet) och kristdemokraterna, verkar bara bida sin tid. I allt väsentligt är de båda betongblocken överens.
Men vem vet. Kanske blir 2016 året då Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) – med stöd av Marika Isetorp (MP) – gör allvar av sina planer på att flytta hamnen till Vargön… Eller bebygga Sanden… Eller återuppta vendettan mot Magnus Larsson i Sikhall… Eller tvinga Andersson att riva sitt hus på Nordkroken… Eller spara på förskola och skola för att ha råd att betala arenans årliga förlust på 27 milj kr…
Då lär det bli en del att skriva om. Kanske kommer jag då också att uppnå drömmålet på 100.000 träffar på bloggen? Vi får se vad år 2016 gömmer i sitt sköte.
Och med dessa ord önskar jag alla mina läsare ett riktigt:
Nuntorp – att vara eller inte vara
Det är en hel del som händer kring naturbruksskolan Nuntorp just nu och regionens turer kring den anrika skolan ser, i varje fall för en utomstående, ut att präglas av ett ”gott mygel”.
Socialdemokraterna ville ha kvar naturbruksskolan Nuntorp när frågan om skolans vara eller inte vara behandlades av regionfullmäktige i tisdags. För övrigt till ljudet av talkörerna från en stor skara demonstranter, inklusive kor och traktorer. Regionfullmäktiges borgerliga majoritet backade något och “kompromissen” med folkopinionen blev att Nuntorp ska drivas vidare ända till och med 
vårterminen 2017.
Men redan innan bläcket från regionfullmäktiges papper hade torkat så ändrade sig regionens socialdemokrater. Dagen efter, på onsdag, när regionens naturbruksstyrelse avhandlade Nuntorps vara eller inte vara, så beslutade socialdemokraterna och den miljöpartistiske ordföranden (som i regionen tillhör den borgerliga styret), att intagningen av elever till Nuntorp ska stoppas redan nästa höst, 2016. Hur nu en skola ska kunna leva kvar och fungera utan elever? Det finns också tungor som påstår att utredningen, som ligger till grund för naturbruksstyrelsens beslut, är gjord i all hast – och som en följd av det innehåller en del sakfel, som till exempel när det gäller behörigheten hos de anställda lärarna.
Och det ryktet styrks av Elise Arnells (KD) protokollsanteckning som följde med beslutet:
”På grund av brister i underlag och sent utskickade handlingar anser jag det olämpligt att fatta beslut idag.”
De borgerliga ledamöterna avstod för övrigt från att delta i beslutet.
Jag noterar också det anmärkningsvärda i att naturbruksstyrelsen fattade detta beslut innan regionfullmäktiges beslut ens hade blivit lagligt. Beslut måste ju justeras för att gälla… Och det tar några dagar.
Jag påminner mig att jag skrev i en blogg i tisdags:
“Dock så tolkar jag dagens beslut i regionfullmäktige som en varning till alla elever att söka Nuntorp och en uppmaning till alla lärare på Nuntorp att leta efter nytt jobb.”
Jag hoppades att jag hade fel, men tyvärr låg det en hel del i mina farhågor. Även om jag inte kunde ana att det skulle vara socialdemokrater som höll i det svärd som beseglade Nuntorps öde. (OK, vi ska väl inte helt ge upp hoppet, och kampen, för att Nuntorp får vara kvar.)
Jag undrar ofta hur socialdemokrater tänker. Det har jag egentligen gjort i många, många år. Särskilt när det gäller socialdemokrater i Vänersborg…
Det började egentligen redan när Lars-Göran Ljunggren och S Anders Larsson härjade som värst med neddragningar i skolan, bygge av arenan, nedläggning av Huvudnässkolan och fifflet med Topp. Bland åtskilligt annat… Jag har emellertid gått bet i mina funderingar och i stort sett gett upp. Det tycks mig i det närmaste omöjligt att förstå vänersborgska socialdemokrater och deras politik.
Nu verkar det som regionens socialdemokrater har tagit efter läromästarna från Vänersborg. Men skam om lärjungen slår mästaren på den egna planhalvan. På Facebook skrev Vänersborgs kommunalråd Marie Dahlin (S) ett slags öppet brev som var riktat till, som hon skriver:
”Detta mail skickade jag till s-ledamoten i styrelsen för Naturbruksgymnasierna”
Vilket blir lite oklart eftersom det finns fler socialdemokrater i naturbruksstyrelsen. Som Gunnar Lidell (M) påpekade i samma Facebookgrupp:
”du får maila till alla 4 essen”
Vänersborgs kommunalråd Marie Dahlin (S) formligen dundrade mot sin partikollega (eller partikollegor?), inför alla på Facebook:
”Jag skäms, och kommer att göra allt för att motarbeta dig tyvärr.”
Marie Dahlin skriver alltså i singular, fast det finns fler socialdemokrater i styrelsen.
Marie Dahlin ifrågasätter själva sakinnehållet i naturbruksstyrelsens beslut:
”Hur kunde du misstolka regionfullmäktiges beslut som togs den 22/9 så katastrofalt? Har du pratat med några av våra partikamrater som var med om beslutet i fullmäktige? Ingen ville lägga ner Nuntorp.
Och Vad gör du dagen efter???”
Vi är väl ganska många som vill ge Marie Dahlin fullständigt rätt i denna tolkning av regionfullmäktiges beslut. Även Gunnar Lidell (M), som sitter i naturbruksstyrelsen, men inte kunde delta på det viktiga sammanträdet säger till TTELA:
”Min bestämda uppfattning är att detta strider mot fullmäktiges beslut.”
Bo Carlsson (C), ytterligare ett av Vänersborgs kommunalråd, har samma uppfattning:
”När högsta beslutande organ tar ett inriktningsbeslut måste man följa det. Jag har varit politiker ganska länge men har aldrig varit med om något liknande.”
Fast där är Bo Carlssons minne kort…
Den mer minnesgode vänersborgaren erinrar sig säkert att Vänersborgs kommunfullmäktige den 21 juni 2005 beslutade, med röstsiffrorna 48-0, att Huvudnässkolan skulle renoveras. Det här beslutet struntade emellertid Bo Carlsson (C), som tillsammans med Lars-Göran Ljunggren (S) styrde Vänersborg på den tiden, högaktningsfullt i.
Bo Carlsson avgick inte då. Och Bo Carlsson lär inte avgå från regionfullmäktige nu. Som han ”hotade med” i TTELA.
Tillbaka till Marie Dahlins ”öppna brev” till sin partikollega. Dahlin avslutar med:
”Jag har inte mycket till övers för dig just nu, tyvärr.
Skäms!”
Det är oerhört tuffa ord som Marie Dahlin levererar till sina partibröder och -systrar i regionen. I och för sig välförtjänta kan tyckas, i varje fall från en utomståendes horisont (utanför både regionpolitiken och socialdemokraterna).
Marie Dahlin har faktiskt fått ett svar, ett svar som hon också har publicerat på Facebook. Det framkommer då att det ”öppna brev” som hon har skickat är ställt till Per ”Pelle” Andersson (S). ”Pelle” som för övrigt ganska ofta samåker med den miljöpartistiske ordföranden i naturbruksstyrelsen, trots att de är politiska ”fiender”. Men det hör kanske inte hit…
Per Andersson skriver:
”Vi har tagit vårt ansvar utifrån de förutsättningar som naturbruksstyrelsen har att hantera. Så länge inte RF (regionfullmäktige; min anm) garanterar täckning av våra kostnader så är vi, enligt revisionen, skyldiga att agera. … Vi har inte lagt ner Nuntorp. Det har RFs borgerliga majoritet.”
Jag har fortfarande svårt för det här att regionfullmäktiges beslut måste justeras innan det gäller… Men förutom det, så vill nog Per Andersson bli överens med Marie Dahlin – genom att lägga hela skulden på de borgerliga (inklusive miljöpartiet). Som för övrigt alltså lade ner sina röster i naturbruksstyrelsen, förutom då den miljöpartistiske ordföranden.
Marie Dahlin tar inte den framsträckta handen:
”Så ser ju inte jag det riktigt … det gjorde just nu Du. Regionen sa ETT år, inte en dag.
Vi kunde väl fått tid att andas från en dag till en annan. Pratat med varandra om hur vi nu gör det bästa av situationen. Du röstade direkt för ett intagningsstopp utan att tveka, utan att prata med dina S- kamrater i området, vi kanske hade kunna lösa det om du haft is i magen. Nu känns det jättemycket uppförsbacke! Men vi SKA lösa/klara det på nåt sätt, utan dig.”
”Utan dig”…
Den egentligen interna, oerhört tuffa, socialdemokratiska diskussionen fortsätter alltså för öppen ridå på Facebook, i gruppen ”Behåll Nuntorpskolan !!”. Och lär så göra ett tag. Så länge ingen sätter stopp.
Det skulle inte heller förvåna mig om den här diskussionen följs av ”interna efterräkningar” av något slag. Partier i allmänhet brukar inte diskutera känsliga frågor offentligt, i synnerhet inte socialdemokraterna.
Men det var inte slut på ”tveksamheterna” (en del använder betydligt starkare ord) ens efter fullmäktiges och naturbruksstyrelsens beslut i veckan. För i stort sett samtidigt, endast två dagar senare, innan bläcket från naturbruksstyrelsens papper hade torkat, offentliggjorde Uddevalla kommun att ett nytt naturbruksprogram ska startas i Uddevalla.
Bohusläningen skriver:
”Frågan är känslig, konstaterar skolchef Hans-Lennart Schylberg. Det finns ett avtal som inte går ut förrän 2018 mellan kommunerna och regionen om att kommunerna inte får starta naturbruksutbildningar.”
Det finns ett avtal… Att kommunerna inte får…
Så visst är Uddevallas kommuns utspel känsligt. Där har skolchefen helt rätt. Och det är nog ändå ganska snällt sagt. Men skolchefen är både orädd och optimistisk, eller vad man nu ska kalla det (det finns kanske helt andra ord…), och fortsätter:
”Men sista året har det hänt så mycket och regionen ifrågasätter själv sin verksamhet och stänger ner. Då finns det ingen anledning att vila på hanen utan vi kliver in i det nu.”
Oj, skolchefen refererar regionens verksamhet – och dömer ut den. Och drar en mycket oväntad och kontroversiell slutsats. Helt på egen hand. Eller?
Det känns nog inte som att skolchefen står ensam bakom Uddevallas beslut. Man kan nog förmoda att både en och annan politiker finns med och stöttar bakom ryggen… Och antagligen har det diskuterats en hel del i Uddevallas politiska korridorer… Förmodligen ganska långt innan veckans beslut i regionen…
Tror jag.
Och då är det säkerligen också som så att man kan anta att vissa ledamöter i regionen kände till planerna i Uddevalla redan innan veckans båda beslut om Nuntorp. Och kanske tvärtom typ…
Ann-Britth Fröjd, centerpartist från Vänersborg, uttrycker sina misstankar på följande sätt (Facebook):
“Det verkar finnas en dold agenda.”
Och det är det nog fler som tror…
Det är nog tur att man inte är politiskt aktiv i regionen. Det räcker gott och väl med alla turer i Vänersborg. Men visst hoppas man, som vänersborgare och som tidigare yrkesverksam i Dalsland i över 30 år (dock inte på Nuntorp), att naturbruksskolan Nuntorp får vara kvar.
Det är vad jag förstår det enda vettiga. Bara elever får, kan och vill välja skolan.
.
PS. I fredags, den 25 september, kl 21.40, så visade min bloggräknare en speciell sifferserie – 333.333. Trehundratrettiotretusentrehundratrettiotre klick… Wow!
Kungar, pengar och kultur
Igår besökte kung Carl Gustaf och kronprinsessan Victoria Restad Gård och studerade det fantastiska arbete som utförs – inte minst på Kumlienskolan.
Besöket fick stor uppmärksamhet i media och det blev enligt alla rapporter mycket lyckat. Det är också roligt att Vänersborg någon gång blir placerat på kartan i positiv bemärkelse.
Det viktigaste med kungligheternas besök är dock, som jag ser det, att det kan bidra till att stävja den relativt utbredda främlingsfientligheten och rasismen. Sedan är jag övertygad om att flyktingarna själva uppskattade den kungliga uppmärksamheten.
Jag har fått ett uppskattat mail, som jag i min självgodhet måste återge. Igår när jag kom hem från Bokmässan läste jag:
“Jag är imponerad av din blogg. Känns som du gör lokaltidningarnas arbete… – du borde få presstöd!”
Tidigare har jag fått ett antal erbjudanden från företag som vill göra reklam på bloggen. Vilket inte riktigt är min “grej”, och som jag så klart har tackat nej till. Men presstöd har jag inte blivit erbjuden. Eller ansökt om…
Presstöd… Det kunde vara kul med presstöd… Det tyckte ju också moderaten Stig Bertilsson en gång i tiden, och lurade till sig ett antal miljoner. Presstöd… Då skulle jag kunna bli typ journalist eller författare – på heltid…
Och på tal om författare, riktiga författare menar jag. Jag var på Bokmässan igår. I Göteborg. Det var för övrigt en av anledningarna till att jag inte kunde åka och titta på kungen och kronprinsessan.
Bokmässan är en fantastisk tillställning. Den är stor, både till innehåll och yta. Arena Vänersborg hade inte räckt till på långa vägar. Även om arenan i och för sig 
skulle ha haft den fördelen att det inte hade blivit så varmt att vandra omkring. Jag uppnådde för övrigt mitt stegmål på stegräknaren (“inbyggd” i mobilen), vilket jag sällan gör för övrigt.
Det var hur många olika montrar som helst. Från små bås till stora “salar”. Bokförlag, fackföreningar, litteratursällskap osv var blandade om vartannat. Och överallt små scener där författare, journalister och andra höll seminarier eller blev intervjuade. Själv såg jag en av mina absoluta idoler, den svenska litteraturens kung, Jan Guillou. Även andra kändisar, som kanske inte direkt är idoler, syntes också till, typ Mark Levengood, Lars Gustafsson och Björn Hellberg . Där fanns även en uppsjö av mer eller mindre okända författare – som Mikael Sol.
Den som imponerade mest var på sätt och vis dock intervjuaren Fredrik Belfrage, en gammal TV-kändis. Han var enormt påläst och kunnig och skötte sitt intervjuuppdrag med fullständig bravur.
Dagens höjdpunkt var emellertid ett mycket kärt återseende av min gamle vän Erik Blix. Det var egentligen helt osannolikt att stöta på denne kung i humor- och luftgitarrbranschen – bland dessa tusentals mässbesökare. Och visst är Blix också en av mina absoluta idoler…
I Vänersborg i veckan sprang jag för övrigt på en debutant på scenen. På den politiska scenen – nämligen socialnämndens nye ordförande Peter Trollgärde (S). Vi presenterade oss, diskuterade lite grann och slutade sedan vårt samtal med att önska varandra ett gott framtida samarbete.
Som tur var hade Trollgärde nog inte läst min tidigare blogg… Så nu måste jag väl väga upp det och skriva något positivt… Men jag behöver inte hitta på något. Dels gav Trollgärde ett mycket positivt intryck i vårt samtal. Och dels gjorde han enligt välinformerade källor en galant insats i sitt första sammanträde som socialnämndens ordförande.
I dagens TTELA, fast inte i papperstidningen (är det inte många av Niklas Johanssons artiklar om Vänersborg som inte hamnar på TTELA:s hemsida?), kan man också läsa om socialnämndens sammanträde.
En enig socialnämnd beslutade att begära 21,1 milj kr för 2015 – för att täcka det beräknade underskottet. Peter Trollgärde (S) till TTELA:
”Den största anledningen till underskottet är volymökningar. Det här handlar inte om att det slösas med pengar, vad jag kan se är den ekonomiska hushållningen god.”
Min åsikt är att Trollgärde har fullständigt rätt. Så därmed kommer de farhågor jag förde fram i förra veckans blogg helt på skam… Vilket jag är glad för.
Peter Trollgärde har slagit näven i borde och samtidigt visat var skåpet ska stå. Både det styrande triumviratet (socialdemokrater, miljöpartiet och centerpartiet), liksom det föregående styret under minialliansen (moderater, folkpartiet och kristdemokraterna), har nämligen en tendens att vilja sopa problem och ekonomiska underskott under mattan. Precis som om de inte finns. Och precis som att personal och tjänstemän inte känner av trycket, eller rappen från de ekonomiska piskorna, i form av mer eller mindre omöjliga besparingskrav när verksamheterna går med underskott på grund av för små ekonomiska anslag..
Det är klart att nämnderna ska få de pengar som de absolut måste ha för att kunna bedriva viktig och lagstadgad verksamhet!
Vi får väl se hur kommunens starka kvinna, Marie Dahlin (S), reagerar när hon får socialnämndens yrkande i sin hand. För naturligtvis måste hon ta ställning och komma med någon typ av besked.
Socialnämndens yrkande om mer pengar kommer i slutändan att avgöras av kommunfullmäktige.
Vart är vi på väg?
Den förra veckan var rent politiskt mycket hektisk för en vanlig enkel fritidspolitiker. Nu har lugnet dock lägrat sig igen, åtminstone för en ledamot i barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige. Det är flera veckor till nästa omgång sammanträden.
Men det hindrar ju inte att frågor dyker upp, påfallande ofta från ”vanliga” vänersborgare. De undrar hur beslut kan fattas som de gör, vad som är de faktiska drivkrafterna bakom den politik som förs och några undrar till och med om det ligger oegentligheter bakom vissa avgöranden. För mig som står med den ena foten i politiken, men resten av kroppen, för att inte säga hela kroppen, utanför den egentliga politiska makten, undrar ibland detsamma…
Som på Kindblomsvägen (se ”Kindblomsvägens vara eller inte vara”). Där verkar kommunen rusa åstad i ett tempo som innebär att den vare sig ”hinner” höra på dem beslutet berör eller diarieföra handlingar som den ska. Det ska byggas i den lilla skogsdungen på Blåsut – bära eller brista, vattensalamandrar eller ej, dialog eller ej, demokrati eller ej.
Kommunen vill nämligen bygga. Någon i kommunen vill det. Och denne någon vill liksom komma förbi alla hinder i form av till exempel invånare som trilskar, salamandrar som är i vägen, oppositionella politiker som är kritiska och andra. I fallet Kindblomsvägen ter sig allt ännu underligare än vanligt. I den här frågan är nämligen två av de partier som vill bevara hela skogsområdet ”grönt” också med och styr kommunen. Jag tänker på centerpartiet och det alltmer avsomnande miljöpartiet. Kanske ska vi tolka det som sker, som att Marie Dahlin och socialdemokraterna har fått fria händer på Kindblomsvägen mot att Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) får sitta vid maktens välsmakande och välbetalda grytor?
Eller som med den nya förskolan i kvarteret Hönan (se t ex här). Fast här är det tvärtom. Trots två beslut av Barn- och Utbildningsnämnden om att bygga denna nya förskola, så händer absolut ingenting. Kommunen vill inte bygga. Någon vill inte bygga. Oklart vem, även om allt pekar på att det återigen är Marie Dahlin (S) som är spindeln i nätet. Denna gång spjärnar Marie Dahlin alltså emot. Spjärnar och spjärnar förresten. Sätter stopp är väl ett mer adekvat uttryckt. För hade Marie Dahlin velat bygga en förskola på kv Hönan, så hade det också blivit en förskola där. Garanterat…
Det finns många andra frågor där vi som står vid sidan av makten undrar. Inte bara vad som görs och inte görs i kommunen. Utan också hur den politiska ledningen tänker för den närmaste framtiden, dvs för innevarande mandatperiod. Hur går det med planerna på att flytta hamnen till Vargön (se här och här)? Byggandet på Sanden (se ”Att sticka huvudet i Sanden”)? Curlinghallen…? Hur tänker sig kommunen med VA:t hos Solvarm i Sikhall? Bajamajorna på Gardesanna? Eller väghållaransvaret på Skaven? Bara för att ta några exempel…
De styrande partierna, socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet, har inte och tänker inte tala om (det har Marie Dahlin framfört i fullmäktiges talarstol) vad de kom överens om när de tog tag i det vänersborgska skeppet denna mandatperiod. Vi andra partier och alla vänersborgare har inte en aning om vart skeppet styr.
Många vänersborgare har också funderingar på beslut som kommunens tjänstemän fattar. Det kan vara till exempel frågor kring bygglov och skolskjutsar.
Skolskjutsar är aktuellt i början av varje läsår. När jag tittar i BUN:s diarium så är det hur många ansökningar som helst om skolskjutsar. Det tar säkert en hel tjänst i anspråk att behandla allihop. Och naturligtvis är det några av ansökningarna som inte beviljas. Det är inte heller lätt alla gånger att bedöma och avgöra en ansökan om skolskjuts.
För att ta två exempel som visar hur komplicerat en till synes enkel fråga kan vara.
En av de boende i Överby, i ett av de där husen som tillhör Vänersborgs kommun, fast det i praktiken ligger i Trollhättan (se ”Vi vill till Trollhättan!”), får inte skolskjuts till sitt barn. Familjen kan få skolskjuts om barnet hade gått på Onsjöskolan. Men barnet går i Björndalsskolan och den skolan ligger i Trollhättan. Då spelar det ingen roll att det är bra mycket längre till Onsjöskolan än till Björndalsskolan. Eller att kompisarna går på Björndalsskolan.
Beslutet har överklagats till förvaltningsrätten, men jag tror inte att familjen i Överby har några större utsikter att ”vinna”. Så vitt jag förstår så vilar beslutet på lagar och reglementen. Fast jag trodde att kommunledningen i Vänersborg skulle underlätta tillvaron och vardagslivet för dessa familjer i gränstrakterna mellan Vänersborg och Trollhättan…
Det andra exemplet är också från gränstrakterna mellan Vänersborg och Trollhättan, men från andra sidan älven.
Det finns ett antal vänersborgselever som bor i Västra Tunhem, ett stenkast från gränsen till Trollhättan. De går årskurs 1-5 i Mulltorps skola (i Vänersborg), men när de börjar åk 6 så blir deras hemskola Lyrfågelskolan. I Trollhättan! Och Lyrfågelskolan förblir hemskola även under högstadietiden. Dessa elever får skolskjuts till Trollhättan av Vänersborgs kommun. För det är närmare till Lyrfågelskolan i Trollhättan än till exempelvis Idrottsgatan i Vänersborg.
De elever i Tunhem som förra läsåret valde Fridaskolan i Trollhättan i stället för Lyrfågelskolan i Trollhättan fick felaktigt gratis busskort av Vänersborgs kommun. Nu har emellertid felet upptäckts och det blir inga fria busskort till Fridaskolan i fortsättningen.
Dessa två exempel har både likheter och skillnader. De visar hur vanliga, vardagliga problem kan bli väldigt komplicerade. Och fel. Och som så ofta sker i dessa sammanhang, så är det de ”små” invånarna som får sitta emellan.
Det finns mycket som gnisslar i Vänersborg. Men på torsdag kommer kungen till Restad Gård och då kommer väl kanske allt att vända till det bättre…
Inte bara positivt
Det hände väldigt mycket trevligt i Vänersborg i helgen. Väldigt mycket. Och det tack vare många ideella krafter, personer som på sin fritid gjorde alla de publikdragande arrangemangen möjliga. (Se min förra blogg ”Det händer i Vänersborg”.)
Men Vänersborg är väl inte Vänersborg om det bara hände positiva saker i veckan. Det hände också en del saker, som även om de inte var direkt negativa, så var det i varje fall ett frågetecken efter.
Som till exempel när Marie Dahlin (S) uttalade sig i lördagens TTELA om misstanken om att det var en motorcykelklubb som låg bakom vandaliseringen av ”Stars and Stripes”.
”Bort med skiten!”
Sa Marie Dahlin om motorcykelklubbar i Vänersborg. Och det har hon helt rätt i. Men jag undrar hur Dahlin tänkte när hon föreslog den kommunala åtgärden:
”Bryta rekryteringskedjor och motverka utanförskap…”
Ja, själva grundtanken är naturligtvis helt riktig. Missförstå mig inte. Men hur kan Marie Dahlin säga detta när hon själv går i bräschen för att spara på Vänersborgs barn och ungdomar? Det är ju bara några månader sedan som Dahlin och den styrande minoriteten, med stöd av sverigedemokraterna, röstade nej till mer pengar till Vänersborgs förskolor och skolor. Det gäller väl som politiker att inte bara prata utan att göra något! Kan man väl tycka…?
Och på tal om något helt annat.
Vattensalamandrarna på Kindblomsvägen är säkert lyckligt ovetande om att Länsstyrelsen har beviljat förlängning av tiden för att utföra skyddsåtgärder:
”tills det att den tänkta exploateringen utförs, dock längst fem år från dagens datum.”
Skriver Länsstyrelsen den 17 juni. (Vem som har begärt denna förlängning av Länsstyrelsen är höljt i dunkel. Det finns inga handlingar i kommunens diarium om detta.)
Men så länge behöver tydligen inte salamandrarna vänta. Redan den 18 maj skrev nämligen Brunbergs Bygg till kommunen och anmälde att företaget ville köpa fastigheten vid Kindblomsvägen. Skrivelsen diariefördes för övrigt först den 28 augusti, samma dag som Vänsterpartiet anmälde att det saknades handlingar i diariet…
Sedan Brunbergs Bygg avslöjat sina planer har kommunens kvarnar börjat mala i en för Vänersborgs kommun oväntad snabb takt. Det känns som om socialdemokraterna vill få igång ett bygge i skogsdungen så fort det bara går. Men det kan du läsa mer om i ett utmärkt inlägg på Vänsterpartiets hemsida – se ”I duktiga kommuner löper det mesta på räls”.
Det ska bli mäkta intressant att se hur socialdemokraternas koalitionspartier, miljöpartiet och centerpartiet, ställer sig till planerna på byggnation på Kindblomsvägen. För några år sedan undertecknade både Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) en motion med innehållet att bevara skogsområdet.
Jag skickade ett mail till miljöpartiets andre auktoritet, Per Sjödahl, och fick svaret:
”I dagsläget har jag inget konkret svar vad gäller Kindblomsvägen.”
Nähä…
Det finns, tyvärr, anledning att återkomma i frågan.
I TTELA kunde vi läsa (TTELA 22 juli) att det hade varit inbrott på Hallevibadet. Och det är naturligtvis oerhört tråkigt. Jag noterade i artikeln:
”… förlorade de samtidigt alla anmälningslistor och bokningar inför hösten.”
Därför blev jag lite fundersam när jag såg en annons från Vattenpalatset i veckans Vänersborgaren:
”Vattenpalatsets anmälningsuppgifter för höstens simskolor har kommit på villovägar.”
Nu vet jag inte om det har varit inbrott på Vänerparken också, men visst måste det vara mycket osannolikt att anmälningslistorna på två av baden i Vänersborg försvinner inom en månads tid?
Hänger det ihop?
Kanske kunde det ha varit ännu värre, men anmälningslistor innehåller, antar jag, både namn, personnummer och adresser. Och det är väl inte bra att det kommer i orätta händer?
Som sagt, det händer inte bara positiva saker i vår kommun. Det gäller att vara uppmärksam så att ett bra Vänersborg kan bli ännu bättre…
Det händer i Vänersborg
Det var mycket folk på Vänersvallen i fredags, drygt 900 personer. Det var seriefinal i division 3 NV Götaland och förutsättningarna var de allra bästa. Solen sken och kvällen var ljummen. I varje fall under den första halvleken. Sedan letade sig den kyliga vinden igenom kläderna och riktigt bet tag i skinnet…
Vänersborgs IF tog emot serieledarna Skoftebyn från Trollhättan. En mängd kändisar och legender hade hittat till den gröna plastmattan. Dick Hansson, tung bandyback i Vargön en gång i tiden, Thunberg, tränare i Frändefors, Inge Mårtensson, Filar’n, Loffe, U, Lill-Atis, Arne Jacobsson, Tallbo och många många fler celebriteter syntes i publikvimlet. Tyvärr kunde vi alla konstatera att fru Fortuna inte var med hemmalaget ikväll, och kanske inte heller skickligheten. Skoftebyn vann rättvist med 4-1. Och nu ser det ut som om seriesegern är utom räckhåll för de rödblå.
Dagen efter publikfesten på Vänersvallen var det Fridamäss. Äntligen säger några. Det var några år sedan vi sist upplevde den gamla anrika vänersborgska traditionen.
Fridamäss är en klassiker i Vänersborg och det är kul att arrangemanget har kommit tillbaka. Tyvärr så känns det som att vänersborgarna inte riktigt hittade (tillbaka) till centrum denna lördag. Modevisningar i all ära, men hur många lockas av det? Jag tror att det krävs betydligt modernare grepp. Själv så saknar jag mattält och chokladhjul…
Fast att ta Molly Sandén till Plantaget var ett lyckokast. Mängder av människor, inte bara barn och ungdomar, hittade dit. Tyvärr var framträdandet lite väl kort, även om det som bjöds var riktigt bra. I mellansnacket tog Molly Sandén på ett ganska fint och genomtänkt sätt upp frågor som självförtroende, allas lika värde etc. Och det kan vara viktigt 
för alla unga fans, som stod framme vid scenen och diggade musiken, att höra.
Men hur många av alla dessa människor handlade i affärerna? Eller tog sig en bit mat på en av stans alla restauranger?
Men det var inte nog med det. Det har hänt mer i helgen.
På söndagseftermiddagen och –kvällen var det ”Musik i scensommarkväll” på Restad Gård. Även detta arrangemang var gratis. Både VIF-matchen och Molly Sandén var det också.
Efter att idén hade kläckts hos Vänersborgs FK för tre veckor sedan var det snabba ryck. Artister bokades, annonseringen ordnades och scenen byggdes upp.
Och vädret var med även denna dag.
Ett fantastiskt arrangemang med idel vänersborgsförmågor. Och 200-300 i publiken. Kanske kunde det ha varit fler, men de som inte kom fick skylla sig själva… De missade Krigge, Rebeca Haak, Olivia Lundberg, Radar och Wedgie. (Wedgie missade jag också, eftersom bloggskrivandet kallade…) De missade också hur proffs ordnar till en picknick. Familjen Lundbergs picknick går till historien…
Det var ett mycket lovvärt och bra initiativ från VFK som vi hoppas blir en återkommande tradition.
Det har med andra ord varit en ganska fantastisk helg i Vänersborg! Tack vare många vänersborgares ideella arbete.
KS 26/8: Mycket bygg på gång
På onsdag har kommunstyrelsen sitt första sammanträde efter sommaren. En mängd frågor ska tas upp till behandling, medan några viktiga frågor faktiskt läggs på is. Således ska inte frågan om socialnämndens respektive barn- och utbildningsnämndens prekära ekonomiska situation behandlas.
Socialnämndens underskott i år, 2015, beräknas till 18,5 milj kr och BUN:s till 23,4 milj. Tydligen tycker de styrande partierna att detta inte är så mycket att orda om. Nämnderna har ju fått order att hålla budget och då gör de väl det. Typ. Att det är en total omöjlighet för nämnderna att spara så här mycket pengar i höst låtsas de styrande inte om.
Snacka om att ”sticka i huvudet i sanden”.
Socialnämnden hotas för övrigt av vitesföreläggande eftersom den inte alltid kan uppfylla lagens krav. Och frågan är hur barn- och utbildningsnämnden skulle klara en anmälan för brott mot Skollagen…
Inte heller den nya förskolan på kv Hönan ska behandlas på onsdag. Frågan är om det handlar om en försening eller en tröghet i systemet. Eller om de styrande helt enkelt vill att BUN ska klara sig utan en ny förskola… Däremot ska ombyggnationen av Mulltorps skola komma igång. Trots att kommunstyrelsen inte vill ge några ”extra” pengar till BUN för den utökade driftbudgeten. Det handlar om 600.000 kr.
Det är en hel del byggnadsfrågor som ska upp i kommunstyrelsen på onsdag.
Renoveringen av äldreboendet Gläntan ska äntligen påbörjas. Kommunstyrelsen beslutar på onsdag om höjd borgensram för VänersborgsBostäder, vilket är en förutsättning för byggstart. VänersborgsBostäder ska också få köpa fastigheten Cypressen 17, dvs kvarteret vid Huvudnässkolans gymnastiksal. Tanken är att det ska bli bostäder här.
Så visst händer det en del . Och speciellt roligt är det om bostadsbyggandet äntligen tar fart. I gårdagens TTELA kunde vi läsa om planerna på att bygga på Holmängen och på onsdag ska kommunstyrelsen även besluta om samråd av planprogrammet över Onsjö.
Det finns mycket positivt i planprogrammet över Onsjö, ett slags byggande i ”samspel” med terrängen. Däremot går kommunen förbi den stora frågan om Malögas flygplats och dess eventuella uppgradering till en högre nivå.
Kommunstyrelsen ska också behandla en motion från folkpartiet om att tillsätta en utredning om:
”att förtäta centrum genom påbyggnad av fler våningar på befintliga fastigheter.”
Fastighetsägarna är förvisso privata och det kan också vara svårt att ordna parkeringar, men varför inte? Vänersborg skulle må bra av fler människor i centrum.
Som sagt, det ser ut som att det börjar hända saker med bostadsbyggandet i själva Vänersborg. Det hade varit bra om samma utveckling hade varit på gång även i de andra kommundelarna.
Fast VA-utbyggnaden längs dalslandskusten fortsätter. Det går dock inte helt friktionsfritt. Kan man väl säga. Det finns en villa uppe vid Sikhall som är vida berömd. Ja, det finns väl egentligen flera… Men i det här fallet tänker jag särskilt på en villa som har synts i media vid ett flertal tillfällen (se här). Det är familjen Solvarms hus jag tänker på. Det finns dock anledning att återkomma till detta hus i en särskild blogg.
Egentligen finns det anledning att också återkomma till en annan fastighet som också ska upp på bordet på onsdagen, nämligen Villa Björkås.
Den politiska höstterminen har startat!
Sommarlovet är slut
Imorgon börjar höstterminen för alla elever i Vänersborg. Sommarlovet är slut.
Det råder som bekant stor brist på behöriga och legitimerade pedagoger i vårt avlånga land, både i förskolan och grundskolan. Det kan vi läsa och höra dagligen i 
media. Men det är som det är, som man bäddar får man ligga. Läraryrket är inte vad det var en gång i tiden. En släpande löneutveckling, alltfler arbetsuppgifter och en stor portion dokumentation har gjort sitt.
Och verkligheten talar sitt tydliga språk. Det spelar ingen roll vad folk och politiker anser, typ att lärare inte jobbar, lärare har för mycket lov etc, bristen på lärare är ett oomstritt faktum. Det är alldeles för få studenter som vill utbilda sig till lärare. Och förlorare är naturligtvis eleverna. Och i slutändan hela Sverige. Och Vänersborg.
Barn- och utbildningsnämnden och dess förvaltning gör så gott de kan för att skapa en bra förskola och skola i Vänersborg, men får de inte de ekonomiska resurser som krävs så är det inte så lätt. Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) glömde som bekant snabbt sina vallöften.
Förhoppningsvis så kommer det i varje fall att finnas en lärare i varje klassrum, även om hen inte är legitimerad. Och förhoppningsvis kommer det också att finnas plats i klassrummen för alla de över 300 nya eleverna… Och förhoppningsvis också klassrum överhuvudtaget… Fast det är inte säkert. (Förhoppningsvis avhjälper de nya paviljongerna på fem låg- och mellanstadieskolor klassrumsfrågan på dessa stadier i varje fall.)
Sommarlovet är snart slut också för Vänersborgs politiker. Kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) har redan haft sitt första möte och nästa vecka sammanträder kommunstyrelsen (KS). (Barn- och utbildningsnämnden sammanträder dock inte förrän i september.)
KS ska emellertid inte behandla frågan hur barn- och utbildningsnämnden ska få ihop den bistra verkligheten. (Se inlägg på Vänsterpartiets hemsida.) Inte heller ska kommunstyrelsen behandla den fråga som debatterades ganska våldsamt i media i början av sommaren – krisen i Kunskapsförbundet Väst. (Se här och här.)
Det finns väl viktigare saker att diskutera än utbildning…
Vänersborgs barn och ungdomar får istället trösta sig med att Plantaget har blivit ett lyckokast och att isen äntligen är klar i arenan…
Fast nog är det så, som signaturen ”brålandabo” skriver i en kommentar till en av mina bloggar, att man förstår att arenan kostar omkring 28 milj kr netto varje år när:
”man sitter och har lite huvudräkning då man läser ttela till frukostkaffet …. hmm … 4 gubbar heltid i två veckor bara för att tillverka is av 350 kubikmeter vatten varje 
sommar ….. till detta kommer material en och jäkla massa elström. Och så hålla denna is i bra skick under 10 månader.”
Och 28 miljoner som skulle ha behövts till barnen och ungdomarna läggs istället på is…
Och det spelar egentligen ingen större roll att arenan, enligt kultur- och fritidsförvaltningen (se här), är fullbokad. För de flesta arrangemangen, som skolavslutningar, cuper, mässor och tillställningar, har ju funnits tidigare i Vänersborg. Men då i idrottshuset eller i någon annan av kommunens ägda stora lokaler. (Som ”brålandabo” också skriver.) Så kommunen konkurrerar liksom med sig själv, arenan konkurrerar ut de andra lokalerna…
Vi får se vad som händer när de styrande politikerna kommer igång efter sommarlovet – om de får upp ögonen för krisen i förskola och skola eller om de fortsätter att stoppa huvudena i sandstranden. Barn, elever, föräldrar och skolpersonal kommer i varje fall att se krisen.
Och det säkert redan imorgon. Sommarlovet är ju slut.
Sommar i Vänersborg
Det var faktiskt senare på precis samma dag som jag skrev om mina smultron (se här), som jag upptäckte att någon hade kört på en av mina staketstolpar. Jag blev först förvånad och sedan något fundersam, men så småningom började i stället ångesten sakta men säkert växa inom mig… Var det Gatuenheten som hade gjort ett försök till inbrytning i trädgården – på jakt efter mer ogräs? Som de ytterst noggranna och plikttrogna kommunala inspektörerna kallade mina smultron… Var det krig på gång?
Eller var det kanske någon fiskmås som i ett blint hysteriskt anfall mot någon fiende hade krockat med stolpen?
De senaste dagarna har de gnälliga och skrikande fiskmåsungarna försvunnit. Såvida de inte har krockat med stolpar, eller bilar, eller stött på någon jägare (det finns ju en del sådana i Vänersborg, inte minst bland våra politiker…), så antar jag att de nu har blivit flygfärdiga och flugit iväg till sjöss eller var de nu bosätter sig efter att ha terroriserat Nordstan i några månader. Fast när jag läser Metro så verkar fiskmåsarna ha flyttat till Cornwall i England…
Och i England regerar en handlingskraftig premiärminister. På gott och ont i och för sig, men i det här fallet bara på gott. Premiärminister Cameron vill nämligen starta krig mot de aggressiva fiskmåsarna (se här). De boende i Nordstan önskar väl att Vänersborg någon gång också skulle styras av någon handlingskraftig politiker som ville ta tag i fiskmåsproblemet… (I Stockholm har de tydligen planterat in pilgrimsfalkar som tar ”hand om” fiskmåsarna. Jag tror minsann att det ska bli ett vallöfte…)
Men säg den glädje som varar. Direkt efter att de äckliga fiskmåsungarna flugit iväg, eller krockat, så… Vad hör man? Jo, fler gnälliga och ynkliga pip från hustaken. Igen! Nästa generation av denna erbarmliga och onödiga fågelart har kläckts…
Och inte heller har någon hört av sig om skadan på staketstolpen. Men vem vet – det kanske snart dyker upp ytterligare ett föreläggande från kommunen i brevlådan…
På tal om jagande politiker… Alla politiskt intresserade vänersborgare väntar väl på att Gunnar Lidell (M) och Peter Eriksson (M) ska komma med ett rappt och tufft svar på de debattartiklar som deras ursprungliga artikel om Kunskapsförbundet Väst har gett upphov till. Men än har inget publicerats i TTELA. Däremot kan vi i TTELA läsa andra debattartiklar – som har publicerats både två och tre, eller är det fyra?, gånger tidigare…
Nä, då är det bättre att fördriva tiden med att ta en båttur till Ursand. Som förresten TTELA:s reporter också har gjort. Det var lite av nostalgi över min båtresa. En likadan upplevelse hade jag nämligen som barn på 60-talet… Fast på den tiden fanns det ingen bar i båten…
På 60-talet var det nämligen Ursand som gällde för vänersborgsungdomarna, i varje fall för de som växte upp i Bangatekvarteren.
Vem minns inte simskolan som började direkt efter skolavslutningen (på den tiden hade kommunen råd med gratis simskola). Bussen gick från Östra skolan till Vänerns 15-gradiga vatten. Och då var det ändå varmt i vattnet! Jag kommer ihåg när Arne Andersson med sin bestämda tordönsstämma tvingade oss elever att göra bentag, först i sanden och sedan några meter ut i vattnet, när temperaturen endast uppgick till 12 grader… Fast det blev riktiga män och kvinnor av oss. Inte tal om annat. I varje fall till slut. För egen del tog det faktiskt 4 somrar av idogt tränande av ben- och armtag innan jag till slut kunde kasta flytvästen vid bryggorna på Ursand och ta de första trevande simtagen utan hjälpmedel.
Men de vänersborgare som växte upp med simskolan på Ursand har sedan dess aldrig ryggat för lite kallt badvatten… Till skillnad från många i de yngre generationerna som lärde sig simma i uppvärmda bassänger.
Det var en trevlig båttur till Ursand. Det är inte så ofta man betraktar vårt vackra Vänersborg från sjön. Båtturen rekommenderas.
Turen till Ursand tar cirka 25 minuter. Och det var faktiskt ganska många människor på Strömkarlen, som båten heter. Det verkade dock som det var mest turister. Det intrycket höll också i sig när man kom fram till Ursand. Det syntes inte till några vänersborgsungdomar.
Det råder delade meningar om Bert Karlssons Ursand. Det är mycket plast och smaklösa ”dekorationer” på Berts ”nya” Ursand. Inte tal om annat. Och jag tror att många av oss urvänersborgare ser med viss skepsis på hur vårt gamla smultronställe har förändrats, och kommersialiserats. Men samtidigt har Ursand rustats upp på ett välbehövligt sätt. Det var ganska nedgånget och förfallet innan Bert kom dit. Inte tal om annat.
Och visst drar campingen en del turister till Vänersborg som ger både inkomster och arbetstillfällen till kommunen.
Jag fick av en slump syn på ett blogginlägg om Ursand – skrivet av en turist med stor erfarenhet av Ursand. Inlägget innehöll både ros och ris, och det är klart läsvärt. Bloggen heter ”Ursandsområdet och Dalboskogen behöver vårdas med gemensamma krafter!” och har ett annat perspektiv än vänersborgarens. (Det visade sig att bloggaren Egon Frid var vänsterpartist, men det har inget med det här att göra. Jag har själv, som Egon Frid nämner i sin blogg, skrivet ett antal bloggar om Bert Karlsson och Ursand. Är du nyfiken på dem så hittar du dem lättast
genom att välja ”Ursand” under ”Kategorier” en bit ner i den högra spalten – eller helt enkelt genom klicka här!)
På hemresan från Ursand så var det återigen en del människor med på båten. Och det var faktiskt några barnfamiljer som åkte hem – till Vänersborg.
På väg hem från Fisketorget till fiskmåsungarna i Nordstan så passerades det ”nya” Plantaget. Och säga vad man vill om förändringen – det är alltid folk numera i Plantaget. Och det är oerhört positivt. Tidigare var det ju nästan alltid tomt i skuggan under de höga träden.
Och lockas människor in till stan tack vara förändringen av Plantaget så var det definitivt en bra förändring.
På tal om Plantaget så fick jag en gammal ELA (Elfsborgs Läns Annonsblad som den hette förr) från den 16 juni 1944 i min hand. Det är sant. 1944!!
I numret finns en artikel om borgmästare Sandéns och stadsfullmäktigeordföranden Anderssons förhoppningar beträffande Vänersborgs framtid.
Borgmästare Sandén talar om att anlägga fler promenadvägar längs Vänerstranden, och så kommer han till Plantaget:
”Plantaget bör staden se upp med i tid. Träden äro gamla och dåliga, och för återväxten måste nog åtgärder vidtagas, så att inte hela plantaget en vacker – eller rättare ovädersdag går över styr med buller och brak. Men jag lutar åt den uppfattningen att man skulle kunna så att säga ‘dra upp gardinen’ något, varigenom kyrkan bättre kommer till sin rätt. En dylik gallring kräver mycken eftertanke och pietetsfullt utförande.”
Det verkar som om borgmästare Sandén var lite före sin tid, han tycks ha varit en riktig framtidsman. Jag undrar vad människorna säger om 71 år när de ser tillbaka på år 2015? Att Marie Dahlin var lite av en framtidskvinna…?
ELA-reportern Oscar Andersson avslutar artikeln med en liten betraktelse:
”Vilken vila och ro är det inte att från Skräcklan eller Dalaborg se ut över den vackra vattenspegeln, som öppnar sig för ögat, där båtar eller fiskmåsar ge liv och rörelse åt tavlan.”
Fiskmåsar…? Journalisten bodde definitivt inte i Nordstan…
Ostindiefararen
Så var det det där med Ostindiefararen… Idag hade Vänersborgaren en slags ”hyllningsartikel” till Ostindiefararens besök i Vänersborg – en artikel som var till förväxling lik den som TTELA hade i lördags.
Jag har också fått några mail i frågan och dessutom har en liten diskussion pågått på Facebook (i gruppen ”Innerst inne är vi alla Vänersborgare”) om kostnaderna för besöket. Och om det var värt pengarna.
Ostindiefararens hamnstopp i Vänersborg kostade Vänersborgs kommun 300.000 kr (exklusive moms). Och det är ju faktiskt en del pengar. Pengarna var enbart för att Ostindiefararen skulle ankra till i kommunen. Avgiften, de 300.000 kr, kallas för Appearance Fee. Beslutet att betala denna summa togs av en enig kommunstyrelse den 1 april i år.
Kommunen förband sig också att upplåta kajplats och att göra i ordning området i hamnen. Det skulle till exempel finnas möjlighet att sätta upp en mindre tältby i hamnen, utan kostnad för Ostindiefararen naturligtvis. Dessutom skulle kommunen ordna diverse saker som staket och färskvatten etc.
Och, inte minst, att marknadsföra Ostindiefararens besök:
”i den omfattning som mottagande stad bedömer rimlig för att ge ett publikflöde på ca. 4.000 personer/heldag under skeppets besök.”
Jag vet inte hur mycket det här övriga kostade kommunen. När jag via ett mail ställde frågan, så fick jag till svar att det var sammanlagt 300.000 kr och inget mer. Men i Karlstad, där Ostindiefararen också har lagt till, räknade kommunen med omkostnader på omkring 200.000 kr, kostnader som då skulle läggas till Appearance Fee-pengarna. (Se här.)
På Facebook tyckte de flesta att det var värt 300.000 kr att få Ostindiefararen att anlägga Vänersborg. (Att det kunde vara några hundratusen till i omkostnader var nog inte känt.) Det är emellertid som så ofta svårt att diskutera på Facebook – de som ifrågasatte kostnaden fick bara höra att de ”gnydde”. Och sådana ”argument” tar naturligtvis död på alla seriösa diskussioner.
En del kommuner har vad jag förstått avstått från besök av Ostindiefararen på grund av de höga kostnaderna. I Lidköping tog man emot besök, enligt uppgift, under förutsättning att kostnaderna delades lika mellan kommunen och Sparbanksstiftelsen. Och i Åmål var beslutet oenigt. Den politiska oppositionen tyckte att det var för dyrt…
Var 300.000 kr för dyrt för Vänersborgs kommun?
Kostnaderna för besöket måste naturligtvis ställas mot dels vad pengarna skulle ha kunnat användas till i stället och dels om satsningen i sig verkligen är värd pengarna.
Missförstå inte. Naturligtvis är Ostindiefararen ett fantastiskt skepp, det förnekar ingen. Ingen förnekar heller att Ostindiefararens ankomst till Vänersborg gav publicitet och en del good-will till kommunen. Och att besöket lockade människor både till kommunen och till stans restauranger och affärer var också något positivt…
Enligt massmedia, som redovisar siffror från Visit Trollhättan Vänersborg, så besöktes Ostindiefararen av 6.810 personer. Det var personer som betalade för att gå ombord. Biljettintäkterna gick för övrigt oavkortat till Ostindiefarararen. Enligt Visit var det ytterligare 9.500 personer som kom till det så kallade eventområdet och tittade på skeppet från land. Det låter för all del i mina öron något överdrivet. Men mycket folk var det.
Vi ska inte heller förglömma att kommunen för sina pengar och sina förpliktelser fick rätt till en VIP-mottagning för upp till 6 personer, där skeppets kapten skulle bjuda på förfriskningar och tilltugg i sin kajuta. Huruvida detta erbjudande utnyttjades har jag emellertid ingen aning om. Kommunen erhöll också 100 fribiljetter till skeppsvisning. 51 av dessa biljetter delades ut till kommunfullmäktiges ordinarie ledamöter (jodå, jag fick också en, som jag utnyttjade) och ytterligare tre biljetter till några andra i kommunen. Däremot räckte inte biljetterna till ersättarna i fullmäktige.
De övriga biljetterna (=46 stycken) delades enligt Visit Trollhättan Vänersborg ut till lokala hamnsponsorer och företag. Så det fanns tydligen sponsorer som hjälpte till med omkostnaderna. (De där 200.000 kr som Karlstad räknade med att kommunen också skulle stå för.) Fast jag vet inte, jag har fortfarande inte fått något svar på en direkt fråga till Visit om detta. (Kanske på grund av semester?) Men har sponsorerna fått dela på 46 biljetter så måste det vara ett ganska stort antal sponsorer…
Men frågan är fortfarande – var det verkligen värt upp mot en halv miljon kronor för att Ostindiefararen skulle lägga till i Vänersborg? Är kommunens pengapung såpass tjock att den ska sponsra ett sådant här evenemang?
Visit Trollhättan Vänersborg har tydligen gjort en utvärdering, förra fredagen. Det är den utvärdering som TTELA och Vänersborgaren grundar sina artiklar på. Och det är den utvärdering som Visit Trollhättan Vänersborgs VD Maria Engström-Weber har som grund när hon intervjuas i de båda tidningarna.
Det räknas upp gästnätter på hotell och Ursand Camping. Men sedan skriver media:
”Hur många fler nätter besöket har genererat jämfört med en vanlig sommarhelg har man inte tittat på än.”
Och vet man inte det så är siffrorna faktiskt tämligen meningslösa. Det sägs också att de personer som kom till stan tack vare Ostindiefararen har spenderat 800 kr per person i Vänersborg – på hotell, restauranger och affärer. Jag hoppas att det är så, men siffrorna tycks mig vara mest fromma förhoppningar.
Men är det så att hotell, restauranger och affärer har tjänat en massa extra pengar, så borde de ju faktiskt vara med och sponsra Ostindiefararens besök i Vänersborg – skattebetalarna skulle kanske inte ens behöva stå för Appearance Fee-avgiften på 300.000 kr? För frågan är ju faktiskt också om kommunens skattebetalare ska betala för evenemang som privata företagare drar ekonomisk nytta av…
Visst… Vädret var kanon, besökarna var många och alla sa ”wow”. Men var det värt det? Det är fortfarande frågan. Och… Är det rimligt att satsa pengar på evenemang av den här typen samtidigt som kommunen drar ner på resurserna till barnen och eleverna, de gamla och sjuka…?
Fast… Ska jag vara ärlig. Jag tror att svaret på frågan ändå är ja. Även om jag inte har alla ekonomiska fakta på bordet så tycker jag att Vänersborg med sin långa sjöfartshistoria gjorde rätt som lade ut 300.000 kr på att få Ostindiefararen att stanna upp här.
Hela Ostindiefararens ”expedition” runt Vänern går för övrigt under namnet Vänern Tour – och det vore väl konstigt om den enda kommun som bär Vänerns namn inte förärades med ett besök?
Senaste kommentarer