Arkiv
Sommarlovet är slut
Imorgon börjar höstterminen för alla elever i Vänersborg. Sommarlovet är slut.
Det råder som bekant stor brist på behöriga och legitimerade pedagoger i vårt avlånga land, både i förskolan och grundskolan. Det kan vi läsa och höra dagligen i 
media. Men det är som det är, som man bäddar får man ligga. Läraryrket är inte vad det var en gång i tiden. En släpande löneutveckling, alltfler arbetsuppgifter och en stor portion dokumentation har gjort sitt.
Och verkligheten talar sitt tydliga språk. Det spelar ingen roll vad folk och politiker anser, typ att lärare inte jobbar, lärare har för mycket lov etc, bristen på lärare är ett oomstritt faktum. Det är alldeles för få studenter som vill utbilda sig till lärare. Och förlorare är naturligtvis eleverna. Och i slutändan hela Sverige. Och Vänersborg.
Barn- och utbildningsnämnden och dess förvaltning gör så gott de kan för att skapa en bra förskola och skola i Vänersborg, men får de inte de ekonomiska resurser som krävs så är det inte så lätt. Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) glömde som bekant snabbt sina vallöften.
Förhoppningsvis så kommer det i varje fall att finnas en lärare i varje klassrum, även om hen inte är legitimerad. Och förhoppningsvis kommer det också att finnas plats i klassrummen för alla de över 300 nya eleverna… Och förhoppningsvis också klassrum överhuvudtaget… Fast det är inte säkert. (Förhoppningsvis avhjälper de nya paviljongerna på fem låg- och mellanstadieskolor klassrumsfrågan på dessa stadier i varje fall.)
Sommarlovet är snart slut också för Vänersborgs politiker. Kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) har redan haft sitt första möte och nästa vecka sammanträder kommunstyrelsen (KS). (Barn- och utbildningsnämnden sammanträder dock inte förrän i september.)
KS ska emellertid inte behandla frågan hur barn- och utbildningsnämnden ska få ihop den bistra verkligheten. (Se inlägg på Vänsterpartiets hemsida.) Inte heller ska kommunstyrelsen behandla den fråga som debatterades ganska våldsamt i media i början av sommaren – krisen i Kunskapsförbundet Väst. (Se här och här.)
Det finns väl viktigare saker att diskutera än utbildning…
Vänersborgs barn och ungdomar får istället trösta sig med att Plantaget har blivit ett lyckokast och att isen äntligen är klar i arenan…
Fast nog är det så, som signaturen ”brålandabo” skriver i en kommentar till en av mina bloggar, att man förstår att arenan kostar omkring 28 milj kr netto varje år när:
”man sitter och har lite huvudräkning då man läser ttela till frukostkaffet …. hmm … 4 gubbar heltid i två veckor bara för att tillverka is av 350 kubikmeter vatten varje 
sommar ….. till detta kommer material en och jäkla massa elström. Och så hålla denna is i bra skick under 10 månader.”
Och 28 miljoner som skulle ha behövts till barnen och ungdomarna läggs istället på is…
Och det spelar egentligen ingen större roll att arenan, enligt kultur- och fritidsförvaltningen (se här), är fullbokad. För de flesta arrangemangen, som skolavslutningar, cuper, mässor och tillställningar, har ju funnits tidigare i Vänersborg. Men då i idrottshuset eller i någon annan av kommunens ägda stora lokaler. (Som ”brålandabo” också skriver.) Så kommunen konkurrerar liksom med sig själv, arenan konkurrerar ut de andra lokalerna…
Vi får se vad som händer när de styrande politikerna kommer igång efter sommarlovet – om de får upp ögonen för krisen i förskola och skola eller om de fortsätter att stoppa huvudena i sandstranden. Barn, elever, föräldrar och skolpersonal kommer i varje fall att se krisen.
Och det säkert redan imorgon. Sommarlovet är ju slut.
Sommar i Vänersborg
Det var faktiskt senare på precis samma dag som jag skrev om mina smultron (se här), som jag upptäckte att någon hade kört på en av mina staketstolpar. Jag blev först förvånad och sedan något fundersam, men så småningom började i stället ångesten sakta men säkert växa inom mig… Var det Gatuenheten som hade gjort ett försök till inbrytning i trädgården – på jakt efter mer ogräs? Som de ytterst noggranna och plikttrogna kommunala inspektörerna kallade mina smultron… Var det krig på gång?
Eller var det kanske någon fiskmås som i ett blint hysteriskt anfall mot någon fiende hade krockat med stolpen?
De senaste dagarna har de gnälliga och skrikande fiskmåsungarna försvunnit. Såvida de inte har krockat med stolpar, eller bilar, eller stött på någon jägare (det finns ju en del sådana i Vänersborg, inte minst bland våra politiker…), så antar jag att de nu har blivit flygfärdiga och flugit iväg till sjöss eller var de nu bosätter sig efter att ha terroriserat Nordstan i några månader. Fast när jag läser Metro så verkar fiskmåsarna ha flyttat till Cornwall i England…
Och i England regerar en handlingskraftig premiärminister. På gott och ont i och för sig, men i det här fallet bara på gott. Premiärminister Cameron vill nämligen starta krig mot de aggressiva fiskmåsarna (se här). De boende i Nordstan önskar väl att Vänersborg någon gång också skulle styras av någon handlingskraftig politiker som ville ta tag i fiskmåsproblemet… (I Stockholm har de tydligen planterat in pilgrimsfalkar som tar ”hand om” fiskmåsarna. Jag tror minsann att det ska bli ett vallöfte…)
Men säg den glädje som varar. Direkt efter att de äckliga fiskmåsungarna flugit iväg, eller krockat, så… Vad hör man? Jo, fler gnälliga och ynkliga pip från hustaken. Igen! Nästa generation av denna erbarmliga och onödiga fågelart har kläckts…
Och inte heller har någon hört av sig om skadan på staketstolpen. Men vem vet – det kanske snart dyker upp ytterligare ett föreläggande från kommunen i brevlådan…
På tal om jagande politiker… Alla politiskt intresserade vänersborgare väntar väl på att Gunnar Lidell (M) och Peter Eriksson (M) ska komma med ett rappt och tufft svar på de debattartiklar som deras ursprungliga artikel om Kunskapsförbundet Väst har gett upphov till. Men än har inget publicerats i TTELA. Däremot kan vi i TTELA läsa andra debattartiklar – som har publicerats både två och tre, eller är det fyra?, gånger tidigare…
Nä, då är det bättre att fördriva tiden med att ta en båttur till Ursand. Som förresten TTELA:s reporter också har gjort. Det var lite av nostalgi över min båtresa. En likadan upplevelse hade jag nämligen som barn på 60-talet… Fast på den tiden fanns det ingen bar i båten…
På 60-talet var det nämligen Ursand som gällde för vänersborgsungdomarna, i varje fall för de som växte upp i Bangatekvarteren.
Vem minns inte simskolan som började direkt efter skolavslutningen (på den tiden hade kommunen råd med gratis simskola). Bussen gick från Östra skolan till Vänerns 15-gradiga vatten. Och då var det ändå varmt i vattnet! Jag kommer ihåg när Arne Andersson med sin bestämda tordönsstämma tvingade oss elever att göra bentag, först i sanden och sedan några meter ut i vattnet, när temperaturen endast uppgick till 12 grader… Fast det blev riktiga män och kvinnor av oss. Inte tal om annat. I varje fall till slut. För egen del tog det faktiskt 4 somrar av idogt tränande av ben- och armtag innan jag till slut kunde kasta flytvästen vid bryggorna på Ursand och ta de första trevande simtagen utan hjälpmedel.
Men de vänersborgare som växte upp med simskolan på Ursand har sedan dess aldrig ryggat för lite kallt badvatten… Till skillnad från många i de yngre generationerna som lärde sig simma i uppvärmda bassänger.
Det var en trevlig båttur till Ursand. Det är inte så ofta man betraktar vårt vackra Vänersborg från sjön. Båtturen rekommenderas.
Turen till Ursand tar cirka 25 minuter. Och det var faktiskt ganska många människor på Strömkarlen, som båten heter. Det verkade dock som det var mest turister. Det intrycket höll också i sig när man kom fram till Ursand. Det syntes inte till några vänersborgsungdomar.
Det råder delade meningar om Bert Karlssons Ursand. Det är mycket plast och smaklösa ”dekorationer” på Berts ”nya” Ursand. Inte tal om annat. Och jag tror att många av oss urvänersborgare ser med viss skepsis på hur vårt gamla smultronställe har förändrats, och kommersialiserats. Men samtidigt har Ursand rustats upp på ett välbehövligt sätt. Det var ganska nedgånget och förfallet innan Bert kom dit. Inte tal om annat.
Och visst drar campingen en del turister till Vänersborg som ger både inkomster och arbetstillfällen till kommunen.
Jag fick av en slump syn på ett blogginlägg om Ursand – skrivet av en turist med stor erfarenhet av Ursand. Inlägget innehöll både ros och ris, och det är klart läsvärt. Bloggen heter ”Ursandsområdet och Dalboskogen behöver vårdas med gemensamma krafter!” och har ett annat perspektiv än vänersborgarens. (Det visade sig att bloggaren Egon Frid var vänsterpartist, men det har inget med det här att göra. Jag har själv, som Egon Frid nämner i sin blogg, skrivet ett antal bloggar om Bert Karlsson och Ursand. Är du nyfiken på dem så hittar du dem lättast
genom att välja ”Ursand” under ”Kategorier” en bit ner i den högra spalten – eller helt enkelt genom klicka här!)
På hemresan från Ursand så var det återigen en del människor med på båten. Och det var faktiskt några barnfamiljer som åkte hem – till Vänersborg.
På väg hem från Fisketorget till fiskmåsungarna i Nordstan så passerades det ”nya” Plantaget. Och säga vad man vill om förändringen – det är alltid folk numera i Plantaget. Och det är oerhört positivt. Tidigare var det ju nästan alltid tomt i skuggan under de höga träden.
Och lockas människor in till stan tack vara förändringen av Plantaget så var det definitivt en bra förändring.
På tal om Plantaget så fick jag en gammal ELA (Elfsborgs Läns Annonsblad som den hette förr) från den 16 juni 1944 i min hand. Det är sant. 1944!!
I numret finns en artikel om borgmästare Sandéns och stadsfullmäktigeordföranden Anderssons förhoppningar beträffande Vänersborgs framtid.
Borgmästare Sandén talar om att anlägga fler promenadvägar längs Vänerstranden, och så kommer han till Plantaget:
”Plantaget bör staden se upp med i tid. Träden äro gamla och dåliga, och för återväxten måste nog åtgärder vidtagas, så att inte hela plantaget en vacker – eller rättare ovädersdag går över styr med buller och brak. Men jag lutar åt den uppfattningen att man skulle kunna så att säga ‘dra upp gardinen’ något, varigenom kyrkan bättre kommer till sin rätt. En dylik gallring kräver mycken eftertanke och pietetsfullt utförande.”
Det verkar som om borgmästare Sandén var lite före sin tid, han tycks ha varit en riktig framtidsman. Jag undrar vad människorna säger om 71 år när de ser tillbaka på år 2015? Att Marie Dahlin var lite av en framtidskvinna…?
ELA-reportern Oscar Andersson avslutar artikeln med en liten betraktelse:
”Vilken vila och ro är det inte att från Skräcklan eller Dalaborg se ut över den vackra vattenspegeln, som öppnar sig för ögat, där båtar eller fiskmåsar ge liv och rörelse åt tavlan.”
Fiskmåsar…? Journalisten bodde definitivt inte i Nordstan…
Ostindiefararen
Så var det det där med Ostindiefararen… Idag hade Vänersborgaren en slags ”hyllningsartikel” till Ostindiefararens besök i Vänersborg – en artikel som var till förväxling lik den som TTELA hade i lördags.
Jag har också fått några mail i frågan och dessutom har en liten diskussion pågått på Facebook (i gruppen ”Innerst inne är vi alla Vänersborgare”) om kostnaderna för besöket. Och om det var värt pengarna.
Ostindiefararens hamnstopp i Vänersborg kostade Vänersborgs kommun 300.000 kr (exklusive moms). Och det är ju faktiskt en del pengar. Pengarna var enbart för att Ostindiefararen skulle ankra till i kommunen. Avgiften, de 300.000 kr, kallas för Appearance Fee. Beslutet att betala denna summa togs av en enig kommunstyrelse den 1 april i år.
Kommunen förband sig också att upplåta kajplats och att göra i ordning området i hamnen. Det skulle till exempel finnas möjlighet att sätta upp en mindre tältby i hamnen, utan kostnad för Ostindiefararen naturligtvis. Dessutom skulle kommunen ordna diverse saker som staket och färskvatten etc.
Och, inte minst, att marknadsföra Ostindiefararens besök:
”i den omfattning som mottagande stad bedömer rimlig för att ge ett publikflöde på ca. 4.000 personer/heldag under skeppets besök.”
Jag vet inte hur mycket det här övriga kostade kommunen. När jag via ett mail ställde frågan, så fick jag till svar att det var sammanlagt 300.000 kr och inget mer. Men i Karlstad, där Ostindiefararen också har lagt till, räknade kommunen med omkostnader på omkring 200.000 kr, kostnader som då skulle läggas till Appearance Fee-pengarna. (Se här.)
På Facebook tyckte de flesta att det var värt 300.000 kr att få Ostindiefararen att anlägga Vänersborg. (Att det kunde vara några hundratusen till i omkostnader var nog inte känt.) Det är emellertid som så ofta svårt att diskutera på Facebook – de som ifrågasatte kostnaden fick bara höra att de ”gnydde”. Och sådana ”argument” tar naturligtvis död på alla seriösa diskussioner.
En del kommuner har vad jag förstått avstått från besök av Ostindiefararen på grund av de höga kostnaderna. I Lidköping tog man emot besök, enligt uppgift, under förutsättning att kostnaderna delades lika mellan kommunen och Sparbanksstiftelsen. Och i Åmål var beslutet oenigt. Den politiska oppositionen tyckte att det var för dyrt…
Var 300.000 kr för dyrt för Vänersborgs kommun?
Kostnaderna för besöket måste naturligtvis ställas mot dels vad pengarna skulle ha kunnat användas till i stället och dels om satsningen i sig verkligen är värd pengarna.
Missförstå inte. Naturligtvis är Ostindiefararen ett fantastiskt skepp, det förnekar ingen. Ingen förnekar heller att Ostindiefararens ankomst till Vänersborg gav publicitet och en del good-will till kommunen. Och att besöket lockade människor både till kommunen och till stans restauranger och affärer var också något positivt…
Enligt massmedia, som redovisar siffror från Visit Trollhättan Vänersborg, så besöktes Ostindiefararen av 6.810 personer. Det var personer som betalade för att gå ombord. Biljettintäkterna gick för övrigt oavkortat till Ostindiefarararen. Enligt Visit var det ytterligare 9.500 personer som kom till det så kallade eventområdet och tittade på skeppet från land. Det låter för all del i mina öron något överdrivet. Men mycket folk var det.
Vi ska inte heller förglömma att kommunen för sina pengar och sina förpliktelser fick rätt till en VIP-mottagning för upp till 6 personer, där skeppets kapten skulle bjuda på förfriskningar och tilltugg i sin kajuta. Huruvida detta erbjudande utnyttjades har jag emellertid ingen aning om. Kommunen erhöll också 100 fribiljetter till skeppsvisning. 51 av dessa biljetter delades ut till kommunfullmäktiges ordinarie ledamöter (jodå, jag fick också en, som jag utnyttjade) och ytterligare tre biljetter till några andra i kommunen. Däremot räckte inte biljetterna till ersättarna i fullmäktige.
De övriga biljetterna (=46 stycken) delades enligt Visit Trollhättan Vänersborg ut till lokala hamnsponsorer och företag. Så det fanns tydligen sponsorer som hjälpte till med omkostnaderna. (De där 200.000 kr som Karlstad räknade med att kommunen också skulle stå för.) Fast jag vet inte, jag har fortfarande inte fått något svar på en direkt fråga till Visit om detta. (Kanske på grund av semester?) Men har sponsorerna fått dela på 46 biljetter så måste det vara ett ganska stort antal sponsorer…
Men frågan är fortfarande – var det verkligen värt upp mot en halv miljon kronor för att Ostindiefararen skulle lägga till i Vänersborg? Är kommunens pengapung såpass tjock att den ska sponsra ett sådant här evenemang?
Visit Trollhättan Vänersborg har tydligen gjort en utvärdering, förra fredagen. Det är den utvärdering som TTELA och Vänersborgaren grundar sina artiklar på. Och det är den utvärdering som Visit Trollhättan Vänersborgs VD Maria Engström-Weber har som grund när hon intervjuas i de båda tidningarna.
Det räknas upp gästnätter på hotell och Ursand Camping. Men sedan skriver media:
”Hur många fler nätter besöket har genererat jämfört med en vanlig sommarhelg har man inte tittat på än.”
Och vet man inte det så är siffrorna faktiskt tämligen meningslösa. Det sägs också att de personer som kom till stan tack vare Ostindiefararen har spenderat 800 kr per person i Vänersborg – på hotell, restauranger och affärer. Jag hoppas att det är så, men siffrorna tycks mig vara mest fromma förhoppningar.
Men är det så att hotell, restauranger och affärer har tjänat en massa extra pengar, så borde de ju faktiskt vara med och sponsra Ostindiefararens besök i Vänersborg – skattebetalarna skulle kanske inte ens behöva stå för Appearance Fee-avgiften på 300.000 kr? För frågan är ju faktiskt också om kommunens skattebetalare ska betala för evenemang som privata företagare drar ekonomisk nytta av…
Visst… Vädret var kanon, besökarna var många och alla sa ”wow”. Men var det värt det? Det är fortfarande frågan. Och… Är det rimligt att satsa pengar på evenemang av den här typen samtidigt som kommunen drar ner på resurserna till barnen och eleverna, de gamla och sjuka…?
Fast… Ska jag vara ärlig. Jag tror att svaret på frågan ändå är ja. Även om jag inte har alla ekonomiska fakta på bordet så tycker jag att Vänersborg med sin långa sjöfartshistoria gjorde rätt som lade ut 300.000 kr på att få Ostindiefararen att stanna upp här.
Hela Ostindiefararens ”expedition” runt Vänern går för övrigt under namnet Vänern Tour – och det vore väl konstigt om den enda kommun som bär Vänerns namn inte förärades med ett besök?
Hänt var det här!
Det hände lite saker i Vänersborg den gångna veckan. Ganska mycket faktiskt. Även om jag inte har skrivit någon blogg de senaste dagarna. Men det var inte det som jag tänkte på. Det hände en del ”utanför plan”, som min gamle tränare Stig ”Puskas” Jonsson skulle ha uttryckt det.
Jag tänker då inte på min diskussion om fiskmåsars ”människovärde” som jag hade med en ganska ledande miljöpartist, från Vänersborg, på Facebook häromdagen.
”Ett liv är ett liv.”
Skrev miljöpartisten…
Kanske anser denne miljöpartist att Sverige skulle ha gett asyl åt Turkmenistans fiskmåsar när turkmenerna utrotade dem för ett antal år sedan. (Se här.) Eller det kanske var det vi gjorde förresten – med tanke på alla tusentals fiskmåsar som flyger och springer omkring? Men blotta tanken på fiskmåsars lika värde med människors torde vara alltför absurd för de flesta vänersborgare för att ta på allvar. Med undantag för en och annan miljöpartist då.
Hur som helst, vi som bor i nordstan tycker inte att det är särskilt trevligt med fiskmåsar som skiter på fönster och bilar… För att inte tala om deras evinnerliga skrikande dygnet runt.
Jag tänker inte heller på bandy. Trots att det kändes som om det var säsong förra lördagen. Det var så kallt att man väntade sig att se IFK:s bandytrupp skrinna förbi på hamnkanalen. Med S Anders i täten…
Nä, i helgen var det Aqua Blå – Vänersborgs egen festival vid Vänerns strand.
Tusentals vänersborgare och en och annan utomsocknes sågs promenerande och fikande på stan, på Hamngatan och på Sanden. Ett fantastiskt folkliv och ett fantastiskt arrangemang, som man egentligen skulle vilja ha mer av.
Inte ens vädret kunde hindra förväntansfulla vänersborgare, särskilt inte på lördagskvällen. I det stora evenemangstältet satt packat med folk som trotsade kylan för att vänta in, och så småningom lyssna till, Sven Thomas Magnusson – mer känd som den kosmiske och kaftanklädde di Leva. Huruvida di Leva någonsin har sett en bandymatch med Sirius, uppsalabo som han är, förtäljer inte historien. Själv orkade jag faktiskt inte riktigt med kylan, utan begav mig hemåt, med några kycklingspett, till det varma TV-rummet och den andra halvleken i finalen i Champion’s League… Må di Leva förlåta.
Tidigare på dagen hade återigen några av de asylsökande från Restad Gård uppträtt. Jag har tidigare skrivit om showen ”Alla under samma sol” (se här) som hade premiär i mars i våras. Då hölls en två timmar lång föreställning, som nu hade bantats ner till 45 minuter. 
Det innebar att Majd Almalla, ”Syriens Gary Moore”, bara hann spela en låt. I stället för tidigare tre. Almalla, som har den svenske supergitarristen Yngwie Malmsteen som idol, är grym på gitarr. Du kan höra honom genom att klicka här. Du kan också se en synnerligen internationell dansuppvisning av en mängd barn och ungdomar om du klickar här.
Och på tal om Restad Gård och de asylsökande. På Restad Gård finns också skolan för de asylsökandes barn. Kanske en av kommunens bästa skolor, med motiverade och duktiga elever – och fantastiska lärare. I torsdags hade Kumlienskolan, som skolan heter, skolavslutning. Klicka här så kan du se en film från avslutningen.
Plantaget har blivit något alldeles speciellt. Den gångna veckan var det invigning. Plantaget har blivit luftigt och inbjudande. Nu kan man se både kyrkan och residenset. Några har undrat över underlaget. Jag vet inte hur underlaget ska bli, eller om det är som det ska vara. 
Lekplatsen har hittills blivit en verklig succé. Fullt med barn hela veckan. Varje dag som jag har cyklat förbi så har det varit totalt knökat. De ansvariga på Samhällsbyggnadsförvaltningen är definitivt värda en eloge. Det var länge sedan det var ett sådant liv i centrum. I varje fall inte sedan Lars Göran Ljunggren (S), S Anders Larsson (S) och Bo Carlsson (C) lade ner Huvudnässkolan.
Eller är det kanske den fina statyn vid lekplatsen som lockar folk? Nä, det tror jag inte, men visst står statyn, som heter ”Människobarn” och är gjord av Bertil Berggren Askenström, fint där den står? I varje fall jämfört med förr, då den stod undanskymd bakom gamla ”flickskolan” på Vallgatan. (Se här.)
Nu har eleverna börjat sitt sommarlov och jag hoppas att de får fint väder och drägliga badtemperaturer. Lärarnas sommarlov har inte börjat än. Pedagogerna arbetar som vanligt lite längre än eleverna, både efter skolavslutningen och före höststarten. Arbetsgivarna, kommunerna alltså, drev ju för ett antal år sedan igenom att lärarna skulle ha ett antal kompetensutvecklingsdagar när eleverna inte var närvarande. Tanken kunde tyckas vara god, men av 
kompetensutveckling har pedagogerna sett föga.
Och i Vänersborgs kommun ska det ju som bekant sparas på pengarna. Det råder återhållsamhet. Det bestämde Barn- och Utbildningsnämnden i måndags. Fast inte Vänsterpartiet. (Och för rättvisans skull, inte heller välfärdspartiet.) Vi får se hur det blir med kompetensutvecklingen till hösten. Framför allt elevernas… Om eleverna får typ några lärare…
Till onsdag så har kommunfullmäktige sitt sista och årets absolut viktigaste sammanträde. Då ska det ske. Budgeten för nästa år ska beslutas. Och faktiskt även om barn- och utbildningsnämnden ska få extra pengar i år.
Sossarna, och deras stödpartier, centerpartiet och miljöpartiet, försöker med benägen hjälp från TTELA lura på invånarna i Vänersborg att de satsar 9 milj kr extra på kommunens barn och elever. Men det gör de inte. De vill bara ge förskolan och skolan pengar som redan är deras (enligt beslut av fullmäktige i november 2014). I verkligheten vill inte Dahlin och sossarna och de andra i styret att de 240 nya eleverna ska få kosta ett dugg.
Och sverigedemokraterna ser invånarnas reaktion och gnuggar händerna inför 
framtiden…
Men så är det med socialdemokrater ibland, alltför ofta faktiskt – om de blundar så finns liksom inte verkligheten.
Det kan inte vara lätt att vara socialdemokrat när man faktiskt trott på pratet om satsningar på barn och ungdom, förskola och skola, nu senast på socialdemokraternas partikongress, och sedan konfronteras med Marie Dahlins och vänersborgssossarnas vilja och strävan att inte ge skolan en enda krona extra. Utan att istället satsa på Arena Vänersborg… Hur absurt det nu än kan tyckas. Men jag har lovat en närstående att inte prata om arenan… Men vad gör jag om andra pratar om arenan – med mig…?
Det kan inte heller vara lätt att vara centerpartist eller miljöpartist. I synnerhet inte miljöpartist! Och då tänker jag inte på det ytterst delikata filosofiska problemet, som gröna filosofer tydligen brottas med till vardags – varför fiskmåsar har samma värde som människor. Nä, jag tänker på hur en vanlig enkel miljöpartist, som inte tillhör maktens innersta krets (som en del av dem numera gör), hanterar vallöftet (endast 6 månader gammalt) att lova att till och med höja skatten om det var nödvändigt för att kunna satsa på skolan. Och har 240 elever nya elever börjat i kommunens skolor det senaste året (maj 2014 till maj 2015) – så är det definitivt nödvändigt… I Delårsrapporten (s 5), som ska behandlas nu på onsdag, så står det under rubriken ”Övergripande målavstämning”: 
”Barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden har volymökningar vilket är en orsak till kostnadsökningen.”
Då kan väl var och en vänersborgare räkna ut vad som händer med förskola och skola om inte BUN får täckning för kostnadsökningen?
Alla miljöpartister beordras att rösta som Isetorp och Sjödahl vill. Har man fått en massa arvoderade kommunala uppdrag så har man. Då får partiet ge avkall på annat, typ sina principer. Till skillnad från centerpartiet. De tycks, liksom socialdemokraterna, inte ha några…
På onsdag är det kommunfullmäktige. Då ska en hel massa viktiga frågor avgöras. Sammanträdet börjar kl 13.00 och är öppet för allmänheten.
Klassbollen
Den 30-31 maj är det dags för årets upplaga av Klassbollen. Detta fantastiska arrangemang där barn och ungdomar från hela kommunen samlas på Hallevi i Vargön för att umgås och spela fotboll. Massor av barn, massor av föräldrar, massor av släktingar och vänner, tävlingar, aktiviteter, hamburgare och korv – och allt möjliggjort av en massa frivilligt arbete från arrangörsklubbens medlemmar och föräldrar. En gång i tiden (flera gånger faktiskt) har jag själv som förälder stått vid sidan och hejat på barnen. Och stortrivts. Det är en dag som de allra flesta minns med glädje långt fram i tiden.
Dock kanske inte riktigt alla…
Det kostar pengar att delta. Varje deltagare måste betala 120 kr för att delta i Klassbollen.
120 kr är mycket pengar för många föräldrar. Och har man dessutom både två och tre barn som vill delta så kan det vara oöverstigligt.
Klassbollen… K-L-A-S-S-bollen…
Hela turneringen och hela arrangemanget anordnas av Wargöns IK. Men klassbollen vänder sig uttryckligen och otvivelaktigt till skolklasser. På turneringens hemsida beskrivs vad klassbollen är (här):
”Klassbollen är en fotbollsturnering öppen för alla kommunens elever i förskoleklass – årskurs 6.”
Och så här beskrivs hur klassen anmäler sig till klassbollen (här):
”…varje år skickar Wargöns IK en inbjudan till årets Klassbollsturnering till alla skolor och klasser i Vänersborgs kommun. Med inbjudan följer ett brev till klassens lärare…”
Alltså. En fotbollsturnering ordnas för klasser.
I instruktionerna om hur klassen anmäler sig står:
”… lärarnas engagemang i Klassbollen ska vara helt frivilligt. Eleven … lämnar en anmälan samt deltagaravgift till ansvarig Klassförälder. Klassföräldern fördelar klassens anmälda… Klassföräldern sammanställer … mailar klassföräldern en deltagarlista..”
Det är en klassförälder som ska administrera och sköta allting… Inte skolan…
Klassbollen arrangeras av Wargöns IK men vänder sig via begreppet ”klass” till skolan.
Att få delta i något som kallas KLASSbollen borde enligt min mening inte vara beroende av en enskild individs ekonomiska förutsättningar, eftersom kopplingar görs till skolverksamhet. För när det gäller skolverksamhet finns det nämligen regler kring avgifter. Ja, inte bara regler, det finns lagar.
I Skollagen 10 kap 10§ så står det:
”Utbildningen ska vara avgiftsfri.”
I paragrafen direkt efter mjukas dock paragrafen upp något:
”Trots 10 § får det förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.”
Det här har tolkats, stötts och blötts. Vad är en ”obetydlig kostnad”? För att få ”ordning” gav Skolverket ut en juridisk vägledning i frågan, ”Avgifter i skolan”. (Kan hämtas här.) Där står det:
”Med obetydlig kostnad avses enligt tidigare förarbeten främst kostnad för en färdbiljett med allmänna kommunikationsmedel, en mindre entréavgift till ett museum eller liknande.”
En ”obetydlig kostnad” torde således vara mindre än 120 kr…
Och:
”I planeringen av aktiviteter som medför obetydliga kostnader måste skolan ta hänsyn till att även obetydliga kostnader kan upplevas som betungande för ett hushåll med svag ekonomi om de förekommer vid upprepade tillfällen. Därför måste skolan noga överväga när och hur ofta denna möjlighet ska utnyttjas.”
Lagen är till för barnens rättigheter. Barn ska inte heller behöva försättas i förödmjukande och rentav kränkande situationer bara på grund av föräldrarnas ekonomiska situation. Det är ju faktiskt så, det vet varenda lärare som arbetar på kommunens skolor, att det finns föräldrar som inte har råd att betala avgifter. Även 120 kr, som för andra mer lyckligt lottade är fickpengar, är alldeles för mycket…
Den utformning Klassbollen har, en turnering på fritiden, är naturligtvis inget brott mot Skollagen. Men det är ett moraliskt dilemma att det förespeglas att Klassbollen är en ”skolverksamhet”, fast det egentligen inte alls sker i skolans regi.
Men vad ska då en skola, en rektor eller en lärare göra, när inbjudan från Wargöns IK om Klassbollen kommer. Säga nej? Kan alla elever då förstå varför? Förstår alla föräldrar?
Det är inte rätt att försätta enskilda lärare och rektorer i denna situation. Ett beslut måste fattas på ”högre ort”. Typ enhets- eller förvaltningschefen. Eller kanske till och med barn- och utbildningsnämnden.
Fast å andra sidan är Vänersborgs kommun med som sponsor till Klassbollen…
Och det kan väl tolkas som att kommunen står bakom arrangemanget i dess helhet…
Jag läste i Vänersborgaren att Marie Dahlin (S) och Gunnar Lidell (M) tittade djupt i varandras ögon på Vänersborgsgalan häromveckan och vid sittande bord lovade att kommunen skulle skänka 50.000 kr till den nystartade evenemangsfonden…
Kanske skulle en del av dessa pengar kunna skänkas till Klassbollen? Så att de elever som har det ekonomiskt knapert, men som ändå vill spela fotboll med sina klasskamrater och uppleva den glädje och gemenskap som Klassbollen ger, får det?
Badplatsen i Väne Ryr
”Just nu är det en mycket upprörd stämning bland invånarna i Väne-Ryr. Detta beror på ett mycket tråkigt beslut som samhällsbyggnadsförvaltningen tagit.”
Så börjar ett brev som byalaget i Väne Ryr har författat och skickat till kommunen.
Det handlar om ryktena, som jag skrev om i min förra blogg (se här). Och nu har det klarnat kring ryktena. De visade sig vara helt sanna.
Kommunen ska i fortsättningen inte ta något som helst ansvar för den lilla badplatsen i Väne Ryr. Det blir ingen skötsel av gräsmattan, bryggan ska inte sättas tillbaka och ingen ”baja-maja” ska ställas upp. Samhällsbyggnadsförvaltningen har helt enkelt fattat beslutet att lägga ner badplatsen vid Ryrsjön.
Invånarna i Väne Ryr, som precis som alla andra vänersborgare är trogna skattebetalare, ska alltså inte få behålla sin badplats – en badplats som är lite av en träffpunkt på fina sommardagar och -kvällar.
Stormen i Väne Ryr lär väl övergå i ett regelrätt uppror…
Beslutet att lägga ner badplatsen i Väne Ryr har fattats av förvaltningschefen, fastighetschefen och gatuchefen på samhällsbyggnadsförvaltningen. Det har tydligen inte varit några politiker inblandade.
Skälet till tjänstemännens beslut var (alla citat är hämtade från mailväxling med tjänstemän i samhällsbyggnadsförvaltningen):
”detta är en privat fastighet.”
Och privata ”fastigheter”, som badplatsen tydligen kan betraktas som, ska inte skötas av kommunen. Det handlar inte om pengar, det handlar om principer. Det handlar närmare bestämt om:
”likställighetsprincipen”
Likställighetsprincipen är en viktig princip. Ja, mer än så. Den återfinns i Kommunallagen och måste följas. Även om Vänersborgs kommun inte direkt är känd för att alltid värdera denna princip särskilt högt.
Men jag har lite svårt att se hur likställighetsprincipen är tillämpbar i det här fallet. Och tydligen förvaltningen också. Samhällsbyggnadsförvaltningen ska:
”sköta de badstränder/badplatser som vi har uppdrag från kommunfullmäktige på att sköta samt de badplatser som kommunen är fastighetsägare för.”
Se där ett undantag från likställighetsprincipen. Samhällsbyggnadsförvaltningen ska också sköta badplatser som fullmäktige har bestämt. Typ Gardesanna kan jag tänka. Kommunen sköter således inte bara om badplatser på kommunala ”fastigheter”.
Badplatsen i Väne Ryr har skötts av kommunen i tiotals år, enligt vissa uppgifter ända från kommunsammanslagningen 1971. Och då måste väl någon person, antagligen en politiker eller chefstjänsteman, någon gång ha fattat beslut om detta. Varför har kommunen annars skött badplatsen?
Men tjänstemännen har inte hittat något sådant beslut:
”det finns inget beslut om att denna badplats ska skötas av kommunala pengar.”
För övrigt är badplatsen i Väne Ryr den enda badplats som kommunen nu slutar att sköta.
Pengar ja. I citatet ovan antyds att pengafrågan faktiskt spelar en viss roll. Även om några tjänstemän säger att detta inte är fallet. Fast i ett mail återfinns också följande formulering:
”Att inte lägga ner bryggan i Ryr-sjön är inget politiskt beslut utan något som vi tjänstemän har hanterat utifrån befintlig budget.”
Utifrån befintlig budget… Pengar spelar nog en viss roll trots allt…
Enligt samhällsbyggnadsförvaltningen ska de resurser som har använts i Väne Ryr nu föras över och användas till:
”Vad vi ämnar att göra är att öka servicen på de badplatser/stränder där vi är fastighetsägare eller har uppdrag från kommunfullmäktige att sköta.”
Så pengarna ska nu föras över till de kommunala badplatserna. Och de som inte är kommunala men som fullmäktige har bestämt… Men inte bara det. Den numera berömda bryggan i Ryrsjön ska med all sannolikhet också flyttas – till en av de kommunala badplatserna. Kanske till Skräcklan.
Så hur mycket extra resurser får kommunens övriga badplatser när Väne Ryr läggs ner? Jag har inte fått något officiellt svar på den frågan, än, men enligt informella uppgifter kostar badplatsen i Väne Ryr sammanlagt 15.000 kr varje år. Då ska allt vara inräknat – dykning för att kontrollera badplatsen, iläggning och upptagning av bryggan, tömning av ”baja-majan” och skötsel (gräsklippning, skräpplockning etc).
15.000 kr är inga pengar för Vänersborgs kommun. (Om nu siffran är korrekt.) Och visst vore det väl nästan skamligt om skattebetalarna i Väne Ryr inte skulle få behålla sin badplats för ynka 15.000 kr? (Eller 30.000 kr. Eller till och med 50.000 kr.)
Det kan väl även nämnas att den private fastighetsägaren är beredd att låta kommunen betala en symbolisk summa för att förfoga över badplatsen, typ 1 kr om året. Men detta har inte ens:
”diskuterats mellan kommun och markägare.”
Jag tror att kommunens tjänstemän alltid gör så gott de kan med de knappa resurser som politikerna ofta tilldelar dem. Och de försöker fatta rätt beslut. Men det är naturligtvis inte alltid så lätt för tjänstemännen att göra detta. Jag förstår det. Byalaget i Väne Ryr förstår det. Vänersborgarna förstår det.
Men i det här fallet har det blivit fel. Badplatsen vid Väne Ryr är för den stora majoriteten av Vänersborgs invånare totalt likgiltig. Men för de som bor i Väne Ryr och som använder badplatsen är den väldigt viktig. Det kanske till och med är den som sätter lite extra glans på livet under varma sommardagar. Det är självklart så att badplatsen måste finnas kvar.
Beslutet att stänga badplatsen i Väne Ryr måste omprövas. Invånarna och skattebetalarna i Väne Ryr är värda 15.000 kr varje år för sin badplats.
Och dessutom måsta alla tjänstemän och politiker inse att Vänersborgs vision är något mer än bara ord på ett papper eller i slutet på ett mail:
”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet.”
”… i alla delar …”
Även i Väne Ryr.
Loppis och bryggor mm
Igår och idag var det superloppis i arenan. Det var Vänersborgs eminenta hockeyklubb, VHC, som arrangerade. Kommunen hjälpte som vanligt till med gratis marknadsföring och reklam på kommunens hemsida, även om Vänersborgs kommun inte hade något att göra med själva arrangemanget. Förutom att hyra ut lokalerna då, arenan alltså. Men det har jag skrivit om förut. Kommunen tycks alltid göra gratis reklam åt de företag och organisationer som hyr lokaler av kommunen. I synnerhet arenan. Och så länge ingen anmäler kommunen för att inte behandla sina invånare lika, så är det väl ok… (Kommunen gör ju inte gratisreklam för alla arrangemang i Vänersborg… Se ”Marknadsföring och likabehandling”.)
Det fanns många säljare på plats i arenan, men frågan är om det var lika många köpare 
som vanligt. Jag tror inte det. Kanske har det blivit för många ”superloppisar”? Hur som helst kunde man fynda. För egen del blev det ett nostalgiskt inköp av en årgång X9-tidningar. Agent Corrigan och Modesty Blaise är tidlösa…
I kommunens centrum pågick också en del arrangemang under lördagen, bland annat så kunde de församlade lyssna på musik i gågatekrysset. Tyvärr så var det inte särskilt många som var församlade. I varje fall inte när jag var där.
Kanske berodde det på att kommunen gjorde för dålig reklam på hemsidan?
Det behövs nog göras något mer på gågatan för att locka dit vänersborgarna. Kanske kan den nya utformningen av Plantaget få ut kommunens invånare på stan. Och så diskuteras det ju också om att på något sätt ”väderskydda” gågatan. Kanske skulle det också kunna göra sitt till. Fast igår var det ju faktiskt bra väder. Det bara blåste lite grann.
Fast det var inget mot Väne Ryr…
I Väne Ryr håller det på att blåsa upp till storm. Igen. Så på söndagen, idag alltså, fick det bli en sväng till Väne Ryr…
På väg till Ryrsjön passerade jag den omdiskuterade raksträckan på väg 2031 (den tidigare riksvägen mellan Vänersborg och Uddevalla) som går genom samhället. Jag noterade att kommunen inte har gjort något ytterligare för att få ner hastigheterna. Problemet på den relativt långa vägsträckan är ju att fri sikt och rak väg inbjuder trafikanter till höga hastigheter i bostadsområdet. (Se ”Trafiksituationen i Väne Ryr”.)
På bron över järnvägen är det för övrigt smalt och sikten är begränsad. Det tycks finnas en relativt stor risk för olyckor mitt på bron. Jag tror att något expert på kommunen borde ta en extra koll på trafikmiljön. Innan…
Väl uppe på den smala viadukten, så har man en bra utsikt över järnvägsspåren. Det är dubbelspår med hastighetsskyltar på 130 km i timmen ut ur samhället och 110 km in i samhället.
Nu vet jag inte om de långa och tungt lastade tågen kör så fort, men ett fruktansvärt ljud blir resultatet av deras framfart igenom samhället. På väg med gods till bland annat hamnen i Uddevalla. Det kan inte vara särskilt lätt att bo längs järnvägen. Det blir väl si och så med nattsömnen kan jag tänka.
Brukar det inte vara något typ av hastighetsbegränsning i samhällen? Eller bullerskydd?
I Väne Ryr verkar det på sina ställen inte finnas några skydd överhuvudtaget. Kanske borde någon expert titta på detta också?
Jo då, till slut kom jag till Ryrsjön…
Och det första som dök upp var en brygga.
En brygga? Men det skulle väl inte finnas någon brygga här? Var ryktena fel? Jag började misstänka att det hela bara var en storm i ett vattenglas.
Det visade sig dock att badplatsen låg ytterligare hundra meter bort…
En liten badvik, en liten sandstrand. Och ett litet delta.
Men ingen brygga. Och ingen ”baja-maja”.
Här var orsaken till stormen i Väne Ryr…
Badbryggan, som inte har så många år på nacken, och ”baja-majan” tas in över vintern och ställs ut igen på våren, inför badsäsongen. Det är kommunen som står för denna service.
Eller stod.
Nu går rykten om att kommunen ska sluta med servicen. Jag vet inte om det är så. Det finns mig veterligt inga politiska beslut. Å andra sidan kan tjänstemän, med all rätt, fatta ganska många självständiga beslut. Till exempel om bryggor, antar jag.
Hur som helst finns det varken brygga eller ”baja-maja” utsatta vid Ryrsjön just nu. Och det är fullt tillräckligt för att invånarna i Väne Ryr ska reagera. Och det gör de snabbt. Det har alltså redan blåst upp till storm – ett upprop och en namninsamling för att få behålla bryggan har startats. (Se här!)
Ur uppropet:
”I Vänersborgs kommuns vision pratar man om att det ska skapas mötesplatser för alla människor – nu drar man in en mycket viktig mötesplats för oss som bor i Väne-Ryr och även för de som gärna besöker oss under sommarmånaderna.”
Och tanken slår mig naturligtvis när det gäller det här med att behandla alla invånare lika. Gör kommunen det? På Ursand lägger kommunen miljontals kronor, i Väne Ryr sparar kommun in på några enstaka tusenlappar.
Om ryktena är sanna vill säga. Det återstår dock att se. Under den kommande veckan lär det ges besked vilka beslut som har fattats och av vem. Och vad som ska gälla i fortsättningen.
Så det finns anledning att återkomma till det stormiga Väne Ryr. Och under tiden kan man väl också skänka en tanke på kommunens nya vision:
”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet.”
Politisk lugn påskafton
Sedan en vecka tillbaka önskas jag och alla andra i Nordstan godmorgon av hundratals fiskmåsar. De står uppställda på hustaken och hälsar med sina omisskännliga vansinnesskrik när man går till brevlådan för att hämta dagens TTELA och GP.
Arten Lárus cánus, dvs fiskmås, tillhör inte mina favoriter i den svenska faunan. Eftersom våra regler, och moral, inte tillåter oss att ta itu med fiskmåsfrågan som de har gjort i Turkmenistan, så hoppas jag i varje fall att fastighetsägare tar sitt ansvar. De kan till exempel blockera lämpliga sittplatser med nät och rensa tak och hängrännor från gamla bon, t ex genom att spänna upp trådar. Precis som det står på kommunens hemsida. Där står det också:
”Det är varje fastighetsägares skyldighet (Miljöbalken), att se till att boende och omgivningen inte utsätts för olägenheter från den egna fastigheten. Sådana olägenheter kan till exempel vara långvariga störningar av måsskrik.”
Politiskt är det precis som Vänsterpartiet skriver på sin hemsida (klicka här):
”Några lugna dagar, inga sammanträden, solen lyser mycket söder om Vänern, tid för promenader och eftertanke.”
Och tid att, tyvärr, ha möjlighet att se bandylandslagets ras mot Ryssland de sista 10 minuterna i VM-finalen… Denna påskafton… Dagen efter den lutherska kyrkans allra viktigaste dag på året och dagen före den ortodoxa kyrkans allra viktigaste. Själva påskafton som faktiskt är en av de icke-troendes allra viktigaste festdag.
Snart får vi kanske uppleva samma final i Vänersborg. Igen. Vi får se om IFK Vänersborg är villigt att ta på sig värdskapet och arrangera bandy-VM. Klubben gör det troligtvis inte utan någon form av stöd från kommunen. I vilken form har IFK börjat diskutera med kommunen. Sedan är det nog som vanligt, vissa ledande politiker är positiva till stöd, andra, mindre ledande politiker, är mer tveksamma. Och vissa, inte alls ledande politiker, är negativa… Några politiker säger som vanligt inget alls… Jag tror att läsarna får avgöra vem som är vem…
Annars har Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) varit långt från allt vad bandy heter. De har varit i Afrika, tillsammans med Peter Göthblad (FP). Tre av kommunens fem ”höjdare”. Och knappt hinner de hem innan det bär iväg till Italien. Denna gång i sällskap med en fjärde ”höjdare”, Marika Isetorp (MP). Den femte ”höjdaren”, Gunnar Lidell (M), håller sig hemma. Kanske hoppas han att det ska bli lite mer turkmenistansk moral när det gäller fiskmåsar eller också är det så att han helt enkelt trivs bäst hemma vid Hästefjorden.
Det är en del statliga bidrag inblandade i de politiska ”höjdarnas” resor, men trots det så är resorna inte gratis för kommunen. Men hur mycket det kostar kommunen vet jag inte. Oavsett så skulle väl kommunens barn och ungdomar behöva pengarna bättre.
För det ser ut som om Vänersborgs barn och ungdomar går en mörk framtid till mötes. Handlingarna inför Barn- och Utbildningsnämndens sammanträde den 13 april har kommit… Massor av nya förskole- och fritidsbarn, massor av nya grundskoleelever – men inga mer pengar…
Vänersborgs födelsedag – och en rättelse
Igår firade Vänersborgs kommun sin 371:a födelsedag. Fast egentligen var det väl själva Vänersborgs stad
som firade. Kommunen med sitt nuvarande utseende har ju inte så många år på nacken.
Enligt kommunens egna uppgifter (se här) hittade hela 550 personer till kommunhuset. I cafeterian bjöds på kaffe och tårta. Som i vanlig ordning gick åt. Men denna gång var kommunen bättre förberedd på den stora publiktillströmningen. Till skillnad från förra året då all tårta tog slut.
Vänersborgarna möttes med musik i entrén och i de inre delarna av foajén stod politiker och tjänstemän uppställda för att beredvilligt svara på frågor från vänersborgarna. Flera av besökarna hade som sig bör många idéer och förslag till förbättringar i kommunen.
Vänersborgarna bjöds också på information om 
kommunens internationella kontakter och de kunde också studera affischer och utställningar.
Det är ett bra initiativ med att öppna kommunhuset. Och vänersborgarna kommer, de är intresserade. Kanske skulle man dock kunna önska att fler ungdomar sökte sig till maktens centrum, till kommunhuset alltså.
Jag tror att kommunen skulle öppna sina portar för fler sådana här ”öppna hus”. Vänersborg skulle ju också kunna fira kommunens, hela kommunens, födelsedag… (Det var faktiskt 40-årsjubileum förra året. 1974 slogs Vänersborg, Västra Tunhem, Frändefors och Brålanda ihop till Vänersborgs kommun.)
Kanske skulle kommunen också kunna bjuda på några politiska diskussioner kring aktuella frågor.
Jag vill också göra ett tillrättaläggande angående gårdagens blogginlägg.
I bloggen, ”Kommunens fotbollsskolor”, skrev jag att den fotbollsskola som Vänersborgs IF ordnade i somras i samarbete med Vänersborgsbostäder var den enda som Vänersborgs IF ordnade.
Det var fel. Fel, fel!
Vänersborgs IF ordnade också en ”vanlig” fotbollsskola, där deltagarna i vanlig ordning fick betala en avgift för att delta.
Vänersborgs IF framhåller också att den fotbollsskola som ordnades gratis i samarbete med bland annat Vänersborgsbostäder tillkom på initiativ av Vänersborgs IF.
Jag ber om ursäkt.
Ett framtida hållbart Vänersborg
Samhällsbyggnadsförvaltningen håller på att utarbeta en ny översiktsplan för Vänersborg. Det handlar om hur mark och vatten ska användas för att stödja en hållbar utveckling. Som ett led i detta arbete, på sätt och vis i varje fall, har förvaltningen haft hjälp av ett antal studenter från Chalmers. Det är kommunens planarkitekt Pål Castell som har tagit det mycket lovvärda initiativet att låta 35 studenter under hösten och nu i början på året besöka Vänersborg som ett led i sina studier.
Chalmeristerna har med konstruktiva, kreativa och nytänkande hjärnor kommit med idéer och förslag på vad som skulle kunna göras i Vänersborg. Bland de studerande ingick dessutom 10 internationella studenter alltifrån Danmark och Frankrike till Kenya, Kina och Australien, vilket har bidragit till att göra studenternas arbete ännu mer intressant.
Idag presenterade dessa chalmerister resultatet av sitt arbete inför en fullsatt festsal på Folkets Hus. Rubriken på arbetet var ”Ett framtida hållbart Vänersborg”.
Under en nästan två timmar lång sittning fick politiker, tjänstemän och allmänhet höra om planerna och idéerna för det framtida Vänersborg. Och det är ett imponerande material som har tagits fram. Materialet presenteras för övrigt också i form av en utställning 
som vänersborgarna kan ta del av. Utställningen visas på Konsthallen i Folkets Hus under resten av veckan.
Missa inte den!
Det som jag nog tycker är allra mest intressant med chalmeristernas medverkan i Vänersborgs planering, det är att de flesta studenterna aldrig tidigare har varit i Vänersborg. Nu kom de till vår stad och kunde se Vänersborg med helt fräscha ögon – utan nostalgiska tankar, politiska bindningar eller ekonomiska bojor. De kunde låta fantasin och kreativiteten flöda fritt.
Naturligtvis hade studenterna noterat vattnets betydelse för Vänersborg och vänersborgarna. Mycket i presentationerna kretsade kring vattnet och Vänern. Dock inte bara ur positiva aspekter. Översvämningsriskerna är inte bara överhängande, det är helt enkelt en fråga om tid.
En hel del av arbetet tog upp idéer om hur Vänersborg skulle möta översvämningshotet och vända det till en fördel. Det kunde handla om synliga vattenkanaler, promenadstråk, sittrappor vid hamnkanalen, våtmarkspark, ny gästhamn vid Fisketorget, en ny gång- och cykelbro, flytande element på vattnet, flytande bostäder, amfibierestaurang etc. Studenterna ville också ta bort parkeringsplatserna utmed vattnet och göra sjön riktigt tillgänglig.
Många av de här idéerna tyckte jag lät mycket intressanta och jag hoppas att en del av dem kan förverkligas inom en inte alltför avlägsen framtid.
Några studenter hade arbetat särskilt med Sanden. De såg naturligtvis fördelarna med att bygga på Sanden, men jag tror ändå att slutintrycket av presentationen blev att bostäder på Sanden kanske ändå var överkurs. Studenterna pratade om industrierna på Sanden, hamnen, översvämningshotet, den instabila marken och menade att stora åtgärder måste vidtas för att bygga där. Och stora åtgärder är stora kostnader. (Fast det sa de inte.)
En grupp av studenterna hade arbetat med kulturaxeln och dess framtida utformning. De tyckte att de breda gatorna runt kulturaxeln var ett hinder, och att belysningen var dålig. De hade flera idéer på hur ljuset skulle kunna användas för att göra kulturaxeln mer inbjudande, tryggare och attraktivare. De tyckte att Huvudnässkolans gamla aula var snygg, men att den är outnyttjad. Och det är den ju i högsta grad. Studenterna tyckte att den borde ha en betydligt större publik funktion. Och dra folk. Denna grupp föreslog att aulan gjordes om till saluhall. En annan grupp ville istället bygga ut aulan och förlägga bibliotek och konsthall dit.
Flera av chalmeristerna tyckte att området kring järnvägsstationen var dåligt utnyttjad. De ville bland annat se ett marknadstorg där med en stationsträdgård.
Studenterna uppehöll sig också kring den segregering som de kunde märka i Vänersborg. De förordade t ex att det skapades mötesplatser och att det byggdes hyreslägenheter.
Och sist men inte minst, studenterna noterade att kommunen har ett ”trött och utdöende centrum”. De ville råda bot på detta genom att bland annat förbinda gågatan på olika sätt med kulturaxeln, med det nya ”köpcentrat” vid gamla Teli och med – vattnet. De tyckte också att det var viktigt att bilarna i möjligaste mån försvann från centrum och att det underlättades för fotgängare och cyklister. En grupp menade att det också borde öppnas en basar och ett multikulturellt hus med olika aktiviteter vid gågatan.
En grupp påminde för övrigt om vikten av arbetet med Vänersborgs framtid och den slutliga utformningen genom att citera den klassiska texten på torgbrunnen:
”Nutids omsorg, framtids välfärd.”
Presentationen avslutades med att 
utredningssekreterare Lars Rudström fick motta allt material som studenterna hade producerat under sina veckor i Vänersborg.
Som sagt – en mycket intressant presentation av Vänersborgs eventuella framtid…
Och till sist – missa inte utställningen…
.
PS. Du kan få ytterligare information om chalmeristernas arbete, utställningen (bland annat tider) och kommunens översiktsplan på Vänsterpartiets hemsida.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer