Lex Blåbärsodlare

25 oktober, 2021 2 kommentarer

Det är väl ingen som kan ha glömt blåbärsodlaren “Jonas” vid Hästefjorden? Han som råkade ut för Vänersborgs byggnadsförvaltning? Byggnadsförvaltningen gjorde ju livet mycket surt för honom i över ett års tid… (Se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.)

Historien hade sin upprinnelse i att en anonym person i slutet av 2019 tipsade Länsstyrelsen om att en kommuninvånare vid Hästefjordens strand i Vänersborgs kommun hade brutit mot strandskyddslagstiftningen. Länsstyrelsen vidarebefordrade tipset till Vänersborgs kommun. Och Vänersborgs mycket nitiska byggnadsförvaltning reagerade naturligtvis snabbt och effektivt som vanligt. Tjänstepersonerna ryckte utan den minsta tvekan ut till Hästefjorden. Och kom snabbt till slutsatsen att fallet var solklart och odiskutabelt – Jonas blåbärsodling bröt mot strandskyddsbestämmelserna. Odlingen skulle bort. Den var olaglig och Jonas kände sig som en brottsling.


Efter många turer, och det var verkligen många turer, hamnade ärendet den 19 januari 2021 hos byggnadsnämnden. Äntligen skulle politikerna få ta ställning i ärendet – och bekräfta brottet mot strandskyddet. Men det visade sig att byggnadsnämnden gick emot sina tjänstepersoner. Beslutet blev:

“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Det var en svidande bakläxa som politikerna gav sina tjänstepersoner. Politikerna avskrev hela ärendet – Jonas hade inte gjort några fel.

Skälet till nämndens beslut formulerades så här:

“Åtgärden bedöms omfattas av undantagen i 7 kap 16 § MB. Blåbärsodlingen klassas som jordbruk, gabionmuren/värmeskölden är nödvändig för blåbärsodlingen, dvs jordbruket och kan inte utföras utanför strandskyddet. Verksamheten bedöms vara näringsverksamhet och ge ett betydande tillskott till fastighetsägarens/verksamhetsutövarens försörjning.”

Men.

Trots att ärendet avskrevs så beslutade en oenig byggnadsnämnd att den anmälde Jonas skulle betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet.

En kommuninvånare hade alltså blivit anmäld av en anonym person. När det sedan visade sig att den anmälde blåbärsodlaren inte hade gjort något fel, så skulle han ändå få betala 18.000 kr…

Det var ett beslut som definitivt stred mot de flestas rättsuppfattning. Det skulle kunna jämföras med att polisen vid en trafikkontroll tog ut avgifter och böter även om personen inte hade kört för fort eller var onykter.

Det var nog till och med tveksamt om nämndens beslut var lagligt eller ens följde kommunens egna bestämmelser. (Se “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)”.)

Beslutet om tillsynsavgiften på 18.000 kr föranledde Pontus Gläntegård (V), som är ledamot i byggnadsnämnden, och Kärvling att skriva en motion. (Du kan ladda ner motionen i pdf-format här.) Vi ansåg att:

“Kommunen bör avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts.”

Det visade sig att Gunnar Lidell (M) nästan samtidigt lämnade in en motion om i stort sett samma sak. (Du kan ladda ner Gunnar Lidells motion här.) Det var bra – tre personer, två motioner, två olika partier med ett syfte borde ha stora chanser att så småningom få reglerna ändrade. (Du kan läsa mer om de båda motionerna i bloggen “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.)

Det måste också sägas att ärendet om tillsynsavgiften återkom till byggnadsnämnden månaden efter. Då ändrade nämnden sitt beslut – ingen avgift skulle tas ut av blåbärsodlaren.

Imorgon tisdag, den 26 oktober, sammanträder byggnadsnämnden. Den ska yttra sig till kommunfullmäktige om de båda motionerna… (Det är nämligen fullmäktige som fattar det slutliga beslutet om motionerna.) Och det visar sig att byggnadsförvaltningen har dragit vissa slutsatser av erfarenheterna kring blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Beslutsförslaget lyder:

“Byggnadsnämnden föreslår att kommunfullmäktige delvis bifaller motionen genom att det i samband med att en ny taxa tas fram ska förtydligas att avgift inte tas inte ut för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Det står “delvis” därför att Gläntegård och jag hade föreslagit att ändringen skulle gälla retroaktivt från och med den 1 januari i år, 2021. Förvaltningen anser däremot att ändringen ska börja gälla från den 1 januari 2023. Det har sannolikt ingen praktisk betydelse. Jag har svårt att föreställa mig att nämnden skulle besluta om tillsynsavgifter i sådana här fall nästa år… Då hade nog till och med TTELA börjat skriva om byggnadsnämnden…

Det finns en motivering i underlaget från förvaltningen till politikerna som jag tycker är lite, ja, jag skulle nästan vilja kalla den lite lustig…

“Även om det inte är klart uttryck i dagens taxa, är inte syftet att taxa ska utgå i de fall nämnden finner att inget fel har begåtts och nämnden finner därför att förslaget är bra och bör bifallas i den delen.”

 Det har tydligen inte tjänstemännen upptäckt förrän nu… Eller är det så att tjänstemännen vill ge majoriteten i byggnadsnämnden ett “litet tjuvnyp”…?

Gunnar Lidells (M) motion föreslås också bifallas. Motiveringar och underlag är i stort sett identiska till de som Gläntegård och Kärvling har fått.

Vad säger man – slutet gott, allting gott? Gott för framtiden blir det sannolikt. Inga fler kommuninvånare lär få betala för, så att säga, fel som de inte har begått. Men blåbärsodlaren vid Hästefjorden då? Han upplevde ett litet helsicke i sitt årslånga och stundtals hopplösa försvar mot kommunens anklagelser och, som han upplevde det, förföljelse. Det kanske också skulle skrivas en motion om skadestånd?

Det är kommunfullmäktige som fattar beslut i frågan, kanske till och med innan årsskiftet.

===

Kategorier:Byggnadsnämnden, Hästefjorden, Motion

DP Sikhall (13): Utveckling i Sikhall?!

24 oktober, 2021 3 kommentarer

Den 19 maj 2015 beslutade byggnadsnämnden i Vänersborg att upprätta en ny detaljplan för ett område kring Sikhallsviken. Det har gått så där. Detaljplanen är fortfarande inte klar – och kostnaderna för den skjuter i höjden. Det gör emellertid inget för kommunen, det är fastighetsägarna/exploatörerna som får betala det mesta…

Men nu verkar det hända något! Det läggs ett nytt förslag på byggnadsnämndens bord nu på tisdag, den 26 oktober…

För drygt två veckor sedan, den 7 oktober, var byggnadsnämnden tillsammans med ett antal tjänstemän och besökte området i Sikhall. Fastighetsägarna var också där, liksom undertecknad bloggare. (Se “Byggnadsnämnden besöker Sikhall”.) Byggnadsnämnden ville bilda sig en uppfattning på plats om fastighetsägarnas planer och visioner. Samtidigt var Magnus Larsson och de andra exploatörerna måna om att politikerna skulle få klart för sig att detaljplanearbetet stod inför ett vägskäl. Om nämnden valde “fel väg” så skulle fastighetsägarna dra sig ur hela detaljplaneprojektet. Då skulle de lägga ner sina planer, och det skulle inte bli någon utveckling i Sikhall.

I centrum för oenigheten står den lilla skogsdungen vid Svartebäck. Tjänstemännen på byggnadsförvaltningen vill bevara området som det är – orört. De anser helt enkelt att naturvärdena är för stora. Det handlar om att naturvärdesinventeringen rekommenderade att själva Svartebäck och dess kantzoner skulle vara naturvärdesklassade, och det var kopplat till:

“gynnsamma miljöer för bland annat fiskar och insekter”

Fiskarnas, insekternas och, enligt en ersättare i nämnden, också paddornas intressen skulle prioriteras. 

Ibland får jag uppfattningen att kommunen ser skogsområdet som Vänersborgs kanske mest värdefulla skog. Det förstår jag i så fall inte. På Mariedal Östra skövlade kommunen en tät skog med träd som var över hundra år gamla, vid Kindblomsvägen avverkades en stor del av den enda kvarvarande skogen i Blåsut, vid Mariedalskolan huggs flera av de få träden ner som finns runt skolan och på onsdag ska kommunstyrelsen föreslå kommunfullmäktige att besluta om att anlägga en GC-väg rakt igenom den lilla skog som finns kvar på Korseberg. (Se flygbild till vänster.) På Korseberg är för övrigt motiveringen till ingreppet att:

“göra området tillgängligt för kommuninvånarna”

Människor före insekter, djur och natur med andra ord… Men det är i staden Vänersborg. Där är träd i vägen för utveckling. På landsbygden är det tydligen tvärtom, människorna är i vägen… Trots att det finns massor av skog. Åk från Vänersborg till Sikhall och se med egna ögon.

Skogsdungen vid Svartebäck har faktiskt inga speciella värden. Det har även tjänstepersoner på sätt och vis medgett:

“Förvaltningens utgångspunkt har hela tiden varit att det finns naturvärden där som vi har ansvar att bevaka. Det fick visst stöd i den naturvärdesinventering som genomförts.”

Naturvärdena fick ett “visst stöd”.

Den naturvärdesklassning som föreslås i inventeringen är den lägsta som finns, skogen är ung och flera av träden håller på att ramla ner på grund av den mycket sandiga jorden. Det är faktiskt inte riskfritt att befinna sig i området när det blåser. Dessutom visade den häckfågelinventering som genomfördes att det inte finns några skyddade arter som häckar i området. Och Svartebäck är mest ett dike i detta område, och bäcken betecknas faktiskt som dike i inventeringen. Diket behöver underhållas, t ex rensas och dikas ut regelbundet. Med maskiner vid åtminstone den ena kantzonen…

Skogen i området vid Svartebäck är både ung och ogenomtränglig – och finns där egentligen enbart på grund av att kommunen har misskött området. Så här ser området ut idag:

Den omdiskuterade skogsdungen syns tydligt, och den är som synes inte särskilt stor. Badstranden är kort. Tyvärr visar inte flygfotot hur misskött skogsdungen är eller hur stranden till allt större del blir allt gyttjigare och ogästvänligare (se foto nedan).

Flygfotot är från 2017 och är publicerat på Eniro. Det är även nedanstående foto som visar hur exakt samma område såg ut i slutet av 1950-talet eller början av 1960-talet (när jag som ung ofta var där och badade). (Klicka här för källa.)

Notera att det inte finns någon skog vid Svartebäck. Det går att följa bäcken ända fram till huset vid den nuvarande campingen. Och stranden… Den är lång… Och inte igenväxt som idag.

Flygfotona är ytterligare ett argument anser jag för att träden vid Svartebäck inte har något särskilt naturvärde.

Fastighetsägarna vill göra en slags park av området. I underlaget till nämndens kommande möte skriver förvaltningen:

“För området mellan väg och strand föreslås att strandskogen rensas från buskar och träden glesas ut, området får en parkkaraktär med grillplatser, stigar/gångvägar och även några sjöbodar. Förvaltningens tolkning av exploatörens förslag är att vassområdet muddras till förmån för en större sandstrand.”

Precis! Är det konstigt att sikhallsborna ser positivt på Magnus Larssons planer och visioner, jämfört med hur det ser ut nu – när kommunen sköter området och badplatsen?

Men kanske har byggnadsförvaltningen ändrat uppfattning…

I beslutsunderlaget från förvaltningen till politikerna i byggnadsnämnden föreslås följande beslut:

“Byggnadsnämnden beslutar att miljö- och byggnadsförvaltningen arbetar vidare med att anpassa detaljplaneförslaget till de intentioner som fastighetsägare visat på i de skisser som inkommit till byggnadsnämnden 7 juli 2021.”

Det är inte längre två alternativ som på det förra sammanträdet (se “DP Sikhall (10): Byggnadsnämnd på tisdag”), tjänstemännens och fastighetsägarnas. Denna gång finns det bara ett alternativ – fastighetsägarnas…

Wow!

Förvaltningen går Magnus Larsson och fastighetsägarna till mötes. Den accepterar fastighetsägarnas förslag till utveckling för Sikhall.

Det är fantastiskt.

I förvaltningens underlag finns det emellertid en hel del brasklappar. Tjänstepersonerna visar stundtals sin ovilja och antyder flera gånger att den egentligen inte vill. Den pekar också ofta på svårigheter. Men det förtar ändå inte omsvängningen av ståndpunkt. För det är en omsvängning.

Tjänstepersonerna avslutar med att skriva:

“Förvaltningen anser att exploatörens förslag i stora drag är mycket bra för utvecklingen av Sikhall men ser också att det skulle gå att hitta lösningar för att exempelvis behålla och även dra nytta av de värden som finns naturområdet och ändå skapa utveckling. Exploatören är dock väldigt tydliga i sin ståndpunkt att ett vägval måste göras och när förvaltningen då väger ihop alla delar anses det nu föreslagna beslutet vara det bästa vägvalet för att få till stånd en utveckling i Sikhall.”

Förvaltningen har valt väg, och föreslår byggnadsnämnden att välja samma väg. Det är ett utmärkt råd från tjänstepersonerna. Det är även imponerande, och överraskande, att byggnadsförvaltningen har ändrat ståndpunkt.

===

Bloggar om detaljplanen i Sikhall:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall

Sammandrag KF 20/10

22 oktober, 2021 Lämna en kommentar

Oj, det blev ett långt fullmäktige. Först kl 22.48 förklarade ordförande Annalena Levin (C) sammanträdet för avslutat. Då tror jag inte att det fanns särskilt många radiolyssnare eller webb-TV-tittare kvar framför apparaterna. Men det gör inte så mycket, det går att lyssna och se sammanträdet i efterhand. Och då kan du välja vilket ärende du vill veta mer om, och det går att “snabbspola”. Du hittar Radio Trollhättan här och kommunens webb-TV här.

Fullmäktiges sammanträde började med en tyst minut för den bortgångne politikerkollegan Gunnar Bäckman.

Ärendet “Antagande av Varumärkesplattform för Vänersborgs kommun” inleddes med en information av kommundirektör Lena Tegenfeldt. Det kändes som ett sista desperat försök att få de borgerliga oppositionspartierna och Sverigedemokraterna att ändra uppfattning i frågan. De yrkade ju på återremiss i kommunstyrelsen vilket skulle omintetgöra kommun- och förvaltningsledningens långt gångna planer på att inom en snar framtid presentera och offentliggöra hela varumärkesplattformen. Det hjälpte inte. Och det hjälpte inte heller att den anlitade reklambyrån hade gjort om symbolen för det så kallade sigillet. Vilket i och för sig gjorde bilden på bergen bättre. Med lite fantasi kan man nu ana att symbolen faktiskt föreställer Halle- och Hunneberg.

Magnus Ekström (KD) yrkade på återremiss som gick ut på att kommunstyrelsen skulle:

“ta fram förslag på styrande och stödjande dokument för användandet av platsvarumärke och organisationsvarumärke.”

Och så blev fullmäktiges beslut. Trots tämligen vilda protester från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och andra. De ansåg att det måste fattas beslut om ett varumärke innan ett regelverk kan utarbetas. Själv avstod jag från att rösta i voteringen, och orsakerna till det skrev jag om i tisdagens blogg. Jag är så att säga lite kritisk till hela idén. (Se “Imorgon KF”.) Och vill man så går det som sagt att höra mitt inlägg i debatten på någon av länkarna ovan.

Markanvisningsavtalet mellan kommunen och Serneke för ett område på Nabbensberg klubbades igenom. Jag motsatte mig inte det, även om mina tankar hade gått i de banorna tidigare. (Se “Varumärke och Sernekes markanvisningsavtal”.)

Det var tänkt att kommunfullmäktige skulle anta:

“riktlinjer för arbetet med konstnärlig gestaltning i offentlig miljö.”

Men Magnus Ekström (KD) “slog till” igen. I kommunstyrelsen hade han lämnat ett tilläggsförslag. Denna gång yrkade Ekström på återremiss. Motiveringen var att Kultur- och Fritidsnämnden skulle få uppdrag att:

“i samråd med Samhällsbyggnadsnämnden utarbeta ett förslag till samlat dokument avseende ”Riktlinjer för konst, konstnärlig gestaltning och övrig utsmyckning”. Detta dokument ska klargöra vilken konst och utsmyckning som omfattas av dokumentet, hur ansvar fördelas för inköp och underhåll, samt hur kostnader fördelas.”

Det bifölls inte helt oväntat av den borgerliga oppositionen, SD och Medborgarpartiet, medan blodtrycket hos de styrande politikerna steg.

“Olyckligt med en återremiss.”

Sa Mats Andersson (C). Medan Benny Augustsson (S) utbrast (ungefär):

“Det är mycket märkligt. Ska ni ha regelverk in i minsta detalj om allt?”

Det stegrades… Men kulmen nåddes när Dan Nyberg (S) mycket irriterat utropade (ungefär):

“Borgerligheten verkar ha drabbats av beslutskramp. … Sätta en massa arbetsuppgifter på våra tjänstemän som har annat att göra. … Lite sorgligt kan jag tycka.”

Jag röstade för att ärendet skulle avgöras “idag”, dvs direkt på sammanträdet. Det tyckte inte majoriteten i kommunfullmäktige. Det blev återremiss med röstsiffrorna 27-24. (Det krävs egentligen “bara” 1/3, dvs 17, av ledamöterna för en återremiss.)

Klockan var nu 19,30 och det blev en ajournering. Det var nog tur det. Känslorna svallade stundtals lite väl högt. Sedan var det dags att behandla den nya sessionssalen, “Begäran om utökad investeringsbudget för nybyggnation av mötessal på Myrten 10”. Det skulle visa sig att även här steg blodtrycket på flera av deltagarna i debatten. Och det blev en långkörare, ärendet upptog 1h 18 min av de närvarandes tid.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) inledde med att ge en liten bakgrund. Augustsson förklarade den uppkomna situationen. Det hade varit många möten med Västra Götalandsregionen (VGR) och kommunen hade slutligen kommit överens om att VGR inte ska bygga någon lokal utan det ska kommunen göra. Och så ska VGR hyra in sig. Sedan har priserna på byggmaterial ökat drastiskt. Huvudargumentet för en ny möteslokal i kommunal regi var att Vänersborg skulle få behålla statusen som regionhuvudstad i Västra Götaland även i framtiden.

Det var flera som inte riktigt höll med om Augustssons redogörelse. De ifrågasatte hur kontakterna med regionen hade gått till. Några delade inte heller Augustssons övertygelse om att kommunen är tvungen att bygga en lokal för att fortsättningsvis vara regionhuvudstad. Lena Mjörnell (SD) ansåg att Vänersborg skulle få fortsätta att vara regionhuvudstad oavsett möteslokal, VGR hade ju redan beslutat att bygga ett nytt Regionens Hus i Vänersborg.

Sverigedemokraterna var motståndare, inte bara till att ge ytterligare 10 milj kr till bygget, utan att det överhuvudtaget skulle byggas en ny möteslokal.

“Ett nytt skrytbygge!”

Sa Mjörnell.

Moderaterna som konsekvent har avstått från att rösta i ärendet under processens gång talade om att de skulle göra det denna gången också. Och lägga en protokollsanteckning som förklarade varför. De läste dock inte upp vad det stod i protokollsanteckningen. Så när jag fick ordet så fick jag berätta varför moderaterna tyckte som de gjorde… Jag tror att de missade att det kunde vara en massa lyssnare på debatten som inte visste vad det stod. Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Henrik Harlitz (M) insåg sitt misstag och läste senare upp anteckningen.

Moderaternas motion ville utreda om det var möjligt att på Huvudnässkolans tomt uppföra en kombinerad möteslokal, konserthus och bibliotek. Kommunfullmäktige biföll faktiskt denna motion, med bland annat Vänsterpartiets stöd. Motionen “smusslades” dock undan av de styrande partierna och ingen utredning har gjorts. Det var orsaken till att jag avstod från att rösta. (Se “Imorgon KF”.)

Mats Andersson (C) blev lite småsur på moderaterna. Han sa ungefär:

“Tråkigt att vi inte kan vara överens om att vidmakthålla Vänersborg som regionens huvudstad. Jättetråkigt.”

Dan Nyberg (S) var, som vanligt, ännu tuffare:

“Vi måste få ett nytt regionens hus. Sätet kommer då att vara kvar.”

Och:

“Moderaterna svajar, det bekymrar mig. De fegar ur!”

Dan Åberg (M) menade att det var de styrande partierna som fegade ur när de inte följde fullmäktiges beslut. Benny Augustsson visade en viss förståelse och medgav att han faktiskt kunde förstå frustrationen över behandlingen av motionen.

Det verkade däremot inte Dan Nyberg (S) göra:

“Jag vidhåller att moderaterna fegar ur. De har beslutskramp även här.”

Nyberg tyckte att moderaterna skulle visa att de gillade Vänersborg.

Dan Åberg (M) avhöll sig från invektiv, men menade att Nyberg inte förstod att kommunfullmäktige faktiskt biföll moderaternas motion. Men i stort sett samtidigt som beslutet fattades så skrev kommunledningen till VGR och meddelade att en ny sessionssal skulle byggas på samma plats som den gamla…

Bo Carlsson försökte gjuta olja på vågorna:

“Vi har ingen nytta av att slå varandra i huvudet.”

Liberalerna spräckte den borgerliga enigheten genom att stödja förslaget om 10 milj kr mer till “möteslokalen”.

Det blev votering. Kommunfullmäktige beslutade att skjuta till pengarna till nybygget – med 26 ja-röster mot 11 nej-röster. 14 ledamöter deltog inte i beslutet.

Och en liten nyhet.

Igår blev handlingarna kring upphandlingen av den nya möteslokalen offentliga. Det blev företaget “K21 Entreprenad AB” som vann upphandlingen i konkurrens med två andra företag. Budet från K21 låg på 43,5 milj kr. Det betyder att det finns några miljoner i reserv om bygget skulle visa sig bli ännu dyrare.

Kommunens partier får varje år ett partistöd. I gengäld ska partierna:

“lämna in en skriftlig redovisning av partistödet”

Både Matthias Olsson (SD) och Peter Göthblad (L) riktade kritik mot centerpartiets redovisning. Och det kan jag förstå. Centerpartiet skrev:

“Partistödet har använts helt enligt regelverket.”

Centerpartiet bör nog ta förvaltandet av skattebetalarnas pengar på lite större allvar…

Delårsrapporten avhandlades tämligen snabbt. Det var mest Lutz Rininsland (V) och undertecknad Kärvling (V) som pratade. Vi talade om sociala investeringsfonder. Jag framförde de synpunkter som jag beskrev i en tidigare blogg. (Se “Imorgon KF”.)

Anders Wiklund (MP) tackade för att jag citerade Miljöpartiets motion, medan Dan Nyberg (S) tyckte att Rininsland och jag inte höll oss till ämnet.

Bo Carlsson (C) däremot försvarade kommunledningen, som han fortfarande är en del av, med att pengarna behövdes till investeringar. Rininsland svarade Carlsson med att det inte bara handlade om investeringar i byggnader och material mm:

“utan också investeringar i barnen och ungdomarna.”

Rininsland menade att staten kalkylerade fel under pandemin och att kommunerna därför hade fått mer pengar än de “behövde”.

“Vad hade hänt i Vänersborg om staten inte hade “räknat fel”?”

Och framför allt menade Rininsland (V) – statsbidragen var faktiskt avsedda för att hjälpa människor, t ex de äldre, elever och barn. Statsbidragen var inte tänkta att användas till nya kommunala sessionssalar…

Jag passade också på att prata lite om delårsrapporternas “ploppar” och tendenser till skönmålning. Det tyckte inte kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Mats Andersson (C) om:

“Det är opassande att raljera över vårt styrsystem.”

Jag tror inte att Andersson skojade. Det är uppenbart att Andersson och jag inte alltid tycker lika…

Nu var klockan 21.35…

Lutz Rininslands (V) motion om att “ompröva hanteringen av ärenden där handlingarna är mycket omfångsrika” fick fullmäktiges enhälliga bifall. Det skedde utan diskussioner. Däremot blev det en diskussion kring vilken instans som så småningom skulle fatta beslutet om medborgarförslaget om att seniorkort bör ges redan vid 65+.

Medborgarförslaget i sig framförde uppfattningen att de som har fyllt 65 år ska få resa kollektivt utan avgift, gratis alltså, precis som i så många andra kommuner i regionen, som t ex Trollhättan, Mellerud, Lidköping, Åmål och Strömstad.

Ordförande Annalena Levin (C) ansåg att kommunstyrelsen skulle fatta beslutet när utredningen var klar, medan Lutz Rininsland (V) yrkade på att det var kommunfullmäktiges uppgift. Ola Wesley (SD) begärde votering. Kommunfullmäktige beslutade att kommunstyrelsen skulle fatta beslutet när utredningen var klar. Det var 30 ledamöter som röstade ja till detta och 21 från V+MBP+MP+L+SD som röstade nej.

Jag tror att det var ett sätt för betongpartierna S+C+M+KD att lättare kunna avslå medborgarförslaget utan att det fick alltför stor uppmärksamhet. Vi får väl se om de lyckas smussla undan motståndet mot seniorkortet från 65+… Lutz Rininsland (V) lämnade en skriftlig reservation som du kan läsa på hans blogg – se “Seniorkort vid 65+”.

Det var faktiskt några ärenden till, men det blev inga fler diskussioner – eller oenigheter.

Kategorier:Kommunfullmäktige 2021, kommunhus, varumärke

Grönområden i tätorten

21 oktober, 2021 3 kommentarer

Jag fick ett mail av Sebastian i helgen. Han var något frustrerad. Det handlade om grönområden i tätorten Vänersborg.

Mailet var lärorikt, det innehöll mycket fakta. Det var kritiskt mot kommunens sätt att hantera grönområdena, särskilt i förhållande till t ex Översiktsplanen. Det illustrerade tydligt kommunens förkärlek för fina och välformulerade dokument – och motsatsen när det kommer till praktisk politik. Jag har själv skildrat detta i ett antal bloggar tidigare. (Se t ex “Miljö i teori och praktik”, “Skillnad på teori och praktik…? (1/2)” och “Skillnad på teori och praktik…? (2/2)”.)

Här återger jag mailet från Sebastian. Det innehåller dessutom ett längre citat från kommunens “Översiktsplan 2017” – “Utvecklingsprincip 4: Bevara och utveckla grönområden och rekreationsmöjligheter”. Översiktsplanen antogs av kommunfullmäktige den 13 december 2017 och kan laddas ner här.

====Mail från Sebastian

“Läste lite i översiktsplanen på kommunens hemsida. Det står bland annat följande på de sidor som avhandlar grönområden och rekreationsområden inom bostadsområden:

“Grönområden i tätorten

Växtlighet och gröna miljöer har många viktiga funktioner även inom tätorterna, vilket de senare åren bland annat kommit till uttryck i det växande intresset för urbana ekosystemtjänster. Förutom att växtlighet har stor betydelse för rekreation av olika slag, handlar det även om ”tjänster” som omhändertagande av dagvatten, vind- och värmereglering, luftrening och biologisk mångfald. Närvaro av grönska och möjligheten att vistas i gröna miljöer är också positivt för hälsa och välbefinnande och bidrar till bilden av en trivsam och vacker stadsmiljö. Stadens gröna ytor fyller även en kulturell funktion som bärare av en viktig del av stadens och bygdens historia och identitet.

Ofta talas om att grönområden ska vara mångfunktionella, vilket innebär att de ska kunna ge utrymme för såväl olika aktiviteter som ekosystemtjänster. Ett exempel på detta är skyddsskogar, befintliga trädridåer utmed vägar och industriområden som bidrar med luftrening, minskat störningsintryck och samtidigt kan vara områden för rekreation.

Det är idag gott om grönytor i de flesta tätortsområden i Vänersborgs kommun. Kommunens sjönära och grönnära läge är något som återkommande framhållits i dialogträffar som viktiga värden för invånarna. Det finns dock stora möjligheter att förbättra rekreationsmöjligheterna på många av dessa ytor och förbättra strukturen som binder ihop dem. Gröna korridorer och stråk är viktiga för att lätt kunna nå ut i naturen för motion, lek, avkoppling och naturupplevelser. Gröna korridorer bidrar även till biologisk mångfald genom att underlätta spridning av djur och växter.

Kommunen ska även fortsättningsvis ha mycket god tillgång till grönska och rekreationsmöjligheter. I den fysiska planeringen ska kommunen ta ansvar för att behoven möts. Detta innebär inte att det alltid är kommunen som ska ansvara för anläggning och skötsel. Bland annat är det ofta mer naturligt att fastighetsägare ansvarar för att boende har nära till lekytor och uteplatser.

I “Grönplan Vänersborg 2028” sammanställs många viktiga riktlinjer och principer för bevarande och utveckling av grönområden i och intill kommunens tätortsområden Öxnered-Vänersborg-Vargön, Frändefors och Brålanda. Där analyseras även skolors och förskolors tillgång till grönområden.

En fråga som är aktuell är hur fler av stadens invånare ska kunna ges möjlighet att odla. I många kommuner är stadsodling ett väletablerat begrepp och olika system har utvecklats för att skapa utrymme för småskalig odling i städerna. Detta kan bland annat tillföra kvaliteter I form av nya mötesplatser, social integration, meningsfull sysselsättning, intresse för hälsosam mat och biologisk mångfald.”

Trots flera sidor i översiktsplanen om hur viktigt det är med grönområden i nära anslutning till bostadsområden bortser man från detta när man bygger, minsta skogsdunge ser kommunen en god möjlighet att göra om till villatomter. Är översiktsplanen något man tagit fram för att sedan helt strunta i? Eller har man skrivit alla dessa fina ord om grönområden för att kunna rättfärdiga att man gör helt tvärt om?

Jag vågar ärligt talat inte köpa ett hus med tomtgräns mot ett grönområde inom kommunen på grund av rädslan att kommunen bestämmer sig för att ändra i detaljplanen. Det gör mig oerhört ledsen och uppgiven att man ska behöva oroa sig för något sådant. För om man läser översiktsplanen så borde det inte vara något man borde vara rädd för. Grönområden ska ju behållas och utvecklas!  Men det borde vara naivt att tro att kommunen skulle stå fast vid sina ord. Vilka grönområden har man utvecklat? Inga vad jag vet, på varken Onsjö, Mariedal eller Blåsut. Snarare tvärtom.

Som kommuninvånare känns det som att man slåss med pinnar mot en övermäktig drake. Trots överklaganden väljer kommunen ändå att göra precis som de själva tycker.

  • Vad kan man göra som invånare i Vänersborg?  
  • Vad har man för makt som invånare i Vänersborg? 

Du behöver inte svara, jag behöver bara ventilera mina tankar mot den kommun jag älskar att bo i, på grund av dess närhet till rik natur och grönområden.”

====Slut på mail från Sebastian

Jag skulle kunna komplettera Sebastians två frågor med en egen:

  • Vad kan man göra som politiker i ett mindre oppositionsparti?

Kategorier:Översiktsplan, miljö

Historien om Magnus Larsson (19)

20 oktober, 2021 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (18)”.

Det var stundtals en ganska intensiv “brevväxling” via Länsrätten mellan parterna Magnus Larsson och Vänersborgs kommun. Larsson företräddes som framgått av advokat Lundmark som visade prov på en enastående kunskap och skicklighet i dessa frågor. Och jag tror faktiskt att juristerna på kommunen förstod att de i advokat Lundmark hade mött sin överman på ”fastighetsjuridikens” område. Det var nog allt fler som insåg det, kanske också andra på kommunen som inte var jurister. (Advokat Lundmark anlitades senare av Vänersborgs kommun i några andra fastighetsfrågor…) Kommunen lämnade i varje fall inga fler yttranden till Länsrätten. Det konstaterades också i ett dokument daterat den 8 december 2006.

Och när jag sedan tittar på nästa dokument i den kronologiska ordningen bland alla diarieförda handlingar får jag en stor överraskning. Så stor att jag inte riktigt förstod vad jag läste första gången jag hade dokumentet i min hand, eller snarare på min skärm.

Det är ett tjänsteutlåtande från den 2 januari 2007. Titeln är “Kommunens förköp av fastigheterna Sikhall 1:4 m.fl.” och det var underskrivet av kommunchef Guy Mahlviker och ett helt nytt namn, kanslichef Claire Gabrielsson.

Jag kommer ihåg Claire Gabrielsson (senare Melin) mycket väl. Hon blev utan egen förskyllan inblandad i skandalen kring Arena Vänersborg. Ja, hon blev faktiskt kallad till ett polisförhör när S Anders Larson hade blivit polisanmäld. Claire Gabrielsson svarade ärligt och sakligt på polisens frågor. Jag var imponerad när jag läste polisförhöret med henne och skrev en blogg om förhöret den 12 juni 2011. (Det var för övrigt en mycket bra blogg som än idag kastar ljus över omfattningen av arenaskandalen. Den borde läsas av dem som har intresse av kommunens skandaler, och kanske också om man vill ha exempel på hur kommunen aldrig lär sig av sina misstag… Se “Polisförhören kring Arena Vänersborg”.)

Claire Gabrielsson var jurist och anställdes som kanslichef i kommunen. Hon tillträdde tjänsten i december 2006. (Se TTELA “Claire tar över kommunkansliet”.) Hon var alltså alldeles ny på jobbet när hon fick engagera sig i Sikhallsärendet.

Tjänsteutlåtandet från den 2 januari 2007 var ställt till kommunstyrelsen. Jag tror att utlåtandet kan ha varit ett svar på, eller åtminstone en följd av, det brev som advokat Lundmark på Advokatfirman Kjällgren på uppdrag av Magnus Larsson skrev till kommunen i slutet av oktober. (Se “Historien om Magnus Larsson (17)”.) Det var det brev där Larsson meddelade kommunen att han var villig att skänka kommunen de markområden som de så hett eftertraktade. 

Det stod i tjänsteutlåtandet:

“Samtal har förts med köparens ombud och en formell förhandling bör inledas för att ärendet skall kunna avslutas utan onödig tidsförlust.”

Va?! Var det en omsvängning på gång? Skulle kommunen försöka komma överens med Magnus Larsson?

Tjänsteutlåtandet fortsatte:

“Köparen har föreslagit en lösning i form av en gåva till kommunen innefattande vissa markområden på de berörda fastigheterna. Kommunkansliet föreslår således följande hantering av ärendet. Kommunen inleder förhandlingar med köparen avseende de områden kommunen anser sig behöva för att säkerställa friluftslivet och möjligheterna till rekreation i området. Efter avslutad förhandling upprättas förslag till avtal där köparen kommer att få förvärva fastigheterna med undantag för de områden kommunen skall äga. En förutsättning är att köparen återtar sitt överklagande efter träffat avtal.”

Det var en total omsvängning! 180 grader! Kommunen skulle komma överens med Magnus Larsson!

Wow.

Kanslichef Gabrielsson föreslog att det dessutom skulle inledas förhandlingar med inte bara Magnus Larsson utan även andra berörda som t ex Vänersborgs Segelsällskap och hembygdsföreningen. Det för att lösa frågorna avseende skötsel av kommunens framtida ägda mark i området.

Och sedan skulle Magnus Larsson och kommunen komma överens om fastigheterna:

“Kommunen blir efter återtaget överklagande lagfaren ägare till fastigheterna. Därefter fullföljs upprättat avtal mellan köparen och kommunen avseende vilka delar de två parterna skall äga och avstyckning och ny fastighetsbildning genomförs.”

Claire Gabrielssons, och Guy Mahlvikers, förslag till beslut till kommunstyrelsen var:

“1. Kommunstyrelsen beslutar att uppdra åt kommunchefen att tillsammans med övriga berörda tjänstemän förhandla med köparen av fastigheterna med inriktning att kommunen blir ägare till de markområden som varit grunden för kommunens beslut att förköpa fastigheterna.”
“2. Vidare ger kommunstyrelsen kommunchefen i uppdrag att inleda | förhandlingar med berörda parter med inriktning att lösa frågor kring skötsel av kommunens framtida ägda mark.”

Som vanligt var det kommunfullmäktige som skulle fatta det slutliga beslutet i ärendet.

Det var alltså en total omsvängning från kommunens sida. Helt plötsligt släpptes kravet på att kommunen skulle förköpa/expropriera Magnus Larssons fastigheter på Sikhall. Istället för att tvinga Magnus Larsson till total underkastelse så skulle kommunen enas om en överenskommelse där Larsson skulle få behålla de absolut största delarna av sina fastigheter.

Det var inga dåliga nyheter. Vad hade hänt i kommunen?

Jag kan inte säga vad som hände. Men med de uppgifter jag har fått till mig från flera olika källor, rykten som förmedlats av trovärdiga personer etc, så går det åtminstone att formulera några spekulationer.

Jag tror att den nya kanslichefen Claire Gabrielsson kan ha haft betydelse. Med henne som ny chef kan kommunkansliet ha fått tillräckligt självförtroende för att ta tag i taktpinnen i kommunen. Vilket i så fall betydde att samhällsbyggnadsnämnden med fastighetsenheten och Bo Carlsson (C) som ordförande föstes åt sidan. Det kan ha varit så att juristerna på kommunkansliet helt enkelt gick segrande ur en intern maktkamp. Och varför inte, hela förköpsaffären var ju en skandal från början till slut – dikterad av jäviga politiker. Magnus Larsson och hans juridiska ombud advokat Lundmark hade rätt i sak, och det hade också Lundmark visat med sina inlagor till Länsrätten. Det skulle vara osannolikt om inte Claire Gabrielsson förstod detta.

Det var också avgörande att Magnus Larsson var villig att helt enkelt skänka bort delar av sina fastigheter. Det skulle ju ha blivit en aning pinsamt för kommunen när den först hade ritat en karta på det den ansåg sig behöva i markväg – och sedan meddelade Magnus Larsson helt sonika att dessa områden kunde kommunen få som gåva utan ersättning. Det skulle bli tämligen besvärligt för kommunen att strida i domstol om något som kommunen ville ha – och som den skulle få gratis…

Politiskt skulle det vara självmord att strida i Länsrätten. Vad skulle hända när det gick upp för domstolen att kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggrens (S) bäste politiske vän Bo Carlsson (C) var jävig. Det kunde ju faktiskt också betyda att även Ljunggren var jävig…

Det fanns hela tiden politiker som hävdade att hela förköpsprocessen var en slags politisk komplott. Det var framförallt Gunnar Lidell (M) och Lars G Blomgren (Fp), men även James Bucci (V). Och de var en nagel i ögat på de styrande. Vad skulle t ex hända om Magnus Larsson kallade Gunnar Lidell som vittne i en rättegång? Som den 1 januari 2007 dessutom hade blivit kommunstyrelsens 1:e vice ordförande (efter Lars G Blomgren).

I två bloggar har jag nämnt Eric Olsson (C). (Se “Historien om Magnus Larsson (5)” och “Historien om Magnus Larsson (10)”.) Han var en äldre centerpartist som bodde i Sikhall. Enligt ryktena var han mycket aktiv. Det sades att han ringde runt till sina partivänner, däribland Bo Carlsson, och undrade vad de höll på med. Eric Olsson var nämligen mycket positiv till vad Magnus Larsson gjorde, och försökte göra, i Sikhall. Kanske blev Bo Carlssons partivänner tveksamma till hela processen?

Det går kanske aldrig att få ett riktigt svar på vad som orsakade kommunens omsvängning. Antagligen var det flera faktorer som samverkade. Men den var inte desto mindre glädjande.

Allt var dock inte frid och fröjd…

Fortsättning följer i bloggen ”Historien om Magnus Larsson (20)”.

PS. Alla faktauppgifter i denna blogg är hämtade från dokument i kommunens diarium.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall

Imorgon KF (20/10)

19 oktober, 2021 2 kommentarer

Imorgon onsdag sammanträder kommunfullmäktige. Du kan se sammanträdet i direktsändning på kommunens webb-TV (klicka här) och, om det vill sig, också i efterhand. Förra månaden ville det sig dock inte med “eftersändningen”. Sammanträdet är för övrigt på distans, dvs ledamöterna befinner sig inte fysiskt i sammanträdeslokalen – med undantag av ordförande, sekreterare och justerare (och kanske någon mer).

Dagordningen har följande utseende:

Alla ärenden med några undantag, t ex avsägelser och personval, har varit uppe i kommunstyrelsen (KS). I det sammanhanget har jag skrivit om dem, både före sammanträdet (se “KS 6 okt 2021”) och efter (se “KS 1: Sorgens dag och ny sessionssal”, “KS 2: Varumärke och Sernekes markanvisningsavtal” och “KS 3: Konst, koldioxid, KFV och hårda ord mm”).

Det kan nog bli en del diskussion direkt på ärende 6 om varumärkesplattformen. I KS yrkade den borgerliga oppositionen på återremiss, vilket stöddes av SD, och gör de det igen – ja, då blir det återremiss. Och då vet jag inte hur det ska gå med kommundirektörens och tjänstemännens planer. Mycket är vad jag förstår redan planerat, förberett, ordnat, beställt och bestämt… Å andra sidan är det ju politikerna i kommunfullmäktige som bestämmer och inga andra.

Själv tycker jag att en bra kommun knappast behöver något varumärke – verksamheten bör tala för sig själv. Och gör den inte det, så borde pengarna för varumärkesarbetet läggas i verksamheten istället. En bra verksamhet är i sig den bästa reklamen för kommunen. Det ska dock inte förnekas att det grafiska, såsom teckensnitt, textdispositioner etc, är ganska stilfullt och snyggt.

Jag har skrivit en hel del om kommunens markanvisningsavtal med Serneke gällande ett markområde på Nabbensberg. Det är en fråga med juridiska aspekter och konsekvenser, precis som alla avtal. Är överenskommelsen i markanvisningavtalet anpassat för Serneke eller är avtalet utformat på samma sätt som kommunens avtal med andra köpare och fastighetsägare? Jag vet inte säkert, men de som vet mer än jag säger att allt är ok. Jag får nog lita på det.

Kommunfullmäktige ska anta riktlinjer för arbetet med konstnärlig gestaltning i offentlig miljö. I KS hade de borgerliga partierna ett tilläggsyrkande. Och står de fast vid detta i KF så kommer det att gå igenom, förutsatt att SD röstar för det precis som i KS.

Ska kommunfullmäktige bevilja ytterligare 10 milj kr till en ny sessionssal? Den totala summan skulle då hamna på 50 milj kr. Med de erfarenheter som alla vänersborgare har av byggnation av kommunala anläggningar under ledning av socialdemokrater och centerpartister lär det väl vara högst osäkert om slutsumman hamnar där. “Möteslokal Myrten”, som sessionssalen ska kallas, kan bli ytterligare en gökunge i det kommunala fågelboet.

Det återstår att se. Förslaget kommer nämligen med all sannolikhet att få stöd i fullmäktige. Den borgerliga oppositionen kommer antagligen att avstå från att delta i beslutet. De kommer istället att lägga en till intet förpliktigande protokollsanteckning, som berättar om hur de styrande medvetet har struntat i ett fullmäktigebeslut om att utreda en kombinerad sessionssal, konserthall och bibliotek på den gamla Huvudnästomten. Och det har de för övrigt helt rätt i. Det är en stor skandal att förbigå fullmäktigebeslut på det här sättet. Det är inte heller första gången som det händer.

Delårsrapporten prognostiserar ett positivt resultat för 2021 på 162 milj kr. (Förra året hamnade överskottet på 161 milj kr.) Det är otroligt mycket pengar. Om kommunen hade haft sociala investeringsfonder, som så många andra kommuner i Sverige (både borgerligt och socialdemokratiskt styrda), så hade KF kunnat avsätta ett antal miljoner i dessa. På det viset hade en del av det enorma överskottet kunnat föras över till följande år. Pengarna i fonderna hade sedan kunnat användas för:

“‘att hantera förebyggande sociala insatser i en kommunal budget. … Genom investeringsfonden avsätts särskilda medel för att skapa verktyg för att testa nya vägar och tänka nytt. … Med en social investeringsfond möjliggörs för kommunen att komma ifrån de problem som hänger samman med kortsiktiga kommunbudgetar och stuprörstänkande. … Genom att ändra tänkesättet och se barn och unga som investeringar för framtiden och inte som kostnader under en budgetperiod kan samhället göra stora besparingar i uteblivna kostnader för välfärdstjänster.”

Delårsrapporten innehåller som vanligt en massa olikfärgade ploppar, flest gröna. De visar att kommunen är duktig på att uppfylla sina mål och förväntade resultat. Det är ett led i en skönmålning av kommunens verksamheter. Men det är som det är, plopparna finns där, och kritiken av den förhärskande mål- och resultatstyrningen får framföras på andra sätt. Däremot tror jag att jag ska lyfta åtminstone ett avsnitt i rapporten från barn- och utbildningsnämnden som visar tendensen att skönmåla och bristen på problematisering.

Det står att kunskapsresultaten i form av bättre betyg ökade i våras jämfört med tidigare. Och det stämmer, betygen blev bättre i Vänersborg och fler elever blev behöriga till gymnasiet, och detta trots hög frånvaro både bland personal och elever. Forskning tyder emellertid på att elevernas faktiska kunskaper har blivit sämre. Det stod också i delårsrapporten att det var “bekymmersamt att färre tar gymnasieexamen”. Jag tror att pandemin har haft effekter, som inte syns i betygsstatistiken. Det kan ju t ex hända att pandemins effekter visar sig om något år på så sätt att ännu fler inte kommer att kunna ta examen i gymnasiet.

I den budgetuppföljning som barn- och utbildningsnämnden fick presenterad i måndags skrev förvaltningen:

“Ökade kostnader avser fler placeringar i grundsärskola och fler elever med multifunktionsvariationer som har behov av stor personalinsats och hjälpmedel. Elever i behov av särskilt stöd fortsätter att öka och insatserna avser främst psykosociala och språkliga behov. Kostnader för tilläggsbelopp till externa huvudmän fortsätter att öka under 2021.”

Jag tror att det är viktigt att fullmäktige påminns om den utveckling vi ser i grundskolan, och faktiskt också i förskolan – och på gymnasiet. Barn och elever i behov av olika former av stöd ökar ganska mycket och det innebär allt ökade kostnader. Fullmäktige måste vara förberedd på det.

Sedan följer en rad ärenden, där jag tror att de flesta eller till och med samtliga partier är överens. Det blir nog inga som helst diskussioner på dessa punkter. Det blir det antagligen inte heller på ärende 18, som handlar om svaret på Lutz Rininslands (V) motion om att ompröva hanteringen av ärenden där handlingarna är mycket omfångsrika. KS biföll motionen, vilket allt tyder på att KF också gör. Jag vet att Rininsland kommer med ytterligare ett exempel på varför ett annat arbetssätt för med sig fördelar.

Det är mycket som händer med den politiska styrningen av kommunens verksamheter på Halle- och Hunneberg. Det är många politiker som hoppar av, tillsätts och hoppar av igen. Denna gång är det ordförande i “Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum” Kent Javette (S) som:

“avsäger sig uppdraget som styrelseledamot och ordförande”

Det är något som inte är som det ska vara “där uppe”. Jag vet dock inte vad.

Lutz Rininsland (V) ställer en fråga till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Rininsland undrar om någon från förvaltningsledningen eller någon politiker från kommunledningen har deltagit i utbildning om ”Tillitsbaserad ekonomi- och verksamhetsstyrning”. Och om svaret är nej, varför inte?

“Tillitsbaserad ekonomi- och verksamhetsstyrning” är ett alternativ till mål- och resultatstyrning. (Se “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”.)

Till sist:

“Riktig journalistik gör skillnad.”

Kommunfullmäktige ska imorgon utse en ny nämndeman till tingsrätten i Vänersborg. Tingsrätten entledigade nämligen en av nämndemännen för ett tag sedan. Det skrev TTELA i en artikel. Det kan noteras att TTELA inte skrev i papperstidningen vilket parti som nämndemannen tillhörde. Det kanske de flesta tycker är ok, men… Några veckor senare var det en ny nämndeman som entledigades. Det skrev TTELA naturligtvis också om. Denna gång tillhörde nämndemannen Sverigedemokraterna. Och det skrev TTELA… (Se TTELA den 6 oktober “Ännu en nämndeman får lämna sitt uppdrag”.)

När jag skulle dubbelkolla dessa uppgifter på TTELA:s hemsida, så ramlade jag nästan baklänges. TTELA skrev visst vilket parti den ”förste” nämndemannen tillhörde – TTELA skrev att nämndemannen tillhörde Vänsterpartiet! (Se TTELA den 22 september “Nämndeman skötte inte uppdraget”.) Det är fel. Personen är Socialdemokrat och utsågs av Socialdemokraterna. Namnet och partitillhörigheten är offentligt, och alla som lyssnar på debatten imorgon kommer att få höra detta. Jag hoppas att TTELA snarast ändrar och dementerar den felaktiga uppgiften. (Tillagt kl 17.35. TTELA rättade efter påpekande mycket snabbt uppgiften. Nu står det rätt. Tack TTELA!)

PS. Oj, jag glömde visst att ange källa på citatet ovan om sociala investeringsfonder. Texten är hämtad från en miljöpartistisk motion här i Vänersborg för några år sedan. Den skrevs innan Miljöpartiet blev ett av de styrande partierna…

Kategorier:Kommunfullmäktige 2021, ttela

Sammanfattning av dagens BUN

18 oktober, 2021 2 kommentarer

Gårdagens blogg lämnade ett stort frågetecken efter sig. Hur skulle Bo Carlsson (C) och de styrande partierna ställa sig till Sverigedemokraternas motion om fria arbetskläder? Och hela barn- och utbildningsnämnden? Och Vänsterpartiet? I denna blogg får du reda på svaren.

Jag beskrev barn- och utbildningsnämndens (BUN) ärenden i två bloggar innan sammanträdet, “Inför BUN 18/10 (1/2)” och “Inför BUN 18/10 (2/2)”. Där beskrev jag det mesta i faktaväg.

Dagens sammanträde blev inte den långbänk som jag befarade. Bo Carlsson (C) beordrade avstängning av MS Teams kl 12.35. Mötet fortsatte dock med ytterligare ett ärende. Det var ett sekretessärende som bara kunde avhandlas fysiskt. Därför var några ledamöter samlade fysiskt i kommunhuset. Dock inte bloggare Kärvling.

BUN fick som vanligt en lokalinformation. Nämnden fick reda på att man just nu arbetar på en bygglovsansökan för Holmängenskolan. Den beräknas vara klar i november. “Produktionen” ska sedan, förhoppningsvis, starta i februari-mars och skolan ska stå färdig ht 2024. Det ska gå att flytta in lite tidigare, i maj 2024. Prognoserna är också att budgeten håller…

Henrik Josten (M) får uppenbarligen lika stor ångest av behandlingen av Norra skolan som jag själv. Idag var det dock Josten som gav uttryck för den.

Det har inte fattats några beslut om Norra skolan, sa Josten, bara beslut som har påverkat Norra “indirekt” – och faktiskt avgjort dess öde. Josten sade lite melankoliskt:

“Norra skolan seglar iväg mot solnedgången och vi kan inte göra något åt det.”

Henrik Josten hade funderat på om inte en grupp borde bildas för att diskutera Norra skolans framtid. Kanske kunde Norra bli t ex en förskola? Josten ville diskutera detta på något sätt. Det slutade med att han lämnade följande protokollsanteckning:

“Moderaterna anser att det hade varit bra om en utredning om Norra skolans framtid som förskola hade kunnat genomföras.”

Det verkade emellertid som om det förbereds ett beslut om Norra skolan. Det kan vara endera att BUN säger upp förhyrningen av lokalerna. (Uppsägningstiden är på 9 månader.) Eller också kan ett ärende väckas i BUN om nedläggning. Ett sådant beslut måste slutligt fattas av kommunfullmäktige. Förhoppningsvis kan en sådan grupp, som Josten efterlyser, bildas innan dess.

Nämnden fick siffror på vad avvecklingen av moduler kostar. BUN har ju några sådan utplacerade lite varstans på kommunens skolor och förskolor… Det var ingen rolig information… Det var nämligen väldigt dyrt, i varje fall för de nyare modulerna.

Modulen på Tärnan tillhör de nya modulerna. Den skulle kosta nämnden totalt 720.000 kr att avveckla…

“Nästan en miljon för en avetablering? Det var en oerhört hög kostnad.”

Sa ordförande Bo Carlsson (C) och uttryckte nog vad alla tänkte. Det var en grundavgift, som stod inskrivet i kontraktet, omkoppling mm av larm och återställning av mark osv. Men som kontrast kostade det “bara” ca 194.600 kr (exklusive återställningskostnader) för att avveckla den äldre modulen vid Skördegatans förskola…

Jag fick för övrigt nöjaktiga och bra svar på mina frågor om den kommande Holmängenskolan. (Se “Inför BUN 18/10 (1/2)”.) Förvaltningen hade tänkt på det mesta (allt?) kring att integrera förskolan i Holmängenskolan. Och tjänstemännen delade oron för befolkningsprognoserna, dvs hur tillförlitliga de egentligen är. Men de menade att de inte hade något val. Och prognoserna kan ju också slå fel på “båda hållen”. Och så är det. Man får utgå från de fakta som finns. Nämnden beslutade i enlighet med förvaltningens förslag.

Jag fick en fråga på min första “BUN-blogg” (se här) om i vilken skola barnen på Sanden ska gå. Svaret var att det är fritt skolval och att de får gå där det finns plats.

Verksamhetsuppföljningen handlade om arbetet med, och vikten av, språklig utveckling i förskola. Det var en mycket bra och givande information. Och jag kunde inte låta bli att lite magistralt påpeka för nämnden att infon var viktig att komma ihåg inför kommande budgetdiskussioner. Det höll Bo Carlsson helt med om, och jordbrukaren Carlsson passade också på att dra en parallell till kalvarnas språkliga utveckling…  ;)

Det är inte mycket att säga om fördelningen av de extra statsbidrag som kallas “skolmiljarden”. Ingen har lyssnat på vad jag hade att säga tidigare, så varför “bråka” nu igen? Jag sa vad jag hade tänkt säga och avstod sedan från att rösta. Min vänsterpartistiske kollega Magnus Lilja höll med och avstod också.

Mina funderingar kring de stora barn- och elevökningarna från augusti till september besvarades också. (Se “Inför BUN 18/10 (1/2)”.) Förskolechefen meddelade att siffrorna till viss del gav en felaktig bild på grund av avstämningsdatum mm. Men framför allt visste förvaltningen redan innan hur många som skulle börja förskola och fritids och hann planera för detta.

Förvaltningschef Sofia Bråberg berättade att det hade kommit några hotfulla mejl från vårdnadshavare angående vaccinationen av elever för covid-19. Det är helt otroligt. Förvaltningen och rektorerna följer ju bara de rekommendationer som kommer från Folkhälsomyndigheten, och dessutom är vaccinationen frivillig. Det är vårdnadshavarna som bestämmer.

Ordförande Carlsson meddelade att nämnden ska diskutera skolskjutsfrågor på nästa sammanträde. Många vårdnadshavare har hört av sig till honom och förvaltningen om skolskjutsar. Det har några vårdnadshavare för övrigt gjort till mig också, och därför passade jag på att ställa en fråga. Jag undrade hur flexibel förvaltningen var om t ex en elev bodde 50 meter från “skolskjutsgränsen”, och alltså inte var berättigad till skolskjuts, och skolbussen ändå gick förbi. Enhetschefen svarade att förvaltningen alltid är flexibel och om det inte innebär några ekonomiska eller organisatoriska svårigheter så löser den detta.

Bo Carlsson (C) passade även på att informera nämnden om att jordbruk är den enda produktionen som binder kol. Det var hans medverkan på Nuntorpsdagarna (hållbarhetsveckan) som inspirerade honom till detta konstaterande. Jag kan bara hålla med honom…

Och så var det Sverigedemokraternas motion… (Se “Inför BUN 18/10 (2/2)”.)

Det blev en bra diskussion, med två ajourneringar… Det visade sig att alla var positiva till fria arbetskläder för personalen i förskola, fritidshem och för dagbarnvårdare etc. Samtidigt insåg alla att det skulle behövas ett extra tillskott av ekonomiska medel till BUN för att det skulle vara möjligt. Och det är kommunfullmäktige som beslutar om extra pengar till en nämnd.

Jag frågade varför det inte fanns med ett yrkande om tilläggsanslag i beslutsförslaget till nämnden. Vilket gav upphov till ytterligare diskussion. Sverigedemokraterna passade på att yrka bifall till sin motion. Men Vänsterpartiet höll inne med hur vi tänkte rösta, men vi framförde att vi var positiva till fria arbetskläder. Vi hade bestämt att vi skulle avstå från att rösta och lämna en protokollsanteckning där vi förklarade varför. Den skulle lyda:

“Vänsterpartiet är självklart positivt till fria arbetskläder för personalen inom förskola, fritidshem, dagbarnvårdare och förskoleklass. Vi inser emellertid att det innebär kostnader för nämnden och att en eventuell finansiering är en fråga för kommunfullmäktige. Därför avstår vi från att rösta i nämnden och återkommer vid behandlingen i fullmäktige.”

Men det sa vi alltså inte till någon…

Men så kom ett nytt beslutsförslag från S+C+MP efter ajourneringen:

  • “BUN anser motionen besvarad (enligt dagens förslag)”
  • “BUN tar upp frågan om arbetskläder som särskild budgetpost i budget 2023 (tilläggsförslag)”

Det var den andra beslutssatsen som var ny.

Vänsterpartiet ändrade sig, Sverigedemokraterna ändrade sig och den borgerliga oppositionen var nöjd… Barn- och utbildningsnämnden beslutade enhälligt för det nya förslaget.

Det innebär med största sannolikhet att alla arbetskläder för förskolepersonal mfl blir helt fria år 2023. Det vill mycket till för att något parti ska ändra sig och svika detta beslut – och, kanske, vallöfte…

Vänsterpartiet anser att det var ett mycket bra beslut. Och naturligtvis lämnade vi aldrig fram någon protokollsanteckning.

Om en månad sammanträder BUN nästa gång.

Kategorier:BUN 2021, SD, Skola, Skollokaler

Inför BUN 18/10 (2/2)

17 oktober, 2021 Lämna en kommentar

Imorgon är det sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). I min förra blogg (se “Inför BUN 18/10 (1/2)”) beskrev jag alla nämndens ärenden utom ett, ärende 5 “Svar på motion om kläder till förskolepersonal”.

SD-motion om arbetskläder

Sverigedemokraterna har lagt en motion i kommunfullmäktige som barn- och utbildningsnämnden ska yttra sig om. Motionen har rubriken “Motion om kläder till förskolepersonal”. Den är kanske inte helt genomtänkt och stringent i alla sina formuleringar, men det tycker jag egentligen saknar betydelse. Det går inte att missförstå vad motionärerna syftar till och vad de yrkar:

“att Vänersborgs kommun erbjuder arbetskläder till all förskolepersonal.”

BUN behandlade ett yttrande på motionen på sitt sammanträde i juni. Då beslutades att ärendet skulle återremitteras med motiveringen:

“med en fördjupad ekonomisk beräkning av kostnaderna med att utöka basutbudet.”

Sverigedemokraterna lade även ett tilläggsyrkande, men mitt minne säger mig att både ordförande och SD:arna glömde bort detta. Det fattades nämligen inget beslut om det. Å andra sidan är jag inte säker på att man kan ha ett tilläggsyrkande i en nämnd på en motion lagd i fullmäktige. I varje fall skrev de i yrkandet:

“Ansvaret ska inte ligga på enskilda rektorer utan på kommunen , alternativt på BUN. Detta för att få ett mer rättvist system.”

Bakgrund

Jag har vid tre tillfällen skrivit om den motion från Sverigedemokraterna som har gett upphov till ärendet:

Motionen tar alltså upp den aktuella frågan om fria arbetskläder för personalen inom förskola, fritidshem, dagbarnvårdare och förskoleklass. Fria arbetskläder är ett gammal krav från facket. Redan 2006 fick Lärarförbundet i Vänersborg igenom fria arbetskläder för personalen inom förskola och fritidshem. Det gällde dock inte kläder för inomhusbruk. Facket har fortsatt att driva frågan, men kom inte längre. Därför motionerade socialdemokraterna om detta 2012. Den motionen avslogs emellertid av kommunfullmäktige den 12 juni 2013.

Lärarförbundet har inte släppt frågan om fria arbetskläder och den har fått förnyad aktualitet de senaste åren på nationell nivå. Det visar sig nämligen att det inte är någon större diskussion om att de anställda inom typiska mansdominerade yrken får fria arbetskläder, men att detsamma inte gäller kvinnodominerande yrken som t ex inom förskolan, fritidshemmen, förskoleklassen och dagbarnvårdare.

Det finns flera kommuner i Sverige som erbjuder de anställda inom förskola, fritidshem mm fria arbetskläder. I andra kommuner pågår diskussioner. I Stockholm drivs frågan främst av Feministiskt Initiativ.

Egentligen tror jag att alla stödjer förslaget. Det är nog bara bekymret med att finansiera det hela som kan tala emot kravet.

Och nu har alltså Sverigedemokraterna i Vänersborg skrivit en motion i frågan…

Yttrandet

Nämndens ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg har skrivit och lämnat ett yttrande om motionen. Det ska behandlas på morgondagens nämndsammanträde. Det är dock viktigt att påpeka att BUN bara ska lämna ett yttrande till kommunfullmäktige. Det är fullmäktige som slutligen beslutar om personalen ska erbjudas fria arbetskläder.

Yttrandet från ordförande Carlsson (C) och förvaltningschef Bråberg är i det närmaste identiskt med det yttrande som de skrev till nämndens sammanträde i juni. Det enda tillägget av ytterligare fakta är en tabell med exempel på årskostnader för arbetskläder. Och det var ju det som motiveringen till återremissen innebar.

Yttrandet börjar med att beskriva vilka arbetskläder som tillhandahålls av arbetsgivaren idag. All tillsvidareanställd personal i förskola, förskoleklass och fritidshem, som arbetar direkt med barnen, samt dagbarnvårdare har tillgång till en tre-i-ett-jacka, överdragsbyxa för utomhusbruk och ett regnställ. Visstidsanställd personal, anställda med arbetsmarknadsstöd och praktikanter kan låna begagnade arbetskläder i mån av tillgång. (Vill du veta mer om regler etc kring de fria arbetskläderna i Vänersborg kan du läsa mer i bloggen “Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder”.)

I en tabell i yttrandet beräknas kostnaden för dessa kläder uppgå till 522.453 kr per år. Det är dock lite svårt att avgöra om detta är en exakt siffra och om all personal ingår. Det står t ex i förklaringen att tabellen bara gäller tillsvidareanställda inom förskola.

Sedan följer en tabell över hur mycket ytterligare kläder skulle kosta. Om varje anställd varje år skulle få 4 st t-shirt och 2 st innebyxor, termobyxa vart 5:e år, joggingskor vartannat år och kängor vart 3:e år så skulle det kosta 1.350.281 kr. Det kan tyckas vara mycket pengar, men det är väl det här det kostar för arbetskläder till alla mansdominerade yrken inom t ex samhällsbyggnadsnämnden varje år… Och har gjort i flera mansåldrar…

I yttrandet till nämnden i juni så skrev ordförande och förvaltningschefen:

“Kostnaden för arbetskläder hanteras genom den budget som rektor förfogar över. Arbetskläder bekostas således av varje enhet, detta innebär att tillgången på arbetskläder kan se olika ut från enhet till enhet beroende på budgetförutsättningar. Det betyder att de förskolor som har en budget som tillåter det kan erbjuda arbetskläder även efter behov till de anställda medan enheter med sämre budgetförutsättningar inte kan erbjuda arbetskläder i samma utsträckning.”

Det här avsnittet finns inte med i yttrandet nu, men jag antar, och är ganska säker på, att det gäller även efter sommaren. Det betyder då att varje enskild rektor hanterar de ”extra” fria arbetskläderna – och kostnaderna ställs mot respektive enhets övriga kostnader. Kostnaderna för arbetskläder ställs alltså mot kostnaden av att köpa in en ny iPad eller dator, nytt pedagogiskt material, ute- och inneleksaker, västar till barnen, barnböcker osv osv.

Så kan det, vad man än tycker i sakfrågan, inte vara. All personal måste behandlas lika.

Den enda nya informationen i yttrandet är följande tabell över de totala årskostnaderna – fördelade över en sexårscykel:

Bör kommunen ta de här kostnaderna? För min del är svaret ett självklart ja. Det är överhuvudtaget inget att diskutera anser jag. När arbetskläder till mansdominerade yrken köps in utan att ifrågasättas ska samma gälla de kvinnodominerande yrkena. Det är med andra ord ett viktigt jämställdhets- och rättvisekrav. Jag håller med socialdemokraten Joakim Sjöling när han på junisammanträdet sa att frågan om fria arbetskläder borde vara en “icke-fråga”, dvs det var självklart att personalen skulle ha fria arbetskläder.

Det finns alltså en tabell med ytterligare fakta i yttrandet samtidigt som fakta har tagits bort (se ovan). I båda yttrandena dras dock samma slutsats:

“Barn- och utbildningsförvaltningen anser därför att medel behöver tillföras barn- och utbildningsnämnden för att köpa in både nuvarande utbud samt en utökning i enlighet med intentionen i inlämnad motion.”

Eftersom ordförande Bo Carlsson (C) också har skrivit på yttrandet antar jag att han menar att också nämnden tycker eller i varje fall borde tycka detta. Eller?

Eller inte?

I förslaget till beslut för nämnden står det att BUN:

“…föreslår kommunfullmäktige anse motionen besvarad.”

Det står inte att nämnden anser att personalen ska få fria arbetskläder eller att nämnden yrkar på att kommunfullmäktige ska skjuta till pengar. Det står att motionen är besvarad, dvs den ska läggas till handlingarna utan åtgärd.

Så vad anser Bo Carlsson (C) egentligen…? Och BUN?

Och oavsett vad BUN anser – det står naturligtvis fritt för kommunfullmäktige att besluta som det vill.

Kategorier:BUN 2021, förskolan, SD

Inför BUN 18/10 (1/2)

15 oktober, 2021 5 kommentarer

På måndag är det sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Dagordningen har följande utseende:

Mötet börjar med lokalinformation och den kommer huvudsakligen att handla om Holmängenskolan. Projektledare från samhällsbyggnadsförvaltningen är på plats för att informera nämndsledamöterna.

På verksamhetsuppföljningen ska senaste nytt om förskola och pedagogisk omsorg 1-5 avhandlas. Två områden behandlas särskilt:

  • “Projekt språkutveckling och ökat antal barn med annat modersmål”
  • “Barn- och utbildningsförvaltningens rutiner och arbete med handläggning av ansökan, tillsyn samt ägar- och ledningsprövning av enskild verksamhet”

Det bordlagda ärendet från sammanträdet i september, “Förstudie om tillskapande av förskoleplatser i centrala Vänersborg och på Onsjö”, återkommer. (Se “Några ord om BUN”.)

Det kan nog vara på sin plats att sammanfatta utredningen och ärendet:

“Förstudien bedömer att det är lämpligast att använda delar av Holmängenskolan för att tillskapa 85 förskoleplatser i centrala Vänersborg. 30 av platserna ersätter Björkholmsgatans förskola. Förstudien bedömer även att 30 förskoleplatser tillskapas på Onsjö genom att bygga ut Skördegatans förskola.”

Det kan väl tilläggas att även Norra skolans elever kommer att ingå i Holmängenskolan. Det ger mig fortfarande ångest att Norra skolan ska “tomställas”…  (Se “BUN! BUN! BUN!”.)

För att detta “pussel” ska gå ihop krävs det att det finns lokaler till förskolan på Holmängenskolan hösten 2024. Och det ska finnas “lediga” lokaler på Holmängenskolan menar utredarna:

“…prognoserna för elevantalet gällande årskurs F-6 i centrala Vänersborg har skrivits ned samt att Tärnanskolan har utökat sina lokaler i Gamla Silvertärnan sedan beslutet om Holmängenskolan togs…”

Behovet av en utbyggnad på Skördegatan har att göra med att det är dags att “skrota” modulen som har stått där sedan 2010.

Holmängenskolan ska ju byggas i vilket fall, oavsett om en förskola ska in i lokalerna eller inte. Så den “nya” kostnaden blir utbyggnaden av Skördegatans förskola. Denna investering ökar årshyran med ca 900.000 kronor, men samtidigt försvinner hyran för modulen. Årshyran kommer därför endast att öka med ca 494.000 kr.

Med risk för att upprepa mig. Det är framför allt prognoserna för befolkningsutvecklingen som utgör en osäkerhetsfaktor. Prognoserna för elevantalet fluktuerar år från år och det kommer de sannolikt att göra de kommande åren också. Och, tänk om förskoledelen på Holmängenskolan behövs till fler elever i grundskolan redan 2024? Vad händer då? Och även om inte lokalerna skulle behövas till grundskola just då, så är det ändå bara en tidsfråga tills det behövs en ny förskola på Holmängen – och fler elevplatser på Holmängens skola. Det kanske trots allt vore smartast att bygga en ny förskola redan nu? 

Det ska inte heller glömmas att boendet på Restad Gård är en del av osäkerheten. Hur många barn och elever kommer det att finnas på Restad Gård de närmaste åren?

Det finns också några andra, mer “praktiska frågor”, som jag funderar på:

  • Matsalar. Olika matsalar? Två stycken? Förskolan äter ju också frukost, mellanmål… Fritidshemmet, har också mellanmål etc..
  • Utemiljön. Finns ju inga raster på förskolan. Barnen kan vara ute jämt. Ska det vara olika lekplatser för förskola resp skola?  Fungerar en integrering?
  • Fritidshemmet. Var ska fritids vara? 
  • Blir det ekonomi med förskola i skolan? Fyra avdelningar (85 barn), är det verkligen möjligt?
  • Tärnan. Ska ta emot fler elever, är det bra? Hur blir det med tanke på integrering? Hur blir det med studieron och ordningen på skolan med fler elever?

Om jag får vettiga och bra svar och förklaringar, vilket jag troligtvis får, så kan jag nog lugnt rösta ja till förslaget… Tror jag.

BUN:s del av det extra tillskottet till det statliga bidraget “skolmiljarden” ska fördelas. Beslutsförslaget har följande utseende:

“Barn- och utbildningsnämnden beslutar att fördela erhållen tilläggsbudget 2021 om 713 tkr avseende skolmiljarden, utökat statsbidrag enligt följande; verksamhet förskoleklass med 43 tkr, grundskola och grundsärskola årskurs 1-6 med 417 tkr samt grundskola och grundsärskola årskurs 7-9 med 253 tkr.”

Jag har haft synpunkter och “bråkat” om denna fördelning både i kommunstyrelse och kommunfullmäktige, och jag har haft ett alternativt yrkande i barn- och utbildningsnämnden på sammanträdet i maj. (Se “Måndagens BUN”.) Men nu är det som det är, inga från de andra partierna lyssnar… Däremot måste jag fråga på måndag vilken undervisning förskoleklassen har gått miste om under pandemin. Dessa elever började ju faktiskt inte skolan förrän i höstas… 

Ja, kanske ska jag också citera ur ett pressmeddelande från Utbildningsdepartementet som förtydligade vilka elever som departementet ansåg hade drabbats hårdast av pandemin. 

Ur pressmeddelandet:

“Många elever i gymnasieskolan och högstadiet i grundskolan som haft distansundervisning under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra.”

Eleverna i låg- och mellanstadierna i Vänersborg har inte haft distansundervisning en enda dag…

Fördelningen av det statliga bidraget i Vänersborg visar med all önskvärd tydlighet, anser jag, att statsbidraget används till en allmän förstärkning av skolan och inte till statens syfte att “säkerställa att alla barn och elever får en utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Det är ingen delårsrapport som ska behandlas på måndag, men däremot den sedvanliga budgetuppföljningen. Prognosen för året är ett resultat på plus/minus-noll. Och det gör naturligtvis alla ekonomiskt lagda och intresserade nöjda.

Ser man på de “olika delarna” så beräknas “nämnd och nämndsadminstration” göra att överskott på 0,5 milj kr och “förskola och pedagogisk omsorg 1-5 år” ett överskott på 3,6 milj kr. Det “svarta fåret” är “förskoleklass, grundskola, grundsärskola, fritidshem och pedagogisk omsorg 6-13 år” som beräknas gå med ett underskott på inte mindre än 4,1 milj kr. Och det trots att det går färre antal elever i fritidshem och grundskola än beräknat.

Förklaringen till underskottet är skriver förvaltningen:

“Ökade kostnader avser fler placeringar i grundsärskola och fler elever med multifunktionsvariationer som har behov av stor personalinsats och hjälpmedel. Elever i behov av särskilt stöd fortsätter att öka och insatserna avser främst psykosociala och språkliga behov. Kostnader för tilläggsbelopp till externa huvudmän fortsätter att öka under 2021.”

Det här citatet tål att läsas flera gånger, och begrundas noggrant…

Förvaltningen redovisar också antalet barn och elever i verksamheten. När det gäller “barnomsorgsplatser finansierade av Vänersborgs kommun” så var det 2.008 platser i september – och ökningen mellan augusti och september låg på 171 platser. Antalet “skolbarnomsorgsplatser finansierade av Vänersborgs kommun” var i september 1.864 platser – en ökning från augusti med 233 platser. Jag undrar varifrån alla dessa barn kommer och även hur förvaltningen och framför allt rektorerna möter/”parerar” dessa fluktuationer med antalet anställda. Det blir till att fråga.

Nämnden ska också följa upp de tre privata utförare som utför arbetsuppgifter för nämnden. Det handlar om Brålandabadet, Vattenpalatset och Västtrafik. Och det som framkommit i uppföljningen är att:

“simundervisningen på både Vattenpalatset och Brålandabadet samt skolskjuts genom Västtrafik genomförs i enlighet med de krav som ställs i avtalen.”

Förvaltningen har genomfört en internkontroll angående IT-säkerhet, kunskapen kring hantering av personuppgifter, säkerheten i specialsalar och om det finns omfallsplaner överallt.

Ja, det var det mesta som ska avhandlas på måndag. Det finns dock ytterligare ett ärende. Och det är ärendet om svar på Sverigedemokraternas motion om kläder till förskolepersonal. Det återkommer jag till.

Det kan bli en lång dag på måndag…

Kategorier:BUN 2021

Historien om Magnus Larsson (18)

14 oktober, 2021 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (17)”.

Advokat Lundmark på Advokatfirman Kjällgren var ovanligt rak och närmast upprörd när han för Magnus Larssons räkning yttrade sig (den 4 december 2006) på kommunens inlaga till Länsrätten. Kommunens inlaga var “anmärkningsvärd” ansåg advokaten. Kommunens intresse av att “sätta dit” Magnus Larsson, dvs expropriera hans mark, var större än att det skulle bli bra för allmänheten. Och det var onekligen en riktig iakttagelse. Tyvärr verkar detta förhållande fortfarande till stor del ha sin giltighet…

Lundmark yttrade sig också över kommunens åsikt att Larsson inte fick lämna in några nya omständigheter efter att klagotiden hade löpt ut:

“Överlämnandet av de aktuella markområden var givetvis inte ett känt förhållande vid överklagandet av kommunens beslut. Gåvorna åberopas heller inte såsom sådan omständighet som avses i 10 kap 10 & kommunallagen. Den händelseutveckling som skett under målets handläggning har emellertid förstärkt den grund som åberopats av Magnus Larsson, nämligen att det aldrig förelegat något väsentligt behov av att kommunen skall ta över äganderätten till fastigheterna för att allmänhetens friluftsliv skall vara tryggat.”

Sug på den meningen, det är en nyckelmening i hela det här skandalösa affären:

“det [har] aldrig förelegat något väsentligt behov av att kommunen skall ta över äganderätten till fastigheterna för att allmänhetens friluftsliv skall vara tryggat.”

Advokat Lundmark hade varit bortrest under hela november 2006. Under tiden hade Magnus Larsson författat en egen inlaga till Länsrätten, men väntat med att skicka in den tills Lundmark hade återvänt. Larsson fick nämligen anstånd med att komma in med ett yttrande.

Lundmark skrev i sitt yttrande till Länsrätten:

“Eftersom Larssons egen skrivelse på ett bra sätt ger en bild av bakgrunden till strandskyddsdispensen och markfrågorna, därtill med personlig prägel, fogas skrivelsen till denna inlaga.”

Jag håller med Lundmark och tänkte därför redogöra för Magnus Larssons egenhändigt skrivna yttrande till Länsrätten.

Angående strandskyddsdispensen skrev Magnus Larsson att Vänersborgs kommun hade rekommenderat honom att söka dispens:

“Vem som helst som vore köpare till den här fastigheten hade varit tvungen att söka strandskyddsdispens för att allmänheten och det rörliga friluftslivet ska fungera.”

Magnus berättade att strandskyddsdispensen delvis omfattade byggnader:

“Jag har t ex rivit mitt eget garage för att göra plats åt en gång & cykelbana, den är redan färdig.”

Vidare omfattade strandskyddsdispensen, skrev Larsson:

“sjösättningsramp, avbärare, båtplatser, bryggor, muddring och allmänna toaletter så att även kvinnor, små barn och handikappade kan vistas i området.”

Larsson berättade om hur han anlagt en mindre parkeringsplats och att den stora parkeringen hade röjts, städats, dränerats och grusats. Han hade också gjort i ordning och bekostat en kombinerad väg och vandringsled.

Larsson nämnde även att samhällsbyggnadsnämnden hade återremitterat ett yttrande till Länsstyrelsen angående strandskyddsdispensen:

“om det är samma påverkade samhällsbyggnadsnämnd som lade ett enhälligt beslut om att förköpa min sommarstuga 1:23 då får nog jag vara glad om jag får tälta i området efter att de har yttrat sig!”

Magnus Larsson kommenterade också gåvobreven och bakgrunden till dem. Och det var ganska viktig information, speciellt när det gällde gåvobrevet till Vänersborgs kommun. Larsson skrev:

“[Gåvobrevet] innefattar exakt det som tagit VBG kommun åtta månader att själva rita in på en karta.”

Vi känner igen den tidsåtgång som alltför ofta tycks vara ett signum för de tekniska nämnderna i Vänersborgs kommun… Magnus Larsson fortsatte:

“Parkeringsplatser, stenpiren, sjösättningsramp och plus en del vattennära mark. Kommunen får naturligtvis gärna ta över de delar av strandskyddsdispensen som rör kommunens tilltänkta mark, för att det ska bli så bra som möjligt i Sikhall. Om kommunen behöver en hundradel av min fastighet för det rörliga friluftslivet och jag skänker bort den hundradelen då behöver väl inte kommunen förstöra en hel gård för en jord & skogsbrukare som behöver gården i sin näring.”

Här har vi naturligtvis motivet för Magnus Larssons villighet att sluta en överenskommelse. Han levde under det ständiga hotet att kommunen skulle expropriera alltihop, alla hans fastigheter i Sikhall. Det var en slags utpressning från kommunen. Om kommunen hade någon moral? Tja…

Larsson förstod inte riktigt kommunens agerande:

“Marken har bytt ägare från en privat ägare till en annan, vad är problemet? Jag har aldrig nekat kommunen att köpa den mark de vill ha!”

På tal om kommunal effektivitet, Larsson fortsatte:

“Det har nu gått ca ett år, ändå har inte kommunen kunnat precisera en enda siffra på vad de vill betala för marken. Jag har lämnat förslag på att anlita oberoende värderingsmän! Omgående fick jag svar att på den iden trodde inte kommunen på och på det sättet ville inte kommunen göra upp affären.
Där emellan har jag lämnat massor med olika förslag t ex att kommunen kan få råda över marken gratis och jag sköter den. Jag har lagt förslag om att bilda en parkeringsförening där jag upplåter marken gratis och själv tar 25 % av kostnaderna att sköta parkeringen. Jag har lämnat olika gräns och prisförslag men jag har talat för döva öron. Kommunen har visat totalt ointresse av att lösa problemet.”

Och återigen betonade Magnus Larsson för Länsrätten vilken ohållbar och frustrerande situation kommunen hade försatt honom i:

“Därför lämnar jag nu dessa gåvobrev för jag vill behålla resterande av min gård, mitt hus och hem som jag köpt på ett ärligt sätt till högstbjudande.”

Det är svårt att egentligen beskriva vad Vänersborgs kommun utsatte Magnus Larsson för. Det verkade vara någon slags psykologisk krigföring, och utmattningstaktik. Som faktiskt verkar fortsätta än idag.

Men Larsson avslutade inlagan till Länsrätten:

“Ni har ju säkert förstått att det är något som inte stämmer i detta förköpsärende : t ex att samhällsbyggnadsnämndens ordförande med dottern XX (Magnus nämner förnamnet; min anm) står som spekulanter på mäklarlistan.”

Och ställde den enkla, men avgörande frågan – en fråga som många i Vänersborgs kommun, politiker som tjänstepersoner, borde ha ställt sig under hela den här makabra förköpsprocessen:

“Om vi vänder på förköpsärendet, finns det någon som tror att detta vore ett ärende för förköp med dem som köpare?”

Skulle kommunfullmäktige ha beslutat att förköpa fastigheterna om Bo Carlsson hade vunnit budgivningen och blivit ägare till fastigheterna i Sikhall?

Alla som tror det kan räcka upp en hand…

Fortsättning följer i bloggen ”Historien om Magnus Larsson (19)”.

PS. Alla faktauppgifter i denna blogg är hämtade från dokument i kommunens diarium.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall