Arkiv
KFV: Förvaltningsrätten avslår Mats Anderssons överklagande
Och så var det den där nyheten som jag flaggade för i min förra blogg om Kunskapsförbundet Västs sammanträde… (Se “Dagens KFV: Vad sysslar Trollhättan med?”.)
Kommer ni ihåg den 23 juni förra året? Inte det? Men det gör jag. Då hade Kunskapsförbundet (KFV) sammanträde. (Se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.)
Sammanträdet genomfördes med digitalt deltagande på distans. Det betydde att ledamöterna kunde befinna sig t ex hemma. Det var första gången vi politiker från Vänersborg fick en sådan möjlighet.
Coronan hade härjat en tid och i Vänersborg fick alla i riskgrupperna, eller som helt enkelt fruktade viruset, snällt vara hemma – och utanför politiken. Vi stängdes ute. Ingen i de styrande partierna var intresserad av att det var både diskriminerande och inskränkte demokratin. Och ingen var heller vid den här tidpunkten det minsta intresserad av att ta den moderna IT-tekniken till hjälp för att genomföra sammanträden på distans.
Det var däremot Kunskapsförbundet och dess ordförande Maud Bengtsson (S).
Distansmötet i förbundet den 23 juni gick i stort sett bra. Det var några smärre “nybörjarmisstag”, men inget som äventyrade varken säkerheten eller demokratin. Tyckte vi nog alla – utom Mats Andersson (C).
Ersättare Andersson (C), numer kommunstyrelsens 2:e vice ordförande i Vänersborg, överklagade sammanträdet till Förvaltningsrätten. Han ville att rätten skulle förklara att Kunskapsförbundets sammanträde var ogiltigt, att det var olagligt.
Men egen uppfattning var att han gjorde det för att på något sätt bortförklara Vänersborgsstyrets ointresse för digitala och demokratiska distanslösningar. Och då skulle ingen annan heller ha sådana lösningar.
Naturligtvis anförde inte Andersson ett sådant skäl, hur skulle det se ut? Nä, Andersson anförde följande skäl, sammanfattade av Förvaltningsrätten:
“Sammanträdet hölls digitalt via länk på Teams där ledamöter deltog hemifrån/från annan plats. Enligt egen utsago kunde ordföranden inte säkerställa om det var någon som på grund av tekniken föll ifrån på sammanträdet och kunde ansluta igen. Ordföranden kunde inte heller säkerställa att sammanträdet genomfördes i exakt realtid. Under sammanträdets gång tappade ett flertal ledamöter kontakten från och till, så även justerande person. Justerande person meddelade inte detta när han åter anslöt till sammanträdet, varför beslutsomgång inte togs om. Mötesorganisatören hade inte säkerställt inställningar i Microsoft Teams, vilket innebar att vem som helst kunde koppla ner andra mötesdeltagare från sammanträdet. Mot bakgrund därav samt då ordföranden eller någon annan inte kunde säkerställa att ingen obehörig person deltog på sammanträdet bör sammanträdet betraktas som ogiltigt.”
Självklart bestred Kunskapsförbundet Anderssons överklagande. Förbundet delade helt enkelt inte Anderssons beskrivning av vad som hände på mötet. (Se “Nyhet: KFV avvisar Anderssons överklagande”.)
Maud Bengtsson (S) förklarade också varför mötet överhuvudtaget hölls på distans:
“Det viktigaste skälet till detta var att säkerställa att alla medlemmar skulle kunna delta. Flera av ledamöterna är över 70 år och några tillhör riskgrupper, vilket omöjliggör ett fysiskt deltagande.”
Och därmed lyckades förbundet upprätthålla den demokratiska beslutsprocessen trots pandemins effekter. Vilket t ex undertecknad vänsterpartist var mycket tacksam över.
För drygt en vecka sedan, den 12 mars, kom Förvaltningsrättens avgörande:
“Förvaltningsrätten avslår överklagandet.”
Kunskapsförbundets sammanträde på distans var alltså lagligt. Och Mats Andersson (C) hade typ fel.
Förvaltningsrätten motiverar sin dom:
“Klagandens (dvs Mats Andersson; min anm) uppgifter i den delen om att ett flertal ledamöter tappade kontakten med sammanträdet samt att ordföranden inte kunde säkerställa att ledamöter som föll ifrån kunde ansluta igen eller att mötet hölls i realtid, tillbakavisas av förbundet och har inte bevisats i målet. Förbundet vidgår att någon deltagare föll bort ett kort tag men ganska snart var uppkopplad igen.”
Och vidare:
“Klaganden har enligt förvaltningsrätten mot förbundets bestridande inte visat att sammanträdet skedde på ett sätt som stod i strid med bestämmelsen i 5 kap. 16 § kommunallagen. Inte heller vad klaganden anför i övrigt visar enligt förvaltningsrättens bedömning att de överklagade besluten strider mot någon av de tidigare angivna prövningsgrunderna i 13 kap. 8 § kommunallagen. Överklagandet ska därför avslås.”
Det var en mycket väntad dom, även om det har tagit en väldig tid för rätten… Och jag är övertygad om att Mats Andersson (C) för länge sedan har insett att överklagandet inte skulle bifallas av Förvaltningsrätten. Andersson ordnade ju själv under senhösten förra året digitala distansmöten i den nämnd, barn- och utbildningsnämnden, där han var ordförande. Och jag tvivlar starkt på att Andersson kommer att överklaga Förvaltningsrättens dom.
Så nu är alltså fallet prövat och avgjort – och vi hoppas alla på att det så snart som det bara går ska vara möjligt att återuppta de fysiska sammanträdena.
Dagens KFV: Vad sysslar Trollhättan med?
Idag hade Kunskapsförbundet Väst (KFV) sammanträde.
Det var som vanligt på direktionens möten mycket information, en del diskussion och få “riktiga” beslut. (Direktionen är förbundets “kommunfullmäktige”.)
Den statliga “skolmiljarden” diskuterades en hel del. Hur stor andel av de pengar, som har tillfallit Trollhättan och Vänersborg, och som ska tilldelas Kunskapsförbundet, beslutar däremot ägarkommunerna helt själva. KFV har inget att säga till om. Det som är intressant är att Vänersborg och Trollhättan tänker använda olika fördelningsprinciper. Vi får se om Vänersborgs kommun återigen viker sig för sin “stora granne” i söder. Jag hoppas verkligen inte det…
Statens syfte med “skolmiljarden” är tydlig:
“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.
Kunskapsförbundet tänker använda sin del av pengarna till att erbjuda lovskola på påsklovet på alla 3 skolorna, förlänga kurser och till extra stödåtgärder etc. Och det är viktigt att komma ihåg – det handlar inte bara om elever som riskerar att inte få godkända betyg i alla kurser. Det handlar också om elever som behöver högre betyg för att komma in på universitet och högskolor.
KFV håller på med en kartläggning om vilka och hur många som behöver få en “säkerställd utbildning”. Men tiden är knapp. Det är tveksamt om eleverna hinner kompenseras på den tid som är kvar av läsåret. Därför tänker Kunskapsförbundet lägga en större del av pengarna på Vuxenutbildningen i höst. På Vux skulle alla som har drabbats av distansundervisningen, med sämre resultat som följd, få mer tid på sig att läsa igen det som de har missat. Dessa elever skulle helt enkelt prioriteras på olika sätt för att säkerställa den utbildning de har rätt till. Det kan för övrigt bli så att distansundervisningen leder till att elever måste gå ett 4:e år på gymnasiet. Eller ett extraår på Vux. Det är osäkert om eleverna hinner fixa utbildningen på den tid som är kvar av vårterminen, trots t ex lovskola och extra åtgärder.
För min del är det helt tveklöst så att åk 3 på gymnasiet och vuxenutbildningen borde prioriteras vid fördelningen av skolmiljarden. (Hur ska man t ex lära sig svetsa på distans?) Dessa elever ska så att säga “ut i livet” efter vårterminen. De 
har inga tidsmarginaler som andra årskurser har. De enda som är i en liknande situation är åk 9 i grundskolan. Men dessa elever har å andra sidan bara haft distansundervisning i 4 veckor. Gymnasieleverna har haft undervisning på distans i 17-20 veckor. Och har fortfarande distansundervisning… Det kan bli sammanlagt en hel årskurs. De vuxenstuderande har varit borta från skollokalerna ännu längre tid.
De styrande partiernas förslag (S+C+MP) på morgondagens kommunstyrelse i Vänersborg är att barn- och utbildningsnämnden ska få 73% av statsbidraget (2,88 milj kr) och Kunskapsförbundet 27% (1,08 milj). Vänersborg vill nämligen att låg- och mellanstadieeleverna, som inte har drabbats av någon distansundervisning, också ska få del av pengarna.
Jag har svårt att förstå hur de styrande partierna resonerar. Det har visserligen varit större frånvaro än vanligt både bland elever och lärare på låg- och mellanstadierna, men frånvaro är det ju alltid, mer eller mindre. Under pandemin har det varit mer, visst, men det är så att säga bara en kvantitativ skillnad. I åk 9 och på gymnasierna är det en kvalitativ skillnad – från klassrumsundervisning till distansundervisning. Dessutom har LM-eleverna åtminstone 3 år (åk 6) på sig att reparera eventuella negativa följder av en frånvaro… Avgångsklasserna på högstadiet och i gymnasiet har 3 månader…
Trollhättan går ännu längre.
De styrande politikerna i Trollhättan (S+V+MP) vill att barnen på förskolorna också ska få del av de statliga pengarna. De vill att 78% av statsbidraget ska hamna i kommunen (eller “staden”) och att KFV bara ska få 22%. Det är naturligtvis ett sätt att behålla mer pengar för “egen” del.
Det är en tråkig inställning som trollhättepolitikerna visar sina ungdomar i de övre tonåren. Och jag skulle vilja se en bra förklaring på hur statliga extrapengar för 2021 ska kunna säkerställa småbarnens utbildning för pandemins konsekvenser 2020. Ska de barn som var frånvarande från förskolan förra året få extra långa dagar resten av vårterminen? Eller ska de vara på förskolan någon extra vecka under sommaren när föräldrarna har semester?
Det blev ett långt avsnitt. Jag kan inte hjälpa det, engagemanget och en viss upprördhet kom bara över mig… Jag har för övrigt ett eget yrkande på morgondagens kommunstyrelse i Vänersborg. Det går ut på att Kunskapsförbundet ska få 2/3 av statsbidraget och kommunen, dvs barn- och utbildningsnämnden, 1/3. (Du kan ladda ner mitt yrkande här.)
Direktionen diskuterade också hur man ska få fler elever att äta skolmaten. Vad är det som gör att mellan 30-40% av de studerande (på Nils Ericson- och Magnus Åberg-gymnasierna) inte äter skolmaten? Förbundet har som målsättning att öka andelen som äter förbundets mat. Även om det skulle innebära att det blev dyrare. Men som Kent Almkvist (C, Trollhättan) sa:
“Det är ingen kostnad, utan en investering.”
Vägen till en lösning går sannolikt via de studerandes synpunkter.
Direktionen beslutade att fördela 2 milj kr av sitt förfogandeanslag till strukturella kompensatoriska insatser. Det är Magnus Åberggymnasiet som får lite extra resurser. Politikerna fick också information kring “Patientsäkerhetsberättelse”, “Medicinskt ledningssystem”, “åtgärder och läge i samband med Coronapandemin” och förändringar inom skolledarorganisationen.
Under den sistnämnda punkten fick direktionen veta att Kunskapsförbundet söker 3 biträdande rektorer till Birger Sjöberg. Och att det är inte mindre än 144 sökande till tjänsterna! Det måste nog sägas vara ett bevis på något positivt för BSG och KFV, och mycket glädjande.
Politikerna i direktionen fick reda på en nyhet också, men det skriver jag om i en egen blogg.
PS. Lutz Rininsland (V) har också bloggat om dagens sammanträde med Kunskapsförbundet Väst: “Många tankar för tredje årskursens elever”.
Inför onsdagens KS (24 mars)
På onsdag är det sammanträde med kommunstyrelsen. Mötet beräknas ta en heldag, men inte nog med det. De ordinarie ledamöterna får göra skäl för sitt årsarvode på 34.425 kr, dvs 2.868,75 kr i månaden. Underlaget till sammanträdet är nämligen en digital bunt på 1.942 sidor.
Vi som är ersättare får inget årsarvode. Jag vet inte om man tänker sig att vi inte ska läsa handlingarna. Men ersättare får inte heller någon del av årsarvodet även om de tjänstgör. Det händer ju rätt som det är att den ordinarie ledamoten är frånvarande. Och i de fall anser säkert de flesta att det vore önskvärt om ersättaren hade läst handlingarna… Men även om den ordinarie ledamoten är frånvarande så tillfaller ändå hela årsarvodet denne frånvarande ledamot…
Att som fritidspolitiker läsa 2000 sidor över lördag-söndag och på kvällarna fred-månd-tisdag är som jag ser det i det närmaste orimligt. (Handlingarna kom i torsdags eftermiddag/kväll.) Det är ju inte heller några lätta texter. Texterna kräver både eftertanke, analys och ställningstagande. Och helst borde ledamöterna samtala om innehållet också med andra, t ex sina egna partikamrater.
Man kan fråga sig hur det här förhållandet rimmar med demokratin. Om inte kommunstyrelsens ledamöter hinner läsa allt eller sätta sig in i handlingarna ordentligt – vem är det då som bestämmer? Och hur genomtänkta är besluten? Jag tror inte ens att kommunalråden, som jobbar med politik på heltid, hinner läsa allt. Men är det några politiker som är insatta i allt, så är det naturligtvis dom – Benny Augustsson (S), Henrik Harlitz (M) och Mats Andersson (C). Men om de inte heller hinner, är det då tjänstemännen (som arbetar fram allt material och dessutom formulerar beslutsförslag) som bestämmer?
Kommunstyrelsens dagordning har följande utseende:
Det är oerhört mycket information – 12 informationspunkter och en workshop… Det kommer som sagt att ta tid. Men som jag har sagt förut, informationen är både nödvändig, intressant och viktig. Jag hade bara önskat att fler än kommunstyrelsens ledamöter och ersättare fick möjlighet att lyssna. Föredragningarna skulle faktiskt kunna spelas in och läggas ut på kommunens hemsida.
På workshopen ska kommunens förväntade resultat inför 2022 diskuteras – och, antar jag, formuleras. Och som jag har skrivit förut, det här är inte “min grej”. Jag har inga höga tankar kring NPM och målstyrning. (Se t ex “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”.) Målstyrningen innebär, anser jag, att politikerna abdikerar från sitt ansvar. De ger inte verksamheterna tillräckligt med resurser, samtidigt som målen är desamma eller ännu högre än tidigare. Det råder helt enkelt ingen balans mellan krav och resurser – och de som får sitta emellan är personalen. Personalen får ansvaret om inte målen uppfylls, trots att de gör sitt yttersta för att allt ska fungera så bra som möjligt. Vilket gör att ohälsan ökar… Vi politiker borde bli ärliga, vi borde typ säga:
“Vi har inte råd – vi måste skära ner – vi tar ansvar genom att sänka krav.”
Eller tilldela mer resurser…
Ärendena 6, “Nämndernas verksamhetsberättelser 2020”, och 7, “Vänersborgs kommun årsredovisning 2020”, är viktiga. Tyvärr viktigare än att avhandlas rutinmässigt på ett sammanträde med kommunstyrelsen. Egentligen borde en heldag avsättas, typ en workshop, för att analysera och diskutera vad som var bra med det gångna året och vad som kunde ha gjorts bättre – och sedan dra slutsater inför kommande år. Nu lär det inte vara många som säger något.
Båda ärendena kommer upp i kommunfullmäktige senare i vår. Vi i Vänsterpartiet började för ett antal år sedan att gå upp i talarstolen och ge våra kommentarer och synpunkter på både verksamhetsberättelser och årsredovisningen. Under de senaste åren har allt fler talare gjort detsamma. Vi får se hur det blir detta Coronaår.
För övrigt återkommer jag vid ett senare tillfälle med några nedslag kring framför allt nämndernas redovisningar av sina verksamheter…
I ärende 8, “Tilläggsanslag mot bakgrund av tillfällig förstärkning av statligt stöd till skolväsendet 2021” tänkte jag lägga ett eget yrkande. Jag tycker nämligen att förslaget till fördelning av Vänersborgs andel av “skolmiljarden” (ett statligt “corona-bidrag” till kommunens utbildningar) på 3.960 milj kr ska fördelas annorlunda än beslutsförslaget. Jag anser att Kunskapsförbundet borde få 2/3 av pengarna och BUN 1/3. (Se “KS 2: Vem ska ha skolmiljardens pengar?”.)
I augusti 2018 lämnade vänsterpartisten Adam Frändelid in en motion med förslaget att Vänersborgs kommun skulle anlägga bangolfbana på Skräcklan. Förslaget är nu att kommunstyrelsen ska föreslå kommunfullmäktige att avslå motionen. Jag kan nog inte annat än hålla med samhällsbyggnadsnämnden, som utrett motionen, om att intentionen i motionen är god, men att det inte ingår i kommunens ansvarsområde att bedriva bangolf. Det man kan hoppas på är att någon privat entreprenör vill anlägga en minigolfbana.
Kommunstyrelsen föreslår att Sverigedemokraternas motion om att “reglera hyreskostnader vid intern uthyrning av lokaler och fastigheter” bland annat ska få följande svar:
“motionens intentioner kan tillgodoses inom ramen för redan pågående uppdrag om att ta fram ett förslag till revideringar i riktlinjerna för internt hyressystem.”
Det är nog ett svar som kanske till och med SD:arna själva kan acceptera.
Lutz Rininsland (V) interpellerade socialnämndens ordförande Dan Nyberg i förra veckans kommunfullmäktige. Det handlade om socialnämndens anslagsbindningsnivå. Trots svar och replik är jag inte säker på att det har blivit rätt nu heller. Det handlar om det statliga bidraget på 17,5 milj kr, som är riktat till de äldre, verkligen går oavkortat till de äldre. Det är en viktig fråga eftersom riksdagen har uttalat att om statsbidraget används till något annat så ska det betalas tillbaka. Jag hoppas att mina frågetecken kommer att rätas ut.
Vad sägs om den här formuleringen av ett beslutsförslag:
“Kommunstyrelsen antar upprättat yttrande i ärende avseende svar på revisionsrapport avseende granskning av kommunens hållbarhetsarbete utifrån Agenda 2030.”
Jag hoppas att få lägga en protokollsanteckning i ärendet. Anteckningen handlar om att när revisorerna från KPMG ger kommunen rekommendationer kring hållbarhetsarbetet utifrån “Agenda 2030” så rekommenderar de bara skrivbordsaktiviteter – och inget om det praktiska arbetet.
Ärendena 20 och 21 handlar om vattenskyddsområde och Vattenmyndighetens samråd. Det är svåra och också mycket viktiga frågor, särskilt för landsbygden. Det verkar som om det föreslagna vattenskyddsområdet kommer att klavbinda invånarna utanför tätorterna, samtidigt som det kommer att kosta dem en massa pengar. Jag hoppas att det finns några experter bland politikerna som kan utveckla kritiken bättre än vad jag kan.
Remissen på utredningen om “Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen”, ärende 22, har jag svårt att ta ställning till. Det är komplicerade frågor. Men inte ska jag väl argumentera för en försvagad äganderätt…? Nej, självklart inte. ;-)
Byggnadsnämnden vill ändra byggnadsvårdspriset till ett byggnadsvårds- och arkitekturpris. Jag undrar bara om det ges några bygglov i kommunen så att någon kan komma ifråga för priset…?
Två gånger om året redovisas de motioner som inte har beretts färdigt. Den äldsta av dessa motioner lämnades in av Lutz Rininsland (V) den 22 augusti 2018. Med tanke på det digra underlaget, 2000 sidor, så låter det som en saga – men det är faktiskt sant. Titeln på Rininslands motion är:
”Motion om att ompröva hanteringen av ärenden där handlingarna är mycket omfångsrika.”
Ja, det var de som jag ser som de viktigaste ärendena på onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen. Men först är det möte med Kunskapsförbundet imorgon tisdag.
Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder
Sent omsider lämnades en motion in till onsdagens kommunfullmäktige. Den behandlades dock inte, utan remitterades bara till kommunstyrelsen och barn- och utbildningsnämnden.
Motionen kom från Sverigedemokraterna (SD). SD-motionärerna yrkade att:
“Vänersborgs kommun erbjuder arbetskläder till all förskolepersonal.”
Det är ett bra yrkande. Och aktuellt. Det pratas en del om fria arbetskläder på riksplanet och det kanske också är orsaken till att SD:s motion kommer just nu.
I ett pressmeddelande i december 2019 skrev socialminister Lena Hallengren (S) (se Kommunalarbetaren, “Utredning: Får alla fria arbetskläder?”):
“Det är en rättvisefråga i grund och botten. I mansdominerade yrken är detta (fria arbetskläder; min anm) sällan ett problem. Men i kvinnodominerade yrken måste de anställda ofta kämpa hårt för rätten till arbetskläder. Därför skärpte vi under förra mandatperioden Socialstyrelsens och Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Nu ska vi också följa upp att dessa förändringar får önskvärt resultat.”
I februari i år (2021) var Socialstyrelsen klar med sin kartläggning. (Kartläggningen kan laddas ner här.) Kartläggningen omfattade dock bara:
“hur arbetskläder tillhandahålls, hanteras och finansieras i de verksamheter inom omsorgen som omfattas av Socialstyrelsens föreskrifter.”
Det är nog inte någon som ifrågasätter att arbetskläder ska tillhandahållas av arbetsgivarna. Det skulle i så fall vara av rena kommunalekonomiska skäl. Och det är, eller borde vara, lika självklart att även förskolepersonal ska ha fria arbetskläder, precis som anställda inom socialtjänsten. Eller anställda inom mansdominerade yrken.
Sverigedemokraterna skriver i sin motion:
“Behovet av exempelvis badkläder, vinterkläder eller kläder anpassade för frilufts-verksamhet förekommer frekvent. Inom verksamheten förekommer att personalen kan behöva klättra, krypa eller på annat vis slita på kläderna. Inom arbetsuppgifterna förekommer även att på daglig basis ta hand om blöjor eller kläder och barn som inte hunnit fram till toaletten i tid.”
Elisabet Mossberg, utredare på Lärarförbundet, säger (se “Experten svarar: Arbetskläder i förskolan”, 6 feb 2019):
“Det är uppenbart att det här blir en jämställdhetsfråga.”
Det torde finnas en stor opinion som ser kravet på fria arbetskläder även i kvinnodominerade yrken som ett viktigt jämställdhets- och rättvisekrav. Det finns sannolikt även en majoritet av politiker och partier som ställer sig bakom kravet.
Så var det då det här med att motionen i Vänersborg kommer från Sverigedemokraterna…
Det finns olika åsikter bland icke-SD-politiker om andra partier ska stödja motioner och förslag från SD. Främst är det väl socialdemokrater och vänsterpartister som är mest skeptiska eller negativa. De menar att man inte ska legitimera SD inför väljarna. SD ska, menar de, inte behandlas som ett ”normalt parti som alla andra”, utan behandlas som det främlingsfientliga, eller rasistiska parti, som de menar att det är. Andra ska inte ha något som helst med SD att göra.
Frågan är om det är eller har varit en speciellt “taktisk” eller “strategisk” korrekt inställning. Under tiden som många partier har haft den här inställningen till SD, inte bara S och V, så har SD växt kraftigt. I riksdagsvalet 1998 fick SD 19.624 röster vilket var 0,37% av väljarna. Endast 20 år senare, i valet 2018 så fick SD 1.135.627 röster eller 17,53 %.
Någonting har uppenbarligen inte fungerat med strategin. Det är bara att konstatera. Även om det inte finns något facit på hur utvecklingen skulle ha varit med en annan “taktik”. Det kanske hade varit ännu värre, det kan knappast någon svara på. Men det verkar osannolikt. Jag tror tvärtom att många väljare har röstat på SD just för att andra partier inte vill “ta i” SD och därigenom inte heller lyssna på vad partiet, och kanske framför allt dess väljare, har haft att säga.
Och det kan bli absurt. I fredagens pappersupplaga av TTELA läser jag (finns som låst artikel på TTELA:s hemsida, men något annorlunda redigerad – “Sjukhusen i Västra Götaland slipper betala tillbaka 689 miljoner”):
“När regionstyrelsen under tisdagen behandlade regionens årsredovisning för 2020 yrkade SD på nytt att sjukhusens gamla skulder skulle strykas. Den här gången fick de med sig såväl S som V och tillsammans kunde oppositionen köra över minoritetsstyret i regionen.”
Vore det inte absurt om S och V hade röstat mot ett förslag som de instämmer i till hundra procent, eller avstått från att rösta – bara för att det är SD som blev först med att lägga förslaget? Jag tror att en majoritet av väljarna skulle svara ja på
den frågan.
Vad jag förstår (inget protokoll finns ute än) så “löste” Vänsterpartiet situationen genom att lägga ett förslag som yrkade på precis samma sak som SD… De flesta uppfattar nog detta som, om inte absurt, så i varje fall som synnerligen tramsigt. Det praktiska resultatet blev ju detsamma… Precis som TTELA rapporterade.
Nu tror jag att ett sådant här “beteende” från andra politiker och partier knappast är resultatet av en “taktisk” eller “strategisk” syn eller genomtänkt analys. Det är nog bara så, kan man kanske misstänka, att det istället finns en baktanke. Sådana här attityder och handlingar ger nog mest en personlig känsla av moralisk tillfredsställelse, och kanske överlägsenhet(?), för de inblandade.
Handen på hjärtat, ska förskolepersonal få ”lida”, och inte få fria arbetskläder, för att vissa andra ska känna en moralisk tillfredsställelse?
I riksdagen stötte jag alldeles nyligen på en speciell reservation. Det var i Socialutskottets betänkande “Covid-19-pandemin och därmed sammanhängande frågor”. (Vi är i riksdagen nu.) Den bör få åtminstone vänsterpartister att börja fundera…
Jag trodde först inte att det var sant, men texten i betänkandet ljuger inte – en gemensam reservation från 3 sverigedemokrater och en vänsterpartist… (Det handlade om vaccintillverkning i statlig regi.)
Frågan tål onekligen att diskuteras. Verkligen. Och det handlar inte om att bjuda in SD i värmen. Tvärtom. En annan inställning, taktik och strategi skulle bara visa kommuninvånarna, och SD:s väljare, att andra partier också lyssnar på dem. Och att dessa partier bara har ett mål för ögonen, det bästa för invånarna. Då skulle det också finnas en ännu mindre anledning att rösta på SD…
Nu visar det sig att det finns tid att diskutera frågan om förhållningssättet till SD. Sverigedemokraternas motion slår nämligen in öppna dörrar…
Den 1 september 2006(!) skrev TTELA (se “Fria arbetskläder till förskolepersonal”):
“Personalen inom förskolan i Vänersborg ska få fria arbetskläder. Det beslöt barn- och ungdomsnämnden vid senaste mötet. … Beslutet om fria arbetskläder gäller dagbarnvårdare, barnskötare och förskollärare inom förskolan. Det rör sig om ungefär 400 anställda som nu slipper att slita på sina egna kläder i ur och skur.”
Det var ett bra beslut, och jag satt faktiskt med i nämnden redan på den tiden…
Den 24 oktober 2012 lämnade Theresia Nordlund (S) och Bengt Larson (S) in en motion, “Arbetskläder”. (Kan laddas ner här.) De skrev:
“Personal inom social och — samhällsbyggnadsförvaltningen innehar arbetskläder och skyddskläder. Dessa självklarheter finns inte inom barn och ungdomsförvaltningen. Vaktmästarna inom denna förvaltning innehar dock arbetskläder. Personal inom förskoleverksamheterna har förvisso arbetskläder för utemiljö, men inte för arbete inomhus, varför?”
Det var tydligen så att nämndens beslut från 2006 hade brister.
Nordlund och Larson yrkade i motionen:
“att personal inom förskoleverksamheterna erhålls minst 2 uppsättningar av arbetskläder, arbetskläder för inomhusmiljö.”
Det var en nödvändig komplettering av det gamla beslutet.
Den här motionen avslogs emellertid av kommunfullmäktige den 12 juni 2013:
“Kommunfullmäktige avslår motionen med hänvisning till att rutiner redan finns för arbetskläder inom förskoleverksamheten. Därmed är motionen besvarad och avslutad för Kommunfullmäktiges del. “
26 ledamöter röstade för avslag av motionen, medan 23 röstade för bifall. En ledamot avstod. Vänsterpartiet röstade för motionen (med ett undantag, och det var inte jag). Det intressanta är att Kurt Karlsson från Sverigedemokraterna röstade avslag på motionen. (En SD-plats var tom.)
Jag kunde inte låta bli denna historiska utvikning… (Sån är jag.) Vill man veta vad som gäller idag kan man gå in på kommunens intranät och läsa under rubriken “Arbetskläder Barn- och Utbildningsförvaltningen”. För att komma in på sidan måste man ha en inloggning i kommunen, och det har man som politiker – också Sverigedemokrater. Även kommunanställda, t ex förskolelärare, kan självklart logga in och läsa.
Det står bland annat:
“Vem ska få tillgång till nya arbetskläder?
Tillsvidareanställd personal inom förskolan 1-5 år, förskoleklass och fritidshem som arbetar direkt med barnen, samt dagbarnvårdare omfattas.
Vilka kläder får jag låna?
Arbetskläderna består av en tre i ett jacka, överdragsbyxa för utomhusbruk samt ett regnställ. Övriga kläder utifrån behov.
Vems är kläderna?
Arbetskläderna tillhör arbetsgivaren det vill säga Vänersborgs kommun, barn- och utbildningsförvaltningen.
Hur länge får jag låna dem?
När du slutar din anställning ska kläderna lämnas tillbaka till arbetsplatsen, för dagbarnvårdare till närmaste chef. 
Närmaste chef meddelar sedan den som är ansvarig för hanteringen av kläderna som plockar bort rekvisitionen.
Hur sker märkning och tvätt?
Var och en som kvitterar ut arbetskläder ansvarar själv för eventuell märkning och tvätt av kläderna.
Utslitna arbetskläder
Utslitna arbetskläder kan bytas genom att du kontaktar närmaste chef som fattar beslut om att du kan erhålla nya kläder.”
Det har hänt en del under åren. Jämställdheten i kommunen har tagit några steg framåt. Personalen på förskolan har enligt dessa anvisningar fria arbetskläder – och jag hoppas verkligen att rektorerna har en generös inställning till “övriga kläder utifrån behov”.
Det verkar inte som om Sverigedemokraterna har läst på hur det förhåller sig i verklighetens Vänersborg. De borde göra det innan de motionerar. Det har vi sett många exempel på de senaste åren – inte bara med denna motion.
KF 17/3 2021 (2/2): Underhållsberget
Anm. Denna blogg är den andra delen om onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige. Den första delen hittar du här: “Kommunfullmäktige 17/3 2021 (1/2)”.
Det var inte mycket till diskussion på onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige. Det fanns emellertid ett undantag, ärende 13 – “Svar på motion om översyn av dagens internhyra”. Det var en motion från samhällsbyggnadsnämndens 1:e vice ordförande Tor Wendel (M) som behandlades.
Det blev en ganska både lång och engagerad diskussion. Jag deltog inte i själva diskussionen, men den var mycket lärorik och intressant att lyssna på. (Jag beskrev motionens yrkanden i bloggen “KS 4: Motioner och Bergagården”.)
I underlaget sammanfattades motionen ”Översyn av dagens internhyra” på följande sätt:
“kommunen [har] idag en stor underhållsskuld som riskerar att förvärras om åtgärder inte vidtas då stora delar av budgeten för planerat underhåll idag läggs på att genomföra akuta åtgärder. Motionen och dess yrkanden tolkas som att den syftar till att utveckla den ekonomiska förvaltningen samt underhållet av kommunens fastigheter vilket bedöms vara mycket angeläget.”
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), som tidigare har varit ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, startade debatten. Augustsson ansåg att motionen:
“slår in redan öppna dörrar.”
Augustsson menade att det redan ligger i samhällsbyggnadsnämndens ansvarsområde att vårda och förvalta kommunens fastigheter. Och han räknade upp flera årtal och beslut när kommunfullmäktige hade gett samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att utveckla den ekonomiska förvaltningen och i förlängningen underhållet av fastigheterna.
Motionären Tor Wendel (M) anförde att man först måste uppmärksamma problem innan man kan lösa dem. Och kommunens underhållsberg är fortfarande ett problem trots att diverse uppdrag har getts. Wendel menade också att moderaterna (de borgerliga partierna?) i nästa budgetförslag ska föreslå ändrade riktlinjer. Det tyckte Mats Andersson (C) skulle bli intressant – och det håller jag helt med honom om.
Det visade sig finnas en del olika uppfattningar kring hur mycket av kommunens underhåll som bestod av akut respektive planerat underhåll. Men Augustsson slog fast att förra året utgjorde det akuta underhållet 28% och reparationer 17% av det totala underhållet.
Jag tror emellertid att samtliga talare var helt på det klara med att kommunen har en alltför stor underhållsskuld, dvs att underhållet av kommunens fastigheter är kraftigt eftersatt. Det talas om en underhållsskuld på omkring 100 milj kr. Ibland leder det bristfälliga underhållet till att fortsatt underhåll är omöjligt och att det istället måste investeras stort och dyrt i t ex nya tak, som t ex på Norra skolan och i kommunhuset.
Dan Nyberg (S) hade en annan infallsvinkel i frågan. Den som utövar fastighetsansvaret är fastighetsägaren sa Nyberg. Fastighetsägaren bestämmer underhåll – och hyresgästen måste betala. Det blir något slags ekonomiskt fribrev för fastighetsägarna. Fastighetsägare är i detta fall alltså samhällsbyggnadsnämnden och hyresgästerna kommunens olika nämnder, t ex barn- och utbildningsnämnden och kultur- och fritidsnämnden.
Det ledde in diskussionen på hur underhållet ska och bör betalas.
Dan Nyberg ställde flera frågor till de moderata ledamöterna. Ska underhållet tas från kommunkassan eller från hyresgästerna? Vilka verksamheter ska man ta pengar ifrån? Och om man tar pengar från hyresgästen, ska denna nämnd då få en ökning av sin budgetram?
Lena Eckerbom Wendel (M) menade att det bara finns en kassa i kommunen. Och att det är kommunfullmäktige som fördelar pengarna från denna kassa.
Eckerbom Wendel menade vidare att:
“Motionen säger att problemet måste lösas, inte hur.”
Det handlar om hur vi styr kommunen menade hon vidare. Fullmäktige måste ta ansvar.
Tor Wendel ansåg att det krävs en dialog mellan hyresvärd och hyresgäst, samt att hyresnivån nu inte är hållbar.
Jag tror att samtliga partier egentligen är överens om problemformuleringarna. Och att något måste göras med kommunens underhållsberg. Fastighetsfrågan skulle må bra av lite mindre partipolitik och mer politiskt samarbete och fler gemensamma överenskommelser och framför allt – mer handling. Det är min övertygelse.
Fastighetsfrågan är för övrigt oerhört viktig för kommunens ekonomi och framtid. Och hur vi än vrider och vänder på oss så är det kommunens kassa, kommunens pengapåse, som måste användas. Så oavsett om pengar går direkt till samhällsbyggnadsnämnden för underhåll eller via nämndernas hyror så är det fortfarande kommunens pengar. Och som Eckerbom Wendel sa, kassan ska fördelas genom politiska beslut i kommunfullmäktige.
Det var ingen som argumenterade för att det borde bildas ett kommunalt fastighetsbolag som äger och sköter fastigheterna. Som Kraftstaden i Trollhättan.
Kommunfullmäktige 17/3 2021 (1/2)
Gårdagens sammanträde med kommunfullmäktige genomfördes utan några större tekniska problem. Och det går också att titta och lyssna på sammanträdet i efterhand. Gör gärna det. (Se Webb-TV.)
Arbetsordning och inskränkningar
Under förra våren, 2020, slöts en överenskommelse mellan de olika partierna. Det var i den extraordinära situation som rådde förra våren (2020) med pandemin – och när de tekniska möjligheterna till distanssammanträden inte var på plats.
Överenskommelsen gäller fortfarande och det var samma begränsningar i arbetsordningen igår som tidigare. Det var begränsad talartid, endast skriftliga frågor och svar utan muntlig debatt mm. Detta trots att det inte längre finns några som helst behov av tidsbegränsningar och andra inskränkningar. Ledamöterna befinner sig ju inte fysiskt i samma rum eller ens i närheten av varandra. Smittspridningen är obefintlig…
Det skulle emellertid bli mer likt den “gamla” arbetsordningen på nästa sammanträde meddelade kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C). Men inte riktigt, talartiden på inlägg skulle fortfarande begränsas till 3 minuter.
I samband med att överenskommelsen slöts mellan de olika partierna ställde jag frågan till dåvarande kommundirektören och tillika juristen:
“Talartiden är satt till max 3 min. Om en ledamot inte accepterar denna begränsning och hänvisar till Kommunallagen – vad gäller då?”
Jag fick svaret av kommundirektören:
“Kommunallagen går före. Överenskommelsen gäller endast så länge alla följer den.”
Jag ställde också en fråga om hur länge partiernas överenskommelse gällde:
“Eftersom det inte står något datum är det lätt att få uppfattningen att beslutet gäller tills vidare. OM beslutet gäller tills vidare, är det då lagligt?”
Kommundirektörens svar:
“Beslutet gäller som jag uppfattar det så länge vi har en extraordinär situation.”
Som jag ser det har vi ingen “extraordinär situation” längre. Det grundar jag på att den tekniska lösningen för distanssammanträden är på plats och helt acceptabel. Den tidigare överenskommelsen mellan partierna saknar, enligt mitt sätt att se det, helt och hållet mening. Överenskommelsen bara begränsar yttrandefriheten och inskränker kommunallagen.
Ibland är min känsla att många ledamöter vill att det ska diskuteras så lite politik som möjligt i Vänersborg…
“Övriga” ärenden
Det var ett relativt tyst fullmäktige igår. Det var inte många som överhuvudtaget yttrade sig. Det var några korta inlägg i några ärenden, men där var ledamöterna överens eller ville inte, av någon anledning, diskutera. Det var bara ett ärende som ledde till meningsskiljaktigheter och därmed debatt.
Följande ärenden klubbades igenom snabbt och lätt, dvs utan eller med enstaka inlägg: “Styrande dokument för informationssäkerhet”, “Uppbyggande av livsmedelslager för beredskapssyfte” (Dan Åberg (M) hade ett kort inlägg om samverkan med regionen), “Omorganisation av Dalslands Turist AB och Dalslands Kanal AB” och “Svar på motion om krav på läkarintyg för måltidsavvikelser” (Mathias Olsson yrkade endast bifall till motionen men avstod att säga något i sak och Mats Andersson (C) och Anders Wiklund (MP) yrkade avslag.)
De många medborgarförslagen diskuterades inte heller i detta läge, utan remitterades bara vidare till kommunstyrelsen och ibland också till en “aktuell” nämnd. Lutz Rininslands (V) interpellationer till socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) respektive kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) diskuterades överhuvudtaget inte, utan skedde helt skriftligt. (Se “Imorgon är det KF (17/3)”.)
Två motioner från Vänsterpartiet
Två motioner avhandlades som var skrivna av vänsterpartister. Lutz Rininslands och Stefan Kärvlings motion om systematiskt uppföljning av beslut bifölls av ett enhälligt fullmäktige. Enkelt uttryck handlade den om att kommunfullmäktige och kommunstyrelsen skulle upprätta en slags “to-do-list” eller “att-göra-
lista” över fullmäktiges beslut och uppdrag. (Se “Imorgon är det KF (17/3)”.) Det är egentligen konstigt att detta inte har gjorts tidigare. Jag tackade i stort sett bara för motionens behandling och yrkade bifall till kommunstyrelsens förslag.
Dan Åberg (M) yrkade bifall och citerade sig själv:
“Jag brukar säga att det säkraste sättet för att inte nåt ska verkställas är att fullmäktige bifaller en motion.”
Åberg hoppades att hans teori skulle spricka denna gång och att motionen verkligen skulle verkställas. Vilket skulle innebära att alla andra motioner i fortsättningen också skulle göra det.
Rininsland (V) hade även en egen motion. Den handlade om vilken roll ledamöterna i kommunstyrelsen har. Rininsland menade att det är för mycket information i kommunstyrelsen och för lite politik – något som jag också har framfört i denna blogg vid flera tillfällen. Det är timmavis med information. Det hade varit bättre, menade Rininsland, att tjänstemännen spelade in föredragningarna och så kunde ledamöterna titta på dem innan sammanträdet. Det skulle spara pengar. Rininsland menade att varje timme i kommunstyrelsen kostade kommunen:
“i runda tal mellan 4.000-5.000 kronor”
Dessutom skulle andra intresserade politiker kunna titta på filmerna. Det skulle också spara tid som istället kunde användas till ett politiskt samtal. Då hade tjänstemännen fått en större hjälp vid utredningar mm. De skulle veta “vartåt det lutade”. Som det nu är görs ibland stora tidskrävande utredningar och så röstas förslagen utifrån utredningarna ner. Vänersborg har ju ett minoritetsstyre, och kommer sannolikt att ha det i fortsättningen också.
Benny Augustsson (S) var inte speciellt glad över Rininslands idéer när han replikerade. Efter en stunds dialog verkade de rutinerade politikerna dock komma bättre överens och det slutade med att Augustsson sa:
“Jag är inte längre bort än ett telefonsamtal.”
Det blir nog så att Rininsland ringer upp Augustsson vad det lider…
Bostadsförsörjningsplan 2021-2025
Det blev inte heller någon diskussion om bostadsförsörjningsplanen. Lutz Rininsland (V) framförde sina åsikter och jag mina. (Se “Imorgon är det KF (17/3)”.) Ingen annan sa något. Ändå försökte jag provocera, när jag sa:
“Jag reagerar när jag läser i planen för år 2023:
“förhoppningsvis påbörjas även den långsiktiga utbyggnaden i Sikhall.”
“…förhoppningsvis…”
Jag vet inte riktigt vad ordet “förhoppningsvis” syftar till. Tänker planen på entreprenörer eller byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen? Eller kanske samhällsbyggnadsnämnden? Eller samhällsbyggnadsförvaltningen?
Det finns entreprenörer i Sikhall som vill börja bygga så snart som möjligt. Så sent som den 19 januari i år fick en känd entreprenör i området avslag i byggnadsnämnden, eller som det står i protokollet, “negativt” förhandsbesked, på att få avstycka 3 småhustomter. Det finns alltså folk som vill bygga nu, nu år 2021.
Byggnadsnämnden motiverade avslaget med att det krävs en detaljplan. Men denna detaljplan har det arbetats med i 5 år, och den är fortfarande inte klar. Planarbetet har dragit ut på tiden. Det berättades av tjänstemän på ett nämndsammanträde i oktober. Det antyds att det finns personer i kommunen som av någon anledning agerar för att fördröja den.
Så varför står det att utbyggnaden “förhoppningsvis” ska påbörjas år 2023? Vem har Bostadsförsörjningsplanen förhoppningar på?”
Ingen sade något efter Vänsterpartiets två inlägg. Bostadsförsörjningsplanen antogs.
Fortsättning följer, och då handlar det om M-motionen om översyn av dagens internhyra – se ”KF 17/3 2021 (2/2): Underhållsberget”.
Imorgon är det KF (17/3)
Imorgon onsdag är det dags för kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige, att sammanträda.
Sammanträdet sker återigen på distans, vilket naturligtvis är bra och nödvändigt i dessa tider. Mindre bra är att den överenskommelse som partierna slöt i våras förra året om begränsad talartid, endast skriftliga frågor och svar utan debatt mm fortfarande ska gälla. Vänsterpartiet vill att dessa regler, som faktiskt begränsar yttrandefriheten, ska tas bort. Överenskommelsen slöts i ett speciellt läge. Nu är det dags att ta bort reglerna. Ordförande Levin (C) och de andra partierna ville dock av någon anledning ha dom kvar. Antagligen försvinner dom till nästa sammanträde i april.
Dagordningen har följande utseende:
Det blir en annan justerare än undertecknad (ärende 4). Justerarna måste nämligen befinna sig på plats i kommunhuset, och det har jag meddelat att det tänker jag inte göra.
Fullmäktige ska anta nya riktlinjer för informationssäkerhet. Det är inte mycket att orda om, det behövs nya. De gamla riktlinjerna antogs 2009 och det har ju onekligen hänt en del på området sedan dess. Jag tror inte att det ens blir någon diskussion om riktlinjerna.
Däremot blir det säkert en del diskussion kring ärendet därefter, “Bostadsförsörjningsplan 2021-2025”. Det långsiktiga syftet med bostadsförsörjningsplanen är att:
“skapa förutsättningar för alla i kommunen att bo och leva i goda bostäder. Planen ska visa hur behoven ser ut, vilka mål kommunen har, och vilka åtgärder kommunen ska genomföra när det gäller bostäder.”
Kommunens målsättning är att kunna skapa förutsättningar för att det ska kunna byggas 200 bostäder om året. Det ska ske genom att kommunen ska ha:
“lagakraftvunna detaljplaner för både småhusområden och flerfamiljshusområden i olika delar av kommunen.”
Det i sin tur förutsätter att kommunen äger mark på strategiska ställen.
Bostadsbyggandet sker huvudsakligen i tätorterna, särskilt i Vänersborg och Vargön, men till viss del även på landsbygden. Jag reagerade när jag läste i planen för år 2023:
“förhoppningsvis påbörjas även den långsiktiga utbyggnaden i Sikhall.”
Jag reagerade därför att Magnus Larsson, en känd entreprenör i Sikhall, så sent som den 19 januari i år fick avslag i byggnadsnämnden, eller som det står i protokollet, “negativt” förhandsbesked, på att få avstycka 3 småhustomter. Byggnadsnämnden motiverade med att det krävs en detaljplan. Men denna detaljplan har det arbetats med i 5 år nu, och den är fortfarande inte klar. Det finns personer i kommunen som av någon anledning medvetet fördröjer den… (Jag återkommer till detta vid tillfälle.)
Min partivän Lutz Rininsland (V) har en del kritiska synpunkter på bostadsförsörjningsplanen. Rininsland anser att kommunen mest samlar ihop information i planen om hur många bostäder som har byggts de senaste åren, hur många som byggs nu och hur många som är på gång. Uppgifterna skrivs sedan ner i planen, som därigenom blir mer som en “inventering” än en plan som styr bostadsbyggandet. Rininsland gillar inte heller att skiljelinjen mellan bostadsförsörjningsplanen och socialnämndens boendeplan är så tydlig.
Jag kan väl också upplysa om att det kommunala aktiebolaget Vänersborgsbostäder ska garantera att behovet av hyresrätter säkerställs i kommunen. I planen står det:
“Att bygga bra bostäder till rimliga priser för alla, oavsett inkomstgrupp eller samhällsklass är allmännyttans ursprungliga och mest grundläggande uppgift.”
Kommunfullmäktige ska godkänna att samhällsbyggnadsnämnden upprättar ett livsmedelsförråd till ett värde på 1,3 milj kr för 2021, för att säkra upp tillgången på livsmedel i händelse av en krissituation. Ärendet kommer sannolikt att klubbas igenom utan diskussion.
Fullmäktige kommer att, i stort sett, bifalla en motion från Lutz Rininsland (V) och Stefan Kärvling (V) om systematiskt uppföljning av beslut. Det har ju inte helt sällan varit så genom åren att beslut som har fattats av fullmäktige inte har verkställts. Moderaterna har t ex varit med om det flera gånger, vilket har fått Dan Åberg (M) att utbrista (kommunfullmäktige i december):
“Jag brukar säga att det säkraste sättet för att inte nåt ska verkställas är att fullmäktige bifaller en motion.”
Den direkta anledningen till motionens tillkomst var dock inte moderaternas motioner. Det var när det i höstas upptäcktes att byggnadsnämnden inte hade verkställt ett beslut av kommunfullmäktige från år 2017. Då uppdrog nämligen fullmäktige till nämnden att ta fram en fördjupad översiktsplan för Brålanda. Det blev aldrig av… (Se “KS 9/9: FÖP Brålanda”.)
Rininsland och jag motionerade därför om att fullmäktige regelbundet ska följa upp fattade beslut – och att kommunens nämnder, som t ex byggnadsnämnden, ska fatta liknande beslut. Nu är förslaget att fullmäktige två gånger om året, i april och oktober, ska redovisa en uppföljning av fattade beslut.
Jag kommer att tacka för motionens behandling och yrka bifall till förslaget. Kanske säger jag också något om att idén till motionen är tagen från socialnämnden där detta har skett under en ganska lång tid och att det har underlättat för nämnden att behålla kontroll över beslut och dess konsekvenser. Det gäller att lära av varandra.
Fullmäktige kommer att avslå sverigedemokraternas motion om krav på “läkarintyg för måltidsavvikelser”. I september förra året skrev jag faktiskt en blogg om motionen, se ”BUN (14/9): Läkarintyg för specialkost?”. I kommunstyrelsen insåg motionären att motionen var behäftad med en del fel och han medgav att den skulle ha varit annorlunda formulerad om den blivit skriven idag.
Lutz Rininslands (V) motion “Vilken roll har ledamöterna i kommunstyrelsen?” ska anses besvarad – med hänvisning till:
“ordförandens ansvar för att leda kommunstyrelsens arbete.”
Vi får se vad Rininsland säger om det när fullmäktige ska fatta beslut i frågan. Det går att få en föraning i Rininsland blogg “Det ankommer på Benny Augustsson att bestämma”.
Det kommer antagligen att bli en del diskussion mellan framför allt socialdemokrater och moderater, tror jag, kring Tor Wendels (M) motion “Översyn av dagens Internhyra”. Kanske kommer också kommunalrådet Mats Andersson (C) att upprepa sin klassiska kommentar från kommunstyrelsen om att motionen är ett:
“skott i foten.”
Wendels motion hade följande yrkanden:
- “att Kommunfullmäktige konstaterar att trots beslutad budget ger dagens underhållsskuld i nuläget inte Samhällsbyggnadsnämnden förutsättningar för ”en god ekonomisk hushållning” av kommunens ägda fastigheter.”
- “att en åtgärdsplan för att snarast åtgärda underhållsskulden tas fram snarast, samt”
- “att grundorsaken till att underhållsskulden existerar och inte åtgärdats tidigare trots kännedom utreds, i syfte att ge förslag på åtgärder i avsikt att situationen inte ska uppstå igen.”
Jag anser fortfarande att det är en bra motion. Det måste tas ett ordentlig tag kring kommunens fastighetsunderhåll. Det ska inte få förekomma sådana skandaler som på Norra skolan och i kommunhuset. Men egentligen tror jag att det borde bildas ett kommunalt fastighetsbolag som äger och sköter fastigheterna. Som Kraftstaden i Trollhättan. Det behövs proffs som sysslar med fastighetsförvaltning. Vänersborgsbostäder är för övrigt också ett bra exempel “här hemma”.
Om partierna röstar som de gjorde i kommunstyrelsen så kommer den moderata motionen att få majoritet i kommunfullmäktige.
Det har lämnats in flera medborgarförslag. De ska inte avgöras av kommunfullmäktige imorgon, utan bara skickas vidare till ett antal nämnder och styrelser för beredning. Medborgarförslagen handlar om:
- önskan av en trottoar längs Lilleskogsvägen
- mer pengar till utflykter inom skolan
- införa valfrihetssystem enligt lagen om valfrihet (LOV)
- säkerställa bra mobiltäckning på Halle- och Hunneberg
- göra kommunen djur- och människovänligare
Det finns säkert anledning att återkomma till någon eller några av dessa medborgarförslag då det är dags för beslut.
Lutz Rininsland (V) har lämnat två interpellationer. Den första interpellationen ställs till socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) och har rubriken “Baseras nämndens detaljbudget på ett felaktigt antagande?”. Den andra, “Arbete, arbetsmarknad, arbetsförmedling, arbetslöshet”, ställs till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Det går att läsa mer om dessa interpellationer, frågor och svar, på Rininslands blogg – se “Frågar man inte får man inga svar”, “Kommunstyrelsens ordförande besvarar frågan om arbetsförmedlingen” och ”Arbetsförmedlare förmedlar inte längre arbete”.
Efter att dagordningen var spikad har det kommit några motioner. Två av dem var dock inlämnade av en politiker som inte sitter i kommunfullmäktige. 
Det är inte tillåtet. Däremot är motionen från Sverigedemokraterna ok. Det är en motion om kläder till förskolepersonal som slutar med yrkandet:
“Vänersborgs kommun erbjuder arbetskläder till all förskolepersonal”
Det går som vanligt att följa fullmäktigedebatten på kommunens webb-TV.
Dagens BUN (15/3)
Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig för att få igång en diskussion eller åtminstone få ta del av andras synpunkter. Jag misslyckas hela tiden. För inte är det väl någon som stänger av min mikrofon när jag börjar prata…? ;)
Det blev ett kortare möte än förväntat. Dagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) slutade redan kl 12.35.
Igår beskrev jag de ärenden som skulle avhandlas idag. Så istället för att upprepa mig så hänvisar jag till den bloggen för mer fakta i de olika ärendena. (Se “BUN 15 mars 2021”.)
Nämnden fick en längre information om förbättringsarbetet kring “trygghet och studiero” på Frändeskolan. Det har varit en del problem på skolan tidigare under åren, men det verkar som om rektor tillsammans med personalen har lyckats vända på utvecklingen. Och det är mycket glädjande, även om det gäller att inte “slå sig till ro” utan fortsätta arbetet.
De två rektorerna på Norra skolan informerade om rastverksamheten. Det är väl ingen överraskning för någon att raster är, och kanske alltid har varit, en stor potentiell källa till oro. Det som händer på rasterna tar eleverna ofta med sig till lektionerna… Norra skolan, liksom de flesta (alla?) LM-skolor i kommunen, arbetar med rastverksamhet, ett inslag är att elever kan bli trivselledare för sina kamrater.
Jag frågade representanterna från de båda skolorna om de ansåg att de hade tillräckligt med personella resurser i arbetet. Det hade de inte. Det finns inga rektorer som anser att de har tillräckligt med resurser för skolornas behov, fick jag som svar. Svaret förvånade mig självklart inte, men jag tycker att det är viktigt att det hela tiden framförs till politikerna. Det är ju vi politiker som bestämmer hur mycket pengar skolorna ska få…
Projektledare Henrik från samhällsbyggnadsförvaltningen berättade om Holmängenskolan och att byggstarten är satt till årsskiftet 2021/2022. Han redogjorde också för avtalet med Serneke. (Det skrev jag om i gårdagens blogg, se “BUN 15 mars 2021”.) Avtalet möjliggör en ökad samverkan mellan kommunen och byggföretaget. Det gynnar en tät dialog under byggprocessen och också en större möjlighet till ekonomisk styrning och kontroll från kommunen.
Det blev en månadsuppföljning. Redan vid informationen så framgick det att de första två månadernas positiva ekonomiska siffror berodde på de neddragningar av personal som vidtogs under förra året. Det var bara att konstatera att så är det och att det är viktigt att det inte glöms bort. (Det var i grundskolan 63 färre anställda år 2020 än 2019. BUN minskade sina personalkostnader med 29,2 milj kr förra året.)
När nämnden behandlade internkontroll och “omfallsplaner” (se gårdagens blogg) så reagerade jag mot skrivningen:
“säkerställa att verksamheten kan utföra sitt uppdrag även vid minskad personalstyrka”
Om det verkligen vore sant, så skulle det ju vara ett utmärkt argument för ytterligare neddragningar av personal… Det var ingen annan som kommenterade, varken skrivningen eller mig. Å andra sidan var Henrik Josten (M) frånvarande idag, fast vi brukar å andra sidan tycka ganska lika.
Hela nämnden, tror jag, fast det var ju inte så många som yttrade sig, var tacksam för allt det arbete som rektorer, lärare och annan skolpersonal lägger ner, och har lagt ner, i dessa coronatider. Särskilt betungande har den “partiella fjärr- och distansundervisningen” varit, dvs en del klasser och elever har distansundervisning, medan andra är i skolan.
Jag kunde inte låta bli att framföra att tacksamhet eller applåder inte räcker. Vi som arbetsgivare måste, på något sätt, ta ansvar för personalens arbetsmiljö och arbetsbelastning. Vi kan inte bara se på när personalen får “ta smällen” och riskera ohälsa.
Ingen tog upp denna tråd…
BUN diskuterade också elevernas situation med distansundervisning etc. Och jag tog upp “skolmiljarden”, dvs den extra miljard som staten betalar ut till kommunerna under pandemin. Pengarna är ju till för att säkerställa att alla elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin.
Min uppfattning var att pengarna ska gå till de elever som har haft distansundervisning, och i synnerhet de som ska gå ur åk 9 nu i vår.
Nämndens 1:e vice ordförande Gunnar Henriksson (L) höll med mig. Det gjorde dock inte förvaltningen. Den tyckte att alla hade drabbats. Och visst är det så, men alla andra har ju betydligt längre tid på sig att reparera “skadorna”. Pengasumman är inte heller särskilt stor, så ska den smetas ut på samtliga grundskoleelever så lär det så att säga inte räcka till särskilt mycket.
Ordförande Bo Carlsson (C) menade att:
“Vi tar en sväng till när vi ska besluta.”
Nämnden hade även en dialog om förväntade resultat. Förvaltningschefen betonade inledningsvis att nämnden bara skulle lämna förslag idag. Det är i april som BUN ska fatta det formella beslutet.
Nämndens politiker fick fylla i en digital enkät under mötet. Och det var en bra idé. Huruvida alla fixade ifyllandet samtidigt som de hade Teams igång låter jag vara osagt. Jag fick dock intrycket av redovisningen att det inte hade kommit så många svar…
Det blev en del diskussion. Det var i mitt tycke en del strid om påvens skägg, men det kanske är orättvist. Alla förslag till förväntade resultat som förvaltningen hade arbetat fram handlade om att allt skulle öka, allt skulle bli bättre. Jag tyckte inte detta var ok – inte när resurserna minskar. Fast som Bo Carlsson mycket riktigt påpekade, de förväntade resultaten skulle gälla 2022, och det finns ingen budget tagen för nästa år. Jag tror emellertid, vis av många år i politikens Vänersborg, inte på några mirakel… Jag lade därför en protokollsanteckning om min uppfattning. Det var ingen annan som kommenterade, varken protokollsanteckningen eller mig.
Det var det mesta värt att rapportera från dagens sammanträde med Vänersborgs barn- och utbildningsnämnd. Till sist återger jag min protokollsanteckning i ärende 6, “Dialog om förväntade resultat 2022”:
“Min uppfattning är att målstyrning innebär att vi politiker abdikerar från vårt ansvar. Vi ger inte verksamheterna tillräckligt med resurser, samtidigt som målen är desamma eller ännu högre än tidigare. Det råder helt enkelt ingen balans mellan krav och resurser – och de som får sitta emellan är personalen. Personalen får ansvaret om inte målen uppfylls, trots att de gör sitt yttersta för att allt ska fungera så bra som möjligt. Vilket gör att ohälsan ökar…
Vi politiker borde bli ärliga, vi borde typ säga:
“Vi har inte råd – vi måste skära ner – vi tar ansvar genom att sänka kraven.”
Eller tilldela mer resurser…”
BUN 15 mars 2021
Tillbaka i vardagen igen. Efter ett tämligen intensivt och koncentrerat arbete med bloggarna om David på Juta (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”) så är det dags att bläddra i underlaget till morgondagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN).
Inte för att jag lämnar skandalen på Juta för gott, det återkommer jag nog tämligen snart till. Det händer mycket och det finns också många diskussioner att ta upp och slutsatser att dra kring behandlingen av ärendet inom byggnadsförvaltningen. Och visst, även i miljödelen av densamma. De båda förvaltningarna är ju nu för tiden sammanslagna under en förvaltningschef till en miljö- och byggnadsförvaltning. Och som många känner till så har miljödelen av förvaltningen tagit som en prioriterad uppgift att försvåra livet för familjen Solvarm på Sikhall. (Se “Kommunen vill stoppa Solvarm”.) Men det återkommer jag till. Under 
tiden kan den intresserade läsa en artikel om familjen och naturhuset i dagens GP. Tyvärr är dock artikeln gömd bakom en betalvägg, men prenumererar du på TTELA kan du ju läsa GP på söndagar. (Se “De odlar i medelhavsklimat – i Vänersborg”.)
Sammanträdet med BUN under Bo Carlssons (C) ledning börjar med tre informationsärenden.
Under ärende 2, verksamhetsuppföljning, presenteras denna gång ”Aktuellt förskoleklass, fritidshem, grundsärskola och grundskola F-6”. Syftet är att vi politiker ska få en inblick i de olika verksamheterna. Sedan följer en lokalinformation. Jag kan tänka mig att det avtal om sex olika skolbyggnationer som Vänersborgs kommun har tecknat med byggföretaget Serneke tas upp. Det är enligt TTELA värt 475 miljoner kronor. (Se “Avtal som sex skolprojekt i Vänersborg”.)
En presentation om månadsuppföljningen kommer som ärende 4. Den skiljer sig från de två första punkterna, eftersom underlaget är utskickat. Det är ju tidigt på året, uppföljningen redovisar bara januari-februari, så det går inte att dra några direkta slutsatser av den. Samtidigt är det ju inte heller som vanligt under dessa coronatider.
Budgetdifferensen efter årets två första månader låg på +2,7 milj kr. Det betyder alltså ett överskott. Förskolans överskott är nästan +1,8 milj kr och grundskolans något blygsammare, +876.000 kr.
En slutsats kan man i varje fall dra av siffrorna – de visar att de mycket stora besparingarna med personalneddragningar under förra året har gett “resultat”. Det var i grundskolan 63 färre anställda år 2020 än 2019. BUN minskade sina personalkostnader med 29,2 milj kr förra året. Och det trots att lönerna ökade. (Så var det, även om kommunalråden Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) målar upp en annan bild i en insändare i TTELA den 5 mars – se “Det som nämns om överdödlighet är ett rent falsarium”.) Vi får se om besparingarna ger “resultat” också på kunskapsresultat och meritvärden till våren…
Antal elever med mer än 25% frånvaro i åk 7-9 ökade stort förra året. Och det var väl i och för sig inte så konstigt. Under andra halvan av vårterminen handlade det om ungefär drygt 160 elever. Vilket gör det svårt att tro att behörigheten till gymnasiet ökade, vilket den dock gjorde… Under höstens tre första månader var antalet elever med mer än 25% frånvaro i åk 7-9 uppe i ungefär 200 elever.
Antalet budgeterade barnomsorgsplatser “finansierade av kommunen” liksom dito skolbarnsomsorgsplatser minskade jämfört med förra året. Och prognosen har hittills varit riktig. Dock så ökade antalet barn i barnomsorgen under februari så att det var fler än budgeterat. Barnen i skolbarnsomsorgen har minskat betydligt mer än till och med budgeterat – över 50 färre barn (nästan 80 i februari) färre än budget.
Det budgeterades att elevantalet i förskoleklass, grundskola och särskola finansierade av Vänersborgs kommun skulle öka med ca 25 jämfört med förra året. Det har under årets första månader i stället minskat med ungefär 60 elever jämfört med budget.
Nämnden ska anta en internkontrollplan för året. Områdena “ökad frånvaro av personal” och “säkerhet i specialsalar” ska granskas. När det gäller det förstnämnda så har jag fått lära mig ett nytt ord, “omfallsplan”. Jag trodde att jag hade hört talas om alla planer redan, men uppenbarligen inte. En googling lärde mig att omfallsplanering är att:
“planera och ha beredskap för olika händelser som kan inträffa.”
Och tack vare denna fantastiska plan så lär man kunna:
“säkerställa att verksamheten kan utföra sitt uppdrag även vid minskad personalstyrka”
Är det inte otroligt vad en bra plan kan åstadkomma? Men för att omfallsplanerna ska fungera så måste de vara “aktuella och kompletta”.
Det kanske är omfallsplanerna som har gjort att det blev fler behöriga till gymnasiet i avgångsklasserna förra läsåret än tidigare, trots att:
“verksamheten sett en större sjukfrånvaro än vanligt.”
Det ska bli en dialog om förväntade resultat imorgon. Nämnden ska utgå från kommunfullmäktiges inriktningsmål och, efter dialog, komma fram till vilka förväntade resultat som ska gälla för 2022.
Det här med inriktningsmål, förväntade resultat mm är en del av den målstyrning som gäller i den offentliga världen. Det är ärligt talat inte “min grej”. Jag har inga höga tankar kring NPM och målstyrning. (Se t ex “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”.) Målstyrningen innebär, anser jag, att politikerna abdikerar från sitt ansvar. De ger inte verksamheterna tillräckligt med resurser, samtidigt som målen är desamma eller ännu högre än tidigare. Det råder helt enkelt ingen balans mellan krav och resurser – och de som får sitta emellan är personalen. Personalen får ansvaret om inte målen uppfylls, trots att de gör sitt yttersta för att allt ska fungera så bra som möjligt. Vilket gör att ohälsan ökar… Vi politiker borde bli ärliga, vi borde typ säga:
“Vi har inte råd – vi måste skära ner – vi tar ansvar genom att sänka krav.”
Eller tilldela mer resurser…
Den här dialogen lär ta tid…
BUN ska besluta att godkänna ett reviderat dokument, ”Riktlinjer och regler för plats i förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg”, som ska träda i kraft redan den 1 april. Det handlar enligt förvaltningen om i huvudsak redaktionella ändringar, uppdaterade begrepp mm. Det är dock svårt för oss politiker att se, eftersom ändringarna inte har markerats i dokumentet.
Inför nämndens verksamhetsuppföljning i april vill förvaltningen genomföra en enkät bland oss politiker. Vi ska svara på frågan:
”Vad skulle ni vilja fråga våra elever?”
Jag vet inte hur förvaltningen har tänkt, men det låter onekligen både spännande och intressant. Om du som bloggläsare kommer på några bra frågor så är det bara att skicka dom till mig.
Nämnden ska få information om distansundervisning på kommunens högstadier. Jag tror dock inte att den information som ledamöterna har fått i utskicket är helt aktuell. Imorgon återgår vad jag förstår högstadieskolorna till att (se kommunens hemsida):
“bedriva närundervisning i ordinarie undervisningsform på plats i skolorna”
Jag vet att det har mullrat, och fortfarande mullrar, i personalleden. (Se TTELA 9 mars, “Mer press med distansundervisning”.) Det har varit otroligt krävande för skolpersonalen, särskilt lärarna, att ha både distansundervisning och närundervisning samtidigt. (En del klasser och elever har distansundervisning, medan andra är i skolan.) Det har varit tämligen förödande för arbetsmiljö och arbetsbelastning. (Säger lärarna, själv är jag ju numera pensionär.) Det som många i skolpersonalen också kritiserar, vilket blir ännu aktuellare imorgon, är att arbetsgivaren, dvs kommunen, inte köper in covidskydd.
Som en högstadielärare skrev, mycket ironiskt:
“Covid är alltså ett virus som föredrar gymnasieskolor och ratar i större utsträckning högstadieskolor.”
Den kritiken riktade sig nog dock mer till Folkhälsomyndigheten och Smittskydd Västra Götaland. Men vi politiker som är arbetsgivare måste hela tiden ha Arbetsmiljölagens allra första paragraf i minnet:
“Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.”
Kort sagt, ingen ska bli sjuk på jobbet.
Under denna information ska jag också passa på att ställa någon fråga om “skolmiljarden”, dvs den extra miljard som staten betalar ut till kommunerna under pandemin. Pengarna är ju till för att:
“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin.”
Min uppfattning är att pengarna ska gå till de elever och studerande som har drabbats allra hårdast av pandemin. Och det är i första hand de som har haft distansundervisning. Det är dessa elever som inte har fått den undervisning “de har rätt till”. Och de som har haft i särklass mest distansundervisning är gymnasie- och vuxenutbildningseleverna. I andra hand är det högstadieeleverna. Och särskilt hårt drabbade är självklart de som ska ta examen nu i vår, dvs de elever/studerande som får sina slutliga betyg nu i vår och med dom ska de söka till gymnasiet respektive högskola eller jobb i arbetslivet.
Det jag ska fråga om är i vilket avseende låg- och mellanstadieleverna har drabbats av coronapandemin.
Nämnden avslutar sitt sammanträde med några mindre, men viktiga, revideringar av delegeringsordningen samt information från förvaltningschefen och nämndens ordförande.
Och på onsdag är det sammanträde med kommunfullmäktige.
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)
Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.
Tisdagen den 2 mars behandlade byggnadsnämnden återigen fallet David och Jutafastigheten. Antagligen för sista gången.
Tjänstemännen i byggnadsförvaltningen hade, i vanlig ordning, utarbetat ett beslutsförslag till politikerna i byggnadsnämnden. Själva beslutsförslaget är omfattande, men vi känner igen innehållet. Det föreslogs ha följande lydelse:
“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare 1 & 2 tillika rättelseskyldig 1 & 2, <<David>> & <<Davids fru>>, vid solidariskt fast vite om 50.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten RESTAD 3:2”
“Vite om 50.000 kr”…
Sedan räknas de 8 punkterna upp, som jag redovisade i den förra bloggen (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”):
- “Ta bort odlingslott med inhägnad placerad utanför tomtplatsavgränsning
- Ta bort 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning
- Ta bort 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning
- Ta bort 1 st staket vid sydöstra fastighetsgränsen utanför tomtplatsavgränsning
- Ta bort 8 st trädgårdsbelysning utanför tomtplatsavgränsning
- Ta bort 1 st privatiserande skylt vid entrén till fastigheten
- Upphör att klippa gräsmatta utanför tomtplatsavgränsningen, marken kan slås 2ggr/år.
- Markera den östra tomtplatsavgränsningen, mot Göta älv, med staket, mur eller häck.”
Det här blev sedermera och inte helt oväntat även byggnadsnämndens beslut:
”Byggnadsnämnden förelägger om rättelse enligt utsänt förslag.”
Nämnden beslutade också att åtgärderna skulle vara utförda senast 3 månader efter det att beslutet hade vunnit laga kraft och att åtgärderna också skulle utföras på ett sådant sätt att naturmiljön inte kom till skada. Och efter “återställningen”:
“ska området utanför tomtplatsavgränsningen uppfattas som allemansrättsligt tillgängligt.”
David och hans fru ska också betala 10.000 kr för tillsynen i strandskyddsärendet. Den summan ingick inte i de böter på 50.000 kr som David och hans fru ska tvingas betala om de inte utför en eller flera av nämndens beslutade åtgärder.
Byggnadsförvaltningen angav också skäl för beslutet, vilket även blev nämndens officiella motivering. Förvaltningen motiverade helt enkelt med att de utförda åtgärderna på Jutafastigheten inte får utföras inom strandskyddsområde. Och sedan hänvisas till olika lagparagrafer.
Det nämndes i sammanhanget ingenting om att det var den förre fastighetsägaren som hade genomfört i stort sett samtliga åtgärder. (David hade klippt gräsmattan… Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.) Och i och med att allt redan fanns ”på plats” när David köpte fastigheten, så trodde han naturligtvis att det var helt i sin ordning att tomten såg ut som den gjorde.
Det ska också tilläggas och verkligen betonas, vilket jag inte har gjort tidigare, att när den förre fastighetsägaren vidtog dessa åtgärder på fastigheten antog han att de var lagliga. Det fanns nämligen ingen tomtplatsavgränsning på ”hans tid”. Och enligt säkra uppgifter fick han till och med instruktioner av byggnadsförvaltningen om hur han skulle vidta vissa åtgärder, t ex var skyltar kunde placeras. Med andra ord, man skulle faktiskt kunna säga att de åtgärder som den förre fastighetsägaren vidtog på tomten var lagliga då. Och det utgick självklart David ifrån. Men de blev ”olagliga” när David köpte fastigheten och byggnadsförvaltningen gjorde tomtplatsavgränsningen…
Det är definitivt något som inte stämmer här… Kanske kunde tomten redan betraktas som om den var ianspråktagen?
Byggnadsförvaltningen hade fortfarande inte heller uppmärksammat att den ”privatiserande skylten vid entrén” och hälften av ”staketet vid sydöstra fastighetsgränsen” inte stod på Davids mark…
Byggnadsnämnden ansåg alltså att åtgärderna på Davids fastighet:
“hindrar och avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.”
En stilla undran… Hur kan politikerna i byggnadsnämnden eller tjänstemännen i byggnadsförvaltningen tro att fyra “planterade trädgårdsträd” (ett päron-, ett körsbärs- och två plommonträd) skulle få folk att undvika en oklippt äng? (Undrar förresten vad förvaltningen skulle säga om ett äppleträd senare skulle ”självså sig” på ängen. Ska David ta bort trädet då? Får han det…?)
Förvaltningen gjorde i sin redovisning av skäl för beslutet även ett stort nummer av att Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen hade gett byggnadsnämnden rätt när David hade överklagat.
Det blir ett slags cirkelbevis. Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen hade ju gett byggnadsnämnden i Vänersborg rätt genom att bara läsa nämndens och förvaltningens papper, inklusive gamla föråldrade kartor. De bemödade sig överhuvudtaget inte om att komma ut till Jutafastigheten för att med egna ögon bedöma riktigheten i byggnadsnämndens faktaunderlag och beslut. (Se för övrigt de “kryptiska” domskälen i “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”.) Sedan hänvisar byggnadsnämnden i Vänersborg och söker stöd i domarna från Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen. Som alltså har dömt utifrån byggnadsnämndens i Vänersborg beslut.
Jag är inte imponerad. De rättsvårdande myndigheterna har enligt min mening visat både nonchalans och, jag skulle nästan vilja säga, inkompetens.
David hade fått möjlighet att yttra sig om det beslutsförslag som tjänstemännen i byggnadsförvaltningen hade förelagt politikerna. David tog chansen och lämnade in en längre inlaga. Tråkigt nog var det bara en av politikerna i nämnden som besökte Juta, och talade med David, för att bilda sig en uppfattning på plats.
David skriver i inlagan att han har full förståelse för allmänhetens intresse av området. Det är därför som han ur egen kassa har uppfört en klassad bro över den djupa ravinen och bäcken. Men så fortsätter en uppenbart besviken och nedstämd David, att om inte byggnadsnämnden tillmötesgår honom så:
“kommer bron att demonteras då den inte uppfyller det syfte som låg till grund för att montera den, syfte med bron var exakt det som nu händer nämligen att allmänheten vandrar längs älven och inte uppe vid bostadshuset.”
Det visade sig alltså under sammanträdet att det här var inget som politiker, eller tjänstemän, brydde sig om. Det viktiga var tydligen inte att det blev bra för allmänheten. Det tycktes vara viktigare att göra livet surt för David…
David fortsätter i sin inlaga med att citera PBL (=Plan- och bygglagen) 8 kap. 9 §, där lagen beskriver hur tomter ska utformas:
“… Tomten ska ordnas så att
- naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara,
- betydande olägenheter för omgivningen eller trafiken inte uppkommer,
- det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kravet på framkomlighet för utryckningsfordon,
- det på tomten eller i närheten av den i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon,
- personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram till byggnadsverk och på annat sätt använda tomten, om det med hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt inte är orimligt, och
- risken för olycksfall begränsas.”
När man läser denna paragraf i Plan- och bygglagen så är det inte utan att man undrar hur byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen egentligen kan tro att de har lagen på sin sida. Läs gärna paragrafen en gång till, studera fotot (nedan till höger) och tänk på att pinnarna markerar Davids privata tomt utifrån kommunens tomtplatsavgränsning… Glöm inte heller att David är rörelsehindrad.
Döm sedan själv.
Det jag frågar mig, vilket säkert alla läsare gör, för att inte tala om David – vad händer om David verkligen utför åläggandet från kommunen att:
“Markera den östra tomtplatsavgränsningen, mot Göta älv, med staket, mur eller häck.”
David ska alltså uppföra “staket, mur eller häck” vid pinnarna! Men hur det ska gå till kan ingen svara på, inte heller byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen. Och ingen läsare heller. Jag har fortfarande inte fått in några förslag på min utlysta tävling.
Det kommer inte att bli särskilt lätt för David och hans fru att kunna komma in i, eller ut ur, sitt hus om det skulle byggas t ex en mur vid tomtplatsavgränsningen. I synnerhet inte om David blir tvungen att bygga en ramp på grund av sin sjukdom… Därför är också punkt 5 i PBL-paragrafen ovan, om nedsatt rörelseförmåga, intressant. David har nämligen, som jag skrivit tidigare, en grav rörelsestörning. Men som sagt, inte heller det visade sig påverka politiker eller tjänstemän i Vänersborg…
Jag hittar inte ord. Det är fullständigt sanslöst.
David påpekade också i sin inlaga, slutligen, vad det står i Miljöbalken 7 kap 25 § om att hänsyn ska tas även till enskilda intressen. Jag upprepar paragrafen ännu en gång så här i slutet av bloggserien:
“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”
David hänvisar också till skrivningar om allmänhetens rätt till “fri passage”.
Så här står det i Miljöbalken 7 kap 18 f §:
“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”
I broschyren “Strandskydd” från Naturvårdsverket och Boverket (kan laddas ner här) så diskuteras begreppet “fri passage”. De två statliga verken skriver, som jag har återgett förut:
“När dispens givits för byggnader eller anläggningar inom ett strandskyddat område ska en fri passage som är minst några tiotal meter bred alltid lämnas för allmänheten. Passagen ska vara så bred att allmänheten obehindrat kan gå utmed stranden.”
Vad jag kan förstå så måste denna skrivning från Naturvårdsverket och Boverket ha en mycket hög officiell status. Fast kanske inte i Vänersborgs byggnadsnämnd och -förvaltning…
Med Davids förslag till tomtplatsavgränsning (se bild ovan) uppfylls Naturvårdsverkets och Boverkets krav på minst några tiotal meter bred passage – med råge! Byggnadsnämnden i Vänersborg nöjde sig dock inte med det – nämnden vill ha en passage på 60 meter…
Byggnadsnämnden beslutade alltså den 2 mars 2021 helt i enlighet med byggnadsförvaltningens förslag. David och hans fru hade brutit mot Miljöbalkens bestämmelser om strandskydd.
Två ledamöter yrkade återremiss, Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C). De lämnade enligt protokollet följande yrkande:
”Byggnadsnämnden återremitterar ärende för utredning om gällande tomtplatsavgränsning går att efterleva med hänvisning till krav på häck/staket.”
De reserverade sig sedan till förmån för sitt yrkande.
David har utkämpat en kamp mot Goliat. Han har varit maktlös och nu har han förlorat striden. Det har kostat honom tid, kraft och pengar. Och hälsa. Men det finns fortfarande ett visst hopp – David kan överklaga beslutet. Det är mycket som talar för att det faktiskt är byggnadsnämnden som i sitt beslut har brutit mot Miljöbalken och Plan- och bygglagen 8 kap 9 § (se ovan).
Jag tror att David kommer att överklaga beslutet.
Det pratas också om en anmälan till Europadomstolen. Det handlar ju om att en enskild medborgares rätt (ägare till en liten fastighet, avstyckad enligt konstens alla regler, beviljad byggnadslov för väsentlig om- och utbyggnad av en permanentbostad) har kränkts genom byråkratisk inkompetens och nonchalans samt rättsvårdande myndigheters bristande intresse, nonchalans och kanske också prestige. Europadomstolen skulle då pröva den enskildes rätt till sin egendom och sitt privatliv.
Vi vet alla hur den historiska kampen mellan David och Goliat slutade. Kanske kommer historien att upprepa sig.
==
Anm. Davids ärende har i protokollet rubriken ”Tillsyn av olovlig utökning av tomtplats”. Ärendet publiceras dock inte på kommunens hemsida. Citaten i denna blogg kommer huvudsakligen från det underlag som skickades ut till politikerna inför sammanträdet. Det har möjligtvis ändrats några ord i protokollet. Jag ska få det riktiga protokollet i början på nästa vecka – i pappersform…
==
Tidigare bloggar i denna serie:
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer