Arkiv
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)
Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”.
Det som har beskrivits i fem bloggar om Jutafastigheten på Restad är på sätt och vis historia. Byggnadsnämnden fattade sitt beslut och rättsväsendet avslog alla Davids överklaganden. Och David och hans fru stod där med staket, trädgårdsland, skyltar mm som måste tas bort. Det mesta hade dessutom funnits där när David köpte fastigheten…
Davids drömhus hade blivit ett mardrömhus…
I Vänersborg är det känt att vi har en flitig, noggrann och plikttrogen miljö- och byggnadsförvaltning. I varje fall när det gäller ärenden rörande vissa personer, t ex i Solvarm i Sikhall, Magnus Larsson i Sikhall, blåbärsodlaren vid Hästefjorden, Arne på Nordkroken (se här) och David på Juta. Det kanske också kan förklara att det inte alltför sällan tar några månader innan invånarna kan få besked i olika byggärenden – byggnadsförvaltningen har andra saker som måste prioriteras…
Den 21 januari i år, 2021 alltså, så fick David och hans fru ett brev från Miljö- och byggnadsförvaltningen:
“… vill med detta brev informera er om handläggningen för strandskyddstillsyn återupptas på fastigheten.”
Förvaltningen ville förvissa sig om att David efterlevde villkoren i strandskyddsdispensen och att:
“tomtplatsavgränsningen är fastställd och att det därmed inte får finnas anläggningar eller anordningar utanför tomtplatsavgränsningen som avhåller.”
Byggnadsförvaltningen tappade nog några ord i slutet av meningen. Kanske skulle det stå typ:
“allemansrättslig tillgång till strandområden”
Eller:
”ger en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”
En knapp vecka senare så stod två tjänstemän utanför Jutahuset. De kom en tidig morgon utan att ge sig till känna. De antecknade och fotograferade. Och det är väl i och för sig inget 
konstigt med det, det ingår i deras jobb. Men Davids fru som var ensam i huset undrade lite förskräckt vad som pågick.
Notera att bilden till höger är tagen inifrån huset och att tjänstemännen faktiskt står utanför den av byggnadsnämnden fastställda tomtplatsen/hemfridszonen. Det märks väl ganska tydligt att det inte blir mycket till “hemfrid” med den gränsen – särskilt inte om David och hans fru skulle sitta på altanen…
Tjänstemännen hittade mycket att anmärka på. Följande noterades och diariefördes den 27 januari:
- “1 st odlingslott placerad utanför tomtplatsavgränsning
- 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning
- 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning
- 1 st staket vid sydöstra fastighetsgräns utanför tomtplatsavgränsning
- 1 st klippt gräsmatta utanför tomtplatsavgränsning
- 8 st trädgårdsbelysning utanför tomtplatsavgränsning
- 1 st privatiserande skylt vid entrén till fastigheten”
Och allt dokumenterades med kamerans hjälp. Detta är bara två av fotografierna:
De utsända tjänstemännen konstaterade också under rubriken “Övrigt”:
- “Avgränsning saknas längst tomtplatsavgränsning utifrån villkor i given dispens
- 8 st lyktstolpar utanför tomtplatsavgränsning finns och har dispens.”
Två dagar senare, den 29 januari, damp det återigen ner ett brev i Davids brevlåda. Byggnadsförvaltningen meddelade att det som fanns utanför tomtplatsavgränsningen inte fick finnas där. Detta eftersom åtgärderna:
“hindrar och avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.”
Och därmed strider åtgärderna på “Jutatorpet” mot:
“strandskyddets ena syfte att långsiktigt trygga allmänhetens tillgång till strandområden”
Inte ett ord om att i stort sett samtliga dessa “åtgärder”, dvs odlingslotten, staketet, trädgårdsträden och den privatiserande skylten, redan fanns där när David köpte fastigheten. Ja, till och med utemöblerna/trädgårdsstolarna har den förre ägaren av Juta lämnat kvar på platsen. Men, det är sant – David har klippt gräset… (I morgondagens avslutande blogg presenteras ytterligare information kring de tidigare ”åtgärderna”.)
Och visst, David har satt upp trädgårdsbelysningen nere vid vattnet (se bild nedan). Det var bara det att David och ägaren till strandremsan, tillika laxhuset och bryggan samt fastigheten söder om Davids, trodde att de satte upp belysningen på hans, den andre fastighetsägarens, mark. Han tyckte nämligen att det var helt ok. (Det var innan de
förstod att älven hade eroderat bort ganska mycket av strandkanten och marken. Vilket jag har skrivit om tidigare.)
Jag kan dessutom avslöja en eller kanske två hemligheter. Den “privatiserande skylten vid entrén till fastigheten” står på den andre mannens fastighet, liksom faktiskt också hälften av “staketet vid sydöstra fastighetsgränsen”… Detta staket fanns som sagt där när David köpte fastigheten. Och David kan naturligtvis inte och får inte ta bort ett staket, eller skylt, som inte står på hans mark.
Är det inte fantastiskt att byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden har så fruktansvärt dålig koll på fastighetsgränser och kartor när de kräver åtgärder mot fastighetsägare med hot om vite. Jag vet inte om det finns något annat ord än – skandal?
Det kan även noteras att tjänstemännen inte heller nämner den bro som David på egen initiativ och bekostnad har satt upp över den djupa ravinen och bäcken. Den bro som de facto är en förutsättning för att folk överhuvudtaget ska kunna nyttja allemansrätten och passera Juta mellan Önafors och Restad…
David åläggs att vidta åtgärder för att återställa alla “olagliga åtgärder”. Efter att byggnadsnämnden några veckor senare hade sagt sitt och bekräftat tjänstemännens uppfattning.
Detta skulle David se till att det snarast blev gjort:
- “Ta bort odlingslott med inhägnad placerad utanför tomtplatsavgränsning
- Ta bort 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning
- Ta bort 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning
- Ta bort 1 st staket vid sydöstra fastighetsgränsen utanför tomtplatsavgränsning
- Ta bort 8 st trädgårdsbelysning utanför tomtplatsavgränsning
- Ta bort 1 st privatiserande skylt vid entrén till fastigheten
- Upphör att klippa gräsmatta utanför tomtplatsavgränsningen, marken kan slås 2ggr/år.
- Markera den östra tomtplatsavgränsningen, mot Göta älv, med staket, mur eller häck.”
Hur nu punkt 8 skulle gå till…(Jag har fortfarande inte fått svar på min utlysta tävling. Inte ens några svar från byggnadsnämndens politiker eller byggnadsförvaltningens tjänstemän…)
Och för byggnadsförvaltningens besök och föreläggande är David tvungen att betala 10.000 kr till kommunen… 10.000 kr…
Innan byggnadsnämnden skulle fatta sitt beslut fick David emellertid en chans att förklara och “försvara” sig. Det blev en lång och väl underbyggd inlaga…
Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)”.
==
Tidigare bloggar i denna serie:
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)
Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)”.
Kampen mot byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen får David att misströsta om både det ena och det andra. Det här är inget som han vill syssla med. Det tar bara tid, kraft, pengar och hälsa. På det sättet är han lik både blåbärsodlaren vid Hästefjorden (se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”) och Solvarm på Sikhall (se ”Kommunen vill stoppa Solvarm”). De vill inte ha med kommunens tjänstemän och politiker att göra. De vill vara i fred och syssla med sitt. De stör ingen och de gör inga fel.
David överklagade kommunens tomtplatsavgränsning till både Länsstyrelsen, Mark- och miljödomstolen samt Mark- och miljööverdomstolen. Han ville också att myndigheterna gjorde “syn på plats”, dvs kom ut till Juta för att se hur det verkligen såg ut – och inte litade på byggnadsförvaltningens gamla felaktiga kartor.
Ingen var intresserad av att ta reda på hur det såg ut i verkligheten. Och de dömde följaktligen till Vänersborgs kommuns fördel. David upplevde ett moment 22, precis som så många andra kommuninvånare i Vänersborg har erfarit.
Jag har tittat på domskälen och självklart även på Davids inlagor.
Davids skäl till att överklaga kommunens tomtplatsavgränsning är i huvudsak de som jag redogjort för i mina bloggar. Men han har också ytterligare några skäl.
David menar att marken framför bostadshuset bevisligen har varit ianspråktagen som tomtmark sedan åtminstone 1950-talet. Och när fastigheten köptes 1966 av Älvsborgs Läns Landsting hade området använts som gräsmatta. Han anser att kommunen därför olagligt har inskränkt rådigheten över fastigheten. Han menar också att kommunens gränsdragning har resulterat i en tomt som inte är av den beskaffenhet som en normal tomtmark bör vara. (Enligt Plan- och bygglagen, PBL. Jag återkommer till detta i den sista delen.) Kommunen har inte tagit i beaktande varken bostadens beskaffenhet eller hans behov. David tycker också att han av säkerhetsskäl borde få möjlighet att installera belysning runt huset. Närmaste granne är ju faktiskt fängelset…
David menar vidare att kommunens bestämning av tomtplatsen i sak innebär en begränsning av ägandet, dvs att likställa med en olaglig expropriation.
Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen, som inte ansåg att det var mödan värt att göra syn på plats, argumenterar mot David och hans motiveringar. De anser att han har fel t ex om att gräsmattan framför huset, mellan grusvägen och älven, har nyttjats som tomtmark sedan 1950-talet. Länsstyrelsen skriver, vilket även återges i domen från Mark- och miljödomstolen:
“Äng och betesmark är inte detsamma som tomtmark. Jordbruksmark har inte samma avhållande effekt som en anlagd trädgård.”
Det skulle alltså vara bättre för den ”allemansrättsliga tillgången” till marken om David blev bonde, gjorde om gräsmattan till jordbruksmark och började odla spannmål – än att anlägga ett mindre trädgårdsland…?
Och så fortsätter det:
“Det glesa enkla staket med stolpar och tråd som syns på fotografiet från 1951 har inte satts upp för att utestänga människor utan för att hägna in och skydda tamdjur och grödor. Varken staketet eller användningen har privatiserat marken.”
Oops. Ett staket som hägnar in djur och grödor privatiserar inte marken, men ett litet trädgårdsland gör det… Men om David och hans fru inhägnar trädgårdslandet då – i syfte att skydda sina ”grödor”…?
Man får definitivt känslan av att Länsstyrelsen och även Mark- och miljödomstolen bestämmer sig först och letar argument sedan… Och tar då till vilka argument som helst…
Länsstyrelsens motivering till själva domslutet, den 15 oktober 2018, är enbart följande, förutom det med ianspråktagen tomtmark:
“Vid en avvägning mellan klagandens enskilda intresse att ta i anspråk marken på sin fastighet och allmänhetens intresse att ha tillgång till strandområdet kan den beslutade tomtplatsavgränsningen inte anses gå längre än som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses.”
Hela ärendet är oerhört viktigt för David och hans frus liv och tillvaro. Och så får de bara en meningslös negation som motivering… Det känns både arrogant och nedlåtande.
David överklagade till Mark- och miljödomstolen. Han behandlades inte särskilt annorlunda där. De tyckte inte heller att hans ärende var så angeläget att de behövde åka till Juta och titta. De litade på kommunens kartor.
I sin dom från 1 mars 2019 angav domstolen skälen till att Davids överklagan avslås:
“Mark- och miljödomstolen anser med utgångspunkt i nämnda faktorer att den av nämnden gjorda tomtplatsbestämningen är naturligen avgränsad. … Mark- och miljödomstolen finner vid dessa förhållanden att den av nämnden fastställda tomtplatsavgränsningen får anses rimlig och väl avvägd.”
That’s it… ”Rimlig och väl avvägd”… Say no more.
Det är banne mig inte imponerande. Rättsväsendet tycks utgå från att alla andra myndigheter gör riktiga bedömningar. De tycks automatiskt lita blint på varandra. Jag vet inte om det har någon betydelse att både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen ligger i den lilla staden Vänersborg. 
Å andra sidan brydde sig inte Mark- och miljööverdomstolen heller… Och den ligger inte i Vänersborg. Överdomstolen brydde sig inte ens om att pröva fallet…
Den lilla människan står där utan att kunna göra något. David fick inte gehör någonstans. Hans överklaganden avslogs, byggnadsnämndens beslut om tomtplatsavgränsning stod fast.
Franz Kafka skulle vara imponerad.
I januari i år började det hända saker igen. Byggnadsförvaltningen kom på oanmält besök…
Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)”.
==
Tidigare bloggar i denna serie:
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)
Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggarna ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)”, ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” och ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)”. Jag rekommenderar att du läser dessa bloggar innan du fortsätter med denna.
David och hans fru har kämpat och stridit mot Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning ända från den dag, den 17 april 2018, då de fick strandskyddsdispensen med tomtplatsavgränsningen. Tomtplatsavgränsningen gjordes ju inte riktigt där som David önskade…
Med byggnadsnämndens avgränsning så ingick det att:
“Den östra tomtgränsen, mot Göta älv, ska markeras med staket, mur eller häck.”
I mina två föregående bloggar så frågade jag om det fanns några förslag från någon läsare om hur det skulle gå till i praktiken att markera gränsen (se pinnarna på bilden till höger) med “staket, mur eller häck”. Tävlingen var öppen även för politiker i byggnadsnämnden och tjänstemän på byggnadsförvaltningen.
Jag har inte fått några förslag, inte ens från de på byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen – de som har bestämt att det ska gå, att det måste gå. Fast det är kanske inte så konstigt att det inte har inkommit några förslag… Frågan är dock hur David ska lösa dilemmat innan han beläggs med vite på 50.000 kr…
Byggnadsnämndens beslut vilade på gamla felaktiga kartor och nämndens ledamöter visade på okunskap, bristande intresse och engagemang i frågor som är av stor betydelse för en enskild kommuninvånare. Ingen av politikerna bemödade sig t ex om att besöka Jutahuset och prata med David (med ett undantag). Det gjorde däremot tjänstemännen på byggnadsförvaltningen – och hur de ändå kunde lämna ett sådant absurt beslutsförslag till politikerna, trots att de visste hur det såg ut på platsen, det trotsar min föreställningsförmåga…
Ett annat krav i nämndens beslut var att:
“Odling och plantering som kan upplevas privatiserande som till exempel grönsaks- och örtodling samt plantering av trädgårdsväxter får inte ske utanför tomtplatsen.”
David och hans fru får inte ha något trädgårdsland utanför tomtplatsavgränsningen, dvs på marken ner mot älven. (Inte ens några blåbärsbuskar – se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Och på andra sidan huset är terrängen sådan att det inte är möjligt att anlägga något trädgårdsland. Beslutet betyder alltså att David och hans fru inte kan ha något trädgårdsland på sin fastighet.
David och hans fru köper alltså ett hus på “landet”. Ja, det är faktiskt “landet” ute vid det gamla Jutatorpet – det finns ingen detaljplan. Frun är intresserad av matlagning och trädgårdsodling. Hon vill ha ett eget trädgårdsland där hon kan odla potatis och grönsaker. Och det fanns också ett sådant anlagt på området ner mot älven när de köpte huset. Frun drömmer även om ett litet växthus. Och det är väl inte att begära för mycket, är det inte en självklar sak på en fastighet på landet?
Inte i Vänersborgs kommun…
Jag tycker att det är absurt. David och hans fru får alltså inte använda sin egen mark för att odla några grönsaker. Tomtarealen på fastigheten är 8.000 kvm, men David och hans fru har en mindre trädgård än vad folk har i Nordstan. Ja, David har faktiskt en mindre gräsmatta än vad en lekstuga i Nordstan har….
Byggnadsnämnden har i praktiken exproprierat hela Davids och hans frus tomt och gjort den helt oanvändbar. Kvar blev ett brant berg och en svåråtkomlig tomtmark som den rörelsehindrade David inte ens klarar av att gå i…
Och frun kan på sin höjd odla lite krasse i en kruka…
Och skälet skulle vara att även ett mindre trädgårdsland eller ett träd på den mycket stora gräsmattan ner mot älven skulle uppfattas som privatiserande av allmänheten. Eller med miljö- och hälsoskyddsnämndens ord, som finns med i byggnadsnämndens beslutsunderlag:
“En större tomt bedöms ge en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”
För bara någon vecka sedan, den 18 februari, hade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) tillsammans med fem andra KS-ordförande en debattartikel i tidningen “Dagens 
Samhälle”. Den handlade om strandskydd. En mening i debattartikeln hade följande lydelse:
“…det borde även fortsättningsvis gå att kombinera en blomstrande landsbygd med ansvarsfull miljöhänsyn och allemansrättslig tillgång till stränderna.”
Men det kanske bara gällde Dalsland… Eller också får Benny Augustsson ta ett allvarligt snack med de socialdemokratiska representanterna i byggnadsnämnden.
På vänersborgsmoderaternas sida på Facebook fanns detta inlägg den 8 februari:
Först trodde jag att vänersborgsmoderaterna var ironiska mot miljöpartiet och Per Bolund. Men sedan förstod jag bättre. Det blev nämligen tydligt när man såg hur moderaterna röstade i byggnadsnämnden förra veckan att så var det inte. Moderaterna i Vänersborg håller med miljöpartiet och Per Bolund…
Det var faktiskt en liten överraskning. Minst sagt.
Och till sist till de politiker och tjänstemän som säger att de bara följer lagen – det gör ni inte alls!
Jag citerar återigen Miljöbalken 7 kap 25 §:
“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”
Det står alltså att ”hänsyn skall tas” även till Davids och hans frus intressen.
Och 7 kap 18 f §:
“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten”
I broschyren “Strandskydd” från Naturvårdsverket och Boverket (kan laddas ner här) så diskuteras begreppet “fri passage”. De två statliga verken skriver:
“När dispens givits för byggnader eller anläggningar inom ett strandskyddat område ska en fri passage som är minst några tiotal meter bred alltid lämnas för allmänheten. Passagen ska vara så bred att allmänheten obehindrat kan gå utmed stranden.”
Vad jag kan förstå så måste denna skrivning från Naturvårdsverket och Boverket ha en mycket hög officiell status. Fast kanske inte i Vänersborgs byggnadsnämnd och -förvaltning… Byggnadsnämnden i Vänersborg vill ju ha en passage på 60 meter…
Med Davids förslag till tomtplatsavgränsning uppfylls Naturvårdsverkets och Boverkets krav på minst några tiotal meter bred passage – med råge!
Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”
==
Tidigare bloggar i denna serie:
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)
Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggarna ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” och ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”. Jag rekommenderar att du läser dessa bloggar innan du fortsätter med denna.
Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen har bestämt att tomtplatsavgränsningen och därmed Davids hemfridszon ska se ut på ett visst sätt (se röd linje på bilden nedan och pinnarna på bilden till höger).
David har varit emot denna avgränsning eftersom han och hans fru menar att allmänheten kommer alldeles för nära huset och deras privata zon. På bilden till höger så syns det tämligen tydligt att människor som passerar huset i stort sett kan gå över(!) eller i varje fall strax bredvid Davids och hans frus altan… Vi pratar på sin höjd om ett fåtal meter. På grund av byggnadens utformning så innebär detta i princip även fri insyn i huset… (Se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”.)
En bloggläsare frågade efter att ha läst gårdagens blogg om David får röja snön på marken utanför tomtplatsavgränsningen, eller om han då inkräktar på den ”allemansrättsliga tillgången till strandområden”. Jag vet inte, men jag tvivlar starkt på att David får röja snö utanför sin tomtplats. Jag har nämligen mycket svårt att tro att inte snöröjningen skulle se ”privatiserande” ut, som 
byggnadsförvaltningen skriver.
Bilar, brandbilar eller ambulanser kan inte heller parkeras eller vändas på Davids tomtplats, oavsett om det är snöröjt eller inte. Och det finns inte någon möjlighet att i framtiden bygga en handikappramp till David. Det skulle nämligen bedömas, anser byggnadsförvaltningen:
“ge en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”
Konsekvensen av kommunens beslut är också att David och hans fru inte kan uppföra några trädgårdsanläggningar, ha utemöbler eller liknande annat än på altanen… (Jag återkommer till detta.)
På sätt och vis kan man säga att allmänheten håller med David och hans fru, det är sällan eller aldrig som någon går förbi huset den här vägen. Den naturliga vägen är att gå ner till vattnet innan de kommer in på Davids fastighet och sedan gå längs älven.
David har därför velat dra tomtgränsen på ett sätt som innebär att denna “folkliga lösning” stadfästes. Det är nämligen en bra lösning både för allmänheten och för honom själv. David menar att vandrarna egentligen kan gå runt fastighetsgränsen (Davids fastighet går ju en bit ner mot älven). David lämnade därför ett annat förslag – se flygfotot nedan.
I förslaget har David ökat allmänhetens område vid vattnet jämfört med fastighetsgränsen. (Se heldragen svart linje nedan.) Notera att mellan vattnet och Davids tomt ligger alltså en annan fastighet. Bredden på detta område ligger på mellan 15-30 meter. (Något mindre nu på grund av erosionen från älven, se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”.)
Som läsare kan du fundera på vilken väg som du skulle ta förbi Jutahuset. Om du kommer från den befintliga vandringsleden till eller från Önafors (se strecken längst till vänster) – går du då upp till huset? Och om du kommer från bilvägen (längst upp) går du då förbi huset och svänger till höger efter huset ner vid Davids avloppsanläggning (som är lagligt placerad där den ligger) för att gå över bron över ravinen längst ner på bilden?
För att gå mellan Önafors och Restad så måste man gå över bron som går över bäcken och ravinen.
Det här är viktigt att notera. Man kan inte gå längs vägen vid huset, och ta vänster efter huset. Anledningen är att en bit innan ladan (som ägs av David) så går hela vägen, enligt byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning, på Davids privata område. (Se bilden ovan.) Det är hans hemfridszon, där får man inte göra intrång. Man kan naturligtvis
försöka klättra ner i ravinen och hoppa över bäcken för att komma vidare… Men det är inte många som gör det…
En gång till – för att passera Davids fastighet måste man gå över bron.
Och då kan det vara bra att känna till – David har på egen bekostnad införskaffat och satt upp en bro över ravinen. Det är viktigt tycker jag, så jag upprepar:
David har på egen bekostnad införskaffat och satt upp bron över ravinen.
Kommunen har inte bidragit till bron på något sätt – mer än med ett skriftligt tillstånd. Och bron är en förutsättning för att allmänheten ska kunna nyttja vandringsleden längs älven. Utan Davids bro skulle människor tvingas vända om och gå tillbaka… Det hade inte gått att passera Davids fastighet.
Och då är det kanske inte svårt att förstå att en upprorisk och kättersk tanke dyker upp i huvudet, i varje fall på en vänsterpartistisk pensionerad bloggare. Tänk om David tar bort bron – då skulle inga människor gå över eller förbi hans hus och fastighet överhuvudtaget…
Inte nog med att byggnadsnämnden har beslutat om tomtplatsavgränsning utifrån gamla och felaktiga kartor, eller bortser från all logik och sunt förnuft – ledamöterna tycks inte ens fundera på eventuella konsekvenser av sina beslut.
Jag avslutar denna blogg med att citera Miljöbalken 7 kap 25 §:
“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”
Det är alltså helt på sin plats att byggnadsnämnden även ser till Davids intresse – och inte bara allmänhetens… Och tack vare Davids bro kan syftet med strandskyddet uppnås som är att:
“trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden”
Det skulle alltså gå att tillgodose både allmänhetens och Davids intressen på ett bättre sätt med Davids förslag till tomtplatsavgränsning än den byggnadsnämnden i Vänersborg fastställde i tisdags…
Till sist vill jag påminna om den utlysta tävlingen. Det har fortfarande inte kommit in några svar nämligen. Uppgiften var/är:
Hur ska David kunna markera tomtplatsavgränsningen med ett staket, en mur eller en häck? (Se pinnarna på bilden till vänster.)
Tävlingen är öppen även för politiker i byggnadsnämnden eller tjänstemän i byggnadsförvaltningen.
Fortsättning följer: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)”.
==
Bloggar i denna serie:
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)
Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)”. Jag rekommenderar att du läser den bloggen innan du fortsätter med denna.
David på Restad fick bygglov för att bygga om och till sitt Jutahus den 19 oktober 2017. Ett halvår senare, den 17 april 2018, fick han sin strandskyddsdispens.
Strandskyddets syfte är enligt miljöbalken (klicka här):
- “trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och
- bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten”
I den fortsatta historien om David så har inte den andra punkten någon praktisk betydelse, utan det kommer att handla om “förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden”.
I byggnadsnämndens beslut om strandskydd ingick även en så kallad “tomtplatsavgränsning”. Naturvårdsverket skriver (se “Tomtplatsavgränsning vid strandskyddsdispens”):
“I ett beslut om strandskyddsdispens krävs att det ingår en avgränsning av den tomtplats eller den mark som får användas. Avgränsningen ska framgå av beslutet och markeras på en karta.”
Syftet med tomtplatsbestämningen är att bestämma gränsen mellan det område där fastighetsägaren kan hävda privat zon och det område som allmänheten har möjlighet att använda. (Lägg gärna detta på minnet.)
Så här fastställde byggnadsnämnden avgränsningen för Davids Jutahus – se karta till vänster.
Det kan noteras, som jag har skrivit tidigare, att Davids tomt inte går ända ner till Göta älv. Mellan vattnet och Davids tomt ligger en annan fastighet. Bredden på detta område är mellan 15-30 meter. (Det har vid senare mätning visat sig att erosionen från älven har tagit en del mark. Remsan uppskattas nu vara mellan 5 och 20 meter. För att undvika ytterligare erosion har strandkanten nu strandskotts. Dock inte av David eftersom strandremsan inte tillhör hans fastighet.)
Det är ett bra ställe att gå längs älven på denna strandremsa. Vid mitt besök där såg jag själv två par gå längs tomtgränsen i sydöst (nere till höger) och vidare norrut längs vattnet. Det är den naturliga gångvägen. Ingen vandrare behöver egentligen korsa Davids tomt.
Men så enkelt tyckte inte byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden att det skulle vara. De tyckte att fotgängare/vandrare istället ska ta vägen förbi Davids hus. Därför hamnade tomtavgränsningen som den gjorde på kartan ovan.
Nu tar enligt David ändå ingen allmänhet, eller i varje fall få, den av byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen anvisade vägen – människor går automatiskt inte så nära huset. (Trots att några politiker i byggnadsnämnden påstår det…) De flesta kommuninvånare uppfattar det korta avståndet mellan vägen och altanen som att de inkräktar på husägarnas hemfridszon. Vilket de ju faktiskt, i praktiken, också gör…
På kartan ser man även hur “vändplatsen” har avgränsats så att det är omöjligt att vända bilen inom hemfridszonen. Det måste ske på den “allemansrättsliga tillgången till strandområden” som miljöbalken skriver… Vilket inte får ske eftersom det då privatiserar allmänhetens område.
Det är knappast så här det ska vara. Och frågan är hur sopbilen ska vända. Eller var en ambulans eventuellt skulle ställa sig om David eller hans fru helt plötsligt blir sjuk… (Vilket nyligen hände förresten.) Hade byggnadsförvaltningen kommit springande med en viteslapp om de sett det?
Det hör också till saken att David har ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade, han har en grav rörelsestörning. Och så har byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden tagit bort vettiga parkeringsmöjligheter vid huset. Det kan inte vara ok att göra så här – varken moraliskt eller lagligt. David är dessutom realist, han befarar att han i framtiden, på grund av sin sjukdom, kommer att behöva en handikappramp. Det lär emellertid bli omöjligt att bygga en sådan… För då kommer han att inkräkta på den ”allemansrättsliga tillgången till strandområden”…
Det går självklart inte heller att parkera tre bilar, exklusive Davids egen bil, på den lilla yta som finns kvar efter byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning. Därav min misstanke att vi besökare, som jag skrev om i den förra bloggen (se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)”), faktiskt bröt mot lagen när vi parkerade där. Vi privatiserade marken. Det betyder att bilarna, med byggnadsförvaltningens ord:
“bedöms ge en hindrande och starkt avhållande effekt och därmed strida mot strandskyddets syfte.”
Det krävs nog ingen större inlevelse för att förstå vad David har haft att kämpa mot…
Det intressantaste med tomtplatsavgränsningskartan är emellertid att den var föråldrad redan när tomtplatsen ritades in. Kartan man ritade på var från 3 juli 2017 (se till höger).
Kartan är ritad innan Davids om- och tillbyggnad av Jutahuset. Kartan visar alltså inte den tillbyggda altanen med skärmtak!
Fotot visar hur Jutahuset ser ut nu, med den nya altanen. Pinnarna i marken visar tomtavgränsningen. Går gränsen över altanen eller inte? Det är frågan. Det tycks nämligen som om hörnet på altanen har hamnat utanför Davids privata område. Och då har ju altanen definitivt hamnat fel. Om det nu inte vore så att altanen fanns där innan tomtplatsavgränsningen gjordes… Men kartan är inte bara gammal, den är inte heller måttsatt. Så det är svårt…
Men får det gå till så här? Är den här gränsdragningen verkligen ok? Byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden kräver av Vänersborgs kommuninvånare att de alltid är noggranna och gör rätt. Men vad de gör själva på förvaltningen är tydligen inte lika noga alla gånger…
Den här gränsdragningen har ingen velat diskutera en ändring av – naturligtvis inte byggnadsförvaltningen och inte byggnadsnämnden, men inte heller Länsstyrelsen eller Mark- och miljödomstolen. Men det återkommer jag till.
Jag återkommer också till att en sådan här tomtplatsavgränsning ska avgränsas, markeras på något sätt så att allmänheten vet var den privata hemfridszonen ligger. Den avgränsningen ska David göra med ett staket, en mur eller en häck…
Kolla bilden ovan igen och fundera ut hur det ska gå till. Skicka gärna en eventuell lösning till mig så ska jag vidarebefordra den till David. Tävlingen är även öppen för tjänstemän på byggnadsförvaltningen och politiker i byggnadsnämnden…
Du kan läsa fortsättningen här: ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)”.
==
Bloggar i denna serie:
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021
Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)
Häromveckan var vi några bekanta som kom överens om att besöka David. Han bor nedanför fängelset ute på Restad, på ett ställe som går under namnet Juta. På grund av Coronan färdades vi i var sina bilar, det blev tre bilar. Tyvärr var vi då tvungna att vara olagliga när vi parkerade bilarna hemma hos David. Bilarna kom nämligen att enligt byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden privatisera Davids tomt.
Ja, du läste rätt. I och med våra parkeringar så privatiserade vi Davids privata och lagligt ägda tomt. Bilarna hindrade nämligen allmänheten att gå fritt på och nyttja Davids privata tomt. Det fanns dock inga möjligheter att ställa bilarna någon annanstans.
Fallet ”David på Juta” handlar om strandskydd och dess konsekvenser. Det gjorde det för övrigt också med blåbärsodlaren vid Hästefjorden. (Se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Davids privata fastighet Juta på Restad ligger vid och på ett strandskyddat område. Bostaden har emellertid legat där den ligger långt innan någon i det här landet hade hört talas om eller ens tänkt tanken på strandskydd…
Juta omtalas redan under 1600-talet. Det var ett av de sju dagsverkstorp som låg under gården Restad. I en översiktsplan från 2005 (“Översiktsplan Restad-Brinketorp”) kan man läsa att gården Restad fanns redan under 1500-talet. Gården fungerade under en mycket lång tid som ett sommarställe åt landshövdingarna i Älvsborgs län. Efter att greve Sparre dog år 1886 blev Restad istället en arrendegård. 1905 ändrades återigen användningen av Restad. Då invigdes Vänersborgs hospital och asyl. Sinnessjukhuset, som det kallades på den tiden, hade 1.000 patientplatser och var ett av de större sinnessjukhusen i landet. Det bedrevs psykiatrisk vård ända fram till mitten av 1980-talet. Sedan avvecklade som bekant landstinget en stor del av verksamheten. (Komplettering 27/11. I oktober 1989 flyttades huvuddelen av den psykiatriska vården till NÄL, endast 5 vårdavdelningar blev kvar.)
Det som blev fastigheten Juta, som den ser ut idag, avstyckades 1970. (Se bild nedan.) Ägare till marken var vid tillfället staten. Älvsborgs läns Landstingskommun blev ny ägare. Det var en följd av att landstinget övertog den statliga mentalsjukvården. Juta 
fungerade under 1960- och 1970-talen som tjänstebostad för personal som skötte marken runt dåvarande Restad sjukhus. Efter att sjukhuset lades ned användes fastigheten ett tag som cafeteria och utflyktsmål. Landstinget ägde Juta fram till och med år 2000.
David köpte fastigheten Juta i juni 2017. Då hade den förre ägaren, och kanske någon ägare innan honom, det vet jag inte, gjort om “torpet” till ett riktigt hus. Det kan dock noteras att stallbyggnaden med lada fortfarande är välbevarad och visar enligt byggnadsnämnden på äldre byggnadsmaterial och byggnadstradition.
Efter köpet renoverade David huset och byggde både om och till. Det gjorde att han inte flyttade in förrän vid midsommar 2019. Det kan vara bra för de vänersborgare som har promenerat i området att känna till dessa datum.
Det kan väl också nämnas att bostadshuset Juta är mycket vackert beläget. Det är naturligtvis också därför som området är populärt för fotgängare/vandrare. Huset ligger i skogsbrynet på en höjd ungefär 80 meter från Göta älvs strandlinje. Davids mark går runt huset och sträcker sig ca 60 meter ner mot vattnet. Det område på 20 meter som går längs strandlinjen tillhör emellertid inte David. Den marken tillhör fastigheten som ligger söder om Davids. Det betyder t ex att bryggan med det så kallade laxhuset inte tillhör David. Även denna omständighet är bra att hålla i minnet.
David hade för övrigt alla tillstånd och beslut, som krävdes för sina åtgärder. Om nu någon tvivlade på det. Det är inte detta som det här fallet handlar om. Bygglovet utfärdades den 19 oktober 2017 och innebar bland annat att David fick lyfta taket, entrén fick byggas på och till med balkong och en altan med skärmtak fick uppföras.
Det var bara en sak till som krävdes innan arbetet kunde komma igång. Ur beslutet om bygglov den 19 oktober 2017:
“Ändringen kräver därför strandskyddsdispens”
Det stod också i beslutet:
“Det finns ingen utpekad tomtplats för Jutatorpet. Huvudbyggnadens användning och karaktär genererar dock en hemfridszon och därmed finns det en tomtplats. Tomtgränsen mot älven i nordost är idag otydlig. I en ansökan om dispens för ändring av byggnad bör en tomtplatsavgränsning göras.”
David fick sin strandskyddsdispens. Den 17 april 2018 beslutade byggnadsnämnden:
“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för om- och tillbyggnad, ny komplementbyggnad och utomhusbelysning.”
Hade det inte varit mer än så här, så hade denna berättelse tagit slut innan den ens hade börjat. Men i nämndens beslut ingick det också en så kallad “tomtplatsavgränsning”:
“tomtplatsavgränsningen och fri passage ska utformas enligt bifogad karta”
Det var nu som Davids problem började…
Fortsättning följer: Se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)”.
==
Bloggar i denna serie:
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021
Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen
Igår tisdag hade byggnadsnämnden sammanträde. Flera viktiga och intressanta ärenden avgjordes. Både på ett överraskande positivt och kanske mindre överraskande negativt sätt.
Läs också om miljö- och hälsoskyddsnämndens alldeles färska beslut om familjen Solvarm – längst ner i bloggen. (OBS! Tillagt 17.05.)
Blåbärsodlaren vid Hästefjorden
Blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjorden tillhör nog de få som har blivit glad över ett beslut i byggnadsnämnden. Men han har ju å andra sidan blivit utsatt och jagad av byggnadsförvaltningen i snart 1,5 år. (Se t ex ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)”; här finns också länkar till andra bloggar om Jonas.)
Den minnesgode kommer kanske ihåg att byggnadsnämnden i januari beslutade att:
“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”
Jonas var oskyldig. Någon anonym person hade anmält Jonas för att han hade brutit mot lagarna. Nämnden konstaterade alltså att Jonas inte hade gjort det. Men samtidigt som nämnden slog fast detta och fattade det kloka och givna beslutet i strid mot tjänstemännens vilja, så beslutade den också att Jonas ändå skulle betala en avgift på 18.000 kr
“för tillsyn i strandskyddsärendet.”
Det var ett helt absurt beslut och orsakade ett ramaskri bland vänersborgare, i varje fall bland de som läser bloggar. Och två motioner lämnades snabbt in till kommunfullmäktige med anledning av beslutet, dels av Gunnar Lidell (M) och dels av Kärvling/Gläntegård (V). Både motionerna ansåg det orimligt att en person som blir anonymt anmäld ska behöva betala en avgift, om det visar sig att personen är oskyldig.
Ordförande i byggnadsnämnden, liksom några andra ledamöter, lyfte ärendet på sammanträdet igår. Och det var inte på grund av att Jonas hade överklagat beslutet. Jonas var nämligen beredd att skrapa ihop pengarna – han vill helt enkelt inte ha något som helst att göra med kommunens byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning i fortsättningen… Och vem kan klandra honom…?
Orsaken till att nämnden fattade beslut om tillsynsavgiften på 18.000 kr förra mötet var tydligen att förvaltningen hade menat att fullmäktige redan hade fattat beslut om att en avgift skulle tas ut. Det kunde liksom inte nämnden göra något åt. Men så var inte fallet insåg nämnden, det var fel, och ändrade därför sitt beslut igår. Och enligt uppgift var det ett helt enigt beslut.
Blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjorden slipper alltså att betala 18.000 kr. Egentligen skulle nämnden enligt min uppfattning istället betala ett skadestånd till Jonas för det meningslösa extraarbete och allt “psykiskt lidande” den åsamkat honom…
Det positiva, som inte på något sätt ska förringas, är att nämnden faktiskt var modig nog att erkänna sitt misstag och rätta till det felaktiga beslutet. Man skulle väl också hoppas att även tjänstemännen i förvaltningen skulle dra några slutsatser, men… Sedan undrar jag lite hur kommunen ska göra mot alla kommuninvånare som redan har betalat tillsynsavgifter fast de har varit oskyldiga. Kommunen ska ju behandla alla lika. Men det kanske kommunen kommer att göra i fortsättningen…
Brännjärnet
Frågan om en ny detaljplan på kv Brännjärnet i Vargön nådde vägs ände igår.
Brännjärnet har stått i fokus i många, många år och ärendet har tagits upp i flera kommunala instanser vid flera tillfällen. Det har handlat om svartbygge, laglydnad, rivning, avgifter och inte minst om etik och moral i kommunala beslut. Det har varit många turer och hela ärendet har varit en både dyr och påfrestande historia för fastighetsägare David. (Se “Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet” och “KS (1): Upplösningen!”.)
Igår satte byggnadsnämnden en definitiv punkt i ärendet. David slipper att riva någon byggnad och istället antogs en ny detaljplan för området. Precis som David ville. Det var, ”kors i taket”, ytterligare ett positivt beslut av byggnadsnämnden.
Beslutet innebär att David kan lägga den mångåriga striden bakom sig och istället ägna sig åt sin affärsverksamhet – eller kanske åt andra strider mot kommunen…
Vad jag förstår var emellertid inte nämndens beslut enhälligt. En moderat ledamot reserverade sig tydligen, men det kommer väl att framgå av protokollet. Moderaterna har, i Vargön liksom i Frändefors, en förmåga att motarbeta företagare…
Holmen
Det sattes även punkt för ärendet om Holmens gamla anrika kontorsbyggnad i Vargön. Ja, man kan väl säga att nämnden också satte punkt för byggnaden… (Jag har skrivit om kontorsbyggnadens öde i ett flertal bloggar, senast i “KS (27/1) Mål, Holmens kontor, Malöga mm” och “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”. I den senare bloggen finns det länkar till andra bloggar om Holmen.)
Byggnadsnämnden beslutade att ändra detaljplanen så att en rivning blir möjlig. Det är tråkigt men sant – snart rivs alltså en av Vargöns gamla stoltheter. Beslutet var inte enigt. Två ledamöter, Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) röstade mot. De reserverade sig också skriftligt mot beslutet. Jag återger reservationen i sin helhet här. Den manar till eftertanke, oavsett vad man har för åsikt i frågan.
Reservation Holmen
“Reservation på ärende om planuppdrag ang. detaljplan 501
Vi anser inte att planen ska ändras i syfte att riva Holmens ruin förrän man utrett ev. möjligheter att sälja till någon som vill bevara utseendet i stora drag men ändå möjliggör användning t.ex: att man sätter in port i ena gaveln och den går att använda som verkstad eller liknande i värsta fall, om nu ingen vill använda den till kontor eller bostad. Det går att utreda alternativ användning utan att uppdraga att ändra detaljplanen. Förvaltningen säger att man inte vid ändring av DP kan ändra användningen till t.ex. bostäder eller annat, då krävs en ny plan istället för ändrad plan.
Vi anser även att för att säkra byggnaden på snabbaste och kostnadseffektivaste sätt så är en planprocess inte den bästa lösningen. Även under en planprocess måste byggnaden/fastigheten vårdas och säkras, denna kostnad kommer man inte runt. Vi anser att den bästa lösningen är att man säkrar den genom att stabilisera väggar och sätta på ett sadeltak med rött tegel, därefter säljer den i ett då ur kulturmiljöhänsyn godkänt skick, så att nästa ägare känner sig trygg i den biten. Alternativt att byggnaden säljs eller skänks i befintligt skick till någon som vill använda den, och i avtalet skrivs in i vilket skick den behöver återställas till, för att uppfylla kulturmiljöhänsynen.”
Reservationen undertecknades av Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) – ordinarie ledamöter i byggnadsnämnden Vänersborg.
Avslutning
Byggnadsnämnden hanterade ytterligare ett ärende igår, ett ärende som jag ska återkomma till. Nämndens beslut upprör mig nämligen mycket, men det krävs en del arbete och flera bloggar för att kunna återge hela historien.
Och så har vi miljö- och hälsoskydds behandling av familjen Solvarms cirkulära VA-anläggning… Det avgjordes/avgörs nu på eftermiddagen. Jag har inte fått några besked om hur det har gått, eller går.
Suck.
Extra 1: Om enskilda avloppsanläggningar
På förekommen anledning – jag har fått en del uppgifter kring kommunen behandling och förelägganden om enskilda avloppsanläggningar – vill jag citera ett avsnitt i Anders Solvarms mail (se “Kommunen vill stoppa Solvarm”) till ledamöterna i miljö- och hälsoskyddsnämnden (fetstilen är min):
“Miljöbalken, Kap 26 §9 kapitel gäller tillsyn. Mark och miljödomstolen i Växjö konstaterar 2020-12-21 i domslut Mål M4660-20: ”För att ett föreläggande eller förbud enligt denna paragraf ska kunna ges krävs att en skada eller olägenhet har konstateras. Föreläggandet ska också grundas på en individuell bedömning”.
Det betyder att kommunen måste kunna peka på att vår anläggning orsakat skador vad beträffar människors hälsa eller på den lokala miljön för att kunna underkänna vår anläggning. Bevisbördan ligger på kommunen. Om kommunen tex påstår att vår anläggning skulle släppa ut mikroorganismer som påverkar badvatten så måste kommunen konkret bevisa vår påverkan.”
En Sebastian Näslund ger på Facebook tips om hur du kan skriva för att utifrån domen i Växjö överklaga ett felaktig kommunalt beslut kring din avloppsanläggning. (Klicka här.)
Extra 2: Om Solvarm och naturhuset (Tillagt 17.05.)
Miljö- och hälsoskyddsnämnden tog nu på eftermiddagen ett beslut om att återlämna ärendet om Solvarm till förvaltningen – för förslag på beslut om tillstånd, eventuellt med tidsbegränsning, och förslag på tillståndsvillkor. Jag återkommer.
Kommunen vill stoppa Solvarm
Imorgon onsdag, direkt efter lunch, ska miljö- och hälsoskyddsnämnden sammanträda. Det kanske viktigaste ärendet för kommunens framtida rykte, och för ”kommunens varumärke”, är ärendet:
“ansökan om tillstånd för avloppsanläggningen System Two”
TTELA skrev igår om familjens Solvarms strid mot kommunen – se “Solvarm och kommunen i ny avloppsstrid”.
Vänersborgs kommun ger sig nämligen inte – den vill till varje pris få stopp på familjen Solvarms unika cirkulära avloppsanläggning i naturhuset i Sikhall.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden har fått följande beslutsförslag på sitt bord:
“avslå ansökan om tillstånd för enskild avloppsanläggning bestående av avloppsanläggningen System Two på adressen Sikhall…”
Tjänstemännen i miljö- och hälsoskyddsförvaltningen vill att politikerna i nämnden säger stopp till System Two. System Two är en vidareutveckling av System One.
“Det uppgraderade system One kallas Ecocycle system Two. Ecocycle system Two omhändertar och renar, förutom avloppsvattnet, även allt slam vilket är den stora skillnaden mot System One.”
Så skriver familjen Solvarm i en lång, väl underbyggd, mycket genomarbetad och imponerande inlaga, som igår skickades till alla nämndens ledamöter. Solvarm vill ju självklart att miljö- och hälsoskyddsnämnden ska ge familjen ett permanent tillstånd för System Two och avloppsanläggningen i naturhuset.
Det finns väldigt mycket att säga, beskriva och kommentera kring ärendet, och det tänkte jag göra så småningom. Men i denna blogg tänkte jag helt enkelt återge det följebrev som Anders Solvarm skrev tillsammans med inlagan, och ytterligare tre bilagor, till nämndens ledamöter.
===
Hej igen alla politiker i Miljö och hälsoskyddsnämnden och våra kommunalråd i Vänersborg.
Viktigt angående handläggningen av vårt ärende
Vi arbetar efter miljöbalkens krav genom att omvandla avlopp till en resurs som kan användas till odling och därmed skapa kretslopp.
Vår anläggning svarar emot miljöbalkens krav på kretsloppsanpassning. Miljöbalken Kap 1, §1 p4: ”Mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktig god hushållning tryggas”. Kap 1, §1 p5: ”återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås”. Kap 2 , §5 ”Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna att 1. minska mängden avfall 2. minska mängden skadliga ämnen och material och produkter 3. minska de negativa effekterna av avfall 4. återvinna avfall.”
Vi har svårt att förstå varför tjänstemännen inte vill godkänna vår anläggning eftersom vi fullföljt kommunens egna kontrollprogram med toppresultat. Vårt system och alla mätvärden har analyserats av välrenommerade och mycket erfarna experter. Vi har 2019 vunnit i domstol mot tvångsanslutning till kommunalt VA då vi bevisade att vårt kretsloppssystem på alla parametrar är likvärdigt eller bättre än kommunens avloppssystem. Frågan om anslutning till det kommunala nätet är således slutgiltigt avfört från dagordningen genom mark- och miljödomstolens dom.
Det som nämnden nu ska bedöma är om vår anläggning klarar miljöbalkens krav på rening av avloppsvattnet. Enligt miljöbalken Kap 9, §7 : ”Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål ska lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras”.
Med olägenheter menas, Kap 9 §3: ”Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig”.
Vår anläggning skapar inga olägenheter. Ingen har någonsin visat på någon olägenhet. Att ha synpunkter på hur vår anläggning är utformad har ingen grund i miljöbalken.
Miljöbalken, Kap 26 §9 kapitel gäller tillsyn. Mark och miljödomstolen i Växjö konstaterar 2020-12-21 i domslut Mål M4660-20: ”För att ett föreläggande eller förbud enligt denna paragraf ska kunna ges krävs att en skada eller olägenhet har konstateras. Föreläggandet ska också grundas på en individuell bedömning”.
Det betyder att kommunen måste kunna peka på att vår anläggning orsakat skador vad beträffar människors hälsa eller på den lokala miljön för att kunna underkänna vår anläggning. Bevisbördan ligger på kommunen. Om kommunen tex påstår att vår anläggning skulle släppa ut mikroorganismer som påverkar badvatten så måste kommunen konkret bevisa vår påverkan.
Vår anläggning lever upp till högre krav än kommunen har på sina egna reningsverk. Reningsverken behöver inte provta vilken mängd mikroorganismer de släpper ut. Reningsverkens system tillåts brädda helt orenat avloppsvatten ut i miljö och vattendrag kontinuerligt varje år. Nämndens bedömningskrav bör inte vara högre för enskilda system än reningsverk.
Vår förhoppning är att nämnden inför beslut den 3:e mars läst vårt svar (med bilagor – se nedan) där tjänstemännens påståenden bemöts och motbevisas. Vi söker förnyat tillstånd för vår anläggning så att vi kan fortsätta ha vårt kretslopps-system för en hållbar framtid. Vi är en liten kugge i ett globalt arbete för att omvandla avfall till resurs. Genom alla kontakter, studiebesök och media har vi också satt kommunen på miljö-kartan.
Tjänstemännens skrivelse saknar uppgifter om på vilket specifikt sätt de paragrafer i miljöbalken som man hänvisar till påverkar ärendet. Därför bör nämnden även formellt underkänna tjänstemännens förslag.
Vi visar i vårt svar på tjänstemännens skrivelse att vi med stor marginal uppfyller miljöbalkens krav på rening av avloppsvatten, alla myndigheters övriga krav och även kommunens egna kontrollprograms ”högre än höga” krav.
Vi ber att nämnden beviljar tillstånd för Ecocycle system Two.
Mvh
Anders Solvarm
KS 4: Motioner och Bergagården
Det här är den fjärde och sista bloggen om onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen. (Se “KS 1: Budgetramarna fastställda”, “KS 2: Vem ska ha skolmiljardens pengar?” och “KS 3: Slussar, droger, bostäder, arenan mm”.)
Några motioner behandlades också av kommunstyrelsen. De ska dock vidare till kommunfullmäktige för beslut.
Kommunstyrelsen föreslår fullmäktige att i stort sett helt bifalla en motion från Lutz Rininsland (V) och Stefan Kärvling (V) om systematiskt uppföljning av beslut. (Jag återkommer till motionen vid ett senare tillfälle.) Däremot föreslås avslag på en sverigedemokratisk motion om krav på “läkarintyg för måltidsavvikelser”. Det har flutit en del vatten under broarna sedan september förra året, men då skrev jag faktiskt en blogg om den sverigedemokratiska motionen, se ”BUN (14/9): Läkarintyg för specialkost?”.
KS anser vidare att motionen “Vilken roll har ledamöterna i kommunstyrelsen?” från Lutz Rininsland (V) ska anses besvarad – med hänvisning till:
“ordförandens ansvar för att leda kommunstyrelsens arbete.”
Vi får se vad Rininsland säger om det när fullmäktige ska fatta beslut i frågan. Det går att få en föraning i Rininsland blogg “Det ankommer på Benny Augustsson att bestämma”.
Det blev en del diskussion kring Tor Wendels (M) motion “Översyn av dagens Internhyra”. Wendels motion hade följande yrkanden:
- “att Kommunfullmäktige konstaterar att trots beslutad budget ger dagens underhållsskuld i nuläget inte Samhällsbyggnadsnämnden förutsättningar för ”en god ekonomisk hushållning” av kommunens ägda fastigheter.”
- “att en åtgärdsplan för att snarast åtgärda underhållsskulden tas fram snarast, samt”
- “att grundorsaken till att underhållsskulden existerar och inte åtgärdats tidigare trots kännedom utreds, i syfte att ge förslag på åtgärder i avsikt att situationen inte ska uppstå igen.”
Det var en bra motion tyckte jag. Kommunens nye kommunalråd, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Mats Andersson (C), tyckte emellertid att den var ett:
“skott i foten.”
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) använde också bildspråk och förklarade att motionen slog in öppna dörrar. Det här var redan samhällsbyggnadsnämndens uppgift, menade Augustsson.
Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Henrik Harlitz (M) yrkade bifall till motionen med orden, på ett ungefär:
“samhällsbyggnadsnämnden har ansvaret, men har inte möjlighet att efterleva det. Pengarna går till akut underhåll, men inte till nödvändigt löpande och förebyggande underhåll. Extremt lite pengar till underhåll. Vi måste komma ikapp och jobba bort underhållsberget.”
Det blev votering. “Storoppositionen”, inklusive Vänsterpartiet alltså, röstade för motionen som då fick 9 röster mot Augustssons förslag till avslag som bara fick 6.
Kommunstyrelsen beslutade vidare att föreslå kommunfullmäktige att godkänna att samhällsbyggnadsnämnden upprättar ett livsmedelsförråd med ett värde på 1,3 milj kr för 2021, för att säkra upp tillgången på livsmedel i händelse av en krissituation. Det gäller att lära sig av erfarenheterna…
Till sist.
Kommunstyrelsen beslutade att tillföra Stiftelsen Bergagården ett finansiellt tillskott på 270.000 kronor för år 2021 för att täcka ökade kostnader. Det var dock under förutsättning att Trollhättans Stad och Grästorps kommun också fattade beslut om att tillföra pengar.
Jag ställde några frågor i detta ärende. Det var nämligen inte helt solklart vad som gällde. Och det blev det inte utifrån svaren heller…
I underlaget stod det att pengarna var till för att täcka ökade kostnader för:
“personal samt ökade kostnader i samband med nytt hyresavtal.”
Men i begäran om pengar så skrev ordförande för Stiftelsen Bergagården att det bara handlade om ökad hyra utifrån det nya hyresavtalet. Jag undrade därför vad som gällde, ökad hyra och mer personal – eller bara ökad hyra? Det hörde till saken att stiftelsen redan hade ute annonser om att anställa fler…
Ordförande Augustsson (S) menade att pengarna gick till både och – till både hyra och ny personal. Och han medgav att han inte kände till det nya hyresavtalet.
Bo Carlsson (C) som är ordförande i Fastighets AB Vänersborg (FABV), som har köpt Bergagården, tyckte att bolaget måste få täckning för sina kostnader. En synpunkt vilken nog får betraktas som en “liten chansning” av Carlsson.
När jag påpekade att Stiftelsen Bergagårdens gamla och billigare hyresavtal gällde till halvårsskiftet nästa år (2022) – och att Fastighets AB faktiskt övertog detta avtal vid förvärvet av Bergagården – blev det tyst. Oroväckande tyst… Inget svar.
Jag hade inget yrkande, jag tror nämligen att det sker mycket positivt på bergen just nu. Och denna utvecklingen vill jag inte sätta några käppar i hjulen för. Stiftelsen Bergagården fick sitt finansiella tillskott på 270.000 kronor…
Efter sammanträdet har jag fått reda på av Fastighets AB:s VD att i det nya avtalet så har gränsdragningslistan mellan fastighetsägare och nyttjaren ändrats. I det tidigare avtalet så var t ex allt underhåll på fastigheten nyttjarens, dvs Stiftelsens, ansvar. I det nya hyresavtalet är:
“underhållsarbeten på fastigheten FABV:s ansvar.”
Det förklarar naturligtvis en hel del.
Kommundirektör Lena Tegenfeldt mailade:
“Grästorps kommun är ägare till vårt gemensamma projekt däruppe (inte att beblanda med basverksamheten) och den annons som nu är ute om personal, är personal INOM det projektet, dvs projektmedel som kvarstår och enbart en visstidsanställning. … Den personal som är upptagen i angiven budget är alltså inte densamma som nuvarande annons.”
Med andra ord så var jag med och fattade ett bra beslut. Tror jag…
Och det var februaris sammanträde med kommunstyrelsen…
KS 3: Slussar, droger, bostäder och arenan
Tiden går och strax börjar en ny vecka. Och fortfarande har jag inte redovisat mina politiska förehavanden från den gångna veckan.
I två bloggar har jag beskrivit två av de ärenden på kommunstyrelsen som engagerade mig mest, “budgetramarna” (se “KS 1: Budgetramarna fastställda”) och “skolmiljarden” (se “KS 2: Vem ska ha skolmiljardens pengar?”).
Det var en hel del information på mötet, precis som det brukar. Jag tyckte att informationen från Trafikverket om de planerade, nya slussarna var väldigt intressant. De gamla slussarna i Göta älv kommer som bekant inte att kunna användas efter 2030. Så om inte slussprojektet blir av så kommer inga båtar överhuvudtaget att kunna ta sig upp till Vänern efter detta årtal. Och det kommer inte att bli någon ny kanal till Uddevalla…
Den aktuella frågan just nu för Vänersborgs del handlar om var slussen vid Brinkebergskulle ska anläggas – väster eller öster om den nuvarande.
Trafikverket förordar i nu-läget ett alternativ där den framtida kanalen och slussen går öster om den nuvarande.
Trafikverket räknar med att börja bygga slussen vid Brinkebergskulle 2025. Det kommer att bli enorma schaktmassor under byggtiden, som ska fraktas bort från området. Men detta och mycket mer kommer att tas upp på ett så kallat avgränsningssamråd, som genomförs i mars-april. Allmänheten kommer att få både information och möjlighet att lämna synpunkter. (Du kan läsa mer om slussprojektet på Trafikverkets sida – klicka här.) Kommunstyrelsen fick för övrigt bara information, inga beslut i frågan fattades.
Drogförebyggare Sara Gunnarsson Forsberg berättade om det drogförebyggande arbetet under 2020. Och det var ett mycket imponerande arbete som utfördes, trots att man arbetade i motvind, tänker jag. Typ bristande polisresurser, narkotika som flödar in i landet, sprututdelningar, alltmer tillåtande attityder bland skådespelare, kändisar och allmänhet osv. Tänker jag, igen.
Kommunstyrelsen fick även en gedigen information om bostadsförsörjningen och läget på bostadsmarknaden. En ny bostadsförsörjningsplan ska nämligen antas av kommunfullmäktige.
“Det långsiktiga syftet med bostadsförsörjningsplanen är att skapa förutsättningar för alla i kommunen att bo och leva i goda bostäder. Planen ska visa hur behoven ser ut, vilka mål kommunen har, och vilka åtgärder kommunen ska genomföra när det gäller bostäder.”
Det har byggts alltför få bostäder i Vänersborg de senaste åren. Nu har bostadsbyggandet kommit igång och det byggs i snitt 200 nya bostäder per år.
“Bostadsbyggandet i Vänersborg har tagit fart sedan 2016 och har senaste åren varit uppe i nivåer i närheten av det förra bostadsförsörjningsprogrammets mål. Det är framför allt flerbostadshus i Holmängen, Korseberg och Vänersborgs centrum som står för det ökade bostadsbyggandet sedan 2017.”
Det råder fortfarande brist på alla typer av bostäder. Bland annat är det en kö på 3,5 år till en hyresrätt i Vänersborgsbostäder…
Kommunstyrelsens ledamöter fick också en information om en “genomlysning av kultur- och fritidsförvaltningens verksamhet”. Den hade förhoppningsvis också ledamöterna läst innan sammanträdet.
Det var en mycket omfattande och genomarbetad genomlysning, till och med lite imponerande… Det framfördes en oerhörd kritik mot kultur- och fritidsförvaltningen. En förödande kritik om man ska vara ärlig. Det handlade inte om att personalen gjorde ett dåligt jobb, tvärtom så lovordades personalens insatser på många olika sätt.
Men…
Det handlade om bristande organisation och ledningsstruktur, brister i budgetarbete och ekonomisk uppföljning, saknade avtal, brister i samverkan mellan chefer, otydlig politisk styrning, få styrdokument och otillfredsställande hantering av inkomna och upprättade handlingar etc…
Det finns mycket att ta tag i för nämnden och förvaltningen. Vilket jag är övertygad om att den nye förvaltningschefen kommer att göra. Men för att ta ett exempel på hur det inte får gå till i en kommunal förvaltning, eller kanske förvaltningar:
“Månatligen sänds en excel-fil (samlad hyresfaktura) från SBN (=samhällsbyggnadsnämnden; min anm) till KFN (=kultur- och fritidsnämnden; min anm). I den finns två poster – oidentifierade sporthus och oidentifierade idrottsplatser – till en hyreskostnad om ca 420 tkr. Det har inte varit möjligt för KFN att få klarhet i vilka sporthus och idrottsplatser som avses.”
Och så vill jag avsluta detta ärende med allas vårt “skötebarn” – Arena Vänersborg. Den finns med i genomlysningen, i varje fall till viss del. Om arenan skrivs det i sammanfattningen:
“Vänersborgs Arena är storleksmässigt byggd för bandy (och skrinnande), de enda idrotter som kräver sådan storlek på isbanan. Idrotterna i sig kräver ingen arena, det fungerar med en enklare ishall. Byggnaden är och har varit behäftad med problem från start. Taket läcker och ska bytas ut, en investering på ca 22 mkr. Med is under åtta månader om året begränsas användningen av arenan under en stor del av året. Nyttjandegraden har trots det uppskattats till 61 % i den analys som förvaltningen gjorde 2019. För att öka antalet nya och stora arrangemang/evenemang krävs investeringar i inventarier, ytterligare personalresurser samt marknadsföring. Arenan bör genomlysas separat av särskild fastighetskompetens och organisationskompetens i samverkan.”
Den som vill veta mer om genomlysningen – och kritiken av kultur- och fritidsförvaltningen, kan ladda ner rapporten här.
Jag återkommer imorgon med resten av de ärenden som behandlades på kommunstyrelsens sammanträde i onsdags.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer