Arkiv
Målarbete – till nytta för vem? (1/3)
Kommunfullmäktige antog den 11 december 2013 dokumentet ”Regler för mål- och resultatstyrning”. Det är detta dokument som ligger till grund för kommunens målarbete. I dokumentet står:
”I inriktningsmål anges viljeinriktning för vad som skall uppnås. Det ska ge en strategisk och övergripande vägledning.”
Det är viktigt med inriktningsmål. Så därför har kommunfullmäktige ett extrainsatt sammanträde den 13 september. Syftet med sammanträdet är att fullmäktige, utifrån reglerna om Mål- och resultatstyrning, ska arbeta fram nya inriktningsmål som ska gälla från 2018.
Politikerna ska alltså börja arbetet med att uppdatera de inriktningsmål som ligger till grund för kommunens verksamhet. Vilket naturligtvis inte kommer att bli helt lätt med tanke på de styrkeförhållanden som råder i kommunen denna mandatperiod. De styrande partierna har ju inte någon egen majoritet och har t ex förlorat två budgetomröstningar i rad.
Så därför finns det anledning att undra, måldiskussioner och målarbete – till nytta för vem?
Och så heter en mycket intressant rapport som jag har läst. En rapport vars analyser och diskussioner skakade om mig ganska ordentligt. Den satte ord på precis de erfarenheter jag har kring hur kommuner i Sverige styrs nu för tiden, både utifrån min egen erfarenhet som anställd i kommunen och som kommunpolitiker. Rapporten heter ”Vi räknar minuter, vi räknar pinnar… Till nytta för vem?”. Den är skriven av Gunilla Ryd och Kerstin Eld och publicerades förra året. (Du kan hämta rapporten här.)
Rapporten handlar om det system som Sveriges offentliga sektor, däribland kommunerna, styrs efter. Styrsystemet kallas New Public Management (NPM). NPM introducerades gradvis inom offentlig sektor under 1980- och 1990-talen.
Förordet i rapporten börjar så här:
”Vi hör dem ofta: Hemtjänstpersonal som klagar på att de måste knappa in allt de gör, minut för minut, på datorer. Socialarbetare som går på knäna och inte hinner med. Lärare som måste ägna mer tid åt byråkrati än elever. Sjukhuspersonal som säger upp sig för att de inte har möjlighet att ge säker vård. Poliser som jagar ”pinnar” i stället för bovar.”
Känns det igen?
I det följande, och i två kommande bloggar, tänkte jag göra ett ganska utförligt referat av denna rapport.
New Public Management (NPM) handlar om att den offentliga sektorn ska styras genom ekonomistyrning eller målstyrning.
Bakgrunden till att NPM infördes var att den offentliga sektorn växte i Sverige under efterkrigstiden. Från liberalt och högerhåll höjdes röster på att detta var ohållbart. Reagan i USA och Thatcher i Storbritannien var spjutspetsarna. ”Vi har inte råd med välfärden” eller ”den offentliga sektorn är för stor” kunde man få höra.
Mattias Gardell skriver i sin bok ”Raskrigaren” om detta:
”Statens och [kommunernas] ekonomiska roll skulle minimeras, fackföreningarna bekämpas, gemensamma företag privatiseras, marknaderna avregleras, välfärdskostnaderna skäras ner och skatterna minskas.”
I kommunerna innebar detta bland annat privatiseringar, konkurrensutsättningar och rationaliseringar av verksamheterna.
Nationalekonomer delade denna syn och försökte ge ”högerideologin”/nyliberalismen ett vetenskapligt stöd. De menade att systemet var en ”ekonomisk naturnödvändighet”. Så småningom anammade även socialdemokraterna den nyliberala synen. Och faktiskt också fackföreningarna, som t ex mitt eget fackförbund SACO och LR. I varje fall ”topparna”…
Det var med andra ord några årtionden där de nyliberala strömningarna tog allt mer plats för att slutgiltigt ta över. Det handlade om (alla citat är tagna från ovanstående rapport):
”[Nyliberalismen] är specifik genom att den säger att marknaden är den bästa mekanismen för att organisera inte bara de ekonomiska transaktionerna utan även alla sociala relationer.”
Den offentliga sektorn skulle alltså effektiviseras och skäras ner. Offentlig verksamhet konkurrensutsattes och delar ”avknoppades” och privatiserades. En del av verksamheten upphandlades från privata aktörer.
Vi fick höra att allt detta var bra och att det skulle främja t ex valfrihet. Den offentliga verksamheten skulle bli effektivare, kvaliteten bättre, tillgängligheten öka och byråkratin bli mindre. Och allt dessutom till lägre kostnader. I verkligheten var det väl ett sätt för kapitalet att hitta en ny marknad där privata företag kunde tjäna pengar antar jag…
I kommunerna blev det ekonomin som blev det styrande målet. Det var inte längre invånarnas behov som skulle styra verksamheterna. Den offentliga sektorn skulle fungera som det privata näringslivet.
New Public Management utgår från ett företagsekonomiskt tänk, dvs det handlar om hur mycket pengar man tjänar. Det stora dilemmat är att det egentligen inte låter sig göras i offentlig verksamhet. Men man har försökt, och försöker… Olika moment i de offentliga verksamheterna omvandlas till mätbara värden, som blir till prislappar. (Känns det igen?) Det innebär att värden som har stor betydelse i välfärden som omsorg, trygghet och vänligt bemötande nedprioriteras eftersom dessa värden inte går att mäta ekonomiskt.
Införandet av New Public Management har fått en mängd mer eller mindre negativa (katastrofala) följder. Imorgon söndag planeras t ex vårdmanifestationer på flera orter i Sverige. Budskapet är: ”En annan vård är möjlig!”. Jag skulle vilja påstå att initiativtagarna till uppropet (se här) protesterar mot resultatet av NPM:
”Vården i Sverige har under de senaste decennierna tagit efter en marknadsfilosofi i ekonomiska styrsystem och lånat produktionsstyrning från industrin vilket lett till en fragmenterad vård med en arbetsmiljö som inte längre är acceptabel.”
.
PS. Denna blogg är den första delen av tre. Fortsättning följer alltså…
NÄRF: Bo Carlssons (C) överklagan
Vi är många som har väntat med spänning på vad Bo Carlsson (C) skulle skriva i sin överklagan till Förvaltningsrätten. Carlsson begärde ju den 18 juli förlängning av tidsfristen för att få möjlighet att i lugn och ro utveckla sina argument under sommaren. Tiden gick ut i onsdags och kl 17.51 samma dag skickade Carlsson in sin överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg. Således i allra sista stund.
Det gäller kommunfullmäktiges beslut den 22 juni 2016 att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet för sin roll som ordförande i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) under 2015. Bo Carlsson anser att detta beslut är olagligt.
Bo Carlsson framförde några argument för överklagan i TTELA den 30 juni (se här) och sa då:
”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”
Och vi har nog varit många som har väntat på de ”starka skäl” som Carlsson skulle framföra till Förvaltningsrätten – och som skulle bevisa att fullmäktiges beslut var olagligt. Det har ju faktiskt varit svårt för oss vanliga fullmäktigepolitiker att på egen hand upptäcka dessa ”starka skäl”. Vi har bara kunnat se hur Carlsson har misskött sitt ordförandeuppdrag…
Bo Carlsson framför 6 argument till Förvaltningsrätten:
- Revisorerna tillstyrkte ansvarsfrihet för NÄRF 2015.
- De andra ägarkommunerna, Trollhättans, Färgelandas och Melleruds kommuner, beviljade ansvarsfrihet.
- Vänersborgs kommun beviljade inte ansvarsfrihet till ordförande men till de andra ledamöterna i NÄRF:s direktion (”styrelse”).
- Direktionen tog itu med ekonomin när den fick läget klart för sig.
- Idag är NÄRF i ekonomisk balans.
- Handlingsprogrammet är nu klart för antagande.
Så det här var alltså Bo Carlssons ”starka skäl”…
De två första argumenten kan Förvaltningsrätten direkt bortse ifrån. Carlsson utvecklar inte heller dessa argument på något sätt.
Vänersborgs fullmäktige har enligt Kommunallagen rätt att fatta ett eget, självständigt beslut, oavsett vad revisorerna skriver eller vad andra kommuner tycker. Dessutom var ledamöterna i kommunfullmäktige i Vänersborg, vågar jag påstå, oerhört väl inlästa och insatta i frågorna.
I en dom från Kammarrätten i Sundsvall (2015-07-10, mål nr 1862-14) klargörs vad som gäller:
”När revisionsberättelsen lagts fram för fullmäktige ska fullmäktige ta ställning till revisorernas förslag. Fullmäktige har en exklusiv rätt att besluta i frågan. Fullmäktiges beslut kan bli ett annat än revisorernas förslag.”
Även det tredje argumentet kan Förvaltningsrätten bortse ifrån. Fullmäktige har enligt Kommunallagen rätt att pröva ansvarsfriheten individuellt. Bo Carlsson ”glömmer” också att nämna att vice ordförande i NÄRF, Monica Hanson (S, Trollhättan) tilldelades en varning av Vänersborgs fullmäktige. Det här utvecklades under 
fullmäktigedebatten och handlar helt enkelt om att ordförande har ett särskilt ansvar för verksamheten.
Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet. Det är meningen att ordförande ska vara insatt i verksamheten och vara i regelbunden kontakt med de högre cheferna. Som i sin tur har skyldighet att rapportera till direktionens ordförande. Ordförande är också den som t ex fastställer dagordningen för direktionens sammanträden. Det ska han göra utifrån sina kunskaper om vad som sker inom förbundet och vad som är viktigt och nödvändigt att ta upp. För uppdraget som ordförande har Bo Carlsson för övrigt ett arvode på 51.030 kr om året.
Sedan kan jag inte riktigt förstå varför Bo Carlsson försöker göra andra ”medskyldiga” till förbundets bristande ledning och styrning. Skulle det vara någon ”tröst” för Carlsson om alla andra politiker i direktionen också hade nekats ansvarsfrihet?
Bo Carlsson utvecklar på sätt och vis det här argumentet. Carlsson skriver:
”Kan man bara kritisera ordföranden och inte övriga ledamöter när alla har samma information?”
Och det kan alltså fullmäktige. Dessutom far Carlsson med osanning – alla ledamöter hade inte samma information. Självklart inte, de båda ordförande deltar i möten, har kontakt med de högre cheferna, får telefonsamtal, mail etc kontinuerligt under veckorna.
Carlsson passar här också på att ge moderaterna en känga:
”Ingen anmärkning riktades mot fyra stycken av direktionens ledamöter, däribland Henrik Harlitz som är partikamrat med Gunnar Lidell som drev frågan att inte bevilja ordförande ansvarsfrihet i fullmäktige.”
Carlsson skriver det inte rent ut, men han antyder att frågan om ansvarsfrihet hade partipolitiska undertoner. Men moderaterna har ”bara” 10 mandat i fullmäktige. Fullmäktige hade inte kunnat besluta om att inte bevilja Carlsson ansvarsfrihet om inte också liberalerna, kristdemokraterna, vänsterpartiet, välfärdspartiet och sverigedemokraterna också hade röstat för det.
Eller menar Carlsson att dessa partier inte har något självständig politisk hållning, utan alltid röstar som Gunnar Lidell vill? Hade det varit på det sättet, så hade Carlsson inte varit med och styrt varken Vänersborg eller NÄRF…
När det gäller den 4:e punkten (om ekonomin), så är Bo Carlssons beskrivning helt enkelt inte riktig. NÄRF:s presidium, eller direktionen, tog inte itu med ekonomin när signalerna om ett underskott först kom.
Redan den 9 juni 2015, när delårsrapporten från april 2015 med bokslutsprognos behandlades, slogs det larm om att NÄRF hade gjort ett underskott under årets fyra första månader med 628.000 kr. Dessutom beräknades underskottet för helåret bli 1,5 milj kr. Jag tror inte att det är alltför spekulativt eller konspiratoriskt att anta att Bo Carlsson hade fått kännedom om siffrorna åtminstone några veckor innan de presenterades för direktionen.
På sammanträdet den 9 juni så beslutade faktiskt direktionen, när den för första gången fick reda på det prognosticerade underskottet (1,5 milj kr), om:
”stor återhållsamhet”
Förhoppningsvis visste ekonomichefen och de andra cheferna, och anställda, vad ”stor återhållsamhet” innebar. Det finns dock ingen konkretisering i beslutet på vad detta innebar. Det var inte heller någon som fick ansvar för att verkställa det, kommunicera eller följa upp det. Det är faktiskt så att frågan om återhållsamhet inte behandlades i några av de följande sammanträdena under resten av året.
Den 28 september diskuterades förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen, som nu prognosticerade ett underskott på 3 milj kr.
I de förtroendevalda revisorernas yttrande över delårsrapporten sägs klart och tydligt att:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
Vad gjorde då direktionen med Bo Carlsson som ytterst ansvarig? Jo, direktionen fattade beslutet (28 september) att olika saker skulle ”ses över” och att:
”presidiet, tillika utskottet (dvs Bo Carlsson och Monica Hanson; min anm) ska titta närmare på den ekonomiska situationen.”
Det fattades inga beslut om åtgärder eller något annat.
Bo Carlsson skriver till Förvaltningsrätten:
”På det ekonomiska planet tog vi itu med det när vi i direktionen fick läget klart för oss.”
Vilket han alltså inte gjorde… Men Carlsson räknar upp fem åtgärder i sin överklagan som ska visa hans handlingskraft. Som punkt 1 och 2 i denna uppräkning nämner han 
investeringsstopp och anställningsstopp. Vad Bo Carlsson inte nämner för Förvaltningsrätten är att dessa åtgärder vidtogs först den 21 december, drygt en vecka före årsskiftet…
Ur protokollet den 21 december:
”Direktionen beslutade om omedelbart investeringsstopp (utöver, det inom ordinarie verksamhet, nödvändiga säkerhetsmateriel). Direktionen beslutade om omedelbart anställningsstopp (vikarier, för att få hel styrka, får anställas).”
Åtgärderna var också, som synes, behäftade med vissa undantag…
Det tycks för mig som Bo Carlsson helt kallt försöker vilseleda Förvaltningsrätten i Göteborg…
De andra åtgärderna som enligt Carlssons överklagan vidtogs, ”översyn av våra försäkringar”, ”konsulthjälp, data” och ”konsulthjälp, löner och administration”, var av mindre ekonomisk betydelse. Dessutom hittar jag inte dessa åtgärder i något protokoll…
Carlsson skriver också att idag är NÄRF i ekonomisk balans (punkt 5). Nu handlade ju ansvarsfriheten om 2015 och inte om 2016… För att uppnå ekonomisk balans för 2016 har NÄRF höjt medlemsavgiften för medlemskommunerna, dvs skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud. De bidrar alltså med mer pengar till NÄRF i år än förra året. Den höjda medlemsavgiften innebär för NÄRF en inkomstförstärkning med 2,033 milj kr. Och det är 
ju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin…
Detta nämner inte Bo Carlsson till Förvaltningsrätten. Av någon anledning…
Och som sista argument till Förvaltningsrätten anför Carlsson att handlingsprogrammet är klart för antagande. Nu ja, men ansvarsfriheten handlade om 2015 och inte 2016.
Det är lag på att ett handlingsprogram ska finnas – ”Lag (2003:778) om skydd mot olyckor.” Det har tagit några år för NÄRF att utarbeta och anta ett sådant här handlingsprogram. Men visst, det är väl bra att det nu, 2016, har antagits.
Det var argumenten i Bo Carlssons (C) överklagan till Förvaltningsrätten om varför kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet var olagligt. Och jag kan väl tycka att Carlssons argumentation är lite tunn, förutom att den är vilseledande och inte helt i överensstämmelse med sanningen. Carlsson har ju haft ganska lång tid på sig att formulera överklagandet.
Till sist ser jag att två av de argument som Bo Carlsson framförde i TTELA den 30 juni (se här) inte finns med till Förvaltningsrätten. I TTELA stod det:
”Han påpekar att det finns kriterier för att inte få ansvarsfrihet, att en uppenbart och uppsåtligen ska ha gjort något för att skada verksamheten eller berika sig själv.”
Kanske kan man undra varför Carlsson inte anförde dessa argument. De borde ju ur Carlssons synpunkt sett vara ganska tunga.
Nu tror jag inte att Förvaltningsrätten studerar de sakskäl som Bo Carlsson anger i sitt överklagande. Min erfarenhet av Förvaltningsrätten i sådan här frågor (och jag har personlig erfarenhet…) är att den bara tittar på det juridiska, dvs har kommunfullmäktige agerat enligt lagen när den inte beviljade Bo Carlsson ansvarsfrihet.
Och det har Vänersborgs kommunfullmäktige gjort… Fullmäktige har agerat helt enligt Kommunallagen.
:
Tidigare bloggar om Bo Carlsson och ansvarsfriheten:
- NÄRF och ansvarsfrihet (1/3), 12 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (2/3), 13 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (3/3), 14 juni
- Avgå Bo Carlsson!, 23 juni
- Bo Carlsson överklagar! (1/2), 30 juni
- Bo Carlsson överklagar! (2/2), 1 juli
- Om ansvarsfrihet – och Bo Carlsson, 3 juli
- Bo Carlssons överklagan, 22 juli
Nya turer kring skolan på Nuntorp
Ja, är det inte Gunnar Lidell (M) som rör upp politiska stormar i Vänersborgs kommun så är det andra moderater. Denna gång är det Jonathan Axelsson som står för turbulensen. Idag återfinns nämligen en skrivelse i diariet från Axelssons tangentbord – till Skolinspektionen.
Det är väl inte helt obekant för läsare av denna blogg att Dalslands Naturbruksgymnasium AB, ett bolag som Hushållningssällskapet står bakom, har skickat in en ansökan till Skolinspektionen. Aktiebolaget vill bedriva gymnasie- och gymnasiesärskola i Nuntorps lokaler. Västra Götalandsregionen har ju beslutat att lägga ner naturbruksutbildningen på Nuntorp, men Hushållningssällskapet vill fortsätta den i ”egen regi”. (Det har jag skrivit om i tidigare bloggar – se hänvisningar sist i denna blogg.)
Det krävs en hel mängd uppgifter och många dokument om någon vill starta en ny fristående gymnasie- och gymnasiesärskola. Och det här arbetade säkert Dalslands Naturbruksgymnasium AB med under en längre tid. Sedan tar det i sin tur tid för Skolinspektionen att läsa igenom och bedöma alla uppgifter – innan inspektionen kommer fram till ett beslut. Nu verkar det emellertid som att tiden börjar bli mogen för ett avgörande. Senast den 30 september 2016 ska Skolinspektionen fatta beslut i ärendet.
Så Jonathan Axelsson (M) är ute i sista minuten när han skriver till Skolinspektionen:
”Jag kan konstatera att ansökan innehåller uppenbara faktafel. I ansökan framgår det att Dalslands Naturbruksgymnasium ska hyra skollokaler av det kommunala fastighetsbolaget Fastighets AB Vänersborg (org.nr 556015-8726). Detta är direkt felaktigt då det inte finns några beslut om att kommunen ska köpa den aktuella fastigheten och det är också oklart om det ens finns en politisk majoritet för att genomföra ett köp av fastigheten.
Västra Götalandsregionen är nuvarande fastighetsägare av skollokalerna och där finns såvitt jag vet, inte heller något beslut om att sälja fastigheten till en extern part.”
Det var en överraskning – att Axelsson har vänt sig direkt till Skolinspektionen alltså. Det var tufft, och kanske också modigt… Däremot var det kanske inte överraskande i sak. Redan den 26 april i år yttrade sig nämligen Kunskapsförbundet Väst över Dalslands Naturbruksgymnasiums/Hushållningssällskapets (preliminära) ansökan. Lutz Rininsland (V) anmälde då följande till protokollet:
”I ansökan från Dalslands Naturbruksgymnasium AB lämnas … flera uppgifter som fortfarande är föremål för överläggningar och där det idag saknas formella beslut. Jag behöver ge uttryck för att jag ogillar ett sådant sätt att vilja förespegla att ”allt är på plats”.”
Det stämmer det som Jonathan Axelsson (M) skriver till Skolinspektionen, och som Lutz Rininsland (V) skrev i protokollsanteckningen. Uppgifterna i Dalslands Naturbruksgymnasium AB:s ansökan är inte riktiga.
I bolagets ansökan till Skolinspektionen står det:
”Lokalerna kommer att hyras ut av Vänersborgs Fastighetsbolaget AB, Vänersborgs Kommun, till bolaget för skolverksamhet. Kommunens fastighetsbolag Vänersborgs Fastighetsbolag AB köper fastigheten av Västra Götalandsregionen.”
På ett annat ställe skriver bolaget i sin ansökan:
”Dalslands Naturbruksgymnasium AB kommer att hyra undervisningslokaler av Vänersborgs Fastighets AB helägt av Vänersborgs kommun.”
Skolinspektionen får med all säkerhet intrycket att Vänersborgs köp av, genom det kommunala aktiebolaget Fastighets AB, Nuntorp är klart – att FABV redan äger Nuntorp.
Och det är tydligen inte bara fastighetsförvärvet som är klart enligt Dalslands Naturbruksgymnasium AB. I ansökan står det också:
”Lokalerna hyr [hyrs?; min anm] utrustade för skolverksamhet/inackordering (Vänersborgs fastighetsbolag (helägt av Vänersborgs kommun) förvärvar fastighet och inventarier i nu befintlig skolverksamhet).”
Kommunen har alltså enligt Dalslands Naturbruksgymnasium AB också köpt alla inventarier.
Uppgifterna är helt klart felaktiga. Det finns inget beslut i Vänersborgs kommunstyrelse eller kommunfullmäktige av något köp av Nuntorp. Det finns faktiskt inte ens ett ärende om ett eventuellt köp av Nuntorp i kommunens annaler. Ett köp av Nuntorp, med inventarier, har alltså inte ens diskuterats eller behandlats i något formellt kommunalt sammanhang. Och än mindre har följaktligen något beslut fattats – och det är alltså kommunfullmäktige som fattar ett sådant här beslut.
På fullmäktigesammanträdet den 22 juni ställde Lutz Rininsland (V) en fråga till Marie Dahlin (S) om hon kunde klarlägga vad som gäller.
Marie Dahlin svarade:
”Nej, det finns inget fastighetsköp som är klart. Men Fastighets AB har beslutat att fråga regionen om vi får köpa. I det här beslutet fanns både hängslen och livrem. Regionen måste säga ja och sedan blir ärendet föremål för kommunfullmäktige. Det kommer att vandra hela vägen, från arbetsutskottet via kommunstyrelsen till kommunfullmäktige. Säger kommunfullmäktige nej, då är det nej.”
Marie Dahlin (S) slår därmed fast att Jonathan Axelsson (M) har rätt i sin beskrivning i skrivelsen till Skolinspektionen – ”ansökan innehåller uppenbara faktafel”. (Marie Dahlin uttryckte också i sitt svar till Rininsland en oro om vad EU kommer att tycka om
att Vänersborg köper fastigheten och hyr ut till Dalslands Naturbruksgymnasium…)
Ett köp av Nuntorp har däremot diskuterats, och ”beslutats”, i Fastighets AB Vänersborg (FABV), ett av kommunens aktiebolag.
Den 21 mars lämnade ordförande i FABV, Marie Dahlin (S), en avsiktsförklaring att FABV ville köpa Nuntorp:
”Det helägda kommunala bolaget Fastighets AB Vänersborg, har vid sammanträde 2016-03-16, uttalat ett fortsatt intresse av att köpa fastigheten Nuntorp 1:14 där idag Nuntorps naturbruksgymnasium är beläget.”
Avsiktsförklaringen följdes upp av ett styrelsebeslut den 10 maj (moderaternas representant Tor Wendel reserverade sig). Ur FABV:s protokoll:
”Fastighets AB Vänersborg (FABV) ger Vd:n i uppdrag att se till att erforderliga handlingar upprättas utifrån ett juridiskt och finansiellt perspektiv samt att erforderliga handlingar avseende fastighetsförvärv av Nuntorp 1:14 tas fram för beslut i kommunfullmäktige.”
Ett förvärv av Nuntorp ska alltså beslutas av Vänersborgs kommunfullmäktige. Men det ligger i framtiden. Om det nu överhuvudtaget finns någon majoritet, som Jonathan Axelsson skriver, för ett sådant beslut… Det vet vi inte än.
Dalslands Naturbruksgymnasium AB lämnar helt klart felaktiga uppgifter till Skolinspektionen.
Varför skriver då Dalslands Naturbruksgymnasium AB så här i sin ansökan?
Det är klart att representanter från bolaget har pratat med representanter från FABV. Med betoning på ordet pratat. Det har faktiskt fortfarande inte kommit in någon skrivelse från Dalslands Naturbruksgymnasium AB eller Hushållningssällskapet till Vänersborgs kommun. Det finns överhuvudtaget inte en enda notering i Fastighets AB:s eller Vänersborgs kommuns diarier om någon som helst mail- eller annan kontakt mellan FABV/Vänersborgs kommun och Dalslands Naturbruksgymnasium AB/Hushållningssällskapet.
Och det är synnerligen anmärkningsvärt.
Hur kan Dalslands Naturbruksgymnasium AB/Hushållningssällskapet skriva så här i sin ansökan till Skolinspektionen, när de inte har haft någon som helst form av skriftlig kontakt eller protokollfört möte med representanter för FABV eller kommunen?
Eller är det några hundar begravda i den vänersborgska myllan? Det vore inte första gången när socialdemokrater och centerpartister leder Vänersborgs kommun…
.
Tidigare bloggar om Nuntorp:
- ”Reaktioner på Nuntorp” 10 augusti
- ”Wendel vill inte köpa Nuntorp (2/2)” 3 augusti
- ”Dahlin och Carlsson vill köpa Nuntorp (1/2)” 1 augusti
- ”Värderingen av Nuntorp – och det där med handlingar…” 3 juni
- ”Handlingar om Nuntorp – en fortsättning” 30 maj
- ”Hantering av kommunala handlingar (Nuntorp)” 29 maj
- ”FABV (2/2). Och Nuntorp.” 15 april
- ”Fastighets AB Vänersborg (1/2)” 12 april
Kurt Karlssons (SD) överklagan avslås
Kurt Karlsson och de andra sverigedemokraterna i fullmäktige lämnade in en motion till kommunfullmäktiges sammanträde i mars. Den handlade självklart om sverigedemokraternas favoritämne, flyktingar och invandring. Motionen hade rubriken ”Åldersbestämning av ensamkommande”.
Sverigedemokraterna yrkade i motionen att berörd förvaltning skulle genomföra en noggrann åldersutredning, om det fanns en tvekan om de ensamkommandes ålder. Det var en motion som i vanlig ordning andades främlingsfientlighet. De ensamkommande benämndes i Kurt Karlssons anda som ”ynglingar”. Det skrevs också om att hemmen för de ensamkommande var okontrollerbara och drevs i industriell form.
De flesta i fullmäktige betraktade nog motionen som både pinsam och främlingsfientlig. Det gjorde jag också och det gör jag alltjämt.
Motionen ”behandlades” den 23 mars.
Fullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) beslutade själv, utan att tillfråga fullmäktige, att motionen inte skulle få tas upp till behandling.
Ordförande Lars-Göran Ljunggren:
”… [motionen] kommer inte att få föredras. Skälet är att detta är utanför kommunens kompetensområde. Och därför så läggs den åt sidan.”
Kurt Karlsson överklagade (begärde laglighetsprövning) Ljunggrens beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Vilket Karlsson framförde redan under sammanträdet för övrigt. Karlsson ville naturligtvis, förutsätter jag, att motionen skulle behandlas som alla andra motioner, dvs att Karlsson skulle få föredra motionen för fullmäktige och att motionen sedan skulle remitteras till berörda nämnder.
Nu har domen från Förvaltningsrätten kommit:
”Förvaltningsrätten avvisar överklagandet.”
Kurt Karlssons förlorade alltså.
Skälen för Förvaltningsrättens dom är intressanta.
Förvaltningsrätten utgår framför allt från Kommunallagens 5 Kap 45 §:
”Ordföranden får vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om ordföranden anser att förslaget skulle leda till ett beslut som strider mot lag eller annan författning. Fullmäktige får dock besluta att förslaget ändå skall läggas fram.”
Rätten menar först att ordförande faktiskt får vägra att lägga fram förslag, om ordförande anser att de strider mot t ex en lag. Och så står det ju faktiskt i den första meningen.
Men sedan då…?
”Fullmäktige får dock besluta att förslaget ändå skall läggas fram.”
Fullmäktige kan alltså rösta ner ordförande, dvs en ledamot kan begära att frågan ställs under proposition. Det säger paragrafens andra mening. Och det är mycket tydligt skrivet i lagen.
Ordförande Ljunggren ställde aldrig frågan till fullmäktige om motionen ändå skulle få behandlas. Och vad säger Förvaltningsrätten om det? Var inte det ett ”brott” mot Kommunallagen?
Förvaltningsrätten skriver:
”Av de protokollsutdrag som finns i målet framgår inte att han (Kurt Karlsson; min anm) har yrkat att motionen ändå skulle behandlas. Det framgår inte heller att han skulle ha begärt ordet och inte ha fått det.”
Vänersborgs kommun skriver bara beslutsprotokoll. Därför är protokollen mycket knapphändiga när det gäller vad som sägs och diskuteras. Så här står det i protokollet om behandlingen av Karlssons motion:
”Ordföranden beslutar att motionen inte ska tas upp till behandling i Kommunfullmäktige med hänvisning till att frågan är en statlig angelägenhet och ligger utanför den kommunala kompetensen.”
Kurt Karlsson begärde ordet. Det framgår av ljudinspelningen från sammanträdet. Det hörs dock inte vad Karlsson säger, Karlsson har nämligen en ovana att ibland prata från sin plats i sessionssalen utan att sätta på mikrofonen. Men man förstår det genom att ordförande Ljunggren säger:
”Då måste det vara en ordningsfråga du ställer nu.”
Kurt Karlsson begärde alltså ordet, även om det inte framgår av protokollet. Här har Förvaltningsrätten fel. Fast det kunde rätten naturligtvis inte veta. Rätten har inte lyssnat på ljudinspelningen.
Kurt Karlsson får alltså ordet, men ordförande gör ”ordet” till en ordningsfråga. Och här har jag en känsla av att ordförande gör fel. Kommunallagen ger faktiskt Karlsson rätt att lägga ett yrkande om att fullmäktige ska rösta om motionen ska behandlas. Men yrkanden kan man inte framföra i en ordningsfråga.
När Kurt Karlsson får ordet, i ordningsfrågan, så sätter han faktiskt på mikrofonen. Karlsson berättar att i Sollefteå så har kommunen gjort ”åldersbestämningar” och så avslutar han med:
”Det här är fel och det kommer jag att klaga på.”
Kurt Karlsson fråntogs alltså, så vitt jag kan bedöma, rätten att lägga det yrkande som Förvaltningsrätten efterlyser i och med att ordförande ”gjorde om” hans begäran att få ordet till en ordningsfråga. Ett slags moment 22.
Och i och med att inget yrkande fanns, så skriver Förvaltningsrätten vidare i sin motivering till domen:
”Detta innebär att det saknas ett fullmäktigebeslut som är möjligt att överklaga. Det finns endast ett ordförandebeslut som inte är möjligt att överklaga.”
Och igen, Kurt Karlsson fick dels inte lägga fram något yrkande för ordförande och dels så antecknas inte sådana här diskussioner, och t ex vem som begär ordet, i protokollet.
Och på denna grund dömer Förvaltningsrätten till Kurt Karlssons nackdel:
”Vad Kurt Karlsson har anfört visar därmed inte att beslutet är överklagbart… Överklagandet ska därför avvisas.”
Kurt Karlssons överklagande avvisas alltså av Förvaltningsrätten av formella skäl och inte av att ämnet för motionen låg utanför kommunens kompetensområde.
Kanske Kurt Karlsson (SD) kan dra lärdom av Förvaltningsrättens dom, t ex att han alltid ska sätta på mikrofonen när han pratar från sin plats i sessionssalen… Och att han också bör vara fullständigare i sin skrivning till Förvaltningsrätten när han överklagar.
Kan kommunen lära sig något då? Ja, kanske att det inte alltid är så bra med att protokollen enbart är beslutsprotokoll…
För övrigt har jag inga som helst sympatier för innehållet i sverigedemokraten Kurt Karlssons mfl motion, eller för Kurt Karlssons och sverigedemokraternas åsikter överhuvudtaget. (Det tror jag att alla politiskt intresserade vet.) Men jag anser å andra sidan att det ska finnas tydliga och klara regler för hur ett sammanträde ska och får genomföras och min känsla här är att Kommunallagen inte har följts till punkt och pricka.
Kommentar till kommunala bidrag och VFK
Det är väl inte alltid som jag tycker att jag borde förklara och tydliggöra tidigare bloggar. Men bloggen om kommunala bidrag och Vänersborgs FK har, kanske inte helt oväntat, väckt en del reaktioner. Både av det positiva och det negativa slaget. Vilket naturligtvis är på sin plats. Men det är lite tråkigt om reaktionerna beror på missuppfattningar.
Och så tycker jag att det har varit i det här fallet. Några VFK:are framhåller att det var en folkfest och att Vänersborgs kommun fick en väldig publicitet och goodwill, även på riksnivå etc. De menar också att kommunen får tillbaka mycket stora värden av de pengar som läggs på idrotten.
Och visst, så är det. Inget att diskutera. Jag håller med.
Men jag var och är inte negativ till fotboll. Tvärtom. Bloggen var inte heller negativ eller kritisk till Vänersborgs FK. Varför skulle den vara det? Klubben gör, liksom alla andra idrottsklubbar, ett fantastiskt arbete med och bland våra barn och ungdomar.
Det är kommunen jag är kritisk till. I bloggen efterlystes klara och tydliga principer och regler för hur kommunen ska bidra till föreningar och event. Nu känns det stundtals som ett lotteri vilka föreningar som får ”extra” kommunala bidrag och inte. Det är också viktigt att alla föreningar och alla idrotter behandlas lika.
I VFK:s fall kom pengarna från Kultur- och Fritidsnämnden. Nämnden har regler – ”Kriterier för bidrag till kulturföreningar och bygdegårdsföreningar”. Dessa kriterier är dessutom antagna av kommunfullmäktige. Paragraf 6 i dessa kriterier, ”Bidrag till offentliga arrangemang”, användes i onsdags:
”Bidragets syfte är att stimulera till nytänkande inom kulturområdet…”
Det var en överraskning, i varje fall för mig, att fotboll räknas som kultur i Vänersborg.
Men vi måste också i kommunen diskutera prioriteringar – var ska kommunen lägga skattebetalarnas pengar? Och hur mycket? Politikerna måste prioritera mellan kärnverksamheter, som vård, skola och omsorg, och andra icke lagstadgade verksamheter, som t ex marknadsföring. Och det är en diskussion som vänersborgarna måste delta i.
Så, all heder till VFK och fotbollen. Men också all heder till alla andra idrottsklubbar och föreningar i kommunen. Ni gör alla ett mycket, mycket värdefullt arbete och är värda allt stöd från kommunen.
Jag avslutar med några citat från några läsare.
- ”Ljudanläggningen och elbelysningen på Vänersvallen är helt undermålig.”
- ”Kommunen borde gratis marknadsföra alla idrottsliga evenemang, matcher, sammankomster m.m. och med det uppmuntra kommunens invånare att som supporter delta i de lokala event som erbjuds.”
Och till sist ett längre citat, som också var en offentlig kommentar till bloggen (se hela kommentaren här):
- ”Frågorna i det aktuella fallet är befogade, men efterlysning av principbeslut är ännu mer aktuell när det gäller kommunens faktureringar till föreningslivet. Enligt Riksidrottsförbundet är alla idrotter lika bra och viktiga. Det borde dom därför vara även ur kommunal synvinkel. Om någon då frivilligt väljer en dyr idrott så borde det logiskt sett vara upp till vederbörande att ta ”överkostnaden” , men det är där ”lotteriet” tar vid. I vissa fall tar kommunerna en stor del av ”överkostnaderna” men i andra fall får föreningar och utövare ta dom. Golf, segling och hästsport kan jämföras med bandy, ishockey och en del annat. Enorma subventioner i vissa fall och småpengar i andra när hyrorna fastställs.”
Kommunala bidrag och VFK
Det har som sagt varit politisk stiltje i Vänersborg under sommaren. De enda vindpustar som har förekommit har oftast Gunnar Lidell, moderat och 1:e vice ordförande i kommunstyrelsen, åstadkommit. Marie Dahlin (S) tyckte till och med vid ett tillfälle att det blåste så mycket kring Lidell att hon begärde ut alla hans mail (om NÄRF) till vänsterpartisterna Lutz Rininsland och undertecknad… (Se ”Dahlin vill läsa Lidells mail”.) Det var av en händelse strax efter att Gunnar Lidell i ett mail till kommundirektören skrivit och ifrågasatt bland annat det kommunala stödet till IFK Vänersborg. (Se ”IFK, sponsorer, kommunen och Lidell”.)
Lidells mail till kommundirektören började:
”Sommarfriden börjar att lägra sig, men kommunens generösa marknadsföring av IFKs hemmamatcher verkar vara som vanligt.”
Jag har också i några bloggar under våren tagit upp stödet till olika föreningar och organisationer i kommunen – och inte blivit klok på vad som gäller. I bloggen ”Olika falla ödets lotter – bidrag till föreningar” skrev jag t ex om hur Blåsut Vänersborg Bandyklubb (BBK) fick ett marknadsföringsbidrag och hur Vänersborgs Zontaklubb fick bidrag till en stadsvandring
eller om det var till jubileumssupén på Lagergrenska huset, medan pensionärerna i Boulealliansen fick bekosta sin egen ”bajamaja”…
Nu har Lidell startat den politiska hösten med att skriva ett nytt mail till kommundirektör Ove Thörnkvist. Och återigen handlar det om kommunala pengar till en förening.
Lidell har reagerat på att kommunen sponsrade Vänersborgs FK genom att bjuda på inträdet till onsdagens match i Svenska Cupen mot allsvenska Jönköpings Södra. (Lidell skrev mailet innan matchen.) Så här stod det på kommunens Facebooksida:
Jag tror inte att Lidell har något emot fotboll som sådan, eller bandy, men han undrade i mailet till kommundirektören:
”vem fattar beslutet, vilken förvaltning betalar ”in blanco” o är det juste emot alla andra föreningar? Hur gör kommunen när/om tex. Forshälla IF besöker Gestad SK, betalar kommunen då också oavsett hur många besökare som kommer?
O dessutom fri marknadsföring via kommunens FB….”
Gunnar Lidell vill att alla föreningar i Vänersborg ska behandlas på samma sätt ”oavsett inriktning och kontakter” – som han skriver.
Det är väl egentligen inte utan att man kan hålla med Lidell när han undrar vilka principer kommunen går efter när den skänker pengar till olika ”aktiviteter”. Det är faktiskt svårt för en utomstående att se några principer eller riktlinjer.
Lidell fick inte svar av kommundirektören, men väl av kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S). Hon skrev:
”Vad är problemet? Det finns väl en budget hoppas jag. Lite av cykelställsfråga, tycker jag.”
”Cykelställsfråga”? Jag kan väl tycka att Marie Dahlin ibland tar lite lätt på principiella frågor, som typ att kommunen ska behandla alla invånare och föreningar lika. Principer är, i varje fall som jag ser det, viktiga för att förhindra det som med ett fult ord kallas för vänskapskorruption. Bara misstanken att något sådant kan förekomma vore förödande.
I ett senare svar till Gunnar Lidell skrev emellertid Marie Dahlin:
”Jag tror att vår personal klarar av den typen av frågor så att det blir rättvisa. Om det visar sig att personalen inte har det, då är det vår sak.”
Jag anser nog att Gunnar Lidell är ganska tydlig i sina mail – han tycker inte att det är rättvist som det är nu…
Lidell svarade (på Dahlins första svar – om cykelställ), och detta var som sagt före matchen igår, att kommunens åtagande att betala entréavgifterna innebar eller kunde innebära en stor summa pengar. Han räknade också med ett marknadsföringsvärde för reklamen på kommunens hemsida och Facebooksida, som han uppskattade till omkring 20.000 kr.
Lidell skrev vidare:
”Detta kan ju förvisso betecknas som en ”cykelställsfråga”, men såvitt jag vet har Kultur o fritidsnämnden en del andra kostnader också…….”
Och så återkom Lidell till kärnfrågan:
”Självklart ska vi uppmuntra idrott o föreningsliv, men då är det väl inte mer än rätt att vi behandlar alla föreningar enligt någon form av likställighet?”
Förvaltningschefen på kultur- och fritidsnämnden svarade också Gunnar Lidell:
”Jag har fattat beslut på delegation om 10 000 kr för ett enstaka offentligt arrangemang enligt kriterier för bidrag till kulturförening och bygdegårdsföreningar §6.”
Det var alltså Kultur- och Fritidsnämnden som betalade inträdet till VFK:s match. Men ”bara” 10.000 kr. Kommunen betalade inte fullt ut för den månghövdade publiken. Lidell hade alltså inte helt rätt i sitt mail. Kommunen hade inte lovat att betala ”in blanco”.
Ur ekonomisk synpunkt var det en dålig affär för VFK. Det kom ju drygt 1.100 åskådare. Det var för övrigt publikrekord för fotboll på Vänersvallen. Om vi säger att hälften var under 16 år (VFK har gratis inträde för ungdomar) så skulle det innebära 44.000 kr i intäkter till VFK. (Vuxna betalar 80 kr.) Och om, säg 200, av dessa var pensionärer (pensionärer betalar 50 kr), så skulle det ändå bli 38.000 kr till VFK. Och nu fick VFK ”bara” 10.000 kr av kultur- och fritidsnämnden… Men det är klart, naturligtvis kom det antagligen ett antal människor för att det var just gratis inträde. Och säkert tjänade VFK mer än vanligt på lotterier (drygt 4.000 kr på 50/50-lotteriet) och försäljning…
Naturligtvis har klubben också fått en del ”good-will” av arrangemanget. Vilket självklart inte blev sämre av att VFK gjorde en strålande insats och vann matchen med 2-0. VFK slog faktiskt ut ett allsvenskt lag ur Svenska Cupen. Det är en historisk fotbollshändelse i Vänersborg. Och jag är glad att jag fick uppleva detta på plats. Och nu väntar antagligen fler allsvenska lag i det fortsatta cupspelet.
Men de principiella frågorna kvarstår.
Det är t ex mycket intressant att kultur- och fritidsnämnden under miljöpartisten Marika Isetorps ledning har börjat betrakta herrfotboll, i varje fall i Vänersborgs FK:s regi, som kultur. Det är ganska uppseendeväckande, förut var det ju bara bandy som betraktades som kultur i kommunen…
Det står nämligen så här §6, som förvaltningschefen hänvisade till:
”Bidragets [för enstaka offentliga arrangemang; min anm] syfte är att stimulera till nytänkande inom kulturområdet…”
Kanske har kultur och fritid under Isetorp tänkt nytt? Kanske betraktas all idrott i Vänersborg som tillhörande ”kulturområdet” numera? Jag ser framför mig hur ansökningarna för enstaka offentliga arrangemang kommer att välla in till nämnden i fortsättningen… Ska alla föreningar få bidrag? Och nämnden som har problem med ekonomin redan nu…
Det är som sagt inte utan att man efterlyser tydliga principer och riktlinjer för hur kommunen dels behandlar de olika föreningarna och dels hur kommunen använder skattebetalarnas pengar…
Och förresten – det skulle behövas bra många fler cykelställ utanför Vänersvallen…
Kanske kan Marie Dahlin ordna det. Cykelställ kostar ju inget…
.
PS. För en stund sedan blev jag uppmärksammad på att en grupp på Facebook, som heter Slöseriombudsmannen, har uppmärksammat kommunens ”sponsring”:
Jag har inget att göra med denna FB-sida. Om nu någon undrar.
Ur diariet – Skaven, Björkås, Dal mm
Politiken har börjat så smått i Vänersborg. Dock har varken barn- och utbildningsnämnden eller kommunfullmäktige kommit igång. Stiltje
för min egen politiska del med andra ord. I ett sådant läge brukar det löna sig att ta en titt i diariet. Här hittar man i regel både det ena och andra; synpunkter och klagomål från kommuninvånare, förfrågningar, intressanta delegationsbeslut etc.
Så dock knappast under den gångna veckan. Det är stiltje i diariet också… Fast inte riktigt, några handlingar är ändå värda att ta upp.
Byggnadsförvaltningen fick ett mail den 19 oktober förra året, dvs för snart ett helt år sedan. Mailskrivarna ville göra om sitt sommarhus på Skaven, som funnits i släktens ägo sedan början av 1940-talet, till ett åretruntboende. Det har de velat sedan 10 år tillbaka. Eftersom det har gått ett år sedan de skrev, så är det nu nästan 11 år sen… Kommunen har hela tiden, enligt brevskrivarna, förhalat beskedet – kommunen har inte kunnat bestämma sig om hur den vill att området ska se ut.
Och nu, och jag citerar mailet:
”släcker man ner hela området och lägger hela vägansvaret på fastighetsägarna, efter det att man i nästan sjuttio år haft det i kommunalt ansvar.”
Ibland är kommunens vägar både mörka och outgrundliga, i synnerhet då på Skaven… (Jag har tidigare skrivit om kommunens väghållaransvar och VA mm på Skaven i en blogg från september 2015 – ”Skaven och väghållaransvar”.)
När jag frågade kommunen förra året, varför det inte händer något på Skaven, så fick jag svaret att arbetet har varit vilande på grund av att påverkan från Malögas flygplats först måste klargöras. I svaret från byggnadsförvaltningen till mailskrivarna, daterat den 22 augusti 2016, så ges beskedet att:
”Ett PROGRAM för Detaljplaner för Skaven och delar av Öxnered är på väg till kommunfullmäktige för godkännande, augusti 2016. Enligt förslaget till beslut ska programmet utgöra ett underlag för kommande planering av området och nya detaljplaner.”
Det kommer med andra ord att ta ytterligare några år innan brevskrivarna får besked om de kan få bygga ett årentruntboende på Skaven. Förhoppningsvis dock inte 10 år till, oj – 11 år menade jag…
I Samhällsbyggnadsnämndens diarium hittar jag ett ”litet” mailsvar som kan vara av allmänt intresse, framför allt för alla vänersborgare i Vargön. (Eller ska det vara alla vargöbor i Vänersborg?) På samhällsbyggnadsförvaltningen är de också lite snabbare än på byggnadsförvaltningen… Här har brevskrivaren fått svar redan efter en vecka. Frågan handlade om Villa Björkås – och fastighetschefen skriver:
”Villa Björkås renoveras enligt de förutsättningar som är givna, t.ex. att återställa fasaden på byggnaden till det skick som det var då kommunen tog över det på 1990-talet. Plåttaket är snart utbytt och Gymnasieskolans Byggprogram renoverar fasaden. Den teknik som vi använder vid pågående fasadrenovering, bedömer vi vara den bästa ur både teknisk och ekonomisk synpunkt.”
Jag ser i kommunstyrelsens diarium att det ska bli en studieresa till Italien den 15-19 september i höst. Det framgår dock inte vilka personer som ska åka, eller varför. Det är garanterat dock inga vänsterpartister med. Men en gissning så god som någon är väl att en viss miljöpartist ska åka… Tolken kostar hur som helst 6.150 kr per dag. Och så finns det dom som tycker att det är onödigt att lära sig fler språk än engelska…
Telia informerar kommunen att kopparledningarna stängs den 30 november 2017 för ca 300 hushåll i dalslandsdelen av kommunen, närmare bestämt i Anulvsbäcken, Brasmerud, Flicksäter, Lönnebergshage, Sundals Ryr och Uleberg. På ett ställe skriver Telia ”Vilhelmina” i stället för ”Vänersborg”. Vi får hoppas att Telia har bättre koll på de fiber- och mobilnät som ska ersätta kopparledningarna än de har på kommunerna…
Det var med andra ord inte mycket att skriva en blogg om utifrån diariet. Men lugn, det blir med all sannolikhet en mycket spännande politisk höst – och mycket att skriva om. En höst där tydligen Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) tänker sig att regera vidare trots att de har fått stryk i två budgetomröstningar i rad och en förtroendeomröstning (Bo Carlsson som ordförande i NÄRF).
Sommarlovet snart slut
Snart är sommarlovet slut för alla elever i Vänersborg. På onsdag börjar höstterminen. Och då ska förhoppningsvis allt och alla vara på plats. Både lärare och elever. Rektorer och pedagoger har jobbat intensivt under den gångna veckan med förberedelserna.
Det råder som bekant brist på behöriga och legitimerade pedagoger i vårt avlånga land. Så också i Vänersborg. Det är som det är, som man bäddar får man ligga. Läraryrket är inte vad det var en gång i tiden. En släpande löneutveckling, alltfler arbetsuppgifter och en stor portion dokumentation har gjort sitt för att skrämma bort lärarstudenter och också gamla rutinerade ”pedagoguvar”. Verkligheten talar sitt tydliga språk, bristen på lärare är ett oomstritt faktum. Förlorare är naturligtvis eleverna. Och skolresultaten i Sverige har blivit därefter…
Visst satsas det på löner, men då satsar staten bara på en utvald skara, som i och för sig har fått, och kommer att få, hyfsat rejäla lönelyft. Den skara som rektorerna väljer ut som ”de bästa lärarna” kan skatta sig lyckliga när lönekuverten kommer. De som hör till de ”sämre lärarna” känner sig inte lika lyckliga… Ofta känner de sig orättvist behandlade. Och de är ofta orättvist behandlade… Resultatet blir inte bara en stor löneskillnad lärare emellan utan också att kollegierna på landets skolor splittras upp. Vilket kan leda till att sammanhållning och samarbete blir sämre. Och det är definitivt inte till gagn för den svenska skolan.
Förhoppningsvis så kommer det i varje fall att finnas en lärare i varje klassrum i Vänersborg, även om denne inte är legitimerad. Och förhoppningsvis ska också alla elever få plats. Det blir en del nya paviljonger i kommunen inför hösten.
Sommarlovet är dock inte slut för Vänersborgs utbildningspolitiker. Barn- och Utbildningsnämnden sammanträder inte förrän den 19 september.
Vänersborgs utbildningspolitiker kommer att få en hel del att stå i under hösten. Beslut ska fattas om skolorna på Blåsut, Öxnered och Norra – läggas ner, renoveras eller byggas ut? Och ska det bli en ny skola på Holmängen? Det är några frågor som ska avgöras. Och hur blir det med Rösebo och Mulltorp? Byggnadsnämnden gav ju inte bygglov…
Det blir inga lätta beslut, det handlar om mycket pengar. Dessutom finns det väl få frågor som engagerar kommuninvånare så mycket som förskolor och skolor. Det är redan representanter från föräldraföreningar som har hört av sig…
Men en sak behöver skolorna inte oroa sig så mycket över denna termin – pengar. Kommunfullmäktige röstade ju ner de styrande partiernas (S+C+MP) budget och gav BUN 16 milj kr mer än förslaget för 2016 och ytterligare 11 milj kr nästa år.
Det har skett en del förändringar i Barn- och Utbildningsförvaltningen under sommaren. Anne-Len Kriewitz ”utnämning” till förvaltningschef var ju i och för sig klar redan innan semestrarna, men hon har lockat till sig en hel del kompetent folk. Vänersborgare som återvänder från bland annat Trollhättan. Sofia Bråberg, Tomas Granat och Hans-Joachim Ackermann ska börja (eller har börjat) i förvaltningen. Som nu förresten har flyttat till gamla Skatteverkets lokaler. (Det är ju stora problem med luften, och allergier, i kommunhuset.)
Jag får passa på att hälsa samtliga välkomna tillbaka till Vänersborg!
Besvikna invånare
Ibland får jag mail som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Och hade det inte varit för att de andades hjälplöshet och frustration, kanske framför allt maktlöshet, så skulle jag starkt ha övervägt att slänga dem i papperskorgen.
Det har visat sig under åren som jag har bloggat att individer och familjer inte alltför sällan har hamnat i ett motsatsläge med kommunen och därmed i en pressad situation. Och de har inte vetat hur de ska komma till tals eller hur de ska agera för att komma ur den.
Som personen uppe i Ekenäs som har haft en långvarig konflikt med kommunen. Där har Länsstyrelsen nu slagit fast att kommunen har rätt när den vill att fastighetsägaren ska spränga bort en vågbrytare och tillika båtplats på tomten – en vågbrytare som tydligen har funnits på plats i åtskilliga år.
När jag letar efter det här fallet i kommunens diarium så hittar jag inget. Dock finner jag ett föreläggande från Länsstyrelsen om en annan fastighet uppe i Ekenäs. I detta föreläggande åläggs, vid hot om vite, fastighetsägaren att riva och forsla bort en betonganläggning, ett trädäck och trappor mm.
Eller på Nordkroken där det tydligen finns ett förslag att fastighetsägare ska betala för diken, fast de redan äger och sköter dem. I det här fallet hittar jag ett överklagande till Förvaltningsrätten. Som dock avslogs eftersom överklagandet inte hade kommit in i tid… För övrigt var det ett beslut i kommunfullmäktige som överklagades – där jag själv sitter och beslutar… Men ibland är det svårt som politiker att helt förstå innebörden och konsekvenserna av beslutsförslag och vilka tår man är på väg att trampa på.
Jag säger inte att kommunen har varken juridiskt eller moraliskt fel i dessa exempel. Det är säkert tvärtom, kommunen har säkerligen lagen på sin sida. Kanske har fastighetsägarna töjt på både gränser och lag. Men jag ser maktlösheten hos enskilda invånare och känslan av att de inte har någon som lyssnar och tar deras situation på allvar.
Det borde kunna gå att lösa konflikter genom att föra en dialog med vederbörande – och att lyssna på varandra. Det är också viktigt att kommunen verkligen behandlar alla kommuninvånare lika. Ibland kan man nämligen få intrycket att kommunen i vissa fall visar lite mer av ”flexibilitet” än i andra…
Banta med Banting
Det var en gång för länge sedan en pojke som hette William. Han föddes i London en vårdag 1796. William växte upp och blev allt större efter som åren gick. När han blev stor, så blev han inte bara stor – han blev väldigt stor.
William blev fet.
William led av sin fetma. Det var inte bara det att människor pratade om och skrattade åt honom bakom hans rygg, hans feta rygg. Hans kropp verkligen led av fetman. William hade ont i sina knän och i sina fotleder. Han fick navelbråck och hans kondition var nere på noll. Han kunde inte knyta sina skor.
William gjorde allt för att gå ner i vikt. Han var så desperat i sin lidande kropp att han prövade alla metoder som läkare och andra rådde honom till. Det hände att han periodvis i stort sett slutade äta, några perioder använde han laxermedel, han promenerade och han tränade.
Inget hjälpte. På sin höjd gick han ner några kilon, tillfälligt. Kilon som han snabbt gick upp igen. Han blev allt fetare.
Det sägs att William blev så fet att fettet till och med tryckte mot innerörat, så att han fick problem med hörseln. Hur som helst. Han besökte av någon anledning en öronläkare. Och det var tur. Öronläkaren hade varit i Frankrike och fått höra på nya idéer.
William fick reda på att det inte spelade något roll hur mycket han åt, det viktiga var vad han åt. Det var inte kvantiteten som var det viktigaste, det var kvaliteten. Han prövade en helt ny diet.
William inte bara minskade i vikt av den nya dieten. Hans kropp mådde också mycket bättre.
William ville sprida sina erfarenheter. Han skrev ner dem i ett häfte som han tryckte upp och delade ut gratis. Häftena tog snabbt slut. Han tryckte upp nya upplagor. De gick åt.
Williams häfte var sensationellt. Det översattes till flera språk, också till svenska. Genomslaget för hans idéer blev så stort, att hans efternamn blev ett verb:
BANTA
Williams efternamn var Banting.
De lärdomar William Banting drog av sina erfarenheter var att man skulle avstå från socker, bröd, öl och potatis, dvs kolhydrater. Däremot var det helt ok att äta mycket protein och fett.
Vad Banting lärde ut på 1800-talet, det har inte Livsmedelverket i Sverige lärt sig än. För Livsmedelsverket är det fortfarande tvärtom – det viktigaste är inte vad vi äter utan hur mycket…
.
PS. Vill du veta mer om lågkolhydratkost:
Kostdoktorn (Andreas Eenfelt)
Ett sötare blod (Ann Fernholm)
PPS. Den här bloggen skrev och publicerade jag i juli 2011. Jag har själv ätit LCHF sedan oktober 2010.
Senaste kommentarer