Arkiv
KS: Presentkort till personal och avsägelser på berget
Förra onsdagen, för en vecka sedan alltså, hade kommunstyrelsen sammanträde. I tre bloggar innan mötet redogjorde jag för de flesta av de ärenden som skulle behandlas. Och på eftermiddagen efter sammanträdet skrev jag med hjälp av mina källor, jag fick ju inte vara med och lyssna, om hur det gick med ett av ärendena.
Det var ärendet om en ny och dyrbar sessionssal. (Se “KS: Ny sessionssal”.) Och idag kunde vi läsa om beslutet i TTELA:s papperstidning. (Se TTELA “Vill skilja på politiker och allmänhet”.) Det är väl egentligen inte mycket mer att tillägga om ärendet, mer än att gemene man säkert undrar hur det är tänkt att sessionssalen ska se ut. Och det undrar undertecknad också. Det står nästan ingenting om det i underlaget till kommunstyrelsens sammanträde och
ledamöterna i kommunstyrelsen fick vad jag förstår en relativt knapphändig information också under själva sammanträdet. Västra Götalandsregionen hade tydligen fått veta mer inför behandlingen av ärendet i regionfullmäktige den 19 maj. Då uttalade regionfullmäktige att regionen har för avsikt att:
“använda den nya samlingssal som Vänersborgs kommun kommer att uppföra till regionfullmäktiges möten och för andra verksamheter inom Västra Götalandsregionen…”
Vi får se hur det går med sessionssalen, men när det gäller att förvärva eller bygga kommunala byggnadsmonument är de styrande partierna alltid positiva. Utom när det gäller förskolor och skolor – då dras byggandet för det mesta i långbänk.
Men, det är läge att berätta om hur de andra ärendena på kommunstyrelsens sammanträde utvecklade sig.
Det blev en liten överraskning i ärendet om delårsrapporten. Som jag skrev i en blogg (se “Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos”) så beräknas kommunen gå med fantastiska 88 milj kr i överskott 2020. (På TTELA:s hemsida kom det i eftermiddag en artikel om kommunens överskott, se “Vänersborg går mot största överskottet på tio år”.)
I min blogg skrev jag:
“Det betyder att det faktiskt finns pengar att dela ut till alla som sliter i hemtjänsten, på äldreboendena, på fritidshemmen, i förskolan och skolan, bara för att nämna några. Det är faktiskt läge, som det ser ut nu, att göra satsningar i verksamheterna.”
De styrande partierna genom Benny Augustsson (S) har istället lagt ett annat och tämligen unikt förslag. Det går ut på att politikerna i kommunen ska visa kommunens personal uppskattning för:
”ett fantastiskt arbete under den period som Corona pandemin varat”
Tanken är att varje anställd ska få ett presentkort via Forum Vänersborg till ett värde av 500 kronor. (Det måste dock betonas att förslaget först måste utredas och eventuellt beslut fattas i kommunfullmäktige.)
Och rent spontant kan väl ett sådant förslag verka tämligen generöst och lovvärt. Vem vill inte att de anställda ska känna uppskattning?
Men.
Under samma ärende, delårsrapporten, kan man läsa att barn- och utbildningsnämnden i höst ska spara 14,4 milj kr på att minska personalkostnaderna. Det ska ske genom att bland annat vara restriktiv:
“vid återbesättande av vakanta tjänster samt återhållsamhet med vikarier i verksamheterna.”
Samtidigt som socialnämnden beräknar ett underskott på 13,1 milj kr i år (2020). Utan att fördjupa mig i delårsrapporten ser jag att äldreomsorgens prognos är -11,2 milj kr och särskilda boenden -11,6 milj kr. Jag har svårt att tro att socialnämnden ska ha en chans att få en budget i balans utan att röra personalkostnaderna.![]()
Snacka om att ge med den ena handen och ta tillbaka med den andra…
För övrigt borde inte Vänersborgs kommun vara nöjd med att bara kunna behålla all personal i höst, eller nästa år. Om kommunen nu kan det, vilket alltså är tämligen osannolikt. Nä, personaltätheten borde istället öka och arbetsmiljön förbättras. Det har väl om inte annat Corona-pandemin visat. Det måste finnas fler händer som tar hand om de äldre och de sjuka. Det måste bli fler pedagoger i förskolan och grundskolan som kan undervisa barnen och ungdomarna, särskilt alla de som är i behov av någon form av särskilt stöd.
Kommunens beräknade överskott på +88 milj kr är +57 milj kr bättre än det var tänkt. (Se mer om delårsrapporten: “Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos”.) Pengarna borde räcka till både presentkort till personalen, vilket också skulle gynna näringslivet i kommunen, och satsningar på framför allt hemtjänsten och äldreomsorgen, men också i förskola och skola. Och jag skulle vilja påstå att det framför allt är personalen i dessa verksamheter som har fått slita allra mest under Corona-pandemin. Som för övrigt fortfarande håller på…
Det vore för bedrövligt om kommunens personal fick 500 kr extra per person, samtidigt som kommunen drog ner på personal i förskola, skola och socialförvaltning…
Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum AB begärde ett ägartillskott på 1,8 miljoner kronor av kommunen. Det berodde bland annat på kostnaden för att avsluta anställningen av bolagets VD. (Se “Älgmuséet, VA med Grästorp, DP Nordkroken och Vassbotten”.) Det slår mig att alla kommunens anställda kanske ska få dela på 2 miljoner medan en sparkad VD ensam får drygt 1,3 milj…
Kommunstyrelsen ansåg att Kungajaktmuséet ska få 1,5 milj kr. Det är dock kommunfullmäktige som ska fatta det slutliga beslutet.
Gunnar Lidell (M) yrkade på att kommunstyrelsen skulle uttala typ ett minskat förtroende för ordförande Kent Javette (S). Då blev inte ordförande Benny Augustsson (S) särskilt glad. Han menade att om yrkandet fick majoritet så skulle han minsann yrka att detta också uttalades för vice ordförande Henrik Harlitz (M).
Sandlåda eller? Och vi pratar om personer i kommunens politiska maktcentrum…
Lidell menade att det är ordförande Javette som är ytterst ansvarig för styrelsens arbete. Och Javette hade inte följt bolagsordningen, där det i § 6 står:
“Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun ska få ta ställning till beslut i verksamheten som är av principiell betydelse eller annars av större vikt, innan bolaget fattar beslut i frågan.”
Tydligen hade ordförande också missat att kalla ersättarna till styrelsemöte och därmed inte följt § 12 i ägardirektivet (ett annat styrdokument):
“Suppleant skall alltid kallas till styrelsesammanträde.”
Det blev votering. Lidells förslag fick 6 röster. De kom från M+V+MBP+SD. L+KD röstade med de styrande (S+C+MP) som då fick majoritet med 9 röster. Moderaternas allianspartners avgjorde alltså omröstningen.
Vad jag förstår så har styrelsen för Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum AB decimerats ordentligt den senaste tiden, och det tror jag faktiskt skedde innan KS-sammanträdet. Jag har ingen aning om orsakerna, men vice ordförande Henrik Harlitz (M) och ersättaren Ann-Helen Selander (M) har avgått från sina uppdrag. Det sägs också att ersättaren Åsa Johansson (S) har gjort detsamma. I så fall är det bara ordförande Javette kvar.
Även i ärendet om kommunstyrelsens yttrande över förslaget att upphäva byggnadsplaner i Nordkroken (se “Älgmuséet, VA med Grästorp, DP Nordkroken och Vassbotten”) röstade L+KD med de styrande. Lidell (M) ansåg att kommunstyrelsen istället skulle ha uttalat sig negativ till förslaget. M fick bara med sig SD+MBP på sitt yrkande.
Den borgerliga alliansen i Sverige har splittrats – hur länge ska minialliansen i Vänersborg hålla ihop?
Den politiska Corona-krisen (2/2)
Den här bloggen är en direkt fortsättning på fredagens blogg: “Den politiska Corona-krisen (1/2)”. Bloggarna ifrågasätter med eftertryck kommunledningens agerande under Corona-krisen. Det handlar om grundläggande och principiella beslut om den politiska demokratin i kommunen.
Jag rekommenderar också att läsa kommentaren som jag fick på gårdagens blogg – klicka här.
==
Den 11 maj hände det något väldigt överraskande.
Det kom en skrivelse från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och personal- och förhandlingsutskottets (PFU) ordförande Kenneth Borgmalm (S). Skrivelsen riktades till alla ledamöter och ersättare i kommunstyrelsen och nämnderna. Rubriken på skrivelsen var “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans”.
Jag redovisade på ett mycket kritiskt sätt innehållet i skrivelsen i en tidigare blogg. (Se “Coronakris i Vänersborg”.) Det visade sig att skrivelsen och de nya bestämmelserna endast gällde “presidieledamöter i nämnderna och ledamöter i kommunstyrelsen”. De är nämligen de enda som är årsarvoderade, dvs de får ett extra arvode. (Jag kan förstå varför presidierna har årsarvoden men jag kan inte förstå varför de ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsen ska ha det.) De får också ersättning för “själva arbetet” som politiker, dvs sammanträdesarvode, och naturligtvis även för förlorad arbetsinkomst.
Enligt Augustssons och Borgmalms skrivelse fick dessa, de årsarvoderade personerna, möjlighet att lyssna på sammanträdena hemifrån. De skulle inte få yttra sig eller rösta etc – bara lyssna. Och det var ju på sätt och vis ett steg framåt. Ordförandena i nämnderna och kommunstyrelsens ordinarie ledamöter skulle kunna sitta hemma och lyssna. De behövde inte ta sig till kommunhuset.
Men de nya reglerna gällde inte ersättarna i kommunstyrelsen och inte heller de ordinarie ledamöterna, eller ersättarna, i nämnderna…
Så här kom ytterligare ett beslut från kommunledningen som gjorde skillnad på folk och folk. Med vilken rätt utestängde de båda socialdemokraterna ersättare i kommunstyrelsen och ordinarie ledamöter i nämnderna från att lyssna? Tekniken finns ju uppenbarligen att låta ledamöter sitta i hemmet och lyssna. Ja, tekniken, finns ju egentligen också för att delta fullt ut på ett sammanträde…
I en promemoria från SKR (kan laddas ner här) står det så här:
“Det finns inget som hindrar att en ledamot på distans tillåts lyssna till det som sägs vid ett sammanträde eller att yttra sig via telefon eller annat tekniskt hjälpmedel. Detsamma gäller en ersättare.”
I och för sig ger inte kommunallagen ledamöter och ersättare någon laglig rätt att kräva att få lyssna till det som sägs vid ett sammanträde på distans. Men det är enligt min mening mycket beklagligt att de styrande i Vänersborg (S+C+MP) förvägrar demokratiskt valda politiker denna rätt när tekniska möjligheter finns.
Borgmalms och Augustssons beslut, eller vad det var, har fler aspekter.
Har Borgmalms och Augustssons beslut någon rättslig och bindande status? Hur kommer det sig att just dessa två fattade detta beslut? Var står det att de har den befogenheten? Det är möjligt att det finns någonstans men i varje fall inte i de reglementen som jag har kollat. Och det känns som jag har kollat det mesta. Borgmalm och Augustsson åberopar eller hänvisar inte heller till några paragrafer eller dokument, t ex arbetsordningen. Allt verkar mycket märkligt – och godtyckligt.
Och Kenneth Borgmalm? Borgmalm sitter ju faktiskt i kommunstyrelsen som ordinarie och årsarvoderad ledamot. Han fattade uppenbarligen ett beslut som angick honom själv. Jäv? Det kan tilläggas att Borgmalm var frånvarande på kommunstyrelsens senaste möte, men tack vare sitt och Augustssons beslut hade Borgmalm möjlighet att vara med och lyssna hemifrån…
Och på samma sätt är det med Benny Augustsson. Även om han är heltidsanställd som kommunalråd (tillsammans med Gunnar Lidell och Bo Carlsson), så räknas det som årsarvodering. Det betyder att om Augustsson t ex är sjuk så får han också lyssna på sammanträdet hemifrån…
Som en liten anekdot kan jag berätta att ryktet går att i en av kommunens nämnder medverkade vice ordförande i sammanträdet – på distans, från hemmet alltså, utan att räknas som närvarande… Det är oklart vem som fattade beslutet om hens frånvaro trots hens närvaro…
Men vad jag förstår av kommunfullmäktiges beslut så måste det faktiskt vara upp till varje ordförande att fatta sådana beslut:
“Ordföranden avgör om närvaro får ske på distans.”
Det framgår också av Annalena Levins och Benny Augustssons skrivelse den 31 mars att de också tolkar fullmäktiges beslut på det sättet:
“Detta innebär att ett deltagande på distans alltid ska godkännas av ordföranden i respektive kommunfullmäktige, kommunstyrelse eller nämnd.”
Det måste med andra ord betyda att det är ordförande i varje nämnd som beslutar om ledamöterna får delta på distans från hemmet eller, om inte, om de hemifrån åtminstone får lyssna på sammanträdet. Eller som på nämnden i exemplet ovan, lyssna och prata hemifrån, men inte delta… Och det betyder i sin tur att Borgmalm och Augustsson genom sin information “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans” har gått emot fullmäktiges beslut…
Vem bestämmer i Vänersborg kommun – och vem bestämmer vad? Och varför har inte kommunens jurister reagerat på de uppenbara felaktigheterna?
Mats Andersson (C), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, för att ta ett exempel, markerar tydligt, men samtidigt välvilligt, vem som bestämmer:
“Efter samråd med presidiet har jag beslutat att…”
Notera “jag beslutat”…
Beslutet är välvilligt i den meningen att Andersson har beslutat precis som Augustsson och Levin ville i sin skrivelse.
Rörigt. Ja, vi pratar om Vänersborgs kommun… Det tycks inte vara någon ordning i vad som bestäms och vem som bestämmer vad. Dessutom är de beslut som fattas, om inte diskriminerande, så åtminstone på gränsen. Politiker i riskgrupper mm kan inte delta i det politiska livet och inte fullgöra de uppdrag som deras väljare har gett dem. Dessutom ser vi en tydlig tendens att makten centraliseras och vissa politiker får allt mer att säga till om…
Hanteringen av Corona-krisen visar på stora brister i Vänersborg och frågan är om inte det demokratiska systemet har naggats ordentligt i kanten.
Frågan är vad man ska göra åt det. Överklaga? Och i så fall vad? Jag tar gärna emot råd och tips…
Jag kan slutligen tillägga att i tisdags så skrev jag till kommunjuristen i Vänersborg. Min förhoppning var i första hand att jag skulle få lyssna på kommunstyrelsens sammanträde i onsdags – på distans, dvs hemifrån… Men samtidigt hade jag också hoppats på att få några av de frågor och funderingar besvarade som jag har redogjort för i denna blogg. Jag har emellertid inte fått något svar än, bara ett meddelande i tisdags eftermiddag om att jag ska få svar senare.
Och när det gäller kommunstyrelsens sammanträde fick jag inte vara med och lyssna.
Anm. Del 1 av denna blogg hittar du här: ”Den politiska Corona-krisen (1/2)”.
Den politiska Corona-krisen (1/2)
I onsdags var det sammanträde med kommunstyrelsen. Jag hade hoppats att åtminstone få lyssna på sammanträdet. Det fick jag inte.
I Coronatider har det politiska livet i Vänersborg inte varit sig likt. Den 18 mars beslutade kommunfullmäktige om en revidering av “arbetsordning samt av reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer”. Revideringen innebar att kommunfullmäktige, kommunstyrelse och nämnder fick, om särskilda skäl förelåg:
“sammanträda med ledamöter närvarande på distans.”
Och det föreligger naturligtvis särskilda skäl så länge Covid-19 härjar.
Den 31 mars skickade kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) ut information till “samtliga ledamöter i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och nämnder”:
“under vilka former ett sådant sammanträde kommer kunna äga rum.”
Det räknas upp en hel del kriterier om vad som krävs för att delta på distans, och i mina ögon tycks Vänersborgs kriterier och krav vara synnerligen stränga. Slutsatsen i Vänersborg var, och är, i vilket fall som helst:
“För att kunna tillgodose samtliga kriterier har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. Dessa fem rum kommer att vara kopplade till ett mötesverktyg där samtliga rum kommer kunna överföra bild och ljud till samtliga andra rum. I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans, beroende på rummets storlek, med en placering långt isär.
Rummen kommer vara direkt anslutna till kommunhusets datanätverk för att säkerställa att uppkopplingen i samtliga rum håller den kvaliten som krävs.
I varje rum kommer en tjänsteperson att närvara för att säkerställa att inga obehöriga personer vistas i rummet, detta möjliggör även sluten omröstning om det skulle begäras.”
Med andra ord:
“Det kommer alltså inte vara möjligt att delta på distans hemifrån eller från annan plats än kommunhuset.”
Andra kommuner och regioner tycks ha en mer “flexibel” syn på “reglerna” kring deltagande på distans. Och jag ser inte heller i informationen från t ex Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), som Levin och Augustsson hänvisar till, att det inte skulle vara möjligt att delta t ex hemifrån. I Västra Götalandsregionen finns det t ex nämnder som tillåter ledamöter att vara med från hemmet. Ja, till och med Regionstyrelsen (i VGR) har haft möten med uppkopplade ledamöter. (Det är också bättre för miljön.) Härryda, Borås och Karlskoga är några kommuner där ledamöter, vad jag kan utläsa av deras hemsidor, kan befinna sig hemma under ett sammanträde. På tisdag ska Kunskapsförbundet Väst göra en “teknisk test” för att se om det går att anordna sammanträden på distans. Fungerar allt, så kanske det kommer att bli ett sammanträde följande vecka där ledamöter ska kunna sitta hemma och delta. Vi får se.
Jag kan inte låta bli att fundera på vilken innebörd Annalena Levin (C) och Benny Augustsson (S) ger ordet “distans”. De tolkar ordet som att personerna ifråga ska sitta i ett rum i kommunhuset några meter från de andra personerna – med bara en vägg emellan. Är det verkligen den mening som man lägger in i ordet? (I så fall har jag haft analog distansundervisning på Dalboskolan sedan 1980 då det fanns gott om grupputrymmen för klasserna att vara i. Och jag kunde stå mellan rummen och prata högt…)
Strax efter att dessa rader skrevs så fick jag en notis från tidningen “Dagens Samhälle”. (Fast artikeln är från 3 juni… Se “Så ska digitala möten genomföras säkrare”.) Ingressen berättar vad artikeln handlar om:
“Kommuner och regioner har under våren gått över till att hålla sina politiska sammanträden helt eller delvis digitalt. Nu lanseras en ny tjänst som ska göra det lättare och säkrare att mötas digitalt.”
Artikeln slutar:
“Jag tror att det här bara är början. Många har sett fördelarna med digitala möten nu. Det kan till exempel underlätta för yngre personer som vill engagera sig politiskt och har familj. Nu blir det lättare för dem att vara politiskt engagerade och delta hemifrån.”
Det är nog så för de flesta kommuner och regioner – distans handlar inte om att alla deltagare måste vara fysiskt närvarande i ett kommunhus. Det handlar om att det ska vara möjligt att delta hemifrån… Utom i Vänersborg.
Det finns äldre politiker i kommunen, det finns många som tillhör en riskgrupp, det finns många som har anhöriga som tillhör en riskgrupp. Det finns även personer som helt enkelt inte vill ta några risker att smittas av Covid-19. Det finns alltså många personer som inte vill och kan träffas fysiskt. Inte ens i ett kommunhus.
Vänersborgs “lösning” innebär att alla dessa personer utestängs från att delta i det politiska livet. Som jag ser det är det en slags diskriminering.
Är det alltför tufft att nämna ordet? Jag vet inte. Diskriminering innebär bland annat att någon blir orättvist behandlad. Det kan vara t ex på grund av funktionsnedsättning eller ålder. (Se vidare – Diskrimineringsombudsmannen “Vad är diskriminering?”.) Och det tycks väl vara fallet här. I så fall är Vänersborgs hantering av politiken i dessa Corona-tider naturligtvis olaglig.
Det är även frågan om vilken status informationen från Annalena Levin (C) och Benny Augustsson (S) har. Informationen är ju deras personliga tolkning av fullmäktiges beslut och riktlinjerna från SKR. Och det som de två ordförandena “informerar” om har ju karaktären av tvingande regler, och då är även frågan – får de fatta sådana här beslut? Får de verkställa fullmäktiges beslut på egen hand med egen tolkning av vad beslutet innebär konkret? Har Levins och Augustssons beslut någon rättslig och bindande status?
För det är så. “Informationen”, beslutet, har inte fattats i någon annan församling. Det som samtliga partiers gruppledare kom överens om den 2 april var vad som skulle gälla för kommunfullmäktige under corona-pandemin. Så skulle t ex
antalet ledamöter i fullmäktige gå ner från 51 till 26 ledamöter. Ingen överenskommelse gjordes för kommunstyrelsen eller nämnderna.
Nä, för kommunstyrelsen och nämnderna gällde Annalena Levins (C) och Benny Augustssons (S) “regler” från den 31 mars.
Kommunallagen säger inte särskilt mycket om deltagande på distans. Det står att:
“Ledamöter får delta i fullmäktiges sammanträden på distans om fullmäktige har beslutat det. … Om fullmäktige har beslutat att ledamöter får delta i fullmäktiges sammanträden på distans, ska arbetsordningen reglera i vilken utsträckning sådant deltagande får ske.”
När det gäller kommunstyrelse och nämnder står det i samma kommunallag:
“Fullmäktige ska besluta i vilken utsträckning ledamöter får delta i en nämnds sammanträden på distans.”
Det är som synes en viss skillnad mellan kommunfullmäktige och nämnder. Jag vet inte vilka följder det kan få att det i kommunallagen inte står något om reglering i arbetsordningen när det gäller deltagande på distans i kommunstyrelse och nämnder. Som det står nu så är det kommunfullmäktige som ska besluta. Och det vet jag att det inte har gjorts… Däremot beslutade fullmäktige den 18 mars att:
“Ordföranden avgör om närvaro får ske på distans. Möjligheten att sammanträda på distans ska tillämpas restriktivt.”
Innebär denna formulering att ordförandena Levin och Augustsson får fatta så långtgående beslut som de har gjort i sin “information”? Jag vet inte. Uppenbarligen har kommunens jurister tyckt så, eftersom de tydligen har “släppt igenom” reglerna och den tolkning som ordförandena har gjort.
Reglerna och riktlinjerna i Vänersborg utestänger alltså vissa personer som är valda av vänersborgarna i valet 2018 från att fullgöra sina uppdrag. Det känns oerhört tveksamt att två ordföranden ska få fatta ett sådant här långtgående beslut på egen hand.
Anm. Del 2 hittar du här: ”Den politiska Corona-krisen (2/2)”.
KS: Ny sessionssal
Idag behandlade kommunstyrelsen ärendet “Uppförande av ny sessionssal”. Det blev en del diskussion och “turbulens”. Så till den milda grad att alla inblandade efteråt inte hade riktigt klart för sig alla turerna kring beslutet. (Jag själv fick inte tillåtelse att lyssna på sammanträdet. Det återkommer jag till i en senare blogg.)
Jag skrev tämligen utförligt om ärendet inför sammanträdet. (Se “Kommunhuset och ny sessionssal”.) I den bloggen beskrev jag flera brister i de styrande partiernas hantering av ärendet och jag återgav också de borgerliga partiernas protokollsanteckning från KSAU (=kommunstyrelsens arbetsutskott).
Dagens kommunstyrelse beslutade att uppföra en ny sessionssal för 40 milj kr. Och det var väl ingen större överraskning. Det är inte helt ovanligt att de styrande partierna driver igenom stora och dyrbara förslag. Denna gång kan man väl säga att ärendet har baxats fram med olika taktiska överväganden, bland annat genom “förhalning”. Så nu har kommunen hamnat i ett läge där “tiden har gått”, så beslutet måste fattas – nu eller aldrig. Det hinns liksom inte med fler diskussioner och överväganden. Eller utredningar.
Det tunga argumentet från de styrande idag var att det var viktigt med en ny sessionssal så snabbt som möjligt och att alla partier visade en enad front – därför att annars skulle Vänersborg riskera att bli av med sin status som regionhuvudstad och därmed också riskera att förlora 600 jobb.
Det här kommer väl S+C+MP att trycka ännu hårdare på när ärendet slutgiltigt ska beslutas i kommunfullmäktige senare i månaden. Det blir en slags utpressning.
Och de 40 miljonerna? Tja, hittills har väl kommunen aldrig hållit sig inom de uppsatta kostnadsramarna, och det är inte särskilt mycket som talar för att så ska ske denna gång heller. Tvärtom är väl de ekonomiska beräkningarna inför projektet torftigare än på länge. Det är låga odds på att de 40 miljonerna kommer att ta slut långt innan sessionssalen går att använda som det är tänkt…
Det får inte gå till så här. Politikerna måste lära sig något från skandalerna kring Arena Vänersborg och nu senast renoveringen av kommunhuset. Det går inte att fatta beslut på förhoppningar och önsketänkanden, särskilt inte när de beräknas kosta 40 miljoner… De styrande måste ta ett ansvar för att man använder surt förvärvade pengar från Vänersborgs skattebetalare på ett klokt och genomtänkt sätt.
Moderaterna, kristdemokraterna, sverigedemokraterna och medborgarpartiet deltog inte i beslutet. Det gjorde däremot samtliga de andra partierna.
Jag har förstått att KD ska skriva en protokollsanteckning om varför de avstod från att delta i beslutet. Hur de andra partierna gör vet jag inte. Förutom moderaterna då. M har återigen skrivit en protokollsanteckning. Denna gång annorlunda än den från KSAU. Jag tycker anteckningen är bra och ger en kompletterande bild av hur de styrande misskött beredningen av ärendet. Det tyckte tydligen också ordförande Benny Augustsson (S) och de styrande partierna (S+C+MP) som enligt uppgift inte ville tillåta moderaternas protokollsanteckning. Det blev votering men då röstade samtliga oppositionspartier för att tillåta den…
Av dessa olika skäl återger jag därför protokollsanteckningen i sin helhet. Den är undertecknad av moderaterna Gunnar Lidell och Henrik Harlitz.
==
Protokollsanteckning
Vi behöver slå vakt om Vänersborg som regionhuvudstad i Västra Götalandsregionen. Vänersborg borde vara ett administrativt centra för regionens verksamheter med många arbetsplatser.
Att regionfullmäktige genomför sina möten i Vänersborg år också en del i detta arbete.
Det förslag som nu presenteras om ny sessionssal har däremot inte stöd av tidigare i beslut i kommunfullmäktige och vi är mycket förvånade över handläggningen av ärendet. Regionstyrelsen i VGR behandlade i mars månad ett ärende om ny sessionssal i Vänersborg och vi kunde även läsa i tidningarna Skaraborgsbygden och Mariestadstidningen att Vänersborgs kommun avsåg att bygga en ny sessionssal vid kommunhuset. Detta långt före att det fanns något ärende om det till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.
Den 28 mars 2018 beslutade kommunfullmäktige att bifalla en motion om en ny sessionssal och att vidga planeringen i kvarteret Läroverket med en ny samlingslokal.
Motionen föreslog en kombinerad sessionssal/kongresslokal och lokal för konsert och annan kulturverksamhet.
Efter det att kommunfullmäktige biföll motionen har inte några förslag lämnats på hur detta ska bli verklighet.
l beredningen av motionen framförde samhällsbyggnadsnämnden att presidierna i nämnden tillsammans med presidierna i KS och kultur- och fritid i oktober 2017 enats om att sessionssalen skulle byggas i kvarteret Myrten (samma plats som tidigare). Något beslut eller protokoll från detta finns ej.
Trots avsaknad av beslut fick Västra Götalandsregionen den 1 november 2017 information att en sessionssal skulle uppföras på samma plats.
Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott beslutade den 30 nov 2017 att ge i uppdrag att ta fram en ändrad detaljplan för kv Myrten.
Med bakgrund av detta framförde kommunstyrelseförvaltningen i sitt svar på motionen att lokaliseringsfrågan för sessionssal var slutligen avgjord.
När motionen därefter (mars 2018) blev bifallen borde ju detta konstaterande vara inaktuellt. Eller är fastighetsutskottet överordnat kommunfullmäktiges beslut ?
Det är beklagligt att Vänersborgs kommun under tiden från oktober 2016, då motionen inlämnades, inte har utrett vilken samordning som kan göras, och vad en kombinerad sessionssal kan innehålla med olika kulturverksamheter. Exempelvis har beslut tagits om att hyra lokaler för biblioteket i 20 år till en kostnad av minst 70 miljoner kronor. Om en grundlig utredning i motionens syfte genomförts hade vi förhoppningsvis haft ett underlag för en investering som blivit mer ändamålsenlig och som kunnat kombinera fler olika verksamheter.
Under våren 2018 började regionen diskutera ett bygge av ”Regionens hus” i Vänersborg. I planerna fanns även en tanke på en ny sessionssal vid Vänerparken.
Den 3 okt 2018 fick kommunstyrelsen information om dessa planer.
Att genomförandet av fullmäktiges beslut om en samordnad sessionssal då avvaktades har vi förståelse för.
Den 29 april 2019 beslutade KS ge kommundirektören i uppdrag att samverka med VGR rörande regionens byggnation av sessionssal. Uppdraget skulle avrapporteras kontinuerligt. KS har därefter inte fått någon rapport i ärendet.
Nya förutsättningar har tydligen framkommit i regionen och i handlingar från regionstyrelsen den 31 mars 2019 beslutas att ”regionfullmäktige ska uttala sin avsikt att använda den nya samlingssal som Vänersborgs kommun kommer att uppföra.” Regionfullmäktige antog detta förslag den 19 maj.
I underlaget finns många detaljer om sessionssalen som inte är redovisat i beslutsförslaget till kommunstyrelsen.
Vi kan inte delta i det beslut om ny sessionssal som nu föreslås till kommunstyrelsen. Förslaget har inte sin grund i fullmäktiges tidigare beslut om ny sessionssal. Några alternativa förslag till utformning och placering av sessionssal redovisas ej. Underlaget är dessutom bristfälligt, inte minst av de ekonomiska beräkningarna för investering och drift.
KS 3/6 (3): Älgmuséet, VA med Grästorp, DP Nordkroken och Vassbotten
Kommunstyrelsen sammanträder på onsdag. Jag har i två bloggar beskrivit några av ärendena. (Se “KS 3/6 (1): Kommunhuset och ny sessionssal” och “KS 3/6 (2): Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos”.) I denna tredje och förhoppningsvis sista blogg inför kommunstyrelsens möte kommer jag att beskriva några till. Jag kommer för övrigt inte att
närvara på sammanträdet i dessa corona-tider. Jag har däremot uttryckt mitt intresse av att:
”kunna lyssna in på sammanträdet via Microsoft Teams hemifrån.”
Som det står i skrivelsen “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans” från Benny Augustsson (S) och Kenneth Borgmalm (S). Jag tänkte att jag också skulle kunna få vara med hemifrån och lyssna på sammanträdet, precis
som de årsarvoderade ordinarie ledamöterna får göra, dvs de med 32.604 kr om året i extra betalning. Även om jag alltså bara är ersättare… (Se “Coronakris i Vänersborg”.)
Tidigare idag fick jag ett nej på min ”intresseanmälan” – jag skulle inte få lyssna på mötet. Mitt svar blev då att jag vill ha ett utlåtande från någon av juristerna på kommunen om detta är lagligt. Beroende på juristens svar kan det bli en fjärde blogg om sammanträdet – och ett eventuellt överklagande.
Halle- och Hunneberg har varit ett politiskt samtalsämne under det senaste året. På sammanträdet på onsdag vill Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum AB ha mer pengar. Det beror dock inte på Coronan utan på att styrelsen, dvs Kent Javette (S) – ja, Kent Javette är ordförande här också – och Henrik Harlitz (M), har avvecklat bolagets VD. (Ordet “avveckla” används faktiskt i underlaget.) (Jag har för övrigt skrivit en hel del om denna “avveckling” – se “Varför fick Älgmuséets VD gå?”.)
Javette och Harlitz skriver till kommunen:
“Bolaget ser sig nödsakat att begära ägartillskott på en summa av 1,8 miljoner kronor.
Bakgrunden är att styrelsen har avslutat anställningen med bolagets VD.
Enligt gällande regler ska VD:s avgångsvederlag bokföras som en skuld och kostnad.
Konsekvensen blir att bolaget behöver ett omedelbart tillskott av ägaren för att upprätthålla verksamheten i bolaget.”
Det är inte billigt att avskeda en VD i ett av Vänersborgs kommuns helägda aktiebolag… Men när nu styrelsen i Kungajaktmuséet ändå har gjort det, och därmed ställt kommunen inför fullbordat faktum, så tror jag inte att kommunstyrelsen har något annat val än att betala. Det tror nog ingen annan heller. Beslutsförslaget lyder därför:
“Kommunfullmäktige tillför ett tillfälligt ägartillskott på 1 500 tkr till Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum under 2020 mot bakgrund av bolagets avveckling av sin verkställande direktör. Finansiering sker via kommunstyrelsens förfogandeanslag.”
Hur skillnaden mellan de begärda pengarna och kommunens tilldelning ska finansieras av Kungajaktmuséet framgår inte. Det handlar om 300.000 kr…
I Kungajaktmuséets bolagsordning står det:
“Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun ska få ta ställning till beslut i verksamheten som är av principiell betydelse eller annars av större vikt, innan bolaget fattar beslut i frågan.”
Jag undrar om avskedet av VD är av “principiell betydelse” eller “av större vikt”… Men att avskedet kostar 1,8 milj kr när bolaget sammanlagt får 3,4 milj varje år i bidrag tycks i varje fall vara “av större vikt” rent ekonomiskt…
Vi får se om någon i församlingen tar upp denna fråga på onsdag. I KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott) deltog Robert Johansson (KD) inte i beslutet. Jag vet dock inte på vilka grunder. Men något var det…
Kommunstyrelsen ger också kommundirektören i uppdrag att göra en översyn av anställningsvillkoren för verkställande direktörer. Ja, det är nog på tiden. Det är en gåta att det inte har skett tidigare. Det var ju inte så många år sedan som det fanns ett liknande anställningsavtal på NÄRF…
Kommunstyrelsen ska också bistå Kungajaktmuséet med ledningsstöd. Det gick ju rykten ett tag att kommunens näringslivschef skulle bli ny VD, det stod till och med i TTELA…. (Se TTELA “Museets vd slutar efter tio år”.) Men vad jag förstår så stämmer inte detta riktigt, näringslivschefen ska “bara” typ hjälpa till. Det kan nog vara det som menas med “ledningsstöd”. Fast ordet torde ju innebära att det finns en ledning, typ en VD…
Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum AB kostar Vänersborgs kommun ungefär 3,4 milj kr varje år. Med detta extra anslag så blir det nästan 5 milj i år. 5 miljoner är mycket pengar… Det är, som jag har skrivit förut, verkligen dags att Vänersborgs politiker diskuterar vad kommunen ska satsa skattebetalarnas pengar på. Hur ska verksamheterna prioriteras?
Det finns ännu ett ärende om bergen, “Avsiktsförklaring Halle- och Hunneberg”.
Kommunstyrelsen ska besluta:
“som ett led i fullgörandet av Vänersborgs kommuns åtaganden enligt avsiktsförklaringen ”Halle- & Hunneberg, en hållbar reseanledning av internationell standard” … att för år 2020 anslå 450 tkr till projektgruppsarbetet.”
Även Trollhättan och Grästorp ska anslå pengar till projektet, dock inte lika mycket som Vänersborg. Kommunerna ska försöka att tillsammans skapa förutsättningar för en hållbar reseanledning, med internationell standard, till ekoparken Halle- och Hunneberg. (Se vidare “Bergen och Bergagården mm”.)
Det här projektet hade tidigare inget att göra med varken Kungajaktmuséet eller Stiftelsen Bergagården, men det tycks som om det på senare tid har börjat ske ett samarbete mellan de olika parterna.
Som sagt, kommunen har många mer eller mindre okända och mer eller mindre stora utgifter. Någon gång borde det ske en sammanställning av vad som är lagbundet och inte och vad Vänersborg ska prioritera…
Grästorps kommun är inblandad på Hunne- och Halleberg. Men också i ett annat av kommunstyrelsens ärenden på onsdag. Grästorp vill samarbeta med Vänersborg kring VA:
“…för att tillgodose vattenbehovet och avlasta Forshalls avloppsreningsverk med avloppskunder i området Flo Klev-Flo-Salstad.”
Kapacitet och rening i bland annat avloppsreningsverken är starkt begränsad i Grästorps kommun och medger inte den önskade anslutningen. Samtidigt håller ju Vänersborg på att bygga ut VA-nätet på Vänersnäs och det är ju tämligen nära kommungränsen.
Samarbete mellan kommuner är säkert bra. Det kan nog bli “stordriftsfördelar” som gynnar alla parter. I det här fallet är det fortfarande mycket som är okänt, eftersom tankarna på samarbete nyss har väckts. Därför föreslås det en avsiktsförklaring som ska:
“skapa arbetsro och ramar för kommande förhandlingar om ett slutligt VA-försörjningsavtal.”
Kommunstyrelsen kommer säkert att godkänna avsiktsförklaringen mellan Grästorp och Vänersborg på onsdag – avsiktsförklaringen är ju inte heller juridiskt bindande.
Miljö- och Byggnadsförvaltningen har upprättat förslag till upphävande av byggnadsplan nr 173 och delar av nr 287 i Nordkroken. Det har jag beskrivit tämligen ingående i två bloggar. (Se “Detaljplan upphävs på Nordkroken 1: Motiv och konsekvenser” och “Detaljplan upphävs på Nordkroken 2: Kritik och VA”.)
Kommunstyrelsen ska lämna ett yttrande till Miljö- och Byggnadsförvaltningen om vad den tycker om upphävandet. Och kommunstyrelsen är odelad positiv.
Efter mina bloggar har jag fått flera mail från de boende i området. En av dem skriver i ett mail att kommunen enligt PBL 4 kap har skyldighet att ha en detaljplan i ett tätbebyggt område som Nordkroken. Och tittar man på PBL (Plan- och bygglagen) 4 kap 2 § så står det:
“Kommunen ska med en detaljplan pröva ett mark- eller vattenområdes lämplighet för bebyggelse och byggnadsverk samt reglera bebyggelsemiljöns utformning för
2. en bebyggelse som ska förändras eller bevaras, om regleringen behöver ske i ett sammanhang med hänsyn till den fysiska miljö som åtgärden ska genomföras i, till åtgärdens karaktär eller omfattning eller till förhållandena i övrigt,
3. ett nytt byggnadsverk som inte är ett vindkraftverk, om byggnadsverket kräver bygglov eller är en annan byggnad än en sådan som avses i 9 kap. 4 a §,”
Jag kan inte påstå att jag förstår PBL, men det verkar som om ovanstående borde ha diskuterats och analyserats i kommunstyrelsens yttrande. Enligt en byggexpert som jag känner fick jag följande svar på om kommunen är skyldig att ha en detaljplan:
“Ja, det kan jag hålla med om. Det kommer länsstyrelsen pröva vid första bästa överklagan. Kanske inte vid upphävandet utan vid första överklagan av bygglov.”
Det vore bra om kommunen gjorde rätt från början.
Till sist vill jag påminna om att alla vänersborgare har möjlighet att lämna ett så kallat medborgarförslag. (Här kan du läsa om hur det går till: “Medborgarförslag”.) Ditt förslag kan faktiskt få gehör. Som Åke Anderssons förslag om Vassbotten. (Jag skrev om förslaget i september förra året (se “KF imorgon”).
Kommunstyrelsen ska besluta att:
“Kommunfullmäktige bifaller medborgarförslaget om att lämpliga analyser utförs och att lämpliga åtgärder sätts in för en förbättrad vattenkvalitet i Vassbotten.”
Det kan löna sig att uttrycka sina åsikter.
KS 3/6 (2): Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos
På onsdag är det alltså sammanträde med kommunstyrelsen.
I fredags skrev jag om ärendet “Uppförande av ny sessionssal”. (Se “Kommunhuset och ny sessionssal”.) Det var ett ärende som handlade om mycket pengar. Idag tänkte jag redogöra för ytterligare några ärenden. Några av dem kostar också, även om det inte är tillnärmelsevis lika mycket som sessionssalen. Däremot kan man ju alltid väga dessa utgifter mot andra och se vilka som borde prioriteras. Vänersborgarnas prioritering ser inte alltid ut som politikernas…
Så här ser dagordningen ut för sammanträdet:
Lutz Rininsland, min partikamrat, har bloggat om ärende 3, “Årsredovisning och revisionsrapport 2019 för Fyrbodals Kommunalförbund”. (Se “Allt som krävs är att godkänna?”.) Så istället startar jag med ärende 4, “Utökat preliminärt ägartillskott till Vattenpalatset Vänerparken AB”.
Det är på många sätt ett intressant ärende, inte minst från kostnadssynpunkt. Vattenpalatset Vänerparken AB är nämligen en sådan där verksamhet som aldrig ifrågasätts eller diskuteras trots att det inte hör till kommunens lagstadgade uppgifter. Kostnaderna för Vattenpalatsets verksamhet betalas så att säga automatiskt, utan någon som helst dialog eller diskussion. Samtidigt som det genomförs besparingar och nedskärningar på andra områden, t ex på skolan och de äldre.
Vattenpalatset Vänerparken AB är en dyr affär för kommunen. Vattenpalatsets bidrag, eller ägartillskott som det kallas, från Vänersborgs kommun uppgick förra året till 7,6 milj kr. Det är mycket pengar. Till det kom en kommunal uppdragsersättning för varmbassängen på 315.000 kr. De senaste 13 åren har Vattenpalatset kostat Vänersborgs skattebetalare upp mot 95-100 miljoner kronor. (Vattenpalatset öppnade den 2 maj 1991. Jag har ingen information om de kommunala bidragens storlek de första dryga 10 åren.)
Ärendet på onsdag handlar om att kommunstyrelsen ska besluta att:
“tillföra ett utökat preliminärt förlusttäckningsbidrag på 2 500 tkr till Vattenpalatset Vänerparken.”
Bakgrunden är naturligtvis Corona-pandemin. Vattenpalatset Vänerparkens VD Carina Svensson och styrelseordförande Kent Javette (S) skriver:
“Då Vattenpalatset Vänerparken AB såg sej nödgade att stänga äventyrsbadet den 25 mars 2020 på grund av få eller nästan inga besökare, ser bolaget ett behov av utökat ägartillskott för att klara bolagets ekonomiska åtaganden.”
Vattenpalatset hoppas att kunna starta verksamheten igen i augusti-september. Om badet tvingas ha stängt ännu längre kan det kommunala aktiebolaget behöva ytterligare pengar. Det har kommunstyrelsen förståelse för och öppnar redan nu för att skjuta till mer pengar i ett sådant läge.
Och det kan väl vara på sin plats – kanske… Men skulle t ex socialnämnden få gehör lika lätt om mer pengar behövdes i nämndens verksamheter på grund av pandemin? Kommunens ekonomiska prioriteringar måste upp på bordet – och diskuteras.
Och på tal om vatten och bad…
Ärende 12, “Remiss – Vattenförsörjningsplan Uddevalla kommun”, kan påverka många i kommunen, men kanske alldeles särskilt de som bor i Nordkroken och de som brukar tillbringa soliga sommardagar där på stranden.
Uddevalla kommun tittar på sin framtida vattenförsörjning. Uddevalla vill naturligtvis säkra tillgången till vattenresurser för sin dricksvattenförsörjning. I den utredning som har gjorts tar Uddevalla upp alternativet att ta vatten från Vänern via Trollhättans framtida vattenverk på Överby.
Det får självklart konsekvenser för Vänersborg. I kommunstyrelsens underlag står det:
“Detta påverkar vår kommun då ett kraftigt ökat uttag av råvatten från Vänern kan innebära kraftigare ledningar, större pumphus samt linjedragning från Trollhättans reningsverk till Uddevalla via vår kommun.”
Jag tror att de flesta politiker i Vänersborg är medvetna om de problem som kan bli följden av att Trollhättan och Uddevalla, och dessutom Lilla Edet och Munkedal, vill ta vatten från Vänern vid Nordkrokens badplats…
På onsdag är det tänkt att beslutet ska bli:
“Kommunstyrelsen understryker vikten av förnyade samråd innan vidare planering av råvatten från Vänern via Vänersborgs kommun.”
Det är nog så att Vänersborgs politiker vill få mer tid på sig för att verkligen tänka igenom frågan och även för tjänstemännen för att studera och analysera följderna noggrant. Samtidigt vet jag att vänersborgarna inte brukar lita 100 procent på sina politiker (eller tjänstemän), så de kommer säkerligen att vara på alerten så att inga beslut tas i skymundan, bakom skål och vägg…
Delårsrapporten för april ska också behandlas. Fast det går säkert fort, kanske blir det mer diskussion när den kommer till fullmäktige.
Delårsrapporten innehåller som vanligt:
“den övergripande målavstämningen [som] är en sammanfattning av hur de politiska inriktningsmålen infrias och hur kommunen närmar sig visionen.”
Jag tänker dock lämna de olikfärgade “plopparna” åt sidan denna gång, helt utan kommentarer, och istället återge några viktiga ekonomiska prognoser för året – det är ju så att säga inget vanligt år anno 2020.
Socialnämnden prognostiserar ett budgetunderskott på 13 milj, samhällsbyggnadsnämnden på 4 milj kr och kultur- och fritidsnämnden på 1,6 milj. Som det ser ut nu så kommer barn- och utbildningsnämnden däremot att gå +/-0.
Men…
Enligt prognosen kommer 2020 års resultat att uppgå till +88 milj kr. Det är +57 milj kr bättre än budget. Det är ett mycket stort överskott. Det betyder att det faktiskt finns pengar att dela ut till alla som sliter i hemtjänsten, på äldreboendena, på fritidshemmen, i förskolan och skolan, bara för att nämna några. Det är faktiskt läge, som det ser ut nu, att göra satsningar i verksamheterna.
Överskottet kommer från bland annat skatteintäkterna och de generella statsbidragen. De beräknas ge ett överskott på 30 milj kr. Upplåningen blir också lägre än budgeterat eftersom investeringar blir senarelagda, det låga ränteläget samt en utdelning från Kommuninvest. Finansnettot prognostiseras till 11 milj kr bättre än budget.
Naturligtvis är utvecklingen för resten av året osäkrare än vanligt. Det gäller t ex utvecklingen av skatteunderlaget.
Vänersborg befinner sig också i en situation där det behövs en rad stora investeringar:
“Nämndernas investeringsprognoser för 2020 uppgår till 418 mkr. Några av de största investeringarna under året kommer vara:
– Öxnered skola 55 mkr
– Idrottshall 40×20 34 mkr
– Grundskolelokaler Idrottsgatan 7, 30 mkr
– Kök Torpa 26 mkr
– Kretsloppsparken 20 mkr.”
Det är lite överraskande, men år 2020 tycks alltså kunna bli ett bra år sett ur ekonomisk synpunkt. Vi får se hur det blir i fortsättningen när investeringarna ska börja betalas. (Lutz Rininsland, V, är i sin blogg, ”Hur utvecklas kommunens ekonomi i kristider?” betydligt mer avvaktande och pessimistisk till siffrorna än vad jag är. Jag väljer i nu-läget att ”tro på” kommuns prognoser.)
PS. Du kan diskutera mina bloggar i Facebookgrupperna ”Vänersborgare” eller ”Vargön, där verkligheten diskuteras.”. Gör gärna det. Det går också att skriva kommentarer här på bloggen.
KS 3/6 (1): Kommunhuset och ny sessionssal
Nästa vecka, på onsdag den 3 juni, sammanträder Vänersborgs kommunstyrelse för sista gången innan sommaruppehållet. Som vanligt blir det obligatorisk närvaro framför bärbara datorer eller iPads i något av rummen i det nyrenoverade och ombyggda kommunhuset. Det går fortfarande inte för ledamöter att delta från t ex hemmet. Nej, alla måste bege sig till kommunhuset, oavsett om de ingår i riskgrupper eller inte… (Se “Coronakris i Vänersborg”.)
Som alla vet vid det här laget fanns det stora problem i kommunhuset med just inomhusklimatet. Anställda och besökare fick andningsbesvär, allergiska reaktioner och flera kunde helt enkelt inte vistas i huset. Det sattes igång en renovering utan att varken ett investeringsbeslut hade fattats eller en upphandling hade skett… (Se “Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”.)
Vänersborgs kommun har självklart fått stora extra kostnader i samband med renoveringen av kommunhuset. Revisorerna har noggrant följt denna kostnadsutveckling. Den 5 maj redovisade ekonomikontoret de aktuella kostnaderna.
Investeringskostnaderna uppgick fram till och med den 31 december 2019 till 90,99 miljoner kronor. Då ingick möbler (1,6 milj), stamfiberbyte IT Vänerparken (0,07 milj) och ventilationssystem (8,2 milj), förutom då själva ombyggnaden, som kostade drygt 81 milj. De här investeringarna kommer dock inte att räcka utan prognosen är att ombyggnaden kostar ytterligare 9 milj kr,
ventilationssystemet 8 milj till och 1 milj tillkommer till innergården. Prognosen är således att den totala investeringskostnaden kommer att uppgå till 99,538 miljoner, dvs så nära 100 miljoner som det är möjligt…
Men då är fortfarande inte allt inräknat.
Det har funnits flyttkostnader, hyror mm – ekonomikontoret kallar det kort och gott för driftkostnader. Driftkostnader uppgick till och med december 2019 till uppskattningsvis ungefär 29,4 miljoner kronor – se tabellen nedan:
Den totala kostnaden för ombyggnaden och renoveringen av kommunhuset uppgår således till ungefär 130 miljoner kronor. Och för de miljonerna har Vänersborgs kommun egentligen inte fått något nytt. Det är i stort sett samma kommunhus som förut. Lite fräschare och vissa stycken kanske något modernare, kanske har några extra utrymmen också skapats, men fortfarande samma byggnad. Med ett undantag… Det finns inte längre någon sessionssal…
Och en sessionssal måste ju politiken i Vänersborg ha – för sina sammanträden en gång i månaden. Ja, det vill säga nästan en gång i månaden, det är ju självklart sommaruppehåll också. Och vem vet, kanske skulle Västra Götalandsregionen också behöva en sessionssal för sina sammanträden, som till och med kan vara i 2 dagar.
Ärende 11 på onsdagens kommunstyrelsesammanträde handlar just om en ny sessionssal: “Uppförande av ny sessionssal”.
Det finns naturligtvis, som vanligt, ett beslutsförslag till kommunstyrelsen. Det ska emellertid noteras att ärendet ska till kommunfullmäktige och beslutas där. Beslutsförslaget till kommunstyrelsen lyder:
“Kommunfullmäktige uppdrar åt samhällsbyggnadsnämnden att bygga en ny sessionssal till en sammanlagd utgift om 40 mkr.”
Beslutsförslaget innehåller också två beslutspunkter som handlar om finansieringen. (Finansieringen ska ske genom ökad upplåning.) Dock är den 4:e och sista punkten i beslutet intressant:
“Innan upphandling av byggande av ny sessionssal påbörjas ska samhällsbyggnadsnämnden ha ett underskrivet hyresavtal med Västragötalandsregionen, avseende regionens del av lokalutnyttjandet.”
Det är alltså en förutsättning för byggandet av en ny sessionssal att det finns ett hyresavtal med Regionen. Det står dock inget om hur ett sådant hyresavtal ska se ut. Räcker det t ex med att Regionen skriver ett avtal om att förlägga ett eller kanske två sammanträden i den nya sessionssalen?
När ärendet diskuterades i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) häromsistens, så deltog inte majoriteten i beslutet att lägga detta förslag till kommunstyrelsen. Det räckte med de två rösterna från Benny Augustsson (S) och Bo Carlsson (C). Gunnar Lidell (M), Henrik Harlitz (M) och Robert Johansson (KD) avstod nämligen från att rösta. Istället lämnade de en protokollsanteckning, som jag återger i sin helhet:
“Vill inleda med att konstatera att KF (=kommunfullmäktige; min anm.) ska ha tillgång till ändamålsenlig möteslokal och att RF (=regionfullmäktige; min anm.) ska ha Vänersborg som sin naturliga mötesort i därför ändamålsenlig lokal, detta är vi överens om.
Men här kommer några kritiska/självkritiska synpunkter/frågor och funderingar:
1 nov 2017 fick Regionen besked om att ny Sessionssal skulle byggas på befintlig plats men inga formella beslut hos oss?
Mars 2018 beslutade ett enigt KF beslutade bifalla en M-motion ang Sessionssal, finns det dokumentation om det arbetet har gått?
3 okt 2018 fick KS information om Regionens planer för Regionens Hus inkl Sessionssal, i maj 2019 gav KS kommundirektören i uppdrag att samverka med Regionen i den frågan. Det uppdraget skulle avrapporteras kontinuerligt…
Redan i mars 2020 har Regionen fattat beslut om att använda Vänersborgs nya samlingssal för RF-möten, baserat på mer detaljerade underlag än det som nu föreligger inför vårt KS-beslut, när får vi del av de underlagen?
Som alternativ till föreliggande förslag, hade det varit önskvärt att ta del av beräknade kostnader för en byggnation enligt M-motionen …
För att bättre kunna beräkna ekonomiska förutsättningar för en ny Sessionssal, vore det mkt bra att sammanställa kostnader/år för nuvarande externa lokaler? Dessutom saknas uppgifter om vilka intäkter som beräknas komma från uthyrning till Regionens möten?”
Förutom att protokollsanteckningen påvisar tydliga brister i kommunens sätt att arbeta, att få “något gjort”, utifrån politiska beslut, visar den även att beslutsunderlaget är bristfälligt. Och det finns tydligen “mer detaljerade underlag”, som inte redovisas. Det saknas även, tycker de tre borgerliga ledamöterna i KSAU, viktiga ekonomiska underlag.
Det sistnämnda är något som händer alltför ofta i kommunen. Det tycks som om de styrande inte tycker att faktaunderlag är särskilt viktiga, utan att det liksom ska ordna sig “under processen”. Vilket det ofta inte gör…
Min fundering är egentligen varför inte de borgerliga ledamöterna begärde återremiss i ärendet, så att underlaget blev bättre. Nu släppte de ju så att säga igenom ärendet. Om de handlar på samma sätt i kommunstyrelse och kommunfullmäktige så innebär det att de styrande partierna kommer att bygga en ny sessionssal, utan att de borgerliga har deltagit i beslutet. De har bara sett på när andra beslutat… Så kan det väl inte bli?
När man läser beslutsunderlaget till kommunstyrelsen, dvs alla de fakta som dessa politiker anses behöva för att fatta detta stora och tunga beslut på 40 milj kr, så kan man konstatera att det är mycket tunt. Det tycks inte som om kommunledningen lär sig något av alla misstag som har begåtts i den förgångna, t ex arenan, eller av den kritik som revisorer har framfört vid upprepade tillfällen. Alla fakta måste finnas på bordet innan, i synnerhet när det gäller stora och kostnadskrävande, beslut.
I sammanfattningen av ärendet står det bara:
“Den tidigare sessionssalen revs under 2018 på grund av mögelangrepp. Samhällsbyggnadsförvaltningen gavs i uppdrag att projektera för att uppföra en ny sessionssal i likvärdig storlek och på samma plats som den tidigare. Överläggningar har skett mellan kommunstyrelsen, samhällsbyggnadsnämnden och kultur- och fritidsnämnden. Kommundirektören har samverkat med Västra Götalandsregionen.”
Med andra ord, knappt några som helst fakta i sakfrågan.
Det gäller att gå djupare in i ärendet och läsa underlaget till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 8 april. Då var ärendet uppe för behandling. Dessa handlingar finns också med i underlaget till kommunstyrelsen. Där står i sammanfattningen:
“Kommunstyrelsens ordförande gav 2017-03-20 i uppdrag till kommundirektören att utreda olika möjligheter och prisuppgifter för uppförande av en ny sessionssal. Därefter träffades presidierna för kommunstyrelsen, samhällsbyggnadsnämnden och kultur- och fritidsnämnden 2017-11-01 där de kom överens om att uppföra en ny sessionssal på samma ställe som den stod innan den revs.”
Det är intressant att presidierna, dvs alla ordförande i de tre nämnderna och styrelserna, kom överens om att bygga en ny sessionssal. Det var tydligen bara intressant vad betongpartierna ansåg…
Det framgår också av citatet att det torde finnas både olika alternativ som utretts och prisuppgifter. Dessa redovisas dock inte.
Dessutom står det att:
“Förvaltningschefen på samhällsbyggnadsförvaltningen har nu fått i uppdrag av Kommunledningen att påbörja planeringen av en ny sessionssal, i liknande utförande som tidigare sessionssal.”
Vem kommunledningen är framgår dock inte och inte heller när och var ett sådant beslut fattades… Det händer mycket i kommunhusets korridorer även under renoverings- och ombyggnadstider som ingen utanför huset är riktigt medveten om…
Det var inte så mycket fakta som redovisades där heller, men det finns en chans till. I underlaget till samhällsbyggnadsnämnden finns det också en så kallad “fördjupad beskrivning av ärendet”.
Jodå, i detta avsnitt finns det en del faktaunderlag:
“Sessionssalen föreslås byggas på samma plats som tidigare sessionssal, alltså kvarteret Myrten 10, vilket medför att utformningen av den nya sessionssalen i mångt och mycket kommer att likna tidigare sessionssal, då detaljplanen för aktuellt område endast tillåter att salen byggs på samma sätt som tidigare.”
Den nya sessionssalen ska alltså byggas på samma plats som tidigare. Föreslår någon, antagligen en tjänsteman på samhällsbyggnadsförvaltningen, okejad av förvaltningschefen. Den kommer också att utformas ungefär som den gamla.
“För att den nya sessionssalen ska kunna utnyttjas till fullo, och av så många olika verksamheter som möjligt, är planen att salen ska kunna passa till flera olika aktiviteter. Multifunktionaliteten tillgodoses genom att inredningen, så som möbler, är flyttbara så att salen går att möblera om för att passa valt ändamål.”
Det är allt som står, förutom en del ”ekonomiska siffror” som jag har nämnt tidigare.
Räcker dessa underlag för att kommunfullmäktige ska fatta ett beslut om en ny sessionssal för 40 milj kr? De borgerliga partierna är tveksamma. Vad tycker vänersborgarna?
Jag är också tveksam. Det har i många år talats om ett nytt musik- och kulturhus i Vänersborg. Borde det åtminstone inte utredas om det går att samordna detta med en ny sessionssal? Och om man ska vara ärlig – behövs det egentligen en ny sessionssal? Jag är inte säker på det. Både kommunfullmäktige och regionfullmäktige har kört några år nu med sammanträden på andra ställen – och det fungerar. Dessutom byggs det ju en ny “anläggning” på Quality med konferens- och möteskapacitet. Det kanske blir billigare om kommunen hyr in sig där? Och då stödjer ju kommunen dessutom näringslivet i stan…
Det är frågor som åtminstone borde diskuteras och utredas innan beslut. Dessutom skulle det kännas betydligt lugnare om det arbetades fram både bättre kostnadsberäkningar och underlag.
Kindblom och kommunala avtal
Det har varit många turer kring det lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut. Och utvecklingen har följts i den här bloggen från i stort sett den dag konflikten såg dagens ljus. (”Affären” har tidigare också följts på Vänsterpartiets hemsida. En sökning på Kindblom ger 33 träffar. Se här.)
Historien om Kindblomsvägen har bjudit på många turer, på glädjeämnen och på ledsamheter. Mest ledsamheter eftersom en stor del av skogsområdet numera är borta – skövlat av Brunbergs Bygg (se nedan).
Men historien är inte riktigt slut. Epilogen återstår fortfarande att skriva. Så sent som den 19 maj, i förra veckan alltså, skulle ett förlikningsavtal godkännas på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde mellan Vänersborg kommun, en av de nuvarande fastighetsägarna och Salamandern ekonomisk förening (=Brunbergs Bygg). I sista stund lyfte dock ordförande Anders Wiklund (MP) bort ärendet från dagordningen. Det var troligtvis några bloggar, som ordförande antagligen hade uppmärksammats på i ”sista stund”, och som visade att det inte stod riktigt rätt till med förlikningsavtalet. (Se “Ingenting förvånar längre” (av Lutz Rininsland), “Mariedal, Kindblom, hamn, Norra och mutor” och “Veckans möten: BUN+SHB+BN+MH. Och fiskmåsar.”.)
Det ärendet tänkte jag emellertid inte skriva om den här gången. Det blir väl läge för ytterligare en blogg när ordförande bestämmer sig för att avhandla det på ett kommande sammanträde. Nä, denna blogg ska uppmärksamma en mailväxling som har pågått i över 2 månader mellan en boende vid Kindblomsvägen och samhällsbyggnadsförvaltningen och dess ordförande. Fast visst, det kommer att bli en hel del om avtal också, fast ett annat avtal.
Den 20 mars 2020 begärde den boende, låt oss kalla honom “Roger”, i ett mail direkt till ordförande Wiklund (MP) ut information:
“kopplat till bifogat avtal mellan Vänersborg kommun och Brunbergs Bygg. Jag önskar mer specifikt få bekräftelse på:
– punkt 7 i avtalet – har Brunbergs erlagt anläggningsavgift för anslutning till kommunalt VA?
– punkt 9 i avtalet – var kommer nämnda vändplan att anläggas som skall byggas och bekostas av Brunbergs?”
“Roger” syftar på köpeavtalet. Och det finns faktiskt två köpeavtal för området. Det första upprättades den 11 mars 2016 när Vänersborgs kommun sålde marken (fastigheten Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2) till Brunberg Vänersborg AB, som företaget hette då, för 1,6 milj kr.
Paragraf 7 i köpeavtalet löd:
“Köparen [Brunberg; min anm] ska erlägga anläggningsavgift för anslutning till kommunalt vatten- och avlopp enligt på tillträdesdagen gällande taxa.”
Tillträdesdagen skulle enligt köpeavtalet ske enligt överenskommelse, dock senast 1 april 2017.
Paragraf 9 i köpeavtalet löd:
“Köparen skall bygga och bekosta en vändplan för personbilar på kvartersmark på Fiolen 3.”
“Roger” frågade inte om paragraf 3 i avtalet, men eftersom det enligt min mening kan ha bäring på det bortlyfta ärendet i samhällsbyggnadsnämnden förra veckan så passar jag ändå på att återge det här:
“Fastigheten och området överlåtes i det skick de har på tillträdesdagen.”
Köpeavtalet, dvs själva köpet av marken, gällde bara om Brunberg kom in med en bygglovsansökan senast sex månader från avtalets undertecknande. Vilket för övrigt inte hände. Det kom ingen bygglovsansökan…
Men kommunen hade överseende med detta, kan man väl säga. Brunbergs fick en ny chans. Nu hade det dock skett en “omorganisering”, eller vad man ska kalla det, av Brunberg Vänersborg. (Vilket tycks vara mer regel än undantag när det gäller Brunberg – se TTELA “Lokalt byggföretag i konkurs”.) Mickael Brunberg skrev denna gång, den 25 januari 2017, på köpeavtalet med Vänersborgs kommun som “representant” för Salamandern ekonomisk förening.
Köpeavtalet var i stort sett identiskt med det tidigare köpeavtalet från 2016. Det var i stort sett bara datum som hade ändrats. Paragraferna som jag citerade ovan, 3, 7 och 9, var identiska i detta avtal.
Denna gång hände det saker. Brunbergs gjorde ritningar och kommunen gav bygglov. Grannarna överklagade emellertid – och grannarna fick rätt. Den 4 september 2017 upphävde Länsstyrelsen byggnadsnämndens beslut. Bygglovet var inte lagligt. (Se ”Byggnadsnämnden får underkänt!”.) Brunbergs gjorde då om sina ritningar och byggnadsnämnden beslutade att godkänna dem – och ge bygglov. Grannarna överklagade återigen. Den 21 mars 2019 upphävde Länsstyrelsen ännu en gång byggnadsnämndens beslut… (Se ”Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej”.)
Då fick Brunbergs nog, skövlade skogen, delade upp området i fyra tomter och sålde dem…
Efter denna utvikning är det dags att återgå till den mailväxling som nu utspelade sig mellan “Roger” och samhällsbyggnadsförvaltningen och nämndens ordförande, efter “Rogers” mail till ordförande Anders Wiklund den 20 mars.
Ordförande Wiklund (MP) skickade, enligt egen utsago (som jag inte betvivlar ett ögonblick), mailet vidare till förvaltningen.
“Roger” hörde inget. Den 20 april, efter 1 månads väntan, tröttnade han och skickade ett nytt mail till Wiklund. Han tyckte att:
“Frågorna är ganska enkla att svara på och avtalet mellan kommunen och företaget är tydligt.”
Ordförande Wiklund skickade återigen mailet vidare till förvaltningen och bad dem svara. Wiklund själv hade svårt att svara. Han satt inte på fakta i ärendet, Wiklund är nämligen ny på sin post sedan 1 jan 2019.
Två dagar senare, den 22 april, beskrev en tjänsteman på Kretslopp & Vatten, samhällsbyggnadsförvaltningen, att den första av de nya ägarna inkom med en ansökan den 11 juli 2019, om att ansluta till kommunalt VA. Sedan utförde Kretslopp & Vatten förbindelsepunkterna för de nya fastigheterna under hösten/vintern 2019 – och:
“Förbindelsepunkten förmedlades till respektive ägare med en karta med lägesinformation och en anslutningsfaktura skickades ut.”
De nya ägarna betalade tydligen för VA-anslutningen och inte Salamandern ekonomisk förening (Brunbergs). Enligt köpeavtalet mellan Salamandern och kommunen skulle ju Salamandern som vi har sett stå för anläggningsavgiften… Men det tycks alltså inte som om Salamandern har betalat något för VA till kommunen.
Det kom inget svar om vändplanen för personbilar. Så “Roger” skrev igen…
Den 23 april svarade ordförande Anders Wiklund:
“Det svar du fick nu, är jag liksom du inte nöjd med i den mening att du uppmanas att ta ny kontakt. Det har jag pratat med förvaltningen om, och du skall få svar på dessa frågor utan att ta ny kontakt.”
Det hände inget. Tiden gick.
En allt tröttare och alltmer uppgiven “Roger” skrev den 19 maj, alltså nästan en månad efter svaret från ordförande Wiklund, återigen till samme ordförande:
“Det är nu ungefär 2 månader sedan jag ställde två frågor. Jag tolkar er tystnad som att ni inte har svar på frågorna, de är för svåra för er pga. er inblandning med Brunbergs. De kommer undan med vad som helst.”
Det får naturligtvis inte gå till så här. Kommunens förvaltningar måste inse att de är serviceorgan till kommunens invånare – och inte tvärtom. Kommunen måste svara på frågor, lämna information osv så skyndsamt som möjligt.
Den 25 maj så kom då äntligen ett svar.
Tjänstemannen förstod att “Roger” kände frustration och skrev vidare:
“Vid den tidpunkten (när byggnadsnämnden hade gett bygglov första gången, det som sedan olagligförklarades av Länsstyrelsen; min anm) hade köparen fullbordat köpet och kommunen hade inte längre någon rådighet över hur köparen förvaltade marken. Kommunens förfarande vid försäljning av mark är densamma oavsett köparen och innebär att köpet är fullbordat när köparen erlagt hela köpeskillingen och lämnat in bygglovsansökan. Detta under förutsättning att det sker inom 6 månader från det att köpeavtalet tecknats.”
“Roger” ansåg inte att han hade fått svar på sina frågor från den 20 mars och upprepade dem i ett nytt mail – alltså om anslutningsavgift för VA erlagts av Brunbergs och vad som kommer att hända med vändplanen för personbilar. “Roger” skrev också:
“Dessa frågor måste väl ligga i ert intresse av att uppfyllas? De är ju en del av avtalet där kommunen har intresse även efter det att köpeskillingen har erlagts.”
Nu är det ju inte längre bara tidsaspekten för svar på mail från invånare som är intressant – utan också vad det innebär att skriva avtal med kommunen…
Det står tydligt i köpekontraktet att Salamandern ekonomisk förening (=Brunbergs) ska bekosta en vändplan och betala anläggningsavgiften för VA. Brunbergs har uppenbarligen inte gjort det – trots att inget rakt svar på VA-frågan har getts, men man anar ju… Däremot syns det ju tydligt att vändplanen inte har byggts…
Slutsatsen av kommunens svar till “Roger” är att det spelar ingen roll vad det står i avtal med Vänersborgs kommun. Köpet var “fullbordat” och “kommunen hade inte längre någon rådighet över hur köparen förvaltade marken”. Med andra ord, köparen kunde göra vad som helst med marken när den var köpt – vad som stod i avtalet med kommunen spelade ingen som helst roll.
Det är lite så man undrar varför dessa paragrafer om köparens, dvs Brunbergs, förpliktelser överhuvudtaget fanns med i avtalet… Sedan kan man ju undra vad som rent allmänt gäller i skrivna avtal med kommunen… Vad är ett kommunalt avtal värt?
“Roger” fick ett nytt svar på sina upprepade frågor, denna gång från en ny tjänsteman. Denne tjänsteman förutsatte att de nya ägarna (som köpte tomterna av Brunbergs) hade betalt för sin VA-anslutning. Vilket fortfarande inte var svar på “Rogers” fråga – han frågade ju om Salamandern (Brunbergs) hade gjort det…
När det gällde vändplanen så konstateras det att kommunen står “maktlös”, trots avtalet:
“Eftersom punkten saknar någon form av vite eller liknande bygger det på exploatörens goda vilja att uppfylla avtalets 9:e punkt.”
“Roger” reagerade naturligtvis på kommunens avtal:
“Vad har jag lärt mig av detta? Jo, att ordet ”skall” inte betyder någonting vid avtal med Vänersborg kommun.”
Och det går naturligtvis inte annat än att hålla med “Roger”. Vad är det för avtal som Vänersborgs kommun skriver? Avtal som bygger på “god vilja”…
“Roger” konstaterar, med ett litet frågetecken eftersom svaret fortfarande inte var tydligt, att fakturan för VA-anslutningten gick till de nya fastighetsägarna och inte till Salamandern ekonomisk förening. Och han konstaterar att Salamandern inte behöver bygga och betala en vändplan enligt avtal…
Men “Roger” var inte glad. Dagen efter skrev han ett nytt mail. Han hade funderat och reagerat på en formulering i ett av svaren:
“Kommunens förfarande vid försäljning av mark är densamma oavsett köparen…”
Jag avslutar denna blogg med “Rogers” sista (senaste?) kommentar. Jag har dragit några slutsatser tidigare i texten, nu får läsaren dra sina. “Roger” ger i sin kommentar också ett nytt perspektiv – som kan leda till tämligen långtgående spekulationer om kommunens handlande gentemot olika personer och företag. Även i detta avsnitt överlåter jag till läsarna att dra sina slutsatser.
“Roger” skriver:
“Befintliga grannar som först försökte köpa fastigheten fick till att börja med inte något svar från er på inlämnad begäran på över ett år (!). När svaret sedan kom, efter påtryckningar, fick inte grannarna köpa pga. ofullständiga planer angående byggnation. När detta sedan ändrades och kommenterades av grannarna var det för sent – Brunbergs hade redan skrivit avtal (under 12-månaders perioden då grannarna inte fick något besked). När sedan Brunbergs inte lyckades komma in med bygglovsansökan inom 6 månader kunde man tro att fastigheten var ute till försäljning igen (det var tydligt i avtalet) – men icke! Detta stoppades av Benny Augustsson…….Brunbergs fick köpa fastigheten igen och uppenbarligen får de göra vad de vill med marken – bygga, sälja – inga restriktioner. Grannarna fick inte köpa – men baserat på vilka skäl?
Kommunens förfarande är inte densamma oavsett köpare……..”
Coronakris i Vänersborg
Vänersborgs kommuns anpassning till Corona-pandemin är väl sådär.
Men vi som har anhöriga på något av kommunens äldreboenden kunde i varje fall glädja oss åt beskedet, för att inte tala om de äldre själva, att det kommande vecka ska installeras “coronasäkra alternativ”. Det ska sättas upp plexiglasskivor som ska skilja de boende från besökarna. Det betyder att de äldre kan få besök för första gången sedan den 19 mars.
Det läste vi om i TTELA i fredags. (I papperstidningen idag. Se TTELA “Nu ska äldre få träffa sina anhöriga igen”.) Nu återstår det bara att informera personalen…
Jag önskar också, förutom en stor och bred tvärpolitisk kommunal, och nationell, satsning på våra äldre, att det snart installeras wifi på alla äldreboenden i Vänersborg. Och att varje avdelning på varje äldreboende (och alla andra boenden) ska köpa in en iPad eller motsvarande. Det borde kunna gå att t ex “facetajma” anno 2020… (Och det går även utan wifi.)
TTELA hade en artikel den 4 maj (se TTELA ”När folk dör bör ansvariga ställa sig frågan om skyddet är tillräckligt”) om de vårdanställdas situation under Corona-krisen. En av de vårdanställda i Vänersborg sa till TTELA:
“Arbetsmiljön just nu är så dåligt att man riskerar sitt eget och andras liv på jobbet.”
Tyvärr nås jag av rykten att det fortfarande är stora brister i krisberedskap och skyddsutrustning på en del håll. Jag förutsätter dock att de ansvariga snabbt rättar till eventuella brister som fortfarande finns kvar. Kommunen måste göra allt för att den hårt arbetande personalen ska kunna utföra sitt jobb på ett säkert sätt.
De styrande i Vänersborg har också börjat fundera på det här med Corona och de politiska sammanträdena.
Den 11 maj kom en skrivelse från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och personal- och förhandlingsutskottets (PFU) ordförande Kenneth Borgmalm (S). Rubriken på skrivelsen var “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans”.
Skrivelsen börjar med ett konstaterande som jag tyckte var välgörande, och som jag har väntat på länge:
“Med anledning av rådande coronapandemi (covid-19) så infördes möjlighet till sammanträde på distans. Detta medför dock att de ledamöter och tjänstgörande ersättare som ämnar delta på distans ändå behöver infinna sig i ett sammanträdesrum i kommunhuset. Men för vissa ledamöter och ersättare är detta inte ett alternativ, då man behövt sätta sig i karantän på grund av att man är i riskgrupp.”
Precis! Helt rätt. Ledamöter måste ändå ta sig till kommunhuset – och därmed utesluts vissa av dem från den kommunala demokratin.
Och mina förväntningar på fortsättningen steg…
Skrivelsen fortsatte:
“Som årsarvoderad ledamot…”
Öh? …“årsarvoderad ledamot”… Och de som inte är årsarvoderade – de som “bara” är ”vanliga” ledamöter i en ”vanlig” nämnd? Eller de som ”bara” är ersättare i kommunstyrelsen?
Nä, skrivelsen handlade inte om dem skulle det visa sig.
Skrivelsen fortsatte:
“Som årsarvoderad ledamot förväntas man enligt bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda bland annat att rutinmässigt informera sig om förvaltningens arbete (vilket ofta görs på sammanträdet) och inläsning av handlingar (vilket ofta görs inför ett sammanträde). För att lättare kunna utföra det som förväntas av den årsarvoderade ledamoten, så kommer i fortsättningen presidieledamöter i nämnderna och ledamöter i kommunstyrelsen kunna lyssna in på sammanträdet via Microsoft Teams hemifrån.”
Skrivelsen handlar alltså bara om “presidieledamöter i nämnderna och ledamöter i kommunstyrelsen”. De är de enda som är årsarvoderade. (Presidieledamöter är de som är ordförande och vice ordförande i en nämnd.)
Augustsson och Borgmalm tycks inte ha något intresse av att lösa de demokratiska aspekterna som Coronan medför – eller underlätta för politiker i riskgrupper att delta i den demokratiska processen. Nä, det handlar om att… Ja, vad då…? En lösning för att kunna motivera fortsatta utbetalningar av det mycket generösa årsarvodet till nämndernas presidier och kommunstyrelsens ordinarie ledamöter?
De 12 ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsen, dvs de tre heltidsanställda kommunalråden borträknade, får nämligen ett årsarvode på 32.604 kr (=2.717 kr/mån). Per person alltså. Bara årsarvodena för kommunstyrelsens ordinarie ledamöter kostar således kommunen nästan 400.000 kr varje år… Fast det är inte riktigt sant… Till årsarvodena tillkommer även ett sammanträdesarvode. Alla politiker som deltar i sammanträden får detta arvode (utom de tre kommunalråden, de har ju heltidslön från kommunen). Sammanträdesarvodet uppgår till 280 kr för första timmen. Därefter utgår ett arvode på 92 kr per påbörjad halvtimme. (Arvodena är för övrigt uppräknade vid årsskiftet, men med hur mycket vet jag inte. Dessutom utgår det alltid, naturligtvis, ersättning för förlorad arbetsinkomst. Se vidare “Politikernas arvoden”.)
Men ersättare i kommunstyrelsen då? Förväntas inte de få information, lyssna och höra diskussionerna? Och förväntas inte ersättarna kunna hoppa in med kort varsel om den ordinarie ledamoten är frånvarande – och förväntas ersättaren då inte vara påläst?
Ersättarna i kommunstyrelsen får nämligen sammanträdesarvode och förlorad arbetsinkomst – men inte årsarvode… Inte heller någon del av ett årsarvode om ersättaren tjänstgör som ordinarie vid något tillfälle. Och det var bara de ledamöter som har årsarvode, dvs de ordinarie ledamöterna, som skrivelsen handlade om.
Och de som är “vanliga” ledamöter i en “vanlig” nämnd – förväntas inte de få information, lyssna och höra diskussionerna? Och ska inte de vara insatta och kunna svara på frågor från verksamheterna eller allmänheten?
Den lösning som presenteras av Augustsson och Borgmalm är på sin höjd en halvmesyr – och det är inte heller någon riktig lösning. De årsarvoderade ledamöterna kommer bara att kunna lyssna till vad som sägs på sammanträdet:
“Notera att det endast gäller att lyssna in på sammanträdet”
De kan inte yttra sig, rösta etc – bara lyssna. Men det är naturligtvis bättre än ingenting, men någon lösning är det inte.
Jag kan förstå varför presidierna (ordförandena) har årsarvoden men jag har alltid undrat varför de ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsen överhuvudtaget har ett årsarvode. Det framgår nämligen inte riktigt av regelverket, som för övrigt antogs av kommunfullmäktige i juni 2018. (Dokumentet heter ”Bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda”.) Nu förklaras det i skrivelsen vad som förväntas när man har ett årsarvode:
“informera sig om förvaltningens arbete (vilket ofta görs på sammanträdet) och inläsning av handlingar (vilket ofta görs inför ett sammanträde)”
De som har årsarvode får alltså det generösa årsarvodet för att de går på mötena och läser handlingarna. Det trodde jag i min enfald att det förväntades av alla politiker som har blivit valda till ett förtroendeuppdrag…
Oavsett årsarvode eller inte.
PS. Du kan läsa mer om vänersborgspolitikernas arvoden på “Politikernas arvoden”.
PPS. Till sist tycker jag att det vore bra om så många som möjligt laddar ner appen COVID Symptom Study. (Den finns både i App Store och Google Play.) Lunds universitet lanserar appen i Sverige inom ramen för ett svenskt forskningsinitiativ. Syftet med forskningsprojektet är att kartlägga spridningen av covid-19 i Sverige, undersöka hur fort smitta sprids i olika delar av landet, förstå vilka grupper som riskerar att drabbas hårdast och förstå vilka symptom man kan få i samband med covid-19. (Läs mer här.)
Branden på Holmen
Det är svårt att skriva en blogg idag som inte uppmärksammar branden i Vargön.
Men först brann det i skogarna kring Skaven. (Se TTELA “Larm om skogbrand”.) Två helikoptrar var involverade i släckningsarbetet. De hämtade skickligt vatten i Vassbotten och till slut släcktes också branden. Efteråt luktade det värre bränt i Nordstan än efter Valborgsbrasan.
Och i fredags brann det alltså på Wargöns industri- och hamnområde…
Det var ingen rolig brand, inte den heller. Bränder är aldrig roliga. Räddningstjänsten gav snabbt upp tankarna på att rädda huset som stod i lågor. (Se TTELA “Brand i gamla bruket”.)

Det var Holmens gamla kontor som brann upp. Den gamla anrika byggnaden från 1888 totalförstördes, endast tegelväggarna står kvar. Som TTELA skriver (se här):
”Det är bara ruiner kvar av bruket i Vargön.”
Det är tragiskt – ett stycke kulturhistoria är sannolikt borta för alltid. Holmen som var så intimt förknippat med Vargön och dess människor. Vad hade Vargön varit utan bruket? (Och smältverket.)

Efter branden. (Foto: Marcus Pearlfoto Lekberg)
Det har redan hunnit spekuleras mycket kring branden och flera konspirationsteorier såg dagens ljus endast några minuter efter att lågorna syntes på himlen. Jag tror emellertid inte på några av dem. Min uppfattning är att någon eller några “oansvariga personer” (det finns definitivt andra ord…) helt enkelt tyckte att det var kul att elda upp byggnaden.
Eller det som var kvar av den…
Enligt folk som var i närheten startade branden med något som lät som en explosion. En teori är att någon har hällt ut bensin i t ex ett oljefat – och tänt på. Vi får se vad utredningen, som jag förmodar tillsätts, kommer fram till.
Det är kommunen som äger Holmens gamla kontor. Det var meningen att kontoret, och omkringliggande mark, skulle säljas till Hillforth Development AB och Pro Tune AB för 800.000 kr. Men ett decimerat “corona-kommunfullmäktige” beslutade den 18 mars i år att inte sälja. Istället återremitterades ärendet. Försäljningsprocessen hade enligt fullmäktige inte gått rätt till. Markområdet kring kontoret hade nämligen utökats från 3.500 kvm till 20.000 kvm – efter att budgivningen hade avslutats. (Se “Decimerat KF och Holmenförsäljning” och “Om KF… Holmen!”) Det betyder att inga avtal eller kontrakt skrevs på, ingen försäljning skedde. Allt förblev som innan. Kommunen äger alltså fortfarande Holmens gamla kontor.
Vänersborgs kommun köpte det gamla kontoret samtidigt som hela hamn- och industriområdet köptes av Holmen Paper år 2010. Köpesumman uppgick till 16,7 milj kr. Sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc och häromåret uppfördes Innovationsbyggnaden för 24,8 miljoner kr. Dessutom har det tillkommit 670.600 kr i rivningskostnader för några hallar på området. (Som kommunen istället kunde ha sålt till Magnus Larsson i Sikhall för 2,6 milj kr. Se “Vad händer egentligen i Vargön?” och “Rivningen i Vargöns hamn”.) Och ändå är jag inte säker på att det här är kommunens alla kostnader…
Det finns mycket att säga om köpet och kommunens planer på att flytta hamnen i Vänersborg till Wargön. Men Holmens kontor var enligt uppgift välskött när det övergick i kommunens ägo. Det sägs att allt var snyggt och i ordning, väggar, tak och till och med parkettgolven. (Så här såg den gamla huvudbyggnaden på Vargöns bruk ut 2018 – se Anders Fricks drönarfilm genom att klicka här, “Huvudkontoret för Holmens bruk i Vargön”.)
Kontoret har förfallit sedan kommunens köp 2010. Kommunen bröt enligt uppgift strömmen, värmesystemen frös sönder och det blev ett tillhåll. Kommunen installerade inga larm och det fanns ingen bevakning. Hela kontoret blev så småningom sönderslaget och vandaliserat.
Jag skulle vilja påstå att Vänersborgs kommun har skött byggnaden på ett inkompetent och nästan brottsligt ovarsamt sätt.
Som Micke Eriksson skriver på hemsidan “Tiden är en dröm” (Micke Eriksson är också admin i FB-gruppen ”Wenersborg – Historisk grupp”):
“Efter nedläggningen i december 2008 och brukets jämnande med marken ett par år senare, har det sparade kontoret de senaste åren utsatts för en omfattande vandalisering. Den slutliga dolkstöten kom väl den 22 maj 2020 då någon ur begåvningsreserven tände eld på byggnaden.
Hela affären kring industriområdet och dess plan är så illa skött av kommun och politik så att man skäms att vara en av dess skattebetalare!”
Hemsidan rekommenderas för övrigt. Den innehåller bland annat en intressant historik och flera bilder.
Och nu då? Jag vet inte om byggnaden ens är försäkrad, men är den det så lär väl inte kommunen få ut särskilt mycket pengar, om ens några. Kommunens självrisk brukar ligga på 1-2 miljoner. Och det lär väl kosta åtminstone en miljon att riva det som är kvar. För jag antar att det är svårt att bygga upp något nytt från de tegelväggar som står kvar.
Går det att sälja fastigheten? Det tror jag. Det kanske till och med blir lättare när det inte finns någon byggnad som måste renoveras. Vem vet, kanske blir det billigare att bygga nytt.
Men det fråntar inte kommunen det tunga ansvaret att ha misskött ett stycke kulturhistoria – en historia som inte går att återskapa.








Senaste kommentarer