Arkiv

Archive for mars, 2023

Gårdagens KF (15/3)

16 mars, 2023 Lämna en kommentar

När kommunfullmäktiges ledamöter vandrade hemåt i kvällsmörkret, strax före kl 21 igår onsdag, så var det nog senare än vad de flesta hade trott. De hade antagligen räknat med ett kortare sammanträde. Det hade i varje fall jag.

Sammanträdet bjöd egentligen inte på några större överraskningar, men några ärenden fick trots allt en liten oväntad vändning (Notera att jag skrev en blogg om fullmäktiges ärenden innan sammanträdet – se ”Fullmäktige 15/3 2023”.) Det kan vara värt att uppmärksamma att samtliga de ärenden som Vänsterpartiet hade yrkanden i antogs av kommunfullmäktige enligt V-förslagen…

Det blev direkt en livlig diskussion om den kommunala resultatutjämningsreserven (RUR).

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) började med att förklara varför han hade lagt fram förslaget, dvs att kommunstyrelsen skulle ges mandat att använda RUR nästa år. RUR är som bekant en reserv på 50 milj kr som kommunen har avsatt från överskotten tidigare år. Augustsson menade att Vänersborg står inför sämre tider år 2024 och för att förhindra drastiska nedskärningar i nämndernas verksamhet så måste RUR-pengarna täcka de eventuella underskotten.

Det hade Augustsson helt rätt i ansåg Vänsterpartiet. Det är så det är tänkt att RUR ska användas – pengar ska avsättas under bra tider för att användas under sämre. Det är också på sin plats att påpeka att prognoserna talar om att tiderna ska bli bättre, både för Sverige och kommunerna, 2025 och 2026.

Henrik Harlitz (M) opponerade sig mot Augustssons förslag, som också var kommunstyrelsens. Harlitz menade att tiderna var alldeles för osäkra. Det kan bli stora underskott i budgeten redan innevarande år och i så fall måste RUR-pengar användas. Därför kanske RUR-pengarna tar slut redan i år menade Harlitz.

Harlitz (M) hade en mycket dyster och pessimistisk syn på Sveriges ekonomi. Det kanske beror på att han har bra kunskaper och kännedom om vilka partier och personer som sitter i regeringen och som bland annat leder finansdepartementet. Harlitz och moderaternas förslag skulle leda till stora nedskärningar i välfärden, dvs i skola, vård och omsorg, i Vänersborg. Anders Strand (SD) yrkade bifall till Harlitz avslagsyrkande.

Vänsterpartiet yrkade bifall till kommunstyrelsens förslag om att använda RUR till att täcka eventuellt underskott. Välfärdens kvalitet måste upprätthållas till varje pris. Det är Vänsterpartiet bestämda ståndpunkt. Det var också en liten framgång för V att användningen av RUR överhuvudtaget diskuterades. Vi har förespråkat användningen av RUR tidigare, utan att hörsammas, och välkomnar en aktivare kommunal budgetpolitik.

Det blev votering. Vänsterpartiet röstade med de styrande partierna, S+C+KD+MP, vilket innebar 27 röster mot den borgerliga oppositionens (M+L+SD+MBP) 24 röster.

Beslutet innebär att kommunen har möjlighet att använda RUR-pengar om det behövs.

Flera mer “formella” och okontroversiella ärenden röstades igenom av kommunfullmäktige utan diskussion. Det gällde även tilldelningen av 5,3 milj kr extra i utökad investeringsbudget 2023 för investeringsunderhåll och verksamhetsanpassning av Kulturhuset. Det är nu avsatt sammanlagt 23,3 milj kr. Bo Carlsson (C) hade också ett inlägg när nya taxor för myndighetsutövning av Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) skulle avgöras. Carlsson menade att avgiftshöjningar av kommunala tjänster måste diskuteras, och ifrågasättas. Höjningarna är betungande för många verksamheter och besluten är inflationsdrivande menade han.

Det ligger en del i Carlssons resonemang. Kommunfullmäktige måste nog fundera några extra varv på alla avgiftshöjningar.

Det var flera ledamöter som trodde att ärende 9, “Revidering av Flaggregler” var ett rent rutinärende. Men vänsterpartiets Ida Hildingsson ville annorlunda. Hildingsson ansåg att Vänersborgs kommun skulle uppmärksamma de nationella minoriteterna genom att flagga på deras respektive flaggdagar. Det skulle främja inkludering och förhoppningsvis också att intresset för och kunskapen om dem ökar.

Det tyckte hela kommunfullmäktige var en bra idé. Det beslutades också, efter ett förslag från Johan Andersson (C), att flagga på den internationella mansdagen. Jag visste faktiskt inte att det fanns en sådan…

Nya flaggdagar i Vänersborg blir alltså:

  • 6 februari – samerna
  • 24 februari – sverigefinnarna
  • 8 april – romerna
  • 15 juli – tornedalingarna
  • 19 november – mansdagen

När kommunfullmäktiges arbetsordning diskuterades i december var flera vänsterpartister uppe i talarstolen och lade fram förslag på ändringar. Eftersom flera av dessa förslag nu var inarbetade i det nya förslaget så var det bara Lutz Rininsland (V) som hade kvar några yrkanden. Rininsland ville ändra på tre ställen. Efter ett klargörande på den tredje punkten tyckte Benny Augustsson (S) att samtliga ändringsförslag var helt ok – och det tyckte kommunfullmäktige med.

Fullmäktige behandlade två medborgarförslag. Det första handlade om mer pengar till utflykter inom skolan. Det var en bra tanke i förslaget, men det skulle avslås…

Jag tyckte att det var viktigt att någon uppmärksammade förslaget från talarstolen och förklarade orsaken till avslaget. Det var att visa respekt för den unge förslagsställaren. Jag förklarade därför varför fullmäktige var tvunget att avslå förslaget. Vilket fullmäktige också gjorde.

Det andra medborgarförslaget föreslog att Vänersborgs kommun ska köpa in broddar till pensionärerna (65+) i Vänersborgs kommun. Syftet var naturligtvis att förebygga halkskador på vintern. Kommunstyrelsen ville avslå även detta förslag. Men det ville inte Lutz Rininsland från Vänsterpartiet.

Rininsland ansåg att underlaget inte var fullständigt utan att det hade blivit en miss. Socialstyrelsen hade gjort en utredning i frågan och den visade att det var lönsamt att dela ut broddar till pensionärerna. På Vänsterpartiets hemsida kan du läsa en utförligare beskrivning av diskussionen – se “Vänsterpartiet välkomnar medborgarförslag”.

I sitt anförande nämnde också Rininsland att kommunfullmäktige i september förra året beslutade att medborgarförslaget skulle avgöras i kommunstyrelsen och inte komma upp något mer i fullmäktige. Dagens ärende var alltså en miss. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) tog upp denna tråd och ville att ordförande Annalena Levin (C) skulle lyfta ur ärendet. Det gjorde inte Levin, och det var helt riktigt.

Frågan är om det faktiskt inte är Augustssons eget fel (i varje fall rent formellt) att ärendet kom tillbaka till kommunfullmäktige. Kommunstyrelsen beslutade nämligen i februari, under Augustssons ordförandeskap, att ärendet skulle till kommunfullmäktige…

Lutz Rininsland (V) yrkade att medborgarförslaget skulle återremitteras. Det bifölls av flera ledamöter i kommunfullmäktige, och så blev också beslutet.

Det var mycket Vänsterpartiet under sammanträdet. Och nog slås man över att partiets inflytande över besluten tycks vara tämligen stort. Det går att själv bilda sig en uppfattning om detta. Det går nämligen att se hela kommunfullmäktiges sammanträde i efterhand. Det är bara att klicka på följande länk “Kommunfullmäktige, 15 mars”.

Kategorier:Kommunfullmäktige 2023, Vänsterpartiet

Sikhalls framtid avgörs (2)

15 mars, 2023 1 kommentar

Anm. Bloggen är en fortsättning på “Sikhalls framtid avgörs (1)”.

Byggnadsnämnden beslutade 2015 att det skulle upprättas en detaljplan för Sikhall. Den är fortfarande inte färdig… En förutsättning för att planen ska kunna bli klar och beslutas är att Vänersborgs kommun och fastighetsägarna i Sikhall, framför allt Magnus Larsson, får till stånd fastighetsrättsliga lösningar.

Innan förvaltningen, i underlaget inför torsdagens beslut i samhällsbyggnadsnämnden, redogör för de olika förslagen ges som en slags inledning en bakgrund.

Tjänstepersonerna skriver att Magnus Larsson:

“önskar äganderätten till den del av Sikhall 1:4 som tillföll kommunen enligt förlikningsavtalet som tecknades 2007.”

Och det är i sak riktigt. Men “tillföll”… Tjänstepersonerna visar sin brist på historisk förankring. Kommunen tvingade till sig marken, den “tillföll” inte… (Se Larssons kommentar på den förra bloggen.)

Förvaltningen fortsätter:

“Anledningen till att [Magnus Larsson] önskar äganderätten till detta område är att kunna förverkliga sin vision om ett levande Sikhall med en aktiv småbåtshamn. [Magnus Larsson] är av uppfattningen att kommunen inte har kunnat förvalta fastigheten och den kontinuerliga skötseln av densamma sedan förvärvet.”

Kommunen medger att Larssons avsikter är ärliga, han har en vision om “ett levande Sikhall”… Den sista meningen, om Larssons åsikter om kommunens förvaltning och skötsel av fastigheten, delas sannolikt av en stor majoritet av kommuninvånarna i södra Dalsland… Det är egentligen bara att besöka Sikhall och se hur lite som har utvecklats på kommunens förköpta mark sedan 2007.

Förvaltningen börjar sedan med det väsentliga för samhällsbyggnadsnämndens beslut imorgon torsdag. Den redogör för de olika alternativen och den börjar med delområdet “Hamnen”.

Magnus Larsson har en vision om att bygga en småbåtshamn med tillhörande verksamheter och logistik i Sikhall. För att göra detta möjligt vill Magnus Larsson ha tillbaka större delen av den mark som kommunen förköpte/exproprierade 2007. Det kan vara bra att från början känna till att de fastighetsrättsliga lösningarna inte handlar om att ge bort något. Det handlar om köp och sälj och eventuella byten av markområden.

Det vill inte tjänstepersonerna i samhällsbyggnadsförvaltningen, de har en annan uppfattning. De vill behålla det mesta av kommunens mark. Jag vet inte riktigt varför de har denna bestämda uppfattning. Tolkar tjänstepersonerna förköpsdokumenten från 2007 på detta sätt, fortfarande efter 15 år? Eller finns det politiker i “kulisserna” som “instruerar” tjänstepersonerna? Hur som helst så kan Larsson dock få en bit mark i den norra delen av kommunens fastighet innefattande ett vattenområde – se karta nedan. “Exploatör 1” är Magnus Larsson.

Tjänstepersonerna anser alltså att kommunen ska behålla större delen av fastigheten. Därigenom säkerställer kommunen, menar tjänstepersonerna:

“allmänhetens tillträde till vattenområdet genom befintlig pir, iläggningsramp, parkering osv.”

Kommunen menar att Magnus Larsson kan förlägga en pir/vågbrytare för anläggandet av en småbåtshamn norr om Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22. Jag tror att Larsson kan tänka sig en småbåtshamn här, men då som ett komplement till en större hamnanläggning vid stenpiren. Det är ganska grunt norr om 1:22, på sina håll bara ca en halvmeter, och det är inte denna vision som Larsson har och vill realisera för Sikhall.

En småbåtshamn norr om Sikhall 1:22 skulle innebära skriver förvaltningen vidare:

“Samtidigt som värdena vid förköpet med allmänhetens tillträde till området med möjlighet till bad, fiske osv från piren säkerställs och att det finns möjlighet för allmänheten att sjösätta båtar i Sikhall utan att vara knutna till en hamnanläggning, exempelvis för dagsturer.”

Kommunens tjänstepersoner tror alltså fortfarande att det finns risk för att Magnus Larsson på något sätt ska privatisera området och utestänga allmänheten. Trots strandskydd, allemansrätt och den framtida detaljplanens bestämmelser. Det är inte trovärdigt. Ändå skriver förvaltningen i underlaget att:

“Dagens strandskyddslagstiftning begränsar dock en privatisering utan erforderliga tillstånd.”

Förvaltningen visar ett misstroende mot Magnus Larsson som är helt utan grund. Larsson torde genom åren ha bevisat att han inte har några sådana avsikter. Tvärtom har Larsson, och det kan nog samtliga invånare i Sikhall intyga, alltid haft allmänhetens bästa för ögonen i sina förehavanden i Sikhall. Han har aldrig stängt av något område för allmänheten, han har istället öppnat områden. Det torde vara det här misstroendet mot Magnus Larsson som har stått i vägen för en uppgörelse med Larsson genom åren… Det tycks också ha gått tjänstepersonerna förbi att området vid Sikhalls hamn alltid har varit privatägt (före 2007) – och alltid öppet för allmänheten. (Med undantag av ett område som ägs av en välkänd förening.)

Och förvaltningens misstro återkommer fler gånger i underlaget…

Magnus Larsson å sin sida, alternativ 2 i underlaget till politikerna, vill ha ett helhetsgrepp över Sikhalls hamnområde. Han vill få äganderätt till en större del av kommunens mark, dock med undantag av parkeringen, vägen fram till parkeringen och iläggningsrampen. Orsaken är, enligt Larsson, att hamnutbyggnaden innebär en ombyggnation av befintlig stenpir.

Stenpiren ska förlängas med en vågbrytare med justerbara palissader. Larsson menar att palissader är den enda möjliga lösningen för att inte förändra miljön eller strömbildningen i viken innanför. Sedan vill Larsson, trots strandskydd och allemansrätt, att kommunen ska få någon form av skriftlig upplåtelse för allmänhetens tillträde till vattenområdet, piren och kopplingen iläggningsrampen till allmänt vatten.

Stenpiren står alltså i centrum för oenigheten. Magnus Larsson, eller snarare hans fastighet, har servitut på stenpiren. Servitutet innebär att ägaren av Sikhall 1:6, dvs “politikerhyllan”, har rätt att använda den. Kommunen kan alltså inte göra vad den vill med stenpiren, trots att kommunen äger den. (Så fungerar servitut.)

Kommunen har tidigare föreslagit att det bildas en gemensamhetsanläggning kring ägandet av piren och omkringliggande mark- och vattenområden. Förvaltningen tänkte sig då, och gör nog fortfarande, att gemensamhetsanläggningen ska förvaltas av en samfällighetsförening som ska bildas för ändamålet.

“Denna lösning skulle innebära ett delat ansvar både sett kring förvaltande, ägande och investeringar. Andelstal skulle fastslås utifrån från respektive parts nytta.”

Tjänstepersonerna visar återigen en total oförståelse för kommuninvånares villkor. Vem vill satsa miljoner på något som man inte äger? Och vilken bank vill låna ut pengar till en person, eller ett företag, som vill investera i en anläggning på mark eller i vatten som den inte äger? Och ska kommunen begära att Magnus Larsson lägger ner arbetstid i en stenpir och bryggor som inte är hans? Allt detta skulle han emellertid kunna göra om han ägde stenpiren… Och så skulle kommunen kunna få t ex servitut.

En gemensamhetsanläggning tillsammans med kommunen torde vara tämligen meningslöst för Magnus Larsson. Kommunen har knappast någon nytta av stenpiren (se citatet ovan) och framför allt har kommunen inga pengar till investeringar. Man kan väl lugnt säga att kommunen har andra prioriteringar för sina investeringar än en stenpir i Sikhall…

Samhällsbyggnadsförvaltningens förordade alternativ är helt orealistiskt och sätter stopp för alla möjligheter till utveckling av Sikhall. Det hjälper inte att förvaltningen vill “skrämma” politikerna med att en ny fastighetsindelning kan:

“medföra en begränsning för segelsällskapets möjlighet att ansluta till allmänt vattenområde.”

Precis som om Magnus Larsson skulle stoppa segelbåtarna från att komma in till eller ut från Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22… Hur kan tjänstepersonerna ens komma på en sådan tanke? Det är i det närmaste en förolämpning… Larsson har för övrigt föreslagit att Segelsällskapets rättighet att nå allmänt vatten kan slås fast genom ett servitut.

Avsnittet om Magnus Larssons alternativ i delområdet “Hamnen” avslutas med att förvaltningen bedömer servitut (sk avtalsservitut) och nyttjanderättsavtal, fastän nyttjanderättsavtal överhuvudtaget inte har nämnts tidigare i underlaget, som:

“osäkra upplåtelser i jämförelse med äganderätt i syfte att säkerställa allmänhetens tillträde till mark- och vattenområden.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen litar som sagt uppenbarligen inte på Magnus Larsson och hans avsikter. Jag förstår inte varför. Eller gör jag det? Samtidigt skriver tjänstepersonerna att ett avtalsservitut:

“måste skrivas in i fastighetsregistret för att bli gällande mot nästkommande fastighetsägare.”

Ja, precis. Det är ju så Magnus Larsson menar! På det sättet säkerställs att en eventuellt ny ägare till “Politikerhyllan” ser att det finns ett servitut. Servitutet är nämligen knutet till fastigheten, inte ägaren. Och det gäller tills vidare och har inget slutdatum. Och för fullständighetens skull – det gäller tills vidare såvida inte parterna skriver in något slutdatum i avtalet eller gemensamt kommer överens om ett upphörande i ett senare skede. Vilket inte är aktuellt. (Läs om servitut på Lantmäteriets hemsida.)

Samhällsbyggnadsförvaltningen är tydligen inte säker på att politikerna kommer att göra som den rekommenderar. Därför finns det med en gardering. Om Magnus Larsson ska överta äganderätten till en stor del av sin gamla fastighet, som kommunen nu äger, bör det vid överlåtandet av ägandet följa med en kravställning:

“via exploateringsavtal eller köpeavtal för att säkerställa genomförandet av [Magnus Larssons] vision samt dess utbyggnad.”

Detta har Magnus Larsson inget emot. Det jag kan tänka mig och som kan bli väldigt fel är däremot, om kommunen skulle villkora en avyttring med att åtgärder ska ske inom en viss tidsperiod. Vilket den tydligen tänker sig. Förvaltningen skriver nämligen:

“Marken bör alltså inte avyttras utan krav om byggnation inom viss tid.”

Det visar återigen att tjänstepersonerna inte har riktigt grepp om verkligheten för en kommuninvånare. Det kommer att kosta åtskilliga miljoner för Larsson att förverkliga de planer och visioner som han har för Sikhalls hamn (och Sikhalls magasin). Larsson kommer sannolikt att behöva förverkliga sina planer och visioner successivt – i mån av pengar. Han har lika lite som kommunen en sedelpress i källaren… Det är därför naturligtvis svårt för Larsson att utställa löften om att hela visionen ska vara genomförd om t ex 3 år.

Och sen kan jag inte låta bli att undra. Skulle det bli bättre, skulle det ske en utveckling överhuvudtaget, om kommunen fortsätter som fastighetsägare? Har kommunen gjort något i Sikhall hittills? Dessutom har kommunen som sagt inga tiotals miljoner att investera i Sikhalls småbåtshamn…

Det är så enkelt som att det finns inga alternativ. Ska Sikhall utvecklas så måste det vara Magnus Larsson som gör det. Och då är det alternativ 2 som gäller för politikerna imorgon.

OBS! Läs om beslutet i samhällsbyggnadsnämnden – se ”Sikhall: SHB beslutar att inte besluta”. Presentationen av samhällsbyggnadsförvaltningens förslag till fastighetsrättsliga lösningar kan du fortsätta att läsa här – ”Sikhalls framtid avgörs (3)”.

Bloggar i denna serie:

Kategorier:detaljplan, Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Sikhalls framtid avgörs (1)

14 mars, 2023 4 kommentarer

Magnus Larsson bor på den så kallade Politikerhyllan i Sikhall. Han har växt upp i området, i trakterna kring Gestad och Sikhall. Och här vill han fortsätta att tillbringa sitt liv. (Se “Historien om Magnus Larsson (2)”.) Larssons huvudsakliga sysselsättning är jord- och skogsbruk. De pengar han tjänar investeras i mark och fastigheter. Det gör Larsson bland annat av den anledningen att han vill utveckla sin hembygd, sitt Sikhall.

År 2005 bjöds fastigheterna Sikhall 1:4, 1:6 och Sörbo 1:4 samt Sikhall 1:23 ut till försäljning. (Se streckade områden på kartan nedan.)

Det här var några fastigheter i så att säga centrum eller kärnan av Sikhall. Det var vad han hade drömt om och kämpat för i alla år. De var nödvändiga förutsättningar för att förverkliga drömmen om att kunna utveckla och göra Sikhall mer attraktivt. (I alla delar, hela livet.)

Magnus Larsson lät inte tillfället gå förlorat. Han bjöd på fastigheterna, lade det högsta budet och fick köpa dem 2005.

Då hände något som Larsson inte alls hade räknat med eller var förberedd på. Vänersborgs kommun meddelade att den tänkte förköpa fastigheterna av honom. Det betydde på ren svenska att kommunen tänkte expropriera Larssons mark.

Och så skedde också. 2007 slöt Vänersborgs kommun och Magnus Larsson en ”överenskommelse”. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver 16 år senare, år 2023:

“Under 2007 ingick parterna ett förlikningsavtal där kommunen förvärvade delar av ursprunglig fastighet med mark- och vattenområden kring Sikhalls Magasin, befintlig pir och parkering på udden. Förlikningsavtalet resulterade i dagens fastighetsindelning.”

Förvaltningen får det att låta som en frivillig överenskommelse mellan två jämbördiga parter. Så var det inte. Magnus Larsson motsatte sig förköpet/expropriationen, men den rättsliga processen dröjde och under hotet av att bli av med hela fastigheten så såg sig Magnus Larsson tvingad att gå med på en uppgörelse. Han hade alltså inte något val. Larsson vågade helt enkelt inte ta risken att kommunen förköpte/exproprierade rubbet. Det var därför Larsson skrev på. Det positiva var att han lyckades behålla större delen av sina fastigheter. Kommunen misslyckades med andra ord att tvinga bort honom från Sikhall. (Jag har skildrat denna historia i 25 bloggar, här hittar du del 1 av bloggserien och här del 25.)

I samband med förköpet/expropriationen styckade kommunen sönder Magnus Larssons nyförvärvade fastigheter på ett sätt som gjorde det omöjligt för honom att utveckla Sikhall som han hade tänkt. Kommunen tog de mest strategiska markområdena.

Magnus Larsson gav emellertid inte upp, han ville, och skulle, utveckla Sikhall. Larsson ville att en detaljplan skulle upprättas för Sikhallsområdet. Det var en förutsättning för utveckling. Den 19 maj 2015 beslutade också byggnadsnämnden att upprätta en ny detaljplan. Som skulle betalas av Magnus Larsson och några andra fastighetsägare i Sikhall… (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Det var för snart 8 år sedan…

Det krävdes och krävs fastighetsrättsliga lösningar för att upprätta en detaljplan, som skulle göra det möjligt för Magnus Larsson och fastighetsägarna i Sikhall att utveckla området. Fastighetsrättsliga lösningar kan t ex handla om att mark ska överföras från en fastighet till en annan eller att en gemensamhetsanläggning ska inrättas.

Vänersborgs kommun och Magnus Larsson har inte varit, och är inte, överens. Kommunen håller hårt på den mark som de förköpte/exproprierade av Larsson. Tjänstepersonerna vill helt enkelt inte förstå Larssons och de övriga fastighetsägarnas synpunkter. Därför har det inte heller funnits någon uppriktig och ärlig vilja till lösningar från kommunens sida.

Det har knappast hänt något under de snart 8 år som kommunen “arbetat med” detaljplanen. (Jämför med en blogg för en månad sedan – “I Sikhall intet nytt”.)

Men så händer det…

Nu på torsdag den 16 mars, i övermorgon(!), ska samhällsbyggnadsnämnden behandla ärendet “Sikhall utveckling: Inriktning gällande fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken”. Förvaltningen har, tro det eller ej, lyft upp ärendet till nämnden. Tjänstepersonerna vill att politikerna ska bestämma “färdriktningen” för de fastighetsrättsliga lösningarna.

Och det är minsann på tiden. Det har gått alltför lång tid utan att några politiska beslut har tagits. Ärendet ska för övrigt sedan vidare till kommunstyrelsen för att slutligen avgöras i kommunfullmäktige.

Tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen har som vanligt lämnat ett underlag till politikerna i nämnden. Underlaget tar upp de fastighetsrättsliga lösningarna på tre “delområden” i Sikhall – förvaltningen kallar delområdena “Hamnen”, “Magasinet” och “Viken”. (Se karta nedan.)

På varje delområde redogör förvaltningen för två förslag. Alternativ 1 är samhällsbyggnadsförvaltningens förslag och alternativ 2 är Magnus Larssons.

De två alternativen är oförenliga. Och det vet förvaltningen – och det vet Magnus Larsson. Det är orsaken till att politikerna ska få avgöra. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver:

“Arbetet med detaljplanen för Sikhallsviken har pågått sedan 2015 och har kommit till ett vägskäl där kommunen behöver fatta övergripande beslut om vilka mark- och vattenområden man är villig att avyttra till privat exploatör.”

Det här vägskälet har funnits i ungefär 6 år, men kommunen, och framför allt samhällsbyggnadsförvaltningen, har medvetet förhalat ärendet. (Se “DP Sikhall (6): Stiltje i 2,5 år” och “DP Sikhall (7): Medveten fördröjning? (1/2)”.)

Tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen är helt klara i sin uppfattning. Deras beslutsförslag till politikerna i nämnden lyder:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att besluta om inriktning för de fastighetsrättsliga frågorna i samband med detaljplan för Sikhallsviken i enlighet med förvaltningens förslag per delområde.”

Det framgår med all tydlighet att politikernas val huvudsakligen handlar om vem som ska äga vad i de olika delområdena, dvs i de områden som Magnus Larsson köpte 2005 och som Vänersborgs kommun förköpte/exproprierade delar av 2007…

Förvaltningens bestämda uppfattning är att politikerna ska besluta enligt förvaltningens förslag på respektive punkt. Det kan väl redan nu tilläggas att konsekvensen av ett sådant beslut skulle innebära att all utveckling i Sikhall stoppas.

Jag ska i kommande bloggar (antagligen två till) redogöra för de olika alternativen och naturligtvis också redogöra för mina synpunkter – om nu någon tvivlade på det…

Fortsättning följer i bloggen ”Sikhalls framtid avgörs (2)”.

Bloggar i denna serie:

Kategorier:detaljplan, Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Fullmäktige 15/3 2023

12 mars, 2023 1 kommentar

Kommande vecka sammanträder återigen kommunens högsta beslutande organ. 51 ledamöter och ett antal ersättare sätter sig på sina platser i Mötessal Bojorten kl 18.00 nu på onsdag.

Kommunfullmäktige ska sammanträda. Förhoppningsvis fylls också läktaren med många kommuninvånare som håller uppsikt och koll på sina förtroendevalda.… Och som vanligt kan man också följa sammanträdet hemifrån på kommunens webb-TV. (Klicka här.)

På en del sammanträden är det många tunga och särskilt viktiga ärenden som ska avhandlas – och på andra är det lite “lugnare”. I februari var ett sådant tungt sammanträde, på onsdag är det betydligt fler ärenden av “rutinkaraktär”.

Dagordningen har följande utseende:

Sammanträdet börjar med en information om en revisorsrapport. Det är en rapport från KPMG som skulle ha redovisats på februarisammanträdet, men som lyftes ur dagordningen i sista stund. KPMG har granskat överförmyndarnämnden för de politiska revisorernas räkning. Rapportens sammanfattande bedömning är:

“Överförmyndarnämndens verksamhet bedrivs med tillräcklig styrning, ledning, uppföljning och intern kontroll.”

Kommunstyrelsen fastställde på sitt senaste sammanträde budgetanvisningarna för år 2024. (Se “Vad hände på KS?”.) Det var förslaget från de styrande partierna som antogs. Budgetanvisningar är de “budgetramar” som nämnderna ska utgå från när de planerar sina verksamheter för år 2024.

Kommunen beräknas göra ett underskott nästa år. De styrande partierna tänker sig då att underskottet ska täckas med pengar från den så kallade resultatutjämningsreserven (RUR). Det är pengar, 50 milj kr, som kommunen har avsatt från överskotten tidigare år. Nu ska fullmäktige besluta att det är ok att underskottet i budgeten för 2024 täcks av RUR-pengar.

Vänsterpartiet är positivt till att RUR används. Pengarna gör det möjligt att, som det stod i regeringens proposition 2011 när resultatutjämningsreserver infördes (se här):

“… reservera en del av överskottet i goda tider och sedan använda medlen för att täcka underskott som uppstår till följd av en lågkonjunktur.”

Vänsterpartiet har pratat om RUR vid upprepade tillfällen i Vänersborg. Vi har genom åren velat använda RUR på ett mer aktivt sätt. Nu händer det.

IT-kontoret ska få lite extra pengar, ca 1,8 milj, för att köpa in switchar, server och lagringslösningar. Det är inget att “bråka om”, grejerna behövs. Kanske blir det däremot en del protester när fullmäktige ska besluta om att utöka investeringsbudgeten för ombyggnation, underhåll och verksamhetsanpassning av Kulturhuset. Fullmäktige ska tillskjuta ytterligare 5,3 milj kr till Kulturhuset vilket innebär att de sammanlagda investeringskostnaderna kommer att uppgå till 23,3 milj kr. Det är möjligt att Sverigedemokraterna vill avslå förslaget. Jag vet inte, men de avstod från att delta i beslutet i kommunstyrelsen. Det är i och för sig mycket pengar, men det är, som de flesta partier ser det, till nödvändiga åtgärder i Kulturhuset.

Det kommunala fastighetsbolaget Fastighets AB Vänersborg (FABV) vill köpa fastigheten Krickan 1 ute på Torpaområdet. Det är den fastighet där bland annat Vänersborg Market och en moské ligger. Syftet med förvärvet är bland annat att skapa förutsättningar för att iordningsställa lokaler för kommunal verksamhet. Köpeskillingen uppgår till 9,5 milj kr. Det blir nog ingen diskussion kring det köpet.

Det blir nog inte heller någon diskussion, tror jag, när fullmäktige ska anta nya taxor för Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF). Visst blir det tufft för kommuninvånarna när alla taxor går upp, men det är ofta nödvändigt. När drivmedelspriserna ökar för fordonen på räddningstjänsten är det invånarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud som måste betala. Det finns ingen annan som gör det. Och inte kan brandbilarna spara pengar genom att bara rycka ut på vartannat larm…

Kommunfullmäktige ska anta nya riktlinjer för flaggning i Vänersborgs kommun. Det är inte så mycket som ändras, det handlar mer om att uppdatera dokumentet i sig. Det är en kommunal målsättning att alla dokument ska bli standardiserade och t ex använda samma begrepp och struktur.

Det kan bli en del diskussion om kommunfullmäktiges arbetsordning. Igen. Ärendet har varit uppe för behandling tidigare, men återremitterades då tillbaka från fullmäktige till kommunstyrelsen. Vänsterpartisterna i församlingen (vilka annars?) hade alldeles för många synpunkter… Några av våra synpunkter har nu fått gehör. Det föreslås t ex att fullmäktigeledamöterna ska få två repliker per person. Tidigare var det bara en. Det finns dock fortfarande en del frågetecken kring några paragrafer.

Kommunfullmäktige ska anta en byggnadsstrategi som syftar till att kommunen ska välja mer hållbara och klimatsmarta material. Det är inte heller särskilt kontroversiellt.

Vad jag förstår är det en elev i grundskolan som har lämnat ett medborgarförslag till kommunfullmäktige. Det handlar om att kommunen ska satsa mer pengar på utflykter inom undervisningens ram. Förslaget är bra tänkt, men det fungerar tyvärr inte. Det förklarar barn- och utbildningsnämnden i sitt remissvar på medborgarförslaget. I svaret står bland annat:

  • utbildningen ska vara avgiftsfri (det kan bli indirekta kostnader som ex utrustning eller måltider)
  • skolan har tillsynsansvar
  • övernattning kräver att personalen är villig att arbeta utanför sin ordinarie arbetstid
  • rektor har ansvar för att organisera arbetet på sin enhet
  • rektor bestämmer hur budgeten ska fördelas
  • det finns inga pengar för utflykter.
  • rektor och lärare bestämmer undervisningen

Som sagt, tanken i medborgarförslaget är bra, men huvudmannen, dvs kommunfullmäktige, kan enligt Skollagen inte bestämma hur undervisningen ska utformas, det är lärarnas och rektorernas uppgift.

Det har också kommit in ett medborgarförslag om att Vänersborgs kommun ska köpa in broddar till pensionärerna (65+) i Vänersborgs kommun. Syftet är naturligtvis att förebygga halkskador på vintern. Min uppfattning är att svaret på medborgarförslaget, till skillnad från det förra förslaget (om skolutflykter), är tämligen ologiskt.

I underlaget konstateras att den vanligaste skadeplatsen för fallolyckor är:

“i hemmet, på särskilt boende eller på sjukhus, alltså inte utomhusmiljö.”

Slutsatsen blir då att fysisk träning och åtgärder i hemmiljö har en större förebyggande effekt mot fallskador än broddar. Men nu är det ju så att kommunen inte kan bestämma över människors hem. Det går däremot att göra något åt utomhusmiljön. Broddar skulle skydda pensionärer mot t ex halkiga trottoarer, även om det är färre äldre som skadar sig ute än inomhus. Kan kommunen förebygga en enda skadad höft eller ett enda brutet ben så kanske fria broddar till äldre betalar sig. Även om det sker utomhus…

För övrigt nämns det ingenstans i handlingarna vad det skulle kosta kommunen att erbjuda alla över 65+ gratis broddar. Förslaget till beslut är att medborgarförslaget ska avslås.

Ett par nya medborgarförslag har lämnats in liksom en motion. Medborgarförslagen handlar om att inrätta en familjecentral i Vänersborg och att göra Vänersborg till en gång- och cykelsäker stad. De ska emellertid inte behandlas på onsdag, bara remitteras till kommunstyrelsen och någon nämnd.

Till sist avsäger sig Ola Wesley (SD) alla uppdrag i nämnder och styrelser, utom sin plats i kommunfullmäktige. Jan Palmqvist (SD) gör detsamma, men han lämnar också kommunfullmäktige.

Det var dagordningen för kommunfullmäktiges sammanträde på onsdag. Kom ihåg att alla fullmäktigesammanträden är offentliga. Det går också att se inspelningen från sammanträdet i efterhand, till och med ärende för ärende. Det är bra om man skulle ha extra intresse för någon särskild fråga. (Klicka här.)

Anm. Du kan läsa om fullmäktiges sammanträde och hur det gick på bloggen ”Gårdagens KF (15/3)”.

Kategorier:Kommunfullmäktige 2023

Juta i media

11 mars, 2023 1 kommentar

Den gångna veckan har gått i glädjens tecken ute på Jutatorpet. (Se ”Idag fick Davidsson en tomt!”.) Miranda och Bengt Davidsson tror fortfarande knappt att det är sant. Efter 7 sorger och 8 bedrövelser, under 5 år, beslutade Vänersborgs byggnadsnämnd till slut att paret Davidsson ska få sin tomt tillbaka. Den tomt som var en av anledningarna till att de köpte Juta överhuvudtaget.

Beslutet i byggnadsnämnden har blivit uppmärksammat i media. SVT Västnytt var först ut. (Se SVT “Bengts huslycka – efter Vänersborgs kommuns tvärvändning: ”Känns som en seger””.) Bengt Davidsson blev intervjuad och jag tyckte nog att inledningen på intervjun var lite “kul” – se bild till höger.

Bengt berättade för Västnytt om alla gratulationer och uppskattande kommentarer han hade fått efter beskedet om byggnadsnämndens beslut. Han menade också att beslutet visar att kommuninvånarna inte ska ge upp utan att stå på sig och hävda sin rätt:

“Det gäller bara att inte ge sig och hålla sig till sanningen.”

Bengt Davidsson har erfarenhet och vet vad han pratar om…

Västnytt besökte också byggnadsnämndens nye ordförande Benny Jonasson (S) på kommunhuset. Jonasson förklarade orsaken till att byggnadsnämnden hade en helt motsatt uppfattning än den förra mandatperiodens byggnadsnämnd. Fast det var inte riktigt så, tre av ledamöterna i den “gamla nämnden” ville redan i oktober förra året fatta samma beslut som nämnden gjorde i tisdags. Det var Pontus Gläntegård (V), Torbjörn Moqvist (SD) och Bengt Fröjd (C) som ansåg att Davidssons skulle få tillbaka sin tomt redan den gången. (Se “Mörka moln över Juta”.) Ja, faktum är att Gläntegård och Fröjd stod på Davidssons sida redan vid beslutet 2018.

Ordförande Benny Jonasson (S) förklarade nämndens omsvängning så här för Västnytts tittare:

“Vad kan man kortfattat säga? Det har kommit mer, om man tittar på historiska aspekter, hur naturliga gångvägar har varit och så vidare. Så har det kommit fram under resans gång. Men vi har fått nya, nya direktiv, mer detaljer som har lett fram till det här. Och då en bra dialog med Bengt framför allt och det är vi nöjda med.”

Det är starkt gjort att ändra uppfattning och gå tvärt emot den tidigare nämnden. Inte tal om annat. Men jag kan ändå inte låta bli att undra… Vad menade Benny Jonasson när han sa ”nya direktiv”?

Nya direktiv? Var det en “freudiansk felsägning”? Eller…? Om det var det, hur lät de gamla direktiven? Och – direktiv från vem?

Det behövde inte ha varit en “freudiansk” felsägning, det kunde ha varit en enkel felsägning utan någon som helst betydelse.

TTELA beskriver också beslutet om den nya strandskyddsdispensen med den nya tomtplatsavgränsningen. (Se TTELA “Vändningen om Jutatorpet – tomtgränsen ändras”.)

I TTELA framförs det även en del kritiska synpunkter kring den 5 år långa, segdragna processen.

Bengt Davidsson säger till TTELA:

“De har hela tiden sagt att det inte finns något lagligt stöd för mitt förslag. Nu visar det sig att det är helt enligt lagen, precis som jag har påstått. Man ska inte få hålla på såhär i fem år. Hur påverkar det här förtroendet för förvaltningen?”

Davidsson har helt rätt. Det är naturligtvis en skandal att han och hans fru har fått vänta i 5 år på att få rätt. Det har orsakat mycket onödigt lidande och stora kostnader, t ex för juridisk hjälp. Det är nog få kommuninvånare som kan stå emot trycket från en bestämd och oresonabel byggnadsnämnd och -förvaltning. Men det går alltså. Davidsson har visat det.

Förtroendet för byggnadsnämnden och dess förvaltning upplever nog de flesta politiker som låg. När man som politiker blev tilltalad av allmänheten under de första åren av 2010-talet så var det Arena Vänersborg som skulle diskuteras. Sedan blev det byggnadsnämnden… Det var inte ovanligt att 9 av 10 samtal under valrörelsen både 2018 och 2022 handlade om den. Men vem vet, kanske den nya byggnadsnämnden kan ändra på vänersborgarnas inställning. Den har ju börjat bra.

Bengt Davidssons envisa kamp mot byggnadsnämnden och Vänersborgs kommun visar hur som helst att det kan löna sig att rakryggat stå upp mot myndigheterna. Det går att få rätt även om det kan se mörkt ut…

Det är en viktig lärdom för kommunens invånare.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, strandskydd, SVT, ttela

Update: Tillsynen av Sikhall 1:22

9 mars, 2023 1 kommentar

Den 23 september 2022 gjorde Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning en tillsyn av Vänersborgs Segelsällskaps fastighet Sikhall 1:22. Det var ungefär 1,5 år efter att en kommuninvånare hade anmält fastigheten till kommunen. Det fanns misstankar om att Segelsällskapet bröt mot strandskyddsdispensen.

Misstankarna bekräftades av de handläggare som utförde tillsynen. De upptäckte att Segelsällskapet hade gjort en mängd överträdelser av strandskyddsdispensen:

“Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer att förbjudna åtgärder har utförts inom strandskyddat område.“

Handläggarna fortsatte:

“Anläggningarna, anordningar samt byggnader är uppförda inom strandskyddet utmed Vänern. De saknar dispens och ligger utanför tomtplats på mark dit allmänheten har tillträde. Anläggningarnas/anordningarnas utformning, funktion och närheten till klubbhuset gör att de privatisera marken utanför tomtplatsen.”

Handläggarna från byggnadsförvaltningen var flitiga med kameran och fotograferade alla överträdelser. Tillbaka i kommunhuset sammanställdes materialet och en skrivelse till Segelsällskapet utformades. Den skickades den 7 oktober. Förvaltningen räknade upp de åtgärder som Segelsällskapet var tvunget att utföra:

  1. “Ta bort staket”
  2. “Ta bort grindbom”
  3. “Ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.”
  4. “Ta bort altan med staket framför servicebyggnad placerad utanför tomtplatsavgränsning”
  5. “Ta bort grillkåta”
  6. “Ta bort lekplats, sandlåda och flaggstång”

Det här har jag beskrivit i bloggen “Brott mot strandskyddet i Sikhall”. Innan ärendet överlämnades till byggnadsnämnden för beslut fick Segelsällskapet möjlighet att lämna in förklaringar eller synpunkter på materialet i ärendet. Det gjorde Vänersborgs Segelsällskap den 24 oktober, 4 dagar innan tiden gick ut. Det skrev jag om i bloggen “Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?”.

I förra veckan ställde jag frågan till förvaltningen om hur ärendet hade “utvecklat sig” under de senaste dryga 4 månaderna. Jag hade t ex noterat att ärendet inte hade varit uppe i byggnadsnämnden. Svaret från byggnadsförvaltningen var kort:

“Det finns inga ytterligare handlingar eller offentlig information i ärendet.”

Det är onekligen en intressant och ganska kreativ språklig formulering – det finns ingen ytterligare “offentlig information i ärendet”. Rent konkret betyder det väl att det finns ytterligare information, men att den är ”hemlig”. Men – eftersom det inte finns några fler handlingar än de jag har så drar jag ändå slutsatsen att inget har hänt i ärendet. I varje fall har inget överlämnats till byggnadsnämnden för beslut.

Det kan konstateras att i vissa ärenden går allt mycket fort för miljö- och byggnadsförvaltningen, medan det i andra ärenden inte gör det. Vill det sig kanske Segelsällskapet får ha kvar ”anläggningarna, anordningar samt byggnader [som] är uppförda inom strandskyddet utmed Vänern” även under kommande sommar…

Kategorier:Byggnadsnämnden, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Juta: Idag fick Davidsson en tomt!

7 mars, 2023 3 kommentarer

Idag tisdag hade byggnadsnämnden sammanträde. Det visade sig vara en helt ny och annorlunda attityd bland de nya ledamöterna. Det blev uppenbart när Bengt Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning behandlades.

2018 tog byggnadsnämnden tomten och hemfridszonen från Davidsson och hans fru. Idag den 7 mars 2023 lämnade byggnadsnämnden i Vänersborg, enligt uppgifter från säkra källor, tillbaka tomten och det privata området till Bengt Davidsson. Det sägs att en enhällig byggnadsnämnd röstade ja till det förslag på tomtplatsavgränsning som Davidsson hade lämnat in i sin ansökan om ny strandskyddsdispens.

Byggnadsnämndens beslut har följande lydelse:

“Byggnadsnämnden omprövar tidigare given strandskyddsdispens 2018-04-17, BN § 44. Nytt beslut utformas enligt nedan:

Dispensen avser Göta älv i Vänersborgs kommun. Tomtplatsavgränsningen och fri passage ska utformas enligt bifogad karta.”

Så här ser kartan ut med den nya tomtplatsavgränsningen:

Fem års lidande och kamp kan därmed äntligen vara till ända. Nu får paret med all sannolikhet en privat tomt precis som alla andra fastighetsägare i Vänersborg. Det blir en tomtplats runt huset och på gräsmattan ner mot älven. Här kommer familjen att ha möjlighet att anlägga ett trädgårdsland där de kan odla t ex grönsaker och kryddor. Och vem vet, kanske också uppföra ett växthus.

Det “enda” som återstår nu är att Länsstyrelsen ska godkänna byggnadsnämndens beslut. Det tror nog de flesta att det bara ska vara en formsak. Byggnadsförvaltningen med förvaltningschef Eddie Sandin i spetsen har nämligen skrivit en fyllig, detaljrik och mycket väl formulerad motivering till beslutet. Det är en helt annan klass på förvaltningens underlag än tidigare. Inte nog med att det finns hänvisningar till både lagar och rättsfall – i underlaget förklaras på ett mycket självkritiskt sätt orsakerna till det tidigare felaktiga beslutet.

Förvaltningen skriver bland annat:

“Nya omständigheter som inte var kända vid tidigare prövning har tillkommit i ärendet. (vittnesmål m.m). Tidigare beslut anses därmed vara felaktigt.”

Det finns anledning att återkomma med en fullständigare redogörelse av byggnadsnämndens beslut. Det finns en hel del att fundera på och diskutera i den långa och sega processen…. Det har varit en jobbig tid för paret Davidsson, ibland mycket jobbig.

Men idag är en glädjens dag för paret Davidsson. Äntligen får de den bostad med den tomt som de har drömt om sedan 2018. Och vem vet, idag kanske det också är en glädjens dag för alla vänersborgare. Det är inte helt omöjligt att en helt ny byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning har sett dagens ljus.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta

Juta (2/2): Rättsfall och lagar

5 mars, 2023 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning från bloggen “Juta (1/2): Lagar och rättsfall”.

I kommunikationen mellan byggnadsförvaltningen och Bengt Davidsson har det ofta framförts att det inte finns några rättsfall som stöder Davidssons förslag till ny strandskyddsdispens med en annan tomtplatsavgränsning.

Det här är Bengt Davidssons förslag:

Däremot hade byggnadsförvaltningens gamla tomtplatsavgränsning stöd, enligt förvaltningen själv, i lagar och rättsfall, liksom även den nya avgränsningen. Den nya tomtplatsavgränsningen kom till efter att TTELA och SVT uppmärksammade att felaktiga kartor hade använts i besluten 2018 och oktober 2022. I den nya tomtplatsavgränsningen har Davidsson också “fått vägen” som går strax förbi bostadshuset.

Det här är byggnadsförvaltningens nya förslag:

Det är inte sant att det inte finns några rättsfall som stöder Davidssons förslag till ny strandskyddsdispens med en annan tomtplatsavgränsning…

Jag har läst flera domar från Mark- och Miljööverdomstolen. “Överdomstolen” är den högsta domstolen på “mark- och miljöområdet” och domarna är prejudicerande. De domar som jag har studerat är från 2015-2021.

Alla de rättsfall som jag anför nedan handlar om tomtplatsavgränsning i samband med strandskyddsdispenser. När jag citerar från domarna så nämner jag inom parentes domarnas målnummer. Med dessa beteckningar kan man lätt hitta domarna på nätet.

I mål om strandskyddsdispenser föreligger i stort sett alltid en konflikt mellan två intressen. Det är markägarens intresse av att själv få bestämma över användningen av sin mark – och allmänhetens intresse av att få tillgång till strandområden. Det här har lagen löst genom att det vid strandskyddsdispenser ska bestämmas en gräns för det område som får användas som privat tomt och som således inte ingår i allemansrätten.

En tomtplats är (M 6607-16):

“det område inom vilket markägaren kan hävda en privat zon. Hur tomtplatsen ska bestämmas måste bedömas från fall till fall. En av utgångspunkterna är att en tomt inte ska sträcka sig ända till strandlinjen. Fastighetens storlek och form tillsammans med topografi, växtlighet och byggnaders placering är avgörande för bedömningen. En intresseavvägning måste även göras mellan enskilda och allmänna intressen.”

Det framgår tydligt av flera av domarna att markområden som är ianspråktagna (privatiserade, inte tillgängliga för allmänheten) ska ingå i tomtplatsen (M 9621-19):

“Till stöd för sin talan har E.E. lämnat in skriftliga vittnesutsagor vari anges att det funnits en altan på platsen sedan 1960-talet. Skäl saknas att ifrågasätta dessa uppgifter. Platsen får därför anses vara privatiserad på ett sådant sätt att den allemansrättsliga tillgängligheten redan utsläckts och platsen saknar betydelse för strandskyddets syften.”

Den här domen är också intressant eftersom Mark- och miljöverdomstolen anser att även ett område vid stranden ska ingå i tomtplatsen, trots att det innebär att allmänhetens fria passage försvinner.

Det finns ett annat mål där Mark- och miljööverdomstolen resonerar på samma sätt (M 1154-19):

“Området var därmed inte allemansrättsligt tillgängligt när reglerna om det generella strandskyddet infördes. Tomtplatsen ska därför bestämmas på ett sätt som säkerställer att den markanvändning av gräsytan nära vattnet som pågått sedan före år 1975 och alltjämt pågår inte inskränks.”

Den här domen är också intressant av samma orsak. Mark- och miljöverdomstolen anser nämligen även i detta fall att tomtplatsen ska sträcka sig ända ner till vattnet. Domen innebar att gräsytan vid vattnet, se pil på fotot, också skulle ingå i tomtplatsen. Även här försvann allmänhetens fria passage längs stranden.

Det är alltså inte ens så att “principerna” om att en tomt inte ska sträcka sig ända till strandlinjen alltid gäller eller att allmänheten ska ha fri passage vid stränderna. Vid tomtplatsavgränsning måste myndigheten – byggnadsnämnden, Länsstyrelsen eller Mark- och miljödomstolen – hela tiden utgå från att (M 6607-16):

“Fastighetens storlek och form tillsammans med topografi, växtlighet och byggnaders placering är avgörande för bedömningen.”

Redan med ovanstående exempel torde det vara lätt att inse att den förra mandatperiodens byggnadsnämnd visade både bristande kunskap och flexibilitet. Mark- och miljöverdomstolen lägger stor tyngd, inte bara på ianspråktagandets betydelse, utan också på fastighetsägarnas legitima intressen av användningen av sin mark. Även det tycks ha gått den förra nämndens majoritet förbi…

Det finns andra aspekter av rätten att ha en privat tomtplats…

En typisk privat tomtplats i Nordstan.

I domen i mål M 12640-19 resonerar Mark- och miljööverdomstolen kring begreppet “hemfrid”. Domstolen konstaterar att begreppet inte förekommer i Miljöbalken utan utgår från straffbestämmelsen om hemfridsbrott. Domstolen fortsätter:

“Hemfridsskyddet gäller “där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg”. Med bostad avses inte bara en lokal eller en annan plats där en person bor stadigvarande, under en längre tid. Det straffsanktionerade skydd som bestämmelsen ger avser förutom den egentliga bostaden också gård eller trädgård etc. som hör till bostaden. Det är inte nödvändigt att gården eller trädgården är inhägnad om det på annat sätt framgår att området hör till bostaden.”

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning har lagt sådan energi på att med en “dåres envishet” hävda att Jutatorpet inte har varit inhägnat. Ja, det ifrågasattes till och med ända tills helt nyligen att det överhuvudtaget hade funnits staket. Det har nu bevisats, men vad är det Mark- och miljööverdomstolen skriver i domen:

“Det är inte nödvändigt att gården eller trädgården är inhägnad om det på annat sätt framgår att området hör till bostaden.”

Det kan vara förståeligt att man inte kan allt eller har läst vartenda rättsfall. Men är det korrekt att i sin myndighetsutövning hävda att man har lagen och rättsfallen på sin sida när det uppenbarligen inte stämmer? (Det är ju bara en enkel googling till kunskap…) Och om svaret är nej, har man då begått tjänstefel?

Ovanstående förhållanden, ingen inhägnad, hade relevans för det mål som Mark- och miljööverdomstolen skulle döma i.

På flygfotot ser vi att även i detta fall kom domstolen fram till att tomtplatsen skulle omfatta hela området ner till sjön. Domstolen motiverade sin bedömning (M 12640-19):

“När det gäller förhållandena på platsen framgår det av det tillgängliga underlaget att strandområdet är lägre beläget än marken kring bostadshuset och att en person som befinner sig vid strandlinjen endast kan se husets tak. Fotografier tagna från bryggan visar dock att bostadshuset syns tydligt för den som närmar sig strandområdet från vattnet.”

Domstolen betraktade hela området från sjön till huset som privat, eftersom man kunde se bostadshuset från bryggan. Hela området från stranden till byggnaden skulle därför ingå i hemfridszonen, i den privata tomtplatsen.

Hemfrid har vad jag förstår av domstolens resonemang att göra med insyn. Kan man se in i huset eller in på den privata tomtplatsen så är den inte privat längre. Och då är det ingen hemfridszon. Men en hemfridszon har varje fastighetsägare rätt till.

Mina funderingar styrks av en annan dom i Mark- och miljöverdomstolen. I mål M 1850-15 motiverar domstolen sitt domslut:

“På denna plats bidrar den befintliga byggnadens utformning, med stora fönster mot vattnet som upptar nästan hela fasaden mot stranden, till att byggnaden får anses ha en inte obetydlig hemfridszon i denna riktning, likaså åt de två håll som gavlarna vetter mot.”

De stora fönstren i huset genererar alltså i sig en “inte obetydlig hemfridszon”. Och det av den anledningen att allmänheten kan gå längs stranden och titta in i huset – genom de stora fönstren… Möjligheten till insyn gör att bostaden och tomtplatsen inte är privat. Hemfridszonen måste därför omfatta hela området ner till sjön…

Det är naturligtvis lätt att dra paralleller med Juta och se det absurda i det sätt som majoriteten av den tidigare byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen resonerade och hanterade Davidssons strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning. Den gamla byggnadsnämnden visade inte den minsta tendens att fundera i dessa banor. I Vänersborgs kommun finns det tydligen inget som kan kallas hemfrid eller privat tomtplats. I varje fall inte för paret Davidsson. Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen ansåg att allmänheten kunde gå på vägen förbi huset och titta rakt in på altanen eller rakt in i huset hos Davidsson. Ja, allemansrätten gällde enligt kommunen till och med på delar av altanen…

Till sist vill jag tillägga att i två av Mark- och miljödomstolens domar (M 9621-19 och M 6607-16) tycks det tas för givet att det ingår parkeringsplatser i den privata tomtplatsen. Jag har inte heller letat efter fler domar kring den så kallade skälighetsprincipen, utan hänvisar till en tidigare blogg. (Se “Davidsson: Ianspråktaget! (4/4)”.)

Vänersborgs kommun har fått en ny byggnadsnämnd med nya ledamöter och en ny ordförande. Nämnden har sammanträde på tisdag, den 7 mars. Då har den nya konstellationen alla möjligheter att ställa allt tillrätta och att lägga “fallet Juta” till handlingarna. Det är på tiden, efter drygt 5 år, att ge Davidsson den lugn och ro han behöver på ålderns höst – och ge hans fru möjligheten att äntligen kunna anlägga ett trädgårdsland, och kanske ett växthus.

Byggnadsnämnden måste besluta om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning enligt det förslag som Davidsson har lämnat. Det skulle också innebära att allmänheten får en fri passage längs Göta älv och att människorna kan ta sig över ravinen mellan Juta och Önafors på Davidssons gångbro.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta

Juta (1/2): Lagar och rättsfall

4 mars, 2023 Lämna en kommentar

Det närmar sig ett avgörande för Juta.

Tisdagen den 7 mars samlas byggnadsnämndens ledamöter och ersättare i kommunhuset på Sundsgatan för att behandla ärendet Juta. Förhoppningsvis sätter nämnden punkt för ärendet, även om det inte kan bli någon riktig punkt förrän också Länsstyrelsen har sagt sitt.

Länsstyrelsen är som bekant statens förlängda arm och ska kontrollera att kommunen fattar korrekta beslut kring strandskyddsärenden. Den kan både “fälla och fria”. Om Länsstyrelsen visar sin sämsta sida tvingas Davidsson överklaga Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen. Då skulle det vara till stor hjälp om Bengt Davidsson hade byggnadsnämnden på sin sida. Självklart hoppas Davidsson att få slippa överklaganden, men jag anar att han redan nu förbereder sig mentalt på en fortsättning. Det kan i värsta fall dröja ytterligare något år innan han kan njuta av sin pension.

Davidsson har i drygt 5 år haft en kommunikation, eller vad man nu ska kalla det, med kommunens byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning. De har frenetiskt och ihärdigt försvarat sina bedömningar och beslut från 2018. De har fortsatt argumentera att den strandskyddsdispens med en tomtplatsavgränsning som faktiskt går över Davidssons altan är riktig och korrekt. Det har jag redogjort för i en mängd bloggar.

Det är först sedan fallet Juta uppmärksammades i medierna, t ex SVT (se “SVT har besökt David på Juta”) och TTELA (se ”Kommunen drog tomtgränsen över Bengts altan”), som politiker och tjänstepersoner på kommunen har börjat ifrågasätta sina beslut…

Byggnadsnämnden har fram tills nu använt framför allt två argument. Det första argumentet har gått ut på att Jutafastigheten inte har varit ianspråktagen och privatiserad. Eller “hävdad” som det ibland uttrycks.

I Miljöbalken (7 kap 18 c §) står det nämligen att strandskyddsdispens kan lämnas om ett område:

“redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Eftersom Jutatomten, enligt byggnadsnämnden, inte har varit ianspråktagen tillåter inte lagen någon annan tomtplatsavgränsning än den byggnadsnämnden bestämt. Det är i och för sig ändå en alldeles för rigid och ensidig tolkning som på ett felaktigt sätt bortser från att Davidsson som fastighetsägare faktiskt har rättmätiga intressen på sin egen fastighet. (Se ”Ska Juta ha en tomt? (1/4)”.)

I Miljöbalken 7 kap 25 § står det:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Den enskilde fastighetsägaren har alltså enligt lagen legitima intressen, och de intressena måste kommunen ta hänsyn till. Det här verkar emellertid inte ha bekymrat byggnadsnämnden i Vänersborg… Det är också anmärkningsvärt att miljö- och hälsoskyddsnämnden inte resonerade kring denna paragraf i sitt yttrande i ärendet. (Se “Davidsson på Juta kämpar vidare (2/3)”.) Lagparagrafen nämndes inte med ett ord.

Naturvårdsverket nämner ofta att en “kompromiss” mellan fastighetsägarens och allmänhetens intresse alltid innebär att det ska finnas en fri passage för allmänheten längs strandkanten och att den ska vara minst några tiotal meter bred. (Se skriften “Strandskydd”.) Det anser Bengt Davidsson gäller också på Juta.

Davidsson har arbetat hårt för att visa att Juta har varit ianspråktaget, privatiserat, åtminstone sedan Landstinget tog över fastigheten 1969. Det har visat sig i åtminstone en dom i Mark- och miljööverdomstolen (M 9621-19) att vittnesutsagor har accepterats som bevis. Vilket är självklart, utom kanske just i Vänersborg. Lave Thorells skriftliga vittnesmål (se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”) accepterades ju inte av byggnadsnämnden. (Se “Mörka moln över Juta”.) Vittnesmålet övertrumfades av en suddig flygbild från 1975… (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.) Bengt Davidsson har sedan fått kontakt med inte mindre än fem ytterligare vittnen som kan intyga att Juta vid olika tider har varit ianspråktaget. Jag har skrivit om några av dem. (Se “Juta: Det tar aldrig slut! (3)” och “Davidsson: Ianspråktaget! (4/4)”.)

Det har under de senaste veckorna framgått i dialoger mellan Davidsson och förvaltningen att den äntligen tycks ha insett att Jutatomten, dvs gräsmattan från bostadshuset ner mot vattnet, har varit ianspråktagen. Vi får se om byggnadsförvaltningen står fast vid denna förändrade ståndpunkt när den presenterar ärendet för byggnadsnämnden på tisdag.

Det andra argumentet som har kommunicerats med Bengt Davidsson handlar om att det inte finns några rättsfall som talar för Davidssons sak. Förvaltningen har tydligen letat, men inte hittat några. Däremot fann de domstolsutslag som talade mot Davidsson. Det är ytterst tvivelaktiga fall som förvaltningen har anfört och som faktiskt inte alls har några paralleller med Juta. Det är anmärkningsvärt att byggnadsnämnden och dess förvaltning i sin argumentation har valt att relatera till dessa domar. (Se “Juta: Det tar aldrig slut! (2)”.)

Det finns andra rättsfall som har betydligt större likheter med Davidsson och Jutafallet och där utgångarna istället talar till Bengt Davidssons fördel. Dessa rättsfall är också mycket lätta att hitta. Varför inte byggnadsförvaltningen har hittat dem är för mig en gåta, såvida inte fallen helt enkelt hoppades över därför att de inte passade in i förvaltningens argumentation och redan fastslagna slutsats…

Fortsättning följer i bloggen ”Juta (2/2): Rättsfall och lagar”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta

Överklagande till Förvaltningsrätten

2 mars, 2023 Lämna en kommentar

På kommunfullmäktiges sammanträde den 15 februari beslutade de styrande partierna, S+C+KD+MP, att återremittera Lena Eckerbom Wendels (M) motion om minskad tvångsanslutning till kommunens vatten och avlopp. Det var möjligt eftersom det räcker med en tredjedel av rösterna i fullmäktige för att återremittera ett ärende.

Det var också av precis den anledningen som de styrande partierna inte ville ha en omröstning om själva motionen. De visste ju att fullmäktige skulle bifalla den, dvs rösta ja till motionen. Oppositionen i Vänersborg var nämligen, för en gång skull, enig. Samtliga 28 ledamöter i oppositionen är motståndare till tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet. (De styrande har 23 ledamöter.) En återremiss var således det enda sättet för de styrande att undvika ett snöpligt röstningsnederlag i sakfrågan.

Jag har beskrivit hela ärendet ganska noggrant i bloggarna “KF 2: VA – återremiss igen” och ”KF 2b: VA-motionen och lagen”. TTELA har gjort detsamma i artikeln “Inga lättnader i tvånget att ansluta sig till va-nätet”.

För att få ett objektivt och kunnigt svar om vad det innebär att återremittera ett ärende så frågade jag den intelligenta chattroboten ChatGPT om hjälp. Jag fick svaret:

“Att återremittera ett ärende betyder att man skickar tillbaka det till den tidigare instansen, vanligtvis till den som skickade ärendet till dig i första hand, för vidare åtgärder. Detta kan göras av olika skäl, till exempel om det behövs ytterligare information eller om ärendet behöver undersökas ytterligare innan ett beslut kan fattas.

Återremiss kan också användas om ett beslut har fattats, men det beslutet behöver ändras eller justeras. I detta fall skickas ärendet tillbaka till den tidigare instansen för att en ny bedömning ska göras och en nytt beslut ska fattas.

I allmänhet innebär återremiss att ärendet inte kan avslutas eller hanteras på grund av bristande information eller andra omständigheter, och det kräver att ärendet går tillbaka till startpunkt för att lösa problemet.”

Ett återremissyrkande av ett ärende i kommunfullmäktige ska alltid följas av en motivering. Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Mats Andersson (C) lämnade följande motivering till yrkandet på återremiss:

“Återremiss av motionen tills Vänersborgs kommun har arbetat fram en ny vattentjänstplan”

Tanken med en återremiss är alltså att den ska användas när ett ärende kräver ytterligare utredning. Det kan vara att underlaget känns ofullständigt och behöver kompletteras med ytterligare faktauppgifter. Motiveringen ska då upplysa mottagaren av återremissen om vad som ska göras. 

Det framgår tydligt av Mats Anderssons motivering att detta inte var syftet med återremissen. Syftet var ett annat. Det var helt enkelt att förhindra ett beslut.

Det är möjligt att Mats Andersson tyckte att “ändamålet helgar medlen”. Han kanske ansåg att ett bifall av motionen skulle få negativa konsekvenser av något slag för kommunen. Det var i och för sig inget han direkt argumenterade för i talarstolen, men det var vad han sa i en paus. Men det spelar egentligen ingen roll vilket ändamål Andersson hade i slutändan, det direkta syftet med att återremittera ärendet var att förhindra ett beslut.

De styrande partierna missbrukade alltså, som jag ser det, rätten för minoriteter att återremittera ett ärende.

Jag tycker inte att det är ok agera på det här sättet i kommunens högsta beslutande organ. Jag har därför begärt att Förvaltningsrätten i Göteborg laglighetsprövar beslutet. Laglighetsprövning är så att säga den formella benämningen på ett överklagande.

Det är tveksamt om “överklagandet” finner rättens gillande. Förvaltningsrätten brukar nämligen oftast nöja sig med att meddela att kommunfullmäktige formellt sett har rätt att fatta beslut. Det brukar inte sällan vara ett slags “Moment 22” när man har med Förvaltningsrätten att göra.

Men det är ändå viktigt att reagera och protestera tycker jag. Förhoppningsvis leder en laglighetsprövning i varje fall till någon typ av diskussion. Är det politiskt och moraliskt ok att obstruera beslut i fullmäktige på det här sättet? Vi får se vad som händer.

Här nedan följer min skrivelse till Förvaltningsrätten. (Du kan ladda ner den som pdf här.)

===

Den 15 februari 2023 fattade kommunfullmäktige i Vänersborg ett beslut (§ 14, KS 2022/106) om att återremittera ärendet Motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp.

Yrkandet om återremiss framfördes av kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Mats Andersson (C) och motiveringen till återremissen hade lydelsen:

“Återremiss av motionen tills Vänersborgs kommun har arbetat fram en ny vattentjänstplan.”

I Kommunallagen 5 kap 50 § står det endast att motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. Det brukar emellertid vara så att en återremiss innebär att ärendet överlämnas för ytterligare utredning. Det kan vara att underlaget känns ofullständigt och behöver kompletteras med ytterligare faktauppgifter. Det är praxis att det i beslutet om återremiss tydligt anges varför ärendet återremitteras så att mottagaren av återremissen vet vad som ska göras. Däremot kan en återremiss knappast motiveras med att en kommunal plan måste utarbetas och godkännas före fullmäktige kan behandla motionen.

Den motivering som Mats Andersson lade fram på sammanträdet och som godkändes av en minoritet i kommunfullmäktige har inte syftet att ytterligare beredning av motionen ska ske. Återremissen är snarast en ”maskerad bordläggning” och syftar enligt min mening snarast till att obstruera ett beslut av kommunfullmäktige. Det torde kunna ses som ett missbruk av den möjlighet som kommunallagen ger en minoritet att kräva ytterligare utredning och faktaunderlag. Mats Andersson borde istället ha begärt en bordläggning av ärendet. 

Det ska tilläggas att motionen lämnades in 15 februari 2022 och var beredd enligt reglerna.

Undertecknad önskar därför att Förvaltningsrätten laglighetsprövar det beslut om återremiss med den motivering som lämnades och som en minoritet i Vänersborgs kommunfullmäktige fattade beslut om.

Stefan Kärvling
Vänersborg 20230301

Bilaga

Kommunfullmäktiges protokoll 2023-02-15

==

Bloggar om kommunfullmäktige den 15 februari 2023:

Kategorier:förvaltningsrätten, Juridik, Kommunfullmäktige 2023, VA