Arkiv
KS (4): Bara ett miljöparti i Vänersborg?
Det avhandlades flera detaljplaner på kommunstyrelsen i onsdags – liksom många inlägg från en viss vänsterpartist… Det börjar nästan kännas som om detaljplaner är min grej. Fast en partikamrat tyckte att det var mest skogar jag sysslade med nu för tiden. Men det var definitivt överdrivet, jag är alldeles för rädd för fästingar…
Ärende 12 hade rubriken “Antagande av yttrande över granskningshandlingar för detaljplan Trestad Center västra”. Det handlade både om detaljplan och skog…
Miljö- och byggnadsförvaltningen hade upprättat ett förslag till detaljplan för Trestad Center. Och det var egentligen inget konstigt med det. Det finns många industrier och företag i området och det behövs helt enkelt mer mark för expansion och nya etableringar. Vilket vi alla ser som positivt för Vänersborg. Och det var själva syftet med detaljplanen, att utveckla industri- och verksamhetsmark.
Det räckte med en snabb blick på översiktsbilden på planområdet (se nedan) för att se att området i stort sett bara består av skog.
Den här skogen har naturligtvis inga bra framtidsutsikter om området ska bli ett industri- och verksamhetsområde. I detaljplaneförslaget står det:
“Utbyggnad av verksamheter medför att större delen av skogsmarken tas i anspråk för bebyggelse och förändrar dagens markanvändning.”
Det är en hel del skog som försvinner och har försvunnit i kommunen, t ex Mariedal Östra, Kindblomsvägen, Skaven etc. Skogsavverkningen i kommunen ledde till ett medborgarförslag för ett tag sedan där några invånare tyckte att kommunen skulle besluta att (se “KS (7/10): 1 Pengar. Mycket pengar. 2 Miljö”):
- ”CO2-effekter av kommunala åtgärder och beslut skall utredas innan beslut fattas.”
- ”CO2-effekter av kommunala åtgärder och beslut skall till fullo kompenseras genom s.k. kolsänkor, och att dessa kolsänkor är del av respektive beslut.”
Det var ett bra förslag med tanke på de klimatförändringar som pågår. Det tyckte i varje fall Vänsterpartiet, nu var det upp till bevis. Det tyckte ingen annan – inte ens Miljöpartiet. Kommunstyrelsens beslut blev:
“Kommunstyrelsen avslår medborgarförslaget med anledning av det arbete som redan pågår.”
Alltså, “med anledning av det arbete som redan pågår”. Det är nämligen så att om kommunen själv får säga det, så arbetar den väldigt målmedvetet och progressivt med allt som har med miljö och klimatpåverkan att göra. Särskilt sådant som är lätt att få uppmärksamhet för i media… (Se t ex TTELA “Vänersborg lovar uppfylla klimatlöften”.) Kommunens “gedigna” och konkreta miljöarbete kan emellertid vara betydligt svårare att märka av om man befinner sig utanför kommunhusets väggar. Med andra ord, det tycks ofta vara skillnad mellan teori och praktik i Vänersborg… (Se “Skillnad på teori och praktik…?” – del 1 och del 2.)
I detaljplanen visade miljö- och byggnadsförvaltningen att den inte var helt främmande för klimataspekterna på Trestad Center västra:
“Planförslaget innebär att befintlig skog till största delen ersätts med hårdgjord yta. Sammantaget innebär planförslaget att mängden och kvaliteten på ekosystemtjänsterna minskar. Den förändrade markanvändningen innebär förlust och försämring av ett antal ekosystemtjänster som skogsmarken bidrar med. Exempel på sådana tjänster är klimatreglering, pollinering, hantering av vatten, produktion av livsmedel såsom bär och svamp mm.”
Jag ansåg att det var en stor brist, i ett annars genomarbetat förslag, att inte CO2-effekterna aktualiserades i detaljplanen. Det var ju ändå, ansåg jag, en detaljplan där tämligen mycket skog skulle avverkas. Varför inte göra verkstad, och ta upp medborgarförslagets idéer? Det var ett gyllene tillfälle att visa att kommunen tog klimatfrågan på stort allvar.
Jag lade fram ett tilläggsyrkande. Det betyder att man röstar ja till förslaget, om det kompletteras med ett tillägg. Mitt tilläggsförslag hade följande lydelse:
“Med all respekt för ett gediget planarbete, så känns det ändå rätt att en plan med en genomförandetid för de kommande tio åren behöver kompletteras med ett tillägg.
Planen berättar om att skogen i området avverkas. Vi har lärt oss mycket om skogens CO2-effekter.
Yrkande:
Detaljplanen bör innan antagandet kompletteras med en utredning om de CO2-effekter som blir resultatet av planens genomförande och även lämna ett förslag om hur kompensation skall ske.”
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa att han “delade intresset” och tyckte att det var en “viktig fråga”. Men:
“inte just i denna detaljplan.”
Augustsson ville få till ett “helhetstänkande” innan enskilda detaljplaner behandlade frågan. Svaret påminde mig om mañana-mentaliteten… (Se “Mañana, mañana”.) Det gäller typ att hitta på argument för att slippa göra något nu.
Gunnar Lidell (M) blev inte heller glad för mitt yrkande. Inte nog att jordbruksmark inte får bebyggas, tyckte Lidell, nu ska all skog vara kvar också. Och stå i vägen för expansion och utveckling. Jag fick vänligt men bestämt upplysa Lidell om att läsa tilläggsyrkandet en gång till.
Det spelade ingen roll. Alla partier, utom Vänsterpartiet, avslog mitt tilläggsyrkande. Även Miljöpartiet. Som inte heller yttrade sig i diskussionen…
Det tycks mig som om Miljöpartiet borde ändra namn till “Partiet”. Allt som har med miljö att göra tycks nämligen partiet ha glömt bort. I Vänersborg finns det nu för tiden bara ett miljöparti – Vänsterpartiet.
Anm. Det är den 4:e bloggen om kommunstyrelsens sammanträde onsdag den 2 december. Jag räknar med att det blir en till.
- ”KS (1): Upplösningen!” (2 dec)
- ”KS (2): Reservation KFV-motion” (4 dec)
- ”KS (3): Sociala fonder” (5 dec)
- ”KS (4): Bara ett miljöparti i Vänersborg?” (6 dec)
- ”KS (5): Nordkroken, ismaskiner, SD-motion och en del annat” (9 dec)
KS (3): Sociala fonder
För mycket, mycket länge sedan blev patriarken Jakobs son Josef kallad till palatset för att tyda faraos dröm om 7 feta och 7 magra kor. Josef tolkade betydelsen för farao (1 Mos 41:26-36):
“Det skall komma sju år med stort överflöd i hela Egypten. Men efter dem kommer sju hungerår, så svåra att man inte skall minnas något av överflödet som var i Egypten. Hungersnöden kommer att föröda landet … Under de kommande goda åren skall fogdarna samla in livsmedel: i städerna skall de lägga upp spannmålsförråd som står till faraos förfogande, och de skall hålla lagren under bevakning. På det viset får Egypten ett förråd av livsmedel för de sju hungeråren som kommer över landet, så att det inte dukar under för hungersnöden.”
Vid kommunstyrelsens sammanträde den 4 november diskuterades kommunens budget för 2021. Vänsterpartiet hade precis som de (flesta) andra partierna lagt sitt förslag till budget.
I Vänsterpartiets budgetförslag fanns det med ett avsnitt om att kommunen skyndsamt, redan innevarande år, skulle inrätta en social fond. Syftet var att kunna överföra en del av det stora överskottet (prognosen är 173 milj kr) till nästa år. Precis som Josef gav rådet till farao i Egypten att spara under de goda åren för att ha under de dåliga…
Det visade sig emellertid vara lättare att för nästan 3.000 år sedan spara spannmål i 7 år från de goda åren till de dåliga än för Vänersborg att föra över pengar från ett år till ett annat…
Statsbidragen ökade som bekant kraftigt under innevarande år på grund av pandemin. Staten insåg att kommunerna behövde extra tillskott för att hantera påfrestningarna under coronan. Men Vänersborg, liksom andra kommuner, hann helt enkelt inte använda pengarna. Pengarna skulle emellertid behövas under de kommande två åren – till välfärden. Och det hade ju egentligen varit helt enligt statens intentioner. Det ansåg i varje fall SKR (Sveriges Kommuner och Regioner). Och även Vänsterpartiet i Vänersborg…
SKR:s ordförande Anders Knape sa till Dagens Samhälle den 20 oktober (se “SKR: Otroligt starkt resultat 2020”):
“Extraordinära tider kräver också extraordinära åtgärder. Vi vill därför att regeringen ändrar lagen tillfälligt så att de tillskjutna statsbidragen kan användas under nästkommande år för att bidra till fortsatt hög kvalitet i välfärden och till att hantera pandemins långsiktiga konsekvenser.”
Staten lyssnade inte på ordförande Knape, inga lagar ändrades. Det hade behövts, lagstiftningen är nämligen, tyvärr, sådan att det inte på ett enkelt sätt går att överföra ett överskott från 2020 till 2021 eller 2022. (Du kan läsa mer på Rininslands (V) blogg: “173 miljoner överskott? Nu är det kris!”.)
Vänsterpartiet tyckte sig dock se en lösning på dilemmat. Partiet föreslog i sitt budgetförslag att kommunen snabbt, före årets slut, skulle inrätta en social fond och anvisa 50 milj kr till fonden – ur årets överskott. På det sättet så skulle verksamheterna få bättre nytta av alla statsbidrag. Miljonerna skulle helt lagligt ha kunnat föras över till och användas kommande år.
Som SKR:s ordförande sa:
“Extraordinära tider kräver också extraordinära åtgärder.”
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) ville inte godkänna förslaget eftersom det inte hade med ärendet, dvs årets budget, att göra. Kommunstyrelsen diskuterade ju nästa års budget… Då begärde jag att Vänsterpartiets förslag om den sociala fonden skulle tas upp och behandlas som ett extra ärende.
Och så blev det. Men ordförande ville inte att kommunstyrelsen skulle fatta något snabbt beslut utan underlag. Det tyckte inte de andra ledamöterna heller. Förslaget om sociala fonder blev därför återremitterat. Det skulle utredas först.
I onsdags på kommunstyrelsen var ärendet utrett. Slutsatsen blev att Vänsterpartiets förslag skulle avslås.
I motiveringen gick förvaltningen igenom bokförings- och redovisningsprinciper och vad olika lagparagrafer hade att säga om detta. Och enligt utredningen så var det enligt alla lagar inte möjligt att föra över pengar från i år till nästa:
“Någon möjlighet att i bokslutet avsätta medel för framtida åtgärder eller verksamhet finns inte.”
Och därför drogs slutsatsen:
“Förslaget att anvisa 50 mkr till en social fond med finansiering genom att skriva ned resultatet för 2020, bedöms inte vara förenligt med lag (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning och god redovisningssed.”
Och det låter väl plausibelt och tungt? Eller?
Det är egentligen bara ett problem. Väldigt många kommuner i Sverige har inrättat sociala fonder, eller sociala investeringsfonder som de ibland kallas. De första fonderna startades faktiskt för 10 år sedan av Umeås och Norrköpings kommuner. För 10 år sedan… Och de fungerar – och är lagliga…
SKR:s tidning Dagens Samhälle skriver den 14 februari 2020 (se “Bädda för framtiden med sociala investeringar”):
“Sedan drygt tio år pågår olika försök i Sverige och ungefär hälften av landets 290 kommuner och 20 regioner har aktualiserat arbete med sociala investeringar på något sätt.”
“Ungefär hälften av landets 290 kommuner…” Som jag skrev i bloggen igår fredag om motionen om Kunskapsförbundet (se “KS (2): Reservation KFV-motion”):
“…det som verkar omöjligt eller till och med olagligt i Vänersborg är både möjligt och lagligt att göra i andra kommuner. Och som dessutom praktiseras med goda resultat.”
I broschyren “Sociala investeringar Redovisning och budgetering” (utgiven av SKL 2018; kan laddas ner här) skriver författarna om budgetprocessen kring sociala fonder:
“Fullmäktige tar i den ordinarie budgetprocessen ett beslut om medel till sociala investeringar utifrån vanliga rutiner.”
Och:
“De kostnader som uppstår i ett projekt avseende sociala investeringar utgör driftkostnader.”
Jag kan inte påstå att jag är särskilt tillfreds med utredningens slutsats. De flesta (alla?) av de sociala fonderna som finns i ungefär hälften av landets kommuner finansierar olika sociala projekt. Ofta är det satsningar på barn och ungdomar som ska ge långsiktiga effekter för både den enskilde och för samhället. Vänersborgs kommun skulle t ex kunna använda pengar från en sådan här fond till elever i behov av särskilt stöd… Eller till trygghetsskapande insatser, eller bekämpande av långtidsarbetslösheten, eller förbättrad integration…
Kommunstyrelsen avslog Vänsterpartiets förslag om att inrätta sociala fonder.
Men…
Nu var och är det ändå för sent för Vänersborgs del. Och om viljan saknas hos de styrande, vilket den gör, så skulle det ändå inte gå. Det är bara för Vänsterpartiet att inse. Det vi kan hoppas på, det är att idén om sociala fonder sätts i verket någon gång senare under denna mandatperiod.
Men visst kan det kännas lite hopplöst med en kommun som har så svårt att se utanför ramarna…
Anm. Det är den 3:e bloggen om kommunstyrelsens sammanträde onsdag den 2 december.
- ”KS (1): Upplösningen!” (2 dec)
- ”KS (2): Reservation KFV-motion” (4 dec)
- ”KS (3): Sociala fonder” (5 dec)
- ”KS (4): Bara ett miljöparti i Vänersborg?” (6 dec)
- ”KS (5): Nordkroken, ismaskiner, SD-motion och en del annat” (9 dec)
KS (2): Reservation KFV-motion
Det var många ärenden av olika karaktär som behandlades på onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen. Fast det var faktiskt ytterligare ett detaljeplaneärende. Den detaljplanen hade emellertid ett helt annat fokus, kanske ytterligare ett dilemma? (Se “KS (1): Upplösningen!”.) I samband med behandlingen tog jag nämligen upp, antagligen helt oväntat för de andra, aspekten – skog och CO2-effekter… (Mer om det i en kommande blogg.)
Men det var inte bara detaljeplaneärenden som avhandlades. Det var allt från sociala fonder, pumpstation i Nordkroken och motioner. En av motionerna hade skrivits av Lutz Rininsland (V) och undertecknad (V). Den hade rubriken “Fortsätt men gör rätt”. Den handlade om Kunskapsförbundet Väst. (Motionen kan laddas ner här.)
Motionen tog upp ägarkommunernas, dvs Trollhättan och Vänersborg, finansiering av Kunskapsförbundet och – förbundets finansiering av friskolorna… Och de problem som upplägget skapar för Kunskapsförbundet. Framväxten av allt fler friskolor dränerar nämligen 
Kunskapsförbundet på ekonomiska resurser – resurser som skulle behövas till förbundets egna elever. Kunskapsförbundet får 55.000 kr per tillkommande elev av Vänersborg och Trollhättan. Om denne elev väljer en friskola, så kan denna plats kosta både det dubbla eller tredubbla. Men Kunskapsförbundet får inga extra pengar från ägarkommunerna, utan måste ta pengar från de andra eleverna i förbundet för att betala friskolan. Som “systemet” är konstruerat nu så förlorar förbundet pengar på i stort sett varje elev som väljer en annan skola än förbundets egna.
Det här upplägget på finansieringen är ett problem som Trollhättan, Vänersborg och Kunskapsförbundet Väst borde diskutera och lösa tillsammans. Och det är en uppfattning som hela direktionen i förbundet har gett uttryck för, även socialdemokrater och centerpartister från Vänersborg. Det var ett av skälen till Lutz Rininslands och min motion.
Vi skrev motionen i oktober förra året (2019) och den remitterades till kommunstyrelsen. Där behandlades motionen den 25 mars. Motionen avslogs efter en votering som slutade 9-6. Det var de styrande partierna (S+C+MP) som röstade för avslag tillsammans med sverigedemokraterna. Alla de andra partierna röstade på bifall. Avslaget var något uppseendeväckande eftersom motionens yrkande var:
“att kommunledningen i samråd med Trollhättan och med direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi anför i denna motion.”
Majoriteten avslog alltså att politikerna skulle försöka att “åstadkomma en lösning”.
I kommunfullmäktige den 15 april överraskade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) de församlade ledamöterna med att begära återremiss av motionen. (Se “KF(V): Augustssons återremiss”.)
Augustsson hade i sin motivering en diger lista på oklarheter som borde utredas innan fullmäktige tog ställning till motionen. Då trodde vi nog alla att det skulle bli en ordentlig utredning kring de problem som vi lyfte i motionen. Det fanns hopp…
Men det hoppet grusades i onsdags. Då behandlade kommunstyrelsen återigen motionen. I utredningen (du kan ladda ner utredningen här) sammanfattades hela motionens fråge-/problemställning till:
“hur finansieras de utbildningsplatser som kommunens elever väljer i andra kommuner och/eller i friskolor?”
Och att motionen själv hade gett svaret:
“friskolornas fakturor ska tillställas kommunens ekonomiavdelning, varifrån betalning av fakturorna enligt förslaget ska ske”.
Och så konstaterade utredningen att:
“utbildningsplatser som elever väljer vid friskolor eller i andra kommunen finansieras på samma sätt oavsett om kommunen är huvudman för gymnasieskolan eller om huvudmannaskapet för gymnasieskolan lämnats över till ett kommunalförbund. Det är inte möjligt för Vänersborgs kommun att, i enlighet med förslaget i motionen, betala fakturor för Kunskapsförbundet Väst som är huvudman för gymnasieskolan.”
Och drog slutsatsen att kommunstyrelsen ska föreslå kommunfullmäktige att avslå motionen.
Det är egentligen en märklig motivering och bedömning, eftersom motionens yrkande fortfarande är:
“att kommunledningen i samråd med Trollhättan och med direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi anför i denna motion.”
Jag påtalade detta i kommunstyrelsen i onsdags. Och att det snarast verkade vara så att mycket av det som verkar omöjligt eller till och med olagligt i Vänersborg är både möjligt och lagligt att göra i andra kommuner. Och som dessutom praktiseras med goda resultat. 
Jag pratade för döva öron. Det var bara min partikamrat James Bucci som yrkade bifall. Resten av kommunstyrelsen ställde sig bakom yrkandet att kommunstyrelsen skulle föreslå kommunfullmäktige att avslå motionen…
Och denna gång lär kommunfullmäktige gå på kommunstyrelsens linje…
Hur ska man förstå avslaget? Vill kommunstyrelsen ha sagt: problemet är löst! Eller vill den ha sagt: Det finns ingen lösning. Eller kanske: Det finns inget problem…
Jag reserverade mig mot beslutet. Reservationen skickades in igår kväll. Den återges i sin helhet här nedan. (Du kan också ladda ner den som pdf här.)
===
Reservation vid kommunstyrelsens möte 2020-12-02 i ärendet 
Svar på motion om ”Fortsätt, men gör rätt!” [Dnr 2019/397]
Motionen avser frågor som berör Kunskapsförbundet Väst och förbundets medlemskommuner Trollhättan och Vänersborg.
Motionen undertecknades i oktober 2019 av Lutz Rininsland, ledamot i förbundets direktion, och Stefan Kärvling, ersättare i direktionen. Förutsättningen för att ha mandat i direktionen är att man samtidigt är ledamot i kommunfullmäktige på hemorten. Detta gäller alla, inte bara oss två.
De synpunkter som Rininsland och jag framför i direktionen är desamma som vi ger uttryck för i vårt arbete i kommunfullmäktige. Men ibland upplever vi att detta märkligt nog skiljer oss från förtroendevalda från andra partier – som kan framföra olika synpunkter beroende på vilken roll de för tillfället intar.
Detta blev tydligt i april 2020 när motionen skulle besvaras i fullmäktige. Vårt yrkande ”att kommunledningen i samråd med Trollhättan och med direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi anför i motionen” hade inte fått gehör i kommunstyrelsen. Med siffrorna 9-6 föreslog kommunstyrelsen att kommunfullmäktige skulle avslå motionen.
I kommunfullmäktige ändrade kommunstyrelsens ordförande åsikt och yrkade att motionen skulle återremitteras till kommunstyrelsen.
När motionen nu åter skall till kommunfullmäktige är kommunstyrelsens förslag för andra gången att kommunfullmäktige ska avslå motionen.
Såväl i april som nu i december finns det i ärendet längre texter under rubriken ”Kommunstyrelseförvaltningens bedömning”. Beslutsförslaget är dock utan hänvisning till denna bedömning: ”Kommunstyrelsen föreslår att kommunfullmäktige avslår motionen.”
Visserligen är det inte mycket att invända mot den Juridiska avdelningens bedömning. Men yrkandet i motionen var endast ”söker att åstadkomma en lösning på frågorna”.
Hur ska man förstå avslaget? Vill man ha sagt: problemet är löst! Eller vill man ha sagt: Det finns ingen lösning. Eller kanske: Det finns inget problem.
Bland ledamöterna i direktionen är uppfattningen samstämmig om att det finns en rad frågetecken kring medlemskommunernas finansiering av förbundets tre gymnasieskolor.
Förbundsbidraget beräknas fortfarande på underlaget ur folkbokföringen. Det beräknas på antalet ungdomar som finns i årskullarna 16-, 17- och 18-åringar. Det förenklar den administrativa hanteringen och avvikelser utjämnas över tiden. Jag har egentligen inga invändningar men det är fel i varje fall. Ett inte obetydligt antal ungdomar går nämligen ett fjärde år, somliga ett femte. Varje år kostar det förbundet pengar, men kommunerna finansierar endast tre år.
Kunskapsförbundets tre gymnasieskolor har ”stordriftsfördelar” – detta synsätt spelade roll när grundbeloppet fastställdes en gång i tiden. När elevantalet nu växer för varje år, så tillkommer ett mindre belopp för varje enskild elev. Så långt är allt bra.
Men det finns också en annan trend. Tillkommande elever väljer i allt större utsträckning friskolor. Och beloppen som står på friskolornas fakturor täcks inte av det bidrag som medlemskommunerna ställer till förfogande för tillkommande elever. Förbundet måste finansiera mellanskillnaden.
Det handlar om mycket stora belopp, om miljonbelopp.
Sedan finns det ytterligare annat som spelar stor roll och som behöver tas i beaktande när det handlar om kostnaderna för Kunskapsförbundets egen verksamhet och fakturorna till friskolorna.
Friskolorna erbjuder i huvudsak högskoleförberedande utbildningsprogram, undantag finns dock. Kostnaden per elevplats på yrkesförberedande program överstiger i regel vida kostnaden per elevplats på högskoleförberedande program. Samtliga ”stora” yrkesförberedande program finns hos förbundet. Förbundets undervisning kostar alltså mer men finansieringsmodellen tar inte hänsyn till det.
Från år till år blir ett annat mönster allt tydligare. Elever med goda förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningar (framför allt pga föräldrarnas utbildningsbakgrund) väljer till program och skolor där de flesta elever har samma goda förutsättningar.
Elever i behov av stöd och kompensatoriska insatser kräver, för att lyckas, anpassningar av olika slag, t ex mer undervisningstid, enskild handledning, mindre elevgrupper och stödundervisning. Även osäkerhet och bristande självförtroende behöver ofta mötas av utbildad personal – personal vars lön kanske inte ryms i kommunens anslag.
Det är dessa frågor ledamöterna i direktionen diskuterar när utvärderingar och uppföljningar står på ärendelistan. Vi ser att det finns föredömlig verksamhet, god ledning och planering. Skolinspektionen bekräftar också att det förhåller sig på detta sätt. Men ledamöterna i direktionen blickar samtidigt framåt och konstaterar i full enighet: ”Än så länge, MEN …”
Rininsland och jag undertecknade motionen för lite mer än ett år sedan. Kommunerna har sedan dess tillskjutit pengar till förbundets verksamhet. Det noteras av alla med tacksamhet. Men det ändrar inte grundproblemet med en skev finansieringsmodell som inte längre stämmer överens med utvecklingen och som urholkar förbundets möjligheter att fullgöra medlemskommunernas uppdrag.
Vi motionerade om ”att söka åstadkomma en lösning”. Eftersom jag inte kan förstå att ett avslag på detta yrkande kan vara konstruktivt, reserverar jag mig mot kommunstyrelsens beslut och till förmån för Rininslands och min motion.
Anm. Det är den 2:a bloggen om kommunstyrelsens sammanträde onsdag den 2 december.
- ”KS (1): Upplösningen!” (2 dec)
- ”KS (2): Reservation KFV-motion” (4 dec)
- ”KS (3): Sociala fonder” (5 dec)
- ”KS (4): Bara ett miljöparti i Vänersborg?” (6 dec)
- ”KS (5): Nordkroken, ismaskiner, SD-motion och en del annat” (9 dec)
KS (1): Upplösningen!
Idag sammanträdde kommunstyrelsen för sista gången detta coronaår. Alla ledamöter uppmanades att vara hemma och delta på distans. Väldigt många följde uppmaningen, dock inte alla. Ganska många vandrade som vanligt till de olika rummen i kommunhuset på Sundsgatan.
Distansmöten
Inställningen bland de styrande partiernas ordförande har onekligen förändrats en del sedan i våras. Och då tänker jag naturligtvis i synnerhet på den attityd som barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) visade när han överklagade Kunskapsförbundet Västs möte på distans. Deltagande på distans från t ex 
hemmet fanns inte på kartan. Det var typ otänkbart. Det syntes också tydligt i svaren på de många interpellationer jag ställde. (Se t ex “Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”.)
Sedan tycks det som om det har varit kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som har ändrat uppfattning. Det verkar vara han som har lett förändringen, och utvecklingen. Men det är väl så att socialdemokrater är mer positiva till utveckling och framåtskridande än sina allierade i centerpartiet. Nu hoppas jag bara att Augustssons utvecklings- och framtidsoptimism lyckas smitta av sig på kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin, tillika centerpartist. Kanske lyckas han övertala Levin att också ordna “sina” möten med kommunfullmäktige på distans. Det är nämligen helt möjligt. Gunnar Lidell (M) berättade till exempel att Västra Götalandsregionens fullmäktige sammanträdde i måndags och tisdags denna vecka – på distans. Samtliga 149 ledamöter och omkring 20 ersättare deltog hemifrån eller från något annat ställe. Det var bara ett fåtal personer i presidiet som var på “riktig” plats.
Lunddala
Två etiska dilemman fick sin upplösning idag. Eller vad man ska säga. Det ena dilemmat diskuterades knappast alls, och särskilt inte utifrån något etiskt perspektiv. Det var ärendet ”Granskning – Ändring av detaljplan nr 341 Rånnum 10:58, Metallurgen 6 (Lunddala servicebostäder)”. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.)
När ordförande Augustsson släppte ordet fritt så var det ingen som begärde ordet. Det brukar vara ett typiskt tecken på ett rutinärende. Alla väntar bara på att klubban ska falla för beslut, all diskussion är överflödig typ. Jag begärde ordet, vilket inte är helt ovanligt…
Jag försökte ganska kort förklara dilemmat, att det var två rättmätiga intressen som stod mot varandra. Jag förklarade sedan att jag tänkte avstå från att delta i beslutet och frågade ordförande om han tillät att jag lämnade en protokollsanteckning. Det är nämligen ordförande som bestämmer om protokollsanteckningar. (Ordförande Augustsson brukar oftast vara generös med att tillåta sådana.) I 
protokollsanteckningen beskrev jag mitt ställningstagande, eller avsaknad av. Jag läste också upp den för de närvarande.
Då utbröt en diskussion om formalia och juridik – hade jag rätt att agera så? Fick jag lämna en anteckning om jag inte deltog i beslutet? Fick jag överhuvudtaget yttra mig?
Flera ledamöter liksom ordförande Augustsson och juristerna engagerade sig. Ett tag verkade det som om det inte var ok. Då sa jag, att i så fall skulle jag rösta nej till detaljplanen. Och istället lämna in min protokollsanteckning som reservation. Det kan nämligen ingen hindra, den rätten ger kommunallagen alla ledamöter. Till slut lästes delar av kommunallagen upp och Benny Augustsson (S) avgjorde frågan – det var ok att avstå från att delta i beslutet och lämna in en protokollsanteckning. Så då gjorde jag det.
Det var i och för sig en intressant diskussion, men det var en besvikelse att ingen ville diskutera dilemmat, dvs sakfrågan. Det är sådant vi politiker borde diskutera. Om inte, kan vi egentligen lämna över beslutanderätten till experter och tjänstemän…
Det var bara Göran Svensson (MBP) som deklarerade att han tänkte rösta nej till detaljplanen. Svensson hade dock en helt annan ingång i frågan än etik och moral. Han ansåg att äldreboenden bara ska byggas i en våning av säkerhetsskäl.
Det blev ingen votering. Det var ingen annan än Göran Svensson och jag som hade synpunkter på detaljplanen.
Besviken på att dilemmat inte fick någon egentlig lösning? Jäpp.
Protokollsanteckning Lunddala
Min protokollsanteckning:
“Lunddala servicebostäder – grannarna på Trastvägen?
Det är ett dilemma. Två rättmätiga intressen står mot varandra.
Å ena sidan behövs det en bättre boendemiljö för de äldre samtidigt som det behövs fler platser.
Å andra sidan är det grannarnas på Trastvägen intressen. Visst har detaljplanen tagit viss hänsyn till grannarna, men inte fullt ut. Ljusförhållandena under året kommer att bli annorlunda, och sämre. Istället kommer husväggen på över 80 meter och två våningar att få en massa fönster och kanske också balkonger där människor kan sitta och titta ner i trädgårdar och vardagsrum.
Det borde finnas möjlighet att bygga på Lunddala så att alla blir nöjda. Jag vet att de boende har både idéer och skisser på hur det skulle kunna se ut. Jag hoppas att byggnadsnämnden och förvaltningen får ta del av dessa, studerar dem och försöker hitta en bättre lösning på dilemmat än det föreliggande förslaget.”
Brännjärnet
Det andra dilemmat hade titeln “Antagande av yttrande över granskningshandlingar för detaljplan för Brännjärnet 1 m fl Vänersborgs kommun”. Bakgrunden till hela ärendet, argumenten, de etiska aspekterna och själva dilemmat i ärendet redogjorde jag utförligt för i bloggen igår. (Se “Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet”.)
Det var mer av diskussion kring den etiska aspekten än i det föregående ärendet. Ändå var det relativt få som yttrade sig. Det gör det lite svårt att avgöra huruvida voteringen senare var ett resultat av medvetna etiska ställningstaganden eller bara lojalitet gentemot partilinjerna.
Den sidan som så att säga ville säga nej till detaljplanen anfördes av Gunnar Lidell (M). Ja, egentligen var det bara Lidell som argumenterade. Henrik Harlitz (M) upprepade väl egentligen endast Lidells argument, medan någon annan yrkade bifall till den borgerliga “oppositionens” avslagsyrkande. Jag kan inte säga att det var några andra argument än de som jag anförde i gårdagens blogg. Det handlade alltså om att regler är regler och om vad som skulle hända om kommunen accepterade regelöverträdelser – typ att andra invånare tog efter och också började bryta mot reglerna.
Här tyckte jag att Dan Nyberg (S) hade ett bra inlägg, som delvis gav en annan vinkling på “den andra sidans” argument, dvs den sida som var positiv till planen.
Förutom att Nyberg sa att han delade min “ingång i ärendet” så anförde Nyberg följande:
“Jag är inte orolig som Lidell för vad andra ska göra. Varje ärende måste betraktas för sig. Jag har tidigare varit ordförande i byggnadsnämnden och vi korrigerade flera gånger kartan till verkligheten. Vi har ändrat detaljplaner och fastighetsägare har fått betala förhöjd avgift för bygglov.”
Med andra ord, David på Brännjärnet har inte behandlats på något annorlunda sätt än andra. Så här har byggnadsnämnden hanterat ärenden många gånger tidigare. Det är rutin. Dan Nyberg tyckte också att det var lite märkligt att medan kommunen jobbar på att förbättra företagsklimatet, så jobbar moderaterna på att försämra det… Och det kan jag väl i och för sig hålla med om, men det var kanske inte ett argument om det etiska dilemmat.
Ordförande Augustsson (S) hade inlett diskussionen. Han sammanfattade ärendet och fick med flera argument för att uttala sig positivt om detaljplanen. Det nya med Augustssons argument var att det etiska dilemmat (han uttryckte det dock inte i de termerna) redan hade avgjorts i fastighetsutskottet (samhällsbyggnadsnämnden) och i byggnadsnämnden. De hade ju beslutat om att kommunens mark skulle säljas och att en ny detaljplan skulle upprättas – som anpassade planen till verkligheten. Det skulle inte kommunstyrelsen diskutera och ta ställning till idag. Augustsson menade att kommunstyrelsen “bara” skulle uttala sig om själva detaljplanen, inte dilemmat.
Själv pratade jag en del. Men upprepade mest en del påståenden från gårdagens blogg. Som svar till Lidell tyckte jag att man skulle inta fastighetsägarens, Davids, perspektiv. För honom är tjänstemän, förvaltningar, nämnder och politiker representanter för “kommunen”. Som invånare är alla dessa kontakter desamma – de är “kommunen”. Säger en tjänsteman på byggnadsförvaltningen en sak, så är personen helt enkelt en företrädare för “kommunen”. Och så tror jag också att de flesta invånare uppfattar det. Tjänstemän och politiker talar samma språk och är överens, de representerar “kommunen”. Hur skulle det kunna vara annorlunda?
Och nu har flera år gått. David har blivit lovad att få köpa marken, få en ny detaljplan, bygga nytt osv – om han gör sin del av avtalet. Och det har han gjort, och det tycker också “kommunen” att han har gjort. David har ju bland annat betalat över 200.000 kr… Då kan inte “kommunen” i form av kommunstyrelsen, menade jag, helt plötsligt vända på kuttingen och säga nej. David måste väl kunna lita på “kommunen”? Invånarna måste väl kunna lita på “kommunen” och de besked som “kommunen” ger?
Det är inte ofta som socialdemokrater i kommunen öppet säger att de håller med mig, men då blir det desto mer glädjande när de gör det. Och jag höll med dem, vilket jag också sa. Och det är inte heller så vanligt.
Votering Brännjärnet
Om inte dilemmat avgjordes på sammanträdet, eller gjorde det det?, så avgjordes i varje fall ärendet. Det slutade med en votering. På ena sidan stod den borgerliga “oppositionen”, dvs M+L+KD, och på den andra de styrande partierna, dvs S+C+MP. Det betydde 4 för de borgerliga och 6 för de styrande. 
Sverigedemokraterna sa inte ett ord i debatten, men de röstade med de borgerliga – 6-6. Göran Svensson (MBP) röstade med de styrande och James Bucci (V) med de borgerliga – 7-7.
Jag stod på “Davids sida” och var således positiv till detaljplanen. 8-7.
Anm. Det är den 1:a bloggen om kommunstyrelsens sammanträde onsdag den 2 december.
- ”KS (1): Upplösningen!” (2 dec)
- ”KS (2): Reservation KFV-motion” (4 dec)
- ”KS (3): Sociala fonder” (5 dec)
- ”KS (4): Bara ett miljöparti i Vänersborg?” (6 dec)
- ”KS (5): Nordkroken, ismaskiner, SD-motion och en del annat” (9 dec)
Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet
Imorgon onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Den har, precis som barn- och utbildningsnämnden igår, en mycket diger dagordning.
I lördags redogjorde jag för ett av ärendena i kommunstyrelsen, ett detaljplaneärende som visade sig vara ett riktigt etiskt dilemma för politikerna. Det kanske var lite förvånande för en del bloggläsare. Men det är faktiskt så att även i den kommunala politiken kan små och till synes betydelselösa frågor innehålla komplicerade etiska och moraliska resonemang och ställningstaganden. Även “harmlösa” detaljplaner…
I lördags handlade bloggen om Lunddala i Vargön. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.) Det känns lite osannolikt, men kommunstyrelsen har faktiskt ytterligare ett “detaljplanedilemma” att ta ställning till imorgon. Och inte bara det, det handlar återigen om Vargön – några stenkast från Lunddala. Ärendet har rubriken “Antagande av yttrande över granskningshandlingar för detaljplan för Brännjärnet 1 m fl Vänersborgs kommun”.
Dilemmat “Brännjärne
t” fokuserar på det som i etiken kallas värderingar. Det skiljer sig från fakta. Fakta är sanna eller falska, värderingar handlar om åsikter och tyckanden. Dilemmat Brännjärnet ställer det på sin spets som i etiksammanhang kallas regeletik och effektetik.
Historien kring Brännjärnet sträcker sig en bit bakåt i tiden. Den började på allvar i september 2012 med en anmälan. Men egentligen låg själva ämnet för anmälan och kommunens “inblandning” ytterligare några år längre tillbaka i tiden.
Ägaren av fastigheten Brännjärnet, låt oss kalla honom David, driver ett företag på fastigheten. Han bor inte där, och ingen annan heller. Företaget har tre anställda. Det finns garage, förråd, kontor och lager mm på området. För drygt 10 år sedan tog blåsten och framför allt snön ut sin rätt. Garaget höll inte. Fastighetsägaren byggde då ett nytt.
Det nya garaget blev större än det tidigare. David gjorde nämligen en slags utbyggnad på garaget. Under bygget gjorde David två stora fel. Han hade inget bygglov och själva utbyggnaden på garaget stod på kommunens mark. Det var det som anmäldes till kommunen 2012.
Det finns vissa förklaringar till de här “felaktigheterna” eller lagöverträdelserna, men det är inget som företagaren själv vill åberopa som typ förmildrande omständigheter. David säger själv att det var fel och att han var “korkad”. Han erkänner utan omsvep att han gjorde “dubbelfel”.
Det är bara jag som vid ett besök blev oerhört förvånad över fastighetsgränserna och – en häck.
Kartan (till vänster) visar det område som dilemmat utspelar sig i, och samtidigt det område som del av den nya detaljplanen ska gälla. De röda strecken markerar även området där företaget verkar, ett “inneslutet” område där verksamheten bedrivs. Det går en hög häck hela vägen vid det röda strecket till vänster. Häcken skyddar tomten mot insyn och den avgränsar fastigheten mot en förskola som ligger på andra sidan.
Det är som jag ser det ett “problem” med tomten. Nere till vänster, vid pilen, är det kommunens mark och inte företagarens. Fastighetsgränsen går rakt trots att häcken svänger av 45 grader. Det innebär att kommunens mark, det lilla området på ca 70 kvm, bara kan nås från Davids tomt och bara användas av honom. Vilket han alltid har gjort för övrigt. Markplätten var tidigare grusad och lastbilar med transporter till företaget har alltid använt markbiten för att vända. Och gör så fortfarande.
Företagaren byggde sitt nya garage längst ner på sin tomt – och utbyggnaden fortsatte in på kommunens mark, in i det lilla området där det blå krysset är utsatt (se kartan till höger).
Men som sagt, företagaren använder inte tomtens placering eller häckens sträckning som någon förmildrande omständighet. Han har gjort, som han alltså själv säger, “dubbelfel”. Det var ett svartbygge på annans mark. Punkt.
Det var mer än 10 år sedan det hände. Sedan anmäldes svartbygget och några år av juridiska tvister, förelägganden, överklaganden etc följde. Ja, det gick till och med så långt att byggnadsnämnden i mars 2015 beslutade om ett föreläggande – garaget skulle tas bort. Det var ett beslut som David sedan överklagade. Jag ska inte gå in mer på vad som hände eftersom det saknar betydelse för kommunstyrelsens dilemma imorgon.
Det slutade i varje fall med att både kommunen och David tyckte att de borde kunna göra upp i godo. Det talades om att David skulle kunna köpa kommunens mark eller byta den mot annan mark som han ägde i Vargön. David gick med på allt som skulle kunna få “saken ur världen”.
Även dessa förhandlingar mellan David och kommunen pågick några år. Kommunen var positiv, men hade tydligen lite svårt att bestämma sig. (Vem vet, det kanske fanns politiker som drog åt olika håll…) Byte av mark eller försäljning? Hur som helst så ansåg kommunen att det var David som skulle stå för kostnaderna, t ex för markundersökningar, både på sin och på kommunens mark. David, som ville göra rätt och ordna allt till både sitt och kommunens bästa, betalade. Markundersökningarna kostade David 100.000 kr. Det blev inget markbyte. Däremot kunde kommunen tänka sig att sälja det lilla markbiten till David.
Den 18 januari 2018 beslutade samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott att ge David möjlighet att förvärva marken. Förutsättningen var dock att detaljplanen ändrades – och bekostades av David… Och den 21 augusti 2018 gav byggnadsnämnden ett positivt planbesked.
Sedan satte arbetet igång med detaljplanen. David var nöjd och “lättad”, allt skulle ordna sig. Och jag antar att man även på kommunen var nöjda och glada – ett långdraget “problem” höll ju på att lösas. Det verkade bli en win-win-situation. Men den var dyr för David. David fick betala förskott på detaljplanen: 80.000 kr. När detaljplanen är klar ska han betala ytterligare 80.000 kr.
Men som sagt, allt gick mot sin lösning. Utan några dilemman. Alla var positiva, David var positiv och kommunen likaså. Detaljplanen anpassades till de verkliga förhållandena och skulle dessutom:
“möjliggöra utveckling och utökning av befintlig småindustri.”
Imorgon onsdag ska kommunstyrelsen yttra sig över detaljplanen. Och som det brukar gå till, kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) har förberett ett beslutsförslag till kommunstyrelsen. Det visade sig emellertid, mycket överraskande och förvånande, att den borgerliga “oppositionen” (M+L+KD) vill säga nej till detaljplanen…
De tre borgerliga ledamöterna i KSAU höll inte med byggnadsnämnden, men gav inte några skäl till avslaget – vilket i sig är mycket anmärkningsvärt. Men det är inte särskilt svårt att räkna ut vilket argument som fällde avgörandet. (Det har också bekräftats från annat håll.) Motivet till avslaget var och är regeletiskt.
David har brutit mot reglerna.
Regler är till för att följas. Och bryter någon mot reglerna så är det fel och ska beivras.
Det läggs också till ett argument som ska stödja och underbygga det första: Vad blir följderna om någon kan bryta mot kommunens regler utan att “straffas”? Då kan ju alla andra kommuninvånare göra likadant. Samhällets regler och normer går då mot sin upplösning och resultatet kan i värsta fall bli anarki.
Konsekvensen av detta sätt att resonera blir att David ska riva garaget på kommunens mark. Det är kommunens sätt att beivra eller “bestraffa” regelbrottet.
Sedan menar flera, som har denna uppfattning, faktiskt att processen kan fortsätta där den “slutade”. Detaljplanen kan antas, David kan få köpa marken – och bygga upp garaget igen…
Men då har allt gått rätt till och alla vänersborgare vet vad som gäller – kommunen är inte att leka med, kommunen håller på sina regler. Regler är till för att följas.
I KSAU höll de två representanterna för de styrande partierna, S+C, med byggnadsnämnden och ansåg att det var dags att se framåt – och lämna “problemet” bakom sig. De ville lämna ett yttrande till byggnadsnämnden att detaljplanen skulle antas, dvs bifall till det yttrande som tjänstemännen hade författat och föreslagit.
Jag antar att de resonerade mer “praktiskt”. Typ, varför tvinga fastighetsägare David att riva sitt garage för att sedan bygga upp det igen. Det är både dyrt, onödigt och egentligen ganska opraktiskt… Svartbygget ligger dessutom över 10 år tillbaka i tiden och det krävs antagligen ganska många “byråkratiska varv” för att tvinga David att riva det. Dessutom är det en markbit som kommunen inte behöver, och faktiskt inte ens kan utnyttja. Och genom att säga ja till detaljplanen kan vi hjälpa ett företag i Vargön som skulle kunna expandera och anställa fler personer.
Det är argument som ser till resultatet. I etikens värld kallas det konsekvens- eller effektetik. Handlingar som ger bra resultat är bra handlingar.
Ett stödargument för de som resonerade regeletiskt var hur andra skulle uppfatta reglerna om kommunen så att säga bortsåg från Davids regelbrott. Till det argumentet skulle man kunna ställa en retorisk motfråga – hur många vänersborgare skulle bryta mot byggnadsbestämmelserna om de fick betala över 200.000 kr som “straff”? David har betalat detta. Har han därmed inte, för att utveckla resonemanget, sonat sitt regelbrott? Man skulle också kunna fråga sig hur mycket en enskild individ ska lida för att andra ska “lära sig” och avskräckas?
Ibland talas det också i etiksammanhang om sinnelagsetik. Man tittar då på handlingarna utifrån de handlandes avsikt. Och vad som än hände för över 10 år sedan, så råder det ingen större tvekan om att David de senaste åren hela tiden har gjort rätt för sig och egentligen gjort allt som kommunen har bett om. Det har han visat genom att betala över 200.000 kr till kommunen. Han inser att han gjort “dubbelfel”. Borde inte detta räknas till Davids fördel?
Snart ska ett över 10 år gammalt ärende avgöras. Det som antagligen skulle ha varit mycket enklare att ta ställning till när ärendet var nytt har blivit betydligt mer komplicerat efter den långa tid som har förflutit. Så komplicerat att det har växt till ett etiskt dilemma. Och att också en betydande summa pengar har ”bytt ägare” som ett slags skadestånd eller böter har ytterligare komplicerat dilemmat.
Imorgon ska kommunstyrelsen lämna sitt yttrande till byggnadsnämnden. Vi får se hur ledamöterna kommer att resonera och vilka slutsatser som dras. Kommer de att resonera regel-, effekt- eller sinnelagsetiskt? Själv anser jag att detta ärende är lättare att ta ställning till än dilemmat Lunddala. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.)
Dagens BUN-möte: Besparingar!
Äntligen fick jag återse flera “gamla” kända BUN-ansikten, även om det var via iPadens display. Nestorn Gunnar Bäckman (KD) deltog liksom jag för första gången sedan mars. Tyvärr blev sammanträdet längre än beräknat, eller rättare sagt, än vad jag hade beräknat. Det gjorde att jag tvingades lämna det i förtid. Läkartider i dessa tider av köer fick gå före. Jag hann åtminstone framföra det jag hade tänkt på mötet.
Sammanträdet började med att Lena Tegenfeldth, Vänersborgs relativt nya kommundirektör, presenterade sig för nämnden. Det blev inte så mycket personlig information. Det var helt ok tycker jag, vi har redan läst i TTELA att hon t ex har spelat bandy en gång i tiden. Nä, Tegenfeldth berättade istället en del om hur hon har tänkt sig kommunkansliets organisation och hur kommunen ska jobba framledes.
De flesta ärenden, i stort sett alla, som nämnden behandlade idag har jag skrivit om i tidigare bloggar. Det hände inget oväntat och nämnden fattade egentligen de beslut som var förväntade. (Se “Mer om BUN (30/11)” och “BUN 30/11: Ströms Slott”.)
Ströms Slott AB var uppe för behandling. Det har säkert framgått att varken jag eller nämnden är speciellt imponerade eller förtjusta i den verksamhet som företaget bedriver i Vänersborg. Nämnden beslutade enligt det förslag som låg på bordet. (Se “Mer om BUN (30/11)”.) Det innebar att Ströms Slott får ett föreläggande om att åtgärda ett antal brister, brister som barn- och utbildningsnämnden har påpekat redan tidigare. Ströms Slott får till den 26 februari 2021 på sig att redovisa vad de har gjort för att åtgärda bristerna. För övrigt är det nog bäst att inte skriva så mycket mer. Man vet aldrig vad som kommer att hända mellan kommunen och Ströms Slott. Skollagen ger ju till och med kommuner rätt att återkalla tillstånden för sådana här verksamheter. (Skollagen 26 kap.)
Den mycket imponerande förskole- och grundskoleplanen 2021-2029, som nu har reviderats, presenterades för nämnden. (Du kan ladda ner den här.)
Det är ingen tvekan att det skulle krävas många miljoner kronor för att renovera, bygga till och bygga om förskole- och skollokaler i kommunen. Det renoveras och byggs en del nytt, t ex skolan i Öxnered, men kommunen har hamnat på en hopplös efterkälke. Det råder lokalbrist på flera enheter, lokaler är inte ändamålsenliga, ventilationen måste åtgärdas på många andra, det fattas specialsalar som t ex till hem- och konsumentkunskap (främst på låg och mellan), det saknas lokaler för fritidshemmen och det finns tillfälliga moduler på i stort sett varenda skolgård i kommunen. Det visste nämnden redan tidigare och nu blev det en repetition. När budgetar och pengar diskuteras och 
beslutas är det däremot tyst från de styrande partierna och den borgerliga “oppositionen” om sådana här “små detaljer”.
För få och bristfälliga lokaler hindrar naturligtvis måluppfyllelsen i både förskola och skola, vilket är oerhört allvarligt. För att inte tala om den otrygghet som skapas och de incidenter som blir följden. Man kan undra hur politikerna egentligen betraktar våra barn och ungdomar.
Jag frågade också ordförande Mats Andersson (C) vad den genomlysning som kommunfullmäktige beslutade om i samband med budgetbeslutet egentligen skulle genomlysa. De 6 betongpartierna gav ju kommunstyrelsen i uppdrag att:
“…starta en genomlysning av framtidens skola i Vänersborgs kommun.”
Det skulle jag fråga kommunstyrelsen om sa Andersson först – tills han antagligen insåg att han var med och röstade igenom förslaget och dessutom sitter i kommunstyrelsen och också blir dess 2:e vice ordförande efter årsskiftet. Genomlysningen visar, sa Andersson sedan, att kommunstyrelsen kommer att ta ett större ansvar för verksamheten. Jag fick nöja mig med det svaret, fast jag tror inte ett dugg på det. Jag förstår fortfarande inte varför inte förskole- och grundskoleplanen skulle räcka.
En stor del av resten av sammanträdet kom att handla om att barn- och utbildningsnämnden har fått för lite pengar nästa år, och även i år, i förhållande till de behov som finns och de krav som ställs. Ordförande Andersson sa vid ett tillfälle att vi hade hamnat utanför ämnet, att det inte var budgeten för nästa år som vi skulle diskutera och besluta om. Det var riktat till mig, men Andersson hade helt rätt i sin anmärkning…
Nämnden fick en föredragning om månadsuppföljningen. I den framgår det att prognosen är ett plus/minus/noll-resultat. Resultatet är möjligt därför att personalen i framför allt grundskolan t ex elevassistenter har dragits ner ganska betydligt i höst.
Jag frågade om vad som krävs för att följande meningar ska tas bort i kommande månadsuppföljningar:
“Kostnader gällande barn med särskilda behov är en utmaning att rymma inom budget.”
Och:
“Flera skolenheter har fortsatta svårigheter med att möta elevernas psykosociala behov inom given budget.”
Av förvaltningen framgick det att behoven är “otroligt stora” och att det innebär en stor utmaning. Och det även nästa år. Betongpolitikerna i församlingen låtsades som de inte hade hört mitt inlägg…
Den resursfördelningsmodell som BUN använder tar 5% av den tilldelade budgeten (anslagsbindningsnivå, barnomsorg/grundskola) och fördelar dessa pengar i strukturbidrag till enheterna. Det har från olika håll framförts att mer än 5% skulle reserveras för detta. Men enligt förvaltningen gick inte det, eftersom de skolor med bäst förutsättningar också måste ha lärare i alla klassrum…
Så tajt är det alltså med resurser. Då kan man undra om de elever i behov av stöd på skolor med “bäst förutsättningar” får det stöd de har rätt till. Det skulle uppenbarligen också behövas mer pengar än vad de 5%-en genererar till stöd för elever i de andra skolorna…. Återigen ett tydligt bevis på att grundskolor inte får tillräckligt med ekonomiska resurser från betongpartierna i Vänersborgs kommun.
Det blev en lång men intressant föredragning under ärendet “Systematiskt kvalitetsarbete och verksamhetsuppföljning 2020”. Dagens ämne var ”Lärdomar från verksamheterna”. Jag tänkte inte återberätta vad som presenterades, men en av ledamöterna i nämnden hade hört att det just nu finns en stor otrygghet ute på en del skolor, både bland elever och personal. Och så är det, det bekräftades av förvaltningen. Vid samtal som jag har haft med representanter från de båda lärarfacken framgår att de tror att det beror på att elevassistenter och annan personal har fått lämna skolan i höst (på grund av besparingarna). Naturligtvis torde det också bero på att så många “ordinarie” och legitimerade lärare har varit frånvarande under höstens corona-pandemi.
Efter lunchen var det dags för detaljbudgeten. Jag hann med att höra förvaltningens föredragning och sedan att framföra mina synpunkter, innan det var dags att avlägsna mig. Vilket antagligen några betongpolitiker gladde sig åt.
I våras beräknade barn- och utbildningsförvaltningen att det saknades 7,7 milj kr i de tilldelade budgetramarna på grund av elevökning. (Nämnden skulle få ökade kostnader för hyror också, men det fick BUN kompensation för av kommunfullmäktige så det lämnar jag utanför.) Nu har prognoserna justerats nedåt. Elevökningen blir mindre än förväntat, men det blir fortfarande en ökning. Nämndens kostnader för volymökningen beräknas uppgå till 3,7 milj kr. Och då räknar förvaltningen, och uppenbarligen också nämnden, att de 3 miljonerna som BUN kan ansöka av kommunstyrelsen för “insatser för barn i behov av särskilt stöd” ska täcka detta underskott… (Och att 0,7 milj kr överförs ur nämndens förfogandeanslag.)
Trolleri på hög nivå skulle jag vilja påstå. Och läs noga nu…
Nämndens personalkostnader ska minska 2021. Ja, du läste rätt. Personalkostnaderna ska minska nästa år – och det trots att fullmäktiges lönekompensation är med i beräkningen. Den personal som finns kvar ska få höjda löner, men ändå minskar alltså lönekostnaderna. Vad betyder det? Enkelt min käre läsare, personal kommer att “friställas”, inte få jobba kvar, få sluta, leta efter andra jobb osv. Men jag lärde mig ett nytt begrepp idag för denna process. Det beror på förvaltningens arbete för en “budget i balans”… (Det ska noteras att några tjänster också försvinner på grund av minskade bidrag från Migrationsverket.)
Nämndens ledamöter fick därmed i varje fall reda på hur förvaltningen räknar för att få budgeten att gå ihop nästa år. Och ingen skugga ska falla på de utmärkta tjänstemännen i förvaltningen. De är oerhört kompetenta, men vad ska de göra när politikerna ger dem för lite pengar…?
Det är helt klart att budgeten kommer att innebära besparingar. De elevassistenter som har fått sluta inför höstterminen kommer inte att återanställas. Och det innebär följaktligen att de elever som fick extra stöd och “coaching” får klara sig betydligt mer på egen hand nästa år…
Det kommer fortfarande att bli ett problem att rymma kostnaderna för barn med särskilda behov inom budget och “fortsatta svårigheter med att möta elevernas psykosociala behov inom given budget”.
På sin presentation berättade kommundirektör Tegenfeldth att ett av kommunfullmäktiges 6 mål lyder:
“Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier.”
Det kommer inte att finnas några pengar för att öka kvaliteten i verksamheterna nästa år eller att lyfta kunskapsresultaten i grundskolan.
Jag har tidigare skrivit om det slag i ansiktet på alla professionella pedagoger som de 3 milj kr som kommunfullmäktige avsatte tillfälligt nästa år till kommunstyrelsen för:
“insatser för barn i behov av särskilt stöd. Resultatet av insatserna ska fortlöpande utvärderas och återrapportering ska ske till kommunstyrelsen i samband med delårsrapporter och bokslut.”
Jag ska inte upprepa mig, du kan läsa om min uppfattning i bloggen “Budget 2021 (1/2): BUN”. Men jag måste nämna följande, eftersom det bland politiker i nämnden råder en total missuppfattning om vem som bestämmer om stöd till elever. Det är nämligen inte kommunstyrelsen, det är inte ens kommunfullmäktige…
Stöd till elever beskrivs i Skollagen, 3 kap. “Barns och elevers utveckling mot målen”. I 7 § står det:
“Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Notera “ska han eller hon ges sådant stöd”. Det står inte – om kommunstyrelsen beviljar pengar…
I 9 § fortsätter Skollagen:
“Ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. … Åtgärdsprogrammet beslutas av rektorn.“
Jag hoppas att vissa politiker noterar att det i Skollagen faktiskt står “rektorn” och inte kommunstyrelsen…
Det är alltså rektor som beslutar om det särskilda stödet till elever. Rektor behöver inte motivera det för kommunen. Det är rektor själv som bestämmer. Det behöver inte redovisas till huvudmannen. Det är ett uppdrag från riksdag och regering. Huvudmannen ska “bara” se till att ge skola och förskola de förutsättningar som behövs för att uppfylla styrdokumenten. Och en viktig förutsättning är – ekonomiska resurser.
Strax innan jag skulle gå så sa ordförande Mats Andersson (C) att betongpartiernas (S+C+MP+M+KD+L) budgetbeslut för nästa år innebär en satsning på förskola och grundskola i Vänersborg. Man fick ju inte glömma att kommunen antagligen skulle få omkring 3 miljoner i statsbidrag till skolan nästa år…
Fullmäktiges satsning på förskolan och skolan innebär alltså att staten ska satsa 3 miljoner… Det var det sista jag någonsin kommer att höra av ordförande Mats Andersson (C) på ett BUN-sammanträde. Vid årsskiftet blir Andersson nämligen kommunalråd, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande.
Mer om BUN (30/11)
Imorgon måndag sammanträder alltså barn- och utbildningsnämnden (BUN). Det är första gången sedan i mars som jag har möjlighet att delta, denna gång via “länk” från mitt arbetsrum. Det ska bli ett kärt “återseende”. Jag tror att också min gamle antagonist Gunnar Bäckman (KD) ska vara med på ”länk”…
Det är en diger dagordning för ledamöterna att beta av detta det sista sammanträdet för året:
För en knapp vecka sedan bloggade jag om ärende 3, tillsyn av Ströms Slott. (Se “BUN 30/11: Ströms Slott”.) Det har skett en komplettering av handlingarna sedan dess, ett nytt beslutsförslag har skickats ut. Det är emellertid samma beslutsförslag som lades fram i utredningen “Uppföljning av tillsyn av Ströms Slott AB” (som du kan ladda ner här):
“Barn- och utbildningsnämnden godkänner bilagt uppföljningsbeslut uppföljning av tillsyn av Ströms Slott AB, genomförd under hösten 2020, och antar uppföljningsbeslutet med dess förelägganden i sin helhet daterat 2020-11-30:
* Säkerställa att den pedagogiska omsorgen bedrivs i en pedagogisk miljö som stimulerar barnens språkutveckling och förbereder barnen för fortsatt lärande (25 kap. 2 § skollagen).
* Säkerställa att barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ges den omsorg som deras speciella behov kräver. Verksamheten ska utformas så att den förbereder barnen för fortsatt lärande (25 kap. 2 § skollagen).”
Men jag undrar fortfarande varför Ströms Slott får ytterligare chanser. Jag kan väl tycka att de har fått tillräckligt många påpekanden redan – utan att bristerna åtgärdats.
Nämnden har en förskole- och grundskoleplan. Nu har den reviderats och imorgon ska nämnden fastställa den. Syftet med en sådan här plan är att se över lokalbehovet för alla områden i kommunen när det gäller förskola, årskurs F-6 och årskurs 7–9.
“Syftet är således inte att presentera färdiga åtgärdsförslag utan att peka på behov som kan utgöra underlag för framtida investeringsbudget.”
Det är en mycket gedigen plan som innehåller allt man behöver veta om lokalbehoven i kommunens förskolor och grundskolor. Det är som en uppslagsbok. Men uppenbarligen anser majoriteten i kommunfullmäktige att det fattas något. De 6 betongpartierna gav ju i budgetbeslutet för ett tag sedan kommunstyrelsen i uppdrag att:
“…starta en genomlysning av framtidens skola i Vänersborgs kommun.”
Jag vet inte riktigt vad som ska genomlysas, men det vet kanske ordförande Mats Andersson (C). Han var vad jag förstår negativ till en genomlysning i ett tidigare skede, men ändrade sig uppenbarligen senare…
Självklart har BUN även denna gång fått en månadsuppföljning inför sammanträdet. Den prognostiserar ett plus/minus/noll-resultat i år. Och ur ekonomisk synpunkt är det naturligtvis mycket positivt. Å andra sidan har året inte varit som alla andra år – utan de extra statsbidragen på grund av coronan hade nämndens resultat inte blivit detsamma. Det ska emellertid noteras att prognosen för grundskolan är ett underskott på nästan 3 milj kr.
Det som oroar mig mest är dock två lite undangömda påpekanden i månadsuppföljningen. I avsnittet “förskola och pedagogisk omsorg 1-5 år” står det:
“Kostnader gällande barn med särskilda behov är en utmaning att rymma inom budget.”
Och för grundskolan:
“Flera skolenheter har fortsatta svårigheter med att möta elevernas psykosociala behov inom given budget.”
Det här har jag påpekat förut, men det står i varje uppföljning nu för tiden och därför måste det noteras på ett mycket tydligt sätt – varenda gång. Om inte nämnden kan ge barnen och eleverna detta stöd så är det brott mot Skollagen. Stöd till elever är lagstadgat. Vi får se vad förvaltningen säger imorgon. Den liksom alla rektorer, pedagoger och övrig personal gör ju allt som står i deras makt för att uppfylla det statliga uppdraget. Det vet jag. Men saknas ekonomiska medel från huvudmannen, dvs kommunen, så måste det påtalas och åtgärdas.
Det finns som vanligt mer information i månadsuppföljningen. Jag fastnade särskilt för uppgiften att antalet elever med mer än 25 % frånvaro i årskurs 7-9 har ökat och uppgår i oktober till 185 elever. Covid-19 är naturligtvis en stor del av förklaringen.
BUN:s resursfördelningsmodell ska revideras och fastställas. Det är några mindre justeringar och förtydliganden som har gjorts.
När modellen antogs en gång i tiden så hade jag flera synpunkter. Och det har jag väl egentligen fortfarande, men modellen har vad jag förstår visat sig fylla sin funktion på ett bra och rättvist sätt. Därför finns det ingen anledning till några större förändringar. Det kan vara värt att veta att 5% av den tilldelade budgeten (anslagsbindningsnivå, barnomsorg/grundskola) fördelas i strukturbidrag och att strukturbidraget fördelas till enheter:
“utifrån vårdnadshavarnas utbildningsbakgrund enligt tillgängliga statistiska underlag”
Barn- och utbildningsnämnden ska fastställa detaljbudgeten för nästa år. Nämnden ska då besluta om att ta tillbaka de besparingsåtgärder som den beslutade om i våras, t ex att lägga ner Rösebo och Mulltorp, minska öppettider på förskola, stänga Lanternan osv. Nämnden ska i sitt beslut om detaljbudgeten tydligen utgå från att förskola och skola har fått de pengar de behöver för nästa år…
Då kan man ju först och främst konstatera att de elevassistenter och andra som förlorade jobbet nu i höst, inte kommer att få jobbet tillbaka nästa termin. Det betyder också, vilket är ännu viktigare, att de elever som blev av med sitt extra stöd och sin “coaching” inte kommer att få det i fortsättningen heller. I underlaget framgår det också att inga statsbidrag kommer att betalas ut till lärarassistenter nästa år. Betyder det att det inte kommer att finnas några lärarassistenter?
Det ska bli intressant att höra hur förvaltningen räknar för att få nästa år att gå ihop rent ekonomiskt. Särskilt som det framgår att BUN får 13 milj kr mindre i statsbidrag nästa år. Hur har förvaltningen mött det? Kanske är det ett minskat antal elever som är förklaringen till att budgeten beräknas gå ihop nästa år.
Jag undrar hur det ska gå egentligen… Behoven i förskolan, t ex mindre grupper, och skola, t ex mer stöd till elever, är stora. Dessutom skulle betydligt mer pengar behövas för att öka kvaliteten i verksamheterna och kanske framför allt för att lyfta kunskapsresultaten i grundskolan till högre nivåer. Jag vet att personalen och fackförbunden ropar på ökade satsningar på våra barn och elever. Det är tufft ute i klassrum och korridorer just nu.
Några av de statsbidrag som inte betalas ut nästa år handlar om de nyanlända och deras lärande. Hur tänker förvaltningen där? Ja, det finns flera frågor att få svar på imorgon. Men den viktigaste är naturligtvis – hur ska de tilldelade resurserna räcka för att tillfredsställa behoven och kraven?
BUN ska fastställa bidragsnivåer för fristående verksamheter. Det är inte mycket att orda om, kommunen är tvungen att följa lagen. Annars vet nog de flesta vilken syn vänsterpartiet, och den allmänna opinionen, har på vinsterna i skolföretagen.
Det kan kanske vara intressant att veta hur många av barnen och eleverna som går i fristående verksamheter. Så här ser det ut.
“Under 2021 beräknas 202 barn gå i fristående förskola, 43 elever gå i fristående förskoleklass, 571 elever gå i fristående grundskola, 1 elev gå i fristående särskola och 219 barn gå i fristående fritidshem. Under 2021 beräknas ca 184 barn gå i enskild pedagogisk omsorg.”
Nämnden ska besluta om nya skolplaceringsprinciper för förskoleklassen och grundskolan. Principerna och reglerna ser tydliga ut, även om de inte är helt lätta att förstå. Förvaltningen kommer säkerligen att förklara mer ingående innan beslut fattas. Så här skriver förvaltningen i sammanfattningen:
“Barn- och utbildningsförvaltningen (BUF) har arbetat fram förslag på nya skolplaceringsprinciper med anledning av att Skolväsendets överklagandenämnd efter överklagande upphävde flera placeringsbeslut 2020. För att göra processen mer förutsägbar föreslår BUF att Vänersborg ska införa skolområden inom vilka berörda elever har förtur.”
Ledamöterna ska också få en information om den kvalitetsgranskning som Skolinspektionen gjorde i kommunen förra hösten. I oktober nu i år svarade förvaltningen – och imorgon får säkerligen nämnden en sammanfattning av hela granskningsprocessen.
Nämnden ska även besluta om ett nytt skolskjutsreglemente. Skolskjutsar är något som angår många och som är en viktig fråga.
Förvaltningen skriver:
“Föreslagna förändringar är att skrivningarna om profilklasser samt att kravet att båda vårdnadshavarna ska bekräfta ansökan om skolskjuts vid växelvis boende tas bort. Formuleringen gällande fria skolkort om man uppfyller avståndskraven oavsett val av skola justeras utifrån hur nämnden beslutar gällande fria skolkort.”
Det ser i mina ögon ut som om det inte blir några större förändringar. Skrivningarna om profilklasser tas bort eftersom det inte finns några profilklasser längre i kommunen.
Som jag skrev i början, det är en diger dagordning. Men eftersom det är nämndens sista möte för året så måste antagligen allt hinnas med imorgon. Är det något som någon bloggläsare undrar över, så är det bara att höra av sig. Som vanligt.
Detaljplanedilemma 1: Lunddala
Som lärare undervisade jag en gång i tiden i religionskunskap. I ämnets centrala innehåll ingick etik och moral. Det var ett ämnesområde som de flesta elever tyckte var intressant, särskilt diskussionerna om vad som var rätt och fel, gott och ont. Ofta utgick undervisningen från ett moraliskt dilemma. De exempel, de dilemman som gav upphov till mest engagemang var de dilemman som eleverna kunde känna igen och förhålla sig till.
På onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Då står ledamöterna för åtminstone två dilemman. Det första dilemmat hittar vi i ärendet ”Granskning – Ändring av detaljplan nr 341 Rånnum 10:58, Metallurgen 6 (Lunddala servicebostäder)”. Förhoppningsvis är det ett dilemma som ledamöterna kan känna igen och förhålla sig till…
Vad är det värt att ha en villa med en utsikt som ger en öppen känsla – där du från vardagsrummet och trädgården kan se himlen och fjärran trädkronor, fågelsträck som passerar höst och vår i det spontana synfältet. Du har köpt din villa bland annat för att få uppleva denna känsla, denna vy, denna öppenhet.
Vad är det värt för dig som boende i villan, vad är det värt för kommunen?
Efter att du har bott ett antal år i villan så vill kommunen bygga om fastigheten några meter utanför ditt vardagsrumsfönster. Det är ett äldreboende. Det kommer att bli en omfattande förändring av boendet och hela området kommer antagligen att se ut mer som ett centrum i en stad än Vargön när det är klart.
Det ska byggas på en våning på byggnaden utanför ditt vardagsfönster så att det blir 2 i stället för 1 våning och nockhöjden höjs till 10 meter. Äldreboendet som ligger i söderläge i förhållande till ditt hus kommer att få en fasad på över 80 meter. (Det är lika långt som kommunhusets vägg mot Vallgatan.) Den öppna känslan försvinner och himlen och fågelsträcken blir svårare att se. Det kommer att bli mer skugga över ditt hus och din trädgård. I december kommer du knappt att kunna se solen från ditt vardagsrumsfönster överhuvudtaget. Ljusförhållandena under året kommer att bli annorlunda, och sämre. Istället kommer husväggen på två våningar att få en massa fönster och kanske också balkonger där människor kan sitta och titta ner i din trädgård och ditt vardagsrum. Det skulle också innebära en stor olägenhet.
Vad gör denna omvälvande förändring för din livskvalitet? Vad är det värt, för dig? För kommunen?
Och vad gör det för värdet på din villa?
Det här problemet, det här dilemmat, ställs alltså kommunstyrelsens ledamöter för på onsdag när de ska yttra sig över kommunens planer på att genom en ny detaljplan möjliggöra en ny- och tillbyggnad av Lunddala servicebostäder i Vargön. Det behövs en bättre boendemiljö för de äldre och det behövs fler platser. Och visst, så är det. Det är två intressen som står mot varandra. Hur ska politikerna lösa dilemmat?
Går det att bygga på något annat sätt på Lunddala? Jag vet inte. Hur ska förresten en pensionerad lärare och fritidspolitiker kunna avgöra det? Går det att bygga fler servicebostäder någon annanstans, på någon plats där ingen annan störs? Eller kan kommunen kompensera villaägarna ekonomiskt eller på något annat sätt?
Två rättmätiga intressen står mot varandra. Ska det avgöras med den utilitaristiska principen – “största möjliga lycka åt största möjliga antal”? Det är så lärans fäder, filosoferna Jeremy Bentham, James Mill och John Stuart Mill, brukade sammanfatta sin syn. Men ska en majoritet kunna tvinga en minoritet att acceptera försämrade livsvillkor för att andra ska få det bättre? Betyder inte demokrati respekt för de som tycker annorlunda, de som är i minoritet, de som drabbas?
Jag undrar vad mina ”gamla” elever hade haft för åsikt…
Lidell överklagar!
Igår skrev jag om turerna kring idrottsföreningarna och kommunen. Föreningarna är ju inte särskilt glada eller imponerade över kommunens sätt att hantera effekterna av coronapandemin. De skulle vilja ha stöd i dessa svåra tider med alla restriktioner kring arrangemang, publik etc. De önskar sig aktiva insatser från kommunen i form av t ex ekonomiska bidrag eller hyressänkningar. (Se “Föreningar, IFK, arenahyra och ordförandebeslut”.)
De har fått nej till sådana stöd. Ja, det vill säga – nästan alla idrottsföreningar. Alla föreningar har fått nej utom en – IFK Vänersborg. IFK fick ja från kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Norén (S). Han sänkte IFK:s hyra i Arena Vänersborg genom ett så kallat ordförandebeslut med nästan 80%, från 18.458 kr per tillfälle till 3.903 kr.
I dagens tidning berättar TTELA att kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) har överklagat beslutet till Förvaltningsrätten.
Gunnar Lidell ger i sin överklagan en beskrivning av händelseförloppet. Det mest uppseendeväckande är att Lidell skriver att det inte alls har varit något samråd mellan kommunstyrelsens presidium och kultur- och fritidsnämndens ordförande, vilket Norén skrev i sitt ordförandebeslut. Lidell skriver:
“Något sådant samråd med Kommunstyrelsens presidie har inte skett, i alla fall inte med min medverkan.”
Så här gick det till menar Lidell i sin överklagan:
“Kommunstyrelsens ordförande frågade om min inställning till en eventuell sänkning av hyran, och jag svarade ungefär såhär: ‘i första hand är detta en fråga för Kultur-och Fritidsnämnden och dess förvaltning, och då jag inte vet mer exakt om deras delegationsordning, nu gällande hyresavtal och hur detta skulle kunna påverka det marknadsföringsavtal som brukar tecknas mellan bandylaget och Kommunstyrelsen, kan jag inte uttala mig. Gärna mer fakta i ärendet, tack.’”
Lidell dementerar alltså att han skulle ha gett något bifall till hyressänkningen.
Det finns således två versioner av vad som har tilldragit sig i maktens korridorer i kommunhuset, och båda versionerna kan inte vara riktiga…
Lidell är tydlig med vad han anser om Noréns version:
“vilket enligt min mening inte är med sanningen överensstämmande”
Det är emellertid inte sanningshalten i ordförande Noréns beskrivning som Lidell överklagar. Han överklagar rätten för ordförande att överhuvudtaget ta beslutet på egen hand.
Kommunallagen 6 kap 39 § ger en nämndsordförande möjlighet att själv fatta beslut:
“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Det Gunnar Lidell (M) överklagar är följaktligen att beslutet om hyressänkningen var “brådskande”. Och eftersom beslutet inte var brådskande så är det inte lagligt menar Lidell.
Lidell motiverar varför inte beslutet var brådskande:
“Denna brådska framgår dock inte av Kultur-och Fritidsnämndens beslut mindre än en vecka tidigare. Till saken hör också att det finns alternativa bandyhallar att hyra i våra grannkommuner i avvaktan på nästa ordinarie nämnd. Utöver de alternativen hade det också funnits möjlighet för Kultur-och Fritidsförvaltningen att vänta med faktureringen av hyran till bandyklubben i avvaktan på nästa ordinarie sammanträde med nämnden.”
I TTELA förklarar Gunnar Lidell att hans överklagande handlar om respekten för demokratin och inte om IFK Vänersborg. Trots det så väljer TTELA att intervjua IFK Vänersborgs ordförande Bill-Arne Andersson.
Bill-Arne Andersson försvarar inte helt oväntat ordförande Hans-Peter Noréns beslut:
“det är viktigt att poängtera att det inte rör sig om någon hyressänkning, utan vi betalar ju endast för de ytor som vi använder.”
Det ligger väl en del i detta påstående kan jag tänka, även om det får mig att tänka tankar som:
vi vill bara betala halva planhyran – det var ju i praktiken bara spel mot ett mål…
Samtidigt undrar jag om 3.903 kr ersätter elkostnaden för isen och all belysning i arenan, städning och vaktmästarna som kör av och spolar isen osv. Om ordförande Norén hade beslutat om en hyra på t ex 6.200 kronor per match, som Gripen betalar Trollhättans stad för att hyra Slättbergshallen, hade jag kunnat förstå hyressättningen åtminstone något bättre.
Det ska emellertid noteras att IFK:s ordförande och Gunnar Lidell pratar om två olika saker. Lidell överklagar beslutet på den grunden att det inte var brådskande (jämför Kommunallagen) – och där medger också ordförande Andersson att Lidell har rätt, antagligen utan att Andersson är riktigt medveten om det:
“hade vi inte fått det positiva beskedet om hyran hade vi spelat matcherna i Trollhättan.”
Det var alltså helt realistiskt att IFK Vänersborg hade kunnat spela i Trollhättan…
Nu är det upp till Förvaltningsrätten i Göteborg att avgöra ärendet. Hur lång tid det kommer att ta vet ingen. Själv väntar jag sedan 1,5 år tillbaka på en dom i denna rätt… Gunnar Lidell begär att Förvaltningsrätten ska “inhibera” (upphäva) ordförande Hans-Peter Noréns (S) beslut i väntan på rättens slutliga avgörande.
Under tiden kan vi passa på att också vänta på att någon eller några, t ex andra idrottsföreningar, ska överklaga ordförande Noréns beslut på den grunden att det bryter mot likabehandlingsprincipen i kommunallagen. Lidell föregriper på sätt och vis detta i sin överklagan:
“[Noréns beslut: min anm] riskerar att bli prejudicerande i kommande förhandlingar med Vänersborgs kommuns andra föreningar. Med delegeringsbeslutet sätts också likabehandlingsprincipen för kommunens övriga elit-satsande föreningar ur spel.”
Föreningar, IFK, arenahyra och ordförandebeslut
I Vänersborg behöver man inte vara politiker för att vara intresserad av idrott. Idrottsintresset verkar vara något som förenar stora delar av den vänersborgska befolkningen. Och då blir relationen mellan kommunen, idrotten och idrottsföreningarna också mycket viktig.
Jag tänker i denna blogg inte tala om hur viktig idrotten och föreningslivet är för Vänersborgs kommun, hela kommunen. Jag tar för givet att alla känner till den enorma betydelse föreningarna, och kanske i synnerhet idrottsföreningarna, har för kommunens invånare. Bloggen ska handla om något annat. Relationerna mellan idrottsföreningarna och de styrande i Vänersborgs kommun gnisslar. De har inte fungerat under coronapandemin.
I TTELA den 20 november kunde vi läsa om att 17 av kommunens idrottsföreningar återigen har skickat ett öppet brev till kommunstyrelsens presidium. (Se “Idrottsföreningarna söker fortfarande dialog”.)
Det är inte första gången som idrottsföreningarna skriver till kommunen. Som ersättare i kommunstyrelsen fick jag i april ett mail där föreningarna skrev att de från kommunledningen upplevde:
“En avsaknad av vilja. En avsaknad av dialog. En avsaknad av driv att försöka hitta lösningar.”
I ett senare brev, ett så kallat öppet brev strax före sommaren, skrev föreningarna att de kände sig satta på undantag och att intresset och viljan från kommunen var alltför låg. Och fortsatte:
“Det vi vill åstadkomma är en förbättrad dialog mellan idrottsföreningar och kommunen och att kommunen i förlängningen ska öka det finansiella stödet till idrotten. Vi är medvetna om att förändringar inte kan ske över en natt och att nuvarande situationen med COVID-19 påverkar allt arbete inom kommunen.”
Föreningarna utvecklade sina synpunkter i brevet, som avslutades:
“Vi ställer inga krav, men vi vill få till en konstruktiv dialog kring frågorna ovan.”
Det var onekligen en del turbulens i våras. TTELA hade flera artiklar som visade detta. Och det verkar inte heller som om något har löst sig mellan föreningarna och kommunen under sommaren och hösten, även om en del samtal tydligen har hållits. I varje fall är inte föreningarna nöjda med kommunen. Och i dagarna kom alltså ytterligare ett öppet brev från idrottsföreningarna.
I det senaste brevet berättade föreningarna att de vid ett möte den 24 juni blivit lovade återkoppling med den nya förvaltningschefen för kultur- och fritidsförvaltningen. Och nu är det november och ingen återkoppling har ännu skett. Det bekräftas att föreningarna inte är speciellt nöjda med kommunens och “kultur och fritids” hantering av dem under coronapandemin.
Föreningarna beskriver effekterna av coronan och de ekonomiska påfrestningar detta innebär för flera föreningar – och skriver:
“ett engångsbidrag och/eller en hyresreduktion vore otroligt välkommet”
Hur diskussionerna och “förhandlingarna” fortlöper mellan föreningarna och kommunledningen vet jag inte. Kommunen har ju i ärlighetens namn inte heller varit helt passiv. På kommunens hemsida, se “Kommunala föreningslivsfrämjande åtgärder”, står flera åtgärder uppräknade. Kommunen har dubblerat grundbidraget till föreningslivet, förstärkt aktivitetsstödet (med 600.000 kr), utbetalda föreningsbidrag och bidrag till enstaka evenemang krävs inte tillbaka även om evenemangen ställts in och kommunen är enligt hemsidan:
“öppen för en dialog kring betalningsvillkor för kommande fakturor.”
Det verkar dock inte vara några större ekonomiska åtaganden från kommunens sida. Vilket faktiskt är lite svårt att förstå med tanke på de enorma och oväntade statsbidrag som kommunen har fått. Det är ju faktiskt så att kommunen inte har vetat vad den skulle göra med alla pengarna. Kommunen kommer enligt prognoserna därför att gå med ett överskott i år på 173 miljoner kr. Några miljoner till föreningarna hade varit väl investerade pengar. (Det är ju faktiskt inte för sent än…)
Föreningarna har alltså inte fått några engångsbidrag eller hyresreduktioner som de har önskat.
Men så, i förra veckan (17 november), avslöjade TTELA den sensationella nyheten – IFK Vänersborg hotade att lägga sina hemmamatcher i Trollhättan. (Se TTELA “IFK kan flytta till Slättbergshallen”.)
IFK Vänersborg betalar en matchhyra på 18.458 kronor för Arena Vänersborg. Det tyckte IFK var alldeles för mycket under rådande omständigheter. Med coronarestriktionerna kan IFK nämligen bara använda en liten del av de ytor man normalt använder. Tillsammans med kultur- och fritidsnämnden har IFK kommit fram till att “hyresvärdet” på de ytor som IFK använder under en match uppgår till 3.903 kr.
Gripen Trollhättan betalar 6.200 kronor per match i Slättbergshallen. Och om IFK inte fick sänkt hyra skulle klubben, berättar TTELA, kunna hyra hallen i Trollhättan och spela sina matcher där istället. Det skulle bli billigare för IFK än att spela i arenan, även om IFK skulle få betala något mer än Gripen.
Den här frågan var uppe i kultur- och fritidsnämnden (13 november). Ordförande Hans-Peter Norén (S) tog upp det som ett extra ärende vid sammanträdet.
Kultur- och fritidsnämnden fattade inget beslut om att reducera hyran för IFK Vänersborg. I protokollet står det bara att nämnden “noterar informationen”. I sammanfattningen stod det däremot:
“Presidiet följer upp frågan om en eventuell reducering av hyran.”
Det var en ganska luddig och intetsägande formulering, men som dock, som nämnts, inte på något sätt återspeglade sig i nämndens beslut.
Den 19 november gjorde TTELA ett nytt avslöjade. Kommunen hade gått IFK Vänersborg till mötes (se TTELA “IFK stannar i Arena Vänersborg”):
“Men på torsdagen kom ett efterlängtat besked – kommunen går med på en hyressänkning.”
Det visade sig att kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Norén den 18 november hade fattat ett så kallat ordförandebeslut. Det innebar att Norén fattade ett beslut i stället för nämnden. Och det är i vissa fall helt ok enligt Kommunallagen 6 kap 39 §:
“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Det här beslutet ska sedan anmälas till nämnden på nästa sammanträde. Och när Norén gör det så vet jag inte hur nämnden reagerar, och agerar.
Ordförande får alltså fatta beslut i nämndens ställe om ett ärende är “så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas”. Till TTELA sa ordförande Norén:
“På mötet (kultur och fritidsnämnden) i förra veckan bestämde vi att vi skulle ta upp den frågan på nästa möte. Men så blev det bråttom, och då gick jag in och gjorde ett ordförandebeslut.”
Det är ju emellertid intressant om ärendet faktiskt var att betrakta som brådskande. För Vänersborgs kommun var det ju knappast det. Jag menar, vad gör det kommunen om IFK Vänersborg spelar en hemmamatch i Trollhättan? Och vad gör det IFK, det är ju bara lite drygt 10 km till Slättebergshallen…?
Noréns ordförandebeslut hade följande lydelse:
“Kultur- och fritidsnämndens ordförande beslutar om en hyresnivå i Arena Vänersborg på 3.903 kr per match vid IFK Vänersborg herrars elitseriematcher i bandy till och med 2020-12-11.”
IFK ska således betala en matchhyra på 3.903 kr istället för 18.458 kr… Det är en sänkning av hyran med nästan 80%.
I sitt brev bad föreningarna om en tillfällig reduktion av hyrorna. De fick nej av kommunledningen. Och nu har kultur- och fritidsnämndens socialdemokratiske ordförande på egen hand beslutat om en tillfällig hyressänkning på nästan 80%…
Det är intressant av flera skäl.
Hur ska kultur- och fritidsnämnden, som redan går med underskott, finansiera inkomstbortfallet? Det är en aspekt som hittills inte berörts någonstans. Och ska kultur- och fritidsnämnden med sin ansträngda ekonomi verkligen prioritera IFK Vänersborgs elitserielag framför t ex bibliotek och ungdomsverksamhet…?
En annan aspekt av ordförandebeslutet. I ordförande Noréns beslut står det i “motiveringen”:
“Ärendet behandlades vid kultur- och fritidsnämndens sammanträde 2020-11-13 där nämnden beslutade att notera information samt att presidiet skulle rådgöra med kommunstyrelsens presidium i frågan.”
Nej, så står det inte i kultur- och fritidsnämndens protokoll. Det står inget om att rådgöra med kommunstyrelsens presidium.
Direkt efter ovanstående citat från ordförandebeslutet fortsätter texten:
“Efter samråd konstateras att kommunstyrelsens presidium och kultur- och fritidsnämndens ordförande är eniga om att förvaltningens förslag ska bifallas.”
Det här känner väl ingen mer än de inblandade till. Det finns i varje fall inget protokoll på något bifall från kommunstyrelsens presidium. Eller att frågan överhuvudtaget diskuterats mellan Norén och presidiet. Och jag finner det inte heller helt enkelt att ta till mig… Skulle Benny Augustsson (S) helt plötsligt ge en hyresrabatt till IFK Vänersborg när han sagt nej till andra föreningar? I kommunstyrelsens presidium ingår också Gunnar Lidell (M). Och att han skulle gå med på en rabatt till IFK känns som ännu mer osannolikt…
Jaja, det där får kommunalråden själva göra upp med Norén om…
Den största konsekvensen av ordförande Noréns beslut om hyresrabatt torde väl ändå vara det som Kommunallagen betecknar som likställighetsprincipen:
“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”
Likställighetsprincipen betyder att kommuner, alltså även Vänersborgs kommun, inte får särbehandla vissa invånare eller föreningar – alla ska behandlas lika, alla ska få en objektiv och rättvis behandling.
På hemsidan som jag refererade till ovan (“Kommunala föreningslivsfrämjande åtgärder”) säger kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S):
“Vi följer likabehandlingsprincipen i kommunallagen.”
Och vad jag förstår så har flera föreningar redan hört av sig till kommunen. Och de har rätt, får IFK en sänkning av hyran med 80% – då ska alla andra föreningar också få motsvarande sänkning.
Jag har en känsla av att ordförande Noréns beslut kommer att få konsekvenser, både för kultur- och fritidsnämnden och för kommunen. Och kanske även för Norén (S) själv. Beslutet tycks snällt sagt vara – “förhastat”…
Jag tror att den här olyckliga hanteringen, eller snarare olyckliga hanteringar, beror på och visar att kommunens politiker saknar samsyn och en politisk handlingsberedskap. Man vet inte vad som gäller, vad kommunen egentligen vill och arbetar för eller i vilken riktning den vänersborgska bojorten ska styras. Sådana här frågor om kommunen och föreningarna borde diskuteras mellan de politiska partierna, liksom så många andra frågor i Vänersborg. Det borde föras en gemensam diskussion om vad kommunen vill och hur det ska genomföras. Som naturligtvis också måste innefatta fördelningen och prioritering av de ekonomiska resurserna. Kommunstyrelsen vore för övrigt ett utmärkt forum för denna typ av samtal och diskussion.
Senaste kommentarer