Arkiv
Skolmiljarden – vem talar inte sanning? (1/3)
På onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige i Vänersborg diskuterades fördelningen av “skolmiljarden”. Åsikterna gick isär om hur de statliga pengarna skulle fördelas. Precis som väntat. Kommunstyrelsen hade ett förslag, Vänsterpartiet ett annat.
Fördelningen av “skolmiljarden” har diskuterats i både Trollhättan och Vänersborg – och naturligtvis även i Kunskapsförbundet. Förbundet har ju hand om gymnasieundervisningen i de två kommunerna – och skulle också ha sin andel av statsbidraget. Jag har skrivit flera bloggar i ämnet, och jag ska inte upprepa innehållet i dem. (Se “Vad sysslar Trollhättan med?”, “Vem ska ha skolmiljardens pengar?” och “KS (24/3) 2: Målstyrning och skolmiljarden”. Du kan ladda ner mitt yrkande i fullmäktige “Hur ska man lära sig svetsa på distans?”.)
I Kunskapsförbundet var alla politiker överens när vi diskuterade fördelningen av statsbidraget, både över parti- och kommungränserna. Gymnasieeleverna och de studerande på vuxenutbildningen borde få störst andel av pengarna. De hade ju drabbats i särklass hårdast av pandemin, de hade tvingats till distansundervisning i nästan ett helt läsår. Det var ingen i direktionen som hade någon avvikande synpunkt.
Presidiet och de tjänstemän som hade deltagit på ägarsamrådet den 9 februari, med kommunstyrelsepresidierna från Trollhättan och Vänersborg, hade en samstämmig beskrivning av vad som hade överenskommits på mötet. De berättade att alla parter hade varit överens om att pengarna skulle fördelas utifrån antalet elever mellan 6 och 19 år. Samtliga i Kunskapsförbundets presidium var eniga om den beskrivningen av överenskommelsen. Det var dock inget beslut eller någon juridisk bindande överenskommelse. Besluten skulle självklart fattas i de båda ägarkommunernas fullmäktigeförsamlingar.
Kunskapsförbundets representanter på ägarsamrådet meddelade direktionen (KFV:s “fullmäktige”) att de egentligen inte tyckte att fördelningen var riktigt rättvis – gymnasieleverna hade ju drabbats i särklass hårdast liksom vuxeleverna, som inte ens räknades in i den överenskomna fördelningen. Men de tyckte ändå att fördelningen var acceptabel eftersom alla parter var överens, och det var onödigt att ta en eventuell “strid” i det här läget.
Tills några dagar senare. Då ringde en chefstjänsteman från Trollhättans stad till en chefstjänsteman på Kunskapsförbundet och meddelade att Trollhättan hade ändrat uppfattning. Statsbidraget skulle fördelas mellan alla barn och elever mellan 1 år och 19 år. Det innebar helt plötsligt att Kunskapsförbundet skulle få mindre pengar.
Trollhättans kommunfullmäktige var först ut att fatta beslut om fördelningen av skolmiljarden. Det bestämdes den 29 mars. (Du kan se och lyssna på debatten på Trollhättans webb-TV – klicka här.) Trollhättans politiker ansåg att kommunens förskolebarn hade missat mycket undervisning på grund av pandemin – så barnen i förskolan skulle ha lika stor andel av statsbidraget per barn som varje elev i t ex avgångsklasserna i åk 3 på gymnasiet…
Det märkvärdiga var att ingen ifrågasatte fördelningen i Trollhättans kommunfullmäktige. Det gjorde av någon anledning inte ens de ledamöter som sitter med i Kunskapsförbundets direktion… Varför har jag ingen aning om, kanske hade de ändrat sig sedan mötet i KFV, kanske hade partipiskan vinit… Hur som helst underlättar det ju inte direkt framtida samarbete i KFV. Det var emellertid en ledamot som “opponerade” sig, Kent Almqvist (C). Almqvist är också ledamot i Kunskapsförbundets direktion.
Almqvist hade en del frågor kring varför Trollhättan hade frångått överenskommelsen i ägarsamrådet:
“Jag är lite förvånad över att man på ett sånt ägarsamråd säger en sak och sen ändrar man sig.”
Almqvist tyckte inte att det var riktigt ok att Trollhättan först kom överens på ägarsamrådet om att KFV skulle få 27% av pengarna (fördelning 6-19 år) och sedan ändrade sig efter någon vecka – och ansåg att Kunskapsförbundet istället bara skulle få 22% av pengarna (fördelning 1-19 år). 
Och han fick en del intressanta svar från kommunstyrelsens ordförande Paul Åkerlund (S).
Åkerlund sa, från talarstolen faktiskt:
“Men när ni får information Kent att vi på ett ägarsamråd har suttit och sagt att det är ok, då är det fel. Och det tror jag att Peter [Eriksson, M – 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen; min anm.] kommer att med skärpa tala om det också. Där går det för långt. Det där är inte riktigt schysst uppträtt av Kunskapsförbundet i det fallet. Det är min bestämda uppfattning.”
Ingen kan väl undgå den anklagelse som ligger inbakad i yttrandet gentemot “Kunskapsförbundet”… Men Åkerlund förnekade också att det hade ingåtts någon överenskommelse överhuvudtaget på ägarsamrådet. Det är intressant, och det är inte den version som representanterna från Kunskapsförbundet lämnade till direktionen. Och då talar vi om två representanter från socialdemokraterna, en från Trollhättan och en från Vänersborg, samt en moderat från Vänersborg…
Kent Almqvist (C) replikerade och sedan kom Paul Åkerlund tillbaka:
“Sen är det faktiskt så här Kent. Vi var överens med den kommunledning som finns i Vänersborg om detta [fördelningen av statsbidraget till alla mellan 1 år och 19 år; min anm]. Men det parlamentariska läget är ju inte riktigt detsamma som här utan att det ändrades sedemera i den politiska beredningen. Men från början var kommunerna överens om att lägga fram 1-19. Sedemera ändrades det i Vänersborg. Så är bakgrunden.”
Det här var ytterligare en ny uppgift, inte bara för ledamöterna i Trollhättans kommunfullmäktige, utan också för oss i kommunfullmäktige i Vänersborg…
Skulle kommunledningen i Vänersborg ha gått med på en fördelning utifrån alla barn/ungdomar mellan 1 år och 19 år? När då skulle man kunna fråga sig. På ett distansmöte? Det har enligt uppgift från Vänersborg inte varit något sådant möte. Telefonsamtal? Ja, det skulle så i fall vara mellan t ex Åkerlund och kollegan, kommunstyrelsens ordförande i Vänersborg, Benny Augustsson (S). Om en sådan kontakt har tagits, det vågar jag inte uttala mig om – även om jag finner det ganska osannolikt. Det motsäger hela min “bild” av Augustsson. Enligt den skulle han inte gå bakom ryggen på de andra partierna – styret i Vänersborg har ju inte heller någon egen majoritet i varken kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige…
Man skulle också kunna tolka Åkerlund som att kommunerna blev överens om fördelning mellan alla från 1 år till 19 år på ägarsamrådet. Det här är dock inte sannolikt. Det förnekas mycket bestämt, inte bara från Kunskapsförbundet…
Almqvist replikerade en sista gång, och nämnde att förslaget i Vänersborg skilde sig från Trollhättans. I Vänersborg ville man fördela pengarna mellan 6- och 19-åringarna.
Åkerlund avslutade replikskiftet med ytterligare en ny uppgift:
“Det är alldeles korrekt Kent. Till kommunstyrelsen var förslaget så, men det var inte det till KSAU när det började beredas.”
Den uppgiften var lätt att kontrollera. Och den stämmer inte så långt jag kan se. I de handlingar som jag som kommunstyrelseledamot har fått ta del av så fanns det aldrig någon annat förslag till KSAU (i Vänersborg) än det som föreslogs i en tjänsteskrivelse. Den skrivelsen daterades till den 1 mars och har samma förslag till fördelning av “skolmiljarden” som kommunfullmäktige i Vänersborg sedemera beslutade om i förra veckan, dvs att statsbidraget skulle fördelas mellan 6- till 19-åringarna. Barnen i förskolan var inte medräknade.
Åkerlund hade, som jag kan avgöra, fel, han kom med en oriktig uppgift. Och det trots att han fick ett visst stöd (eller?) av kommunalrådskollegan Peter Eriksson (M).
Peter Eriksson uttryckte sig emellertid mycket luddigt, vilket kanske var meningen:
“Jag vet precis vad jag har sagt och jag har inte sagt något annat än vad vi har framfört på ägardirektiven [jag uppfattade att han sa så i utsändningen, det bör ha varit ägarsamrådet; min anm] och jag tror inte, jag är helt säker på att Paul inte har sagt något annat heller. … Vi var ganska överens på det mötet.”
Eriksson nämnde inte vad han hade sagt eller vad som hade framförts på mötet eller vad de var överens om… Egentligen sa Eriksson ingenting på fullmäktigesammanträdet som bringade klarhet i frågan.
I sina inlägg och repliker hänvisade Kent Almqvist (C) flera gånger till ett mail som hade skickats från Trollhättan till Kunskapsförbundet, och som hade bekräftat uppgörelsen på ägarsamrådet. Och det påminde jag mig också att jag hade hört på KFV:s sammanträde. Almqvist sa bland annat om mailet:
“man har då också skickat ett epostmeddelande till Kunskapsförbundet där man har sagt att så här ligger fördelningen”
Det tyder på menade Almqvist att det faktiskt hade slutits någon typ av överenskommelse om fördelningen på ägarsamrådet (6-19 år). Som Trollhättan på “eget bevåg” sedan hade ändrat på (till 1-19 år). Paul Åkerlund (S) förnekade detta, riktade en anklagelse mot Kunskapsförbundet (se ovan) och sa:
“Ja, jag har då definitivt inte, jag tror inte att Peter har gjort det heller, men han får svara för sig själv senare, skickat nåt mail i den här frågan.”
Almqvist sa inte att det var Paul Åkerlund som hade skickat mailet…
Och det var det inte heller. Det var stadsdirektören i Trollhättan, Said Niklund. Han skickade ett mail den 9 februari 2021 kl 12:52:32 till Kunskapsförbundets förbundsdirektör Johan Olofson.
Det mailet redogör jag för imorgon.
Anm. Du kan läsa fortsättningen här: ”Skolmiljarden – vem talar inte sanning? (2/3)”.
Nyheter: Elgärde avbryts! Och fler skolmiljoner.
Det är inte bara miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborg som skapar ämnen för bloggar. Nu på förmiddagen har socialförvaltningen liksom utbildningsdepartementet också gjort det.
Diskussionen om det “särskilda boendet” på Elgärde i Frändefors har väl inte gått någon trogen bloggläsare förbi. Jag skrev ett flertal bloggar när ärendet var uppe, vid två tillfällen, i socialnämnden i höstas. Frågan har också fortsatt att debatteras sedan dess, bland annat i Melleruds Nyheter. (Om du klickar här – Elgärde – så får du upp alla mina bloggar i ämnet.)
Nästa vecka, den 20 april, har socialnämnden sammanträde. I kallelsen tilldrar sig ärendet “Upphävande av beslut gällande lokalplanering samt uppdrag om att återuppta förstudie och därefter inleda lokalplanering för att ytterligare utreda alternativa lösningar” det största intresset. (I varje fall från min sida.) Det handlar om Elgärde…
Socialförvaltningens beslutsförslag lyder:
“1. Socialnämnden upphäver beslut 2020-08-27, § 68, att ”föreslå samhällsbyggnadsnämnden att starta lokalplanering för personer med problematisk funktionsnedsättning på Elgärde 1:39 och 1:40 i enlighet med 
förstudien daterad 2020-08-05” samt att upphäva beslutet 2020-10-22, § 91 om att ”socialnämnden står kvar vid tidigare fattat beslut i socialnämnden 2020-08-27, § 68”.
“2. Socialnämnden uppdrar åt förvaltningen att återuppta förstudie inom befintligt boendebestånd. Vidare uppdrar socialnämnden därefter åt samhällsbyggnadsnämnden att inleda lokalplanering gällande ”Boende för personer med funktionsnedsättning och samsjuklighet inom personligt stöd och omsorg”.
Förvaltningen föreslår att socialnämnden ska upphäva de två besluten från i höstas. “Projektet Elgärde” avbryts alltså med omedelbar verkar. Det är i varje fall förslaget, notera det. Vad nämnden beslutar kan vara en annan sak.
Motiveringen till att projektet enligt förslaget ska avbrytas är inte att kommunen har lyssnat till opinionen, i varje fall inte officiellt, utan att det saknas pengar. I motiveringen skriver socialchefen:
“Förvaltningen har i samarbete med kommunstyrelsens lokalutredare och samhällsbyggnadsförvaltningen genomfört en förstudie samt lokalplanering på uppdrag av nämnden. Utifrån process gällande mål- och resursplan 2022 – 2024, där förvaltningen ska se över åtgärder för att klara finansiering av nytt boende inom befintlig ram, ser förvaltningen möjlighet att avbryta pågående lokalplanering för att istället genomföra förstudie och lokalplanering inom befintligt boendebestånd.”
Boendet i Elgärde ska enligt de budgetanvisningar som råder finansieras och driftas inom befintlig ram. Ett nybygge på Elgärde skulle innebära att socialförvaltningen måste spara inom andra områden. Och det varken vill man eller ser möjligheter till – vad jag förstår.
Förvaltningen kommer istället att få ett förnyat uppdrag att söka alternativa lösningar inom socialförvaltningens befintliga bostadsbestånd.
Det ser nog ut som att planerna på ett boende för “personer med problematisk funktionsnedsättning på Elgärde” skrotas för gott. Men säker kan man aldrig bli…
Den andra nyheten idag kommer från ett pressmeddelande från Utbildningsdepartementet med rubriken:
“Ytterligare 350 miljoner till skolan för att hantera pandemin”
Det innebär ungefär 1,3 milj kr till Vänersborg.
Ikväll ska kommunfullmäktige i Vänersborg diskutera hur de tidigare beslutade extra statsbidragen till skolan ska fördelas, den så kallade “skolmiljarden”. Kommunfullmäktige i Trollhättan har redan beslutat att fördela statsbidraget jämnt för alla barn och ungdomar mellan 1 år och 19 år, förslaget i Vänersborg är att pengarna ska fördelas mellan de som är 6 år till 19 år.
Vänsterpartiets förslag är att statsbidraget ska gå till de som har drabbats hårdast av pandemin. (Jag har skrivit flera bloggar om detta ärende också, senast igår – se “KF 14/4 (2): Skolmiljard, streetrace mm”.) Och det är enligt vårt sätt att se det avgångsklasserna i högstadiet och gymnasiet samt vuxenutbildningseleverna – de har drabbats hårdast av den påtvingade distansundervisningen. Och i förmiddags kom även beskedet från Västra Götalandsregionen att högst hälften av gymnasieskolornas elever bör vara på plats samtidigt i skollokalerna. (Se “Regionala rekommendationer förlängs till 2 maj”.) Vänsterpartiets förslag innebär att Kunskapsförbundet skulle få 2/3 av statsbidraget och barn- och utbildningsnämnden 1/3.
Pressmeddelandet från Utbildningsdepartementet ger definitivt stöd för detta synsätt:
”Konsekvenserna har varit särskilt kännbara för de som redan innan pandemin behövde olika former av stöd, men även för många andra elever som nu inte kan nå sin fulla potential. Många elever i gymnasieskolan och högstadiet i grundskolan som haft distansundervisning under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra. För att ge huvudmännen ökade möjligheter att erbjuda barn och elever den utbildning de inte har kunnat tillgodogöra sig under pandemin och genomföra andra stödinsatser tillför regeringen därför skolväsendet ytterligare 250 miljoner kronor. … Dessutom föreslår regeringen 100 miljoner kronor ytterligare för att finansiera möjligheter till stöd, bland annat i form av förstärkt frivillig undervisning under skollov för elever i grundskolan och gymnasieskolan. En väl utbyggd lovskola ger större möjligheter att erbjuda elever den utbildning de inte har kunnat tillgodogöra sig under pandemin. Deltagande i lovskola kan kombineras med sommarjobb som anordnas av kommuner.”
(Du kan läsa hela pressmeddelandet här: “Ytterligare 350 miljoner till skolan för att hantera pandemin”.)
Jag kan väl tycka att det är tråkigt att vuxenutbildningseleverna har glömts bort… Men annars råder det ingen större tvekan om vilka elever som Utbildningsdepartementet anser har drabbats hårdast av pandemin. Det är inte barnen i förskolan eller eleverna i låg- och mellanstadierna…
Jag tror att regering och riksdag har den synen även på “skolmiljarden”.
Nyhet: Inget beslut om Solvarm
Idag skulle ärendet om Solvarms nya VA-system, det så kallade “System Two”, avgöras av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Det kunde vi bland annat läsa om i dagens TTELA (se “Snart nytt beslut om Solvarms avloppssystem”).
För en månad sedan, den 3 mars, återremitterades nämligen hela ärendet av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Det bestämdes att mer arbete och fler utredningar skulle till innan beslut kunde fattas om VA-systemet i naturhuset. Däremot uttalade politikerna sin vilja att ge Solvarm ett permanent tillstånd. Detta trots att miljö- och byggnadsförvaltningen bara hade föreslagit att ge Solvarm ett tidsbegränsat tillstånd.Hur förslaget från förvaltningen (tjänstemännen) såg ut till politikerna i nämnden inför dagens sammanträde, det vet jag inte. Det vet bara politikerna i nämnden och tjänstemännen i förvaltningen. Nämnden och förvaltningen påstår nämligen att underlag till nämndbeslut inte är offentliga förrän efter nämndens sammanträde. Denna syn ska så småningom prövas rättsligt, förvaltningens vägran att lämna ut material har nämligen överklagats. Det kan för övrigt nämnas att inte ens familjen Solvarm har fått se underlaget, trots att det är de som direkt berörs av beslutet. Förslaget har inte, som brukligt är, kommunicerats med familjen.
Idag skulle ordförande Ann-Marie Jonasson (S) äntligen slå klubban i bordet, beslut skulle fattas. Trodde Solvarm, trodde TTELA och trodde vi andra. Men inte ordförande Jonasson.
Ordförande Jonasson (S) lyfte ur ärendet från dagordningen. Ärendet togs således inte ens upp idag.Skälet var enligt säkra källor att det hade inkommit så mycket handlingar och bilagor de senaste dygnen att politikerna behövde mer tid för att sätta sig in i ärendet.
Fast en av mina partivänner hade en annan teori:
“Kan hända att tjänstemännen först måste läsa alla delarna i bloggen innan de kan skriva klart tjänsteskrivelsen till politikerna. :D”
Och det har hen rätt i. Jag är bara på del 6, och den publicerades tidigare idag – se “Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)”. Den handlar om Solvarms utförliga svar på tjänstemännens förslag, och utredning, inför sammanträdet den 3 mars. Jag är med andra ord en hel månad efter med mina bloggar….
Med dagens ordförandebeslut att inte behandla ärendet så kommer jag att hinna ikapp med bloggarna… Ärendet om “System Two” ska inte avgöras förrän på nämndens nästa sammanträde, den 19 maj.Så läs gärna dagens blogg “Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)”.
För övrigt passar uppskjutandet av beslutet dåligt för familjen Solvarm. Solvarm vill få ärendet ur världen. Familjen vill inte ha med miljö- och byggnadsförvaltningen att göra. De här kontakterna för nämligen inget gott med sig. Hur ska man kommunicera med tjänstemän som inte ens accepterar domslut från Mark- och miljödomstolen – och ett antal erkända experter på VA-frågor och miljö?
==
Bloggar i denna serie:
”Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” – 2 april 2021
”Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
”Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
“Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
”Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
”Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april 2021
”Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
”Solvarm 8: Politikerna körde över förvaltningen” – 9 april 2021
”Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
”Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
”Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021
KFV: Förvaltningsrätten avslår Mats Anderssons överklagande
Och så var det den där nyheten som jag flaggade för i min förra blogg om Kunskapsförbundet Västs sammanträde… (Se “Dagens KFV: Vad sysslar Trollhättan med?”.)
Kommer ni ihåg den 23 juni förra året? Inte det? Men det gör jag. Då hade Kunskapsförbundet (KFV) sammanträde. (Se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.)
Sammanträdet genomfördes med digitalt deltagande på distans. Det betydde att ledamöterna kunde befinna sig t ex hemma. Det var första gången vi politiker från Vänersborg fick en sådan möjlighet.
Coronan hade härjat en tid och i Vänersborg fick alla i riskgrupperna, eller som helt enkelt fruktade viruset, snällt vara hemma – och utanför politiken. Vi stängdes ute. Ingen i de styrande partierna var intresserad av att det var både diskriminerande och inskränkte demokratin. Och ingen var heller vid den här tidpunkten det minsta intresserad av att ta den moderna IT-tekniken till hjälp för att genomföra sammanträden på distans.
Det var däremot Kunskapsförbundet och dess ordförande Maud Bengtsson (S).
Distansmötet i förbundet den 23 juni gick i stort sett bra. Det var några smärre “nybörjarmisstag”, men inget som äventyrade varken säkerheten eller demokratin. Tyckte vi nog alla – utom Mats Andersson (C).
Ersättare Andersson (C), numer kommunstyrelsens 2:e vice ordförande i Vänersborg, överklagade sammanträdet till Förvaltningsrätten. Han ville att rätten skulle förklara att Kunskapsförbundets sammanträde var ogiltigt, att det var olagligt.
Men egen uppfattning var att han gjorde det för att på något sätt bortförklara Vänersborgsstyrets ointresse för digitala och demokratiska distanslösningar. Och då skulle ingen annan heller ha sådana lösningar.
Naturligtvis anförde inte Andersson ett sådant skäl, hur skulle det se ut? Nä, Andersson anförde följande skäl, sammanfattade av Förvaltningsrätten:
“Sammanträdet hölls digitalt via länk på Teams där ledamöter deltog hemifrån/från annan plats. Enligt egen utsago kunde ordföranden inte säkerställa om det var någon som på grund av tekniken föll ifrån på sammanträdet och kunde ansluta igen. Ordföranden kunde inte heller säkerställa att sammanträdet genomfördes i exakt realtid. Under sammanträdets gång tappade ett flertal ledamöter kontakten från och till, så även justerande person. Justerande person meddelade inte detta när han åter anslöt till sammanträdet, varför beslutsomgång inte togs om. Mötesorganisatören hade inte säkerställt inställningar i Microsoft Teams, vilket innebar att vem som helst kunde koppla ner andra mötesdeltagare från sammanträdet. Mot bakgrund därav samt då ordföranden eller någon annan inte kunde säkerställa att ingen obehörig person deltog på sammanträdet bör sammanträdet betraktas som ogiltigt.”
Självklart bestred Kunskapsförbundet Anderssons överklagande. Förbundet delade helt enkelt inte Anderssons beskrivning av vad som hände på mötet. (Se “Nyhet: KFV avvisar Anderssons överklagande”.)
Maud Bengtsson (S) förklarade också varför mötet överhuvudtaget hölls på distans:
“Det viktigaste skälet till detta var att säkerställa att alla medlemmar skulle kunna delta. Flera av ledamöterna är över 70 år och några tillhör riskgrupper, vilket omöjliggör ett fysiskt deltagande.”
Och därmed lyckades förbundet upprätthålla den demokratiska beslutsprocessen trots pandemins effekter. Vilket t ex undertecknad vänsterpartist var mycket tacksam över.
För drygt en vecka sedan, den 12 mars, kom Förvaltningsrättens avgörande:
“Förvaltningsrätten avslår överklagandet.”
Kunskapsförbundets sammanträde på distans var alltså lagligt. Och Mats Andersson (C) hade typ fel.
Förvaltningsrätten motiverar sin dom:
“Klagandens (dvs Mats Andersson; min anm) uppgifter i den delen om att ett flertal ledamöter tappade kontakten med sammanträdet samt att ordföranden inte kunde säkerställa att ledamöter som föll ifrån kunde ansluta igen eller att mötet hölls i realtid, tillbakavisas av förbundet och har inte bevisats i målet. Förbundet vidgår att någon deltagare föll bort ett kort tag men ganska snart var uppkopplad igen.”
Och vidare:
“Klaganden har enligt förvaltningsrätten mot förbundets bestridande inte visat att sammanträdet skedde på ett sätt som stod i strid med bestämmelsen i 5 kap. 16 § kommunallagen. Inte heller vad klaganden anför i övrigt visar enligt förvaltningsrättens bedömning att de överklagade besluten strider mot någon av de tidigare angivna prövningsgrunderna i 13 kap. 8 § kommunallagen. Överklagandet ska därför avslås.”
Det var en mycket väntad dom, även om det har tagit en väldig tid för rätten… Och jag är övertygad om att Mats Andersson (C) för länge sedan har insett att överklagandet inte skulle bifallas av Förvaltningsrätten. Andersson ordnade ju själv under senhösten förra året digitala distansmöten i den nämnd, barn- och utbildningsnämnden, där han var ordförande. Och jag tvivlar starkt på att Andersson kommer att överklaga Förvaltningsrättens dom.
Så nu är alltså fallet prövat och avgjort – och vi hoppas alla på att det så snart som det bara går ska vara möjligt att återuppta de fysiska sammanträdena.
Brålanda: Ingen GC-väg. Och varumärket.
Det såg bra ut i Brålanda inför julen. Tomten levererade den ena julklappen efter den andra. Kollektivtrafiknämnden i Västra Götalandsregionen tog beslutet att Brålanda station skulle öppnas för trafik (se “Nyhet: Tåghållplats i Brålanda!”) och Trafikverket skulle anlägga en gång- och cykelväg på Stenhammarsvägen. Och kommunen beslutade att ställa upp med halva kostnaden för GC-vägen.
Nu har Trafikverket ändrat uppfattning. Och det efter diskussioner med Västra Götalandsregionen (VGR). Det är lite så att man till och med misstänker att VGR har haft mer än ett finger med i spelet, men jag vet inte säkert. Hur som helst, det ska inte bli någon GC-väg i Brålanda, i varje fall inte före år 2025.
I ett mail till Vänersborgs kommun skriver VGR:
“utgångspunkterna för prioriteringen [har] varit bland annat ekonomi, genomförbarhet, cykelstrategi samt ett rättvise perspektiv där kommunerna som inte fick finansiering från planen 2016-2020 prioriterades nu något högre. Utöver dessa tittades på vägens ÅDT (=årsmedelsdygntrafik; min anm) och sträckans mogenhet. Detta har resulterat till att några objekt har fått en högre prioritering än andra.“
Och mer konkret om varför Stenhammarsvägen prioriterades bort:
“Tidplanen för Brålanda station är fortfarande oklart. Vägens ÅDT är relativ låg. Och Vänersborg fick finansiering från cykelpotten för väg 2015 och sträckan byggdes under senaste åren (2017-2018).”
Det är nog så att Trafikverket, och kanske då också VGR, tänker sig att en GC-väg inte behövs förrän det är dags för tågstationen.
Jag antar att varken kommunen eller brålandaborna kommer att acceptera beskedet utan protester. Vänersborgs kommun har redan ställt frågor och framfört sin “besvikelse” och sin kritik. Och jag ser framför mig hur t ex den alltid aktiva företagarföreningen kommer att uppvakta Trafikverket och begära en omprövning av beslutet. Det vore nog bra om så många som möjligt hörde av sig till Trafikverket, även politikerna i kommunen.
Beskedet från Trafikverket är definitivt en stor besvikelse.
Det gäller nog också kommunens varumärkesarbete. Det hörs nämligen kritiska och besvikna röster från Brålanda – ingår inte Brålanda i kommunens arbete med varumärket?
Jo, det är jag säker på. Brålanda ska ingå i varumärket, det är åtminstone avsikten. Brålanda är ju en del av Vänersborgs kommun – och en viktig sådan. Och det betonas på flera ställen att varumärket ska gälla hela kommunen. (Se “Framtagning av varumärkesplattform”.)
Men jag förstår att brålandaborna är lite tveksamma. På kommunens hemsida står det t ex:
“Vill du vara med och påverka framtidens Vänersborg?”
För en brålandabo är denna fråga mycket tveeggad. “Framtidens Vänersborg”? ”Vänersborg”? Uppe i Brålanda, 
omkring 25 km norr om kommunhuset, betyder Vänersborg oftast bara själva staden. Och den uppfattningen får naturligtvis vatten på sin kvarn när det överallt på kommunens hemsida står:
“Vänersborg – regionhuvudstaden vid Vänerns sydspets”
Brålanda ligger ju varken vid Vänerns sydspets eller ingår i staden Vänersborg… I kommunen Vänersborg ja, men inte i staden…
Brålandabor är och har alltid varit ett stolt släkte. De är mycket stolta över sin hembygd och sin ort. Kanske är de därför extra känsliga för begreppens betydelse – kanske i ännu högre grad än vad invånarna är i Frändefors, Väne Ryr, Gestad, Västra Tunhem och Grunnebo. Brålandaborna är säkert minst lika stolta över sin ort som vargöborna är över sin. I Vargön kommer som bekant inga, eller väldigt få, från Vänersborg – de kommer självklart från Vargön… Det är nog så i Brålanda också…
Jag tror att många politiker underskattar kommundelarnas betydelse för människornas identitet. Trots att flera politiker kommer från områdena runt centralorten. Ibland tror jag att det är luften i kommunhuset som får politiker att glömma sitt ursprung, och också, om jag ska vara ärlig, varför de överhuvudtaget finns i kommunhuset…
Det finns mycket att säga om varumärkesarbetet… (Se “Behöver Vänersborg ett nytt varumärke?”.) Vi förutsätter emellertid att hela kommunen kommer att ingå i varumärket…
Förra gången, eller ska jag skriva en annan gång, som kommunen skulle ta fram ett varumärke var 2007. Då skrev till och med GP om processen – under rubriken “Vänersborg tar till konsult”. Jo då, det ska tas in en konsult även denna gång. Den totala kostnaden för varumärket kommer att uppgå till runt 300.000 kr. Men då är jag tämligen säker på att de kommunanställdas arbetstimmar inte har räknats med.
GP skrev att konsulten, då förra gången 2007, hade gjort en snabbundersökning som visade att både Trollhättan och Uddevalla fick betydligt mer spaltutrymme i medierna än Vänersborg:
“Trollhättan har Saab, fallen och högskolan. Och Uddevalla har haft sina skandaler, där har Vänersborg en del att lära.”
Och visst lärde sig Vänersborg… Särskilt den socialdemokratiska kommunledningen…
Lars-Göran Ljunggren (S) och S Anders Larsson (S) drog tillsammans med centerpartister, kristdemokrater och liberaler sina egna slutsatser. Tyvärr.
Bara drygt 2 år efter konsultens ord i GP stod arenan klar… Med en kostnad som var mer än dubbelt så hög som den kommunfullmäktige hade beslutat om. Och några månader efter invigningen rasade taket… Ja, i varje fall en del av det – se bilden.
Skandalen var ett faktum.
Ledningen i Vänersborgs kommun lärde sig, tyvärr, allt för mycket av den dåvarande konsulten…
Arbetet med varumärket kan väl i varje fall inte gå sämre än den gången?
En miljon!
En miljon träffar….
Igår kväll, den 14 december kl 20.23, fick jag min miljonte visning på bloggen.
1.000.000!
Det är lite overkligt. En miljon gånger har människor hittat till min blogg för att läsa om vad som händer i politikens Vänersborg. Den tillströmningen hade jag inte för ett ögonblick förväntat mig när jag gjorde mina första trevande försök att skriva läsligt, informativt och kanske intressant för 10 år och några månader sedan.
Det var efter valet 2010 som jag började, samtidigt som jag lade om min diet. Jag skippade kolhydraterna och började med LCHF. Energin flödade och jag började blogga.
Till en början var jag nöjd om det blev 5-6 stycken som läste vad jag tyckte. Jag menar, hur ofta lyssnar mer än en person på vad du har att säga…? Och när det någon gång blev tvåsiffrigt för något inlägg… Wow, 12 personer har läst mitt inlägg idag. Det var naturligtvis ett stort framsteg.
Jag fortsatte att skriva, uppmuntrad av att veckan därpå hade ytterligare någon hittat till min blogg. Och månaden efter, ytterligare tre… Jag insåg snabbt att skulle personer som hittat till bloggen återkomma, så måste det hända något ofta – det måste finns nya inlägg att läsa.
Trägen vann.
Jag fick draghjälp av arenan. Intresset för arenan var stort i Vänersborg. Den dominerade valet 2010 och fick socialdemokraterna att förlora 9 mandat i kommunvalet, från 21 till 12 mandat. Istället dubblerade Vänsterpartiet sina platser i kommunfullmäktige, från 4 till 8 mandat. Och varje blogg jag skrev om arenan lockade fler läsare. Dessutom utvecklade sig ett slags samspel med Vänsterpartiets hemsida, som också uppdaterades ofta. Inläggen kompletterade och lyfte varandra. Tyvärr är V:s hemsida tämligen avsomnad sedan några år tillbaka.
En annan stor politisk händelse skakade om kommunen 2012. Det var då som en stor utredning kring kommunens skolstruktur lades fram. Det blev upprörda känslor i kommunen, allt från Västra Tunhem (Mulltorps skola) till Gestad (Skerruds skola). Och jag skrev… Utredningen analyserades, mötesanföranden refererades, argument dissekerades, partier rosades och inte minst risades. Och fler kommuninvånare hittade till bloggen.
Det har gått lite upp och ner för bloggen under årens lopp. Vid vissa tidpunkter har tillströmningen varit stor, andra gånger har intresset varit mindre. Det har självklart mest att göra med vad som händer i kommunen. Är det politisk stiltje så finns det kanske inte så mycket att skriva om, stormar det så ökar både invånarnas intresse och antalet blogginlägg. Som tur är för en bloggare så tycks det alltid hända något i Vänersborgs kommun – historien tycks kantad av dåliga beslut och skandaler.
Arena Vänersborg har som sagt alltid lockat många läsare, och gör fortfarande. Lite överraskande är att bloggar som handlar om Dalsland tilldrar sig stort intresse. Jag vet inte om det har att göra med min yrkesgärning i Frändefors. Man blev ju ett känt namn i bygden som lärare på Dalboskolan i över 30 år. Och man kom å yrkets vägnar i kontakt med både många elever och vårdnadshavare. Särskilt populära har bloggarna om Solvarm och hans naturhus och Magnus Larssons strider mot kommunen i Sikhall varit. Och finns “Brålanda” med i rubriken till en blogg så är det också ett säkert tecken på att läsare hittar till den. Om vi dessutom ska räkna Ursand till Dalsland så stiger besökssiffrorna ännu mer. Många vill läsa om Ursand och Bert.
Något som också uppmärksammas, det är de bloggar som tar upp kommunens sätt att hantera sina invånare när det gäller byggande, som t ex enskilda VA-anläggningar, bygglov och detaljplaner. Och det finns tyvärr en rik källa att ösa ur – jag får hur många tips som helst om oförståeliga kommunala beslut. Och fler bloggar i ämnet är på gång…
På sista tiden tycks det som jag har fått en bredare läsekrets. Allt fler läser t ex inlägg om Trollhättans planer på att ta vatten från Vänern, om Kunskapsförbundet Väst, om kommunfullmäktige, Elgärde, om fiskmåsar och Canadagäss etc. Det är kul.
Jag vet inte hur en typisk läsare ser ut. Naturligtvis måste den vara intresserad av politiken i Vänersborgs kommun. Självklart, det är ju bara det jag skriver om. Men sen… En vänsterpartist? Jag tror inte det, så många vänsterpartister finns det inte i kommunen. Socialdemokrat? Knappast. Centerpartist? Nä.
Flera i de styrande partierna gör ibland en grej av att de inte läser vad jag skriver, dock inte alla. Men jag har aldrig förstått varför de måste säga eller skriva om det. Tror de att jag blir ledsen eller sårad? Det är nog mest de själva som missar något. Jag menar, hade Benny Augustsson (S) bloggat, eller Dan Nyberg (S), eller varför inte 
centerpartister som Mats Andersson eller Annalena Levin, så hade jag självklart läst vad de hade skrivit. Även om jag inte delade deras åsikter. För om jag inte hade gjort det, då hade jag ju missat något som har betydelse i politikens Vänersborg.
Fast jag tror att några i denna kategori läser min blogg “i smyg”…
Det lite underliga är att de flesta som är öppet positiva är, förutom “vanligt folk”, personer som hör hemma bland de borgerliga partierna. Ledande personer från t ex moderaterna eller liberalerna kan högt och ljudligt kommentera något jag skrivit. För att inte tala om när en moderat vice ordförande i kommunfullmäktige berömde min blogg från talarstolen under ett sammanträde…
Men mest “klappar på axeln” får jag av “vanliga” kommuninvånare. Många hör av sig via mail, Messenger eller telefon – det är trevligt. Och ofta får jag uppslag till nya bloggar. Och det är alltid lika roligt att få uppskattande ord om bloggen i affären, på idrottsplatsen eller gågatan etc. Och så blev jag ju intervjuad i P4 Väst den 11 februari tack vare bloggen…
En miljon.
Vad har jag nu för mål? Två miljoner? Hehe, nä… Jag skriver för att det är roligt, för att folk visar uppskattning – och så länge det är på det sättet så fortsätter jag… Oavsett vad vissa partikamrater tycker… Å andra sidan fick jag i söndags några klick från någon i Vietnam…
Öxnered, Mariedal: Överklagandena avslås
Ibland tycks det vara lätt att vara jurist… 
Idag fick jag två domar i min hand, en från Mark- och miljööverdomstolen på Svea hovrätt och en från Förvaltningsrätten i Göteborg. I båda fallen handlade det om detaljplaner…
Skaven/Öxnered
Den 19 juni 2019 antog kommunfullmäktige detaljplanen för Skaven och del av Öxnered i Vänersborgs kommun. (Se “Detaljplan Öxnered/Skaven”.) Beslutet togs efter ganska många år av möten, diskussioner, samråd, yttranden, ändringar osv. Många av de boende i området var ändå inte nöjda. Det handlade om infrastruktur, järnvägsövergångar, parkeringsplatser och höjd på hus. (Du kan läsa en del av processen här “Öxnered”.)
Detaljplanen överklagades av 29 personer till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Den 5 juni i år så avslog domstolen överklagandet. Då överklagade 10 av personerna domen till Mark- och miljööverdomstolen. Den 30 november kom beslutet:
“Mark- och miljööverdomstolen ger inte prövningstillstånd. Mark- och miljödomstolens avgörande står därför fast.”
Mark- och miljööverdomstolen skriver bland annat att det inte finns anledning att betvivla riktigheten i domen och att det inte heller är av vikt för ledning av rättstillämpningen att pröva fallet i högre instans. Det är egentligen samma som Mark- och miljööverdomstolen alltid skriver när den inte ger prövningstillstånd.
Beslutet kan inte överklagas och därmed har, vad jag förstår, den av kommunfullmäktige antagna detaljplanen vunnit laga kraft.
Mariedalskolan
Domen från Förvaltningsrätten i Göteborg meddelades den 9 december. Det var jag som hade överklagat ett beslut av kommunfullmäktige i Vänersborg.
Den 22 maj beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att samhällsbyggnadsnämnden skulle få en utökad exploateringsbudget för 2019 för att skapa 3 nya småhustomter vid korsningen Furuvägen-Ollenicklas väg alldeles vid Mariedalskolan.
Mariedalskolan är Vänersborgs största skola med nästan 500 barn. Trafiksituationen vid skolan är ett stort problem. Det rör sig många barn i området och det är alldeles för stor biltrafik i området. Och för att skapa nya tomter och göra byggnation möjlig skulle en väg, Furuvägen, dras om. Nu går vägen bara upp till Mariedalskolans personalparkering, sedan är det stopp. Det är bara en GC-väg som går vidare från parkeringen. I fullmäktiges beslut ska Furuvägen dels rätas ut och dels bli en genomfartsgata, med ökad trafik som följd. (“Mariedalskolan – nya tomter och trafiksituationen”.)
Samhällsbyggnadsnämndens planer hade inte kommunicerats med Mariedalskolan och det hade inte utretts hur de nya tomterna och den nya vägsträckningen skulle påverka trafiksituationen för alla elever på Mariedalskolan.
Jag avslutade min överklagan till Förvaltningsrätten av fullmäktiges beslut med:
“Det finns stora brister i underlaget till kommunfullmäktige. Det saknas en samverkan och dialog med Mariedalskolan och barn- och utbildningsförvaltningen. Det har inte gjorts någon konsekvens- och riskanalys och ingen hänsyn har tagits till innehållet i de skyddsrondsprotokoll som upprättats vid Mariedalskolan.”
Du kan läsa hela min överklagan i bloggen “Överklagan till Förvaltningsrätten”.
Förvaltningsrätten avslog överklagandet.
Betyder det att t ex den kommande trafiksituationen enligt Förvaltningsrätten blir trafiksäker och att samverkan med Mariedalskolan var tillfredsställande? Nej, så är det inte. Förvaltningsrätten har:
“alltså inte pröva[t] det överklagade beslutets lämplighet”
Förvaltningsrätten har bara prövat om kommunfullmäktiges beslut är lagligt fattat. Och det är det menar rätten. En nämnd har berett ärendet, dvs samhällsbyggnadsnämnden, kommunstyrelsen har yttrat sig och lagt fram förslaget till kommunfullmäktige och kommunfullmäktige har fattat beslutet. Allt enligt Kommunallagen.
Och om det är ett bra och riktigt beslut eller om underlaget är bristande och har dålig kvalitet, som jag hävdade i min överklagan, är ointressant för Förvaltningsrätten:
“Kommunallagen uppställer emellertid inte något krav på beredningens kvalitet.”
Med andra ord, anser kommunfullmäktige att beslutsunderlaget är ok – då är underlaget ok…
Den här domen tog det 1,5 år för rätten att komma fram till… Det känns som om det hade gått att komma till beslut på en kafferast.
Snart lär vi höra hur sprängningarna startar vid Mariedalskolan, sedan kommer maskinerna och lastbilarna och när allt är färdigbyggt kommer personbilarna… Jag hoppas att samhällsbyggnadsförvaltningen samverkar med Mariedalskolan för att göra trafiksituationen så smidig och säker som möjligt för alla elever och all personal både under exploateringen och efteråt.
Det kan kanske vara bra att ha samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklunds (MP) ord från fullmäktigedebatten i minnet (se “Vad sa politikerna om Mariedal?”):
”… jag är övertygad om att när det finns ett beslut om att det ska ske en exploatering, att den här samverkan som Stefan önskar ska ske eller som ska ske, kommer att bli av. Det är mer än skolan, det är Lantmäteriet som kommer att ha sikt där, det är trafikingenjörer och vatten som har åsikter om hur det här ska gå till och framför allt barnen i skolan och rektorerna där. Så att jag är övertygad om att när KF har tagit ett beslut att det ska ske en exploatering, då kommer det igång. … skall jag lova att se till att det blir en så bra samverkan som möjligt tillsammans med andra i den här frågan.”
Nyhet: Tåghållplats i Brålanda!
Sent under eftermiddagen nåddes jag av nyheten att Kollektivtrafiknämnden i Västra Götalandsregionen idag fattade det formella beslutet om att Brålanda station ska öppnas för trafik!
Wow!
Det blir verklighet – Brålanda får sin tåghållplats. Tågen mellan Karlstad och Göteborg ska stanna i Brålanda! Och restiden till Göteborg hamnar under timman…
Det är stort. Det blev ingen tomteparad i Brålanda i år, men tomten kom ändå…
Det kommer att betyda oerhört mycket för Brålanda. Samhället kommer att ha alla förutsättningar att växa. Det kommer att gå att på ett snabbt och enkelt sätt pendla till både Trollhättan och Göteborg, och varför inte till Karlstad. Och Norge! Nu gäller det bara att Vänersborgs kommun påskyndar arbetet med detaljplaner, bostadsbyggande, GC-vägar (gång- och cykelvägar), vägar, rondeller och ordnar ny mark för företag och handel. Och självklart, kommunen måste snarast påbörja en planering av en tåghållplats med perrong och pendelparkering – en ny ringled för att leda genomfartstrafiken förbi Storgatan och tätorten inte att förglömma.
Det dröjer dock fortfarande några år innan tågen stannar. Målbilden talar om typ sista året inom perioden, dvs kring 2028. Jag vet inte om det finns någon möjlighet att påskynda processen. Kanske, kanske inte.
Tyvärr kom inte tomten till Frändefors, i varje fall inte idag. Kollektivtrafiknämnden fattade inte något beslut om att tågen ska stanna i Frändefors. Jag vet inte hur nämnden tänker där.
Men vi får glädjas åt det som finns att glädjas åt – tågen ska stanna i Brålanda!
Tomten kom tidigt.
Olagligt hyresbeslut om IFK!
Den 18 november fattade kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Norén (S) ett beslut alldeles på egen hand. Han fattade ett så kallat ordförandebeslut. Det innebar att 
Norén själv fattade ett beslut i stället för nämnden. Och det är i vissa fall helt på sin plats enligt Kommunallagen 6 kap 39 §:
“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Noréns (S) ordförandebeslut hade följande lydelse:
“Kultur- och fritidsnämndens ordförande beslutar om en hyresnivå i Arena Vänersborg på 3.903 kr per match vid IFK Vänersborg herrars elitseriematcher i bandy till och med 2020-12-11.”
IFK skulle således betala en matchhyra på 3.903 kr istället för 18.458 kr… Det var en sänkning av hyran med nästan 80%…
Det hör till saken att ett antal föreningar, ganska många, tidigare hade skrivit till kommunen och bett om en tillfällig reduktion av hyrorna så här i coronatider. De fick nej av kommunledningen. Och sedan gick alltså kultur- och fritidsnämndens socialdemokratiske ordförande och beslutade på egen hand om en tillfällig hyressänkning för bara IFK Vänersborg – på nästan 80%… (Se “Föreningar, IFK, arenahyra och ordförandebeslut”.)
Wow!
Kommunstyrelsens avgående 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) överklagade Noréns beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Lidell menade att ordförandes beslut om hyressänkningen inte var “brådskande”. Och eftersom beslutet inte var brådskande, så var det inte heller lagligt för ordförande Norén att fatta beslutet.
Lidell motiverade i sin överklagan varför beslutet inte var brådskande:
“Denna brådska framgår dock inte av Kultur-och Fritidsnämndens beslut mindre än en vecka tidigare. Till saken hör också att det finns alternativa bandyhallar att hyra i våra grannkommuner i avvaktan på nästa ordinarie nämnd. Utöver de alternativen hade det också funnits möjlighet för Kultur-och Fritidsförvaltningen att vänta med faktureringen av hyran till bandyklubben i avvaktan på nästa ordinarie sammanträde med nämnden.”
Det finns lite mer bakgrund och argumentation i Lidells överklagande, men egentligen inte mer som styrkte själva grunden för överklagandet. (Du kan läsa mer om överklagandet här: “Lidell överklagar!”.)
Ibland, men sällan, maler de juridiska kvarnarna snabbt. Idag kom Förvaltningsrättens dom. Det skriver TTELA om på sin hemsida. (Se “IFK får betala full hyra ändå”.)
“Förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet.”
Så börjar rättens dom. Det innebär att den förklarar ordförande Noréns beslut som olagligt och därmed ogiltigt. Gunnar Lidell fick alltså rätt.
Efter att domen har förkunnats motiverar Förvaltningsrätten domen. Rätten inleder med att sammanfatta händelseförloppet, därefter återger rätten innehållet i överklagandet. Sedan kommer kommunens yrkande. Kommunen försvarar Hans-Peter Noréns ordförandebeslut. Så klart, det gör “kommunen” alltid.
Kommunen menar att IFK Vänersborg på grund av publikrestriktionerna under coronan inte utnyttjar allt utrymme i arenan under en match. Och att IFK därför inte borde betala hyra för dessa ytor. Det är ju dock inget försvar för att ordförande har tagit ett beslut på egen hand. Det var ju inte själva hyresnivån som Lidell överklagade.
Kommunens andra argument lyder:
“Det stämmer att det inte står något i protokollet om ett mer formellt uppdrag från nämnden.”
Men så menar kommunen att:
“uppmaningen att samråda med kommunstyrelsens presidium gavs muntligt till presidiet av kultur- och fritidsnämndens ledamöter.”
Jag har aldrig varit med om att kommunen fattar muntliga beslut vid sidan av protokollet. Så kan det inte, så får det inte gå till. Ett mycket märkligt försvar av ordförandebeslutet. För övrigt har det inte med motiveringen till Lidells överklagan att göra.
Två argument för Norén som ligger utanför grunden för överklagan, om att beslutet inte var “brådskande”. Ingen bra början på försvaret…
Och så förklarar kommunen hur ordförande Norén såg på samrådet med kommunstyrelsens presidium. Lidell skrev ju faktiskt vad han ansåg om Noréns version:
“vilket enligt min mening inte är med sanningen överensstämmande”
Kommunen pratar om muntliga kontakter, telefonkontakter, lite hörsägen och typ förutsätta saker. Men det spelar ingen roll. Det var inte bristen på samråd med kommunalråden som Lidell överklagade. Jag förstår egentligen inte – tre argument framförs av kommunen och inget har med grunden för överklagandet att göra.
Men sedan kommer faktiskt argument för att Noréns beslut var så brådskande att det inte gick att invänta nämndens beslut. Anledningen var, skriver kommunen:
“att fem av IFK Vänersborgs elitseriematcher 2020 skulle hinna genomföras innan kultur- och fritidsnämndens sammanträde i december. Ordförande bedömde att ärendet skulle behandlas som ett brådskande ärende, eftersom föreningen annars skulle försättas i ett läge där den inte hade underlag för att fatta beslut. Att föreningen skulle leva i ekonomisk ovisshet angående en kostnad om 72.745 kronor ansågs inte lämpligt.”
IFK skulle inte ha “underlag för att fatta beslut” och skulle “leva i ekonomisk ovisshet” – det var argumentet.
Ja, en sak kan man ju i varje fall konstatera, Norén hade inte kommunens perspektiv eller likställighetsprincipen (att behandla alla kommuninvånare lika, i detta fall alla föreningar) framför ögonen när han fattade sitt beslut. Och ärligt, är det inte kommuninvånarnas och skattebetalarnas bästa man ska ha framför ögonen som förtroendevald – och inte IFK Vänersborgs…? Fast det är klart, tittar man på socialdemokraternas historia i Vänersborg kan man ju undra…
Förvaltningsrätten anser inte att:
“ärendet varit så brådskande att ordföranden i nämnden varit behörig att fatta det överklagade beslutet. Beslutet har därför inte tillkommit på ett lagligt sätt och ska redan på denna grund upphävas.”
Förvaltningsrätten anger tre skäl till domen:
“Förvaltningsrätten konstaterar att det sedan våren 2020 har funnits restriktioner vad gäller publik vid sportevenemang. Frågan om hur arenan skulle kunna att komma tas i anspråk med hänsyn till gällande restriktioner och en eventuell sänkning av hyran vid bandymatcherna kan således inte anses vara en nyligen och hastigt uppkommen fråga.”
Det är det svårt att argumentera mot…
“Förvaltningsrätten utgår även ifrån att bandymatcherna varit planerade i god tid, eftersom det är fråga om idrottsutövning på elitnivå.”
Och som tredje och sista argument:
“Därtill har kommunen även möjligt att fakturera IFK Vänersborg för hyran efter att kultur- och fritidsnämnden haft sitt ordinarie sammanträde i december.”
TTELA-sporten skriver i eftermiddag om domen. Vad jag förstår så har redaktionen inte alls varit i kontakt med Hans-Peter Norén (S) eller Gunnar Lidell (M), vilket jag kan tycka vara lite märkligt. Däremot intervjuas (som vanligt) IFK:s ordförande Bill-Arne Andersson. Och vad han anser är ganska givet. (Se TTELA “IFK får betala full hyra ändå” och min blogg “Lidell överklagar!”.)
TTELA drar slutsatsen att IFK Vänersborg nu ska betala full hyra för arenan, även för de matcher som redan har spelats. Jag är inte säker på att det blir så, men det är det svårt att uttala sig om. IFK har ju egentligen ingått en överenskommelse, ett avtal i god tro med Vänersborgs kommun. Om det sedan visar sig att kultur- och fritidsnämndens ordförande begick en olaglig handling kan ju inte IFK vara ansvarig eller ta konsekvenserna av det. Det borde ju vara en “inre kommunal angelägenhet”…
På fredag, den 11:e, sammanträder kultur- och fritidsnämnden. Antagligen kommer det att klarna då. Det är väl bara att hoppas att nämnden har kommunallagens likabehandlingsprincip framför ögonen – att alla kommunens medlemmar ska behandlas på samma sätt. Det betyder att om IFK Vänersborg får en sänkt hyra så ska alla andra föreningar också få det.
Och det hade kommunen haft råd med – om den hade använt en del av det stora överskottet på grund av alla oväntade statsbidrag för coronan. 173 miljoner…
KS (1): Upplösningen!
Idag sammanträdde kommunstyrelsen för sista gången detta coronaår. Alla ledamöter uppmanades att vara hemma och delta på distans. Väldigt många följde uppmaningen, dock inte alla. Ganska många vandrade som vanligt till de olika rummen i kommunhuset på Sundsgatan.
Distansmöten
Inställningen bland de styrande partiernas ordförande har onekligen förändrats en del sedan i våras. Och då tänker jag naturligtvis i synnerhet på den attityd som barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) visade när han överklagade Kunskapsförbundet Västs möte på distans. Deltagande på distans från t ex 
hemmet fanns inte på kartan. Det var typ otänkbart. Det syntes också tydligt i svaren på de många interpellationer jag ställde. (Se t ex “Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”.)
Sedan tycks det som om det har varit kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som har ändrat uppfattning. Det verkar vara han som har lett förändringen, och utvecklingen. Men det är väl så att socialdemokrater är mer positiva till utveckling och framåtskridande än sina allierade i centerpartiet. Nu hoppas jag bara att Augustssons utvecklings- och framtidsoptimism lyckas smitta av sig på kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin, tillika centerpartist. Kanske lyckas han övertala Levin att också ordna “sina” möten med kommunfullmäktige på distans. Det är nämligen helt möjligt. Gunnar Lidell (M) berättade till exempel att Västra Götalandsregionens fullmäktige sammanträdde i måndags och tisdags denna vecka – på distans. Samtliga 149 ledamöter och omkring 20 ersättare deltog hemifrån eller från något annat ställe. Det var bara ett fåtal personer i presidiet som var på “riktig” plats.
Lunddala
Två etiska dilemman fick sin upplösning idag. Eller vad man ska säga. Det ena dilemmat diskuterades knappast alls, och särskilt inte utifrån något etiskt perspektiv. Det var ärendet ”Granskning – Ändring av detaljplan nr 341 Rånnum 10:58, Metallurgen 6 (Lunddala servicebostäder)”. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.)
När ordförande Augustsson släppte ordet fritt så var det ingen som begärde ordet. Det brukar vara ett typiskt tecken på ett rutinärende. Alla väntar bara på att klubban ska falla för beslut, all diskussion är överflödig typ. Jag begärde ordet, vilket inte är helt ovanligt…
Jag försökte ganska kort förklara dilemmat, att det var två rättmätiga intressen som stod mot varandra. Jag förklarade sedan att jag tänkte avstå från att delta i beslutet och frågade ordförande om han tillät att jag lämnade en protokollsanteckning. Det är nämligen ordförande som bestämmer om protokollsanteckningar. (Ordförande Augustsson brukar oftast vara generös med att tillåta sådana.) I 
protokollsanteckningen beskrev jag mitt ställningstagande, eller avsaknad av. Jag läste också upp den för de närvarande.
Då utbröt en diskussion om formalia och juridik – hade jag rätt att agera så? Fick jag lämna en anteckning om jag inte deltog i beslutet? Fick jag överhuvudtaget yttra mig?
Flera ledamöter liksom ordförande Augustsson och juristerna engagerade sig. Ett tag verkade det som om det inte var ok. Då sa jag, att i så fall skulle jag rösta nej till detaljplanen. Och istället lämna in min protokollsanteckning som reservation. Det kan nämligen ingen hindra, den rätten ger kommunallagen alla ledamöter. Till slut lästes delar av kommunallagen upp och Benny Augustsson (S) avgjorde frågan – det var ok att avstå från att delta i beslutet och lämna in en protokollsanteckning. Så då gjorde jag det.
Det var i och för sig en intressant diskussion, men det var en besvikelse att ingen ville diskutera dilemmat, dvs sakfrågan. Det är sådant vi politiker borde diskutera. Om inte, kan vi egentligen lämna över beslutanderätten till experter och tjänstemän…
Det var bara Göran Svensson (MBP) som deklarerade att han tänkte rösta nej till detaljplanen. Svensson hade dock en helt annan ingång i frågan än etik och moral. Han ansåg att äldreboenden bara ska byggas i en våning av säkerhetsskäl.
Det blev ingen votering. Det var ingen annan än Göran Svensson och jag som hade synpunkter på detaljplanen.
Besviken på att dilemmat inte fick någon egentlig lösning? Jäpp.
Protokollsanteckning Lunddala
Min protokollsanteckning:
“Lunddala servicebostäder – grannarna på Trastvägen?
Det är ett dilemma. Två rättmätiga intressen står mot varandra.
Å ena sidan behövs det en bättre boendemiljö för de äldre samtidigt som det behövs fler platser.
Å andra sidan är det grannarnas på Trastvägen intressen. Visst har detaljplanen tagit viss hänsyn till grannarna, men inte fullt ut. Ljusförhållandena under året kommer att bli annorlunda, och sämre. Istället kommer husväggen på över 80 meter och två våningar att få en massa fönster och kanske också balkonger där människor kan sitta och titta ner i trädgårdar och vardagsrum.
Det borde finnas möjlighet att bygga på Lunddala så att alla blir nöjda. Jag vet att de boende har både idéer och skisser på hur det skulle kunna se ut. Jag hoppas att byggnadsnämnden och förvaltningen får ta del av dessa, studerar dem och försöker hitta en bättre lösning på dilemmat än det föreliggande förslaget.”
Brännjärnet
Det andra dilemmat hade titeln “Antagande av yttrande över granskningshandlingar för detaljplan för Brännjärnet 1 m fl Vänersborgs kommun”. Bakgrunden till hela ärendet, argumenten, de etiska aspekterna och själva dilemmat i ärendet redogjorde jag utförligt för i bloggen igår. (Se “Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet”.)
Det var mer av diskussion kring den etiska aspekten än i det föregående ärendet. Ändå var det relativt få som yttrade sig. Det gör det lite svårt att avgöra huruvida voteringen senare var ett resultat av medvetna etiska ställningstaganden eller bara lojalitet gentemot partilinjerna.
Den sidan som så att säga ville säga nej till detaljplanen anfördes av Gunnar Lidell (M). Ja, egentligen var det bara Lidell som argumenterade. Henrik Harlitz (M) upprepade väl egentligen endast Lidells argument, medan någon annan yrkade bifall till den borgerliga “oppositionens” avslagsyrkande. Jag kan inte säga att det var några andra argument än de som jag anförde i gårdagens blogg. Det handlade alltså om att regler är regler och om vad som skulle hända om kommunen accepterade regelöverträdelser – typ att andra invånare tog efter och också började bryta mot reglerna.
Här tyckte jag att Dan Nyberg (S) hade ett bra inlägg, som delvis gav en annan vinkling på “den andra sidans” argument, dvs den sida som var positiv till planen.
Förutom att Nyberg sa att han delade min “ingång i ärendet” så anförde Nyberg följande:
“Jag är inte orolig som Lidell för vad andra ska göra. Varje ärende måste betraktas för sig. Jag har tidigare varit ordförande i byggnadsnämnden och vi korrigerade flera gånger kartan till verkligheten. Vi har ändrat detaljplaner och fastighetsägare har fått betala förhöjd avgift för bygglov.”
Med andra ord, David på Brännjärnet har inte behandlats på något annorlunda sätt än andra. Så här har byggnadsnämnden hanterat ärenden många gånger tidigare. Det är rutin. Dan Nyberg tyckte också att det var lite märkligt att medan kommunen jobbar på att förbättra företagsklimatet, så jobbar moderaterna på att försämra det… Och det kan jag väl i och för sig hålla med om, men det var kanske inte ett argument om det etiska dilemmat.
Ordförande Augustsson (S) hade inlett diskussionen. Han sammanfattade ärendet och fick med flera argument för att uttala sig positivt om detaljplanen. Det nya med Augustssons argument var att det etiska dilemmat (han uttryckte det dock inte i de termerna) redan hade avgjorts i fastighetsutskottet (samhällsbyggnadsnämnden) och i byggnadsnämnden. De hade ju beslutat om att kommunens mark skulle säljas och att en ny detaljplan skulle upprättas – som anpassade planen till verkligheten. Det skulle inte kommunstyrelsen diskutera och ta ställning till idag. Augustsson menade att kommunstyrelsen “bara” skulle uttala sig om själva detaljplanen, inte dilemmat.
Själv pratade jag en del. Men upprepade mest en del påståenden från gårdagens blogg. Som svar till Lidell tyckte jag att man skulle inta fastighetsägarens, Davids, perspektiv. För honom är tjänstemän, förvaltningar, nämnder och politiker representanter för “kommunen”. Som invånare är alla dessa kontakter desamma – de är “kommunen”. Säger en tjänsteman på byggnadsförvaltningen en sak, så är personen helt enkelt en företrädare för “kommunen”. Och så tror jag också att de flesta invånare uppfattar det. Tjänstemän och politiker talar samma språk och är överens, de representerar “kommunen”. Hur skulle det kunna vara annorlunda?
Och nu har flera år gått. David har blivit lovad att få köpa marken, få en ny detaljplan, bygga nytt osv – om han gör sin del av avtalet. Och det har han gjort, och det tycker också “kommunen” att han har gjort. David har ju bland annat betalat över 200.000 kr… Då kan inte “kommunen” i form av kommunstyrelsen, menade jag, helt plötsligt vända på kuttingen och säga nej. David måste väl kunna lita på “kommunen”? Invånarna måste väl kunna lita på “kommunen” och de besked som “kommunen” ger?
Det är inte ofta som socialdemokrater i kommunen öppet säger att de håller med mig, men då blir det desto mer glädjande när de gör det. Och jag höll med dem, vilket jag också sa. Och det är inte heller så vanligt.
Votering Brännjärnet
Om inte dilemmat avgjordes på sammanträdet, eller gjorde det det?, så avgjordes i varje fall ärendet. Det slutade med en votering. På ena sidan stod den borgerliga “oppositionen”, dvs M+L+KD, och på den andra de styrande partierna, dvs S+C+MP. Det betydde 4 för de borgerliga och 6 för de styrande. 
Sverigedemokraterna sa inte ett ord i debatten, men de röstade med de borgerliga – 6-6. Göran Svensson (MBP) röstade med de styrande och James Bucci (V) med de borgerliga – 7-7.
Jag stod på “Davids sida” och var således positiv till detaljplanen. 8-7.
Anm. Det är den 1:a bloggen om kommunstyrelsens sammanträde onsdag den 2 december.
- ”KS (1): Upplösningen!” (2 dec)
- ”KS (2): Reservation KFV-motion” (4 dec)
- ”KS (3): Sociala fonder” (5 dec)
- ”KS (4): Bara ett miljöparti i Vänersborg?” (6 dec)
- ”KS (5): Nordkroken, ismaskiner, SD-motion och en del annat” (9 dec)
Senaste kommentarer