Arkiv

Archive for the ‘Allmänt Vänersborg’ Category

Historien om Magnus Larsson (3)

7 september, 2021 2 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (2)”.

Den 17 oktober 2005 skrev Svensk Fastighetsförmedling till Vänersborgs kommun:

“I enlighet med bestämmelserna i 7 §, andra stycket, förköpslagen, anmäles härmed att fastigheten Vänersborg Sikhall 1 :4, Sikhall 1 :6 och Sörbo 1 :4 i Gestad församling med … har försålts/förvärvats enligt bifogat köpekontrakt, daterat 2005-10-17.”

Magnus Larsson hade efter budgivning köpt fastigheterna i Sikhall. Han hade lagt det högsta budet. I köpet ingick också Sikhall 1:23, ett litet markområde med en sommarstuga. Sommarstugan låg som en ”ö” i Sikhall 1:4 och man var tvungen att åka igenom denna fastighet, och Sikhall 1:6, för att komma ut och in till stugan från landsvägen. Köpet av Sikhall 1:23 genomfördes samtidigt med de andra, men det upprättades separata kontrakt och handlingar för detta köp.

Köpekontrakten hade skrivits på den 17 oktober 2005 och omedelbart efter parternas underskrifter anmälde Svensk Fastighetsförmedling fastighetsaffärerna till kommunen. Det var lag på det, det var en så kallad förköpsanmälan. (Det var obligatoriskt när fastigheternas areal överskred 3.000 kvadratmeter.) Jag förmodar att mäklaren antog att det var en formsak. Hen hade ju hört sig för till kommunen innan fastigheterna bjöds ut till försäljning, och då var inte kommunen intresserad. Som advokatfirman Kjällgren senare skrev till Länsrätten (19 januari 2006):

“Fastighetsmäklaren hade dessförinnan genom två muntliga kontakter med företrädare för kommunen förvissat sig om att något intresse för förköp inte förelåg.”

Efter att Magnus Larsson hade köpt fastigheterna ändrade kommunen sig…

Jag har inte fått reda på hur gången riktigt var när brevet från Svensk Fastighetsförmedling ankom till kommunen. Det torde inte heller vara särskilt viktigt. Den 2 november (2005) hade i varje fall Fastighetsenheten, som lyder under samhällsbyggnadsnämnden, där Bo Carlsson var ordförande, tittat på brevet. Så antagligen var det där som brevet från mäklaren hamnade från början.

Det är inte orimligt att anta att Bo Carlsson (C) nu fick reda vem som hade köpt de fastigheter i Sikhall som han själv hade varit med och bjudit på. Såvida han inte visste det redan innan…

Fastighetsenheten upprättade en skrivelse där köpet av fastigheterna redovisades, vad som utmärkte fastigheterna, t ex att Sikhalls magasin låg på den ena fastigheten och att en del av infarten till Sikhallsbadet låg på den andra, samt en beskrivning av vad förköpslagen stadgade om kommuners förköpsrätt. Här pekade Fastighetsenheten på att kommunen kunde utöva sin förköpsrätt om försäljningen omfattade:

“fast egendom som behövs för att tillgodose ett väsentligt behov av av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv [och] fast egendom med byggnad som bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”

Det fanns inget förslag i skrivelsen om hur kommunen skulle agera, utan Fastighetsenheten beskrev ärendet sakligt och korrekt. Men det är klart, genom att enbart lyfta fram just de här två skälen till en kommuns förköpsrätt så kunde man väl redan ana vartåt “det lutade”…

Skrivelsen skickades till kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S).

Jag förstår inte varför skrivelsen lämnades till kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S). Fastighetsenheten ligger ju under samhällsbyggnadsnämnden och det naturliga torde rimligen vara att skrivelsen hade hittat vägen dit istället. Det är nästan så att man anar att rutinerna var annorlunda just denna gång…

När ordförande Ljunggren får skrivelsen från fastighetsenheten i sin hand den 2 november började det snabbt hända saker. Senare samma dag(!) formulerade nämligen ordförande Ljunggren (S) en skrivelse till kommunstyrelsen. Och brådskan var anmärkningsvärd. Kommunen hade 3 månader på sig att förköpa fastigheterna. Med så lång tid så skulle man väl kunna tänka sig att Ljunggren eller kommunen skulle initiera eller invänta åtminstone en liten utredning om t ex för- och nackdelar med ett köp. Det borde i varje fall ha varit ett minimum, kan man tycka, att ha undersökt vad förköpet skulle innebära för skattebetalarna och kommunens ekonomi…

Ljunggren skrev till kommunstyrelsen:

“Ovan redovisade ärenden överlämnas till kommunstyrelsen med förslag att föreslå kommunfullmäktige att fatta beslut om förköp.”

Ljunggren (S) redovisade inga skäl, men han hänvisade till skrivelsen från Fastighetsenheten:

“Fastighetsenheten har i skrivelse 2005-11-02 redovisat ärendena samt vad som sägs i förköpslagen (1967:868) om kommuns förköpsrätt.”

Antagligen menade Ljunggren med denna hänvisning att marken var nödvändig för kommunen att förköpa på grund av att den var väsentlig för “idrott eller friluftsliv” och att magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk synpunkt”. Fast det måste redan då ha varit svårt att inse detta, särskilt för sommarstugan på fastigheten Sikhall 1:23 (se karta ovan). Hur kunde den vara väsentlig för friluftslivet? …såvida det inte var tänkt för någon politikers friluftsliv…

Det som skulle kunna tala för att det låg något motiv som hänförde sig till “idrott eller friluftsliv” bakom Ljunggrens snabba agerande var att det redan den 9 augusti 2005 inkom en skrivelse till kommunen från Vänersborgs Segelsällskap (VSS), Sikhall Brattens samfällighetsförening, Sikhalls Trollingklubb och Stiftelsen Sikhalls magasin.

De fyra föreningarna beskrev i skrivelsen området som låg ute till försäljning och framhöll dess betydelse för den omgivande bygden och det rörliga friluftslivet. De betonade sina egna verksamheter, vilket naturligtvis inte behövde vara fel. De nämnde bland annat vikten av sjösättningsrampen, stenpiren, parkeringarna, uppställningsplatserna för segeljollar och Sikhalls magasin för allmänheten, och de själva, och att de fick vara kvar även efter försäljningen. De menade också att dessa var viktiga även för turister och andra besökare. De såg Sikhall som ett område som kommunen borde utveckla. Föreningarna befarade att:

“tillgängligheten till området … kan komma att inskränkas.”

Föreningarna avslutade skrivelsen med att “hemställa” att kommunen:

“ska agera för att säkerställa allmänhetens tillträde till området”

Det ska noteras att inga av föreningarna då visste vem som skulle vinna budgivningen. Jag tror inte ens att det var offentligt vilka budgivarna var. Magnus Larsson fick t ex inte reda på vilka han bjöd emot förrän han skrev på köpeavtalet.

Vänersborgs Segelsällskap kom för övrigt att senare spela en något tvivelaktig roll i denna affär.

Det var som jag ser det oerhört märkligt att kommunstyrelsens ordförande redan i detta tidiga skede, den 2 november, kände till en förhållandevis liten fastighetsaffär i en ganska bortglömd del av kommunen där en okänd skogs- och jordbrukare figurerade. Jag tror inte att det berodde på att Ljunggren hade läst brevet från de fyra föreningarna i Sikhall. Det hänvisades inte till brevet någonstans. Ljunggren hänvisade bara till Fastighetsenhetens yttrande, inte specifikt till t ex sjösättningsramp, stenpir eller något annat skäl som de fyra föreningarna hade fört fram.

Så jag kan inte låta bli att undra – hur kunde Ljunggren veta något om denna fastighetsaffär, och varför var han intresserad? Och den avgörande frågan torde vara – hur kunde kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) med bara några timmars betänketid formulera en skrivelse till kommunstyrelsen där han uppmanade till förköp av fyra fastigheter, varav en sommarstuga, i Sikhall?

Kunde det bero på att den ledande centerpartistiske politikern, som hade lagt bud på fastigheterna, råkade vara Ljunggrens ”regeringskollega” och 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen, Bo Carlsson (C)? Det kan ju naturligtvis vara ett sammanträffande, en sådan där ödets nyck som faktiskt händer ibland.

Fast… Om man tänker så här – om Bo Carlsson hade fått köpa fastigheterna, hade Ljunggren då yrkat på att kommunen skulle ha utnyttjat sin förköpsrätt…?

Knappast…

Uteslutet…

Och då kan det vara Bo Carlsson (C) som hela tiden hade informerat Lars-Göran Ljunggren (S) om vad som hände i Sikhall och hur kommunen skulle hantera frågan…

Och redan nu började en förtalskampanj mot Magnus Larsson…

Fortsättning följer i bloggen ”Historien om Magnus Larsson (4)”.

…

PS. Alla faktauppgifter i denna blogg är hämtade från dokument i kommunens diarium.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall

Historien om Magnus Larsson (2)

6 september, 2021 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Historien om Magnus Larsson (1)”.

Magnus Larsson har levt hela sitt liv i trakterna kring Gestad och Sikhall. Han är uppvuxen här och här vill han leva och verka. Sikhall och Gestad är Larssons plats på jorden. Han är en bygdens son i ordets rätta bemärkelse. Många skulle kanske hävda att Magnus till och med är Sikhall.

Larsson har arbetat hårt i hela sitt liv. Han har haft framgångar och han har haft motgångar. Hans huvudsakliga sysselsättning har hela tiden handlat om jord och skog. Han är, som han själv säger, en enkel jord- och skogsbrukare. Magnus har också haft ett stort intresse för sjön. Många har sett honom åka vattenskidor i Sikhallsviken och många är de i bygden som han har lärt upp. På äldre dagar har sjöintresset mer övergått till att lugnt och stilla sitta i en båt. Tja, lugnt och stilla kanske inte var rätt uttryck…

Larssons företagande har genom åren expanderat. De pengar han har tjänat har investerats i mer mark och fler fastigheter. Och det inte enbart på grund av budgivning. När man köper och övertar fastigheter, som familjer och släkter har brukat i generationer i sådana här områden, så är förtroende en minst lika viktig fråga som pengar. Magnus mål blev tidigt att utveckla sin hembygd, sitt Sikhall.

År 2005 bjöds fastigheterna Sikhall 1:4, 1:6 och Sörbo 1:4 samt Sikhall 1:23 ut till försäljning. (Se streckade områden på kartan nedan.) Det här var några fastigheter i så att säga centrum eller kärnan av Sikhall. Dessa fastigheter hade Magnus Larsson tittat på länge, dom ville han definitivt ha. Det var vad han hade drömt om och kämpat för i alla år. De var nödvändiga förutsättningar för att förverkliga drömmen om att kunna utveckla och göra Sikhall mer attraktivt. Fastigheterna var även viktiga i hans näringsverksamhet. De behövdes för att bredda basen för hans jord- och skogsbruk.

Innan försäljningen av fastigheterna hade mäklaren vid två tillfällen tillfrågat kommunen om den hade intresse av att förköpa fastigheterna. Mäklaren Svensk Fastighetsförmedling hade båda gångerna fått svaret att så inte var fallet. Svaren var dock inte skriftliga, det fanns ingen anledning. Det var kanske synd, men logiken säger att det vore en “dålig” mäklare om den inte hade gjort så. Det torde ligga i mäklarens intresse att förvissa sig om att de fastigheter som såldes verkligen fick behållas av köparen… Dessutom var mäklaren skyldig att anmäla avyttring och förvärv till kommunen när affären väl var gjord.

Magnus Larsson lade bud på fastigheterna. Det gjorde också flera andra, vilka visste inte Larsson då. Det fanns inga budgivningslistor på den tiden.

Budgivningen gick till som det brukar. Det var inga konstigheter. Spekulanterna lade sina bud och fick sedan möjlighet att höja buden när de fick höra om motbuden. Tills alla utom en av spekulanterna så att säga hade “hoppat av”.

Magnus Larsson vann budgivningen. Han lämnade det högsta budet.

Magnus Larsson stod som ny ägare till fastigheterna Sikhall 1:4, 1:6 och Sörbo 1:4 samt Sikhall 1:23.

Då började problemen för Magnus Larsson…

Det ska tilläggas att före detta fastighetsförvärv var Magnus Larsson en vanlig hårt arbetande dalslänning som tillbringade sina dagar i en skogsmaskin, grävmaskin eller skördetröska. Han hade inte haft något otalt med kommunen. Och kommunen hade inte haft något otalt med honom.

Det visade sig mycket snabbt att kommunen hade intresse av Larssons förvärv. Själv kunde han inte riktigt förstå varför, kommunen hade ju aldrig visat något större intresse av vad som utspelade sig i de dalsländska delarna av kommunen. Kommunen hade ju inte heller visat någon direkt vilja eller intresse av att utveckla bygden.

Magnus började ana oråd. Då fick han se den så kallade mäklarlistan.

Magnus Larsson kände igen flera namn på listan. Men det var framför allt ett namn som fångade hans intresse lite extra. Det visade sig att Bo Carlsson stod på listan. Bo Carlsson hade varit en av spekulanterna.

Den centerpartistiske politikern Bo Carlsson var vid denna tid 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen och dessutom ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. 

Det spred sig en märkligt unken doft kring Sikhall.

Fortsättning följer i bloggen ”Historien om Magnus Larsson (3)”.

…

PS. Alla faktauppgifter i denna blogg är hämtade från dokument i kommunens diarium.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall

Historien om Magnus Larsson (1)

5 september, 2021 3 kommentarer

Den första gång jag såg Magnus Larsson, det var en vårdag 2013. Det var egentligen alldeles för sent. Magnus Larsson var nämligen redan då ökänd i Vänersborgs kommunhus. Han hade hunnit med att utkämpa många strider med kommunen – men han hade i och för sig många kvar. Och det visste han. För det mesta hade Larsson fått stå ensam på slagfältet, även om han hela tiden hade majoriteten av lokalbefolkningen i Sikhall på sin sida.

Magnus Larsson hade stundtals varit en omtalad person i media. TV hade varit i Sikhall, tidningar likaså. De hade skildrat den ”lille mannens” kamp mot den mäktiga kommunala byråkratin… Larsson hade nämligen hamnat i skottgluggen redan 2005 när han förvärvade fyra fastigheter i Sikhall. Det var då diskussioner och mygel bland politiker och tjänstemän hade tagit fart i kommunens olika korridorer och sammanträdesrum. Och den politiska processen hade slutat med att kommunfullmäktige beslutade om att förköpa de fastigheter som Magnus Larsson hade köpt i området.

Kommunens beslut om förköp av Larssons fastigheter var egentligen inget annat än en expropriering. Larsson ville nämligen inte sälja eller på annat sätt avhända sig sina fastigheter som han hade förvärvat på ett ärligt och rättmätigt sätt. Fullmäktiges beslut var därför både tufft, kränkande och ganska unikt, det riktade sig mot en enskild person och näringsidkare. Vägen mot beslutet hade dessutom föregåtts av jävsituationer och kantats av en omfattande ryktesspridning. Det senare hade jag själv varit vittne till flera gånger. Och det var få som egentligen hade ifrågasatt smutskastningen – eller kommunens förköpsplaner.

Magnus Larsson var emellertid inte den som gav sig utan kamp. Särskilt inte när han blev orättvist behandlad. Han hade protesterat vilt under förköpsprocessen. Larsson skrev till kommunen, JO, Länsrätten och han anlitade jurister för att biträda honom i sin kamp mot kommunen. Larsson ville ha kvar sina fastigheter och han reagerade självklart även på förtalskampanjen.

Min partivän James Bucci (V) påverkades av Larssons skrivelser och kanske också av förtalskampanjen. Men inte riktigt på det sätt som ryktesspridarna hade hoppats på. Bucci blev intresserad, och nyfiken som han var ville han träffa Magnus Larsson i egen hög person och tala med honom på “brottsplatsen” i Sikhall. Bucci hade i början av april 2006 börjat ana att det var både en och två, eller flera, hundar begravda i Sikhallsärendet. Då började också några av oss i Vänsterpartiet få en annan uppfattning om vad som hade hänt i Sikhall och våra ögon började öppnas för det drev som hade startats i kommunen.

Så när James Bucci flera år senare tog med mig ut till Sikhall, till den plats som Larsson hade döpt till Politikerhyllan, så visste jag lite vad denne man hade gjort och vad han hade utsatts för. Mina förväntningar var tämligen stora, vem var denne Magnus Larsson egentligen? Och hur orkade han utmana och kämpa mot en överlägsen fiende? I alla dessa år…

Så här i efterhand funderar jag på varför jag inte reagerade starkare och framförallt tidigare på det som kommunen utsatte Magnus Larsson för. Kanske berodde det på att min partikamrat Bucci så att säga bevakade fallet, eller var det andra kommunala affärer som tilldrog sig mitt intresse, typ arenaskandalen? Jag vet fortfarande inte.

Den första gången jag pratade med Magnus Larsson var alltså i James Buccis sällskap 2013. Besöket i Sikhall gav upphov till en blogg, och jag är tämligen säker på att det var den allra första som jag skrev om Larsson – se “Sikhall – en pärla vid Vänern”. Den följdes några dagar senare av ännu en blogg – se “Sikhall 1:6”. Bloggarna hade naturligtvis inspirerats av mötet med Magnus. Det var bra bloggar, som gav ett ganska stort eko. Särskilt hos folk i bygden, för att inte tala om reaktionen hos några centerpartister…

Det har blivit en hel del bloggar under senare år… Jag har t ex nu senast redogjort för turerna kring upprättandet av en detaljplan för Sikhallsviken. (Se ”DP Sikhall (9): Framtiden”.)

Med de följande bloggarna vill jag visa hur Vänersborgs kommun har behandlat Magnus Larsson i Sikhall. Det är en viktig läsning om hur maktens politiker gaddade sig samman med den kommunala byråkratin när dess intressen utmanades av en enskild invånare. Det är också en historia om jäv och intriger. Och förföljelser av sällan skådad art – som aldrig har genomlysts, lyfts upp eller uppmärksammats. Och de som stod bakom alla intriger och allt mygel fortsatte att verka i kommunen. Det utkrävdes aldrig något ansvar. Ingen var intresserad av att rentvå Magnus Larsson…

Bloggarna blir ett försökt att ge en rättvis bild av Magnus Larsson i Sikhall och hans kamp mot Vänersborgs kommun. Förhoppningsvis kan det ge dagens politiker och tjänstemän i kommunhuset en annan bild av honom, en annan förståelse och därmed förhoppningsvis också ett annat bemötande.

Hela historien började samma dag som Magnus Larsson köpte sin drömfastighet Sikhall 2005…

Fortsättning följer – se ”Historien om Magnus Larsson (2)”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Carlsson Bo, Centerpartiet, Magnus Larsson, Sikhall

Underhållning i Vänersborg

20 juli, 2021 Lämna en kommentar

Vi är många i Vänersborg som saknar Aqua Blå. Nu har festivalen blivit inställd två år i rad, men vi när väl alla stora förhoppningar om att den återkommer nästa år. Och då är det förresten valår, vilket kanske kan innebära att de politiska partierna återfinns bland utställarna… Och det om något är väl värt att se fram emot…

Det har överlag varit lite stiltje på underhållningsfronten under dessa coronatider. Så har t ex konserterna på Ullevi med Iron Maiden och Rammstein blivit inställda två år i rad…

Fast det har naturligtvis inte varit helt tomt på musik- eller kulturinslag, inte ens i Vänersborg. Men nu börjar det komma igång lite mer ”på allvar” – både här och där i kommunen. Det händer på t ex Skräcklestugan, Gula Huset i Brålanda och Ursand – för att bara nämna några ställen. På Ursand spelar t ex Scotts på torsdag. Och i dagens TTELA kan vi också läsa om det glädjande beskedet att caféverksamheten på Villa Björkås ska starta igen. Det är väl också en slags underhållning. Precis som bad.

På Facebook finns det flera som har efterlyst besked om när Vattenpalatset ska öppna. Jag skrev därför till bolagets VD och fick följande besked:

“Vi siktar på att öppna i slutet av augusti. Sen beror ju mycket på att allt skall fungera med det maskinella. Vilka regler som kommer att gälla är svårt att säga då vi inte vet hur Corona läget ser ut i höst.”

Det pågår för övrigt en stor utredning om kommunens bad och simhallar, inklusive Vattenpalatset då förstås. Utredningen ska diskuteras på kommunstyrelsens första sammanträde i höst. Det lär bli anledning att återkomma till denna utredning vad det lider.

Imorgon onsdag kl 18.00 händer det saker i Sikhall. Då blir det underhållning i form av “Sikhall Rock 1.0”. Det har enligt uppgift byggts upp en scen i närheten av Sikhalls magasin, inte långt från ”politikerhyllan”. Politikerhyllan är stället där den inte helt obekante Magnus Larsson bor. Magnus Larsson är enligt säkra källor även ett bekant namn i Vänersborgs kommunhus…

På Sikhall Rock blir det musik av bandet ”Just nu”. Och vad jag förstår av affischen så kommer uppträdandet att gå i Tomas Ledins tecken.

Det politiska inslaget under kvällen står Magnus Larsson för. Han svarar nämligen villigt på alla frågor om varför detaljplanen för Sikhall aldrig blir klar, inte ens efter 5 års arbete i kommunhuset…

Arrangörerna följer självklart de regler som Folkhälsomyndigheten rekommenderar och det kommer att bjudas(!) på korv och bröd. 

Det kanske blir en uppstart till ytterligare en festival i kommunen. Det vore trevligt. Det finns för övrigt anledning att återkomma till Sikhall. Förutom Magnus Larsson bor även familjen Solvarm i området…

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Sikhall, sommarläsning, Vattenpalatset

Ornitologisk betraktelse

11 juli, 2021 Lämna en kommentar

De senaste somrarna har barnbadet på Skräcklan periodvis varit “stängt”, speciellt efter typ åskoväder med spöregn. Vattnet har då blivit förorenat och kommunen har avrått från bad. I år har kommunen uppmanat vänersborgarna att undvika bad vid barnbadet helt och hållet under sommaren. Det är nämligen dålig kvalitet på vattnet hela tiden. Det kan man läsa på den stora skylt som kommunen har satt upp. Eller i TTELA. (Se TTELA “Avråder från bad på barnbad”.)

Det är vad jag förstår inte riktigt klarlagt vad den dåliga kvaliteten på badvattnet beror på, men det är väl inte så svårt att gissa – gässen. Gässen gör ju sina “stora” behov minst en gång varannan timme… De stora mängderna fekalier från gässen ihop med det stillastående vattnet förorenar sannolikt viken och förstör för barnen. Och det kanske bara är för oss inkräktande varelser till människor att acceptera. Det är väl så att barnbadet helt enkelt tillhör gässens naturliga habitat, som miljöförvaltningen brukar säga…

Det sägs för övrigt att det går att bada överallt i det “övriga” Skräcklan. Det finns i varje fall inga skyltar på något annat ställe.

Det verkar dock inte vara kanadagässens fel denna sommar. De tycks faktiskt inte vara så många i år som de brukar. I varje fall inte såvitt jag kan bedöma. Förra året hittade de enligt uppgifter från dalslandsbor ett nytt habitat i Rörvik, norr om Sikhall. Kommunen sköt ju av några kanadagäss på Skräcklan förra året, och det kan ju vara orsaken till att kanadagässen flydde upp till Dalsland. Det sägs ju att gässen från andra sidan Atlanten har ett särdeles gott minne.

Eller också kanske det beror på att Nordstan och Skräcklan inte är kanadagässens naturliga habitat. De är ju till och med att betrakta som en invasiv art i Sverige. Fast de hör ju inte hemma i Rörvik heller. Vi får se om gässen får vara ifred där uppe. Det är ju inte så långt från vissa skjutglada politiker från Gestad…

Vi i Nordstan skulle välkomna en permanent flytt av kanadagässen till Rörvik. Det vore en välgärning. Men inget gott som inte har något ont med sig… Det verkar istället som om kanadagässens plats på Skräcklan har tagits av vanliga grågäss. Det har vad jag kan bedöma varit betydligt fler grågäss än vanligt på Skräcklan i år. Kanske medförde avskjutningen av kanadagässen att tomrummet utnyttjades av konkurrenterna. Det vore nog idé att kommunen visade även grågässen vem som bestämmer.

Fast det är väl fåglarna som bestämmer i Vänersborg…

Det är bara att titta på fiskmåsarna. De får frodas och leva i fred i Vänersborg år efter år, särskilt i Nordstan. Här tillåts de att fullborda meningen med sina liv, att fortplanta släktet. Nordstan är ju enligt miljö och hälsa måsarnas naturliga habitat.

I torsdags träffade jag faktiskt av en slump en boende på gågatan. Hon kunde intyga att fiskmåsarna höll på att ta över centrum – också. Det enda som fick fiskmåsarna att tillfälligt lämna gågatan var när bilarna körde där… Det är nog svårt för kommunen att hävda att gågatan tillhör fiskmåsarnas naturliga habitat…

I år intog fiskmåsarna hustaken i Nordstan fredagen den 26 mars. (De tre senaste åren har fiskmåsarna anlänt ungefär en vecka tidigare än vanligt.) Och sedan dess har måsarna dagligen från sina försvars- och anfallsställningar högt över marknivån önskat alla i Nordstan godmorgon, godmiddag, godkväll och godnatt. Allt för att vi boende i området ska känna oss välkomna till deras område.

Men det har inte spelat någon roll, jag känner mig inte välkommen. Och jag hade hoppats att inte heller fiskmåsarna skulle känna sig det. Men kommunen har inte heller i år skjutit av några fiskmåsar. De har aldrig skjutit av några måsar… Vänersborg lär sig aldrig av Turkmenistan. Eller av Holbæk på danska Själland, där man satte in drönare. (Se ”Danmark sätter in drönare mot måsar”.) Eller av England, som också har sin beskärda del av fiskmåsproblem. Där byggde man speciella torn för berguvar… Det verkar tyvärr inte som om samhällets regler och moral tillåter oss i Sverige att ta itu med “fiskmåsutmaningen” på ett effektivt sätt.

Efter över 3 månader av fiskmåsarnas ockup…, förlåt, närvaro, så tillhör de fortfarande inte, och kommer aldrig att tillhöra, mina favoriter i den svenska faunan. De har under denna period som vanligt utgjort ett stort miljöproblem. De har fört oväsen under dygnets alla 24 timmar, de skitar ner bilar, fönster, trädgårdsmöbler, barn, människor, trottoarer osv. Det vet och det tänker alla boende i Nordstan på med ångest. I fredags eftermiddag satt jag i trädgården och fick för mig att spela in måsarnas ljud – klicka här för att lyssna.

Men jag ska vara ärlig. I år har fiskmåsplågan varit något mindre än det brukar vara i min del av Nordstan. Fastighetsägaren mitt emot har nämligen, och äntligen, tagit krafttag mot “sjöråttorna” (sea rats), som jag förstår att fiskmåsarna kallas av mina långväga släktingar i Wisconsin, USA. Det gjorde förresten denna beundransvärda fastighetsägare redan förra året. Det var många som hade hoppats att fler skulle följa detta exempel, särskilt vissa bostadsrättsföreningar, men så har det tyvärr inte blivit.

Grågässen tycks ha uppfyllt meningen med sina liv för den här gången. Deras avkomma klarar sig själva och de vuxna har dragit vidare. Fiskmåsarna finns fortfarande kvar på hustaken. De är i full extas och bara vrålar. Deras fula och äckliga ungar springer runt i trädgårdarna och avger sina ynkliga läten. Jag antar att denna sista kull av ungar snart klipper av navelsträngen och beger sig till sjön. Och då kommer lugnet äntligen att lägra sig.

Gäss av olika slag och fiskmåsar… De utgör sanitära problem och avskräcker folk från att besöka Nordstan och Skräcklan. Kommunen borde ta tag i problemet, inte bara för de boendes skull, utan även för turisternas. Annars går det väl snart inte att bada någonstans på Skräcklan. Eller ens att parkera bilarna.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Nordstan, sommarläsning

Ordf BN & MH: “Vi följer bara lagen!”

15 april, 2021 1 kommentar

Igår sammanträdde kommunfullmäktige i Vänersborg. Mötet varade i lite drygt 3 timmar, och jag tänker återkomma med ett referat om vad som sades. (Den som är intresserad kan se hela sammanträdet eller valda avsnitt i efterhand på kommunens webb-TV. Det går också att läsa Lutz Rininslands blogg “Tyvärr fel, herr ordförande!”, som handlar om ärendet kring fördelningen av skolmiljarden.)

I denna blogg ska jag “bara” uppehålla mig kring vad ordförandena i byggnadsnämnden respektive miljö- och hälsoskyddsnämnden anförde som en slags replik till mig på gårdagens fullmäktige. Jag tror att det kan vara av intresse för många kommuninvånare, och det är definitivt av intresse för mig personligen…

Det var under ärendet “kommunens och nämndernas årsredovisning 2020”. Jag framförde mina kända synpunkter från mina bloggar – nämligen att det finns alldeles för mycket i kommunens redovisningar och målavstämningar som präglas av “halvsanningar” och förskönande omskrivningar etc. Och det ger inte en riktig bild av läget i kommunen. Det gör det också svårare att ändra och förbättra det som är mindre bra. Och hur ska man styra en kommun om man inte vet “hur den ser ut”?

Jag tog två exempel från byggnadsnämnden. (Se “Årsredovisning och bokslut”.)

Byggnadsnämnden hade ställt upp följande förväntade resultat:

“Andelen sökande som upplever en god service ska öka”

Resultatet uppfylldes ansåg förvaltningen. Den motivering som gavs var att hemsidan med plan- och bygglovsinformation hade uppdaterats… Inget mer… Det andra exemplet var att byggnadsförvaltningen skulle ha gjort en grym resa när det gällde bygglov:

“I SKR:s Nöjd kundindex (insikt) förbättrades näringslivets upplevelse gällande kommunens samarbetsklimat och service. Den största ökningen skedde under området bygglov, som hamnade på nivå med rikssnitt.”

Men när jag läste vad byggnadsförvaltningen själv skrev så fick man en annorlunda bild. Det stod att:

“Resultat från 2020 saknas pga. Corona-pandemin. Utifrån resultaten i 2019 års mätning bedöms förutsättningarna som goda att uppnå ett nöjd-kundindex för bygglov som är högre än 61.”

Det handlade alltså bara om spekulation och önsketänkanden.

Byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) bekräftade att alla förväntade resultat inte hade uppfyllts och att rekryteringen av en ny förvaltningschef hade avbrutits, att en bygglovshandläggare hade sagt upp sig, att det “egentligen” inte fanns någon som jobbade med tillsynsärenden och att det inte fanns någon stadsarkitekt.

Det här var antagligen inte riktat till mig eftersom jag inte hade tagit upp något av detta i mitt anförande. Men så kom ordförande Dahlberg till mig, och min blogg…

“Man kan ju vara kritisk mot byggnadsnämndens arbete, man kan gå ut i bloggar osv.”

Dahlberg sa inte uttryckligen att det var min blogg han åsyftade. Och han fortsatte:

“Jag har inte läst någon blogg men jag får dom till mig ibland.”

Det är intressant att Dahlberg känner sig tvungen att nämna att han inte läser några bloggar. Varför undrar jag. Tusentals människor, ja det är faktiskt sant, läser bloggarna om byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen. Kan det inte vara bra för ordförande i nämnden att känna till vad många kommuninvånare läser om byggnadsnämnden? Jag menar, även om bloggarna skulle bestå av felaktigheter så kan det ju vara bra för Dahlberg att veta vilka missuppfattningar invånarna bär med sig…

Men så fortsätter Bo Dahlberg – notera att citaten kommer direkt efter varandra i anförandet:

“Där (i bloggarna; min anm) behöver man alltså inte följa lagen när man kritiserar en byggnadsnämnd. Vi är dock tvungna att göra detta. Det är en liten skillnad där skulle jag vilja säga.”

Nu undrar nog inte bara jag utan även andra hur Dahlberg kan komma in på Kärvlings bloggar i ett anförande i kommunfullmäktige. De nämndes ju inte alls i mitt eller någon annans anförande. Alla som yttrade sig höll sig nämligen till ämnet på dagordningen…

Det är inte helt lätt att förstå om Dahlberg menar att jag i mina bloggar inte behöver följa t ex Plan- och bygglagen (PBL). För så är det, självklart. Lagar kring bloggar torde väl snarast vara Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen… 

Eller menar Dahlberg (S) att jag kan “hitta på” lösningar på människors byggproblem som strider mot PBL och annan lagstiftning? Antagligen är det detta han menar.

Och naturligtvis tittar jag då tillbaka på några av mina bloggar genom åren om byggnadsnämnden/byggnadsförvaltningen. Jag tänker på “Ingvars kamp mot byggnadsnämnden” (Österäng; om du klickar på länken så måste du scrolla för att se bloggarna), där Ingvar överklagade ett beslut från byggnadsförvaltningen till Länsstyrelsen – och fick rätt. Eller på grannarna till Kindblomsskogen i Blåsut som två gånger överklagade byggnadsnämndens bygglov till Länsstyrelsen – och fick rätt, båda gångerna. (Se ”Byggnadsnämnden får underkänt!” och ”Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej”.) Eller på blåbärsodlaren vid Hästefjorden, där nämnden till slut gick emot sin egen förvaltning. (Se “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.) Och sedan dessutom senare ändrade sitt eget beslut om vite för blåbärsodlaren. (Se “Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen”.)

För att inte tala om Magnus Larsson på Sikhall…

Efter över 7 års tvistande, efter 7 års kamp, med blod, svett och tårar (i varje fall svett, tid och pengar), så fick Magnus Larsson rätt. Inte av Vänersborgs kommun. Utan mot. Det var Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen som dömde till Magnus Larssons favör. Alla klagomål, synpunkter, tillrättavisningar, kritik, förslag etc, som kommunen och byggnadsnämnden hade framfört till Magnus Larsson underkändes av de rättsvårdande myndigheterna. Magnus Larsson fick rätt på alla punkter. Efter nästan 8 år… (Se t ex “Vision och verklighet. Och Magnus Larsson.”.)

Och sist men inte minst, ett exempel som gav upphov till rubriker i TTELA… (Se TTELA “Hård kritik mot Stefan Kärvlings (V) blogg”.)

”Arne” ville riva ett gammalt fritidshus på Nordkroken och ersätta det med ett nytt. Han nekades bygglov trots att hans ansökan stämde överens med detaljplanen.

Jag engagerade mig mycket i fallet och skrev många bloggar. Det ledde till en unik skrivelse från byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) och nämndens vice ordförande. Den var ställd till kommunfullmäktiges ordförande. Mitt bloggande ifrågasattes.

Dahlberg skrev bland annat om min blogg:

  • ”helt utan faktaunderlag”
  • ”slippriga argument”
  • ”försöker påverka en tjänsteman att bryta mot lagen”

Bo Dahlberg (S) var lika säker då som nu att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen hade lagen på sin sida och att jag hade fel. Och dessutom inte borde få skriva bloggar överhuvudtaget…

Kommunfullmäktiges ordförande låtsades aldrig om skrivelsen. Och Länsstyrelsen gav “Arne” rätt. Han fick sitt bygglov… Byggnadsnämnden hade inte följt lagen… (Se “Arne får rätt av Länsstyrelsen!”; i slutet av denna blogg finns flera länkar både till sakfrågan och till Dahlbergs skrivelse.)

Det är nog läge att ordförande Bo Dahlberg (S) ger några exempel på vad han anser vara fel i det jag skriver, eftersom det verkar som om myndigheterna bara hittar fel i byggnadsnämndens och byggnadsförvaltningens beslut… Fast det är klart, Dahlberg läser ju inte mina bloggar… Trots att han påstår att jag inte följer lagen… Dahlberg läser kanske bara sådant han håller med om och som befäster hans åsikter.

Eller också får Bo Dahlberg (S) sluta att dra in mina bloggar när byggnadsnämnden får kritik…

Mitt inlägg fick också miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) att begära ordet.

Jag hade nämnt att följande förväntade resultat för miljö- och hälsoskyddsnämnden påstods vara uppfyllt:

“Fler tillståndssökande av enskilda avlopp är nöjda med förvaltningens service.”

Och jag sa att det är väl inte direkt de här åsikterna man får höra från vänersborgarna. Och att mätningarna kanske stämmer, men att jag i varje fall vet en familj i Sikhall som inte håller med – och som inte heller har fått lämna sina synpunkter…

Ann-Marie Jonasson (S) sa:

“Så som Bosse precis pratade om, Bosse Dahlberg här, så pratade han om att vi har nämnder som har en lag att följa. Och det här är ju också en sådan nämnd då. … Och ja Stefan, vi har faktiskt rätt många som är nöjda med den handläggning som nämnden gör när det gäller avloppsärenden, eftersom du då tog upp det här. Vi följer den lagstiftning vi har och den ska vi fortsätta följa.”

Tja…

I fallet Solvarm på Sikhall, som jag har engagerat mig och skrivit mycket om (se t ex “Varför jagar kommunen Solvarm?”), har kommunen och Solvarm haft olika tolkningar av lagarna. Jo, det är ofta så – lagar kan tolkas på olika sätt. Då får en domstol avgöra frågan.

Solvarm överklagade ett kommunalt beslut till Mark- och miljödomstolen. Det var alltså en tvist om hur lagen skulle tolkas. Domen kom den 11 juni 2018. Mark- och miljödomstolens dom blev en total seger för Solvarm.

Domstolen slog fast att Solvarms kretsloppsystem var likvärdigt eller bättre än kommunens system på alla bedömningsgrunder. Och inte nog med det. Domstolen menade att Vänersborgs kommun hade tolkat vattentjänstlagen fel. Den som kunde visa att den hade ett system som var likvärdigt eller bättre än det kommunala avloppet kunde inte, menade domstolen, tvingas att anslutas till ett sämre system.

Den här domen har Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning inte accepterat eller respekterat på något sätt. Förvaltningen driver fortfarande samma frågor och krav i sin iver att stoppa Solvarms unika, cirkulära avloppssystem. På nästa sammanträde med miljö- och hälsoskyddsnämnden har ordförande Jonasson möjlighet att visa att hon till skillnad från sin förvaltning respekterar svensk lag och svenska domstolar…

Till sist måste jag nämna Lutz Rininslands (V) replik till de båda socialdemokratiska ordförandena Bo Dahlberg och Ann-Marie Jonasson:

“Båda två nämner med emfas och eftertryck att ni som ordförande hanterar en nämnd som måste följa lagen. Då blir naturligtvis min fråga – vilka av våra nämnder är det där man inte ska följa lagen?”

Dahlberg och Jonasson blev svaren skyldiga…

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Österäng, bygglov, Byggnadsnämnden, Hästefjorden, Kindblomsvägen, Kommunfullmäktige 2021, Magnus Larsson, Miljö o Hälsa, Nordkroken, S, Sikhall, Solvarm, VA

Kommunen vill stoppa Solvarm

2 mars, 2021 3 kommentarer

Imorgon onsdag, direkt efter lunch, ska miljö- och hälsoskyddsnämnden sammanträda. Det kanske viktigaste ärendet för kommunens framtida rykte, och för ”kommunens varumärke”, är ärendet:

“ansökan om tillstånd för avloppsanläggningen System Two”

TTELA skrev igår om familjens Solvarms strid mot kommunen – se “Solvarm och kommunen i ny avloppsstrid”.

Vänersborgs kommun ger sig nämligen inte – den vill till varje pris få stopp på familjen Solvarms unika cirkulära avloppsanläggning i naturhuset i Sikhall.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har fått följande beslutsförslag på sitt bord:

“avslå ansökan om tillstånd för enskild avloppsanläggning bestående av avloppsanläggningen System Two på adressen Sikhall…”

Tjänstemännen i miljö- och hälsoskyddsförvaltningen vill att politikerna i nämnden säger stopp till System Two. System Two är en vidareutveckling av System One. 

“Det uppgraderade system One kallas Ecocycle system Two. Ecocycle system Two omhändertar och renar, förutom avloppsvattnet, även allt slam vilket är den stora skillnaden mot System One.”

Så skriver familjen Solvarm i en lång, väl underbyggd, mycket genomarbetad och imponerande inlaga, som igår skickades till alla nämndens ledamöter. Solvarm vill ju självklart att miljö- och hälsoskyddsnämnden ska ge familjen ett permanent tillstånd för System Two och avloppsanläggningen i naturhuset.

Det finns väldigt mycket att säga, beskriva och kommentera kring ärendet, och det tänkte jag göra så småningom. Men i denna blogg tänkte jag helt enkelt återge det följebrev som Anders Solvarm skrev tillsammans med inlagan, och ytterligare tre bilagor, till nämndens ledamöter.

===

Hej igen alla politiker i Miljö och hälsoskyddsnämnden och våra kommunalråd i Vänersborg.

Viktigt angående handläggningen av vårt ärende

Vi arbetar efter miljöbalkens krav  genom att omvandla avlopp till en resurs som kan användas till odling och därmed skapa kretslopp. 

Vår anläggning svarar emot miljöbalkens krav på kretsloppsanpassning.  Miljöbalken Kap 1, §1 p4:  ”Mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktig god hushållning tryggas”. Kap 1, §1 p5: ”återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås”. Kap 2 , §5  ”Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna att 1. minska mängden avfall 2. minska mängden skadliga ämnen och material och produkter 3. minska de negativa effekterna av avfall 4. återvinna avfall.”

Vi har svårt att förstå varför tjänstemännen inte vill godkänna vår anläggning eftersom vi fullföljt kommunens egna kontrollprogram med toppresultat. Vårt system och alla mätvärden har analyserats av välrenommerade och mycket erfarna experter. Vi har 2019 vunnit i domstol mot tvångsanslutning till kommunalt VA då vi bevisade att vårt kretsloppssystem på alla parametrar är likvärdigt eller bättre än kommunens avloppssystem. Frågan om anslutning till det kommunala nätet är således slutgiltigt avfört från dagordningen genom mark- och miljödomstolens dom. 

Det som nämnden nu ska bedöma är om vår anläggning klarar miljöbalkens krav på rening av avloppsvattnet. Enligt miljöbalken Kap 9, §7 : ”Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål ska lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras”. 

Med olägenheter menas, Kap 9 §3:  ”Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig”.

Vår anläggning skapar inga olägenheter. Ingen har någonsin visat på någon olägenhet.  Att ha synpunkter på hur vår anläggning är utformad har ingen grund i miljöbalken. 

Miljöbalken, Kap 26 §9 kapitel gäller tillsyn. Mark och miljödomstolen i Växjö konstaterar 2020-12-21 i domslut Mål M4660-20: ”För att ett föreläggande eller förbud enligt denna paragraf ska kunna ges krävs att en skada eller olägenhet har konstateras. Föreläggandet ska också grundas på en individuell bedömning”.

Det betyder att kommunen måste kunna peka på att vår anläggning orsakat skador vad beträffar människors hälsa eller på den lokala miljön för att kunna underkänna vår anläggning. Bevisbördan ligger på kommunen. Om kommunen tex påstår att vår anläggning skulle släppa ut mikroorganismer som påverkar badvatten så måste kommunen konkret bevisa vår påverkan. 

Vår anläggning lever upp till högre krav än kommunen har på sina egna reningsverk. Reningsverken behöver inte provta vilken mängd mikroorganismer de släpper ut.  Reningsverkens system tillåts brädda helt orenat avloppsvatten ut i miljö och vattendrag kontinuerligt varje år. Nämndens bedömningskrav bör inte vara högre för enskilda system än reningsverk.

Vår förhoppning är att nämnden inför beslut den 3:e mars läst vårt svar (med bilagor – se nedan) där tjänstemännens påståenden bemöts och motbevisas. Vi söker förnyat tillstånd för vår anläggning så att vi kan fortsätta ha vårt kretslopps-system för en hållbar framtid. Vi är en liten kugge i ett globalt arbete för att omvandla avfall till resurs. Genom alla kontakter, studiebesök och media har vi också satt kommunen på miljö-kartan.

Tjänstemännens skrivelse saknar uppgifter om på vilket specifikt sätt de paragrafer i miljöbalken som man hänvisar till påverkar ärendet. Därför bör nämnden även formellt underkänna tjänstemännens förslag.

Vi visar i vårt svar på tjänstemännens skrivelse att vi med stor marginal uppfyller miljöbalkens krav på rening av avloppsvatten, alla myndigheters övriga krav och även kommunens egna kontrollprograms ”högre än höga” krav.

Vi ber att nämnden beviljar tillstånd för Ecocycle system Two.

Mvh
Anders Solvarm

Kategorier:Allmänt Vänersborg, miljö, Miljö o Hälsa, Sikhall, Solvarm, VA

GOTT NYTT 2021

31 december, 2020 2 kommentarer

Så är då ytterligare ett bloggår till ända. Tiden går fort. Men så är det väl när man ser tillbaka. Dagar, månader och år flyr, vad som än händer. Kanske är det en åldersfråga…

Den första ”riktiga” bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010, även om jag hade prövat på med några enstaka texter redan tidigare. Men det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Och alldeles nyligen, den 14 december 2020, kl 20.23, fick jag alltså min miljonte visning på bloggen… Denna händelse beskrev jag i bloggen ”En miljon!”.

Det var många som hörde av sig på olika sätt och gratulerade. De ville berätta hur mycket bloggen betydde för dem. Det var mycket roligt och stimulerande att få ta del av folks upplevelser av mitt skrivande. Flera uppmuntrade mig dessutom att fortsätta skriva. ”Heja-ropen” kom från många håll. Fast det är klart, alla var väl knappast positiva. Men det visade de inte. Men visst kan tystnad vara ett sätt att demonstrera ett missnöje. Och visst hörde jag tystnaden tala – från håll som man kanske inte skulle kunna förvänta sig. Men det finns uppenbarligen några som har fått för sig att Vänsterpartiet skulle få fler röster om jag slutade skriva. Det är i och för sig omöjligt att veta, men faktum är att Vänsterpartiet fick 501 fler röster i kommunalvalet 2018 jämfört med antalet vänersborgsröster på Vänsterpartiet i riksdagsvalet. Och det kan man ju fråga sig varför.

Och som jag har skrivit tidigare, överraskande nog, men väldigt glädjande, är alla ”glada tillrop” som jag får från från politiker och “vanliga personer” som lägger sina röster på andra partier än Vänsterpartiet. “Jag håller inte med om vad du tycker alla gånger, men jag lär mig mycket om politiken i Vänersborg” är en vanlig kommentar. Det ger kraft att fortsätta skriva. Även “surstrutarna” sporrar, på sitt sätt, till skrivande…

Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det är ju inte bara att skriva, det är material som ska läsas in, fakta som ska letas upp och kontrolleras osv. Det blir en del timmar framför tangentbordet. Sanningen är också att jag tar hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. (Rininsland bloggar också – se “Lutz Rininslands blogg”.) Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är.

Jag trodde förra året att jag skulle få massor av tid över som pensionär. Så blev det inte riktigt, det finns att göra hela tiden. Och visst beror det till stor del på politiken, den tar mer tid än någonsin tidigare. Jag är ledamot i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen och Kunskapsförbundet Väst. Det är många handlingar som ska läsas igenom och funderas över. Och bloggas om… Jag sätter en ära i att vara väl förberedd, även om jag inte har närvarat fysiskt på särskilt många sammanträden under året. Och när jag inte har kunnat framföra mina åsikter på mötena så har bloggandet på sätt och vis blivit ännu viktigare.

Coronapandemin har under året förändrat den politiska spelplanen drastiskt. Samtliga ledamöter har oavsett smittorisk och riskgrupp varit tvungna att bege sig till kommunhuset för att från olika rum delta i de politiska sammanträdena. Det bestämde ordförandena i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Många, däribland jag, valde att stanna hemma. Gruppledarna från de olika partierna bestämde också att antalet ledamöter i kommunfullmäktige skulle halveras och en rad restriktioner infördes också, som t ex minskad talartid. Coronan ledde alltså till en slags diskriminering när vissa ledamöter tillhörande vissa grupper exkluderades från politiken, samtidigt som demokratin inskränktes. (Se t ex ”SKR: “En mycket snäv definition”.) Gunnar Lidell (M) beskrev ordningen i en skrivelse som ”demokratiskt ohållbar”. (Se ”KS: Nytt M-förslag om riktiga distansmöten!”.) De ansvariga i de styrande partierna tog till slut, efter Lidells skrivelse, sina förnuft till fånga. På fullmäktiges decembersammanträde tilläts samtliga fullmäktigeledamöter och ersättare att delta på distans hemifrån. Förändringen hade kommit någon eller några månader tidigare i kommunstyrelsen och de olika nämnderna.

Förresten, Gunnar Lidell (M) gör idag sin sista dag som kommunstyrelsens 1:e vice ordförande. Lidell lämnar också övriga politiska uppdrag i kommunen, men ska sitta kvar som ledamot i fullmäktige fram till nästa val. Jag måste säga att jag har uppskattat, och uppskattar, Lidell mycket. Han har alltid sett till sak och lyssnat på och respekterat mina, och andras, argument. Men inte bara det. Lidell har på sätt och vis hjälpt mig i mitt bloggskrivande. Han har svarat på de frågor jag har ställt och lämnat information när jag inte riktigt haft turerna i kommunhuset klara för mig. Han har med andra ord fungerat lite som oppositionens kommunalråd. Och det är jag mycket tacksam för. Gunnar Lidell och Vänsterpartiet har naturligtvis haft olika åsikter i många frågor men tack vare hans ledarskap och attityd så har Moderaterna och Vänsterpartiet faktiskt hittat varandra i en rad frågor under de senaste åren. Jag hoppas att denna attityd av öppenhet och saklighet kommer att föras vidare av hans efterträdare Henrik Harlitz (M). Du ska ha ett STORT tack Gunnar! (Se också ”Gunnar Lidell”.)

Under de år som jag har bloggat har det alltså blivit mer än 1 miljon visningar. I år var det 122.361. (På en blogg som alltså bara handlar om politiken i Vänersborg…) Det betyder att det i genomsnitt klickades 334 gånger på bloggen varje dag. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv. Och då räknas inte de 101 personer med som prenumererar på min blogg. De flesta av dem får nämligen ett mail när ett blogginlägg publiceras, dvs de behöver inte gå in på bloggen för att läsa inlägget. Och räknaren registrerar då inte heller något klick… Men det är ändå fler besökare än förra året. Trots att jag t ex fortfarande är ”blockerad” på vissa stora Facebookgrupper, kanske med all rätt. Men jag kan inte hjälpa att jag kan tycka att information om en blogg om nästa års kommunala budget eller nedskärningar i skolan kan vara viktigare än ytterligare foton på Vänern… 

Det har blivit 265 blogginlägg under året. Det är faktiskt rekord i antal bloggar, säkert ett resultat av pandemin och pensionen. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:

  1. ”Ursand: Öppet brev från Bert” (1.413 visningar)
  2. ”BUN: Ordförande ville inte behandla yrkande från V!” (862)
  3. ”Beslut: Elgärde!” (827)
  4. ”Kort BUN (17/2)” (813)
  5. ”Branden på Holmen” (774)

Sen kommer det faktiskt tre bloggar om Dalsland, två om Brålanda och en om Frändefors (Elgärde).

Har det hänt något nytt i samband med bloggandet under 2020? Jodå, några saker. För första gången publicerade jag ett genmäle på en av mina bloggar. Det var Dan Nyberg (S) som ansåg att jag inte hade återgivit honom korrekt. (Se ”Genmäle från Dan Nyberg (S)”.) Vem vet, det kanske är läge att öppna bloggen för ”gästspel” från andra politiker och kommuninvånare. Även om de inte anser sig vara ”förfördelade”. Jag blev också intervjuad av Marcus Gorne från “Förmiddag i P4 Väst” strax innan pandemiutbrottet. Det hade jag antagligen aldrig blivit om jag inte hade bloggat. (Se ”Intervjuad av P4 Väst”. Tyvärr har intervjun blivit borttagen från radions hemsida.)

Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… Det var t ex 14 visningar från Indien, en minskning tyvärr med två visningar jämfört med förra året. Det uppvägs dock gott och väl med att besöken från Kina fördubblades, 160 visningar. Och då är ändå inte 119 klick från Hongkong medräknade. Dessutom har överraskningen Vietnam kommit upp i 15 visningar. En partikamrat vågade sig i en kommentar till en blogg på en gissning om att det var en annan partikamrat som hade klickat – en partikamrat som faktiskt deltog i en studiecirkel om marxism som jag ledde i början på 80-talet och som nu har flyttat till sin familj i Hanoi.

Jag noterar också att jag har fått vardera ett besök från bland annat Senegal, Quatar, Azerbajdzjan, Algeriet och Martinique. Det är spännande. Annars är det från USA, Norge och Tyskland som jag har fått flest träffar (efter Sverige). Undrar om dessa människor på utländsk mark lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske ville de veta mer om arenaskandalen…? (Se ”Sanningen om arenaskandalen”.) Eller varför åtalet för fornminnesbrott mot kommunalrådet Bo Carlsson (C) lades ner? (Se ”Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?”.) Carlsson blir för övrigt ordförande i barn- och utbildningsnämnden från och med imorgon den 1 januari 2021. Eller varför den ”gamle” ordförande i BUN och nya kommunalrådet Mats Andersson (C) överklagade lagligheten i Kunskapsförbundets distanssammanträde i juni? (Se ”Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.) Eller varför Älgmuséets VD fick avgå? (Se ”Varför fick Älgmuséets VD gå?”.) Eller är det den stundtals ornitologiska inriktningen som lockar? Tidigare år har jag skrivit en hel del om fiskmåsar, i somras blev det även en blogg om Kanadagåsen… (Se ”Kanadagåsen”.) Eller är den positiva utvecklingen på Nuntorp som lockar till läsning? (Se ”Det händer saker på Nuntorp!”.) Eller kanske de olika etiska dilemman som kommunstyrelsen i Vänersborg ofta brottas med? (Se ”Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet”.)

Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som har levererat tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras. 

Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.

Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Kategorier:Allmänt Vänersborg, helgläsning, Hemsida

Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet

1 december, 2020 1 kommentar

Imorgon onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Den har, precis som barn- och utbildningsnämnden igår, en mycket diger dagordning.

I lördags redogjorde jag för ett av ärendena i kommunstyrelsen, ett detaljplaneärende som visade sig vara ett riktigt etiskt dilemma för politikerna. Det kanske var lite förvånande för en del bloggläsare. Men det är faktiskt så att även i den kommunala politiken kan små och till synes betydelselösa frågor innehålla komplicerade etiska och moraliska resonemang och ställningstaganden. Även “harmlösa” detaljplaner…

I lördags handlade bloggen om Lunddala i Vargön. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.) Det känns lite osannolikt, men kommunstyrelsen har faktiskt ytterligare ett “detaljplanedilemma” att ta ställning till imorgon. Och inte bara det, det handlar återigen om Vargön – några stenkast från Lunddala. Ärendet har rubriken “Antagande av yttrande över granskningshandlingar för detaljplan för Brännjärnet 1 m fl Vänersborgs kommun”.

Dilemmat “Brännjärnet” fokuserar på det som i etiken kallas värderingar. Det skiljer sig från fakta. Fakta är sanna eller falska, värderingar handlar om åsikter och tyckanden. Dilemmat Brännjärnet ställer det på sin spets som i etiksammanhang kallas regeletik och effektetik.

Historien kring Brännjärnet sträcker sig en bit bakåt i tiden. Den började på allvar i september 2012 med en anmälan. Men egentligen låg själva ämnet för anmälan och kommunens “inblandning” ytterligare några år längre tillbaka i tiden.

Ägaren av fastigheten Brännjärnet, låt oss kalla honom David, driver ett företag på fastigheten. Han bor inte där, och ingen annan heller. Företaget har tre anställda. Det finns garage, förråd, kontor och lager mm på området. För drygt 10 år sedan tog blåsten och framför allt snön ut sin rätt. Garaget höll inte. Fastighetsägaren byggde då ett nytt.

Det nya garaget blev större än det tidigare. David gjorde nämligen en slags utbyggnad på garaget. Under bygget gjorde David två stora fel. Han hade inget bygglov och själva utbyggnaden på garaget stod på kommunens mark. Det var det som anmäldes till kommunen 2012.

Det finns vissa förklaringar till de här “felaktigheterna” eller lagöverträdelserna, men det är inget som företagaren själv vill åberopa som typ förmildrande omständigheter. David säger själv att det var fel och att han var “korkad”. Han erkänner utan omsvep att han gjorde “dubbelfel”.

Det är bara jag som vid ett besök blev oerhört förvånad över fastighetsgränserna och – en häck.

Kartan (till vänster) visar det område som dilemmat utspelar sig i, och samtidigt det område som del av den nya detaljplanen ska gälla. De röda strecken markerar även området där företaget verkar, ett “inneslutet” område där verksamheten bedrivs. Det går en hög häck hela vägen vid det röda strecket till vänster. Häcken skyddar tomten mot insyn och den avgränsar fastigheten mot en förskola som ligger på andra sidan.

Det är som jag ser det ett “problem” med tomten. Nere till vänster, vid pilen, är det kommunens mark och inte företagarens. Fastighetsgränsen går rakt trots att häcken svänger av 45 grader. Det innebär att kommunens mark, det lilla området på ca 70 kvm, bara kan nås från Davids tomt och bara användas av honom. Vilket han alltid har gjort för övrigt. Markplätten var tidigare grusad och lastbilar med transporter till företaget har alltid använt markbiten för att vända. Och gör så fortfarande.

Företagaren byggde sitt nya garage längst ner på sin tomt – och utbyggnaden fortsatte in på kommunens mark, in i det lilla området där det blå krysset är utsatt (se kartan till höger).

Men som sagt, företagaren använder inte tomtens placering eller häckens sträckning som någon förmildrande omständighet. Han har gjort, som han alltså själv säger, “dubbelfel”. Det var ett svartbygge på annans mark. Punkt.

Det var mer än 10 år sedan det hände. Sedan anmäldes svartbygget och några år av juridiska tvister, förelägganden, överklaganden etc följde. Ja, det gick till och med så långt att byggnadsnämnden i mars 2015 beslutade om ett föreläggande – garaget skulle tas bort. Det var ett beslut som David sedan överklagade. Jag ska inte gå in mer på vad som hände eftersom det saknar betydelse för kommunstyrelsens dilemma imorgon.

Det slutade i varje fall med att både kommunen och David tyckte att de borde kunna göra upp i godo. Det talades om att David skulle kunna köpa kommunens mark eller byta den mot annan mark som han ägde i Vargön. David gick med på allt som skulle kunna få “saken ur världen”.

Även dessa förhandlingar mellan David och kommunen pågick några år. Kommunen var positiv, men hade tydligen lite svårt att bestämma sig. (Vem vet, det kanske fanns politiker som drog åt olika håll…) Byte av mark eller försäljning? Hur som helst så ansåg kommunen att det var David som skulle stå för kostnaderna, t ex för markundersökningar, både på sin och på kommunens mark. David, som ville göra rätt och ordna allt till både sitt och kommunens bästa, betalade. Markundersökningarna kostade David 100.000 kr. Det blev inget markbyte. Däremot kunde kommunen tänka sig att sälja det lilla markbiten till David.

Den 18 januari 2018 beslutade samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott att ge David möjlighet att förvärva marken. Förutsättningen var dock att detaljplanen ändrades – och bekostades av David… Och den 21 augusti 2018 gav byggnadsnämnden ett positivt planbesked.

Sedan satte arbetet igång med detaljplanen. David var nöjd och “lättad”, allt skulle ordna sig. Och jag antar att man även på kommunen var nöjda och glada – ett långdraget “problem” höll ju på att lösas. Det verkade bli en win-win-situation. Men den var dyr för David. David fick betala förskott på detaljplanen: 80.000 kr. När detaljplanen är klar ska han betala ytterligare 80.000 kr.

Men som sagt, allt gick mot sin lösning. Utan några dilemman. Alla var positiva, David var positiv och kommunen likaså. Detaljplanen anpassades till de verkliga förhållandena och skulle dessutom:

“möjliggöra utveckling och utökning av befintlig småindustri.”

Imorgon onsdag ska kommunstyrelsen yttra sig över detaljplanen. Och som det brukar gå till, kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) har förberett ett beslutsförslag till kommunstyrelsen. Det visade sig emellertid, mycket överraskande och förvånande, att den borgerliga “oppositionen” (M+L+KD) vill säga nej till detaljplanen…

De tre borgerliga ledamöterna i KSAU höll inte med byggnadsnämnden, men gav inte några skäl till avslaget – vilket i sig är mycket anmärkningsvärt. Men det är inte särskilt svårt att räkna ut vilket argument som fällde avgörandet. (Det har också bekräftats från annat håll.) Motivet till avslaget var och är regeletiskt.

David har brutit mot reglerna.

Regler är till för att följas. Och bryter någon mot reglerna så är det fel och ska beivras.

Det läggs också till ett argument som ska stödja och underbygga det första: Vad blir följderna om någon kan bryta mot kommunens regler utan att “straffas”? Då kan ju alla andra kommuninvånare göra likadant. Samhällets regler och normer går då mot sin upplösning och resultatet kan i värsta fall bli anarki.

Konsekvensen av detta sätt att resonera blir att David ska riva garaget på kommunens mark. Det är kommunens sätt att beivra eller “bestraffa” regelbrottet.

Sedan menar flera, som har denna uppfattning, faktiskt att processen kan fortsätta där den “slutade”. Detaljplanen kan antas, David kan få köpa marken – och bygga upp garaget igen… 

Men då har allt gått rätt till och alla vänersborgare vet vad som gäller – kommunen är inte att leka med, kommunen håller på sina regler. Regler är till för att följas.

I KSAU höll de två representanterna för de styrande partierna, S+C, med byggnadsnämnden och ansåg att det var dags att se framåt – och lämna “problemet” bakom sig. De ville lämna ett yttrande till byggnadsnämnden att detaljplanen skulle antas, dvs bifall till det yttrande som tjänstemännen hade författat och föreslagit.

Jag antar att de resonerade mer “praktiskt”. Typ, varför tvinga fastighetsägare David att riva sitt garage för att sedan bygga upp det igen. Det är både dyrt, onödigt och egentligen ganska opraktiskt… Svartbygget ligger dessutom över 10 år tillbaka i tiden och det krävs antagligen ganska många “byråkratiska varv” för att tvinga David att riva det. Dessutom är det en markbit som kommunen inte behöver, och faktiskt inte ens kan utnyttja. Och genom att säga ja till detaljplanen kan vi hjälpa ett företag i Vargön som skulle kunna expandera och anställa fler personer.

Det är argument som ser till resultatet. I etikens värld kallas det konsekvens- eller effektetik. Handlingar som ger bra resultat är bra handlingar.

Ett stödargument för de som resonerade regeletiskt var hur andra skulle uppfatta reglerna om kommunen så att säga bortsåg från Davids regelbrott. Till det argumentet skulle man kunna ställa en retorisk motfråga – hur många vänersborgare skulle bryta mot byggnadsbestämmelserna om de fick betala över 200.000 kr som “straff”? David har betalat detta. Har han därmed inte, för att utveckla resonemanget, sonat sitt regelbrott? Man skulle också kunna fråga sig hur mycket en enskild individ ska lida för att andra ska “lära sig” och avskräckas?

Ibland talas det också i etiksammanhang om sinnelagsetik. Man tittar då på handlingarna utifrån de handlandes avsikt. Och vad som än hände för över 10 år sedan, så råder det ingen större tvekan om att David de senaste åren hela tiden har gjort rätt för sig och egentligen gjort allt som kommunen har bett om. Det har han visat genom att betala över 200.000 kr till kommunen. Han inser att han gjort “dubbelfel”. Borde inte detta räknas till Davids fördel?

Snart ska ett över 10 år gammalt ärende avgöras. Det som antagligen skulle ha varit mycket enklare att ta ställning till när ärendet var nytt har blivit betydligt mer komplicerat efter den långa tid som har förflutit. Så komplicerat att det har växt till ett etiskt dilemma. Och att också en betydande summa pengar har ”bytt ägare” som ett slags skadestånd eller böter har ytterligare komplicerat dilemmat.

Imorgon ska kommunstyrelsen lämna sitt yttrande till byggnadsnämnden. Vi får se hur ledamöterna kommer att resonera och vilka slutsatser som dras. Kommer de att resonera regel-, effekt- eller sinnelagsetiskt? Själv anser jag att detta ärende är lättare att ta ställning till än dilemmat Lunddala. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.)

Kategorier:Allmänt Vänersborg, bygglov, Byggnadsnämnden, KS 2020, Vargön

Lidell överklagar!

26 november, 2020 5 kommentarer

Igår skrev jag om turerna kring idrottsföreningarna och kommunen. Föreningarna är ju inte särskilt glada eller imponerade över kommunens sätt att hantera effekterna av coronapandemin. De skulle vilja ha stöd i dessa svåra tider med alla restriktioner kring arrangemang, publik etc. De önskar sig aktiva insatser från kommunen i form av t ex ekonomiska bidrag eller hyressänkningar. (Se “Föreningar, IFK, arenahyra och ordförandebeslut”.)

De har fått nej till sådana stöd. Ja, det vill säga – nästan alla idrottsföreningar. Alla föreningar har fått nej utom en – IFK Vänersborg. IFK fick ja från kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Norén (S). Han sänkte IFK:s hyra i Arena Vänersborg genom ett så kallat ordförandebeslut med nästan 80%, från 18.458 kr per tillfälle till 3.903 kr.

I dagens tidning berättar TTELA att kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) har överklagat beslutet till Förvaltningsrätten.

Gunnar Lidell ger i sin överklagan en beskrivning av händelseförloppet. Det mest uppseendeväckande är att Lidell skriver att det inte alls har varit något samråd mellan kommunstyrelsens presidium och kultur- och fritidsnämndens ordförande, vilket Norén skrev i sitt ordförandebeslut. Lidell skriver:

“Något sådant samråd med Kommunstyrelsens presidie har inte skett, i alla fall inte med min medverkan.”

Så här gick det till menar Lidell i sin överklagan:

“Kommunstyrelsens ordförande frågade om min inställning till en eventuell sänkning av hyran, och jag svarade ungefär såhär: ‘i första hand är detta en fråga för Kultur-och Fritidsnämnden och dess förvaltning, och då jag inte vet mer exakt om deras delegationsordning, nu gällande hyresavtal och hur detta skulle kunna påverka det marknadsföringsavtal som brukar tecknas mellan bandylaget och Kommunstyrelsen, kan jag inte uttala mig. Gärna mer fakta i ärendet, tack.’”

Lidell dementerar alltså att han skulle ha gett något bifall till hyressänkningen.

Det finns således två versioner av vad som har tilldragit sig i maktens korridorer i kommunhuset, och båda versionerna kan inte vara riktiga…

Lidell är tydlig med vad han anser om Noréns version:

“vilket enligt min mening inte är med sanningen överensstämmande”

Det är emellertid inte sanningshalten i ordförande Noréns beskrivning som Lidell överklagar. Han överklagar rätten för ordförande att överhuvudtaget ta beslutet på egen hand.

Kommunallagen 6 kap 39 § ger en nämndsordförande möjlighet att själv fatta beslut:

“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Det Gunnar Lidell (M) överklagar är följaktligen att beslutet om hyressänkningen var “brådskande”. Och eftersom beslutet inte var brådskande så är det inte lagligt menar Lidell.

Lidell motiverar varför inte beslutet var brådskande:

“Denna brådska framgår dock inte av Kultur-och Fritidsnämndens beslut mindre än en vecka tidigare. Till saken hör också att det finns alternativa bandyhallar att hyra i våra grannkommuner i avvaktan på nästa ordinarie nämnd. Utöver de alternativen hade det också funnits möjlighet för Kultur-och Fritidsförvaltningen att vänta med faktureringen av hyran till bandyklubben i avvaktan på nästa ordinarie sammanträde med nämnden.”

I TTELA förklarar Gunnar Lidell att hans överklagande handlar om respekten för demokratin och inte om IFK Vänersborg. Trots det så väljer TTELA att intervjua IFK Vänersborgs ordförande Bill-Arne Andersson.

Bill-Arne Andersson försvarar inte helt oväntat ordförande Hans-Peter Noréns beslut:

“det är viktigt att poängtera att det inte rör sig om någon hyressänkning, utan vi betalar ju endast för de ytor som vi använder.”

Det ligger väl en del i detta påstående kan jag tänka, även om det får mig att tänka tankar som:

vi vill bara betala halva planhyran – det var ju i praktiken bara spel mot ett mål…

Samtidigt undrar jag om 3.903 kr ersätter elkostnaden för isen och all belysning i arenan, städning och vaktmästarna som kör av och spolar isen osv. Om ordförande Norén hade beslutat om en hyra på t ex 6.200 kronor per match, som Gripen betalar Trollhättans stad för att hyra Slättbergshallen, hade jag kunnat förstå hyressättningen åtminstone något bättre.

Det ska emellertid noteras att IFK:s ordförande och Gunnar Lidell pratar om två olika saker. Lidell överklagar beslutet på den grunden att det inte var brådskande (jämför Kommunallagen) – och där medger också ordförande Andersson att Lidell har rätt, antagligen utan att Andersson är riktigt medveten om det:

“hade vi inte fått det positiva beskedet om hyran hade vi spelat matcherna i Trollhättan.”

Det var alltså helt realistiskt att IFK Vänersborg hade kunnat spela i Trollhättan…

Nu är det upp till Förvaltningsrätten i Göteborg att avgöra ärendet. Hur lång tid det kommer att ta vet ingen. Själv väntar jag sedan 1,5 år tillbaka på en dom i denna rätt… Gunnar Lidell begär att Förvaltningsrätten ska “inhibera” (upphäva) ordförande Hans-Peter Noréns (S) beslut i väntan på rättens slutliga avgörande.

Under tiden kan vi passa på att också vänta på att någon eller några, t ex andra idrottsföreningar, ska överklaga ordförande Noréns beslut på den grunden att det bryter mot likabehandlingsprincipen i kommunallagen. Lidell föregriper på sätt och vis detta i sin överklagan:

“[Noréns beslut: min anm] riskerar att bli prejudicerande i kommande förhandlingar med Vänersborgs kommuns andra föreningar. Med delegeringsbeslutet sätts också likabehandlingsprincipen för kommunens övriga elit-satsande föreningar ur spel.”

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Arena Vänersborg, Föreningar, IFK, Juridik, Kultur- och Fritidsnämnden, M, S, ttela